Domstolens dom (tionde avdelningen) den 19 juni 2025

I mål C‑785/23, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien) genom beslut av den 18 december 2023, som inkom till domstolen den 19 december 2023, i målet

DOMSTOLEN (tionde avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden D. Gratsias samt domarna E. Regan (referent) och B. Smulders, generaladvokat: M. Szpunar, justitiesekreterare: handläggaren R. Stefanova-Kamisheva,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 24 januari 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Direktor na Direktsia Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika Sofia pri Tsentralno upravlenie na Natsionalna agentsia za prihodite, genom M. Bakalova och E. Pavlova, Bulgarian posts EAD, genom V.D. Gerdzhikov och M. Peneva, advokati, Europeiska kommissionen, genom M. Herold, M. Ilkova och J. Szczodrowski, samtliga i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2006/112

Direktiv 97/67

Bulgarisk rätt

ZDDS

Tillämpningsföreskrifterna till mervärdesskattelagen

ZPU

Kompletterande bestämmelser till ZPU

Förordningen om regler för fastställande och tillämpning av priset för samhällsomfattande posttjänster

Regler för samhällsomfattande posttjänsters kvalitet och effektivitet.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

Prövning av tolkningsfrågorna

Upptagande till prövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 132 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1) och av artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 (EUT L 52, 2008, s. 3) (nedan kallat direktiv 97/67).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Direktor na Direktsia Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika Sofia pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite (chefen för enheten Överklagande och praxis i skatteärenden och socialförsäkringsärenden i Sofia vid den nationella skattemyndighetens centralförvaltning, Bulgarien) (nedan kallad Direktor) och Bulgarian posts EAD. Målet rör ett ändringsbeslut avseende ett mervärdesskattetillägg som riktats mot detta bolag för perioden mellan den 1 januari och den 31 december 2015.

3 Avdelning IX i detta direktiv, med rubriken Undantag från skatteplikt, innehåller kapitel 2, med rubriken Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset. Därunder återfinns artikel 132 som har följande lydelse:

4 Skäl 15 i direktiv 97/67 har följande lydelse:

5 I artikel 2 i detta direktiv föreskrivs följande:

6 I artikel 3 i detta direktiv anges följande:

7 Artikel 5.1 andra strecksatsen i direktivet har följande lydelse:

8 I artikel 12 i direktiv 97/67 föreskrivs följande:

9 I artikel 49.2 i Zakon za danak varhu dobavenata stoynost (mervärdesskattelagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad ZDDS), föreskrivs att tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänster på de villkor och på det sätt som föreskrivs i Zakon za poshtenskite uslugi (lagen om posttjänster) (nedan kallad ZPU) utgör ett tillhandahållande som är undantaget från skatteplikt.

10 I artikel 43.2 i Pravilnik za prilagane na Zakona za danak varhu dobavenata stoynost (tillämpningsförordning för mervärdesskattelagen), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

11 Artikel 15 i ZPU har, i den version som gäller i det nationella målet, följande lydelse:

12 I artikel 21.1 i denna lag, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

13 Artikel 24 i denna lag har, i den version som gäller i det nationella målet, följande lydelse:

14 Artikel 32 i samma lag har, i den version som gäller i det nationella målet, följande lydelse:

15 I artikel 33.1 i ZPU, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

16 I artikel 34.1 i denna lag, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

17 Artikel 36.1 och 36.2 i nämnda lag har, i den version som gäller i det nationella målet, följande lydelse:

18 I artikel 38 i samma lag, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

19 Artikel 66 ZPU har, i den version som gäller i det nationella målet, följande lydelse:

20 I Dopalnitelni razporedbi kam ZPU (kompletterande bestämmelser till ZPU), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, föreskrivs följande:

21 Avsnitt II i Naredba za opredelyane na pravila za obrazuvane i prilagane na tsentata na universalnata poshtenska usluga (förordning om regler för fastställande och tillämpning av priset för samhällsomfattande posttjänster), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, med rubriken Regler för prisbildning per typ av samhällsomfattande posttjänster, innehåller en artikel 4.1 i vilken följande föreskrivs:

22 Artikel 14 i denna förordning har, i den version som gäller i det nationella målet, följande lydelse:

23 Normativi za kachestvo na universalnata poshtenska usluga i efikasnostta na obsluzhvane (regler för samhällsomfattande posttjänsters kvalitet och effektivitet), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, antogs genom tillsynsnämndens beslut nr 655 av den 14 juli 2011, vilket offentliggjordes i DV nr 64 av den 19 augusti 2011.

24 Artikel 8 i dessa regler, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, med rubriken Kvalitetsnormer för insamling av postförsändelser och postpaket, har följande lydelse:

25 I artikel 9 i nämnda regler, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, med rubriken Kvalitetsnormer för att post- och postpaket ska delas ut på ett korrekt sätt, föreskrivs följande:

26 Bulgarian posts är ett bolag bildat enligt bulgarisk rätt som innehar en individuell licens för att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster i hela Bulgarien.

27 I egenskap av tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster är detta bolag skyldigt att betala mervärdesskatt och utför inom ramen för sin ekonomiska verksamhet transaktioner som ger rätt att dra av mervärdesskatten.

28 Vid en skattekontroll konstaterades att Bulgarian posts, under en period som inte närmare har angetts av den hänskjutande domstolen, hade deklarerat tillhandahållandet av vissa tjänster som en del av den samhällsomfattande posttjänsten, vilken var undantagen från mervärdesskatteplikt i den mening som avses i ZDDS.

29 Enligt den avdelning som genomförde skattekontrollen kunde de berörda tjänsterna emellertid inte anses utgöra en del av den samhällsomfattande posttjänsten. Vissa av dem motsvarar nämligen inte definitionen av denna tjänst, i ZPU, i den lydelse som var tillämplig i det nationella målet. Andra tjänster föreskrivs i avtal som innehåller klausuler som syftar till dels att ta hänsyn till de berörda kundernas särskilda behov, såsom platsen för hämtning av försändelserna, platsen för utdelning, insamlingsfrekvens och öppettider, dels att på dessa kunder tillämpa priser som är lägre än dem som godkänts av tillsynsnämnden.

30 Den avdelning som genomförde skattekontrollen fattade därför den 3 augusti 2021 ett ändringsbeslut avseende mervärdesskatt genom vilket Bulgarian posts ålades att betala ytterligare mervärdesskatt jämte ränta.

31 Bulgarian posts väckte talan mot detta beslut till Administrativen sad Sofia-grad (Förvaltningsdomstolen i Sofia stad, Bulgarien), som biföll talan och upphävde ändringsbeslutet.

32 Enligt den hänskjutande domstolen går det inte att fastställa typen av de aktuella posttjänsterna mot bakgrund av att försändelserna samlas in utanför inlämningsställena på särskilda villkor och bland annat till ett pris som understiger det pris som godkänts av tillsynsnämnden. Att en stor del av dessa tjänster tillhandahölls offentligrättsliga organ, så att dessa skulle kunna fullgöra sina uppdrag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, skulle däremot kunna ligga till grund för slutsatsen att dessa tjänster inte var avsedda att tillgodose dessa organs särskilda behov och att de följaktligen kunde omfattas av den undantagsordning som föreskrivs i artikel 49.2 ZDDS.

33 Skattemyndigheten överklagade domen i första instans till Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen, Bulgarien), som är den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstolen anser att även om vissa av domstolens domar avseende tillhandahållande av samhällsomfattande posttjänster innehåller uppgifter som är relevanta för utgången i det mål som den har att avgöra, skiljer sig omständigheterna i dessa domar från dem som är i fråga i det förevarande målet och att det mot bakgrund av dessa domar därför inte är möjligt att besvara samtliga frågor som den har att avgöra.

34 Den hänskjutande domstolen har bland annat påpekat att den tjänst som Bulgarian posts tillhandahåller inte är identisk med den tjänst som var aktuell i domen av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis ( C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860), vilken avsåg formell delgivning av handlingar från domstolar och förvaltningsmyndigheter enligt särskilda bestämmelser i tysk rätt. Den hänskjutande domstolen undrar därför i vilken mån den lösning som valdes i den domen är relevant för utgången i det mål som den har att avgöra, med hänsyn till att de individuella avtal som Bulgarian posts har ingått inte uteslutande har ingåtts med offentligrättsliga organ och inte avser delgivning av rättegångshandlingar och förvaltningsåtgärder.

35 Med detta sagt har den hänskjutande domstolen emellertid påpekat att det av domen av den 23 april 2009, TNT Post UK ( C‑357/07, EU:C:2009:248), framgår att det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i artikel 13 A.1 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1), vars lydelse återges identiskt i artikel 132 i direktiv 2006/112, inte är tillämpligt på alla tjänster som tillhandahålls av tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster och som inte uttryckligen undantas från tillämpningsområdet för denna bestämmelse, oberoende av deras inneboende karaktär. I denna dom preciseras emellertid att tjänster som tillhandahålls av en sådan tjänsteleverantör och för vilka villkoren har förhandlats fram individuellt inte kan undantas från skatteplikt, eftersom dessa tjänster till sin natur svarar mot de berörda användarnas särskilda behov.

36 I detta sammanhang vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det kan anses att de posttjänster som är aktuella i det nationella målet tillgodoser de berörda användarnas särskilda behov och huruvida de därmed inte kan undantas från skatteplikt på grund av att de avtal som ingåtts individuellt för att erhålla dessa tjänster innehåller ett eller flera av följande villkor:

37 Mot denna bakgrund beslutade Varhoven administrativen sad (Högsta förvaltningsdomstolen) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande frågor till domstolen:

38 Bulgarian posts har i huvudsak gjort gällande att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till sakprövning, eftersom de, för det första, grundar sig på en felaktig premiss, nämligen att innehållet i de avtal om posttjänster som är aktuella i det nationella målet och de allmänna försäljningsvillkoren har prövats av skattemyndigheten och under domstolsförfarandet. För det andra har ett stort antal av dessa avtal, liksom i det mål som gav upphov till domen av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis ( C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860), ingåtts med rättsliga och administrativa myndigheter, varför domstolens tolkning i den domen kan överföras på de aktuella omständigheterna, vilket innebär att en ny tolkning av artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 inte är nödvändig.

39 Av detta följer, för det första, att EU-domstolen, i och med att den endast är behörig att tolka eller pröva giltigheten av en unionsrättsakt, alltså inte kan kontrollera riktigheten av de uppgifter om de faktiska omständigheterna som har lämnats av den nationella domstolen och inte heller i sak pröva påståenden som förts fram av vissa parter i syfte att bestrida relevansen av de faktiska förutsättningar som den hänskjutande domstolen har beskrivit i begäran om förhandsavgörande (dom av den 29 juli 2024, Banco BPN/BIC Português m.fl., C‑298/22, EU:C:2024:638, punkt 31).

40 Det saknas följaktligen anledning att uttala sig om Bulgarians posts synpunkter på den premiss som ligger till grund för de tolkningsfrågor som ställts till domstolen.

41 För det andra följer det av fast rättspraxis att en nationell domstol enligt artikel 267 FEUF har en mycket vittgående möjlighet att hänskjuta en fråga till EU-domstolen, om den bedömer att det i ett mål som pågår vid den har uppkommit frågor som kräver ett avgörande avseende tolkningen av unionsrätten. Att det föreligger fast rättspraxis avseende en viss unionsrättslig fråga kan således förvisso föranleda EU-domstolen att meddela ett beslut med stöd av artikel 99 i rättegångsreglerna, men förekomsten av sådan fast rättspraxis påverkar inte på något sätt frågan huruvida en begäran om förhandsavgörande kan upptas till prövning för det fall en nationell domstol beslutar att inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning begära ett sådant avgörande av EU-domstolen med stöd av nämnda artikel 267 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2014, Mascolo m.fl., C‑22/13, C‑61/13–C‑63/13 och C‑418/13, EU:C:2014:2401, punkterna 48 och 49 samt där angiven rättspraxis, och dom av den 1 februari 2017, Tolley, C‑430/15, EU:C:2017:74, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

42 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att de posttjänster som är aktuella i det nationella målet, i motsats till den omständighet som framhålls i punkt 59 i domen av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis ( C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860), som den hänskjutande domstolen har hänvisat till, inte uteslutande består i formella delgivningar av handlingar som görs för domstolars och förvaltningsmyndigheters räkning.

43 Tolkningsfrågorna kan följaktligen tas upp till sakprövning.

44 Det ska inledningsvis påpekas att även om den hänskjutande domstolen i formuleringen av den första frågan hänvisar till avtal som har ingåtts individuellt, framgår det av handlingarna i målet att den hänskjutande domstolen genom dessa ord hänvisar till att det faktiskt föreligger separata avtal som ingåtts mellan Bulgarian Posts och var och en av de berörda kunderna. Därvid är det emellertid inte uteslutet att sådana avtal kan avse prestationer som omfattas av en särskild rättslig reglering, och det följer inte heller därav att dessa avtal är resultatet av individuella förhandlingar eller innehåller skyldigheter som är specifika för det avtalsförhållande som de ger upphov till.

45 Den hänskjutande domstolen ska följaktligen anses ha ställt sina fyra frågor, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 132.1 a i direktiv 2006/112, jämförd med artikel 12 andra och fjärde strecksatserna i direktiv 97/67, ska tolkas så, att den utgör hinder för att posttjänster vilka tillhandahålls i enlighet med separata avtal och av en innehavare av en individuell licens för att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster, omfattas av det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i den bestämmelsen, när ett eller samtliga av följande villkor är uppfyllda:

46 I detta avseende finns det anledning att erinra om att medlemsstaterna, enligt artikel 132.1 a i direktiv 2006/112, från mervärdesskatt ska undanta [t]illhandahållande av … tjänster och leverans av varor som har karaktären av bitransaktioner, av offentliga postföretag.

47 Enligt fast rättspraxis ska ordalydelsen i en unionsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av innebörden och tillämpningsområdet av denna bestämmelse i regel ges en självständig och enhetlig tolkning inom unionen, med beaktande av bestämmelsens ordalydelse, det sammanhang som bestämmelsen förekommer i och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 oktober 2022, M2Beauté Cosmetics, C‑616/20, EU:C:2022:781, punkt 40, och dom av den 24 oktober 2024, Kwantum Nederland och Kwantum België, C‑227/23, EU:C:2024:914, punkt 56).

48 För det första, när det gäller ordalydelsen i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112, visar syntaxen i den mening som avses i denna bestämmelse tydligt att uttrycket det offentliga postväsendet avser de organ som tillhandahåller de tjänster som ska undantas från skatteplikt. För att omfattas av bestämmelsens ordalydelse måste de aktuella tjänsterna alltså, enligt uttryckets innebörd i organisatorisk mening, tillhandahållas av en operatör som kan betraktas som offentligt postväsende (se, analogt, dom av den 23 april 2009, TNT Post UK, C‑357/07, EU:C:2009:248, punkt 27).

49 För det andra innebär användningen av dessa ord att dessa organ, till skillnad från andra ekonomiska aktörer, omfattas av en särskild rättslig reglering som innefattar särskilda skyldigheter. Skillnaden mellan det offentliga postväsendet och andra operatörer avser inte den typ av tjänster som tillhandahålls, utan den omständigheten att de operatörer som tillhandahåller samtliga eller delar av de samhällsomfattande posttjänsterna underkastas en särskild rättslig ordning med särskilda skyldigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2015, kommissionen/Sverige, C‑114/14, EU:C:2015:249, punkt 33, och dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 55).

50 Vad gäller det sammanhang i vilket artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 ingår och de mål som eftersträvas med denna bestämmelse, framgår det av den omständigheten att denna bestämmelse återfinns i kapitel 2, med rubriken Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset i avdelning IX i direktivet, att syftet med de undantag som föreskrivs i artikel 132 är att endast främja verksamhet som tillgodoser ett allmänintresse, såsom de tjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet som avses i nämnda bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 46).

51 Detta allmänna ändamål kommer inom postområdet till uttryck genom det särskilda ändamålet att till begränsad kostnad erbjuda posttjänster för befolkningens grundläggande behov. Ett sådant ändamål sammanfaller, på unionsrättens nuvarande stadium, i huvudsak med ändamålet med direktiv 97/67, i vilken det upprättas gemensamma regler för utvecklingen av unionens inre marknad för posttjänster, det vill säga att erbjuda samhällsomfattande posttjänster (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 49).

52 Därmed är det i praktiken enbart de operatörer, offentliga eller privata, som förbinder sig att inom en medlemsstat tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster eller delar därav, såsom dessa definieras i artikel 3 i direktiv 97/67, som kan omfattats av undantaget i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 50).

53 Det går emellertid inte att av artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 dra slutsatsen att samtliga tjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet och som inte uttryckligen är undantagna från bestämmelsens tillämpningsområde undantas från beskattning, oberoende av deras inneboende natur (se, analogt, dom av den 23 april 2009, TNT Post UK, C‑357/07, EU:C:2009:248, punkt 43).

54 Eftersom ordalydelsen i detta undantag ska tolkas såväl restriktivt som i enlighet med bestämmelsens ändamål, är det nämligen endast tjänster som är avsedda att tillgodose befolkningens grundläggande behov som kan omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009, TNT Post UK, C‑357/07, EU:C:2009:248, punkt 44).

55 Det framgår bland annat av det eftersträvade syftets natur att undantaget inte ska tillämpas på särskilda tjänster som kan avskiljas från tjänster av allmänintresse, däribland sådana tjänster som tillgodoser särskilda behov hos ekonomiska operatörer (dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 47). För att omfattas av bestämmelsens ordalydelse är det således även nödvändigt att de aktuella posttjänsterna omfattas av begreppet det offentliga postväsendet i den materiella mening som artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 ger dessa uttryck.

56 Tjänster som det offentliga postväsendet tillhandahåller och för vilka villkoren har förhandlats individuellt kan alltså inte anses vara undantagna från skatteplikt med stöd av artikel 132.1 a i direktiv 2006/112. Sådana tjänster tillgodoser nämligen genom sin natur särskilda behov hos de berörda användarna, vilket strider mot det mål som eftersträvas med den samhällsomfattande posttjänsten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 48).

57 För att omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112 krävs det emellertid inte att de aktuella tjänsterna formellt har angetts i den nationella lagstiftningen som en del av de samhällsomfattande posttjänsterna, i den mån de kan vara det. Klassificeringen i nationell rätt av en viss transaktion kan nämligen inte medföra att den är mervärdesskattepliktig trots att den enligt unionsrätten är undantagen från mervärdesskatteplikt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis, C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkt 66).

58 Posttjänster som tillhandahålls av en operatör som har åtagit sig att i en medlemsstat tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster, eller delar därav, kan följaktligen undantas från mervärdesskatteplikt enligt artikel 132.1 a i direktiv 2006/112, under förutsättning att de, på grund av deras särdrag, under alla omständigheter kan ingå i denna samhällsomfattande posttjänst.

59 I artikel 3.1 i direktiv 97/67 definieras samhällsomfattande posttjänster som att stadigvarande tillhandahålla posttjänster av fastställd kvalitet inom hela territoriet till rimliga priser för samtliga användare.

60 Eftersom artikel 3.3 och 3.4 i direktiv 97/67 endast innehåller en förteckning över tjänster som åtminstone ska ingå i de samhällsomfattande posttjänsterna och medlemsstaterna följaktligen får utvidga tillämpningsområdet för denna tjänst till att omfatta andra tjänster – med undantag för, i enlighet med artikel 3.5 i direktivet, de tjänster som avser postpaket vars vikt överstiger 20 kg – är det endast definitionen av begreppet samhällsomfattande posttjänster i artikel 3.1 i direktivet som kan anses vara relevant för att avgöra huruvida ett tillhandahållande kan omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112.

61 Eftersom andra och fjärde strecksatserna i artikel 12 i direktiv 97/67, som den hänskjutande domstolen har hänvisat till i den andra och den tredje frågan, inte fastställer rekvisiten för begreppet samhällsomfattande posttjänster, utan fastställer avgiftsprinciper som medlemsstaterna ska ålägga de operatörer som åtagit sig att tillhandahålla denna tjänst, eller delar därav, kan den omständigheten att en operatör inte iakttar dessa principer inte medföra att de berörda tjänsterna inte omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112.

62 Vad gäller de hypoteser som den hänskjutande domstolen har tagit upp i sina frågor, kan det inledningsvis påpekas att den därvid utgår från premissen att de i det nationella målet aktuella posttjänsterna tillhandahålls av en operatör som innehar en individuell licens för att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster.

63 Det kan därefter konstateras att den omständigheten, att de i det nationella målet aktuella posttjänsterna tillhandahålls i enlighet med separata avtal, inte i sig utesluter att dessa tjänster omfattas av begreppet samhällsomfattande posttjänster, såsom det definieras i artikel 3.1 i direktiv 97/67. Såsom redan har påpekats i punkt 45 i förevarande dom innebär inte den omständigheten, att det finns separata avtal som näringsidkaren har ingått med var och en av sina kunder, att dessa tjänster inte kan omfattas av någon särskild rättslig ordning eller att de ömsesidiga åtaganden som överenskommits i dessa avtal är resultatet av en individuell förhandling. Syftet med att formalisera sådana avtal kan nämligen vara att styrka att den berörda kunden har accepterat det aktuella erbjudandet om posttjänster och att påminna kunden om de viktiga aspekterna av denna ordning.

64 Med hänsyn till att medlemsstaterna, såsom har konstaterats i punkt 61 i förevarande dom, i de samhällsomfattande posttjänsterna kan inkludera andra tjänster än dem som i artikel 3.3 och 3.4 i direktiv 97/67 anges såsom minimum, får medlemsstaterna således föreskriva att insamling och utdelning av postförsändelser ska ske på kundens adress eller vid tidpunkter som överenskommits med kunden i förväg, förutsatt att sådana villkor för tillhandahållande av posttjänster är de som föreskrivs för samhällsomfattande posttjänster, vilket det i det nationella målet ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

65 Vad gäller den omständigheten, som den hänskjutande domstolen har framhållit, att de i det nationella målet aktuella posttjänsterna tillhandahålls utan att det visas att det pris som parterna kommit överens om täcker kostnaden för dessa tjänster, uppställs det i artikel 3.1 i direktiv 97/67 visserligen såsom villkor för att posttjänster ska ingå i de samhällsomfattande posttjänsterna, att priset för tillhandahållandet av dessa tjänster är rimligt. Frågan huruvida ett sådant erbjudande är rimligt beror emellertid inte på huruvida det pris som tas ut för en sådan tjänst täcker kostnaden för tjänsten, utan huruvida fysiska eller juridiska personer med begränsade tillgångar har råd att betala för tjänsten med hänsyn till levnadsstandarden i den berörda medlemsstaten. Denna omständighet kan följaktligen inte i sig motivera att ett tillhandahållande av posttjänster, som på grund av sina särdrag ska anses utgöra en del av den samhällsomfattande posttjänsten, ska uteslutas från denna sistnämnda tjänst.

66 Om ett tillhandahållande av posttjänster däremot inte följer av tillämpningen av en särskild rättslig ordning som de operatörer som tillhandahåller samtliga eller delar av de samhällsomfattande posttjänsterna underkastas när de tillhandahåller dessa, utan utförs på andra och mer förmånliga villkor än de som godkänts av den nationella myndighet som i den berörda medlemsstaten har utsetts att reglera samhällsomfattande posttjänster eller än de villkor som föreskrivs i reglerna för samhällsomfattande posttjänster – villkor som till exempel möjligheten att hämta försändelser på platser, på tider, till en frekvens eller till ett annat pris än vad som godkänts av denna myndighet eller än vad som föreskrivs i dessa regler –, ska ett sådant tillhandahållande inte anses omfattas av det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i artikel 132.1 a i direktiv 2006/112.

67 Mot bakgrund av var och en av dessa omständigheter kan slutsatsen nämligen dras att en sådan tjänst, i motsats till vad som krävs enligt artikel 3.1 i direktiv 97/67, inte tillhandahålls samtliga användare, utan syftar till att tillgodose de berörda användarnas särskilda behov.

68 Även om skäl 15 i direktiv 97/67 gör det möjligt för tillhandahållare av samhällsomfattande posttjänster att förhandla individuellt om avtal med kunder, ska det påpekas att det i artikel 5.1 andra strecksatsen i direktivet uttryckligen föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att samma samhällsomfattande posttjänster erbjuds användare som befinner sig under jämförbara förhållanden. Detta skäl 15 ska därför förstås så, att det avser tjänsteleverantörernas rätt att förhandla fram individuella avtal med sina kunder utanför denna tjänst, alltså avtal som avser tjänster som inte omfattas av samhällsomfattande posttjänster.

69 Den rätt som föreskrivs i artikel 12 tredje strecksatsen i direktiv 97/67 för den eller de som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, att ingå individuella avtal om priser med användare, innebär inte att tjänster för vilka villkoren för tillhandahållande, inklusive priser, har förhandlats fram och som följaktligen inte är identiska med dem som erbjuds samtliga användare som befinner sig i en jämförbar situation, ska anses omfattas av denna tjänst. Det kan nämligen vara nödvändigt att ingå individuella avtal om priser, till exempel när det erbjuds mängdrabatter i de allmänna försäljningsvillkoren, såsom dessa villkor har godkänts av den nationella myndighet som i den berörda medlemsstaten har utsetts att reglera posttjänsten eller föreskrivs i reglerna för denna tjänst, och således erbjuds alla, så att tjänstemottagarna åtar sig att anförtro en viss mängd post i utbyte mot ett förmånligt pris, utan att detta nödvändigtvis innebär att denna volym och/eller denna rabatt endast har förhandlats fram till förmån för vissa användare.

70 I motsats till vad Bulgarian posts har gjort gällande ska det slutligen understrykas att den tolkning som gjorts i punkt 70 i förevarande dom även gäller när vissa posttjänster tillhandahålls på begäran av offentliga organ.

71 Domstolen har visserligen redan slagit fast, i domen av den 16 oktober 2019, Winterhoff och Eisenbeis ( C‑4/18 och C‑5/18, EU:C:2019:860, punkterna 59–61), att en posttjänst som består i delgivning av rättegångshandlingar och förvaltningsbeslut och som sker på uppdrag av offentliga organ inom ramen för dessa organs verksamhet, vilken inte syftar till att tillgodose deras egna behov, utan till att säkerställa en god rättskipning, ska anses ha utförts för alla dem som berörs av möjligheten att delge sådana handlingar, inbegripet mottagarna av handlingarna, och således anses ha tillhandahållits samtliga användare av ett sådant erbjudande om tjänster i den mening som avses i artikel 2 led 17 i direktiv 97/67. Det var på grundval av dessa överväganden som domstolen drog slutsatsen att de ovannämnda delgivningstjänsterna kunde anses ha tillhandahållits samtliga användare i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet och därmed kunna undantas från mervärdesskatteplikt i egenskap av tjänster som tillhandahålls av det offentliga postväsendet enligt artikel 132.1 a i direktiv 2006/112.

72 Mot bakgrund av det ovan anförda ska de ställda frågorna besvaras enligt följande: Artikel 132.1 a i direktiv 2006/112, jämförd med artikel 12 andra och fjärde strecksatserna i direktiv 97/67, ska tolkas så, att den utgör hinder för att posttjänster vilka tillhandahålls i enlighet med separata avtal och av en innehavare av en individuell licens för att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster, omfattas av det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i denna artikel 132, när sådana tjänster, som är avsedda att tillgodose de berörda personernas särskilda behov utan att erbjudas samtliga användare, tillhandahålls på andra och mer förmånliga villkor än de som godkänts av den nationella myndighet som i den berörda medlemsstaten har utsetts att reglera samhällsomfattande posttjänster eller än de villkor som föreskrivs i reglerna för samhällsomfattande posttjänster.

73 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: bulgariska.