Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 9 september 2021
1 Originalspråk: engelska.
2 EUT L 327, 2008, s. 9. Se tidigare dom av den 11 april 2013, Della Rocca ( C‑290/12, EU:C:2013:235); dom av den 17 mars 2015, AKT ( C‑533/13, EU:C:2015:173); dom av den 17 november 2016, Betriebsrat der Ruhrlandklinik ( C‑216/15, EU:C:2016:883); dom av den 14 oktober 2020, KG (På varandra följande uppdrag som utförs av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag) ( C‑681/18, EU:C:2020:823); dom av den 3 juni 2021, TEAM POWER EUROPE ( C‑784/19, EU:C:2021:427); och mitt förslag till avgörande i målet Manpower Lit ( C‑948/19, EU:C:2021:624) (i avvaktan på dom). Se även tribunalens dom av den 13 december 2016, IPSO mot ECB ( T‑713/14, EU:T:2016:727).
3 Såsom fastslås i punkt 51 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet KG (På varandra följande uppdrag som utförs av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag) ( C‑681/18, EU:C:2020:300).
4 KG (På varandra följande uppdrag som utförs av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag) (C‑681/18, EU:C:2020:823, punkt 71).
5 Se punkterna 36–55 nedan.
6 Se punkterna 56–67 nedan.
7 Se punkterna 68–72 nedan.
8 Till exempel, förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet AKT ( C‑533/13, EU:C:2014:2392, punkt 72).
9 Detta bestrids emellertid i det skriftliga yttrandet från Tyskland.
10 Enligt sökandens skriftliga yttrande. I samma skriftliga yttrande anges att relevant kollektivavtal som gäller för metallurgisektorn i Berlin föreskriver en lön på 15,50 euro per timme.
11 Sedan den 1 september 2015, i andra hand sedan den 1 mars 2016, i tredje hand sedan den 1 november 2016, i fjärde hand sedan den 1 oktober 2018 och i femte hand sedan den 1 maj 2019.
12 Se genomgången av språkversionerna i fotnot 21 nedan.
13 C‑681/18, EU:C:2020:823.
14 Dom av den 28 februari 2013, Petersen ( C‑544/11, EU:C:2013:124, punkt 24 och där angiven rättspraxis). Se även till exempel beslut av den 4 februari 2016, Baudinet m.fl. ( C‑194/15, ej publicerat, EU:C:2016:81, punkt 22 och där angiven rättspraxis). Såsom anges i punkt 45 i mitt förslag till avgörande i målet Manpower Lit ( C‑948/19, EU:C:2021:624) – som rör direktiv 2008/104 – ankommer det i det förfarande som fastställs i artikel 267 FEUF på domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva.
15 Ibidem, punkt 45 och där angiven rättspraxis. Se, för ett liknande resonemang, KG, punkt 49 och där angiven rättspraxis.
16 I frågan som hänskjutits används begreppet abuse (missbruk). Det har här ersatts med misuse (missbruk) av anlitande av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, i överensstämmelse med lydelsen i artikel 5.5 i direktiv 2008/104.
17 C‑533/13, EU:C:2014:2392, punkt 113.
18 Se ibidem, punkt 114.
19 KG, punkt 41.
20 Domstolen har dragit denna slutsats beträffande innebörden av arbetstagare enligt direktiv 2008/104. Se dom av den 17 november 2016, Betriebsrat der Ruhrlandklinik ( C‑216/15, EU:C:2016:883, punkt 36). I mitt förslag till avgörande i målet Manpower Lit ( C‑948/19, EU:C:2021:624, punkt 71) förordade jag av samma skäl en bred tolkning av artikel 1.2 i direktiv 2008/104 med avseende på bedrivande av ekonomisk verksamhet.
21 Uttrycket för att temporärt arbeta återspeglas i de andra språkversionerna av artikel 1.1 i direktiv 2008/104. Se till exempel den franska versionen afin de travailler de manière temporaire; den bulgariska versionen на временна работа; den tyska versionen um vorübergehend … zu arbeiten; den spanska versionen a fin de trabajar de manera temporal; den italienska versionen per lavorare temporaneamente; den portugisiska versionen temporariamente … a fim de trabalharem; den slovakiska versionen na dočasný výkon práce; den tjeckiska versionen po přechodnou dobu pracovali; den polska versionen w celu wykonywania tymczasowo pracy; den nederländska versionen tijdelijk te werken, den svenska versionen för att temporärt arbeta. Se även generaladvokat Sharpstons analys i målet KG ( C‑681/18, EU:C:2020:300, punkt 51). Till skillnad från argumenten i sökandens skriftliga yttrande är eventuella nyanser i språkversionerna inte tillräckliga för att ge upphov till tvivel med avseende på skillnader i betydelse.
22 Det är av betydelse att begreppet uppdrag, såsom det definieras i artikel 3.1 e i direktiv 2008/104, avser den period då en arbetstagare från ett bemanningsföretag är uthyrd till kundföretaget för att tillfälligt arbeta under dess kontroll och ledning.
23 KG, punkt 61.
24 Se, i detta avseende, särskilt förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet AKT ( C‑533/13, EU:C:2014:2392, punkterna 113–115).
25 KG, punkt 62.
26 Se även skäl 18 om förbättring av det grundläggande skyddet för arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.
27 KG, punkt 60.
28 Tyskland och kommissionen hänvisar till det ursprungliga förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetsvillkor för personal som hyrs ut av bemanningsföretag (KOM(2002) 149 slutlig); Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2002 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/ …/EG om arbete som utförs av personal som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT C 25 E, 2004, s. 368); det ändrade förslaget till direktivet (KOM(2002) 0701); och Gemensam ståndpunkt (EG) nr 24/2008 av den 15 september 2008, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT C 254 E, 2008, s. 36).
29 De källor som sökanden valt visar inte på en avsikt hos lagstiftaren att fullständigt utesluta varaktiga tjänster från tillämpningsområdet för direktiv 2008/104. Se Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2002 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/ …/EG om arbete som utförs av personal som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT C 25 E, 2004, s. 368, på s. 373); Gemensam ståndpunkt (EG) nr 24/2008 av den 15 september 2008, antagen av rådet i enlighet med det i artikel 251 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen angivna förfarandet, inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT C 254 E, 2008, s. 36, på s. 41); Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet enligt artikel 251.2 andra stycket i EG‑fördraget beträffande rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag – Politisk överenskommelse om en gemensam ståndpunkt (KOM(2008) 569 slutlig), s. 6.
30 Såsom fastslås i punkt 51 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet KG ( C‑681/18, EU:C:2020:300).
31 KG, punkt 42. Min kursivering.
32 Ibidem, punkt 55.
33 Ibidem, punkt 57.
34 Ibidem, punkt 67.
35 Ibidem, punkterna 68–71.
36 Ibidem, punkt 42.
37 Se särskilt punkt 71 i KG. Sökanden har under alla omständigheter angett argument i sitt skriftliga yttrande om att han har utsatts för särbehandling på ett sätt som är oförenligt med artikel 4 i direktiv 2008/104, både med avseende på lön och risk för arbetslöshet.
38 KG, punkt 70.
39 KG, punkt 55. Se även punkt 57.
40 KG, punkt 60.
41 Såsom redan har noterats antyder åtminstone sökanden i sitt skriftliga yttrande att likalönsprincipen har åsidosatts.
42 KG, punkt 54. Det ska tilläggas att denna tolkningsskyldighet kvarstår med avseende på artiklarna 5.1 och 3.1 f i direktiv 2008/104, oaktat det faktum att när medlemsstaterna går utöver minimikraven i direktivet, genomför de inte unionsrätten för tillämpning av artikel 51.1 i stadgan. Se mitt förslag till avgörande i målet Manpower Lit ( C‑948/19, EU:C:2021:624, punkt 61).
43 I den version som var i kraft mellan den 1 december 2011 och den 31 mars 2017. Punkt 11 ovan.
44 KG, punkt 63.
45 KG, punkterna 64 och 65. Principen om konform tolkning av nationell rätt – som innebär att den nationella domstolen är skyldig att i möjligaste mån tolka nationell rätt i enlighet med de krav som följer av unionsrätten – följer av fördragets systematik, eftersom fördraget möjliggör för den nationella domstolen att inom ramen för sin behörighet säkerställa att unionsrätten ges full verkan när den avgör det mål som anhängiggjorts vid den. Se dom av den 17 mars 2021, Academia de Studii Economice din Bucureşti ( C‑585/19, EU:C:2021:210, punkt 69 och där angiven rättspraxis).
46 KG, punkt 42. Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet KG ( C‑681/18, EU:C:2020:300, punkt 66).
47 Artikel 11.1 i direktiv 2008/104.
48 KG, punkt 66 och där angiven rättspraxis. På senare tid, se till exempel förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2021:620, punkterna 30 och 31 och där angiven rättspraxis).
49 En punkt som nyligen framhållits av generaladvokaten Szpunar i hans förslag till avgörande i målet Thelen Technopark Berlin, ibidem, punkt 32.
50 KG, punkt 65 och där angiven rättspraxis. Se även särskilt dom av den 5 oktober 2004, Pfeiffer m.fl. ( C‑397/01 till C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 107–119). Se även till exempel domstolens dom av den 17 april 2018 i målet Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 71).
51 Dom av den 9 november 1995, Francovich ( C‑479/93, EU:C:1995:372).
52 Se dom av den 15 januari 2014, Association de médiation sociale ( C‑176/12, EU:C:2014:2, punkt 50 och där angiven rättspraxis). På senare tid, se dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 56).
53 Domstolens dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkterna 76 och 78).
54 Ibidem, punkt 78.
55 Se dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871).
56 Dom av den 24 juni 2019, Poplawski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
57 Se även förklaringarna till artikel 31.1 i stadgan. Där anges att bestämmelsen i själva verket grundas på ett direktiv, nämligen rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1) (se domen i målet Egenberger och nödvändiga villkor för när det inte krävs ytterligare lagstiftning). Hänvisningen i förklaringarna till artikel 156 FEUF med avseende på arbetsvillkor ger inga ytterligare klargöranden. Begreppet arbetsvillkor definieras inte i artikel 156 FEUF, vilket påpekas av generaladvokaten Sharpston i förslaget till avgörande i målet KG ( C‑681/18, EU:C:2020:300, punkt 44). Vad gäller nödvändiga villkor för direkt effekt på senare tid, se till exempel dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631).
58 Domstolens dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 79).
59 Rådets direktiv av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).
60 KG, punkt 45. Dom av den 25 oktober 2018, Sciotto ( C‑331/17, EU:C:2018:859).
61 Sciotto, ibidem, punkterna 61 och 62. Det ska noteras att ramarna för medlemsstaternas skyldighet enligt direktiv 1999/70 att i händelse av missbruk göra det möjligt att omvandla visstidsanställningar till tillsvidareanställningar för närvarande håller på att utvecklas i rättspraxis. Se särskilt mitt förslag till avgörande i målet GILDA-UNAMS m.fl. ( C‑282/19, EU:C:2021:217) (i avvaktan på dom).
62 KG, punkt 45.
63 Ibidem.
64 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet KG ( C‑681/18, EU:C:2020:300, punkt 66).
65 Se, analogt, dom av den 15 april 2021, Braathens Regional Aviation ( C‑30/19, EU:C:2021:269, punkt 33).
66 Ibidem, punkt 37.
67 Ibidem, punkt 38.
68 Ibidem, punkt 55 och där angiven rättspraxis.
69 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot Europaparlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 104). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 2019, Deutsche Lufthansa ( C‑379/18, EU:C:2019:1000, punkt 61).
70 Det ska noteras att även om likvärdighetsprincipen skulle vara relevant för tolkningen av artikel 10 i direktiv 2008/104, är inte det inträdande av ett anställningsförhållande som införts i tysk lagstiftning (se punkt 15 ovan) knutet till ett analogt anspråk av rent nationell karaktär, utan ett EU-anspråk. Se mitt förslag till avgörande i målet GILDA-UNAMS m.fl. ( C‑282/19, EU:C:2021:217, fotnot 72) (i avvaktan på dom).
71 Dom av den 18 december 2008, Ruben Andersen ( C‑306/07, EU:C:2008:743, punkterna 25 och 26). Se även, till exempel, dom av den 11 februari 2010, Ingeniørforeningen i Danmark ( C‑405/08, EU:C:2010:69, punkt 39).
72 Se artiklarna 5.1 och 11.1, liksom skälen 16, 17 och 19. Sökandens påstående om att antingen artikel 9.1 eller artikel 5.3 i direktiv 2008/104 kan tolkas som att detta fastställda handlingsutrymme minskas ska avvisas, eftersom en sådan minskning av medlemsstaternas handlingsutrymme skulle kräva en klar och otvetydig lydelse i det syftet.
73 Se fråga 3.3 som återges i punkt 26 ovan.