Förslag till avgörande av generaladvokat Jean Richard de la Tour föredraget den 18 september 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Förevarande mål har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Se skäl 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1). Se även dom av den 20 maj 2025, Kachev ( C‑135/25 PPU, nedan kallad domen Kachev, EU:C:2025:366, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

4 Se skäl 35 i direktiv 2016/343. Se även skäl 1 i rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24).

5 EGT L 190, 2002, s. 1.

6 EUT L 327, 2008, s. 27.

7 Nedan kallade rambeslut 2002/584 respektive rambeslut 2008/909.

8 I det målet, där den berörda personen inte hade avvikit innan rättegången, hade vederbörande angett adressen till den advokatbyrå där dess ombud tjänstgjorde, åt vilken den berörda personen hade gett i uppdrag att företräda vederbörande under förfarandena i första och andra instans, som den adress till vilken de behöriga myndigheterna kunde sända delgivningarna till den beröra personen.

9 GURI nr 98, av den 29 april 2005, s. 6.

10 GURI nr 230, av den 1 oktober 2010, s. 1.

11 Nedan kallad dom av den 23 augusti 2010.

12 Min kursivering.

13 Min kursivering.

14 Se särskilt dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkterna 21 och 23), dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 43 och där angiven rättspraxis), dom av den 6 juni 2023, O.G (Europeisk arresteringsorder som utfärdats mot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, nedan kallad domen O. G., EU:C:2023:444, punkt 49) och dom av den 4 september 2025 C.J (Verkställighet av en påföljd till följd av en europeisk arresteringsorder) ( C‑305/22, nedan kallad domen C.J., EU:C:2025:665, punkt 44).

15 Se, bland annat, domen O.G (punkt 46 och där angiven rättspraxis) och C.J (punkt 43).

16 Se, bland, domen O.G (punkt 47 och där angiven rättspraxis).

17 Se, bland annat, domen O.G (punkt 48 och där angiven rättspraxis) och domen C.J (punkt 52). Såsom domstolen preciserade i den domen krävs det, vid tillämpningen av den fakultativa vägransgrund som föreskrivs i artikel 4 led 6 i rambeslut 2002/584, samtycke från den utfärdande medlemsstaten för att den verkställande staten ska få överta verkställigheten av det straff som dömts ut genom den fällande dom som meddelats i den utfärdande staten och som legat till grund för utfärdandet av den europeiska arresteringsordern, i enlighet med bestämmelserna i rambeslut 2008/909 (punkt 67 i nämnda dom).

18 Se, bland annat, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

19 Se, bland annat, dom av den 24 juni 2019, Popławski ( C‑573/17, EU:C:2019:530, punkt 92 och där angiven rättspraxis).

20 Se dom av den 11 mars 2020, SF (Europeisk arresteringsorder – Garanti för återsändande till den verkställande staten) ( C‑314/18, EU:C:2020:191, punkt 51 och där angiven rättspraxis) och domen C.J (punkt 81). Domstolen preciserade emellertid i den domen att om den verkställande medlemsstaten, med stöd av detta mål, kunde vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för verkställighet av ett fängelsestraff utan den utfärdande medlemsstatens samtycke till att den förstnämnda staten övertar verkställigheten, så skulle detta emellertid kunna medföra en hög risk för straffrihet för personer som försöker undgå rättvisan efter att ha dömts i en medlemsstat och i slutändan äventyra att det förenklade system för överlämnande mellan medlemsstaterna som inrättats genom rambeslut 2002/584 fungerar effektivt (punkt 82 i nämnda dom).

21 Se, bland annat, domen Kachev (punkt 35 och där angiven rättspraxis).

22 Se, bland annat, domen Kachev (punkt 36 och där angiven rättspraxis).

23 Se, bland annat, domen Kachev (punkt 37 och där angiven rättspraxis).

24 Se, bland annat, domen Kachev (punkt 41 och där angiven rättspraxis).

25 Se domen Kachev (punkt 59).

26 Se domen Kachev (punkt 61).

27 Se domen Kachev (punkt 62).

28 Se domen Kachev (punkt 63).

29 Se, analogt, dom av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, nedan kallad Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff), EU:C:2023:235, punkt 64).

30 Se, analogt, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkterna 60, 61 och 64).

31 Se, bland annat, dom av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C‑396/22, nedan kallad Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom), EU:C:2023:1029, punkt 38 och där angiven rättspraxis.

32 Se, bland annat domen Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) (punkt 39 och där angiven rättspraxis).

33 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 49 och där angiven rättspraxis).

34 Se, bland annat, domen Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) (punkt 40 och där angiven rättspraxis).

35 Se, bland annat, domen Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) (punkt 41 och där angiven rättspraxis).

36 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkterna 75 och 76 samt där angiven rättspraxis).

37 Se domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 77).

38 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 76 och där angiven rättspraxis).

39 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 78 och där angiven rättspraxis). Se även domen Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) (punkt 42 och där angiven rättspraxis).

40 Se bland annat domen Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) (punkt 43 och där angiven rättspraxis).

41 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 66 och där angiven rättspraxis).

42 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 50).

43 Se, bland annat, domen Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) (punkt 49, och där angiven rättspraxis).

44 I mitt förslag till avgörande i målet Höldermann (C‑447/24), i vilket jag föredrar mitt förslag till avgörande i dag, har jag angett varför jag anser att den omständigheten att den berörda personen har begärt att den behöriga myndigheten i den dömande medlemsstaten ska besluta om verkställande av påföljden i den verkställande medlemsstaten inte i sig uppfyller villkoren i artikel 9.1 i iii) i rambeslut 2008/909. ATAU:s inställning kan visserligen framstå som motsägelsefull, eftersom han genom att begära att påföljden ska verkställas i Italien tycks godta påföljden. Det ska emellertid understrykas att ATAU kan framställa en sådan begäran samtidigt som han förbehåller sig rätten att begära en ny rättegång. Det ska för övrigt påpekas att ATAU:s ombud vid förhandlingen uppgav att ATAU fortfarande skulle kunna utöva en sådan rätt. Dessa omständigheter ingår bland de omständigheter som den verkställande rättsliga myndigheten kan beakta inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

45 Se, bland annat, dom av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C‑398/22, EU:C:2023:1031, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

46 Se, bland annat, dom av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C-398/22, EU:C:2023:1031, punkt 47 och där angiven rättspraxis).