Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 15 juli 2021

1 Originalspråk: franska

2 Det vill säga de standarder som har fastställts av International Organization for Standardization (Internationella standardiseringsorganisationen). Denna icke-statliga organisation med säte i Genève (Schweiz) utgörs av ett nätverk av nationella standardiseringsorgan, i vilket samtliga medlemsstater var för sig är företrädda (på grund av att det finns ett organ i varje medlemsstat). ISO är en privat enhet, vars medel kommer från avgifter och bidrag från dess medlemmar, försäljning av dess publikationer, försäljning av tjänster samt eventuella bidrag från donatorer (se artikel 21.1 i ISO:s stadgar som finns att tillgå på följande internetadress: https://www.iso.org/en/publication/PUB100322.html).

3 Europaparlamentets och rådet direktiv av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1).

4 Det framgår av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen även i sak frågar EU-domstolen huruvida det uteblivna offentliggörandet av de berörda ISO-standarderna är förenligt med förordning (EU) nr 216/2013, av den 7 mars 2013 om elektroniskt offentliggörande av Europeiska unionens officiella tidning (EUT L 69, 2013, s. 1). Jag understryker redan här att denna förordning inte förefaller mig relevant med avseende på förevarande begäran om förhandsavgörande. Nämnda förordning innehåller nämligen inte någon uppgift som syftar till att klargöra vilka handlingar som ska offentliggöras i EUT.

5 Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG, (EUT L 316, 2012, s. 12).

7 Det framgår av beslutet om hänskjutande att begäran om verkställighetsåtgärd i enlighet med tillämplig nederländsk rätt grundar sig på artikel 14 i Tabaks- en rookwarenwet (lagen om tobaks- och rökvaror). I denna bestämmelse tillerkänns NVWA befogenhet att utfärda ett förvaltningsbeslut riktat mot tillverkarna, importörerna och distributörerna av tobaksprodukter i händelse dessa inte följer artikel 17a.1 och 17a.2 i nämnda lag, det vill säga inte vidtar de åtgärder som krävs för att deras produkter ska uppfylla tillämpliga krav eller, där så anses nödvändigt, för att dra tillbaka dem från marknaden.

8 Enligt kärandena i det nationella målet är den metod som avses i artikel 4.1 i direktiv 2014/40 grundad på användning av en rökarsimulerande mekanik i vilken mikroperforeringarna i cigarettfiltret inte är blockerade. Dessa mikroperforeringar gör det möjligt för ren luft att sippra in genom filtret och därmed minska halten av tjära, nikotin och kolmonoxid i den rök som inandas. En rökare vars fingrar och läppar delvis omsluter filtret inandas däremot en rök i vilken dessa ämnen har en högre koncentration.

9 Stichting gör gällande att mätmetoden Kanada Intense borde användas. Denna metod skulle enligt Stichting göra det möjligt att närma sig de verkliga förhållandena vid användning av filtercigaretter eftersom den förutsätter de blockeringar som finns av mikroperforeringarna i filtret. Jag noterar för alla eventualiteter att denna metod för närvarande undersöks av ISO (se https://www.iso.org/obp/ui/#iso:std:iso:tr:19478:-2:ed-1:v1:fr).

10 Närmare bestämt vill den hänskjutande domstolen ha svar på om denna metod står i överensstämmelse med artikel 114.3 FEUF i fråga om tillnärmningen av lagstiftningen om hälsa samt med Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (undertecknad i Genève den 21 maj 2003, och i vilken Europeiska unionen och dess medlemsstater är parter) liksom med artiklarna 24 och 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), vilka gäller barnets rättigheter respektive hälsoskydd.

11 Eftersom förevarande förslag till avgörande är inriktat på vissa särskilda aspekter i fråga om förevarande mål återges här endast den relevanta frågan. Samtliga tolkningsfrågor kan tillgås på internet och i EUT (EUT C 222, 2020, s. 17).

12 Jag erinrar om att rättsstatsprincipen tas upp i artikel 2 FEU.

13 Jag vill tillägga att Europadomstolen i detta avseende själv har slagit fast att lagen (som samtidigt innefattar skriven och oskriven lag) måste vara tillräckligt tillgänglig, eftersom ett ingrepp i en grundläggande rättighet ska vara föreskriven i lag, vilket vill säga att medborgaren med beaktande av omständigheterna ska kunna ha tillgång till tillräcklig information om de rättsregler som är tillämpliga i ett givet mål. Europadomstolen har vidare angett att endast en regel som är så tydligt angiven att medborgaren kan anpassa sitt agerande kan betraktas som lag, och att medborgarna vid behov med hjälp av informerad rådgivning i rimlig utsträckning med utgångspunkt i omständigheterna i målet kan förutse vilka följder som ett visst handlande kan medföra (se Europadomstolens dom av den 26 april 1979, Sunday Times/Förenade kungariket, CE:ECHR:1979:0426JUD000653874, § 49).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco/rådet (de förenade målen C‑39/05 P och C‑52/05 P, EU:C:2008:374, punkt 46).

15 Jag vill tillägga att andra förordningar och direktiv använder ISO-standarder på ett liknande sätt som i artikel 4.1 i direktiv 2014/40, det vill säga genom att endast hänvisa till dessa standarder. Se, exempelvis, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 576/2013 av den 12 juni 2013 om förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om upphävande av förordning (EG) nr 998/2003 (EUT L 178, 2013, s. 1), i vilken det i bilaga II, med rubriken Tekniska krav för transpondrar, hänvisas till ISO-standarderna 11784 och 11785. Se även, alltjämt som exemplifiering, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 2014, s. 146), i vars bilaga III, med rubriken Krav som ska uppfyllas av organ för bedömning av överensstämmelse för att de ska kunna bli anmälda organ, ISO-standarderna ISO/IEC 17065:2012 och 17025:2005 omnämns.

16 I enlighet med dessa krav ska endast hänvisningen till de harmoniserade standarderna offentliggöras i EUT och inte deras hela innehåll.

17 Inom unionen betecknas standarder som nationella, internationella, europeiska eller harmoniserade beroende på om de har antagits av ett nationellt eller ett internationellt standardiseringsorgan, av en europeisk standardiseringsorganisation eller på grundval av kommissionens begäran för tillämpningen av unionens harmoniseringslagstiftning (se artikel 2 led 1 a–d i förordning nr 1025/2012).

18 Jag hänvisar härvid till fotnot 2 i förevarande förslag till avgörande.

19 Se A. Brunet, Chapitre I: Le paradoxe de la normalisation: une activité d’intérêt général mise en œuvre par les parties intéressées, La normalisation en France et dans l’Union européenne: une activité privée au service de l’intérêt général?, Presses universitaires d’Aix-Marseille, Aix-en-Provence, 2012, s. 51.

20 Se dom av den 6 september 2017, Slovakien och Ungern/rådet (de förenade målen C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:631, punkt 62).

21 I motsats till vad som är fallet i fråga om harmoniserade standarder, vilka är resultatet av samverkan mellan de nationella europeiska standardiseringsorganen, medlemsstaterna och kommissionen, eftersom de här avsedda standarderna är framtagna av privata organ på uppdrag av kommissionen (beviljat på grundval av ett direktiv), är EU-institutionerna inte delaktiga i framtagningen av ISO-standarder.

22 För att upprepa den formulering som generaladvokat Bot använde i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Slovakien/rådet och Ungern/rådet ( C‑643/15 och C‑647/15, EU:C:2017:618, punkt 63).

23 Beträffande frågan om det i kraft av andra bestämmelser inom unionsrätten uttryckligen skulle kunna krävas att de berörda ISO-standarderna offentliggörs i sin helhet i EUT noterar jag för alla eventualiteter att det i artikel 13 i förordning nr 1049/2001 föreskrivs offentliggörande av andra handlingar än lagstiftningsakter och icke-lagstiftningsakter enligt artikel 297 FEUF. De tekniska standarder som anges i direktiv eller förordningar kan dock inte hänföras till någon av de kategorier av handlingar som avses i denna bestämmelse.

24 C‑345/06, EU:C:2008:212, punkt 67.

25 Kommissionens förordning (EG) nr 622/2003 av den 4 april 2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd (EUT L 89, 2003, s. 9).

26 Jag hämtar detta begrepp från kommissionsdokumentet Riktlinjer för genomförandet av direktiv som grundar sig på den nya metoden och helhetsmetoden, publicerat år 2000 (vilket närmare bestämt gäller de harmoniserade standarder som antagits på grundval av denna nya harmoniseringsmetod), i vilket de väsentliga kraven beskrivs som alla bestämmelser som behövs för att uppnå målet med ett direktiv och som sätter upp villkor för utsläppandet på marknaden av en produkt.

27 Se bland annat skäl 59 i direktiv 2014/40: Det är … nödvändigt att säkerställa att de skyldigheter som åläggs tillverkare, importörer och distributörer av tobaksvaror och relaterade produkter … garanterar en hög nivå av skydd för människors hälsa och konsumentskydd ….

28 Se punkt 11 i förevarande förslag till avgörande.

29 Se artikel 2 led 1 i förordning nr 1025/2012 (min kursivering).

30 Jag noterar i ett vidare sammanhang än det som berörs i förevarande mål att domstolen har slagit fast att det krävs att akter och deras beståndsdelar från unionens myndigheter offentliggörs i EUT, särskilt om dessa medför skyldigheter för enskilda. Särskilt har domstolen i sin dom av den 10 mars 2009, Heinrich ( C‑345/06, EU:C:2009:140, punkt 61), i sak funnit att det under alla omständigheter var nödvändigt att offentliggöra den bilaga som inte hade offentliggjorts i EUT, eftersom de anpassningsåtgärder som föreskrevs i denna innebar skyldigheter för enskilda. Domstolen har också, i en annan dom (dom av den 12 maj 2011, Polska Telefonia Cyfrowa, C‑410/09, EU:C:2011:294, punkt 34) funnit att kommissionens riktlinjer, vilka ska antas i enlighet med en av bestämmelserna i ett direktiv, måste offentliggöras i EUT om de innehåller skyldigheter som direkt eller indirekt skulle kunna göras gällande gentemot enskilda.

31 Jag noterar för alla eventualiteter att vissa medlemsstater (Republiken Frankrike, Ungern, Konungariket Nederländerna och Republiken Slovakien) föreskriver att obligatoriska tekniska standarder ska vara fritt och avgiftsfritt tillgängliga. Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har för övrigt slagit fast att standarder vars tillämpning är obligatorisk ska, med hänsyn till det författningsmässiga syftet att lagen ska vara tillgänglig,… kunna tillgås avgiftsfritt (Högsta förvaltningsdomstolen, sjätte avdelningen, 28 juli 2017, nr 402752, ECLI:FR:CECHS:2017:402752.20170728). Tillgången till sådana standarder visar sig dock i praktiken vara mycket begränsad. Association française de normalisation (Afnor, franska standardiseringsförbundet) förklarar att den avgiftsfria tillgången har hållits inne på begäran av ISO i fråga om samtliga standarder som tagits fram av denna organisation.

32 Jag påpekar att frågan huruvida användningen av de berörda ISO-standarderna är obligatorisk eller inte snarare ingår i den andra tolkningsfrågan och inte i den första. Det förefaller mig dock i sammanhanget vara ändamålsenligt att inom ramen för besvarandet av den första frågan redan nu göra några förtydliganden i fråga om denna del av förevarande begäran om förhandsavgörande.

33 Utom då kommissionen i tillämpning av artikel 4.3 i detta direktiv antar delegerade akter för att anpassa metoderna för att mäta dessa ämnen.

34 Jag ansluter mig här till kommissionens åsikt att de berörda standarderna ska användas för att fastställa om de filtercigaretter som släpps ut på marknaden befinner sig under dessa högsta tillåtna nivåer.

35 Det vill säga de direktiv som har antagits på grundval av rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod i fråga om teknisk harmonisering och standardisering (EGT C 136, 1985, s. 1) (viket inte är fallet med direktiv 2014/40). De standarder som har tagits fram på grundval av denna nya harmoniseringsmetod har det gemensamt att de inte är bindande för företag vars produkter berörs av dessa (under förutsättning att företagen efterlever dessa medför de i gengäld en presumtion om överensstämmelse med de väsentliga krav som ska gälla). Vidare syftar dessa standarder endast till att i form av tekniska specifikationer ange väsentliga krav vars räckvidd kan förstås oberoende av standarderna vid en läsning av det tillämpliga direktivet.

36 Se dom av den 27 oktober 2016 ( C‑613/14, EU:C:2016:821) (nedan kallad domen James Elliott Construction).

37 Eftersom denna standard har antagits på grundval av ett direktiv enligt den nya harmoniseringsmetoden (nämligen rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter (EGT L 40, 1989, s. 12; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 185). Jag hänvisar här till fotnot 35 i förevarande förslag till avgörande.

38 Se exempelvis, i fråga om immaterialrätt, dom av den 29 juli 2019, Funke Medien NRW ( C‑469/17, EU:C:2019:623, punkterna 16–26).

39 Mot bakgrund av domen James Elliott Construction kan jag inte förstå varför andra krav i fråga om offentliggörande skulle vara tillämpliga på de berörda ISO-standarderna. Visserligen har de harmoniserade standarder som i likhet med den standard som berördes i domen James Elliott Construction antogs på grundval av den nya harmoniseringsmetoden det särdraget att de togs fram efter antagandet av de direktiv i vilket de ska hjälpa till att precisera de väsentliga kraven och att det därför inte förekommer någon hänvisning till dessa standarder i direktiven. Jag betvivlar dock att det av denna skillnad kan följa att ISO-standarder till vilka det direkt hänvisas i en lagstiftningsakt mer skulle beröra innehållet i denna och att deras innehåll måste offentliggöras i sin helhet i EUT. Om så vore fallet skulle frågan om offentliggörandet av en teknisk standard i EUT bli helt avhängig av om standarden redan existerar vid den tidpunkt då lagstiftningsakten antas, eftersom olika krav i fråga om offentliggörande skulle tillämpas beroende på om det i lagstiftningsakten direkt hänvisas till en standard som redan har tagits fram av ett privat organ eller om det endast föreskrivas att den ska tas fram av ett sådant organ. Jag finner att det rör sig om en åtskillnad som inte kan ses som något annat än som konstlad och som heller inte har något samband med de substantiella kriterier som jag har lyft fram i punkterna 43 och 44 i förevarande förslag till avgörande och vilka jag anser är de enda relevanta.

40 Se dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Agrofert Holding ( C‑477/10 P, EU:C:2012:394, punkt 53), samt dom av den 21 januari 2021, Leino-Sandberg/parlamentet ( C‑761/18 P, EU:C:2021:52, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

41 I enlighet med skäl 2 i förordning nr 1049/2001 ger öppenhet medborgarna bättre möjligheter att delta i beslutsförfarandet och garanterar att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna.

42 Detta åläggande omfattar exempelvis handlingar som upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att anta rättsakter som är juridiskt bindande i eller för medlemsstaterna (se artikel 12.2 i nämnda förordning). Jag konstaterar också att det alltjämt, enligt min åsikt, är möjligt att grunda sig på denna bestämmelse för att fastställa att innehållet ISO-standarderna direkt måste vara tillgängligt i sin egenskap av handlingar som mottagits i samband med ett förfarande för att anta rättsakter som är juridiskt bindande i eller för medlemsstaterna (min kursivering), eftersom jag förmodar att lagstiftaren erhållit en utskrift av dessa under det förfarande som ledde fram till antagandet av direktiv 2014/40. Jag konstaterar dock att det i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 anges flera undantag avseende rätten till tillgång till institutionernas handlingar och att institutionerna i enlighet med punkt 2 i denna artikel ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva bland annat affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter. Eftersom ISO gör anspråk på upphovsrätten till dessa standarder skulle ett utlämnande av dessa således teoretiskt sett kunna vägras med stöd av sistnämnda bestämmelse om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av detta.

43 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco/rådet (de förenade målen C‑39/05 P och C‑52/05 P, EU:C:2008:374, punkt 46).

44 Se dom av den 8 december 2011, France Télécom/kommissionen ( C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 100 och där angiven rättspraxis).

45 Se A. Barrios Villarreal, International Standardization and the Agreement on Technical Barriers to Trade, Cambridge University Press, Cambridge, 2018, sidorna 25 och 45. Enligt författaren tillfaller ungefär 70 procent av vinsten de nationella standardiseringsorgan som är medlemmar i ISO, och ISO erhåller endast de cirka 30 procent som återstår, vilket motsvarar avgifterna.

46 Se P. Van Cleynenbreugel och I. Demoulin, La normalisation européenne après l’arrêt James Elliott Construction du 27 octobre 2016: la Cour de justice de l’Union européenne a-t-elle élargi ses compétences d’interprétation?, Revue de la Faculté de droit de l’Université de Liège (2017), vol. 2, s. 325.

47 Se, bland annat, M. Medzmariashvili, Regulating European Standardisation through Law: The Interplay between Harmonised European Standards and EU Law, doktorsavhandling, Lunds universitet, Lund, 2019, sidorna 59–61. Andra författare framhåller att den standardisering och certifiering som sker under ledning av ISO fortsätter att utsträcka sin potential med avseende på den vidareutvecklade globaliseringen av handelsutbytet (se bland annat A. Penneau, Chapitre 7 – Standardisation et certification: les enjeux européens, La Standardisation internationale privée: aspects juridiques, Larcier, Bryssel, 2014, s. 120).

48 Avtal om tekniskt samarbete mellan ISO och CEN (Wienavtalet), undertecknat 1991 och tillgängligt i elektronisk form på följande internetadress: https://isotc.iso.org/livelink/livelink/fetch/2000/2122/4230450/4230458/Agreement_on_Technical_Cooperation_between_ISO_and_CEN_%28Vienna_Agreement%29.pdf?nodeid=4230688&vernum=-2.

49 Se meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén En strategisk vision för europeiska standarder: bättre och snabbare hållbar tillväxt i den europeiska ekonomin före 2020 av den 1 juni 2011 (KOM(2011) 311 slutlig), tillgängligt på följande internetadress: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=celex%3A52011DC0311.

50 WTO:s avtal om tekniska handelshinder (TBT-avtalet), Agreement on Technical Barriers to Trade of the World Trade Organization (WTO). Detta avtal är tillgängligt på följande internetadress: https://www.wto.org/english/docs_e/legal_e/17-tbt.pdf. I artikel 2.4 i detta avtal föreskrivs följande: Where … relevant international standards exist …, Members shall use them, or the relevant parts of them, as a basis for their technical regulations except when such international standards … would be an ineffective or inappropriate means for the fulfilment of the legitimate objectives pursued, for instance because of fundamental climatic or geographical factors or fundamental technological problems (se även W. Mattli och T. Büthe, Setting International Standards: Technological Rationality or Primacy of Power, World Politics, vol. 56, nr 1, 2003, s. 2).

51 Se skäl 9 i förordning nr 1025/2012.

52 Se skäl 25 i förordning nr 1025/2012. I fråga om internationella standarder noterar jag att rådet har framhållit behovet av att inom unionen främja användning av dessa (se rådets resolution av den 28 oktober 1999 om standardiseringens roll i Europa (EGT C 141, 2000, s. 1)).

53 Se A. Brunet, Chapitre I: Le paradoxe de la normalisation: une activité d’intérêt général mise en œuvre par les parties intéressées, La normalisation en France et dans l’Union européenne: une activité privée au service de l’intérêt général?, Collection de l’Institut de droit des affaires/Université de droit, d’économie et des sciences d’Aix-Marseille, 2012, s. 51.

54 Se skäl 6 i förordning nr 1025/2012. Se även Medzmariashvili, M., a.a., s. 18.

55 Se skäl 20 i förordning nr 1025/2012.

56 Enligt kommissionen innebär standarder bland annat att man kan minska kostnaderna och göra besparingar främst genom stordriftsfördelar och genom att det blir möjligt att förutse tekniska krav, minska transaktionskostnaderna och få tillgång till standardiserade komponenter (se meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, En strategisk vision för europeiska standarder: bättre och snabbare hållbar tillväxt i den europeiska ekonomin före 2020, KOM(2011) 311 slutlig, s. 6).

57 Standards are ubiquitous in our daily life. We encounter hundreds of standards as we go about our day …. As such, it is difficult to imagine what the world would look like without standards; nothing would fit, and life would be fraught with danger (M. Medzmariashvili, a.a., s. 53).

58 Se skälen 19 och 22 i förordning nr 1025/2012, där det förklaras att standarder kan underlätta unionens politiska arbete med viktiga samhälleliga utmaningar, som klimatförändring, en hållbar resursanvändning, innovation, en åldrande befolkning, integrering av personer med funktionsnedsättning, konsumentskydd, arbetstagarnas säkerhet och arbetsförhållanden samt medborgarnas välbefinnande.

59 Se skäl 9 i förordning nr 1025/2012.

60 Se M. Medzmariashvili, a.a., s. 21.

61 Enligt ISO:s webbplats vilar de standarder som denna enhet tar fram på expertkunnande inom respektive fackområde… – vare sig det rör sig om tillverkare, distributörer, köpare, användare, branschorganisationer, konsumenter eller reglerings- och tillsynsorgan (källa: https://www.iso.org/standards.html).

62 Bland annat genom att på sina webbplatser avgiftsfritt tillhandahålla sammanfattningar av standarder, tillämpa särskilda taxor för standarder eller tillhandahålla samlingar av standarder till ett nedsatt pris (se artikel 6.1 e och f i nämnda förordning).

63 Det är dessutom vad de nationella standardiseringsorganen uppmuntras till. Jag noterar härvid för övrigt att kommissionen i sin grönbok Commission Green Paper on the Development of European Standardization: Action for Faster Technological Integration in Europe, av den 8 oktober 1990 (COM(1990) 456 final (s. 51) (EGT C 20, 1991, s. 1)) har framhållit att de tekniska specifikationer som ingår i standarderna i princip ska vara tillgängliga för allmänheten.

64 Detta organ är Nederlands Normalisatie Instituut (NEN). Det bör noteras, så som för övrigt parlamentet med rätta förklarar, att de berörda ISO-standarderna har överförts till NEN-ISO-standarder (närmare bestämt till standarderna NEN-ISO 4387, 10315, 8454 och 8243) och kan tillgås direkt och avgiftsfritt på NEN:s huvudkontor. Följande anges på detta organs webbplats (tillgänglig på följande adress: https://www.nen.nl/en/contact-en): If you do not want to purchase a standard, but just want to examine a specific standard, you can do so at NEN in Delft. You can examine all the standards there, but you cannot store them or copy any contents of the standards.

65 I sitt yttrande framhåller VSK som exempel att de berörda ISO-standarderna är avgiftsfritt tillgängliga vid tidsbokning hos det tyska och det irländska standardiseringsorganet (Deutsches Institut für Normung (DIN) respektive National Standards Authority of Ireland (NSAI)).

66 Enligt ISO:s webbplats är priserna följande: 118 schweizerfranc (CHF) för ISO-standard 4387 och 58 CHF för ISO-standarderna 10315, 8454 och 8243.

67 Jag utesluter inte att priserna för standarderna i andra ärenden, och särskilt om ett stort antal standarder behöver läggas till, kan utgöra ett hinder för aktörer inom civilsamhället (se vidare Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: En strategisk vision för europeiska standarder: bättre och snabbare hållbar tillväxt i den europeiska ekonomin före 2020, KOM(2011) 311 slutlig).

68 Som jag har angett i punkt 72 i förevarande förslag till avgörande är det uppenbart att kärandena i det nationella målet har haft tillgång till innehållet (på något sätt, även om så inte har angetts under förevarande förfarande).

69 Såvitt jag kan förstå vilar detta synsätt på att den nederländska regeringen för att kompensera den avgiftsfria tillgången betalar en ersättning till NEN i syfte att garantera detta organs finansiella livskraft. Jag tillägger att unionslagstiftaren åtminstone i fråga om europeiska standarder (det vill säga standarder som antagits av europeiska standardiseringsorganisationer) tydligt har förklarat att ett av dess mål är att se till att samtliga marknadsaktörer i hela unionen får tillgång till de europeiska standarderna på rättvisa och tydliga villkor, särskilt i de fall där användningen av standarder gör det möjligt att uppnå överensstämmelse med relevant unionslagstiftning (se skäl 43 i förordning nr 1025/2012).