Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 2 september 2021
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets förordning av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, 2009, s. 16).
3 Kommissionens förordning av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn (EUT L 316, 2009, s. 65).
4 Medan mål C‑176/20 avser jordbruksproduktionsåret 2015, rör den hänskjutande domstolens frågor huvudsakligen bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 2013, 347, s. 608, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 23). Förevarande mål avser jordbruksproduktionsåret 2014, på vilket förordning nr 73/2009 är tillämplig. Denna förordning har ersatts av förordning nr 1307/2013.
5 Systemet med enhetlig arealersättning är ett förenklat inkomststödsystem av övergångskaraktär som är avsett för jordbrukare i de nya medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken.
6 Rådets förordning av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 2003, s. 1).
7 Monitorul Oficial al României nr 235 av den 2 april 2014.
8 Monitorul Oficial al României, del I, nr 1043 av den 21 december 2006, nedan kallad OUG nr 125/2006.
9 Monitorul Oficial al României nr 332 av den 23 april 2008, nedan kallad RMA nr 246/2008.
10 Monitorul Oficial al României nr 423 av den 17 juni 2003.
11 Monitorul Oficial al României nr 640 av den 29 september 2009.
12 Monitorul Oficial al României nr 545 av den 3 augusti 2012.
13 Monitorul Oficial al României nr 267 av den 13 maj 2013 (nedan kallad OUG nr 34/2013).
14 Ursprungligen ingicks koncessionsavtalet för en areal bestående av betesmark på 341,70 hektar, som senare, till följd av ändringen av avtalet av den 25 juni 2015, minskades till 170,36 hektar. Det rör sig om det koncessionsavtal som även är aktuellt i mål C‑176/20.
15 Avio Lucos gjorde gällande att arrendet hade fastställts till ett belopp som nästan motsvarade stödet och att det faktiskt hade utbetalats till den lokala myndigheten.
16 I enlighet med detta avtal skulle Avio Lucos ställa den kommunala arealen till de nämnda personernas förfogande för fritt, permanent och ovillkorligt bete. Tillträdet till betesmarken var inte villkorat av att det skulle betalas något belopp eller ges någon annan förmån som motprestation. Vidare skulle bolaget ombesörja årligen och på egen bekostnad putsning av betesmarken, rensning av giftiga gräsarter samt avledning av överskottsvatten från arealen i syfte att säkerställa optimala villkor för att betesmarken skulle hållas i god hävd. Samma fysiska personer skulle å sin sida ställa sina djur till förfogande för Avio Lucos för permanent bete på den kommunala arealen. Slutligen angavs i avtalet att djuren ställdes till förfogande för Avio Lucos utan att egendomsrätten till dem skulle överlåtas till Avio Lucos. De fysiska personerna skulle förbli djurens rättmätiga ägare.
17 Se fotnot 55 i detta förslag till avgörande.
18 Dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies ( C‑502/19, EU:C:2019:1115, punkterna 55 och 56 och där angiven rättspraxis).
19 Artikel 58 första stycket i förordning nr 1122/2009 anges i beslutet om hänskjutande som rättslig grund för att påföra Avio Lucos fleråriga påföljder, medan artikel 80 första stycket i förordning nr 73/2009, som avser återkrav av felaktigt utbetalda belopp, endast anges bland de tillämpliga bestämmelserna.
20 Se artikel 1 i förordning nr 1122/2009.
21 I artikel 34.5 i förordning nr 1122/2009 föreskrivs visserligen att [o]m en areal används gemensamt, ska de behöriga myndigheterna på ett fiktivt sätt fördela denna areal mellan de enskilda jordbrukarna i förhållande till deras användning av den eller till rätten till sådan användning (min kursivering). Denna bestämmelse saknar emellertid relevans i det nationella målet.
22 Stödrättigheter tilldelas i enlighet med rådets förordning nr 1782/2003
23 Min kursivering.
24 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkt 58).
25 Min kursivering.
26 Se, för ett liknande resonemang, artikel 124.1 andra stycket i förordning nr 73/2009.
27 Se dom av den 14 oktober 2010, Landkreis Bad Dürkheim ( C‑61/09, EU:C:2010:606, punkterna 61–63), och dom av den 2 juli 2015, Demmer ( C‑684/13, EU:C:2015:439, punkterna 61–62).
28 I artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003, med rubriken Användning av stödrättigheter, föreskrivs att [m]ed stödberättigande hektar skall avses alla jordbruksarealer inom jordbruksföretaget som upptas av åkermark och permanent betesmark, utom arealer beväxta med permanenta grödor, som är skogbeväxta eller används för annat än jordbruksverksamhet.
29 Dom av den 14 oktober 2010, Landkreis Bad Dürkheim ( C‑61/09, EU:C:2010:606, punkt 54).
30 Dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365) (nedan kallad domen Pontini).
31 I artikel 3 b i rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 160, 1999, s. 21) föreskrevs att med jordbruksföretag avses alla produktionsenheter som drivs av producenten och som ligger inom en enda medlemsstats territorium. I artikel 12.2 b i denna förordning föreskrevs att [v]id fastställande av djurtäthetsfaktorn på jordbruksföretaget skall följande beaktas: … b) Grovfoderareal, vilket innebär den areal på företaget som är tillgänglig för uppfödning av nötkreatur och får eller getter under hela kalenderåret ….
32 Se dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkterna 62 och 70), samt dom av den 2 juli 2015, Demmer ( C‑684/13, EU:C:2015:439, punkt 56 och där angiven rättspraxis).
33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkterna 69 och 70).
34 Dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkterna 75 och 76).
35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkt 82).
36 Dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkterna 83 och 86).
37 Dom av den 24 juni 2010, Pontini m.fl. ( C‑375/08, EU:C:2010:365, punkterna 86 och 87).
38 Dom av den 14 oktober 2010, Landkreis Bad Dürkheim ( C‑61/09, EU:C:2010:606, punkterna 54 och 55).
39 Utöver de mål för den gemensamma jordbrukspolitiken som nämns i punkt 51 i förevarande förslag till avgörande, har den italienska regeringen angett att en skyldighet att styrka rätten att använda de arealer som avses i ansökan också är ett skyddsmedel för den nationella skattemyndighet som kommer att vara ekonomiskt ansvarig för det fall att de utgifter som bedömts vara olagliga inte erkänns.
40 Den franska regeringen har exempelvis i sitt skriftliga yttrande förklarat att användningen av jordbruksmark i Frankrike fortfarande oftast bygger på muntliga överenskommelser och inte på formell juridisk handling. Kravet på att dessa jordbrukare, som faktiskt använder skiften utan att för det ändamålet inneha någon handling, såsom ett arrendeavtal eller annan ägarhandling, ska kunna styrka sin rätt att använda skiftena skulle leda till att de inte kan beviljas enhetlig arealersättning.
41 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mazák i målet Landkreis Bad Dürkheim ( C‑61/09, EU:C:2010:265, punkt 52).
42 Det framgår inte uttryckligen av de handlingar som ingetts till domstolen att kravet på att vara uppfödare eller djurägare även är tillämpligt på sökande som själva äger betesmarken. Se artikel 2 d OUG nr 34/2013, som anges i punkt 20 i detta förslag till avgörande.
43 Som den rumänska regeringen har påpekat, konstaterade Europeiska revisionsrätten, efter en revision som genomfördes mellan den 13 och den 23 september 2011, att större delen av betalningarna enligt systemet för enhetlig arealersättning … görs till ett litet antal mycket stora jordbruksföretag, medan många småföretag uppbär stöd med ringa belopp. Vad gäller referensperioden har Europeiska revisionsrätten preciserat att [e]n samlad ansökan inte får underkastas någon särskild administrativ prövning som syftar till att kontrollera huruvida stödsökanden verkligen är jordbrukare, det vill säga om det rör sig om den person som bär den ekonomiska risken för jordbruksverksamhet på den anmälda marken i syfte att beviljas stöd. Det följer av dessa konstateranden att effekterna av stödet enligt systemet med enhetlig arealersättning hade minskat i Rumänien, eftersom stödet, i stället för att fördelas mellan enskilda jordbrukare, gynnade ägare av storskalig mark som därigenom erhöll en betydande vinst, trots att de inte bedrev någon jordbruksverksamhet i eget namn. Enligt APIA och den rumänska regeringen skulle så vara fallet i förevarande mål, eftersom Avio Lucos åtog sig att ställa marken till uppfödarnas förfogande, medan den permanenta betesmarken faktiskt skulle utnyttjas av de fysiska samarbetspartner som var djurägare. På samma sätt, med hänsyn till den risk som utövandet av verksamheten medför och som även motiverar att de vinster som hänger samman med att en stödordning/en stödåtgärd/arealrelaterat stöd beviljas, bar i förevarande fall endast fysiska personer alla de risker som djuruppfödning medför.
44 Den italienska regeringen har i sitt skriftliga yttrande angett att så är fallet i Italien.
45 Den rumänska regeringen har i detta avseende påpekat att den rumänska lagstiftaren, såvitt gäller det andra fallet, har infört en fakultativ standard för djurtäthet och/eller lämpliga betessystem som godkänts och uttryckligen föreskrivs i bilaga III till förordning nr 73/2009.
46 Se skäl 4 i förordning nr 73/2009.
47 Se skäl 7 i förordning nr 73/2009.
48 Den rumänska regeringen har i sitt skriftliga yttrande angett att den rumänska lagstiftaren hade valt att föreskriva att endast koncessionshavare som är djurägare eller djurhållare får ingå koncessionsavtal avseende betesmark som är offentligt ägd av regionala förvaltningsenheter. Frågan är föremål för den första tolkningsfrågan i mål C‑176/20.
49 Se dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 22), dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 46), och dom av den 17 oktober 2018, Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:833, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
50 Se dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 23), och dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
51 Se dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
52 Se dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506, punkt 27 och där angiven rättspraxis).
53 Dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkt 31).
54 Se dom av den 4 mars 2020, Telecom Italia ( C‑34/19, EU:C:2020:148, punkt 61).
55 Detta beslut (2815472/28.12.2015) har överklagats på administrativ väg. Förvaltningsmyndigheten avslog överklagandet genom ett beslut som sedan ogiltigförklarades den 12 maj 2017 av Tribunalul Dolj (Förstainstansdomstolen i Dolj) på grund av bristfällig motivering. APIA överklagade domen till Curtea de Apel Craiova (Appellationsdomstolen i Craiova) som den 11 oktober 2017 upphävde domen och återförvisade målet till Tribunalul Dolj (Förstainstansdomstolen i Dolj). Sistnämnda domstol ogillade talan genom dom av den 24 april 2018. Avio Lucos överklagade detta avgörande, vilket avvisades den 29 oktober 2018. Samma domstol ogillade yrkandet om att en begäran om förhandsavgörande skulle inges till EU-domstolen. Avio Lucos överklagade denna dom, men överklagandet avvisades den 14 februari 2019.