Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta Föredraget den 11 april 2024

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63) (nedan kallad SSM-förordningen).

3 Bankunionens andra pelare är den gemensamma resolutionsmekanismen, ett system för ändamålsenlig och effektiv resolution av fallerande kreditinstitut. Dess tredje pelare är det europeiska insättningsgarantisystemet. Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 806/2014 för att inrätta ett europeiskt insättningsgarantisystem (COM(2015) 586 final).

4 Skäl 30 i SSM-förordningen. Se även skälen 16, 17, 27, 65 och 87 i denna.

5 Dom av den 8 maj 2019, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB ( C‑450/17 P, EU:C:2019:372, punkterna 38–41).

6 Se vidare A Bobić, The Individual in the Economic and Monetary Union. A Study of Legal Accountability, Cambridge University Press, 2024, s. 140–144.

7 Boucon, L., & Jaros, D., The Application of National Law by the European Central Bank within the EU Banking Union’s Single Supervisory Mechanism: A New Mode of Integration?, European Journal of Legal Studies, vol. 10, 2018, s. 155, och F. Coman-Kund & F. Amtenbrink, On the Scope and Limits of the Application of National Law by the European Central Bank within the Single Supervisory Mechanism, Banking & Finance Law Review, vol. 33, 2018, s. 133.

8 Sparbankslagen, bosparandeinstitutslagen, förordningen om införande av hypoteksbanklagen och pantbrevslagen, hypoteksbankslagen, pantbrevslagen, bankobligationslagen, 2011 års investeringsfondslag, inlåningslagen, lagen om elektroniska pengar, lagen om avgångsvederlag och pensionsinbetalningar för anställda och egenföretagare, lagen om investeringsfonder för placeringar i fast egendom, lagen om finanskonglomerat, den federala lagen om sanering och avveckling av banker, lagen om insättningsgaranti och ersättning till investerare, pantbrevslagen (BGBl. I nr 199/2021), en förordning utfärdad eller ett besked lämnat med stöd av dessa federala lagar, bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1) eller ett besked lämnat med stöd av den förordningen, eller för banktillsyn relevanta tekniska standarder enligt artiklarna 10–15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 2010, s. 12), och artiklarna 10–15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 2010, s. 84).

9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 2005, s. 15). Den 25 juni 2017 upphävdes det direktivet av, och ersattes med, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73).

10 Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (EUT L 141, 2014, s. 1) (nedan kallad SSM-ramförordningen).

11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 2013, s. 338).

12 Dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkterna 107–115 och 119), i vilken EU-domstolen fann att aktieägarna i ett kreditinstitut vars tillstånd att driva verksamhet i kreditinstitut har återkallats inte är direkt berörda av beslutet att återkalla tillståndet.

13 Boucon & Jaros (se ovan fotnot 7), s. 163.

14 Witte, A., The Application of National Banking Supervision Law by the ECB: Three Parallel Modes of Executing EU Law?, Maastricht Journal of European and Comparative Law, vol. 21, 2014, s. 89.

15 Dom av den 8 maj 2019, Landeskreditbank Baden-Württemberg/ECB ( C‑450/17 P, EU:C:2019:372, punkterna 38–41 och 49). För en analys av hur denna slutsats i fråga om arbetsfördelning ska kunna omsättas i praktiken, se Annunziata, F., European Banking Supervision in the Age of the ECB: Landeskreditbank Baden-Württemberg-Förderbank v ECB, European Business Organization Law Review, vol. 21, 2020, s. 555–556.

16 Artikel 6.4 i SSM-förordningen. Enligt den bestämmelsen är det ECB som slutgiltigt avgör huruvida ett visst kreditinstitut är att anse som betydande eller mindre betydande.

17 Dessa befogenheter definieras i artikel 14 respektive 15 i SSM-förordningen och är förbehållna ECB i kraft av artikel 6.4 i samma förordning. Därutöver – och likaså oberoende av den arbetsfördelning som grundar sig på distinktionen mellan betydande och mindre betydande kreditinstitut – tilldelas ECB även vissa befogenheter genom artikel 6.5 i SSM-förordningen, exempelvis att utfärda riktlinjer, förordningar eller allmänna instruktioner till nationella behöriga myndigheter i syfte att säkerställa enhetliga resultat av tillsynen.

18 Dessutom stadgas följande i artikel 9.1 tredje stycket i SSM-förordningen: I den mån det är nödvändigt för att utföra de uppgifter som ECB tilldelas genom denna förordning får ECB genom instruktioner kräva att dessa nationella myndigheter använder sina befogenheter på de villkor som anges i nationell rätt, om sådana befogenheter inte tilldelas ECB genom denna förordning. Dessa nationella myndigheter ska hålla ECB fullständigt underrättat om utövandet av dessa befogenheter.

19 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkterna 42–44). Den domen rörde ECB:s andra exklusiva befogenhet inom den gemensamma tillsynsmekanismen, vilken gör det möjligt för ECB att bedöma anmälningar om förvärv och avyttringar av kvalificerade innehav i kreditinstitut.

20 För en heltäckande beskrivning av de båda sätten, se M. Prek & S. Lefèvre, The EU Courts as national courts: National law in the EU judicial process, Common Market Law Review, vol. 54(2), 2017, s. 369.

21 I mål om förhandsavgörande brukar EU-domstolen också framhålla att den nationella rätten är en fråga enbart för de nationella domstolarna. Se, exempelvis, dom av den 22 december 2008, Magoora ( C‑414/07, EU:C:2008:766, punkt 32).

22 Se, exempelvis, dom av den 14 december 2023, kommissionen/Amazon.com m.fl. ( C‑457/21 P, EU:C:2023:985, punkt 20).

23 Prek & Lefèvre (se fotnot 20 ovan), s. 383–387.

24 Förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i de förenade målen Tyskland m.fl./kommissionen ( C‑794/21 P och C‑800/21 P, EU:C:2023:854, punkterna 90–92) och förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i de förenade målen WEPA Hygieneprodukte m.fl./kommissionen ( C‑795/21 P och C‑796/21 P, EU:C:2023:855, punkterna 90–92).

25 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

26 Artikel 7.1 j och m (om absoluta registreringshinder), artikel 8.6 i (om relativa registreringshinder), artikel 17.1 (om kompletterande tillämpning av nationell rätt om intrång), artikel 27.4 (om rättsverkan i förhållande till tredje man), artikel 34.2 (om rätt till prioritet), artikel 46.1 c och d (om invändningar), artikel 60.2 (om relativa ogiltighetsgrunder), artikel 93 (om omvandling), artikel 106.1 a (om avbrott i förfarandet), artikel 110.3 (om verkställighet av beslut om kostnadsbelopp), artikel 117.1 (om administrativt samarbete), artikel 128.3 (om genkäromål) och artikel 129.2 (om tillämplig lag) samt avsnitt 2 (med rubriken Tillämpning av nationell rätt för att förbjuda användning av EU-varumärken) i kapitel XI.

27 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Evropaïki Dynamiki/ECB ( C‑401/09 P, EU:C:2011:31, punkterna 64 och 70). För ytterligare exempel, se Prek och Lefèvre (se fotnot 20 ovan)s. 381 och 382.

28 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Evropaïki Dynamiki/ECB ( C‑401/09 P, EU:C:2011:31, punkt 71). Enligt Mengozzi innefattar detta att undersöka hur nationella domstolar har tolkat den ifrågavarande nationella rätten (punkt 74).

29 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet harmoniseringskontoret/National Lottery Commission ( C‑530/12 P, EU:C:2013:782, punkt 89).

30 Bobić (se fotnot 6 ovan), s. 165–166 och där angiven litteratur.

31 Boucon & Jaros (se fotnot 7 ovan), s. 186.

32 I sitt förslag till avgörande i målet Evropaïki Dynamiki/ECB ( C‑401/09 P, EU:C:2011:31, punkt 74) framhöll generaladvokaten Mengozzi att i fall där nationell rätt ingår i det unionsrättsliga regelverket, måste unionsdomstolen vid tillämpning av denna nationella rätt även beakta hur de nationella domstolarna tolkar bestämmelserna i den ifrågavarande nationella lagstiftningen.

33 Vad sedan gäller domstolens prövning av [tribunalens] bedömning av den nationella lagstiftningen, är domstolen behörig enligt följande. Till att börja med är domstolen behörig att pröva om [tribunalen], mot bakgrund av de handlingar och de övriga uppgifter som ingetts, inte missuppfattat ordalydelsen i de aktuella nationella bestämmelserna eller i den nationella rättspraxis eller doktrin som rör dessa bestämmelser. Vidare är domstolen behörig att pröva om [tribunalen] – mot bakgrund av denna information – inte kom fram till slutsatser som uppenbarligen är oförenliga med innehållet däri. Slutligen är domstolen behörig att pröva om [tribunalen] inte – vid sin prövning av alla dessa omständigheter – tillmätte någon av dem, för att konstatera innehållet i den aktuella nationella lagstiftningen, en betydelse som den inte har i förhållande till de andra omständigheterna, såvida detta på ett uppenbart sätt framgår av handlingarna i målet. Dom av den 5 juli 2011, Edwin/harmoniseringskontoret ( C‑263/09 P, EU:C:2011:452, punkt 53).

34 EU-domstolen har enbart förklarat att dess slutsats i målet Edwin/harmoniseringskontoret inte innebär att nationell rätt ska anses utgöra en rent faktisk omständighet. Dom av den 27 mars 2014, harmoniseringskontoret/National Lottery Commission ( C‑530/12 P, EU:C:2014:186, punkt 37); min kursivering.

35 Dom av den 7 september 2023, Versobank/ECB ( C‑803/21 P, EU:C:2023:630, punkt 91).

36 Ibid., punkt 93.

37 Ibid., punkt 97, med hänvisning till artikel 67.1 d, e och o i direktiv 2013/36.

38 Den överklagade domen, punkterna 29–34.

39 Den överklagade domen, punkterna 35–38.

40 Ibid., punkt 50.

41 Enligt artikel 170.1 i EU-domstolens rättegångsregler kan föremålet för talan i tribunalen inte ändras i samband med överklagandet. Se även dom av den 1 februari 2007, Sison/rådet ( C‑266/05 P, EU:C:2007:75, punkt 95).

42 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 44).

43 Den överklagade domen, punkterna 45–47.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 oktober 2020, ECB/Espírito Santo Financial Group i konkurs ( C‑396/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:845, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

45 Den överklagade domen, punkt 41.

46 Vilket den också gjorde exempelvis i sin dom av den 19 september 2012, kommissionen/SEMEA och Commune de Millau ( T‑168/10 och T‑572/10, EU:T:2012:435, punkterna 62–67). Att det tillvägagångssättet var det riktiga bekräftades sedan av EU-domstolen i dess dom av den 19 juni 2014, Commune de Millau och SEMEA/kommissionen ( C‑531/12 P, EU:C:2014:2008, punkterna 82–85).

47 För fullständig referens, se den överklagade domen, punkt 80.

48 Den överklagade domen, punkt 86, med hänvisning till punkt 26 i samma dom.

49 Den överklagade domen, punkt 50.

50 Punkt 46 i den överklagade domen, med hänvisning till dom av den 12 oktober 2007, Pergan Hilfsstoffe für industrielle Prozesse/kommissionen ( T‑474/04, EU:T:2007:306, punkt 76).

51 Klaganden har hänvisat till följande påstådda följder: 1. De brister som hänvisas till i beslutsskälen ska anses vara styrkta. 2. De argument som redovisas i beslutsskälen styrker att de påstådda bristerna även är tillräckligt allvarliga för att motivera ett senare återkallande av ett tillstånd, även om de i själva verket på sin höjd kan motivera en mindre sträng rättslig påföljd. 3. De påstådda bristernas relevans för ett senare återkallande av ett tillstånd är styrkt i förväg. 4. Motbevisning till styrkande av att bristerna inte förelåg är utesluten.

52 Den överklagade domen, punkterna 66, 72, 78 och 91.

53 Se fotnot 41 ovan.

54 Dom av den 2 september 2010, kommissionen/Deutsche Post ( C‑399/08 P, EU:C:2010:481, punkt 63), och dom av den 29 oktober 2015, kommissionen/ANKO ( C‑78/14 P, EU:C:2015:732, punkt 54).

55 Dom av den 10 november 2022, kommissionen/Valencia Club de Fútbol ( C‑211/20 P, EU:C:2022:862, punkt 55).

56 Dom av den 16 februari 2012, Costa och Cifone ( C‑72/10 och C‑77/10, EU:C:2012:80).

57 Dom av den 28 april 2022, Changmao Biochemical Engineering/kommissionen ( C‑666/19 P, EU:C:2022:323, punkterna 187–189). EU-domstolen har också uttalat att [e]tt överklagande som inte innehåller något argument som särskilt syftar till att visa att det har skett en felaktig rättstillämpning i domen eller beslutet i fråga uppfyller inte detta krav (dom av den 14 oktober 2021, NRW.Bank/SRB, C‑662/19 P, EU:C:2021:846, punkt 36).

58 Den överklagade domen, punkt 108, med hänvisning till dom av den 9 juni 2015, Navarro/kommissionen ( T‑556/14 P, EU:T:2015:368, punkt 26).

59 Dom av den 21 februari 2024, Sinopec Chongqing SVW Chemical m.fl./kommissionen ( T‑762/20, EU:T:2024:113, punkt 157). Utöver till domen i målet Navarro/kommissionen hänvisade tribunalen där även till dom av den 18 december 1997, Costantini/kommissionen ( T‑57/96, EU:T:1997:214, punkt 23). Tribunalen åberopade vidare samma regel i dom av den 5 juni 1996, Günzler Aluminium/kommissionen ( T‑75/95, EU:T:1996:74, punkt 55).

60 Förslag till avgörande av generaladvokaten Mischo i målet Gestetner Holdings/rådet och kommissionen ( 156/87, EU:C:1989:287, punkt 31).

61 EU-domstolen ansåg inte att valet av rättslig grund i det aktuella målet var felaktigt, varför den saknade anledning att ta ställning till generaladvokatens slutsatser rörande inverkan av ett felaktigt sådant val på ett besluts giltighet. Dom av den 14 mars 1990, Gestetner Holdings/rådet och kommissionen ( C‑156/87, EU:C:1990:116, punkterna 29–34).

62 Dessa överträdelser räknas upp i punkterna 26, 38 och 122 i den överklagade domen.

63 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 59).

64 Punkterna 121–125 ovan.

65 Se fotnot 57 ovan.

66 Den överklagade domen, punkt 241.

67 Ibid., punkt 245.

68 Se fotnot 57 ovan.

69 Se fotnot 57 ovan.