Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 5 september 2024

I mål C‑344/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland) genom beslut av den 30 maj 2023, som inkom till domstolen den 31 maj 2023, i målet

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden T. von Danwitz samt domarna P.G. Xuereb och A. Kumin (referent), generaladvokat: N. Emiliou, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Valsts ieņēmumu dienests, genom I. Jaunzeme, ģenerāldirektore, Europeiska kommissionen, genom M. Salyková och A. Sauka, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering

Kombinerade nomenklaturen

Kommissionens förordning nr 1798/75

Kommissionens förordning nr 1186/2009

Genomförandeförordning (EU) nr 1225/2011

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Den första frågan

Den andra frågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av dels artikel 46 a i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EUT L 324, 2009, s. 23), dels av undernummer 39269092 och 39269097 i Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 254/2000 av den 31 januari 2000 (EGT L 28, 2000, s. 16) (nedan kallad förordning 2658/87) i den lydelse som följer av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1925 av den 12 oktober 2017 (EUT L 282, 2017, s. 1) (nedan kallad KN).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Pārtikas drošības, dzīvnieku veselības un vides zinātniskais institūts BIOR (Vetenskapliga institutet för livsmedelssäkerhet, djurhälsa och miljö BIOR, Lettland) (nedan kallat BIOR) och Valsts ieņēmumu dienests (skattemyndigheten, Lettland). Målet gäller tullklassificering och fastställande av de importtullar som BIOR ska erlägga för etiketter avsedda för märkning av fisk.

3 Systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering (nedan kallat HS) inrättades genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, som ingicks i Bryssel den 14 juni 1983, inom ramen för Världstullorganisationen (WCO), och godkändes, tillsammans med sitt ändringsprotokoll av den 24 juni 1986, på Europeiska ekonomiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 87/369/EEG av den 7 april 1987 (EGT L 198, 1987, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3). De förklarande anmärkningarna till HS utarbetas av WCO i enlighet med bestämmelserna i nämnda konvention.

4 Enligt artikel 3.1 a i den ovannämnda konventionen förbinder sig varje fördragsslutande part att se till att dess tulltaxenomenklatur och statistiska nomenklaturer överensstämmer med HS, för det första genom att använda alla nummer och undernummer i HS, utan tillägg eller förändring, och därtill hörande nummerkoder, för det andra genom att tillämpa de allmänna bestämmelserna för tolkning av HS, samt alla anmärkningar till avdelningar, kapitel och undernummer utan att ändra omfattningen och, för det tredje, genom att följa ordningen i HS-numren.

5 I regel 3 i de allmänna bestämmelserna för tolkning av HS föreskrivs följande:

6 I den förklarande anmärkningen till regel 3 b i de allmänna bestämmelserna för tolkning av HS anges följande:

7 De förklarande anmärkningarna till nummer 392690 i HS har följande lydelse:

8 Såsom framgår av artikel 1.1 i förordning nr 2658/87 reglerar KN, som upprättats av Europeiska kommissionen, tullklassificeringen av varor som importeras till Europeiska unionen. I denna nomenklatur återges de nummer och de sexsiffriga undernummer som finns i HS, medan det genom den sjunde och åttonde siffran skapas ytterligare undernummer som är specifika för KN.

9 Enligt artikel 12.1 i förordning nr 2658/87 ska kommissionen varje år genom en förordning anta en fullständig version av KN, tillsammans med tullsatser enligt artikel 1, i dess lydelse efter de åtgärder som har vidtagits av Europeiska unionens råd eller kommissionen. Denna förordning ska senast den 31 oktober offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och ska tillämpas från och med den 1 januari påföljande år.

10 I de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN, som återfinns i den första delen av avsnitt I A i del 1 i KN, föreskrivs följande:

11 Del 2 i KN, med rubriken Tulltaxan, innehåller bland annat avdelning VII, med rubriken Plaster och plastvaror; gummi och gummivaror. Kapitel 39 i denna avdelning har rubriken Plaster och plastvaror.

12 Anmärkning 1 till detta kapitel 39 har följande lydelse:

13 I nämnda kapitel 39 ingår följande nummer och undernummer i HS:

14 Artikel 3 i rådets förordning (EEG) 1798/75 av den 10 juli 1975 om import med befrielse från tull enligt den gemensamma tulltaxan av läromedel och material för vetenskapliga och kulturella ändamål (EGT L 184, 1975, s. 1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1027/79 av den 8 maj 1979 (EGT L 134, 1979, s. 1) (nedan kallad förordning nr 1798/75) hade följande lydelse:

15 I skälen 2 och 3 i förordning nr 1186/2009 anges följande:

16 Artikel 1 i förordningen har följande lydelse:

17 Kapitel XI i förordningen har rubriken Undervisningsmateriel, vetenskaplig materiel och kulturell materiel, vetenskapliga instrument och apparater och omfattar artiklarna 42–52.

18 I artikel 43 i samma förordning stadgas följande:

19 I artikel 44 i förordning nr 1186/2009 föreskrivs följande:

20 Artikel 46 a i denna förordning har följande lydelse:

21 Artikel 5 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1225/2011 av den 28 november 2011 för artiklarna 42–52, 57 och 58 i [förordning 1186/2009] (EUT L 314, 2011, s. 20) ingår i denna genomförandeförordnings kapitel IV som har rubriken Särskilda bestämmelser om tullfri införsel av vetenskapliga instrument och apparater enligt artiklarna 44 och 46 i [förordning nr 1186/2009]. I nämnda artikel föreskrivs följande:

22 Klaganden i det nationella målet, BIOR, har importerat etiketter av typen T‑bar tag, streamer tag, Standard anchor t-bar tag och tagging applicators. Det rör sig om etiketter täckta med plast eller tillverkade av polyetylentrådar, som är avsedda att fästas på levande fiskar för att observera deras vandring och tillväxt inom ramen för vetenskaplig forskning (nedan kallade de aktuella etiketterna).

23 I juni 2018 deklarerade BIOR att de aktuella etiketterna omfattades av undernummer 39269092 i KN i sin egenskap av [a]ndra plastvaror samt varor av andra material enligt nr 3901–3914 som är [t]illverkade av duk. BIOR gjorde gällande att etiketterna var vetenskapliga instrument eller apparater som importerats uteslutande för icke-kommersiella ändamål. Med hänsyn till denna klassificering befriades de nämnda etiketterna från tull.

24 Genom beslut av den 20 november 2018 klassificerade skattemyndigheten etiketterna enligt undernummer 39269097 i KN såsom [a]ndra plastvaror samt varor av andra material enligt nr 3901–3914 som inte är [t]illverkade av duk, med en tullsats på 6,5 procent. Som skäl angavs att etiketterna inte kunde anses som ett vetenskapligt instrument eller apparat i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009, eftersom etiketterna är avsedda för märkning av det föremål som är aktuellt i den vetenskapliga studien och gör det möjligt att erhålla nödvändig information för forskningen men som inte gör det möjligt att genomföra de specifika moment som vanligtvis genomförs med hjälp av instrument. Genom detta beslut påförde skattemyndigheten därför BIOR tull på 612,20 euro för de ovannämnda varorna och mervärdesskatt på 128,56 euro jämte en förseningsavgift.

25 BIOR överklagade beslutet och yrkade att det skulle ogiltigförklaras i syfte att beviljas befrielse från importtullar för de aktuella etiketterna. Genom dom av den 18 september 2020 biföll Administratīvā apgabaltiesa (Regionala förvaltningsdomstolen, Lettland) överklagandet och ogiltigförklarade beslutet samt beviljade befrielse från tull. Nämnda domstol fann att etiketterna kunde betraktas som vetenskapliga instrument i den mening som avses i artikel 44 och artikel 46 a i förordning nr 1186/2009, då etiketterna uteslutande användes för vetenskapliga och icke-kommersiella ändamål.

26 Skattemyndigheten överklagande denna dom till Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen, Lettland), som är hänskjutande domstol, och gjorde gällande att Administratīvā apgabaltiesa (Regionala förvaltningsdomstolen) gjort en felaktig tolkning av omfattningen av den befrielse från importtullar som kan beviljas enligt artikel 44 i förordning nr 1186/2009, jämförd med artikel 46 a i samma förordning. Enligt skattemyndigheten är de aktuella etiketterna av enbart informativ karaktär och kan inte betraktas som instrument i den mening som avses i dessa bestämmelser. Nämnda tullbefrielse ska för övrigt tolkas strikt enligt domstolens praxis.

27 BIOR har hävdat att utan märkning av fiskar är det inte möjligt för den vetenskapliga världen att studera varken dessa djurs vandring, deras överlevanderatio eller deras tillväxt. De aktuella etiketterna måste därför betraktas som instrument avsedda för märkning av vetenskapliga forskningsobjekt då de, på grund av sina objektiva tekniska egenskaper och de resultat som de gör det möjligt att erhålla, i huvudsak eller uteslutande lämpar sig för vetenskapliga aktiviteter. BIOR har för övrigt gjort gällande att etiketterna uteslutande importerats för icke kommersiella ändamål, något som skattemyndigheten inte har bestridit.

28 Den hänskjutande domstolen har påpekat att BIOR och skattemyndigheten är oeniga om huruvida de aktuella etiketterna ska klassificeras enligt undernummer 39269092 eller 39269097 i KN. Nämnda domstol har emellertid preciserat att eftersom samma tullsats ska tillämpas på båda dessa undernummer är frågan av underordnad betydelse. Den avgörande faktorn är i stället om etiketterna omfattas av begreppet vetenskapligt instrument eller apparat i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009, ett begrepp som ännu inte tolkats av domstolen.

29 Den hänskjutande domstolen har emellertid angett att EU-domstolen tolkat detta begrepp i ett sammanhang som innefattade förordning nr 1798/75. I sistnämnda förordning föreskrevs, till skillnad från vad som är fallet i artikel 44 i förordning nr 1186/2009, ett ytterligare villkor för tullbefrielse, nämligen att vetenskapligt likvärdiga instrument och apparater inte tillverkas inom gemenskapen.

30 Den hänskjutande domstolen har inledningsvis påpekat att det följer av rättspraxis från domen av den 26 juni 1986, Nicolet Instrument ( 203/85, EU:C:1986:269, punkt 21), att med ett instruments objektiva tekniska egenskaper avses sådana egenskaper som finns till följd av detta instruments konstruktion eller som uppkommer vid anpassning av detsamma för att uppnå högre prestanda än vad som normalt krävs för industriellt eller kommersiellt bruk.

31 Vidare följer det av dom av den 2 februari 1978, Universiteitskliniek ( 72/77, EU:C:1978:21, punkt 15), dom av den 29 januari 1985, Gesamthochschule Duisburg ( 234/83, EU:C:1985:30, punkt 27) och dom av den 21 januari 1987, Control Data Belgien/kommissionen ( 13/84, EU:C:1987:16, punkt 16), att kriteriet enligt vilket det aktuella instrumentet eller apparaten – för att betraktas som ett vetenskapligt instrument eller apparat – måste lämpa sig, i huvudsak eller uteslutande, för vetenskapliga aktiviteter på grund av sina objektiva tekniska egenskaper och de resultat som apparaten eller instrumentet gör det möjligt att erhålla, innebär endast ett krav på att instrumentet i första hand ska vara lämpat för vetenskapliga aktiviteter. Det faktum att instrumentet, förvisso i andra hand, även kan vara lämpat för andra ändamål såsom industriell verksamhet utgör inte en grund för diskvalificering.

32 Slutligen följer det av rättspraxis från dom av den 10 november 1983, Gesamthochschule Essen ( 300/82, EU:C:1983:324, punkt 15) och dom av den 26 januari 1984, Ludwig-Maximilians-Universität München ( 45/83, EU:C:1984:31, punkterna 11, 12 och 14), att ett föremål som till själva sin art inte är ett forskningsmedel, utan ett redskap för att bedriva vetenskaplig forskning, inte kan anses utgöra ett vetenskapligt instrument eller apparat, medan föremål som genom sin egen tekniska struktur och funktion direkt fungerar som redskap för vetenskaplig forskning kan omfattas av detta begrepp.

33 Frågan uppstår emellertid huruvida den rättspraxis som nämns i punkterna 30–32 ovan är tillämplig i förevarande fall. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende erinrat om att enligt domstolens praxis, kan den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller tillmätas större betydelse än övriga språkversioner. De aktuella bestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på unionens samtliga språk.

34 Den hänskjutande domstolen har påpekat att begreppen instrument och apparat i vardagligt språkbruk har olika betydelser på tyska, engelska, franska respektive lettiska. Vad gäller uttrycket apparat uppstår frågan om den ska definieras såsom en teknisk anordning, ett redskap eller en utrustning som fyller en funktion eller snarare som en mängd tekniska komponenter, redskap eller beståndsdelar som fyller en sådan funktion. Begreppet instrument kan å sin sida tolkas brett såsom ett redskap eller ett medel som kan användas för att utföra ett arbete eller en konkret uppgift. Det kan även tolkas restriktivt genom att uppställa som ytterligare krav att detta redskap eller detta medel ska användas för att utföra konkreta moment som vanligtvis utförs med hjälp av instrument.

35 Mot denna bakgrund beslutade Augstākā tiesa (Senāts) (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

36 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 46 a i förordning nr 1186/2009 ska tolkas så, att etiketter täckta med plast eller tillverkade av polyetylentrådar och som, på grund av sin egen tekniska struktur och funktion, tjänar som medel för vetenskaplig forskning genom att vara fästa på levande fiskar för att observera deras vandring och tillväxt, omfattas av begreppen instrument eller apparat som kan kvalificeras som vetenskapliga enligt denna bestämmelse.

37 I artikel 46 a i förordning nr 1186/2009 definieras vetenskapligt instrument eller apparat som varje instrument eller apparat som, på grund av sina objektiva tekniska egenskaper och de resultat som apparaten eller instrumentet gör det möjligt att erhålla, i huvudsak eller uteslutande lämpar sig för vetenskapliga aktiviteter.

38 Det ska inledningsvis utrönas om de aktuella etiketterna kan kvalificeras som instrument eller apparat i den mening som avses i denna bestämmelse.

39 Det har härvid konstateras att det varken i förordning nr 1186/2009 eller i genomförandeförordning nr 1225/2011 ges någon definition av begreppen instrument eller apparat. Det görs inte heller någon hänvisning till nationell rätt i detta avseende.

40 Det framgår av fast praxis att fastställande av betydelse och räckvidd för sådana uttryck som inte definierats i unionsrätten och för vilka det inte görs någon hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar ska ske i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 maj 2022, DSR – Montagem e Manutenção de Ascensores e Escadas Rolantes, C‑218/21, EU:C:2022:355, punkt 29, och dom av den 22 februari 2024, Randstad Empleo m.fl., C‑649/22, EU:C:2024:156, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

41 Begreppet apparat ska i enlighet med sin normala betydelse i vanligt språkbruk förstås som en sammansättning av olika delar som är avsedda att fungera tillsammans eller en mängd tekniska komponenter som är organiserade till en helhet som är mer komplett än ett verktyg och som har en funktion. Med hänsyn till vad som framgår av begäran om hänskjutande kan de aktuella etiketterna inte anses utgöra en sådan sammansättning av olika delar eller en dylik mängd tekniska komponenter. Etiketterna kan därför inte anses omfattas av detta uttryck.

42 Begreppet instrument betecknar vidare, enligt dess normala betydelse i vanligt språkbruk, ett tillverkat verktyg eller ett föremål som gör det möjligt att utföra ett arbetsmoment. Begreppet är således tillräckligt vittomfattande för att kunna täcka de aktuella etiketterna vilka, enligt den hänskjutande domstolens uppgifter, är ett tillverkat verktyg eller föremål som används för märkning av levande fiskar.

43 Vad gäller det sammanhang i vilket begreppet instrument används i de föreskrifter som uttrycket ingår i, påpekar domstolen att enligt artikel 44.1 i förordning nr 1186/2009 ska vetenskapliga instrument beviljas befrielse från importtullar när de importeras uteslutande för icke-kommersiella ändamål.

44 Enligt fast rättspraxis inom området för mervärdesskatt, vilken även äger tillämplighet för importtullar, ska uttryck som används för att beskriva undantag från skatteplikt tolkas restriktivt, eftersom dessa undantag innebär ett avsteg från den allmänna princip enligt vilken mervärdesskatt ska betalas för varje varuleverans och tillhandahållande av tjänst som utförs av en beskattningsbar person mot vederlag (dom av den 19 juli 2012, Lietuvos geležinkeliai, C‑250/11, EU:C:2012:496, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

45 I motsats till vad kommissionen har gjort gällande i sitt skriftliga yttrande, kan inte det förhållandet att uttrycket any används precis före uttrycket instrument i den engelska språkversionen av artikel 46 a i förordning nr 1186/2009 åberopas som stöd för en vid tolkning av begreppet instrument. Andra språkversioner av denna bestämmelse – bland annat den tyska och den franska språkversionen i vilka det hänvisas till diejenigen Instrumente respektive un instrument – innehåller inte något uttryck som motsvarar any. I enlighet med fast rättspraxis kan den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till sammanhanget och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 21 mars 2024, Cobult, C‑76/23, EU:C:2024:253, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

46 Domstolen har emellertid redan slagit fast att begreppet vetenskapliga instrument i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning nr 1798/75 ska tolkas så, att det omfattar utrustning som inte används som ett föremål, utan som ett verktyg för vetenskaplig forskning, det vill säga när forskningen utförs med hjälp av denna utrustning, så att dess roll i forskningsprocessen inte är rent passiv (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 1983, Gesamthochschule Essen, 300/82, EU:C:1983:324, punkt 15, och dom av den 26 januari 1984, Ludwig-Maximilians-Universität München, 45/83, EU:C:1984:31, punkt 11).

47 Utöver det ytterligare villkor som föreskrevs i artikel 3.1 i förordning nr 1798/75, enligt vilket befrielse från importtullar beviljas när vetenskapligt likvärdiga instrument och apparater [inte] tillverkas … inom gemenskapen”, vilket inte längre finns med i artikel 44.1 och 44.2 i förordning nr 1186/2009 och inte är ett avgörande villkor för bedömningen av begreppet ”vetenskapligt instrument”, så är lydelsen i sistnämnda bestämmelse i allt väsentligt densamma som i nämnda artikel 3.1. Det måste vidare konstateras att begreppet definieras på exakt samma sätt i artikel 3.3 i förordning nr 1798/75 och artikel 46 a i förordning nr 1186/2009. Domstolen finner därför att den rättspraxis gällande tolkningen av detta begrepp mot bakgrund av förordning nr 1798/75 som nämns i föregående punkt är relevant för definitionen av samma begrepp i den mening som avses i förordning nr 1186/2009.

48 Begreppet instrument – när instrumentet ska kvalificeras som vetenskapligt – kan därför anses täcka verktyg eller föremål som tillverkats för att genomföra en specifik aktivitet, men även utrustning som genom sin egen tekniska struktur och funktion är avsedd att fungera som medel för vetenskaplig forskning. Detta verkar vara fallet med de aktuella etiketterna som fästs på levande fiskar för att studera deras vandring och tillväxt.

49 Det sammanhang i vilket begreppet instrument används i förordning nr 1186/2009, genomförandeförordning nr 1225/2011 och i KN, liksom de syften som eftersträvas med dessa rättsakter, är i övrigt föga upplysande för att fastställa begreppets innebörd.

50 Mot denna bakgrund finner domstolen, med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, att de aktuella etiketterna omfattas av begreppet instrument i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009.

51 För att kunna kvalificeras som vetenskapligt instrument i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009 måste dessa etiketter, på grund av sina objektiva tekniska egenskaper och de resultat de gör det möjligt att erhålla, i huvudsak eller uteslutande lämpa sig för vetenskapliga aktiviteter.

52 För att avgöra om de aktuella etiketterna har objektiva tekniska egenskaper i den mening som avses i denna bestämmelse, som gör dem lämpade för vetenskapliga aktiviteter, påpekar domstolen följande. Enligt artikel 5.1 i genomförandeförordning nr 1225/2011 avses med objektiva tekniska egenskaper för ett vetenskapligt instrument sådana egenskaper som finns till följd av detta instruments … konstruktion eller som uppkommer vid anpassning av ett standardinstrument … för att uppnå högre prestanda än vad som normalt krävs för industriellt eller kommersiellt bruk.

53 I förevarande fall rör det sig om etiketter täckta med plast eller tillverkade av polyetylentrådar, som fästs på levande fiskar för att observera deras vandring och tillväxt inom ramen för vetenskaplig forskning. Det är förvisso riktigt att sådana etiketter, enligt vad som framgår av beslutet om hänskjutande, framstår som lämpade att användas för vetenskapliga aktiviteter. Etiketterna verkar emellertid inte ha sådana egenskaper som finns till följd av deras konstruktion eller som uppkommer vid anpassning av dem för att uppnå högre prestanda än vad som krävs för industriellt eller kommersiellt bruk. Såsom kommissionen i allt väsentligt har påpekat i sitt skriftliga yttrande verkar etiketter såsom de här aktuella även kunna ges en lämplig användning inom ramen för vattenbruk eller sportfiske, för industriella eller kommersiella ändamål.

54 Ett instrument som används för vetenskapliga aktiviteter ska visserligen anses vara av vetenskaplig karaktär enligt artikel 5 andra stycket i förordning nr 1225/2011. Det måste inte desto mindre konstateras att denna presumtion endast är tillämplig om det inte är möjligt att med utgångspunkt från dess objektiva tekniska egenskaper fastställa om ett instrument ska anses vara ett vetenskapligt instrument. Mot bakgrund av vad som följer av föregående punkt, framstår det emellertid som möjligt att i förevarande fall fastställa att de aktuella etiketterna inte har sådana objektiva tekniska egenskaper som gör dem lämpade för vetenskapliga aktiviteter.

55 Med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, finner EU-domstolen att de aktuella etiketterna inte har några objektiva tekniska egenskaper i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009, jämförd med artikel 5 i genomförandeförordning nr 1225/2011, som gör dem lämpade för vetenskapliga aktiviteter.

56 Även om etiketterna skulle anses ha sådana objektiva tekniska egenskaper framstår de inte, på grund av sina objektiva tekniska egenskaper och de resultat som de gör det möjligt att erhålla, i huvudsak eller uteslutande [lämpa] sig för vetenskapliga aktiviteter i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009. Domstolen erinrar om att detta krav innebär att det måste kontrolleras om det aktuella instrumentet, i första hand, är lämpat för vetenskapliga aktiviteter, det vill säga att inhämta och fördjupa vetenskaplig kunskap, utan att utesluta möjligheten att instrumentet, förvisso i andra hand, kan vara lämpat för andra ändamål, såsom industriell eller kommersiell verksamhet (se, analogt, dom av den 29 januari 1985, Gesamthochschule Duisburg, 234/83, EU:C:1985:30, punkt 27, och dom av den 21 januari 1987, Control Data Belgien/kommissionen, 13/84, EU:C:1987:16, punkt 16).

57 Mot bakgrund av vad som framgår av punkt 53 ovan, finner domstolen att de aktuella etiketterna inte verkar vara mer lämpade för vetenskapliga aktiviteter än för andra ändamål, bland annat för industriell eller kommersiell verksamhet. Etiketterna kan därför inte – återigen med förbehåll för de kontroller som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra – på grund av sina objektiva tekniska egenskaper, under förutsättning att de kan anses styrkta, och de resultat som de gör det möjligt att erhålla, anses i huvudsak eller uteslutande [lämpa] sig för vetenskapliga aktiviteter i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009.

58 Följaktligen finner domstolen, i likhet med kommissionen och skattemyndigheten och med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, att de aktuella etiketterna inte omfattas av begreppet instrument i den mening som avses i artikel 46 a i förordning nr 1186/2009.

59 Denna bedömning finner stöd i såväl den rättspraxis som nämns i punkt 44 ovan – enligt vilken uttryck som används för att beskriva befrielse från importtullar ska tolkas restriktivt – som av artikel 1 i förordning nr 1186/2009, jämförd med skäl 2 och 3 i densamma, enligt vilken befrielse från importtullar endast är berättigad [u]nder vissa klart definierade förhållanden, då det vanliga behovet av att skydda ekonomin inte föreligger på grund av de särskilda omständigheter under vilka varorna importeras.

60 Mot denna bakgrund ska den första frågan besvaras på följande sätt. Artikel 46 a i förordning nr 1186/2009 ska tolkas så, att etiketter täckta med plast eller tillverkade av polyetylentrådar och som, på grund av sin egen tekniska struktur och funktion, tjänar som medel för vetenskaplig forskning genom att vara fästa på levande fiskar för att observera deras vandring och tillväxt, omfattas inte av begreppet vetenskapligt instrument i den mening som avses i denna bestämmelse.

61 Den hänskjutande domstolen har ställt sin andra fråga för att få klarhet i huruvida KN ska tolkas så, att etiketter täckta med plast eller tillverkade av polyetylentrådar och som är fästa på levande fiskar för vetenskapliga ändamål omfattas av undernummer 39269092 i KN eller om sådana etiketter omfattas av undernummer 39269097 i samma nomenklatur.

62 Domstolen konstaterar för det första, i likhet med den hänskjutande domstolen och kommissionen, att frågan är av underordnad vikt för att avgöra målet vid den nationella domstolen. Den tillämpliga tullsatsen på var och en av dessa undernummer är nämligen densamma, det vill säga 6,5 procent.

63 Det är emellertid inte uteslutet att den hänskjutande domstolen kan behöva avgöra om skattemyndigheten gjort en korrekt tullklassificering av de aktuella etiketterna, även om detta inte har någon inverkan på den tillämpliga tullsatsen.

64 EU-domstolen erinrar för det andra om att dess uppgift inom ramen för en begäran om förhandsavgörande i fråga om tullklassificering snarare består i att ge den nationella domstolen vägledning i fråga om de kriterier vars tillämpning leder till en korrekt klassificering i KN av de aktuella varorna än i att själv utföra klassificeringen. Klassificeringen av de aktuella varorna vid tullklassificeringen följer nämligen av ett konstaterande om rent faktiska omständigheter, vilket det inte ankommer på EU-domstolen att göra inom ramen för en begäran om förhandsavgörande (dom av den 27 april 2023, X och Inspecteur van de Belastingdienst Douane, C‑107/22, EU:C:2023:346, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

65 Enligt regel 1 i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN ska tullklassificeringen av varor bestämmas med ledning av lydelsen av numren, anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen i KN, varvid lydelsen av avdelningarnas, kapitlens eller underkapitlens rubriker endast är vägledande. Det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor ska, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, i allmänhet vara varornas objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i texten till numret i KN och i anmärkningar till avdelningar och kapitel (dom av den 27 april 2023, X och Inspecteur van de Belastingdienst Douane, C‑107/22, EU:C:2023:346, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

66 Domstolen har dessutom vid upprepade tillfällen slagit fast att även om de förklarande anmärkningarna till såväl HS som KN inte är bindande utgör de viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma tulltaxan och ger i denna egenskap giltiga tolkningsdata för densamma (dom av den 27 april 2023, X och Inspecteur van de Belastingdienst Douane, C‑107/22, EU:C:2023:346, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

67 Det följer av lydelsen i nummer 3926 i KN att numret omfattar [a]ndra plastvaror samt varor av andra material enligt nr 3901–3914.

68 Ordet plast definieras i anmärkning 1 till kapitel 39 i KN som sådana material enligt nr 3901–3914 som kan eller har kunnat formas (antingen i polymerisationsögonblicket eller i ett senare stadium) under yttre påverkan (vanligen av värme och tryck, i vissa fall i närvaro av ett lösningsmedel eller ett mjukningsmedel) genom gjutning, strängsprutning, valsning eller någon annan process till former som bibehålls när den yttre påverkan upphör.

69 Det finns inget i beslutet om hänskjutande som föranleder några tvivel om att de aktuella etiketterna ska klassificeras enligt nr 3926 i KN, i enlighet med definitionen i anmärkning 1 till kapitel 39 i KN.

70 Det ankommer inte desto mindre på den hänskjutande domstolen att, såsom kommissionen har gjort gällande i sitt skriftliga yttrande, kontrollera huruvida etiketterna av typen streamer tag utöver polyetylentråden även har en metallkrok avsedd för att fästa dem på fiskarna. Om så är fallet ska etiketterna tullklassificeras med tillämpning av den allmänna regeln 3 för tolkning av KN.

71 I regel 3 a i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN anges att det nummer som har den mest specificerade varubeskrivningen ska tillämpas framför ett HS-nummer som har en mer allmän varubeskrivning. När det i vart och ett av två eller flera tulltaxenummer anges endast en del av de material eller ämnen som ingår i en blandning eller i en sammansatt vara ska dock dessa tulltaxenummer anses ha en lika specificerad varubeskrivning. När det gäller etiketter som utöver polyetylentråden även har en metallkrok konstaterar domstolen att de två delarna av dessa etiketter består av material eller ämnen som inte omfattas av samma KN-nummer varför dessa tulltaxenummer anses ha en lika specificerad varubeskrivning. Tullklassificering enligt denna allmänna regel framstår därför inte som möjlig.

72 Om den hänskjutande domstolen kommer fram till att så faktiskt är fallet ska regel 3 b i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN tillämpas vid tullklassificeringen av etiketterna av typen streamer tag. Enligt denna regel ska blandningar, varor som består av olika material eller är sammansatta av olika beståndsdelar …, vilka inte kan klassificeras med ledning av regel 3 a [i de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN], … såvitt möjligt klassificeras som om de bestod av det material eller den beståndsdel som ger blandningen, varan eller satsen dess huvudsakliga karaktär.

73 En varas huvudsakliga karaktär kan fastställas genom att ställa sig frågan huruvida den nämnda varan skulle behålla sina karaktäristiska egenskaper om den berövades den ena eller den andra av dessa beståndsdelar. Såsom anges i punkt VIII i den förklarande anmärkningen till regel 3 b i de allmänna bestämmelserna för tolkning av HS, som motsvarar den allmänna regeln 3 b för tolkning av KN, kan den faktor som bestämmer den huvudsakliga karaktären alltefter varuslaget framgå av exempelvis materialets eller beståndsdelens beskaffenhet, volym, kvantitet, vikt, värde eller betydelse i förhållande till varans användning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2023, PR Pet, C‑24/22, EU:C:2023:507, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

74 Om metallkroken på etiketterna av typen streamer tag, såsom kommissionen har hävdat, enbart tjänar till att fästas på fiskens kropp konstaterar domstolen att de polyetylentrådar som etiketterna är tillverkade av ger etiketterna dess huvudsakliga karaktär. De bör därför, i enlighet med den allmänna regeln 3 b för tolkning av KN, klassificeras enligt nr 3926 i KN, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

75 Om så är fallet bör den hänskjutande domstolen kontrollera, mot bakgrund av den allmänna regeln 1 för tolkning av KN och den rättspraxis som omnämns i punkterna 64–66 ovan, under vilket undernummer till nr 3926 i KN de aktuella etiketterna kan klassificeras med hänsyn till deras objektiva kännetecken och egenskaper. Det ska preciseras att beslutet om hänskjutande inte innehåller några uppgifter som kan motivera att etiketterna klassificeras enligt ett annat undernummer än undernummer 39269097 i KN med rubriken Andra.

76 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras på följande sätt. Etiketter täckta med plast eller tillverkade av polyetylentrådar och som är fästa på levande fiskar för vetenskapliga ändamål omfattas av undernummer 39269097 i KN. Detta gäller dock under förutsättning att etiketterna antingen uteslutande består av plast i den mening som avses i anmärkning 1 till kapitel 39 i KN eller att plasten ger dem deras huvudsakliga karaktär om det rör sig om blandningar, varor som består av olika material eller är sammansatta av olika beståndsdelar i den mening som avses i den allmänna regeln 3 b för tolkning av KN, vilka inte kan klassificeras med ledning av allmän regel 3 a.

77 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: lettiska.