Förslag till avgörande av generaladvokat nicholas emiliou föredraget den 2 februari 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 1998, s. 27).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, 2005, s. 22).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2004, kommissionen/Tyskland ( C‑463/01, EU:C:2004:797, punkt 76), och skäl 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/852 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (EUT L 150, 2018, s. 141) (nedan kallat direktiv 2018/852). Beträffande en översikt, se A European Refunding Scheme for Drinks Containers, Europaparlamentet, 2011, s. 12 och följande sidor, och på senare tid och särskilt vad gäller plast, Environment Ministers’ commitments on plastics. National-level visions, actions and plans announced at the 2022 OECD Council at Ministerial Level (MCM), juni 2022, ENV/EPOC(2022)14.

5 Policy Instruments for Environment, OECD, Database, 2017, s. 8.

6 Ibidem. Som denna källa anger rör pantsystem inte endast förpackningar för drycker utan kan också omfatta andra föremål såsom blybatterier eller kasserade däck.

7 Rådets direktiv av den 27 juni 1985 om förpackningar för drycker och flytande livsmedel (EGT L 176, 1985, s. 18) som upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 1994, s. 10) (nedan kallat förpacknings- och förpackningsavfallsdirektivet).

8 Förpacknings- och förpackningsavfallsdirektivet i ändrad lydelse genom direktiv 2018/852 som omnämnts i fotnot 4 ovan.

9 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/904 av den 5 juni 2019 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön (EUT L 155, 2019, s. 1).

10 Se, särskilt det sjunde, åttonde och tionde skälet, samt artikel 5.2 i rådets direktiv 85/339, som nämnts i fotnot 7 ovan, artikel 5.1 a i förpacknings- och förpackningsavfallsdirektivet som nämnts i fotnot 7 ovan, i ändrad lydelse, och artikel 9 tredje stycket a i direktivet om plastprodukter för engångsbruk som nämnts i fotnot 9 ovan.

11 Rådets direktiv av den 18 mars 1991 om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa farliga ämnen (EGT L 78, 1991, s. 38), som upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 2006, s. 1).

12 Dom av den 20 september 1988, kommissionen/Danmark ( 302/86, EU:C:1988:421), dom av den 14 december 2004, Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799), och dom av den 14 december 2004, kommissionen/Tyskland ( C‑463/01, EU:C:2004:797). Se också, i samband med nationell lagstiftning och praxis avseende pantsystem, dom av den 9 juni 2021, Dansk Erhverv/kommissionen ( T‑47/19, EU:T:2021:331), som rör lagenligheten av kommissionens beslut C(2018) 6315 final av den 4 oktober 2018 om statligt stöd SA.44865 (2016/FC) – Tyskland – Påstått stöd till förmån för butiker för dryckesförsäljning belägna vid den tyska gränsen, och som är föremål för överklagande i ett pågående mål C‑508/21 P.

13 BGH 14 oktober 1993, I ZR 218/91. Denna dom finns tillgänglig på https://research.wolterskluwer-online.de/document/bdbc1eba-d26c-4ffc-915c-2a5b764acf6b.

14 Dom av den 7 juli 2016, Citroën Commerce ( C‑476/14, EU:C:2016:527) (nedan kallad Citroën Commerce-domen).

15 På detta sätt kan det antas att domstolen avsåg att ställa dessa oundvikliga kostnader i kontrast mot eventuella valfria tjänster. Sådana valfria tjänster var i fråga i målet Vueling Airlines som domstolen hänvisade till. Se Citroën Commerce-domen, punkterna 38–40, samt dom av den 18 september 2014, Vueling Airlines ( C‑487/12, EU:C:2014:2232, punkt 37) (nedan kallad Vueling Airlines-domen).

16 Citroën Commerce-domen, punkt 41. Jag uppfattar att på grund av de specifika omständigheterna i målet behövde inte domstolen pröva det sista momentet i testet som angavs i punkt 37 i domen, som återgetts i punkt 38 i detta förslag till avgörande, beträffande frågan huruvida kostnaden i fråga utgör en ersättning i pengar för förvärvet av varan i fråga.

17 Jag erinrar om att i artikel 1 i direktiv 98/6 anges att syftet med detta direktiv är att föreskriva att försäljningspris och jämförpris skall anges på alla varor som konsumenter erbjuds av näringsidkare, för att förbättra informationen till konsumenterna och underlätta prisjämförelser. Min kursivering.

18 Jag konstaterar att returneringsgraden för returflaskor om 98,5 procent nämns i Awareness and Exchange of Best Practices on the Implementation and Enforcement of the Essential Requirements for Packaging and Packaging Waste, Final Report, Europeiska kommissionen, DG ENV, 3 August 2011, s. 80, punkt 5.1.2., tillgänglig på https://ec.europa.eu/environment/pdf/waste/packaging/packaging_final_report.pdf.

19 Se ovan, punkt 39 och fotnot 15. Jag erinrar om att i Citroën Commerce-domen hänvisade domstolen till sin tidigare dom i målet Vueling Airlines i vilken den hade skiljt mellan å ena sidan oundvikliga och förutsebara poster som ingick i priset för luftfartstjänsten som ska anges som delar av det slutliga priset och å andra sidan pristilläggen avseende tjänster som varken är obligatoriska eller nödvändiga för själva luftfartstjänsten (såsom bagagetransport) i den mening som avses i artikel 23.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 2008, s. 3).

20 Skyldigheten att ange jämförpriset är föremål för några undantag såsom enligt den sista meningen i artikel 3.1 när det är identiskt med försäljningspriset.

21 Detta bestyrkas av det förhållandet att domstolen i Citroën Commerce-domen tillämpade direktiv 98/6 på angivandet av priset i reklamen för ett fordon. Motsatt uppfattning har framförts i ett förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Citroën Commerce ( C‑476/14, EU:C:2015:814, punkt 50, nedan kallat förslaget i målet Citroën Commerce).

22 Förslaget i målet Citroën Commerce, punkt 48. Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet kommissionen/Belgien ( C‑421/12, EU:C:2013:769, punkt 63).

23 Dom av den 10 juli 2014, kommissionen/Belgien ( C‑421/12, EU:C:2014:2064, punkt 59).

24 Se, i detta avseende, skäl 18 i direktiv 2005/29 och till exempel dom av den 3 februari 2021, Stichting Waternet ( C‑922/19, EU:C:2021:91, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

25 Den tyska regeringen har förklarat att såvitt gäller inhemska varor tillämpas olika pantbelopp om 2, 3, 8, 15 eller 25 cent beroende på typen av förpackning. Det totala priset för dessa varor kan därför vara olika även när de säljs i samma mängder. Denna regering förklarade dessutom vidare att importerade varor kan vara undantagna från pant eller så kan ett annat värde av panten tillämpas för dessa varor.

26 Omnämnt i fotnot 11 ovan. Skälet löd [e]konomiska instrument, exempelvis i form av ett pantsystem, kan utnyttjas för att uppmuntra separat insamling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer. Detta instrument upphävdes genom direktiv 2006/66/EG, angivet i fotnot 11, som inte innehåller något särskilt omnämnande av pantsystem. Se dess artikel 8 om Insamlingssystem.

27 Angivet i fotnot 7 ovan.

28 Se förslag till artikel 7.2 a i förslaget till rådets direktiv om förpackningar för drycker och flytande livsmedel, COM/81/187 final (EGT C 204, 1981, s. 6), och punkt 9 i motiveringen till detta förslag.

29 Angivet i fotnot 7 ovan.

30 Förslag till rådets direktiv om förpackningar och förpackningsavfall, COM/92/278 final, punkterna 1.3, 1.6 och 3.2. Liknade hänvisningar angavs också i motiveringen till det förslag som ledde till antagandet av direktiv 85/339, som nämnts i fotnot 28, s. 6–7.

31 Se artikel 7 i den ursprungliga versionen av det direktivet avseende Retur-, insamlings- och återvinningssystem.

32 Förslag COM/92/278 nämnt i fotnot 30, s. 8, punkt 4.1. Förslaget hänvisar till det danska målet, förmodligen avseende dom av den 20 september 1988, kommissionen/Danmark ( 302/86, EU:C:1988:421), som nämns på s. 4, punkt 1.6 i förslaget.

33 Se punkt 25 i förevarande förslag till avgörande.

34 Nämnt i fotnot 4 ovan.

35 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i ändrad lydelse (EUT L 312, 2008, s. 3). Se också skälen 29 och 30 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2008/98/EG om avfall (EUT L 150, 2018, s. 109) som införde bilaga IVa till avfallsdirektivet.

36 Nämnd i fotnot 9 ovan.

37 Jag erinrar om förbehållet i artikel 10 i direktiv 98/6 som lyder utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter enligt fördraget.

38 Se, till exempel, dom av den 10 juli 2014, kommissionen/Belgien ( C‑421/12, EU:C:2014:2064, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

39 Jag konstaterar att bedömningen mot bakgrund av direktiv 2005/29 typiskt sett genomförs i fråga om en specifik affärsmetod som frivilligt tillämpas av en näringsidkare eller i fråga om nationell lagstiftning som under alla förhållanden förbjuder ett specifikt beteende som påstås ligga utanför det som de harmoniserade reglerna i direktiv 2005/29 tillåter. Den hänskjutande domstolens andra fråga inbjuder däremot EU-domstolen att bedöma förenligheten av ett lagstadgat krav som enligt den hänskjutande domstolens tvivel kan innebära en otillbörlig affärsmetod, med detta direktiv. Jag anser att en sådan bedömning är berättigad med hänsyn till att om medlemsstaterna skulle tillåtas kräva att näringsidkare iakttar ett beteende som utgör en otillbörlig affärsmetod i den mening som avses i direktiv 2005/29 skulle detta beröva detta direktiv dess verkan i praktiken.

40 Artikel 7.5 i direktiv 2005/29 anger att informationskrav som avser kommersiella meddelanden inklusive reklam eller marknadsföring och som har fastställts i gemenskapslagstiftningen – en icke uttömmande förteckning över denna lagstiftning återfinns i bilaga II – skall betraktas som väsentliga.

41 Artikel 7.4 c klassificerar som väsentlig information priset inklusive skatter eller, om produktens art innebär att priset rimligen inte kan beräknas i förväg, det sätt på vilket priset beräknats och alla eventuella ytterligare kostnader för frakt, leverans eller porto eller, om dessa rimligen inte kan beräknas i förväg, uppgift om att sådana ytterligare kostnader kan tillkomma.

42 Artikel 2 i) i direktiv 2005/29 definierar köperbjudande som kommersiellt meddelande som beskriver en produkts egenskaper och pris, på ett sätt som är lämpligt för den typ av kommersiellt meddelande det gäller, och på så sätt gör det möjligt för en kund att köpa produkten. Se beträffande detta begrepp, dom av den 12 maj 2011, Ving Sverige ( C‑122/10, EU:C:2011:299, punkt 28).

43 Dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart ( C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 46) (nedan kallad Deroo-Blanquart-domen).

44 Deroo-Blanquart-domen, punkt 48.

45 Detta är det riktmärke som anges i direktiv 2005/29 enligt dess skäl 18.