Förslag till avgörande av generaladvokat JEAN RICHARD DE LA TOUR föredraget den 23 oktober 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Nedan kallade sökande.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96).

4 Nedan kallad den mottagande medlemsstaten.

5 Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31) (nedan kallad Dublin III-förordningen).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

7 C‑179/11, EU:C:2012:594 (nedan kallad domen i målet Cimade och GISTI).

8 C‑233/18, EU:C:2019:956.

9 C‑322/19 och C‑385/19, EU:C:2021:11 (nedan kallad domen i målet IPAT).

10 C‑422/21, EU:C:2022:616. Se även målet Sidi Bouzid (C‑184/24), som ännu inte avgjorts av domstolen.

11 C‑123/23 och C‑202/23, EU:C:2024:1042 (nedan kallad domen i målet Khan Yunis och Baabda).

12 Nedan kallad stadgan.

13 BGBl. 1997 I, s. 2022.

14 BGBl 2021 I, s. 5162.

15 BGBl. 1992 I, s. 1126.

16 BGBl. 2008 I, s. 1798.

17 BGBl. 2021 I, s. 2467.

18 Denna situation motsvarar den i artikel 28.1 andra stycket led b i direktiv 2013/32.

19 Av nationell rätt följer att en sökandes nödvändiga personliga behov omfattar utgifter för transport, kommunikation, fritid, underhållning, kultur, hotell- och restaurangtjänster samt andra varor och tjänster.

20 Nedan kallat beslutet om överföring.

21 Nedan kallat det omtvistade beslutet.

22 Se dom av den 23 oktober 1997, Franzén ( C‑189/95, EU:C:1997:504, punkt 79), och dom av den 17 oktober 2024, Sony Computer Entertainment Europe ( C‑159/23, EU:C:2024:887, punkt 28).

23 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen The International Protection Appeals Tribunal m.fl. ( C‑322/19 och C‑385/19, EU:C:2020:642, punkt 53).

24 Domen i målet IPAT (punkt 65), min kursivering. Se även punkterna 61–73, särskilt punkt 67, i den domen. I nämnda dom slog domstolen fast att artikel 15 i direktiv 2013/33 ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en sökande berövas rätten att komma i åtnjutande av mottagningsvillkor, det vill säga tillträde till arbetsmarknaden, enbart på grund av att ett beslut om överföring har fattats för vederbörande med tillämpning av Dublin III-förordningen. Domen i målet IPAT grundar sig på de principer som domstolen fastställde i punkterna 36–50 i domen i målet Cimade och GISTI. I den domen fastslog domstolen att en medlemsstat som har emottagit en ansökan om internationellt skydd är skyldig att bevilja de minimivillkor för mottagande som fastställs i rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 2003, s. 18), som har upphävts och ersatts genom direktiv 2013/33, även för en asylsökande beträffande vilken nämnda medlemsstat, med tillämpning av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1), som har upphävts och ersatts genom Dublin III-förordningen, beslutat att anmoda en annan medlemsstat att överta eller återta sökanden.

25 Se domen i målet IPAT (punkt 64).

26 Se domen i målet IPAT (punkt 67) och domen i målet Cimade och GISTI (punkt 40).

27 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet IPAT (punkterna 64 och 68).

28 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkterna 42 och 43).

29 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkterna 44 och 45).

30 Min kursivering.

31 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen The International Protection Appeals Tribunal m.fl. ( C‑322/19 och C‑385/19, EU:C:2020:642, punkt 67).

32 Se domen i målet IPAT (punkt 68).

33 Se dom av den 17 november 1983, Merck ( 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12), dom av den 29 februari 2024, Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl (Efterföljande religiös konvertering) ( C‑222/22, EU:C:2024:192, punkt 25), och dom av den 4 september 2025, Casa Judeţeană de Asigurări de Sănătate Mureș m.fl. ( C‑489/23, EU:C:2025:651, punkt 31).

34 Se dom av den 1 augusti 2022, Ministero dell’Interno (Indragning av materiella mottagningsvillkor) ( C‑422/21, EU:C:2022:616, punkterna 39 och 40), i vilken det hänvisas till dom av den 12 november 2019, Haqbin ( C‑233/18, EU:C:2019:956, punkterna 46–48).

35 Se domen i målet Cimade och GISTI (punkt 56).

36 Se i internationell rätt, Eide, A., och Eide, W.B., Adequate Standard of Living, i Moeckli, D., m.fl., International Human Rights Law, fjärde utgåvan, Oxford University Press, Oxford, 2022, s. 187–208.

37 Min kursivering.

38 Se Smith, R.K.M., International Human Rights Law, tionde utgåvan, Oxford University Press, Oxford, 2022, särskilt kapitel 16, som har rubriken The right to an adequate standard of living, s. 307–321, punkt 16.1.2, samt Eide, A. och Eide, W.B., Article 25, i Alfredsson, G., och Eide, A., The Universal Declaration of Human Rights: a Common Standard of Achievement, Kluwer Law International, Haag, 2023, s. 523–550.

39 Se Eide, A., och Eide, W.B., Adequate Standard of Living, a.a., särskilt punkt 2. Se, även, Trebilcock, A., La notion de droit à un niveau de vie suffisant, i Thouvenin, J.-M., och Trebilcock, A., Le droit international social: Droits Économiques, Sociaux och Culturels, s. 1664–1680, särskilt punkt 19.

40 Se även skälen 11 och 35 i direktiv 2013/33.

41 C‑79/13, EU:C:2014:103, punkt 40.

42 Beträffande frågan huruvida det föreligger en rätt till lämplig klädsel, se Graham, L., G., Reasserting the Right to Adequate Clothing in International Human Rights Law, Human Rights Law Review, volym 24, nr 1, 2024.

43 EUAA har ersatt Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO).

44 EASO, Guidance on reception conditions: operational standards and indicators, september 2016, s. 33.

45 Denna rättighet stadfästs bland annat i artikel 25.1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948, där det anges att [e]nvar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda (se Eide, A. och Eide, W.B., Article 25, a.a., särskilt s. 531 och 532). Denna rättighet stadfästs även i artikel 11.2 i Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 16 december 1966 och trädde i kraft den 3 januari 1976, i vilken det föreskrivs att [k]onventionsstaterna erkänner rätten för var och en till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat och kläder, och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor).

46 Se Trebilcock, A., a.a., särskilt punkterna 14, 20 och 21, samt Smith, R., K., M., a.a., särskilt punkt 16.1.

47 Se Eide, A., och Eide, W.B., Adequate Standard of Living, a.a., särskilt punkt 2.

48 Av begäran om förhandsavgörande framgår att sökanden intervjuades i samband med att det omtvistade beslutet antogs.

49 Se domen i målet Khan Yunis och Baabda (punkt 53).

50 Se domen i målet Khan Yunis och Baabda (punkt 74). Med begreppet slutligt beslut avses enligt artikel 2 e i direktiv 2013/32, ett beslut om huruvida en tredjelandsmedborgare eller statslös person ska beviljas flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande enligt [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2011/95/EU [av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9)] och som inte längre kan överklagas i enlighet med kapitel V i [direktiv 2013/32].

51 Enligt bestämmelserna i artikel 18.2 andra stycket i Dublin III-förordningen ankommer det i detta fall på den anmodade medlemsstaten att säkerställa att den sökande har rätt att begära att prövningen av hans eller hennes ansökan slutförs eller rätt att lämna in en ny ansökan om internationellt skydd, som inte ska behandlas som en efterföljande ansökan (min kursivering).