Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 7 november 2024

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 EGT L 328, 2002, s. 17. Den 28 november 2023 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om fastställande av minimiregler för att förebygga och motverka hjälp till olovlig inresa, transitering och vistelse i unionen samt om ersättande av rådets direktiv 2002/90/EG och rådets rambeslut 2002/946/RIF (COM(2023) 755 final).

4 Se FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC), Women in Migrant Smuggling; A Case-law Analysis, 2019, s. 18. Av denna analys framgår dessutom att även om kvinnor kan vara inblandade i smugglingsnätverk, underlättar de oftast olagliga förflyttningar av personer som de känner personligen och som de har nära personliga band till, utan att förvänta sig någon ekonomisk eller materiell motprestation (s. 22, tredje och fjärde stycket).

5 Nedan kallad stadgan.

6 Se dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T. (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

7 EGT L 328, 2002, s. 1.

8 Gemensam åtgärd av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 1998, s. 1).

9 Konventionen trädde i kraft den 22 april 1954 (Förenta nationernas fördragssamling, vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954)). Den har kompletterats genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning, som antogs i New York den 31 januari 1967 och trädde i kraft den 4 oktober 1967.

10 Ordinarie tillägg till GURI nr 191 av den 18 augusti 1998, ändrat genom legge no 94 – Disposizioni in materia di sicurezza pubblica (lag nr 94 om allmän säkerhet), av den 15 juli 2009 (ordinarie tillägg till GURI nr 170 av den 24 juli 2009), nedan kallat lagstiftningsdekret nr 286/1998.

11 may decide not to impose sanctions i den engelska versionen och può decidere di non adottare sanzioni i den italienska versionen.

12 Enligt Gérard Cornu är straffbeläggande en kriminalpolitisk åtgärd, varigenom den behöriga maktinnehavaren (i princip lagstiftaren) fastställer ett visst handlande som ett brott samt rekvisiten för detta och den tillämpliga påföljden (Cornu, G., Vocabulaire juridique, PUF, Paris, 15:e upplagan, 2024).

13 Unionslagstiftaren har nämligen straffbelagt hjälp till olaglig invandring i den mån hjälpen avser inresa i en medlemsstats territorium, efter att i skäl 2 i direktiv 2002/90 ha framhållit det nödvändiga i att bekämpa sådan hjälp i samband med olaglig gränspassage i strikt mening.

14 I artikel 225-5.1 i code pénal (den franska strafflagen) definieras till exempel brottet koppleri bland annat som en handling som någon utför för att på något sätt främja, underlätta eller skydda prostitution av andra.

15 I Europaparlamentets briefingdokument Lutter contre le trafic de migrants vers l’Union européenne, principaux instruments från april 2016, som finns tillgängligt på http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2016/581391/EPRS_BRI%282016%29581391_FR.pdf, har Europaparlamentet betonat att smuggling av migranter är ett sammansatt problem, och smugglarnas metoder är ofta mycket flexibla och föränderliga. Det är därför lämpligt att anlägga ett helhetsperspektiv på denna företeelse (s. 14). Se, även, arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 22 mars 2017, REFIT Evaluation of the EU legal framework against facilitation of unauthorised entry, transit and residence: The Facilitators Package (Directive 2002/90/EG and Framework Decision 2002/946/JHA) (inte översatt till svenska) (SWD(2017) 117 final), tillgängligt på engelska på följande internetadress: https://www.europarl.europa.eu/RegData/docs_autres_institutions/commission_europeenne/swd/2017/0117/COM_SWD(2017)0117_EN.pdf.

16 Se Europaparlamentets briefingdokument som det hänvisas till i fotnot 14 i förevarande förslag till avgörande (s. 9) och Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för migration och inrikes frågor, Étude sur le trafic illicite de migrants: Caractéristiques, réponses et coopération avec les pays tiers, synthèse générale, september 2015 (punkt 1.3.2).

17 Ordet avsiktligt motsvaras i andra språkversioner av direktiv 2002/90 av ord som betyder ömsom medvetet, ömsom överlagt, ömsom frivilligt.

18 Se det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som det hänvisas till i fotnot 14 i förevarande förslag till avgörande (s. 9).

19 Se Europaparlamentets briefingdokument som det hänvisas till i fotnot 14 i förevarande förslag till avgörande (s. 2, 6 och 14).

20 Min kursivering.

21 Se rådets beslut 2001/87/EG av den 8 december 2000 om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tilläggsprotokoll om kamp mot handel med människor, särskilt kvinnor och barn, samt smuggling av migranter land-, luft-, och sjövägen (EGT L 30, 2001, s. 44), rådets beslut 2006/616/EG av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 262, 2006, s. 24), och rådets beslut 2006/617/EG av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 262, 2006, s. 34).

22 Se, även, skäl 5 i direktiv 2002/90.

23 I artikel 1.3 i det rambeslutet liksom i skälen 2 i direktiv 2002/90 och i nämnda rambeslut återspeglas bakgrunden till detta åtgärdspaket på ett klart och otvetydigt sätt, vilket antogs till följd av en makaber upptäckt som gjorde i Dover (Förenade kungariket) i juni 2000. I en förseglad container på en nederländskregistrerad lastbil påträffades 58 avlidna kineser som hade haft för avsikt att olagligen ta sig in i landet. Medlemsstaterna uppmanade då Republiken Frankrike, som vid den tidpunkten innehade ordförandeskapet i EU, att föreslå åtgärder för att bekämpa sådana brott och för att motverka den snabba utvecklingen av människosmugglarligor i unionen.

24 C‑83/12 PPU, EU:C:2012:202.

25 Dom av den 10 april 2012, Vo ( C‑83/12 PPU, EU:C:2012:202, punkterna 44 och 45). Min kursivering.

26 Initiativ från Republiken Frankrike inför antagandet av rådets direktiv om fastställande av hjälp till olaglig inresa, rörlighet och vistelse (EGT C 253, 2000, s. 1).

27 Se förklarande anmärkning 10711/00 av den 28 juli 2000 till det förslaget. I artikel 4 i nämnda förslag föreskrevs följande: Varje medlemsstat får befria en person som har anknytning enligt följande till den utlänning som har fått den hjälp som avses … från påföljder avseende brott som avses i [artiklarna 1 och 2]: … [s]läktingar i uppstigande och nedstigande led, syskon och deras makar [eller] [m]ake eller maka eller en person som uppenbarligen lever i ett äktenskapsliknande förhållande med personen i fråga.

28 Konvention av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995 (EGT L 239, 2000, s. 19), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 265/2010 av den 25 mars 2010 (EUT L 85, 2010, s. 1) och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013 (EUT L 182, 2013, s. 1).

29 Se Europaparlamentets slutliga betänkande A5–0315/2000 av den 25 oktober 2000 om initiativet från Republiken Frankrike inför antagandet av rådets direktiv om fastställande av hjälp till olaglig inresa, rörlighet och vistelse (ändringsförslag 8, avseende artikel 1 i det initiativet).

30 Se dom av den 4 maj 2023, Agenția Națională de Integritate ( C‑40/21, EU:C:2023:367, punkterna 33 och 34 och där angiven rättspraxis). I domen av den 6 oktober 2021, ECOTEX BULGARIA ( C‑544/19, EU:C:2021:803, punkt 97 och där angiven rättspraxis), påpekade EU-domstolen att en sanktions stränghet ska stå i proportion till hur allvarlig överträdelsen är. Detta krav följer såväl av artikel 52.1 i stadgan som av principen om proportionerliga straff, som stadfästs i artikel 49.3 i stadgan.

31 Se, särskilt, Galli, F., och Weyembergh, A., Approximation of substantive criminal law in the EU – The way forward, Éditions de l’Université de Bruxelles, Bryssel, 2013, och Zoumpoulakis, K., The unresolved tension between the approximation of criminal norms in the EU and the question of national discretion: what is the role of minimum rules in EU criminal law?, Boom Strafblad, vol. 6, Boom uitgevers, Amsterdam, s. 315–318.

32 Se, för ett liknande resonemang, punkt 1 i kommissionens meddelande Kommissionens vägledning om genomförandet av EU-reglerna om definition och förebyggande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EUT C 323, 2020, s. 1). I doktrinen se, bland annat, Weyembergh, A., Le rapprochement des incriminations et des sanctions pénales, introduction, Revue internationale de droit pénal, vol. 77, Éres, Toulouse, nr 1 och 2, 2006, s. 185–192. Enligt denna författare lider tillnärmningsarbetet inte bara svårt av ett demokratiskt underskott, utan det kännetecknas även av bristande enhetlighet och en benägenhet att reagera på händelsebaserade situationer. Det präglas också av en tydlig repressiv inriktning, såsom framgår av användningen av breda definitioner av redan existerande brott, vilket definitionen av hjälp till olaglig inresa vittnar om. … Sådana definitioner eller begrepp som inriktas på effektiviteten i kampen mot de typer av brottslighet som avses ökar riskerna för otillbörlig tillämpning och försummar andra aspekter av straffrättskipningen, i synnerhet de krav som ingår i den väsentliga delen av laglighetsprincipen, som dock har erkänts som en grundläggande rättighet (s. 192).

33 Se, bland annat, dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 51–56 och där angiven rättspraxis).

34 Undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen). Se Europadomstolens dom av den 15 november 1996, Cantoni mot Frankrike (CE:ECHR:1996:1115JUD001786291, § 29), dom av den 7 februari 2002, E.K. mot Turkiet (CE:ECHR:2002:0207JUD002849695, § 51), dom av den 29 mars 2006, Achour mot Frankrike (CE:ECHR:2006:0329JUD006733501, § 41), och dom av den 20 september 2011, OAO Neftyanaya Kompaniya Yukos mot Ryssland (CE:ECHR:2011:0920JUD001490204, § 567–570).

35 Se dom av den 3 maj 2007, Advocaten voor de Wereld ( C‑303/05, EU:C:2007:261, punkterna 49 och 50 och där angiven rättspraxis), dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 38), och dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T. (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkt 49 och följande punkter och där angiven rättspraxis).

36 Se Peristeridou, C., Chapter VI – Fragments of the Legality Principle in European Criminal Law, The Principle of Legality in European Criminal Law, Intersentia, Cambridge, 2015, s. 177–220, särskilt s. 182 och 199.

37 Se Peristeridou, C., a.a., s. 199.

38 Se, bland annat, Kaiafa-Gbandi, M., Approximation of substantive criminal law provisions in the EU and fundamental principles of criminal law, i Galli, F., och Weyembergh, A., a.a., särskilt s. 103, och Peristeridou, C., a.a., s. 199.

39 C‑308/06, EU:C:2008:312.

40 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (EUT L 255, 2005, s. 11, och rättelser i EUT L 33, 2006, s. 87 och EUT L 105, 2006, s. 65).

41 Dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 73).

42 Dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 74).

43 Se dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 78).

44 Se, bland annat, dom av den 20 december 2017, Vaditrans ( C‑102/16, EU:C:2017:1012, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

45 Se Zoumpoulakis, K., Approximation of criminal sanctions in the European Union: A wild goose chase?, New Journal of European Criminal Law, vol. 13, nr 3, Intersentia, Mortsel, 2022, s. 333–345.

46 Se, för ett liknande resonemang, Peristeridou, C., The principle of Lex certa in national law and European perspectives, i Klip, A., H., Substantive Criminal Law of the European Union, Maklu, Antwerpen, 2011, s. 69–95, särskilt s. 91, och Wieczorek, I., EU constitutional limits to the Europeanization of punishment: A case study on offenders’ rehabilitation, Maastricht Journal of European and Comparative Law, Sage Publications, London, 2018, nr 6, s. 655–671, särskilt s. 659 och 660.

47 Se dom av den 30 april 2024, Procura della Repubblica presso il Tribunale di Bolzano ( C‑178/22, EU:C:2024:371, punkt 45).

48 Se Weyembergh, A., Le rapprochement des incriminations et des sanctions pénales, introduction, a.a., Där anses tillnärmning utgöra en metod för rättslig integration som är mer fulländad än samordning och samarbete, där de nationella lagarna förblir desamma, men som är mindre långtgående än förenhetligande, som innebär att en ny straffrättslig bestämmelse ersätter redan befintliga nationella bestämmelser, vilket är liktydigt med en överföring av behörighet (s. 186).

49 Se Europadomstolens dom av den 15 november 1996, Cantoni mot Frankrike (CE:ECHR:1996:1115JUD001786291, § 31 och 32), om den rättsliga definitionen av begreppet läkemedel i artikel L. 511 i code de la santé publique (den franska folkhälsolagen) som var i kraft vid den tidpunkten.

50 Rebut, D., Le principe de la légalité des délits et des peines, Libertés fondamentales, s. 595–610, särskilt punkt 753.

51 Se, exempelvis, dom av den 30 april 2024, Procura della Repubblica presso il Tribunale di Bolzano ( C‑178/22, EU:C:2024:371, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

52 Se dom av den 3 juni 2008, Intertanko m.fl. ( C‑308/06, EU:C:2008:312, punkt 71 och där angiven rättspraxis).

53 Se dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 167 och där angiven rättspraxis), och dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 41).

54 C‑178/22, EU:C:2024:371.

55 Se dom av den 30 april 2024, Procura della Repubblica presso il Tribunale di Bolzano ( C‑178/22, EU:C:2024:371, punkt 45).

56 Se dom av den 6 oktober 2021, ECOTEX BULGARIA ( C‑544/19, EU:C:2021:803, punkt 98 och där angiven rättspraxis).

57 Se dom av den 26 januari 2021, Hessischer Rundfunk ( C‑422/19 och C‑423/19, EU:C:2021:63, punkt 70).

58 Se dom av den 2 mars 2023, PrivatBank m.fl. ( C‑78/21, EU:C:2023:137, punkt 72 och där angiven rättspraxis), och dom av den 29 juli 2024, BP France ( C‑624/22, EU:C:2024:640, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

59 Detta skiljer artikel 1.1 a i direktiv 2002/90 från artikel 117 i den kanadensiska lagen om invandring och skydd av flyktingar, vilken kritiserades av Cour suprême du Kanada (Kanadas högsta domstol) i domen av den 27 november 2015, R. mot Appulonappa. Syftet med den lagen var nämligen att bekämpa människohandel i samband med gränsöverskridande organiserad brottslighet, och Cour suprême fann därför att det stred mot proportionalitetsprincipen att straffbelägga en handling bestående i att uppmana, hjälpa eller uppmuntra tredjelandsmedborgare att olagligen resa in i landet, även om denna handling utfördes i syfte att ge ömsesidigt bistånd eller hjälpa en familjemedlem eller av humanitära skäl (punkterna 70, 72‑74, 77 och 84).

60 Den bestämmelsen ska enligt min mening jämföras med dem som, i de nationella strafflagarna, i allmänna ordalag definierar brott innan en precisering görs av deras räckvidd, bestämmelser om straffrättsligt ansvar, förmildrande eller försvårande omständigheter, rättfärdigande omständigheter och påföljder (till exempel artikel 221-1 i den franska strafflagen, enligt vilken det är straffbart [a]tt avsiktligt beröva en annan person livet, eller artikel 311-1 i den lagen, enligt vilken det är straffbart att olovligen ta vad annan tillhör).

61 Medlemsstaterna är bland annat skyldiga att inte agera på ett sådant sätt att det hindrar personer som ansöker om internationellt skydd från att resa in på deras territorium (se artikel 6 i rambeslut 2002/946). I domen av den 16 november 2021, kommissionen/Ungern (Straffbeläggande av hjälp till asylsökande) ( C‑821/19, EU:C:2021:930, punkt 136 och där angiven rättspraxis), erinrade EU-domstolen om att varje tredjelandsmedborgare eller statslös person har rätt att ansöka om internationellt skydd på en medlemsstats territorium, inbegripet vid dess gränser eller i transitområden, även om vederbörande vistas olagligt på detta territorium. Denna rättighet ska tillerkännas en sådan person, oavsett utsikterna att vinna framgång med en dylik ansökan.

62 Se rapporten från gemensamma kommittén på artikel 36-kommitténivå av den 3 och 4 maj 2001, till gemensamma kommittén på ambassadörsnivå (dokument 8632/01), s. 3.

63 Se, även, rapporten från år 2014 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Criminalisation of migrants in an irregular situation and of persons engaging with them, särskilt s. 16: [p]raktisk vägledning för att hjälpa medlemsstaterna att genomföra direktivet med respekt för de grundläggande rättigheterna bör övervägas. En sådan vägledning bör uttryckligen undanta humanitär hjälp till inresa från påföljder (räddningsinsatser till havs och hjälp till flyktingar för att sätta sig i säkerhet) samt humanitärt stöd utan vinstsyfte (till exempel mat, husrum, medicinsk vård och juridisk rådgivning) till irreguljära migranter (fri översättning).

64 Enligt fast rättspraxis ska medlemsstaterna vid utövandet av denna behörighet följa unionsrätten och dess allmänna principer samt, såsom framgår av artikel 3 i direktiv 2002/90, iaktta proportionalitetsprincipen (se dom av den 6 oktober 2021, ECOTEX BULGARIA ( C‑544/19, EU:C:2021:803, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

65 När det gäller artikel 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11), se dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt) ( C‑205/20, EU:C:2022:168, punkterna 16–32).

66 Det följer av fast rättspraxis att även om medlemsstaterna enligt ett direktiv har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när de antar närmare bestämmelser för att genomföra direktivet, kan en bestämmelse i detta direktiv anses vara ovillkorlig och precis, om medlemsstaterna i bestämmelsen på ett klart sätt åläggs en skyldighet som ska leda till ett preciserat resultat och som inte är förenad med något villkor angående tillämpningen av den regel som anges däri (se dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt), C‑205/20, EU:C:2022:168, punkt 19).

67 Se, analogt, dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt) ( C‑205/20, EU:C:2022:168, punkterna 23 och 24).

68 Enligt EU-domstolen skulle en avvikande tolkning, enligt vilken den omständigheten att medlemsstaterna måste införliva det krav på att sanktionerna ska vara proportionerliga som föreskrivs i det aktuella direktivet fråntar direktivet dess ovillkorliga karaktär, innebära att berörda enskilda hindras från att, i förekommande fall, åberopa det förbud mot att vidta oproportionerliga sanktionsåtgärder som följer av detta krav. Det vore emellertid oförenligt med den bindande karaktär som tillkommer direktiv enligt artikel 288 FEUF att principiellt utesluta möjligheten för berörda personer att åberopa ett sådant förbud (se dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt), C‑205/20, EU:C:2022:168, punkterna 25 och 26).

69 Det följer av EU-domstolens praxis att en medlemsstat tillämpar unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, när den fullgör en skyldighet enligt en unionsbestämmelse att föreskriva effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder för personer som är ansvariga för de överträdelser som avses i denna bestämmelse (se dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T. (Proportionaliteten av påföljden vid intrång), C‑655/21, EU:C:2023:791, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

70 Se dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T. (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

71 Se dom av den 4 oktober 2018, Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:810, punkt 45).

72 Se De Bondt, W., The Missing Link between Necessity and Approximation of Criminal Sanctions in the EU, European Criminal Law Review, Beck, München, 2014, nr 4, s. 147–168.

73 Se dom av den 19 oktober 2023, G. ST. T. (Proportionaliteten av påföljden vid intrång) ( C‑655/21, EU:C:2023:791, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

74 Jag vill erinra om att det följer av EU-domstolens praxis att om en medlemsstat överskrider sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att anta en nationell lagstiftning som föreskriver oproportionerliga sanktioner vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antagits med stöd av ett direktiv, måste den berörda personen, mot en sådan lagstiftning, kunna åberopa det i det direktivet föreskrivna kravet att sanktionerna ska vara proportionerliga (se dom av den 8 mars 2022, Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld (Direkt effekt), C‑205/20, EU:C:2022:168, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 55), och dom av den 5 maj 2022, BV ( C‑570/20, EU:C:2022:348, punkt 50).

76 Se dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 58).

77 Om det fastställs att hjälpen har getts uteslutande i närståendes och i synnerhet i barns intressen, godtar vissa länder att det till sin natur rör sig om en humanitär handling, vilket innebär att handlingen inte ska straffbeläggas, medan andra länder anser att förekomsten av familjeband inte utgör hinder för att anse modern som skyldig (se UNODC:s analys som det hänvisas till i fotnot 3 i förevarande förslag till avgörande, s. 19).