Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 21 mars 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 I mars 2023 började den bulgariska, den ungerska, den polska, den rumänska och den slovakiska regeringen hota med att ensidigt förbjuda import av tullfria ukrainska spannmåls- och jordbruksprodukter (en åtgärd som vidtagits som svar på att den ryska regeringen siktat in sig på att hindra spannmålsexporten via Ukrainas hamnar vid Svarta havet). Kommissionen svarade med att införa tillfälliga förebyggande åtgärder för att förbjuda att vete, majs, rapsfrön och solrosfrön från Ukraina övergick till fri omsättning eller hänfördes till vissa tullförfaranden [i Bulgarien, Ungern, Polen, Rumänien eller Slovakien], såvida inte dessa varor förflyttades till en annan medlemsstat eller till ett land eller territorium utanför Europeiska unionens tullområde, först till och med den 5 juni 2023 (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/903 av den 2 maj 2023 om införande av förebyggande åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Ukraina (EUT L 114I, 2023, s. 1)) och därefter till och med den 15 september 2023 (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/1100 av den 5 juni 2023 om införande av förebyggande åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Ukraina (EUT L 144I, 2023, s. 1)).

3 Dom av den 21 december 2016, rådet/Front Polisario ( C‑104/16 P, EU:C:2016:973) (nedan kallad domen i målet rådet/Front Polisario).

4 Dom av den 27 februari 2018, Western Sahara Campaign UK ( C‑266/16, EU:C:2018:118) (nedan kallad domen i målet Western Sahara Campaign UK).

5 Domen i målet rådet/Front Polisario, punkt 108, och domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 64.

6 Förenta nationerna, Report of the Committee on Information from Non-Self-Governing Territories, Supplement No 14 (A/5514) (1963), Annex III List of Non-Self-Governing Territories under Chapter XI of the Charter at 31 December 1962 classified by geographical region (Rapport från kommittén för information från icke-självstyrande territorier, tillägg nr 14 (A/5514) (1963), bilaga III Förteckning över icke-självstyrande territorier enligt kapitel XI i FN-stadgan per den 31 december 1962, indelade efter geografisk region).

7 Se Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 16 oktober 1975, Västsahara (ICJ Reports 1975, s. 12, punkt 162). För en mer detaljerad beskrivning av de händelser som lett fram till den nuvarande politiska situationen i Västsahara, se mitt förslag till avgörande av i dag i de förenade målen C‑778/21 P och C‑798/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario, punkterna 5–15, och mitt förslag till avgörande av i dag i de förenade målen C‑779/21 P och C‑799/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario, punkterna 8–28.

8 Domen i målet rådet/Front Polisario, punkt 92, och domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkt 69.

9 Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EGT L 70, 2000, s. 2) (nedan kallat associeringsavtalet), som var omtvistat i målet rådet/Front Polisario, och avtalet om fiskepartnerkap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (EUT L 141, 2006, s. 4) (nedan kallat avtalet om fiskepartnerkap), som var omtvistat i målet Western Sahara Campaign UK.

10 Domen i målet rådet/Front Polisario, punkt 92, och domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkterna 64 och 69.

11 Se rådets beslut (EU) 2019/217 av den 28 januari 2019 om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ändring av protokoll nr 1 och nr 4 till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EUT L 34, 2019, s. 1), och rådets beslut (EU) 2019/441 av den 4 mars 2019 om ingående av partnerkapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko, dess genomförandeprotokoll och skriftväxlingen som åtföljer avtalet (EUT L 77, 2019, s. 4).

12 Avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ändring av protokoll nr 1 och nr 4 till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (EUT L 34, 2019, s. 4) (nedan kallat avtalet genom skriftväxling).

13 Partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (EUT L 77, 2019, s. 8) och protokoll om tillämpningen av partnerkapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko (EUT L 77, 2019, s. 18).

14 Se dom av den 29 september 2021, Front Polisario/rådet ( T‑279/19, EU:T:2021:639), och dom av den 29 september 2021, Front Polisario/rådet ( T‑344/19 och T‑356/19, EU:T:2021:640).

15 Se fotnot 7 i förevarande förslag till avgörande.

16 Se, i detta hänseende, föredragning av föredraganden Bokdam-Tognetti i målet vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike), där hon förklarar att des melons et tomates produits dans la région de Dakhla, c’est-à-dire au Sahara occidental, sont effectivement importés et commercialisés en France en mentionnant le Maroc comme pays d’origine, sans indication faisant état du Sahara occidental (meloner och tomater som produceras i regionen Dakhla, det vill säga i Västsahara, importeras och saluförs faktiskt i Frankrike märkta med Marocko som ursprungsland, utan uppgift om Västsahara): föredragning av Emilie Bokdam-Tognetti, offentlig föredragande, nr 445088 – Confédération paysanne (den 9 juni 2022).

17 De förenade målen C‑778/21 P och C‑798/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario och de förenade målen C‑779/21 P och C‑799/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario.

18 I de förenade målen C‑779/21 P och C‑799/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario, har kommissionen respektive rådet överklagat tribunalens dom av den 29 september 2021, Front Polisario/rådet ( T‑279/19, EU:T:2021:639), i vilken tribunalen slog fast att rådet hade åsidosatt sin skyldighet att iaktta principen om traktaters relativa verkan såsom den tolkats av EU-domstolen i punkt 106 i domen i målet rådet/Front Polisario.

19 Fråga 3 i den hänskjutande domstolens begäran om förhandsavgörande, som jag inte kommer att behandla här, avser giltigheten av beslut 2019/217, vilket är en fråga som jag kommer att behandla separat i mitt förslag till avgörande i de förenade målen C‑779/21 P och C‑799/21 P, kommissionen och rådet/Front Polisario.

20 Såsom kommer att framgå av mitt förslag till avgörande finns det, mot bakgrund av det svar som jag kommer att föreslå på fråga 1, ingen anledning för EU-domstolen att besvara frågorna 2 och 3 (eftersom dessa frågor, såsom de är formulerade, kräver ett jakande svar på fråga 1). Som jag också kommer att förklara i punkt 56 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande, finns det, mot bakgrund av mitt förslag till svar på fråga 1, även argument som talar för att något svar på fråga 4 inte nödvändigtvis behöver ges.

21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18) (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna).

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671) (nedan kallad förordningen om jordbruksprodukter).

23 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 157, 2011, s. 1) (nedan kallad den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker).

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning) (EUT L 269, 2013, s. 1) (nedan kallad unionens tullkodex).

25 Rådets förordning (EEG) nr 990/93 av den 26 april 1993 om handel mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Federala republiken Jugoslavien (Serbien och Montenegro) (EGT L 102, 1993, s. 14; svensk specialutgåva, område 11, volym 22, s. 3), genom vilken ett handelsembargo infördes på vissa produkter som kom ifrån eller transiterades genom Federala republiken Jugoslavien (Serbien och Montenegro), och som antogs med stöd av artikel 113 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (numera artikel 207 FEUF).

26 Artikel 3.1 e FEUF.

27 Såsom den franska regeringen har förklarat föreskrivs det visserligen i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna att företagarna är skyldiga att säkerställa att de livsmedel som de saluför är märkta på ett korrekt sätt (artikel 8.2), men den förbjuder inte import av dessa produkter om märkningen inte skulle överensstämma med bestämmelserna i denna förordning. Dessutom förbjuder artikel 38.1 i samma förordning uttryckligen medlemsstaterna att anta eller bibehålla nationella åtgärder om detta inte är tillåtet i unionsrätten. Medan det i artikel 33.3 f i förordningen om jordbruksprodukter föreskrivs en möjlighet till återtag från marknaden, sträcker sig denna befogenhet, som under alla omständigheter kan kringskäras av kommissionen (artikel 37 d i nämnda förordning), på liknande sätt inte till att begränsa import av produkter som inte uppfyller kraven. Dessutom får nödåtgärder, som förefaller omfatta handelsrelaterade åtgärder, endast vidtas av kommissionen (skälen 189 och 201 samt artikel 221 i förordningen om jordbruksprodukter). Detta gäller även den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker, som, samtidigt som den stadgar att medlemsstaterna är behöriga att kontrollera att handelsnormerna tillämpas korrekt genom överensstämmelsekontroller (se särskilt artikel 9.1 i nämnda förordning), inte tillåter att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att förbjuda import av produkter som inte uppfyller kraven.

28 Faktum är att det framgår av själva ordalydelsen i artikel 207.1 FEUF att den gemensamma handelspolitiken ska grunda sig på enhetliga principer.

29 Se artikel 2.1 FEUF.

30 Artikel 207 FEUF kan naturligtvis alltid tjäna som rättslig grund för att införa en unionsåtgärd som syftar till att stoppa handeln med en tredje stat eller ett tredje territorium. Se exempelvis rådets förordning (EEG) nr 1432/92 av den 1 juni 1992 om förbud mot handel mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och republikerna Serbien och Montenegro (EGT L 151, 1992, s. 4), genom vilken det infördes ett handelsembargo som omfattade all import till (den dåvarande) gemenskapens territorium från Federala republiken Jugoslavien och all export från gemenskapen till denna stat.

31 Se, för ett liknande resonemang, yttrande 1/00 (Utkast till avtal om upprättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum mellan Europeiska gemenskapen och tredje länder) den 18 april 2002 (EU:C:2002:231, punkt 12 och där angiven rättspraxis).

32 Se artikel 207.1 FEUF där det anges att [d]en gemensamma handelspolitiken ska grunda sig på enhetliga principer, särskilt när det gäller … enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder. Se, i detta hänseende, dom av den 5 juli 1994, Anastasiou m.fl. ( C‑432/92, EU:C:1994:277, punkt 53) (där det förklaras att förekomsten av olika praxis bland medlemsstaterna skapar osäkerhet av ett slag som kan äventyra den gemensamma handelspolitikens existens).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) ( C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 84).

34 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1219/2012 av den 12 december 2012 om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeland (EUT L 351, 2012, s. 40), enligt vilken medlemsstaterna på vissa villkor får fortsätta att tillämpa och ändra sina befintliga bilaterala investeringsavtal och ingå nya bilaterala investeringsavtal, samtidigt som den generellt ålägger dem en skyldighet att säkerställa att dessa bilaterala investeringsavtal inte är oförenliga med unionsrätten.

35 Se, exempelvis, de skyddsåtgärder som avses i kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler (EUT L 83, s. 16) (nedan kallad den grundläggande importförordningen) (som gäller import från länder och territorier som är WTO-medlemmar), och kapitel V i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/755 av den 29 april 2015 om gemensamma regler för import från vissa tredjeländer (EUT L 123, 2015, s. 33) (som gäller import från länder som inte är WTO-medlemmar).

36 Se, exempelvis, kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/159 av den 31 januari 2019 om införande av slutgiltiga skyddsåtgärder på import av vissa stålprodukter (EUT L 31, 2019, s. 27) (som inför en tullkvot på 25 procent för övergång till fri omsättning i unionen för vissa kategorier av stålprodukter under en period av tre år).

37 Se artikel 17 i den grundläggande importförordningen och artikel 15 i förordning 2015/755. För ett aktuellt exempel på en sådan regional skyddsåtgärd, se genomförandeförordning 2023/1100, artikel 1 (som begränsar övergången till fri omsättning för import av vete, majs, rapsfrön och solrosfrön med ursprung i Ukraina i Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien och Ungern).

38 Se, i detta hänseende, artikel 2.1 [2.2] i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, i vilken detta krav fastställs och vilken följaktligen måste ligga till grund för tolkningen av den grundläggande importförordningen. Se, analogt, dom av den 20 januari 2022, kommissionen/Hubei Xinyegang Special Tube ( C‑891/19 P, EU:C:2022:38, punkt 32 och där angiven rättspraxis) (där det förklaras att den allmänna folkrättsliga principen om att ingångna avtal ska hållas (pacta sunt servanda) kräver att unionens sekundärrättsakter som antagits mot bakgrund av något av WTO-avtalen så långt möjligt ska tolkas i överensstämmelse med dessa avtal).

39 Även om EU-domstolen aldrig har erkänt friheten att bedriva internationell handel, kan det åtminstone hävdas att fördragen även i fråga om unionens yttre handelspolitik inrymmer tanken på samma typ av liberaliserad marknadsordning som ursprungligen föranledde det europeiska projektet. Till stöd för detta argument, se Petersmann, E.-U., National constitutions and international economic law, i Hilf, M., och Petersmann, E.-U. (red.), National constitutions and international economic law, Kluwer, Bielefeld, 1993, s. 24. För en motsatt ståndpunkt, se Peers, S., Fundamental right or political whim? WTO law and the European Court of Justice, i de Burca, G., och Scott, J. (red.), The EU and the WTO: Legal and Constitutional Issues, Bloomsbury Publishing, 2001, s. 129.

40 Se dom av den 30 maj 2002, Expo Casa Manta ( C‑296/00, EU:C:2002:316, punkt 34) (som drar en parallell till de bestämmelser som föregick artikel 24 i den grundläggande importförordningen och artikel 36 FEUF).

41 Se, analogt, dom av den 10 januari 1985, Association des Centres distributeurs Leclerc och Thouars Distribution ( 229/83, EU:C:1985:1, punkt 30) (där det förklaras att eftersom vad som nu är artikel 36 FEUF utgör undantag från en grundläggande regel i fördraget måste den tolkas restriktivt).

42 För att använda generaladvokat Geelhoeds språkbruk i dennes förslag till avgörande i målet Expo Casa Manta ( C‑296/00, EU:C:2002:28, punkt 27).

43 Dom av den 30 maj 2002, Expo Casa Manta ( C‑296/00, EU:C:2002:316, punkt 31).

44 Begreppet tullkontroller definieras i artikel 5.3 i unionens tullkodex som särskilda åtgärder som vidtas av tullmyndigheterna för att säkerställa efterlevnad av tullagstiftningen och annan lagstiftning om införsel, utförsel, transitering, befordran, lagring och slutanvändning av varor som befordras mellan unionens tullområde och länder eller territorier som är belägna utanför det området, och om förekomst och befordran inom unionens tullområde av icke-unionsvaror och varor som omfattas av förfarandet för slutanvändning.

45 Det vill säga förbud och restriktioner som bland annat grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet.

46 Men även om ett sådant bemyndigande fanns, skulle jag vilja hävda att skälen till att sådana åtgärder skulle kunna vidtas och gränserna för dessa åtgärder är desamma som de som har berörts i punkt 40 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande, vilka förutsätter att de behörigheter som unionen och dess institutioner har inte tillämpas felaktigt (se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokat Kokott i målet kommissionen/rådet, C‑13/07, EU:C:2009:190, punkt 83).

47 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 december 1965, Singer ( 44/65, EU:C:1965:122, s. 971).

48 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1981, Foglia ( 244/80, EU:C:1981:302, punkt 15).

49 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 1999, Beck och Bergdorf ( C‑355/97, EU:C:1999:391, punkt 22).

50 Se, exempelvis, dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

51 Se dom av den 13 januari 2022, Tesco Stores ČR ( C‑881/19, EU:C:2022:15, punkterna 44 och 46 och där angiven rättspraxis).

52 I artikel 3.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna erkänns det breda spektrum av krav som unionens konsumenter ställer på sina livsmedelsprodukter. Där förklaras att [s]yftet med att tillhandahålla livsmedelsinformation är att uppnå en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa och intressen genom att ge slutkonsumenterna möjlighet att göra informerade val … särskilt utifrån hälsomässiga, ekonomiska, miljömässiga, sociala och etiska överväganden. Se även skäl 4 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

53 Skäl 9 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

54 Artikel 9.1 i) i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

55 Se, i detta avseende, artikel 2.2 g i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, i vilken härkomstplats definieras som en plats som det uppges att ett livsmedel kommer från och som inte är det ursprungsland som fastställts i enlighet med artiklarna 23–26 i [rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4)]. Av artikel 2.3 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna framgår vidare att [i] denna förordning avses med ett livsmedels ursprungsland ett livsmedels ursprung som fastställts i enlighet med artiklarna 23–26 i förordning (EEG) nr 2913/92. De bestämmelser som tidigare fanns intagna i artiklarna 23–26 i förordning nr 2913/92 återfinns numera i artiklarna 59–63 i unionens tullkodex.

56 Såsom föreskrivs i artikel 7 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2019, Organisation juive européenne och Vignoble Psagot ( C‑363/18, EU:C:2019:954, punkt 25) (nedan kallad domen i målet Vignoble Psagot).

58 I artikel 1.4 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna fastställs att förordningen ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av de märkningskrav som föreskrivs i särskilda unionsbestämmelser om vissa livsmedel.

59 Med undantag för vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter är förordningen om jordbruksprodukter enligt artikel 1.1 däri tillämplig på alla produkter som förtecknas i bilaga I till fördragen. Den senare innehåller i sin tur en översikt över valda kapitel i vad som nu har utvecklats till Kombinerade nomenklaturen (rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22)).

60 Se artikel 74 i förordningen om jordbruksprodukter.

61 Skäl 64 i förordningen om jordbruksprodukter.

62 Se artikel 75.3 j och artikel 76.1 i förordningen om jordbruksprodukter.

63 Se artikel 75.1 b i förordningen om jordbruksprodukter.

64 Se artikel 76.2 i förordningen om jordbruksprodukter.

65 Se artikel 76.3 i förordningen om jordbruksprodukter.

66 Se artikel 1.1 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker.

67 Se artiklarna 1.1 och 3.1 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker.

68 Se artikel 3.2 j) i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker, där det föreskrivs att de produktspecifika handelsnormer som anges i del B i bilaga I till denna förordning gäller för tomater. I bilaga I, del B, del 10, avsnitt I, anges så att begreppet tomater även omfattar körsbärstomater.

69 Se del B, del 10, avsnitt VI, bokstaven C i bilaga I till den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker. För detta ändamål förklaras i en fotnot att [l]andets fullständiga eller vanligaste namn ska anges.

70 Ibidem.

71 Se artikel 3.1 andra stycket i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker, där det förklaras att [f]rukt och grönsaker som inte omfattas av en produktspecifik handelsnorm ska överensstämma med den allmänna handelsnormen. Den allmänna handelsnorm som avses i denna bestämmelse fastställs i del A i bilaga I till samma förordning.

72 Se del A, del [punkt] 4 i bilaga I till den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker. Återigen anges i en fotnot att [l]andets fullständiga eller vanligaste namn ska anges.

73 Se, i detta hänseende, artiklarna 8 och 11 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker. I artikel 11.3 i nämnda förordning anges även att [o]m det vid kontrollerna upptäcks betydande oegentligheter ska medlemsstaterna öka antalet kontroller avseende aktörer, produkter, ursprung eller övriga parametrar. Överensstämmelsekontroller är bland annat nödvändiga för att det ifrågavarande ursprungslandet måste anges tydligt och med outplånlig skrift och vara synligt från utsidan, tryckt antingen direkt på förpackningen eller på en etikett som utgör en integrerad del av förpackningen eller är fäst på den.

74 Se artikel 17.3 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker.

75 Vad gäller förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna och förordningen om jordbruksprodukter har EU-domstolen redan i domen av den 4 september 2019, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main ( C‑686/17, EU:C:2019:659, punkt 46) konstaterat att det saknas en sådan definition.

76 Se artikel 59 c i unionens tullkodex, där det anges att det i artiklarna om förvärv av ursprung och ursprungsbevis (artiklarna 60 och 61 i nämnda kodex) fastställs regler för att bestämma icke-förmånsberättigade ursprung för varor vid tillämpning av … [a]ndra unionsåtgärder som rör varors ursprung.

77 Se dom av den 4 september 2019, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main ( C‑686/17, EU:C:2019:659, punkt 46).

78 Se, analogt, dom av den 4 september 2019, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main ( C‑686/17, EU:C:2019:659, punkt 50) (där det förklaras att [f]ör att säkerställa de relevanta bestämmelsernas ändamålsenliga verkan fullt ut samt deras överensstämmelse, ska den obligatoriska uppgiften om ursprungsland nämligen grundas på samma definitioner, oavsett om det rör sig om tull, jordbruk eller konsumentskydd).

79 Se artikel 31 b i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 1).

80 I förevarande mål är det ostridigt att de omtvistade produkterna skördats i Västsaharas territorium.

81 Domen i målet Vignoble Psagot, punkt 30. I samma dom tolkade EU-domstolen begreppet land så, att det är synonymt med begreppet stat, som ska förstås som en suverän enhet om inom sina geografiska gränser utövar samtliga de befogenheter som erkänns av folkrätten (se punkterna 28 och 29).

82 Se domen i målet Vignoble Psagot, punkt 31. Såsom klaganden har gjort gällande var det på denna grund som EU-domstolen i domen i målet Vignoble Psagot utvidgade kravet på korrekt ursprungsmärkning till att omfatta ett territorium som ockuperas av Staten Israel, nämligen Västbanken, däribland östra Jerusalem, och Golanhöjderna.

83 Domen i målet rådet/Front Polisario, punkt 107, och domen i målet Western Sahara Campaign UK, punkterna 64 och 69.

84 Se bilaga I till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1470 av den 12 oktober 2020 om nomenklaturen avseende länder och territorier för europeisk statistik om internationell varuhandel och geografisk uppdelning för annan företagsstatistik (EUT L 334, 2020, s. 2).

85 Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22)

86 Det är också därför som rådet och kommissionen har hävdat att det är praktiskt omöjligt för dem att ingå ett separat handelsavtal med Västsaharas territorium. Jämför detta med associeringsavtalet mellan EG och PLO (godkänt genom rådets beslut 97/430/EG av den 2 juni 1997 om ingående av ett Europa-Medelhavsinterimsavtal om associering av handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Palestinska befrielseorganisationen (PLO), å andra sidan, för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza (EGT L 187, 1997, s. 1)), där det i artikel 16.4 i protokoll nr 3 till detta avtal föreskrivs att ett varucertifikat EUR.1 ska utfärdas av tullmyndigheterna på Västbanken och i Gaza om de produkter som ska exporteras till Europeiska unionen kan anses vara produkter med ursprung på Västbanken och i Gaza och uppfyller de övriga villkoren för export. Se även dom av den 25 februari 2010, Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkterna 50–52) (där det förklaras att tullmyndigheterna på Västbanken och i Gaza är exklusivt behöriga med avseende på produkter med ursprung på Västbanken och i Gaza, och att de israeliska tullmyndigheterna därmed saknar sådan behörighet).

87 Se, på liknande sätt och analogt, artikel 46 i, och protokoll III till, stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Kosovo *, å andra sidan (EUT L 71, 2016, s. 3), där det föreskrivs regler för fastställande av ursprung för produkter med ursprung i detta territorium. Asterisken vid namnet länkar till följande uttalande i fotnoten till avtalet: Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

88 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Vignoble Psagot, punkt 25.

89 En rapport från kommissionen av år 2015 visade att bland de aspekter som påverkar konsumentbeteendet är ursprungsmärkning mindre viktigt än t.ex. pris, smak, bäst före-datum, lämplighet och utseende. Se rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för obearbetade produkter, produkter med en enda ingrediens och ingredienser som utgör mer än 50 % av ett livsmedel (COM(2015) 204 final (nedan kallad kommissionens rapport av år 2015).

90 Det framgår av Europeiska kommissionens Special Eurobarometer No 389 on Europeans’ attitude towards food security, food quality and the countryside (Särskild Eurobarometerundersökning nr 389 om européernas attityd till livsmedelssäkerhet, livsmedelskvalitet och landsbygden av år 2012 (tillgänglig på engelska på adress: https://europa.eu/eurobarometer/surveys/detail/1054) att en betydande majoritet (71 %) säger att livsmedlens ursprung är viktigt (s. 4), varvid ursprunget rapporteras vara en av tre faktorer som en majoritet av unionsmedborgarna beaktar då de handlar mat (s. 16).

91 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkt 61).

92 Detta val kan också vara ett beslut att att rösta med kundvagnen, genom att antingen köpa eller vägra att köpa varor från de delar av världen som konsumenten har politiska, miljömässiga, kulturella eller andra problem med. Uttrycket att rösta med kundvagnen är hämtat från en artikel i The Economist och avser konsumenternas vana att låta sina politiska åsikter komma till uttryck i valet av varor. Se Voting with your trolley: Can you really change the world just by buying certain foods?, The Economist, Special report, den 7 december 2006.

93 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokat Hogan i målet Organisation juive européenne och Vignoble Psagot ( C‑363/18, EU:C:2019:494, punkterna 47–49).

94 Den bedömning som en domstol ska göra är faktiskt densamma när de felaktiga uppgifterna avser den ifrågavarande fruktens eller grönsakens ungefärliga vikt eller mognad som när den avser ursprungsangivelsen.

95 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Vignoble Psagot, punkt 51.

96 Se domen i målet Vignoble Psagot, punkt 51.

97 Se domen i målet Vignoble Psagot, punkt 49.

98 Se domen i målet Vignoble Psagot, punkt 50.

99 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet Vignoble Psagot, punkterna 48–51.

100 För att använda generaladvokat Mischos ord i hans förslag till avgörande i målet Gut Springenheide och Tusky ( C‑210/96, EU:C:1998:102, punkt 78) måste det göras åtskillnad mellan uppgifter som objektivt sett är korrekta, uppgifter som objektivt sett är inkorrekta [och] uppgifter som objektivt sett är korrekta, men som kan vilseleda konsumenten därför att de inte helt och hållet återspeglar verkligheten.

101 Såsom berörts i punkterna 66–81 i förevarande förslag till avgörande.

102 För fullständighetens skull ska det påpekas att denna regel även gäller för frukt och grönsaker i en blandning som har sitt ursprung i mer än ett tredjeland. I sådana fall får antingen en allmän ursprungsbeteckning användas (såsom Blandning av frukt och grönsaker med ursprung utanför EU, se artikel 7.3 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker) eller också ska varje enskilt ursprungsland anges i omedelbar närhet till namnet på den berörda frukten eller grönsaken (se, exempelvis, när det gäller en blandning av tomater av olika ursprung, del A, punkt 4 i bilaga I, och del B, del 10, avsnitt VI, punkt C i bilaga I till samma förordning).

103 Se, exempelvis, skälen 4 och 49 [skäl 4], samt artiklarna 5.4 och 6.1 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker. Se även del A, del 4 i bilaga I, och del B, del 10, avsnitt VI, punkt C i bilaga I till denna förordning, där ordet ursprungsland likaså står i singular.

104 Artikel 60.1 i unionens tullkodex.

105 Det vill säga såvida inte frukten och grönsakerna i en blandning har sitt ursprung i mer än ett tredjeland. Se artikel 7.3 i den allmänna förordningen om saluföring av frukt och grönsaker.

106 Unionens nuvarande ståndpunkt förefaller vara att den politiska processen i Västsaharafrågan bör syfta till att uppnå en rättvis, realistisk, pragmatisk, varaktig och ömsesidigt godtagbar politisk lösning … grundad på en kompromiss, såsom framgår av punkt 13 i Europeiska unionens och Marockos gemensamma förklaring inför det fjortonde mötet i associeringsrådet (den 27 juni 2019), tillgänglig på engelska på adress: https://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2019/06/27/joint-declaration-by-the-european-union-and-the-kingdom-of-morocco-for-the-fourteenth-meeting-of-the-association-council/

107 Se dom av den 13 januari 2022, Tesco Stores ČR ( C‑881/19, EU:C:2022:15, punkterna 44 och 46 och där angiven rättspraxis).