Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 5 juni 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Se Leonard, J., In Trump’s Economic Plan, Tariff is the Most Beautiful Word’, https://www.bloomberg.com/news/newsletters/2024–10–15/in-trump-s-economic-plan-tariff-is-the-most-beautiful-word, 15 oktober 2024.

3 Bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22).

4 Kommissionens genomförandeförordning av den 6 april 2020 om vissa handelspolitiska åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 109, 2020, s. 10).

5 I sitt svar på förevarande överklagande anger Zippo att Zippo SAS under mellantiden har upphört att existera.

6 Se The American Presidency Project, tweets från den 2 mars 2018, finns på: https://www.presidency.ucsb.edu/documents/tweets-march-2–2018.

7 Se Förenta staternas federala register, proklamation 9705 av den 8 mars 2018 (Adjusting Imports of Steel Into the United States), FR-dok. 2018–05478. Dessa tullar senarelades längre fram till den 1 maj 2018 och därefter till den 1 juni 2018; se Förenta staternas federala register, proklamation nr 9711 av den 22 mars 2018 (Adjusting Imports of Steel Into the United States), FR-dok. 2018–06425, och proklamation nr 9740 av den 30 april 2018 (Adjusting Imports of Steel Into the United States), FR-dok. 2018–09841.

8 Kommissionens genomförandeförordning av den 16 maj 2018 om vissa handelspolitiska åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 122, 2018, s. 14). Till den del dessa tullar rörde motorcyklar blev de föremål för ett förfarande som utmynnade i domen av den 21 november 2024, Harley-Davidson Europe och Neovia Logistics Services International mot kommissionen ( C‑297/23 P, EU:C:2024:971).

9 Se WTO, kommittén för skyddsåtgärder, Immediate notification under Article 12.5 of the Agreement on Safeguards to the Council for Trade in Goods of proposed suspension of concessions and other obligations referred to in paragraph 2 of Article 8 of the Agreement on Safeguards, G/SG/N/12/EU/1, s. 1.

10 Se Förenta staternas federala register, proklamation 9980 av den 24 januari 2020 (Adjusting Imports of Derivative Aluminum Articles and Derivative Steel Articles Into the United States), FR-dok. 2020–01806.

11 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 maj 2014 om utövande av unionens rättigheter vid tillämpning och genomdrivande av internationella handelsregler och om ändring av rådets förordning (EG) nr 3286/94 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (EUT L 189, 2014, s. 50).

12 Se den överklagade domen, punkt 7.

13 I punkt 7 i den överklagade domen förklarar tribunalen att [b]land de åtgärder som planerades efter denna insamling angav kommissionen att det var möjligt att tillämpa tilläggsvärdetullar på produkter som omfattades av KN-nummer 96138000. Enligt min mening framgår det av handlingarna i målet i tribunalen att möjligheten att höja tullarna för de produkter som omfattas av detta KN-nummer angavs redan i det frågeformulär som publicerades på GD Handels webbplats.

14 Se den angripna förordningen, skäl 2.

15 Se den angripna förordningen, skäl 8 och 9.

16 Se den angripna förordningen, skäl 9.

17 Se artikel 1.2 i den angripna förordningen.

18 Se skäl 10 i den angripna förordningen.

19 Detta dokument registrerades som Ares(2020)1798978 och Zippo bifogade detta till sitt svar vid tribunalen.

20 Se den angripna förordningen, artikel 3.

21 Se WTO, kommittén för skyddsåtgärder, Immediate notification under Article 12.5 of the Agreement on Safeguards to the Council for Trade in Goods of propose suspension of concessions and other obligations referred to in paragraph 2 of Article 8 of the Agreement on Safeguards, G/SG/N/12/EU/2, s. 1.

22 Artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/2083 av den 26 november 2021 om tillfälligt upphävande av handelspolitiska åtgärder avseende vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater som införts genom genomförandeförordningarna (EU) 2018/886 och (EU) 2020/502 (EUT L 426, 29.11.2021, s. 41).

23 Se den överklagade domen, punkterna 44 och 45.

24 Den överklagade domen, punkterna 30 och 31.

25 Den överklagade domen, punkt 41.

26 Den överklagade domen, punkt 47.

27 Tribunalen prövade inte de övriga fyra grunder som Zippo hade åberopat, det vill säga för det första åsidosättandet av proportionalitetsprincipen, för det andra åsidosättandet av icke-diskrimineringsprincipen och principen om lika behandling, för det tredje en uppenbart oriktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna såtillvida att skälen i den angripna förordningen och de angripna åtgärderna inte innehåller en tillräcklig motivering för den berörda produkt som valts ut och för det fjärde en uppenbart oriktig bedömning av de rättsliga omständigheterna avseende Europeiska unionens WTO-skyldigheter.

28 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 53–58.

29 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 59–63.

30 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 67–71.

31 Se den överklagade domen, punkterna 72 och73.

32 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkt 67.

33 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 74–77.

34 Se, för ett liknande resonemang, den överklagade domen, punkterna 87–90.

35 I början av den första grunden för överklagandet tycks kommissionen göra gällande att Zippos femte grund faktiskt inte innefattade rätten att yttra sig, med tanke på att den grunden för överklagandet innehåller kritik mot kommissionens förfarande för informationsinsamling enligt artikel 9 i genomdrivandeförordningen sett till principen om god förvaltningssed, som återspeglas i artikel 41 i stadgan. Kommissionen kritiserar dock inte uttryckligen tribunalen för att ha dömt utöver vad som har yrkats av parterna (dispositionsprincipen) (ultra petita) vad gäller den femte grunden som Zippo hade åberopat. En extensiv tolkning av den grunden gör det under alla omständigheter möjligt att tolka Zippos argument som att de gör gällande att rätten att yttra sig har åsidosatts, med tanke på att Zippo hävdar att kommissionen borde ha underrättat dem individuellt eftersom de ifrågavarande åtgärderna riktar sig till dem.

36 Se den överklagade domen, punkt 61.

37 I överklagandet hänvisade kommissionen till punkterna 63, 65, 73 och 91 i den överklagade domen för att styrka det argumentet.

38 Se punkterna 63, 65, 67 och 72–74 i den överklagade domen.

39 Se förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna vad gäller artikel 41, som bland annat hänvisar till domen av den 21 november 1991, Technische Universität München ( C‑269/90, EU:C:1991:438, punkt 14) och domen av den 6 december 1994, Lisrestal m.fl./kommissionen ( T‑450/93, EU:T:1994:290, punkt 42) (som fastställdes efter överklagande genom dom av den 24 oktober 1996, kommissionen/Lisrestal m.fl. C‑32/95 P, EU:C:1996:402, punkt 21 och följande punkter).

40 Se dom av den 17 mars 2011, AJD Tuna ( C‑221/09, EU:C:2011:153, punkt 49) (där det fastställdes att rätten att yttra sig enligt artikel 41 i stadgan inte skulle tillämpas i förhållande till rättsakter med allmän giltighet inom den allmänna fiskepolitiken). Se även dom av den 22 juni 2023, Arysta LifeScience Great Britain/kommissionen ( C‑259/22 P, ej publicerad, EU:C:2023:513, punkterna 49 och 50), och, analogt, vad gäller lagstiftningsåtgärder, dom av den 14 oktober 1999, Atlanta/Europeiska gemenskapen ( C‑104/97 P, EU:C:1999:498, punkterna 35–38).

41 Detta förhindrar dock inte att EU-lagstiftaren, eller kommissionen som utövar delegerade befogenheter, kan välja att tilldela personer som berörs av en rättsakt med allmän giltighet rätten att yttra sig; se, i detta avseende, dom av den 22 juni 2023, Arysta LifeScience Great Britain/kommissionen ( C‑259/22 P, ej publicerad, EU:C:2023:513, punkt 51). Till exempel inom den allmänna handelspolitikens område, se artiklarna 5.10, 6.5 och 21.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21) och artiklarna 4 och 15 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1083/2013 av den 28 augusti 2013 om inrättande av bestämmelser om förfarandet för tillfälligt upphävande av tullförmåner och antagande av allmänna skyddsåtgärder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (EUT L 293, 2013, s. 16).

42 Se, analogt, dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen ( C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkterna 42–44) (där det förklaras att det i princip saknar betydelse för hur en akt klassificeras om den uppfyller vissa formkrav, men att det som behöver beaktas är den angripna åtgärdens innehåll och avsikten hos dess upphovsman).

43 Vad gäller antidumpning, se särskilt dom av den 29 mars 1979, NTN Toyo Bearing m.fl./rådet ( 113/77, EU:C:1979:91, punkt 8) (där det förklaras att en antidumpningsförordning är individanpassad för de producenter som exporterar den berörda produkten och vars uppgifter har använts under undersökningen). Se även dom av den 21 februari 1984, Allied Corporation m.fl./kommissionen ( 239/82 och 275/82, EU:C:1984:68, punkterna 11 och 12) (där det i punkt 12 förklaras att rättsakter om införande av antidumpningstullar är av beskaffenhet att direkt och personligen beröra de producent- och exportföretag som kan visa att de utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller att de berörts av de föregående undersökningarna). När det gäller restriktiva åtgärder, se särskilt dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 241–244) och dom av den 23 april 2013, Gbagbo m.fl./rådet ( C‑478/11 P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258, punkterna 56) (i den sistnämnda domen förklaras att de kan nämligen betraktas både som rättsakter med allmän giltighet – då de innehåller ett allmänt och abstrakt förbud för en grupp särskilda personer mot att bland annat ställa penningmedel och ekonomiska resurser till förfogande för personer och enheter vilkas namn återfinns i förteckningarna i bilagorna – och som en rad individuella beslut i förhållande till dessa personer och enheter).

44 Se, till exempel, dom av den 27 juni 1991, Al-Jubail Fertilizer/rådet ( C‑49/88, EU:C:1991:276, punkt 17) (där det slås fast att rätten att yttra sig kan behöva gälla även i en situation där den tillämpliga EU-lagstiftningen inte föreskriver den möjligheten).

45 Se, analogt, dom av den 6 oktober 1982, Alusuisse Italia/rådet och kommissionen ( 307/81, EU:C:1982:337, punkt 9) (där det förklaras att en antidumpningsförordning generellt sett är tillämplig på import av alla produkter från ett visst land, med vissa undantag för samtliga personer som inte uttryckligen namnges i förordningen för en viss tull).

46 Se den överklagade domen, punkterna 69 (där det förklaras att de aktuella motåtgärderna inte riktar sig mot Zippo) och 72 (där det konstateras att dessa åtgärder inte vidtas efter ett individuellt förfarande riktat mot de produkter som berörs av åtgärden).

47 Se, bland annat dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet ( C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 83 och där angiven rättspraxis) (där det förklaras att rätten att yttra sig innebär ett krav på att de personer till vilka ett beslut som på ett påtagligt sätt påverkar deras intressen riktar sig ska ges tillfälle att framföra sina synpunkter).

48 Se den överklagade domen, punkt 29.

49 Som kommissionen mycket riktigt har framhållit gällde samtliga mål som tribunalen hänvisade till i punkterna 61–65 i den överklagade domen omständigheter där det gällde individuella förfaranden. Ingen av dessa domar ger således stöd för ståndpunkten att rätten att yttra skulle kunna utlösas enbart för att det förekommer negativa effekter. Domen av den 5 november 2014, Mukarubega ( C‑166/13, EU:C:2014:2336), gällde ett individuellt förfarande för återvändande av en tredjelandsmedborgare vars vistelse är olaglig; domen av den 4 juni 2020, EEAS/De Loecker ( C‑187/19 P, EU:C:2020:444), gällde ett individuellt beslut avseende förflyttning av en av Europeiska utrikestjänstens tillfälligt anställda i tjänstens intresse; domen av den 21 december 2021, Algebris (UK) och Anchorage Capital Group/SRB ( C‑934/19 P, EU:C:2021:1042), gällde ett beslut om resolution av Banco Popular, vilket således kunde sägas vara riktat till denna juridiska person men därefter överklagades av en tredje part som således inte hade någon rätt att yttra sig, och slutligen dom av den 18 juni 2014, Spanien/kommissionen ( T‑260/11, EU:T:2014:555), gällde slutligen ett beslut som riktade sig till Konungariket Spanien.

50 Den överklagade domen, punkt 74.

51 Den överklagade domen, punkt 75.

52 Den överklagade domen, punkt 76.

53 Se genomdrivandeförordningen, skäl 8.

54 Se dom av den 14 oktober 1999, Atlanta/Europeiska gemenskapen ( C‑104/97 P, EU:C:1999:498, punkterna 34 och 35). Se även förslag till avgörande av generaladvokat Mischo i Atlanta/Europeiska gemenskapen (C‑104/97 P, EU:C:1999:234, punkterna 57–70) (där det förklaras att situationen för en person som direkt och personligen berörs av en åtgärd skiljer sig från en situation som ger upphov till rätten till försvar, eftersom det i det sistnämnda fallet finns en specifik koppling till åtgärden som uteslutande grundas på den personliga situationen för personen i fråga) och dom av den 11 september 2002, Pfizer Animal Health/rådet ( T‑13/99, EU:T:2002:209, punkt 487) och dom av den 13 september 2023, Venezuela/rådet ( T‑65/18 RENV, EU:T:2023:529, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juni 2020, EEAS/De Loecker ( C‑187/19 P, EU:C:2020:444, punkt 69 och där angiven rättspraxis) (där det förklaras att det har till ändamål att den behöriga myndigheten ska kunna rätta till fel eller att den berörda personen ska kunna göra gällande uppgifter angående sin personliga situation, som ger stöd för att beslutet ska fattas eller att det inte ska fattas, eller att det ska ges ett visst innehåll).

56 Se bland annat dom av den 10 september 2024, Google och Alphabet/kommissionen (Google Shopping) ( C‑48/22 P, EU:C:2024:726, punkt 63).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

58 Se dom av den 21 december 2021, Aeris Invest/SRB ( C‑874/19 P, EU:C:2021:1040, punkt 51).

59 Se punkterna 73 och 74 i överklagandet, där punkterna 67, 85 och 86 i den överklagade domen kritiseras. Se även s. 3 i svaret, där det beaktas att kommissionens överklagande även omfattar ett direkt ifrågasättande av punkterna 91 och 92 i den överklagade domen.

60 Den överklagade domen, punkt 67.

61 Se artikel 11.1 FEU där det fastställs att institutionerna på lämpligt sätt ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden.

62 Se, i det avseendet, arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, Better Regulation Guidelines (SWD(2021) 305 final, punkt 1 i kapitel 2, där kommissionen förklarar att enligt artikel 11 FEU måste kommissionen utföra omfattande samråd med intressenter för att säkerställa att EU:s agerande är sammanhängande och transparent. Samråd med intressenter är ett viktigt sätt att samla in underlag för beslutsfattande. Se även meddelande från kommissionen – Mot en bättre struktur för samråd och dialog – allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter (KOM(2002) 704 slutlig, s. 15 och 16), som fastställer miniminormer för samråd där kommissionen önskar få externa berörda parter att bidra till utformningen av politiken innan kommissionsledamöterna fattar beslut.

63 Se den överklagade domen, punkterna 53–58.

64 Den överklagade domen, punkt 88.

65 Se, till exempel, den första grunden som avser åsidosättandet av proportionalitetsprincipen vid valet av den berörda produkten. För denna grund behöver det bedömas om åtgärderna var lämpliga, nödvändiga och inte gick utöver vad som var nödvändigt för att uppnå detta mål.

66 Se, analogt, dom av den 25 januari 2022, kommissionen/European Food m.fl. ( C‑638/19 P, EU:C:2022:50, punkt 154 och där angiven rättspraxis).