Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 14 december 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådet förordning (EU) av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

3 Dom av den 4 maj 2010, TNT Express Nederland ( C‑533/08, EU:C:2010:243) (nedan kallad domen i målet TNT Express). Denna dom avsåg den förordning som föregick förordning nr 1215/2012, det vill säga rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1). Sistnämnda konvention har ersatt konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32) (nedan kallad 1968 års Brysselkonvention). Enligt fast rättspraxis gäller att eftersom [förordning nr 1215/2012] upphäver och ersätter förordning nr 44/2001, som i sin tur ersatte 1968 års Brysselkonvention, är den tolkning som domstolen gjort av bestämmelserna i de två sistnämnda rättsakterna även tillämplig på förordning nr 1215/2012, när dessa bestämmelser kan beskrivas som motsvarande. Se, exempelvis, dom av den 10 mars 2022, BMA Nederland ( C‑498/20, EU:C:2022:173, punkt 27).

4 Ingicks i Genève den 19 maj 1956, United Nations Treaty Series, vol. 399, s. 189; i dess lydelse enligt ett protokoll till konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR-konventionen), Genève den 5 juli 1978, United Nations Treaty Series, vol. 1208, s. 427 och tilläggsprotokollet om den elektroniska fraktsedeln till konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR-konventionen), Genève, den 20 februari 2008, United Nations Treaty Series, vol. 2762, s. 23.

5 Den hänskjutande domstolen konstaterar att den officiella texten till CMR-konventionen på litauiska inte är korrekt i förhållande till versioner på andra språk.

6 Jag noterar att vissa av de versioner av CMR-konventionen som är allmänt tillgängliga inte verkar innehålla satsen och får inte väckas vid annan domstol, som återfinns i slutet av artikel 31.1 i CMR-konventionen. Den officiella versionen som finns tillgänglig i United Nations Treaties Series (UNTS) innehåller emellertid denna sats.

7 Se i detta hänseende också fotnot 13 nedan.

8 I artikel 23.1 i CMR-konventionen anges följande: Är fraktföraren på grund av bestämmelserna i denna konvention skyldig att utge ersättning för förlust eller minskning av gods, beräknas ersättningen efter det värde godset vid tiden för dess mottagande till befordran hade på den ort där det mottogs till befordran. I artikel 23.3 i konventionen anges att [e]rsättningen får dock inte överstiga 8,33 beräkningsenheter per kilogram av förlorad bruttovikt.

9 Vilket förklaras mer ingående i punkt 20 i förevarande förslag till avgörande.

10 Gjensidige har gjort gällande att de två förfarandena inte har samma syfte och anser att de inte rör samma parter. Det framgår av beslutet om hänskjutande att den hänskjutande domstolen anser att villkoren för litispendens är uppfyllda. Som den hänskjutande domstolen korrekt har påpekat ska en negativ fastställelsetalan och en regresstalan som avser samma skada anses ha samma syfte vid tillämpningen av regeln om litispendens i artikel 29 i förordning nr 1215/2012. Dom av den 19 december 2013, Nipponkoa Insurance Co. (Europe) ( C‑452/12, EU:C:2013:858, nedan kallad domen i målet Nipponkoa, punkterna 40–49), som avsåg motsvarande bestämmelse i förordning nr 44/2001, eller dom av den 6 december 1994, Tatry ( C‑406/92, EU:C:1994:400, nedan kallad domen i målet Tatry, punkt 44).

11 I artikel 31.1 i CMR-konventionen hänvisas särskilt till svarandens hemvist, dess huvudsakliga verksamhetsställe och till den filial eller agentur genom vilken transportavtalet ingicks.

12 Se punkt 23 i detta förslag till avgörande. Avtalsparterna i CMR-konventionen tycks ha en annan ståndpunkt i denna fråga. Se punkt 7.3 i de sammanfattningar som sammanställts av Institut du Droit International des Transports om tillämpningen av artikel 31 CMR-konventionen på https://www.idit.fr/rapports-pays/index.php?lang=en. Se även Commentary on the Convention of 19 May 1956 on the Contract for the International Carriage of Goods by Road, CMR, Förenta nationerna 1975, punkt 240, s. 64 ECE/TRANS/14.

13 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning framgår det av handlingarna i målet att de omtvistade varorna skulle transporteras från Nederländerna till Litauen. Däremot förefaller alla de andra anknytningsfaktorer som det erinras om i punkt 38 i detta förslag till avgörande leda till att domstolarna i Litauen är behöriga.

14 Se fotnot 8 ovan.

15 Se, i detta avseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet TNT Express Nederland ( C‑533/08, EU:C:2010:50, punkt 22) (nedan kallat förslag till avgörande i målet TNT Express). Det framgår av handlingarna i målet att det även i detta avseende föreligger skillnader mellan nederländsk och litauisk rättspraxis.

16 Ibidem.

17 Jag konstaterar att enligt artikel 25.1 i förordning nr 1215/2012 ska ett avtal om domstols behörighet anses vara exklusivt om inte annat anges.

18 Cremona, M., The Internal Market and Private International Law Regimes: A Comment on Case C‑533/08 TNT Express Nederland BV v AXA Versicherung AG, Judgment of the Court (Grand Chamber) of 4 May 2010, EUI Department of Law Working Paper No. 2014/08, juli 2014, s 12. I skäl 35 i förordning nr 1215/2012 anges följande: Respekten för medlemsstaternas internationella åtaganden innebär att denna förordning inte bör påverka konventioner som medlemsstaterna anslutit sig till och som gäller särskilda rättsområden.

19 Domen i målet TNT Express, punkt 47.

20 Domen i målet Tatry, punkt 24. Se även domen i målet TNT Express, punkt 48 och där angiven rättspraxis, samt förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i målet Brite Strike Technologies ( C‑230/15, EU:C:2016:366, punkt 31). Det kan sägas att detta resonemang var särskilt tydligt i artikel 57 i 1968 års Brysselkonvention. Den bestämmelsen, som tas upp i domen i målet Tatry, föregick artikel 71 i förordning nr 44/2001 och skilde sig från denna endast (men på ett viktigt sätt) genom att den bevarade medlemsstaternas möjlighet att ingå sådana specialiserade konventioner i framtiden. Domen i målet TNT Express, punkt 38.

21 Som angetts ovan i fotnot 3 till detta förslag till avgörande.

22 Förslag till avgörande i målet TNT Express, punkt 27.

23 Domen i målet TNT Express, punkt 56.

24 Ibidem, punkt 51.

25 Domstolen har identifierat dessa principer som principerna om fri rörlighet för domar på privaträttens område, förutsebarhet vad gäller behörig domstol och, följaktligen, rättssäkerhet för parterna, god rättskipning, minimering av risken för samtidiga förfaranden och ömsesidigt förtroende för rättskipningen i Europeiska unionen, med hänvisning till skälen 6, 11, 12 och 15–17 i förordning nr 44/2001. Domen i målet TNT Express, punkt 49.

26 Cremona, M., citerad i fotnot 18 ovan, s. 6.

27 Kuijper, P.J., The Changing Status of Private International Law Treaties of the Member States in Relation to Regulations No. 44/2001, Legal Issues of Economic Integration, 2011, s. 89–104, s. 99.

28 Se även, Attal, M., Droit international privé communautaire et conventions internationales: une délicate articulation, Petites affiches, nr 238, 2010, s. 22.

29 Kuijper P.J., citerad i fotnot 27 ovan, s. 102. Se, för en annan ståndpunkt, Cremona, citerad i fotnot 18 ovan, s. 6.

30 Upprepades i domen i målet Nipponkoa, punkterna 36–39; dom av den 4 september 2014, Nickel & Goeldner Spedition ( C‑157/13, EU:C:2014:2145, nedan kallad domen i målet Nickel & Goeldner Spedition, punkt 38); och dom av den 14 juli 2016, Brite Strike Technologies ( C‑230/15, EU:C:2016:560, nedan kallad domen i målet Brite Strike Technologies, punkt 65).

31 Se även, i samband med förordning nr 44/2001, dom av den 16 juli 2015, Diageo Brands ( C‑681/13, EU:C:2015:471, punkt 40 och där angiven rättspraxis, nedan kallad domen i målet Diageo Brands).

32 Såsom bekräftats i domstolens fasta rättspraxis. Se, nyligen, dom av den 7 april 2022, H Limited ( C‑568/20, EU:C:2022:264, nedan kallad domen i målet H Limited, punkt 31 och där angiven rättspraxis). När det gäller förordning nr 44/2001, se dom av den 28 april 2009, Apostolides ( C‑420/07, EU:C:2009:271, punkt 49), och dom av den 15 november 2012, Gothaer Allgemeine Versicherung m.fl. ( C‑456/11, EU:C:2012:719, punkt 35 och där angiven rättspraxis). När det gäller 1968 års Brysselkonvention, dom av den 28 mars 2000, Krombach ( C‑7/98, EU:C:2000:164, punkt 31).

33 Domen i målet TNT Express, punkt 63.

34 Jag håller med om att situationen inte skiljer sig från den där domstolen är skyldig att beakta bestämmelser i nationell rätt för att avgöra huruvida unionsrätten utgör hinder för dem. Förslag till avgörande i målet TNT Express, punkterna 76 och 78. Den skiljer sig inte heller från domstolens beaktande av innehållet i internationella avtal i den mening som avses i artikel 351 FEUF för att fastställa huruvida medlemsstaterna ska undanröja oförenligheter enligt denna bestämmelse.

35 Det ska erinras om att konventionen är från 1956 och ändrades 1978 och 2008 (se fotnot 4 ovan). De ändringarna är inte relevanta i förevarande mål.

36 Se, för ett liknande resonemang, förslaget till avgörande i målet TNT Express, punkt 93.

37 Domen i målet TNT Express, punkt 55.

38 Se till exempel Lamont-Black, S., The UK Supreme Court on jurisdiction over successive CMR Convention carriers and European Union rules, Uniform Law Review, volym 21, nr 4, 2016, s. 487–509, på s. 498, samt Kuijper, P.J., som det hänvisas till i fotnot 27, på s. 99 (som dock påpekade att denna slutsats inte var helt säker).

39 Se även artikel 71.2 b och den andra meningen i artikel 71.2 i förordning nr 1215/2012.

40 I enlighet med artikel 25.4 i förordning nr 1215/2012, i vilken det föreskrivs att [a]vtal om domstols behörighet … har ingen verkan … om de domstolar vilkas behörighet de utesluter har exklusiv behörighet enligt artikel 24.

41 Dom av den 13 juli 2000, Group Josi ( C‑412/98, EU:C:2000:399, punkt 46) mot bakgrund av artikel 16 i 1968 års Brysselkonvention. Se även, bland annat, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Apostolides ( C‑420/07, EU:C:2008:749, punkt 83) vad gäller behörigheten att pröva tvister som rör sakrätt till fast egendom.

42 Av dessa bestämmelser följer att om det pågår parallella förfaranden, varav ett vid den domstol vid vilken talan väckts på grundval av ett avtal om domstols behörighet, ska varje domstol i en annan medlemsstat avstå från att pröva målet, när den utsedda domstolen bekräftar att den är behörig och fram till dess att den domstolen förklarar att så inte är fallet. Se även skäl 22 i förordning nr 1215/2012.

43 Se domen i målet H Limited, punkt 31 eller, i samband med förordning nr 44/2001, dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 46 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet flyLAL). Se även skäl 30, som den litauiska regeringen med rätta har erinrat om, enligt vilket [e]rkännande av en dom bör … endast vägras om en eller flera av de grunder för vägran som fastställs i denna förordning föreligger.

44 Såsom den hänskjutande domstolen har påpekat kan det påstådda åsidosättandet av behörighetsbestämmelserna prövas med hjälp av de rättsmedel som finns tillgängliga i den medlemsstat där den berörda domstolen är belägen.

45 Så är fallet med kapitel II avsnitten 3, 4 och 5 i förordning nr 1215/2012.

46 Se ovan, punkterna 41–43.

47 Europaparlamentets och rådets förordning av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 2008, s. 6).

48 Se, till exempel, domen i målet flyLAL, punkt 47 och där angiven rättspraxis.

49 Dom av den 28 april 2009, Apostolides ( C‑420/07, EU:C:2009:271, punkt 55 och där angiven rättspraxis), i samband med artikel 34.1 i förordning nr 44/2001.

50 Se domen i målet Diageo Brands, punkt 44 och där angiven rättspraxis.

51 Se, i detta avseende, domen i målet flyLAL, punkt 48 och där angiven rättspraxis.

52 Domen i målet Nickel & Goeldner Spedition, punkterna 39–41.

53 Jag noterar att domstolen i punkt 53 i domen i målet TNT Express erinrade om att de relevanta principerna – när det gäller frågan om domstols behörighet – är principerna om hög förutsebarhet, god rättskipning och minimering av risken för samtidiga förfaranden. I punkt 65 i domen i målet Brite Strike Technologies anges att dessa principer avser rättssäkerhet för parterna och god rättskipning.

54 Jag konstaterar att en liknande flexibilitet även tycks eftersträvas i artikel 21 i Förenta nationernas konvention om sjötransport av gods, United Nations Treaty Series, 1978, vol. 1695, s. 3, eller artikel 46.1 i enhetliga rättsregler för avtal om internationell transport av gods på järnväg (CIM), som i hög grad liknar artikel 31.1 i CMR- konventionen.

55 Se artiklarna 15, 19, 23 och 25.4 i förordning nr 1215/2012.

56 Dessa bestämmelser återges i punkterna 9 och 15 ovan.