Förslag till avgörande av generaladvokaten Juliane Kokott föredraget den 7 april 2022

1 Originalspråk: tyska.

2 Förordning nr 31 (EEG), 11 (EKSG) om tjänsteföreskrifter för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen (EGT P 045, 1962, s. 1385).

3 T‑18/19, EU:T:2020:465.

4 Se, avseende förhållandet mellan den varaktiga bosättningen och utövandet av den huvudsakliga yrkesverksamheten, tribunalens dom av den 28 februari 2019, Pozza/parlamentet ( T‑216/18, ej publicerad, EU:T:2019:118, punkt 28 och följande punkter och där angiven rättspraxis).

5 Se tribunalens dom av den 15 september 2021, LF/kommissionen ( T‑466/20, EU:T:2021:574, punkt 40 och där angiven rättspraxis), personaldomstolens dom av den 11 juli 2007, B/kommissionen ( F‑7/06, EU:F:2007:129, punkt 38 och där angiven rättspraxis), samt punkt 76 i den överklagade domen. Se emellertid beträffande sporadiska och kortvariga frånvaroperioder med ett samtidigt bibehållande av bosättningen vid den senare anställningsorten, dom av den 9 oktober 1984, Witte/parlamentet ( 188/83, EU:C:1984:309, punkterna 9–11).

6 Se domarna i föregående fotnot, LF/kommissionen och B/kommissionen.

7 Se, för ett liknande resonemang, personaldomstolens dom av den 26 juni 2013, Achab/EESK ( F‑21/12, EU:F:2013:95, punkt 28).

8 Dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349, punkt 61), dom av den 14 januari 2016, Vodafone ( C‑395/14, EU:C:2016:9, punkt 40), och dom av den 25 januari 2018, kommissionen/Republiken Tjeckien ( C‑314/16, EU:C:2018:42, punkt 47).

9 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 2009, Zurita García och Choque Cabrera ( C‑261/08 och C‑348/08, EU:C:2009:648, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 20 februari 1975, Airola/kommissionen ( 21/74, EU:C:1975:24, punkterna 6/8), dom av den 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen ( 147/79, EU:C:1980:238, punkt 12), och dom av den 2 juli 1981, Garganese/kommissionen ( 185/80, EU:C:1981:161, punkt 11). Se även tribunalens dom av den 28 februari 2019, Pozza/parlamentet ( T‑216/18, ej publicerad, EU:T:2019:118, punkt 37), och personaldomstolens dom av den 11 juli 2007, B/kommissionen ( F‑7/06, EU:F:2007:129, punkt 35).

11 Se tribunalens dom av den 15 september 2021, LF/kommissionen ( T‑466/20, EU:T:2021:574, punkt 35 och följande punkter och där angiven rättspraxis), och personaldomstolens dom av den 11 juli 2007, B/kommissionen ( F‑7/06, EU:F:2007:129, punkt 36 och följande punkter och där angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 11 juli 2007, B/kommissionen ( F‑7/06, EU:F:2007:129, punkt 39 och där angiven rättspraxis). Se även punkt 82 i den överklagade domen.

13 Dom av den 13 november 1986, Richter/kommissionen ( 330/85, EU:C:1986:430, punkt 6). Tribunalens dom av den 27 september 2000, Lemaître/kommissionen ( T‑317/99, EU:T:2000:218, punkt 50), och personaldomstolens dom av den 11 juli 2007, B/kommissionen ( F‑7/06, EU:F:2007:129, punkt 39). Skälet till att perioder för att tjänstgöra i statlig tjänst eller i en internationell organisation inte ska inkluderas vid beräkningen av den tid som tillbringats i (led a), respektive utanför (led b) det land där anställningsorten ligger, grundas på presumtionen att utförande av arbete för en stat eller en internationell organisation inte i sig kan skapa varaktiga band mellan den berörda personen och den stat i vilken detta arbete utförs, se i detta hänseende förslaget till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i mål kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:169, punkterna 50 och 51 samt där angiven rättspraxis). Se även tribunalens dom av den 13 juli 2018, Quadri di Cardano/kommissionen ( T‑273/17, EU:T:2018:480, punkt 49).

14 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i mål kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:169, punkt 44, fotnot 23).

15 Dom av den 2 juli 1981, Garganese/kommissionen ( 185/80, EU:C:1981:161, punkt 11), och dom av den 15 september 1994, Magdalena Fernández/kommissionen ( C‑452/93 P, EU:C:1994:332, punkterna 20 och 21).

16 Tribunalens dom av den 30 mars 1993, Vardakas/kommissionen ( T‑4/92, EU:T:1993:29, punkt 39) (min kursivering).

17 Se ovan, punkterna 36–42 i förevarande förslag till avgörande.

18 Tribunalens dom av den 13 juli 2018, Quadri di Cardano/kommissionen ( T‑273/17, EU:T:2018:480, punkt 58).

19 Personaldomstolens dom av den 26 juni 2013, Achab/EESK ( F‑21/12, EU:F:2013:95, punkt 28).

20 Personaldomstolens dom av den 26 juni 2013, Achab/EESK ( F‑21/12, EU:F:2013:95, punkt 26).

21 Se dom av den 16 oktober 1980, Hochstrass/domstolen ( 147/79, EU:C:1980:238, punkt 12).

22 Se ovan punkterna 38–41 i förevarande förslag till avgörande.

23 Se punkt 85 i den överklagade domen.

24 Beträffande återkallande av utlandstillägg vid ett återvändande till hemlandet till exempel beslut av den 14 juli 2005, Gouvras/kommissionen ( C‑420/04 P, EU:C:2005:482, punkt 57), med hänvisning till tribunalens dom av den 15 juli 2004, Gouvras/kommissionen ( T‑180/02 och T‑113/03, EU:T:2004:238, punkt 104, se även punkt 85). Se även tribunalens dom av den 28 september 1993, Magdalena Fernández/kommissionen ( T‑90/92, EU:T:1993:78). Den tid som tillbringats i unionens tjänst utanför hemlandet klassificeras som tjänstgöring i en internationell organisation, genom vilken bandet till hemlandet kapas, se tribunalens dom av den 13 juli 2018, Quadri di Cardano/kommissionen ( T‑273/17, EU:T:2018:480, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 20 februari 1975, Airola/kommissionen ( 21/74, EU:C:1975:24, punkterna 9–12). Se även punkt 61 i den överklagade domen, samt numera artikel 4.3 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

26 Dom av den 1 mars 2011, Association belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. ( C‑236/09, EU:C:2011:100, punkterna 28 och 29). Se även punkt 80 i den överklagade domen.

27 Se ovan punkt 43 i förevarande förslag till avgörande.

28 Se ovan punkt 59 i förevarande förslag till avgörande.

29 Se ovan punkt 61 i förevarande förslag till avgörande.

30 Se ovan punkt 38 förevarande förslag till avgörande.

31 Dom av den 21 juni 2007, kommissionen/Hosman-Chevalier ( C‑424/05 P, EU:C:2007:367, punkt 26), och dom av den 25 mars 2021, Alvarez y Bejarano m.fl./kommissionen ( C‑517/19 P och C‑518/19 P, EU:C:2021:240, punkt 69).

32 Tribunalens dom av den 30 mars 1993, Vardakas/kommissionen ( T‑4/92, EU:T:1993:29, punkt 39). Se redan ovan punkt 46 i förevarande förslag till avgörande.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2012, Grazyte/kommissionen ( F‑76/11, EU:F:2012:173, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

34 Se dom av den 17 april 1997, de Compte/parlamentet ( C‑90/95 P, EU:C:1997:198, punkt 45), dom av den 18 december 2007, Weißenfels/parlamentet ( C‑135/06 P, EU:C:2007:812, punkterna 65–68 och där angiven rättspraxis), och dom av den 20 maj 2010, Gogos/kommissionen ( C‑583/08 P, EU:C:2010:287, punkterna 44–46 och där angiven rättspraxis).

35 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 december 2012, Grazyte/kommissionen ( F‑76/11, EU:F:2012:173, punkterna 25 och 26).

36 För mer omfattande information, se förslaget till avgörande från generaladvokaten Bot i målet kommissionen/IPK International ( C‑336/13 P, EU:C:2014:2170, punkt 35 och följande punkter, särskilt punkt 68).

37 Se ovan punkt 17 i förevarande förslag till avgörande.

38 Se dom av den 15 januari 1985, Battaglia/kommissionen ( 737/79, EU:C:1985:4, punkt 10) samt de ytterligare domar till vilka hänvisas i punkt 42 i förslaget till avgörande från generaladvokaten Bot i målet kommissionen/IPK International ( C‑336/13 P, EU:C:2014:2170).

39 Se, beträffande tjänsteföreskrifterna, exempelvis tribunalens dom av den 3 juli 2019, PT/EIB ( T‑573/16, EU:T:2019:481, punkt 444), dom av den 3 oktober 2019, DQ m.fl./parlamentet ( T‑730/18, EU:T:2019:725, punkt 118), och dom av den 19 december 2019, Wehrheim/ECB ( T‑100/18, ej publicerad, EU:T:2019:882, punkt 115). Se även domstolens dom av den 20 januari 2021, kommissionen/Printeos ( C‑301/19 P, EU:C:2021:39, punkt 129). Den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner med tillägg av 3,5 procentenheter motsvarar den räntesats som generellt fastställs i artikel 116.5 a jämförd med artikel 99.2 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 193, 2018, s. 1) för betalningar från unionen som genomförs när betalningsfristerna har löpt ut, om inget annat föreskrivs.