Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 7 september 2023

1 Originalspråk: franska.

2 T‑639/14 RENV, T‑352/15 och T‑740/17, EU:T:2021:604.

3 Rådets förordning av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9).

4 Med offentligt företag avser jag ett företag över vilket offentliga myndigheter direkt eller indirekt kan utöva ett dominerande inflytande i den mening som avses i artikel 2 b i kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (EUT L 318, 2006, s. 17).

5 Det rör sig här om Rythmistiki Archi Energeias ständiga skiljenämnd (nedan kallad RAE).

6 Tribunalen begick ett fel genom att i sin motivering därtill i punkterna 150–159 i den överklagade domen ange förekomst av en ekonomisk fördel. Den fråga som prövades var huruvida skiljedomen kan tillskrivas grekiska staten.

7 FEK A’ 179/22.8.2011.

8 Beslutet DEI/kommissionen (T‑639/14, ej publicerat, EU:T:2016:77).

9 Dom i målet DEI/kommissionen ( C‑228/16 P, EU:C:2017:409).

10 Punkterna 37–48 i det andra angripna beslutet.

11 Punkterna 89 och 91 i den överklagade domen.

12 Punkt 147 i den överklagade domen.

13 Punkterna 150–159 i den överklagade domen.

14 Punkt 188 i den överklagade domen.

15 Punkterna 230–233 i den överklagade domen.

16 Se punkterna 114–115 nedan.

17 Punkterna 86–89 i den överklagade domen.

18 I enlighet med domstolens fasta rättspraxis i fråga om statligt stöd [är e]ndast det faktum att ett offentligägt företag kontrolleras av staten … inte tillräckligt för att anse att de åtgärder som företaget vidtagit … skall tillskrivas staten …. Det är vidare nödvändigt att undersöka om de offentliga myndigheterna skall anses ha varit delaktiga på ett eller annat sätt i dessa åtgärder. Det kan i detta hänseende inte krävas att det genom en utförlig undersökning skall visas att myndigheterna har uppmuntrat det offentligägda företaget att vidta de aktuella stödåtgärderna. Med beaktande av det nära sambandet mellan staten och offentligägda företag finns det nämligen … en verklig risk att staten beviljar stöd via dessa företag på ett föga öppet sätt och med åsidosättande av fördragets bestämmelser om statligt stöd. … Av dessa skäl finner domstolen att det kan härledas ur omständigheterna i det enskilda fallet och det sammanhang i vilket åtgärden vidtagits att en stödåtgärd som vidtagits av ett offentligägt företag kan tillskrivas staten. Se dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkterna 52–55).

19 Artikel 16.3 i förordning 2015/1589.

20 Enligt fast rättspraxis är det endast företag som mottar stöd som med framgång, och endast under extraordinära förhållanden, kan motsätta sig återkrav av ett olagligt stöd genom att åberopa att de fått berättigade förväntningar. Se dom av den 24 november 1987, RSV/kommissionen ( 223/85, EU:C:1987:502, punkt 17), och dom av den 29 april 2004, Italien/kommissionen ( C‑298/00 P, EU:C:2004:240, punkt 90). De berättigade förväntningar som i sådant fall åberopas får emellertid endast avse kommissionens eget agerande, med tanke på att kommissionen har exklusiv befogenhet att bedöma om ett stöd är förenligt med den inre marknaden. De ageranden som inte berör kommissionen, som ageranden av den berörda medlemsstatens myndigheter, är härvid ovidkommande. Se dom av den 15 november 2018, Deutsche Telekom/kommissionen ( T‑207/10, EU:T:2018:786, punkterna 69–71). Jag vill tillägga att bedömningen av eventuella exceptionella omständigheter i sammanhanget omfattas av saken i målet och inte får utgöra hinder för att en talan väcks vid tribunalen med yrkande om att det ska fastställas att ett statligt stöd föreligger.

21 Se bland annat dom av den 20 september 1990, kommissionen/Tyskland ( C‑5/89, EU:C:1990:320, punkt 17), och dom av den 7 mars 2002, Italien/kommission ( C‑310/99, EU:C:2002:143, punkt 104)

22 Dom av den 11 september 2008, Tyskland m.fl./Kronofrance ( C‑75/05 P och C‑80/05 P, EU:C:2008:482, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

23 Med förbehållet att den intresserade parten är väsentligt påverkad av kommissionens avgörande att något stöd inte föreligger (se punkt 6 ovan).

24 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Residex Capital IV ( C‑275/10, EU:C:2011:354, punkt 80) tycks styrka min bedömning. I det målet sökte staden Rotterdam (Nederländerna) göra gällande att en garanti som den hade gett ett företag var ogiltig genom att hävda dess påstådda olaglighet med hänvisning till bestämmelserna om statligt stöd i EUF-fördraget. Genom att i detta sammanhang bedöma att ett undantag från principerna att ingen får gå emot sina egna rättshandlingar (venire contra factum proprium) och att ingen får dra fördel av sitt eget rättsstridiga handlande (nemo propriam turpitudinem), vilka i det målet åberopades mot staden Rotterdam, var välgrundat fann generaladvokat Kokott att tillämpningen av dessa skulle … stå i diametral motsats till skyddssyftet enligt den europeiska konkurrenslagstiftningen och i synnerhet till artikel 108.3 tredje meningen FEUF. En offentlig myndighet måste inför rätta kunna göra gällande att den fördel eller den betalning som ett företag begär av myndigheten står i strid med unionens konkurrensrätt. … Omvänt får ett företag göra gällande inför rätta att en betalning som begärs av företaget inte är förenlig med konkurrenslagstiftningen. I förlängningen av detta resonemang finner jag att ett offentligt företag, sådant som DEI, som söker få fastställt att det är ett statligt stöd som beviljades via detta bolag, ska kunna göra gällande sitt bestridande vid unionsdomstolarna och detta oberoende av dess tidigare agerande, även om detta var olagligt.

25 Det bör framhållas att för det fall att ett avgörande från tribunalen innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, medan domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder, innebär inte detta åsidosättande att avgörandet ska upphävas men att domskälen ska ersättas (dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci, C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

26 Punkterna 190 och 191 i den överklagade domen.

27 Tribunalen beaktade de särskilda omständigheter i samband med bland annat den bristande exaktheten i skiljeavtalets villkor och de prissättningsparametrar som fastställdes i avtalet genom att slå fast att de borde ha föranlett kommissionen att omsorgsfullt göra en tillräcklig och fullständig prövning av om det förelåg en eventuell fördel som beviljats Mytilinaios genom skiljedomen (punkterna 167–170 i den överklagade domen).

28 Punkterna 142 och 185 i den överklagade domen.

29 Jag erinrar om att den andra delen av den andra grunden motsvarar den enda grund som anförts av kommissionen i mål C‑739/21 P. Den bedömning som här följer avser således även denna grund.

30 Punkterna 150–159 i den överklagade domen.

31 Dom av den 18 juli 2007, Lucchini ( C‑119/05, EU:C:2007:434, punkterna 61–63); dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkterna 41–45); dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellados ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 107 och 108), och dom av den 4 mars 2020, Buonotourist/kommissionen ( C‑586/18 P, EU:C:2020:152, punkterna 94 och 95).

32 Dom av den 12 januari 2023 (C‑702/20 och C‑17/21, nedan kallad domen i målet Dobeles, EU:C:2023:1).

33 Punkt 76 i domen i målet Dobeles.

34 Det rör sig om den fjärde av de tretton tolkningsfrågor som ställdes till domstolen i detta mål.

35 Punkt 78 i domen i målet Dobeles.

36 Punkt 76 i domen i målet Dobeles.

37 Samma sak gäller i fråga om verkställighet av avtalsförpliktelser.

38 Punkterna 153–157 i den överklagade domen.

39 Denna valfrihet skiljer RAE:s ständiga skiljenämnd från en till hälften frivillig skiljedomstol, som får anhängiggöras på initiativ av endast en av parterna i tvisten, vilket gör att man under vissa förhållanden kan likställa denna med en statlig domstol vid tillämpning av artikel 267 FEUF. Se dom av den 12 juni 2014, Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkterna 27–29), samt mitt förslag till avgörande i det målet (C‑377/13, EU:C:2014:246, punkterna 38–40).

40 Dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkterna 10–12), och dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 34).

41 Dom av den 23 mars 1982, Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkterna 10 och 11).

42 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

43 Förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øes i målet ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:233, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

44 Dom av den 20 september 2007, Salvat père & fils m.fl./kommissionen ( T‑136/05, EU:T:2007:295, punkt 139).

45 Jag erinrar om att grekiska staten vid tidpunkten för de relevanta omständigheterna innehade en majoritet i DEI:s aktiekapital och en majoritet av rösterna i dess styrelse. Bland indikatorerna för att kunna tillskriva staten de åtgärder som vidtas av offentliga företag bör emellertid hänsyn tas till bland annat förekomsten av faktorer av organisk natur, som kopplar ihop det offentliga företaget med staten, graden av den tillsyn som de offentliga myndigheterna utövar över företagets ledning, den omständigheten att ifrågavarande företag inte kunde vidta den berörda åtgärden utan att beakta de offentliga myndigheternas krav samt andra omständigheter som visar att de offentliga myndigheterna är delaktiga i antagandet av den aktuella åtgärden eller att det är osannolikt att de inte är delaktiga i antagandet av åtgärden, med beaktande av åtgärdens omfattning eller innehåll eller av de villkor som gäller för åtgärden. Se Kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 [FEUF] (EUT C 262, 2016, s. 1, punkterna 39–43). Jag erinrar också om att i enlighet med bestämmelserna i artikel 2 b i direktiv 2006/111 ska ett dominerande inflytande för de offentliga myndigheterna över ett företag anses föreligga om dessa äger större delen av det bundna företagskapitalet eller kan utse fler än hälften av medlemmarna i företagets administrativa, verkställande eller övervakande ledningsorgan.

46 För att belysa denna punkt begränsar jag mig till att framhålla målet Tapie/Crédit lyonnais, mellan en välkänd affärsman och en fransk offentlig bank. Till följd av den skiljedom som meddelades i målet – genom vilken berörd part hade beviljats ett belopp på 45 miljoner euro som ersättning för ideell skada och 358 miljoner euro som ersättning för materiell skada – dömdes en före detta minister i sin egenskap av tillsynsmyndighet för den berörda banken av Cour de justice de la République française för försumlighet i ämbetet medförande förskingring av offentliga medel. Den försumlighet som tillvitades ministern gällde inte själva beslutet att påkalla skiljeförfarande – vilket kunde vara berättigat med tanke på omständigheterna i målet – utan att hon inte klandrade skiljedomen vid de statliga domstolarna, vilket förhindrade upptäckt av en eventuellt otillbörlig ändring av villkoren i skiljeavtalet efter det att detta hade stadfästs av de offentliga organen.

47 Se dom av den 25 januari 2022, kommissionen/European Food m.fl. ( C‑638/19 P, EU:C:2022:50), och mitt förslag till avgörande i det målet (C‑638/19 P, EU:C:2021:529, punkterna 124–135).

48 Punkt 164 i den överklagade domen.

49 Punkterna 167–189 i den överklagade domen.

50 Se den sammanfattande redovisningen av anmärkningarna i punkterna 120 och 124 i den överklagade domen, vilken upprepades av tribunalen inom ramen för bedömningen i punkterna 167–189 i domen.