Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Se ustawa o Krajowej Radzie Sądownictwa (lag om Nationella domstolsrådet) av den 12 maj 2011 (Dz. U. 2011, nr 126, position 714), i dess lydelse enligt ustawa o zmianie ustawy o Krajowej Radzie Sądownictwa oraz niektórych innych ustaw (lag om ändring av lagen om Nationella domstolsrådet och vissa andra lagar) av den 8 december 2017 (Dz. U. 2018, position 3), vilken trädde i kraft den 17 januari 2018, och enligt ustawa o zmianie ustawy – Prawo o ustroju sądów powszechnych oraz niektórych innych ustaw (lag om ändring av lagen om de allmänna domstolarnas organisation och vissa andra lagar) av den 20 juli 2018 (Dz. U. 2018, position 1443) (nedan kallad lagen om KRS).

3 Dz. U. 2018, position 5. Den trädde i kraft den 3 april 2018.

4 Dz. U. 2020, position 190.

5 Dz. U. 2001, nr 98, position 1070.

6 Dz. U. 1964, nr 43, position 296.

7 EGT L 95, 1993, s. 29.

8 Se artikel 58 § 4 i lagen om de allmänna domstolarnas organisation.

9 Dom av den 3 oktober 2019, Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:819).

10 Till följd av justitieministerns meddelande av den 6 juni 2019 om lediga domartjänster, vilket offentliggjordes i Monitor Polski (Republiken Polens officiella tidning).

11 12 röster för, 6 röster mot och 2 nedlagda röster.

12 Denna del av frågan gäller mål C‑181/21.

13 Denna del av frågan gäller mål C‑269/21.

14 Dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596).

15 Se dom av den 25 juli 2018, Minister for Justice and Equality (Brister i domstolssystemet) ( C‑216/18 PPU, EU:C:2018:586), dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535), och dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311).

16 Beslut av den 24 mars 2009, Nationale Loterij ( C‑525/06, EU:C:2009:179, punkterna 9 och 10), och beslut av den 23 mars 2016, Overseas Financial och Oaktree Finance ( C‑319/15, ej publicerat, EU:C:2016:268, punkt 33).

17 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i de förenade målen Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:403, punkterna 48–65).

18 Dom av den 6 september 2016, Petruhhin ( C‑182/15, EU:C:2016:630, punkt 20).

19 Dom av den 8 september 2010, Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 38), och dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť ( C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 28 och 29).

20 Dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

21 Dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet och HG/kommissionen ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkt 55) (nedan kallad domen i målet Simpson).

22 Dom av den 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 46).

23 Se, beträffande EU-domstolen och tribunalen, domen i målet Simpson, punkt 57, och dom av den 24 mars 2022, Wagenknecht/kommissionen ( C‑130/21 P, EU:C:2022:226, punkt 15). Se även, beträffande medlemsstaternas domstolar, dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) (C‑487/19, EU:C:2021:798, punkterna 126–131).

24 Dom av den 1 juli 2008, Chronopost/UFEX m.fl. ( C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 46), och domen i målet Simpson, punkterna 55 och 57.

25 Dom av den 27 februari 2018, Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2018:117, punkterna 29, 36 och 37).

26 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

27 Den polska regeringen har inte bestritt att Sąd Okręgowy w Katowicach (Regionaldomstolen i Katowice) och Sąd Okręgowy w Krakowie, (Regionaldomstolen i Krakow) utgör domstolar i denna medlemsstat i enlighet med artikel 267 FEUF. De hänskjutande domstolarna ingår i det polska rättsmedelssystemet inom de områden som omfattas av unionsrätten i enlighet med artikel 19.1 andra stycket FEU och måste således uppfylla kraven på effektivt domstolsskydd. Dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) (C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 106 och där angiven rättspraxis).

28 Dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

29 Dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19 till C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

30 Enligt den hänskjutande domstolen måste konsumenten fortsätta att betala de månatliga amorteringarna för lånet, om de interimistiska åtgärderna är giltiga. Underlåtenhet att betala amorteringarna kan få väldigt allvarliga följder för konsumenten, exempelvis kan hans eller hennes kreditvärdighet påverkas, dröjsmålsränta kan påföras eller lånet kan sägas upp. Den hänskjutande domstolen har också angett att giltigheten av beslutet om interimistiska åtgärder har en direkt inverkan på det belopp som yrkats i tvisten vid den.

31 Kraven i artikel 19.1 andra stycket FEU är av tvärgående karaktär och är tillämpliga oberoende av det aktuella förfarandets karaktär. Det är tillräckligt att domstolen i fråga avgör mål inom områden som omfattas av unionsrätten.

32 Enligt artikel 258 FEUF.

33 Se EUT C 252, 2021, s. 9.

34 De olika verkningarna av EU-domstolens domar enligt artiklarna 258 och 267 FEUF ska inte överbetonas. Som ett exempel beskrev domstolen nyligen i sin dom av den 10 mars 2022, Grossmania ( C‑177/20, EU:C:2022:175), det sätt på vilket dess domar enligt båda förfarandena har kombinerade verkningar.

35 Ref. BSA 1–4110–1/20.

36 Se punkt 47 i beslutet.

37 Enligt ombudsmannen grundade Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) denna åtskillnad på de olika funktioner som allmänna domstolar fyller och dess egna funktioner, den stora variationen i de brister som påverkar ansökningsförfarandena till tjänster vid de allmänna domstolarna i jämförelse med Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) och möjligheten att granska huruvida domare vid de allmänna domstolarna uppfyller principerna om oavhängighet och opartiskhet. Ombudsmannen anser att sistnämnda möjlighet är illusorisk på grund av ändringslagen, som hindrar att avdelningen för extraordinär kontroll utför en sådan granskning. Ombudsmannen har också påpekat att beslutet av den 23 januari 2020 behandlade domares oavhängighet och opartiskhet snarare än kravet att en domstol ska ha inrättats enligt lag.

38 Se, analogt, dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) (C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 124 och där angiven rättspraxis) med avseende på artikel 6.1 i Europakonventionen. Se även dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 115–120).

39 Se, analogt, dom av den 21 januari 2020, Banco de Santander ( C‑274/14, EU:C:2020:17), beträffande begreppet en oavhängig nationell domstol enligt artikel 267 FEUF. Enligt min mening är det begreppet och artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförda med artikel 47 i stadgan, ett enda, enhetligt och självständigt begrepp i unionsrätten.

40 Se, exempelvis, dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1) (begäran om förhandsavgörande från Tariefcommissie, Nederländerna), dom av den 15 juli 1964, Costa ( 6/64, EU:C:1964:66) (begäran om förhandsavgörande från Giudice conciliatore di Milano, Italien), och dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49) (begäran om förhandsavgörande från Pretura di Susa, Italien).

41 Ombudsmannen anser att de tre omständigheter som de hänskjutande domstolarna har beskrivit utgör ett allvarligt urholkande av rättsstatsprincipen i Polen, eftersom domare inte längre utnämns till de allmänna domstolarna i enlighet med polsk rätt, artikel 19.1 FEU eller artikel 6.1 i Europakonventionen. Detta innebär att domstolarna varken är oavhängiga eller opartiska. En domstol får således, mot bakgrund av att artikel 19.1 FEU har direkt effekt och principen om unionsrättens företräde, utesluta en domare som har utnämnts genom ett sådant bristfälligt förfarande från att avgöra mål inom de områden som omfattas av unionsrätten.

42 Dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100 punkterna 57 och 74 och där angiven rättspraxis). I sin dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, §§ 231 och 233), slog Europadomstolen fast att rätten till en domstol som upprättats enligt lag, vilken garanteras i artikel 6.1 i Europakonventionen, utgör en självständig rättighet som har ett mycket nära samband med garantierna för oavhängighet och opartiskhet i den mening som avses i den bestämmelsen. Europadomstolen slog också fast att processen för utnämning av domare nödvändigtvis utgör en ofrånkomlig del av begreppet domstol som upprättats enligt lag i den mening som avses i artikel 6.1 i Europakonventionen (dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, §§ 227 och 232)).

43 Dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 122 och 123 och där angiven rättspraxis).

44 De garantier för oavhängighet och opartiskhet som erfordras enligt unionsrätten förutsätter att det finns regler – särskilt vad gäller en domstols sammansättning, utnämningar, tjänsternas varaktighet och grunderna för medlemmarnas röstnedläggelse, jäv och återkallande av röst – som utesluter allt rimligt tvivel som enskilda rättssubjekt skulle kunna hysa beträffande domstolens pålitlighet i förhållande till yttre omständigheter och dess neutralitet i förhållande till de intressen som konfronteras. Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkt 53).

45 Dom av den 20 april 2021, Repubblika ( C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 55 och 57). Se även domen i målet Simpson, punkterna 57 och 71.

46 Kommissionen har påpekat att sedan 2018 har omkring 1360 av de 10000 domarna vid allmänna domstolar i Polen utnämnts på grundval av beslut som antagits av KRS i dess nya ändrade sammansättning.

47 Utom eventuellt vad gäller det agerande av ordföranden vid Sąd Apelacyjny w Katowicach (appellationsdomstolen i Katowice) som beskrivs i punkt 14 ovan.

48 Se dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkt 57).

49 Se artiklarna 179 och 186 i Republiken Polens konstitution.

50 Punkt 210 i mitt förslag till avgörande i mål C‑204/21, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv), innehåller en sammanfattning av omstruktureringen av KRS.

51 Se dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 127 och, särskilt, där angiven rättspraxis). Se även dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkterna 104–108).

52 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 126) (nedan kallad domen i målet A.B.).

53 Som till största delen består av ledamöter som har valts ut av den lagstiftande makten.

54 Dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

55 Se artikel 58 § 2 i lagen om de allmänna domstolarnas organisation.

56 Båda de hänskjutande domstolarna har beskrivit yttrandet från domarförsamlingen som en nödvändig förutsättning för ett giltigt utnämningsförfarande enligt nationell rätt.

57 Den hänskjutande domstolen har betonat att detta är fallet särskilt eftersom KRS inte längre företräder den dömande makten såsom det krävs enligt artiklarna 179 och 186.1 i Republiken Polens konstitution.

58 Dom av den 19 november 2019, A. K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkterna 136–138 och där angiven rättspraxis), och av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 149),

59 Dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 121).

60 Domen i målet A.B., punkt 126. Se även dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

61 Genom ändringslagen upphävdes artikel 58 § 2 i lagen om de allmänna domstolarnas organisation med verkan från och med den 14 februari 2020. Den polska regeringen har bland annat angett att denna lagstiftningsreform var avsedd att säkerställa att en domarförsamling inte längre kunde blockera utnämningsförfarandet. Ett alternativt rådgivande förfarande inrättades som enligt Republiken Polen säkerställer en bredare diskussion om kvalifikationerna hos sökandena till domartjänster.

62 I händelse av lika röstetal har ordföranden vid Sąd Okręgowy (Regionala domstolen) den avgörande rösten.

63 Kommissionen har påpekat att domarförsamlingarna inte har förlorat sin roll, men att deras roll är mycket mindre.

64 Dom av den 9 juli 2020, Land Hessen ( C‑272/19, EU:C:2020:535, punkterna 55 och 56).

65 Domstolen har konstaterat att för att en medlemsstat ska komma i åtnjutande av samtliga rättigheter som följer av att fördragen tillämpas på denna medlemsstat, måste den respektera de värden som anges i artikel 2 FEU. En medlemsstat kan inte ändra sin lagstiftning på ett sådant sätt att skyddet av rättsstatsprincipen sänks, ett värde som bland annat konkretiseras i artikel 19 FEU. Det ankommer således på medlemsstaterna att, mot bakgrund av detta värde, avstå från varje åtgärd som kan medföra att deras lagstiftning om organisationen av rättsväsendet försämras, genom att inte införa regler som kan äventyra domarnas oavhängighet (dom av den 20 april 2021, Repubblika, C‑896/19, EU:C:2021:311, punkterna 63 och 64).

66 Dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

67 Ombudsmannen har också behandlat dessa frågor tillsammans. Ombudsmannen anser att den polska lagstiftaren har antagit en rad åtgärder som säkerställer att utnämningen av domare till de allmänna domstolarna inte kan bli föremål för en effektiv domstolsprövning ens när det föreligger ett uppenbart åsidosättande av lagen. Ombudsmannen har hänvisat till tre omständigheter: för det första har nominerades ledamöterna vid avdelningen för extraordinär kontroll av KRS och utnämningsförfarandet var inte föremål för någon domstolsgranskning, för det andra är lagenligheten i utnämningen av en domare eller av hans eller hennes behörighet att utöva dömande verksamhet inte föremål för domstolsprövning sedan ändringslagen antogs och för det tredje har avdelningen för extraordinär kontroll exklusiv behörighet att granska domares oavhängighet.

68 Se domen i målet A.B.

69 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982).

70 Se beslut I NOZP 3/19, som har verkan av en rättsprincip.

71 I dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 48) förklaras beslutet ytterligare.

72 I punkt 84 i begäran om förhandsavgörande i mål C‑181/21 och punkt 107 i begäran om förhandsavgörande i mål C‑269/21 anges avseende artikel 26 §§ 2 och 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen att de frågor som ställts för att undanröja den hänskjutande domstolens tvivel vilka anges i grunderna i den första frågan omfattas av [behörigheten för avdelningen för extraordinär kontroll, som] inte själv uppfyller kraven på en domstol som har inrättats enligt lag, vilket ger upphov till berättigad osäkerhet om dess opartiskhet och oavhängighet. Förfarandet vid nämnda organ kan dessutom inte skingra dessa tvivel, eftersom ansökningar i vilka sådana frågor tas upp inte prövas.

73 Se, exempelvis, artikel 48 i civilprocesslagen.

74 Den polska regeringen har hävdat att en sådan tolkning är contra legem.

75 Som det anges i punkterna 140 och 141 i mitt förslag till avgörande i mål C‑204/21, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) är denna bestämmelse vid första anblicken inte begränsad till att förhindra att en domstol har behörighet att allmängiltigt (erga omnes) ogiltigförklara ett beslut om utnämning av en domare som antagits av republikens president.

76 Se punkt 55). Se, analogt, punkterna 138–147 i mitt förslag till avgörande i mål C‑204/21, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv).

77 Vid förhandlingen bekräftade den polska regeringen att enligt polsk rätt är det inte möjligt för domstolar att pröva huruvida en domstol har inrättats enligt lag eller huruvida utnämningen av en domare är lagenlig.

78 Det ankommer på de hänskjutande domstolarna att kontrollera detta. Den polska regeringen har i punkt 104 i sina skriftliga yttranden hänvisat till ett antal statistiska uppgifter om granskningen av KRS beslut om utnämning av domare till de allmänna domstolarna.

79 Även om det skulle godtas att artikel 44.1 i lagen om KRS och artikel 26 § 1 i den ändrade lagen om Högsta domstolen tillåter att avdelningen för extraordinär kontroll granskar KRS beslut, skapar nämnda bestämmelsers samexistens med artikel 26 § 3 i lagen om Högsta domstolen efter ändringslagens ikraftträdande en avsevärd rättslig osäkerhet, särskilt vad gäller granskningens räckvidd. Artikel 26 § 3 i lagen om Högsta domstolen undergräver således verkan av de tidigare bestämmelserna i nationell rätt, i strid med artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan. Se punkterna 133–147 i mitt förslag till avgörande i mål C‑204/21, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv).

80 Vilket jag för lämplighetens skull kommer att behandla först.

81 Se punkterna 128–136.

82 I punkt 129 i domen i målet A.B. slog domstolen fast att [d]en omständigheten att det eventuellt inte är möjligt att vid domstol överklaga beslut i ärenden om tillsättning av domartjänster vid ett lands högsta domstol kan … i vissa fall inte visa sig vara problematisk, utifrån de krav som uppställs i unionsrätten, särskilt i artikel 19.1 andra stycket FEU. Domstolen har emellertid upprepade gånger slagit fast att en effektiv domstolsprövning av KRS förslag om utnämning av domare – inbegripet, i vart fall, en prövning av huruvida det förekommit befogenhetsöverskridande, maktmissbruk, felaktig rättstillämpning eller uppenbart felaktiga bedömningar – är nödvändig när enskilda rättssubjekt systematiskt kan hysa tvivel beträffande de efter en sådan process tillsatta domarnas oavhängighet och opartiskhet. Domen i målet A.B., punkterna 128–136 och där angiven rättspraxis.

83 Se, analogt, dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkterna 129–131). Se, å andra sidan, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkterna 89–94 och 104–107), i vilken domstolen beskrev ett antal omständigheter som inbegrep, men inte begränsades till, KRS avgörande roll vid utnämningen av ledamöter av avdelningen för disciplinära mål, och som kunde ge upphov till rimligt tvivel hos enskilda rättssubjekt beträffande detta organs oavhängighet och opartiskhet. Domstolen hänvisade bland annat till den omständigheten att inrättandet ex nihilo av avdelningen för disciplinära mål med exklusiv behörighet att pröva vissa disciplinära mål sammanföll i tiden med antagandet av nationell lagstiftning som åsidosatte principen om att Högsta domstolens domare ska vara oavsättliga och oavhängiga. Den påpekade att avdelningen för disciplinära mål åtnjöt en särskilt hög grad av organisatorisk, funktionell och finansiell autonomi inom Högsta domstolen i förhållande till de övriga avdelningarna vid den domstolen. Lönen för domare vid avdelningen för disciplinära mål var cirka 40 procent högre än lönen för domare på andra avdelningar vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), utan att det angetts någon objektiv motivering till en sådan förmånlig behandling. Dessutom krävdes det att avdelningen för disciplinära mål efter inrättandet uteslutande skulle bestå av nya domare som utnämnts av republikens president på förslag av KRS.

84 I domen i målet A.B., punkterna 133–135 och där angiven rättspraxis, stödde domstolen sig på andra omständigheter, inbegripet bland annat den omständigheten att utnämningarna till Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) gjordes i ett sammanhang där pensionsåldern för domare hade sänkts och det således kunde förväntas att många tjänster skulle bli vakanta, vilka innebar ett åsidosättande av principen att domarna vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen) ska vara oavsättliga och oavhängiga.

85 I syfte att fastställa lagenligheten av utnämningen av en domare eller befogenheten att utföra de dömande uppgifter som följer av utnämningen och således i syfte att bedöma huruvida utnämningsprocessen var förenlig med artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan.

86 Och således artikel 26 § 3 i den ändrade lagen om Högsta domstolen.

87 Handlingarna i målet vid domstolen innehåller inga uppgifter om huruvida ett sådant överklagande ingetts. I denna mån är den hänskjutande domstolens frågor i detta avseende hypotetiska. Det skulle dock i princip vara nödvändigt att pröva huruvida avdelningen för extraordinär kontroll själv uppfyller kraven enligt artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan, eftersom sökande i annat fall knappast kunde klandras för att inte ha överklagat KRS beslut vid nämnda avdelning.