Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 17 mars 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Se O’Connor, B. och Kireeva, I, What’s in a name? The feta cheese saga, International Trade Law & Regulation, vol. 9, 2003, s. 110.

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1). Den förordningen ändrades senast genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2117 av den 2 december 2021 om ändring av förordningarna (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter, (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, (EU) nr 251/2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och (EU) nr 228/2013 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (EUT L 435, 2021, s. 262).

4 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Canadene Cheese Trading och Kouri ( C‑317/95, EU:C:1997:311, punkterna 9–19).

5 Se kommissionens förordning (EG) nr 1829/2002 av den 14 oktober 2002 om ändring av bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 när det gäller beteckningen Feta (EGT L 277, 2002, s. 10).

6 Se fotnot 3 i förevarande förslag till avgörande.

7 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671). Den förordningen ändrades senast genom förordning 2021/2117.

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/787 av den 17 april 2019 om definition, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, användning av namn på spritdrycker i presentationen och märkningen av andra livsmedel, skydd av geografiska beteckningar för spritdrycker, användning av jordbruksalkohol och destillat av jordbruksprodukter i alkoholhaltiga drycker samt om upphävande av förordning (EG) nr 110/2008 (EUT L 130, 2019, s. 1).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 84, 2014, s. 14). Den förordningen ändrades senast genom förordning 2021/2117. Se även fotnot 28 i detta förslag till avgörande.

10 Se förordning nr 1151/2012, artikel 5.1 och 5.2. Vad gäller vin, se förordning nr 1308/2013, artikel 93.1 a och b.

11 Se beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 augusti 1997, Canadane Cheese Trading och Kouri ( C‑317/95, EU:C:1997:393). Se dock förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i målet Canadene Cheese Trading och Kouri ( C‑317/95, EU:C:1997:311).

12 Kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (EGT L 148, 1996, s. 1), i den del där beteckningen Feta registrerade som en SUB.

13 Dom av den 16 mars 1999, Danmark m.fl./kommissionen ( C‑289/96, C‑293/96 och C‑299/96, EU:C:1999:141).

14 Se dom av den 16 mars 1999, Danmark m.fl./kommissionen ( C‑289/96, C‑293/96 och C‑299/96, EU:C:1999:141, punkterna 81–103).

15 Dom av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen ( C‑465/02, C‑293/96 och C‑466/02, EU:C:2005:636).

16 Förordning nr 1151/2012 ändrades genom förordning 2021/2117. Genom den infördes ändringar av bland annat texten i artikel 13 i förordning nr 1151/2012, som dock är irrelevanta för förevarande mål.

17 Se förordning nr 1829/2002, skäl 11.

18 Se förordning nr 1829/2002, skäl 32.

19 Se dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego ( C‑614/17, EU:C:2019:344, punkt 16).

20 Se Dworkin, R., Law’s Empire, Harvard University Press, Cambridge 1986. Jag är visserligen skeptisk till Dworkins uppslag om att det kan finnas mer än ett korrekt juridiskt svar, men är övertygad om hans idé att sökandet efter den bästa lösningen är en av de principer som bör vara vägledande för domarna.

21 Jag anser att det måste klargöras att vissa argument kan ingå i mer än en kategori. För enkelhetens skull har jag tagit med sådana argument i den kategori som enligt min uppfattning är mest relevant.

22 Min kursivering.

23 Min kursivering.

24 I det första Feta-målet, som handlade om grekiska bestämmelser som hindrade saluföring av dansk ost under namnet Feta, ansåg generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer att sådana bestämmelser utgjorde ett hinder för den fria rörligheten för varor och således omfattades av EU:s bestämmelser om förbud mot åtgärder med motsvarande verkan (nu artikel 34 FEUF). Generaladvokaten ansåg emellertid att sådana bestämmelser, även om de utgör ett handelshinder, kan berättigas av skyddet för industriell och kommersiell äganderätt. Se fotnot 11 i förevarande förslag till avgörande.

25 Se, exempelvis, dom av den 2 maj 2019, Fundación Consejo Regulador de la Denominación de Origen Protegida Queso Manchego ( C‑614/17, EU:C:2019:344, punkterna 23–28).

26 I skäl 20 i förordning nr 1151/2012 anges i tillämpliga delar följande: Åtgärder bör vidtas för utveckling av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar på unionsnivå och för att främja inrättandet av mekanismer för deras skydd i tredjeländer inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) eller multilaterala och bilaterala avtal och därigenom bidra till erkännandet av produktkvalitet och av tillverkningssätt som en mervärdesfaktor. I skäl 27 i förordning nr 1151/2012 anges dessutom att EU förhandlar med sina handelspartner om internationella avtal, även sådana som rör skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och att namnen kan föras in i registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar för att säkerställa att de verkligen skyddas och att det kontrolleras hur dessa namn används.

27 Vad gäller vin, se förordning nr 1308/2013, särskilt artiklarna 89, 119.1 och 122.4. Vad gäller spritdrycker, se förordning nr 2019/787, artikel 1.2 och skäl 7. Vad gäller aromatiska vinprodukter, se förordning nr 251/2014, artikel 1.3 och skäl 6.

28 Vad gäller vin, se förordning nr 1308/2013, artiklarna 93–111. Vad gäller spritdrycker, se förordning nr 2019/787, artiklarna 21–42. Vad gäller aromatiska vinprodukter överfördes bestämmelserna om skydd av geografiska beteckningar för sådana produkter till förordningen nr 1151/2012, genom ändringar som infördes genom förordning 2021/2117 (se förordning 2021/2117, artikel 3 och skäl 77). Bestämmelserna i förordning nr 251/2014 avser nu enbart definition, beskrivning, presentation och märkning av aromatiserade vinprodukterna, och inga ändringar har gjorts av hänvisningarna till export till tredjeländer.

29 Enligt Konungariket Danmark var dessa rättsakter bland annat rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), artikel 19.1, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1), artiklarna 10.3 c, 11 b och 16.5 b och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1), artiklarna 9.3 c, 10 b och 18.1 b.

30 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 2013, s. 15).

31 Skäl 2 i förordning nr 1151/2012 har följande lydelse: Unionens medborgare och konsumenter efterfrågar i allt högre grad såväl kvalitetsprodukter som traditionella produkter. De är också måna om att bevara mångfalden inom unionens jordbruksproduktion. Detta skapar en efterfrågan på jordbruksprodukter eller livsmedel med identifierbara, specifika egenskaper, särskilt sådana som är kopplade till deras geografiska ursprung. I skäl 29 i förordningen anges följande: Namnen i registret bör skyddas i syfte att säkerställa att de används på rättvisande sätt och för att förhindra förfaranden som kan leda till att konsumenterna vilseleds. I skäl 40 i förordningen anges dessutom följande: För att skydda registrerade namn mot missbruk eller förfaranden som kan vilseleda konsumenter, bör användningen av ett registrerat namn reserveras.

32 Se Europeiska kommissionen, Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, KOM(2010) 733 slutlig, den 10 december 2010. Den ursprungliga lydelsen av artikel 13.3 i det förslaget var följande: Medlemsstaterna ska vidta lämpliga administrativa och juridiska åtgärder för att förebygga eller förhindra otillåten användning av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar enligt punkt 1, särskilt på begäran av en producentgrupp enligt artikel 42 a.

33 Se Europaparlamentets betänkande om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, förslag till Europaparlamentets lagstiftningsresolution, A7–0266/2011, den 12 juli 2011, ändringsförslag 55. Min kursivering.

34 Se yttrandet från Regionkommittén om En ambitiös EU-politik för kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, den 12 maj 2011 (EUT C 192, 2011, s. 28) (nedan kallat Regionkommitténs yttrande), avsnitt C.

35 Se Regionkommitténs yttrande, som anges i fotnot 34 i detta förslag till avgörande, punkt 24. Min kursivering.

36 C‑491/01, EU:C:2002:741 (nedan kallad domen i målet BAT), punkterna 203–217.

37 C‑507/17, EU:C:2019:772 (nedan kallad domen i målet Google), punkterna 53–65.

38 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

39 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1), samt rättelse (EUT L 127, 2018, s. 2).

40 För att ta ett klassiskt exempel utökade domstolen, redan i domen av den 20 februari 1979, Rewe-Zentral (Cassis de Dijon) ( 120/78, EU:C:1979:42), listan över eventuella skäl som motiverar upprätthållande av handelshinder jämfört med vad som föreskrivs i fördragen och slog fast att listan inte är uttömmande.

41 Se, exempelvis, Europeiska kommissionen, Study on economic value of EU quality schemes, geographical indications (GIs) and traditional specialities guaranteed (TSGs), Europeiska unionens publikationsbyrå, 2021.

42 Såsom redan har förklarats har Konungariket Danmark inte bestridit förekomsten av denna behörighet. Danmark har endast hävdat att den inte utövades när förordning nr 1151/2012 antogs.

43 Namnet är påhittat.

44 Se Davies, G., Free Movement, the Quality of Life and the Myth that the Court Balances Interests, i Koutrakos, P. m.fl. (utg.), Exceptions from EU Free Movement Law: Derogation, Justification and Proportionality, Hart Publishing, Oxford, 2016, s. 214.

45 Dagens tanke med skydd av geografiska beteckningar som immateriella rättigheter har sina rötter i det franska begreppet terroir, som utvecklades med avseende på vin. Det kan spåras tillbaka till försöken att förebygga bedrägerier på den franska vinmarknaden efter att vinodlingar hade förstörts av vinlöss. Se Calboli, I., Geographical Indications between Trade, Development, Culture, and Marketing: Framing a Fair(er) System of Protection in the Global Economy?, i Calboli, I. och Wee Loon, N.-L. (utg.), Geographical Indications at the Crossroads of Trade, Development, and Culture, Cambridge University Press, 2017, s. 3. Se även, exempelvis, Chaisse, J. m.fl. (utg.), Wine Law and Policy: From National Terroirs to a Global Market, Brill Nijhoff, 2021 och Zappalaglio, A., The Transformation of EU Geographical Indications Law: The Present, Past and Future of the Origin Link, Routledge, 2021.

46 Se dom av den 25 oktober 2017, kommissionen/rådet (Reviderad Lissabonöverenskommelse) ( C‑389/15, EU:C:2017:798, punkt 15).

47 Se även, exempelvis, Kireeva, I, The new European Regulation on Quality Schemes for Agricultural Products and Foodstuffs, i McMahon, J.A. och Cardwell, M.N. (utg.), Research Handbook on EU Agricultural Law, Edward Elgar, 2015, s. 285 och Nathon, N., The Protection of Geographical Indications for Agricultural Products in the European Union, i Sundara Rajan, M.T. (utg.), The Cambridge Handbook of Intellectual Property in Central and Eastern Europe, Cambridge University Press, 2019, s. 349.

48 Se dom av den 8 september 2009, Budějovický Budvar ( C‑478/07, EU:C:2009:521, punkt 114), och dom av den 22 december 2010, Bayerischer Brauerbund ( C‑120/08, EU:C:2010:798, punkt 59).

49 Se dom av den 9 juni 1998, Chiciak och Fol ( C‑129/97 och C‑130/97, EU:C:1998:274, punkterna 25 och 26), och dom av den 8 september 2009, Budějovický Budvar ( C‑478/07, EU:C:2009:521, punkt 107).

50 Domstolen har även slagit fast att geografiska beteckningar och varumärken har olika syften. Se dom av den 20 september 2017, The Tea Board/EUIPO ( C‑673/15 P–C‑676/15 P, EU:C:2017:702, punkt 62).

51 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Giovanni Pitruzzella i målet Syndicat interprofessionnel de défense du fromage Morbier ( C‑490/19, EU:C:2020:730, punkt 29).

52 För skillnader mellan EU och Förenta staterna eller Kanada när det gäller strategier för att skydda geografiska beteckningar, se, exempelvis, Matthews, A., What Outcome to Expect on Geographical Indications in the TTIP Free Trade Agreement Negotiations with the United States?, och O’Connor, B., The Legal protection of GIs in TTIP: Is there an Alternative to the CETA Outcome, i Arfini, F. (utg.), Intellectual Property Rights for Geographical Indications. What is at Stake in the TTIP?, Cambridge Scholars Publishing, 2016, s. 1 och 19.

53 För en förteckning över relevanta internationella avtal som EU har ingått och som skyddar ordet Feta i tredjeländer, se registret GIview, som finns på https://ec.europa.eu.

54 Se förordning nr 1151/2012, skälen 20 och 27.

55 EU lyckades väl i förhandlingarna om skyddet av namnet Feta i de avtal som har ingåtts med Kanada, Kina och Singapore. Se fotnot 53 i förevarande förslag till avgörande.

56 För en utförlig diskussion, se exempelvis, Gangjee, D.S. (utg.), Research Handbook on Intellectual Property and Geographical Indications, Edward Elgar, Publishing, Cheltenham, 2016 och Blakeney, M., The Protection of Geographical Indications: Law and Practice, andra utgåvan, Edward Elgar, Publishing, Cheltenham, 2019.

57 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1753 av den 23 oktober 2019 om unionens åtgärder efter anslutningen till Genèveakten inom Lissabonöverenskommelsen om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar (EUT L 271, 2019, s. 1), skäl 5.

58 Se punkt 43 i förevarande förslag till avgörande.

59 Se, exempelvis, dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv) ( C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkterna 119 och 124) och dom av den 18 maj 2021, Asociaţia Forumul Judecătorilor din România m.fl. ( C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 176).

60 Se, exempelvis, dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑391/17, EU:C:2019:919), och dom av den 31 oktober 2019, kommissionen/Nederländerna ( C‑395/17, EU:C:2019:918). I dessa båda mål ansåg kommissionen däremot att åsidosättandet av artikel 4.3 FEU bestod i att respektive medlemsstat hade vägrat att kompensera för förlusten av EU:s traditionella egna medel, vilken uppstod till följd av beslut från regeringarna i de utomeuropeiska länder och territorier som de aktuella medlemsstaterna var ansvariga för. En annan situation där domstolen konstaterade en fristående överträdelse av artikel 4.3 FEU avsåg ett fall där en medlemsstat inte hade försett kommissionen med erforderliga upplysningar under ett administrativt överträdelseförfarande. Se, exempelvis, dom av den 2 september 2021, kommissionen/Sverige (Reningsverk för avloppsvatten) ( C‑22/20, EU:C:2021:669, punkt 149), och dom av den 8 mars 2022, kommissionen/Förenade kungariket (Bekämpning av bedrägerier med undervärdering) ( C‑213/19, EU:C:2022:167, punkt 598).

61 För ett klassiskt exempel, se dom av den 9 december 1997, kommissionen/Frankrike ( C‑265/95, EU:C:1997:595), (vanligen kallat målet om spanska jordgubbar, där domstolen slog fast att Republiken Frankrike hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt EU:s bestämmelser om den fria rörligheten, jämförda med vad som nu utgör 4.3 FEU, och enligt den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter, genom att inte vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder för att inte enskildas handlande ska hindra den fria rörligheten för frukt och grönsaker).

62 Se, exempelvis, dom av den 15 november 2005, kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkt 69), och dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv) ( C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkt 121).

63 Se, exempelvis, dom av den 30 maj 2006, kommissionen/Irland ( C‑459/03, EU:C:2006:345, punkterna 168–182) och dom av den 17 december 2020, kommissionen/Slovenien (ECB:s arkiv) ( C‑316/19, EU:C:2020:1030, punkterna 122–129).

64 Se, exempelvis, dom av den 14 december 1971, kommissionen/Frankrike ( 7/71, EU:C:1971:121, punkt 49), och dom av den 11 september 2014, kommissionen/Tyskland ( C‑525/12, EU:C:2014:2202, punkt 24).

65 C‑374/89, EU:C:1991:60, punkterna 12–16.

66 Se, exempelvis, De Baere, G. och Roes, T., EU loyalty as good faith, International & Comparative Law Quarterly, vol. 64, 2015, s. 829, Cremona, M. (utg.), Structural Principles in EU External Relations Law, Hart Publishing Oxford, 2018, Van Elsuwege, P., The Duty of Sincere Cooperation and Its Implications for Autonomous Member State Action in the Field of External Relations, i Varju, M. (utg.), Between Compliance and Particularism: Member State Interests and European Union Law, Springer Cham, 2019, s. 283 och Eckes, C., Disciplining Member States: EU Loyalty in External Relations, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, vol. 22, 2020, s. 85.

67 C‑45/07 ( EU:C:2009:81).

68 C‑246/07 ( EU:C:2010:203).

69 C‑620/16 ( EU:C:2019:256).