lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat JEAN RICHARD DE LA TOUR av den 16 november 2023

CELEX
62023CC0014
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 Det förevarande målets namn är ett fiktivt namn. Det överensstämmer inte med det verkliga namnet på någon av parterna i målet.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 2016, s. 21).

4 C‑491/13, EU:C:2014:2187.

5 Rådets direktiv av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 2004, s. 12).

6 Se dom av den 10 september 2014, Ben Alaya ( C‑491/13, EU:C:2014:2187, punkt 34).

7 Se det sammanfattande meddelandet från det europeiska migrationsnätverket, med rubriken Förebyggande, upptäckt och bekämpning av missbruk av uppehållstillstånd i EU för studier, mars 2022 (nedan kallat sammanfattande meddelande från det europeiska migrationsnätverket), punkt 2.

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 januari 2019, M.A. m.fl. ( C‑661/17, EU:C:2019:53, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

9 Nedan kallad stadgan.

10 Moniteur belge av den 31 december 1980, s. 14584, i dess senaste lydelse av den 5 maj 2019 (Moniteur belge av den 22 augusti 2019, s. 80425) (nedan kallad lagen av den 15 december 1980).

11 Som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 381, 2006, s. 4), i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1860 av den 28 november 2018 om användning av Schengens informationssystem för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 312, 2018, s. 1) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1861 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området in- och utresekontroller, om ändring av konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och om ändring och upphävande av förordning (EG) nr 1987/2006 (EUT L 312, 2018, s. 14) (se artikel 1 punkt 17 i lagen av den 15 december 1980).

12 Se artikel 39/1 i lag av den 15 december 1980.

13 Se artikel 1 punkt 2 i lagen av den 15 december 1980.

14 Moniteur belge av den 5 augusti 2021, s. 77965.

15 Vid förhandlingen koncentrerade den tjeckiska, den litauiska, den luxemburgska, den ungerska och den nederländska regeringen sina yttranden till den första frågan som svar på en fråga från EU-domstolen avseende införlivandet av direktiv 2016/801.

16 Uppehållstillståndets form och varaktighet anges i artiklarna 17–19 i direktivet.

17 Med förbehåll för en grundligare prövning av det särskilda villkoret i artikel 11.1 a i direktiv 2016/801, anser jag att uttrycket för att följa ett studieprogram inte i sig gör det möjligt att kräva att medlemsstaten ska kontrollera sökandens vilja och avsikt att studera. Enligt min mening ska detta uttryck göra det möjligt att skilja mellan en sökande som avser att följa ett studieprogram och en sökande som endast gör ett utbyte under en begränsad tid.

18 Det obligatoriska skäl för avslag som avses i artikel 20.1 b i direktiv 2016/801 avser det fall då sökanden har lämnat in förfalskade handlingar eller har erhållit dem på ett bedrägligt sätt. Utan att det påverkar tolkningen av denna bestämmelse innebär konstaterandet av bedrägeri även att den behöriga myndigheten ska beakta tredjelandsmedborgarens avsikt, i förevarande fall avsikten att kringgå eller undandra sig en tillämpning av de villkor som gäller för utfärdande av uppehållstillstånd i syfte att erhålla tillhörande förmåner. Se, i detta avseende, de principer som domstolen har slagit fast i fråga om konstaterandet av bedrägeri i dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl. ( C‑359/16, EU:C:2018:63). För att kunna konstatera att ett bedrägeri har begåtts krävs det att det undersöks huruvida det föreligger en mängd samstämmiga indicier som visar att såväl ett objektivt som ett subjektivt rekvisit är uppfyllt (punkt 50 i domen). Det är således endast det bedrägeri som faktiskt har begåtts avsiktligen av en tredjelandsmedborgare som har ansökt om uppehållstillstånd eller studentvisum som kan beivras. I enlighet med den definition som fastställts i dom av den 6 februari 2018, Altun m.fl. ( C‑359/16, EU:C:2018:63, punkt 52), och som ska tillämpas mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet, motsvaras det subjektiva rekvisit som krävs för att det ska anses vara fråga om bedrägeri av den berörda personens avsikt att kringgå eller undandra sig en tillämpning av de villkor som gäller för utfärdande av uppehållstillstånd för familjeåterförening, i syfte att erhålla tillhörande förmåner (punkt 52 i den domen).

19 I skäl 11 i direktiv 2016/801 anges nämligen att alla bestämmelser i [rådets] direktiv 2003/86/EG [av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12)] [bör] gälla, inbegripet grunder för avslag på ansökan om, återkallelse av eller avslag på ansökan om förlängning av tillstånd. Följaktligen kan uppehållstillstånd för familjemedlemmar återkallas, eller en ansökan om att förlänga dessa avslås, om tillståndet för den forskare som de medföljer upphör att gälla och de inte har en självständig rätt till uppehållstillstånd.

20 Se skäl 32 i direktiv 2016/801.

21 Min kursivering.

22 I artikel 24 i direktivet anges på vilka villkor och inom vilka gränser en studerande får utöva yrkesverksamhet parallellt med sina studier.

23 Se, i detta avseende, artikel 20.2 d i direktiv 2016/801.

24 Det framgår av skäl 54 i direktiv 2016/801 att studerande som omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (EUT L 343, 2011, s. 1), i vilket det föreskrivs en gemensam uppsättning rättigheter som baseras på likabehandling med medborgarna i deras mottagande medlemsstat [skäl 20 och artikel 1.1b i direktiv 2011/98].

25 Se artikel 16.4 i direktiv 2003/86 och, vad gäller rättspraxis, dom av den 23 september 2003, Akrich ( C‑109/01, EU:C:2003:491, punkt 57).

26 I övriga språkversioner av detta skäl, såsom den spanska, den engelska och den italienska, används inte uttrycken å ena sidan … å andra sidan, utan den samordnande konjunktionen och.

27 I den italienska språkversionen av denna artikel hänvisas för övrigt uttryckligen till begreppet avsikt (che il cittadino di paese terzo intende soggiornare, min kursivering).

28 Min kursivering.

29 Enligt artikel 34.3 i direktivet får den behöriga myndigheten begära ytterligare uppgifter från sökanden till stöd för sin ansökan.

30 Av en jämförande språklig bedömning av de olika språkversionerna av artikel 20.2 f i direktiv 2016/801 framgår för det första att adjektiven allvarliga och objektiva hänför sig till skälen och inte bevisen (se, exempelvis, den engelska (the Member State has evidence or serious and objective grounds)) eller den italienska (lo Stato membro è in possesso di prove o ha motivi seri e oggettivi) språkversionen, och, för det andra, att begreppet allvarliga skäl skiljer sig från begreppet tungt tvingande hänsyn som unionslagstiftaren har använt i ett stort antal sekundärrättsakter om unionsmedborgares eller tredjelandsmedborgares vistelse i unionen, såsom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77, och rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35 och EUT L 197, 2005, s. 34).

31 Se till exempel webbplatsen Campus France Égypte: https://www.egypte.campusfrance.org/fr/preparer-un-projet-d-etudes-clair-et-coherent.

32 Det framgår av europeiska migrationsnätverkets sammanfattande meddelande att validering av handlingar och intervjuer med sökandena är de två vanligaste metoderna som används under den fas som föregår ankomsten till landet (punkt 2).

33 Det framgår av handlingarna i det nationella målet att den ansökan om inresa och vistelse som getts in vid de belgiska konsulära myndigheterna ska göra det möjligt för tredjelandsmedborgaren att visa att han eller hon verkligen har för avsikt att vistas i Belgien i egenskap av studerande för att där fullfölja högre studier. Frågeformuläret ska göra det möjligt för medborgaren att redogöra för och motivera sina studieplaner med hänsyn till hans eller hennes akademiska bana och yrkesambitioner, medan intervjun ska ge honom eller henne tillfälle att förtydliga eller försvara dessa planer.

34 Jag vill även påpeka att domstolen i domen av den 18 december 2014, McCarthy m.fl. ( C‑202/13, EU:C:2014:2450), avseende tolkningen av artikel 35 i direktiv 2004/38, slog fast att den omständigheten att en medlemsstat står inför ett stort antal fall av missbruk av rättigheter och bedrägerier som begås av tredjelandsmedborgare inte kan motivera en åtgärd vilken bygger på allmänpreventiva hänsyn och inte grundar sig på någon individuell prövning av den aktuella personens agerande (punkt 55).

35 Se även skäl 36 i direktiv 2016/801, där det anges att [d]et bör vara möjligt att neka inresa och vistelse om en medlemsstat i ett enskilt fall, efter en bedömning som grundar sig på fakta och med beaktande av proportionalitetsprincipen, anser att den berörda tredjelandsmedborgaren är ett potentiellt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan.

36 Se skäl 14 i direktiv 2016/801 (min kursivering).

37 Se, analogt, dom av den 14 mars 2019, Y. Z. m.fl. (Vilseledande eller bedrägeri i samband med familjeåterförening) ( C‑557/17, EU:C:2019:203, punkterna 64 och 65).

38 I loi du 11 juillet 2021 modifiant la loi du 15 décembre 1980 sur l’accès au territoire, le séjour, l’établissement et l’éloignement des étrangers en ce qui concerne les étudiants (lagen av den 11 juli 2021 om ändring av lagen av den 15 december 1980 om inresa, vistelse, bosättning och avlägsnande av utlänningar vad gäller studerande) föreskrivs i artikel 2 att denna lag partiellt införlivar direktiv 2016/801 och i artikel 15 i denna lag föreskrivs att den införlivar det skäl för avslag som anges i artikel 20.2 f i det direktivet.

39 Se, i detta avseende europeiska migrationsnätverkets sammanfattande meddelande, punkt 5.

40 Se dom av den 16 februari 2023, DGRFP Cluj ( C‑519/21, EU:C:2023:106, punkt 105).

41 Se dom av den 29 juni 2023, Stadt Frankfurt am Main och Stadt Offenbach am Main (Förnyelse av ett uppehållstillstånd i den andra medlemsstaten) ( C‑829/21 och C‑129/22, EU:C:2023:525, punkt 77 och där angiven rättspraxis). Även om detta övervägande avser de tvingande bestämmelserna i artikel 9.4 andra stycket och artikel 22.1 b i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/51/EU av den 11 maj 2011 (EUT L 132, 2011, s. 1), anser jag att det är analogt tillämpligt på en sådan fakultativ bestämmelse som artikel 20.2 f i direktiv 2016/801.

42 Se dom av den 16 februari 2023, DGRFP Cluj ( C‑519/21, EU:C:2023:106, punkt 105).

43 Se, analogt, dom av den 13 mars 2019, E. ( C‑635/17, EU:C:2019:192, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

44 Se även rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 28 september 2011 om tillämpningen av direktiv 2004/114/EG om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (KOM(2011) 587 slutlig), i vilken kommissionen framhöll den övergripande skyldighet[en] att underrätta tredjelandsmedborgare om de regler som gäller för studerandes inresa och vistelse, för att garantera öppenhet och rättslig förutsebarhet för framtida studerande och därigenom uppmuntra dem att studera i EU. (s. 4 Särskilda villkor för studerande).

45 Domstolen har slagit fast att det inte endast är de nationella bestämmelser som uttryckligen har till syfte att införliva ett direktiv som kan anses omfattas av dess tillämpningsområde, utan även – från och med den tidpunkt då direktivet träder i kraft – de redan gällande nationella bestämmelser som är ägnade att säkerställa direktivets införlivande med nationell rätt (se dom av den 25 juli 2018, Alheto, C‑585/16, EU:C:2018:584, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

46 Min kursivering.

47 Till stöd för sitt yttrande har klaganden i det nationella målet hänvisat till artikel 46.1 och 46.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60). Jag anser emellertid att en sådan parallell inte kan dras, eftersom det i denna artikel uttryckligen föreskrivs att ett effektivt rättsmedel mot ett beslut om att en ansökan om internationellt skydd ska avvisas eller saknar grund ska medföra full omprövning och prövning av det aktuella behovet av såväl de faktiska som de rättsliga omständigheterna.

48 C‑949/19, EU:C:2021:186, punkterna 37–46, och där angiven rättspraxis.

49 Se europeiska migrationsnätverkets sammanfattande meddelande, punkt 7.

50 Se dom av den 8 november 2022, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Prövning ex officio av förvar) ( C‑704/20 och C‑39/21, EU:C:2022:858, punkt 81 och där angiven rättspraxis).

51 Se dom av den 10 mars 2021, Konsul Rzeczypospolitej Polskiej w N. ( C‑949/19, EU:C:2021:186, punkterna 42–44, och där angiven rättspraxis).

52 Det ska preciseras att målet Darvate m.fl. (C‑299/23), som för närvarande är anhängigt vid domstolen, uttryckligen avser de tidsfrister för att meddela dom som föreskrivs i den belgiska lagstiftningen i samband med artikel 34.5 i direktiv 2016/801.

53 En ansökan om uppskov i mycket brådskande fall, som handläggs inom 48 timmar, är förbehållen beslut om återsändande och avvisning med avseende på vilka verkställighet är nära förestående.

54 C‑585/16, EU:C:2018:584.

55 C‑556/17, EU:C:2019:626.

56 C‑406/18, EU:C:2020:216.

57 Se dom av den 19 mars 2020, Bevándorlási és Menekültügyi Hivatal ( C‑406/18, EU:C:2020:216, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

58 Artikel 18.1 i direktiv 2004/114.

59 Se arbetsdokument från kommissionen, konsekvensbedömning, som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete (COM(2013) 151 final), tillgänglig på följande internetadress: https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-7869–2013-ADD-1/en/pdf (s. 19).