Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 16 februari 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619/EEG samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG (EGT L 271, 2002, s. 16).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

5 Denna bestämmelse, i dess lydelse per den 31 januari 2012, är tillämplig i det fjärde målet vid den nationella domstolen, nämligen mål C‑232/21.

6 Idem.

7 Denna bestämmelse, i dess lydelse per den 31 januari 2012, är tillämplig i det fjärde målet vid den nationella domstolen, nämligen mål C‑232/21, och har följande lydelse:1) Om inte annat anges ska bestämmelserna om avtals återgång tillämpas på motsvarande sätt i fråga om ångerrätt och returrätt. …

8 Denna bestämmelse, i dess lydelse per den 31 januari 2012, är tillämplig i det fjärde målet vid den nationella domstolen, nämligen mål C‑232/21, och har följande lydelse:2) Om konsumenten, på grundval av § 495 stycke 1, med giltig verkan har återkallat sin viljeförklaring att ingå ett konsumentkreditavtal ska han inte längre vara bunden av sin viljeförklaring om att ingå ett avtal som är knutet till konsumentkreditavtalet och som avser leverans av varor eller tillhandahållande av en annan tjänst. … 4) 1§ 357 ska i tillämpliga delar gälla även för det anknutna avtalet. … …

9 BGBl. 1994 I, s. 2494, och rättelse i BGBl. 1997 I, s. 1061.

10 Denna bestämmelse, i dess lydelse per den 31 januari 2012, är tillämplig i det fjärde målet vid den nationella domstolen, nämligen C‑232/21, och innehåller följande rättelser: ‐ Hänvisningen till bilaga 7 i § 6 stycke 2 tredje meningen och § 12 stycke 1 tredje meningen ska ersättas med en hänvisning till bilaga 6; ‐ Hänvisningen till § 360 stycke 2 [BGB] i § 12 stycke 1 första och tredje meningen ska ersättas med en hänvisning till § 359a stycke 1 [BGB]; och ‐ Hänvisningen till §§ 358 och 359 eller § 360 [BGB] i § 12, stycke 1 andra meningen, ska ersättas med §§ 358 och 359 [BGB].

11 Enligt den hänskjutande domstolen motsvarar denna klausul den lagstadgade mall som föreskrivs i bilaga 7 till EGBGB, till vilken det hänvisas i artikel 247 § 6 stycke 2 tredje meningen EGBGB.

12 Se § 506 stycke 2 led 3 första meningen och § 495 stycke 1 BGB. Enligt den hänskjutande domstolen grundade sig denna rättspraxis på det faktum att enligt leasingavtal baserade på körsträcka beräknas leasingavgifterna och ingångsvärdet så att det säkerställs att leasetagaren betalar hela det avskrivningsgrundande värdet på fordonet. Till skillnad från vid standardavtal om upplåtelse av nyttjanderätt beaktas vid beräkningen av restvärdet endast avskrivningar relaterade till antalet körda kilometer och inte andra faktorer, såsom normalt slitage. Det väsentliga med avtalet är således inte upplåtelsen av nyttjanderätten till fordonet utan finansieringen av detta nyttjande.

13 Mål nr VIII ZR 36/20, DE:BGH:2021:240221, juris UVIIIZR36.20.0.

14 Enligt artikel 2.2 d i direktiv 2008/48 gäller inte detta direktiv för hyres- eller leasingavtal, enligt vilka det inte föreskrivs någon skyldighet att förvärva objektet, vare sig enligt avtalet i sig eller enligt något annat enskilt avtal. Det föreskrivs inte någon sådan skyldighet i det omtvistade leasingavtalet som baseras på körsträcka.

15 Enligt artikel 3.3 d i direktiv 2011/83 ska nämnda direktiv inte tillämpas på avtal om finansiella tjänster.

16 Dom av den 26 mars 2020, Kreissparkasse Saarlouis ( C‑66/19, EU:C:2020:242) (nedan kallad domen i målet Kreissparkasse Saarlouis).

17 Såsom framgår av punkt 44 i förevarande förslag till avgörande innehåller det i det nationella målet omtvistade leasingavtalet en sådan hänvisning. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den information om ångerrätten som finns intagen i nämnda avtal till följd av domen i målet Kreissparkasse Saarlouis ska anses vara otillräcklig, så att ångerfristen i enlighet med § 356b stycke 2 BGB, jämförd med § 492 stycke 2 i samma lag samt artikel 247 § 6 stycke 2 första meningen och artikel 247 § 12 stycke 1 andra meningen EGBGB inte ska anses ha börjat löpa.

18 Den hänskjutande domstolen har i begäran om förhandsavgörande konstaterat att en del företrädare för doktrinen i Tyskland anser att laglighetspresumtionen kan tolkas så, att den endast avser uppfyllandet av de krav som uppställs i nationell rätt och inte av de krav som uppställs i unionsrätten.

19 Den hänskjutande domstolen har hänvisat till dom av den 21 april 2016, Radlinger and Radlingerová ( C‑377/14, EU:C:2016:283, punkterna 76–79).

20 Enligt den hänskjutande domstolen har leasetagaren, om leasingavtalet som baseras på körsträcka klassificeras som ett avtal utanför fasta affärslokaler, ångerrätt enligt § 312g stycke 1 BGB. Den har påpekat, att även om direktiv 2011/83 inte ger konsumenterna någon ångerrätt vid avtal om finansiella tjänster, är tolkningen av § 312b stycke 1 andra meningen BGB, som avser avtal utanför fasta affärslokaler, beroende av tolkningen av motsvarande bestämmelse i direktiv 2011/83. Den hänvisar till dom av den 19 oktober 2017, Solar Electric Martinique ( C‑303/16, EU:C:2017:773, punkt 26), och till domen i målet Kreissparkasse Saarlouis (punkt 29), i vilken domstolen slog fast att när en reglering i nationell lagstiftning av situationer som inte omfattas av den berörda unionsrättsaktens tillämpningsområde anpassats till den reglering som har valts i denna rättsakt, föreligger det ett klart unionsintresse av att de bestämmelser eller begrepp som har hämtats från den rättsakten tolkas på ett enhetligt sätt, för att i framtiden undvika olika tolkningar.

21 Mål 32 U 7119/19, DE:OLGMUEN:2020:0618.32U7119.19.0A, BeckRS2020,13248, punkt 39.

22 Enligt den hänskjutande domstolen har leasetagaren, om leasingavtalet som baseras på körsträcka ska klassificeras som ett distansavtal, ångerrätt enligt § 312g stycke 1 BGB.

23 Denna klausul motsvarar den lagstadgade mall som föreskrivs i bilaga 7 till EGBGB, till vilken det hänvisas i artikel 247 § 6 stycke 2 tredje meningen EGBGB.

24 § 358 stycke 4 första meningen BGB jämförd med § 357 stycke 4 första meningen BGB.

25 § 358 stycke 4 femte meningen BGB.

26 Alla parter som inkommit med yttranden i mål C‑38/21, samt Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen), delar denna uppfattning.

27 En sådan skyldighet ska anses föreligga om kreditgivaren ensidigt fattar ett sådant beslut. I mål C‑38/21 har BMW Bank uppgett att den inte kunde fatta ett sådant ensidigt beslut. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra detta.

28 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 18 september 2019, Riel ( C‑47/18, EU:C:2019:754, punkt 43).

29 I skäl 14 i direktiv 2002/65 anges också att direktivet omfattar alla finansiella tjänster som kan tillhandahållas på distans.

30 Denna definition är identisk med den som återfinns i artikel 2.12 i direktiv 2011/83. Enligt artikel 3.3 d i detta direktiv ska direktivet inte tillämpas på avtal om finansiella tjänster.

31 Vid den muntliga förhandlingen godtog kommissionen med viss tvekan att det omtvistade leasingavtalet som är baserat på körsträcka omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.

32 Artikel 3.1 i direktiv 2011/83. Enligt artikel 3.3 d ska detta direktiv inte tillämpas på avtal om finansiella tjänster.

33 I artikel 2.5 i direktiv 2011/83 definieras köpeavtal som varje avtal där näringsidkaren överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätten till varan till konsumenten och där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för denna, inbegripet avtal där avtalsföremålet är både varor och tjänster.

34 Dom av den 31 mars 2022, CTS Eventim ( C‑96/21, EU:C:2022:238, punkt 31 och där angiven rättspraxis). Det framgår av ordalydelsen i artikel 2.6 i direktiv 2011/83 att begreppet tjänsteavtal ska förstås så, att det omfattar samtliga avtal som inte faller under begreppet köpeavtal (dom av den 12 mars 2020, Verbraucherzentrale Berlin, C‑583/18, EU:C:2020:199, punkt 22).

35 Såsom framhålls i punkt 100 i förevarande förslag till avgörande innebär det leasingavtal som baseras på körsträcka som är omtvistat i det nationella målet inte att äganderätten till fordonet övergår. Banken behåller äganderätten till fordonet under och efter utgången av avtalet.

36 Dom av den 7 augusti 2018, Verbraucherzentrale Berlin ( C‑485/17, EU:C:2018:642, punkterna 33 och 34).

37 Dom av den 14 maj 2020, NK (Ritningar för ett enfamiljshus) ( C‑208/19, EU:C:2020:382, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

38 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2005, easyCar ( C‑336/03, EU:C:2005:150, punkterna 23, 26 och 27) och dom av den 12 mars 2020, Verbraucherzentrale Berlin ( C‑583/18, EU:C:2020:199, punkt 30).

39 Dom av den 12 mars 2020, Verbraucherzentrale Berlin ( C 583/18, EU:C:2020:199, punkt 34).

40 Dom av den 31 mars 2022, CTS Eventim ( C‑96/21, EU:C:2022:238, punkt 44).

41 Se, analogt, dom av den 10 mars 2005, easyCar ( C‑336/03, EU:C:2005:150, punkt 28).

42 Jag begränsar min analys till artikel 2.7 i direktiv 2011/83 eftersom direktiv 2002/65 enligt min mening inte är tillämpligt på det omtvistade leasingavtalet som baseras på körsträcka.

43 Se artikel 2.7 i direktiv 2011/83.

44 Om den hänskjutande domstolen däremot skulle finna att det omtvistade leasingavtalet som baseras på körsträcka inte utgör ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett distansavtal, eller att så är fallet, men att det undantag från ångerrätten som föreskrivs i artikel 16 l i direktiv 2011/83 är tillämpligt på avtalet, bör den hänskjutande domstolen i princip dra slutsatsen att VK inte hade någon sådan rätt.

45 I sitt tillägg till den ursprungliga begäran om förhandsavgörande har den hänskjutande domstolen angett att för det fall att EU-domstolen skulle finna att det omtvistade leasingavtalet som baseras på körsträcka inte faller inom tillämpningsområdet för direktiv 2008/48, så är den första och den andra frågan i mål C‑38/21 inte längre relevanta.

46 Se ovan fotnot 16.

47 Vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet preciserades inte all den information som måste lämnas till låntagaren i mallen i bilaga 7 till EGBGB, utan där hänvisades endast till § 492 stycke 2 BGB.

48 Se fotnot 16 i förevarande förslag till avgörande.

49 Dom av den 5 september 2019, Pohotovosť ( C‑331/18, EU:C:2019:665, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

50 Dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

51 Dom av den 5 september 2019, Pohotovosť ( C‑331/18, EU:C:2019:665, punkt 55).

52 Dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

53 Dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

54 Ibidem, punkt 62.

55 Dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

56 Ibidem, punkt 41 och där angiven rättspraxis.

57 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428).

58 Se skäl 31 i direktiv 2008/48 och domen i målet Kreissparkasse Saarlouis (punkt 35 och där angiven rättspraxis). Se även förslag till avgörande av generaladvokat G. Hogan i de förenade målen Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:629, punkt 46).

59 Domen i målet Kreissparkasse Saarlouis (punkt 45).

60 Ibidem, punkt 36 och där angiven rättspraxis. Se även skäl 9 i direktiv 2008/48.

61 Se, analogt, dom av den 1 oktober 2015, ERSTE Bank Hungary ( C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

62 På den sistnämnda punkten kan det noteras att EU-domstolen i domen i målet Home Credit Slovakia slog fast att vissa av de uppgifter som nämns i artikel 10.2 i direktiv 2008/48 till sin natur inte påverkar konsumentens möjlighet att bedöma vidden av sitt åtagande. Så är exempelvis fallet med den behöriga tillsynsmyndighetens namn och adress enligt artikel 10.2 led v i samma direktiv (dom av den 9 november 2016, C‑42/15, EU:C:2016:842, punkt 72).

63 Såsom konstateras i punkt 128 i förevarande förslag till avgörande gäller de överväganden som redovisas nedan även för den fjärde frågan i mål C‑38/21.

64 Denna andra aspekt av frågan är relevant i mål C‑232/21, där BQ har återbetalat lånet i sin helhet.

65 Förslag till avgörande av generaladvokat G. Hogan i de förenade målen Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:629, punkterna 106–108).

66 Tillämpningen av unionsbestämmelser kan nämligen inte utsträckas till att omfatta sådana förfaranden som genomförs i syfte att erhålla förmåner enligt unionsrätten genom bedrägeri eller missbruk (dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl., C‑359/16, EU:C:2018:63, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

67 Dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkterna 120 och 121).

68 Förslag till avgörande av generaladvokat G. Hogan i de förenade målen Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:629, punkt 112).

69 Dom av den 22 november 2017, Cussens m.fl. ( C‑251/16, EU:C:2017:881, punkt 44).

70 Se i detta avseende, den hänskjutande domstolens fjärde fråga punkt b.

71 Dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkt 122 och där angiven rättspraxis).

72 Dom av den 14 april 2016, Cervati och Malvi ( C‑131/14, EU:C:2016:255, punkt 35 och där angiven praxis).

73 Dom av den 9 september 2021, Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:736, punkterna 123–126).

74 Kommissionen har även förklarat att när både objektiva och subjektiva omständigheter tyder på missbruk från konsumentens sida, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma, kan konsumenten i undantagsfall hindras från att utöva sin ångerrätt.

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2014, SICES m.fl. ( C‑155/13, EU:C:2014:145, punkt 34).

76 Ett sådant kreditavtal kan betraktas som ett kombinerat kreditavtal när villkoren i artikel 3 n i direktiv 2008/48 är uppfyllda.

77 Se även förslag till avgörande av generaladvokat G. Hogan i de förenade målen Volkswagen Bank m.fl. ( C‑33/20, C‑155/20 och C‑187/20, EU:C:2021:629, punkterna 126–128).

78 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2020, Caixabank och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria ( C‑224/19 och C‑259/19, EU:C:2020:578, punkt 83).