71. Även om tribunalen gör en analogi med de principer som domstolen slog fast i domen av den 2 juli 2015, Demmer,( 48 ) och domen i av den 20 december 2017, Erzeugerorganisation Tiefkühlgemüse,( 49 )är denna analogi inte relevant, eftersom de mål som avgjordes genom dessa domar och förevarande mål inte rör samma sak. Ingen av dessa domar rör nämligen tolkningen av ett folkrättsligt begrepp. I den första av dessa domar tolkade domstolen räckvidden av undantaget från skyldigheten att återbetala felaktigt utbetalda belopp enligt förordning (EG) nr 796/2004,( 50 ) medan domstolen i den andra domen fastställde räckvidden av uttrycket ”på producentorganisationens … enskilda gårdar och/eller anläggningar” i punkt 23 i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.( 51 )
Preliminär utgåva
FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JEAN RICHARD DE LA TOUR
föredraget den 12 mars 2026( 1 )
Mål C ‑ 790/24 P
International Management Group (IMG)
mot
Europeiska kommissionen
” Överklagande – Europeiska unionens finansiella bestämmelser – Utvecklingssamarbete – Genomförande av unionens budget genom gemensam eller indirekt förvaltning med en internationell organisation – Beslut att inte erkänna en juridisk person som internationell organisation med retroaktiv verkan – Begreppet ’internationell organisation’ – Rekvisit – Tolkning av avtalet om inrättande av organisationen – Wienkonventionen om traktaträtten – Artiklarna 31 och 32 ”
Innehållsförteckning
I. Inledning
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Wienkonventionen
B. Utkastet till artiklar
III. Bakgrund till tvisten
IV. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
V. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
VI. Bedömning som fokuserar på den femte grunden, avseende oriktig bedömning av IMG:s rättsliga ställning
A. Den första delgrunden: Felaktig rättstillämpning vid definitionen av begreppet ”internationell organisation”
1. Det första argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller kravet på att fastställa parternas avsikt att inrätta en internationell organisation
a) Den överklagade domen
b) Parternas argument
c) Bedömning
2. Det andra argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller kravet på fastställande av det internationella avtalets rättsligt bindande karaktär
a) Den överklagade domen
b) Parternas argument
c) Bedömning
3. Det tredje argumentet: Felaktig rättstillämpning vid bedömningen av kriteriet om att vara en internationell juridisk person
a) Den första kritiska anmärkningen: Ställning som ”juridisk person”
1) Den överklagade domen
2) Parternas argument
3) Bedömning
b) Den andra kritiska anmärkningen: De garantier för stabilitet, kontinuitet och effektivitet som enheten har tillgång till för att fullgöra sina uppgifter
1) Den överklagade domen
2) Parternas argument
3) Bedömning
B. Den andra delgrunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av IMG:s stiftelseurkund
1. Det första argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av begreppet ”internationell organisation”
a) Den överklagade domen
b) Parternas argument
c) Bedömning
2. Det andra argumentet Felaktig tillämpning av reglerna för tolkning av ett internationell avtal i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen
a) Den första kritiska anmärkningen: Felaktig identifiering av vilket internationellt avtal som ska tolkas
1) Den överklagade domen
2) Parternas argument
3) Bedömning
b) Den andra kritiska anmärkningen: Överdriven formalism vid tolkningen av lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994
1) Den överklagade domen
2) Parternas argument
3) Bedömning
c) Den tredje kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av IMG:s ursprungliga stadgar med avseende på det relevanta ”sammanhanget”
1) Den överklagade domen
2) Parternas argument
3) Bedömning
d) Den fjärde kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av IMG:s ursprungliga och senare stadgar med avseende på ”senare praxis”
1) Den överklagade domen
2) Parternas argument
3) Bedömning
i) Påståendet om felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av den allmänna tolkningsregeln i artikel 31.3 b i Wienkonventionen
ii) Påståendet om felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 32 i Wienkonventionen om ”supplementära tolkningsmedel”
3. Det tredje argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller följderna av ingåendet av avtal om säte med staterna och delegeringsavtal om gemensam eller indirekt förvaltning med kommissionen
a) Den överklagade domen
b) Parternas argument
c) Bedömning
C. Den tredje delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av Konungariket Belgiens och Republiken Österrikes svar på kommissionens frågor
1. Den första kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av de österrikiska myndigheternas svar
a) Den överklagade domen
b) Parternas argument
c) Bedömning
2. Den andra kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av de belgiska myndigheternas svar
a) Den överklagade domen
b) Parternas argument
c) Bedömning
D. Den fjärde delgrunden: Felaktig rättstillämpning vid identifieringen av IMG:s medlemmar
1. Den överklagade domen
2. Parternas argument
3. Bedömning
E. Den femte delgrunden: Felaktig rättstillämpning vad gäller de formella kraven för att ingå resolutionen av den 25 november 1994
1. Den överklagade domen
2. Parternas argument
3. Bedömning
F. Den sjätte delgrunden: Underlåtenhet att beakta den omständigheten att IMG inte har upplösts
1. Den överklagade domen
2. Parternas argument
3. Bedömning
VII. Förslag till avgörande
I. Inledning
1. Förevarande överklagande har ingetts mot den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 4 september 2024, IMG/kommissionen( 2 ). Överklagandet rör frågan om de principer mot bakgrund av vilka ett organ kan anses vara en internationell organisation i den mening som avses i unionens finansiella bestämmelser och de folkrättsliga regler som reglerar tolkningen av en sådan organisations stiftelseurkund.
2. Överklagandet rör en av alla tvister( 3 ) i vilka International Management Group (IMG), en enhet som är specialiserad på återuppbyggnad av stater efter konflikter, har bestritt att Europeiska kommissionen, genom sitt beslut av den 8 juni 2021, hade laglig rätt att vägra tillerkänna IMG ställning som internationell organisation, med retroaktiv verkan från och med den 16 december 2014 (nedan kallat det omtvistade beslutet), trots att kommissionen hade delegerat genomförandet av program som finansieras genom unionsbudgeten till IMG i denna egenskap. Genom den överklagade domen bekräftade tribunalen detta besluts lagenlighet.
3. I enlighet med domstolens begäran kommer jag i förevarande förslag till avgörande att begränsa min bedömning till den viktigaste nya rättsfråga som uppkommit i förevarande fall, nämligen den fråga som tas upp i den femte grunden till stöd för överklagandet, i vilken tribunalen påstås ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, dels vad gäller definitionen av rekvisiten för en ”internationell organisation”, dels vad gäller tolkningen av ordalydelsen i det internationella avtalet om inrättande av IMG mot bakgrund av artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen om traktaträtten( 4 ).
4. I förevarande förslag till avgörande kommer jag att föreslå att domstolen ska bifalla överklagandet såvitt avser den femte grunden.
5. Även om jag medger att det i lydelsen av det internationella avtalet om inrättande av IMG kan vara svårt att hitta belägg för att det rör sig om en internationell organisations stiftelseurkund, delar jag ändå inte tribunalens extremt restriktiva tolkning av detta avtal. Genom att fästa så stor vikt vid bristerna i lydelsen av nämnda avtal, trots att avtalet ingicks under särskilda och brådskande omständigheter, genom att vägra tillerkänna besluten om antagande av IMG:s stadgar, vilka antogs den 10 mars 1995,( 5 ) något tolkningsvärde, trots att de till både sin natur och funktion var en del av processen för att inrätta IMG, och genom att inte beakta besluten om antagande av IMG:s stadgar år 2008 och 2012,( 6 ) trots att dessa vittnar om denna enhets gradvisa utveckling och omvandling, anser jag att tribunalen har åsidosatt tolkningsreglerna i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen.
6. Även om det är riktigt att IMG:s ställning inte klart framgår av det internationella avtalet om inrättande av IMG, erinrar jag vidare om att IMG, allt sedan denna enhet inrättades av kommissionen och internationella aktörer, betraktades som en internationell organisation, och vissa stater hade ingått avtal om säte med IMG och kommissionen hade under en relativt lång period (1995–2014) gett IMG i uppgift att genomföra budgeten i denna egenskap. Kommissionen har för övrigt uttryckligen medgett detta. Under dessa omständigheter är jag ganska förvånad över att denna enhet, efter att i nästan 20 år underförstått eller till och med uttryckligen ha erkänts som en internationell organisation, kan nekas denna ställning och samtliga rättigheter knutna till den med retroaktiv verkan från den 16 december 2014, det vill säga den dag då kommissionen beslutade att genom indirekt förvaltning anförtro uppgiften att genomföra programmet för utveckling av handeln till förmån för Myanmar/Burma till en annan organisation än IMG.
II. Tillämpliga bestämmelser
A. Wienkonventionen
7. I artikel 2.1 i Wienkonventionen föreskrivs följande:
”I denna konvention förstås med
a) ’traktat’: en internationell överenskommelse i skriftlig form underkastad internationell rätt.
…
i) ’internationell organisation’: en mellanstatlig organisation”.
8. I artikel 5 i konventionen preciseras att den ”äger tillämpning på traktater … som utgör stiftelseurkunder för en internationell organisation … med förbehåll för vederbörande organisations i detta hänseende relevanta regler”.
9. Artikel 31 i nämnda konvention, med rubriken ”Allmän regel om tolkning”, har följande lydelse:
”1. En traktat ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens termer sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte.
2. I sammanhanget ingår vid tolkningen av en traktat, förutom texten inklusive dess preambel och bilagor,
a) överenskommelser rörande traktaten som träffats mellan alla parter i samband med traktatens ingående;
b) dokument som upprättats av en eller flera parter i samband med traktatens ingående och godtagits av de andra parterna som dokument sammanhörande med traktaten.
3. Utöver sammanhanget ska hänsyn tagas till
a) efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpningen av dessa bestämmelser;
b) efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet mellan parterna om traktatens tolkning;
…
4. En term skall ges en speciell mening, om det fastställts att detta var parternas mening.”
10. Artikel 32 i samma konvention, med rubriken ”Supplementära tolkningsmedel”, har följande lydelse:
”Supplementära tolkningsmedel, inbegripet förarbetena till traktaten och omständigheterna vid dess ingående, kan anlitas för att få bekräftelse på den mening som framkommer vid tillämpningen av artikel 31 eller för att fastställa meningen, när en tolkning enligt artikel 31
a) inte undanröjer dess tvetydighet eller oklarhet; eller
b) leder till ett resultat som uppenbarligen är orimligt eller oförnuftigt.”
B. Utkastet till artiklar
11. Utkastet till artiklar om internationella organisationers ansvar (nedan kallat utkastet till artiklar) antogs av Förenta nationernas kommission för internationell rätt (nedan kallad folkrättskommissionen) år 2011.( 7 )
12. Enligt artikel 2 i utkastet till artiklar avser uttrycket internationell organisation varje organisation som inrättats genom ett fördrag eller något annat instrument som regleras av internationell rätt och som är en egen internationell juridisk person, och kan en internationell organisation, förutom stater, bland sina medlemmar inbegripa andra enheter än stater.
III. Bakgrund till tvisten ( 8 )
13. Klaganden, IMG, ursprungligen benämnd International Management Group – Infrastructure for Bosnia and Herzegovina (IMG-IBH), inrättades av den internationella konferensen om forna Jugoslavien (ICFY) under överinseende av Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) den 16 juli 1993.( 9 ) Genom en handling av den 25 november 1994 angående inrättandet av IMG-IBH (nedan kallad resolutionen av den 25 november 1994) gav de deltagande staterna uttryck för sin avsikt att förse IMG-IBH med en institutionell struktur för att göra det möjligt för stater och internationella organisationer som deltar i återuppbyggnaden av Bosnien och Hercegovina att ha en särskild enhet för detta ändamål.( 10 ) Sedan dess har IMG gradvis utvidgat sin verksamhet till områdena återuppbyggnad och utveckling.
14. Efter det att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) hade genomfört en utredning i vilken IMG:s ställning som internationell organisation i den mening som avses i unionens finansiella bestämmelser ifrågasattes, beslutade kommissionen den 16 december 2014 att anförtro genomförandet av det årliga handlingsprogrammet till förmån för Myanmar/Burma åt en annan organisation än IMG. Den 8 maj 2015 underrättade kommissionen därefter IMG om sitt beslut att inte ingå någon delegeringsöverenskommelse med IMG om indirekt förvaltning med en internationell organisation förrän det förelåg absolut säkerhet om dess ställning. I sin dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen,( 11 ) fann domstolen att dessa två beslut var rättsstridiga, med motiveringen att besluten inte var motiverade i rättsligt och faktiskt hänseende, eftersom de tre omständigheter som låg till grund för besluten inte var av sådan art att det kunde ifrågasättas huruvida IMG var en internationell organisation i den mening som avses i unionens finansiella bestämmelser.( 12 )I sitt beslut av den 9 juni 2020, International Management Group/kommissionen,( 13 ) preciserade domstolen att den, grundat på en analys av samtliga relevanta omständigheter, inte hade avgjort frågan om huruvida IMG hade ställning som internationell organisation.
15. För att följa domen av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen,( 14 ) gjorde kommissionen en slutgiltig bedömning av IMG:s ställning. I detta syfte frågade kommissionen de stater som IMG angett som sina medlemmar om IMG var en internationell organisation, om de var medlemmar i IMG och om de hade undertecknat ett internationellt eller mellanstatligt avtal om inrättande av organisationen i denna egenskap.
16. Genom skrivelse av den 19 februari 2021 underrättade kommissionen IMG om att den avsåg att anta ett beslut att inte tillerkänna IMG ställning som internationell organisation och uppmanade IMG att yttra sig häröver. Den 8 juni 2021 antog kommissionen det omtvistade beslutet, och vägrade, med retroaktiv verkan från och med den 16 december 2014, att tillerkänna IMG den ställning som internationell organisation som föreskrivs i unionens finansiella bestämmelser om genomförande av unionens medel enligt metoden för indirekt förvaltning.( 15 )
17. I domen av den 22 september 2022, IMG/kommissionen,( 16 ) erinrade domstolen om att kommissionen var skyldig att se till att de enheter till vilka den har anförtrott eller avser att anförtro budgetgenomförandeuppgifter enligt bestämmelserna om indirekt förvaltning av unionens budget genom internationella organisationer faktiskt är enheter av detta slag i den mening som avses i dessa bestämmelser. Domstolen påpekade dessutom att denna institution, om det finns tvivel i detta avseende, är skyldig att undanröja dessa tvivel och att samla in alla nödvändiga uppgifter för att motivera sitt beslut både rättsligt och faktiskt, med beaktande av de rättsliga konsekvenserna av detta beslut för den berörda enheten.( 17 )
IV. Förfarandet vid tribunalen och den överklagade domen
18. Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 18 augusti 2021 väckte IMG talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet och om ersättning för den skada som lidits. Efter prövningen i sak av talan och av de skäl som anges i punkterna 62–417 i den överklagade domen fann tribunalen att talan inte kunde vinna bifall såvitt avsåg någon av de fyra grunder som IMG hade åberopat och ogillade talan.( 18 ) Av de skäl som anges i punkterna 418–447 i nämnda dom ogillade tribunalen vidare IMG:s skadeståndsyrkande och förpliktade därefter IMG att ersätta rättegångskostnaderna.
V. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
19. Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 14 november 2024 ingav IMG förevarande överklagande. IMG har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen, själv avgöra IMG:s talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, bifalla denna talan och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna såväl för förfarandet vid tribunalen som för förfarandet vid domstolen.
20. Kommissionen har yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet och förplikta IMG att ersätta rättegångskostnaderna.
21. Vid den förhandling som hölls den 11 december 2025 yttrade IMG och kommissionen sig muntligen och koncentrerade de sig i sina yttranden på den femte grunden, i enlighet med domstolens begäran.
VI. Bedömning som fokuserar på den femte grunden, avseende oriktig bedömning av IMG:s rättsliga ställning
22. I den femte grunden, som förevarande förslag till avgörande fokuserar på, ifrågasätts tribunalens resonemang i punkterna 190–370 i den överklagade domen om huruvida IMG efter den 16 december 2014 var berättigad att i egenskap av internationell organisation genomföra unionsbudgeten enligt metoden med gemensam eller indirekt förvaltning.
23. Av tydlighetsskäl och för enhetlighetens skull har jag valt att dela upp denna grund i sex delar och kommer att analysera dessa i en annan ordning än den som IMG har angett. Jag kommer att koncentrera min bedömning på de tre första delgrunderna, vilka enligt min mening förtjänar en fördjupad prövning.
A. Den första delgrunden: Felaktig rättstillämpning vid definitionen av begreppet ”internationell organisation”
24. Denna första delgrund, som riktar sig mot punkterna 206–212 i den överklagade domen, syftar till att ifrågasätta tribunalens resonemang avseende räckvidden av kraven för att anses utgöra en internationell organisation och mot bakgrund av vilka tribunalen, i enlighet med de tolkningsregler som kodifierats i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen,( 19 ) i punkterna 265 och 306–312 i den överklagade domen bedömde huruvida IMG var en internationell organisation.
1. Det första argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller kravet på att fastställa parternas avsikt att inrätta en internationell organisation
25. Detta argument rör en väsentlig del av den rätt som reglerar internationella organisationer och ska enligt min mening därför prövas först.
a) Den överklagade domen
26. I punkt 203 i den överklagade domen hänvisade tribunalen till att börja med till artikel 2 a i utkastet till artiklar, i vilken det anges att med en ”internationell organisation” avses ”varje organisation som inrättats genom ett fördrag eller något annat instrument som regleras av internationell rätt och som är en egen internationell juridisk person”.
27. I punkt 204 i denna dom erinrade tribunalen därefter om att enligt artikel 2.1 a i Wienkonventionen ska med ”traktat” förstås ”en internationell överenskommelse i skriftlig form underkastad internationell rätt, oavsett om den intagits i ett enda instrument eller i två eller flera sammanhörande instrument tillsammans, och oavsett dess särskilda beteckning”.( 20 )
28. I punkt 302 i den överklagade domen slog tribunalen slutligen fast att IMG ”för att kunna komma i fråga för genomförande av unionens budget genom indirekt förvaltning som föreskrivs till förmån för internationella organisationer, måste ha grundats på ett internationellt avtal som har till syfte att inrätta [IMG] som en internationell organisation”, och i punkterna 304–319 i denna dom undersökte tribunalen således huruvida så verkligen var fallet mot bakgrund av tolkningen av IMG:s stiftelseurkund.
b) Parternas argument
29. IMG har hävdat att tribunalen avvek från de objektiva kriterier som föreskrivs i internationell rätt för inrättande av en internationell organisation genom att i punkt 302 i den överklagade domen kräva att den berörda enheten ska ha inrättats genom ett internationellt avtal som har till syfte att inrätta enheten i egenskap av internationell organisation. Tribunalen lade till ett tredje villkor, nämligen avsikten hos parterna i det internationella avtalet att inrätta en internationell organisation, vilket inte ingår i den definition av begreppet ”internationell organisation” som angavs i punkt 203 i denna dom.
30. Kommissionen har bestritt dessa argument.
c) Bedömning
31. Jag föreslår att domstolen ska avfärda det första argumentet som ogrundat.
32. Detta argument grundar sig nämligen på en sammanblandning av rekvisiten för en ”internationell organisation”, vars uppfyllande domstolen ska fastställa i enlighet med artikel 2 a i utkastet till artiklar, och en undersökning av parternas avsikt, som domstolen i första hand har till uppgift att undersöka vid tolkningen av ett ”internationellt avtal”, i enlighet med artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen. I sin dom av den 23 mars 2004, Frankrike/kommissionen,( 21 ) i vilken domstolen hade att fastställa huruvida ett avtal som ingåtts mellan kommissionen och Amerikas förenta stater var rättsligt bindande, inriktade sig domstolen på att fastställa parternas avsikt, eftersom detta utgjorde ett ”avgörande kriterium”.
33. Inom folkrätten är det ostridigt att syftet med tolkningen av ett fördrag är att på ett så objektivt och rationellt sätt som möjligt fastställa parternas gemensamma avsikt och vilja, eftersom denna regel styrs av den dubbla respekten för statens suveränitet och principen pacta sunt servanda . I artikel 31.4 i Wienkonventionen föreskrivs således att ”[e]n term skall ges en speciell mening, om det fastställs att detta var parternas avsikt”.( 22 ) I sin dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitations and sovereignty of islands (Gabon/Equatorial Guinea), betonade Internationella domstolen att vid bedömningen av huruvida ett instrument utgör ett fördrag måste domstolen bland annat i instrumentets ordalydelse, under de särskilda omständigheter som råder vid dess utformning eller i parternas senare agerande, söka efter uppgifter om huruvida de avser att vara rättsligt bundna av instrumentet,( 23 ) oavsett om denna avsikt uttryckligen anges eller är underförstådd.( 24 )
34. Tribunalen gjorde sig följaktligen inte skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 302 i den överklagade domen när den krävde att det skulle fastställas att parterna i resolutionen av den 25 november 1994 hade för avsikt att inrätta IMG i egenskap av internationell organisation och genom att, i punkterna 304–319 i den överklagade domen, undersöka om så faktiskt var fallet mot bakgrund av tolkningen av IMG:s stiftelseurkund.
2. Det andra argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller kravet på fastställande av det internationella avtalets rättsligt bindande karaktär
35. Detta argument riktar sig mot punkterna 206 och 265 i den överklagade domen. Det avser frågan huruvida tribunalen i alltför hög grad begränsade räckvidden av begreppet ”internationellt avtal”, såsom detta begrepp definieras i artikel 2.1 a i Wienkonventionen, och, i än högre grad räckvidden av begreppet ”internationell organisation” i artikel 2 a i utkastet till artiklar, genom att kräva att ett sådant avtal ska innehålla bestämmelser som är rättsligt bindande för parterna.
a) Den överklagade domen
36. Efter att i punkt 204 i den överklagade domen ha erinrat om definitionen av begreppet ”traktat”, preciserade tribunalen i punkterna 206 och 265 i denna dom att ”en handling som undertecknats av stater inte [kan] utgöra ett internationellt avtal om den inte innehåller någon bestämmelse som skapar rättigheter eller skyldigheter som dessa stater har samtyckt till”, och hänvisade i detta avseende till Internationella domstolens dom av den 1 oktober 2018 Obligation to negotiate access to the Pacifc Ocean (Bolivia v. Chile),( 25 ) och, analogt, EU-domstolens dom av den 6 november 2008, Grekland/kommissionen.( 26 )
b) Parternas argument
37. IMG har hävdat att tribunalen har avvikit från den klassiska definitionen av begreppen ”traktat” eller ”internationellt avtal” genom att hänvisa till rättspraxis som inte är relevant.
38. Kommissionen har bestritt dessa argument. Den har bland annat, med hänvisning till Internationella domstolens dom av den 1 oktober 2018 Obligation to negotiate access to the Pacifc Ocean (Bolivia v. Chile),( 27 ) gjort gällande att tribunalen avsåg att understryka skillnaden mellan ett icke-bindande internationellt instrument och ett internationellt avtal i den mening som avses i Wienkonventionen, för vilket parternas samtycke krävs för att dessa ska vara bundna av avtalet
c) Bedömning
39. Jag anser att det andra argumentet är verkningslöst.
40. Efter att ha prövat innehållet i och räckvidden av resolutionen av den 25 november 1994 mot bakgrund av kriteriet om det internationella avtalets rättsligt bindande karaktär, kom tribunalen fram till en för IMG fördelaktig slutsats, vilket framgår av punkterna 274, 289 och 301 i den överklagade domen. I punkterna 266 och 274 i den överklagade domen fann tribunalen i huvudsak att resolutionen åtminstone innehöll ett rättsligt bindande åtagande för undertecknarna av resolutionen och slog följaktligen fast att det omtvistade beslutet var behäftat med en felaktig rättstillämpning, eftersom kommissionen felaktigt hade ansett att denna text utgjorde ett åtagande av uteslutande politisk karaktär.
41. IMG har i punkt 89 i sitt överklagande uttryckligen medgett att det inte finns anledning att ändra tribunalens konstaterande på denna punkt.
42. I vilket fall som helst erinrade Internationella domstolen i sin dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitation (Gabon/Equatorial Guinea), i allmänna ordalag om att domstolen, för att bedöma om ett instrument utgör en traktat, måste undersöka om det finns omständigheter som tyder på att parterna avser att vara rättsligt bundna av traktaten.( 28 )
3. Det tredje argumentet: Felaktig rättstillämpning vid bedömningen av kriteriet om att vara en internationell juridisk person
43. Detta argument avser tribunalens prövning i punkterna 207–212 i den överklagade domen av de principer och kriterier på grundval av vilka en organisation kan anses vara en egen internationell juridisk person. Som framgår av punkt 213 i denna dom var det mot bakgrund av dessa principer och kriterier som tribunalen, i punkterna 306–319 i nämnda dom, bedömde huruvida resolutionen av den 25 november 1994 hade till syfte eller verkan att tillerkänna IMG ställning som internationell organisation.
44. IMG har kritiserat det sätt på vilket tribunalen definierade två av dessa kriterier mot bakgrund av internationell rättspraxis och därefter tillämpade dessa i punkterna 307–312 i den överklagade domen.
a) Den första kritiska anmärkningen: Ställning som ”juridisk person”
1) Den överklagade domen
45. I punkterna 207 och 208 i den överklagade domen påpekade tribunalen att enligt internationell rättspraxis förutsätter erkännandet av en internationell organisation att den berörda organisationen är en juridisk person. Tribunalen underströk att en enhet som inrättats av stater och, i förekommande fall, av en eller flera internationella organisationer, i annat fall är ett organ som är beroende av antingen de stater som har bildat den – tribunalen hänvisade i detta avseende till Internationella domstolens dom av den 2 juni 1992, Certain Phosphate Lands in Nauru (Nauru v. Australia), preliminary objections( 29 ) – eller av en internationell organisation där denna enhet finns – med hänvisning till Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 1 februari 2012 Judgment No.2867 of the Administrative Tribunal of the International Labour Organization upon a Complaint Filed against the International Fund for Agricultural Development.( 30 )
2) Parternas argument
46. IMG har gjort gällande att den rättspraxis som det hänvisas till i föregående punkt i förevarande förslag till avgörande saknar samband med en internationell organisations ställning som ”egen juridisk person”. Enligt IMG motiverar denna rättspraxis, i den mån den avser situationer där den berörda enheten varken har ställning som juridisk person eller kapacitet att ingå rättsliga överenskommelser, inte heller tribunalens jämförelse av IMG:s situation i förhållande till de stater som är parter i resolutionen eller kommissionen, eftersom IMG i sina egna stadgar tillerkänns såväl ställning som juridik person som kapacitet att ingå avtal.
47. Kommissionen har bestritt dessa argument. Enligt IMG syftar hänvisningen till den internationella rättspraxis som angetts i punkt 208 i den överklagade domen till att visa på vissa omständigheter som skiljer en internationell organisation från andra slags organisationer.
3) Bedömning
48. Jag anser att den första kritiska anmärkningen inte är befogad.
49. För det första påpekar jag att punkterna 207 och 208 i den överklagade domen endast avser allmänna principer avseende en enhets ställning som internationell juridisk person, vilka IMG inte har bestritt.
50. I detta sammanhang vittnar såväl Internationella domstolens dom av den 26 juni 1992, Certain Phosphate Lands in Nauru (Nauru v. Australia), preliminary objections,( 31 ) i punkt 47, som dess rådgivande yttrande av den 1 februari 2012 Judgment No.2867 of the Administrative Tribunal of the International Labour Organization upon a Complaint Filed against the International Fund for Agricultural Development,( 32 ) i punkterna 57, 58, 60 och 61, om att detta villkor är av väsentlig betydelse för att kunna tillerkännas ställning som internationell organisation. I punkterna 207 och 208 i den överklagade domen drog tribunalen ingen parallell mellan IMG:s situation och situationen för de enheter som berördes av denna rättspraxis från Internationella domstolen, och prövade därefter denna särskilda situation i punkt 307 i den överklagade domen.
51. IMG:s argument bygger vidare på en sammanblandning av begreppen ”internationell juridisk person” och ”juridisk person enligt nationell rätt”, som är två olika juridiska begrepp. De bestämmelser i stadgarna som IMG hänvisar till ger nämligen IMG behörighet att ingå avtal, förvärva och förfoga över fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter,( 33 ) vilket uppfyller kriterierna för att betraktas som en juridisk person enligt nationell rätt, eftersom den ger IMG rättskapacitet i den nationella rättsordningen. Kommissionens synpunkter i punkt 127 i dess svarsskrivelse( 34 ) och tribunalens synpunkter i punkt 307 i den överklagade domen bygger på samma sammanblandning.
52. Även om dessa begrepp kompletterar varandra måste det göras en åtskillnad mellan dem, eftersom de inte har sitt ursprung i samma rättsordning och inte har samma verkan.( 35 ) Ställningen som internationell juridisk person gör det möjligt för den enhet som har denna ställning att betraktas som ett självständigt rättssubjekt på den internationella arenan, separat från dess medlemmar, med förmåga att inneha egna rättigheter och skyldigheter i den internationella rättsordningen och med förmåga att agera (rättskapacitet och rättshandlingsförmåga, exempelvis ingående av internationella avtal, etcetera.).( 36 ) Eftersom tribunalen genom sin bedömning försökte fastställa huruvida IMG är en internationell organisation i den mening som avses i artikel 2 a i utkastet till artiklar (punkt 203 i den överklagade domen), uppkom frågan huruvida IMG är en internationell juridisk person.
b) Den andra kritiska anmärkningen: De garantier för stabilitet, kontinuitet och effektivitet som enheten har tillgång till för att fullgöra sina uppgifter
53. Denna kritik avser punkt 212 i den överklagade domen.
1) Den överklagade domen
54. Efter att ha redogjort för specialitetsprincipen i punkt 211 i denna dom konstaterade tribunalen i den efterföljande punkten att ”[e]n internationell organisation … inte [kan] reduceras till en ren valfri mekanism som är tillgänglig för parterna och som var och en skulle kunna använda sig av efter eget gottfinnande.[( 37 )] Genom att skapa en internationell organisation och förse den med alla medel som är nödvändiga för dess verksamhet, ger nämligen grundarna uttryck för sin vilja att ge de bästa garantierna för stabilitet, kontinuitet och effektivitet vid fullgörandet av de uppgifter som denna organisation har anförtrotts, vilket innebär att de inte ensidigt och vid den tidpunkt som de finner lämpligt kan gå ur denna ram, eller ersätta den med andra kommunikationskanaler”. Tribunalen hänvisade i detta avseende till punkterna 90 och 91 i Internationella domstolens dom av den 20 april 2010, Pulp Mills on the River Uruguay (Argentina v. Uruguay) .( 38 )
2) Parternas argument
55. Enligt IMG gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 212 i den överklagade domen när den upphöjde behovet av att ge den berörda enheten ”[garantier] för stabilitet, kontinuitet och effektivitet vid fullgörandet av [sina] uppgifter” till en rättsprincip för internationella organisationer, trots att detta kriterium varken föreskrivs i lag eller i internationella organisationers praxis och inte kan utläsas av Internationella domstolens dom av den 20 april 2010 Pulp Mills on the River Uruguay (Argentina v. Uruguay).( 39 ) IMG har av detta dragit slutsatsen att tribunalens slutsats i punkt 309 i den överklagade domen, enligt vilken IMG utgör en frivillig mekanism, således är felaktig.
56. Kommissionen har bestritt dessa argument. Den har bland annat gjort gällande att tribunalen hade fog för att erinra om att en internationell organisation enligt folkrätten inte kan reduceras till en rent valfri frivillig mekanism som är tillgänglig för parterna, eftersom hänvisningen till Internationella domstolens dom av den 20 april 2010, Pulp Mills on the River Uruguay (Argentina v. Uruguay),( 40 )är särskilt relevant i detta avseende, då IMG i resolutionen av den 25 november 1994 tydligt definierades som en tillfällig institution, utan ”någon verklig skyldighet att delta i institutionens budget eller verksamhet”
3) Bedömning
57. Jag anser att den andra kritiska anmärkningen inte är befogad.
58. Som framgår av lydelsen i och sambandet mellan punkterna 207–212 i den överklagade domen såg tribunalen nämligen inte ”de garantier för stabilitet, kontinuitet och effektivitet” som den berörda enheten getts för att utföra sina uppgifter som en allmän rättsprincip för internationella organisationer, utan som ett kriterium mot bakgrund av vilket domstolen ska bedöma huruvida parterna verkligen har avsett att inrätta ett separat och självständigt rättssubjekt på den internationella arenan genom att förse detta rättssubjekt med alla de medel som är nödvändiga för dess verksamhet.
59. Jag påpekar att hänvisningen i punkt 212 i den överklagade domen till punkterna 90 och 91 i Internationella domstolens dom av den 20 april 2010, Pulp Mills on the River Uruguay (Argentina v. Uruguay),( 41 ) föregås av orden ”se, för ett liknande resonemang,”. Detta vittnar om tribunalens önskan att hänvisa till den princip som har utvecklats av Internationella domstolen, samtidigt som den tillämpade denna princip på ett särskilt sätt. Även om tribunalen kan kritiseras för att ha återgett exakt de uttryck som Internationella domstolen har använt sig av vad gäller den särskilda roll som den administrativa kommissionen för floden Uruguay (nedan kallad CARU) har tilldelats,( 42 ) så har tribunalen emellertid inte gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att hänvisa till denna internationella rättspraxis.
60. Samtidigt som Uruguay och Argentina motsatte sig CARU:s ställning( 43 ) undersökte Internationella domstolen, i punkterna 87–91 i domen av den 20 april 2010, Pulp Mills on the River Uruguay (Argentina v. Uruguay),( 44 ) en rad organisatoriska och materiella aspekter för att avgöra huruvida denna enhet hade full autonomi och förmåga att utöva de befogenheter som den uttryckligen eller underförstått hade tilldelats i den internationella rättsordningen. Internationella domstolen beaktade den karaktär som enhetens uppgifter hade samt de resurser och resurser som enheten tilldelats av parterna, dess egen och permanenta existens, de bestämmelser som ger den ställning som juridisk person, de rättigheter och skyldigheter som den har inom ramen för de befogenheter som den tilldelats enligt specialitetsprincipen, förekomsten av ett sekretariat vars tjänstemän åtnjuter immunitet och privilegier samt det faktum att Internationella domstolen kan decentralisera sina uppgifter genom att inrätta underordnade organ. Det var i detta sammanhang som Internationella domstolen, i punkt 90 i denna dom, slog fast att ”eftersom CARU utgör en ram för samråd mellan parterna… kan ingen av dem ensidigt och vid den tidpunkt som de anser vara lämplig lämna denna ram och ersätta den med andra kommunikationskanaler. Genom att inrätta CARU och förse detta organ med alla medel som krävs för dess verksamhet har parterna avsett att ge de bästa garantierna för stabilitet, kontinuitet och effektivitet när det gäller deras vilja att samarbeta om ’en rationell och optimal användning av floden’”.
61. Denna dom vittnar därför om vilken betydelse Internationella domstolen fäster vid de resurser som en enhet förfogar över för sin verksamhet, eftersom dessa medel utgör objektiva indikatorer på hur stor självständighet som parterna tillskriver enheten och på deras vilja att kontinuerligt, stabilt och effektivt arbeta för att fullgöra den uppgift för vilket enheten har inrättats.
62. Tribunalen hade således fog för att hänvisa till dessa ”garantier för stabilitet, kontinuitet och effektivitet” som ett relevant kriterium för att avgöra huruvida IMG var ett separat och självständigt rättssubjekt i förhållande till sina medlemmar.
63. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag den andra kritiska anmärkningen i det tredje argumentet ska avvisas, och mer allmänt att överklagandet inte kan vinna bifall såvitt avser den femte grundens första del, avseende felaktig rättstillämpning vid definitionen av begreppet ”internationell organisation”.
B. Den andra delgrunden: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen av IMG:s stiftelseurkund
64. Genom den andra delgrunden har IMG gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av dess stiftelseurkund, bland annat genom en felaktig tillämpning av reglerna för tolkning av ett internationellt avtal i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen.
65. Till stöd för denna delgrund har IMG anfört tre argument.
1. Det första argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller tolkningen av begreppet ”internationell organisation”
a) Den överklagade domen
66. I punkt 97 i den överklagade domen påpekade tribunalen att begreppet ”internationell organisation”, i den mening som avses i de relevanta finansiella unionsbestämmelserna, omfattar ”internationella offentligrättsliga organisationer som inrättats genom internationella överenskommelser”.( 45 ) I avsaknad av en exaktare definition av begreppen ”internationell organisation” och ”internationell överenskommelse” fann tribunalen, av de skäl som anges i punkterna 198, 199, 201 och 202 i den överklagade domen, att dessa begrepp motsvarar de begrepp som används i folkrätten och ska tolkas mot bakgrund av de sedvanerättsliga principer i folkrätten som bland annat återfinns i Wienkonventionen och i utkastet till artiklar.
67. I punkt 200 i den överklagade domen underströk tribunalen att ”[i] den mån [dessa begrepp] används i unionens finansiella bestämmelser för att uppnå det specifika syftet med genomförandet av unionens budget, ska de emellertid tolkas restriktivt, och detta för att skydda unionens ekonomiska intressen”. För att bekräfta detta hänvisade tribunalen, analogt, till domen av den 2 juli 2015, Demmer,( 46 ) och domen av den 20 december 2017, Erzeugerorganisation Tiefkühlgemüse.( 47 )
b) Parternas argument
68. IMG anser att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av begreppen ”internationell organisation” och ”internationell överenskommelse”, som används i unionens finansiella bestämmelser, genom att avvika från den klassiska definitionen av dessa folkrättsliga och genom att grunda sig på irrelevant rättspraxis.
c) Bedömning
69. Jag delar IMG:s kritik.
70. För det första finns det inget stöd i rättspraxis för påståendet att begreppen ”internationell organisation” och ”internationell överenskommelse” ska tolkas restriktivt, på grund av att det är nödvändigt att skydda unionens ekonomiska intressen.
71. Även om tribunalen gör en analogi med de principer som domstolen slog fast i domen av den 2 juli 2015, Demmer,( 48 ) och domen i av den 20 december 2017, Erzeugerorganisation Tiefkühlgemüse,( 49 )är denna analogi inte relevant, eftersom de mål som avgjordes genom dessa domar och förevarande mål inte rör samma sak. Ingen av dessa domar rör nämligen tolkningen av ett folkrättsligt begrepp. I den första av dessa domar tolkade domstolen räckvidden av undantaget från skyldigheten att återbetala felaktigt utbetalda belopp enligt förordning (EG) nr 796/2004,( 50 ) medan domstolen i den andra domen fastställde räckvidden av uttrycket ”på producentorganisationens … enskilda gårdar och/eller anläggningar” i punkt 23 i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) nr 543/2011.( 51 )
72. Om domstolen skulle godta den princip som tribunalen har föreslagit, skulle detta för det andra leda till en definition av ett folkrättsligt begrepp som skulle variera beroende på i vilket sammanhang det används, trots att det borde ges en enhetlig tolkning, exempelvis oavsett om det används i samband med humanitärt bistånd, skydd av personuppgifter eller genomförande av budgeten. En internationell organisation, i egenskap av juridisk person och folkrättssubjekt, har en särart som skiljer den från alla andra former av internationellt samarbete och från alla andra organ med vilka kommissionen kan ingå delegeringsavtal. Jag anser därför att bedömningen av huruvida en enhet är en internationell organisation endast ska utgå från de villkor som uppställs i folkrätten.
73. Jag konstaterar således att domstolen i sin dom av den 24 januari 2008, Adam/kommissionen,( 52 ) endast hänvisade till tolkningen och definitionen av det folkrättsliga begreppet stat och vägrade att göra en vidare tolkning som tog hänsyn till varje medlemsstats institutionella struktur.( 53 )
74. På samma sätt slog domstolen i domen av den 16 oktober 2012, Ungern/Slovakien,( 54 ) – trots att den hade ombetts att fastställa i vilken utsträckning ställningen som ”statschef” kunde utgöra en begränsning av den rätt till fri rörlighet som varje unionsmedborgare har enligt artikel 21 FEUF – fast att statschefens ställning, mot bakgrund av sedvanerättsliga regler i allmän internationell rätt och multilaterala avtalsbestämmelser, är ”speciell” på grund av att den regleras av folkrätten och innebär att vederbörandes agerande på internationell nivå är underkastat denna rätt. Detta skiljer sig från de övriga unionsmedborgarna på ett sätt som innebär att de villkor som gäller för en sådan persons rätt till inresa i en annan medlemsstats territorium inte är desamma som de villkor som är tillämpliga på andra medborgare.( 55 ) Det är mot bakgrund av dessa särskilda folkrättsliga normer som definierar det skydd eller de förmåner som beviljas statschefer, och inte mot bakgrund av unionsrättens särart, som domstolen har godtagit en begränsning av den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/38/EG.( 56 )
75. För det tredje anser jag att även om domstolen i sin dom av den 22 september 2022, IMG/kommissionen,( 57 ) visserligen slog fast att de finansiella bestämmelser som reglerar ingåendet av delegeringsavtal genom gemensam eller indirekt förvaltning med en internationell organisation ska förstås mot bakgrund av principen om en sund ekonomisk förvaltning, som stadgas i artiklarna 310.5 och 317 första stycket FEU,( 58 ) innebär detta inte att erkännandet av ställningen som internationell organisation begränsas till att uppfylla ytterligare villkor som varken krävs enligt internationell sedvanerätt eller av Internationella domstolen. I stället bör ingåendet av dessa avtal omfattas av de särskilda krav som ställs på genomförandet av de berörda budgetuppgifterna, särskilt de revisions- och kontrollförfaranden som uttryckligen föreskrivs för att säkerställa skyddet av unionens ekonomiska intressen.
76. Jag anser därför att det första argumentet till stöd för den andra delgrunden inte kan godtas.
2. Det andra argumentet Felaktig tillämpning av reglerna för tolkning av ett internationell avtal i artiklarna 3 1 och 32 i Wienkonventionen
77. Genom detta andra argument har IMG gjort gällande att tribunalens slutsats att parterna inte avsåg att ge IMG ställning som internationell organisation grundar sig på en felaktig tolkning av dess stiftelseurkund till följd av en felaktig tillämpning av de regler för tolkning av ett internationellt avtal som kodifierats i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen.
78. Jag understryker att tribunalens slutsats inte grundar sig på konstateranden avseende de faktiska omständigheterna, utan på en rättslig tolkning av IMG:s stiftelseurkund på grundval av dessa bestämmelser. Av domen av den 21 december 2016, rådet/Front Polisario,( 59 ) framgår nämligen att det för kunna dra rättsligt korrekta slutsatser av bestämmelserna i ett internationell avtal är tribunalen skyldig att vid tolkningen av avtalet iaktta inte endast de regler om att traktat ska tolkas ärligt som anges i artikel 31.1 i Wienkonventionen utan även de regler som anges i andra punkter i den artikeln.( 60 )
a) Den första kritiska anmärkningen: Felaktig identifiering av vilket internationellt avtal som ska tolkas
79. Denna kritik tar upp en väsentlig fråga avseende IMG:s stiftelseurkund och dess lydelse, som tribunalen i enlighet med artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen var tvungen att tolka för att kunna fastställa IMG:s rättsliga ställning.
1) Den överklagade domen
80. För att fastställa IMG:s rättsliga ställning undersökte tribunalen, i punkterna 305–312 i den överklagade domen, lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994. Tribunalen utgick från antagandet att denna resolution utgjorde IMG:s stiftelseurkund, vars lydelse skulle tolkas i enlighet med artikel 31.1 i Wienkonventionen. Efter sin bedömning drog tribunalen, i punkt 313 i den överklagade domen, slutsatsen att parterna, mot bakgrund av lydelsen av och syftet med nämnda resolution, inte hade haft för avsikt att inrätta IMG som en internationell organisation.
2) Parternas argument
81. IMG har gjort gällande att den överklagade domen är behäftad med en felaktig rättstillämpning, eftersom tribunalen inte på ett korrekt sätt har identifierat IMG:s stiftelseurkund. Tribunalen har tillämpat ett strikt synsätt och separat undersökt ordalydelsen i resolutionen av den 25 november 1994 och ordalydelsen i IMG:s ursprungliga stadgar som antogs den 10 mars 1995 och som innehöll ett stort antal uppgifter om IMG:s ställning som juridisk person, dess institutionella struktur och dess uppgifter. IMG har med hänvisning till Internationella domstolens dom av den 25 september 1997, The Gabčíkovo-Nagymarosproject (Hungary v. Slovakia),( 61 )gjort gällande att dessa rättsakter ingick i ett ”regelverk av överenskommelser” som tillsammans utgjorde ”organisationens stiftelseurkund”, mot bakgrund av vilken tribunalen borde ha fastställt dess rättsliga ställning.
3) Bedömning
82. Jag anser att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att den internationella överenskommelse som den skulle tolka var resolutionen av den 25 november 1994, och inte IMG:s ursprungliga stadgar.
83. Jag erinrar om att i artikel 2.1 a i Wienkonventionen, som tribunalen hänvisar till i punkt 204 i den överklagade domen, definieras en traktat som ”en internationell överenskommelse sluten mellan stater i skriftlig form och underkastad internationell rätt, oavsett om den intagits i ett enda instrument eller i två eller flera sammanhörande instrument och oavsett dess särskilda beteckning”. Enligt artikel 5 i denna konvention är denna definition tillämplig på alla traktater som utgör stiftelseurkunder för en internationell organisation. Internationella domstolen medger således att varje överenskommelse om tolkningen av en bestämmelse som har införts efter det att en traktat har ingåtts ska anses ingå i traktaten vid dess tolkning.( 62 )
84. Domstolen har i sina yttranden 1/75 (OECD-överenskommelsen – Norm för lokala omkostnader), av den 11 november 1975,( 63 ) och 2/92 (OECD:s tredje reviderade beslut rörande nationell behandling), av den 24 mars 1995,( 64 ) slagit fast att uttrycket ”avtal” används för att beteckna varje åtagande som görs av folkrättssubjekt och som har bindande verkan. I linje med dessa yttranden tolkade domstolen begreppet ”sammanhörande instrument” i sitt yttrande 1/13 (Tredjelands anslutning till Haagkonventionen), av den 14 oktober 2014,( 65 ) och slog fast att två sammanhörande instrument, även om de upprättats genom olika instrument, utgör en internationell överenskommelse om tillsammans ger uttryck för två eller fler folkrättssubjekts samstämmiga viljeyttringar.( 66 )
85. I förevarande fall är resolutionen av den 25 november 1994 och IMG:s ursprungliga stadgar två rättsakter som inte enbart skiljer sig från varandra rent formmässigt, utan även när det gäller deras ändamål och syfte. Resolutionen är ett internationellt avtal, i enlighet med tribunalens slutsats i punkt 301 i den överklagade domen, som vittnar om parternas avsikt att skapa ett nytt rättssubjekt. Stadgarna utgör däremot en ensidig rättsakt som antagits av denna enhets kollegiala organ efter en omröstning med erforderlig majoritet av två tredjedelar av dess medlemmar – det vill säga efter ett förfarande som avsevärt skiljer sig från det förfarande som gör det möjligt att ingå ett fördrag – och vars syfte är att fastställa nämnda enhets ställning och verksamhet.
86. Tribunalen hade således fog för att anse att resolutionen av den 25 november 1994 utgjorde IMG:s stiftelseurkund, vars lydelse det var nödvändigt att tolka i sitt sammanhang, mot bakgrund av dess ändamål och syfte samt senare relevant praxis.
87. Internationella domstolens dom av den 25 september 1997, The Gabčíkovo-Nagymaros project (Hungary v. Slovakia),( 67 ) som IMG har hänvisade till, är enligt min mening inte avgörande i detta avseende. I den domen konstaterade nämligen Internationella domstolen endast att parterna, för att bedöma sina skyldigheters art och omfattning, hade utvidgat sina argument till att omfatta de instrument som har samband med den berörda traktaten ”genom att betrakta dem som accessoriska till ett regelverk av överenskommelser, vars öde i princip var knutet till vad som ska anses utgöra traktatens huvudkomponent”.( 68 )
88. Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslår jag att den första kritiska anmärkningen, avseende felaktig identifiering av vilket internationellt avtal som ska tolkas, ska avfärdas som obefogad.
b) Den andra kritiska anmärkningen: Överdriven formalism vid tolkningen av lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994
1) Den överklagade domen
89. I punkterna 306–312 i den överklagade domen prövade tribunalen lydelsen i denna resolution mot bakgrund av de kriterier och principer som den på ett korrekt sätt angav i punkterna 203–212 i denna dom. I punkt 313 i nämnda dom drog tribunalen av lydelsen i och syftet med nämnda resolution slutsatsen att ”dess upphovsmän inte hade för avsikt att inrätta en internationell organisation när de grundade [IMG]”.
2) Parternas argument
90. IMG har gjort gällande att tribunalen tolkade lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994 på ett alltför formalistiskt sätt, vilket innebär att tribunalens gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av parternas avsikt att inrätta IMG som en internationell organisation.
91. För det första har IMG ifrågasatt tribunalens bedömning i punkt 306 i den överklagade domen att denna resolution varken formellt kvalificerar IMG som en ”internationell organisation” eller definierar dess rättsliga ställning. Enligt IMG, borde tribunalen vid sin rättsliga kvalificering ha beaktat nämnda resolution, vilket framgår av protokollet från mötet samma dag om ”organisationens” framtida ställning, och besluten om antagande av dess ursprungliga och senare stadgar.
92. För det andra har IMG gjort gällande att tribunalens konstaterande i punkt 307 i den överklagade domen, att resolutionen av den 25 november 1994 inte innehåller någon bestämmelse som ger IMG ställning som juridisk person, ”saknar grund i den rätt som reglerar internationella organisationer och deras praxis”. IMG har i detta avseende påpekat att Internationella domstolen i sitt rådgivande yttrande av den 11 april 1949, Reparations for injuries suffered in the service of the United Nations,( 69 ) erkände att FN ”rent objektivt” hade ställning som juridisk person och att det inte rörde sig om en juridisk person som enbart erkändes av FN:s grundarstater. IMG var registrerad som internationell organisation vid myndigheterna i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Nordmakedonien och skulle underteckna avtal med Konungariket Belgien och Myanmar/Burma om att etablera sig i dessa länder, vilket bekräftar att IMG har ställning som internationell organisation.
93. För det tredje har IMG gjort gällande att påståendet i punkt 308 i den överklagade domen, nämligen att det i resolutionen av den 25 november 1994 inte föreskrevs att IMG skulle beviljas immunitet för utövandet av sin verksamhet, är felaktigt, eftersom sådan immunitet föreskrevs i artikel 19 i IMG:s ursprungliga stadgar, vilka antogs på grundval av denna resolution.
94. För det fjärde har IMG bestritt tribunalens slutsats i punkt 309 i den överklagade domen, enligt vilken nämnda resolution inte ger IMG ”alla nödvändiga medel för att den skulle fungera och de bästa garantierna för stabilitet, kontinuitet och effektivitet för utförandet av dess uppgifter,” vilket innebär att parterna inte avsåg att inrätta en internationell organisation, utan en frivillig mekanism för gemensam finansiering som de kunde använda sig av efter eget gottfinnande. Den omständigheten att IMG, i enlighet med specialitetsprincipen, är en operativ organisation för återuppbyggnad av stater efter konflikter begränsar enligt IMG inte denna organisation till att endast vara en frivillig eller tillfällig mekanism. Denna slutsats motsägs för övrigt av antagandet av IMG:s ursprungliga och senare stadgar.
95. IMG har i detta sammanhang, i motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 310 i den överklagade domen, gjort gällande att de bestämmelser som föreskriver att IMG:s verksamhet ska omprövas var sjätte månad och, i förekommande fall, att denna verksamhet ska integreras i ett mer övergripande ram eller att verksamheten ska avslutas, inte visar att det saknas stabilitet och kontinuitet i de uppgifter som IMG tilldelats, utan tvärtom att dessa uppgifter är effektiva. Den roll som dess kollegiala organ har tilldelats genom artikel 3 i resolutionen av den 25 november 1994 när det gäller kontrollen av IMG:s verksamhet visar att parterna i lika hög grad avsåg att säkerställa den operativa effektiviteten hos denna organisation, som inrättats akut och under brinnande krig, som dess stabilitet.
96. IMG har tillagt att tribunalens synsätt i punkt 311 i den överklagade domen när det gäller arten av bidragen från dess medlemmar motsvarar det synsätt som traditionellt har tillämpats på stora internationella organisationer och som inte är tillämpligt på internationella operativa organisationer vars medel specifikt finansieras genom frivilliga bidrag.
97. För det femte har IMG slutligen ifrågasatt tribunalens bedömning i punkt 312 i den överklagade domen, enligt vilken det i resolutionen av den 25 november 1994 inte föreskrevs att parterna i resolutionen skulle överföra bindande befogenheter till förmån för IMG.
98. Kommissionen har bestritt dessa argument. Den har bland annat genmält att FN:s ställning som juridisk person följer av artikel 104 i FN-stadgan, vilken kompletteras av en konvention om immunitet och privilegier, där FN i artikel 1 däri uttryckligen tillerkänns ställning som juridisk person.( 70 ) Det finns ingen motsvarande bestämmelse i resolutionen av den 25 november 1994. Vidare har kommissionen, i motsats till vad IMG har gjort gällande, hävdat att villkoret för att en enhet ska erkännas som internationell organisation, nämligen att denna enhet förses med alla medel som är nödvändiga för dess verksamhet och de bästa garantierna för stabilitet, kontinuitet och effektivitet vid fullgörandet av dess uppgifter, framgår av den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 212 i den överklagade domen. Kommissionen har tillagt att det tydligt framgår av lydelsen av denna resolution, bland annat av punkterna 4 och 5 däri, att det var frivilligt att delta i IMG och att IMG inledningsvis var en tillfällig mekanism som skulle förnyas var sjätte månad.
3) Bedömning
99. Jag anser att tribunalens strikta tolkning av lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994 är felaktig, eftersom den syftar till att begränsa frågan om IMG:s rättsliga ställning till frågan om denna resolutions innehåll.( 71 )
100. Enbart den omständigheten att det i nämnda resolution saknas uttryckliga bestämmelser om IMG:s rättsliga ställning och om erkännandet av IMG:s ställning som internationell juridisk person utgör således inte en avgörande omständighet som räcker för att fastställa att parterna inte hade för avsikt att bevilja IMG ställning som internationell organisation.
101. För det första innehåller många rättsakter genom vilka internationella organisationer inrättas inte någon bestämmelse i vilken parterna uttryckligen tillerkänner den berörda enheten denna ställning.( 72 ) Ett sådant krav skulle strida mot organisationens evolutiva karaktär.
102. För det andra medges det såväl i praktiken som i rättspraxis att en internationell organisation har ställning som internationell juridisk person, antingen därför att den uttryckligen tillerkänns denna ställning i sin stiftelseurkund,( 73 ) eller därför att denna ställning uttryckligen erkänns i ett tilläggsdokument till stiftelseurkunden eller därför att det i avsaknad av uttryckliga bestämmelser i dessa texter är underförstått att organisationen har en sådan ställning.( 74 ) Två synsätt förekommer således samtidigt.( 75 ) Enligt det första synsättet, som Internationella domstolen tillämpade i sitt rådgivande yttrande av den 11 april 1949, Reparations for injuries suffered in the service of the United Nations,( 76 ) ligger en mängd objektiva indicier till grund för slutsatsen att en organisation är en internationell juridisk person, eftersom tanken är att undersöka huruvida organisationen är avsedd att utöva och åtnjuta funktioner och rättigheter som endast kan förklaras av att den är en juridisk person.( 77 ) Enligt det andra synsättet går det att härleda ställningen som juridisk person ur den internationella rättsordningen i sig, eftersom stiftelseurkunden endast ger uttryck för parternas uttryckliga eller underförstådda vilja att skapa ett ”nytt rättssubjekt”, skilt från dem själva, vilket Internationella domstolen framhöll i sitt rådgivande yttrande av den 8 juli 1996, Legality of the use by a state of nuclear weapons in armed conflict.( 78 )
103. För det tredje innebär inte heller avsaknaden av uttryckliga bestämmelser om beviljande av immunitet i stiftelseurkunden att den berörda enheten saknar ställning som internationell organisation.( 79 )I punkt 210 i den överklagade domen underströk tribunalen att internationella organisationers immunitet ”i princip” följer av de fördrag genom vilka dessa organisationer bildades. Det mest kända exemplet är artikel 105 i FN-stadgan. Det rör sig om en allmän bestämmelse som kompletteras av ett tilläggsprotokoll. Det framgår emellertid att när det gäller relativt sett mindre organisationer än FN innehåller stiftelseurkunderna inte någon sådan bestämmelse, och beviljandet av immunitet och privilegier är således föremål för särskilda multilaterala( 80 ) eller bilaterala konventioner, i första hand avtal om säte eller avtal om åtgärder av operativ karaktär.( 81 ) Jag konstaterar således att tribunalen, i punkt 330 i den överklagade domen, påpekade att det i ”[IMG:s] ursprungliga stadgar [artikel 19.2] … föreskrevs att en del av dess personal skulle åtnjuta den immunitet som UNHCR åtnjuter”. Jag tillägger att det i artikel 19.1 i stadgarna även föreskrivs att ett korrekt fullgörande av de uppgifter som anförtrotts enheten och uppnåendet av de mål som den tilldelats ”kräver att organisationen åtnjuter nödvändig immunitet och privilegier”.( 82 )
104. Enligt min mening är det inte möjligt att enbart av den omständigheten att det saknas uttryckliga bestämmelser i resolutionen av den 25 november 1994 ifrågasätta beviljandet av sådan immunitet till IMG.
105. För det fjärde delar jag slutligen inte tribunalens slutsats i punkt 309 i den överklagade domen att det framgår av lydelsen i denna resolution att parterna inte hade för avsikt att inrätta en organisation med alla nödvändiga medel för att den skulle fungera och de bästa garantierna för stabilitet, kontinuitet och effektivitet för utförandet av dess uppgifter, utan en frivillig mekanism som var tillgänglig för parterna och som var och en skulle kunna använda sig av efter eget gottfinnande.
106. För det första gjorde tribunalen inte någon bedömning av samtliga organisatoriska och materiella omständigheter i resolutionen av den 25 november 1994, i motsats till vad som tycks krävas enligt den internationella rättspraxis som den uttryckligen grundade sig på i punkt 212 i den överklagade domen. Det finns inget som tyder på att alla nödvändiga medel för att en organisation ska fungera måste anges i stiftelseurkunden. Det är således vedertaget att även om de befogenheter som tilldelas internationella organisationer normalt uttryckligen anges i deras stiftelseurkund, kan dessa befogenheter emellertid vila på mer informella grunder eller härledas genom tillämpning av teorin om underförstådda befogenheter. Detta beror på att internationella organisationers stiftelseurkunder är fördrag av en särskild typ, vilket Internationella domstolen har erkänt i sin rättspraxis och tribunalen uttryckligen hänvisade till i punkt 211 i den överklagade domen, bland annat på grund av att de utgör en hybridform som är av ”både avtalskaraktär och institutionell karaktär”.( 83 )
107. För det andra beaktade tribunalen, vid bedömningen av dessa garantier för stabilitet, kontinuitet och effektivitet vid fullgörandet av IMG:s uppgifter, inte organisationens roll, arten av dess uppgifter eller omfattningen av dess verksamhetsområde. Parterna får emellertid inte föreskriva samma garantier beroende på om den berörda organisationen har en allmän eller universell uppgift, eller tvärtom är av särskild eller regional karaktär, och beroende på om de uppgifter som den har tilldelats är permanenta eller tillfälliga.( 84 )
108. Vad gäller en enhet som IMG, som inrättades när Bosnien och Hercegovina fortfarande befann sig i krig, och som hade mandat att delta i återuppbyggnaden och återställandet av denna stat, innebär den omständigheten att det i resolutionen av den 25 november 1994 föreskrivs att dess verksamhet ska omprövas, återintegreras eller avslutas, såsom tribunalen underströk i punkt 310 i den överklagade domen, enligt min mening inte nödvändigtvis att denna enhet förlorar de bästa garantierna för stabilitet och kontinuitet vid fullgörandet av sina uppgifter. I punkt 367 i den överklagade domen medgav tribunalen för övrigt att de som undertecknat denna resolution, vid antagandet av senare stadgar, hade avsett att säkerställa en viss stabilitet och tilldela IMG uppgifter som var specialiserade på återuppbyggnad och utveckling utanför denna stat.
109. Jag anser därför att de uppgifter för vilka enheten har inrättats inte måste vara stabila och kontinuerliga för att enheten ska kunna betraktas som en internationell organisation, eftersom man annars skulle bortse från de internationella organisationernas stora mångfald, deras evolutiva karaktär och arten av de uppgifter som de har anförtrotts.( 85 )
110. Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslår jag att domstolen ska godta den andra kritiska anmärkningen, avseende överdriven formalism vid tolkningen av lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994.
c) Den tredje kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av IMG:s ursprungliga stadgar med avseende på det relevanta ”sammanhanget”
111. För det fall domstolen skulle bekräfta tribunalens bedömning att det relevanta internationella avtalet endast består av resolutionen av den 25 november 1994, är frågan huruvida tribunalen har tolkat detta avtals ordalydelse på ett korrekt sätt med beaktande av det sammanhang i vilket avtalet ingick, i enlighet med artikel 31.1 och 31.2 i Wienkonventionen.
1) Den överklagade domen
112. I punkterna 313–318 i den överklagade domen prövade tribunalen det sammanhang i vilket resolutionen av den 25 november 1994 antogs och hänvisade i detta avseende till flera dokument, nämligen protokollet av den 29 november 1994 (punkt 314 i denna dom), kravspecifikationen för IMG-IBH (punkterna 315 och 316 i nämnda dom), det intyg av den 14 december 1994 som upprättats av samordnaren för UNHCR:s särskilda insats i forna Jugoslavien, som var ordförande vid mötet den 25 november 1994, under vilket resolutionen av samma dag antogs (punkt 317 i samma dom) och slutligen kallelsen till detta möte (punkt 318 i den överklagade domen).
113. Som framgår av punkterna 313 och 319 i den överklagade domen fann tribunalen att omständigheterna i detta sammanhang stödde tolkningen av ordalydelsen i och syftet med resolutionen av den 25 november 1994, enligt vilken denna rättsakt varken hade till syfte eller verkan att ge IMG ställning som internationell organisation.
2) Parternas argument
114. IMG har gjort gällande att tribunalen på ett felaktigt sätt definierade det relevanta sammanhang i vilket resolutionen av den 25 november 1994 antogs, genom att inte beakta IMG:s ursprungliga stadgar och hellre hänvisa till de kravspecifikationer som bifogats denna resolution, och till den tveksamhet som uttrycktes av vissa deltagare vid mötet den 25 november 1994.
115. Kommissionen har bestritt dessa argument.
3) Bedömning
116. Jag anser att tribunalen gjorde en felaktigt bedömning av räckvidden av den allmänna tolkningsregeln i artikel 31 i Wienkonventionen när den gjorde en åtskillnad mellan lydelsen i resolutionen i den 25 november 1994 och det omedelbara sammanhang i vilket detta instrument ingick, och i synnerhet IMG:s ursprungliga stadgar.
117. Enligt artikel 31.1 i Wienkonventionen ska [e]n traktat … tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte”. I sitt rådgivande yttrande av den 23 juli 2025, Obligations of States in respect of climate change, erinrade Internationella domstolen om att var och en av dessa tolkningsmetoder måste beaktas ”inom ramen för en och samma komplexa operation”.( 86 ) Dessa tolkningsgrunder ska inte betraktas var för sig, utan tillsammans, och deras ”tillämplighet beror i varje enskilt fall på det särskilda sammanhang i vilket traktaten har antagits och på den subjektiva bedömningen av olika omständigheter”.( 87 ) I sina kommentarer till utkastet till artiklar om traktaträtten( 88 ) har folkrättskommissionen dessutom redan understrukit att alla olika tolkningsdata måste slängas in i ”smältdegeln” och att resultatet av samspelet mellan dessa utgör den rättsligt relevanta tolkningen.( 89 )
118. Av artikel 31.2 i Wienkonventionen framgår dessutom att traktatens lydelse inte kan skiljas från dess sammanhang, vilket förutom traktatens text även omfattar dess preambel och bilagor, bland annat alla ”dokument som upprättats av en eller flera parter i samband med traktatens ingående och godtagits av de andra parterna som dokument sammanhörande med traktaten”.( 90 ) Uttrycket ”i samband med traktatens ingående” har i den officiella engelska versionen av denna konvention översatts med uttrycket ”in connection with the concessions of the treaty”, vilket ger intryck av att det rör sig om en mer kausal än tidsmässig konnotation.
119. De ursprungliga stadgarna, som antogs den 10 mars 1995, ingick emellertid till sin natur och till sin funktion i det förfarande för att upprätta IMG som formaliserades genom resolutionen av den 25 november 1994.
120. Det finns nämligen ett uppenbart samband mellan dessa båda instrument. Som tribunalen påpekade i punkterna 266–273 i den överklagade domen nämns i resolutionen av den 25 november 1994 att ”företrädarna för regeringarna och de internationella organisationer[na] …var överens om att från och med detta datum formalisera [IMG:s] upprättande” (punkt 266 i den överklagade domen), i enlighet med bilagan till resolutionen om IMG:s funktion och verksamhet, och att godkänna ”[IMG-IBH:s] organisationsregler” (punkt 271 i nämnda dom). I bilagan till resolutionen, som antogs samma dag som resolutionen, hänvisas det således uttryckligen till ”IMG-IBH:s framtida stadgar”.
121. Viljeyttringarna i dessa båda instrument är dessutom samstämmiga vad gäller det eftersträvade målet, det vill säga att inrätta ett självständigt organ med tillräcklig sakkunskap för att kunna delta i återuppbyggnaden av Bosnien och Hercegovina och återvändandet av fördrivna personer.( 91 ) Som framgår av punkt 332 i den överklagade domen föregicks antagandet av de ursprungliga stadgarna av ett förberedande möte med styrkommittén den 13 februari 1995, vilken vid denna tidpunkt bestod av stater som samtliga hade undertecknat resolutionen av den 25 november 1994, och är det i enlighet med punkt 3 i denna resolution som detta organ godkände stadgarna med den erforderliga majoriteten av två tredjedelar av sina medlemmar
122. De ursprungliga stadgarna gav formellt IMG en institutionell struktur genom att bland annat fastställa organisationens säte, dess kollegiala organ och dess sekretariat. I dessa stadgar hänvisas till de uppgifter som det ankommer på IMG att fullgöra, såsom dessa definierades vid antagandet av nämnda resolution, samt beskrivs beslutsförfarandet. I artikel 18 i stadgarna erkänns att IMG har nationell rättskapacitet, vilket ger IMG befogenhet att ingå avtal, förvärva, hyra och förfoga över fast egendom, ta emot och använda privata och offentliga medel och föra talan inför domstolar och andra myndigheter. I artikel 19 i stadgarna ges IMG de privilegier och den immunitet som krävs för att IMG ska kunna fullgöra sina uppgifter.
123. Jag anser följaktligen att de ursprungliga stadgarna utgjorde en väsentlig del av tillämpningen av den logik som det i grunden rådde samförstånd kring, som låg till grund för resolutionen av den 25 november 1994 och som i mycket högre grad utgjorde en del av det relevanta sammanhanget än de förarbeten som tribunalen grundade sig på i punkt 318 i den överklagade domen.
124. Jag påpekar att även om förarbetena kan spegla parternas avsikt utgör de, eftersom de är en del av de mycket speciella förfarandena i samband med internationella förhandlingar, endast ett kompletterande medel för att tolka traktaten som inte omfattas av artikel 31 i Wienkonventionen, utan av artikel 32 däri.( 92 ) I punkt 325 i den överklagade domen har tribunalen för övrigt med rätta erinrat om detta.
125. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att IMG:s argument att tribunalen var skyldig att beakta IMG:s ursprungliga stadgar som ett relevant sammanhang vid tolkningen av resolutionen av den 25 november 1994 ska godtas, eftersom tribunalen i praktiken underlät att beakta räckvidden av den allmänna tolkningsregeln i artikel 31.1 och 31.2 i Wienkonventionen.
d) Den fjärde kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av IMG:s ursprungliga och senare stadgar med avseende på ”senare praxis”
126. Denna kritik avser punkterna 321–346 i den överklagade domen.
127. Kritiken avser i vilken utsträckning IMG:s ursprungliga och senare stadgar utgjorde ”senare praxis” som antingen omfattas av den allmänna tolkningsregeln i artikel 31.3 b i Wienkonventionen, eftersom de vittnar om att det rådde samförstånd mellan parterna om tolkningen av resolutionen av den 25 november 1994, eller supplementära tolkningsmedel som avses i artikel 32 i denna konvention, i den mån de vittnar om en eller flera parters agerande vid tillämpningen av denna resolution. En parts eller vissa parters praxis har en mindre betydelse för tolkningen än den gemensamma praxis som tillämpas av samtliga parter.( 93 )
128. Frågan huruvida IMG:s ursprungliga stadgar ska betraktas som en senare överenskommelse eller senare praxis uppkommer endast för det fall domstolen skulle finna att dessa stadgar inte omfattas av det sammanhang i vilket resolutionen av den 25 november 1994 antogs (artikel 31.1 och 31.2 i Wienkonventionen).
1) Den överklagade domen
129. I punkterna 323–326 i den överklagade domen erinrade tribunalen om de principer som styr beaktandet av senare praxis.
130. I punkterna 323 och 324 i denna dom underströk tribunalen bland annat att enligt artikel 31.3 a och b i Wienkonventionen kan instrument inte anses utgöra senare praxis om dessa instrument har antagits utan stöd från samtliga stater som är parter i traktaten, och hänvisade i detta avseende till Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening).( 94 )
131. I punkterna 325 och 326 i den överklagade domen angav tribunalen dessutom att enligt artikel 32 i konventionen kan supplementära tolkningsmedel anlitas för att bekräfta innebörden av den allmänna tolkningsregeln – text, sammanhang, ändamål och syfte – eller komma i fråga när den innebörd som följer därav är tvetydig eller oklar, eller leder till ett resultat som uppenbarligen är orimligt eller oförnuftigt.
132. Av punkt 327 i denna dom framgår således att det är mot bakgrund av dessa bestämmelser som tribunalen i punkterna 328–345 i nämnda dom prövade huruvida IMG hade fog för att åberopa den praxis som därefter tillämpats av dess medlemmar, såsom denna framgår av IMG:s ursprungliga stadgar och ändringarna av dessa.
133. Tribunalen uteslöt inledningsvis tillämpningen av artikel 32 i Wienkonventionen. I punkt 328 i den överklagade domen påpekade tribunalen nämligen att bestämmelserna i resolutionen av den 25 november 1994, mot bakgrund av dess tidigare bedömningar, inte var oklara eller tvetydiga och inte ledde till en uppenbart orimlig eller oförnuftig tolkning i den mening som avses i nämnda artikel 32. I punkt 329 i den överklagade domen drog tribunalen därför slutsatsen att det var nödvändigt att fastställa att de ändringar av tolkningen av bestämmelserna i denna resolution som gjorts i de ursprungliga och senare stadgarna hade godkänts av ”samtliga parter som undertecknat resolutionen eller åtminstone samtliga [IMG:s] medlemmar”, för att dessa stadgar skulle utgöra senare praxis i den mening som avses i artikel 31.3 b i denna konvention.
134. Därefter redogjorde tribunalen för skälen till att detta villkor inte var uppfyllt. Den slog i punkt 346 i nämnda dom fast att ”en senare praxis som följde efter antagandet av resolutionen av den 25 november 1994 och antagandet av de ursprungliga stadgarna och 2012 års stadgar inte visade att såväl de som undertecknat resolutionen som [IMG:s] medlemmar hade gjort ett tillräckligt brett och tydligt erkännande av [IMG:s] ställning som internationell organisation”.
2) Parternas argument
135. IMG har ifrågasatt tribunalens resonemang i punkterna 321–346 i den överklagade domen, enligt vilket IMG:s ursprungliga och senare stadgar inte vittnar om ett avtal som parterna senare har ingått eller om en praxis som parterna senare har följt, vilket är relevant för tolkningen av resolutionen av den 25 november 1994.
136. IMG har i första hand gjort gällande att tribunalen har åsidosatt artikel 31.3 a och b i Wienkonventionen.
137. För det första gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 324 i den överklagade domen när den slog fast att samtliga parter i ett internationellt avtal måste ha bidragit till den aktuella praxisen för att den ska kunna beaktas vid tolkningen av detta avtal. Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening),( 95 ) som tribunalen har hänvisat till, är inte relevant, eftersom denna dom, enligt IMG, avsåg rekommendationer som inte var bindande och som hade antagits utan stöd av samtliga stater som var parter i den berörda konventionen, och i synnerhet utan samtycke från den i huvudsak berörda staten.
138. IMG har gjort gällande att denna felaktiga rättstillämpning rörde bedömningarna i punkterna 329, 331, 336 och 337 i den överklagade domen. Tribunalen kunde således inte som villkor för att beakta IMG:s senare stadgar kräva ”att samtliga [IMG:s] medlemmar har godkänt en sådan ändring” (punkt 329 i denna dom) och inte heller klandra IMG för att inte ha visat att dess ursprungliga och senare stadgar återspeglade ”viljan hos samtliga parter som undertecknat resolutionen av den 25 november 1994 eller åtminstone hos medlemmarna att ge [IMG] ställning som internationell organisation” (punkt 331 i denna dom).
139. För det andra har IMG kritiserat tribunalens bedömning i punkterna 322 och 346 i den överklagade domen, enligt vilken senare praxis måste visa på ett ”tillräckligt brett och tydligt erkännande av [IMG:s] ställning som internationell organisation” för att beaktas.
140. För det tredje har IMG gjort gällande att tribunalen, genom att godta att parterna i resolutionen av den 25 november 1994 inte formellt hade för avsikt att inrätta en internationell organisation, borde ha beaktat de senare stadgarna eftersom dessa vittnade om en evolutiv tolkning av denna resolution.
141. För det fjärde har IMG kritiserat tribunalen för att den, i motsats till vad som föreskrivs i artikel 31.3 b i Wienkonventionen, inte har undersökt huruvida kommissionens praxis vid genomförandet av unionens budget genom gemensam eller indirekt förvaltning gav uttryck för en överenskommelse mellan kommissionen och IMG om dess ställning som internationell organisation.
142. För det femte har IMG gjort gällande att tribunalen missuppfattade den bevisning som IMG hade lagt fram i första instans när tribunalen i punkt 335 i den överklagade domen slog fast att IMG vid förhandlingen hade gjorde gällande att dess stadgar från år 2012 hade undertecknats av republikerna Frankrike, Italien och Finland och konungarikena Sverige och Norge, trots att det av omständigheterna framgår att styrkommittén enhälligt antog dessa stadgar. De svenska myndigheternas skrivelse av den 2 juli 2020 saknar dessutom relevans och tribunalen missuppfattade dess innehåll i punkt 339 i den överklagade domen.
143. För det sjätte har IMG kritiserat tribunalen för att ha hänvisat till handlingar rörande den rapport som Olaf upprättade efter sin utredning,( 96 ) vilken kommissionen uttryckligen beslutade att bortse från vid antagandet av det omtvistade beslutet.
144. Slutligen har IMG för det sjunde gjort gällande att tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet genom att inte förklara skälen till att den vid sin bedömning bortsåg från de handlingar rörande Republiken Italien och Konungariket Norge som togs upp i första instans.
145. I andra hand har IMG gjort gällande att tribunalen har tillämpat artikel 32 i Wienkonventionen på ett felaktigt sätt.
146. Tribunalen gjorde sig nämligen skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att villkoren för tillämpning av denna artikel inte var uppfyllda och felaktigt vägrade att dra samtliga konsekvenser av det samband som påvisats mellan artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen.
147. I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 328 i den överklagade domen ska det resultat som den tolkning som grundar sig på artikel 31 i Wienkonventionen leder till tvärtom kvalificeras som ”orimlig eller oförnuftig”, eftersom kommissionen i mer än 20 år har tillerkänt IMG ställning som internationell organisation och nu plötsligt vägrar att tillerkänna IMG denna ställning. IMG har i detta sammanhang kritiserat tribunalen för att inte ha ansett att de delegeringsavtal som kommissionen har undertecknat för att genomföra budgeten utgjorde ”en eller flera parters agerande vid tillämpningen av traktaten efter det att den har antagits” i den mening som avses i artikel 32 i Wienkonvention, som anges i punkt 326 i nämnda dom.
148. Kommissionen har bestritt dessa argument. Kommissionen har i synnerhet gjort gällande att Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening),( 97 ) som endast återger det rättsliga kriterium som föreskrivs i artikel 31.3 i Wienkonventionen, är relevant. Kommissionen har tillagt att tribunalen faktiskt tog hänsyn till den ”evolutiva tolkningen” av det internationella avtalet och erinrade i detta sammanhang om att den hade ansett att IMG var en internationell organisation fram till dess att den, på grund av att det uppstått osäkerhet om denna ställning, inte längre var skyldig att ingå nya delegeringsavtal med IMG.
3) Bedömning
149. Till att börja med understryker jag att IMG:s ursprungliga och senare stadgar, i motsats till vad IMG tycks anta till stöd för sina argument, inte kan bedömas mot bakgrund av artikel 31.3 a i Wienkonventionen, som avser ”efterföljande överenskommelser mellan parterna”. Dessa stadgar har nämligen antagits genom ett beslut som fattats av IMG:s kollegiala organ, dess styrkommitté, med erforderlig majoritet av två tredjedelar av denna kommittés ledamöter. Parterna har således antagit dessa stadgar i egenskap av medlemmar i ett konventionsorgan och inte i egenskap av parter i ett internationellt avtal.”( 98 ) Som framgår av folkrättskommissionens utkast så omfattas däremot en organisations praxis av begreppet ”efterföljande praxis”.( 99 )
i) Påståendet om felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av den allmänna tolkningsregeln i artikel 31.3 b i Wienkonventionen
150. Internationell rättspraxis angående innebörden och räckvidden av uttrycket ”efterföljande praxis” har utformats i en rad rådgivande yttranden från Internationella domstolen om praxis vid internationella organisationers organ.( 100 ) Jag kommer att erinra om huvuddragen i dessa yttranden innan jag prövar den kritik som IMG har framfört. Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening),( 101 ) som tribunalen med rätta hänvisade till, utgör den senaste utvecklingen på detta område.
151. För det första är den ”efterföljande praxis” som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen av särskild betydelse vid tolkningen av en internationell organisations stiftelseurkunder. Som Internationella domstolen redan år 1949 konstaterade i fråga om FN ”måste rättigheter och skyldigheter för en sådan enhet som [FN] vara beroende av dess syften och funktioner, vilka anges eller berörs av dess stiftelseurkund och utvecklas i praxis”.( 102 )
152. Vidare anses senare praxis endast utgöra en autentisk tolkning av parternas vilja och är denna således endast relevant för tolkningen av ett internationellt avtal i den mån den vittnar om parternas gemensamma uppfattning om detta avtals innebörd. Tribunalen gjorde således rätt när den erinrade om den princip som Internationella domstolen slog fast i sin dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening),( 103 ) enligt vilken instrument inte kan anses utgöra senare praxis som bekräftar parternas samtycke till tolkningen av en traktat i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen, om dessa instrument har upprättats utan stöd av samtliga stater som är parter i denna traktat.
153. Vilket värde aktuell praxis ska tillmätas beror därför på om de stater som är parter i traktaten under en tillräckligt lång tid har agerat på ett tydligt och samstämmigt sätt, vilket Internationella domstolen betonade i sin dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitation and sovereignty over islands (Gabon/Equatorial Guinea).( 104 ) Enligt folkrättskommissionen är faktorer som kontinuerlighet och omfattning relevanta faktorer.( 105 )
154. Internationella domstolen kräver dock inte att varje part i en traktat uttryckligen ska samtycka till berörd praxis. Det räcker att denna praxis har accepterats av samtliga parter eller att parterna underförstått har samtyckt till den, utan att någon av parterna har framfört någon direkt och uttrycklig invändning. I sitt rådgivande yttrande av den 21 juni 1971, Legal Consequences for the States of the Continued Presence of South Africa in Namibia (South West Africa) notwithstanding Security Council Resolution 276 (1970),( 106 ) antog Internationella domstolen att de andra parterna i traktaten hade gett sitt tysta godkännande, eftersom omständigheterna var sådana att avsaknaden av reaktioner eller invändningar rimligen kunde betraktas som en överenskommelse.( 107 ) Som folkrättskommissionen har förklarat behöver inte att varje enskild part följa denna praxis. Det räcker att de accepterar den.( 108 )
155. På samma sätt ansåg domstolen i domen av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary,( 109 ) att den praxis som utvecklats av ”Europaskolornas besvärsnämnd … är att betrakta som en efterföljande praxis vid tillämpningen av konventionen angående stadgan för Europaskolorna,[( 110 )] i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen”.( 111 ) Eftersom denna praxis ”aldrig [har] varit föremål för några invändningar från de fördragsslutande parternas sida [ska bristen] på invändningar från parterna … anses utgöra ett uttryck för ett, mellan parterna föreliggande, tyst samtycke till en sådan praxis”.( 112 )
156. När det finns tydliga meningsskiljaktigheter, såsom var fallet i det mål som avgjordes genom Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening),( 113 ) eller när ett instrument har antagits trots motstånd från flera stater, såsom var fallet i det mål som gav upphov till det rådgivande yttrandet av den 8 juli 1996, Legality of the use by a state of nuclear weapons in armed conflict,( 114 ) föreligger det slutligen inte någon överenskommelse och följaktligen inte någon efterföljande praxis i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen.( 115 ) Internationella domstolen tar dock hänsyn till det sammanhang i vilket de relevanta instrumenten antogs.( 116 ) I sitt rådgivande yttrande av den 20 juli 1962, Certain expenses of the United Nations (article 17, paragraph 2, of the charter),( 117 ) slog Internationella domstolen fast att resolutioner från ett sådant organ som Förenta nationernas generalförsamling, vilka antagits med två tredjedelars majoritet av dess medlemmar och trots avvikande röster, likväl har ett tolkningsvärde.( 118 )
157. Det är mot bakgrund av dessa principer som IMG:s kritik ska prövas.
158. För det första kan jag inte att godta IMG:s argument att ingåendet av delegeringsavtal om gemensam eller indirekt förvaltning visade att det förelåg en överenskommelse mellan kommissionen och IMG om IMG:s ställning som internationell organisation och att det således fanns relevant praxis i den mening som avses i artikel 31. b i Wienkonventionen. Kommissionen är nämligen inte part i resolutionen av den 25 november 1994 och ingåendet av dessa avtal innebar inte att någon avtalspart blev part i resolutionen.( 119 )
159. För det andra kan jag inte heller godta IMG:s argument att Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014, Whaling in the Antarctic (Australia v. Japan: New Zealand intervening),( 120 ) som tribunalen hänvisar till, inte är relevant på grund av att besluten om antagande av IMG:s stadgar är rättsligt bindande. Denna dom visar tydligt att den väsentliga delen av senare praxis grundar sig på parternas ömsesidiga samtycke till innehållet i överenskommelsen snarare än på de berörda instrumentens form eller benämning och deras bindande verkan.
160. För det tredje, och i motsats till vad IMG har gjort gällande, gjorde tribunalen sig inte heller skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkterna 322 och 346 i den överklagade domen krävde att den aktuella praxisen skulle visa på ett ” ett tillräckligt brett och tydligt erkännande av [IMG:s] ställning som internationell organisation”.
161. Däremot anser jag att tribunalen gjorde sig skyldig till två fall av felaktig rättstillämpning som har medfört att besluten om antagande av IMG:s ursprungliga och senare stadgar har förlorat allt sitt tolkningsvärde.
162. För det första tillämpade tribunalen ett strängare beviskrav än det som krävs enligt internationell rättspraxis. Tribunalen kunde inte kräva att IMG skulle styrka att samtliga parter som undertecknat resolutionen av den 25 november 1994, eller åtminstone dess medlemmar, hade gett sitt samtycke till antagandet av IMG:s stadgar.
163. Internationella domstolen utgår nämligen från att en rättsakt som antagits av ett organ inom en internationell organisation, som består av företrädare för de avtalsslutande parterna, presumeras ha godtagits av samtliga parter, såvida det inte kan fastställas att det föreligger oenighet, invändningar eller uppenbara meningsskiljaktighet inom detta organ.( 121 )
164. I förevarande fall antogs IMG:s stadgar i enlighet med de förfaranderegler och omröstningsregler som fastställts av parterna i resolutionen av den 25 november 1994, det vill säga av parternas företrädare i styrkommittén, med den erforderliga majoriteten av två tredjedelar av dess ledamöter (punkterna 268 och 333 i den överklagade domen). Inget tyder på att dessa företrädare gav uttryck för sin oenighet vad gäller räckvidden av artiklarna 18 och 19 i de ursprungliga stadgarna, genom vilka IMG beviljas rättskapacitet och immunitet, eller vad gäller innehållet i artikel 1 i 2012 års stadgar, i vilken IMG uttryckligen tillerkändes ställning som internationell organisation. Jag förbryllas av det argument som tribunalen anförde i punkt 339 i den överklagade domen, enligt vilket de svenska myndigheterna år 2014, efter Olafs utredning, och år 2020, efter kommissionens begäran om upplysningar, uppgav att IMG inte var en internationell organisation, trots att Sveriges ambassadör i Belgrad (Serbien), som vid denna tidpunkt var ordförande för IMG:s styrkommitté, undertecknade 2012 års stadgar, i vilka IMG tillerkändes ställning som internationell organisation. Uttrycket ”internationell organisation” är ett vedertaget uttryck. När ett rättsligt uttryck används i en traktat ska det antas att parterna avsåg att ge det samma innebörd som det vanligtvis har enligt internationell rätt. Även om det är riktigt, såsom tribunalen påpekade i punkt 333 i den överklagade domen, att de finska myndigheterna har formulerat en förklaring om att Finland ansåg att de ursprungliga stadgarna är av politisk art, påpekar jag emellertid att dessa myndigheter undertecknade nämnda stadgar och samtyckte till de senare stadgar i vilka IMG kvalificerades som en ”internationell organisation”.( 122 )
165. Jag anser även att de ståndpunkter som parterna gav uttryck för år 2014, efter Olafs utredning, och därefter åren 2019 och 2020, efter kommissionens begäran om upplysningar, till vilka tribunalen hänvisade i punkterna 338–341 i den överklagade domen, inte kunde ges företräde framför lydelsen i de ursprungliga och senare stadgarna.( 123 ) Om det rådde oenighet mellan parterna om IMG:s praxis, om parternas avsikt varken var att inrätta en internationell organisation eller att ge denna ställning som internationell juridisk person, ankom det på parterna att ge uttryck för sitt ogillande, framför allt eftersom parterna enligt IMG tycks ha fått kännedom om de planerade ändringarna vid ett förberedande möte. Som Internationella domstolen erinrade om i sitt rådgivande yttrande av den 20 december 1980, Interpretation of the agreement of 25 March 1951 between WHO and Egypt,( 124 ) innebär medlemskap i en organisation i sig ”vissa ömsesidiga skyldigheter i fråga om samarbete och ärligt uppsåt”.( 125 )
166. För det andra anser jag att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta IMG:s evolutiva karaktär, vilket framgår av antagandet av de senare stadgarna.
167. I motsats till vad kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen anser jag att organisationens senare praxis, i den mån den utövar sin behörighet, kan leda till en ny tolkning av ordalydelsen i dess stiftelseurkund utan att det krävs att ett nytt internationellt avtal ingås i vederbörlig ordning.
168. Tolkningsreglerna i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen gör det möjligt att beakta dessa omständigheter och de internationella organisationernas evolutiva karaktär.
169. Internationella domstolen har således medgett att FN-stadgan lagligen kan tolkas, omtolkas och till och med ändras på grundval av FN:s praxis, eftersom den anser att texten i en organisations stiftelseurkund till sin natur är evolutiv och oförenlig med en tolkning som fastställer dess innebörd vid en viss tidpunkt.( 126 )
170. I sin kommentar till artikel 2 i utkastet till artiklar framhöll folkrättskommissionen även behovet av att ”uppnå en balans mellan de regler som fastställts i stiftelseurkunden och formellt godtagits av medlemmarna och behovet av att organisationen utvecklas som institution”.( 127 ) År 2018 betonade folkrättskommissionen dessutom, inom ramen för sitt arbete, att parternas senare praxis kan vittna om såväl en samtida som en evolutiv tolkning av traktaten, beroende på vad som är lämpligt och med beaktande av andra tolkningsmedel.( 128 ) Folkrättskommissionen har inte uteslutit detta när det gäller organisationens senare praxis.
171. För övrigt är det intressant att notera Denys Simons resonemang om domstolarnas tolkning av internationella organisationers fördrag:( 129 ) ”Domstolen ska sträva efter att i mindre utsträckning ge verkan åt parternas ursprungliga vilja, såsom denna en gång kom till uttryck vid ingåendet av fördraget, än medlemsstaternas nuvarande vilja, såsom den kommer till uttryck under hela avtalets tillämpningstid. … Det handlar således med andra ord om att vid tolkningen av institutionella fördrag dra slutsatser av tidens gång, vilket jag har visat… är av väsentlig betydelse för själva definitionen av internationella organisationers stiftelseurkunder: Den viljeförklaring som ledde till ingåendet av avtalet slutar inte att vara relevant bara för att en avtalstext har utarbetats. Tillämpningen av ett sådant avtal förutsätter med nödvändighet att medlemsstaterna ständigt förnyar sitt godkännande av innehållet i de rättsregler varav det undertecknade instrument endast utgör ett högtidligt, men till sin natur kortvarigt, uttryck”.( 130 )
172. Exempelvis innehöll fördraget om ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete och kollektivt självförsvar( 131 ) några principer och en enkel rådgivande nämnd. Det var svårt att se den som en internationell organisations inrättandeakt. Det var genom senare praxis som den internationella organisationen Västeuropeiska unionen verkligen skapades. Nämnda fördrag ändrades och kompletterades genom ett protokoll som undertecknades den 23 oktober 1954, genom vilket organisationen, som nu blivit Västeuropeiska unionen, fick en institutionell bas och tillerkändes ställning som en internationell juridisk person.( 132 ) Inrättandet av en internationell institution genom en avtalshandling är således, i den mån det stöds av tillerkännandet av ställning som internationell juridisk person och finansiellt oberoende, ett starkt indicium på en internationell organisations existens. Internationella organisationers stiftelseurkunder kan i sin tur bestå av en stadga och senare avtal som anger organisationens struktur och uppgifter.( 133 )
173. Vissa former av internationellt samarbete utvecklas över tid till en internationell organisation genom att organisationen blir mer strukturerad och institutionaliserad. Som IMG påpekade i sina inlagor till tribunalen rör det sig om en gemensam dynamik i den rätt som reglerar internationella organisationer.
174. Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den på ett oriktigt sätt bedömde IMG:s ursprungliga och senare stadgars tolkningsvärde enligt artikel 31.3 b i Wienkonventionen.
175. Enligt min mening finns det således ingen anledning att pröva IMG:s tre sista kritiska anmärkningar, i vilka IMG har gjort gällande att tribunalen missuppfattade viss bevisning, hänvisade till handlingar som kommissionen uttryckligen beslutade att bortse från vid antagandet av det omtvistade beslutet och åsidosatte sin motiveringsskyldighet.
ii) Påståendet om felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 32 i Wienkonventionen om ”supplementära tolkningsmedel”
176. IMG har bestritt att bedömningarna i punkterna 328 och 329 i den överklagade domen är välgrundade. I dessa punkter fann tribunalen att villkoren för tillämpning av artikel 32 i Wienkonventionen inte var uppfyllda, och att det därför inte fanns anledning att beakta de senare åtgärder som vissa av parterna hade vidtagit i resolutionen av den 25 november 1994, såsom antagandet av IMG:s stadgar, ingåendet av avtal om säte med vissa stater eller undertecknandet av delegeringsavtal med kommissionen.
177. Även om jag delar IMG:s kritik på dessa punkter påpekar jag likväl att tribunalens konstaterande i punkt 328 i den överklagade domen avseende villkoren för tillämpning av artikel 32 i Wienkonventionen grundar sig på den prövning av lydelsen av resolutionen av den 25 november 1994 och det sammanhang i vilket denna ingår som tribunalen gjorde i punkterna 304–319 i nämnda dom, vilket enligt min mening är felaktigt av de skäl som anges i punkterna 99–110 och 116–125 i förevarande förslag till avgörande.
178. Jag anser därför att det saknas anledning att pröva denna kritik.
179. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag därför att domstolen ska slå fast att det andra argumentet i den andra delgrunden, avseende en felaktig tillämpning av reglerna för tolkning av en internationell överenskommelse i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen, är välgrundat, eftersom tribunalen enligt min mening har tillämpat dessa artiklar på ett felaktigt sätt genom att inte tillmäta IMG:s ursprungliga och senare stadgar något tolkningsvärde, antingen mot bakgrund av det relevanta sammanhanget (i den mening som avses i artikel 31.1 och 31.2 i Wienkonventionen), relevant efterföljande praxis (i den mening som avses i artikel 31.3 b i denna konvention) eller som supplementära tolkningsmedel (enligt artikel 32 i nämnda konvention).
3. Det tredje argumentet: Felaktig rättstillämpning vad gäller följderna av ingåendet av avtal om säte med staterna och delegeringsavtal om gemensam eller indirekt förvaltning med kommissionen
180. Detta argument avser punkterna 348–365 i den överklagade domen.
a) Den överklagade domen
181. I punkterna 348–365 i den överklagade domen, som nämnda argument avser, avhandlas två problem i samband med erkännandet av IMG:s ställning som internationell organisation till följd av ingåendet av delegeringsavtal om gemensam eller indirekt förvaltning med kommissionen och undertecknandet av avtal om säte med vissa stater.
182. I punkterna 349–358 i den överklagade domen prövade tribunalen det första argument som IMG hade anfört i detta avseende och som tribunalen sammanfattade på följande sätt: ”[IMG har] gjort gällande att ingåendet av avtal mellan [IMG] och kommissionen med gemensam eller indirekt förvaltning med nödvändighet medförde en skyldighet för denna institution att erkänna [IMG:s] ställning som internationell organisation med tillämpning av artiklarna 27 och 46 i Wienkonventionen” (punkt 349 i den överklagade domen).
183. Efter att ha underkänt tillämpningen av nämnda avtal av de skäl som anges i punkterna 350 och 351 i den överklagade domen prövade tribunalen detta argument mot bakgrund av artikel 27.2 och 27.3 och artikel 46.2 och 46.3 i Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer eller mellan internationella organisationer sinsemellan,( 134 ) och underkände argumentet av de skäl som anges i punkterna 353–358 i nämnda dom.
184. I punkterna 360–365 i den överklagade domen prövade tribunalen vidare det andra argument som IMG hade anfört, nämligen att kommissionen i det omtvistade beslutet hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta de svar som Konungariket Belgien och Republiken Österrike hade lämnat avseende de ingångna avtalen om säte, eftersom sådana avtal gav uttryck för värdstaternas erkännande av IMG:s ställning som internationell organisation, oavsett om de är medlemmar i denna organisation eller inte.
185. Tribunalen underkände detta argument av det skäl som anges i punkt 364 i den överklagade domen. Enligt tribunalen medför den omständigheten att stater som inte har anslutit sig till ett avtal om inrättande av en organisation och som inte, eller inte längre, är parter i detta avtal, betraktar organisationen som en internationell organisation inte någon skyldighet för kommissionen att tillerkänna denna enhet en sådan ställning, bland annat för att bemyndiga den att genomföra unionens budget genom indirekt förvaltning. I punkt 363 i den överklagade domen slog tribunalen nämligen fast att erkännandet av ställningen som internationell organisation följer av en gemensam vilja mellan stater och, i förekommande fall, internationella organisationer som är parter i det avtal genom vilket den berörda organisationen inrättats. Denna avsikt ska klart framgå av inrättandeavtalet, av senare överenskommelser eller av senare praxis avseende det inrättandeavtalet, under förutsättning att dessa överenskommelser och denna praxis ger uttryck för ett sådant erkännande av samtliga parter i inrättandeavtalet.
b) Parternas argument
186. IMG har gjort tre kritiska anmärkningar.
187. Vad gäller problematiken i samband med erkännandet av IMG:s ställning som internationell organisation, på grund av ingåendet av delegeringsavtal om gemensam eller indirekt förvaltning med kommissionen, har IMG för det första gjort gällande att tribunalen förvanskade dess argument i punkt 349 i den överklagade domen. IMG gjorde nämligen i sin talan gällande att kommissionens ingående av delegeringsavtal om den gemensamma förvaltningen med en internationell organisation gjorde det möjligt att anta att organisationen ansåg att den hade denna ställning, i den mening som avses i unionens finansiella bestämmelser.
188. För det andra har IMG ifrågasatt tribunalens bedömning i punkt 351 i den överklagade domen, enligt vilken artiklarna 27 och 46 i Wienkonventionen inte längre kan åberopas, trots att tribunalen vid flera tillfällen åberopade Wienkonventionen i denna dom. IMG har dels gjort gällande att denna konvention är tillämplig på internationella organisationers grundfördrag, dels att dessa bestämmelser, som återges i Wienkonventionen om traktaträtten mellan stater och internationella organisationer eller mellan internationella organisationer sinsemellan, återspeglar internationell praxis och sedvana och således är tillämpliga i sig.
189. Vad för det tredje gäller problematiken i samband med erkännandet av IMG:s ställning som internationell organisation, på grund av undertecknandet av avtal om säte med vissa stater, har IMG gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin tolkningen av det folkrättsliga begreppet ”erkännande”. IMG har i synnerhet kritiserat tribunalen för att ha blandat ihop den rättsakt genom vilken en internationell organisation bildas, vilken grundar sig på en gemensam vilja från staternas sida, och den rättsakt genom vilken en stat erkänner en enhet som en internationell organisation, vilken är deklaratorisk, ett resultat av en ensidig rättsakt och kan göras gällande mot denna. IMG har i detta avseende gjort gällande att kommissionens ingående av delegeringsavtal med gemensam eller indirekt förvaltning med en internationell organisation utgör ett erkännande av dess ställning som internationell organisation. Slutligen har IMG, med stöd av punkt 51 i Internationella domstolens dom av den 12 oktober 2021, Maritime delimitation in the Indian Ocean (Somalia v. Kenya),( 135 ) gjort gällande att dess egenskap av internationell organisation kan göras gällande mot kommissionen och mot varje stat eller organisation som uttryckligen eller underförstått har erkänt den.
c) Bedömning
190. Den första kritiska anmärkningen, enligt vilken de argument som IMG har anfört till stöd för sin talan har förvanskats, är enligt min mening befogad.
191. Enligt denna kritik åberopade IMG nämligen artiklarna 27, 45 och 46 i Wienkonventionen i syfte att underkänna kommissionens argument att förfarandereglerna i EUF-fördraget hade åsidosatts, medan IMG åberopade erkännandet av dess ställning som internationell organisation på grund av att kommissionen hade ingått delegeringsavtal om gemensamt eller indirekt förvaltning i enlighet med unionens finansiella bestämmelser.
192. Detta framgår av punkterna 189–196 i IMG:s talan, i vilka IMG faktiskt tog upp två olika rättsliga problem som kommissionen hade behandlat i det omtvistade beslutet.
193. Det första problemet rörde kommissionens deltagande i bildandet av IMG (punkt A.7 a i det omtvistade beslutet).
194. IMG har i punkterna 189–192 i sin talan gjort gällande att kommissionen inte kunde bestrida att den deltagit i bildandet av IMG med stöd av artikel 218 FEUF, i vilken förfarandet för ingående av avtal mellan unionen och en internationell organisation fastställs. IMG åberopade tre bestämmelser i Wienkonventionen: för det första artikel 27, enligt vilken en part inte kan åberopa bestämmelser i sin interna rätt som grund för att underlåta att verkställa en traktat, för det andra artikel 46, enligt vilken bristande samtycke endast kan åberopas vid uppenbar överträdelse av en grundläggande bestämmelse i en stats interna rätt, och slutligen artikel 45, i vilken det bland annat föreskrivs att en part inte längre kan åberopa denna ogiltighetsgrund om den ”till följd av sin hållning måste anses ha accepterat traktatens giltighet”. IMG har i punkt 192 i sin talan gjort gällande att kommissionens senare praxis och den omständigheten att kommissionen sedan år 1994 aldrig hade framfört några invändningar mot det aktuella avtalets giltighet innebar att det inte var möjligt att åberopa artikel 218 FEUF.
195. Det andra problemet rörde kommissionens erkännande av IMG:s ställning som internationell organisation (punkt B.2 c i det omtvistade beslutet).
196. IMG har i punkterna 193–195 i sin talan gjort gällande att det omtvistade beslutet var behäftat med en uppenbart oriktig bedömning, eftersom kommissionens ingående av delegeringsavtal enligt metoden för gemensam eller indirekt förvaltning med nödvändighet medförde ett erkännande av IMG:s ställning som internationell organisation, särskilt eftersom de tvivel och den osäkerhet som kommissionen hade grundat sina beslut av den 16 december 2014 och den 8 maj 2015 på hade visat sig sakna grund.
197. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att tribunalens sammanfattning av IMG:s argument i punkt 349 i den överklagade domen inte är förenlig med lydelsen av dessa argument i IMG:s talan. Genom att slå samman de två problem som IMG hade tagit upp gjorde tribunalen en oriktig bedömning i punkterna 351–359 i den överklagade domen.
198. Under dessa omständigheter föreslår jag att domstolen ska godta denna kritik. Mot bakgrund av denna slutsats saknas det anledning att pröva den andra kritiska anmärkningen.
199. Vad gäller den tredje kritiska anmärkningen, avseende tolkningen av det folkrättsliga begreppet ”erkännande”, anser jag att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 363 i den överklagade domen slog fast att ”erkännandet av ställningen som internationell organisation följer av en gemensam vilja mellan stater och, i förekommande fall, internationella organisationer som är parter i det avtal genom vilket den berörda organisationen inrättats”.
200. Tribunalen hade nämligen uppmanats att pröva i vilken utsträckning ingåendet av ett avtal om säte kunde vittna om värdstatens erkännande av den berörda enhetens ställning som internationell organisation.( 136 ) Som framgår av lydelsen i punkt 363 i den överklagade domen, och särskilt av hänvisningen till punkterna 204–212 och 323–325 i denna dom, definierade tribunalen begreppet ”erkännande av ställning som internationell organisation” genom att hänvisa till begreppet ”internationellt avtal om upprättande av en internationell organisation”. Enligt folkrätten utgör emellertid ett erkännande en ensidig eller kollektiv handling genom vilken ett eller flera folkrättssubjekt, som inte har deltagit i uppkomsten av en situation eller i utfärdandet av en rättsakt, formellt erkänner att en enhet, såsom en stat eller regering, eller en situation, såsom en gräns, uppfyller de kriterier som krävs för detta ändamål och godtar att situationen eller handlingen kan göras gällande mot dem.( 137 ) Till exempel erkände Europeiska unionens råd formellt Montenegro den 12 juni 2006. Denna process skiljer sig därför från upprättandet av ett folkrättssubjekt genom ett internationellt avtal.
201. Mot bakgrund av dessa omständigheter anser jag att det tredje argumentet i den andra delgrunden, avseende felaktig rättstillämpning vad gäller följderna av ingåendet av avtal om säte med staterna och delegeringsavtal om gemensam eller indirekt förvaltning med kommissionen, är välgrundat.
C. Den tredje delgrunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av Konungariket Belgiens och Republiken Österrikes svar på kommissionens frågor
202. IMG har bestritt tribunalens bedömning i punkterna 233–248 i den överklagade domen, i vilken tribunalen i huvudsak fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att Konungariket Belgiens och Republiken Österrikes ställningstaganden beträffande IMG:s rättsliga ställning och dessa staters ställning som medlem i IMG inte påverkade det omtvistade beslutets lagenlighet. Som framgår av punkt 233 i den överklagade domen gjorde nämligen IMG vid tribunalen gällande att IMG skulle erkännas som en internationell organisation på grund av att åtminstone två av de stater som tillfrågades av kommissionen, nämligen Konungariket Belgien och Republiken Österrike, har medgett att IMG är en internationell organisation och att de är eller har varit grundande medlemmar.
203. I denna delgrund kritiseras tribunalen på två punkter.
1. Den första kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av de österrikiska myndigheternas svar
204. Denna kritik avser punkterna 235–239 i den överklagade domen.
a) Den överklagade domen
205. Det framgår av punkterna 235 och 237 i den överklagade domen att Republiken Österrike, i sitt svar av den 8 april 2020 på kommissionens begäran om samråd, erkände att IMG var en internationell organisation och att denna stat var medlem i IMG.
206. I punkterna 238 och 239 i denna dom slog tribunalen fast att detta svar inte påverkade kommissionens slutsats om IMG:s rättsliga ställning, dels på grund av att IMG inte hade inrättats genom ett internationellt avtal i egenskap av internationell organisation, dels på grund av att senare praxis inte vittnar om ett brett och tydligt erkännande av IMG:s ställning som internationell organisation.
b) Parternas argument
207. IMG har gjort gällande att denna bedömning grundar sig på ett felaktigt antagande, eftersom tribunalen för det första kvalificerade resolutionen av den 25 november 1994 som ett ”internationellt avtal”, för det andra inte kunde kräva att det skulle fastställas att parterna hade en vilja att bilda en internationell organisation och för det tredje inte beaktade senare relevant praxis.
208. Kommissionen har bestritt dessa argument.
c) Bedömning
209. Jag föreslår att domstolen inte ska pröva denna kritik. Av de skäl som anges i punkterna 99–110, 116–125 och 149–179 i förevarande förslag till avgörande grundade sig tribunalens konstaterande i punkt 239 i den överklagade domen enligt min mening nämligen på en felaktig analys.
2. Den andra kritiska anmärkningen: Oriktig bedömning av de belgiska myndigheternas svar
210. Denna kritik avser artikel 240–247 i den överklagade domen.
a) Den överklagade domen
211. I punkt 240 i den överklagade domen sammanfattade tribunalen innehållet i de belgiska myndigheternas svar av den 30 juni 2020 på följande sätt: ”även om dessa myndigheter bekräftade sitt deltagande i mötet den 25 november 1994 då [IMG] bildades, ansåg sig Belgien emellertid inte vara medlem i [IMG]. De belgiska myndigheterna angav även att [IMG] enligt deras uppfattning kunde betraktas som en internationell organisation, varför Belgien och [IMG] den 13 juni 2012 hade undertecknat ett avtal om säte som dock inte gav [IMG] alla de skatteförmåner som vanligtvis beviljas internationella organisationer”.
212. Enligt tribunalen hade kommissionen fog för att anse att detta svar saknade betydelse för det omtvistade beslutet, bland annat av följande två skäl. För det första saknade sätesavtalet mellan Konungariket Belgien och IMG år 2012 betydelse, eftersom denna stat hade angett att den inte var medlem i denna enhet (punkt 242 i den överklagade domen). För det andra saknade de belgiska myndigheternas deltagande i bildandet av IMG år 1994 och i mötena i dess kollegiala organ fram till år 2013 betydelse, eftersom det inte gjorde det möjligt att fastställa att Konungariket Belgien var medlem i organisationen vid den tidpunkt då det omtvistade beslutet trädde i kraft, den 16 december 2014 (punkt 246 i denna dom).
b) Parternas argument
213. IMG har gjort gällande att denna bedömning är behäftad med felaktig rättstillämpning.
214. För det första anser IMG att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den endast bedömde Konungariket Belgiens ställning som medlem i IMG den 16 december 2014, utan att beakta denna stats deltagande i bildandet av IMG och i mötena i dess kollegiala organ.
215. För det andra har IMG gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte tillerkänna det sätesavtal som nämnda stat hade ingått med IMG någon verkan, eftersom den omständigheten att denna stat inte anser sig vara medlem i IMG enligt IMG saknar betydelse i detta avseende.
216. För det tredje anser IMG slutligen att Konungariket Belgien kvalificerade IMG som en ”internationell organisation” utifrån objektiva kriterier, och att detta erkännande kvarstod efter den 16 december 2014, vilket innebär att de belgiska myndigheternas uppfattning om sitt medlemskap i IMG under åren 2019 och 2020 inte var relevant.
217. Kommissionen har bestritt dessa argument. Enligt kommissionen blev staterna, genom att underteckna resolutionen av den 25 november 1994, inte permanenta medlemmar i IMG, eftersom de varken var skyldiga att bidra till IMG:s budget eller delta i dess insatser. Konungariket Belgien hade således fog för att inte längre anse sig vara medlem i IMG. Dessutom tyder lydelsen i nämnda resolution på att IMG var en ”tillfällig skapelse”, eftersom parterna har föreskrivit att det var sjätte månad ska göras en ny bedömning av behovet av att upprätthålla IMG:s verksamhet och övervägt möjligheten att integrera IMG i den övergripande ramen för återuppbyggnaden av Bosnien och Hercegovina.
c) Bedömning
218. För det första anser jag att tribunalen faktiskt gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de belgiska myndigheternas uppfattning under åren 2019 och 2020 om sin ställning som medlem i IMG den 16 december 1994 var ett relevant kriterium för att bedöma parternas avsikt vid undertecknandet av resolutionen av den 25 november 1994.
219. Jag erinrar om att enligt punkt 302 i den överklagade domen var den fråga som tribunalen hade att avgöra huruvida parterna, genom att underteckna nämnda resolution, hade haft för avsikt att inrätta IMG som internationell organisation i den mening som avses i artikel 2 a i utkastet till artiklar. Vid prövningen av detta villkor var tribunalen tvungen att i enlighet med tolkningsreglerna i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen undersöka parternas avsikt såsom denna framgick av lydelsen i resolutionen, betraktad i sitt sammanhang och med beaktande av dess ändamål, syfte och relevant senare praxis.
220. Jag anser emellertid att en ståndpunkt som uttrycks 25 år efter undertecknandet av ett internationellt avtal inte kan ha företräde framför den fasta praxis som Konungariket Belgien senare har följt vid tillämpningen av detta instrument. Det framgår nämligen av punkterna 242–244 och 246 i den överklagade domen att denna stat agerade på ett tydligt och konsekvent sätt under en period av 19 år, eftersom den, efter att ha deltagit i det möte vid vilket IMG inrättades den 25 november 1994, deltog i möten i dess kollegiala organ fram till år 2013 (då IMG:s olika stadgar antogs) och parallellt undertecknade sätesavtal med IMG år 2009 och år 2012 (vilka innebar att IMG:s ställning som internationell juridisk person erkändes). Jag delar således IMG:s uppfattning att Konungariket Belgiens erkännande av dess ställning som internationell organisation kvarstod efter den 16 december 2014. Eftersom vissa villkor i internationell rätt måste vara uppfyllda för att kunna betecknas som en internationell organisation, anser jag att den berörda enheten, när dessa villkor är uppfyllda, har ställning som folkrättssubjekt och att dess rättsliga existens ska presumeras, såvitt det inte genom materiell bevisning visas att enheten ur rättslig synvinkel inte längre existerar eller har blivit förlegad. Konungariket Belgiens ståndpunkt tyder således snarare på att denna stat har avslutat sitt deltagande i IMG.( 138 )
221. Jag erinrar i detta avseende om att Internationella domstolen i sin dom av den 18 juli 1966, South West Africa, Second Phase,( 139 ) och sitt rådgivande yttrande av den 21 juni 1971, Legal consequences for states of the continued presence of South Africa in Namibia (South West Africa) notwithstanding security council resolution 276 (1970),( 140 ) slog fast principen att avtalstexter ska tolkas ”utifrån omständigheterna vid den tidpunkt då avtalet ingicks” och erinrade om ”det grundläggande behovet av att tolka ett visst instrument i enlighet med parternas avsikter när det ingicks” samt att ”[d]e avsikter som de hade kunnat ha… efter att ha fått kännedom om vissa omständigheter som var absolut oförutsebara från början … [saknar] relevans”.( 141 )
222. För det andra anser jag att ingåendet av ett avtal om säte mellan Konungariket Belgien och IMG kunde ha utgjort ett indicium och ett supplementärt tolkningsmedel vid tolkningen av resolutionen av den 25 november 1994, i den mening som avses i artikel 32 i Wienkonventionen. Ett avtal om säte definieras i allmänhet som ett bilateralt avtal mellan en värdstat och en internationell organisation, och genom att underteckna ett avtal om säte erkänner värdstaten med nödvändighet att den berörda organisationen är en internationell juridisk person och att den, genom att den beviljats kapacitet att ingå avtal, förvärva egendom och föra talan inför domstolar och andra myndigheter, har nationell rättskapacitet.( 142 )
223. Mot bakgrund av dessa omständigheter föreslår jag att domstolen ska godta den andra kritiska anmärkningen och slå fast att talan ska bifallas såvitt avser den tredje delgrunden, avseende att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av Republiken Österrikes och Konungariket Belgiens svar på kommissionens frågor.
D. Den fjärde delgrunden: Felaktig rättstillämpning vid identifieringen av IMG:s medlemmar
224. Denna delgrund avser artiklarna 218–232 i den överklagade domen.
1. Den överklagade domen
225. I punkterna 215–232 i den överklagade domen prövade tribunalen IMG:s argument att kommissionen hade identifierat sina medlemmar på ett felaktigt sätt genom att göra en konstlad åtskillnad mellan de stater som grundade IMG, de bidragande staterna och medlemmarna i dess kollegiala organ.
226. I punkterna 216 och 217 i den överklagade domen påpekade tribunalen att det inte framgick av motiveringen till det omtvistade beslutet att kommissionen formellt hade gjort en sådan åtskillnad, eftersom den nöjde sig med att konstatera att ingen av de stater som den samrådde med till följd av domen av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen,( 143 )med undantag av Republiken Österrike, hade erkänt sig vara medlem i IMG efter den 16 december 2014.
227. I punkterna 218–231 i den överklagade domen fortsatte tribunalen prövningen av detta argument ”även om det antas att [detta beslut] kan tolkas så, att det innebär en [sådan] åtskillnad”. Efter att ha undersökt lydelsen i resolutionen av den 25 november 1994, IMG:s stadgar och vissa staters ställningstaganden, underkände tribunalen detta argument i punkt 232 i den överklagade domen.
2. Parternas argument
228. IMG har bestritt tribunalens bedömning i punkterna 218–232 i den överklagade domen. Enligt IMG dömde tribunalen utöver vad parterna yrkat ( ultra petita ) och omdefinierade det argument som IMG hade framfört i första instans, nämligen att det i det omtvistade beslutet gjordes en felaktig åtskillnad mellan de stater som grundade IMG och de bidragande staterna.
3. Bedömning
229. I likhet med kommissionen anser jag att denna delgrund är verkningslös, eftersom den riktar sig mot ett överflödigt domskäl i den överklagade domen.
230. I punkt 216 i den överklagade domen konstaterade tribunalen nämligen att kommissionen inte formellt hade gjort en sådan åtskillnad. Tribunalen prövade således IMG:s argument utan att ändra dess lydelse och utan att IMG bestred denna slutsats eller gjorde gällande att bevisningen hade missuppfattats.
231. För fullständighetens skull, och ”även om det antas att” det omtvistade beslutet kan tolkas som att det görs en åtskillnad mellan staterna, prövade tribunalen därefter i vilken utsträckning kommissionen kunde kritiseras för att inte ha betraktat vissa stater eller vissa internationella organisationer som IMG:s medlemmar, med hänsyn till deras plats i IMG:s organ eller arten av deras bidrag.
232. Jag föreslår därför att domstolen ska underkänna den fjärde delgrunden, avseende felaktig rättstillämpning vid identifieringen av IMG:s medlemmar, såsom verkningslös.
E. Den femte delgrunden: Felaktig rättstillämpning vad gäller de formella kraven för att ingå resolutionen av den 25 november 1994
233. Denna delgrund består av två argument avseende en oriktig bedömning av dels kravet på bevis för att resolutionen av den 25 november 1994 hade undertecknats av företrädare med befogenhet att göra detta, dels företeendet av ett ratifikationsinstrument. Jag föreslår att dessa argument ska prövas tillsammans, eftersom jag anser att de är verkningslösa av samma skäl.
1. Den överklagade domen
234. Vad gäller frågan huruvida kommissionen i det omtvistade beslutet hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att kräva att de stater som tillfrågades om IMG:s rättsliga ställning skulle ge förhandlarna befogenhet att anta resolutionen av den 25 november 1994, slog tribunalen i punkt 286 i den överklagade domen fast att eftersom samtliga företrädare för de stater som var ackrediterade till ICFY inte hade godkänt resolutionen av den 25 november 1994, kunde denna resolution, som antogs inom ramen för en arbetsgrupp, inte anses utgöra en traktat som antagits inom ramen för denna konferens i enlighet med artikel 7.2 c i Wienkonventionen. Tribunalen angav emellertid, i punkterna 288 och 289 i samma dom, skälen till att undertecknandet av resolutionen senare hade bekräftats av minst två stater. Det är mot denna bakgrund som tribunalen fann att kommissionen i sitt beslut hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte kvalificera resolutionen som ett ”internationellt avtal” på grund av att deltagarna i mötet saknade vederbörlig fullmakt samma dag.
235. Vad gäller frågan huruvida kommissionen hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i nämnda beslut genom att kräva att staterna skulle lägga fram bevis för undertecknandet eller ratificeringen av resolutionen av den 25 november 1994, fann tribunalen i punkt 295 i den överklagade domen att så inte var fallet. Tribunalen erinrade om att undertecknandet av ett avtal, i enlighet med de principer som uppställs i artiklarna 11 och 12 i Wienkonventionen, utgör ett av de sätt på vilka en stat ger uttryck för sitt samtycke till att vara bunden av avtalet. I punkt 298 i den överklagade domen konstaterade tribunalen dessutom att mot bakgrund av lydelsen i artikel 14.1 b–d i nämnda konvention kunde viljan att genomföra ratifikation ha kunnat uttryckas under förhandlingarna eller vid undertecknandet av resolutionen.
2. Parternas argument
236. IMG har i synnerhet bestritt bedömningarna i punkterna 285 och 286 i den överklagade domen, eftersom den omständigheten att resolutionen av den 25 november 1994 godkändes och undertecknades i en arbetsgrupp saknar betydelse för frågan om ”vederbörlig fullmakt”. IMG har dessutom bestritt tribunalens bedömning i punkterna 291–300 i den överklagade domen, efter vilken tribunalen i huvudsak ansåg att kommissionen kunde kräva bevis för att stiftelseurkunden hade undertecknats eller att ett ratifikationsinstrument hade företetts. Enligt IMG ger artikel 12.1 i Wienkonventionen obegränsad frihet vad gäller sättet att uttrycka staternas samtycke till att vara bundna av en traktat. I förevarande fall är resolutionen ett avtal i förenklad form, vilket är tillåtet enligt internationell rätt, som ingåtts under brådskande omständigheter och som inte innehåller några formella krav. I detta sammanhang var undertecknandet av nämnda resolution av ordförande Anne Willem Bijleveld och av Ingrid Nordström-Ho tillräckligt för att avtalet skulle anses bestyrkt.
237. Kommissionen anser i huvudsak att dessa argument är verkningslösa, eftersom tribunalen, trots avsaknaden av sådana befogenheter, med stöd av artikel 8 i Wienkonventionen slog fast att resolutionen av den 25 november 1994 är ett internationellt avtal.( 144 )
3. Bedömning
238. Av samma skäl som de skäl som kommissionen har anfört anser jag att den femte grundens femte del är verkningslös. Tribunalen kom nämligen fram till en för IMG fördelaktig slutsats, vilket framgår av punkterna 274, 289 och 301 i den överklagade domen.
F. Den sjätte delgrunden: Underlåtenhet att beakta den omständigheten att IMG inte har upplösts
239. Denna delgrund avser punkterna 366–369 i den överklagade domen.
1. Den överklagade domen
240. I nämnda punkter prövade tribunalen IMG:s argument att det omtvistade beslutet var behäftat med en felaktig rättstillämpning på grund av att kommissionen inte hade beaktat den omständigheten att IMG inte hade upplösts av parterna och att IMG uppfyllde specialitetsprincipen. Efter att ha erinrat om att prövningen av IMG:s kritik inte hade gjort det möjligt att fastställa att det hade uttryckts någon enhällig avsikt, eller åtminstone någon avsikt från majoriteten, om att ge IMG ställning som internationell organisation, underkände tribunalen detta argument med motiveringen att dessa omständigheter inte räckte för att styrka en sådan avsikt.
2. Parternas argument
241. IMG har bestritt tribunalens bedömning i punkterna 367–370 i den överklagade domen avseende den omständigheten att enheten inte har upplösts. I motsats till vad tribunalen gjorde gällande i punkt 368 i den överklagade domen visar nämligen resolutionen av den [25] november 1994 och de ursprungliga och senare stadgarna att det existerar en internationell organisation och att denna kan upplösas med stöd av bestämmelserna i stadgarna eller, om så inte sker, efter ett enhälligt beslut av medlemmarna i enlighet med artikel 54 i Wienkonventionen.
3. Bedömning
242. Jag anser att det saknas anledning att pröva denna delgrund.
243. Av de skäl som jag har redogjort för i punkterna 99–110, 116–125 och 149–179 i förevarande förslag till avgörande anser jag att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid sin bedömning av parternas avsikt att inrätta en internationell organisation genom att inte ta vederbörlig hänsyn till de olika tolkningsgrunder som anges i artiklarna 31 och 32 i Wienkonventionen. Denna felaktiga rättstillämpning påverkar följaktligen tribunalens slutsats i punkt 369 i den överklagade domen.
VII. Förslag till avgörande
244. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska bifalla överklagandet såvitt avser den femte grunden, avseende en oriktig bedömning av IMG:s rättsliga ställning.
1 Originalspråk: franska.
2 T‑509/21, EU:T:2024:590 (nedan kallad den överklagade domen).
3 Se punkterna 7–25 i den överklagade domen.
4 Som undertecknades den 23 maj 1969 ( United Nations Treaty Series , vol. 1155, nr 18232, s. 331 (1980)) och trädde i kraft den 27 januari 1980 (nedan kallad Wienkonventionen).
5 Nedan kallade de ursprungliga stadgarna.
6 Nedan kallade de senare stadgarna.
7 Se folkrättskommissionens rapport A/66/10 till Förenta nationernas generalförsamling om arbetet under dess sextiotredje session, Folkrättskommissionens diarium 2011, vol. II, andra delen, punkt 87, s. 38.
8 Bakgrunden till tvisten beskrivs i detalj i punkterna 2–24 i den överklagade domen.
9 Se revisionsrättens särskilda rapport nr 2/97 om Europeiska unionens humanitära bistånd mellan 1992 och 1995 samt kommissionens svar (upprättad i enlighet med artikel 188c.4, andra stycket i EG-fördraget) (EGT C 143, 1997, s. 1), del 3, med rubriken ”Kommissionens mobilisering av humanitärt bistånd”, särskilt punkt 3.6 b, i den del som rör ”[m]obilisering av anslag (globala planer)” (s. 12), och fotnot 33.
10 I sitt verk À la recherche de la Bosnie-Herzégovine, La mise en œuvre de l’accord de paix de Dayton , Presses universitaires de France, Paris, 2003, kapitel 3, med rubriken ”Les négociations et l’accord de Dayton[”], s. 72–128, särskilt punkt 76, förklarar Marianne Ducasse-Rogier att ökningen av antalet internationella organisationer, särskilt regionala organisationer, som fått i uppdrag att genomföra Daytonavtalen, vilka undertecknades i Paris den 14 december 1995, är en följd av att Förenta nationerna (FN) har avvikit från tillämpningen av dessa avtal. Unionen, som har behållit sitt förvaltningsmandat beträffande staden Mostar (Bosnien och Hercegovina), har parallellt fått ansvar för landets ekonomiska återuppbyggnad (se slutsatserna från den konferens om fredsbyggande som hölls i London den 8–9 december 1995, punkt 41) och för att tillsammans med Världsbanken anordna konferenser för att samla in pengar för den ekonomiska återuppbyggnaden. Vad gäller IMG:s roll, se den första, den andra och den tredje rapporten från den höge representanten för Bosnien och Hercegovina till FN:s generalsekreterare om genomförandet av fredsavtalet i Bosnien, tillgängliga på följande webbadress: https://www.ohr.int/cat/hrs-reports/page/9/.
11 C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78.
12 Se dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen (C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78, punkterna 92–97 och 104).
13 C‑183/17 P-INT, EU:C:2020:507, punkt 23.
14 C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78.
15 Artikel 53 c och artikel 53d i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1081/2010 av den 24 november 2010 (EUT L 311, 2010, s. 9), och artikel 58.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1), ger kommissionen ansvar för att genomföra unionens budget, samtidigt som de föreskriver flera olika sätt att genomföra denna budget, varav ett, förvaltning ”gemensamt med internationella organisationer” enligt den förstnämnda förordningen och ”indirekt förvaltning” enligt den sistnämnda förordningen, gör det möjligt för kommissionen att anförtro dessa organisationer genomförandeuppgifter avseende budgeten och att den har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende.
16 C‑619/20 P och C‑620/20 P, EU:C:2022:722.
17 Se dom av den 22 september 2022, IMG/kommissionen (C‑619/20 P och C‑620/20 P, EU:C:2022:722, punkt 111).
18 Dessa grunder anges i punkterna 58 och 59 i den överklagade domen.
19 I sitt rådgivande yttrande av den 2025, Obligations of states in respect of climate change, erinrade Internationella domstolen (ICJ) om att för att fastställa och precisera de skyldigheter som följer av ett fördrag bör de tolkningsregler som anges i artiklarna 31–33 i Wienkonventionen tillämpas, vilket även återspeglar internationell sedvanerätt (§ 176 och där angiven rättspraxis).
20 Se, även, Internationella domstolens dom av den 2 februari 2017, Maritime delimitation (Somalia v. Kenya), preliminary objections (ICJ Reports 2017, s. 3, § 42).
21 C‑233/02, EU:C:2004:173, punkterna 42–44.
22 Se utkastet till artiklar om traktaträtten, tillgängligt i folkrättskommissionens rapport till Förenta nationernas generalförsamling om arbetet under dess sextiotredje session, folkrättskommissionens diarium, 1966, vol. II, andra delen, särskilt kommentaren till utkastet till artikel 27, s. 240, punkt 11, som senare blev artikel 31 i Wienkonventionen, Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., Droit international public , nionde upplagan, Librairie générale de droit et de jurisprudence, Paris, 2022, särskilt punkt 206, och Kammerhofer, J., International Investment Law and Legal Theory, Expropriation and the Fragmentation of Sources , Cambridge University Press, Cambridge, 2021, särskilt kapitel 4, med rubriken ”Treaty Interpretation”, s. 68–143, särskilt s. 114.
23 Se Internationella domstolens dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitations and sovereignty of islands (Gabon/Equatorial Guinea) (§ 73).
24 Se Internationella domstolens dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitations and sovereignty of islands (Gabon/Equatorial Guinea) (§ 72).
25 ICJ Reports 2018, s. 507.
26 C‑203/07 P, EU:C:2008:606.
27 ICJ Reports 2018, s. 507.
28 Se dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitation (Gabon/Equatorial Guinea) (§ 73). Se även rättsutlåtandet om läget när det gäller resolutionen om inrättande av den förberedande kommissionen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBTO), United Nations juridical yearbook , 2012, s. 526–543, särskilt punkt 5.1.
29 ICJ Reports 1992, s. 240, § 47.
30 ICJ Reports 2012, s. 10, § 57 och 61.
31 ICJ Reports 1992, s. 240.
32 ICJ Reports 2012, s. 10.
33 Se, även, punkt 330 i den överklagade domen.
34 Kommissionen har hänvisat till artikel 104 i Förenta nationernas stadga, som undertecknades i San Francisco den 26 juni 1945, och till artikel 1 i Förenta nationernas konvention om immunitet och privilegier, som undertecknades den 13 februari 1946 ( United Nations Treaty Series , vol. 1, nr 4, s. 15 (1946–1947)), som trädde i kraft den 17 september 1946, enligt vilka FN ska åtnjuta intern rättskapacitet inom varje medlemsstat.
35 Se Martin, J.-C., ”La personnalité juridique interne de l’organisation internationale”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., Droit des organisations internationales , Librairie générale de droit et de jurisprudence, Paris, 2013, s. 465–488, särskilt punkterna 915–917, och Amerasinghe, C., F., Principles of the Institutional Law of International Organizations , Cambridge University Press, Cambridge, 2009, särskilt kapitel 3, med rubriken ”Legal Personality”, s. 66–104, särskilt s. 79.
36 I sitt rådgivande yttrande av den 11 april 1949, Reparation for injuries suffered in the service of the United Nations (ICJ Reports 1949, s. 174), konstaterade Internationella domstolen att FN är ett folkrättssubjekt med internationell rättskapacitet, eftersom det ”kan ha internationella rättigheter och skyldigheter och kan göra gällande sina rättigheter genom internationella anspråk” (s. 179). Se Schermers, H., G., och Blokker, N., M., International Institutional Law , sjunde upplagan, Nijhoff, Leyde, 2025, särskilt kapitel 11, med rubriken ”Legal Status”; Collins, R., ”Beyond Binary Oppositions? The Elusive Identity of the International Organization in Contemporary International Law”, International Organizations Law Review , Nijhoff, Leyde, 2023, vol. 20, nr 1, s. 28–51, särskilt s. 43; D’Argent, P., ”La personnalité juridique internationale de l’organisation internationale”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., a.a., s. 439–464, särskilt s. 441, Gazzini, T., ”Personality of international organizations”, Research Handbook on the Law of International Organizations , Edward Elgar Publishing, Cheltenham, 2011, s. 33–55, särskilt s. 34; Amerasinghe, C., F., a.a., s. 68 och 78 och Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., a.a., punkt 371.
37 Enligt specialitetsprincipen, som av Internationella domstolen betecknas som en ”allmän princip” och en hörnsten i den rätt som reglerar internationella organisationer, krävs att organisationerna har ”tilldelats befogenheter vars gränser beror på de gemensamma intressen som [de stater som bildar dem] ger dem i uppdrag att främja” (rådgivande yttrande av den 8 juli 1996, Legality of the use by a state of nuclear weapons in armed conflict (ICJ Reports 1996, s. 66, § 25 och § 26)). Denna princip definierar omfattningen av en internationell organisations verksamhet och dess ansvar i den internationella rättsordningen och begränsar dess handlingsförmåga till utövandet av de befogenheter som den uttryckligen eller underförstått har tilldelats.
38 ICJ Reports 2010, s. 14.
39 ICJ Reports 2010, s. 14.
40 ICJ Reports 2010, s. 14.
41 ICJ Reports 2010, s. 14.
42 Uttrycket kommunikationskanaler, som tribunalen använder tre gånger, i punkterna 212, 312 och 343 i den överklagade domen, är nämligen förknippat med den särskilda uppgift som anförtrotts CARU, som utgjorde en ram för utbyte och kommunikation mellan Uruguay och Argentina.
43 CARU inrättades genom ett fördrag mellan Uruguay och Argentina, där det förstnämnda landet ansåg att denna enhet, liksom alla andra flodkommissioner, inte var ett organ med en självständig vilja, utan snarare en frivillig mekanism som inrättats för att underlätta samarbetet mellan parterna (dom av den 20 april 2010 Pulp Mills on the River Uruguay (Argentina v. Uruguay) (ICJ Reports 2010, s. 14, § 84)], (dom av den 20 april 2010, Uruguay (Argentina mot Uruguay) (ICJ Reports 2010, s. 14, § 84)), och det sistnämnda landet hävdade att den aktuella flodkommissionen utgjorde ett centralt organ som institutionaliserade ett permanent och nära samarbete, som det var obligatoriskt att vända sig till (§ 85 i den domen).
44 ICJ Reports 2010, s. 14.
45 Se, även dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen (C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78, punkt 91).
46 C‑684/13, EU:C:2015:439.
47 C‑516/16, EU:C:2017:1011.
48 C‑684/13, EU:C:2015:439.
49 C‑516/16, EU:C:2017:1011.
50 Kommissionens förordning av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, 2004, s. 18).
51 Kommissionens genomförandeförordning av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 157, 2011, s. 1).
52 C‑211/06 P, EU:C:2008:34. I det mål som avgjordes genom den domen hade domstolen att pröva frågan om utbetalning av utlandstillägg till en unionstjänsteman.
53 Dom av den 24 januari 2008, Adam/kommissionen (C‑211/06 P, EU:C:2008:34, punkterna 28 och 44).
54 C‑364/10, EU:C:2012:630.
55 Se dom av den 16 oktober 2012, Ungern/Slovakien (C‑364/10, EU:C:2012:630, punkterna 49–51).
56 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77, och rättelser i EUT L 229, 2004, s. 35, och EUT L 197, 2005, s. 34).
57 C‑619/20 P och C‑620/20 P, EU:C:2022:722.
58 Se dom av den 22 september 2022, IMG/kommissionen (C‑619/20 P och C‑620/20 P, EU:C:2022:722, punkt 150).
59 C‑104/16 P, EU:C:2016:973.
60 Se dom av den 21 december 2016, rådet/Front Polisario (C‑104/16 P, EU:C:2016:973, punkt 81 och följande punkter).
61 ICJ Reports 1997, s. 7, § 26.
62 Se Internationella domstolens dom av den 13 december 1999, Ile de Kasikili/Sedudu (Botswana/Namibia) (ICJ Reports 1999, s. 1045, § 49, som hänvisar till folkrättskommissionens diarium, 1966, vol. II, andra delen, s. 241, punkt 14).
63 EU:C:1975:145.
64 EU:C:1995:83.
65 EU:C:2014:2303.
66 Se yttrande 1/13 (Tredjelands anslutning till Haagkonventionen), av den 14 oktober 2014 (EU:C:2014:2303, punkterna 38 och 41). I detta yttrande konstaterade domstolen att de viljeyttringar som successivt uttrycktes i instrumentet för anslutning till konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, som ingicks i Haag den 25 oktober 1980, och i förklaringen om godtagande av denna anslutning var samstämmiga vad gäller det mål som de berörda staterna eftersträvade (det vill säga att ömsesidigt åta sig att tillämpa samma konvention i sina bilaterala förbindelser) och slog fast att dessa rättsakter, även om de upprättats genom olika instrument, tillsammans är ett uttryck för de berörda staternas samstämmiga viljeyttringar och därför utgör en internationell överenskommelse. Se, för doktrinen, Mehdi, R., och Nourrissat, C., ”L’Avis 1/13, ou comment la Cour de justice confirme une conception traditionnellement extensive de sa compétence et privilégie l’efficacité des règlements de l’Union sur l’unité des conventions internationales”, tillgänglig på webbplatsen för forskningsgruppen ”Réseau Universitaire européen dédié à l’étude du droit de l’Espace de liberté, sécurité et justice”, 7 december 2014.
67 ICJ Reports 1997, s. 7.
68 Se Internationella domstolens dom av den 25 september 1997, The Gabčíkovo-Nagymaros project (Hungary v. Slovakia) (ICJ Reports 1997, s. 7, § 26).
69 ICJ Reports 1949, s. 174, särskilt s. 185.
70 Se fotnot 34 i förevarande förslag till avgörande.
71 Se D’Argent, P., a.a., s. 441.
72 Se Schermers, H., G., och Blokker, N., M., a.a., punkterna 1564 och 1565.
73 Parterna får besluta att uttryckligen tilldela den internationella juridiska personen ställning som juridisk person i stiftelseurkunden, på samma sätt som de kan besluta att frånta den denna ställning (se, som exempel, artikel 2.2 i fördraget om upprättandet av det funktionella luftrumsblocket ”Centraleuropa” mellan Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Belgien, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna och Schweiziska edsförbundet, som undertecknades i Bryssel den 2 december 2010 och trädde i kraft den 1 juni 2013).
74 Se Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., a.a., punkt 535; Amerasinghe, C., F., a.a., s. 81; Schermers, H., G., och Blokker, N., M., a.a., punkterna 1564–1566, och Schmalenbach, K., ”International Organizations or Institutions, General Aspects”, Max Planck Encyclopedia of Public International Law (online), 2020, enligt vilken ”[d]en fortsatta debatten i doktrinen och i praxis har sitt ursprung i att de flesta av de rättsakter som har upprättats av internationella organisationer inte innehåller uttryckliga bestämmelser om ställningen som juridisk person enligt folkrätten” (fri översättning) (punkt 20).
75 Se Amerasinghe, C., F., a.a., s. 79.
76 Se det rådgivande yttrandet av den 11 april 1949, Reparations for injuries suffered in the service of the United Nations (ICJ Reports 1949, s. 174).
77 I detta yttrande medgav Internationella domstolen att FN:s ställning som internationell juridisk person, trots avsaknaden av uttryckliga bestämmelser om detta i FN-stadgan, underförstått men med nödvändighet följde av grundarnas avsikt, av de behov som grundarna hade uttryckt i denna stiftelseurkund och de behov som hade uttryckts i det internationella samfundets senare praxis (s. 178 och 179). Se, även, d’Aspremont, J., ”La composition des organes et le processus décisionnel”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., a.a., s. 403–433, särskilt s. 431.
78 ICJ Reports 1996, s. 66, särskilt s. 75. Se D’Argent, P., a.a., punkterna 878–879, och Schmalenbach, K., a.a., punkt 20 och följande punkter.
79 Se El Sawah, S., Les immunités des États et des organisations internationales , Larcier, Bryssel, 2012, särskilt kapitel 3, med rubriken ”Les immunités des organisations internationales”, s. 203–229, särskilt s. 210 och 211. Se, även, Fox, H., och Webb, P., The Law of State Immunity , tredje upplagan, Oxford University Press, Oxford, 2015, s. 571 och följande sidor; Blokker, N., M., ”International Organizations: the Untouchables?”, International Organizations Law Review , Nijhoff, Leyde, 2013, vol. 10, nr 2, s. 259–275, särskilt s. 260, och Dominicé, C., ”L’immunité de juridiction et d’exécution des organisations internationales”, Recueil des cours de l’Académie de droit international de La Haye , Nijhoff, Dordrecht, 1984, vol. 187, s. 145–238, särskilt s. 163.
80 Se, bland annat, avtalet om status för Nordatlantiska fördragsorganisationen, nationella representanter och organisationens internationella personal, som undertecknades i Ottawa den 20 september 1951, som definierar denna organisations immunitet och privilegier, i stället för Nordatlantiska fördraget, som undertecknades i Washington den 4 april 1949.
81 Se, i detta avseende, studien av Dominicé, C., a.a., s. 168 och 169. Se, även, Schermers, H., G., och Blokker, N., M., a.a., punkterna 325 och 1606; Pingel, I., ”Les privilèges et immunités de l’organisation internationale”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., a.a., s. 626–656, särskilt punkt 1247, och Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., a.a., punkt 538.
82 Fri översättning.
83 Se det rådgivande yttrandet av den 8 juli 1996, Legality of the use by a state of nuclear weapons in armed conflict (ICJ Reports 1996, s. 66, § 19), och Monaco, R., Le caractère constitutionnel des actes institutifs d’organisations internationales , éditions A. Pedone, Paris, 1974, s. 153–172.
84 Exempelvis den förberedande kommissionen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar som inrättades den 19 november 1996 som en interimistisk internationell organisation (se det rättsutlåtande som det hänvisas till i fotnot 28 i förevarande förslag till avgörande).
85 För internationella organisationers mångfald, se Klabbers, J., ”Unity, Diversity, Accountability: The Ambivalent Concept of International Organisation”, Melbourne Journal of International Law , University of Melbourne, Melbourne, 2013, vol. 14, nr 1, s. 149–170.
86 Se Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 23 juli 2025, Obligations of States in respect of climate change (§ 177).
87 Se folkrättskommissionens diarium, 1966, vol. II, andra delen, s. 238, punkt 5. Se, även, Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., a.a., punkt 206.
88 Se fotnot 22 i förevarande förslag till avgörande.
89 Folkrättskommissionens diarium, 1966, vol. II, andra delen, s. 239, punkt 8.
90 Min kursivering.
91 I det rättsutlåtande som nämns i fotnot 28 i förevarande förslag till avgörande påpekade CTBTO:s sekretariat att det i det relevanta sammanhanget fanns en oskiljaktig koppling mellan två instrument, nämligen resolutionen av den 19 november 1996 om bildande av den förberedande kommissionen för CTBTO och bilagan till denna resolution om denna kommissions stadga, nämnda kommissions stiftelseurkund och konstituerande instrument (s. 527, 534 och 542).
92 Förarbete betraktas ofta som kaotiska, konfidentiella eller föga sannolika och kan endast användas för att bekräfta en tolkning som har erhållits på annat sätt eller när det inte är möjligt att uppnå en ändamålsenlig verkan. I praktiken förefaller det till och med uteslutet att använda förarbeten vid tolkningen av en stiftelseurkund, eftersom de prioriterar vissa medlemmars syn framför andras, vilket inte är förenligt med principen om medlemsstaternas jämlikhet (se Peters, A., ”L’acte constitutif de l’organisation internationale”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., a.a., s. 201–245, särskilt punkterna 408 och 409).
93 Se slutsats 4, med rubriken ”Definition av efterföljande överenskommelse och efterföljande praxis” i utkastet till slutsatser om efterföljande överenskommelser och praxis i samband med tolkningen av fördragen och därtill hörande kommentarer (rapport A/73/10 från folkrättskommissionen till Förenta nationernas generalförsamling om arbetet under dess sjuttionde session, Folkrättskommissionens diarium, 2018, vol. II, andra delen) (nedan kallat utkastet till slutsatser), samt kommentar 33 (s. 39).
94 ICJ Reports 2014, s. 226.
95 ICJ Reports 2014, s. 226.
96 Se punkt 14 i förevarande förslag till avgörande.
97 ICJ Reports 2014, s. 226.
98 Beträffande definitionen av begreppet ”efterföljande överenskommelse” i den mening som avses i artikel 31.3 a i Wienkonventionen, se slutsats 4 i utkastet till slutsatser samt kommentarerna till punkt 1 i dessa slutsatser, s. 34 och följande sidor.
99 Artikel 31.3 b i Wienkonventionen hänvisar till ”[all] praxis” utan att uttryckligen begränsa detta till parternas praxis, vilket således skiljer sig från ordalydelsen i artikel 31.3 a i samma konvention, som hänvisar till ”[alla] överenskommelser … som träffats mellan parterna”. Denna bestämmelse avser praxis hos stater som är parter i en bilateral eller multilateral konvention inom vilken staterna sammanträder i egenskap av fördragsslutande parter och inte i egenskap av medlemmar i konventionsorgan. Se slutsats 12, med rubriken ”Internationella organisationers stiftelseurkunder”, i utkastet till slutsatser, s. 77 och följande sidor.
100 För doktrinen se Kadelbach, S., ”International Law Commission and role of subsequent practice as a means of interpretation under Articles 31 and 32 VCLT?”, Questions of International law (online), 2018; Arato, J., ”Treaty Interpretation and Constitutional Transformation: Informal Change in International Organizations”, Yale Journal of International Law , 2013, vol. 38, nr 2, s. 289–357; Raffeiner, S., ”Organ Practice in the Whaling Case: Consensus and Dissent between Subsequent Practice, Other Practice and a Duty to Give Due Regard”, European Journal of International Law , European University Institute, Florens, 2016, vol. 27 nr 4, s. 1043–1059, och Peters, C., ”Subsequent Practice and Established Practice of International Organizations: Two Sides of the Same Coin?”, Göttingen Journal of International Law , Universitätsverlag Göttingen, Göttingen, 2011, vol. 3, nr 2, s. 617–642.
101 ICJ Reports 2014, s. 226.
102 Se Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 11 april 1949, Reparation for injuries suffered in the service of the United Nations (ICJ Reports 1949, s. 174, särskilt s. 180).
103 ICJ Reports 2014, s. 226.
104 Se dom av den 19 maj 2025, Land and maritime delimitation and sovereignty over islands (Gabon/Equatorial Guinea) (§ 83–91). I denna dom fäste Internationella domstolen stor vikt vid parternas tydliga och samstämmiga beteenden under många år av förhandlingar och bortsåg helt från konventionen om begränsning av Ekvatorialguineas och Gabons land- och sjögränser (nedan kallad Batakonventionen (§ 91).
105 Se slutsats 9, med rubriken ”Den vikt som ska fästas vid efterföljande överenskommelser och efterföljande praxis som tolkningsmedel”, i utkastet till slutsatser, och kommentar 12, s. 64.
106 ICJ Reports 1971, s. 16.
107 Se rådgivande yttrande av den 21 juni 1971, Legal Consequences for the States of the Continued Presence of South Africa in Namibia (South West Africa) notwithstanding Security Council Resolution 276 (1970) (ICJ Reports 1971, s. 16, § 22).
108 Se folkrättskommissionens diarium, 1966, vol. II, andra delen, s. 242, punkt 15. Vid utarbetandet av artikel 31.3 b i Wienkonventionen ersatte denna kommission uttrycket ”enighet mellan samtliga parter” med ”enighet mellan parterna” för att understryka att inte alla parter nödvändigtvis måste delta aktivt i senare praxis. Se slutsats 12 i utkastet till slutsatser och kommentar 22, s. 81 och 82.
109 C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2015:163.
110 Som ingicks i Luxemburg den 21 juni 1994 mellan medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna (EGT L 212, 1994, s. 3).
111 Se dom av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary (C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2015:163, punkt 65).
112 Se dom av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary (C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2015:163, punkt 66).
113 ICJ Reports 2014, s. 226. I denna dom erkände Internationella domstolen således relevansen av resolutioner som, även om de inte var bindande, antogs med konsensus eller enhälligt av konventionsorganet och förkastade resolutioner som antagits utan stöd av samtliga konventionsstater och där det förelåg meningsskiljaktigheter (§ 46 och 83).
114 ICJ Reports 1996, s. 66.
115 Se rådgivande yttrande av den 8 juli 1996, Legality of the use by a state of nuclear weapons in armed conflict (ICJ Reports 1996, s. 66, § 27).
116 Se punkt 154 i förevarande förslag till avgörande.
117 ICJ Reports 1962, s. 151.
118 Se Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 20 juli 1962, Certain expenses of the United Nations (article 17, paragraph 2, of the charter) (ICJ Reports 1962, s. 151, s. 151–174).
119 Dessa avtal kan inte heller ”leda” till ett senare resultat vid tillämpningen av traktaten, vilket är relevant enligt artikel 32 i Wienkonventionen. Se slutsats 4 i utkastet till slutsatser (s. 33).
120 ICJ Reports 2014, s. 226.
121 Se fotnot 113 i förevarande förslag till avgörande.
122 Inget hindrade parterna från att införa en bestämmelse om att resolutionen av den 25 november 1994 inte skapar en internationell organisation som ges ställning som internationell juridisk person (se, bland annat, artikel 2.2 i det fördrag som det hänvisas till fotnot 73 i förevarande förslag till avgörande).
123 Jag erinrar i detta avseende om att Internationella domstolen i sin dom av den 1 juli 1994, Maritime delimitation and territorial questions between Qatar and Bahrain, jurisdiction and admissibility (ICJ Reports 1994, s. 112, § 29), underkände argumentet att det var nödvändigt att beakta dels parternas avsikt (förklaring av politisk art), eftersom dessa hade undertecknat en text som innehöll åtaganden som godtagits av deras regeringar och en sådan avsikt inte kunde ha företräde framför lydelsen i det berörda instrumentet, dels parternas senare agerande (som vittnar om att de aldrig betraktade denna text som ett internationellt avtal).
124 ICJ Reports 1980, s. 73.
125 Rådgivande yttrande av den 20 december 1980, Interpretation of the agreement of 25 March 1951 between the WHO and Egypt (ICJ Reports 1980, s. 73, § 43).
126 Se Simon, D., L’interprétation judiciaire des traités d’organisations internationales ; Morphologie des conventions et fonction juridictionnelle , éditions A. Pedone, Paris, 1981, s. 384, och Schermers, H., G., och Blokker, N., M., a.a., punkt 30. Vad gäller rättspraxis, se de rådgivande yttrandena av den 20 juli 1962, Certain expenses of the United Nations (article 17, paragraph 2, of the charter) (ICJ Reports 1962, s. 151, särskilt s. 160), och av den 9 juli 2004, Legal consequences of the construction of a wall in the occupied palestinian territory (ICJ Reports 2004, s. 136, § 88).
127 Se, för ett liknande resonemang, det individuella yttrande från domaren Lauterpacht som bifogades det rådgivande yttrandet av den 7 juni 1955, Voting procedures on questions relating to reports and petitions concerning the territory of South-West Africa (ICJ Reports 1955, s. 57), särskilt s. 106.
128 Se slutsats 8, med rubriken ” Tolkningen av villkoren i ett fördrag som kan utvecklas över tiden dans le temps”, i förslaget till slutsatser och kommentarerna 4 och 5 (s. 58), och Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., a.a., punkt 213.
129 Simon, D., a.a.
130 Simon, D., a.a., s. 378.
131 Undertecknat i Bryssel den 17 mars 1948.
132 Se Coulée, F., ”La fondation de l’organisation internationale”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., a.a., s. 147–167, särskilt s. 304.
133 Se Blokker, N., M., ”Constituent Instruments”, i Cogan, J., K., Hurd, I., och Johnstone, I., The Oxford Handbook of International Organizations , Oxford University Press, Oxford, 2016, s. 943–961.
134 Undertecknad i Wien den 21 mars 1986.
135 ICJ Reports 2021, s. 206.
136 Se Bonucci, N., Cosnard, M., och Nganga Malonga, A., ”Les rapports entre l’organisation internationale et l’État hôte”, i Lagrange, É., och Sorel, J.-M., a.a., s. 601–625, särskilt punkt 1204.
137 Se internationella domstolens dom av den 3 februari 1994, Territorial Dispute (Libyan Arab Jamahiriya/Chad) (ICJ Reports 1994, s. 6), i vilken Internationella domstolen underströk att ”verbet ’erkänna’ … tyder på att en rättslig förpliktelse har ingåtts. Att erkänna en gräns innebär framför allt att denna gräns ’accepteras’, det vill säga att man drar alla rättsliga konsekvenser av dess existens, respekterar den och avstår från att bestrida den i framtiden” (§ 42). Se, även, Daillier, P., Forteau, M., och Pellet, A., a.a., punkt 510.
138 Se Burriez, D., Cahin, G., och Lagrange, É., ”Le retrait des États des organisations internationales: actualité récente (UNESCO, OEA, CPI…)”, Annuaire Français de droit international , CNRS, Paris, 2018, s. 373–382. Detta förfarande likställs med ett rent återkallande av samtycke till stiftelseurkunden som grundar sig på ett ensidigt och skönsmässigt agerande från statens sida.
139 ICJ Reports 1966, s. 6.
140 ICJ Reports 1971, s. 16.
141 Se Internationella domstolens dom av den 18 juli 1966, South West Africa, Second Phase (ICJ Reports 1966, s. 6, § 16 och 17), och det rådgivande yttrandet av den 21 juni 1971, Legal consequences for states of the continued presence of South Africa in Namibia (South West Africa) notwithstanding security council resolution 276 (1970) (ICJ Reports 1971, s. 16, § 53).
142 Se Dominicé, C., a.a., s. 162.
143 C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78.
144 Kommissionen har i förbigående tillagt att den inte har velat ”göra handläggningen av överklagandet mer betungande genom att lägga till ett anslutningsöverklagande avseende frågan huruvida det föreligger ett internationellt avtal”, men att den fortfarande är ”skeptisk” vad gäller de skäl som anges i punkterna 276–289 i den överklagade domen.