Förslag till avgörande av generaladvokat Giovanni Pitruzzella föredraget den 17 juni 2021

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 103, 2007, s. 1.

3 Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, 2010, s. 1).

4 Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).

5 EUT L 61, 2007, s. 49.

6 Gemensam ståndpunkt av den 23 april 2007 om ändring av gemensam ståndpunkt 2007/140 (EUT L 106, 2007, s. 67).

7 EUT L 104, 2007, s. 28.

8 Se artikel 1 i rådets genomförandeförordning (EU) 2016/74 av den 22 januari 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 16, 2016, s. 6).

9 Efter ett överklagande av beslutet från Tribunal administratif de Paris (Förvaltningsöverdomstolen i Paris) till Cour administrative d’appel de Paris (Förvaltningsdomstolen i andra instans i Paris), ställde sistnämnda domstol en fråga till EU-domstolen om giltigheten av artikel 17 i förordning 961/2010, vars lydelse i allt väsentligt är identisk med artikel 8 i förordning 423/2007. Efter det att Bank Sepah hade avförts från förteckningen över enheter som omfattas av restriktiva åtgärder beslutade EU-domstolen i beslut av den 23 mars 2016, Overseas Financial och Oaktree Finance ( C‑319/15, ej publicerat, EU:C:2016:268) att anledning saknades att döma i saken.

10 Enligt artikel 523 i civilprocesslagen får ett beslut om kvarstad på fordringar samma verkningar som en sådan säkerhet som föreskrivs i artikel 2350 i civillagen, varvid denna medför att den kvarstadsbelagda egendomen särskilt avsätts och rätt att få betalt för sina fordringar före andra fordringsägare på lös egendom eller en samling materiell lös egendom, aktuell eller framtida. Den hänskjutande domstolen har påpekat att kvarstad (saisies conservatoires) inte har någon överförande verkan (effet attributif), eftersom de tillgångar, fordringar och anspråk som har tagits i beslag fortfarande stannar kvar bland gäldenärens tillgångar. Enligt artikel 531 i samma lag kan säkerhet ställas i domstol i fast egendom (hypotek), en affärsrörelse, aktier, bolagsandelar och värdepapper (pantsättning). Enligt samma paragraf kan egendom som är belastad med en säkerhet fortfarande överlåtas. En av domstol fastställd säkerhet innebär, i händelse av överlåtelse av den egendom eller de rättigheter som säkerheten omfattar, att den fordran vilken säkerheten avser ska betalas genom prioritering med hjälp av överlåtelsepriset. Enligt den hänskjutande domstolen har denna säkerhetsåtgärd, i likhet med kvarstad, inte har någon överförande verkan, eftersom den inte medför någon skyldighet för innehavaren av de berörda tillgångarna eller rättigheterna att överlåta dem, och påverkar inte heller dennes rätt att välja till vem tillgångarna ska överlåtas.

11 Se, bland annat, dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alföldi Regionális Igazgatóság ( C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 113 och där angiven rättspraxis).

12 Se artikel 2393 och följande artiklar i den franska Code civil (civillagen). Se även, vad gäller italiensk rätt, artikel 2808 och följande artiklar i Codice civile (civillagen), vad gäller spansk rätt, artikel 1874 och följande artiklar i Código Civil (civillagen) och 104 och följande paragrafer i Ley Hipotecaria (hypotekslagen) samt, vad gäller tysk rätt, artikel 1113 och följande artiklar i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen).

13 Definieras i artikel 1 g) och 1 i) i förordning 423/2007. Se även artikel 1 f) och 1 j) i förordning nr 961/2010 och artikel 1 h) och 1 l) i förordning nr 267/2012.

14 Enligt artikel 7.3 i förordning nr 423/2007, får [i]nga tillgångar eller ekonomiska resurser … direkt eller indirekt ställas till förfogande för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som anges i bilagorna IV och V. Se även artikel 16.3 i förordning nr 961/2010 och artikel 23.3 i förordning nr 267/2012, vilka innehåller en motsvarande bestämmelse.

15 Se, analogt, dom av den 29 juni 2010, E och F ( C-550/09, EU:C:2010:382, punkt 69), och dom av den 17 januari 2019, SH ( C-168/17, EU:C:2019:36, punkt 53).

16 Se, analogt, dom av den 11 oktober 2007, Möllendorf och Möllendorf-Niehuus, ( C‑117/06, EU:C:2007:596, punkterna 50 och 51), dom av den 29 juni 2010, E och F ( C‑550/09, EU:C:2010:382, punkterna 66 och 67), och dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl. ( C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 40).

17 Vad gäller detta krav, se dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl. ( C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

18 Se, till exempel, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 169), och dom av den 29 april 2010, M m.fl. ( C‑340/08, EU:C:2010:232, punkt 54).

19 Se punkt 6 i de grundläggande principerna om tillämpning av de restriktiva åtgärder som Europeiska unionens råd antog den 7 juni 2004, 10198/1/04, tillgängliga under: https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/sanctions/

20 Se skäl 3 i förordning nr 423/2007, och skäl 4 i förordning nr 961/2010 samt skäl 25 i förordning nr 267/2012. Det framgår av rättspraxis att lydelsen och syftet i resolution 1737 (2006) ska beaktas vid tolkningen av förordning nr 423/2007. Se, analogt, dom av den 16 november 2011, Bank Melli Iran/rådet ( C‑548/09 P, EU:C:2011:735, punkterna 102 och 103).

21 Se, bland annat punkterna 2 och 12 i resolution 1737(2006), och skälen 1 och 9 i gemensam ståndpunkt 2007/140.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl. ( C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 44).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl. ( C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 46).

24 Se, för ett liknande resonemang, punkt 48 i förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Afrasiabi m.fl. ( C‑72/11, EU:C:2011:737).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2011, Afrasiabi m.fl. ( C‑72/11, EU:C:2011:874, punkt 54).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 71).