Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 24 februari 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608).

3 Artikel 1 a i förordning nr 1307/2013. Direktstöd betalas ut i sin helhet på villkor att jordbrukarna uppfyller grundläggande normer för miljön, klimatförändringarna, god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd, kända som tvärvillkor. Reglerna om tvärvillkor fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).

4 Artikel 1 b i förordning nr 1307/2013 och dess bilaga I.

5 Artiklarna 32 och 33 i förordning nr 1307/2013.

6 Artikel 21 i förordning nr 1307/2013. Se även Europeiska kommissionen, Direct payments – Basic payment scheme, mars 2016, s. 1, tillgänglig på https://ec.europa.eu/info/sites/default/files/food-farming-fisheries/key_policies/documents/basiC‑payment-scheme_en.pdf.

7 Artiklarna 43 och 50.1 i förordning nr 1307/2013.

8 Artikel 9 i förordning nr 1307/2013.

9 Se skäl 21 och artiklarna 21.1 a och 24 i förordning nr 1307/2013.

10 Artikel 30.1 och 30.2 i förordning nr 1307/2013.

11 Artikel 34 i förordning nr 1307/2013.

12 Dom av den 14 mars 2013, Agrargenossenschaft Neuzelle ( C‑545/11, EU:C:2013:169, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1992, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen ( C‑104/89 och C‑37/90, EU:C:1992:217, punkt 15).

14 Dom av den 7 augusti 2018, Administratīvā rajona tiesa ( C‑120/17, EU:C:2018:638, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 7 augusti 2018, Administratīvā rajona tiesa ( C‑120/17, EU:C:2018:638, punkt 51 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 7 augusti 2018, Administratīvā rajona tiesa ( C‑120/17, EU:C:2018:638, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom av den 26 april 1988, Krücken ( 316/86, EU:C:1988:201, punkt 22) och dom av den 1 april 1993, Lageder m.fl. ( C‑31/91 till C‑44/91, EU:C:1993:132, punkt 33).

18 Dom av den 13 mars 2008, Vereniging Nationaal Overlegorgaan Sociale Werkvoorziening m.fl. ( C‑383/06 till C‑385/06, EU:C:2008:165, punkt 53) och dom av den 20 juni 2013, Agroferm ( C‑568/11, EU:C:2013:407, punkt 51 och där angiven rättspraxis). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Agroferm ( C‑568/11, EU:C:2013:35, punkt 55).

19 Dom av den 7 augusti 2018, Administratīvā rajona tiesa ( C‑120/17, EU:C:2018:638, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

20 Se, för ett liknande resonemang, artikel 2.1.2 i Uitvoeringsregeling rechtstreekse betalingen GLB (Ministerförordningen om genomförande av gemensamma jordbrukspolitikens ordningar för direktstöd.

21 Den hänskjutande domstolen, parterna i målet vid den nationella domstolen och de berörda parter som har inkommit med yttranden till domstolen är eniga om att artikel 50.2 b i förordning nr 1307/2013 är en otvetydig unionsrättslig bestämmelse vad gäller det fastställda åldersvillkoret.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428).

23 Se, som ett exempel, dom av den 20 december 2017, Erzeugerorganisation Tiefkühlgemüse ( C‑516/16, EU:C:2017:1011, punkterna 69–74).

24 Dom av den 21 december 2021, Randstad Italia ( C‑497/20, EU:C:2021:1037, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

25 Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Agroferm ( C‑568/11, EU:C:2013:35, punkterna 46–50).

26 Se, för ett liknande resonemang, skäl 39 i förordning nr 1306/2013. Se även artikel 63.1 och 63.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1).

27 Förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet Agroferm ( C‑568/11, EU:C:2013:35, punkt 48).

28 Se, i detta avseende, Supreme Administrative Court of Lithuania och ACA-Europe, General Report. The Protection of Legitimate Expectations in Administrative Law and EU Law, 2016, s. 2 och följande, tillgänglig på https://www.aca-europe.eu/seminars/2016_Vilnius/VIL_GeneralReport_en.pdf, som visar på avsevärda skillnader i tillämpningen av principen om skydd för berättigade förväntningar i medlemsstaterna.

29 Förslag till avgörande av generaladvokat Mancini i målet Krücken ( 316/86, ej publicerat, EU:C:1988:78, s. 2231).

30 Förslag till avgörande av generaladvokat Tizzano i de förenade målen Flemmer m.fl. ( C‑80/99 till C‑82/99, EU:C:2001:57, punkt 53).

31 Jag bör i detta avseende erinra om att förslagen till avgörande av generaladvokaterna Mancini och Tizzano lades fram som svar på tolkningsfrågor som särskilt avsåg tillämpningen av principen om skydd för berättigade förväntningar.

32 Dom av den 16 juli 1992, Belovo ( C‑187/91, EU:C:1992:333, domslutet).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 1988, Asteris m.fl. ( 106/87 till 120/87, EU:C:1988:457, punkterna 18 och 19). Se även Prechal. A. och Widdershoven, R. J. G. M., Inleiding tot het Europees bestuursrecht, fjärde upplagan, Ars Aequi Libri, 2017, s. 227, som det också hänvisas till av den hänskjutande domstolen.

34 Se, i detta sammanhang, artikel 12 och följande i förordning nr 1306/2013 om systemet för jordbruksrådgivning, vilket ska införas av medlemsstaterna för att ge rådgivning till jordbrukare, närmare bestämt om reglerna om tvärvillkor som är tillämpliga på den gemensamma jordbrukspolitiken. RVO, som berörs av målet vid den nationella domstolen, är för närvarande det genomförandeorgan som ansvarar för skyldigheterna enligt systemet för jordbruksrådgivning i Nederländerna.

35 Dom av den 27 september 1988, Asteris m.fl. ( 106/87 till 120/87, EU:C:1988:457, punkt 23). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Wahl i målet Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:38, punkt 52).