1) Slovakien har systematiskt och kontinuerligt underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, jämförd med artikel 2.2 b och artikel 3.1 g i samma direktiv

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

TAMARA ĆAPETA

fördraget den 1 augusti 2025( 1 )

Mål C ‑ 799/23

Europeiska kommissionen

mot

Slovakien

” Fördragsbrott – Socialpolitik – Direktiv 2000/43/EG – Likabehandling mellan personer oavsett deras ras eller etniska ursprung – Indirekt diskriminering av romska barn inom utbildningsområdet ”

I. Inledning

1. Genom denna talan, som har väckts med stöd av artikel 258 FEUF, har kommissionen yrkat att EU-domstolen ska fastställa att Slovakien underlät att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 2000/43( 2 ), genom att diskriminera romska barn inom utbildningsområdet.

2. Kommissionen har närmare bestämt gjort gällande, för det första, att romska barn, i betydligt större antal än andra barn, placeras i anpassade skolor eller anpassade klasser för barn med intellektuella-, eller andra, funktionsnedsättningar. Kommissionens andra grund för talan är att romska barn segregeras från andra barn i den vanliga grundskolan, genom att placeras i skolor enbart för romer, i separata klasser, på separata våningar i skolorna eller genom att separeras i skolmatsalarna.

3. Sådan ogynnsam behandling av romska barn är, enligt kommissionen, en följd av förfaringssätt som har förekommit länge och som Slovakien inte lyckats undanröja. Dessa förfaringssätt är generella, på så sätt att de leder till diskriminering av romska barn inom utbildningssystemet över hela landet.

4. Slovakien har inte invänt mot att det förekommer sådan diskriminering, men har hävdat att den är en följd av strukturella problem vilka härrör från den djupt rotade diskrimineringen av romer i det slovakiska samhället, något som inte har en snabb lösning. Denna stat har dock visat att den har vidtagit ett antal åtgärder som syftar till att hantera denna problematik.

5. Detta mål, som är den första fördragsbrottstalan som har väckts på grund av en strukturell ojämlikhet som ligger djupt rotad i ett samhälle, ger domstolen tillfälle att pröva den nya frågan hur denna typ av fördragsbrottstalan ska hanteras. Kommissionen klandrar inte Slovakien för förekomsten av konkreta legislativa (eller andra) åtgärder som är diskriminerande eller leder till diskriminering, utan snarare för förekomsten av fortsatt diskriminering inom det slovakiska samhället.

6. Det är därför, enligt min mening, nödvändigt att ställa frågan om Slovakien har en skyldighet att uppnå ett visst resultat (nedan även kallad resultatskyldighet), vilken innebär att Slovakien är förpliktigat att undanröja diskriminering på etniska grunder inom utbildningsområdet, eller om denna medlemsstat har en skyldighet att agera på ett visst sätt (nedan även kallad handlingsskyldighet), vilken innebär att Slovakien endast är förpliktigat att göra sitt bästa för att undanröja sådan diskriminering. Vilken typ av bevisning som är relevant för domstolen vid prövningen av detta mål beror således på svaret på frågan om den skyldighet som åläggs på grundval av direktiv 2000/43 utgör en resultatskyldighet eller en handlingsskyldighet.

II. Det administrativa förfarandet och förfarandet vid domstolen

7. Kommissionen skickade en formell underrättelse till Slovakien den 30 april 2015, efter att ha gjort förfrågningar genom ett EU pilot-förfarande.

8. I den skrivelsen hävdade kommissionen att det fanns övertygande bevis för att romska barn utsätts för betydande diskriminering inom utbildningsområdet i Slovakien. Kommissionen menade särskilt att romska barn placeras i anpassade skolor eller i klasser för barn med intellektuella eller andra funktionsnedsättningar i oproportionerligt stor utsträckning, liksom att romska barn även på andra sätt marginaliseras i vanliga skolor genom segregation, genom att de placeras i antingen separata klasser eller i separata skolor. Sådan diskriminering beror, enligt kommissionen, på otillräckliga lagstiftningsåtgärder för att införliva direktiv 2000/43, otillräckligt genomförande av befintliga åtgärder och bristfälliga administrativa och sociala förfaringssätt.

9. Den 16 augusti 2015 svarade Slovakien på den formella underrättelsen och angav att man hade infört lagändringar. Till exempel hade man i lagstiftningen inkluderat en definition av segregation och infört en uttrycklig skyldighet att placera barn från socialt utsatta bakgrunder tillsammans med andra barn för att undvika segregation. Man införde även en rättslig mekanism som möjliggör en granskning av de diagnostiska förfaranden som bidrog till det oproportionerligt stora antalet romska barn i anpassade skolor. Vidare tillbakavisade den medlemsstaten argumentet att den befintliga lagstiftningen inte hade tillämpats på ett korrekt sätt och förklarade att den fortsatte att gradvis genomföra ytterligare åtgärder för att åtgärda problemen som togs upp i den formella underrättelsen.

10. Mellan december 2015 och december 2017 begärdes kompletterande upplysningar och ett möte hölls mellan kommissionen och företrädare för Slovakien.

11. Den 11 oktober 2019 riktade kommissionen ett motiverat yttrande till Slovakien i vilket den konstaterade att det, även om de senaste ändringarna av den relevanta lagstiftningen säkerligen utgjorde en betydande förbättring, fortfarande finns bevis för ihållande diskriminerande förfaringssätt som är identiska med de som tidigare identifierades.

12. Kommissionen drog således tillbaka sitt påstående rörande otillräckliga lagstiftningsåtgärder för att införliva direktiv 2000/43. Kommissionen ansåg dock att det fortfarande fanns uppgifter som pekade på att Slovakien inte hade tagit itu med diskriminering av romska barn inom utbildningsystemet på ett effektivt sätt, eftersom det fortfarande fanns oproportionerligt många romska barn i anpassade skolor och anpassade klasser. Enligt kommissionen berodde detta till stor del på otillräckliga diagnostiska metoder och svårigheter med att revidera diagnoserna när de väl har ställts. Kommissionen vidhöll även påståendet om segregering av romska barn i vanliga skolor. Även om det fanns flera orsaker till den ihållande segregationen, fanns det dock inget som berättigade denna.

13. I det motiverade yttrandet fastställde kommissionen en tidsfrist till den 11 december 2019, vid vilken tidpunkt Slovakien skulle ha upphört med de påstådda överträdelserna.

14. Den 6 december 2019 svarade Slovakien på det motiverade yttrandet.

15. I svaret gjorde Slovaken gällande att de statistiska uppgifterna om romer som kommissionen hade förlitat sig på inte var tillförlitliga, i synnerhet på grund av svårigheterna med att samla in sådana uppgifter om etnicitet. Därefter radade Slovaken upp de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som nyligen hade vidtagits för att bekämpa diskrimineringen av romska barn inom skolväsendet, liksom de specifika projekt som föreslogs på detta område. Slutligen försäkrade Slovakien kommissionen om att den skulle sträva efter att, så snart som möjligt, införa de konkreta lagstiftningsåtgärder som anges i dess svar på kommissionens motiverade yttrande. Slovakien åtog sig även att, gradvis och kontinuerligt, genomföra andra relaterade kort- och långsiktiga åtgärder.

16. Efter Slovakiens svar hölls ytterligare kontakter mellan kommissionen och Slovakien från 2020 till 2022. Framför allt i september 2022, då Helena Dalli, kommissionens jämlikhetskommissionär, besökte skolor i östra Slovakien och träffade företrädare för Slovakien, inklusive premiärministern Eduard Heger.

17. Den 22 december 2023 väckte kommissionen den förevarande talan vid domstolen, i enlighet med artikel 258 FEUF.

18. Slovakien inkom med sitt svaromål den 26 mars 2024.

19. Kommissionen inkom med replik den 7 maj 2024 och Slovakien med duplik den 17 juni 2024.

20. En förhandling hölls den 8 april 2025, vid vilken kommissionen och Slovakien yttrande sig.

III. Bedömning

21. Genom den förevarande talan har kommissionen yrkat att domstolen ska fastställa att Slovakien systematiskt och kontinuerligt underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i direktiv 2000/43, jämförd med artiklarna 2.2 b och 3.1 g i samma direktiv, genom att

– i oproportionerlig omfattning placera romska barn i anpassade skolor, eller anpassade klasser för barn med intellektuella eller andra funktionsnedsättningar, i vilka utbildningen sker enligt en förenklad läroplan, och

– segregera romska barn i separata klasser i vanliga skolor eller separata skolor.

22. Kommissionen har, i mål om fördragsbrott med stöd av artikel 258 FEUF, bevisbördan för det påstådda fördragsbrottet.( 3 )

23. Jag anser att domstolen, innan den prövar de argument som har lagts fram, måste ta upp frågan om vilken typ av bevisning som kommissionen bör lägga fram till styrkande av sina grunder.

24. Detta beror, enligt min mening, på huruvida skyldigheten som följer av artikel 2.1 i direktiv 2000/43, jämförd med artikel 2.2 i detta direktiv, utgör en resultatskyldighet eller en handlingsskyldighet.

25. Jag kommer därför att gå till väga på följande sätt.

26. Under (A), kommer jag att utveckla vilka skillnader som uppstår vid slutsatsen att det föreligger en resultatskyldighet jämfört med slutsatsen att det föreligger en handlingsskyldighet.

27. Under (B) kommer jag att föreslå att domstolen tolkar artikel 2.1, jämförd med artikel 1 och artikel 2.2 i direktiv 2000/43, så, att den ålägger medlemsstaterna en resultatskyldighet. Detta innebär att kommissionen måste visa att det önskade resultatet, det vill säga avsaknaden av diskriminering inom utbildningsområdet, inte har uppnåtts i den ifrågavarande staten.

28. I det avseendet är, vilket jag kommer att argumentera för under (C), det lämpliga sättet att påvisa förekomsten av den överträdelse som kommissionen har påstått att stödja sig på statistik eller andra uppgifter som bevisar förekomsten av den påstådda diskrimineringen. I motsats till detta är andra bevis, som rör de åtgärder som har vidtagits för att bekämpa diskriminering samt deras effektivitet och ineffektivitet, irrelevanta för att bevisa eller motbevisa att resultatskyldigheten åsidosatts.

29. Under (D) kommer jag att argumentera för att kommissionen, i tillräcklig utsträckning, har visat att det förekommer diskriminering av romska barn och detta såvitt gäller båda de åberopade grunderna. Slovakiens försvar, vilket syftar till att övertyga domstolen om att de åtgärder som den har vidtagit kommer att leda till den önskade förbättringen, vederlägger inte kommissionens bevisning till styrkande av att bägge de påstådda formerna av diskriminering av romska barn förelåg vid utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet.

A. En resultatskyldighet eller en handlingsskyldighet

30. I det förevarande målet har kommissionen, vid domstolen, lagt fram olika statistiska uppgifter och andra uppgifter, hämtade från rapporter av internationella organisationer, icke-statliga organisationer och slovakiska myndigheter, som bevisning till styrkande av bägge sina grunder. Dessa handlingar syftar till att visa, för det första, att det fanns ett oproportionerligt antal romska barn i anpassade skolor eller i anpassade klasser vid tidpunkten för utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet samt till och med efter denna tidpunkt, och, för det andra, att romska barn i många sammanhang placeras i separata skolor eller separata klasser i vanliga skolor.( 4 ) Dessa uppgifter har getts in i syfte att visa att romska barn (fortsatt) är föremål för diskriminering inom det slovakiska utbildningsväsendet.

31. Republiken Slovaken har, i princip,( 5 ) inte bestridit påståendena om att diskriminering kvarstår. Däremot har den anfört att den har vidtagit ett antal åtgärder och program som syftar till att hantera den diskriminering som förekommer.( 6 ) Vissa av dessa åtgärder initierades före utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet, medan andra vidtogs därefter. Enligt Republiken Slovakien har dessa åtgärder redan lett till vissa förbättringar. Medlemsstaten har dock betonat att de vidtagna åtgärderna inte kan förändra samhälleliga mönster på så kort tid, med tanke på den långvariga och strukturella ojämlikheten för romer som finns i det slovakiska samhället.

32. Kommissionen har vidgått att Slovakien har vidtagit ett antal åtgärder som skulle kunna bidra till att undanröja diskriminering. Den anser dock att vissa av dessa åtgärder är otillräckliga eller inte genomdrivs i tillräcklig omfattning.( 7 ) Viktigt är att kommissionen har hävdat att dessa åtgärder ännu inte har undanröjt, eller ens minskat, diskrimineringen av romska barn inom det slovakiska utbildningssystemet.( 8 )

33. Dessa arguments relevans, vid bedömningen av huruvida det påstådda fördragsbrottet faktiskt förelåg, beror, enligt min mening, på vilken typ av skyldighet som åligger medlemsstaterna på grundval av de bestämmelser som kommissionen har åberopat. Olika argument kommer att vara relevanta beroende på om kommissionens grund avser ett åsidosättande av resultatskyldigheten eller ett åsidosättande av handlingsskyldigheten.

34. En resultatskyldighet innebär att en medlemsstat åläggs att uppnå en specifik, fördefinierad, utgång eller situation. Fokus ligger på själva utfallet, oavsett vilka medel som har använts för att uppnå det. Om resultatet inte uppnås föreligger en överträdelse, såvida inte medlemsstaten kan påvisa force majeure eller andra exceptionella omständigheter. Omvänt innebär en handlingsskyldighet att medlemsstaten måste vidta alla lämpliga åtgärder för att uppnå ett visst ändamål, utan att medlemsstaten måste säkerställa att det målet kommer att uppnås. Fokus ligger i stället på de ansträngningar som har gjorts även om utfallet (ännu) inte har uppnåtts.( 9 )

35. För det fall direktiv 2000/43 ålägger en resultatskyldighet, räcker det således att kommissionen visar att diskriminering av romska barn över huvud taget förekommer i skolor. I ett sådant scenario utgör inte Slovakiens argument, beträffande de åtgärder som har vidtagits för att uppnå resultatet, ett försvar; det motbevisar inte påståendet att skyldigheten åsidosatts.

36. För det fall det föreligger en handlingsskyldighet, även om resultatet ännu inte har uppnåtts, är det faktum att medlemsstaten har gjort sitt bästa för att undanröja diskriminering ett relevant argument. I ett sådant fall måste kommissionen visa varför de åtgärder som har vidtagits av Slovakien inte innebär att staten har gjort sitt bästa för att komma till rätta med diskriminering.( 10 )

37. Det är därvid nödvändigt att erinra om att kommissionen inte har någon skyldighet att inleda ett fördragsbrottsförfarande och att den åtnjuter fullständig bestämmanderätt i fråga om inte bara huruvida den ska inleda ett överträdelseförfarande utan också när så ska ske och beträffande vilken sak.( 11 ) Kommissionen har vidare även fullständig bestämmanderätt i frågan om huruvida ett sådant förfarande ska fullföljas hela vägen till EU-domstolen.( 12 )

38. När kommissionen tillfrågades vid förhandlingen, förklarade kommissionen att den hade beslutat att väcka talan vid domstolen mot Slovakien trots att liknande problem även föreligger i andra medlemsstater,( 13 ) eftersom kommissionen hade bedömt att det inte skedde några märkbara framsteg i den medlemsstaten för att undanröja diskrimineringen av romska barn.

39. Medan kommissionen åtnjuter fullständig bestämmanderätt under hela fördragsbrottsförfarandet, måste domstolen, när målet väl har kommit dit, avgöra målet på grundval av juridiska kriterier.( 14 ) Domstolen saknar befogenhet att bedöma lämpligheten av kommissionens beslut att väcka talan mot en medlemsstat.( 15 )

40. Om en talan vid domstolen avser ett påstående om att resultatskyldigheten åsidosattes och om kommissionen bevisar att resultatet uteblev, kan domstolen således inte göra annat än att fastställa att en sådan skyldighet åsidosattes.

41. Om en sådan fastställelse sker kommer kommissionen sedan att övervaka hur medlemsstaten efterlever domstolens dom och har ett utrymme för skönsmässig bedömning att besluta om, när och under vilka omständigheter den ska driva ärendet vidare genom att väcka talan med stöd av artikel 260 FEUF.( 16 )

42. I förevarande mål tycks kommissionen ha väckt sin talan med hänvisning till bristande resultat. Den påstår att det förekommer diskriminering av romska barn i skolor och inte att Slovakien inte anstränger sig för att undanröja sådan diskriminering.

43. Kommissionens huvudsakliga påståenden är således att det saknas resultat när det gäller att få stopp på placeringen av oproportionerligt många romska barn i anpassade skolor och vad gäller att få stopp på segregeringen av romska barn i den ordinarie utbildningen.

44. Innan jag går över till att pröva huruvida kommissionen har bevisat sina påståenden, är det nödvändigt att fastställa om det föreligger någon grund för att inleda förevarande fördragsbrottsförfarande på grundval av artikel 2.1 i direktiv 2000/43, jämförd med artikel 2.2 b i nämnda direktiv.

B. Undanröjande av diskriminering som en resultatskyldighet

45. Medför artikel 2.1 i direktiv 2000/43 en resultatskyldighet som innebär att medlemsstater måste undanröja direkt och indirekt diskriminering inom utbildning?( 17 )

46. Jag kommer nedan att argumentera för att direktiv 2000/43 faktiskt ålägger en sådan skyldighet och inte endast en handlingsskyldighet.

47. Direktiv 2000/43 fastställer, vilket förklaras i dess första artikel, ”en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung för att genomföra principen om likabehandling i medlemsstaterna”. Formuleringen ”för att genomföra” antyder inte bara en ansträngning som ska göras utan ett konkret resultat som ska uppnås.

48. I artikel 2.1 i direktiv 2000/43 föreskrivs följande: ”I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung”. Formuleringen ”inte får förekomma” antyder också en resultatskyldighet.

49. I artikel 2.1 a och b definieras sedan direkt och indirekt diskriminering. På så sätt antyder artikeln ett önskvärt tillstånd i vilket principen om likabehandling respekteras.

50. För att genomföra principen, vilket är syftet med direktiv 2000/43, krävs därför att direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, inklusive inom utbildningsområdet såsom har yrkats i förevarande fall, undanröjs i medlemsstaterna.

51. Slovakien har emellertid, i sina skriftliga inlagor,( 18 ) anfört att bestämmelserna i direktiv 2000/43, som kommissionen har åberopat, inte alls skapar skyldigheter för medlemsstaterna utan endast definierar likabehandlingsprincipen och begreppet indirekt diskriminering.

52. Det stämmer att dessa bestämmelser inte är formulerade i termer av medlemsstaternas skyldigheter. Direktiv är dock i allmänhet unionsverktyg, genom vilka medlemsstaterna åläggs att uppnå vissa lagstadgade resultat men ger dem frihet att välja hur dessa resultat ska uppnås.( 19 )

53. Direktiv 2000/43 anger tydligt det resultat som varje medlemsstat måste uppnå: att möjliggöra jämlikhet i deras samhällen genom att undanröja direkt och indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung. Ett korrekt genomförande av direktivet förutsätter således att diskriminering inte förekommer i en medlemsstat.

54. Detta gäller inte endast enskilda fall av diskriminering utan i lika hög grad undanröjande av strukturell ojämlikhet.( 20 )

55. Kommissionen väckte den förevarande talan med hänvisning till indirekt diskriminering, såsom begreppet definieras i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43. Enligt den bestämmelsen förekommer indirekt diskriminering om en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer.

56. Det förefaller mig vara tydligt att unionslagstiftaren avsåg att avskaffa strukturella ojämlikheter i medlemsstaterna, just eftersom den inkluderade indirekt diskriminering som ett förbjudet resultat.( 21 )

57. Indirekt diskriminering har en särskild betydelse i situationer med djupt rotad strukturell ojämlikhet för en grupp inom ett givet samhälle. I sådana fall kan regler som till synes är neutrala i fråga om etnicitet lätt påverka en etnisk grupp som redan utsätts för diskriminering på ett annorlunda sätt.( 22 )

58. Det är precis en sådan situation som det är fråga om i förevarande mål. Såsom Republiken Slovakien har bekräftat har en särskild form av indirekt diskriminering, nämligen segregation av romer, förekommit i samhället i den staten under lång tid. Problemet är inte de jure -segregation, såsom den segregation som var aktuell i målet Brown/Board of Education ,( 23 ) som har citerats av vissa rättegångsdeltagare. Den formen av diskriminering är lättare att hantera eftersom varje lag och annan författning i en medlemsstat som strider mot likabehandlingsprincipen måste avskaffas. Detta framgår uttryckligen i artikel 14 a i direktiv 2000/43.( 24 )

59. I förevarande mål står vi emellertid inför de facto - segregation, som grundar sig på förfaringssätt snarare än lagstiftning. Det skulle inte ha varit möjligt att i direktiv 2000/43 föreskriva konkreta åtgärder för att avskaffa sådan de facto-segregation, eftersom lösningen på problemet inte kan uppnås genom att anta en eller ens ett antal konkreta regler. Dessutom kommer sättet att ta sig an en sådan segregation att variera beroende på de specifika omständigheterna i varje medlemsstat. Detta förklarar varför det i direktiv 2000/43 inte föreskrivs konkreta åtgärder för att undanröja djupt rotad diskriminering av en etnisk grupp.

60. En sådan brist på konkreta åtgärder kan emellertid inte tolkas så, att direktiv 2000/43 inte ålägger medlemsstaterna en skyldighet att utrota de facto-diskriminering som härrör från strukturell ojämlikhet. Medlemsstaterna har en positiv skyldighet att vidta varje åtgärd som är nödvändig för att undanröja djupt rotad etnisk diskriminering. En sådan skyldighet kommer inte till uttryck i form av konkreta åtgärder som medlemsstaterna måste vidta, eftersom den inte kan uttryckas på det sättet.

61. Vidare förklaras i skäl 12 i direktiv 2000/43, att det är nödvändigt med särskilda åtgärder inom området för diskriminering på grund av ras och etniskt ursprung, för att säkerställa utvecklingen av demokratiska och toleranta samhällen där alla, i sin tur, kan vara delaktiga, oavsett ras eller etniskt ursprung.( 25 ) Detta utgör en bekräftelse på att syftet med denna akt är att utrota djupt rotade ojämlikheter i samhället.

62. Ett sådant perspektiv på begreppet diskriminering bekräftas av domstolens rättspraxis.

63. I sina domar har domstolen upprepade gånger slagit fast att likabehandlingsprincipen, såsom den kommer till uttryck i fördragen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om de grundläggande rättigheterna, utgör en grundläggande och allmän unionsrättslig princip. Sekundärrättsliga instrument, såsom direktiv 2000/43, ger konkret uttryck för denna princip.( 26 ) Detta kräver en standard som går utöver medlemsstaternas blotta skyldighet att ”göra sitt bästa”.

64. Om direktiv 2000/43 endast skulle ålägga handlingsskyldigheter skulle dess ändamålsenliga verkan (effektivitet) i kampen mot diskriminering undergrävas avsevärt. Domstolens domar, till exempel avseende tolkningen av begreppet diskriminering, visar att fokus ligger på att förhindra diskriminerande resultat. Så har varit fallet både vad gäller direkt( 27 ) och indirekt diskriminering.( 28 ) Detsamma gäller i kampen mot befintlig, djupt rotad, diskriminering.

65. Att tolka medlemsstaternas skyldighet enligt artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/43 som en skyldighet att uppnå ett visst resultat vilken innebär en positiv skyldighet att undanröja diskriminering av romska barn i skolor är dessutom i linje med Europadomstolens ståndpunkt i dess nyligen meddelade domar gällande segregation av romska barn i skolor.( 29 ) Europadomstolen ansåg att fastställande av att det förekommer segregation medför positiva skyldigheter för staterna att få slut på segregationen.

66. Slutligen finns det, inom utbildningsområdet, ytterligare e anledning till varför unionslagstiftaren inte kunde föreskriva konkreta åtgärder som medlemsstaterna hade behövt vidta, utan endast kunde ålägga dem en skyldighet att uppnå ett visst resultat. En sådan anledning är kopplad till kompetensfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna, vilket diskuterades vid förhandlingen.

67. Europeiska unionen har inte befogenhet att utforma bestämmelser på utbildningsområdet, utan har, enligt artikel 6 och 165 FEUF, endast befogenhet att ge stöd. Europeiska unionen kan därför inte föreskriva åtgärder som medlemsstater måste vidta avseende utbildningssystemets organisation eller undervisningens innehåll.

68. Europeiska unionen får dock, på grundval av sin befogenhet enligt artikel 19 FEUF, anta åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av etniskt ursprung, vilket begränsar medlemsstaternas befogenheter att organisera sitt utbildningsväsende.( 30 ) Mot bakgrund av att Europeiska unionen saknar befogenhet att föreskriva konkreta åtgärder kan avskaffandet av diskriminering inom utbildning endast uppnås genom att en resultatskyldighet åläggs. Det ligger inom ramen för medlemsstaternas befogenhet att besluta om vilka åtgärder som ska antas för att resultatet ska uppnås.

69. Faktum är att Slovakien, trots sitt inledande argument att artikel 2 i direktiv 2000/43 endast innehåller definitioner, ändå tycks vidgå att direktivet ålägger en resultatskyldighet. I sitt skriftliga svaromål konstaterade denna medlemsstat följande: ”Direktiv 2000/43 ålägger således medlemsstaterna att säkerställa genomförandet av likabehandlingsprincipen, även inom utbildningsområdet”.( 31 )

70. Sammanfattningsvis ålägger artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/43, jämförda med artikel 3.1 g i samma direktiv, medlemsstaterna en resultatskyldighet att undanröja diskriminering på grund av etniskt ursprung inom utbildningsområdet. En sådan skyldighet innebär inte endast ett förbud för medlemsstaterna att diskriminera, utan ålägger dem även en skyldighet att vidta specifika och konkreta åtgärder som undanröjer de befintliga ojämlikheter som följer av djupt rotade samhälleliga fördomar.

71. Om det avsedda resultatet är ett samhälle fritt från diskriminering av en etnisk grupp inom utbildning, ska domstolen fastställa huruvida det föreligger ett åsidosättande av denna resultatskyldighet genom att granska bevisningen och utifrån denna avgöra huruvida det förekommer diskriminering av romska barn i skolor eller inte. Detta leder mig till nästa fråga, som avser vilken typ av bevisning som måste åberopas vid domstolen för att påvisa att resultatskyldigheten har åsidosatts.

C. Att bevisa att en resultatskyldighet har åsidosatts

72. Kommissionen måste, för att bevisa att det har skett ett åsidosättande av resultatskyldigheten att undanröja diskriminering av romska barn i skolor åberopa bevisning inför domstolen som visar att romska barn är missgynnade inom det slovakiska skolsystemet. Om kommissionen i tillräcklig utsträckning visar att det förekommer sådan diskriminering, måste Slovakien åberopa bevisning som vederlägger kommissionens bevisning och visa att det inte förekommer någon särbehandling som missgynnar romska barn. Alternativt måste Slovakien motivera sådan diskriminerande behandling.

73. Med detta sagt anser jag att merparten av den bevisning som respektive part har åberopat vid domstolen inte är relevant för att avgöra huruvida, såsom kommissionen har gjort gällande i sina två grunder, diskriminering förelåg vid utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet.

74. Kommissionen klargjorde vid förhandlingen att Slovakien, enligt dess uppfattning, åsidosatte sina skyldigheter genom diskriminerande förfaringssätt, vilket aktivt bidrog till diskrimineringen, och genom att underlåta att vidta lämpliga åtgärder för att undanröja den djupt rotade samhälleliga diskrimineringen.

75. Även om det förvisso är viktigt att identifiera orsakerna till den djupt rotade diskrimineringen är det, enligt min uppfattning, i en talan om fördragsbrott i vilken det har gjorts gällande att det skedde ett åsidosättande av resultatskyldigheten, inte nödvändigt att bevisa vilka av de statliga organens specifika åtgärder som bidrog till den påstådda diskrimineringen eller vilka åtgärder som misslyckades med att åtgärda den. Det står medlemsstaten fritt att välja vilka medel som ska tas i anspråk för att undanröja diskriminering. Huruvida dessa medel är lämpliga och effektiva är endast relevant för domstolens avgörande i den mån det visar om det önskade resultatet uppnåddes eller ej.( 32 )

76. Sammanfattningsvis är alla argument och alla bevis som har utväxlats mellan parterna avseende frågan om de åtgärder som Slovakien vidtog, för att åtgärda de problem som anges i båda grunderna för talan, är lämpliga och tillräckliga, mycket viktiga i samband med antidiskrimineringspolitik och den berörda medlemsstatens och kommissionens ansträngningar för att uppnå likställdhet. Dessa argument är dock inte relevanta när domstolen ska avgöra frågan om åsidosättandet förelåg när den tidsfrist som kommissionen fastställde i sitt motiverade yttrande löpte ut.

77. För domstolen är det endast relevant huruvida kommissionens bevisning bevisar att diskriminering förekom vid den påstådda tidpunkten eller om Slovakien har bevisat att de åtgärder som den vidtog hade lyckats undanröja diskrimineringen vid den tidpunkten.

D. Har kommissionen styrkt de påstådda åsidosättandena i förevarande fall?

1. Den första grunden: Oproportionerligt många romska barn i anpassade skolor eller anpassade klasser

78. Kommissionen har hävdat att officiella uppgifter visar att det fanns oproportionerligt många romska barn i anpassade skolor eller anpassade klasser i Slovakien den 11 december 2019, vilket var tidpunkten för utgången av den tidsfrist som angavs i det motiverade yttrandet, och även efter den tidpunkten. Ungefär tre gånger så många romska barn deltog i sådana anpassade program jämfört med andra barn.( 33 )

79. Kommissionen har baserat detta på olika rapporter från unionsorgan, internationella organisationer och icke-statliga organisationer men även på rapporter som är utarbetade av slovakiska myndigheter. Alla rapporter visar att det fanns oproportionerligt många romska barn i anpassade skolor, även om dessa rapporter tillämpade olika metoder och presenterade något skilda slutsatser. Enligt min mening utgör denna bevisning tillräcklig prima facie -bevisning för att bevisbördan ska övergå till medlemsstaten, som måste visa att sådan bevisning är befattad med fel eller är irrelevant.

80. Slovakien har inte bestridit detta påstående om diskriminering, utan har i stället gjort gällande att förbättringar har skett, genom flera åtgärder som staten införde, och att antalet därför minskar.( 34 ) Denna medlemsstat har dock förklarat att den inte kan påvisa denna minskning på grundval av samma uppgifter och samma metod som tillämpades i de rapporter som kommissionen har åberopat, eftersom den varken har tillgång till dessa uppgifter eller denna metod.( 35 )

81. Om det skulle ha skett någon betydande minskning av andelen romska barn i anpassade skolor så skulle olika rapporter, såsom kommissionen helt korrekt har påpekat, icke desto mindre påvisa en sådan positiv trend, även om de bygger på olika metoder.

82. I vilket fall som helst visar inte statistik som har utarbetats av olika myndigheter i Slovakien någon betydande förändring utan bekräftar förekomsten av en betydande obalans i december 2019, då den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet löpte ut.

83. I tidig dokumentation från Slovakiens utbildningsministerium, nämligen dess nationella strategiplan som utarbetades år 2011, vidkändes förekomsten av problem med diskriminering till följd av felaktig diagnostisering av barn.( 36 ) Enligt denna handling utgjorde romska barn mellan 16 % och 17 % av barnen i anpassade skolor och anpassade klasser i Slovakien, medan det endast är en liten andel av en viss given befolkningsgrupp (mellan 1 % och 3 %) som generellt sett har intellektuella funktionsnedsättningar. I linje med detta var 60 % av barnen i anpassade klasser och 80 % av barnen i anpassade skolor av romskt ursprung, medan den romska befolkningen endast utgjorde omkring 8 % av den totala befolkningen.

84. År 2020 hänvisades i Atlas över romska samhällen, utarbetad av Slovakiens biträdande minister med ansvar för romska samhällen, till jämförbara siffror. Enligt det dokumentet( 37 ) var 17 % av barnen i åldrarna 6 till 15 år från marginaliserade romska samhällen placerade i anpassade utbildningsmiljöer. För romska barn som bor i integrerade hushåll var andelen något lägre, nämligen 14 %. Dessa siffror var, som dokumentet visar, betydligt högre än siffrorna för den generella befolkningen. År 2019 var endast 5,7 % av alla barn i skolåldern i Slovakien inskrivna i anpassade utbildningsprogram.

85. Sammantaget kan man diskutera hur korrekta en uppsättning av siffror är jämfört med en annan och/eller effektiviteten med den metod som tillämpades i en studie jämfört med en annan.( 38 ) Det har dock alltjämt visats att obalansen, vilken tyder på skillnader mellan de siffror som förtäljer romska barns erfarenheter respektive de siffror som förtäljer icke-romska barns erfarenheter, är för betydande för att ignoreras.( 39 )

86. Det har inte bestridits att felplacering av barn i anpassade klasser eller anpassade skolor är ett tecken på diskriminering. Programmen i anpassade skolor har en reducerad läroplan, vilket innebär att barnens möjligheter att utbilda sig vidare begränsas, vilket följaktligen minskar deras möjlighet att inkluderas i samhället på lika villkor i vuxen ålder.

87. Romska barn missgynnas således särskilt jämfört med andra barn, i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43.

88. Det är emellertid, i enlighet med fast rättspraxis, möjligt att rättfärdiga indirekt diskriminering om den bestämmelse eller det förfaringssätt som är i fråga har ett legitimt syfte som uppnås på ett proportionerligt sätt. Begreppet legitimt syfte som kan rättfärdiga etnisk diskriminering måste dock tolkas restriktivt.( 40 )

89. I detta avseende har Slovakien hävdat att den befintliga obalansen kan förklaras av det faktum att ett stort antal romska barn som bor i marginaliserade romska samhällen kommer från så ogynnsamma socioekonomiska miljöer att de inte är lika förberedda som andra barn på inträdesproven till grundskolan. Denna medlemsstat har vidare förklarat att den införde åtgärder, såsom obligatorisk förskolutbildning och föräldraassistenter, som syftar till att överbrygga denna klyfta.

90. Å ena sidan kan den omständigheten att en stor andel romska barn lever i utsatta socioekonomiska miljöer i marginaliserade romska samhällen inte rättfärdiga deras diskriminering i skolor. Sådan djupt rotad ojämlikhet kan kanske förklara den oproportionerligt höga andel romska barn i anpassade skolor men kan inte användas för att rättfärdiga ytterligare negativ påverkan. Å andra sidan kan de åtgärder som har vidtagits för att avhjälpa den befintliga obalansen endast åberopas som ett argument när sådana åtgärder uppnår det avsedda resultatet.

91. Sammanfattningsvis anser jag att kommissionen har visat, i tillräcklig mån, att det förelåg en skillnad i behandling baserat på det oproportionerligt stora antalet romska barn som placerades i anpassade skolor eller anpassade klasser vid utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet. Slovakien har däremot inte vederlagt kommissionens bevisning eller framställt en godtagbar motivering för en sådan diskriminering.

92. Jag föreslår därför att domstolen ska bifalla talan, såvitt avser kommissionens första grund.

2. Den andra grunden: de facto-segregation

93. Kommissionens andra grund avser segregation av romska barn inom ramen för den vanliga skolan.

94. Ett åsidosättande av skyldigheten att undanröja segregation, i form av ett åsidosättande av resultatskyldigheten, kan bevisas genom tillförlitliga uppgifter som visar att segregation förekommer i praktiken.

95. I detta avseende har kommissionen hävdat att det, vid utgången av den period som anges i det motiverade yttrandet, men även därefter,( 41 ) förekom en utbredd segregation av romska barn från icke-romska jämnåriga i slovakiska skolor. Denna segregation tog sig olika uttryck, såsom separata skolor, klassrum eller matsalar. Till styrkande av detta påstående har kommissionen åberopat statistik och andra bevis.

96. I sin ansökan har kommissionen, åter igen, åberopat olika handlingar, utarbetade av nationella och internationella myndigheter eller icke-statliga organisationer.

97. Av denna anledning hade Slovakien, redan år 2012, innan det administrativa förfarandet inleddes, vidgått förekomsten av segregation av romska barn på etnisk grund.( 42 )

98. Under det administrativa förfarandet inkom flera andra officiella rapporter, i vilka förekomsten av etnisk segregation av romska barn konstaterades. I en rapport från Štátna školská inšpekcia (skolinspektionen) för år 2017/2018 konstaterades följande: ”i fyra skolor visade organiseringen av undervisningen tecken på segregation genom att separata klasser inrättats för barn från marginaliserade romska samhällen och även genom att det förekom skilda omklädningsrum och separata matsalar”.( 43 )

99. Slovakiska myndigheter har, även efter utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet, återkommande tillstått att segregation förekommer. I juni 2020 konstaterade Slovakiens ministerium för utbildning, vetenskap, forskning och idrott att segregationen av romska barn i skolor är ett långvarigt problem.( 44 ) I ”Strategin för jämlikhet, inkludering och romers deltagande senast 2030”, som antogs av slovakiska myndigheter i april 2021, konstateras alltjämt att den föregående strategin inte lyckades uppnå dess mål.( 45 )

100. Slovakiska domstolar, särskilt Najvyšší súd Slovenskej republiky (Slovakiens högsta domstol), har upprepade gånger under senare år likaledes slagit fast att romska elever var föremål för de facto-segregation i flera skolor.( 46 ) Trots att sådana domar inte ensamt kan bevisa att det generellt sett förekommer segregation, utan snarare bevisa enskilda fall av diskriminering, utgör de icke desto mindre relevant bevisning tillsammans med andra uppgifter som har getts in.

101. Slutligen antog Slovakiens ministerium för utbildning, vetenskap, forskning och idrott år 2023 en vägledning för avskaffandet av segregation,( 47 ) vilken uppdaterades år 2024.( 48 ) I skrivande stund har Slovakiens utbildningsministeriums hemsida ett särskilt avsnitt om avskaffandet av segregering, där det anges följande: ”För Slovakiens ministerium för utbildning, forskning, utveckling och ungdom (MŠVVaM SR) är avskaffandet av segregering inte bara en strategisk prioritet utan också en förutsättning för att skapa ett mer rättvist och inkluderande utbildningssystem i Slovakien. Målet är att alla barn ska integreras fullt ut i utbildningssystemet och att varje barn ska få en utbildning som överensstämmer med deras individuella utbildningsbehov och integreras fullt ut i samhället.”( 49 )

102. Detta visar Slovakiens engagemang för att lösa problemet och tydliggör att saken i förevarande mål inte gäller förnekande av unionens värden, vilka stadfästs i artikel 2 FEU.( 50 )

103. Icke desto mindre måste domstolen konstatera att det föreligger en överträdelse om de bevis som har förts fram vid domstolen visar att segregation av romska barn förelåg vid utgången av den tidsfrist som anges i det motiverade yttrandet.( 51 )

104. Alla handlingar som har getts in av kommissionen pekar på att det förekommer de facto - segregation och Slovakien har inte lyckats vederlägga denna bevisning.

105. En annan fråga att ställa är huruvida segregation nödvändigtvis innebär ogynnsam behandling med diskriminering som följd.

106. Enligt min mening är segregation i sig ett uttryck för diskriminering.

107. Även om det kan vara så, att de läroplaner som romska barn följer i separata skolor eller klasser inte är av sämre kvalitet än de läroplaner som tillhandahålls i blandade klasser,( 52 ) förstärker det sociala och kulturella avskiljandet av en etnisk grupp den redan förekommande stigmatiseringen i ett samhälle. Det minskar möjligheterna för dessa barn att hitta sin plats i det slovakiska samhället och ger dem inte samma förutsättningar som jämnåriga icke-romer. Segregering är lika negativt för icke-romska barn, eftersom de berövas möjligheten att exponeras för en annan kultur än sin egen, vilket hindrar deras utveckling i utbildnings- och samhällshänseende.

108. Det är också anledningen till att segregation i sig, enligt min mening, är ett uttryck för diskriminering och aldrig kan rättfärdigas.

109. Slovakien anser dock att man inte kan hållas ansvarigt för den segregation som ligger utanför dess kontroll.

110. Slovakien har bland annat angett att det ofta är föräldrar till icke-romska barn som motsätter sig att romska barn ingår i klasserna eller som flyttar sina barn till andra skolor, eftersom det finns romer i klassen i den skola som ursprungligen har valts. Detta fenomen, känt som ”vit flykt”,( 53 ) diskuterades vid förhandlingen som en eventuell ursäkt för Slovakien.

111. Ett sådant faktum kan inte godtas som ett rättfärdigande för diskriminering.( 54 ) Positiva skyldigheter som åläggs en stat genom direktiv 2000/43 fordrar att medlemsstaterna antar och genomdriver åtgärder som förhindrar segregation i skolor som härrör från fördomar mot en etnisk grupp som är djupt rotade i ett samhälle.( 55 )

112. Detsamma gäller den motsatta situationen, i vilken föräldrar till romska barn samtycker till segregation. Föräldrars samtycke kan inte, vilket Europadomstolen fann i domen Salay mot Slovakien, kränka ett barns rätt till lika tillgång till utbildning eller legitimera handlingar som leder till ojämlik behandling av barn inom utbildningssystemet.( 56 )

113. Slovakien har också gjort gällande att vissa romska samhällen, väldigt ofta marginaliserade romska samhällen, är territoriellt åtskilda från resten av befolkningen, vilket förklarar varför skolorna i sådana områden är skolor med endast romska elever.

114. Även om jag kan förstå att detta faktum utgör ett stort hinder för att undanröja skolor med endast romska elever, anser jag ändå att sådan segregation av barn i skolor inte kan rättfärdigas genom förekomsten av segregation av romer i allmänhet i Slovakien.( 57 )

115. På grund av den faktiska situationen stämmer det emellertid, vilket Slovakien har hävdat, att det tar tid att lösa problem med djupt rotad diskriminering. De svårigheter med att undanröja diskriminering och den tid som krävs för detta ändamål kan dock inte användas som ett försvar i en fördragsbrottstalan i vilken förekomsten av diskriminering görs gällande.

116. Man kan inte bortse från den bittra sanningen att för varje år som segregation alltjämt förekommer mister varje grupp romska barn som drabbas av sådan ogynnsam behandling, en framtidsmöjlighet. Detta är svårt, om inte omöjligt, att råda bot på.

117. Sammanfattningsvis anser jag att kommissionen, i tillräcklig mån, har visat att det förekommer ett utbrett förfaringssätt med segregation av romska barn i separata klasser i vanliga skolor eller separata skolor. Slovakien har, å sin sida, inte motbevisat dessa slutsatser. Sådan segregation kan inte heller rättfärdigas.

118. Jag föreslår därför att domstolen ska bifalla talan, såvitt avser kommissionens andra grund.

IV. Rättegångskostnader

119. Kommissionen har yrkat att Slovakien ska förpliktigas att ersätta rättegångskostnaderna. Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktigas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Slovakien har tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna.

V. Förslag till avgörande

120. Jag föreslår, mot bakgrund av ovanstående överväganden, att domstolen ska fastställa följande:

1) Slovakien har systematiskt och kontinuerligt underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, jämförd med artikel 2.2 b och artikel 3.1 g i samma direktiv

– genom att placera oproportionerligt många romska barn i anpassade skolor eller i anpassade klasser för barn med intellektuella funktionshinder eller andra funktionshinder, i vilka de undervisas enligt en förenklad läroplan, och

– genom att segregera romska barn i separata klasser i vanliga skolor eller i separata skolor.

2) Slovakien ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 2000, s. 22).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 maj 2006, kommissionen/Förenade kungariket (C‑508/03, EU:C:2006:287, punkt 77 och där angiven rättspraxis), och dom av den 11 juli 2013, kommissionen/Tjeckien (C‑545/10, EU:C:2013:509, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

4 Se, beträffande den första grunden, punkt 48 i kommissionens ansökan, och beträffande den andra grunden, punkt 82 och 83 i denna ansökan. Bilagt till ansökan och dupliken har kommissionen inkommit med ett stort antal handlingar som den har åberopat i ansökan.

5 Republiken Slovakien har dock pekat på svårigheterna med att motbevisa den statistik som kommissionen har inkommit med, eftersom många av de rapporter som kommissionen har åberopat är externa och tillämpar andra metoder, vilket innebär att Republiken Slovaken inte har möjlighet att bevisa förbättringar genom tillämpning av samma metod.

6 Se, i detta avseende, punkt 74 i svaromålet. Republiken Slovakien har också inkommit med ett stort antal handlingar som vittnar om dess ansträngningar för att införa lämpliga åtgärder och program.

7 Se kommissionens svar, punkt 53.

8 Se kommissionens svar, punkt 35.

9 I internationell rätt finns en resultatskyldighet ”enligt vilken stater måste uppnå en specifik faktisk situation och vars föreskrift antingen kan innebära ett förbud eller ett påbud”. Se, Wolfrum, R. ”Obligation of Result Versus Obligation of Conduct: Some Thoughts About the Implementation of International Obligations” i Arsanjani, M.H. m.fl. (red.). Looking to the Future. Essays on International Law in Honor of W. Michael Reisman. : Martinus Nijhoff Publishers, Leiden/Boston, 2011, 366, s. 369. Se även Nový, Z., ”The Dichotomy of Obligations of Conduct and Result in International Investment Law”, Cofola International 2022 170, på s. 172.

10 Den vanliga dikotomin som används i internationell rätt är att skilja mellan handlingsskyldigheter och resultatskyldigheter Wolfrum anser dock att det även finns andra typer av skyldigheter som stater åtar sig inom ramen för internationell rätt. En sådan typ av skyldighet är, vad han benämner, en ”målinriktad skyldighet”. En sådan skyldighet skiljer sig från resultatskyldigheten på så sätt att staterna ”förbinder sig att sätta i gång en evolutionär process som leder i en viss riktning”, men utan att, i förväg, påtvinga ett konkret resultat (Wolfrum, fotnot 9 i detta förslag till avgörande, s. 366–367). Jag anser inte att skyldigheten enligt artikel 2.1 i direktiv 2000/43 ska tolkas som en målinriktad sådan, eftersom det finns ett tydligt resultat som måste uppnås, det vill säga undanröjandet av både direkt och indirekt diskriminering.

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 1989, Star Fruit/kommissionen (247/87, EU:C:1989:58), och beslut av den 4 oktober 2024, Fass/Tyskland och kommissionen (C‑187/24 P, EU:C:2024:872, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

12 Det finns andra situationer, i vilka det förekommer djupt rotad diskriminering, som kommissionen har beslutat om att inte angripa för närvarande. Till exempel förekommer diskriminering mellan män och kvinnor i fråga om lika lön för lika arbete eller arbete av jämförbart värde i nästan alla unionens medlemsstater. Se, i detta avseende, https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Gender_pay_gap_statistics. Kommissionen har dock aldrig inlett något fördragsbrottsförfarande.

13 Den har också inlett fördragsbrottsförfarande mot Ungern [INFR(2015)2206] och Tjeckien [INFR(2014)2174]. Kommissionen har dock inte (ännu) beslutat om att väcka talan i dessa fall.

14 Se, bland annat, dom av den 10 november 2020, kommissionen/Italien (Gränsvärden – PM10) (C‑644/18, EU:C:2020:895, punkt 70 och där angiven rättspraxis), eller dom av den 28 januari 2020, kommissionen/Italien (Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner) (C‑122/18, EU:C:2020:41, punkt 64 och där angiven rättspraxis). När kommissionen väl har gjort gällande att en viss bestämmelse åsidosattes måste domstolen, både rättsligt och faktiskt, kontrollera om så var fallet, oaktat skälen till att kommissionen inledde förfarandet. Se, i detta avseende, dom av den 6 oktober 2020, kommissionen/Ungern (Högre utbildning) (C‑66/18, EU:C:2020:792, punkt 56).

15 Kommissionen förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning i frågan om att inleda fördragsbrottsförfaranden och det ankommer inte på domstolen att bedöma huruvida kommissionen använder detta utrymme på ett lämpligt sätt. Se, i detta avseende, dom av den 6 juli 2000, kommissionen/Belgien (C‑236/99, EU:C:2000:374, punkt 28).

16 Domstolen har bekräftat att kommissionen, liksom är fallet vid förfaranden enligt artikel 258 FEUF, förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att besluta att inleda att förfarande med stöd av artikel 260 FEUF, utan att domstolen har rätt att pröva skälen därtill. Se, till exempel, dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Rumänien (bekämpning av penningtvätt) (C‑549/18, EU:C:2020:563, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

17 Utbildning omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/43 på grundval av artikel 3.1 g i samma direktiv, vilket är anledningen till att kommissionen har hävdat att det skedde ett åsidosättande av artikel 2.2 jämförd med artikel 3.1 g i detta direktiv.

18 Se punkt 33 i Slovakiens svaromål.

19 Se artikel 288 FEUF.

20 Vad gäller situationer i vilka det förekommer enskilda fall av diskriminering, kräver direktivet att det ska finnas effektiva rättsmedel tillgängliga för personer som har drabbats av diskriminering. Se, i detta avseende, artikel 7 och 8 i direktiv 2000/43.

21 Enligt min mening bekräftas detta av artikel 5 i direktiv 2000/43. Genom att tillåta positiv särbehandling ”[i] syfte att säkerställa full jämlikhet i praktiken”, tillhandahöll unionslagstiftaren ett verktyg för att bemöta just djupt rotade ojämlikheter.

22 Se, exempelvis, Fredman, S., ”The Reason Why: Unravelling Indirect Discrimination”, Industrial Law Journal , 2016, s. 231–243.

23 Brown/Board of Education of Topeka , 347 U.S. 483 (1954). I det målet konstaterade USA:s högsta domstol att lagar som antogs av amerikanska delstater, genom vilka rassegregering infördes, stred mot konstitutionen. Domstolen fann att separata utbildningslokaler var ojämlika i sig och att lagar, genom vilka de infördes, kränkte klausulen om likvärdigt skydd i det fjortonde tillägget till den amerikanska konstitutionen (vid 459).

24 Slovakien har inte, till skillnad från förhållandena i USA vid tiden för målet Brown/Board of Education , segregerande lagstiftning och håller med om att segregationen måste undanröjas. Kommissionens talan tar inte sikte på slovakisk lagstiftning, utan avser snarare förhållandena i praktiken.

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2011, Runevič-Vardyn och Wardyn (C‑391/09, EU:C:2011:291, punkt 41), dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria (C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 40), och dom av den 15 november 2018, Maniero (C‑457/17, EU:C:2018:912, punkt 35).

26 Dom av den 15 november 2018, Maniero (C‑457/17, EU:C:2018:912, punkt 36).

27 Dom av den 10 juli 2008, Feryn (C‑54/07, EU:C:2008:397).

28 Dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria (C‑83/14, EU:C:2015:480).

29 Se Europadomstolen, 31 maj 2022, X m.fl. mot Albanien, (CE:ECHR:2022:0531JUD007354817, § 84–87), dom av den 13 december 2022, Elmazova m.fl. mot Nordmakedonein, (CE:ECHR:2022:1213JUD001181120, § 74) och dom av den 30 mars 2023, Szolcsán mot Ungern, (CE:ECHR:2023:0330JUD002440816, § 69). Se Vrancken, M., ”Segregation in education and a duty of desegregation under the ECHR”, European Human Rights Law Review , 2024, 112–126, för en översikt över utvecklingen av Europadomstolens rättspraxis som lett fram till erkännandet av skyldigheten att avskaffa segregering.

30 I detta avseende har domstolen redan konstaterat följande: ”Även om unionsrätten inte inkräktar på medlemsstaternas befogenhet vad gäller vare sig undervisningens innehåll och utbildningssystemets organisation samt deras kulturella och språkliga mångfald, … ska medlemsstaterna vid utövandet av denna befogenhet iaktta unionsrätten”. Se, till exempel, dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. (C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 59 och där angiven rättspraxis).

31 Punkt 34 i Slovakiens svaromål (min översättning). Den konstaterade vidare att ”[f]ör att på ett effektivt sätt respektera denna princip är det nödvändigt att säkerställa att varje barn, oavsett ursprung, har samma möjlighet att få en utbildning av god kvalitet som i möjligaste mån hjälper barnet att utveckla sin naturliga potential”.

32 En sådan slutsats stämmer också överens med Europadomstolens inställning i dess nyligen avgjorda mål beträffande diskriminering inom utbildning. I till exempel dom av den 30 maj 2013, Lavida m.fl. mot Grekland, (ECLI:CE:ECHR:2013:0530JUD000797310) och dom av den 30 mars 2023, Szolcsán mot Ungern, (CE:ECHR:2023:0330JUD002440816), undersökte Europadomstolen inte ens vilken åtgärd av staten som låg till grund för segregationen. Det faktum att segregation förekom var tillräckligt för att utgöra prima facie -bevis för diskriminering.

33 Även om diagnosförfarandena har reformerats så har de, enligt kommissionen, haft liten inverkan och siffrorna är i stort sett oförändrade.

34 Samtliga dessa uttalanden avser dock perioden efter den tidsfrist som angavs i det motiverade yttrandet.

35 Se Slovakiens duplik, punkt 6.

36 Se Slovakiens regeringskansli, Slovakiens fullmäktige för romska samhällen, Strategy of the Slovak Republic for Integration of Roma up to 2020 , 2012, s. 15 och följande sidor, tillgänglig på https://www.employment.gov.sk/files/legislativa/dokumenty-zoznamy-pod/strategyoftheslovakrepublicforintegrationof-romaupto2020.pdf

37 Úrad splnomocnenca vlády SR pre rómske komunity (Slovakiska regeringens fullmäktige för romska samhällen), Príjmy a životné podmienky v marginalizovaných rómskych komunitách: Vybrané ukazovatele zo zistovania EU SILC_MRK 2020 (Inkomst och levnadsförhållanden i marginaliserade romska samhällen: utvalda indikatorer från undersökningen EU SILC_MRK 2020) , tillgänglig på https://www.romovia.vlada.gov.sk/site/assets/files/1561/analyticka_sprava_eu_silc_mrk_2020_elektronicka_final.pdf s. 34 (Bilaga A. 32 till ansökan, s. 1878).

38 Ett av problemen kopplat till statistikens riktighet var diskrepansen mellan antalet romer som bor i Slovakien baserat på befolkningsundersökningar och det antal som används i olika rapporter. Medan siffrorna i befolkningsundersökningarna inte tycks vara korrekta, kom olika organ fram till den jämförbara slutsatsen att antalet romer i Slovakien uppgår till cirka en halv miljon (för en sådan redogörelse, med hänvisningar, se Europarådets rådgivande kommitté om ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, Fifth Opinion on the Slovak Republic , 2022, fotnot 26, tillgänglig på https://rm.coe.int/5th-op-slovak-republic-en/1680a6e4ee).

39 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 13 november 2007, D.H. m.fl. mot Tjeckien (CE:ECHR:2007:1113JUD005732500, § 191).

40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria (C‑83/14, EU:C:2015:480, punkt 112). Se, för ett liknande resonemang gällande omfattningen av motiveringen, Europadomstolen, 11 december 2012, Sampanis m.fl. mot Grekland (Sampanis I) (CE:ECHR:2012:1211JUD005960809, § 91).

41 I detta avseende anser kommissionen att det, trots att det skett vissa ändringar i lagstiftningen sedan 2015, fortfarande saknas effektiva åtgärder och att statistiken inte visar på någon faktisk förbättring. Till exempel bygger en rapport från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (https://fra.europa.eu/en/publication/2022/roma-survey-findings) på uppgifter från 2021, som visar att 65 % av romska barn i åldrarna 6 – 15 år gick i skolor där de flesta, om inte alla, elever var av romskt ursprung. Dessutom har slovakiska myndigheter och domstolar konstaterat att detta problem kvarstår men nationella lagar kräver inte konkreta åtgärder mot sådan segregation.

42 Fotnot 36 ovan, s. 4.

43 Štátna školská inšpekcia, Správa o stave a úrovni výchovy a vzdelávania v školách a školských zariadeniach v Slovenskej republike v školskom roku 2017/2018, Bilaga A.44 i ansökan, s. 32.

44 M. Filipová, Slovakiens ministerium för utbildning, vetenskap, forskning och idrott, ”Naším cieľom je odstrániť segregáciu rómskych detí” (”Vårt mål är att få slut på segregationen av romska elever”), Pressmeddelande , 17 juni 2020, https://www.minedu.sk/m-filipova-nasim-cielom-je-odstranit-segregaciu-romskych-deti/.

45 Úrad splnomocnenca vlády SR pre rómske komunity (Slovakiens fullmäktige för romska samhällen), Stratégia rovnosti, inklúzie a participácie Rómov do roku 2030 (Strategi för romers jämlikhet, inkludering och delaktighet 2030 ), 2021 tillgänglig på https://www.romovia.vlada.gov.sk/strategie/strategia-pre-rovnost-inkluziu-a-participaciu-romov-do-roku-2030/.

46 Najvyšší súd Slovenskej republiky (Slovakiska Högsta domstolen), dom av den 15 december 2022, ref. 5Cdo/102/2020 (Bilaga A.52 till ansökan), dom av den 28 mars 2023, ref. 4Cdo/112/2021 (Bilaga A. 53 till ansökan) och dom av den 12 juli 2023, ref. 5Cdo/220/2022 (Bilaga A. 54 till ansökan).

47 Ministerstvo školstva, vedy, výskumu a športu SR, Metodická príručka desegregácie vo výchove a vzdelávaní, 2023 tillgänglig på https://www.minedu.sk/data/att/71e/30599.332e7e.pdf.

48 Ministerstvo školstva, výskumu, vývoja a mládeže SR, Manuál a monitoring uplatňovania štandardov dodržiavania zákazu segregácie vo výchove a vzdelávaní, 2024, tillgänglig på https://www.minedu.sk/data/att/71e/30599.332e7e.pdf.

49 https://www.minedu.sk/desegregacia/ (senast kontrollerad 2025–06-09).

50 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i kommissionen/Ungern (Europeiska unionens värden) (C‑769/22, EU:C:2025:408, punkt 237 och följande punkter).

51 De åtgärder som vidtogs för att bekämpa diskriminering skulle kunna påverka påföljdsbeslutet, även om kommissionen beslutar att väcka talan på grundval av artikel 260 FEUF.

52 De bevis som domstolen har tagit del av visar emellertid att läroplanen i segregerade klasser eller skolor faktiskt är av sämre kvalitet. Se, till exempel, Europeiska kommissionen: Generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor, Migration Policy Group, Universiteit Utrecht och Durbáková, V., Country report non-discrimination – Transposition and implementation at national level of Council Directives 2000/43 and 2000/78 – Slovakia 2023 , Europeiska unionens publikationsbyrå, 2023, https://data.europa.eu/doi/10.2838/45886, Bilaga A. 51 till ansökan, s. 49.

53 Detta koncept avser ett fenomen där ”vita”/priviligierade familjer flyttar sina barn från offentliga skolor, särskilt de med ökande etnisk mångfald, till privata skolor eller skolor i områden där personer med vit bakgrund utgör en större övervägande andel. Detta sker ofta som en reaktion på upplevda försämringar av skolans kvalitet, vilket kan påverkas av faktorer som integrationspolitik eller demografiska förändringar.

54 Europadomstolen godtog inte vit flykt som ett rättfärdigande av en stats påståenden om segregation. I sin dom av den 13 december 2022, Elmazova m.fl. mot Nordmakedonien, (CE:ECHR:2022:1213JUD001181120, § 72–79), konstaterade Europadomstolen att en stat inte nödvändigtvis är den enda orsaken till segregation, särskilt om föräldrar till icke-romska elever vägrar att registrera sina barn på grund av en stor närvaro av romska elever. Samma domstol fann emellertid att det var fråga om en kränkning av förbudet mot diskriminering, även om det inte fanns någon avsikt från statens sida, eftersom den segregation som framkom in det fallet inte hade rättfärdigats på ett objektivt och rimligt sätt. Se även dom av den 30 maj 2013, Lavida m.fl. mot Grekland (CE:ECHR:2013:0530JUD000797310, § 72).

55 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 13 december 2022, Elmazova m.fl. mot Nordmakedonien, (CE:ECHR:2022:1213JUD001181120, § 77 och 78), i vilken Europadomstolen fann att vit flykt möjliggörs genom det sätt på vilket regelverket är strukturerat, vad gäller både antagnings- och överföringsregler, vilket således gör det möjligt för föräldrar att göra sådana val.

56 Europadomstolen, 27 februari 2025, Salay mot Slovakien, (CE:ECHR:2025:0227JUD002935922, § 112).

57 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolen, 13 december 2022, Elmazova m.fl. mot Nordmakedonien , (CE:ECHR:2022:1213JUD001181120, § 73), och 30 mars 2023, Szolcsán mot Ungern , (CE:ECHR:2023:0330JUD002440816, § 54, 55 och 57).