Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 18 september 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (EGT L 178, 2000, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet (EGT L 24, 1997, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 2010, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 (EUT L 303, 2018, s. 69).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (EUT L 335, 2011, s. 1, och rättelse i EUT L 18, 2012, s. 7).

7 JORF nr 0187 av den 31 juli 2020.

8 Bestämmelsens lydelse har endast delvis återgetts i begäran om förhandsavgörande.

9 JORF nr 0235 av den 8 oktober 2021.

10 JORF nr 0093 av den 20 april 2021.

11 Dessa upplysningar är hämtade från förslaget till avgörande av föredragande vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) i de nationella målen, vilket finns tillgängligt på nämnda domstols webbplats: https://www.conseil-etat.fr/fr/arianeweb/CRP/conclusion/2024–03–06/453763?download_pdf.

12 Det framgår av kommissionens skriftliga yttrande att nämnda domstol har förklarat målet vilande i avvaktan på utgången i målet vid den hänskjutande domstolen.

13 Som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2020, Star Taxi App ( C‑62/19, EU:C:2020:980, punkt 72), och dom av den 27 april 2023, Viagogo ( C‑70/22, EU:C:2023:350, punkterna 25–28).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 november 2023, Google Ireland m.fl. ( C‑376/22, EU:C:2023:835, punkt 42) (nedan kallad domen Google Ireland m.fl.), och dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 55).

16 Se punkt 29 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

17 Befogenheten för en behörig myndighet att utfärda ett sådant föreläggande föreskrevs i artikel 23 i lagen av den 30 juli 2020. Det ska påpekas att denna artikel ersattes år 2024 av de nya artiklarna 10‑1 och 10‑2 i loi no 2004‑575 du 21 juin 2004 pour la confiance dans l’économie numérique (lag nr 2004‑575 av den 21 juni 2004 om förtroende för den digitala ekonomin) (JORF nr 0143 av den 22 juni 2004) och att sistnämnda bestämmelse numera reglerar genomförandet av de undantagsförfaranden som föreskrivs i artikel 3.4 a och b eller i artikel 3.5 i direktiv 2000/31.

18 Tolkningsfrågorna avser således inte de individuella åtgärder som vidtas på grundval av generella och abstrakta bestämmelser och som uppfyller villkoren i artikel 3.4 och 3.5 i direktiv 2000/31, utan avser dessa generella och abstrakta bestämmelser i egentlig mening, vilka som sådana tillämpas på leverantörer av informationssamhällets tjänster.

19 I det avseendet gjorde kommissionen vid förhandlingen gällande att det i målet vid den nationella domstolen inte har bestritts att artikel 22 i lagen av den 30 juli 2020 är förenlig med direktiv 2000/31. Enligt kommissionen har den hänskjutande domstolen, utöver dekretet av den 7 oktober 2021, endast undersökt artikel 23 i nämnda lag vad gäller denna bestämmelses förenlighet med unionsrätten. Denna anmärkning skulle kunna tyda på att domstolens bedömning inte ska fokusera på en skyldighet som är en nödvändig följd av generella och abstrakta straffrättsliga bestämmelser, utan på det föreläggande som den behöriga myndigheten kan ålägga en utgivare av nätbaserade kommunikationstjänster. Det framgår emellertid framför allt av den tredje frågan i detta mål att den hänskjutande domstolen tar sikte på denna skyldighet.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 57).

21 Se punkt 31 i detta förslag till avgörande.

22 Se, för ett liknande resonemang, dom Google Ireland m.fl. (punkt 42), och dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 55).

23 Se, för ett liknande resonemang, dom Google Ireland m.fl. (punkterna 43 och 44), och dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkterna 56 och 57).

24 Se skäl 22 i direktiv 2000/31: … friheten att tillhandahålla tjänster och rättssäkerheten för leverantörer och mottagare av tjänster verkligen skall tryggas …

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 57). Se, även, Crabit, E., La directive sur le commerce électronique: le projet Méditerranée, Revue du droit de l’Union européenne, 2000, nr 4, s. 767.

26 I artikel 7.1 i direktiv 2000/31 föreskrivs att [f]örutom de övriga krav som fastställs i gemenskapsrätten skall de medlemsstater som tillåter icke begärda kommersiella meddelanden per e‑post säkerställa att sådana kommersiella meddelanden från en tjänsteleverantör som är etablerad på deras territorium är klart och otvetydigt identifierbara som sådana, så snart som mottagaren tar emot dem.

27 Se dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 82), dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkterna 87 och 88), och dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 64).

28 Se dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 62). Se även mitt förslag till avgörande i målen Airbnb Ireland m.fl. ( C‑662/22–C‑667/22, EU:C:2024:18, punkterna 155 och 158).

29 I skäl 21 i direktiv 2000/31 anges följande: Det samordnade områdets omfattning påverkar inte gemenskapens framtida harmonisering när det gäller informationssamhällets tjänster eller den framtida lagstiftning som antas på nationell nivå i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Det samordnade området omfattar endast krav beträffande sådan online-verksamhet som online-information, online-reklam, online-handel och online-avtal, inte medlemsstaternas rättsliga krav beträffande varor, såsom säkerhetsnormer, märkningskrav eller produktansvar, eller medlemsstaternas krav beträffande leverans eller transport av varor, inbegripet distribution av medicinska produkter. Det samordnade området omfattar inte offentliga myndigheters utnyttjande av sin förköpsrätt vad avser vissa varor, t.ex. konstverk.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 86).

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 87).

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2020, A (Reklam för och försäljning av läkemedel online) ( C‑649/18, EU:C:2020:764, punkt 88).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 87).

34 Det skulle i teorin visserligen kunna göras gällande att omfattningen av det samordnade området är vidare än tillämpningsområdet för direktiv 2000/31, såsom det har begränsats genom artikel 1.5 i direktivet. EU-domstolen har dock förkastat en sådan tolkning i dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 27 och 28) och även underförstått avfärdat denna tolkning i dom av den 27 april 2022, Airbnb Ireland ( C‑674/20, EU:C:2022:303, punkterna 35 och 49). Om detta direktiv inte är tillämpligt på ett område, kan den mekanism som har fastställts i artikel 3 i direktivet inte påverka tillämpligheten av de regler som hör till detta område i gränsöverskridande situationer.

35 Se punkt 70 i detta förslag till avgörande.

36 Se punkt 62 i detta förslag till avgörande.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 mars 2024, LEA ( C‑10/22, EU:C:2024:254, punkt 67).

38 Dom av den 27 april 2022, Airbnb Ireland ( C‑674/20, EU:C:2022:303, punkt 27).

39 Se dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 46).

40 Se punkt 55 i detta förslag till avgörande.

41 Se dom av den 10 februari 2009, Irland/parlamentet och rådet ( C‑301/06, EU:C:2009:68, punkt 63).

42 Se dom av den 3 december 2019, Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet ( C‑482/17, EU:C:2019:1035, punkt 36).

43 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

44 Den franska regeringen har utläst detta argument av artikel 1.5 i direktiv 2006/123, som har följande lydelse: Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna får dock inte begränsa friheten att tillhandahålla tjänster genom att tillämpa straffrättsliga bestämmelser som särskilt reglerar eller påverkar tillträdet till eller utövandet av en tjänsteverksamhet genom att kringgå bestämmelserna i detta direktiv.

45 Se artikel 1.5 i direktiv 2006/123.

46 Se skäl 12 i direktiv 2006/123.

47 Se skäl 8 i direktiv 2000/31 och skäl 12 i direktiv 2006/123, vilken klargör att sistnämnda direktiv inte [avser] att harmonisera eller påverka straffrätten. Medlemsstaterna bör emellertid inte kunna begränsa friheten att tillhandahålla tjänster genom att tillämpa straffrättsliga bestämmelser som särskilt påverkar tillträdet till eller utövandet av tjänsteverksamhet genom att kringgå bestämmelserna i detta direktiv.

48 Se punkt 30 i detta förslag till avgörande.

49 Se punkt 112 i detta förslag till avgörande.

50 Se dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 71).

51 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1083 av den 11 april 2024 om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiv 2010/13/EU (europeisk mediefrihetsförordning) (EUT L, 2024/1083).

52 Det framgår av artikel 29 i förordning 2024/1083 att artikel 15 ska tillämpas från och med den 8 maj 2025.

53 Se punkt 31 i detta förslag till avgörande.

54 Se dom Google Ireland m.fl. (punkt 43), och dom av den 30 maj 2024, Airbnb Ireland och Amazon Services Europe ( C‑662/22 och C‑667/22, EU:C:2024:432, punkt 56).

55 I skäl 22 i direktiv 2000/31 anges att [t]illsyn över informationssamhällets tjänster bör ske vid verksamhetens källa för att se till att allmänintressets syften verkligen skyddas … inte bara för medborgarna i [den medlemsstat på vars territorium en tjänsteleverantör är etablerad] utan för alla medborgare i [unionen]. Se mitt förslag till avgörande i målen Airbnb Ireland m.fl. ( C‑662/22–C‑667/22, EU:C:2024:18, punkt 147).

56 Se punkt 122 i detta förslag till avgörande.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 80–83 och 88).

58 Se punkt 64 i detta förslag till avgörande.

59 Se punkt 13 i detta förslag till avgörande.

60 Punkt 60.

61 Med hänsyn till det förslag till avgörande som föredragande vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) har föredragit i de nationella målen, tycks detta även vara föredragandes ståndpunkt, enligt vilken [m]ål [C‑190/24] avser kraven avseende utövandet av deras verksamhet som tjänsteleverantörer, som hör till en kategori av tjänster bland informationssamhällets tjänster. De omtvistade reglerna är generella och abstrakta, eftersom de inte avser en bestämd tjänst.

62 Se punkt 30 i detta förslag till avgörande.

63 Se punkt 111 i detta förslag till avgörande.

64 Se punkt 69 i detta förslag till avgörande.

65 Se även mitt förslag till avgörande i målet Google Ireland m.fl. ( C‑376/22, EU:C:2023:467, punkterna 47 och 50), där jag erinrade om möjligheten att göra en sådan tolkning. Artikel 14.3 i direktiv 2000/31 innehåller nämligen inte alls något förbehåll avseende denna befogenhet.

66 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

67 Dom av den 3 oktober 2019 ( C‑18/18, EU:C:2019:821).

68 Det ska preciseras att de lärdomar som kan dras av den domen kanske inte är avgörande. Den hänskjutande domstolen i det mål som föranledde den domen hade nämligen inte begärt en tolkning av artikel 3 i direktiv 2000/31. Vidare omformulerade EU-domstolen tolkningsfrågorna och undersökte direktivet i sin helhet. Domstolen skulle dessutom ha kunnat slå fast att det inte ankom på den att tolka denna bestämmelse eller att villkoren i artikel 3.4 i direktivet var uppfyllda.

69 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EG (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 2022, s. 1).

70 I skäl 38 i förordning 2022/2065 anges att [f]örelägganden om att agera mot olagligt innehåll och om att tillhandahålla information omfattas av de regler som säkerställer behörigheten för den medlemsstat där den mottagande tjänsteleverantören är etablerad och de regler som föreskriver eventuella undantag från denna behörighet i vissa fall, som anges i artikel 3 i [direktiv 2000/31], endast om villkoren i den artikeln är uppfyllda. Mot bakgrund av att dessa förelägganden [om att agera mot olagligt innehåll] är kopplade till specifika delar av olagligt innehåll respektive olaglig information, innebär de inte någon principiell inskränkning av friheten för leverantörer av förmedlingstjänster att tillhandahålla sina tjänster över gränserna när de riktar sig till leverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat. Reglerna i artikel 3 i [detta direktiv] … är därför inte tillämpliga på dessa förelägganden.

71 Se, i det avseendet, vad beträffar förhållandet mellan artikel 3 i direktiv 2000/31 och förordning 2022/2065, Husovec, M., Principles of the Digital Services Act, Cambridge University Press, 2024, s. 153, och Wilman, F., i Wilman, F., Kaleda, S.L., Loewenthal, P.J., The EU Digital Services Act. A Commentary, Oxford University Press, Oxford 2024, s. 56.

72 Se punkt 180 i detta förslag till avgörande.

73 I det avseendet tycks den franska regeringen, i sina skriftliga yttranden, antyda att information om en viss vägkontroll förklaras olaglig innan ett föreläggande om att inte sprida informationen vidare utfärdas. En genomläsning av artiklarna L. 130‑11 och R. 130–11 i trafiklagen tyder emellertid på att en förvaltningsmyndighet får förbjuda vidarespridning av information om en berörd vägkontroll och att vidarespridningen blir olaglig först när den aktuella leverantören delges föreläggandet. Under alla omständigheter hör denna frågeställning till tolkningen av nationell rätt, som endast den hänskjutande domstolen är behörig att bedöma.

74 Punkt 60.

75 Det ska påpekas, för det första, att det aktuella förbudet mot vidarespridning får verkningar för de leverantör som underrättas om förbudet, och, för det andra, att det i beslutet om hänskjutande inte anges hur förteckningen över de leverantörer som underrättats om ett förbud upprättas.

76 Punkt 49.

77 Punkt 35.

78 Se punkt 165 i detta förslag till avgörande.

79 Se punkt 186 i detta förslag till avgörande.

80 Se punkt 194 i detta förslag till avgörande.

81 Se dom av den 16 februari 2012, SABAM ( C‑360/10, EU:C:2012:85, punkt 27), och dom av den 3 oktober 2019, Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:821, punkt 22).

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 104), och dom av den 26 april 2022, Polen/parlamentet och rådet ( C‑401/19, EU:C:2022:297, punkt 28).

83 Dom av den 23 mars 2010, Google France och Google ( C‑236/08–C‑238/08, EU:C:2010:159, punkt 111).

84 Genom att rätta till denna definition som inte är anpassad till dagens utmaningar, särskilde unionslagstiftaren, inom denna breda kategori av värdtjänster, en underkategori bestående av tjänster som tillhandahålls av onlineplattformar, vilka inte bara består av lagring av information som tillhandahålls av användarna, utan även spridning av denna information till allmänheten. Enligt förordning 2022/2065 är leverantörerna av dessa plattformar, i vart fall principiellt, föremål för ytterligare specifika skyldigheter. Se även skäl 13 i nämnda förordning.

85 I det avseendet kan det inte uteslutas att en komponent i denna tjänst som består i överföring av meddelanden mellan användarna utgör en värdtjänst. Frågan om denna kommunikationsfunktion har dock inte väckts i förevarande fall.

86 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 mars 2010, Google France och Google ( C‑236/08–C‑238/08, EU:C:2010:159, punkt 112).

87 Se dom av den 12 juli 2011 (C‑324/09, EU:C:2011:474, punkterna 115 och 116).

88 Se punkt 223 i detta förslag till avgörande.

89 C‑236/08–C‑238/08, EU:C:2009:569, punkt 144.

90 Dom av den 23 mars 2010 (C‑236/08–C‑238/08, EU:C:2010:159, punkterna 114 och 117).

91 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i de förenade målen YouTube och Cyando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2020:586, punkterna 160 och 162).

92 Se dom av den 22 juni 2021 (C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 114).

93 C‑492/23, EU:C:2025:68, punkt 53.

94 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 135 och där angiven rättspraxis).

95 C‑18/18, EU:C:2019:458, punkt 42.

96 Dom av den 12 juli 2011 (C‑324/09, EU:C:2011:474, punkt 144).

97 Se mitt förslag till avgörande i målet Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:458, punkt 45).

98 Dom av den 3 oktober 2019 (C‑18/18, EU:C:2019:821).

99 Se dom av den 3 oktober 2019, Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:821, punkterna 45, 46 och 53).

100 C‑484/14, EU:C:2016:170, punkt 132.

101 Se även mitt förslag till avgörande i målet Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:458, punkt 49).

102 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2021, YouTube och Cyando ( C‑682/18 och C‑683/18, EU:C:2021:503, punkt 135).

103 I artikel L. 130–11 stycke II föreskrivs att [f]örbudet som avses i stycke I i denna artikel är inte tillämpligt på de händelser eller förhållanden som föreskrivs i artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 886/2013 av den 15 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU vad gäller data och förfaranden för kostnadsfritt tillhandahållande, när så är möjligt, av ett minimum av trafiksäkerhetsrelaterad universell trafikinformation för användare (EUT L 247, 2013, s. 6 [och rättelse i EUT L, 2025/90490]). Denna bestämmelse innehåller en lista över tolv väder- eller trafikförhållanden (såsom djur, människor, hinder eller bråte på vägen) som kan påverka trafiksäkerheten i egentlig mening.

104 Dom av den 3 oktober 2019, Glawischnig-Piesczek ( C‑18/18, EU:C:2019:821, punkt 46).

105 Se punkt 245 i detta förslag till avgörande.