Förslag till avgörande av generaladvokat Dean Spielmann föredraget den 29 april 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 2011, s. 1).

3 Den polska regeringen anförde även, i sitt skriftliga yttrande, att begäran om förhandsavgörande inte kunde tas upp till sakprövning, men återkallade vid förhandlingen denna invändning om rättegångshinder.

4 Se dom av den 6 oktober 2021, W.Ż. (Högsta domstolens avdelning för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter – Tillsättning) ( C‑487/19, EU:C:2021:798, punkt 75) (nedan kallad domen W.Ż.), och dom av den 15 oktober 2024, KUBERA ( C‑144/23, EU:C:2024:881, punkt 31).

5 Även om den hänskjutande domstolen även, i sina båda tolkningsfrågor har nämnt artikel 2 och artikel 6.3 FEU, anser jag att domstolens svar kommer att kunna avse endast artikel 19.1 andra stycket FEU, jämförd med artikel 47 i stadgan (se, beträffande domstolens möjlighet att omformulera de frågor som den mottagit, bland annat, dom av den 26 januari 2023, Ministerstvo na vatreshnite raboti (Polisregistrering av biometriska och genetiska uppgifter) ( C‑205/21, EU:C:2023:49, punkt 77) i vilken domstolen omformulerade den hänskjutande domstolens tredje tolkningsfråga)).

6 Se, analogt, domen i målet W.Ż. (punkt 76 och där angiven rättspraxis).

7 Se, analogt, dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931, punkt 74).

8 Se domen i målet W.Ż. (punkt 133).

9 Domstolen har nämligen upprepade gånger slagit fast att eftersom stadgan stadfäster rättigheter som motsvarar de rättigheter som garanteras i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), syftar artikel 52.3 i stadgan till att säkerställa det nödvändiga sammanhanget mellan rättigheterna i stadgan och motsvarande rättigheter enligt Europakonventionen, utan att detta inkräktar på unionsrättens autonomi. Enligt förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17) motsvarar artikel 47 andra stycket i stadgan artikel 6.1 i Europakonventionen. EU-domstolen måste därför säkerställa att dess tolkning av artikel 47 andra stycket i stadgan garanterar en skyddsnivå som inte skiljer sig från den skyddsnivån som garanteras enligt artikel 6.1 i Europakonventionen, såsom den tolkats av Europadomstolen (se domen i målet W.Ż. (punkt 123) och dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank, C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 116).

10 Se dom av den 26 mars 2020, Omprövning Simpson/rådet ( C‑542/18 RX-II och C‑543/18 RX-II, EU:C:2020:232, punkterna 74 och 75) (nedan kallad domen i målet Omprövning Simpson), och Europadomstolens dom av den 1 december 2020, Guðmundur Andri Ástráðsson mot Island (CE:ECHR:2020:1201JUD002637418, nedan kallad domen i målet Ástráðsson mot Island, §§ 227 och 234).

11 Se domarna i målen Omprövning Simpson (punkt 75) och W.Ż. (punkt 130).

12 Dom W.Ż. (punkt 161 och efterföljande slutsats). Se, i detta hänseende, Filipek, P., Defective Judicial Appointments and their Rectification under European Standards, i Bobek, M., Bodnar, A., von Bogdandy, A. och Sonneverd, P. (dir.), Transition 2.0: Re-establishing Constitutional Democracy in EU Member States, Nomos, Baden-Baden, 2023, sidorna 436–437.

13 Europadomstolen har i detta avseende bland annat understrukit att den i artikel 6.1 i Europakonventionen stadfästa rätten till en domstol som upprättats enligt lag visserligen utgör en självständig rättighet. Icke desto mindre har nämnda domstol uttalat att denna rättighet har ett mycket nära samband med skyddsreglerna avseende oavhängighet och opartiskhet i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Europadomstolen har bland annat slagit fast att även om vart och ett av de institutionella kraven i artikel 6.1 i Europakonventionen eftersträvar ett specifikt mål som gör dem till specifika skyddsregler för en rättvis rättegång, så har de det gemensamma syftet att se till att grundläggande principer iakttas, nämligen att den offentliga makten ska utövas under lagarna samt att maktfördelningsprincipen ska råda. Nämnda domstol har i detta avseende preciserat att vart och ett av dessa krav finner sin grund i att det är oundgängligt att bevara enskilda rättssubjekts förtroende för domstolsväsendet och för att domstolsväsendet är oavhängigt gentemot andra delar av statsmakten (se domarna Ástráðsson mot Island (§§ 231 och 233), och W.Ż. (punkt 124)).

14 Filipek, P., a.a., s. 437.

15 Domen i målet Ástráðsson mot Island (§§ 231 och 233). Denna ståndpunkt återspeglas även i domstolens praxis enligt följande: … ska det för det första framhållas att det framgår av ordalydelsen i artikel 47 andra stycket i stadgan att garantierna för domarnas oavhängighet och opartiskhet och garantin att få sin sak prövad av en domstol som har inrättats enligt lag är oupplösligt förenade av syftet att säkerställa den grundläggande rättigheten till en rättvis rättegång i den mening som avses i den bestämmelsen (dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, nedan kallad domen i målet Openbaar Ministerie, EU:C:2022:100, punkt 55)).

16 Se dom av den 29 mars 2022, Getin Noble Bank ( C‑132/20, EU:C:2022:235, punkt 117). Se även Europadomstolens domar av den du 22 juli 2021, Reczkowicz mot Polen (CE:ECHR:2021:0722JUD004344719, § 284), av den 8 november 2021, Dolińska-Ficek och Ozimek mot Polen (CE:ECHR:2021:1108JUD004986819, § 357), och av den 3 februari 2022, Advance Pharma Sp. z o.o. mot Polen (CE:ECHR:2022:0203JUD000146920, § 353).

17 Dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinära mål vid Högsta domstolen) ( C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 147) (nedan kallad domen i målet A.K.).

18 Domen i målet A.K. (punkt 148).

19 Domen i målet A.K. (punkterna 150 och 151).

20 Domen i målet W.Ż. (punkt 131).

21 Domen i målet W.Ż. (punkterna 146, 149 och 150).

22 Domen i målet W.Ż. (punkt 151). Se även dom av den 21 december 2023, Krajowa Rada Sądownictwa (Bibehållande av domares ämbete) ( C‑718/21, EU:C:2023:1015, punkterna 65–76) (nedan kallad domen i målet Rada Sądownictwa), i vilken domstolen betraktade samtliga såväl systematiska som faktiska omständigheter, …, vilka kännetecknade tillsättningen av de tre domare vid avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter som utgör det hänskjutande organet i förevarande mål (punkt 77).

23 Filipek har i detta hänseende påpekat att denna kumulativa funktion skiljer sig från detta inom ramen för Ástráðsson-testet (uppenbart åsidosättande av den nationella rätten, inskränkning av de grundläggande rättigheterna vid ett förfarande för utnämning av domare, kontroll som utövas av de nationella domstolarna (se domen i målet Ástráðsson mot Island, §§ 243–252)) vilket innebär att de ska prövas i den angivna ordningen och att de alla ska vara uppfyllda (a.a., s. 439).

24 Domstolen påpekade följande: Det kan visserligen vara så, att en eller annan av de omständigheter som påtalats av den hänskjutande domstolen i sig inte går att kritisera, och att det i detta fall är medlemsstaterna som är behöriga och har möjligheten att göra sina val; inte desto mindre är det så att dessa omständigheter vid en samlad bedömning – sammantagna med de förhållanden som rådde då dessa val gjordes – kan innebära att det framstår som oklart om det organ som har till uppgift att delta i handläggningen av domartillsättningsärenden verkligen är oavhängigt, och detta gör sig gällande även om nämnda omständigheter var för sig inte föranleder en sådan bedömning (se domen i målet A.K., punkt 142).

25 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (Tillsättning av domare vid Högsta domstolen – Rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 138) (nedan kallad domen i målet A.B.).

26 Trots att artikel 187 § 3 i konstitutionen föreskrev en period på fyra år.

27 Se dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596, punkterna 104 och 105), och domen i målet W.Ż. (punkterna 146 och 150). Se även Europadomstolens dom av den 3 februari 2022, Advance Pharma Sp. z o.o. mot Polen (CE:ECHR:2022:0203JUD 000146920, § 321).

28 Se domen i målet W.Ż. (punkt 150).

29 EGT L 190, 2002, s. 1.

30 Det ska även påpekas att domstolen, i sin praxis avseende oavhängigheten hon domstolsväsendet i Polen, redan har erkänt att den omständigheten att ett organ, såsom ett nationellt domstolsråd som deltar i förfarandet för att utnämna domare, till övervägande del består av ledamöter som väljs ut av den lagstiftande makten, inte i sig kan föranleda tvivel om oavhängigheten hos de domare som utnämns genom ett sådant förfarande … Det framgår dock av domstolens praxis … att det kan förhålla sig annorlunda när denna omständighet, sammantagen med andra relevanta omständigheter och villkoren för att välja ut dessa ledamöter, leder till sådana tvivel (se, bland annat, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfarande gentemot domare), C‑791/19, EU:C:2021:596, punkt 103).

31 Domen i målet Openbaar Ministerie (punkterna 75 och 87).

32 Domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa (punkterna 77 och 78).

33 I synnerhet hade tillsättningarna av de tre berörda domarna skett på grundval av förslag i resolution nr 331/2018 som antagits av KRS, vilket inte i dess nya sammansättning till följd av genomförandet av lagen om KRS gav tillräckliga garantier för att det var oavhängigt i förhållande till den lagstiftande och den verkställande makten. Vidare påpekade domstolen att det saknades rättsmedel mot denna resolution och att tillsättningen av de ovannämnda domarna av Republiken Polens president hade skett trots att verkställigheten av nämnda resolution hade inhiberats av Naczelny Sąd Administracyjny (Högsta förvaltningsdomstolen).

34 Se, i detta hänseende, beslut av den 9 april 2024, T. (Audiovisuella barnprogram) C‑22/22, EU:C:2024:313), beslut av den 15 maj 2024, Rzecznik Finansowy ( C‑390/23, EU:C:2024:419), av den 29 maj 2024, Rzecznik Praw Obywatelskich (Polskt extraordinärt rättsmedel) ( C‑720/21, EU:C:2024:489), beslut av den 29 maj 2024, Prokurator Generalny (Polskt extraordinärt rättsmedel II) ( C‑43/22, EU:C:2024:459), och beslut av den 21 juni 2024, Kancelaria B. ( C‑810/23, EU:C:2024:543).

35 C‑225/22, EU:C:2025:270.

36 Det ska påpekas att kommissionen vid förhandlingen även angav att för närvarande har 14 av 18 ledamöter på avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter utnämnts under samma omständigheter som dem som beskrivs i domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa.

37 Det följer av den princip som angavs i punkt 75 i domen i målet Omprövning Simpson (se punkt 35 i detta förslag till avgörande) att förekomsten av en enda domare som utnämnts till avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter under samma omständigheter som dem som bedömdes i domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa räcker för att denna domstol inte ska anses vara en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag.

38 Domen i målet A.B. (punkterna 132–135 och 163).

39 Domen i målet W.Ż. (punkt 150).

40 Europadomstolen har i detta hänseende understrukit att den centrala betydelse som ett noggrant förfarande för utnämning av ordinära domare har för att säkerställa att de mest kvalificerade kandidaterna utnämns till dessa tjänster – med avseende på deras professionella kompetens och moraliska integritet. Det saknar inte heller betydelse att Europadomstolen har gjort en åtskillnad mellan varje domstols hierarkiska nivå och angett att det är uppenbart att ju högre en domstol befinner sig i domstolshierarkin, desto mer krävande bör de urvalskriterier som tillämpas vara (se domen i målet Ástráðsson, § 222).

41 Se, också i detta hänseende, domen i målet Openbaar Ministerie (punkterna 88 och 89).

42 Domen i målet A.B. (punkt 136).

43 Domen i målet A.B. (punkterna 128–136 och 156). Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Collin i de förenade målen G m.fl. (Utnämning av domare till de allmänna domstolarna i Polen) ( C‑181/21 och C‑269/21, EU:C:2022:990, punkt 74 och följande punkter).

44 Domstolen hänförde sig till bestämmelser som innebär att det inte längre med effektiv verkan är möjligt att såsom tidigare vid domstol överklaga beslut av detta slag, särskilt då dessa bestämmelser – tillsammans med andra relevanta omständigheter i en sådan tillsättningsprocess i ett visst nationellt, såväl rättsligt som faktiskt, sammanhang – medför att enskilda rättssubjekt systematiskt kan hysa tvivel beträffande de efter en sådan process tillsatta domarnas oavhängighet och opartiskhet (domen i målet A.B., punkt 156).

45 Domen i målet A.B. (punkt 156).

46 Domen i målet A.B. (punkt 138).

47 Som generaladvokaten Collins angav i sitt förslag till avgörande i de förenade målen G m.fl. (Utnämning av domare till de allmänna domstolarna i Polen) ( C‑181/21 och C‑269/21, EU:C:2022:990), är det uppenbart att resonemanget att domstolsskyddets standard kunna variera beroende på en domstols rang i det domstolsväsende där den ingår är principiellt felaktigt (punkt 46).

48 Det ska således i detta hänseende understrykas att, i domen av den 15 juli 2021, kommissionen/Polen (Disciplinära förfaranden gentemot domare) ( C‑791/19, EU:C:2021:596), avseende avdelningen för disciplinära mål vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), och domen i målet Krajowa Rada Sądownictwa, avseende avdelningen för extraordinär kontroll och offentliga angelägenheter vid samma domstol, var en av de omständigheter som domstolen beaktade att dessa organ hade skapats av lagstiftaren ex nihilo, medan, som medborgarombudsmannen angav vid förhandlingen i förevarande mål, de nya domarna vid allmänna domstolar dömer i samma kollegiala sammansättningar som de domare som tidigare hade utnämnts före år 2018. Det ska även påpekas att Europadomstolen, i sin dom av den 23 november 2023, Wałęsa mot Polen (CE:ECHR:2023:1123JUD005084921), identifierade systematiska problem som låg till grund för åsidosättanden av artikel 6.1 i Europakonventionen i Republiken Polen och underströk att verkningarna av det nya KRS bristande oavhängighet beror på den berörda domstolens art och på dess ställning inom domstolsväsendet. Huvudproblemet ligger i det bristande förfarandet för utnämningar av domare med inblandning av [KRS], såsom det inrättades genom 2017 års ändringslag, vilket på ett inbyggt och fortgående sätt påverkar oavhängigheten hos de domare som har utsetts enligt detta förfarande. Även om, såsom [Sąd Najwyższy (Högsta domstolen)] angav i sin resolution i de avdelningar som samlades den 23 januari 2020, den bristande oavhängigheten hos det reformerade [KRS] allmänt medför oegentligheter som påverkar en domstols oavhängighet och opartiskhet, varierar verkningarna av detta beroende på den berörda domstolen och dess ställning inom domstolsväsendet. Enligt Högsta domstolen får dessa oegentligheter mest allvarliga konsekvenser för utnämningar till [Sąd Najwyższy Högsta domstolen], eftersom iakttagandet av ett strikt krav på oavhängighet och opartiskhet hos denna domstol i förhållande till de politiska myndigheterna utgör en grundläggande förutsättning för dess fungerande i enlighet med konstitutionen och för ett effektivt utövande av dess befogenheter, vilka är av väsentlig betydelse i en demokratisk stat grundad på rättsstaten … Europadomstolen godkänner denna analys (§ 324) (Originaltext på engelska. Här översättning av en fransk version).

49 Se dom av den 24 juni 2019, kommissionen/Polen (Högsta domstolens oavhängighet) ( C‑619/18, EU:C:2019:531, punkt 47), och dom av den 21 december 2021, Euro Box Promotion m.fl. ( C‑357/19, C‑379/19, C‑547/19, C‑811/19 och C‑840/19, EU:C:2021:1034, punkt 217).

50 Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 40).

51 Dom av den 22 februari 2022, RS (Verkan av domar från en författningsdomstol) ( C‑430/21, EU:C:2022:99, punkt 53). Se även dom av den 13 juli 2023, YP m.fl. (Upphävande av immunitet och avstängning av en domare) C‑615/20 och C‑671/20, EU:C:2023:562, punkt 64).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 februari 1977, Benedetti/Munari ( 52/76, EU:C:1977:16, punkt 26), och dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C-493/17, EU:C:2018:1000, punkt 19).

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2010, Elchinov ( C‑173/09, EU:C:2010:581, punkterna 30 och 31).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 71).

55 C‑204/21, EU:C:2023:442.

56 Dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkt 286).

57 Nämligen artikel 26 § 3 i lagen om Högsta domstolen.

58 C‑225/22, EU:C:2025:270.

59 Se, bland annat, domen i målet A.K. (punkterna 152 och 153). Se även domen i målet A.B., dom av den 16 november 2021, Prokuratura Rejonowa w Mińsku Mazowieckim m.fl. ( C‑748/19–C‑754/19, EU:C:2021:931), och dom av den 5 juni 2023, kommissionen/Polen (Domares oavhängighet och privatliv) ( C‑204/21, EU:C:2023:442, punkterna 130 och 131 samt där angiven rättspraxis).

60 I synnerhet prövade Konstitutionsdomstolen, i denna dom, rättsfrågan, som ställts av avdelningen för disciplinära mål vid Sąd Najwyższy (Högsta domstolen), avseende huruvida konstitutionen utgjorde hinder för de interimistiska åtgärder som Polen ålagts genom beslut av den 8 april 2020, kommissionen/Polen ( C‑791/19 R, EU:C:2020:277), och som sköt upp tillämpningen av de rättsliga bestämmelser som gav avdelningen för disciplinära mål behörighet i disciplinära mål avseende domare.

61 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Ministerstwo Sprawiedliwości ( C‑55/20, EU:C:2021:500, punkt 131). Det ska, i detta hänseende, erinras om att det förfarande som har införts genom artikel 267 FEUF utgör ett medel för samarbete mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna, genom vilket EU-domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om unionsrättens tolkning som de behöver för att kunna avgöra de mål som de ska pröva (se dom av den 26 mars 2020, Miasto Łowicz (Regelverk för disciplinåtgärder mot domare), C‑558/18 och C‑563/18, EU:C:2020:234, punkt 44).

62 Se dom av den 17 juni 1999, Piaggio ( C‑295/97, EU:C:1999:313, punkt 29), och dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 58).

63 Vid förhandlingen vid domstolen hänvisade medborgarrättsombudsmannen och kommissionen, i detta hänseende, till en ny bestämmelse i lagen om domstolar i första instans som, sedan 2022, gör det möjligt att bedöma oavhängighet och opartiskhet hos en domstol genom en sammansättning av fem domare som även kan bedöma omständigheterna kring utnämningen av en domare.

64 Domen i målet W.Ż. (punkt 159).