Domstolens dom (tredje avdelningen) den 13 maj 2026

I mål C‑483/24, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Cour de cassation (Högsta domstolen, Belgien) genom beslut av den 26 juni 2024, som inkom till domstolen den 10 juli 2024, i det straffrättsliga förfarandet mot

DOMSTOLEN (tredje avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C. Lycourgos samt domarna O. Spineanu–Matei, S. Rodin, N. Piçarra (referent) och N. Fenger, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: handläggaren G. Chiapponi,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 juni 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Aldi SA, genom N. Cariat och D. Verwaerde, avocats, samt H. Van Bavel, advocaat, Belgiens regering, genom P. Cottin, M. Jacobs och C. Pochet, samtliga i egenskap av ombud, Irland, genom M. Browne, Chief State Solicitor, S. Finnegan och A. Joyce, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av B. Quigley, SC, och S. Brittain, BL, Greklands regering, genom E. Leftheriotou och A. Vasilopoulo, båda i egenskap av ombud, Frankrikes regering, genom P. Chansou och B. Travard, båda i egenskap av ombud, Luxemburgs regering, genom A. Germeaux och T. Schell, båda i egenskap av ombud, Nederländernas regering, genom M.K. Bulterman och J. Langer, båda i egenskap av ombud, Polens regering, genom B. Majczyna och D. Lutostańska, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, genom F. Le Bot och M. Zerwes, båda i egenskap av ombud,

och efter att den 9 oktober 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Förordning (EG) nr 178/2002.

Förordning nr 852/2004

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Huruvida tolkningsfrågan kan tas upp till prövning

Prövning i sak

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 4.2 och bilaga II, kapitel I, punkt 2 c, kapitel V, punkt 1 a och kapitel IX, punkterna 2–4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 2004, s. 1, och rättelse i EUT L 226, 2004, s. 3, respektive EUT L 160, 2013, s. 16).

2 Begäran har framställts i ett straffrättsligt förfarande mot en livsmedelsföretagare, Aldi SA. Förfarandet gäller flera fall av brott samt åsidosättande av förordning nr 852/2004.

3 Skäl 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1) har följande lydelse:

4 Artikel 1.1 i denna förordning, med rubriken Syfte och tillämpningsområde, har följande lydelse:

5 I artikel 3 i nämnda förordning, med rubriken Övriga definitioner, föreskrivs följande:

6 I artikel 14 i samma förordning, med rubriken Krav på livsmedelssäkerhet, anges följande:

7 Artikel 17 i förordning nr 178/2002, med rubriken Skyldigheter, har följande lydelse:

8 I skälen 1, 7, 8, 12 och 16 i förordning nr 852/2004 anges följande:

9 I artikel 1 i den förordningen, som har rubriken Räckvidd, föreskrivs följande i punkt 1:

10 I artikel 2 i förordningen, med rubriken Definitioner, föreskrivs följande:

11 I artikel 3 i samma förordning, med rubriken Allmän skyldighet, föreskrivs följande i punkt 1:

12 Artikel 4 i förordning nr 852/2004 har rubriken Allmänna och särskilda hygienkrav. I artikel 4.2 föreskrivs följande:

13 Artikel 5 i samma förordning har rubriken Faroanalys och kritiska styrpunkter och lyder som följer:

14 Bilaga II i förordningen har rubriken Allmänna hygienregler för alla livsmedelsföretagare (utom när bilaga I är tillämplig). I kapitel I, som har rubriken Allmänna regler för livsmedelslokaler (med undantag av de lokaler som anges i kapitel III), föreskrivs följande i punkt 2:

15 Kapitel V i nämnda bilaga II har rubriken Utrustningskrav och föreskriver följande i punkt 1:

16 Kapitel IX i bilaga II har rubriken Bestämmelser om livsmedelsprodukter och föreskriver följande i punkterna 2–4:

17 Efter att ha utfört kontroller den 20 september 2020, den 25 november 2021, den 12 januari 2022, den 4, 7 och 8 februari 2022, den 29 juni 2022 samt den 6 och 13 juli 2022 i sex butiker och ett lager som drevs av Aldi upprättade den behöriga myndigheten, i den mening som avses i artikel 2.1 d i förordning nr 852/2004, flera protokoll. I protokollen konstaterades bland annat att man vid elva tillfällen funnit spillning från gnagare och, vid tre tillfällen, gnagda och smutsiga varor som erbjöds till försäljning i butiken. I protokollen angavs även att det förekom smuts och risk för kontaminering, samt att det saknades ett kontrollsystem vid mottagandet av levererade varor.

18 Åklagarmyndigheten inledde följaktligen ett straffrättsligt förfarande mot Aldi avseende brott som stadgas i nationell lagstiftning. Brottet utgjordes av överträdelse – begången av en livsmedelsföretagare i den mening som avses i artikel 3 led 3, i förordning nr 178/2002 – av de skyldigheter som åligger denne enligt artikel 4 i förordning nr 852/2004 jämförd med vissa bestämmelser i bilaga II till denna förordning.

19 Genom en dom av den 15 mars 2023 ogillade Tribunal correctionnel du Luxemburg, division Neufchâteau (Brottmålsdomstolen i provinsen Luxemburg, domkretsen för Neufchâteau, Belgien) åtalet på samtliga punkter.

20 Genom dom av den 12 februari 2024 fastställde Cour d’appel de Liège (Appellationsdomstolen i Liège, Belgien) denna dom. Nämnda domstol fann att förordning nr 852/2004 inte ålägger livsmedelsföretagare som är verksamma i något led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel en skyldighet att uppnå resultat på området för bekämpning av skadedjur, utan en rad skyldigheter att vidta olika typer av åtgärder. Enbart förekomsten av spår och spillning av skadedjur i de berörda affärerna och lagren utgör inte i sig ett åsidosättande av denna förordning. Nämnda domstol grundade sig i detta avseende på de HACCP-principer som anges i kommissionens tillkännagivande om genomförandet av hanteringssystem för livsmedelssäkerhet som omfattar god hygienpraxis och förfaranden baserade på HACCP-principer inklusive underlättande av/flexibilitet i tillämpningen i vissa livsmedelsföretag (EUT C 355, 2022, s. 1).

21 Allmänna åklagaren vid Cour d’appel de Liège (Appellationsdomstolen i Liège, Belgien) överklagade denna dom till Cour de cassation (Högsta domstolen, Belgien), som är hänskjutande domstol, och gjorde gällande att nämnda tolkning innebär att det krav på hygien och livsmedelssäkerhet som fastställs i förordning nr 852/2004 förlorar sitt innehåll. Allmänna åklagaren anser att det utrymme för skönsmässig bedömning som livsmedelsföretagarna ges genom denna förordning endast avser valet av tillvägagångssätt, inte det resultat som ska uppnås. Det faktum att den behöriga myndigheten funnit spår och spillning av skadedjur räcker följaktligen som bevis för att kravet på hygien och livsmedelssäkerhet inte har uppfyllts, utan att myndigheten behöver visa att företaget underlåtit att vidta alla åtgärder som är möjliga för att bekämpa denna fara.

22 Mot denna bakgrund beslutade Cour de cassation (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

23 Aldi har i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att eftersom det straffrättsliga förfarandet mot bolaget inte gäller överträdelser av bestämmelserna i bilaga II, kapitel V punkt 1 a och kapitel IX punkt 2 i förordning nr 852/2004, så är det endast tolkningen av punkt 2 c i kapitel I och punkterna 3 och 4 i kapitel IX i denna bilaga som är relevant för lösningen av det nationella straffrättsliga förfarandet.

24 Det framgår av fast rättspraxis att det i ett förfarande enligt artikel 267 FEUF uteslutande ankommer på den nationella domstol vid vilken tvisten har anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (dom av den 2 december 2025, Stichting Right to Consumer Justice och Stichting App Stores Claims, C‑34/24, EU:C:2025:936, punkt 39, och dom av den 18 december 2025, Lukoil Bulgaria, C‑260/24, EU:C:2025:988, punkt 18 och där angiven rättspraxis).

25 En begäran från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 29 januari 2026, Fondazione Teatro alla Scala di Milano, C‑668/24, EU:C:2026:60, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

26 Oberoende av huruvida bestämmelserna i kapitel V punkt 1 a och kapitel IX punkt 2 i bilaga II till förordning nr 852/2004 specifikt har åberopats i det straffrättsliga förfarandet mot Aldi, räcker det att konstatera att dessa bestämmelser bidrar till att säkerställa livsmedelssäkerheten och ingår i det sammanhang mot bakgrund av vilket hela bilagan ska tolkas. Den begärda tolkningen av nämnda bestämmelser kan därför inte anses sakna samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet. Den problematik som den hänskjutande domstolen har tagit upp i samband med dessa bestämmelser kan inte heller anses hypotetisk.

27 Vid förhandlingen inför domstolen gjorde Aldi dessutom gällande att den fråga som ställts inte avser tolkningen av unionsrätten, utan tillämpningen av straffrättsliga påföljder som föreskrivs i belgisk lagstiftning. Förordning nr 852/2004 innehåller nämligen inte någon bestämmelse om straffrättsliga påföljder.

28 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 29 i sitt förslag till avgörande vill den hänskjutande domstolen få klarhet i räckvidden av de skyldigheter som åläggs livsmedelsföretagare genom förordning nr 852/2004, i vilken det uttryckligen hänvisas till förordning nr 178/2002. I artikel 17.2 tredje stycket i den sistnämnda förordningen stadgas att medlemsstaterna ska föreskriva effektiva, proportionella och avskräckande påföljder som ska gälla vid överträdelser av unionens livsmedelslagstiftning.

29 Förevarande mål omfattas således av unionsrättens tillämpningsområde, eftersom det nationella målet avser de överträdelser av förordning nr 852/2004 som laggs Aldi till last för och som den belgiska lagstiftaren har kvalificerat som brott. Den ställda frågan avser därmed i praktiken tolkningen av denna förordning.

30 Härav följer att tolkningsfrågan kan tas upp till prövning.

31 Det ska inledningsvis erinras om att det följer av fast praxis att det enligt det förfarande för samarbete mellan nationella domstolar och EU‑domstolen som införts genom artikel 267 FEUF ankommer på EU‑domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits. EU-domstolen kan dessutom behöva beakta unionsbestämmelser som den nationella domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (se dom av den 20 mars 1986, Tissier, 35/85, EU:C:1986:143, punkt 9, och dom av den 1 augusti 2025, Alace och Canpelli, C‑758/24 och C‑759/24, EU:C:2025:591, punkt 44).

32 Den hänskjutande domstolen har ställt sin enda fråga för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i kapitel I punkt 2 c, kapitel V, punkt 1 a och kapitel IX punkterna 2–4 i bilaga II till förordning nr 852/2004, jämförda med artikel 4.2 samt artikel 5.1 och 5.2 i samma förordning, ska tolkas så, att den behöriga myndighetens konstaterande av att det förekommer spår och spillning av skadedjur i ett livsmedelsföretags butiker och lager räcker som grund för att fastställa att de skyldigheter som åligger den livsmedelsföretagare som kontrollerar företaget enligt dessa bestämmelser har åsidosatts, utan att det dessutom behöver bevisas att livsmedelsföretagaren inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att förhindra förekomsten av sådana skadedjur.

33 Domstolen erinrar inledningsvis om att huvudsyftet med förordning nr 852/2004 är att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i fråga om livsmedelssäkerhet, vilket bland annat framgår av skäl 7 i förordningen. Detta mål bidrar i sig till förverkligandet av ett grundläggande mål för unionens livsmedelslagstiftning, nämligen att uppnå en hög skyddsnivå för människors liv och hälsa, vilket också eftersträvas med förordning nr 178/2002, såsom framgår av bland annat artikel 1.1 i den förordningen.

34 I sistnämnda förordning anges, såsom det erinras om i skäl 1 i förordning nr 852/2004, även andra gemensamma principer och definitioner för medlemsstaternas och unionens livsmedelslagstiftning. Förordning nr 178/2002 har således ett nära samband med förordning nr 852/2004, i vilken det i artikel 2.2 föreskrivs att definitionerna i den förstnämnda förordningen även ska tillämpas inom ramen för den sistnämnda förordningen.

35 För det första föreskrivs i artikel 14.1 och 14.2 i förordning nr 178/2002 att ett livsmedel inte får släppas ut på marknaden om det inte är säkert, det vill säga om det anses vara skadligt för hälsan eller otjänligt som människoföda.

36 Enligt artikel 17.1 i samma förordning jämförd med skäl 30 ska livsmedelsföretagaren, såsom denne definieras i artikel 3 led 3 i förordningen, ha det primära juridiska ansvaret för att på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan i de företag som denne har ansvar för se till att livsmedel uppfyller de krav i livsmedelslagstiftningen som är tillämpliga för deras verksamhet och ska kontrollera att dessa krav uppfylls. I detta sammanhang avser artikel 1 a i förordning nr 852/2004 principen att livsmedelsföretagaren har det primära ansvaret för livsmedelssäkerhet.

37 Slutligen definieras begreppet kontaminering i artikel 2.1 f i förordning nr 852/2004 som förekomst eller införande av en fara, ett begrepp som i sin tur definieras i artikel 3 led 14 i förordning nr 178/2002 som biologisk, kemisk eller fysikalisk agens i eller i form av livsmedel som skulle kunna ha en negativ hälsoeffekt.

38 Genom att anta en sådan vidsträckt definition av begreppet kontaminering har unionslagstiftaren uppenbarligen velat främja en hög nivå av livsmedelssäkerhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2019, A m.fl., C‑347/17, EU:C:2019:720, punkt 40, och dom av den 22 februari 2024, Micreos Food Safety, C‑745/22, EU:C:2024:160, punkt 42).

39 Domstolen har redan slagit fast att betydelsen av målet att garantera livsmedelssäkerheten och därigenom säkerställa en hög skyddsnivå för konsumenterna kan motivera negativa ekonomiska konsekvenser, till och med betydande sådana, för vissa livsmedelsföretagare (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 september 2021, Association of Independent Meat Suppliers och Cleveland Meat Company, C‑579/19, EU:C:2021:665, punkt 97).

40 Det är mot bakgrund av de mål och principer som det erinrats om i punkterna 33–39 ovan som var och en av de bestämmelser i förordning nr 852/2004 som är relevanta för svaret på den ställda frågan ska tolkas, i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av dessa bestämmelser.

41 I artikel 4.2 i förordning nr 852/2004 stadgas en skyldighet för livsmedelsföretagare som bedriver verksamhet i ett led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel att uppfylla de allmänna hygienkraven i bilaga II till denna förordning.

42 Denna skyldighet ingår i den allmänna skyldighet som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 852/2004, jämförd med skäl 8 i samma förordning, enligt vilken livsmedelsföretagare ska se till att alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av livsmedel som de ansvarar för uppfyller de relevanta hygienkraven i förordningen, för att säkerställa att livsmedelssäkerheten inte äventyras.

43 Begreppet livsmedelshygien definieras i artikel 2.1 a i samma förordning så, att det omfattar de åtgärder och villkor som är nödvändiga för att bemästra faror och säkerställa att livsmedel är tjänliga med hänsyn till deras avsedda användningsområde.

44 Vidare fastställs i bilaga II till förordning nr 852/2004, till vilken det hänvisas i artikel 4.2 i denna förordning, bestämmelser om allmänna hygienregler som i princip är tillämpliga på alla livsmedelsföretagare. Begäran om förhandsavgörande avser uttryckligen tolkningen av fem av dessa regler.

45 För det första ska, enligt kapitel I punkt 2 c i bilaga II, de lokaler som används för livsmedel, genom sin planering, utformning, konstruktion, placering och storlek, möjliggöra god livsmedelshygien, vilket bland annat innebär skydd mot kontaminering och i synnerhet skadedjursbekämpning.

46 I denna bestämmelse föreskrivs således en skyldighet avseende egenskaperna hos de lokaler som används för livsmedel, vilka ska möjliggöra god hygienpraxis för att förebygga kontaminering, i den mening som avses i förordning nr 852/2004, av dessa livsmedel. Av detta följer att förekomst, i de lokaler som används för livsmedel, av spår eller spillning av skadedjur som livsmedelsföretagarna ska bekämpa inte i sig utgör ett åsidosättande av den skyldighet som åligger livsmedelsföretagarna enligt kapitel I punkt 2 c i bilaga II till denna förordning, förutsatt att lokalernas egenskaper möjliggör sådan god praxis.

47 För det andra föreskrivs i kapitel V punkt 1 a i bilaga II att alla föremål, tillbehör och all utrustning som kommer i kontakt med livsmedel ska rengöras effektivt och, när det är nödvändigt, desinficeras tillräckligt ofta för att förhindra risk för kontaminering. Begreppet risk definieras i artikel 3 led 9 i förordning nr 178/2002 som funktion av sannolikheten för en negativ hälsoeffekt och denna effekts allvarlighetsgrad till följd av en fara.

48 Denna skyldighet att rengöra och desinficera tillräckligt ofta för att undvika risken för kontaminering kan inte anses vara uppfylld när de behöriga myndigheterna konstaterar förekomst av spår och spillning av skadedjur i anläggningar eller på utrustning som kommer i kontakt med livsmedel.

49 För det tredje ska enligt kapitel IX, punkt 2 i nämnda bilaga II – som innehåller bestämmelser om livsmedelsprodukter – råvaror och alla ingredienser som förvaras på ett livsmedelsföretag förvaras under lämpliga förhållanden som förhindrar förskämning och skyddar mot kontaminering.

50 Det framgår av ordalydelsen i denna bestämmelse, bland annat lydelsen av uttrycken alla ingredienser som förvaras och kontaminering, jämförd med det mål som eftersträvas med förordning nr 852/2004, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå i fråga om livsmedelssäkerhet, att skyldigheten att på lämpligt sätt lagra råvaror och ingredienser, i den mening som avses i samma bestämmelse, inte kan anses iakttagen när den behöriga myndigheten konstaterar att det inte bara finns spår eller spillning av skadedjur, utan även förekommer gnagda och smutsiga varor i ett livsmedelsföretags lagerutrymmen.

51 För det fjärde krävs enligt bestämmelserna i kapitel IX, punkt 3, i bilaga II till förordning nr 852/2004 att livsmedel i alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan ska skyddas mot kontaminering som kan göra livsmedlen otjänliga, skadliga för hälsan eller kontaminerade på ett sådant sätt att de inte rimligen kan konsumeras i det skick i vilket de befinner sig.

52 Kravet på att livsmedel ska skyddas mot kontaminering, i alla led i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan av dessa livsmedel, som orsakas av biologisk, kemisk eller fysikalisk agens som kan göra dem otjänliga för konsumtion, samt målet att säkerställa en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa, innebär att denna bestämmelse inte iakttas när den behöriga myndigheten upptäcker smutsiga livsmedel som skadedjur gnagt på i ett livsmedelsföretags butiker eller lagerutrymmen.

53 För det femte ska varje livsmedelsföretagare, enligt punkt 4 i kapitel IX i bilaga II, inrätta adekvata förfaranden för att bekämpa skadedjur i det livsmedelsföretag som står under deras kontroll.

54 Det framgår av dessa bestämmelser, jämförda med syftet med förordning nr 852/2004, det vill säga att säkerställa livsmedelssäkerhet och en hög skyddsnivå för konsumenternas hälsa, att den behöriga myndighetens konstaterande av att det förekommer skadedjur i ett livsmedelsföretags butiker eller lagerutrymmen är ett viktigt indicium som bidrar till att styrka att den som driver detta företag inte har infört adekvata förfaranden för att bekämpa dessa skadedjur. Det framgår vidare av denna bestämmelse att det faktum att den behöriga myndigheten, vid upprepade tillfällen, konstaterar förekomst av dylika spår räcker som bevis för att skyldigheten att införa adekvata förfaranden har åsidosatts.

55 Det ska vidare påpekas att det följer av domstolens praxis är det vid tolkningen av bestämmelserna i bilaga II till förordning nr 852/2004 viktigt att ta hänsyn till i synnerhet artikel 5 i förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2011, Astrid Preissl, C‑381/10, EU:C:2011:638, punkt 26, och dom av den 6 oktober 2011, Albrecht m.fl., C‑382/10, EU:C:2011:639, punkt 18).

56 Enligt artikel 5.1, jämförd med skäl 12 i denna förordning, är livsmedelsföretagare skyldiga att inrätta, genomföra och upprätthålla ett eller flera permanenta förfaranden, grundade på HACCP-principerna, bland annat den princip som anges i artikel 5.2 a i förordningen, enligt vilken livsmedelsföretagarna ska identifiera de faror som måste förebyggas, elimineras eller reduceras till en acceptabel nivå. I artikel 1.1 d i samma förordning preciseras att allmänt genomförande av förfaranden som bygger på HACCP-principerna, tillsammans med iakttagandet av god hygienpraxis, syftar till att befästa det ansvar som vilar på livsmedelsföretagarna.

57 Härav följer att genomförandet av HACCP-principerna, i enlighet med artikel 5 i förordning nr 852/2004, inte kan befria livsmedelsföretagaren från ansvar för ett åsidosättande av bestämmelserna i bilaga II till denna förordning, jämförda med artikel 4.2 i samma förordning.

58 Det underlättande av/flexibilitet i tillämpningen i vissa livsmedelsföretag, som det hänvisas till i det ovan i punkt 20 nämnda meddelandet från kommissionen, kan inte anses befria en livsmedelsföretagare från sina skyldigheter enligt artikel 4.2 jämförd med bilaga II till förordning nr 852/2004. Det följer av skäl 16 i förordningen att denna flexibilitet, som är avsedd att möjliggöra fortsatt användning av traditionella metoder, inte bör äventyra målen för livsmedelshygien.

59 Såsom den franska regeringen och kommissionen har gjort gällande i sina skriftliga yttranden kompletterar de skyldigheter som föreskrivs i artikel 4.2 och artikel 5 i förordning nr 852/2004 varandra i syfte att stärka livsmedelsföretagarnas ansvar.

60 I förevarande fall har, enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat, upprepade kontroller som utförts med flera månaders intervall i flera av det berörda livsmedelsföretagets filialer påvisat kontaminering i form av spår av skadliga ämnen i, på och i omedelbar närhet av livsmedel, varav de flesta redan befann sig i det skede då de släpps ut på marknaden, det vill säga då de var tillgängliga för konsumenterna.

61 Eftersom det inte framgår av begäran om förhandsavgörande att den berörda livsmedelsföretagaren i det nationella målet har gjort gällande att det föreligger force majeure, yttre orsaker eller oundvikligt vållande, saknas det anledning att pröva denna del av den ställda frågan.

62 Mot denna bakgrund ska den ställda frågan besvaras enligt följande:

63 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: franska.