Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 16 november 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Se, med ett stort antal hänvisningar till samtida dokument, Rasmussen, M., How to enforce European law? A new history of the battle over the direct effect of Directives, 1958–1987, European Law Journal, 2017, s. 290.

3 Se, för ett mycket aktuellt inlägg på området, Bobek, M., Why Is It Better to Treat Every Provision of a Directive as a (Horizontally) Directly Effective One, International Journal of Comparative Labour Law and Industrial Relations, 2023, s. 1.

4 Se, särskilt, förslag till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i målet Marshall ( C‑271/91, EU:C:1993:30, punkt 12), förslag till avgörande av generaladvokaten Lenz i målet Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:45, punkterna 43–73), och förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Vaneetveld ( C‑316/93, EU:C:1994:32, punkterna 18–34). Se även övervägandena i förbigående i förslaget till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:492, punkt 150), och förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2018:614, punkt 145).

5 Pescatore, P., The doctrine of direct effect: An infant disease of community law, European Law Review, 1983, s. 155.

6 Dom av den 26 februari 1986, Marshall ( 152/84, EU:C:1986:84, punkt 48), och dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 20). Se, för ett mer aktuellt exempel, dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 32).

7 Se, särskilt, dom av den 5 oktober 2004, Pfeffer m.fl. ( C‑397/01–C‑403/01, EU:C:2004:584, punkterna 110–118).

8 Se nedan, punkterna 35–47 i detta förslag till avgörande.

9 Se, särskilt, dom av den 30 april 1996, CIA Security International ( C‑194/94, EU:C:1996:172), och dom av den 28 januari 1999, Unilever ( C‑77/97, EU:C:1999:30).

10 Se, särskilt, dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709, punkterna 75–77), och dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkterna 80–91).

11 Se, till exempel, dom av den 8 oktober 1996, Dillenkofer m.fl. ( C‑178/94, C‑179/94 och C‑188/94–C‑190/94, EU:C:1996:375, punkt 27). Se även dom av den 14 juli 1994, Faccini Dori ( C‑91/92, EU:C:1994:292, punkt 27). Se dock, beträffande denna fråga, Szpunar, M., Direct Effect of Community Directives in National Courts – Some Remarks Concerning Recent Developments, Natolin European Centre, 2003, s. 4.

12 EUT L 9, 2009, s. 12.

13 Direktiv 2008/118 är inte längre i kraft och har ersatts av rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (omarbetning) (EUT L 58, 2020, s. 4).

14 GURI nr 68 av den 22 mars 2007.

15 GURI nr 280 av den 29 november 1988.

16 GURI nr 67 av den 23 mars 2011.

17 GURI nr 52 av den 2 mars 2012.

18 GURI nr 279 av den 29 november 1995.

19 Dom av den 8 december 2016 ( C‑553/15, EU:C:2016:935), respektive dom av den 25 juli 2018 ( C‑103/17, EU:C:2018:587).

20 Dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 33). Min kursivering.

21 Enligt rättspraxis kan bestämmelser i direktiv i själva verket åberopas gentemot staten oavsett om staten agerar i egenskap av arbetsgivare eller myndighet (min kursivering). Se, exempelvis, dom av den 26 februari 1986, Marshall ( 152/84, EU:C:1986:84, punkt 42), och dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 17).

22 Om ett av skälen för att förvägra en horisontell direkt effekt av direktiv var att bevara medlemsstaternas handlingsutrymme när de införlivar vissa unionsbestämmelser med nationell rätt (se nedan punkt 29 i detta förslag till avgörande), då skulle det ändå vara självklart att det skulle stå medlemsstaterna fritt att avstå från denna företrädesrätt.

23 Se redaktionell artikel Is there more to say about the direct effect of Directives?, European Law Review, 2018, s. 621.

24 Se de förslag till avgörande till vilka hänvisas i fotnot 4 ovan.

25 Om en horisontell direkt effekt av direktiven skulle erkännas, skulle det inte längre finnas någon meningsfull skillnad mellan detta instrument och förordningar.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 72 och där angiven rättspraxis): Att utsträcka möjligheten att åberopa direktiv som inte införlivats eller införlivats felaktigt till att även omfatta förhållanden mellan enskilda skulle nämligen innebära att unionen gavs rätt att ålägga enskilda rättssubjekt skyldigheter med omedelbar verkan, trots att den endast getts sådan befogenhet i de fall där den har getts befogenhet att anta förordningar.

27 Se Dickon, J., Directives in EU Legal Systems: Whose Norms Are They Anyway?, European Law Journal, 2011, s. 190.

28 Se ovan, fotnot 6.

29 Se, exempelvis, Final Report of Working Group IX on Simplification, 29 november 2002, CONV 424/02, s. 3–6, och Piris, J-C., The Constitution for Europe – A Legal Analysis, 2006, Cambridge University Press, s. 70–73.

30 Se, till exempel, Piris, J-C., The Lisbon Treaty – A Legal and Political Analysis, 2010, Cambridge University Press, s. 92–94.

31 Se dom av den 18 januari 2022, Thelen Technopark Berlin ( C‑261/20, EU:C:2022:33, punkt 32). Se även dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 72), och dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 42).

32 Vilket de gjorde genom att ändra (nuvarande) artikel 263 FEUF fjärde stycket efter det att dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462), och dom av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo‑Quéré ( C‑263/02 P, EU:C:2004:210), hade meddelats.

33 Dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133), och dom av den 5 april 1979, Ratti ( 148/78, EU:C:1979:110).

34 I enlighet med estoppel-principen (eller nemo potest venire contra factum proprium).

35 Se rättspraxis som nämns i fotnot 21 ovan.

36 Se, särskilt, dom av den 12 juli 1990, Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:313, punkt 18), och dom av den 10 oktober 2017, Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:745, punkterna 33–35).

37 Se, till exempel, dom av den 14 september 2000, Collino och Chiappero ( C‑343/98, EU:C:2000:441, punkt 24), dom av den 24 januari 2012, Dominguez ( C‑282/10, EU:C:2012:33, punkt 40), och dom av den 12 december 2013, Portgás ( C‑425/12, EU:C:2013:829, punkt 31).

38 Se, analogt, dom av den 24 november 1982, kommissionen/Irland ( 249/81, EU:C:1982:402, punkterna 10–15), dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 55), och dom av den 5 november 2002, kommissionen/Tyskland ( C‑325/00, EU:C:2002:633, punkterna 14–21). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i målet Foster m.fl. ( C‑188/89, EU:C:1990:188, s. 21).

39 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Farrell ( C‑413/15, EU:C:2017:492, punkt 141).

40 Ibidem, punkt 49.

41 Ibidem, punkterna 143–146.

42 Se, för ett liknande resonemang, bedömningen i förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Portgás ( C‑425/12, EU:C:2013:623, punkterna 35–44).

43 Jag kommer att behandla ändamålsenlig verkan som effektivt rättsmedel när jag bedömer den andra tolkningsfrågan.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 2001, Italien/kommissionen ( C‑403/99, EU:C:2001:507, punkterna 27, 28 och 37), och dom av den 22 februari 2022, Openbaar Ministerie (Domstol som inrättats enligt lag i den utfärdande medlemsstaten) ( C‑562/21 PPU och C‑563/21 PPU, EU:C:2022:100, punkt 95).

45 Jag syftar på rättspraxisen beträffande direktivens så kallade indirekta horisontella verkan, vilken jag har nämnt i punkt 3 ovan.

46 Se, beträffande behovet av att förena ändamålsenlig verkan och rättssäkerheten på detta område, Skouris, V., Effet Utile versus Legal Certainty: The Case Law of the Court of Justice on the Direct Effect of Directives, European Business Law Review, 2009, s. 241.

47 Se Craig, P., The Legal Effect of Directives: Policy, Rules and Exceptions, European Law Review, 2009, s. 376 och 377, och Bobek, M., Why Is It Better to Treat Every Provision of a Directive as a (Horizontally) Directly Effective One, International Journal of Comparative Labour Law and Industrial Relations, 2023, s. 10.

48 Se, till exempel, redaktionella kommentarer, Horizontal direct effect – A law of diminishing coherence?, Common Market Law Review, 2006, s. 1, och Dashwood, A., From Van Duyn to Mangold via Marshall: Reducing Direct Effect to Absurdity?, Cambridge Yearbook of European Legal Studies, 2007, s. 81.

49 Dom av den 22 juni 1989 ( 103/88, EU:C:1989:256, punkt 31). Min kursivering.

50 Se, exempelvis, dom av den 20 oktober 2011, Danfoss och Sauer-Danfoss ( C‑94/10, EU:C:2011:674, punkterna 20–25 och där angiven rättspraxis).

51 Ibidem, punkterna 27 och 28. Se även dom av den 15 mars 2007, Reemtsma Cigarettenfabriken ( C‑35/05, EU:C:2007:167, punkterna 41 och 42).

52 Se, för en utförlig redogörelse och med ytterligare hänvisningar i denna fråga, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet An tAire Talmhaíochta Bia agus Mara, Éire agus an tArd-Aighne ( C‑64/20, EU:C:2021:14, punkterna 38–46).