Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos av den 4 oktober 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 95; svensk specialutgåva; område 15, volym 12, s. 169), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 (EUT L 304, 2011, s. 64).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (nedan kallat direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

5 Valdības Vēstnesis, 1937, nr 41.

6 Latvijas Vēstnesis, 1999, nr 104/105.

7 Bolaget A erbjöd tjänster bland annat i form av utbildning och träning, sportmedicin och stöd från en idrottspsykolog, åtgärder till stöd för karriären (det vill säga utarbetande, genomförande och uppföljning av karriärplanen och ingående av avtal mellan idrottsutövaren och klubbarna), stöd i fråga om marknadsföring, juridisk rådgivning och redovisning.

8 Förevarande mål skiljer sig följaktligen från EU-domstolens praxis avseende tillämpningen av reglerna om fastställande av behörig domstol (se EU-domstolens dom av den 10 december 2020, Personal Exchange International, C‑774/19, EU:C:2020:1015, punkterna 40 och 42 och där angiven rättspraxis, och dom av den 25 januari 2018, Schrems, C‑498/16, EU:C:2018:37, punkterna 31, 38 och 39 och där angiven rättspraxis).

9 Se, för ett liknande resonemang, avseende vikten av att säkerställa en enhetlig tolkning av unionsrättsliga bestämmelser (dom av den 6 oktober 2021, Consorzio Italian Management och Catania Multiservizi, C‑561/19, EU:C:2021:799, punkt 49). Enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen har tillgång till har Cour d’appel de Paris (Appellationsdomstolen i Paris, Frankrike) i dom av den 23 maj 2019 slagit fast att en basketspelare som, i egenskap av framtida spelare, hade ingått ett serviceavtal med en idrottsagentur enligt vilket agenturen åtog sig att för idrottarens räkning förhandla med idrottsklubbarna om anställning av basketspelaren, för vilket basketspelaren i gengäld var skyldig att till agenturen betala ett visst belopp motsvarande en del av beloppet för de avtal som ingicks inom ramen för detta samarbete, agerade i egenskap av konsument och inte i egenskap av näringsidkare. I en dom av den 7 november 2002 fann Oberlandesgericht München (Münchens regionala överdomstol, Tyskland), inom ramen för en tvist mellan en ung tennisspelare och en idrottsagentur vilken hade sitt ursprung i ett motsvarande tjänsteavtal mellan parterna i det målet, att det saknades anledning att tillämpa konsumentskyddsbestämmelserna på detta rättsförhållande (OLG München, 07.11.2002-19 U 3238/02).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 2023, International Protection Appeals Tribunal m.fl. (Attentat i Pakistan) ( C‑756/21, EU:C:2023:523, punkterna 35 och 36 och där angiven rättspraxis).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, nedan kallad domen Banco Primus, EU:C:2017:60, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

12 Se dom av den 15 januari 2013, Križan m.fl. ( C‑416/10, EU:C:2013:8, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

13 Se artikel 114 FEUF som numera utgör rättslig grund för direktiv 93/13 samt artikel 169 FEUF och artikel 38 i stadgan.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 november 2020, DelayFix ( C‑519/19, nedan kallad domen DelayFix, EU:C:2020:933, punkt 52 och där angiven rättspraxis), och kommissionens tillkännagivande, Vägledning om tolkningen och tillämpningen av rådets direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal (EUT C 323, 2019, sidorna 4–92) (nedan kallat kommissionens tillkännagivande, s. 5).

15 Se dom av den 15 juni 2023, Bank M. (Följderna av att ett avtal ogiltigförklaras) ( C‑520/21, EU:C:2023:478, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

16 Se dom av den 11 april 2024, Air Europa Líneas Aéreas ( C‑173/23, EU:C:2024:295, punkt 13 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen ( C‑147/16, nedan kallad domen Karel de Grote, EU:C:2018:320, punkt 59), som rörde en obalans mellan ett lärosäte och en student, på grund av skillnaden i information och fackkunskap mellan dessa parter.

18 Se, exempelvis, dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, nedan kallad domen Costea, EU:C:2015:538, punkt 27 och där angiven rättspraxis), i vilken EU-domstolen underströk att även om det kan anses att en advokat har omfattande tekniska kunskaper gör inte detta förhållande det möjligt att anta att han eller hon inte är den svagare parten i förhållande till en näringsidkare.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, nedan kallad Gutiérrez Naranjo m.fl., EU:C:2016:980, punkt 63), och dom av den 15 juni 2023, Bank M. (Följderna av att ett avtal ogiltigförklaras) ( C‑520/21, nedan kallad domen Bank M, EU:C:2023:478, punkt 58) och förslag till avgörande av generaladvokaten Pitruzzella i målet Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:405, punkt 53 och där angiven rättspraxis). Se även kommissionens tillkännagivande (s. 9).

20 Se domen Karel de Grote (punkterna 45 och 46).

21 Bolaget A gjorde närmare bestämt gällande, vid förhandlingen, att C och hans föräldrar hade haft möjlighet att förhandla om avtalet, eftersom de undertecknande parterna möttes vid flera tillfällen innan avtalet undertecknades. Bolaget medgav emellertid att det under dessa möten inte hade väckts någon fråga om avtalets löptid, storleken på de framtida åtagandena, exempelvis vad gäller ersättningsbeloppet eller något annat avtalsvillkor, och att diskussionerna framför allt avsåg basket, infrastruktur, tränare, levnadsvillkor, återhämtning etcetera

22 Dom av den 13 juli 2023, Banco Santander (Hänvisning till ett officiellt index) ( C‑265/22, nedan kallad domen Banco Santander I, EU:C:2023:578, punkt 62).

23 Se, för ett liknande resonemang, domen DelayFix (punkterna 53 och 54 och där angiven rättspraxis) och domen Karel de Grote (punkterna 53 och 54 och där angiven rättspraxis). Se, mer allmänt gällande begreppet konsument, Djurovic, M., The Average Consumer , European Law on Unfair Commercial Practices and Contract Law, Hart Publishing, Oxford, 2016, s. 25 och 26.

24 Se domen Karel de Grote (punkt 54 och där angiven rättspraxis).

25 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens tillkännagivande (s. 11).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2019, Pouvin et Dijoux ( C‑590/17, nedan kallad domen Pouvin et Dijoux ”, EU:C:2019:232, punkterna 24, 25 och 30 samt där angiven rättspraxis).

27 Se dom av den 4 juli 2024, Caixabank m.fl. (Prövning av transparens vid grupptalan) ( C‑450/22, nedan kallad domen Caixabank, EU:C:2024:577, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

28 Detta konstaterande grundar sig uteslutande på bolaget A:s påståenden vid förhandlingen, vilka ska prövas av den hänskjutande domstolen.

29 Se domarna Costea (punkt 21) och Pouvin et Dijoux (punkterna 25–28).

30 Se dom av den 25 januari 2018, Schrems ( C‑498/16, EU:C:2018:37, punkterna 31, 38 och 39 och där angiven rättspraxis) och dom av den 10 december 2020, Personal Exchange International ( C‑774/19, EU:C:2020:1015, punkterna 40 och 41). Såsom kommissionen har förklarat är det på andra områden av unionsrätten, såsom behörighetsreglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1), såsom framgår av artikel 18 i förordningen, såsom de tolkats av EU-domstolen, inte uteslutet att den nationella domstolen kan beakta den eventuella utvecklingen av konsumentens ställning under avtalets löptid, till exempel när det gäller avtal om användning av tjänster som sträcker sig över en längre period, i den meningen att det avtal som ingåtts av konsumenten kan ha utvecklats från användning av tjänsten för rent privata ändamål till en rent yrkesmässig verksamhet och att den fysiska personen följaktligen kan förlora sin ställning som konsument.

31 Min kursivering. Se, för ett liknande resonemang, domen Caixabank (punkt 29 och där angiven rättspraxis) och domen DelayFix (punkt 60).

32 Se punkt 47 i förevarande förslag till avgörande.

33 Se, för ett liknande resonemang, domen Pouvin och Dijoux (punkterna 24, 25 och 30 samt där angiven rättspraxis). Det ska emellertid konstateras att kommissionen vid utarbetandet av utkastet till direktiv har analyserat vissa typer av standardavtal som erbjuds konsumenterna i de olika medlemsstaterna, såsom köpeavtal, biluthyrningsavtal, avtal om vissa banktjänster och försäkringstjänster, avtal om olika typer av turisttjänster (husuthyrning, semesterklubbar, charterresor, nyttjanderätt av fast egendom på tidsdelningsbasis), avtal för flygtransporter (avtalsvillkor som rekommenderas av International Air Transport Association (IATA)) samt avtal om tillhandahållande av tjänster av allmänt intresse. Dessa undersökningar visade inte bara att oskäliga avtalsvillkor förekom överallt i de allmänna avtalsvillkoren som används av företagen, utan även svårigheten att få tillgång till dessa avtalsvillkor innan man sluter ett avtal (se kommissionens rapport om tillämpningen av direktiv 93/13/EEG av den 27 april 2000 (KOM(2000)248 slutlig), s. 9).

34 Se beslut av den 19 november 2015, Tarcău ( C‑74/15, EU:C:2015:772, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

35 Se dom av den 30 maj 2024, Raiffeisen Bank ( C‑176/23, nedan kallad domen Raiffeisen Bank, EU:C:2024:443, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2020, Mikrokasa och Revenue Niestandaryzowany Sekurytyzacyjny Fundusz Inwestycyjny Zamknięty ( C‑779/18, EU:C:2020:236, punkterna 52–54 och där angiven rättspraxis) och domen Raiffeisen Bank (punkterna 22–24 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens tillkännagivande (s. 12).

38 Se dom av den 3 april 2019, Aqua Med ( C‑266/18, EU:C:2019:282, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

39 Se, för ett liknande resonemang, kommissionens tillkännagivande (sidorna 15 och 16) som innehåller en förteckning över andra unionsrättsliga bestämmelser som kan tillämpas samtidigt.

40 Se, exempelvis, punkt 2 i domslutet, sista meningen, i dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144), med avseende på fastställandet av att en affärsmetod är otillbörlig.

41 När, exempelvis, en av näringsidkarna befinner sig i en svagare ställning gentemot den andra. Denna situation är emellertid hypotetisk, eftersom det inte tycks ha skett någon sådan utvidgning i medlemsstaternas nationella lagstiftning (se bilaga II till kommissionens tillkännagivande, som innehåller en översikt över meddelanden enligt artikel 8a i direktiv 93/13).

42 Se, analogt, dom dom av den 2 april 2020, Condominio di Milano, via Meda ( C‑329/19, EU:C:2020:263, punkterna 32–38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 21 december 2021, Trapeza Peiraios ( C‑243/20, EU:C:2021:1045, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

43 Se dom av den 2 april 2020, Condominio di Milano, via Meda ( C‑329/19, EU:C:2020:263, punkt 34).

44 I detta avseende slog EU-domstolen i domen av den 7 augusti 2018, Banco Santander och Escobedo Cortés ( C‑96/16 och C‑94/17, EU:C:2018:643, punkt 69), fast att även om rättspraxis från en Högsta domstol (i förevarande fall från Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) inte kan hänföras till sådana strängare bestämmelser som medlemsstaterna enligt artikel 8 i direktivet kan anta i syfte att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå, bland annat eftersom denna rättspraxis inte har karaktär av lag och inte utgör en rättskälla i den spanska rättsordningen, så är det ändå så att utarbetandet av ett kriterium i rättspraxis, såsom det som Tribunal Supremo (Högsta domstolen) har utvecklat i förevarande fall, uppfyller det ändamål att skydda konsumenterna som nämnda direktiv syftar till att uppnå. Det framgår nämligen av artikel 3.1 i direktiv 93/13 och av den allmänna systematiken i direktivet att detta inte främst syftar till att tillgodose en övergripande balans mellan avtalsparternas rättigheter och skyldigheter, utan till att förhindra att det uppstår en obalans i dessa rättigheter och skyldigheter till nackdel för konsumenterna. Se, även, dom av den 14 mars 2019, Dunai ( C‑118/17, EU:C:2019:207, punkterna 60–64).

45 Artikel 4.2 i direktiv 93/13 införlivades med lettisk rätt först senare, nämligen år 2014. Det framgår av bilaga II till kommissionens tillkännagivande att den lettiska nationella lagstiftningen inte går utöver den minimiregel som fastställs i direktiv 93/13.

46 Dom av den 21 mars 2024, Profi Credit Bulgaria (Kompletterande tjänster till ett kreditavtal) ( C‑714/22, EU:C:2024:263, punkt 63 och där angiven rättspraxis) och dom av den 3 juni 2010, Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid ( C‑484/08, nedan kallad domen Caja de Ahorros, EU:C:2010:309, punkt 32).

47 Domen Caja de Ahorros (punkt 34).

48 Domen Caja de Ahorros (punkterna 40–44).

49 Domen Caja de Ahorros (punkt 40).

50 Domen Caja de Ahorros (punkt 35).

51 En nationell lagstiftning som utesluter alla möjligheter till domstolsprövning av avtalsvillkor som beskrev de huvudsakliga prestationerna i avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument, till och med när villkoren var vagt och tvetydigt formulerade, på så sätt att konsumenten helt hindrades från att göra gällande att ett avtalsvillkor som beskriver avtalets huvudföremål eller avser förhållandet mellan priset och de sålda varorna eller tjänsterna var oskäligt ansågs vara ofullständig (domen Caja de Ahorros (punkterna 37 och 38), i vilken det hänvisas till domen av den 10 maj 2001, kommissionen/Nederländerna ( C‑144/99, EU:C:2001:257)). Se även kommissionens tillkännagivande (s. 23, och fotnot 147) samt bilaga II till detta, som innehåller en förteckning över de medlemsstater vars nationella lagstiftning har utvidgat räckvidden för bedömningen av avtalsvillkors oskälighet till att omfatta avtalsvillkor som avser beskrivningen av avtalets huvudföremål och huruvida priset eller ersättningen är skälig, oavsett om dessa villkor är formulerade på ett klart och begripligt språk eller inte.

52 Se, för ett liknande resonemang, domen Caja de Ahorros (punkterna 41 och 42).

53 Se, för ett liknande resonemang, domen Caja de Ahorros (punkt 43).

54 Detta svar grundar sig på antagandet att lagen om införlivande av artikel 4.2 i direktiv 93/13 inte är retroaktivt tillämplig.

55 Se domen Caixabank (punkt 36 och där angiven rättspraxis), dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, nedan kallad domen Andriciuc, EU:C:2017:703, punkt 44 och där angiven rättspraxis) och dom av den 30 april 2014, Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:282, punkt 72).

56 Detta innebär dels att konsumenten hade verklig möjlighet att ta del av ett avtalsvillkor innan avtalet ingicks, dels att de enskilda avtalsvillkorens är begripliga med avseende på deras lydelse och exaktheten av den terminologi som används, liksom i relevanta fall i samband med andra avtalsvillkor. I detta avseende ska även hänsyn tas till vilken ställning eller vilket perspektiv den konsument till vilken de relevanta villkoren riktar sig har (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2015, Van Hove, C‑96/14, EU:C:2015:262, punkterna 48 och 50).

57 Se domen Caixabank (punkt 37 och där angiven rättspraxis) och dom av den 18 november 2021, A. S.A. ( C‑212/20, EU:C:2021:934, punkt 42 och där angiven rättspraxis). EU-domstolen har gjort kraven på tydlighet ännu mer detaljerade, i synnerhet när det gäller avtalsvillkor som är avgörande för omfattningen av de skyldigheter konsumenten godtar att åta sig, exempelvis när det gäller avtalsvillkor som är relevanta för att fastställa vilka betalningar konsumenten ska göra enligt ett låneavtal. Vissa av dessa avgöranden gäller i synnerhet kreditavtal (uttryckta) i en utländsk valuta eller indexerade till en utländsk valuta (se kommissionens tillkännagivande (sidorna 26 och 27)).

58 Se domen Andriciuc (punkt 45 och där angiven rättspraxis).

59 Nämligen det bedömningskriterium som tillämpats inom ramen för analysen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (se skäl 18).

60 Dom av den 12 januari 2023, D.V. (Advokatarvode – Principen om timtaxa) ( C‑395/21, nedan kallad domen D.V., EU:C:2023:14, punkt 43).

61 Se, analogt, domen D.V. (punkterna 42 och 43 och där angiven rättspraxis).

62 Se fotnot 8 i förevarande förslag till avgörande.

63 I den meningen att detta villkor anger de väsentliga prestationerna i detta avtal som, som sådana, kännetecknar avtalet” (se domen Andriciuc, punkt 35, och där angiven rättspraxis).

64 I den meningen att villkoret avser förhållandet mellan kvaliteten och priset på varorna eller tjänsterna (nittonde skälet).

65 Se bedömningen inom ramen för den fjärde tolkningsfrågan och domen Banco Santander (punkt 66 och där angiven rättspraxis). Nationell lagstiftning får emellertid tillåta att bristande klarhet och tydlighet direkt kan leda till att avtalsvillkor ogiltigförklaras utan att oskälighetstestet enligt artikel 3.1 i direktiv 93/13 behöver tillämpas. Se även kommissionens tillkännagivande (s. 19).

66 Se bedömningen inom ramen för den tredje tolkningsfrågan. Se även kommissionens tillkännagivande (s. 24 och fotnot 163), enligt vilket nationell lagstiftning kan ge domstolarna möjlighet att bedöma prisets lämplighet även när sådana villkor är klara och begripliga.

67 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 april 2012, Invitel ( C‑472/10, EU:C:2012:242, punkt 28). Som exempel kan nämnas, i enlighet med punkt 1 e i bilagan till direktiv 93/13 och skäl 20 i direktivet, att den omständigheten att konsumenten inte har haft en verklig möjlighet att få kännedom om ett avtalsvillkor utgör ett tecken på att villkoret är oskäligt.

68 Dom av den 25 april 2024, Banco Santander (Den tidpunkt då fristen börjar löpa) ( C‑561/21, nedan kallad domen Banco Santander II , EU:C:2024:362, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

69 Domen Banco Santander I (punkt 63 och där angiven rättspraxis).

70 Se, för ett liknande resonemang, domen Banco Primus (punkt 59 och där angiven rättspraxis).

71 Domen Banco Santander I (punkt 64 och där angiven rättspraxis).

72 Domen Banco Santander I (punkt 65 och där angiven rättspraxis).

73 Se, för ett liknande resonemang, domen Banco Primus (punkt 59 och där angiven rättspraxis).

74 Se, analogt, domen Banco Santander I (punkt 65 och där angiven rättspraxis).

75 Se, för ett liknande resonemang, domen Banco Primus (punkt 67, andra strecksatsen). Se, även, kommissionens tillkännagivande (s. 33 och fotnot 241).

76 Se dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 68).

77 Domen Banco Santander I (punkt 67 och där angiven rättspraxis).

78 Se, analogt, dom av den 16 mars 2023, Caixabank (Låneuppläggningsavgift) ( C‑565/21, EU:C:2023:212, punkt 59), som avsåg ett avtalsvillkor om låneuppläggningsavgift som, för att det inte ska anses kunna ha en negativ inverkan på konsumentens rättsliga s enligt nationell rätt, endast kunde föreskriva att konsumenten skulle betala ett belopp som stod i proportion till lånebeloppet, och dom av den 16 juli 2020 Caixabank och Banco Bilbao Vizcaya Argentaria ( C‑224/19 och C‑259/19, EU:C:2020:578, punkt 79), där det rörde sig om ett avtalsvillkor om att det är låntagaren som ska betala samtliga omkostnader för upprättande och avveckling av hypotekslån, i vilket EU-domstolen slog fast att de kostnader som övervältras på låntagaren ska/skulle motsvara faktiskt levererade tjänster.

79 Detta konstaterande, som uteslutande grundar sig på de uppgifter som bolaget A lämnade vid förhandlingen, ska prövas av den hänskjutande domstolen.

80 Se, analogt, dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 42).

81 Domen Banco Primus (punkt 41 och där angiven rättspraxis).

82 Se domen Gutiérrez Naranjo m.fl.(punkt 54 och där angiven rättspraxis).

83 Även om det följaktligen åligger medlemsstaterna att genom sin nationella rätt definiera kriterierna för när det kan anses fastställt att det föreligger ett oskäligt villkor i ett avtal och när de konkreta rättsverkningarna av en sådan fastställelse uppkommer, måste emellertid en sådan fastställelse göra det möjligt att återställa den rättsliga och faktiska situation som konsumenten hade befunnit sig i om detta oskäliga avtalsvillkor inte hade förelegat, i synnerhet genom att det finns en rätt till återbäring av de prestationer som näringsidkaren felaktigt erhållit, till konsumentens nackdel, på grundval av det oskäliga villkoret (se dom av den 25 april 2024, Caixabank (Preskriptionstid) ( C‑484/21, nedan kallad domen Preskriptionstid, EU:C:2024:360, punkterna 15–20 och där angiven rättspraxis) och domen Banco Santander II (punkterna 18–23 och där angiven rättspraxis)).

84 Se domen Preskriptionstid (punkt 15 och där angiven rättspraxis).

85 Se domen Preskriptionstid (punkterna 16–17 och där angiven rättspraxis).

86 Se, analogt, dom av den 21 mars 2024, Profi Credit Bulgaria (Kompletterande tjänster till ett kreditavtal) ( C‑714/22, EU:C:2024:263, punkt 88), där EU-domstolen slog fast att artiklarna 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13, jämförda med effektivitetsprincipen, ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en domstol, som i ett mål rörande ett konsumentavtal har ogiltigförklarat ett villkor i detta avtal på grund av att det är oskäligt, kan förordna att konsumenten ska stå för en del av rättegångskostnaderna, om han eller hon endast delvis har vunnit bifall till sitt yrkande om återbetalning av enligt det ogiltigförklarade villkoret felaktigt erlagda belopp på grund av det i praktiken är omöjligt eller orimligt svårt att fastställa i vilken omfattning konsumenten har rätt till återbetalning av dessa belopp.

87 Se domen Gutiérrez Naranjo m.fl. (punkt 60 och där angiven rättspraxis). Den tvingande karaktären av artikel 6.1 i direktiv 93/13 innebär nämligen att konsumenten i princip inte kan avstå från det skydd som ges genom detta direktiv, vare sig genom avtal eller genom en ensidig förklaring (se kommissionens tillkännagivande (s. 38)).

88 Dom av den 26 mars 2019, Abanca Corporación Bancaria och Bankia ( C‑70/17 och C‑179/17, EU:C:2019:250, punkterna 53 och 54 och där angiven rättspraxis) och dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkterna 58 och 59 och där angiven rättspraxis). På samma sätt har EU-domstolen slagit fast att samma bestämmelse utgör hinder för nationell rättspraxis som tidsmässigt begränsar verkan av avtalets återgång i samband med fastställandet i domstol av att ett villkor i ett avtal som en näringsidkare ingått med en konsument är oskäligt i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv, så att enbart belopp som felaktigt erlagts med tillämpning av ett sådant villkor efter dagen för domstolsbeslutet att förklara villkoret oskäligt, ska återbäras (se domen Gutiérrez Naranjo m.fl., punkt 75).

89 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2019, Dziubak ( C‑260/18, EU:C:2019:819, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

90 Se, för ett liknande resonemang, domen Caja de Ahorros (punkt 43) och punkterna 74–77 i förevarande förslag till avgörande.

91 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 11 mars 2021, État belge (Återvändande av en förälder till en underårig) ( C‑112/20, EU:C:2021:197, punkt 36).

92 Antagen av Förenta nationernas generalförsamling den 20 november 1989.

93 Se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 11 mars 2021, État belge (Återvändande av en förälder till en underårig) ( C‑112/20, EU:C:2021:197, punkterna 37 och 38).

94 Se i detta avseende, den allmänna kommentaren nr 14 (2013) från FN:s barnrättskommitté vad gäller att barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3.1), CRC/C/GC/14, punkt 19.

95 Dom av den 11 juni 2024, Staatssecretaris van Justitie en Veilighed (Kvinnor som identifierar sig med värdet om jämställdhet mellan könen) ( C‑646/21, EU:C:2024:487, punkt 73), där det hänvisas till den allmänna kommentaren nr 14 (2013) från FN:s barnrättskommitté vad gäller att barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3.1), CRC/C/GC/14, punkt 6.

96 Se skälen 18 och 19 i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.