Tribunalens dom (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) den 11 september 2024 [Text rättad genom beslut av den 24 juni 2025]

I mål T‑386/19,

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden R. da Silva Passos samt domarna S. Gervasoni, N. Półtorak, I. Reine (referent) och T. Pynnä, justitiesekreterare: handläggaren H. Eriksson,

efter den skriftliga delen av förfarandet och

efter förhandlingen den 4 maj 2023,

följande

Dom

I. Tillämpliga bestämmelser

A. EUF-fördraget

B. Förordning (EU, Euratom) nr 883/2013

C. Interna regler som har antagits av revisionsrätten

1. Beslut nr 1‑2003 om resekostnader för revisionsrättens ledamöter

2. Beslut nr 7-2004 om revisionsrättens ledamöters utlägg för representation och mottagning

3. Beslut nr 33-2004 om drift och användning av revisionsrättens bilpark

4. Beslut nr 19-2009 om drift och användning av revisionsrättens bilpark

5. 2012 års uppförandekod för revisionsrättens ledamöter

II. Bakgrund till tvisten

A. Förberedande åtgärder vidtagna av revisionsrätten

B. Olafs utredning

C. Det straffrättsliga förfarande som har inletts av myndigheterna i Storhertigdömet Luxemburg

D. Inledandet av förfarandet vid revisionsrätten

E. Målet vid EU-domstolen

F. Revisionsrättens återkrav avseende kostnader som anses felaktiga

III. Parternas yrkanden

IV. Rättslig bedömning

A. Yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet

1. Den första grunden: Olafs utredning och rapport var rättsstridiga

2. Den andra grunden: revisionsrätten underlät att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning, i synnerhet som utanordnare, och åsidosatte sin skyldighet att styrka anklagelserna och sin motiveringsskyldighet

3. Den tredje grunden: revisionsrätten underlät att iaktta en skälig tidsfrist

a) Preskriptionstid

b) Sökandens ansökningar om kostnadsersättning motsvarande raderna 1–261 i återkravstabellen

1) Den första gruppen av sökandens kostnadsersättningsansökningar

2) Den andra gruppen av sökandens kostnadsersättningsansökningar

3) Den tredje gruppen av sökandens kostnadsersättningsansökningar

c) Slutsats rörande den tredje grunden

4. Den fjärde grunden: åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar samt förekomst av uppenbara fel

a) Huruvida anmärkningen avseende förekomst av uppenbara fel kan upptas till sakprövning

b) Prövning i sak

1) Inledande synpunkter

i) Räckvidden för prövningen av den anmärkning som rör åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar

ii) Räckvidden för tribunalens prövning av de anmärkningar som rör sökandens berättigade förväntningar på att hans tjänsteresor var rättsenliga respektive förekomsten av uppenbara fel

iii) Omfattningen av tribunalens prövning

iv) Konsekvenserna för förevarande mål av domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten (C‑130/19), såvitt avser de oegentligheter som revisionsrätten har lagt sökanden till last

2) Resekostnader och dagtraktamenten

i) Tjänsteresor avseende möten med politiska ledare och medlemmar av politiska ledares kabinett

ii) Övriga tjänsteresor

– De tjänsteresor som avses på raderna 56, 138, 196, 284 och 382 i återkravstabellen

– De tjänsteresor som avses på raderna 57 och 391 i återkravstabellen

– De tjänsteresor som avses på raderna 137, 143, 155 (delvis) och 290 i återkravstabellen

– De tjänsteresor som avses på raderna 47, 103, 157, 161, 199, 210, 237, 277 och 339 (delvis) samt 373 och 374 (delvis) i återkravstabellen

– De tjänsteresor som avses på raderna 128, 411 och 412 i återkravstabellen

– Den tjänsteresa som avses på rad 347 i återkravstabellen

– Den tjänsteresa som avses på rad 310 i återkravstabellen

– Den tjänsteresa som avses på rad 335 i återkravstabellen

– Den tjänsteresa som avses på rad 63 i återkravstabellen

iii) Slutsats om resekostnader och dagtraktamenten

3) Representations- och mottagningskostnader

i) Representationskostnader avseende möten med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet och med medlemmar av sådana ledares kabinett

ii) Representationskostnader avseende möten med andra personer än politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet

– De representationskostnader som avses på raderna 56, 138, 196, 284 och 382 i återkravstabellen

– De representationskostnader som avses på raderna 17, 28 och 290 i återkravstabellen

– De representationskostnader som avses på raderna 314 samt 319 och 320 i återkravstabellen

– De representationskostnader som avses på rad 339 i återkravstabellen

– De representationskostnader som avses på raderna 98 och 281 i återkravstabellen

– Slutsats om representationskostnader avseende möten med andra personer

iii) Måltider på sökandens ursprungsort

4) Kostnader för tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster

i) Chaufförskostnader knutna till sökandens tjänsteresor eller representationskostnader med koppling till möten med medlemmar i det aktuella politiska partiet

ii) Övriga chaufförskostnader

– De chaufförskostnader som avses på raderna 57, 103, 143, 157, 161, 199, 237, 277, 310, 335, 347, 354 och 391 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på raderna 138, 196, 319 och 320, 339 (delvis) och 382 (delvis) i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på raderna 379 och 403 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på rad 38 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på raderna 106, 147, 151, 153, 167 och 214 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på rad 142 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på rad 187 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på rad 247 i återkravstabellen

– De chaufförskostnader som avses på raderna 176 och 317 samt 373 och 374 i återkravstabellen

– Slutsats om övriga chaufförskostnader

c) Slutsats om den fjärde grunden

5. Den femte grunden: principen att förvaltningsrättsliga förfaranden ska vila i avvaktan på utgången av ett straffrättsligt förfarande

6. Den sjätte grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten såvitt avser utnyttjande av chaufförstjänster samt åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 966/2012 eller artikel 94 i förordning 2018/1046

7. Slutsats rörande yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet

B. Yrkandet om ogiltigförklaring av revisionsrättens räkenskapsförares båda beslut av den 4 och 7 juni 2019

C. Yrkandet om återbetalning och om betalning av ränta

D. Skadeståndsyrkandena

V. Rättegångskostnader

1 Sökanden CQ har dels med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av Europeiska revisionsrättens till honom riktade beslut av den 11 april 2019 om fastställelse av fordran och återkrav, i vilket revisionsrätten fastställde att han felaktigt hade erhållit 153407,58 euro avseende resekostnader och dagtraktamenten, representationskostnader och kostnader för utnyttjande av chaufförstjänster samt förordnade om återkrav av det beloppet (nedan kallat det angripna beslutet), dels med stöd av artikel 268 FEUF yrkat ersättning för den ideella skada som han uppger sig ha lidit.

2 I artikel 285 FEUF föreskrivs följande:

3 Artikel 286 punkterna 3 och 6 FEUF har följande lydelse:

4 Artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 2013, s. 1) har följande lydelse:

5 I artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 883/2013 stadgas följande:

6 I artikel 5.1–5.3 i förordning nr 883/2013 föreskrivs följande:

7 Artikel 7.2 i förordning nr 883/2013 har följande lydelse:

8 I artikel 9.4 i förordning nr 883/2013 föreskrivs följande:

9 Artikel 11.4 i förordning nr 883/2013 har följande lydelse:

10 I artikel 1 i revisionsrättens beslut nr 1‑2003 av den 16 januari 2003 om resekostnader för revisionsrättens ledamöter, vilket var tillämpligt vid tiden för omständigheterna i förevarande mål (nedan kallat beslut nr 1-2003), angavs följande:

11 Artikel 3 i beslut nr 1-2003 hade följande lydelse:

12 I artikel 5 i beslut nr 1-2003 stadgades följande:

13 Artikel 6 i beslut nr 1-2003 hade följande lydelse:

14 I artikel 2 i revisionsrättens beslut nr 7-2004 av den 22 april 2004 om dess ledamöters utlägg för representation och mottagning, som var tillämpligt vid tiden för omständigheterna i förevarande mål (nedan kallat beslut nr 7-2004), föreskrevs följande:

15 I artikel 6 i beslut nr 7-2004 stadgades följande:

16 Till beslut nr 7-2004 fanns fogat ett meddelande av den 22 april 2004 till revisionsrättens ledamöter med förslag avseende kostnader för representation och mottagning (nedan kallat meddelandet av den 22 april 2004). I detta meddelande angavs bland annat följande:

17 I bilaga 1 till meddelandet av den 22 april 2004 angavs att representationen/mottagningarna utanför revisionsrätten … i allmänhet [skulle] avse personer som ha[de] en ledande roll inom … unionen, medlemsstaterna eller andra länder och att utgifterna för representation/mottagning i ledamotens privata hem inte f[ick] överstiga vad som [va]r nödvändigt för detta ändamål, inbegripet blomsterarrangemang.

18 I samma bilaga angavs även att [n]är förteckningen över de inbjudna personerna, förutom personer utanför institutionen, omfatta[de] anställda vid revisionsrätten, [borde] en skälig balans upprätthållas mellan de båda kategorierna samt att [p]ersonliga vänner och familjemedlemmar (med undantag för makar/partner) sk[ulle] bjudas in privat på ledamöternas bekostnad.

19 I artikel 1 i revisionsrättens beslut nr 33-2004 av den 15 juni 2004 om drift och användning av revisionsrättens bilpark, som var tillämpligt vid tiden för omständigheterna i förevarande mål fram till ikraftträdandet av revisionsrättens beslut nr 19-2009 av den 20 april 2009 om drift och användning av revisionsrättens bilpark (nedan kallat beslut nr 33-2004), föreskrevs följande:

20 Artikel 4 i beslut nr 33-2004 hade följande lydelse:

21 I artikel 5 i beslut nr 33-2004 stadgades följande:

22 I artikel 6 i beslut nr 33-2004 föreskrevs följande:

23 Beslut nr 33-2004 åtföljdes av ett dokument med titeln Kommentar till beslut nr 33-2004 om drift och användning av revisionsrättens bilpark (nedan kallat kommentaren till beslut nr 33-2004).

24 I kommentaren till beslut nr 33‑2004 angavs följande såvitt avsåg artikel 4 i det beslutet:

25 Artiklarna 1 och 4–6 i revisionsrättens beslut nr 19-2009 av den 20 april 2009 om drift och användning av revisionsrättens bilpark hade samma lydelse som motsvarande artiklar i beslut nr 33-2004.

26 I artikel 7 i beslut nr 19-2009 föreskrevs följande:

27 Beslut nr 19-2009 åtföljdes av ett dokument med titeln Kommentar till beslut nr 19-2009 om drift och användning av revisionsrättens bilpark (nedan kallat kommentaren till beslut nr 19-2009).

28 Kommentaren till beslut nr 19-2009 hade såvitt avsåg artikel 4 i det beslutet samma lydelse som kommentaren till beslut nr 33-2004 hade såvitt avsåg artikel 4 i det beslutet.

29 I artikel 2.1, 2.2 och 2.4 i den uppförandekod för revisionsrättens ledamöter som revisionsrätten antog den 8 februari 2012 (nedan kallad 2012 års uppförandekod) föreskrevs följande:

30 I artikel 4 i 2012 års uppförandekod föreskrevs följande:

31 Sökanden var ledamot av revisionsrätten från den 1 mars 2006 till den 30 april 2018 och fullgjorde två ämbetsperioder. Innan han utsågs till ledamot av revisionsrätten hade han sedan 1980-talet innehaft olika politiska ämbeten i Konungariket Belgien. Fram till år 2002 var han medlem i ett politiskt parti, och från och med år 2002 tillhörde han sedan ett annat politiskt parti (nedan kallat det aktuella politiska partiet).

32 Under sina ämbetsperioder var sökanden placerad vid den av revisionsrättens avdelningar som ansvarade för revision av Europeiska unionens utgifter för yttre förbindelser, utvidgning och humanitärt bistånd. I omkring sju års tid fullgjorde han uppgiften som doyen vid denna avdelning.

33 Efter ett tillstyrkande yttrande från den kommitté som hade till uppgift att bedöma revisionsrättens ledamöters externa verksamhet, fick sökanden genom beslut av den 30 april 2015 tillåtelse att utöva ordförandeskapet för en miljöstiftelse i sin ursprungsregion.

34 Som ledamot av revisionsrätten erhöll sökanden ersättning för utlägg för representation och mottagning liksom för diverse utgifter som hade uppkommit under tjänsteresor vilka efter hans ansökan hade godkänts av revisionsrättens ordförande, och han erhöll också dagtraktamenten för dessa tjänsteresor.

35 Sökanden förfogade över en tjänstebil. Mellan år 2006 och mars 2014 ställde revisionsrätten en chaufför till hans förfogande. Från och med april 2014 kunde sökanden ansöka om att få tillgång till någon av chaufförerna i den chaufförspool som revisionsrättens finansdirektör ansvarade för.

36 Under år 2016 erhöll revisionsrätten upplysningar om flera allvarliga oegentligheter som sökanden uppgavs ha gjort sig skyldig till. Den 18 juli 2016 informerade revisionsrättens generalsekreterare muntligen sökanden om den inkomna angivelsen avseende honom.

37 I syfte att upptäcka eventuella oegentligheter gjorde revisionsrättens förvaltning under sommaren 2016 en analys av sökandens tjänsteresor och av de tjänsteresor för revisionsrättens chaufförer där det var sökanden som hade upprättat reseförordnandet. Därefter utväxlades flera skrivelser mellan revisionsrättens förvaltning och sökanden angående det påstått rättsstridiga i vissa av hans eller chaufförernas tjänsteresor liksom angående revisionsrättens krav på att sökanden skulle återbetala vissa angivna belopp. Sökanden ansåg att det saknades grund för påståendena om oegentligheter från hans sida och vägrade att återbetala de belopp som revisionsrätten hade begärt.

38 Den 26 juli 2016 fick revisionsrätten också kännedom om att sökanden påstods ha gjort sig skyldig till försäkringsbedrägeri under år 2011 efter en olycka där hans tjänstebil och hans privata bil hade varit inblandade. Revisionsrättens generalsekreterare underrättade den 1 september 2016 muntligen sökanden om dessa påståenden. I ett meddelande daterat samma dag hävdade sökanden att den ifrågavarande olyckan hade berott på en kollision mellan hans tjänstebil, vilken hade framförts av den chaufför som hade placerats vid hans kabinett, och hans privata bil, vilken hade framförts av hans son.

39 Den 14 oktober 2016 överlämnade revisionsrättens generalsekreterare, på anmodan av revisionsrättens ordförande, en akt till Olaf avseende verksamheter från sökandens sida som hade gett upphov till kostnader vilka eventuellt hade belastat unionens budget utan att det fanns fog för detta. Olaf beslutade den 15 november 2016 att inleda en utredning i ärendet.

40 Den 31 mars 2017 underrättade Olafs generaldirektör formellt revisionsrättens ordförande om att en utredning hade inletts avseende eventuella oegentligheter som involverade sökanden och som påverkade unionens ekonomiska intressen, vid användning av revisionsrättens tillgångar och i samband med tjänsteresor som hade utförts eller godkänts i strid med tillämpliga bestämmelser.

41 Den 22 september 2017 underrättades sökanden av Olaf om att nämnda utredning hade inletts och om att han hade ställning som berörd person i utredningen.

42 Den 20 november 2017 genomförde Olaf en inspektion i de lokaler som användes av sökandens kabinett och inhämtade därvid olika handlingar. Efter en första analys av dessa underrättade Olaf den 15 december 2017 sökanden om att föremålet för utredningen hade utvidgats till att omfatta eventuella intressekonflikter och andra åsidosättanden av artiklarna 285 FEUF och 286 FEUF samt av bestämmelserna i 2012 års uppförandekodex.

43 Sökanden hördes muntligen av Olafs utredare den 22 december 2017. Efter att från Olaf ha erhållit en sammanfattning av de faktiska omständigheter som hade fastställts efter utredningen, överlämnade sökanden den 15 maj 2018 ett skriftligt yttrande till Olaf.

44 Den 2 juli 2018 mottog revisionsrätten Olafs slutliga rapport (nedan kallad Olafs rapport). I rapporten drog Olaf slutsatsen att sökanden hade gjort sig skyldig till missbruk av revisionsrättens resurser inom ramen för verksamhet utan samband med hans arbetsuppgifter, missbruk av drivmedelskort, missbruk av avtalet om trafikförsäkring för hans tjänstebil, omotiverad frånvaro, underlåtenhet att anmäla extern verksamhet och utlämnande av konfidentiell information samt att det förelåg intressekonflikter.

45 Mot bakgrund av slutsatserna i sin rapport rekommenderade Olaf revisionsrätten att dels inleda disciplinära förfaranden mot sökanden, dels vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa återkrav av 472869,09 euro, motsvarande de kostnader som felaktigt hade burits av revisionsrätten, och dels överväga att återkräva 97954,52 euro, motsvarande den lön som hade utbetalats för de perioder då sökanden hade varit frånvarande utan giltigt skäl.

46 Eftersom en del av de omständigheter som hade framkommit i utredningen enligt Olaf kunde utgöra straffbara handlingar, översände Olaf dessutom information och sina rekommendationer till de rättsliga myndigheterna i Storhertigdömet Luxemburg.

47 Med hänvisning till den information som Olaf hade översänt begärde åklagaren vid Tribunal d’arrondissement de Luxembourg (Distriktsdomstolen i Luxemburg, Luxemburg) genom skrivelse av den 1 oktober 2018 att revisionsrätten skulle upphäva sökandens immunitet mot rättsliga förfaranden. Den 15 november 2018 efterkom revisionsrätten denna begäran.

48 Den 3 juli 2018 sände revisionsrättens ordförande en kopia av Olafs rapport och rekommendationer till revisionsrättens ledamöter.

49 Den 5 oktober 2018 lade revisionsrättens ordförande fram en förberedande rapport för revisionsrättens ledamöter. I rapporten rekommenderades att revisionsrätten skulle begära att EU-domstolen skulle granska de faktiska omständigheterna och fastställa om [sökanden] ha[de] åsidosatt de skyldigheter som följer av ämbetet. Sökanden delgavs denna rapport och Olafs rapport samma dag. Dessutom fick han den 17 oktober 2018 ta del av bilagorna till Olafs rapport.

50 Den 19 november 2018 inkom sökanden med ett skriftligt yttrande till revisionsrätten. Den 26 november 2018 hördes han av revisionsrättens ledamöter vid ett sammanträde inom stängda dörrar.

51 Den 29 november 2018 beslutade revisionsrätten, vid ett sammanträde inom stängda dörrar, att hänskjuta sökandens fall till EU-domstolen med tillämpning av artikel 286.6 FEUF.

52 Inom ramen för sin talan, som väcktes den 15 februari 2019, yrkade revisionsrätten att EU-domstolen skulle fastställa att sökanden inte längre fullgjorde de skyldigheter som följde av hans ämbete och följaktligen besluta om den påföljd som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF.

53 I dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), fann EU-domstolen att sökanden hade åsidosatt de skyldigheter som följde av ämbetet som ledamot av revisionsrätten och fastställde att han skulle berövas två tredjedelar av sin rätt till pension från och med dagen för avkunnandet av domen.

54 Genom skrivelse av den 14 december 2018 och ändringsskrivelse av den 23 januari 2019 underrättade revisionsrättens generalsekreterare sökanden om sin avsikt att till förmån för unionen återkräva 160839,89 euro. Till dessa båda skrivelser fogades en tabell över de kostnader som ansågs felaktiga (nedan kallad återkravstabellen). Sökanden besvarade skrivelserna genom att den 4 februari 2019 inkomma med ett yttrande.

55 Den 11 april 2019 antog revisionsrättens generalsekreterare det angripna beslutet. Därvid slog han fast

56 Efter att ha konstaterat att det sammanlagda beloppet 153407,58 euro inte hade inbetalats per den 31 maj 2019 krävde revisionsrättens räkenskapsförare genom skrivelse av den 4 juni 2019 betalning av det utestående beloppet jämte dröjsmålsränta till en räntesats av 3,5 procent, det vill säga ett sammanlagt belopp av 153584,10 euro.

57 Genom skrivelse av den 7 juni 2019 konstaterade revisionsrättens räkenskapsförare att 153584,10 euro hade inbetalats genom banköverföring. Med hänsyn tagen till dagen för denna inbetalning reducerade hon beloppet för den ränta som skulle erläggas genom att återbetala ett belopp av 88,26 euro, eftersom fordran på sökanden per inbetalningsdagen uppgick till 153495,84 euro.

58 Sökanden har yrkat att tribunalen ska

59 Revisionsrätten har yrkat att tribunalen ska

60 Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet har sökanden anfört sex grunder. Den första avser att Olafs utredning och rapport var rättsstridiga. Den andra grunden innebär att revisionsrätten underlät att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning, i synnerhet som utanordnare, och att den åsidosatte sin skyldighet att styrka anklagelserna och sin motiveringsskyldighet. Enligt den tredje grunden underlät revisionsrätten att iaktta en skälig tidsfrist. Den fjärde grunden innebär att revisionsrätten dels åsidosatte rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, dels gjorde uppenbara fel. Enligt den femte grunden åsidosatte revisionsrätten principen att förvaltningsrättsliga förfaranden ska vila i avvaktan på utgången av ett straffrättsligt förfarande. Den sjätte grunden avser slutligen att revisionsrätten åsidosatte motiveringsskyldigheten såvitt avsåg utnyttjande av chaufförstjänster samt att den åsidosatte artikel 75 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1) eller artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

61 Sökanden har gjort gällande att Olafs utredning och dess rapport var rättsstridiga av tre skäl, nämligen att Olaf på ett rättsstridigt sätt utvidgade föremålet för sin utredning, att Olaf kränkte sökandens rätt till privatliv och att Olaf inte iakttog hans rätt till försvar.

62 Revisionsrätten har bestritt sökandens argument.

63 Tribunalen konstaterar att de argument som sökanden i förevarande mål har anfört med innebörden att Olafs utredning och dess rapport skulle vara rättsstridiga i allt väsentligt sammanfaller med de argument som han framförde i förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF (punkterna 126–134 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782)) och som EU-domstolen lämnade utan avseende i punkterna 140–175 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

64 EU-domstolen noterade där till att börja med att Olaf verkligen hade beslutat att utvidga föremålet för sin utredning – som ursprungligen hade inletts med avseende på eventuella oegentligheter som involverade sökanden och påverkade unionens ekonomiska intressen, vid användning av revisionsrättens tillgångar och i samband med tjänsteresor som hade utförts eller godkänts i strid med tillämpliga bestämmelser – till att även omfatta möjliga intressekonflikter och andra åsidosättanden av artiklarna 285 FEUF och 286 FEUF samt av bestämmelserna i 2012 års uppförandekod. I punkt 157 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), fann EU-domstolen emellertid att den omständigheten att nämnda utvidgning hade grundats på bevisning som hade framkommit vid inspektionen den 20 november 2017 inte kunde göra utvidgningsbeslutet rättsstridigt.

65 Vidare fann EU-domstolen, i punkt 166 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att de argument som sökanden hade anfört inom ramen för förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF inte var ägnade att styrka att Olaf på ett rättsstridigt sätt skulle ha kränkt hans rätt till skydd för sitt privatliv.

66 Slutligen drog EU-domstolen, i punkt 174 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), slutsatsen att de argument som sökanden hade anfört inom ramen för förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF inte var ägnade att styrka att hans rätt till försvar skulle ha åsidosatts.

67 Det enda som sökanden fortfarande bestrider efter meddelandet av domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), är i själva verket att den slutsats som EU-domstolen drog i punkt 174 i den domen skulle vara relevant för förevarande mål.

68 Sökanden har därvidlag erinrat om att EU-domstolen fann att det visserligen ankommer på såväl Olaf som revisionsrätten att fullgöra sina respektive skyldigheter men att det inom ramen för förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF ska göras en övergripande bedömning av huruvida rätten för den berörda ledamoten eller tidigare ledamoten av revisionsrätten att yttra sig har iakttagits (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 170).

69 Den slutsatsen grundade EU-domstolen på det principiella övervägandet att det inte kunde uteslutas att revisionsrätten hade gett denna ledamot eller tidigare ledamot en tillräcklig möjlighet att yttra sig över uppgifter som han eller hon faktiskt inte skulle ha kunnat kommentera innan Olaf antog sin rapport (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 170). I detta hänseende konstaterade EU-domstolen för det första att det var ostridigt att sökanden hade hörts muntligen av Olaf den 22 december 2017, att Olaf och sökandens ombud hade utväxlat ett flertal skrivelser och att sökanden, efter att ha fått ta del av en sammanfattning av de omständigheter som hade fastställts efter utredningen, hade kunnat sända en skriftlig handling till Olaf med syftet att vederlägga påståendena i denna sammanfattning (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 171). För det andra påpekade EU-domstolen att sökanden den 5 oktober 2018 hade mottagit Olafs rapport och den förberedande rapport som revisionsrättens ordförande hade riktat till dess ledamöter samt att sökanden hade kunnat ta ställning till dessa rapporter både genom att inkomma med skriftliga yttranden och vid en utfrågning vid revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 172). För det tredje konstaterade EU-domstolen att sökanden inte hade anfört något argument till styrkande av att han inte i tillräcklig utsträckning skulle ha kunnat uttala sig inför revisionsrätten om vissa omständigheter som hade åberopats mot honom innan Olafs rapport antogs (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 172).

70 EU-domstolens slutsats i punkt 174 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), är tillämplig även i förevarande mål, eftersom det på samma sätt som inom ramen för förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF inte kan uteslutas att revisionsrätten i det aktuella fallet har gett sökanden en tillräcklig möjlighet att yttra sig över uppgifter som han inte skulle ha kunnat kommentera innan Olaf antog sin rapport

71 Sökanden har i förevarande mål inte anfört någon ny konkret omständighet som styrker att han inte fick tillräcklig möjlighet att yttra sig inför revisionsrätten över uppgifter som han faktiskt inte skulle ha kunnat kommentera innan Olaf antog sin rapport. Sådana omständigheter skulle han ha kunnat åberopa under den skriftliga delen av förfarandet i förevarande mål, särskilt i sitt yttrande om de konsekvenser som han ansåg att domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), skulle få för förevarande mål.

72 Således ska talan ogillas såvitt avser den första grunden.

73 Inom ramen för denna grund har sökanden i allt väsentligt gjort gällande att revisionsrätten enbart hänvisade till Olafs rapport, utan att analysera denna och i synnerhet utan att närmare ange varför var och en av de kritiserade kostnaderna skulle vara rättsstridig. Sökanden har åberopat artiklarna 98, 100 och 101 i förordning 2018/1046, av vilka det enligt honom framgår att utanordnaren är skyldig att bedöma huruvida det föreligger en fordran och sedan fatta beslut om inkassering av denna. Därför var revisionsrätten enligt sökanden skyldig att specificera varför var och en av de kritiserade kostnaderna var rättsstridig, vilket han dessutom anser krävdes för iakttagande av motiveringsskyldigheten.

74 Revisionsrätten har bestritt sökandens argument.

75 Tribunalen påpekar inledningsvis att sökanden med anledning av domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), i förevarande mål inte längre vidhåller sin anmärkning rörande revisionsrättens underlåtenhet att utnyttja sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Således behöver tribunalen inte längre uttala sig om den anmärkningen.

76 Såvitt avser de anmärkningar som rör revisionsrättens åsidosättande av sin skyldighet att styrka anklagelserna och dess åsidosättande av sin motiveringsskyldighet, vilka sökanden däremot inte har avstått från att framställa i förevarande mål, konstaterar tribunalen att dessa anmärkningar överlappar varandra och därför bör prövas tillsammans. Vidare framgår det av handlingarna i förevarande mål att det enda som sökanden i själva verket har påstått är att revisionsrätten har underlåtit att motivera varför de olika belopp som den har fastställt skulle vara felaktiga, bland annat med hänvisning till återkravstabellen.

77 Rätten till god förvaltning, som har stadfästs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), innefattar en skyldighet för unionens institutioner, organ och byråer att motivera sina beslut. Denna skyldighet har samma räckvidd som skyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF, där det föreskrivs att rättsakter ska motiveras. Syftet med motiveringsskyldigheten är dels att de som berörs av ett beslut ska kunna få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan tillvarata sina rättigheter, dels att unionsdomstolen ska ges möjlighet att utföra sin prövning av beslutets lagenlighet (se dom av den 14 juli 2021, BG/parlamentet, T‑253/19, ej publicerad, EU:T:2021:459, punkt 44 och där angiven rättspraxis). Det bör också erinras om att motiveringsskyldigheten utgör en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är hållbar, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende (se dom av den 22 maj 2012, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, T‑300/10, EU:T:2012:247, punkt 180 och där angiven rättspraxis). Motiveringen av ett beslut består nämligen i att det formellt anges vilka skäl beslutet grundar sig på. En sådan motivering kan vara tillräcklig trots att den innehåller felaktiga skäl (se beslut av den 12 juli 2012, Dover/parlamentet, C‑278/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:457, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

78 Vidare krävs det inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av huruvida motiveringen av en rättsakt är tillräcklig inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (dom av den 14 juli 2021, BG/parlamentet, T‑253/19, ej publicerad, EU:T:2021:459, punkt 45).

79 I det aktuella fallet består det angripna beslutet av tre delar: ett följebrev genom vilket det angripna beslutet delgavs, en bilaga till följebrevet (bilaga 1) som innehåller nämnda beslut och en sammanfattande debetnota (bilaga 2).

80 I det angripna beslutet angav revisionsrätten först vilka bestämmelser om resekostnader och dagtraktamenten, om representationskostnader, om användning av revisionsrättens bilpark och om resekostnader för chaufförer anlitade av ledamöterna som den ansåg att sökanden hade brutit mot. Därefter angav revisionsrätten de felaktigt utbetalda belopp som den krävde åter från sökanden.

81 Därvid uppgav revisionsrätten att den, efter att ha analyserat Olafs rapport, bilagorna till denna och de handlingar som revisionsrättens egen förvaltning hade tillgång till, hade gjort bedömningen att sökanden felaktigt hade erhållit kostnadsersättning för utgifter för verksamheter som var privata, som saknade samband med hans arbetsuppgifter eller som var oförenliga med hans ämbete, trots att han visste eller borde ha vetat att dessa utgifter inte kunde betalas med revisionsrättens medel. Mer specifikt innehåller beslutet om fastställelse av fordran och återkrav en återkravstabell där det för var och en av de verksamheter som felaktigt ska ha belastat unionens budget anges bland annat dels den motivering som sökanden uppgav i sitt eller chaufförens reseförordnande eller i sin ansökan om ersättning för representationskostnader, dels verksamhetens faktiska beskaffenhet, dels upplysningar om den bevisning som ska ha gjort det möjligt att fastställa denna faktiska beskaffenhet, dels datum och plats för den verksamhet som föranledde utgifterna, dels den kostnad som revisionsrätten har fått bära.

82 Detta betyder att det angripna beslutet innehåller en motivering som uppfyller kraven enligt artikel 41 i stadgan, eftersom denna motivering dels gör det möjligt för sökanden att få kännedom om skälen för det angripna beslutet, dels ger tribunalen möjlighet att utföra sin prövning i det aktuella hänseendet. Detta konstaterande påverkar alltså inte tribunalens bedömning av huruvida det angripna beslutet är välgrundat, vilken kommer att göras inom ramen för prövningen av den fjärde grunden för talan.

83 Sökandens påstående att revisionsrätten i svaromålet skulle ha anfört en ny motivering eller nya skäl såvitt avser den fjärde grunden kommer inom ramen för prövningen av den grunden att bedömas för varje enskilt fall.

84 Talan ska således ogillas såvitt avser den andra grunden.

85 Sökanden har gjort gällande att revisionsrätten har åsidosatt den princip om iakttagande av en skälig tidsfrist som har stadfästs i artikel 41.1 i stadgan när den har ifrågasatt rättsenligheten av ansökningar om kostnadsersättning som han lämnade in under hela perioden från år 2006, med tanke på att revisionsrätten redan när dessa ansökningar ingavs förfogade över alla uppgifter som den behövde för att antingen kunna förvissa sig om att ansökningarna var rättsenliga eller besluta att begära in klargöranden. Enligt honom borde den retroaktiva tillämpligheten av revisionsrättens kontrollarbete inskränka sig till tre år eller på sin höjd fem år räknat från den 5 oktober 2018, det vill säga dagen för dess förberedande rapport. Således anser sökanden att de poster i återkravstabellen som avser tidpunkter före den 4 oktober 2013, det vill säga rad 1 till och med rad 261, är preskriberade. Detta motsvarar ett belopp av 85924,75 euro, vilket skulle betyda att det totalbelopp som skulle kunna anses utgöra en fordran på honom från revisionsrättens sida uppgår till 67482,83 euro.

86 I detta hänseende har sökanden åberopat rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, 2006, s. 1). Enligt honom införs det genom artikel 73a i den förordningen en princip med innebörden att unionens fordringar på tredje part ska preskriberas efter fem år. Såvitt avser den frist inom vilken en debetnota måste delges en gäldenär har sökanden påpekat att det varken i budgetförordningen eller i dess tillämpningsföreskrifter anges någon frist för detta. Han har emellertid erinrat om att det framgår av EU-domstolens praxis att en debetnota ska delges inom en skälig tidsfrist och att EU-domstolen har funnit att en sådan delgivning är oskälig om den sker mer än fem år efter det att den berörda institutionen normalt sett hade kunnat göra sin fordran gällande. I repliken har sökanden även hänvisat till artikel 98.2 i förordning 2018/1046.

87 Sökanden har i sitt yttrande om de konsekvenser som han anser att domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), ska få för förevarande mål uppgett att EU-domstolen i den domen inte tog ställning till den nu aktuella grunden, med tanke på att EU-domstolen fann att det saknades skäl att fästa avseende vid en annan anmärkning som gällde underlåtenhet att iaktta en skälig tidsfrist såvitt avsåg revisionsrättens talan om disciplinära åtgärder.

88 Revisionsrätten har bestritt sökandens argument. Därvid har revisionsrätten i allt väsentligt anfört att dess fordran inte förrän vid tidpunkten för Olafs rapport kunde anses vara säker, likvid och förfallen till betalning, något som enligt revisionsrätten krävs enligt artikel 78.2 i förordning nr 966/2012 och enligt artikel 81 b i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 966/2012 (EUT L 362, 2012, s. 1). Därför anser revisionsrätten att femårsfristen ännu inte hade löpt ut vid tidpunkten för det angripna beslutet. I detta hänseende har revisionsrätten erinrat om lydelsen av artikel 85 andra stycket i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna). Där föreskrivs att en begäran om återbetalning av ett felaktigt utbetalat belopp måste framställas inom fem år från den dag då beloppet betalades ut, men det anges också att den tidsfristen inte ska gälla om det kan visas att den berörda personen uppsåtligen har vilselett administrationen för att erhålla det aktuella beloppet, något som enligt revisionsrätten är att betrakta som en allmän unionsrättslig princip.

89 Genom den grund som avser underlåtenhet att iaktta en skälig tidsfrist har sökanden åberopat principen att unionens fordringar på tredje part preskriberas efter fem år. Därvid har han till att börja med bland annat hänvisat till artikel 73a i förordning nr 1605/2002 i dess ändrade lydelse, som var i kraft till och med den 31 december 2013, och till artiklarna 78 och 85b i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002 (EGT L 357, 2002, s. 1) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, 2007, s. 13), som var i kraft till och med den 31 december 2012. Vidare har sökanden i repliken även nämnt artikel 98.2 i förordning 2018/1046. Vid förhandlingen uppmanade tribunalen sökanden att klargöra den rättsliga grunden för tillämpningen i det aktuella fallet av principen att unionens fordringar på tredje part preskriberas efter fem år. Sökanden angav då att det, i linje med vad han hade gjort gällande i repliken, var artikel 98.2 i förordning 2018/1046 som skulle anses utgöra den rättsliga grunden, och han motsades inte på den punkten av revisionsrätten. Det är således påkallat att utgå från den bestämmelsen, som var tillämplig vid tidpunkten för antagandet av det angripna beslutet.

90 Sökanden har i allt väsentligt angett att revisionsrätten inte kunde sända honom en debetnota i syfte att göra gällande sin påstådda fordran såvitt avsåg ersättningsansökningar betecknade som rättsstridiga vilka var äldre än fem år. Genom att framföra detta påstående har sökanden visat att han i allt väsentligt anser att preskriptionstiden enligt artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046 ska tillämpas utan undantag.

91 Artikel 98.1 och 98.2 i förordning 2018/1046 har följande lydelse:

92 Härvidlag finner tribunalen för gott att inledningsvis erinra om att en preskriptionsordning ska vara så utformad att det görs en lämplig avvägning mellan å ena sidan målen att garantera rättssäkerheten och att säkerställa att ärenden handläggs inom rimlig tid, vilket är allmänna principer i unionsrätten, och å andra sidan ett effektivt och verksamt genomförande av principen om sund ekonomisk förvaltning (se, analogt, dom av den 21 januari 2021, Whiteland Import Export, C‑308/19, EU:C:2021:47, punkt 49). Det är i detta specifika sammanhang som principen om iakttagande av en skälig tidsfrist aktualiseras – det rör sig alltså inte, som sökanden har gjort gällande, enbart om tillämpning av artikel 41 i stadgan.

93 Vad som föreskrivs i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046 är närmare bestämt en ordning för preskription, av rättssäkerhetsskäl, av möjligheten att skicka en debetnota. Rättssäkerheten skyddar både den berörda gäldenären och den unionsinstitution som skickar debetnotan. För gäldenärens del utgör rättssäkerhetsprincipen hinder för att unionsinstitutionen agerar helt utan begränsningar i tiden, vilket bland annat skulle kunna äventyra stabiliteten i redan uppkomna rättsliga situationer. Unionsinstitutionen måste för sin del, när den fullgör sin uppgift att inkassera unionens fordringar på tredje part i syfte att efterleva principen om sund ekonomisk förvaltning, iaktta en skälig tidsfrist, något som utgör en aspekt av principen om god förvaltningssed och härrör från det grundläggande kravet på rättssäkerhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 november 2014, Nencini/parlamentet, C‑447/13 P, EU:C:2014:2372, punkt 45, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 101, och dom av den 5 oktober 2004, Sanders m.fl./kommissionen, T‑45/01, EU:T:2004:289, punkterna 59 och 60 samt där angiven rättspraxis).

94 Preskriptionstider för fastställelse av fordringar måste också vara förenliga med effektivitetsprincipen och får inte medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att genomföra unionsrätten (se, analogt, dom av den 17 november 2016, Stadt Wiener Neustadt, C‑348/15, EU:C:2016:882, punkt 41, och dom av den 21 januari 2021, Whiteland Import Export, C‑308/19, EU:C:2021:47, punkterna 48 och 65).

95 Med hänsyn till artikel 98.1 och 98.2 i förordning 2018/1046 kan en unionsinstitution normalt sett göra en fordran gällande från och med den tidpunkt då institutionen förfogar över styrkande handlingar som gör det möjligt att fastställa att fordran är säker, uppgår till ett fast belopp och har förfallit till betalning – eller då den skulle ha kunnat förfoga över sådana styrkande handlingar om den hade iakttagit vederbörlig omsorg (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 103).

96 Detta kan emellertid i praktiken vara omöjligt i ett fall där en unionsinstitution, trots att den har gjort ansträngningar, har saknat möjlighet att fastställa en fordran på grund av gäldenärens agerande, i synnerhet om denne har vidtagit förhalningsåtgärder eller visat prov på ohederlighet.

97 En sådan tolkning följer av principen att om en strikt preskriptionsordning av interna skäl hänförliga till denna ordning systematiskt hindrar skyddet av unionens ekonomiska intressen, medför detta att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att tillämpa unionsrättens regler (se, analogt, dom av den 21 januari 2021, Whiteland Import Export, C‑308/19, EU:C:2021:47, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

98 Att artikel 98 i förordning 2018/1046 ska tolkas så, att den innebär att det föreskrivs undantag i fråga om när preskriptionstiden för fastställelse av fordringar ska börja löpa får genom analogi stöd i de föreskrifter om preskriptionsavbrott som återfinns i artikel 105 i den förordningen såvitt avser inkassering av fordringar.

99 Det föreskrivs visserligen inte i förordning 2018/1046 att preskriptionstiden för unionens fordringar på tredje part ska frysas eller avbrytas av en åtgärd som vidtas exempelvis av Olaf i samband med en utredning, medan motsvarande föreskrivs i artikel 139.2 andra stycket i samma förordning, som är tillämplig på beslut om uteslutning av sådana personer eller enheter som avses i artikel 135.2 i den förordningen från att delta i förfaranden för tilldelning som regleras av denna förordning eller från att bli utvalda att förvalta medel från unionen. Att något sådant inte uttryckligen sägs i en lagstiftningsakt får emellertid inte ges en alltför restriktiv tolkning, utan det är nödvändigt att beakta den särskilda roll och de befogenheter som Olaf har tilldelats genom unionsrättens bestämmelser. En motsatt slutsats skulle medföra att det i praktiken blev omöjligt eller orimligt svårt att tillämpa unionsrättens bestämmelser och skulle undergräva den unionsrättsliga effektivitetsprincipen.

100 Av detta följer att den tidpunkt då tidsfristen för fastställelse av fordringar börjar löpa i enlighet med artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046, det vill säga den tidpunkt då den berörda institutionen normalt sett kan göra sin fordran gällande, inte nödvändigtvis sammanfaller med den tidpunkt då en sådan person som sökanden ansöker hos en institution om utbetalning av ett penningbelopp. Under vissa omständigheter kan nämnda tidsfrist i stället börja löpa när Olaf överlämnar en rapport till institutionen (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 juni 2016, Marchiani/parlamentet, C‑566/14 P, EU:C:2016:437, punkt 107).

101 Mot bakgrund av det ovan anförda saknar sökanden rättsligt stöd för sitt påstående att preskriptionstiden enligt artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046 skulle vara tillämplig utan undantag.

102 Därför behöver det avgöras i varje enskilt fall när revisionsrätten under normala omständigheter hade kunnat göra sin fordran gällande i den mening som avses i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046.

103 Sökanden har gjort gällande att revisionsrätten av preskriptionsskäl inte kunde fastställa och inkassera fordringar avseende ansökningar om kostnadsersättning som han hade lämnat in under perioden från år 2006 till den 4 oktober 2013, vilket motsvarar raderna 1–261 i återkravstabellen.

104 I det aktuella fallet är det utrett att revisionsrätten inte upprättade den till sökanden ställda debetnotan förrän den 11 april 2019, efter det att revisionsrätten den 2 juli 2018 hade mottagit Olafs rapport, som hade legat till grund för den förberedande rapport som revisionsrätten hade upprättat den 5 oktober 2018. Av Olafs rapport framgår att Olaf genomförde en inspektion i de lokaler som användes av sökandens kabinett och därvid inhämtade olika handlingar i syfte att underkasta dem en datorstödd analys samt att Olaf förhörde både sökanden själv och andra berörda personer (se även punkterna 39–46 ovan). Efter att ha slutfört sin utredning slog Olaf fast att den information som sökanden i sina reseförordnanden och sina specifikationer av representationskostnader hade lämnat till revisionsrätten inte hade varit tillräcklig för att revisionsrättens ordförande med full kännedom om omständigheterna skulle kunna kontrollera huruvida de aktuella verksamheterna låg i revisionsrättens intresse.

105 I detta hänseende följer det till att börja med av artikel 11.1 och 11.2 i förordning nr 883/2013 mot bakgrund av skälen 28 och 29 i den förordningen att en utredning utförd av Olaf ska avslutas med en slutlig utredningsrapport. Den rapporten, som ska utgöra tillåten bevisning i administrativa eller rättsliga förfaranden, ska bland annat innehålla utredningens slutsatser och Olafs generaldirektörs rekommendationer om vilka åtgärder som i förekommande fall bör vidtas med anledning av utredningen. Enligt artikel 11.4 i samma förordning ska Olaf överlämna rapporten till den berörda institutionen, det berörda organet eller den berörda byrån, som ska vidta de åtgärder, i synnerhet disciplinära eller rättsliga åtgärder, som utredningsresultaten påkallar och rapportera om detta till Olaf inom den tidsfrist som Olaf har fastställt i de rekommendationer som åtföljer rapporten liksom på begäran av Olaf. I det aktuella fallet var det just i det sammanhanget som revisionsrätten upprättade sin förberedande rapport av den 5 oktober 2018 om Olafs rapport.

106 Vidare är det viktigt att erinra om att det föreskrivs i artikel 1.4 i förordning nr 883/2013 att Olaf inom de institutioner, organ och byråer som inrättas genom fördragen eller på grundval av dessa ska utföra administrativa utredningar för att bekämpa bedrägerier, korruption och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (interna utredningar). Av nämnda förordning framgår att Olaf inom ramen för en intern utredning ska ha rätt att utan förhandsanmälan och utan dröjsmål få tillgång till all relevant information, inbegripet information i databaser som innehas av institutionerna, organen och byråerna, liksom tillträde till dessas lokaler. Olaf får kopiera och begära utdrag ur alla handlingar och ur innehållet i all datorbaserad information som institutionerna, organen och byråerna innehar. Dessutom får Olaf begära såväl muntlig information, bland annat genom intervjuer, som skriftlig information från övriga anställda. Olaf får också utföra kontroller på plats hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen.

107 En sådan unionsinstitution som revisionsrätten saknar däremot sådana utredningsbefogenheter, särskilt när det gäller att identifiera och fastställa fordringar på en av sina egna ledamöter.

108 Såvitt avser de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som motsvarar raderna 1–261 i återkravstabellen behöver det, mot bakgrund av de inledande synpunkter som har redovisats i punkterna 89–107 ovan, prövas huruvida den tidpunkt då revisionsrätten kunde fastställa och göra gällande sin fordran motsvarande var och en av dessa rader inföll när ansökan avseende respektive rad lämnades in, vilket är vad sökanden har hävdat, eller i stället inföll när Olaf antog sin rapport, vilket är vad revisionsrätten har hävdat. Vid denna prövning är det lämpligt att dela in ansökningarna i tre grupper.

109 Det måste konstateras att flera av de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som motsvarar raderna 1–261 i återkravstabellen innehöll motiveringar som i princip var trovärdiga och inte föreföll föranleda några kompletterande kontroller från revisionsrättens sida vid den tidpunkt då sökanden lämnade in dem. Såvitt avsåg dessa ansökningar hade revisionsrätten inte tillgång till de upplysningar som den behövde för att kunna framställa invändningar förrän Olaf hade slutfört sin utredning.

110 För det första gäller detta de ansökningar som åsyftas på raderna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 12, 14, 15, 16, 17, 19, 20, 23, 24, 29 (delvis), 31, 41, 43, 54, 57 (delvis), 59, 60, 61, 63 (delvis), 65, 66, 68, 69, 70, 81, 84, 85, 88, 89, 92, 94, 95, 96, 97, 111, 116, 118 (delvis), 120, 133, 150, 168, 169, 171, 175, 183, 184, 190, 194, 203, 204, 207, 208, 211, 215, 218, 221, 229 (delvis), 236, 238, 248, 258 och 260 i återkravstabellen. Dessa ansökningar avser sökandens möten med politiska ledare, eller i ett begränsat antal fall med personer tillhörande politiska ledares kabinett, och sökandens deltagande i det aktuella politiska partiets verksamheter.

111 Tribunalen påpekar till att börja med att det var först i samband med Olafs utredning som det kunde konstateras att sökanden under sin tjänstgöringstid vid minst 188 tillfällen hade haft möten med belgiska politiska ledare som till övervägande delen var medlemmar i det aktuella politiska partiet, vilket även han tillhörde. Enligt Olafs rapport utgjorde detta 24 procent av samtliga möten eller luncher för vilka sökanden hade ansökt om kostnadsersättning. Tribunalen konstaterar att detta berör de verksamheter som åsyftas på raderna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 12, 14, 15, 16, 19, 20, 23, 24, 29 (delvis), 31, 41, 43, 54, 57 (delvis), 59, 63 (delvis), 65, 66, 70, 84, 88, 89, 92, 96, 97, 111, 116, 118 (delvis), 133, 150, 168, 169, 171, 183, 184, 190, 194, 203, 204, 208, 211, 215, 218, 236, 238 och 248 i återkravstabellen.

112 Vidare var det likaledes Olaf som upptäckte ett samband mellan mötena med belgiska politiska ledare och de veckovisa sammanträdena i styrelsen för det aktuella politiska partiet. I detta hänseende framgår det av Olafs rapport att Olaf under sin utredning lyckades få fram protokollen från 44 styrelsesammanträden under perioden från den 17 november 2008 till den 29 april 2010 där det angavs vilka av det aktuella politiska partiets styrelseledamöter som hade varit närvarande. Olaf fann att sökanden hade varit närvarande vid 28 sammanträden. Tribunalen konstaterar att detta gäller de av sökandens verksamheter som åsyftas på raderna 54, 60, 61, 68, 70, 81, 84, 85, 88 och 94 i återkravstabellen.

113 Såvitt avsåg sökandens närvaro vid andra sammanträden i styrelsen för det aktuella politiska partiet framhöll Olaf att det stod klart att sökandens uppdrag som röstberättigad styrelseledamot hade krävt att han regelbundet var närvarande vid styrelsens veckovisa sammanträden till och med november 2008. Enligt Olafs rapport hade granskningen av reseförordnandena visat att sökanden mellan mars 2006 och november 2008 gjorde 27 tjänsteresor på måndagar med syftet att träffa medlemmar i det aktuella politiska partiet och att dessa tjänsteresor hade medgett att sökanden deltog i de veckovisa sammanträdena i styrelsen för detta politiska parti. Tribunalen konstaterar att detta gäller raderna 1, 5, 7, 12, 17, 19, 23 och 24 i återkravstabellen. Bland dessa verksamheter innehåller Olafs rapport mer specifikt ett omnämnande av ett sammanträde den 7 april 2008 som är att hänföra till rad 19 i återkravstabellen.

114 När det gällde i vilken utsträckning sökanden var närvarande vid styrelsesammanträden efter april 2010, angav Olaf att detta inte hade gått att fastställa under utredningen men att sökandens ställning som ej röstberättigad styrelseledamot krävde att han åtminstone var närvarande vid de månatliga sammanträden som hölls första måndagen i varje månad. I detta hänseende framgår det av Olafs rapport att en analys av sökandens tjänsteresor under perioden från april 2010 till december 2017 gav vid handen att han hade gjort 17 tjänsteresor till Bryssel (Belgien) första måndagen i en månad med syftet att träffa ansvariga inom det aktuella politiska partiet som föreföll vara delaktiga i ledningen av detta parti. Tribunalen konstaterar att de av sökandens verksamheter som åsyftas på raderna 171, 203 och 238 i återkravstabellen motsvarar den situationen.

115 Dessutom framgår det av noteringar i sökandens kalender att syftet med de tjänsteresor som avses på raderna 120, 175 och 221 var att delta i det aktuella politiska partiets parlamentsdagar, att den tjänsteresa som nämns på rad 207 och den som nämns på rad 229 (delvis) avsåg deltagande i det partiets nyårsmottagningar, att den tjänsteresa som avses på rad 258 rörde deltagande i ett stadsbesök för medlemmar i det partiet och att de tjänsteresor som nämns på raderna 69 och 260 gällde deltagande i en kongress respektive en studiedag för samma parti (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 451).

116 För det andra konstaterade Olaf såvitt avsåg sökandens relationer till representativa organ och sammanslutningar, vilka åsyftas på raderna 32, 48, 83, 93, 118 (delvis), 131, 132, 134 och 135, 137, 143, 154, 155, 170, 174 (delvis), 192, 209, 217, 219, 224, 227, 228, 242, 256 och 261 i återkravstabellen, att det i majoriteten av fallen rörde sig om relationer till lokala organ, exempelvis handels- och industrikammaren i sökandens ursprungsregion, en industrikoncern från sökandens ursprungsort och en lokal arbetsgivarorganisation vars verksamhetsområde inskränkte sig till sökandens ursprungsregion. Med dessa verksamheter kan också likställas de verksamheter som avses på raderna 39, 138 och 196 i återkravstabellen, vilka rörde formella inbjudningar till möten för en grupp av personer med syftet att stärka de flamländska företagens närvaro i Bryssel. I återkravstabellen anges nämligen, med hänvisning till Olafs rapport, särskilt sidorna 5, 18, 29 och 37 i denna, att nämnda grupp med syftet att stärka de flamländska företagens närvaro i Bryssel anordnar möten som ska ge flamländska företagare tillfälle att träffa belgiska diplomater som tjänstgör utomlands samt att dessa verksamheter saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Att sökanden var närvarande framgår även av protokollen från sammanträdena i styrelsen för det aktuella politiska partiet samma datum som den tjänsteresa som avses på rad 39.

117 När det för det tredje gäller de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på raderna 18, 29 (delvis), 100 (delvis), 114 och 239, vilka rörde möten med en person som i reseförordnandena betecknades bland annat som CEO (verkställande direktör), CEO [för en ekonomisk aktör] eller CEO, ordförande, konstaterade Olaf att sökanden mellan åren 2008 och 2015 hade träffat den personen åtta gånger och att denne då var styrelseordförande i ett holdingbolag där sökanden enligt sin intresseförklaring från år 2017 var aktieägare. Dessutom uppgav sökanden vid sitt förhör under Olafs utredning att den aktuella personen var en vän sedan länge och en stor källa till inspiration för honom.

118 Såvitt för det fjärde avser de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på raderna 75 och 86, vilka gällde möten med en person som betecknades CEO [för en ekonomisk aktör] den 21 december 2009 och den 15 mars 2010, nämnde Olaf uttryckligen dessa båda möten i sin rapport och angav därvid att de sammanföll med en unionsutredning avseende statligt stöd från den belgiska regeringen till den aktuella ekonomiska aktören. Olaf fastställde också att sökanden hade varit i kontakt med den person som han träffade rörande den utredningen och att han hade förmedlat direktkontakt med kabinettet för en ledamot av Europeiska kommissionen och med en person som vid den aktuella tidpunkten var ordförande för det aktuella politiska partiet. Dessutom framgår det av protokollen från sammanträdena i det aktuella politiska partiets styrelse att sökanden var närvarande vid ett sådant sammanträde samma dag som den tjänsteresa som avses på rad 86.

119 När det för det femte gäller de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på raderna 45, 130, 199, 202, 230, 232, 253 och 257 (delvis), kan det noteras att dessa ansökningar avsåg verksamheter som Olaf fann vara av privat beskaffenhet. Olaf konstaterade nämligen att dessa ansökningar hade avsett dels en lunch med ordföranden för den belgiska sjukförsäkringsorganisationen, dels ett möte med en jaktkamrat, dels ett möte med en person i ledande befattning vid en revisionsbyrå angående ett erbjudande om anställning för sökandens son, dels sökandens närvaro vid bröllopet för ett barn till en av hans vänner, dels två möten med chefen för en ekonomisk aktör som var arbetsgivare till ett av sökandens barn, dels ett möte med en belgisk politisk ledare i en privat fråga och dels sökandens deltagande i en grillfest anordnad av en före detta medlem i det aktuella politiska partiet. Dessutom framgår det av protokollen för sammanträdena i styrelsen för det aktuella politiska partiet att sökanden var närvarande vid ett sådant sammanträde samma dag som den tjänsteresa som avses på rad 45.

120 Med de verksamheter som har nämnts i punkt 119 ovan måste likställas de ansökningar om kostnadsersättning som avses på raderna 82, 115 och 121. Den verksamhet som avses på rad 115 rörde nämligen en lunch med en chef för en ekonomisk aktör den 10 september 2010. Såvitt avsåg de verksamheter som åsyftas på raderna 82 och 121, vilka rörde Herr …, CEO respektive en formell erbjudan från …, konstaterade Olaf att det handlade om ett möte med en byggherre för privata ändamål.

121 För det sjätte nämns det i Olafs rapport även verksamheter från sökandens sida som rörde möten med en diplomat från Ryska federationen, med två ledamöter av kommissionen och verkställande direktören för en sammanslutning av europeiska påtryckningsgrupper och med Belgiens kung. Dessa verksamheter är att hänföra till raderna 56, 57 (delvis), 108, 122 och 223 i återkravstabellen.

122 När det till att börja med gäller mötet med en diplomat från Ryska federationen, som avses på rad 56 i återkravstabellen, fastställde Olaf att sökanden hade träffat diplomaten med anledning av en fråga som hade koppling till en belgisk familjs adoption av ett ryskt barn. Enligt Olafs rapport innehöll sökandens digitala kalender en kommentar där det hänvisades till att svårigheter hade uppkommit i adoptionsärendet och till att den ifrågavarande diplomaten kunde tänka sig att bistå med avseende på formaliteter i syfte att lösa problemet. Olaf angav också att sökanden hade träffat samme diplomat den 22 juni 2009 och på nytt den 6 juli 2009 samt att det på reseförordnandena stod möte med [diplomaten] utan uppgift om det egentliga syftet med mötena. Olaf gjorde bedömningen att det aktuella mötet var av privat beskaffenhet. Hänvisningen till denna verksamhet från sökandens sida återfinns nämligen i den del av rapporten som har rubriken Artighetsbesök hos affärsmän och bekanta av privata skäl.

123 När det sedan gäller de möten mellan sökanden och kommissionsledamöter som avses på rad 57 (delvis) och 108, framgår det av Olafs rapport till att börja med att sökanden vände sig direkt till en kommissionsledamots kabinett på tal om en bidragsansökan som en organisation hade lämnat in avseende finansiering av stöd till europeiska kulturfestivaler. Vidare konstaterade Olaf att sökanden hade anordnat ett möte med en kommissionsledamot och en annan person och själv hade deltagit i detta för att diskutera den ståndpunkt som en sammanslutning av påtryckningsgrupper intog till unionens strategi på området forskning och innovation. Enligt Olafs rapport träffade denna andra person sedan sökanden den 18 oktober 2010 för ett uppföljningsmöte, vilket är den verksamhet som åsyftas på rad 122 i återkravstabellen.

124 När det slutligen gäller det möte mellan sökanden och Belgiens kung som avses på rad 223 i återkravstabellen, fastställde Olaf med hjälp av sökandens kalender att denne hade blivit inbjuden av den belgiska kungafamiljen att delta i kunglig jakt i en belgisk stad.

125 Såvitt för det sjunde avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 63 (delvis) i återkravstabellen, vilken gällde en ceremoni för starten av ett nytt läsår vid en europeisk studieinrättning, hänvisas det i återkravstabellen till sökandens kalender, varvid det anges att denne inte deltog i den aktuella ceremonin, eftersom han inte nämns i förteckningen över de prominenta europeiska personer som var närvarande.

126 Såvitt för det åttonde avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 74 i återkravstabellen, rörande en inbjudan från chefen för en privat ekonomisk aktör, framgår det av sökandens kalender att syftet med mötet var att bevista en konsert.

127 Såvitt för det nionde avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 128 i återkravstabellen och gällde sökandens deltagande i en konferens anordnad vid Europaparlamentet av en organisation som samlar europeiska markägare och markförvaltare, framgår det av Olafs rapport att sökandens deltagande i den organisationens evenemang var kopplat till hans externa verksamhet som ordförande för en miljöstiftelse i hans ursprungsregion – en verksamhet som revisionsrätten hade godkänt genom beslut av den 30 april 2015 (se även punkt 33 ovan). Olaf konstaterade också att dessa båda organisationer hade ett nära samarbete och delade på administrativa funktioner och personal.

128 Såvitt för det tionde avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 100, rörande ett möte med en statlig minister, anges det i återkravstabellen med hänvisning till sökandens kalender att den som han träffade var en flamländsk politiker som sedan år 2003 inte längre var minister.

129 Såvitt för det elfte avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 173, vilken gällde en arbetslunch för sökanden och en tysk Europaparlamentsledamot, anges i återkravstabellen med hänvisning till sökandens kalender och till sidorna 5, 18, 29 och 37 i Olafs rapport att chaufförstjänster utnyttjades för privata ändamål med tanke på att sökanden begärde sådana tjänster under tre dagar för en enda lunch.

130 Såvitt för det tolfte avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 187 och gällde en formell inbjudan [från en prinsessa], anges i återkravstabellen med hänvisning till sökandens kalender att tjänstebilen användes för privata ändamål, något som ledde till att chauffören behövde ta tåget tillbaka till Luxemburg.

131 Såvitt för det trettonde avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 191, vilken gällde Committee of Foreign Affairs – SR No 1/2011 Devolution, anges i återkravstabellen med hänvisning till sökandens kalender att denne utnyttjade chaufförstjänster för privata ändamål efter en tjänsteresa.

132 Såvitt för det fjortonde avser den ansökan om ersättning för chaufförskostnader som åsyftas på rad 147 i återkravstabellen, vilken gällde ett sammanträde i Europaparlamentets budgetutskott och en lunchkonferens anordnad av en sammanslutning, anges i återkravstabellen med hänvisning till sökandens kalender att det rörde sig om en tjänsteresa utan ersättning avseende ett läkarbesök för sökanden som innebar att chauffören var tvungen att ta tåget från Luxemburg till Bryssel och köra sökanden till Luxemburg med tjänstebilen.

133 Såvitt för det femtonde avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 157 och gällde ett möte med premiärministern och en person i ledande ställning vid ett revisionsbolag, anges i återkravstabellen, med hänvisning till sökandens kalender, att ett möte klockan 15.30–18.00 med anställda i bolaget och en krets av personer som verkade för att stärka närvaron av flamländska företag i Bryssel hade medfört en fördubbling både av sökandens och chaufförens traktamenten för tjänsteresan och av chaufförens arbetstid samt att detta var problematiskt med tanke på avsaknaden av koppling till revisionsrättens verksamhet. Av återkravstabellen framgår också att chauffören blev tvungen att ta tåget till Bryssel, eftersom sökanden behöll tjänstebilen.

134 Såvitt för det sextonde avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 229 (delvis) och gällde kostnaderna för en tjänsteresa i samband med en formell inbjudan till ett slott i Frankrike för deltagande i en europeisk institutionsdag, anges i återkravstabellen, med hänvisning till sökandens kalender, att det var fråga om en nöjesverksamhet, närmare bestämt deltagande i en jakt i Frankrike med två hotellnätter på orten.

135 Såvitt för det sjuttonde slutligen avser de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på raderna 13, 33, 47, 73, 76, 80, 103, 104, 161, 163, 164, 177, 210, 225, 237, 251 och 259 i återkravstabellen, vilka rörde möten med personer i ledande befattning inom privata ekonomiska aktörer, däribland internationella revisionsbyråer, innehåller återkravstabellen – med hänvisning till Olafs rapport, särskilt sidorna 5, 18, 29 och 37 i denna, eller i vissa fall med hänvisning till sökandens kalender – de upplysningar som anges i det följande. För den ansökan som avses på rad 13: lunch för en ekonomisk aktör (tjänsteresa utan ersättning som [sökanden] senare har vitsordat var privat). För den ansökan som avses på rad 33: mottagning till ära för [verkställande direktören och tillika styrelseordföranden] för en ekonomisk aktör … som också är ledamot av styrelsen [för en annan ekonomisk aktör] (där [sökanden] själv var ledamot till och med den 30 juni 2006). För de ansökningar som avses på raderna 47, 103, 161 och 210: att det framgår av beskrivningen av inbjudan att det evenemang som anordnades av och till nytta för [ett revisionsbolag] var oförenligt med ämbetet som ledamot av revisionsrätten. För de ansökningar som avses på raderna 73 och 76: möte med chefen för en redovisningsbyrå från [sökandens] ursprungsregion. För den ansökan som avses på rad 80: privat konsert – nöje. För den ansökan som avses på rad 104: möte med [verkställande direktören och tillika styrelseordföranden] för en ekonomisk aktör …. För den ansökan som avses på rad 163: möte med verkställande direktören [för en ekonomisk aktör]. För den ansökan som avses på rad 164: möte med en jaktkamrat … chef [för ett belgiskt bolag]. För den ansökan som avses på rad 177: möte med en styrelseledamot [i ett] flamländskt investeringsbolag. För den ansökan som avses på rad 225: privat kulturell verksamhet (operan La Traviata på La Monnaie i Bryssel) till vilken [sökanden] hade inbjudits av en ekonomisk aktör. För den ansökan som avses på rad 237: möte på ett hotell i Bryssel med en bolagsman [i ett] revisions- och rådgivningsbolag. För den ansökan som avses på rad 251: lunch för [verkställande direktören och tillika styrelseordföranden] för en redovisningsbyrå i Hasselt (Flandern) [(Belgien)] som [sökanden] på nytt träffar dagen efter, denna gång inom ramen för ett reseförordnande. För den ansökan som avses på rad 259: nöjesverksamhet: deltagande i Odegand-musikfestivalen i Gand [(Belgien)] på en lördag.

136 Således var det såvitt avser de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på raderna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 23, 24, 29, 31, 32, 33, 39, 41, 43, 45, 47, 48, 54, 56, 57, 59, 60, 61, 63, 65, 66, 68, 69, 70, 73, 74, 75, 76, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 88, 89, 92, 93, 94, 95, 96, 97, 100, 103, 104, 108, 111, 114, 115, 116, 118 (delvis), 120, 121, 122, 128, 130, 131, 132, 133, 134 och 135, 137, 138, 143, 147, 150, 154, 155, 157, 161, 163, 164, 168, 169, 170, 171, 173, 174 (delvis), 175, 177, 183, 184, 187, 190, 191, 192, 194, 196, 199, 202, 203, 204, 207, 208, 209, 210, 211, 215, 217, 218, 219, 221, 223, 224, 225, 227, 228, 229, 230, 232, 236, 237, 238, 239, 242, 248, 251, 253, 256, 257 (delvis), 258, 259, 260 och 261 i återkravstabellen inte förrän efter Olafs utredning som revisionsrätten under normala omständigheter hade kunnat göra sin fordran med koppling till dessa rader gällande i den mening som avses i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046.

137 Revisionsrätten mottog inte Olafs rapport förrän den 2 juli 2018 och upprättade sedan den 5 oktober 2018 sin förberedande rapport rörande de ansökningar om kostnadsersättning som avses på de i punkt 136 ovan uppräknade raderna i återkravstabellen. Därför är det, mot bakgrund av de faktiska omständigheter som har redovisats i punkt 54 ovan, påkallat att göra bedömningen att revisionsrätten inte förrän den 2 juli 2018 kunde identifiera och fastställa fordran som säker samt att revisionsrätten således underrättade sökanden om sin fordran före utgången av den frist om fem år räknat från fordrans fastställande som föreskrivs i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046. Under dessa omständigheter är de ansökningar om kostnadsersättning som avses på de i punkt 136 ovan uppräknade raderna i återkravstabellen inte preskriberade.

138 Tribunalen konstaterar att vissa av de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som motsvarar raderna 1–261 i återkravstabellen innehöll information som var ofullständig eller misstänkt och som gjorde det motiverat att Olaf utförde kontroller, varför revisionsrätten inte förrän efter Olafs utredning hade möjlighet att fastställa sin fordran.

139 Det handlar om två kategorier av ansökningar. Den ena utgörs av fall där de ersättningsbelopp som sökanden ansökte om vid första anblicken framstår som oskäligt höga.

140 Därvidlag handlar det för det första om de ansökningar om ersättning för representationskostnader som avses på raderna 27, 90, 98, 152 och 257 (delvis) i återkravstabellen, vilka var hänförliga till sökandens möten med politiska ledare, eller i ett begränsat antal fall med personer ingående i politiska ledares kabinett, och vilka uppgick till följande belopp: 753 euro för en middag med tre personer (rad 27), 1159 euro för en middag med fem personer (rad 90), 799 euro för en middag med två personer (rad 98), 884 euro för en middag med fyra personer (rad 152) och 802 euro för en middag med tre personer (rad 257).

141 För det andra handlar det om de ansökningar om ersättning för representationskostnader som avses på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243 och 245 i återkravstabellen, vilka var hänförliga till mottagningar anordnade i sökandens bostad och uppgick till följande belopp: 2520,68 euro för 18 personer (rad 22), 1976 euro för 12 personer (rad 55), 2271,36 euro för 11 personer (rad 110), 3018,90 euro för 16 personer (rad 160), 2340 euro för 10 personer (rad 216), 1897,28 euro för 9 personer (rad 243) och 2069,76 euro för 10 personer (rad 245).

142 För det tredje handlar det om den ansökan om ersättning för representationskostnader som avses på rad 123 i återkravstabellen, vilken gällde en middag med elva personer, inbegripet två personer som var CEO för ekonomiska aktörer samt ordföranden för det aktuella politiska partiet, till ett belopp av 2352 euro.

143 För det fjärde handlar det slutligen om den ansökan om ersättning för resekostnader och dagtraktamenten som avses på rad 252 i återkravstabellen, vilken är hänförlig till sökandens deltagande i ett sommarforum i Schweiz, till ett belopp av 3931,20 euro.

144 Den andra kategorin utgörs av ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som revisionsrätten godkände trots att de inte innehöll väsentlig information om de avsedda verksamheterna.

145 För det första handlar det om de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på raderna 42, 44, 49, 50, 51, 139, 178, 188, 205, 234 och 235 samt 254 och 255 i återkravstabellen, där vad som angavs var att sökanden skulle träffa en namngiven person, utan att det redovisades några uppgifter om den personens ställning.

146 För det andra handlar det om de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på raderna 21, 28, 40 och 162 i återkravstabellen, där vad som angavs var att sökanden skulle träffa en person som enbart betecknades som studierektor, verkställande direktör, direktör respektive greve.

147 För det tredje handlar det om de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på raderna 46, 53, 67, 79, 99, 101, 113, 159 och 181 i återkravstabellen, vilka sökanden motiverade genom att hänvisa till en formell inbjudan från [ett campus] (raderna 46 och 159), till [ett universitet] (rad 53), till en formell inbjudan (raderna 67 och 79), till en formell inbjudan [från ett universitet] (rad 99), till en formell inbjudan [till en orkesters trädgårdsfest] (rad 101), till [en fastighetsmäklare] (rad 113) och till framläggandet av årsrapporten för 2010 (rad 181).

148 För det fjärde handlar det om de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på raderna 38, 62, 64, 77, 78, 107, 109, 112, 124, 126, 127, 129, 136, 140, 141, 142, 144, 145, 146, 148, 149, 156, 158, 165, 166, 172, 176, 179, 180, 182, 189, 193, 195, 197, 198, 200, 206, 212, 213, 220, 222, 226, 231, 233, 240, 241, 244, 246, 247, 249 och 250 i återkravstabellen, där det hänvisades till chaufförskostnader antingen med följande motiveringar: hämta [sökanden] i Verbier, köra [sökanden], köra CD-bilen … till Verbier (Schweiz), hämta CD …, köra tjänstebilen, köra CD-bilen …, köra CD …, hämta [sökanden], hämta dokument och hämta viktiga dokument, eller också helt saknades motivering.

149 Om revisionsrätten hade iakttagit vederbörlig omsorg skulle den förvisso ha kunnat be sökanden att lämna kompletterande motiveringar till de vid första anblicken oskäligt höga belopp som har nämnts i punkterna 140–143 ovan liksom till avsaknaden av upplysningar i de ansökningar om kostnadsersättning från hans sida som har nämnts i punkterna 145–148 ovan. Då skulle revisionsrätten ha kunnat reagera i samband med att sökanden ingav sina ansökningar och skulle i förekommande fall ha kunnat identifiera och fastställa fordringar.

150 Av handlingarna i målet framgår emellertid att det genom Olafs utredning framkom kompletterande upplysningar om sökandens verksamheter med avseende på samtliga av honom ingivna ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de rader som har nämnts i punkterna 140–143 och 145–148 ovan och att utredningen därigenom tillförde kompletterande klargöranden som var användbara vid analysen av dessa verksamheter. Dessa klargöranden kände revisionsrätten inte till när sökanden lämnade in sina ansökningar, vilket var skälet till att den inte ifrågasatte dessa förrän efter Olafs utredning.

151 Såvitt avser de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på de i punkterna 140 och 142 ovan nämnda raderna hänvisar tribunalen till punkterna 110, 111, 117 och 118 ovan, där det anges vad Olaf under sin utredning klargjorde med avseende på sökandens verksamheter motsvarande nämnda ansökningar.

152 De ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på de i punkt 141 ovan nämnda raderna, nämligen raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243 och 245 i återkravstabellen, gällde mottagningar anordnade i sökandens bostad. I sin rapport preciserade Olaf ändamålet för och arten av dessa mottagningar liksom sökandens anknytning till de inbjudna gästerna. Olaf konstaterade att sökanden mellan åren 2006 och 2016 hade anordnat tretton privata och informella middagar för en utvald krets av personer på hans ursprungsort. Enligt Olaf fanns det bland gästerna alltid en eller två belgiska politiska ledare liksom några vänner på höga befattningar i den privata sektorn. Med den formulering som sökanden själv använde i en inbjudan anordnades dessa evenemang med syftet att deltagarna skulle ha en trevlig, avslappnad och nyttig kväll i utvalt flamländskt sällskap. Olaf gjorde bedömningen att samtliga gäster var nära vänner som kunde förväntas hålla tyst om vad som avhandlades. I Olafs rapport angavs också att 46 personer hade deltagit i de privata middagarna och att deras anknytning till sökanden – utöver att de var vänner till honom – i allmänhet hade samband med verksamheter i fråga om belgisk politik, jakt, CEO-befattningar och unionens institutioner.

153 Såvitt avsåg den ansökan om kostnadsersättning från sökandens sida som har nämnts i punkt 143 ovan, det vill säga den som åsyftas på rad 252 och rörde sökandens tjänsteresa till ett sommarforum i Schweiz, påpekade Olaf i sin utredning till att börja med att det aktuella sommarevenemanget saknade officiellt program och att det av beskrivningen framgick att de inbjudna hade deltagit i utflykter av fritidssysselsättningskaraktär. Därefter hänvisade Olaf till den skrivelse som sökanden hade skickat till revisionsrättens ordförande i syfte att begära ersättning för de motsvarande kostnaderna. I skrivelsen hade sökanden beskrivit det aktuella sommarforumet som en sammankomst där ledande regeringsföreträdare, diplomater, internationella organisationer, politiska partier och parlamentariska församlingar diskuterade aktuella frågor inom internationell politik. Avslutningsvis drog Olaf slutsatsen att sökanden, eftersom han kände till evenemangets verkliga beskaffenhet, i syfte att erhålla ersättning för sina kostnader hade förvanskat informationen om evenemanget genom att för revisionsrättens ordförande framställa det som ett forum för politiska diskussioner på hög nivå.

154 De ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som har nämnts i punkterna 145–148 ovan är att hänföra till två olika kategorier. Den ena kategorin innefattar ansökningar med avseende på vilka Olaf i sin rapport tillförde klargöranden enligt vad som anges i det följande:

155 Den andra kategorin bland de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som har nämnts i punkterna 145–148 ovan utgörs av de fall där återkravstabellen innehåller hänvisningar till specifika sidor i Olafs rapport eller i sökandens kalender, vilken ingår i rapporten, men där de aktuella ansökningarna inte uttryckligen nämns i rapporten. Det handlar om följande fall:

156 Mot bakgrund av det ovan anförda konstaterar tribunalen att det såvitt avser de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på raderna 21, 22, 27, 28, 38, 40, 42, 44, 46, 49, 50, 51, 52, 53, 55, 62, 64, 67, 77, 78, 79, 90, 98, 99, 101, 106, 107, 109, 110, 112, 113, 123, 124, 126, 127, 129, 136, 139, 140, 141, 142, 144, 145, 146, 148, 149, 151, 152, 153, 156, 158, 159, 160, 162, 165, 166, 167, 172, 176, 178, 179, 180, 181, 182, 188, 189, 193, 195, 197, 198, 200, 205, 206, 212, 213, 214, 216, 220, 222, 226, 231, 233, 234 och 235, 240, 241, 243, 244, 245, 246, 247, 249, 250, 252, 254 och 255 samt 257 (delvis) i återkravstabellen förhåller sig så, att revisionsrätten inte förrän efter Olafs utredning under normala omständigheter skulle ha kunnat göra sin fordran avseende dessa rader gällande, fastställa denna fordran och skicka en debetnota till sökanden i den mening som avses i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046.

157 Revisionsrätten erhöll Olafs rapport först den 2 juli 2018 och upprättade sin förberedande rapport angående de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 156 ovan uppräknade raderna i återkravstabellen den 5 oktober 2018. Därför är det påkallat att mot bakgrund av de omständigheter som har redovisats i punkt 54 ovan göra bedömningen att revisionsrätten underrättade sökanden om sin fordran före utgången av den frist om fem år räknat från fastställandet av en fordran som föreskrivs i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046. Således är de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 156 ovan uppräknade raderna i återkravstabellen inte preskriberade.

158 Tribunalen konstaterar att det med avseende på vissa av de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på raderna 1–261 i återkravstabellen antingen var möjligt för revisionsrätten att utföra en förhandskontroll och att, försåvitt den så fann lämpligt, framställa invändningar mot sökandens planerade användning av revisionsrättens medel eller också skulle ha varit möjligt för revisionsrätten att göra detta om den hade iakttagit vederbörlig omsorg, eftersom resultaten av Olafs utredning inte tillförde något nytt såvitt avsåg dessa ansökningar.

159 Detta gäller till att börja med de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som dels inte innehöll tillräckligt precisa upplysningar om de verksamheter som dessa ansökningar avsåg, dels inte omfattades av Olafs utredning:

160 Vidare måste det konstateras att Olafs utredning inte omfattade de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som räknas upp nedan, med avseende på vilka revisionsrätten redan före nämnda utredning hade möjlighet att utföra kontroller och vid behov motsätta sig sökandens ansökan:

161 Såvitt avser de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på raderna 25, 26, 30, 35, 36, 37, 102, 117 och 201 i återkravstabellen skulle revisionsrätten således – om den hade iakttagit vederbörlig omsorg – redan i samband med ingivandet av respektive ansökan under normala omständigheter ha kunnat göra sin fordran avseende dessa rader gällande, fastställa denna fordran och skicka en debetnota till sökanden i den mening som avses i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046. Revisionsrätten har inte hävdat, och än mindre styrkt, att dess dröjsmål såvitt avser de av sökandens verksamheter som är att hänföra till nämnda rader skulle ha vållats av dennes agerande.

162 De ansökningar om kostnadsersättning som avses på de i punkt 161 ovan angivna raderna i återkravstabellen ingavs mellan den 3 december 2007 och den 15 september 2013. Revisionsrätten upprättade sin förberedande rapport den 5 oktober 2018. Således iakttog revisionsrätten inte den femårsfrist som föreskrivs i artikel 98.2 andra stycket i förordning 2018/1046, varför återkravsfordran avseende dessa ansökningar är preskriberad. Det sammanlagda beloppet för dessa ansökningar om kostnadsersättning uppgår till 3170,19 euro.

163 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att fordran avseende de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på de rader som har nämnts i punkt 161 ovan är att anse som preskriberad samt att talan i övrigt ska ogillas såvitt avser den tredje grunden.

164 Inom ramen för den fjärde grunden har sökanden i allt väsentligt bestritt det sätt på vilket revisionsrätten i det angripna beslutet fastställde det belopp som han skulle vara skyldig att betala med anknytning till ett stort antal verksamheter för vilka revisionsrätten anser att dess medel, på sökandens begäran, har använts på ett felaktigt sätt. Detta belopp motsvarar resekostnader och dagtraktamenten, representations- och mottagningskostnader samt kostnader för tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster.

165 Härvidlag finner tribunalen för gott att erinra om att den inom ramen för sin prövning av den tredje grunden för talan, som i allt väsentligt avser åsidosättande av preskriptionstiden, har funnit att återkravsfordran ska anses vara preskriberad såvitt avser vissa av de aktuella ansökningarna om kostnadsersättning från sökandens sida, nämligen de ansökningar som åsyftas på raderna 25, 26, 30, 35, 36, 37, 102, 117 och 201 i återkravstabellen (se punkt 161 ovan). Dessa ansökningar kommer således inte att tas upp i samband med prövningen av den fjärde grunden, med tanke på att det inte längre är nödvändigt att avgöra huruvida det finns fog för de argument rörande dessa ansökningar som sökanden har anfört inom ramen för den fjärde grunden.

166 Vidare måste det konstateras att de oegentligheter som revisionsrätten i det angripna beslutet lade sökanden till last även har tagits upp i samband med den talan som revisionsrätten med stöd av artikel 286.6 FEUF väckte i EU-domstolen med yrkande om att EU-domstolen skulle fastställa att sökanden inte hade fullgjort de skyldigheter som enligt artiklarna 285 och 286 FEUF följde av hans ämbete som ledamot av revisionsrätten. Både i det målet vid EU-domstolen och i förevarande mål identifieras nämligen dessa oegentligheter med hänvisning till en och samma på Olafs rapport baserade tabell, vilken har bifogats såsom bilaga (se punkt 44 ovan). Den första av de anmärkningar som framställdes till stöd för talan i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), gällde att sökanden felaktigt hade använt revisionsrättens medel för att bekosta verksamheter som saknade samband med hans åligganden som ledamot av revisionsrätten eller var oförenliga med dessa åligganden (nedan kallad revisionsrättens första anmärkning). EU‑domstolen uttalade sig om den anmärkningen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 359–799), och gjorde därvid bedömningen att sökanden hade åsidosatt de skyldigheter som följde av hans ämbete som ledamot av revisionsrätten (se punkt 53 ovan).

167 Det är mot bakgrund av ovanstående som den fjärde grunden ska prövas. Inledningsvis behöver det avgöras huruvida den anmärkning som avser förekomst av uppenbara fel kan upptas till sakprövning.

168 Vid förhandlingen gjorde revisionsrätten gällande att sökanden inte hade specificerat de fel som enligt hans åsikt gjorde det angripna beslutet rättsstridigt. Enligt revisionsrätten hade sökanden i ansökan enbart hänvisat till en bilaga i vilken han före antagandet av det angripna beslutet hade utpekat 69 fel som han hade betecknat som uppenbara. Revisionsrätten hävdade att denna omständighet utgjorde hinder för upptagande till sakprövning i förevarande mål, eftersom det inte ankom på tribunalen att ta reda på vilka påstått uppenbara fel som det angripna beslutet var behäftat med. Sökanden yttrade sig inte i denna fråga.

169 Tribunalen finner för gott att påpeka att sökanden i den sista punkten i sin fjärde grund har hävdat att revisionsrätten begick ett imponerande antal fel, inte enbart såvitt avser rättslig subsumering utan även med avseende på rena sakomständigheter. Det är visserligen riktigt att sökanden i nämnda grund endast har nämnt ordet fel i en enda tidigare punkt, där han har hänvisat till den aktuella bilagan, och det måste också konstateras att hänvisningen till den bilagan är av underordnad karaktär i och med att den föregås av uttrycket vad övrigt beträffar.

170 Icke desto mindre framgår det av sammanhanget för de argument som sökanden har anfört inom ramen för sin fjärde grund, såväl i ansökan som i repliken, att vad han i allt väsentligt har bestritt med hänvisning till påstådda felaktigheter är de skäl, angivna för var och en av posterna i återkravstabellen, som revisionsrätten lade till grund för sin bedömning att dess medel felaktigt hade använts för att täcka resekostnader och kostnader för dagtraktamenten, representations- och mottagningskostnader samt kostnader för tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster. Detta konstaterande måste dessutom ses mot bakgrund av sökandens precisering i ansökan med innebörden att den omständigheten att han inte har kommenterat samtliga poster i återkravstabellen utöver vad som framgår av ansökan och bilagorna till denna inte på något sätt får tolkas som att han skulle vitsorda att revisionsrätten har fog för sina påståenden.

171 Således är den anmärkning som avser förekomst av uppenbara fel tillräckligt underbyggd för att kunna upptas till sakprövning. Härnäst ska det alltså prövas huruvida sökanden har fog för sina anmärkningar om åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar samt förekomst av uppenbara fel.

172 Sökanden angav i sitt yttrande om de konsekvenser som han ansåg att domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), skulle få för förevarande mål att det på tal om hans kritik i fråga om åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar var påkallat att beakta vad EU-domstolen uttalade i punkterna 364–381 i den domen.

173 I punkt 364 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), framhöll EU-domstolen att sökanden visserligen formellt hade åberopat såväl rättssäkerhetsprincipen som principen om skydd för berättigade förväntningar men att hans argumentation i själva verket uteslutande hänförde sig till den andra av dessa båda principer.

174 Såvitt avser förevarande mål kan det konstateras att den argumentation avseende den fjärde grunden som sökanden anförde i repliken, vilken ingavs efter det att domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), hade meddelats, inte längre innehåller någon hänvisning till rättssäkerhetsprincipen. Således är det enbart mot bakgrund av principen om skydd för berättigade förväntningar och med avseende på eventuella uppenbara fel som den fjärde grunden ska bedömas.

175 När det för det första gäller det påstådda åsidosättandet av principen om skydd för berättigade förväntningar har sökanden gjort gällande att revisionsrätten har åsidosatt den principen med tanke på att han under mer än tio års tid, genom de godkännanden som han hade beviljats och den praxis som revisionsrätten hade ådagalagt, hade erhållit tydliga, ovillkorliga och samstämmiga försäkringar härrörande från tillförlitliga källor som hos honom hade gett upphov till berättigade förväntningar på att de betalningar som gjordes var rättsenliga.

176 När det för det andra gäller eventuella uppenbara fel anser sökanden i allt väsentligt, såsom har konstaterats i punkt 170 ovan, att revisionsrätten grundade sig på felaktiga skäl när den fastställde de aktuella beloppen som felaktigt utbetalda.

177 Såvitt avser de anmärkningar som rör åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar har sökanden angett att han inte vidhåller de av dessa anmärkningar som rör användning av revisionsrättens medel för representations- och mottagningskostnader respektive tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster. Däremot vidhåller han de anmärkningar som avser reseförordnanden.

178 I domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 365–374), uttalade EU-domstolen följande:

179 Således saknas det anledning att i förevarande mål pröva det påstådda åsidosättandet av principen om skydd för berättigade förväntningar såvitt avser de fall där revisionsrättens medel har tagits i anspråk för att täcka representations- och mottagningskostnader eller kostnader för tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster.

180 Däremot ska det prövas huruvida de reseförordnanden som revisionsrättens ordförande utfärdade på sökandens begäran kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att kostnaderna för de berörda tjänsteresorna var rättsenliga.

181 Efter meddelandet av domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), har sökanden angett att han vidhåller den av sina anmärkningar som rör förekomsten av uppenbara fel enbart med avseende på de verksamheter som EU-domstolen i den domen, i samband med sin prövning av revisionsrättens första anmärkning, inte befann vara rättsstridiga.

182 I detta hänseende framgår det av handlingarna i målet att EU-domstolen vid sin prövning av den anmärkningen fann att ett flertal av verksamheterna i återkravstabellen var rättsstridiga eller uppenbart rättsstridiga. Följaktligen är det påkallat att dra slutsatsen att det inte längre finns anledning för tribunalen vare sig att pröva de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som rör dessa verksamheter eller att uttala sig om huruvida de reseförordnanden som i förekommande fall utfärdades på grundval av dessa ansökningar kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att verksamheterna var rättsenliga. De verksamheter som detta gäller är de som är hänförliga till de ansökningar om kostnadsersättning som avses på raderna 13, 15, 16, 18, 20, 21, 25, 26, 29, 32, 33, 36, 37, 39, 40, 42, 44, 45, 46, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 54, 60, 61, 62, 64, 67, 68, 69, 70, 73, 74, 75, 76, 77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 88, 93, 94, 95, 99, 100, 101, 104, 107, 108, 109, 112, 113, 114, 115, 118 (delvis), 120, 121, 122, 123, 124, 126, 127, 129, 130, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 139, 140, 141, 144, 145, 146, 148, 149, 152, 154, 155 (delvis), 156, 158, 159, 162, 163, 164, 165, 166, 170, 172, 173, 174, 175, 177, 178, 179, 180, 181, 182, 188, 189, 191, 192, 193, 195, 197, 198, 200, 201, 202, 205, 206, 207, 209, 212, 213, 217, 219, 220, 221, 222, 223, 224, 225, 226, 227, 228, 229, 230, 231, 232, 233, 234, 235, 239, 240, 241, 242, 244, 246, 249, 250, 251, 252, 253, 254, 255, 256, 258, 259, 260, 261, 262, 263, 264, 265, 266, 267, 268, 269, 270, 271, 272, 273, 274, 275, 278, 280, 283, 285, 286, 287, 288, 289, 291, 292, 295, 296 (delvis), 297, 298, 299, 300, 302, 304, 305, 306, 307, 308, 309, 310 (delvis), 311, 312, 315, 316, 318, 321, 322, 324, 325, 326 (delvis), 327, 328, 329, 333, 337, 340, 341, 342, 343, 344, 345, 348, 349, 351, 353, 356, 359, 360, 361, 362, 363, 364, 365, 366, 368, 369, 371, 372, 375, 376, 377, 378, 380, 383, 384, 385, 386, 387, 388, 389, 390, 392, 393, 394, 396, 397, 398, 399, 400, 401, 404, 405, 406, 409, 410, 413, 414 och 416 i återkravstabellen.

183 Samma slutsats är påkallad såvitt avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 34, eftersom sökanden inom ramen för en åtgärd för processledning har angett att han, mot bakgrund av punkt 636 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), inte vidhåller den anmärkning som han inom ramen för sin fjärde grund hade framställt med avseende på den ansökan.

184 Med hänsyn tagen även till att tribunalen har funnit att återkravsfordran ska anses vara preskriberad såvitt avser vissa ansökningar om kostnadsersättning (se punkt 165 ovan) finns det således endast anledning att pröva de ansökningar som avses på raderna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 12, 14, 17, 19, 22, 23, 24, 27, 28, 31, 38, 41, 43, 47, 55, 56, 57, 59, 63, 65, 66, 89, 90, 92, 96, 97, 98, 103, 106, 110, 111, 116, 118 (delvis), 128, 137, 138, 142, 143, 147, 150, 151, 153, 155 (delvis), 157, 160, 161, 167, 168, 169, 171, 176, 183, 184, 187, 190, 194, 196, 199, 203, 204, 208, 210, 211, 214, 215, 216, 218, 236, 237, 238, 243, 245, 247, 248, 257, 276, 277, 279, 281, 284, 290, 293 och 294, 296 (delvis), 301, 303, 310 (delvis), 313, 314, 317, 319 och 320, 323, 326 (delvis), 330, 331, 334, 335, 336, 338, 339, 346, 347, 350, 352, 354, 355, 357, 358, 367, 370, 373 och 374, 379, 381, 382, 391, 395, 402, 403, 408, 411 och 412 i återkravstabellen.

185 Inom ramen för den av revisionsrätten väckta talan som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), gjorde EU-domstolen såvitt avsåg revisionsrättens första anmärkning vissa preciseringar som redovisas i det följande.

186 Till att börja med påpekade EU-domstolen att det inom ramen för förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF ankom på den att pröva nämnda anmärkning, på grundval av den bevisning som hade ställts till dess förfogande och mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 286.6 FEUF, för att avgöra huruvida de påstådda oegentligheterna kunde anses innebära ett åsidosättande av de skyldigheter som följer av ämbetet som ledamot av revisionsrätten i den mening som avses i den bestämmelsen (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 361).

187 Vidare angav EU-domstolen att revisionsrätten visserligen hade tillställt sökanden det angripna beslutet, vilket avsåg de oegentligheter som var föremål för revisionsrättens första anmärkning i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), men att den bedömning som EU-domstolen i den domen gjorde av den anmärkningen inte avsåg fastställandet av de belopp som sökanden eventuellt skulle bli skyldig att betala och således inte påverkade den bedömning som skulle komma att göras av det angripna beslutet inom ramen för den talan om ogiltigförklaring av det beslutet som sökanden redan hade väckt vid tribunalen med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 362).

188 Förfarandet enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF utgör ett rättsmedel för laglighetskontroll av rättsakter antagna av unionens organ och byråer. Enligt artikel 263 andra stycket FEUF kan detta förfarande leda till att den berörda rättsakten förklaras ogiltig med hänvisning till bristande behörighet, till åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, till åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller till maktmissbruk. Vad tribunalen i förevarande mål ska bedöma vid sin laglighetskontroll inom ramen för det förfarandet är således huruvida det är påkallat att på någon av dessa grunder ogiltigförklara det angripna beslutet.

189 Vid sådan laglighetskontroll ska unionsdomstolen i princip utföra en fullständig kontroll av rättsaktens materiella lagenlighet, det vill säga en kontroll som avser både rättsaktens rättsliga och sakliga grunder och dess innehåll. Därvid ska unionsdomstolen bland annat kontrollera giltigheten i de bedömningar i sakfrågor som har gjorts av upphovsmannen till rättsakten (dom av den 14 juli 2021, Arnautu/parlamentet, T‑740/20, ej publicerad, EU:T:2021:444, punkt 87).

190 I detta hänseende ska unionsdomstolen pröva huruvida de bevis som har åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval, C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 39, dom av den 7 april 2016, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./Hubei Xinyegang Steel, C‑186/14 P och C‑193/14 P, EU:C:2016:209, punkt 36, och dom av den 23 oktober 2018, McCoy/regionkommittén, T‑567/16, EU:T:2018:708, punkt 98). Även bedömningen av en handlings bevisvärde ska i detta sammanhang bli föremål för en fullständig kontroll (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2004, Valmont/kommissionen, T‑274/01, EU:T:2004:266, punkt 43). Detta betyder att även komplexa eller grannlaga bedömningar från administrationens sida måste ha stöd i tillräcklig bevisning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval, C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 41, och dom av den 7 april 2016, Akhras/rådet, C‑193/15 P, EU:C:2016:219, punkt 56). Således måste unionsdomstolen även i detta sammanhang göra en noggrann prövning av bevisningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkt 146).

191 Om talan är välgrundad, ska den berörda rättsakten enligt artikel 264 FEUF förklaras ogiltig. Således kan unionsdomstolen inte i något fall ersätta den motivering som upphovsmannen till den överklagade rättsakten har lämnat med en egen motivering (dom av den 27 januari 2000, DIR International Film m.fl./kommissionen, C‑164/98 P, EU:C:2000:48, punkt 38, dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 141, och dom av den 28 februari 2013, Portugal/kommissionen, C‑246/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:118, punkt 85). Däremot är det tillåtet för upphovsmannen till den angripna rättsakten att komplettera dess motivering i den mån som kompletteringen faller inom rättsaktens allmänna motivering och är hänförlig till ett sammanhang som vid den tidpunkt då rättsakten antogs var känt för den som rättsakten riktar sig till.

192 Vidare gäller enligt rättspraxis att institutionernas rättsakter i princip presumeras vara lagenliga och därmed ger upphov till rättsverkningar så länge de inte har ogiltigförklarats eller återkallats (dom av den 27 september 2006, Roquette Frères/kommissionen, T‑322/01, EU:T:2006:267, punkt 333).

193 Mot bakgrund av den presumtion för det angripna beslutets lagenlighet som har erinrats om i punkt 192 ovan är det sökanden som har bevisbördan i förevarande mål. I fall där det råder tvivel om huruvida belopp som har utbetalats såsom kostnadsersättning till honom är rättsenliga ankommer det alltså på honom att för varje ansökan om kostnadsersättning styrka att han ådrog sig de aktuella kostnaderna i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna. I det hänseendet framgår det av rättspraxis att sökanden måste anföra bevisning som gör det möjligt att ifrågasätta ett beslut om återkrav av felaktigt utbetalade belopp (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 7 mars 2018, Le Pen/parlamentet, T‑140/16, ej publicerad, EU:T:2018:122, punkterna 61–66, och dom av den 19 juni 2018, Le Pen/parlamentet, T‑86/17, ej publicerad, EU:T:2018:357, punkt 121 och följande punkter). Rent allmänt måste han bland annat kunna uppvisa handlingar som styrker att de aktuella beloppen har använts i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 22 december 2005, Gorostiaga Atxalandabaso/parlamentet, T‑146/04, EU:T:2005:584, punkt 157).

194 De oegentligheter som revisionsrätten i det angripna beslutet har tillvitat sökanden var, såsom har erinrats om i punkt 166 ovan, föremål för den av revisionsrätten väckta talan som föranledde EU-domstolens dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). Revisionsrättens första anmärkning i det målet i EU-domstolen rörde närmare bestämt sökandens felaktiga användning av revisionsrättens medel för att bekosta verksamheter som saknade samband med hans åligganden som ledamot av revisionsrätten eller var oförenliga med dessa åligganden. EU-domstolen uttalade sig om den anmärkningen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 359–799), och fann därvid att sökanden hade åsidosatt de skyldigheter som följde av ämbetet som ledamot av revisionsrätten (se punkt 53 ovan).

195 I förevarande mål har sökanden såvitt avser den fjärde grunden gjort gällande att det som nu har anförts inom ramen för den grunden prövades av EU-domstolen i punkterna 359–363 och 387–799 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). Därutöver har sökanden hävdat att EU-domstolen i punkterna 392, 615–618 och 700 i samma dom fastställde när tjänsteresor eller utbetalningar av dagtraktamenten liksom ersättningar för representationskostnader och kostnader knutna till reseförordnanden för chaufförer som sökanden hade undertecknat i egenskap av utanordnare borde ha betraktats som rättsenliga. Sökanden anser att det är påkallat att beakta de slutsatser från EU-domstolens sida som visar sig vara relevanta i förevarande mål, varvid en relevansbedömning behöver göras i varje enskilt fall, men att det däremot inte är möjligt att inom ramen för förevarande mål bestrida de bedömningar som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), mot bakgrund av de handlingar som EU-domstolen hade tillgång till och mot bakgrund av de rättsliga och faktiska omständigheter som EU-domstolen fastställde.

196 Revisionsrätten har för sin del gjort gällande att den talan som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), och talan i förevarande mål är fristående från varandra och har olika ändamål i så måtto att den förstnämnda talan syftade till att säkerställa att EU-institutionerna fungerar väl, såsom EU-domstolen framhöll i punkt 86 i nämnda dom, medan den sistnämnda är en talan om ogiltigförklaring av revisionsrättens återkravsbeslut som har väckts med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF. Enligt revisionsrätten ankommer det på tribunalen att i förevarande mål bedöma de omständigheter som revisionsrätten har anfört. Dessutom har revisionsrätten understrukit att EU‑domstolen i den ovannämnda domen inte erkände någon verksamhet som rättsenlig utan endast konstaterade att vissa verksamheter inte var uppenbart rättsstridiga med hänsyn till förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF.

197 Mot bakgrund av dessa argument från parternas sida behöver tribunalen pröva huruvida – och i så fall i vilken utsträckning – det är möjligt att i förevarande mål göra samma bedömning som EU-domstolen gjorde i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

198 Därvidlag ska det inledningsvis erinras om att föremålet för den talan väckt med stöd av artikel 286.6 FEUF som föranledde EU-domstolens ställningstagande avseende sökanden skiljer sig från föremålet för förevarande talan. Den förstnämnda talan rörde nämligen fastställande av huruvida sökanden hade åsidosatt, i den mening som avses i den bestämmelsen, de skyldigheter som följer av ämbetet som ledamot av revisionsrätten samt vilken påföljd som detta i förekommande fall skulle föranleda. Enligt EU-domstolens praxis har förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF en egen funktion, eftersom det syftar till att säkerställa att EU-institutionerna fungerar väl (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 86). Vidare ankommer det inom ramen för det förfarandet på EU-domstolen att med utnyttjande av sitt fulla utrymme för skönsmässiga bedömningar undersöka huruvida de omständigheter som en ledamot av revisionsrätten har tillvitats utgör ett åsidosättande av de skyldigheter som följer av ämbetet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 87).

199 Föremålet för förevarande talan, som har väckts med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF, är i stället återkrav av felaktigt utbetalda belopp; konkret innehåller talan ett yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Som har påpekats i punkt 188 ovan utgör det förfarande som föreskrivs i den bestämmelsen ett rättsmedel för laglighetskontroll av rättsakter antagna av unionens organ och byråer, och detta förfarande kan enligt artikel 263 andra stycket FEUF leda till att den berörda rättsakten förklaras ogiltig med hänvisning till bristande behörighet, till åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, till åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning eller till maktmissbruk. Av detta följer – som också har erinrats om i punkterna 189–193 ovan – att vad tribunalen i förevarande mål ska bedöma vid sin laglighetskontroll med användning av det förfarandet är huruvida det är påkallat att på någon av dessa grunder ogiltigförklara det angripna beslutet.

200 Vidare är bevisbördans fördelning en annan i förevarande mål än i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). I det sistnämnda målet var det revisionsrätten som hade bevisbördan när det gällde att styrka att sökanden hade åsidosatt sina skyldigheter i den mening som avses i artikel 286.6 FEUF, eftersom det var revisionsrätten som hade väckt talan. Således behövde revisionsrätten styrka att de anförda oegentligheterna var tillräckligt allvarliga och uppenbara för att de i den mening som avses i artikel 286.6 FEUF skulle anses innebära att sökanden hade åsidosatt de skyldigheter som följde av hans ämbete som ledamot av revisionsrätten.

201 I förevarande mål, där det är sökanden som har väckt talan med stöd av artikel 263 FEUF, är det i stället han som har bevisbördan (se punkt 193 ovan).

202 Det ska också påpekas att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), i samband med att den konstaterade att revisionsrättens första anmärkning delvis var välgrundad, gjorde en rättslig prövning av var och en av de verksamheter från sökandens sida som revisionsrätten ansåg vara rättsstridiga. Därvid fann EU-domstolen att vissa av dessa verksamheter var rättsenliga eller inte var uppenbart rättsstridiga medan andra var rättsstridiga eller uppenbart rättsstridiga (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 359–798).

203 Därutöver ska det även framhållas att de oegentligheter i fråga om felaktig kostnadsbelastning av unionens budget som revisionsrätten i förevarande mål har lagt sökanden till last genom det angripna beslutet är identiska med de oegentligheter som revisionsrätten anförde till stöd för sin talan i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). I båda fallen har nämligen oegentligheterna anförts med hjälp av en och samma tabell som har fogats till ansökan i respektive mål.

204 Med tanke på att föremålet för förevarande mål skiljer sig från föremålet för det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkterna 198 och 199 ovan), på att bevisbördans fördelning är olika i de båda målen (se punkt 199 ovan) och på att svaromålet, repliken och dupliken i förevarande mål inte ingavs förrän efter det att den domen hade meddelats, har revisionsrätten och sökanden i förevarande mål emellertid fått möjlighet att lägga fram nya klargöranden, nya argument och ny bevisning till styrkande respektive bestridande av att de ifrågavarande oegentligheterna faktiskt föreligger.

205 Således är det endast i de fall där dels inga nya klargöranden har lagts fram utan exakt samma omständigheter och bevisning har anförts i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), och i förevarande mål, dels inget tvivel föreligger, som tribunalen i förevarande mål måste ansluta sig till den bedömning som EU‑domstolen gjorde i den domen.

206 Av det ovan anförda följer att det i förevarande mål ska göras en bedömning av var och en av de verksamheter från sökandens sida med koppling till de ansökningar om kostnadsersättning som avses på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen, mot bakgrund av de argument och förklaringar som parterna har framfört i tribunalen, med syftet att avgöra huruvida det är eller inte är påkallat att göra samma bedömning som EU-domstolen gjorde i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

207 Eftersom unionsdomstolen, såsom har erinrats om i punkt 191 ovan, inte får ersätta den motivering som upphovsmannen till en rättsakt har lämnat med en egen motivering, är det vid prövningen av huruvida sökanden har lyckats styrka kostnadernas rättsenlighet nödvändigt att beakta de skäl som revisionsrätten anförde i det angripna beslutet till stöd för bedömningen att sökandens kostnader felaktigt hade belastat unionens budget. Det är enbart med hänsyn till dessa skäl som tribunalen ska pröva huruvida sökanden har lyckats vederlägga nämnda skäl och styrka kostnadernas regelenlighet.

208 Det är mot bakgrund av vad som har angetts i punkterna 177–207 ovan som tribunalen ska pröva de anmärkningar som rör åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar respektive förekomst av uppenbara fel såvitt avser de verksamheter från sökandens sida som är hänförliga till de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen.

209 När revisionsrätten i det angripna beslutet fastställde beloppen för sina fordringar gjorde den åtskillnad mellan tre typer av kostnader, nämligen för det första resekostnader och kostnader för dagtraktamenten, för det andra representationskostnader och för det tredje kostnader för tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster. Det är därför lämpligt att göra sammalunda vid prövningen av de oegentligheter som revisionsrätten har lagt sökanden till last, varvid prövningen alltså ska inskränkas till de av sökandens verksamheter som omfattades av de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen.

210 Inledningsvis ska det erinras om att EU-domstolen i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), påpekade såvitt avsåg principen om skydd för berättigade förväntningar att revisionsrätten inte med giltig verkan kunde klandra sökanden för att han hade erhållit ersättning för resekostnader eller dagtraktamente såvitt avsåg en tjänsteresa som revisionsrättens ordförande hade godkänt på grundval av en ansökan som inte var av bedräglig art, som inte innebar att väsentlig information undanhölls och vars rättsstridighet inte framstod som uppenbar (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 380). Såvitt avsåg huruvida reseförordnanden utfärdade på sökandens begäran av revisionsrättens ordförande kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att de ifrågavarande tjänsteresorna var rättsenliga, fann EU‑domstolen att detta behövde prövas i varje enskilt fall, bland annat på grundval av en jämförelse mellan det skäl som hade angetts i tillståndsansökan och det verkliga syftet med resan, såsom detta framgick av den bevisning som hade lagts fram för EU-domstolen.

211 EU-domstolen uttalade också att en ansökan om ersättning för resekostnader eller om utbetalning av dagtraktamente skulle anses vara rättsstridig om det visades att den verksamhet som faktiskt hade bedrivits med stöd av reseförordnandet i fråga inte kunde hänföras till sökandens arbetsuppgifter. Därvid preciserade EU‑domstolen att en sådan rättsstridighet kunde beaktas i förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF i fall där reseförordnandet hade erhållits genom bedrägligt beteende, där väsentlig information hade undanhållits i ansökan eller där det var uppenbart att det saknades samband mellan verksamheten och arbetsuppgifterna (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 392).

212 De överväganden från EU-domstolens sida som har erinrats om i punkterna 210 och 211 ovan ska efter nödvändig anpassning tillämpas i förevarande mål. När de tillämpas i det nu aktuella fallet ska hänsyn tas till nya argument och ny bevisning som parterna har anfört, särskilt med tanke på att bevisbördan i förevarande mål fördelar sig annorlunda mellan parterna än den gjorde i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), och med tanke på att det målets föremål skiljer sig från föremålet för förevarande mål, som rör återkrav av felaktigt utbetalade belopp i enlighet med förordning 2018/1046 och innefattar ett yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF.

213 Det ska också erinras om att de reseförordnanden som är i fråga i förevarande mål utfärdades på sökandens begäran av revisionsrättens ordförande, varvid denne beaktade de upplysningar som sökanden hade lämnat, medan det angripna beslutet antogs på grundval av Olafs rapport, där Olaf hade fastställt att de upplysningar som sökanden i sina ansökningar hade lämnat till revisionsrätten inte hade varit tillräckliga för att revisionsrättens ordförande skulle kunna avgöra huruvida en viss verksamhet låg i revisionsrättens intresse eller ej (se punkt 104 ovan). Med tanke på att revisionsrätten inte har lika långtgående utredningsbefogenheter som Olaf – något som har konstaterats i punkt 107 ovan – finns det därför i förevarande mål anledning att beakta slutsatserna i Olafs rapport vid bedömningen av huruvida ett visst reseförordnande som revisionsrättens ordförande utfärdade på sökandens begäran kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att den ifrågavarande tjänsteresan var rättsenlig.

214 Vid denna bedömning ska det, mot bakgrund av den fördelning av bevisbördan som har erinrats om i punkt 193 ovan, prövas huruvida sökanden har styrkt, i förekommande fall på grundval av ny bevisning som gör det möjligt att ifrågasätta konstateranden i Olafs rapport, att ett visst reseförordnande inte erhölls genom bedrägligt beteende eller på grundval av en ansökan där väsentlig information undanhölls eller att den verksamhet som faktiskt bedrevs med stöd av det ifrågavarande reseförordnandet kunde knytas till sökandens arbetsuppgifter.

215 Bland de ansökningar om kostnadsersättning som avses på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen återfinns ett stort antal ansökningar från sökandens sida som godkändes av revisionsrätten och föranledde utbetalning av ersättning för resekostnader eller dagtraktamenten avseende möten med politiska ledare. Detta gäller de ansökningar om kostnadsersättning som avses på raderna 1, 7, 19, 41, 43, 59, 92, 97, 118 (delvis), 169, 171, 203, 204, 208, 211, 215, 238, 248, 296 (delvis), 301, 303, 313, 314, 319 och 320, 326 (delvis), 330 (delvis), 331 (delvis), 334 (delvis), 336, 339 (delvis), 346, 352, 355, 373 och 374 (delvis), 381, 382 (delvis), 395 och 402 i återkravstabellen.

216 Av det angripna beslutet framgår att revisionsrätten i allt väsentligt har ifrågasatt sökandens kostnader för resor eller dagtraktamenten med koppling till de av hans verksamheter som avses på nämnda rader med motiveringen att dessa verksamheter saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten eller med revisionsrättens arbete.

217 Sökanden anser att hans möten med politiska ledare kunde anses ha samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten, varför dessa möten måste betraktas som rättsenliga och måste anses kunna grunda berättigade förväntningar hos honom på deras rättsenlighet. I detta hänseende har han i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), varvid han bland annat har angett att EU-domstolen fann att tjänstgöring som ledamot av revisionsrätten kunde omfatta protokollär verksamhet som bland annat syftade till att upplysa om och främja revisionsrättens arbete samt att i institutionens intresse upprätthålla relationer med höga ledare. Sökanden har också påpekat att EU‑domstolen angav att sådan protokollär verksamhet kunde tänkas oftare beröra ledare från samma medlemsstat som den aktuella revisionsrättsledamoten. Vidare anser sökanden att revisionsrätten inom ramen för förevarande mål inte kan ifrågasätta de slutsatser som EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), drog mot bakgrund av de handlingar som den hade tagit del av och mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som den hade fastställt i den domen.

218 I det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), uttalade EU-domstolen att tjänsteresor som har beviljats på ett öppet sätt med syftet att träffa politiska ledare rent allmänt inte kan anses vara uppenbart rättsstridiga på grund av sitt syfte (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 438). Mer specifikt, såvitt avsåg sökandens möten med medlemmar i det aktuella politiska partiet, angav EU-domstolen i samma mål att de nära band som hade konstaterats mellan sökanden och detta politiska parti inte var tillräckliga för att det skulle vara möjligt att inom ramen för det där aktuella förfarandet fastställa en presumtion som gjorde det möjligt att systematiskt dra slutsatsen att en tjänsteresa med syftet att träffa en politisk ledare är uppenbart rättsstridig enbart på grund av att denne är medlem i detta politiska parti (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 464). EU-domstolen ansåg nämligen, med hänsyn tagen bland annat till den viktiga roll som detta parti spelade i den belgiska politiken och till de relationer som sökanden rätteligen kunde förfoga över inom detta parti på grund av den verksamhet som han hade bedrivit innan han tillträdde sin tjänst, att det inte kunde anses vara osannolikt att det skulle anordnas ett antal protokollära tjänsteresor avseende politiska ledare som tillhörde samma parti (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 465).

219 Revisionsrätten har i allt väsentligt gjort gällande att en utredning utförd av Olaf avslöjade olika undanhållanden som hade gjort det möjligt att dölja det egentliga – privata – syftet med sökandens verksamheter. Revisionsrätten har klandrat sökanden för att ha upprätthållit regelbundna och intensiva relationer med en begränsad krets av höga politiska ledare som han kände sedan länge och som var medlemmar i det aktuella politiska partiet, till vilket sökanden hörde innan han utsågs till ledamot av revisionsrätten. Enligt revisionsrätten var dessa relationer att hänföra till en politisk verksamhet som sökanden inte hade redovisat, och de hade i alla händelser inget samband med arbetsuppgifterna för en ledamot av revisionsrätten.

220 Sökandens argumentation i förevarande mål inskränker sig i allt väsentligt till att han har hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). I syfte att avgöra huruvida reseförordnandena med koppling till de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 215 ovan nämnda raderna kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att de berörda tjänsteresorna var rättsenliga är det, med hänsyn tagen till tribunalens överväganden i punkterna 202–205 ovan, påkallat att först undersöka huruvida revisionsrätten själv har lagt fram några nya argument eller förklaringar utöver dem som den anförde i EU-domstolen på tal om de aktuella ansökningarna. För den händelse att revisionsrätten befinns ha gjort detta, ska det sedan prövas huruvida det, med hänvisning till dessa nya omständigheter, är möjligt att göra en bedömning av de ifrågavarande ansökningarnas rättsenlighet som skiljer sig från den som EU‑domstolen gjorde eller huruvida det i stället är påkallat att tribunalen inom ramen för det nu aktuella förfarandet gör samma bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkt 205 ovan).

221 Härvidlag kan det påpekas att revisionsrätten i sin argumentation i tribunalen inte uteslutande har grundat sig på att de politiska ledare som avses i de aktuella reseförordnandena var medlemmar i det aktuella politiska partiet och bekanta till sökanden utan därutöver har lämnat specifika kompletterande förklaringar avsedda att styrka att sökandens möten med de aktuella politiska ledarna, som var medlemmar i detta politiska parti, saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten, med tanke på att dessa möten var så frekventa och att de personer som han träffade var desamma och inte särskilt många. Detta är uppgifter som framkom genom Olafs utredning.

222 För det första ska det noteras att sökanden – något som denne inte har bestritt – under sina två ämbetsperioder i revisionsrätten upprätthöll frekventa relationer med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet.

223 Inledningsvis bör det i detta hänseende finnas anledning att erinra om att den höga frekvensen för sökandens möten med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet – såsom har konstaterats i punkterna 111 och 112 ovan – var något som framkom genom Olafs utredning. Till att börja med fastställde Olaf att sökanden under sin tjänstgöringstid vid minst 188 tillfällen hade träffat belgiska politiska ledare, av vilka lejonparten var medlemmar i det aktuella politiska partiet. Enligt Olafs rapport stod dessa möten för 24 procent av samtliga möten eller luncher för vilka sökanden hade ansökt om kostnadsersättning. Det kan konstateras att detta berör samtliga rader i återkravstabellen som har nämnts i punkt 215 ovan, med undantag av raderna 314, 319 och 320. Vidare var det likaledes Olaf som påträffade ett samband mellan mötena med belgiska politiska ledare och de veckovisa sammanträdena i det aktuella politiska partiets styrelse. I detta hänseende framgår det av Olafs rapport att Olaf under sin utredning lyckades få fram protokollen från 44 styrelsesammanträden under perioden från den 17 november 2008 till den 29 april 2010 där det angavs vilka av det aktuella politiska partiets styrelseledamöter som hade varit närvarande. Olaf fann att sökanden hade varit närvarande vid 28 sammanträden.

224 Vidare konstaterade EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att de 42 tjänsteresor för vilka sökanden hade angett att syftet var att träffa belgiska politiska ledare kunde knytas direkt till sökandens politiska verksamhet, vilken var oförenlig med hans ämbete, eftersom deras egentliga syfte var att ge honom möjlighet att delta i sammanträden i det aktuella politiska partiets styrelse eller i verksamheter eller mottagningar som anordnades av detta politiska parti (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 442–457). Till detta ska läggas de tio ansökningar om ersättning för representationskostnader som EU-domstolen fann vara rättsstridiga på grund av en direkt koppling till sökandens politiska verksamhet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 633–637).

225 [I rättad lydelse enligt beslut av den 24 juni 2025] Slutligen ska det noteras att sökanden, utöver de möten som har nämnts i punkt 224 ovan men bland dem som åsyftas i punkt 184 ovan, deltog i ytterligare 64 möten med politiska ledare, i samtliga fall medlemmar i det aktuella politiska partiet, i samband med en tjänsteresa eller med koppling till en ansökan om ersättning för representationskostnader (raderna 19, 23, 24, 27, 41, 43, 57, 59, 65, 66, 89, 92, 96, 97, 111, 116, 118, 168, 169, 171, 183, 184, 190, 203, 204, 208, 211, 215, 218, 236, 238, 248, 257, 276, 281, 293 och 294, 296, 303, 313, 314, 323, 326, 330, 331, 334, 336, 338, 339, 346, 350, 352, 354, 355, 357, 358, 367, 370, 381, 382, 395, 402 och 408 i återkravstabellen). Till dessa ska läggas mötena med en medlem av en politisk ledares kabinett, det vill säga tre möten som avses på raderna 1, 7 och 301 i återkravstabellen.

226 För det andra framgår det av handlingarna i målet att sökanden sett både till den nationella nivån och till unionsnivån träffade ett begränsat antal politiska ledare, vilka samtliga var medlemmar i det aktuella politiska partiet, och att de allra flesta av dessa möten ägde rum i sökandens ursprungsregion.

227 Tribunalen finner att den omständigheten att sökanden under sina båda ämbetsperioder i revisionsrätten så ofta träffade ett begränsat antal belgiska politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet visar att dessa möten ägde rum i ett särskilt sammanhang. Detta utgör en väsentlig upplysning som revisionsrätten inte hade tillgång till när den godkände de enskilda ansökningarna om ersättning för resekostnader och om dagtraktamenten, vilka sökanden lämnade in en och en efter respektive möte. Detta särskilda sammanhang gick inte att förstå förrän efter den ingående granskning av situationen som Olaf utförde på grundval av kompletterande upplysningar vilka hade inhämtats efter det att revisionsrättens ordförande hade godkänt de aktuella tjänsteresorna. Med tanke på att sökanden utelämnade denna väsentliga upplysning, kan han inte med framgång göra gällande några berättigade förväntningar såvitt avser de reseförordnanden rörande möten med belgiska politiska ledare eller medlemmar av sådana ledares kabinett, samtliga medlemmar i det aktuella politiska partiet, som avses på raderna 1, 7, 19, 41, 43, 59, 92, 97, 118 (delvis), 169, 171, 203, 204, 208, 211, 215, 238, 248, 296 (delvis), 301, 303, 313, 326 (delvis), 330 (delvis), 331 (delvis), 334 (delvis), 336, 339 (delvis), 346, 352, 355, 373 och 374 (delvis), 381, 382 (delvis), 395 och 402 i återkravstabellen.

228 Den slutsatsen kan inte framgångsrikt ifrågasättas med stöd av de argument som sökanden har anfört.

229 Till att börja med anser sökanden att den omständigheten att han länge har varit bekant med den person som han träffar uppenbart inte är tillräcklig för att ett möte ska anses sakna samband med hans arbetsuppgifter. Enligt sökanden finns det inget som hindrar en ledamot av revisionsrätten från att träffa sina bekanta. Vidare har sökanden i allt väsentligt gjort gällande att hans sju möten under tolv års tid med en medlem av kabinettet för chefen för en politisk grupp i Europaparlamentet, inom ramen för de tjänsteresor som avses på raderna 1, 7 och 301 i återkravstabellen, uppenbart inte är tillräckliga för att det ska kunna anses styrkt att samtliga möten med den personen hade enbart politiska syften och således saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

230 Det är förvisso riktigt att den omständigheten att den som sökanden träffade var en bekant till honom inte i sig nödvändigtvis styrker att mötet saknade samband med sökandens arbetsuppgifter. Lika riktigt är det att antalet gånger som sökanden träffade en viss person under sina ämbetsperioder i revisionsrätten inte i sig är tillräckligt för att styrka att vart och ett av mötena var att hänföra till sökandens ej redovisade politiska verksamhet eller saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

231 De ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som avses på de rader som har nämnts i punkt 227 ovan ska emellertid bedömas i sitt särskilda sammanhang.

232 Tribunalen har nämligen konstaterat i punkterna 222–226 ovan att dessa möten under sökandens ämbetsperioder i revisionsrätten var ytterst frekventa och berörde ett begränsat antal personer. Den omständigheten att möten så ofta ägde rum med ett begränsat antal personer bör tolkas mot bakgrund av EU-domstolens konstaterande att sökanden under merparten av sina båda ämbetsperioder i revisionsrätten utövade en aktiv politisk verksamhet som bland annat tog sig uttryck i att han direkt och regelbundet deltog i arbetet inom ett ledningsorgan för ett nationellt politiskt parti. EU-domstolens slutsats blev att en sådan verksamhet var klart oförenlig med ämbetet som ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 267 och 270).

233 Under dessa omständigheter är det inte möjligt att anse att sökandens upprepade möten med ett ytterst begränsat antal nationella politiska ledare, vilka alla var medlemmar i ett och samma politiska parti, till vilket sökanden hade hört innan han inledde sin tjänstgöring vid revisionsrätten, låg i revisionsrättens intresse i så måtto att de var avsedda att främja revisionsrättens arbete eller möjliggöra diskussioner om revisionsrättens funktioner. Att utföra sina arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten på ett sådant sätt strider nämligen mot de uppföranderegler som måste följas av den som har ett högt ämbete inom en unionsinstitution. Som generaladvokaten Hogan förklarade i sitt förslag till avgörande i målet revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2020:1052), måste revisionsrättens ledamöter iaktta inte endast de krav på oavhängighet, redbarhet och omdöme som anges i artiklarna 285 och 286 FEUF utan även högt ställda krav på opartiskhet och oegennyttighet. För ledamöterna av revisionsrätten – en institution som utgör unionens ekonomiska samvete – medför detta med nödvändighet att de fullt ut måste ta ansvar för hur de använder offentliga medel och således att de måste visa prov på en viss grad av öppenhet i fråga om hur de gör detta (förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2020:1052, punkt 76).

234 Mot bakgrund av detta måste det konstateras att de tjänsteresor som åsyftas på de i punkt 227 ovan nämnda raderna, avseende möten med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet, saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten, särskilt med tanke på att sökanden inte har anfört några förklaringar eller omständigheter som gör det möjligt att vederlägga detta konstaterande.

235 Delar av kritiken från revisionsrättens sida och vissa omständigheter som uppenbart framgår av handlingarna i målet ger stöd åt slutsatsen att ett sådant samband saknades.

236 För det första kan det konstateras att bland de av sökandens tjänsteresor som avses i punkt 227 ovan, hade de som nämns på raderna 19, 41, 118, 171, 203, 211, 215, 238, 303, 326, 331, 334, 346, 352 och 402 i återkravstabellen, vilka ägde rum på måndagar, ett direkt samband med sökandens ej redovisade politiska verksamhet och var oförenliga med hans ämbete. Olaf konstaterade nämligen i sin utredning att de veckovisa sammanträdena i det aktuella politiska partiets styrelse ägde rum på måndagar. Därutöver framhöll Olaf att det stod klart att sökandens uppdrag som röstberättigad ledamot i det aktuella politiska partiets styrelse krävde att han regelbundet var närvarande vid dess veckovisa sammanträden fram till november 2008. Av Olafs rapport framgår också att sökandens ställning som ej röstberättigad ledamot i det aktuella politiska partiets styrelse, vilken han innehade från och med april 2010, krävde att han åtminstone var närvarande vid de månatliga sammanträden som hölls första måndagen i varje månad. Sökanden har inte anfört någon bevisning som styrker att han inte skulle ha varit närvarande vid måndagssammanträdena i det aktuella politiska partiets styrelse inom ramen för de aktuella tjänsteresorna.

237 När det för det andra gäller de tjänsteresor som åsyftas på raderna 19 och 296 (delvis) i återkravstabellen, avseende sökandens möten med två ledamöter av Europaparlamentet, har revisionsrätten hävdat att dessa ledamöter ingick i parlamentets utskott för utveckling respektive i dess utskott för transport och turism. Enligt revisionsrättens uppfattning hade dessa båda parlamentsledamöters arbetsuppgifter inget samband med sökandens arbetsuppgifter, med tanke på att denne under sina ämbetsperioder vid revisionsrätten ansvarade för revision av unionens utgifter för yttre förbindelser, utvidgning och humanitärt bistånd. Därutöver har revisionsrätten uppgett att en av de ifrågavarande parlamentsledamöterna och sökanden tidigare hade tillhört samma politiska parti fram till år 2002, och att han tillsammans med sökanden hade varit med och startat ett annat politiskt parti under en kortare period år 2002.

238 För det tredje framgår det av handlingarna i målet att sökanden ansökte om ersättning för resekostnader eller dagtraktamenten avseende tjänsteresor som gällde flera möten med en och samma person under förhållandevis kort tid. År 2015 intensifierades nämligen sökandens möten i synnerhet med två politiska ledare som båda var medlemmar i det aktuella politiska partiet. Dessa möten avses på raderna 330 (delvis), 331 (delvis), 334 (delvis), 336, 346 och 355 i återkravstabellen. Sökanden ombads vid förhandlingen att förklara varför han hade träffat dessa båda personer så ofta men angav då inget skäl för detta. Eftersom sökanden alltså inte har förklarat varför det var nödvändigt att under ett och samma år genomföra flera protokollära tjänsteresor för att träffa en och samma person, ska de motsvarande utgifterna anses vara uppenbart rättsstridiga och således anses sakna samband med sökandens arbetsuppgifter.

239 Sammanfattningsvis finner tribunalen, mot bakgrund av det ovan anförda och med hänsyn tagen till det sammanhang som har beskrivits i punkt 232 ovan, att de tjänsteresor för möten med politiska ledare tillhörande det aktuella politiska partiet som åsyftas på de i punkt 227 ovan nämnda raderna ska anses sakna samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Av detta följer att de reseförordnanden som avsåg dessa möten, vilka på sökandens begäran hade utfärdats av revisionsrättens ordförande, inte kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att de ifrågavarande tjänsteresorna var rättsenliga. Således ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om dessa tjänsteresor.

240 Däremot finner tribunalen för gott att med avseende på de av sökandens tjänsteresor som åsyftas på raderna 314 samt 319 och 320 i återkravstabellen framhålla följande.

241 När det för det första gäller den tjänsteresa som avses på rad 314 i återkravstabellen, framgår det av den tabellen, som ingår i det angripna beslutet, att sökanden hade erhållit en formell inbjudan från ett europeiskt politiskt parti och att det saknades bevis för att det förelåg ett samband med revisionsrättens verksamhet.

242 Sökanden anser att revisionsrätten inom ramen för förevarande mål inte kan ifrågasätta de slutsatser som EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), drog mot bakgrund av de handlingar som den hade tagit del av och mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som den hade fastställt i den domen (se punkt 217 ovan). I detta hänseende får det anses att sökanden i allt väsentligt har hänvisat till den bedömning som EU-domstolen i den domen gjorde såvitt avsåg representationskostnader i samband med en middag som åsyftas på rad 314 i återkravstabellen.

243 I domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), uttalade sig EU-domstolen enbart om det rättsenliga i de representationskostnader som var knutna till den tjänsteresa som avses på rad 314 i återkravstabellen, närmare bestämt en middag med en ledamot av Europaparlamentet som företrädde ett europeiskt politiskt parti. I själva verket konstaterade EU-domstolen att i den mån som revisionsrätten inte hade angett några skäl eller bevis för ytterligare oegentligheter, skulle de ansökningar om ersättning för representationskostnader som hade uppkommit till följd av inbjudningar till ledamöter av Europaparlamentet anses vara rättsenliga (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 624).

244 I förevarande mål har revisionsrätten hävdat att de kostnader som uppkom i samband med det möte som avses på rad 314 i återkravstabellen var rättsstridiga. Därvidlag har revisionsrätten erinrat om att sökanden tackade ja till en inbjudan från ett politiskt parti och att den andra delen av den aktuella tjänsteresan bestod i en nöjesaktivitet i form av jakt i Belgien som EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), befann vara rättsstridig. Således har revisionsrätten i tribunalen anfört nya argument i förhållande till de argument som låg till grund för EU-domstolens bedömning i den domen, vilka har erinrats om i punkt 243 ovan.

245 Tribunalen konstaterar att det framgår av handlingarna i målet att den person som sökanden träffade var ledamot av Europaparlamentet och satt i dess budgetkontrollutskott. Till att börja med har revisionsrätten i förevarande mål inte påstått att denna person var medlem i det aktuella politiska partiet eller att det var till en inbjudan från detta politiska parti som sökanden tackade ja. Vidare ska det, med tanke på att revisionsrätten har gjort gällande att EU-domstolen skulle ha funnit att en nöjesaktivitet i fråga om jakt var rättsstridig, framhållas att EU‑domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), gjorde bedömningen att de av sökandens tjänsteresor som var att hänföra till inbjudningar att delta i jakter i Belgien och som åsyftas på raderna 315 och 371 i återkravstabellen var rättsstridiga. De tjänsteresorna har emellertid inget samband med den på rad 314 i återkravstabellen åsyftade middag som sökanden avåt tillsammans med en ledamot av Europaparlamentet. Till att börja med framgår det visserligen av handlingarna i målet att den middagen ägde rum i Bryssel samma dag som den tjänsteresa som avses på rad 315, vilken gällde en jaktaktivitet i Belgien, det vill säga den 15 oktober 2014. Av handlingarna i målet framgår emellertid också att den tjänsteresa som åsyftas på rad 315 inte påbörjades förrän klockan 23.00, då avresa skedde från Bryssel, vilket betyder att nämnda tjänsteresa med största sannolikhet inte påbörjades förrän efter den ifrågavarande middag som åsyftas på rad 314. Således har revisionsrätten inte styrkt att det förekom en nöjesaktivitet i form av jakt samma dag som det möte som avses på rad 314. Vidare ägde den tjänsteresa som avses på rad 371 rum den 16 november 2015, alltså mer än ett år efter den middag som avses på rad 314.

246 Under dessa omständigheter är de kompletterande upplysningar som revisionsrätten har anfört enligt vad som har nämnts i punkt 244 ovan inte tillräckliga för att tribunalen i förevarande mål ska kunna göra en annan bedömning av den tjänsteresa som avses på rad 314 i återkravstabellen än den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkt 243 ovan. Således ansluter sig tribunalen till EU-domstolens bedömning av de resekostnader och dagtraktamenten som åsyftas på rad 314 i återkravstabellen, oaktat att den bedömningen enbart avsåg de representationskostnader som var knutna till den tjänsteresa som åsyftas på nämnda rad.

247 Därför finner tribunalen att den omständigheten att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), i allt väsentligt fann att ansökan om ersättning för representationskostnader knutna till den tjänsteresa som avses på rad 314 i återkravstabellen skulle anses rättsenlig (se punkt 243 ovan) medför att tribunalen måste dra slutsatsen att det reseförordnande som revisionsrättens ordförande på sökandens begäran utfärdade avseende den tjänsteresan kunde grunda berättigade förväntningar hos honom på att nämnda tjänsteresa var rättsenlig. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 314 i återkravstabellen, motsvarande ett belopp av 96,60 euro.

248 När det för det andra gäller sökandens möte med en medlem av en belgisk ministers kabinett, vilket åsyftas på raderna 319 och 320 i återkravstabellen, har han till bestridande av att de till denna tjänsteresa knutna kostnaderna var rättsstridiga i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkt 217 ovan).

249 Till styrkande av att nämnda möte var rättsstridigt har revisionsrätten anfört att det rörde sig om ett möte med den federala ministern för rörlighetsfrågor, alltså ett möte utan samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten, där han ansvarade för revision av unionens utgifter för yttre förbindelser, utvidgning och humanitärt bistånd.

250 I domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), noterade EU-domstolen att den som sökanden träffade inte hade beskrivits av revisionsrätten som tillhörande det aktuella politiska partiet men att revisionsrätten ansåg att den aktuella tjänsteresan på grund av sin anknytning till transportområdet var att betrakta som politisk eller privat verksamhet. EU‑domstolen fann att den omständigheten inte var tillräcklig för att det skulle kunna fastställas att tjänsteresan var uppenbart rättsstridig (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 470).

251 Mot bakgrund av slutsatserna i punkt 205 ovan måste tribunalen, med tanke på att samma omständigheter och bevisning har anförts i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), och i förevarande mål, ansluta sig till den bedömning som EU-domstolen gjorde såvitt avsåg den tjänsteresa som åsyftas på raderna 319 och 320 i återkravstabellen. Eftersom det inte styrktes i EU-domstolen att den tjänsteresan var uppenbart rättsstridig (se punkt 250 ovan), och eftersom revisionsrätten inte heller har hävdat att ansökan avseende den tjänsteresan var av bedräglig art eller innebar att väsentlig information undanhölls, finner tribunalen därför att det reseförordnade för det aktuella ändamålet som på begäran av sökanden utfärdades av revisionsrättens ordförande kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att den aktuella tjänsteresan var rättsenlig. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser den tjänsteresa som åsyftas på raderna 319 och 320 i återkravstabellen, motsvarande ett belopp av 96,60 euro.

252 Bland de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen återfinns även andra ansökningar som föranledde utbetalning av ersättning för resekostnader eller dagtraktamenten för verksamheter som revisionsrätten har funnit sakna samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Dessa ansökningar avser de av sökandens verksamheter som åsyftas på raderna 47, 56, 57, 63, 103, 128, 137, 138, 143, 155 (delvis), 157, 161, 196, 199, 210, 237, 277, 284, 290, 293 och 294, 310 (delvis), 330 (delvis), 331 (delvis), 334 (delvis), 335, 339 (delvis), 347, 373 och 374 (delvis), 382 och 391 samt 411 och 412 i återkravstabellen.

253 Liksom såvitt avser de tjänsteresor som rörde möten med politiska ledare och medlemmar av politiska ledares kabinett (se punkt 216 ovan) framgår det av det angripna beslutet att revisionsrätten, när den har ifrågasatt resekostnader eller dagtraktamenten för sökandens del med koppling till dennes ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 252 ovan nämnda raderna, i allt väsentligt har gjort gällande att de aktuella verksamheterna saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

254 Sökanden anser att de av hans tjänsteresor som åsyftas på de i punkt 252 ovan nämnda raderna hade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. I detta hänseende har han i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), varvid han har hävdat att den bedömningen ska beaktas i förevarande mål. Sökanden har erinrat om att revisionsrätten i förevarande mål inte kan ifrågasätta de slutsatser som EU‑domstolen i den domen drog mot bakgrund av de handlingar som den hade tagit del av och mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som den hade fastställt där.

255 När det för det första gäller de tjänsteresor som åsyftas på raderna 330 (delvis), 331 (delvis) och 334 (delvis) i återkravstabellen, måste det konstateras att EU‑domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), inte uttalade sig om rättsenligheten av sökandens deltagande i en nyårsmottagning anordnad av en flamländsk sammanslutning med politisk inriktning (rad 330, delvis), av hans deltagande vid framläggandet av ett dokument för Europaparlamentets budgetkontrollutskott (COCOBU) (rad 331, delvis) eller av hans möte med en belgisk ambassadör i Kuba (rad 334, delvis).

256 Såvitt avser de verksamheter som åsyftas på raderna 330 och 331 har revisionsrätten angett att sökandens deltagande i en nyårsmottagning för en flamländsk sammanslutning med politisk inriktning och hans deltagande vid framläggandet av ett dokument för COCOBU båda följdes av ett möte med en medlem i det aktuella politiska partiet. Såvitt avser den verksamhet som åsyftas på rad 334 har revisionsrätten framhållit att sökandens kalender inte innehåller någon uppgift om ett möte med en belgisk ambassadör i Kuba den aktuella dagen och att detta eventuella möte i alla händelser inte skulle kunna ha något samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten, eftersom denna inte hade något planerat revisionsuppdrag i Kuba.

257 Sökanden har inte yttrat sig över revisionsrättens påståenden, trots att det i förevarande mål ankommer på honom att styrka (se punkt 193 ovan) att det var motiverat att de aktuella resekostnaderna belastade unionens budget och att det angripna beslutet är rättsstridigt på grund av att dessa kostnader där betraktas som felaktigt betalda.

258 Under dessa omständigheter måste det anses att de tjänsteresor som åsyftas på raderna 330 (delvis), 331 (delvis) och 334 (delvis) i återkravstabellen saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Alltså kunde de reseförordnanden som revisionsrättens ordförande på sökandens begäran utfärdade avseende dessa tjänsteresor inte grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att nämnda tjänsteresor var rättsenliga. Således ska talan såvitt avser den fjärde grunden inte bifallas i fråga om dessa tjänsteresor.

259 När det för det andra gäller den tjänsteresa som åsyftas på raderna 293 och 294 i återkravstabellen, fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att revisionsrätten inte kunde få gehör för sina anmärkningar avseende den tjänsteresan, eftersom den rättsstridighet som revisionsrätten hade gjort gällande mot sökanden kunde anses utgöra ett ursäktligt misstag från hans sida. Enligt EU-domstolen gav en notering i sökandens kalender visserligen vid handen att revisionsrätten föreföll ha fog för sitt påstående att den aktuella tjänsteresan hade genomförts trots att det möte som motiverade den hade ställts in, men oaktat detta kunde det inte anses styrkt att det förelåg bedrägeri i detta avseende, eftersom en lunch som hade redovisats för revisionsrätten faktiskt hade anordnats vid den tidpunkt då den aktuella tjänsteresan enligt den ursprungliga planeringen skulle ha genomförts (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 579).

260 I förevarande mål har revisionsrätten erinrat om att mötet med koppling till den tjänsteresa som åsyftas på raderna 293 och 294 i återkravstabellen ställdes in och att sökanden i stället bjöd tre medlemmar i det aktuella politiska partiet på lunch.

261 Med tanke på att tribunalen har funnit att sökandens relationer med politiska ledare tillhörande det aktuella politiska partiet saknar samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (se punkterna 232–234 och 239 ovan), är det påkallat att såvitt avser den tjänsteresa som åsyftas på raderna 293 och 294 i återkravstabellen tillämpa samma slutsats som har redovisats i punkt 227 ovan.

262 Således ska sammanhanget i fråga om sökandens relationer med medlemmar i det aktuella politiska partiet anses utgöra en väsentlig upplysning som revisionsrättens ordförande inte kunde känna till när han godkände den aktuella ansökan om ersättning för resekostnader och om dagtraktamenten. Med tanke på att sökanden utelämnade denna väsentliga upplysning, kan han inte med framgång göra gällande några berättigade förväntningar såvitt avser ett reseförordnande som gällde ett sedermera inställt möte vilket ersattes av en lunch med tre medlemmar i det aktuella politiska partiet. Följaktligen ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om den tjänsteresa som åsyftas på raderna 293 och 294 i återkravstabellen.

263 För det tredje fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), i allt väsentligt att de allra flesta av de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 252 ovan nämnda raderna, närmare bestämt de ansökningar som åsyftas på raderna 56, 57, 63, 128, 137, 138, 143, 155 (delvis), 196, 199, 277, 284, 290, 310 (delvis), 335, 339 (delvis), 347, 373 och 374 (delvis), 382, 391, 411 och 412 i återkravstabellen, inte skulle betraktas som uppenbart rättsstridiga mot bakgrund av sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 498–501, 515, 534–536, 558, 559, 561–563, 567–576 och 579).

264 I förevarande mål har sökanden i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), gjorde av huruvida reseförordnandena med koppling till de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på de i punkt 263 ovan nämnda raderna kunde grunda berättigade förväntningar hos honom på att de berörda tjänsteresorna var rättsenliga. Således finns det anledning att resonera på samma sätt som i punkt 220 ovan. Det ska alltså först undersökas huruvida revisionsrätten har lagt fram några nya upplysningar eller argument utöver dem som den anförde i EU-domstolen på tal om de aktuella ansökningarna. För den händelse att revisionsrätten befinns ha gjort detta, ska det sedan prövas huruvida de ifrågavarande ansökningarna, med hänvisning till dessa nya omständigheter, ska eller inte ska bedömas på samma sätt i förevarande mål som EU-domstolen bedömde dem i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkt 205 ovan).

265 När det gällde de reseförordanden rörande sökandens möten med diplomater och företagare som åsyftas på raderna 56, 138, 196, 284 och 382 i återkravstabellen, fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att revisionsrätten, som hade bevisbördan, inte hade styrkt att de berörda kostnaderna hade uppkommit under tjänsteresor av privat beskaffenhet. Enligt EU-domstolen kunde de ifrågavarande tjänsteresorna, som rörde möten med diplomater och företagare, i princip ha samband med arbetsuppgifterna för en ledamot av revisionsrätten som tjänstgjorde på avdelningen med ansvar för unionens yttre förbindelser (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 569–575).

266 När det gällde de tjänsteresor som åsyftas på raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen, vilka syftade till att ge flamländska företagare tillfälle att träffa belgiska diplomater som tjänstgjorde utomlands, fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att sådana möten kunde utgöra ett tillfälle att utbyta åsikter med höga nationella ledare i ämnen av intresse för revisionsrätten samt att informera sådana ledare om revisionsrättens arbete och främja detta. Att de ifrågavarande mötena anordnades av ett organ som har till syfte att främja flamländska intressen i Bryssel var enligt EU-domstolen inte i sig tillräckligt för att de aktuella tjänsteresorna skulle kunna anses vara rättsstridiga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 573).

267 Som har konstaterats i punkt 116 ovan anges det i återkravstabellen, vilken ingår i det angripna beslutet, med hänvisning till Olafs rapport, särskilt sidorna 5, 18, 29 och 37 i denna, att det i de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas på raderna 138 och 196 i återkravstabellen hänvisades till formella inbjudningar från en grupp som hade till syfte att stärka de flamländska företagens närvaro i Bryssel och som anordnade möten för att ge flamländska företagare tillfälle att träffa belgiska diplomater som tjänstgjorde utomlands samt att dessa verksamheter saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Samma konstaterande görs såvitt avser den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 382 i återkravstabellen.

268 I förevarande mål har revisionsrätten framhållit syftet med de verksamheter som avses på raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen, såsom har erinrats om i punkt 267 ovan. Dessutom har revisionsrätten gjort gällande att den slutsats från EU-domstolens sida som har redovisats i punkt 266 ovan, nämligen att sådana verksamheter kunde utgöra tillfällen att med höga nationella ledare utbyta åsikter i ämnen av intresse för revisionsrätten samt att informera sådana ledare om revisionsrättens arbete och främja detta, skulle kunna tillämpas på vilket möte som helst mellan en ledamot av revisionsrätten och en person som inte tillhör denna institution.

269 Därvidlag finner tribunalen att ett sådant argument inte i sig är tillräckligt för att vederlägga vad EU-domstolen konstaterade i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), nämligen för det första att det inte hade bestritts att en diplomatisk middag som hölls varje år i Bryssel samlade ett stort antal belgiska diplomater och för det andra att möten med diplomater i princip kunde anses ha samband med arbetsuppgifterna för en ledamot av revisionsrätten som tjänstgjorde på avdelningen med ansvar för unionens yttre förbindelser (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 569 och 573).

270 Såvitt avser de tjänsteresor som åsyftas på raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen är det därför påkallat att tribunalen i förevarande mål ansluter sig till den bedömning som EU-domstolen i det aktuella hänseendet gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkterna 265, 266 och 269 ovan, och således drar slutsatsen att dessa tjänsteresor inte var principiellt rättsstridiga.

271 Så är däremot inte fallet för de tjänsteresor som åsyftas på raderna 56 och 284 i återkravstabellen.

272 Den tjänsteresa som åsyftas på rad 56 i återkravstabellen gällde en arbetslunch den 6 juli 2009 med en diplomat från Ryska federationen. Enligt de förklaringar som revisionsrätten har lämnat i återkravstabellen, vilken ingår i det angripna beslutet, hade denna lunch samband med ett ingripande som sökanden gjorde till förmån för tredje part som önskade adoptera ett barn i Ryska federationen. EU-domstolen fann att de handlingar som revisionsrätten hade ingett, vilka hade upprättats flera månader efter tjänsteresan och vilka varken hänvisade till lunchen eller till någon omständighet som hade inträffat tidigare, inte gjorde det möjligt att med säkerhet fastställa att lunchen hade haft ett syfte som saknade samband med sökandens arbetsuppgifter (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 570 och 571).

273 I förevarande mål har revisionsrätten hänvisat till handlingarna i målet, vilka innehåller ett utdrag ur Olafs rapport som rör det aktuella mötet med en diplomat från Ryska federationen. Som har konstaterats i punkt 122 ovan, gjorde Olaf i sin utredning bedömningen att detta möte var av privat beskaffenhet. Olaf fastställde att sökanden hade träffat diplomaten med anledning av en fråga som hade koppling till en belgisk familjs adoption av ett ryskt barn. Enligt Olafs rapport innehöll sökandens digitala kalender en kommentar där det hänvisades till att svårigheter hade uppstått i adoptionsärendet och till att den ifrågavarande konsuln kunde tänka sig att bistå vid genomförandet av nödvändiga formaliteter och vid lösandet av problemet. Olaf angav också att sökanden hade träffat samma diplomat den 22 juni 2009 och på nytt den 6 juli 2009 samt att det på reseförordnandena stod möte med [diplomaten] utan uppgift om det egentliga syftet med mötena.

274 Revisionsrätten har också gjort gällande att syftet med det aktuella mötet var att underlätta ett förfarande för adoption av ett barn som var rysk medborgare åt ett par som var belgiska medborgare, något som enligt revisionsrätten visar att mötet var av privat beskaffenhet. Därutöver har revisionsrätten hänvisat till sammanhanget för den aktuella tjänsteresan genom att anföra att den hade föregåtts av en annan tjänsteresa utan ersättning två veckor tidigare, den 22 juni 2009, och att de båda mötena hade följts upp genom en annan kontakt den 30 november 2009. Enligt revisionsrätten vittnar den omständigheten att sökanden såvitt avsåg dessa båda kontakter inte ansökte om reseförordnande med traktamente om att kontakterna rörde det aktuella parets privata situation och familjesituation.

275 Tribunalen finner att det mot bakgrund av de kompletterande upplysningarna från revisionsrätten måste anses råda tvivel om den aktuella tjänsteresans rättsenlighet. Till styrkande av att sådana tvivel föreligger har revisionsrätten i synnerhet anfört att sökanden under mycket kort tid träffade en och samma diplomat från Ryska federationen vid flera tillfällen, utan att ha träffat denne under tidigare år och utan att träffa honom under senare år, samt att mötena var kopplade till en e‑postväxling under samma period som rörde ett visst ärende avseende adoption av ett barn där ett par som var vänner till sökanden var inblandade.

276 I fall där det råder tvivel om huruvida kostnadsersättningsbelopp utbetalade till sökanden är rättsenliga, ankommer det på denne att styrka att han ådrog sig de aktuella kostnaderna i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna (se punkt 193 ovan). Sökanden har emellertid inte i förevarande mål anfört några nya omständigheter ägnade att skingra de tvivel som råder.

277 Även såvitt avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 284 i återkravstabellen, vilken rör en lunch med Konungariket Belgiens ambassadör i Frankrike, råder tvivel om rättsenligheten som kan tillskrivas kompletterande upplysningar framlagda av revisionsrätten. Med avseende på den tjänsteresan konstaterade EU‑domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att det inte var styrkt att lunchen var av privat beskaffenhet, trots att revisionsrätten hade hänvisat till en vänskapsrelation mellan ambassadören och sökanden och till de övriga deltagarnas identitet, eftersom det inte fanns någon bevisning som kunde upplysa EU-domstolen om föremålet för lunchen och eftersom enbart den omständigheten att en sådan relation fanns under alla omständigheter inte var tillräcklig för att det skulle kunna uteslutas att samma lunch kunde ha haft en yrkesmässig dimension (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 575).

278 I förevarande mål har sökanden inte anfört några nya omständigheter. Revisionsrätten har för sin del på nytt förklarat, i andra ordalag, att den tjänsteresa som åsyftas på rad 284 i återkravstabellen var av privat beskaffenhet. Därvid har revisionsrätten angett att det rörde sig om en inbjudan från Konungariket Belgiens ambassadör i Frankrike till fem personer, däribland sökanden och hans hustru, avseende ett veckoslut på ambassadörens Parisresidens i samband med en vinprovning. Revisionsrätten har redovisat att sökanden inom ramen för denna tjänsteresa betalade för lunchen och organiserade leveransen av en blomsterbukett i samtliga inbjudna gästers namn. Dessutom har revisionsrätten framhållit att det finns bevisning som styrker att han även bad om att få, och fick, en slips och en halsduk från revisionsrätten som officiella presenter till ambassadören och dennes hustru.

279 Till styrkande av att den tjänsteresa som åsyftas på rad 284 i återkravstabellen var av privat beskaffenhet har revisionsrätten även hänvisat till en verksamhet som sökanden tidigare hade ägnat sig åt tillsammans med samma fem personer, en verksamhet som EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), befann vara rättsstridig. Dessutom har revisionsrätten hänvisat till handlingar i målet som bland annat innehåller ett utdrag ur Olafs rapport av vilket det framgår att denna verksamhet från sökandens sida enligt Olaf är att hänföra till [a]rtighetsbesök hos affärsmän och bekanta av privata skäl.

280 De kompletterande upplysningar som revisionsrätten har lämnat framstår som rimliga. Det rörde sig nämligen om ett möte som ägde rum mycket kort tid efter ett annat möte med samma personer och identisk inbjudan som åsyftas på rad 268 i återkravstabellen och som av EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), befanns vara rättsstridigt eftersom det handlade om en middag på en restaurang intill ett vinodlingsområde och det framgick av flera e‑postmeddelanden att syftet med den resa som sökanden och den person som han hade bjudit med sig gjorde till den aktuella regionen var att besöka detta vinodlingsområde (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 659). Dessa omständigheter gör det möjligt att dra slutsatsen att det föreligger tvivel om rättsenligheten av den tjänsteresa som åsyftas på rad 284 i återkravstabellen.

281 Eftersom sökanden i förevarande mål inte har kunnat styrka att de tjänsteresor som avses på raderna 56 och 284 i återkravstabellen hade yrkesmässiga syften, utan det föreligger tvivel om det rättsenliga i dessa tjänsteresor, konstaterar tribunalen att de möten som åsyftas på nämnda rader ska anses sakna samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten och således ska betraktas som rättsstridiga. Av detta följer att de reseförordnanden avseende dessa möten som revisionsrättens ordförande utfärdade på begäran av sökanden inte kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att de ifrågavarande tjänsteresorna var rättsenliga. Således ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om kostnaderna för de tjänsteresor som åsyftas på raderna 56 och 284.

282 Såvitt avser de reseförordnanden knutna till sökandens möten med en ledamot av kommissionen som åsyftas på raderna 57 och 391 i återkravstabellen fann EU‑domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att den bevisning som revisionsrätten hade lagt fram inte var tillräcklig för att styrka den rättsstridighet som revisionsrätten hade gjort gällande såvitt avsåg dessa båda tjänsteresor. EU-domstolen konstaterade att det inte hade bestritts att ett sådant möte i princip kunde ha samband med arbetsuppgifterna för en ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 561).

283 När det gäller den tjänsteresa som avses på rad 57 i återkravstabellen framhöll EU-domstolen att det inte var styrkt att revisionsrätten hade fog för sitt påstående att den tjänsteresan i själva verket var knuten till anordnandet av en musikfestival som sökanden var privat engagerad i. EU-domstolen angav därvid att den tjänsteresan hade ägt rum den 13 juli 2009, medan de e‑postmeddelanden avseende den aktuella festivalen som revisionsrätten hade anfört avsåg ett ekonomiskt bidrag för år 2011 och var daterade i september och oktober 2011. Dessutom ansåg EU-domstolen att det framstod som än mindre troligt att det fanns ett samband mellan nämnda tjänsteresa och detta bidrag med tanke på att den berörda kommissionsledamoten inte hade ansvarat för kulturfrågor förrän från och med den 10 februari 2010 (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 562 och 563).

284 I förevarande mål har revisionsrätten hänvisat till handlingarna i målet, vilka bland annat innehåller ett utdrag ur Olafs rapport av vilket det framgår att det möte med en kommissionsledamot som avses på rad 57 i återkravstabellen hade koppling till en europeisk ungdomsmusikfestival. Enligt revisionsrättens uppfattning kunde sökanden tack vare sin relation till kommissionsledamoten två år senare ingripa personligen för att få till stånd ett bidrag till en sammanslutning verksam i en kommun som anordnade en europeisk ungdomsmusikfestival och som år 2019 slogs samman med sökandens ursprungskommun, där han var borgmästare. Dessa omständigheter har EU-domstolen redan prövat i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), något som framgår av punkt 283 ovan.

285 Därutöver har revisionsrätten hävdat att den tjänsteresa som avses på rad 57 i återkravstabellen är rättsstridig av det skälet att det saknas samband mellan sökandens revisionsrelaterade arbetsuppgifter och arbetsuppgifterna för den berörda kommissionsledamoten, som vid den aktuella tidpunkten ansvarade för hälsofrågor.

286 Visserligen är det möjligt att anse att frågor rörande yttre förbindelser, utvidgning och humanitärt bistånd, vilka sökanden hade direkt ansvar för under sina ämbetsperioder (se punkt 32 ovan), inte har något samband med hälsofrågor, men icke desto mindre är den omständigheten i sig, med tanke på avståndet i tiden mellan de ifrågavarande omständigheterna och med tanke på avsaknaden av konkret bevisning, inte tillräcklig för att det ska vara möjligt att i förevarande mål göra en annan bedömning av den tjänsteresa som avses på rad 57 i återkravstabellen än den som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkterna 282 och 283 ovan. Således finner tribunalen att den tjänsteresa som avses på rad 57 i återkravstabellen inte är rättsstridig.

287 När det gäller den tjänsteresa som åsyftas på rad 391 i återkravstabellen fann EU‑domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att revisionsrätten inte hade anfört någon särskild handling till stöd för påståendet att den tjänsteresan avsåg en privat lunch. Enligt EU-domstolen kunde den – för övrigt inte styrkta – omständigheten att den berörda kommissionsledamoten var jaktkamrat till sökanden inte i sig göra det möjligt att fastställa att lunchen i fråga var privat. Att en person på en ledande befattning inom en organisation som samlar europeiska markägare och markförvaltare också deltog i lunchen visade enligt EU-domstolen inte heller att revisionsrättens ståndpunkt var välgrundad, särskilt med tanke på att det var ostridigt att det inte var sökanden som hade upprättat listan över deltagarna i lunchen, som ägde rum på kommissionens huvudkontor (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 564 och 565).

288 I förevarande mål har revisionsrätten anfört en uppsättning indicier till styrkande av att det möte som åsyftas på rad 391 i återkravstabellen var av privat beskaffenhet. Närmare bestämt har revisionsrätten hänvisat till att närvaron av två äkta hälfter torde vara oförenlig med den konfidentialitet som kännetecknar diskussioner å yrkets vägnar, till att det vid andra tillfällen förekom möten med samma fem personer och att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), befann dessa möten vara av privat beskaffenhet och till att det var styrkt att sökanden och den kommissionsledamot som han träffade delade ett jaktintresse.

289 När det till att börja med gäller att Olaf i sin rapport konstaterade att det aktuella mötet var av privat beskaffenhet och att den berörda kommissionsledamoten och sökanden båda var jaktintresserade, har EU-domstolen redan prövat dessa påståenden i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), något som framgår av punkt 287 ovan.

290 När det sedan gäller närvaron av två äkta hälfter, erinrade EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), om att det i meddelandet av den 22 april 2004 uttryckligen föreskrevs att makar och partner till revisionsrättens ledamöter och till de personer som dessa bjöd in kunde få delta i evenemang för vilka kostnader för representation och mottagning hade uppkommit (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 611).

291 När det slutligen gäller de övriga möten med samma fem personer som EU‑domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), befann ha varit av privat beskaffenhet, har revisionsrätten hänvisat till den verksamhet som åsyftas på rad 376 i återkravstabellen. Därigenom har revisionsrätten anfört ett nytt argument utöver dem som EU-domstolen prövade i nämnda dom, vilka har redovisats i punkt 287 ovan.

292 I det hänseendet är det emellertid tillräckligt att påpeka att den verksamhet som åsyftas på rad 376 i återkravstabellen inbegrep personer som inte samtliga var närvarande vid den lunch som hade koppling till den verksamhet som åsyftas på rad 391 i återkravstabellen.

293 De nya förklaringar som revisionsrätten har anfört, vilka har nämnts i punkt 291 ovan, är därför inte tillräckliga för att den tjänsteresa som åsyftas på rad 391 i återkravstabellen ska kunna ges en annan bedömning än den som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkterna 282, 287, 290 och 292 ovan. Således ska den tjänsteresan inom ramen för det nu aktuella förfarandet anses vara rättsenlig.

294 Såvitt avser de tjänsteresor som åsyftas på raderna 137, 143, 155 (delvis) och 290 i återkravstabellen, vilka rör sökandens möten med ordföranden för den belgiska företagssammanslutningen och hans deltagande i forum anordnade av den sammanslutningen, konstaterade EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att den viktiga roll som tillerkänns företagssammanslutningar med nationell räckvidd innebar att dessa tjänsteresor inte skulle anses vara uppenbart rättsstridiga (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 515).

295 I förevarande mål har revisionsrätten hänvisat till handlingar i målet, vilka bland annat innehåller ett utdrag ur Olafs rapport av vilket det enligt revisionsrätten framgår att de flesta av de aktuella relationerna berörde lokala organ, exempelvis handels- och industrikammaren i sökandens ursprungsregion, en industrikoncern från sökandens ursprungsort och en sammanslutning för lokala arbetsgivare, vilkas verksamhetsområde inskränkte sig till sökandens ursprungsregion (se även punkt 116 ovan). Därvidlag kan det konstateras att EU-domstolen prövade det aktuella utdraget ur Olafs rapport i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), och att de tjänsteresor som åsyftas på raderna 137, 143, 155 (delvis) och 290 i återkravstabellen inte rörde möten med lokala organ i sökandens ursprungsregion utan möten med den belgiska företagssammanslutningen, som har nationell räckvidd.

296 När det gäller sökandens möten med ordföranden för den belgiska företagssammanslutningen, vilka åsyftas på raderna 137 och 143 i återkravstabellen, har revisionsrätten i förevarande mål angett att dessa möten av två skäl uppenbart saknade samband med revisionsrättens verksamhet. Det ena skälet är att det endast var fyra veckor mellan mötena – det ena ägde rum den 24 januari 2011 och det andra den 21 februari 2011. Det andra skälet är att den person som sökanden träffade under den aktuella perioden var i färd med att lämna uppdraget som ordförande för sammanslutningen. Därvidlag har revisionsrätten angett att det i slutet av januari 2011 rapporterades i pressen om att denna person skulle komma att ersättas av en annan.

297 Mot bakgrund av det konstaterande från EU-domstolens sida som har redovisats i punkt 294 ovan är emellertid dessa båda skäl inte tillräckliga för att väcka tvivel med innebörden att de ifrågavarande mötena kan ha varit av privat beskaffenhet och således inte heller för att de tjänsteresor som avses på raderna 137 och 143 i återkravstabellen ska kunna ges en annan bedömning i förevarande mål än den som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

298 När det gäller de tjänsteresor som åsyftas på raderna 155 (delvis) och 290 i återkravstabellen anser revisionsrätten att endast verksamhet som ligger i tjänstens intresse kan motivera ett reseförordnande och utbetalning av därtill knuten kostnadsersättning. Den åtskillnad utifrån huruvida organ har regional eller nationell räckvidd som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), är enligt revisionsrätten inte ägnad att säkerställa att det kravet uppfylls. Mer specifikt har revisionsrätten hävdat att verksamheten med koppling till den tjänsteresa som åsyftas på rad 155 är att betrakta som en lobbyverksamhet utan förmåga att främja revisionsrättens intressen och arbete i dess egenskap av unionens externa revisor. Därutöver har revisionsrätten påpekat att sökanden inte deltog som talare i den aktuella verksamheten.

299 Det måste konstateras att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), inte endast erkände att företagssammanslutningar med nationell räckvidd har en viktig roll att spela utan även framhöll att organ som företräder civilsamhället kan uttrycka ståndpunkter avseende institutionernas verksamhet som revisionsrätten kan beakta vid upprättandet av rapporter om denna verksamhet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 504). Av detta följer att det inte kan uteslutas att deltagande i forum anordnade av den belgiska företagssammanslutningen kan främja revisionsrättens intressen och arbete. Den slutsatsen kan inte framgångsrikt ifrågasättas med hänvisning till att sökanden inte deltog som talare. Beaktandet av ståndpunkter som uttrycks av organ som företräder civilsamhället kan nämligen ta sig olika former, både aktiva och passiva.

300 De argument som har nämnts i punkt 298 ovan är således inte tillräckliga för att de tjänsteresor som åsyftas på raderna 155 (delvis) och 290 i återkravstabellen ska kunna ges en annan bedömning i förevarande mål än den som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkterna 294 och 299 ovan. Under dessa omständigheter ska de tjänsteresor som åsyftas på nämnda rader inte anses vara rättsstridiga.

301 Såvitt avser de tjänsteresor som åsyftas på raderna 47, 103, 157, 161, 199, 210, 237, 277 och 339 (delvis) samt 373 och 374 (delvis) i återkravstabellen, vilka rör sökandens möten med en person i ledande befattning vid en internationell revisionsbyrå, uttalade EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att tjänsteresor med syftet att träffa personer i ledande befattning vid internationella revisionsbyråer inte kunde anses vara uppenbart rättsstridiga (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 494). Revisionsrätten hade anfört argumentet att sådana kontakter måste ha föregåtts av offentlig upphandling eller äga rum i samband med utbildning, vilket EU-domstolen bemötte med att det inte angavs några sådana principer i de interna bestämmelser som revisionsrätten hade åberopat och att dessa principer inte heller överensstämde med revisionsrättens praxis såsom denna framgick av sökandens reseförordnanden (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 497).

302 Mer specifikt fann EU-domstolen, såvitt avsåg den tjänsteresa som åsyftas på rad 199 i återkravstabellen, vars egentliga syfte enligt revisionsrätten var att diskutera ett erbjudande om en anställning som kunde intressera ett av sökandens barn, att de handlingar som revisionsrätten hade anfört inte var tillräckliga för att det skulle kunna anses styrkt att mötet hade anordnats för det ändamålet eller att mötet huvudsakligen hade avsett sökandens familjeintressen, varför det alltså inte kunde anses att den aktuella tjänsteresan var uppenbart rättsstridig. EU-domstolen noterade att det visserligen framgick av e‑postmeddelanden som revisionsrätten hade lämnat in att den person som sökanden träffade i samband med nämnda tjänsteresa efter sitt samtal med sökanden hade erhållit en meritförteckning för ett av sökandens barn och att den personen då också hade angett att det eventuellt fanns möjligheter för det barnet att få en anställning. Emellertid fann EU‑domstolen att den motivering som sökanden hade anfört, nämligen att en arbetslunch kunde åtföljas av mer informella diskussioner om bland annat lunchdeltagarnas familjesituation och att sådana åtföljande diskussioner kunde förklara de aktuella e‑postmeddelandena, inte framstod som osannolik (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 500 och 501).

303 I förevarande mål har revisionsrätten erinrat om att kontakter med privata internationella revisionsbyråer liksom alla andra kontakter med privata aktörer måste föregås av offentlig upphandling. Såvitt mer specifikt avser det möte som åsyftas på rad 199 i återkravstabellen har revisionsrätten framhållit att Olaf i sin rapport gjorde bedömningen att det mötet var av privat beskaffenhet därför att det följdes av en e‑postväxling mellan sökanden och den person som han hade träffat i vilken denne enligt uppgift erhöll en meritförteckning för ett av sökandens barn och ställde en möjlig anställning för det barnet i utsikt. Genom att anföra dessa argument i förevarande mål har revisionsrätten inte tillfört något nytt i förhållande till sina argument i EU-domstolen i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilka har beskrivits i punkterna 301 och 302 ovan.

304 Som har påpekats i punkterna 301 och 302 ovan, gjorde EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), bedömningen att de handlingar som revisionsrätten hade lagt fram inte gjorde det möjligt att styrka att det möte som åsyftas på rad 199 hade anordnats för privata ändamål och huvudsakligen hade rört sökandens familjeintressen, samtidigt som EU-domstolen i samma dom också slog fast att det inte var möjligt att anse att tjänsteresor med syftet att träffa personer i ledande befattning vid internationella revisionsbyråer kunde anses vara uppenbart rättsstridiga.

305 Således är de argument som har nämnts i punkt 303 ovan inte tillräckliga för att de tjänsteresor som åsyftas på raderna 47, 103, 157, 161, 199, 210, 237, 277 och 339 (delvis) samt 373 och 374 (delvis) i återkravstabellen ska kunna ges en annan bedömning i förevarande mål än den som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkterna 301 och 302 ovan, varför dessa tjänsteresor ska anses vara rättsenliga.

306 Såvitt avsåg de tjänsteresor som åsyftas på raderna 128, 411 och 412 i återkravstabellen, vilka hade anknytning till evenemang anordnade av en organisation för europeiska markägare och markförvaltare, av en annan markägarsammanslutning respektive av en sammanslutning för bevarande av biologiska livsmiljöer, gjorde EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), bedömningen att dessa tjänsteresor inte kunde anses vara uppenbart rättsstridiga. När det gällde den tjänsteresa som åsyftas på rad 128 i återkravstabellen framhöll EU-domstolen att sökanden inte kunde klandras för att på grundval av ett transparent reseförordnande ha deltagit i en konferens som anordnades i Europaparlamentet och hade samband med en representativ europeisk organisation. När det gällde de tjänsteresor som åsyftas på raderna 411 och 412 i återkravstabellen uttalade EU‑domstolen att revisionsrätten hade grundat sin kritik på förmodade kopplingar mellan de berörda organen och en miljöstiftelse från sökandens ursprungsregion men att förekomsten av dessa kopplingar inte stöddes av bevisning som hade ingetts till EU-domstolen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 534–536).

307 I förevarande mål har revisionsrätten erinrat om sin ståndpunkt att de ifrågavarande evenemangen saknade samband med sökandens arbetsuppgifter eller inte låg i tjänstens intresse men har inte anfört någon ny bevisning till stöd för detta påstående, som därför inte i sig är tillräckligt för att de aktuella tjänsteresorna ska kunna ges en annan bedömning i förevarande mål än den som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkt 306 ovan. Således ska dessa tjänsteresor inte anses vara uppenbart rättsstridiga.

308 Såvitt avsåg den tjänsteresa som åsyftas på rad 347 i återkravstabellen, vilken rörde ett möte med en person i ledande befattning vid Belgiens centralbank och med en belgisk parlamentsledamot och en advokat, vilka också hade befattningar inom nämnda bank, fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att detta möte inte kunde anses vara uppenbart rättsstridigt enbart på grundval av revisionsrättens påstående att denna tjänsteresa sakna[de] samband med [sökandens] ämbete samtidigt som parlamentsledamoten var medlem i det aktuella politiska partiet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 559).

309 I förevarande mål har revisionsrätten inte anfört någon omständighet som rör den berörda tjänsteresan, varför det är påkallat att tribunalen i linje med den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkt 308 ovan, drar slutsatsen att nämnda tjänsteresa inte kan anses vara uppenbart rättsstridig.

310 Såvitt avsåg den tjänsteresa som åsyftas på rad 310 i återkravstabellen, vilken – delvis – gällde ett besök vid ett universitet, fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att det i avsaknad av närmare uppgifter från revisionsrätten om skälet för den påstådda rättsstridigheten inte var möjligt att betrakta den tjänsteresan som uppenbart rättsstridig, eftersom den delvis avsåg ett besök vid ett universitet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 558).

311 I förevarande mål har revisionsrätten gjort gällande att den tjänsteresa som åsyftas på rad 310 i återkravstabellen ska anses inte ha legat i tjänstens intresse och därmed ska betraktas som rättsstridig, men revisionsrätten har inte anfört några nya omständigheter till styrkande av detta påstående. Tribunalen finner för gott att i linje med den slutsats som EU-domstolen drog i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkt 310 ovan), göra bedömningen att nämnda påstående inte i sig är tillräckligt för att den aktuella tjänsteresan, i avsaknad av närmare uppgifter från revisionsrätten, ska kunna anses vara uppenbart rättsstridig.

312 Såvitt avsåg den tjänsteresa som åsyftas på rad 335 i återkravstabellen, vilken gällde sökandens deltagande i begravningen av fadern till en av hans assistenter, uttalade EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att ett sådant deltagande kunde anses ingå i uppdraget för en ledamot av revisionsrätten, som vid ett sådant tillfälle rimligen kunde förväntas ge sitt personliga stöd till en av sina nära medarbetare inom institutionen (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 576).

313 I förevarande mål har revisionsrätten upprepat sitt argument att den tjänsteresa som åsyftas på rad 335 i återkravstabellen, vilken hade koppling till begravningen för en förälder till sökandens assistent, inte kunde föranleda ianspråktagande av unionens medel, eftersom en förälders dödsfall är att hänföra till den privata sfären. Tribunalen finner i linje med den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkt 312 ovan, att detta argument inte i sig är tillräckligt för att den aktuella tjänsteresan ska kunna anses vara rättsstridig.

314 Såvitt avsåg den tjänsteresa som åsyftas på rad 63 i återkravstabellen, vilken gällde en ceremoni för starten av ett nytt läsår vid [en europeisk studieinrättning], fann EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), mot bakgrund av att revisionsrätten hade framfört ett argument som grundade sig på att sökanden inte nämndes i förteckningen över de prominenta europeiska personer som hade varit närvarande vid ceremonin och till styrkande av detta hade anfört ett utdrag från en webbplats, att detta argument inte föreföll vara tillräckligt för att styrka att sökanden inte hade deltagit i ceremonin, varvid EU-domstolen hänvisade dels till att det aktuella dokumentet inte var av sådan beskaffenhet att det kunde likställas med ett protokoll med en närvarolista, dels till att de formuleringar som användes i dokumentet visade att endast en del av de personer som hade varit närvarande vid ceremonin räknades upp där (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 567). Därutöver framhöll EU-domstolen att det visserligen var utrett att sökanden den dag då den aktuella tjänsteresan ägde rum hade ätit lunch i Bryssel men att de bevis som revisionsrätten hade lagt fram inte gjorde det möjligt att fastställa tidpunkten för lunchen (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 568).

315 I förevarande mål har revisionsrätten gjort gällande att den tjänsteresa som åsyftas på rad 63 ska anses vara rättsstridig av det skälet att sökanden enligt revisionsrätten inte var närvarande vid den aktuella ceremonin. Till stöd för detta har revisionsrätten framhållit att sökanden vid samma tidpunkt hade en arbetslunch i Bryssel med en medlem av en belgisk ministers kabinett. Därvid har revisionsrätten till att börja med påpekat att den aktuella ceremonin avhölls klockan 10.30–13.00 och att platsen för ceremonin låg så långt från platsen för hans lunch i Bryssel att han inte skulle ha kunnat komma fram i tid för en lunch. Enligt revisionsrätten uppgår avståndet mellan platsen för ceremonin och restaurangen i Bryssel till 99,6 kilometer, och restiden vid lågtrafik kan uppskattas till en timme och tretton minuter. Vidare har revisionsrätten hävdat att det med ledning av den sida på webbplatsen för den ifrågavarande europeiska studieinrättningen som den har åberopat är möjligt att – medelst deduktion, om man är underkunnig om de protokollära regler som gäller vid sådana evenemang – sluta sig till att sökanden inte var närvarande vid ceremonin. Revisionsrätten har också hänvisat till en videoinspelning som finns tillgänglig på samma webbplats, av vilken det enligt dess uppfattning framgår att studieinrättningens rektor i sitt tal uppmärksammade, i protokollär ordning, de prominenta personer som var närvarande vid ceremonin och att han därvid inte nämnde sökandens namn i hans egenskap av ledamot av revisionsrätten.

316 De argument från revisionsrättens sida som har nämnts i punkt 315 ovan är nya i förhållande till dem som låg till grund för EU-domstolens bedömning i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). Dessa argument är emellertid inte tillräckliga för att den tjänsteresa som åsyftas på rad 63 i återkravstabellen ska kunna ges en annan bedömning i förevarande mål än den som EU-domstolen gjorde i den domen. Upplysningarna om avståndet mellan platsen för ceremonin och platsen för sökandens arbetslunch i Bryssel bevisar nämligen inte att sökanden inte var närvarande vid nämnda ceremoni, med tanke på att det saknas upplysningar om tidpunkten för restauranglunchen, något som EU-domstolen också konstaterade i nämnda dom (se punkt 314 ovan). Såvitt avser den videoinspelning som enligt revisionsrätten visar att rektorn för den aktuella inrättningen i sitt tal uppmärksammade, i protokollär ordning, de prominenta personer som var närvarande vid ceremonin och att han därvid inte nämnde sökandens namn, noterar tribunalen att den videoinspelningen finns tillgänglig på samma webbplats som det utdrag som har nämnts i punkt 314 ovan. Därvidlag är det tillräckligt att erinra om att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), konstaterade att endast en del av de prominenta personer som var närvarande vid samma ceremoni nämndes i det utdraget, vilket betyder att det inte kan uteslutas att rektorn förfor på motsvarande sätt i sitt tal. Slutligen kan det inte heller uteslutas att sökanden beslutade att lämna ceremonin innan den var slut i syfte att kunna hinna till sin lunch i Bryssel.

317 Således finner tribunalen att det mot bakgrund av den bedömning som EU‑domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), vilken har erinrats om i punkt 314 ovan, finns skäl att anse att den tjänsteresa som åsyftas på rad 63 i återkravstabellen inte förefaller vara uppenbart rättsstridig.

318 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen för gott att i förevarande mål ansluta sig till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), såvitt avser de verksamheter som har samband med de tjänsteresor som åsyftas på raderna 47, 57, 63, 103, 128, 137, 138, 143, 155 (delvis), 157, 161, 196, 199, 210, 237, 277, 290, 310 (delvis), 335, 339 (delvis), 347, 373 och 374 (delvis), 382, 391, 411 och 412 i återkravstabellen. Det är således påkallat att tribunalen, i linje med EU-domstolens bedömning att dessa verksamheter inte skulle betraktas som uppenbart rättsstridiga mot bakgrund av sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (se punkt 263 ovan), drar slutsatsen att de reseförordnanden som revisionsrättens ordförande på sökandens begäran utfärdade avseende dessa verksamheter kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på de berörda tjänsteresornas rättsenlighet. Det angripna beslutet ska därför ogiltigförklaras i den del som det avser de resekostnader eller kostnader för dagtraktamenten som åsyftas på dessa rader, vilka uppgår till ett sammanlagt belopp av 2018,71 euro. När det gäller de resekostnader och kostnader för dagtraktamenten som åsyftas på raderna 155, 310 och 339 samt 373 och 374 i återkravstabellen, är det därvid påkallat att räkna med hälften av dessa kostnader såvitt avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 155 (48,30 euro), en tredjedel av nämnda kostnader såvitt avser den tjänsteresa som åsyftas på rad 310 (48,30 euro) och en fjärdedel av de ifrågavarande kostnaderna såvitt avser de tjänsteresor som åsyftas på raderna 339 samt 373 och 374 (99,57 euro respektive 12,075 euro).

319 Talan ska såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om de tjänsteresor som åsyftas på raderna 56, 284, 293 och 294, 330 (delvis), 331 (delvis) och 334 (delvis) i återkravstabellen.

320 Mot bakgrund av det ovan anförda finns det i förevarande mål anledning att göra bedömningen att de reseförordnanden som revisionsrättens ordförande på sökandens begäran utfärdade avseende de verksamheter som åsyftas på raderna 47, 57, 63, 103, 128, 137, 138, 143, 155 (delvis), 157, 161, 196, 199, 210, 237, 277, 290, 310 (delvis), 314, 319 och 320, 335, 339 (delvis), 347, 373 och 374 (delvis), 382, 391, 411 och 412 i återkravstabellen kunde grunda berättigade förväntningar hos sökanden på att de berörda tjänsteresorna var rättsenliga. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det rör resekostnader och kostnader för dagtraktamenten som har beviljats för dessa tjänsteresor till ett sammanlagt belopp av 2211,91 euro. I övrigt ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas när det gäller sådana kostnader.

321 De ansökningar från sökandens sida som åsyftas på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen innefattar ett antal ansökningar om ersättning för representations- och mottagningskostnader som enligt revisionsrätten felaktigt har betalats av sökanden. Detta gäller raderna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 12, 14, 17, 19, 22, 23, 24, 27, 55, 56, 57, 63, 65, 89, 90, 96, 98, 110, 111, 116, 138, 150, 160, 168, 171, 183, 184, 190, 194, 196, 204, 216, 218, 236, 243, 245, 257, 276, 279, 281, 284, 290, 293 och 294, 314, 319 och 320, 323, 336, 338, 339, 350, 354, 357, 358, 367, 370, 373 och 374, 381, 382 och 408 i återkravstabellen.

322 Sökanden anser i allt väsentligt att de ansökningar om ersättning för representationskostnader som åsyftas på de i punkt 321 ovan nämnda raderna har samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. I detta hänseende har han i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), varvid han har angett att tribunalen i förevarande mål bör ansluta sig till EU-domstolens bedömning. Enligt sökanden kan revisionsrätten inom ramen för förevarande mål inte bestrida de bedömningar som EU-domstolen gjorde i den domen mot bakgrund av de handlingar som den hade tillgång till och mot bakgrund av de rättsliga och faktiska omständigheter som den hade fastställt där.

323 Tribunalen finner inledningsvis för gott att erinra om att det i förevarande mål, såsom har påpekats i punkt 179 ovan, saknas anledning att pröva det påstådda åsidosättandet av principen om skydd för berättigade förväntningar såvitt avser de fall där revisionsrättens medel har tagits i anspråk för att täcka representations- och mottagningskostnader. Med avseende på sådana kostnader ska det därför enbart prövas huruvida revisionsrätten gjorde sig skyldig till uppenbara fel när den bedömde att de tjänsteresor som kostnaderna hade koppling till var rättsstridiga.

324 Bland de rader som har nämnts i punkt 321 ovan finns ett antal som är hänförliga till sökandens relationer med politiska ledare eller medlemmar av politiska ledares kabinett som i samtliga fall var medlemmar i det aktuella politiska partiet. Detta gäller raderna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 12, 14, 19, 23, 24, 27, 57, 63, 65, 89, 90, 96, 111, 116, 150, 168, 171, 183, 184, 190, 194, 204, 218, 236, 257, 276, 293 och 294, 323, 336, 338, 350, 354, 357, 358, 367, 370, 373 och 374, 381, 382 (delvis) och 408 i återkravstabellen.

325 Härvidlag måste det konstateras att fem av dessa ansökningar om ersättning för representationskostnader uppkomna i samband med inbjudningar till sådana politiska ledare eller till medlemmar av deras kabinett, nämligen de ansökningar som åsyftas på raderna 1, 7, 19, 171 och 336 i återkravstabellen, har kopplingar till ansökningar från sökandens sida om ersättning för resekostnader eller dagtraktamenten. Tribunalen har i punkt 239 ovan funnit att de sistnämnda kostnaderna saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Samma slutsats måste därför dras såvitt avser de representationskostnader som har uppkommit inom ramen för de berörda tjänsteresorna.

326 Såvitt avser övriga i punkt 324 ovan nämnda rader som också är hänförliga till sökandens relationer med politiska ledare eller medlemmar av politiska ledares kabinett, samtliga tillhörande det aktuella politiska partiet, är den bedömning som har redovisats i punkterna 230–235 och 237–239 ovan giltig även med avseende på ersättning för representationskostnader knutna till dessa rader.

327 Det är visserligen riktigt, som sökanden har framhållit, att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), på tal om representations- och mottagningskostnader med koppling till sökandens yrkesmässiga relationer med personer som på grund av sin ställning förefaller kunna vara av intresse för revisionsrätten, fann att inbjudningar riktade till sådana personer skulle anses vara rättsenliga (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 618).

328 I förevarande mål är det emellertid sökanden som har bevisbördan. Med tanke på sammanhanget i fråga om hans relationer med politiska ledare eller medlemmar av politiska ledares kabinett, samtliga tillhörande det aktuella politiska partiet – ett sammanhang som har erinrats om i punkt 232 ovan – kan det, i avsaknad av förklaringar eller omständigheter som kan utgöra motbevisning, ifrågasättas huruvida dessa relationer hade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (se punkt 239 ovan).

329 Tribunalen finner därför att talan såvitt avser den fjärde grunden inte ska bifallas i fråga om de representationskostnader som är hänförliga till raderna 1, 2, 4, 5, 6, 7, 12, 14, 19, 23, 24, 27, 57, 63, 65, 89, 90, 96, 111, 116, 150, 168, 171, 183, 184, 190, 194, 204, 218, 236, 257, 276, 293 och 294, 323, 336, 338, 350, 354, 357, 358, 367, 370, 373 och 374, 381, 382 (delvis) och 408 i återkravstabellen, eftersom det är styrkt att dessa kostnader saknar samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

330 Under dessa omständigheter saknas det anledning att pröva de enligt revisionsrätten oskäligt höga beloppen för vissa representationskostnader på de i punkt 329 ovan nämnda raderna, närmare bestämt de belopp som är hänförliga till raderna 6, 24, 27, 89, 90, 116, 168, 190, 194, 218, 236, 257, 293 och 294, 338, 350, 354, 357, 358, 367, 370, 373 och 374 samt 408 i återkravstabellen, vilka rör luncher eller middagar som sökanden bjöd politiska ledare tillhörande det aktuella politiska partiet på.

331 I alla händelser framgår det av de i punkt 330 ovan nämnda raderna att måltidskostnaden för två personer uppgick till 124 euro (rad 350), 293,50 euro (rad 6), 482 euro (rad 24), 292 euro (rad 89), 341 euro (rad 116), 225 euro (rad 194), 227 euro (rad 236), 296 euro (rad 338), 226 euro (rad 354), 315 euro (rad 357), 196 euro (rad 358), 338,20 euro (rad 367), 414 euro (raderna 373 och 374) respektive 347 euro (rad 408), att måltidskostnaden för tre personer uppgick till 753 euro (rad 27), att måltidskostnaden för fyra personer uppgick till 513 euro (rad 190), 802 euro (rad 257) respektive 670 euro (raderna 293 och 294), att måltidskostnaden för fem personer uppgick till 564 euro (rad 168) och att måltidskostnaden för sex personer uppgick till 1159 euro (rad 90), 630 euro (rad 218) respektive 1330 euro (rad 370).

332 Det förtjänar att påpekas att detta är synnerligen höga belopp för restaurangkostnader och att revisionsrätten således hade fog för sin bedömning att dessa belopp i princip var att anse som uppenbart oskäliga. Eftersom sökanden inte har lämnat några specifika förklaringar i syfte att styrka att nämnda belopp var skäliga och nödvändiga, trots att det är han som har bevisbördan för att visa att det var motiverat att representationskostnaderna belastade unionens budget (se punkt 193 ovan), kan det angripna beslutet inte ogiltigförklaras med hänvisning till att det grundar sig på bedömningen att dessa kostnader felaktigt täcktes av revisionsrätten.

333 De konstateranden som Olaf gjorde i sin utredning på tal om frekvensen för sökandens möten med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet (se punkt 223 ovan) i kombination med det sammanhang som har beskrivits i punkt 232 ovan medför därför att sökanden inte kan vinna framgång med de argument som han inom ramen för den fjärde grunden har anfört till bestridande av att de representationskostnader som åsyftas på de i punkt 330 ovan nämnda raderna var oskäligt höga.

334 När det gäller de återstående ansökningarna om ersättning för representationskostnader, vilka är att hänföra till sökandens möten med andra än politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet, ska det inledningsvis, i linje med vad generaladvokaten Hogan framhöll i sitt förslag till avgörande i målet revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2020:1052), erinras om att revisionsrättens ställning som unionens ekonomiska samvete med nödvändighet medför att dess ledamöter fullt ut måste ta ansvar för hur de använder offentliga medel och således att de måste visa prov på en viss grad av öppenhet i fråga om hur de gör detta (förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2020:1052, punkt 76).

335 Vidare framgår det av bilaga 1 till meddelandet av den 22 april 2004 att ett exempel på utgifter som kan godtas som representationskostnader är presenter till ett pris som inte får överstiga 50 euro för en inbjudan. Denna regel ger en indikation på det belopp som kan anses skäligt för de presenter som sökanden kan tänkas ge till personer som han bjuder på lunch eller middag.

336 Slutligen ankommer det, som redan har framhållits i punkterna 193 och 332 ovan, på sökanden att styrka att det var motiverat att representationskostnaderna belastade unionens budget och att det angripna beslutet är rättsstridigt eftersom det grundar sig på bedömningen att dessa kostnader felaktigt täcktes av revisionsrätten.

337 Det är mot bakgrund av de överväganden som har erinrats om i punkterna 334–336 ovan och med beaktande av vad som i punkterna 185–193 ovan har angetts om omfattningen av tribunalens prövning i förevarande mål som det ska avgöras huruvida revisionsrätten, som sökanden har gjort gällande, gjorde oriktiga bedömningar med avseende på de ansökningar om ersättning för representationskostnader knutna till hans möten med andra personer än politiska ledare tillhörande det aktuella politiska partiet som åsyftas på raderna 17, 28, 56, 98, 138, 196, 281, 284, 290, 314, 319 och 320, 339 och 382 i återkravstabellen.

338 Med tanke på innehållet i de argument som sökanden har anfört i förevarande mål, vilka har erinrats om i punkt 322 ovan, och med tanke på de synpunkter som tribunalen har redovisat i punkterna 202–205 ovan, är det lämpligt att vid prövningen av de ansökningar om ersättning för representationskostnader som åsyftas i punkt 337 ovan tillämpa det resonemang som har redovisats i punkterna 220 och 264 ovan. Således ska det först undersökas huruvida revisionsrätten har lagt fram några nya argument eller omständigheter utöver dem som den anförde i EU-domstolen på tal om de aktuella ansökningarna. För den händelse att revisionsrätten befinns ha gjort detta, ska det sedan prövas huruvida det, med hänvisning till dessa nya omständigheter, är påkallat att tribunalen i förevarande mål gör samma bedömning med avseende på dessa ansökningar som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkt 205 ovan).

339 De representationskostnader som åsyftas på raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen rör middagar med syftet att ge flamländska företagare tillfälle att träffa belgiska diplomater som tjänstgjorde utomlands, de kostnader som åsyftas på rad 56 rör en lunch med en diplomat från Ryska federationen och de som åsyftas på rad 284 är knutna till en inbjudan från Konungariket Belgiens ambassadör i Frankrike till fem personer, däribland sökanden och hans hustru.

340 Sökanden har i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). I det målet fann EU‑domstolen att de möten med diplomater som åsyftas på raderna 56, 138, 284 och 382 i återkravstabellen skulle anses vara rättsenliga, eftersom det hade konstaterats att revisionsrätten inte hade styrkt att de tjänsteresor under vilka dessa kostnader hade uppkommit var rättsstridiga (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 643). Motsvarande gäller för det möte som åsyftas på rad 196, mot bakgrund av EU-domstolens slutsats att revisionsrätten inte hade styrkt att detta möte var av privat beskaffenhet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 569 och 572–574).

341 I förevarande mål har revisionsrätten gjort gällande att de middagar som åsyftas på raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen och de luncher som åsyftas på raderna 56 och 284 i samma tabell var av privat beskaffenhet. Enligt revisionsrätten var ändamålet med de middagar som åsyftas på raderna 138, 196 och 382 att ge flamländska företagare tillfälle att träffa belgiska diplomater som tjänstgjorde utomlands, medan den lunch med en diplomat från Ryska federationen som åsyftas på rad 56 var knuten till diskussioner med syftet att underlätta ett ärende där ett par som var belgiska medborgare och vänner till sökanden var i färd med att adoptera ett barn som var rysk medborgare och den lunch som åsyftas på rad 284 rörde en inbjudan från Konungariket Belgiens ambassadör i Frankrike till fem personer, däribland sökanden och hans hustru, att tillbringa ett veckoslut på ambassadörens Parisresidens i samband med en vinprovning, varvid sökanden enligt uppgift betalade för lunchen och organiserade leveransen av en blomsterbukett i samtliga gästers namn. Av handlingarna i målet framgår också att revisionsrätten anser att beloppet för den lunch som åsyftas på rad 284 var oskäligt högt.

342 Såvitt avser den påstått privata beskaffenheten av de möten som åsyftas på raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen är det tillräckligt att hänvisa till punkterna 266–270 ovan, där tribunalen har funnit för gott att i förevarande mål ansluta sig till den bedömning som EU-domstolen i det aktuella hänseendet gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), en bedömning som har erinrats om i punkterna 266 och 269 ovan. Eftersom dessa möten alltså inte ska anses vara uppenbart rättsstridiga mot bakgrund av sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (se punkt 263 ovan), drar tribunalen slutsatsen att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den fann att dessa möten var av privat beskaffenhet och krävde återbetalning av de därtill knutna representationskostnaderna.

343 Såvitt däremot avser de möten som åsyftas på raderna 56 och 284 i återkravstabellen har tribunalen i punkt 281 ovan funnit att de till dessa möten knutna resekostnaderna är rättsstridiga. Därmed är även de därtill knutna representationskostnaderna rättsstridiga, varför de inte ska belasta revisionsrätten.

344 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen det påkallat dels att ogiltigförklara det angripna beslutet i den del som detta rör de ansökningar om ersättning för representationskostnader som är hänförliga till raderna 138, 196 och 382 i återkravstabellen, motsvarande ett belopp av 382 euro, dels att såvitt avser den fjärde grunden ogilla talan i fråga om de representationskostnader som är hänförliga till raderna 56 och 284 i återkravstabellen.

345 De representationskostnader som åsyftas på raderna 17, 28 och 290 i återkravstabellen rör luncher med en hög administrativ chef, en ordförande för en grupp som företräder privata arbetsgivares intressen gentemot unionen respektive en person i ledande befattning vid en internationell revisionsbyrå.

346 Sökanden har i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). I det aktuella hänseendet fann EU-domstolen där att revisionsrätten inte hade styrkt att ansökningarna om ersättning för representationskostnader hänförliga till de i punkt 345 ovan nämnda raderna avsåg kostnader som sökanden inte hade haft i egenskap av ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 639). På tal om de kostnader som åsyftas på rad 17 framhöll EU-domstolen att en inbjudan till en person på en hög administrativ befattning med ansvar som kommittéordförande inom Service public fédéral – Finances (finansministeriet, Belgien) skulle betraktas som knuten till tjänsten om det saknades bevis för att inbjudan var av privat beskaffenhet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 640). Enligt EU-domstolen gällde detsamma för de kostnader som åsyftas på raderna 28 och 290, eftersom inbjudningar till direktören för en representativ grupp på europeisk nivå respektive en person i ledande ställning vid en internationell revisionsbyrå kunde kopplas samman med arbetsuppgifterna för en ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 642).

347 I förevarande mål anser revisionsrätten att de representationskostnader som åsyftas på raderna 17, 28 och 290 i återkravstabellen ska anses ha uppkommit vid möten som inte låg i tjänstens intresse och således var rättsstridiga.

348 När det till att börja med gäller de representationskostnader som åsyftas på rad 290 i återkravstabellen, är det tillräckligt att hänvisa till punkterna 297 och 300 ovan, där tribunalen drog slutsatsen att de motsvarande tjänsteresorna inte var uppenbart rättsstridiga, vilket innebär att samma bedömning kan göras av de därtill knutna representationskostnaderna.

349 När det sedan gäller de representationskostnader som uppkom i anslutning till det möte som åsyftas på rad 17 i återkravstabellen, har revisionsrätten till styrkande av att denna verksamhet saknade samband med sökandens arbetsuppgifter hänvisat till den omständigheten att verksamheten ägde rum inom ramen för en tjänsteresa utan ersättning, vilket enligt revisionsrätten definitionsmässigt betyder att sökanden ansåg att den gällde privata angelägenheter.

350 Såvitt avser reseförordnanden utan ersättning ska det emellertid erinras om att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), prövade revisionsrättens argument att sökanden i Olafs förhör med honom skulle ha medgett att samtliga tjänsteresor som han i sina ansökningar om reseförordnande uttryckligen hade betecknat som tjänsteresor utan ersättning saknade samband med hans arbetsuppgifter. I detta hänseende konstaterade EU-domstolen att det framgick av förhörsprotokollet att sökanden enbart hade förklarat att han använde sig av en sådan presentation av dessa ansökningar, i syfte att säkerställa insyn, när en resa hade ett syfte som ha[de] samband med [hans] ämbete men även en privat aspekt eller när han hyste tvivel om lämpligheten av resan med hänsyn till föremålet för och omfattningen av den aktuella verksamheten. EU-domstolen drog slutsatsen att de tjänsteresor som sökanden uttryckligen hade betecknat som tjänsteresor utan ersättning skulle prövas på samma sätt som de övriga tjänsteresor som omfattades av revisionsrättens första anmärkning (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 393–395). Mot bakgrund av denna bedömning från EU-domstolens sida är revisionsrättens enda argument med innebörden att representationskostnaderna var knutna till en tjänsteresa utan ersättning inte tillräckligt för att mötet med koppling till de representationskostnader som åsyftas på rad 17 i återkravstabellen ska kunna ges en annan bedömning i förevarande mål än den bedömning som EU-domstolen gjorde, vilken har erinrats om i punkt 346 ovan, varför tribunalen i förevarande mål ansluter sig till den sistnämnda bedömningen och drar slutsatsen att revisionsrätten ska stå för de ifrågavarande kostnaderna.

351 När det slutligen gäller de representationskostnader som har koppling till sökandens möte med direktören för en representativ grupp på europeisk nivå, vilket åsyftas på rad 28 i återkravstabellen, har revisionsrätten hänvisat till handlingarna i målet, som bland annat innehåller ett utdrag ur Olafs rapport av vilket framgår att det mötet var av privat beskaffenhet.

352 Det utdraget ur Olafs rapport ingick bland de handlingar som EU-domstolen hade tillgång till i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). Som har påpekats i punkt 166 ovan har nämligen de oegentligheter som revisionsrätten har lagt sökanden till last både i det målet och i förevarande mål utpekats med hjälp av en och samma tabell som återfinns i bilaga A.47 till respektive ansökan. Således har revisionsrätten inte tillfört något nytt utöver de argument som den anförde i EU‑domstolen i det ovannämnda målet. Under dessa omständigheter ska revisionsrätten stå för representationskostnaderna med koppling till det möte som åsyftas på rad 28 i återkravstabellen, ett möte som inte är uppenbart rättsstridigt.

353 Mot bakgrund av det ovan anförda drar tribunalen slutsatsen att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att de möten som åsyftas på raderna 17, 28 och 290 i återkravstabellen inte låg i tjänstens intresse och krävde återbetalning av de till dessa möten knutna representationskostnaderna. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser ansökningarna om ersättning för de representationskostnader som åsyftas på raderna 17, 28 och 290 i återkravstabellen, motsvarande ett belopp av 608,80 euro.

354 Såvitt avser de representationskostnader som åsyftas på raderna 314 samt 319 och 320 i återkravstabellen, vilka rör relationer med politiska ledare som inte var medlemmar i det aktuella politiska partiet, finner tribunalen för gott att göra samma bedömning som har redovisats i punkterna 241–251 ovan.

355 Således ska det i förevarande mål, i linje med den bedömning i det aktuella hänseendet som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkterna 243 och 250 ovan), med innebörden att de representationskostnader som åsyftas på rad 314 är rättsenliga och att de representationskostnader som åsyftas på raderna 319 och 320 inte är uppenbart rättsstridiga, fastställas att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att de möten som hade koppling till dessa representationskostnader var rättsstridiga och krävde återbetalning av nämnda kostnader. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser de ansökningar om ersättning för representationskostnader som är hänförliga till raderna 314 samt 319 och 320 i återkravstabellen, motsvarande ett belopp av 209,40 euro.

356 De representationskostnader som åsyftas på rad 339 i återkravstabellen rör ett möte med chefen för det belgiska hovet.

357 Sökanden har i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), nämligen att den person som sökanden träffade innehade ett ämbete som gjorde att den ersättning för representationskostnader som sökanden hade ansökt om var rättsenlig (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 625).

358 Till styrkande av att det ifrågavarande mötet saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten har denna i förevarande mål hänvisat till ställningen för den person som sökanden träffade. Det argumentet skiljer sig inte från det argument som revisionsrätten anförde i EU-domstolen i det mål som föranledde domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), varför tribunalen i förevarande mål ska ansluta sig till EU-domstolens bedömning av de representationskostnader som åsyftas på rad 339 i återkravstabellen, en bedömning som har erinrats om i punkt 357 ovan.

359 Således ska ersättningen för de representationskostnader som är hänförliga till rad 339 i återkravstabellen anses vara rättsenlig, varför revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den krävde återbetalning därav.

360 Revisionsrätten anser emellertid också att beloppet för kostnaderna, som uppgår till 158 euro för en middag för två personer, är oskäligt högt. I detta hänseende konstaterar tribunalen att sökanden inte har anfört någon omständighet till styrkande av att det beloppet skulle vara skäligt, trots att det ankommer på honom att vederlägga den anmärkning i det aktuella hänseendet som revisionsrätten har framställt (se punkt 336 ovan).

361 Under dessa omständigheter, och med hänsyn tagen till påpekandena i punkt 335 ovan, finner tribunalen att beloppet för de representationskostnader som åsyftas på rad 339 i återkravstabellen ska anses vara oskäligt högt samt att det är lämpligt att fastställa att ett belopp av 50 euro per person är skäligt för de representationskostnader som en ledamot av revisionsrätten ådrar sig, vilket i det aktuella fallet motsvarar ett belopp av 100 euro.

362 Mot bakgrund av ovanstående ska det angripna beslutet ogiltigförklaras med avseende på ansökan om ersättning för de representationskostnader som åsyftas på rad 339 i återkravstabellen i den del som det beslutet rör representationskostnader till ett belopp av 100 euro. Talan ska såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om återstoden av de representationskostnader som åsyftas på rad 339 i återkravstabellen.

363 De representationskostnader som åsyftas på raderna 98 och 281 i återkravstabellen rör en middag med chefen för en kommissionsledamots kabinett respektive en middag med en ledamot av revisionsrätten, en medlem av den belgiska regeringen och en kabinettsdirektör.

364 Sökanden har i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). Såvitt till att börja med avsåg kostnaderna för den middag med chefen för en kommissionsledamots kabinett som åsyftas på rad 98 i återkravstabellen fann EU-domstolen att den personens ämbete gjorde att sökanden i princip skulle anses ha ådragit sig dessa kostnader i egenskap av ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 644). EU-domstolen ansåg att de omständigheter som revisionsrätten hade anfört i det aktuella hänseendet inte var tillräckliga för att styrka att det fanns fog för dess påstående att middagen var av privat beskaffenhet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 645). Därvid påpekade EU-domstolen att det framgick av den e‑postväxling av den 20 maj 2010 som revisionsrätten hade åberopat att de specifika frågor som togs upp i nämnda e‑postväxling hade avhandlats före middagen samt att det inte fanns någon uppgift som tydde på att dessa frågor skulle ha utgjort syftet med nämnda middag (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 646). Därutöver fann EU-domstolen att det i alla händelser inte kunde styrkas att middagen hade varit av privat beskaffenhet med hänvisning till revisionsrättens argument att kostnaden för den aktuella middagen hade varit så hög att den inbjudna personen hade åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 11 i tjänsteföreskrifterna (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 647).

365 I förevarande mål har revisionsrätten till styrkande av den politiska beskaffenheten av det möte som åsyftas på rad 98 i återkravstabellen gjort gällande att det är de politiska kopplingarna mellan sökanden och den ifrågavarande kabinettschefen som ger vid handen att tjänsteresan var av privat beskaffenhet. Därvidlag har revisionsrätten hänvisat till en e‑postväxling av den 20 maj 2010 som rörde anordnandet av den aktuella middagen och som ingår i handlingarna i målet. I e‑postväxlingen använde den person som sökanden skulle träffa uttrycket med mina blåaste hälsningar, vilket enligt revisionsrätten anspelar på den färg som i Flandern (Belgien) associeras med det aktuella politiska partiet. Revisionsrätten har också påpekat att de handlingar som Olaf beslagtog i alla händelser gör det möjligt att fastställa att det aktuella mötet inte rörde frågor som hade samband med sökandens arbetsuppgifter.

366 Revisionsrätten har tillagt att den person som sökanden träffade var kabinettschef för en belgisk kommissionsledamot som var medlem i det aktuella politiska partiet. Nämnda persons användning av uttrycket med mina blåaste hälsningar i e‑postmeddelandena av den 20 maj 2010 ger vid handen att även denne var medlem i detta politiska parti.

367 Mot bakgrund av det i punkt 232 ovan beskrivna sammanhanget i fråga om sökandens relationer med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet, och med tanke på att dessa relationer måste anses sakna samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (se punkt 239 ovan), är det argument från revisionsrättens sida som har nämnts i punkt 366 ovan tillräckligt för att väcka tvivel om huruvida det ifrågavarande mötet var av officiell beskaffenhet. Eftersom sökanden, som ju har bevisbördan, inte har gjort några ytterligare klargöranden i det aktuella hänseendet, är det han som måste stå för de därtill knutna representationskostnaderna, vilka åsyftas på rad 98 i återkravstabellen.

368 Talan ska således såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om de representationskostnader som åsyftas på rad 98 i återkravstabellen.

369 Såvitt sedan avsåg den middag med en ledamot av revisionsrätten, en medlem av den belgiska regeringen och en kabinettsdirektör som åsyftas på rad 281 i återkravstabellen, gjorde EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), bedömningen att eftersom det enda som enligt artikel 2 i beslut nr 7‑2004 krävdes för att representationskostnader skulle kunna anses motiverade var att det fanns en uppgift om den centrala person som hade inbjudits, var förekomsten av en ytterligare inbjuden person, vars ställning inte i sig skulle ha motiverat sådana kostnader, inte tillräcklig för att det skulle kunna anses fastställt att hela ansökan om ersättning för de aktuella representationskostnaderna var rättsstridig (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 627).

370 I förevarande mål har revisionsrätten såsom central inbjuden person till den aktuella middagen utpekat en medlem av den belgiska regeringen. Av handlingarna i målet framgår att den personen var medlem i det aktuella politiska partiet, till förmån för vilket sökanden ägnade sig åt ej redovisad politisk verksamhet. Tribunalen har i punkt 239 ovan funnit att det, mot bakgrund av det sammanhang som har beskrivits i punkt 232 ovan, är påkallat att anse att sökandens tjänsteresor med anknytning till möten med belgiska politiska ledare som var medlemmar i detta politiska parti saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Den bedömningen ska tillämpas även på ansökan om ersättning för representationskostnader med koppling till det möte som åsyftas på rad 281.

371 Således ska ansökningarna om ersättning för representationskostnader avseende de middagar som åsyftas på raderna 98 och 281 i återkravstabellen anses ha koppling till sökandens ej redovisade politiska verksamhet, vilken är oförenlig med hans ämbete som ledamot av revisionsrätten. Följaktligen ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas i det hänseendet.

372 Under dessa omständigheter saknas det anledning att pröva revisionsrättens argument att beloppen för de representationskostnader som åsyftas på raderna 98 och 281 i återkravstabellen är oskäligt höga.

373 I alla händelser påpekar tribunalen att de aktuella beloppen uppgår till 799 euro för den middag med två personer som åsyftas på rad 98 i återkravstabellen respektive till 685 euro för den middag med tre personer som åsyftas på rad 281 i återkravstabellen. Sökanden har inte anfört några omständigheter till styrkande av att dessa belopp skulle vara skäliga, trots att det ankommer på honom att göra detta (se punkt 336 ovan).

374 Under dessa omständigheter finner tribunalen, med hänsyn tagen till konstaterandena i Olafs rapport om frekvensen för sökandens möten med politiska ledare som var medlemmar i det aktuella politiska partiet, vilka har erinrats om i punkt 223 ovan och ska bedömas mot bakgrund av det sammanhang som har beskrivits i punkt 232 ovan, att det ska anses fastställt att de representationskostnader som åsyftas på raderna 98 och 281 i återkravstabellen är oskäligt höga samt att talan såvitt avser den fjärde grunden även av det skälet ska ogillas i det aktuella hänseendet.

375 Mot bakgrund av det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser ett sammanlagt belopp av 1300,20 euro med följande fördelning:

376 Talan ska såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om återstoden av dessa representationskostnader.

377 Ansökningarna om ersättning för representationskostnader avseende måltider på sökandens ursprungsort åsyftas på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243, 245 och 279 i återkravstabellen. Såvitt avser dessa ansökningar har sökanden i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), varvid han har gjort gällande att de kostnader som uppkom i samband med dessa måltider hade anknytning till hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten och att det angripna beslutet är rättsstridigt i den del som dessa kostnader där anses vara felaktigt betalade. I det aktuella hänseendet fann EU-domstolen att de ifrågavarande ansökningarna avsåg kostnader som hade uppkommit i samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. EU-domstolen ansåg att det i de åtta fall som åsyftas på nämnda rader förhöll sig så, att flertalet av dem som hade bjudits in till mottagningar i sökandens bostad hade en sådan ställning att det fick anses ligga i revisionsrättens intresse, och således var rättsenligt, att han upprätthöll yrkesmässiga relationer med dem. Därvidlag angav EU-domstolen att det bland de inbjudna fanns personer på ledande befattningar vid unionens institutioner, närmare bestämt ledamöter av Europaparlamentet, kommissionen, EU-domstolen och revisionsrätten, liksom personer på ledande befattningar i medlemsstaterna, exempelvis ledamöter av det belgiska parlamentet, medlemmar av den belgiska regeringen och det belgiska hovet samt ambassadörer och högre tjänstemän (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 682 och 683).

378 I enlighet med resonemanget i punkterna 220, 264 och 338 ovan ska det först undersökas huruvida revisionsrätten har lagt fram några nya uppgifter och argument utöver dem som den anförde i EU-domstolen på tal om de aktuella ansökningarna. För den händelse att revisionsrätten befinns ha gjort detta, ska det sedan prövas huruvida det, med hänsyn tagen till dessa omständigheter, är påkallat att tribunalen i förevarande mål gör samma bedömning med avseende på dessa ansökningar som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782) (se punkt 205 ovan).

379 I förevarande mål anser revisionsrätten att representationskostnaderna med koppling till de måltider på sökandens ursprungsort som åsyftas på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243, 245 och 279 i återkravstabellen uppenbart saknar samband med sökandens arbetsuppgifter. Till styrkande av detta har revisionsrätten framför allt anfört en skrivelse daterad den 28 april 2015 från sökanden till Konungariket Belgiens premiärminister i vilken sökanden inbjöd denne till en middag. I skrivelsen förklarade sökanden att han regelbundet brukade bjuda in ett visst antal vänner att dela en informell middag hos [honom] i vilken deltog en eller två ledande politiker samt några vänner som ha[de] en hög ställning i företagsvärlden i syfte att ha en trevlig, avslappnad och nyttig kväll i gott sällskap. Enligt revisionsrätten gör formuleringarna i denna skrivelse det möjligt att på en allmän nivå slå fast att det egentliga syftet med de måltider som anordnades på sökandens ursprungsort var att på konfidentiell basis samla sökandens vänner, varför dessa måltider saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

380 Revisionsrätten har också påpekat att måltiderna anordnades på sökandens ursprungsort och inte vare sig i den bostad som han förväntades flytta till officiellt i samband med att han utsågs eller vid revisionsrätten, där det fanns en samlingslokal som var avsedd för det aktuella ändamålet.

381 Vidare har revisionsrätten, efter att ha erinrat om att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), inte ansåg att den ovannämnda skrivelsen var tillräcklig för att styrka att samtliga måltider som sökanden anordnade i sin bostad på ursprungsorten var av privat beskaffenhet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 676–681), tillagt att skrivelsen av den 28 april 2015 illustrerar både det syfte som sökanden eftersträvade och den metod som han använde när han anordnade mottagningar som uppenbart saknade samband med hans arbetsuppgifter. I alla händelser anser revisionsrätten att det inte ankommer på unionens skattebetalare att finansiera tillställningar av privat beskaffenhet som kommer de inbjudna personerna till nytta och som är nära att utgöra agerande i maskopi och innebära intressekonflikter mellan vänner som innehar offentliga eller privata befattningar på hög nivå.

382 Revisionsrättens i punkterna 379–381 ovan nämnda argument tillför inget till de argument som låg till grund för EU-domstolens bedömning i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), såvitt avser sökandens skrivelse av den 28 april 2015 och ställningen för de personer som inbjöds till de ifrågavarande måltiderna, en bedömning som har erinrats om i punkt 377 ovan. Således är dessa argument inte tillräckliga för att tribunalen i förevarande mål ska kunna göra en annan bedömning av de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som har nämnts i punkt 377 ovan än vad EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

383 Det ska också erinras om att Olaf i sin rapport – såsom har påpekats i punkt 152 ovan – bland annat angav, på tal om de ansökningar om kostnadsersättning från sökandens sida som åsyftas på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243 och 245 i återkravstabellen, vilken koppling sökanden hade till de personer som hade bjudits in till sådana mottagningar. Enligt Olaf fanns det bland de inbjudna alltid en eller två belgiska politiska ledare jämte några goda vänner på höga poster i den privata sektorn, och tillställningarna anordnades för att dessa skulle ha en trevlig, avslappnad och nyttig kväll i utvalt flamländskt sällskap. Olaf gjorde bedömningen att samtliga inbjudna personer var nära vänner och att de kunde utlova fullständig diskretion och konfidentialitet såvitt avsåg vad som avhandlades. I Olafs rapport angavs också att 46 personer hade deltagit i dessa privata middagar och att deras kopplingar till sökanden utöver att de var vänner till honom generellt hade samband med tillhörighet till belgiska politiska kretsar, med jakt, med den privata sektorn och med unionens institutioner.

384 Såvitt mer specifikt avser belgiska politiska ledares deltagande i de måltider anordnade på sökandens ursprungsort som motsvarar raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243, 245 och 279 i återkravstabellen, ger de handlingar som tribunalen förfogar över stöd åt Olafs konstaterande att det bland dem som bjöds in till dessa måltider fanns en eller två belgiska politiska ledare. I återkravstabellen anges nämligen att en medlem i det aktuella politiska partiet deltog i de måltider som åsyftas på raderna 22, 55, 216, 245 och 279 medan två medlemmar i detta politiska parti deltog i den måltid som åsyftas på rad 160. Däremot anges inget i återkravstabellen om huruvida medlemmar i det partiet var närvarande vid de måltider som åsyftas på raderna 110 och 243.

385 Det framstår förvisso som problematiskt att medlemmar i det aktuella politiska partiet deltog i sådana måltider, med tanke på vad Olaf i sin utredning konstaterade om frekvensen för sökandens möten med dessa politiska ledare, vilket har erinrats om i punkt 223 ovan, sett mot bakgrund av det sammanhang som har beskrivits i punkt 232 ovan. Av detta skäl skulle sådana måltider åtminstone delvis kunna anses vara avsedda att främja sökandens egna politiska syften, vilket inte vore förenligt med hans ämbete som ledamot av revisionsrätten.

386 Emellertid måste det konstateras, såsom också framgår av punkterna 383 och 384 ovan, att de inbjudna till de ifrågavarande måltiderna inte enbart var medlemmar i det aktuella politiska partiet och att de inte heller, som EU-domstolen konstaterade i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 678), enbart utgjordes av flamländska personer samt att det bland de inbjudna ofta fanns en eller flera personer på ledande befattningar inom unionens institutioner.

387 Revisionsrätten har inte närmare angett vilka av de inbjudna till de på sökandens ursprungsort anordnade måltider åsyftade på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243, 245 och 279 i återkravstabellen som skulle ha saknat en yrkesmässig relation till sökanden. Således är det påkallat att tribunalen i förevarande mål gör samma bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), en bedömning som har erinrats om i punkt 377 ovan, nämligen att ansökningarna om ersättning för representationskostnaderna med koppling till dessa måltider avsåg kostnader som sökanden hade ådragit sig i samband med sina arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

388 Tribunalen noterar emellertid också att revisionsrätten, på tal om samtliga i punkt 377 ovan nämnda ansökningar om ersättning för representationskostnader avseende måltider på sökandens ursprungsort, även har framhållit beloppet för de ifrågavarande kostnaderna och därvid i allt väsentligt gjort gällande att nämnda kostnader är oskäligt höga.

389 I detta hänseende kan det konstateras att kostnaderna för de aktuella måltiderna uppgår till 2520,68 euro för 18 personer (rad 22), 1976 euro för 12 personer (rad 55), 2271,36 euro för 11 personer (rad 110), 3018,90 euro för 16 personer (rad 160), 2340 euro för 10 personer (rad 216), 1897,28 euro för 9 personer (rad 243), 2069,76 euro för 10 personer (rad 245) respektive 1104 euro för 6 personer (rad 279). Eftersom detta ungefärligen motsvarar mellan 140 och 234 euro per person, måste dessa kostnader anses uppenbart överstiga vad som enligt meddelandet av den 22 april 2004 (se punkt 16 ovan) var nödvändigt för mottagningar i sökandens privata hem, inbegripet eventuella blomsterarrangemang. Därutöver måste det också beaktas att de aktuella kostnaderna uppkom utanför sökandens anställningsort.

390 Tribunalen konstaterar att sökanden inte har anfört några omständigheter till styrkande av att de aktuella beloppen skulle vara skäliga, trots att det – såsom har påpekats i punkt 336 ovan – ankommer på honom att vederlägga revisionsrättens kritik samt att visa att det var motiverat att de aktuella representationskostnaderna belastade unionens budget och att det angripna beslutet således är rättsstridigt i den del som nämnda kostnader i detta betraktas som felaktigt betalda.

391 Därför finner tribunalen, med hänsyn tagen till sina överväganden i punkt 335 ovan, vilka i tillämpliga delar gäller även för måltider anordnade på sökandens ursprungsort, att det med hänsyn till omständigheterna i förevarande mål är skäligt att anse att ett belopp av 50 euro per person inte överstiger vad som är nödvändigt för de måltider anordnade på sökandens ursprungsort som åsyftas på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243, 245 och 279 i återkravstabellen.

392 Vidare framgår det av bilaga 1 till meddelandet av den 22 april 2004, vilket innehåller förslag avseende kostnader för revisionsrättens ledamöters representation och mottagning, att utgifter för sådana kostnader i en ledamots privata hem kunde omfatta bland annat blomsterarrangemang som inte fick gå utöver vad som var nödvändigt för anordnandet av en mottagning (se punkt 17 ovan). Tribunalen konstaterar emellertid att de i handlingarna i målet ingående fakturorna avseende var och en av de på sökandens ursprungsort anordnade måltider som åsyftas på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243, 245 och 279 i återkravstabellen inte innehåller några närmare uppgifter om blomsterarrangemang för dessa måltider. Fakturorna för de måltider som åsyftas på raderna 22, 55, 110, 160, 216, 243 och 245 omfattar i själva verket väsentligen enbart priset per person för den meny som serverades vid respektive måltid. Det är endast på fakturan med koppling till den måltid som åsyftas på rad 279 som det, bland andra tjänster tillhandahållna av en cateringfirma, nämns en bordsdekoration, dock utan indikation på huruvida det rörde sig om blomsterarrangemang och utan uppgift om priset för eventuella sådana arrangemang. I alla händelser är ett enda omnämnande av en tjänst avseende bordsdekoration inte tillräckligt för att ersättning ska kunna betalas för kostnader med koppling till blomsterarrangemang, med tanke på att det föreskrivs i artikel 6 i beslut nr 7‑2004 att revisionsrätten ska ersätta kostnader för mottagningar i hemmet till de belopp som framgår av de specifikationer som har getts in (se punkt 15 ovan).

393 Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det innebär krav på återbetalning av 900 euro motsvarande rad 22, 600 euro motsvarande rad 55, 550 euro motsvarande rad 110, 800 euro motsvarande rad 160, 500 euro motsvarande rad 216, 450 euro motsvarande rad 243, 500 euro motsvarande rad 245 och 300 euro motsvarande rad 279, vilket sammanlagt blir 4600 euro, medan talan såvitt avser den fjärde grunden i övrigt ska ogillas i fråga om de aktuella kostnaderna.

394 Bland de ansökningar från sökandens sida som åsyftas på de i punkt 184 ovan nämnda raderna i återkravstabellen finns ett antal ansökningar om ersättning för kostnader avseende tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster som enligt revisionsrätten felaktigt har betalats av sökanden. Detta gäller raderna 3, 31, 38, 57, 66, 103, 138, 142, 143, 161, 196, 199, 203, 211, 215, 237, 238, 277, 281, 293 och 294, 296 (delvis), 310 (delvis), 313, 317, 319 och 320, 330, 335, 336, 339, 347, 352, 354, 355, 373 och 374, 379, 381, 382, 391, 402 och 403 i återkravstabellen.

395 Sökanden anser i allt väsentligt att de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som åsyftas på de i punkt 394 ovan nämnda raderna är hänförliga till hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. I detta hänseende har han i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), varvid han har gjort gällande att revisionsrätten inte får bestrida den bedömningen i förevarande mål.

396 Tribunalen finner inledningsvis för gott att erinra om att det i förevarande mål, såsom har påpekats i punkt 179 ovan, saknas anledning att pröva det påstådda åsidosättandet av principen om skydd för berättigade förväntningar såvitt avser de fall där revisionsrättens medel har tagits i anspråk för att täcka kostnader för tjänstebilsanvändning och utnyttjande av chaufförstjänster. Med tanke på omfattningen av tribunalens prövning i förevarande mål, som har erinrats om i punkterna 185–193 ovan, ska det därför med avseende på sådana kostnader enbart prövas huruvida revisionsrätten gjorde oriktiga bedömningar när den krävde återbetalning därav.

397 Såvitt avser raderna 203, 211, 215, 238, 293 och 294, 296 (delvis), 313, 330, 336, 339 (delvis), 352, 355, 381, 382 (delvis) och 402 i återkravstabellen har tribunalen i punkterna 239 och 261 ovan funnit att de av sökandens tjänsteresor som åsyftas på nämnda rader saknade samband med hans arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten. Därför ska ett sådant samband anses saknas även för de chaufförskostnader som åsyftas på samma rader.

398 Detsamma gäller för de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som åsyftas på raderna 281, 293 och 294 samt 354 i återkravstabellen. Dessa ansökningar är nämligen knutna till de ansökningar om ersättning för representationskostnader vid middagar med medlemmar i det aktuella politiska partiet som åsyftas på samma rader, vilka har befunnits vara oförenliga med sökandens ämbete som ledamot av revisionsrätten (se punkterna 329 och 371 ovan).

399 Samma slutsats måste också dras såvitt avser de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som åsyftas på raderna 3, 31 och 66 i återkravstabellen, eftersom dessa ansökningar är knutna till möten med medlemmar i det aktuella politiska partiet.

400 Således ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 3, 31, 66, 203, 211, 215, 238, 281, 293 och 294, 296 (delvis), 313, 330, 336, 339 (delvis), 352, 354, 355, 381, 382 (delvis) och 402 i återkravstabellen.

401 Bland de i punkt 394 ovan nämnda ansökningarna om ersättning för chaufförskostnader är de som åsyftas på raderna 3, 31, 57, 66, 103, 143, 157, 161, 199, 237, 277, 310 (delvis), 335, 347, 354 och 391 i återkravstabellen knutna till ansökningar från sökandens sida som rör resekostnader, dagtraktamenten eller representationskostnader. De sistnämnda ansökningarna har EU-domstolen prövat i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), i syfte att avgöra huruvida de hade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

402 Efter att i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), ha bedömt var och en av de ansökningar om ersättning för resekostnader eller dagtraktamenten som åsyftas på raderna 31, 57, 66, 103, 143, 157, 161, 199, 237, 277, 310 (delvis), 335, 347 och 391 i återkravstabellen mot bakgrund av de oegentligheter som revisionsrätten hade gjort gällande i det mål som föranledde den domen, fann EU-domstolen i allt väsentligt att dessa ansökningar avsåg kostnader som hade uppkommit i samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 494, 497, 500, 501, 504, 505, 515, 558, 559, 561–565, 576 och 735).

403 Den bedömningen från EU-domstolens sida har sökanden i förevarande mål anfört till styrkande av att kostnaderna med koppling till de i punkt 401 ovan nämnda ansökningarna om ersättning var knutna till hans arbetsuppgifter och således skulle täckas av revisionsrätten, varför det angripna beslutet är rättsstridigt i den del som dessa kostnader där betraktas som felaktigt betalda.

404 Mot bakgrund av de argument som sökanden har anfört och de överväganden som har redovisats i punkterna 202–205 ovan ska tribunalen vid sin prövning av de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som avses i punkt 401 ovan tillämpa resonemanget i punkterna 220, 264, 338 och 378 ovan. Således ska det först undersökas huruvida revisionsrätten har lagt fram några nya argument och uppgifter utöver dem som den anförde i EU-domstolen på tal om de aktuella ansökningarna. För den händelse att revisionsrätten befinns ha gjort detta, ska det sedan prövas huruvida det, med hänvisning till dessa omständigheter, är påkallat att tribunalen i förevarande mål gör samma bedömning med avseende på dessa ansökningar som EU-domstolen gjorde (se punkt 205 ovan).

405 När det gäller de ansökningar om ersättning för resekostnader eller dagtraktamenten som åsyftas på raderna 57, 103, 143, 157, 161, 199, 237, 277, 310 (delvis), 335, 347 och 391 i återkravstabellen har tribunalen i förevarande mål funnit, mot bakgrund av den prövning som den har gjort i punkterna 282–297, 301–305 och 308–313 ovan, att det är påkallat att den ansluter sig till EU‑domstolens bedömning i det aktuella hänseendet. Eftersom revisionsrätten såvitt avser de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som nämnda rader åsyftar inte har tillfört något nytt i förhållande till de argument som den lade fram i EU-domstolen, ska tribunalen i likhet med EU-domstolen göra bedömningen att de chaufförskostnader som åsyftas på nämnda rader har uppkommit i samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

406 Därför finner tribunalen att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 57, 103, 143, 157, 161, 199, 237, 277, 310 (delvis), 335, 347 och 391 i återkravstabellen saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten och krävde återbetalning därav. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser de på nämnda rader åsyftade chaufförskostnaderna, motsvarande ett belopp av 3224,72 euro. Såvitt avser de kostnader som åsyftas på rad 310 är det därvid påkallat att medräkna en tredjedel av dessa kostnader (153,65 euro).

407 Såvitt avser de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som åsyftas på raderna 138, 196, 319 och 320, 339 (delvis) och 382 (delvis) i återkravstabellen, måste det konstateras att EU-domstolen inte uttalade sig om dessa ansökningar i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

408 Dessa ansökningar är knutna till ansökningar om ersättning för representationskostnader från sökandens sida med avseende på vilka tribunalen har funnit att de därtill knutna verksamheterna inte saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten (se punkterna 342, 355 och 359 ovan).

409 Med tillämpning av resonemanget i punkt 404 ovan finner tribunalen att revisionsrätten i förevarande mål, såvitt avser de ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som är knutna till de ifrågavarande raderna, inte har tillfört något nytt i förhållande till de argument som den anförde i EU-domstolen. Alltså ska de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 138, 196, 319 och 320, 339 (delvis) och 382 (delvis) i återkravstabellen anses ha uppkommit i samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten.

410 Därför finner tribunalen att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 138, 196, 319 och 320, 339 (delvis) och 382 (delvis) i återkravstabellen saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten och krävde återbetalning därav. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser de på raderna 138, 196, 319 och 320, 339 (delvis) och 382 (delvis) i återkravstabellen åsyftade chaufförskostnaderna, motsvarande ett belopp av 1158,83 euro. När det gäller de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 339 och 382 är det därvid påkallat att medräkna en fjärdedel av dessa kostnader såvitt avser rad 339 (74,13 euro) respektive en tredjedel av de ifrågavarande kostnaderna såvitt avser rad 382 (165,70 euro).

411 De båda i punkt 394 ovan nämnda ansökningar om ersättning för chaufförskostnader som är knutna till rad 379 respektive 403 i återkravstabellen prövades inte uttryckligen av EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

412 Med tanke på den fördelning av bevisbördan som har erinrats om i punkt 193 ovan ankommer det därvid på sökanden att styrka att det var motiverat att de aktuella chaufförskostnaderna med koppling till raderna 379 och 403 i återkravstabellen skulle belasta unionens budget och att det angripna beslutet är rättsstridigt i den del som dessa kostnader där ansågs vara felaktigt betalda.

413 De chaufförskostnader som åsyftas på rad 379 var inte knutna till någon tjänsteresa för sökandens del. Av chaufförens reseförordnande framgår att föremålet för tjänsteresan var att sökanden skulle köras från Luxemburg till Bryssel och sedan till sin ursprungsort, varvid chauffören skulle sova på hotell och ta tåget tillbaka till Luxemburg.

414 De chaufförskostnader som åsyftas på rad 403 var däremot knutna till en tjänsteresa utan ersättning för sökandens del. Av reseförordnandet framgår att detta rörde Juristen … och att rutten var Luxemburg–Dijon–Luxemburg. Det egentliga syftet med den verksamhet som åsyftas på nämnda rad var enligt revisionsrätten att köpa en vingård.

415 Sökanden har inskränkt sig till att hävda att eftersom EU-domstolen inte ansåg att dessa kostnader var rättsstridiga, är det inte heller möjligt att betrakta dem som rättsstridiga i förevarande mål.

416 Det måste emellertid konstateras att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), fann att en chaufförs tjänsteresor var rättsstridiga när de innebar att sökanden skulle köras av ett skäl som var okänt eller klart kunde särskiljas från hans tjänsteutövning (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 711–716).

417 Eftersom sökanden inte har anfört några omständigheter till styrkande av att de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 379 och 403 i återkravstabellen var att hänföra till resor som hade samband med hans arbetsuppgifter eller till bestridande av revisionsrättens påståenden om de aktuella kostnadernas privata beskaffenhet, måste slutsatsen bli att revisionsrätten hade fog för att beteckna dessa kostnader som fordringar och kräva återbetalning av dem.

418 Talan ska således såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om bestridandet av det rättsenliga i återkravet avseende de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 379 och 403 i återkravstabellen.

419 I det angripna beslutet betraktade revisionsrätten den på rad 38 i återkravstabellen åsyftade chaufförstjänsteresan som rättsstridig. Denna tjänsteresa innebar enligt revisionsrätten att en chaufför körde från Luxemburg till den ort i Schweiz där sökanden befann sig på semester och sedan körde sökanden till dennes ursprungsort.

420 Sökanden har i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). EU-domstolen fann där att det skäl för chaufförens tjänsteresa som revisionsrätten hade angett på rad 38 i återkravstabellen, nämligen att chauffören skulle hämta sökanden där han befann sig på semester, skulle innebära att tjänsteresan var rättsstridig, men att sökanden hade nekat till att ha godkänt en sådan tjänsteresa samtidigt som revisionsrätten inte hade styrkt att den aktuella tjänsteresan faktiskt hade ägt rum, med tanke på att de handlingar som EU‑domstolen förfogade över inte innehöll något av sökanden undertecknat reseförordnande (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 717).

421 EU-domstolen konstaterade också att den organisation som gällde inom revisionsrätten fram till den 5 oktober 2016 innebar att det ankom på en ledamot av denna institution att underteckna reseförordnandena för de chaufförer vilkas tjänster han eller hon använde sig av (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 698).

422 I förevarande mål har revisionsrätten angett att det inte fanns något reseförordnande för sökanden och hävdat att detta i sig är tillräckligt för att chaufförens tjänsteresa ska anses rättsstridig. Därutöver har revisionsrätten gjort gällande att sökanden i egenskap av chaufförens utanordnare beställde och godkände den aktuella tjänsteresan i datorsystemet MISPROD, som revisionsrätten vid den aktuella tidpunkten använde, och anfört detta till styrkande av att tjänsteresan faktiskt ägde rum.

423 Det är förvisso riktigt att handlingarna i målet inte innehåller något av sökanden undertecknat reseförordnande avseende en tjänsteresa för en chaufför motsvarande den verksamhet som åsyftas på rad 38 i återkravstabellen, vilket vid den aktuella tidpunkten krävdes enligt de då gällande bestämmelserna. Även om den ifrågavarande administrativa arbetsuppgiften inte har utförts, är det emellertid utrett att en chaufför ådrog sig kostnader för denna verksamhet mellan den 7 och 9 mars 2009 till ett belopp av 716,82 euro. Dessutom har revisionsrätten lagt fram utdrag ur datorsystemet MISPROD av vilka det framgår att sökanden var utanordnare för en tjänsteresa som innebar att hans chaufför skulle köra och hämta honom i en stad i Schweiz. Dessa utdrag bekräftar också revisionsrättens påståenden om chaufförens verksamhet i samband med den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på den aktuella raden, nämligen att chauffören tillbringade natten mellan den 7 och 8 mars 2009 på ett hotell i Schweiz, den 8 mars 2009 körde hem sökanden till dennes ursprungsort, tillbringade natten mellan den 8 och 9 mars 2009 på hotell där och sedan den 9 mars 2009 körde tillbaka till Luxemburg.

424 Sökanden har inte anfört någon omständighet med anknytning till dessa påståenden från revisionsrättens sida, trots att det i förevarande mål ankommer på honom att styrka (se punkt 193 ovan) att det var motiverat att de ifrågavarande chaufförskostnaderna belastade unionens budget och att det angripna beslutet således är rättsstridigt i den del som det innebär att dessa kostnader betraktas som felaktigt betalda.

425 Därför ska de chaufförskostnader som åsyftas på rad 38 i återkravstabellen anses vara rättsstridiga, varför talan såvitt avser den fjärde grunden ska ogillas i fråga om den raden.

426 De chaufförstjänsteresor som åsyftas på raderna 106, 147, 151, 153, 167 och 214 i återkravstabellen rörde körning av sökanden i samband med tjänsteresor hänförliga till läkarbesök.

427 I detta hänseende har sökanden i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782).

428 Revisionsrätten har gjort gällande att de chaufförstjänsteresor som åsyftas på de i punkt 426 ovan nämnda raderna var rättsstridiga av det skälet att de motsvarande tjänsteresorna för sökandens del var tjänsteresor utan ersättning eller avsl[utades] utan kostnader. Enligt revisionsrätten kunde dessa resor, som inte utgjorde tjänsteresor enligt dess interna bestämmelser, inte motivera att chaufförstjänster utnyttjades.

429 Det är lämpligt att erinra om att EU-domstolen på tal om dessa chaufförstjänsteresor uttalade följande i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782):

430 Det är påkallat att i förevarande mål tillämpa EU-domstolens överväganden och slutsatser från domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), såvitt avser samma chaufförstjänsteresor, vilka åsyftas på raderna 106, 151, 153, 167 och 214 i återkravstabellen.

431 Dessutom är samma resonemang från EU-domstolens sida tillämpligt även på den chaufförstjänsteresa som åsyftas på rad 147, vilken inbegriper transportkostnader för en chaufför i samband med två läkarbesök för sökandens del. Med tanke på att dessa läkarbesök, för vilka sökanden hade ansökt om revisionsrättens tillstånd, ägde rum i samband med en resa medelst tjänstebil till ett sammanträde i Europaparlamentets budgetkontrollutskott och en lunchkonferens anordnad av en sammanslutning (se även punkt 132 ovan), kan hans ansökan om att få anlita en chaufför för att ta sig tillbaka till Luxemburg inte betraktas som rättsstridig, oaktat att denna ansökan innebar att den berörda chauffören behövde ta tåget från Luxemburg till Bryssel.

432 Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 106, 147, 151, 153, 167 och 214 i återkravstabellen var att betrakta som fordringar och krävde återbetalning därav. Således ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det rör de chaufförskostnader som åsyftas på dessa rader, motsvarande ett belopp av 1689,25 euro.

433 Den chaufförstjänsteresa som åsyftas på rad 142 i återkravstabellen rör kostnader för att hämta sökandens tjänstebil på en ort i Schweiz där han var på semester. I det angripna beslutet har revisionsrätten beaktat att sökanden har betalat tillbaka de belopp som utbetalades i samband med denna resa för chaufförens del. Revisionsrätten anser emellertid att den felaktigt utnyttjade delen av chaufförens lön återstår att kräva tillbaka.

434 Sökanden har bestritt att revisionsrätten skulle ha en fordran på honom motsvarande lönen för den chaufför som omfattas av den tjänsteresa som åsyftas på rad 142 i återkravstabellen. Därvid har han påpekat att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), fann att det inte rörde sig om någon rättsstridighet.

435 I domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), drog EU-domstolen slutsatsen att det visserligen var ostridigt att den chaufförstjänsteresa som åsyftas på rad 142 i återkravstabellen var rättsstridig men att denna rättsstridighet inte kunde läggas sökanden till last i det aktuella målet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 752). I detta hänseende konstaterade EU-domstolen att parterna visserligen var oense om det exakta syftet med denna tjänsteresa men att sökandens påstående att nämnda tjänsteresa hade beslutats i samförstånd med den ansvarige för revisionsrättens chaufförer och hade syftat till att tjänstebilen skulle hämtas efter en olycka i huvudsak stämde överens med de uttalanden som den berörda chauffören hade gjort när han hade hörts av Olaf den 16 oktober 2017 (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 754). Därutöver angav EU-domstolen att det var fastställt att sökanden, efter att ha informerats om att den ifrågavarande chaufförstjänsteresan eventuellt var rättsstridig, under år 2011 hade kontaktat revisionsrättens administration och bett att få återbetala de belopp som felaktigt hade påförts denna institution i samband med den tjänsteresan samt att dessa belopp hade dragits från hans lön (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 755).

436 I det aktuella fallet är det tillräckligt att konstatera att revisionsrätten, som har erinrats om i punkt 35 ovan, år 2011 ställde en chaufför till sökandens förfogande, vilket innebar att den chaufförens lön skulle betalas av revisionsrätten, varför det inte är styrkt att revisionsrätten har drabbats av någon ekonomisk skada i det aktuella hänseendet.

437 Således gjorde revisionsrätten en oriktig bedömning när den ansåg att lönen för den chaufför som åsyftas på rad 142 i återkravstabellen utgjorde en fordran och krävde återbetalning därav. Därför ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det rör de chaufförskostnader som åsyftas på den raden, motsvarande ett belopp av 185,43 euro.

438 Den chaufförstjänsteresa som åsyftas på rad 187 i återkravstabellen gällde en formell inbjudan [från en prinsessa]. Revisionsrätten anser att denna tjänsteresa var rättsstridig av det skälet att den motsvarande tjänsteresan för sökandens del var en tjänsteresa utan ersättning. Mer specifikt har revisionsrätten påpekat att sökanden med sin chaufför och tjänstebil befann sig på tjänsteresa i Bryssel men att sökanden beslutade att behålla tjänstebilen för sina privata verksamheter under veckoslutet, vilket medförde att chauffören tvingades ta tåget tillbaka till Luxemburg.

439 Sökanden har i allt väsentligt hänvisat till den bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), där EU-domstolen i allt väsentligt fann att det inte framstod som ändamålsenligt att fastställa huruvida revisionsrätten hade fog för att tillvita sökanden ett förfaringssätt som innebar att han genom att behålla sin tjänstebil tvingade chauffören att göra en tågresa (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 798).

440 I förevarande mål är det, i enlighet med ett resonemang liknande det som tribunalen har fört avseende den ansökan om kostnadsersättning som åsyftas på rad 147 (se punkt 431 ovan), tillräckligt att konstatera att revisionsrätten inte har bestritt det rättsenliga i sökandens resa med anledning av en inbjudan från den ifrågavarande personen och inte heller närmare har angett för vilka privata verksamheter sökanden behöll tjänstebilen under veckoslutet. Under dessa omständigheter, och med tanke på att sökandens motsvarande tjänsteresa hade godkänts av revisionsrätten, kan hans ansökan om att få utnyttja chaufförstjänster inte betraktas som rättsstridig.

441 Således gjorde revisionsrätten en oriktig bedömning när den ansåg att de chaufförskostnader som åsyftas på rad 187 i återkravstabellen utgjorde en fordran och krävde återbetalning därav. Därför ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det rör dessa chaufförskostnader, motsvarande ett belopp av 42,64 euro.

442 Den chaufförstjänsteresa som åsyftas på rad 247 gällde att chauffören skulle köra sökandens tjänstebil, som denne använde, till en verkstad i Belgien för underhåll.

443 Sökanden anser i allt väsentligt att det är lämpligt att beakta de överväganden som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). EU-domstolen fann där, efter att ha konstaterat att den chaufförstjänsteresa som avses på rad 247 enligt sökanden syftade till att hans tjänstebil skulle köras till en verkstad för att underhållas, att revisionsrätten inte kunde vinna framgång med sitt argument eftersom det saknades bevisning till stöd för detta (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 748 och 749).

444 I förevarande mål har revisionsrätten anfört att det framgår av det gällande leasingavtalet att den bilverkstad som ansvarade för underhållet av sökandens tjänstebil var belägen i Luxemburg, varför syftet med den ifrågavarande tjänsteresan inte kan ha varit sådant underhåll.

445 I detta hänseende är det, i enlighet med samma resonemang som i punkt 404 ovan, tillräckligt att påpeka att handlingarna i målet inte innehåller någon annan bevisning som ger stöd åt revisionsrättens påstående att det var en verkstad i ett annat land som svarade för underhållet av tjänstebilen. Därför är det påkallat att tribunalen i förevarande mål gör samma bedömning som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), en bedömning som har erinrats om i punkt 443 ovan.

446 Således gjorde revisionsrätten en oriktig bedömning när den ansåg att de chaufförskostnader som åsyftas på rad 247 i återkravstabellen utgjorde en fordran och krävde återbetalning därav. Därför ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det rör dessa chaufförskostnader, motsvarande ett belopp av 239,10 euro.

447 Såvitt avser de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 176 och 317 samt 373 och 374 i återkravstabellen anser sökanden i allt väsentligt att det är lämpligt att beakta de överväganden som EU-domstolen gjorde i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782). Där fann EU-domstolen att de till raderna 176 och 317 samt 373 och 374 i återkravstabellen knutna chaufförstjänsteresorna inte kunde betraktas som rättsstridiga, eftersom de handlingar som EU-domstolen förfogade över inte innehöll de reseförordnanden för sökanden som revisionsrätten hade hänvisat till och således inte gjorde det möjligt att fastställa att det inte var motiverat att de omtvistade sträckorna omfattades av dessa reseförordnanden (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 735).

448 Med tillämpning av resonemanget i punkt 404 ovan kan det konstateras att revisionsrätten i förevarande mål har angett, med hänvisning till de motsvarande reseförordnandena, vilka återfinns i bilagor, att de tjänsteresor som åsyftas på raderna 176 och 317 samt 373 och 374 i återkravstabellen borde ha inletts och avslutats i Luxemburg.

449 I detta hänseende är det tillräckligt att påpeka, i linje med vad EU-domstolen framhöll, att de handlingar som tribunalen har tillgång till inte heller innefattar sökandens reseförordnanden med koppling till de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 176 och 317 samt 373 och 374 i återkravstabellen, varför det inte kan anses styrkt att de ifrågavarande kostnaderna är rättsstridiga och att sökanden således kan klandras för dem.

450 Under dessa omständigheter drar tribunalen slutsatsen att revisionsrätten gjorde en oriktig bedömning när den ansåg att de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 176 och 317 samt 373 och 374 i återkravstabellen saknade samband med sökandens arbetsuppgifter som ledamot av revisionsrätten och krävde återbetalning därav. Därför ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det innebär krav på återbetalning av dessa kostnader, motsvarande ett belopp av 1431,93 euro.

451 Mot bakgrund av det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det avser de chaufförskostnader som åsyftas på raderna 57, 103, 106, 138, 142, 143, 147, 151, 153, 157, 161, 167, 176, 187, 196, 199, 214, 237, 247, 277, 310 (delvis), 317, 319 och 320, 335, 339 (delvis), 347, 354, 373 och 374, 382 (delvis) och 391 i återkravstabellen, motsvarande ett belopp av 7971,90 euro. Bortsett från detta ska talan såvitt avser den fjärde grunden ogillas i fråga om kategorin övriga chaufförskostnader.

452 Med hänsyn tagen till det ovan anförda ska det angripna beslutet ogiltigförklaras i den del som det innebär krav på återbetalning avseende de ansökningar om kostnadsersättning som åsyftas i punkterna 320, 375, 393 och 451 ovan, motsvarande ett belopp av 16084,01 euro. I övrigt ska talan ogillas såvitt avser den fjärde grunden.

453 Inom ramen för sin femte grund har sökanden gjort gällande att ett pågående straffrättsligt förfarande i Storhertigdömet Luxemburg medförde att revisionsrätten inte fick uttala sig innan ett avgörande hade meddelats av de luxemburgska straffrättsliga myndigheterna, vilka hade att pröva samma sakomständigheter som ligger till grund för det angripna beslutet. Sökanden anser att revisionsrätten genom att inte invänta utgången av det straffrättsliga förfarandet åsidosatte principen att förvaltningsrättsliga förfaranden ska vila i avvaktan på utgången av ett straffrättsligt förfarande. I sitt yttrande om de konsekvenser som han ansåg att domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), skulle få för förevarande mål, framförde han uppfattningen att EU-domstolen i den domen inte hade uttalat sig om den nu aktuella grunden.

454 Revisionsrätten har bestritt sökandens argument.

455 Tribunalen konstaterar, i linje med vad revisionsrätten har anfört, att EU-domstolen i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), valde att inte fästa något avseende vid en liknande argumentation från sökandens sida där denne också hade hänvisat till att det pågick ett straffrättsligt förfarande i Storhertigdömet Luxemburg. Därvidlag påpekade EU-domstolen inledningsvis att det inte finns någon bestämmelse i unionsrätten som föreskriver att ett förfarande som har inletts vid EU-domstolen enligt artikel 286.6 FEUF ska vilandeförklaras när ett straffrättsligt förfarande som helt eller delvis avser samma faktiska omständigheter har inletts (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 83). Sedan angav EU-domstolen – efter att ha hänvisat till artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, där det såvitt avser fall där en tjänstemans handlingar leder till åtal föreskrivs att ett slutligt beslut avseende dessa handlingar ska fattas först sedan avgörandet i den domstol som prövar fallet har vunnit laga kraft – att de förfaranden som avser en revisionsrättsledamots åsidosättande av de skyldigheter som följer av ämbetet hänför sig till ett självständigt rättsmedel, som föreskrivs i artikel 286.6 FEUF, och att dessa förfaranden således inte regleras av tjänsteföreskrifternas bestämmelser om disciplinära förfaranden (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 84 och 85). Avslutningsvis fann EU-domstolen att det inte var nödvändigt att vilandeförklara förfarandet enligt artikel 286.6 FEUF i avvaktan på utgången av det straffrättsliga förfarande som hade inletts i Storhertigdömet Luxemburg, eftersom utgången av detta förfarande under alla omständigheter inte kunde begränsa omfattningen av de bedömningar som EU-domstolen var skyldig att göra för att avgöra det aktuella målet (dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten, C‑130/19, EU:C:2021:782, punkt 88).

456 Det resonemanget kan tillämpas även på förevarande mål, där talan har väckts med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF. Det finns nämligen ingen bestämmelse i unionsrätten som föreskriver att ett förfarande som har inletts vid tribunalen med stöd av den artikeln ska vilandeförklaras när ett straffrättsligt förfarande som helt eller delvis avser samma faktiska omständigheter har inletts. De ekonomiska konsekvenserna av en revisionsrättsledamots åsidosättande av de skyldigheter som följer av ämbetet regleras vidare inte av tjänsteföreskrifternas bestämmelser om disciplinära förfaranden, utan beslut om dessa ekonomiska konsekvenser har fattats i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 98 och 100 i förordning 2018/1046. Slutligen är det även i förevarande mål möjligt att göra bedömningen att det inte är nödvändigt att vilandeförklara detta mål i avvaktan på utgången av det straffrättsliga förfarande som har inletts i Storhertigdömet Luxemburg, eftersom utgången av det förfarandet under alla omständigheter inte kan begränsa omfattningen av de bedömningar som tribunalen är skyldig att göra för att avgöra förevarande mål.

457 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan ogillas såvitt avser den nu aktuella grunden.

458 Sökanden har bestritt att han i egenskap av utanordnare hålls ansvarig för kostnaderna för sina chaufförer, vilka enligt hans uppfattning uppgår till 30501,27 euro avseende lön och 40595,15 euro avseende resekostnader och dagtraktamenten. Han har hänvisat till artikel 75 i förordning nr 966/2012 och gjort gällande att han inte kan hållas ansvarig i det aktuella sammanhanget annat än om han i egenskap av utanordnare för chaufförstjänsteresor har gjort sig skyldig till avsiktligt fel eller grov oaktsamhet. Dessutom har han hävdat att det i den bestämmelsen och i artikel 94 i förordning 2018/1046 föreskrivs att en specialiserad instans för finansiella oriktigheter ska pröva fall där en aktör i budgetförvaltningen ställs till ansvar. Sökanden har också erinrat om att han inte var utanordnare för dagtraktamentena för de chaufförer som körde honom och inte heller för dessas lön.

459 Sökanden anser att revisionsrätten dels har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, närmare bestämt genom att underlåta att i det angripna beslutet bemöta ett av de argument som [han hade] framför[t] i samband med utövandet av sin rätt att yttra sig, dels har åsidosatt artikel 75 i förordning nr 966/2012 eller artikel 94 i förordning 2018/1046.

460 I jämförelsesyfte har sökanden påpekat att de båda personer som under hans mandatperioder tjänstgjorde som ordförande för revisionsrätten inte har ställts till ansvar trots att de var utanordnare för sina rese-, representations- och mottagningskostnader. Därutöver har sökanden också hävdat att resekostnaderna för chaufförerna var förenliga med det regelverk som gällde vid tiden för de faktiska omständigheter som ligger till grund för tvisten och i synnerhet med beslut 33-2004 och beslut 19-2009.

461 Sökanden har vidare hävdat, i sitt yttrande om de konsekvenser som han ansåg att domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), skulle få för förevarande mål, att EU-domstolen i den domen inte uttalade sig om den nu aktuella grunden, vilken inte hade anförts i målet i EU‑domstolen.

462 Revisionsrätten har bestritt sökandens argument.

463 När det för det första gäller den anmärkning som rör åsidosättande av motiveringsskyldigheten, har sökanden inskränkt sig till att ange att revisionsrätten i det angripna beslutet inte bemötte ett av de argument som han hade framfört i samband med utövandet av sin rätt att yttra sig. Eftersom det helt saknas uppgifter om vilket argument som därvid åsyftas, måste det anses att nämnda anmärkning inte uppfyller de krav på klarhet och precision som ställs i artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler, varför den inte kan upptas till sakprövning utan ska avvisas.

464 Enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, som i kraft av artikel 53 första stycket i samma stadga är tillämplig på förfarandet vid tribunalen, och artikel 76 d i rättegångsreglerna ska ansökan nämligen innehålla uppgifter om saken i målet, de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och att tribunalen kan pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan tas upp till prövning endast om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter på vilka talan grundas på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 28 april 1993, De Hoe/kommissionen, T‑85/92, EU:T:1993:39, punkt 20 och där angiven rättspraxis). Ansökan ska av den anledningen klart uttrycka vad grunden för talan består i, vilket innebär att enbart en abstrakt redogörelse inte uppfyller kraven i rättegångsreglerna. Motsvarande krav gäller när en anmärkning anförs till stöd för en grund (se dom av den 25 mars 2015, Belgien/kommissionen, T‑538/11, EU:T:2015:188, punkt 131 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 27 november 2020, PL/kommissionen, T‑728/19, ej publicerat, EU:T:2020:575, punkt 64).

465 [I rättad lydelse enligt beslut av den 24 juni 2025] När det för det andra gäller den anmärkning som rör åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 966/2012 eller artikel 94 i förordning 2108/1046, klargjorde sökanden vid förhandlingen att han egentligen åsyftade artikel 73 i förordning nr 966/2012 respektive artikel 92 i förordning 2018/1046.

466 Såvitt avser prövningen i sak av den anmärkning som rör åsidosättande av de båda sistnämnda bestämmelserna är det tillräckligt att påpeka att den ordning som gällde när revisionsrättsledamöter anlitade chaufförer innebar, såsom EU‑domstolen angav i punkterna 695–700 i domen av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782), att sökanden var skyldig att i egenskap av utanordnare för chaufförers tjänsteresor se till att de tillämpliga bestämmelserna följdes när han upprättade reseförordnanden för chaufförer. Det kravet måste anses vara fristående från en eventuell användning av förfarandet enligt artikel 73 i förordning nr 966/2012 eller förfarandet enligt artikel 92 i förordning 2018/1046 och även fristående från en anmälan till Olaf. Således är dessa bestämmelser ovidkommande i förevarande mål.

467 Dessutom kan svarandens ansvar – oaktat huruvida det är riktigt att det för utkrävande därav krävs avsiktliga fel eller grov oaktsamhet – i hans egenskap av utanordnare för chaufförers tjänsteresor inte jämföras med det ansvar som åvilar revisionsrättens ordförande i dennes egenskap av utanordnare för de rese-, representations- och mottagningskostnader som revisionsrättens ledamöter ådrar sig. Chaufförernas tjänsteresor har nämligen anknytning till sökandens egna verksamheter, medan det inte finns någon motsvarande koppling mellan en viss ledamot av revisionsrätten och dennas ordförande såvitt avser ledamotens tjänsteresor.

468 Mot bakgrund av ovanstående ska inget avseende fästas vid den anmärkning som rör åsidosättande av artikel 73 i förordning nr 966/2012 eller artikel 92 i förordning 2018/1046.

469 Den anmärkning som innebär att sökanden bestrider sitt ansvar för kostnaderna för hans chaufförer, vilka enligt hans uppfattning uppgår till 30501,27 euro i lön och 40595,15 euro i resekostnader och dagtraktamenten, sammanfaller till yttermera visso i allt väsentligt med den anmärkning avseende förekomsten av uppenbara fel som tribunalen redan har prövat inom ramen för den fjärde grunden (se punkterna 394–451 ovan).

470 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan ogillas såvitt avser den sjätte grunden i dess helhet.

471 Mot bakgrund av det ovan anförda sammantaget ska det angripna beslutet – utan att de av sökanden yrkade åtgärderna för processledning behöver vidtas – ogiltigförklaras i den del som det avser dels de ansökningar om kostnadsersättning med avseende på vilka tribunalen i punkt 162 ovan har befunnit återkravsfordran vara preskriberad, dels de ansökningar som har nämnts i punkt 452 ovan. De kostnader som är knutna till dessa ansökningar uppgår till ett sammanlagt belopp av 19254,20 euro. I övrigt ska yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet lämnas utan bifall.

472 Bland sina yrkanden om ogiltigförklaring har sökanden omedelbart efter sitt yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet framställt ett yrkande om ogiltigförklaring i mån av behov av revisionsrättens räkenskapsförares båda beslut av den 4 och 7 juni 2019. Därvidlag ska det anses att sökanden, utan att framställa någon anmärkning som specifikt avser dessa båda beslut, har yrkat att de ska ogiltigförklaras såvitt avser det i respektive beslut angivna beloppet jämte ränta från den 31 maj 2019, vilket enligt de beräkningar som revisionsrättens räkenskapsförare har utfört uppgick till 153584,10 euro den 4 juni 2019 och till 153495,84 euro den 7 juni 2019.

473 I det aktuella fallet ska det konstateras att det var genom skrivelsen av den 7 juni 2019 som revisionsrättens räkenskapsförare fastställde att betalning hade skett genom att beakta den ränta som skulle ha betalats per den dagen (se punkt 57 ovan). Mot bakgrund av den slutsats som tribunalen har dragit i punkt 471 ovan ska därför yrkandet om ogiltigförklaring av det beslut av revisionsrättens räkenskapsförare som återfinns i hennes skrivelse av den 7 juni 2019 bifallas i den del som det i nämnda beslut föreskrivs betalning av dröjsmålsränta till en räntesats av 3,5 procent på det i punkt 471 ovan angivna beloppet.

474 Under dessa omständigheter saknas det anledning att ogiltigförklara beslutet av den 4 juni 2019, vilket innehåller ett annat belopp – jämte ränta för tiden från den 31 maj till den 4 juni 2019 – än det belopp som revisionsrättens räkenskapsförare fastställde den 7 juni 2019 och som sökanden faktiskt har betalat.

475 Sökanden har yrkat att tribunalen ska förplikta revisionsrätten att till honom återbetala det belopp som den betecknade som felaktigt utbetalat och att till honom betala ränta till en räntesats av 3,5 procent från den 31 maj 2019, det vill säga den dag då han enligt det angripna beslutet senast var skyldig att betala ett sammanlagt belopp av 153407,58 euro, till den dag då fullständig betalning sker.

476 Det ska erinras om att när unionsdomstolen ogiltigförklarar en rättsakt, innebär detta att rättsakten retroaktivt elimineras från rättssystemet (se dom av den 30 juni 2021, Mélin/parlamentet, T‑51/20, ej publicerad, EU:T:2021:398, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

477 Enligt artikel 266 FEUF ska den institution, det organ eller den byrå vars rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen om ogiltigförklaring. Alltså innebär den bestämmelsen en skyldighet för svarandeinstitutionen att vidta de åtgärder som krävs för att undanröja verkan av de konstaterade oegentligheterna (se dom av den 30 juni 2021, Mélin/parlamentet, T‑51/20, ej publicerad, EU:T:2021:398, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

478 Om den ogiltigförklarade rättsakten redan har verkställts, innebär vidare undanröjandet av dess verkningar i princip att den rättsliga situation som sökanden befann sig i före dess antagande ska återställas (se dom av den 30 juni 2021, Mélin/parlamentet, T‑51/20, ej publicerad, EU:T:2021:398, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

479 Såvitt avser betalning av ränta till en räntesats av 3,5 procent räknat från den 31 maj 2019 ska följande påpekas.

480 Av EU-domstolens praxis framgår att när belopp har tagits ut i strid med unionsrätten, följer det av unionsrätten att det föreligger en skyldighet att återbetala dessa belopp jämte ränta. Så är bland annat fallet när beloppen har uppburits med tillämpning av en unionsrättsakt som har ogiltigförklarats av unionsdomstolen (dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos, C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkterna 66 och 67).

481 Såvitt särskilt avser fall där unionsdomstolen har ogiltigförklarat en rättsakt som har inneburit att ett belopp har betalats till unionen, har EU-domstolen slagit fast att betalning av dröjsmålsränta utgör en åtgärd för att följa domen om ogiltigförklaring, i den mening som avses i artikel 266 första stycket FEUF, i den mån den åtgärden syftar till att schablonmässigt gottgöra borgenären för att denne inte har kunnat förfoga över sin fordran och till att uppmuntra gäldenären att så snart som möjligt följa domen om ogiltigförklaring (dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos, C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkt 68).

482 I det aktuella fallet ska räntan, i linje med vad revisionsrätten angav vid förhandlingen, beräknas från den 7 juni 2019, det vill säga från den dag då sökanden gjorde sin betalning. Påförandet av dröjsmålsränta från dagen för sökandens betalning av det ifrågavarande beloppet tjänar nämligen syftet att schablonmässigt gottgöra sökanden för att han har berövats möjligheten att förfoga över sina medel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos, C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkt 85).

483 Såvitt avser den räntesats som sökanden har krävt, det vill säga 3,5 procent, följer det av rättspraxis att den tillämpliga räntesatsen i enlighet med artikel 99.2 b i förordning 2018/1046 ska beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner per den första kalenderdagen i den månad då förfallodagen infaller, ökad med tre och en halv procentenhet (se, analogt, beslut av den 27 januari 2016, ANKO/kommissionen och REA, T‑165/14 DEP, ej publicerat, EU:T:2016:108, punkt 50).

484 Eftersom sökanden har krävt betalning av ränta enbart till en räntesats av 3,5 procent och inte till den räntesats som ECB tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner ökad med 3,5 procentenheter, är det enbart påkallat att besluta att dröjsmålsränta i det aktuella fallet ska löpa på beloppet 19254,20 euro till en räntesats av 3,5 procent från den 7 juni 2019 fram till dess att revisionsrätten erlägger fullständig betalning.

485 Sökanden har yrkat att revisionsrätten ska förpliktas att gottgöra honom för den ideella skada som han har lidit, vilken han i överensstämmelse med rätt och billighet (ex æquo et bono) har värderat till 50000 euro. Han har gjort gällande att revisionsrätten har skadat hans karriär och hans rykte genom att gå ut med flera på varandra följande meddelanden om existensen av och slutsatserna i Olafs rapport vid en tidpunkt då han själv inte hade tillgång vare sig till den rapporten eller till en eventuell förberedande rapport från revisionsrättens ordförande. I detta hänseende har sökanden påpekat att Olafs rapport gjordes tillgänglig för revisionsrättens ledamöter och Europaparlamentets budgetkontrollutskott den 3 juli 2018, samtidigt som sökanden inte delgavs den förberedande rapporten från revisionsrättens ordförande, vilken innehöll Olafs rapport, förrän den 5 oktober 2018. Enligt sökanden hade emellertid pressen redan den 11 juli 2018, på grundval av en läcka, spridit information om existensen av och slutsatserna i Olafs rapport. I detta sammanhang har sökanden klandrat revisionsrätten för att den inte genomförde en utredning i syfte att hitta den exakta källan till läckan. Sökanden har också erinrat om att revisionsrätten samma dag, alltså den 11 juli 2018, gick ut med ett pressmeddelande och ett meddelande till hela sin personal.

486 Sökanden anser att revisionsrätten, genom att bekräfta Olafs utredning i meddelanden där han utpekades och genom att ange att åtgärder skulle komma att vidtas i syfte att återkräva bedrägliga utgifter, spred information med innebörden att han hade gjort sig skyldig till förskingring, varvid revisionsrätten allvarligt underminerade den oskuldspresumtion som han hade rätt att omfattas av. Enligt sökanden innebar detta att revisionsrätten tog ställning utan att förfoga över nödvändiga upplysningar, i strid med de krav som följer av den i artikel 41 i stadgan stadfästa principen om god förvaltningssed och i strid med sina befogenheter. Sökanden har också gjort gällande att processuella garantier enligt EUF-fördraget liksom revisionsrättens arbetsordning har åsidosatts.

487 I repliken har sökanden hävdat att revisionsrätten har åsidosatt principen om oskuldspresumtion, principen om god förvaltningssed – närmare bestämt regeln om opartiskhet och den omsorgsplikt som åvilar unionsinstitutionerna – och de processuella garantierna samt tystnadsplikten.

488 Revisionsrätten anser att sökandens skadeståndsyrkande inte kan upptas till sakprövning av det skälet att det har framställts inom ramen för en talan om ogiltigförklaring väckt med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF och inte inom ramen för en självständig talan väckt med stöd av artiklarna 268 och 340 FEUF. Vid förhandlingen vitsordade revisionsrätten att den inte bestred den principiella möjligheten att inom ramen för en och samma talan framställa både ett skadeståndsyrkande och ett yrkande om ogiltigförklaring. Däremot har revisionsrätten gjort gällande att sökandens skadeståndsyrkande inte kan upptas till sakprövning av det skälet att detta yrkande inte grundar sig på en i rättslig mening tillräcklig redogörelse såvitt avser samtliga villkor som måste vara uppfyllda för att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska inträda. Revisionsrätten har därvidlag erinrat om att sökanden först i repliken lade fram sitt skadeståndsyrkande på ett mer strukturerat sätt.

489 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det följer av fast rättspraxis att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar i den mening som avses i artikel 340 andra stycket FEUF förutsätter att flera kumulativa villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs unionsinstitutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan (se dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB, C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkt 64 och där angiven rättspraxis).

490 Om något av de tre villkoren för att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska inträda inte är uppfyllt, ska ett skadeståndsyrkande ogillas utan att det behöver prövas huruvida de båda andra villkoren är uppfyllda (se beslut av den 11 november 2014, Bergallou/parlamentet och rådet, T‑22/14, ej publicerat, EU:T:2014:954, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

491 Till stöd för sitt skadeståndsyrkande har sökanden i allt väsentligt klandrat revisionsrätten för två handlanden, nämligen dels underlåtenhet att utföra en utredning i syfte att fastställa den exakta källan till läckan avseende existensen av och slutsatserna i Olafs rapport om honom, dels spridning av ett pressmeddelande och ett meddelande till hela den egna personalen den 11 juli 2018, alltså efter nämnda läcka av information men före delgivningen med sökanden av Olafs rapport eller den förberedande rapporten från revisionsrättens ordförande.

492 Vid förhandlingen angav revisionsrätten att det inte hade publicerats något pressmeddelande på dess eget initiativ, något som sökanden inte bestred. Att det skulle föreligga ett pressmeddelande framgår inte heller av handlingarna i målet. Således ska det i samband med prövningen av förevarande skadeståndsyrkande inledningsvis konstateras att inget avseende ska fästas vid den anmärkning från sökandens sida som grundar sig på förekomsten av ett pressmeddelande från revisionsrätten, eftersom den anmärkningen inte är tillräckligt underbyggd.

493 Dessutom är det tillräckligt att konstatera att det framgår av revisionsrättens yttranden vid förhandlingen, vilka inte bestreds av sökanden i det aktuella hänseendet, att revisionsrätten skickade ut ett meddelande till hela sin personal den 11 juli 2018 enbart med anledning av att pressen, på grundval av en läcka, redan hade spridit information om existensen av och slutsatserna i Olafs rapport. Vid förhandlingen preciserade revisionsrätten att den hade besvarat några frågor i ämnet från journalister, varefter dessa svar hade spridits till hela den egna personalen. Detta bekräftas också dels av själva lydelsen av meddelandet från revisionsrätten till den egna personalen, där det hänvisas till frågor från pressen, dels av den tidningsartikel som sökanden har åberopat i punkt 234 i ansökan, där det hänvisas till en välinformerad källa som har uttalat sig anonymt och uppges ha lämnat upplysningar till pressen om Olafs utredning avseende sökanden.

494 Av detta följer att det var denna läcka av förhandsinformation från en anonym tredje part till pressen som föranledde det meddelande som revisionsrätten senare skickade till hela sin personal och som i praktiken utgör grundvalen för sökandens påståenden om den skada som hans karriär och rykte ska ha lidit. Sökanden har emellertid inte anfört någon omständighet som gör det troligt att den aktuella läckan till pressen om existensen av och slutsatserna i Olafs rapport avseende honom skulle kunna tillskrivas revisionsrätten.

495 Eftersom sökanden alltså inte har styrkt att den skada som ska ha drabbat hans karriär och rykte var en direkt följd av ett handlande som kan tillskrivas revisionsrätten, drar tribunalen slutsatsen att det inte går att fastställa något vållande från revisionsrättens sida, varför det första av de i punkt 489 ovan nämnda villkoren för att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska inträda inte är uppfyllt. Därutöver kan det också noteras att sökanden har klandrat revisionsrätten för underlåtenhet att genomföra en utredning i syfte att fastställa den exakta källan till den ifrågavarande läckan av information till pressen men därvid inte har angett den rättsliga grund som skulle ha gett upphov till en skyldighet för revisionsrätten att göra detta, särskilt inte i den mån som det rörde sig om en läcka av information som inte kunde tillskrivas revisionsrätten.

496 Sökandens skadeståndsyrkande ska således ogillas utan att tribunalen behöver fastställa huruvida det kan upptas till sakprövning.

497 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna ska vidare vardera rättegångsdeltagarna bära sina rättegångskostnader, om deltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter. Tribunalen får emellertid besluta att en rättegångsdeltagare – förutom att bära sina rättegångskostnader – delvis ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

498 Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras såvitt avser ett belopp av 19254,20 euro, vilket motsvarar omkring en åttondel av det sammanlagda belopp av 153407,58 euro som revisionsrätten ansåg vara felaktigt. Sökanden har alltså tappat målet såvitt avser sju åttondelar av det beloppet liksom såvitt avser sitt skadeståndsyrkande. Därför ska sökanden förpliktas att ersätta revisionsrättens rättegångskostnader och bära fyra femtedelar av sina egna rättegångskostnader, medan revisionsrätten ska ersätta den återstående femtedelen.

1 Rättegångsspråk: franska.