Förslag till avgörande av generaladvokat JEAN RICHARD DE LA TOUR föredraget den 18 september 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Målet har getts ett fiktivt namn. Detta namn är inte någon av rättegångsdeltagarnas verkliga namn.

3 Se skäl 33 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1). Se även dom av den 20 maj 2025, Kachev (nedan kallad domen i målet Kachev) ( C‑135/25 PPU, EU:C:2025:366, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

4 Se skäl 35 i direktiv 2016/343. Se även skäl 1 i rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24).

5 EUT L 327, 2008, s. 27.

6 Nedan kallat rambeslut 2008/909.

7 I det målet hade den berörda personen avvikit, utan att ange en delgivningsadress, vilket innebar att den slovakiska domstolen inte kunde lokalisera personen eller delge vederbörande kallelsen till förhandlingen.

8 Saknas på SV (FR - BGBl. 1982 I, p. 2071.)

9 Nedan kallad domen av den 5 augusti 2019.

10 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299 (nedan kallat rambeslut 2002/584).

11 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende hänvisat till domen av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628), och domen av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C‑397/22, EU:C:2023:1030).

12 C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346.

13 C‑397/22, EU:C:2023:1030.

14 C‑396/22, EU:C:2023:1029.

15 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 19).

16 Se dom av den 9 november 2023, Staatsanwaltschaft Aachen ( C‑819/21, EU:C:2023:841, punkt 20), och dom av den 4 september 2025, C.J (Verkställighet av en påföljd till följd av en europeisk arresteringsorder) ( C‑305/22, EU:C:2025:665, punkt 45).

17 Se särskilt dom av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C‑398/22, EU:C:2023:1031, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

18 Se särskilt dom av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C‑398/22, EU:C:2023:1031, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkt 32).

20 C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346.

21 Se dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkt 54).

22 Den italienska versionen av artikel 4a.1 b i rambeslut 2002/584 har samma lydelse.

23 Se bland annat dom av den 25 mars 2010, Helmut Müller ( C‑451/08, EU:C:2010:168, punkt 38), och dom av den 3 juli 2025, Smiliev ( C‑263/24, EU:C:2025:525, punkt 67).

24 Se, bland annat, den tyska och den ungerska språkversionen.

25 Se, bland annat, den tjeckiska och den polska språkversionen. Se även den svenska språkversionen, där vetskap om den planerade förhandlingen används.

26 På bulgariska avvänds ordet protses, på spanska juicio, på kroatiska suđenje, på danska retssag, på grekiska díkis, på franska procès, på lithauiska teisminis nagrinėjimas, på nederländska proces , på rumänska procesul och på slovenska sojenje.

27 Däremot hänvisas det även till rättegång (konania respektive oikeudenkäynnistä) i den slovakiska och den finska språkversionen av dessa bestämmelser, men ordet ska tolkas som förfarande, inte som förhandling.

28 I denna kategori finns bland annat Republiken Kroatien, Storhertigdömet Luxemburg och Republiken Polen.

29 Denna kategori omfattar bland annat Konungariket Belgien (med hänsyn tagen till de aktuella bestämmelsernas införlivande med nationell rätt på såväl franska som nederländska), Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Irland, Republiken Grekland, Republiken Cypern, Republiken Litauen, Ungern, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Slovakien, Republiken Finland (med hänsyn tagen till de aktuella bestämmelsernas införlivande med nationell rätt på såväl finska som svenska) och Konungariket Sverige. Nämnda kategori omfattar även Republiken Italien, men endast vad gäller införlivandet av artikel 4a.1 b i rambeslut 2002/584.

30 Så är även fallet i den cypriotiska lagstiftningen, där det grekiska uttrycket tis programmatisménis díkis används, vilket motsvarar det engelska uttrycket the scheduled trial. I Bulgarien används ordet nasrochen (planerad, organiserad, fastställd) i fråga om förhandlingen, vilket härrör från nasrochvam som betyder fastställa tidpunkten då något ska äga rum. Det tyder på att begreppet planerad förhandling i bulgarisk rätt även inbegriper fastställande av ett specifikt datum. I Danmark används uttrycket den berammede retssag, vilket direkt motsvarar den planerade förhandlingen. Att en förhandling är inplanerad betyder att ett datum och ett klockslag har fastställts för förhandlingen i målet. I Ungern används orden kitűzött tárgyalás, som bokstavligen betyder fastställd förhandling, vilket innebär att ett datum redan har fastställts för förhandlingen. I Tjeckien används adjektivet nařízeném, som bokstavligen betyder fastställd eller förordnad, tillsammans med ordet jednání (förhandling), vilket tyder på att en tidpunkt för förhandlingen redan har fastställts.

31 Denna kategori omfattar bland annat Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Rumänien, Republiken Slovenien och Republiken Italien, i den sistnämnda medlemsstaten dock endast vad gäller införlivandet av artikel 9.1 i ii) i rambeslut 2008/909. I Konungariket Spanien används orden vetskap om datum och plats för förhandlingen, i Republiken Frankrike vetskap om datum och plats för rättegången (rättegång i betydelsen förhandling), i Republiken Italien (enbart för införlivandet av artikel 9.1 i ii) i rambeslut 2008/909), vetskap om datum för förhandlingen, i Rumänien vetskap om dag, månad, år och plats för inställelse och i Republiken Slovenien vetskap om dag och plats för den planerade förhandlingen.

32 Se, bland annat, dom av den 27 oktober 1977, Bouchereau ( 30/77, EU:C:1977:172, punkt 14), och dom av den 13 februari 2025, Verbraucherzentrale Berlin (Begreppet inledande avtalsperiod) ( C‑612/23, EU:C:2025:82, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

33 Se bland annat, analogt, dom av den 17 december 2020, Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (C‑416/20 PPU, nedan kallad domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg, EU:C:2020:1042, punkt 39 och där angiven rättspraxis), och dom av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

34 Se särskilt, analogt, dom av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235, punkt 50).

35 Se särskilt, analogt, dom av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235, punkt 60).

36 Se, bland annat, dom av den 15 september 2022, HN ((Rättegång mot en tilltalad som avlägsnats ur landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:679, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

37 Se, bland annat, domen i målet Kachev (punkt 31 och där angiven rättspraxis).

38 Se, bland annat, domen i målet Kachev (punkt 32 och där angiven rättspraxis). Nedan kallad rätten till en ny rättegång.

39 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 29).

40 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 31), dom av den 16 januari 2025, VB II (Information om rätten till en ny rättegång) ( C‑400/23, EU:C:2025:14, punkt 59), dom av den 16 januari 2025, Stangalov ( C‑644/23, EU:C:2025:16, punkt 36), och domen i målet Kachev (punkt 33).

41 Enligt denna bestämmelse får ett avgörande som har meddelats i enlighet med punkt 2 verkställas mot den berörda personen.

42 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 30).

43 Se domen i målet Kachev (punkt 34). Domstolen underströk att artikel 8.2 i direktiv 2016/343 fäster särskild vikt vid att den berörda personen underrättas, eftersom det uttryckligen uppställs som villkor för möjligheten att genomföra en rättegång i den tilltalades utevaro att denna person har underrättats om rättegången (se dom av den 15 september 2022, HN (Rättegång mot en tilltalad som avlägsnats ur landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:679, punkt 51)).

44 Se dom av den 15 september 2022, HN (Rättegång mot en tilltalad som avlägsnats ur landet) ( C‑420/20, EU:C:2022:679, punkt 52).

45 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401, punkt 41).

46 Se domen i målet Kachev (punkt 38).

47 Domstolen menar således att när den berörda personen inte i rätt tid har underrättats om rättegången eller när denna person, trots att han eller hon har underrättats om rättegången eller påstås ha erhållit sådan information, inte har underrättats om konsekvenserna av utevaro och inte heller vederbörligen har företrätts av en advokat med fullmakt att föra dennes talan i rättegången, har vederbörande således i princip, från det att han eller hon fick kännedom om utevarodomen, rätt till en ny rättegång (se särskilt domen i målet Kachev (punkt 42 och där angiven rättspraxis)).

48 Se särskilt dom av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

49 Se, analogt, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 52).

50 Se dom av den 19 maj 2022, Spetsializirana prokuratura (Rättegång mot en tilltalad som avvikit) ( C‑569/20, EU:C:2022:401), i vilken domstolen slog fast att en förutsättning för den möjlighet som medlemsstaterna har enligt artikel 8.2 och 8.3 i direktiv 2016/343 att, när villkoren i artikel 8.2 är uppfyllda, hålla rättegång i den tilltalades utevaro och verkställa avgörandet utan att föreskriva någon rätt till en ny rättegång, är att den berörda personen, i den situation som avses i artikel 8.2, efter att ha informerats i vederbörlig ordning, frivilligt och på ett otvetydigt sätt avstått från sin rätt att närvara vid rättegången (punkt 34 i domen).

51 I samband med en europeisk arresteringsorder framhöll domstolen således att rambeslut 2002/584 ingår i ett övergripande system med garantier för ett effektivt domstolsskydd som föreskrivs i andra unionsbestämmelser (dom av den 28 januari 2021, Spetsializirana prokuratura (Rättighetsinformation) ( C‑649/19, EU:C:2021:75, punkt 76)).

52 Se beslut av den 20 september 2024, Anacco ( C‑504/24 PPU, EU:C:2024:779, punkt 51) (nedan kallat beslutet i målet Anacco).

53 Se domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (punkt 45).

54 Se domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (punkt 46).

55 Se domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (punkt 47). Se även beslutet i målet Anacco (punkt 55).

56 Se domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (punkt 47).

57 Se domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (punkt 56). Jag understryker vidare att domstolen i domen av den 23 mars 2023, Minister for Justice and Equality (Återkallelse av uppskjuten verkställighet av frihetsberövande straff) ( C‑514/21 och C‑515/21, EU:C:2023:235), slog fast att ett åtagande från den utfärdande medlemsstatens sida att den person som är föremål för en europeisk arresteringsorder ges rätt till en ny rättegång, när vederbörande – med kränkning av rätten till försvar – dömts i sin utevaro inte ingår bland de villkor som räknas upp i artikel 5 i rambeslut 2002/584. Av detta följer att unionsrätten utgör hinder för att den verkställande rättsliga myndigheten får underkasta överlämnandet av en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder ett sådant villkor (punkt 80 i domen). Domstolen förtydligade emellertid att denna myndighet kan besluta sig för att söka – vid behov genom en begäran om kompletterande uppgifter i den mening som avses i artikel 15.2 i rambeslutet – en försäkran från den utfärdande medlemsstaten om att den person som är föremål för den europeiska arresteringsordern kommer att upplysas om att vederbörande enligt lagstiftningen i den utfärdande medlemsstaten har rätt till en förnyad prövning i vilken personen i fråga kan delta och som gör det möjligt att på nytt få själva sakfrågan prövad, mot bakgrund av nytt bevismaterial, och att få det ursprungliga avgörandet upphävt. Det innebär att om en sådan försäkran lämnades av den utfärdande medlemsstaten skulle den verkställande rättsliga myndigheten vara skyldig att i enlighet med artikel 4a.1 d i rambeslutet överlämna den berörda personen (punkt 82 i domen).

58 Se dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 62), och beslutet i målet Anacco (punkt 58).

59 Se skäl 4 i rambeslut 2009/299. Genom rambeslut 2002/584, i dess lydelse efter de ändringar som infördes genom nämnda rambeslut, harmoniserades villkoren för verkställighet av en europeisk arresteringsorder vid fall av utevarodom. Denna harmonisering återspeglar medlemsstaternas gemensamma uppfattning om räckvidden, enligt unionsrätten, av de processuella rättigheter som tillkommer personer som dömts i sin utevaro och är föremål för en europeisk arresteringsorder (se, bland annat, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 62), och beslutet i målet Anacco (punkt 58)).

60 Domstolen har berört den omständigheten att det inte är möjligt att åberopa direktiv 2016/343 för att hindra verkställigheten av en europeisk arresteringsorder, utöver de skäl för att vägra verkställighet som föreskrivs i rambeslut 2002/584 (se domen i målet Generalstaatsanwaltschaft Hamburg (punkt 55)).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 januari 2025, VB II (Information om rätten till en ny rättegång) ( C‑400/23, EU:C:2025:14, punkt 48). Se även beslutet i målet Anacco (punkt 52).

62 Se domen i målet Kachev (punkt 34).

63 Se bland annat dom av den 29 april 2021, X (Europeisk arresteringsorder – Ne bis in idem) ( C‑665/20 PPU, EU:C:2021:339, punkt 39), dom av den 14 juli 2022, Procureur général près la cour d’appel d’Angers ( C‑168/21, EU:C:2022:558, punkt 40), och dom av den 6 juni 2023, O.G (Europeisk arresteringsorder mot en tredjelandsmedborgare) ( C‑700/21, EU:C:2023:444, punkt 33). Se även beslutet i målet Anacco (punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).

64 Se dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkt 46).

65 Se dom av den 11 januari 2017, Grundza ( C‑289/15, EU:C:2017:4, punkterna 50 och 51).

66 Se särskilt domen i målet Kachev (punkt 35 och där angiven rättspraxis).

67 Se analogt, i fråga om en situation där den berörda personen avviker, domen i målet Kachev (punkt 37 och där angiven rättspraxis).

68 Se särskilt, domen i målet Kachev (punkt 41 och där angiven rättspraxis).

69 Se domen i målet Kachev (punkt 59).

70 Se domen i målet Kachev (punkt 61).

71 Se, analogt, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 52).

72 Se dom av den 21 december 2023, Generalstaatsanwaltschaft Berlin (Utevarodom) ( C‑396/22, EU:C:2023:1029, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).