Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 31 mars 2022

1 Originalspråk: tyska.

2 I synnerhet dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400), och dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C‑493/17, EU:C:2018:1000).

3 Se artikel 1.1 b i förordning (EG) nr 3603/93 av den 13 december 1993 om fastställande av definitioner för tillämpningen av de förbud som avses i artiklarna 104 och 104b.1 i fördraget (nuvarande artikel 123 respektive artikel 125 FEUF) (nedan kallad förordning nr 3603/93) (EGT L 332, 1993, s. 1).

4 Se artikel 67 och följande artiklar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (Single Resolution Mechanism, nedan kallad SRM-förordningen) (EUT L 225, 2014, s. 1).

5 Frågan huruvida utformningen av dessa befogenheter är förenliga med unionsrätten, i synnerhet rätten till egendom enligt artikel 17.1 i stadgan, har redan varit föremål för ett förfarande vid domstolen som ledde till domen av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570).

6 EUT C 202, 2016, s. 230.

7 Se hänvisningen i fotnot 3.

8 EGT L 125, 2001, s. 15.

9 Angående hänvisningar till direktiv 2000/12/EG, se nedan punkt 23 i förevarande förslag till avgörande.

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 646/2012 (EUT L 176, 2014, s. 3). I denna förordning definieras begreppet behörig myndighet som en offentlig myndighet eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten.

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 2000, s. 1) (nedan kallat direktiv 2000/12). Se nedan punkt 23 i förevarande förslag till avgörande angående betydelsen av hänvisningar till direktiv 2000/12 efter att det upphävts.

13 EUT L 177, 2006, s. 1.

14 EUT L 176, 2013, s. 338.

15 Se fotnot 10 i förevarande förslag till avgörande.

16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG.

17 Närmare bestämt sammanlagt 18278,16 euro.

18 Se, i detta hänseende, ovan punkt 36 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

19 Se dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkt 132).

20 Se Monetära kommitténs rapport av den 23 juli 1990 om den ekonomiska och monetära unionen efter fullbordandet av den första etappen (Krägenau, dokument nr 36, punkt 36), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2002:556, punkt 154).

21 Se Cukierman, Central Bank Finances and Independence – How Much Capital Should a CB Have?, Tel Aviv University, 2006, s. 3.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 juli 2003, kommissionen/ECB ( C‑11/00, EU:C:2003:395, punkterna 130 och 134), dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl.. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 40), och dom av den 26 februari 2019, Rimšēvičs och ECB/Lettland ( C‑202/18 och C‑238/18, EU:C:2019:139, punkt 46).

23 Se till exempel artikel 1.3 i Europeiska centralbankens beslut av den 13 december 2010 om hur de nationella centralbankerna i medlemsstater som har euron som valuta ska betala in ökningen av Europeiska centralbankens kapital (ECB/2010/27) (EUT L 11, 2011, s. 54).

24 Langer, i Siekmann (red.) EWU-Kommentar, Vorbemerkungen zu Art. 28–33 der Satzung des ESZB und der EZB, punkt 9.

25 Langer, i Siekmann (red.) EWU-Kommentar, Vorbemerkungen zu Art. 28–33 der Satzung des ESZB und der EZB, punkt 10.

26 Det förefaller även uteslutet att Banka Slovenije till följd av finansieringsmekanismen i ZPSVIKOB skulle hamna i en situation där centralbanken är tvungen att avyttra valutareserver för andra ändamål än monetära och därför inte längre vore i stånd att uppfylla sina förpliktelser enligt artikel 30.4. Sådana transaktioner måste nämligen godkännas i förväg av ECB enligt artikel 31 i stadgan för ECBS och ECB.

27 Det vill säga intäkterna från utgivningen av mynt och sedlar och ränteintäkter från de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna med affärsbankerna.

28 Siekmann, Die Einstandspflicht der Bundesrepublik Deutschland für die Deutsche Bundesbank und die Europäische Zentralbank, Institute for Monetary and Financial Stability Working Paper Series No. 120, 2017, s. 10; Langer, i Siekmann (red.), EWU-Kommentar, Art. 33 der Satzung des ESZB und der EZB, punkt 9.

29 När det gäller ECB, se artikel 33.2 i stadgan för ECBS och ECB. Se även dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 125).

30 Eftersom en centralbank i normalfallet själv kan skapa det lagliga betalningsmedlet är ett negativt eget kapital inte att likställa med insolvens. Frågan huruvida centralbanker i allmänhet över huvud taget behöver eget kapital är följaktligen en kontroversiell fråga, se, i detta avseende, Adler, Castro, Tovat, Kramer, Does Central Bank Capital Matter for Monetary Policy? IMF Working Paper, Issue 60, 2012, s. 3–4; Siekmann, Die Einstandspflicht der Bundesrepublik Deutschland für die Deutsche Bundesbank und die Europäische Zentralbank, Institute for Monetary and Financial Stability Working Paper Series No. 120, 2017, s. 34. NCB:erna i eurosystemet kan emellertid endast skapa pengar under vissa förutsättningar, se nedan punkt 81 i förevarande förslag till avgörande.

31 Se Bindseil, Manzanares, Weller, The Role of Central Bank Capital Revisited, ECB Working Paper Series No. 392, September 2004, s. 27; Cukiermann, Central Bank Finances and Independence – How Much Capital Should a CB Have? Tel Aviv University, 2006, s. 7; Johnson, Zelmer, Implications of New Accounting Standards for the Bank of Kanada’s Balance Sheet, Bank of Kanada Discussion Paper 2007–2, s. 16.

32 Bindseil, Manzanares, Weller, The Role of Central Bank Capital Revisited, ECB Working Paper Series No. 392, september 2004, s. 24.

33 Se, i detta hänseende, även Cukiermann, Central Bank Finances and Independence – How Much Capital Should a CB Have?, Tel Aviv University, 2006, s. 3 och 4.

34 Beträffande villkoren för sådant ansvar, se punkterna 31, 32 och 34 i förevarande förslag till avgörande.

35 Se, i detta avseende, punkt 35 i förevarande förslag till avgörande.

36 Även ECB:s nuvarande praxis pekar i denna riktning, se bland annat Convergence Report June 2016, s. 30; Convergence Report June 2020, s. 31; samt yttrandet CON/2015/22, punkt 2.3.1 och följande punkter.

37 Man kan föreställa sig – den visserligen något osannolika – situationen att en medlemsstat ger sin NCB i uppdrag att bygga och driva infrastrukturanläggningar som gator, järnvägar eller flygplatser.

38 I det aktuella målet avstår den slovenska staten visserligen tillfälligt från sin andel i Banka Slovenijes vinst och därmed från budgetmedel. Detta är dock endast en del av finansieringsmekanismen. Se nedan punkt 122 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

39 Se i synnerhet punkterna 55–57 i förevarande förslag till avgörande.

40 Dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 132), dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 95), och dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C‑493/17, EU:C:2018:1000, punkt 103).

41 Ordnad resolution eller statliga åtgärder för rekonstruktion av banker ligger i allmänhetens intresse, eftersom bankkonkurser på grund av bankers systemfunktion kan få allvarliga konsekvenser för såväl det finansiella systemet som realekonomin och därför så långt det är möjligt ska förhindras, se bland annat skälen 1 och 2 BRRD, samt mitt förslag till avgörande i målet Banco de Portugal m.fl. ( C‑504/19, EU:C:2020:943, punkt 1).

42 Se dom av den 27 november 2012, Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:756, punkt 94).

43 För närvarande har 15 medlemsstater gett dess NCB befogenhet att (också) utföra resolutionsmyndighetens uppgifter, se https://www.eba.europa.eu/about-us/organisation/resolution-committee/resolution-authorities.

44 För övrigt ska inte heller tillsynen över banker anses vara en uppgift för ECBS efter inrättandet av bankunionen, trots att ECB till viss del utför denna uppgift inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen. Tillsynsfunktionerna ska nämligen vara strikt åtskilda från de monetära uppgifterna, se bland annat skälen 65 och 66 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (SSM-förordningen) (EUT L 287, 2013, s. 63). Även banktillsyn och bankresolution ska hållas strikt åtskilda, se artikel 3.3 BRRD.

45 Se, i detta avseende, dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 26).

46 För en detaljerad redogörelse av de olika värderingarnas betydelse och funktion, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Aeris Invest/SRB och Algebris (UK) och Anchorage Capital Group/SRB ( C‑874/19 P och C‑934/19 P, EU:C:2021:563, punkterna 57–68, samt 74–78).

47 Se, i detta avseende, mitt förslag till avgörande i de förenade målen Aeris Invest/SRB och Algebris (UK) och Anchorage Capital Group/SRB ( C‑874/19 P och C‑934/19 P, EU:C:2021:563, punkterna 112–118).

48 Dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkterna 78 och 79), och dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och EZB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkterna 73 och 74).

49 Dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 87).

50 Då artikel 17 i stadgan motsvarar artikel 1.1 i tilläggsprotokoll nr 1 till Europakonventionen ska sistnämnda bestämmelse enligt artikel 52.3 i stadgan beaktas såsom lägsta tillåtna skyddsnivå, se dom av den 21 maj 2019, kommissionen/Ungern (Nyttjanderätter till jordbruksmark) ( C‑235/17, EU:C:2019:432, punkt 72).

51 Se, i detta sammanhang, Europadomstolen, dom av den 25 mars 1999, Papachelas/Grekland (CE:ECHR:1999:0325JUD003142396, 48 §).

52 Se artikel 75 BRRD och artikel 76.1 e i SRM-förordningen.

53 Se punkt 96 och följande punkter och slutsatsen i punkt 112 i förevarande förslag till avgörande.

54 Se beträffande denna fråga i detalj punkt 53 i förevarande förslag till avgörande.

55 Detta är de så kallade monetära inkomsterna, se artikel 32.2 i stadgan för ECBS och ECB.

56 När det gäller ECB föreskriver artikel 33.1 b i stadgan för ECBS och ECB att nettovinsten som återstår efter avsättningar ska fördelas till NCB:erna i förhållande till deras kapitalandelar.

57 Siekmann, Die Verwendung des Gewinns der EZB und der Bundesbank, Institute for Monetary and Financial Stability, Working Paper No. 3, 2006, s. 13–14.

58 Angående förbudet mot kringgående, se skäl 7 i förordning nr 3603/93 och dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 101).

59 Se närmare punkt 77 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

60 Se, i detta avseende, punkt 70 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

61 Se, i detta avseende, särskilt punkterna 78 och 79 i förevarande förslag till avgörande.

62 Se påpekandet i inledningen, ovan punkt 50 i förevarande förslag till avgörande.

63 Se, i detta avseende, dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400, punkt 100), och dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C‑493/17, EU:C:2018:1000, punkt 107).

64 Detta är fallet trots att ECBS monetära politik – i motsats till en utbredd uppfattning – inte i första hand syftar till att kontrollera den monetära basen eller penningmängden, utan till att upprätthålla prisstabilitet, se, i detta avseende, exempelvis Deutsche Bundesbank, Die Rolle von Banken, Nichtbanken und Zentralbank im Geldschöpfungsprozess, Monatsbericht April 2017, s. 28.

65 I de årliga konvergensrapporterna kritiserar ECB ofta mot bakgrund av förbudet mot monetär finansiering att fasta belopp eller vinster som ännu inte realiserats redan i förväg öronmärks för vissa budgetändamål, se Convergence Report June 2016, s. 31; och Convergence Report June 2020, s. 33.

66 Se artikel 3 punkt 4 i direktiv 2006/48 och artikel 1.1 punkt 36 i direktiv 2013/36.

67 Det nuvarande rättsläget återges i artikel 20 i SRM-förordningen och artikel 36 BRRD. När det gäller betydelsen av denna värdering inom ramen för resolution, se ovan punkt 110 i förevarande förslag till avgörande och hänvisningarna i fotnot 46.

68 Se punkterna 135 och 137 i förevarande förslag till avgörande.

69 Se exempelvis artikel 100 i direktiv 2013/36.

70 Se skäl 9 i kommissionens beslut av den 18 december 2013 om statligt stöd SA.33229 (2012/C) – (f.d. 2011/N) – Omstrukturering av NLB – Slovenien som Slovenien planerar att genomföra till förmån för Nova Ljubljanska banka d.d. (EUT L 246, 2014, s. 28). Se även Europadomstolen, dom av den 14 september 2021, Pintar m.fl./Slovenien (CE:ECHR:2021:0914JUD004996914, 7 och 9 §§).

71 Dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 39), och dom av den 19 juli 2016 Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 104).

72 Dom av den 24 oktober 2013, LBI ( C‑85/12, EU:C:2013:697, punkt 39), och dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkt 104).

73 I synnerhet genom de ovannämnda direktiven 2000/21, 2006/48 och 2013/36.

74 Se artikel 4.1 och 7 i direktiv 2013/36, samt artikel 3.3 BRRD.

75 Jag anser för övrigt att det är skälet till att direktiv 2006/48 inte omnämner bankresolution och således inte heller föreskriver någon institutionell separation i förhållande till tillsynsverksamheten.

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkterna 53 och 56).

77 Europadomstolen, dom av den 14 september 2021, Pintar m.fl./Slovenien (CE:ECHR:2021:0914JUD004996914, 107 §).

78 Europadomstolen, dom av den 14 september 2021, Pintar m.fl./Slovenien (CE:ECHR:2021:0914JUD004996914, 99 och 100 §§).