39 Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 2016, s. 1).

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

JEAN RICHARD DE LA TOUR

föredraget den 18 juni 2026( 1 )

Mål C ‑ 241/25

Société Générale SA

mot

Skatteverket

(begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen, Sverige)

” Begäran om förhandsavgörande – Skattelagstiftning – Beskattning av utdelning – Artikel 63 FEUF – Fri rörlighet för kapital – Källskatt på inhemsk utdelning till bolag utan hemvist i landet – Mottagare utan hemvist i landet som redovisar underskott – Objektivt jämförbar situation – Krav på att resultatet ska beräknas enligt källstatens regler ”

I. Inledning

1. Genom förevarande begäran om förhandsavgörande har domstolen ombetts att uttala sig om följande svårighet som har påpekats av praktiskt verksamma jurister och doktrin sedan domstolen meddelade domen av den 22 november 2018, Sofina m.fl.,( 2 ) vilken bekräftades genom domen av den 19 december 2024, Credit Suisse Securities (Europe)( 3 ): hur ska man beräkna underskottet för ett bolag utan hemvist i landet som har mottagit utdelning och vill behandlas som underskottsbolag med hemvist i den medlemsstat där utdelningen delats ut( 4 )? Ska denna beräkning ske enligt källstatens regler eller enligt reglerna i det utländska bolagets hemvistmedlemsstat( 5 )?

2. EU-domstolen har slagit fast att artikel 63 FEUF utgör hinder för den respektive lagstiftning som var aktuell i de två ovannämnda målen, enligt vilka den källskatt som togs ut på den utdelning som underskottsbolag utan hemvist i landet hade mottagit i källstaten hade karaktären av en omedelbar och definitiv beskattning, medan utdelning till inhemska underskottsbolag medgavs antingen uppskov med beskattningen till dess att bolagen åter redovisade överskott (målet Sofina) eller en fullständig återbetalning om resultatet av beskattningsåret var ett underskott (målet Credit Suisse Securities), vilket i båda fallen medförde en likviditetsfördel eller till och med en fullständig skattebefrielse för det fall verksamheten upphörde innan ett positivt resultat åter uppnåddes.

3. I förevarande mål vill Högsta förvaltningsdomstolen (Sverige) få klarhet i huruvida ett krav på att underskottet ska beräknas enligt källstatens regler för att ett underskottsbolag utan hemvist i landet som mottagit utdelning ska behandlas på samma sätt som ett underskottsbolag med hemvist i landet strider mot den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 FEUF. Jag föreslår att domstolen ska svara att så är fallet.

II. Tillämpliga bestämmelser

A. Internationell rätt

4. I artikel 10 i avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Frankrikes regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet( 6 ) föreskrivs följande:

”1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat.

2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist enligt lagstiftningen i denna stat, men om mottagaren har rätt till utdelningen får skatten inte överstiga 15 procent av utdelningens bruttobelopp. …

…”

B. Svensk rätt

1. Bestämmelser om kupongskatt

5. Bestämmelserna om kupongskatt finns i kupongskattelagen( 7 ) av den 20 november 1970, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet.

6. Enligt 1 § första stycket kupongskattelagen ska kupongskatt betalas till staten för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag.

7. Enligt 4 § första stycket i denna lag föreligger skattskyldighet för utdelningsberättigade utländska juridiska personer, om utdelningen inte är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från ett fast driftsställe i Sverige.

8. I 5 § kupongskattelagen anges att kupongskatt utgår med trettio procent av utdelningen. Enligt 27 § föreligger dock rätt till återbetalning i vissa situationer. Av första stycket i denna paragraf framgår att om kupongskatt har innehållits med högre belopp än vad som ska betalas enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad som innehållits för mycket.

9. I 28–28n §§ kupongskattelagen, vilka trädde i kraft den 1 januari 2020,( 8 ) finns bestämmelser om anstånd med kupongskatten i vissa fall. Dessa regler går ut på att en utländsk juridisk person som hör hemma i Europeiska unionen efter ansökan kan få anstånd med att betala kupongskatten. Förenklat uttryckt ska anstånd beviljas så länge den utländska juridiska personen uppvisar ett underskott beräknat enligt interna svenska skatteregler. Om det bolag som ansöker om anstånd ingår i en grupp av företag som är föremål för konsoliderad inkomstbeskattning i sin hemviststat ska utrymmet för anstånd beräknas med hänsyn till samtliga företag som ingår i gruppen.

2. Bestämmelser om inkomstskatt

10. Svenska juridiska personer är enligt 6 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen( 9 ) av den 16 december 1999, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, som huvudregel skattskyldiga för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet.

11. Enligt 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen är utgångspunkten att de som kostnad får dra av utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster.

12. Inkomstskattelagen saknar regler om konsoliderad beskattning. Företag i en koncern kan dock, om vissa förutsättningar är uppfyllda, genom att lämna respektive ta emot koncernbidrag enligt regler i 35 kap. inkomstskattelagen åstadkomma en resultatutjämning inom en koncern.

13. Av 35 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen framgår att ett koncernbidrag ska dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren.

III. Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

14. Société Générale SA (nedan kallat SG) är ett franskt bolag med skatterättslig hemvist i Frankrike. Bolaget ingår i en skattegrupp som är föremål för konsoliderad beskattning i Frankrike.

15. Under år 2012 innehölls källskatt på den utdelning som SG hade erhållit från svenska bolag i form av svensk kupongskatt. Skatteverket avslog SG:s begäran om återbetalning av innehållen skatt, vilken grundade sig på att skatteuttaget utgjorde en restriktion av den fria rörligheten för kapital, eftersom bolaget var ett underskottsbolag och ett svenskt underskottsbolag inte hade betalat någon skatt på denna utdelning.

16. SG överklagade beslutet, men såväl Förvaltningsrätten i Falun som Kammarrätten i Sundsvall avslog SG:s överklaganden med motiveringen att det inte utifrån de franska skattedeklarationerna för SG respektive den skattegrupp som SG tillhör var möjligt att med tillräcklig säkerhet bedöma om bolaget hade ett underskott för det aktuella beskattningsåret. En sådan bedömning skulle endast kunna göras med hjälp av en detaljerad beräkning av SG:s och dess grupps resultat enligt svensk lagstiftning.

17. I detta skede av förfarandet har SG:s överklagande meddelats prövningstillstånd avseende frågan huruvida en utländsk juridisk person befinner sig i en situation som är objektivt jämförbar med situationen för en svensk juridisk person som har redovisat underskott vid inkomstbeskattningen, för att avgöra huruvida uttaget av källskatt på utdelningen är förenligt med EUF-fördraget.

18. Högsta förvaltningsdomstolen vill få klarhet i huruvida en källstat kan kräva att ett bolag utan hemvist i landet som begär återbetalning av källskatt på utdelning med hänvisning till att det är ett underskottsbolag måste bevisa att det redovisar underskott även vid en beräkning av resultatet enligt källstatens skatteregler. I förekommande fall anser den hänskjutande domstolen att den följande frågan avser huruvida hela skattegruppens resultat kan beaktas vid bedömningen av om bolaget är ett underskottsbolag, då källstaten inte tillämpar konsoliderad beskattning, utan endast bestämmelser om koncernbidrag som under vissa förutsättningar ger möjlighet till resultatutjämning inom koncernen.

19. Mot denna bakgrund har Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

”1) Är det förenligt med artikel 63 i EUF-fördraget att en källstat kräver att ett utländskt bolag som beskattas med källskatt på utdelning och som gör gällande att det befinner sig i en situation som är objektivt jämförbar med den situation som ett inhemskt underskottsbolag befinner sig i, måste visa detta genom att räkna om sitt skattemässiga resultat enligt de regler som källstaten tillämpar vid inkomstbeskattningen av inhemska bolag?

2) Om det utländska bolaget är föremål för konsoliderad beskattning, är det förenligt med artikel 63 i EUF-fördraget att en källstat kräver att resultatet hos skattegruppen som helhet beaktas när det ska avgöras om bolaget befinner sig i en situation som är objektivt jämförbar med den situation som ett inhemskt underskottsbolag befinner sig i?

3) Påverkas svaret på fråga 2 av att källstaten saknar regler om konsoliderad beskattning men däremot har regler om koncernbidrag som under vissa förutsättningar möjliggör resultatutjämning inom koncerner?”

20. Förbundsrepubliken Tyskland har med stöd av artikel 16 tredje stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol begärt att domstolen ska sammanträda i stor avdelning.

21. Skriftliga yttranden har inkommit från SG, Skatteverket, den svenska och den tyska regeringen samt Europeiska kommissionen. Dessa parter och den spanska regeringen yttrade sig även vid förhandlingen den 10 februari 2026.

IV. Bedömning

22. Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som jag föreslår ska behandlas tillsammans, i syfte att domstolen ska klargöra den praxis som följer av domarna Sofina och Credit Suisse Securities. Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida det är möjligt för källstaten – i vilken utdelning lämnas till ett bolag som har sitt säte i en annan medlemsstat och som ingår i en koncern som är skattemässigt integrerad i denna hemviststat – att kräva att det underskott som bolaget har åberopat ska bevisas genom en beräkning enligt källstatens egna skatteregler för att det ska kunna fastställas att bolaget utan hemvist i landet befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för ett underskottsbolag med hemvist i landet och därmed har rätt att utnyttja möjligheten till uppskov med beskattningen. Den hänskjutande domstolen vill dessutom, för att avgöra huruvida den skattemässiga situationen för ett bolag utan hemvist i landet är jämförbar med situationen för ett underskottsbolag med hemvist i landet, få klarhet i huruvida det är resultatet för den skattegrupp som bolaget ingår i som ska beaktas eller endast bolagets egna resultat, då källstaten inte har några regler om skattemässig konsolidering, utan endast regler om koncernbidrag som under vissa förutsättningar gör det möjligt att utjämna resultaten inom koncernen.

A. Slutsatserna från domarna Sofina och Credit Suisse Securities

23. I domen Sofina uttalade sig domstolen om omständigheter och lagstiftning som i hög grad liknar dem i förevarande mål, nämligen skattemyndighetens beslut att inte återbetala den källskatt som innehållits på utdelning till ett underskottsbolag utan hemvist i landet, medan ett bolag med hemvist i landet beskattades under det innevarande året endast om det redovisat vinst.

24. Först ansåg EU-domstolen att den nationella lagstiftning som var aktuell i det målet kunde leda till en fördel för bolag med hemvist i landet som uppvisade underskott (en likviditetsfördel eller rentav ett undantag från beskattning för det fall bolaget upphörde med sin verksamhet), medan bolag utan hemvist i landet beskattades omedelbart och definitivt, oberoende av sitt resultat.( 10 )

25. Därefter prövade EU-domstolen huruvida den konstaterade restriktionen för den fria rörligheten för kapital var motiverad.

26. EU-domstolen började med att avfärda motiveringen avseende situationernas objektiva jämförbarhet,( 11 ) vilken åberopats av den belgiska, den tyska och den franska regeringen samt regeringen i Förenade kungariket med stöd av domen av den 22 december 2008, Truck Center( 12 ). Dessa regeringar ansåg att det var motiverat att ta ut skatt på olika sätt beroende på var det bolag som erhåller utdelningen har sitt säte, eftersom det finns en objektiv skillnad mellan situationerna.( 13 ) EU-domstolen erinrade om att den i denna dom visserligen hade godtagit en skillnad i behandling bestående i att tillämpa olika sätt för beskattning beroende på hemvist, men att den i nämnda dom också hade slagit fast att de aktuella inkomsterna under alla omständigheter var skattepliktiga, oavsett om de erhölls av ett bolag med hemvist i landet eller ett bolag utan hemvist i landet.( 14 ) EU-domstolen ansåg vidare att det, eftersom den lagstiftning som var aktuell i målet Sofina medförde en skattemässig fördel för underskottsbolag med hemvist i landet, inte kunde anses att skillnaden i behandling begränsade sig till sättet att ta ut skatten.( 15 )

27. EU-domstolen underkände därefter den motivering som avsåg en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, med motiveringen att om det system som var tillämpligt på underskottsbolag med hemvist i landet även tillämpades på bolag utan hemvist i landet, skulle risken för förlust av skatteintäkter vara densamma för båda typerna av bolag om de inte åter skulle uppvisa ett överskott innan deras verksamhet upphörde och att regeringen i förevarande fall hade accepterat en sådan förlust vad gäller bolag med hemvist i landet.( 16 )

28. Slutligen godtog EU-domstolen inte heller den motivering som avsåg en effektiv skatteuppbörd, eftersom uppskovet med beskattningen vid ett underskott för räkenskapsåret endast skulle komma att tillämpas på ett begränsat antal bolag utan hemvist i landet. I detta sammanhang skulle dessa sistnämnda behöva lägga fram relevant bevisning för skattemyndigheterna i källstaten så att den skulle kunna fastställa att de rättsliga villkoren var uppfyllda, och skattemyndigheterna skulle kunna dra nytta av mekanismerna för ömsesidigt bistånd för att kontrollera riktigheten av dessa omständigheter. EU-domstolen drog av detta slutsatsen att den begränsning av den fria rörligheten för kapital som den aktuella nationella lagstiftningen medförde gick utöver vad som var nödvändigt för att uppnå målet att säkerställa uppbörden av skatten.( 17 ) Att även ge underskottsbolag utan hemvist i landet uppskov med skatten på utdelning skulle leda till att de eftersträvade målen uppnåddes samtidigt som restriktionerna för den fria rörligheten för kapital undanröjdes.( 18 )

29. I domen Credit Suisse Securities upprepade EU-domstolen detta resonemang, genom att tillämpa det på ett fall där återbetalning av källskatt på utdelning som lämnats till ett bolag utan hemvist i landet nekades, medan ett underskottsbolag med hemvist i landet kunde erhålla återbetalning av en sådan källskatt. Domstolen preciserade två punkter. För det första underkände EU-domstolen de argument som – med stöd av domen av den 15 maj 1997, Futura Participations och Singer,( 19 ) domen av den 15 februari 2007, Centro Equestre da Lezíria Grande,( 20 ) och domen av den 17 september 2015, Miljoen m.fl.,( 21 ) vilka föregick domen Sofina( 22 ) – hade framförts av Diputación Foral de Bizkaia (provinsstyrelsen för provinsen Biscaya, Spanien) och av den tyska och den spanska regeringen och avsåg att territorialitetsprincipen medförde att situationerna inte var objektivt jämförbara. Den erinrade i detta sammanhang om att den redan i domen Sofina hade underkänt detta argument på grundval av en fast rättspraxis som bland annat följde av domen av den 17 september 2015, Miljoen m.fl.( 23 ) För det andra undersökte EU-domstolen motiveringen avseende en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och förebyggandet av risken för att förluster utnyttjas två gånger.( 24 ) Domstolen erinrade om att målet att förebygga att förluster utnyttjas två gånger utgjorde ett legitimt ändamål som kunde motivera en inskränkning av de grundläggande friheterna( 25 ) och om att bolag utan hemvist i landet måste lägga fram relevanta uppgifter som gjorde det möjligt för skattemyndigheterna i källstaten att fastställa att de villkor som föreskrivs för att beviljas ett sådant uppskov var uppfyllda.( 26 )

B. Kritik och frågor som denna rättspraxis gett upphov till

30. För det första anser den tyska regeringen, som fick stöd av den spanska regeringen vid förhandlingen, att den aktuella frågan inte i första hand rör bevisningen för det underskott som ska beaktas vid beräkningen av det belopp av källskatten som ska återbetalas, utan principen att beakta underskott som uppkommit utanför källstaten.

31. Denna regering har inte bestritt den skillnad i behandling med avseende på den fria rörligheten för kapital som följer av den svenska lagstiftningen, enligt vilken anstånd med beskattningen inte beviljas när ett bolag utan hemvist i landet redovisar underskott, men den har med hänvisning till domar, bland annat meddelade av stora avdelningen – vilka inte kan ifrågasättas genom domarna Sofina och Credit Suisse Securities –, bestritt att situationerna är objektivt jämförbara.

32. Den tyska regeringen har konstaterat att den skatterättsliga territorialitetsprincipen bekräftats bland annat i två domar meddelade av stora avdelningen.( 27 ) Denna princip innebär att ett skattesystem som vid beräkningen av beskattningsunderlaget i en viss stat för skattskyldiga personer utan hemvist i den staten endast beaktar de över- och underskott som hänför sig till deras verksamheter i den staten är förenligt med denna princip. Denna regering tillägger att skattskyldiga med eller utan hemvist i landet, enligt denna rättspraxis, endast befinner sig i jämförbara situationer i fråga om kostnader som har ett direkt ekonomiskt samband med de inkomster som är skattepliktiga i den stat där verksamheten bedrivs.( 28 ) Denna kritik mot domarna Sofina och Credit Suisse Securities har även framförts av en del praktiskt verksamma jurister.( 29 )

33. Bland dessa sistnämnda har vissa tagit upp risken för bedrägeri samt frågan om den geografiska och skattemässiga räckvidden av den rättspraxis som följer av domen Sofina. Andra har hänvisat till den önskan som framförts av vissa praktiskt verksamma jurister att begränsa tillämpningsområdet för denna rättspraxis genom att kräva att underskottsbolaget utan hemvist i landet ska beräkna underskottet enligt källstatens regler, vilket är fallet med den svenska lagstiftningen, till skillnad från exempelvis den franska lagstiftning som var aktuell i målet som avgjordes genom domen Sofina.( 30 ) Slutligen har vissa uttryckt oro för den begränsning som följer av de bilaterala skatteavtalen, enligt vilka källstaterna endast får beskatta utdelningar och inte hela inkomsten för ett bolag utan hemvist i landet som på nytt redovisar ett överskott.( 31 )

C. Dessa invändningar och praktiska svårigheter kan övervinnas

34. Jag anser att var och en av dessa invändningar eller praktiska svårigheter kan övervinnas.

35. För det första vill jag påpeka att de domar som den tyska regeringen har lagt till grund för sin argumentation avseende iakttagandet av den skatterättsliga territorialitetsprincipen endast avser situationer där det bedrivs en verklig ekonomisk verksamhet i källstaten (filial eller dotterbolag till ett bolag utan hemvist i landet eller tillhandahållande av tjänster). Denna rättspraxis är följaktligen inte tillämplig när det, såsom i förevarande fall, inte bedrivs någon ekonomisk verksamhet i källstaten och inkomsterna således är passiva. Domen av den 17 september 2015, Miljoen m.fl.,( 32 ) rörde emellertid beskattning av utdelning som betalats till bolag utan hemvist i landet. EU-domstolen fann i detta fall att endast kostnader för intäkternas förvärvande, vilka har direkt koppling till en verksamhet som genererat skattepliktiga inkomster i en medlemsstat, kunde dras av från skatteunderlaget i källstaten. Personer med hemvist i landet och personer utan hemvist i landet befinner sig därvidlag i jämförbara situationer. Då en nationell lagstiftning i nämnda stat enligt vilken personer utan hemvist i landet inte har rätt att vid beskattningen dra av sådana kostnader – medan samma lagstiftning däremot medger sådan avdragsrätt för personer med hemvist i landet – riskerar att medföra nackdelar framför allt för medborgare i andra medlemsstater, så innebär den en indirekt diskriminering på grund av nationalitet.( 33 ) I alla de mål som avgjordes genom dessa domar var det dock frågan om att fastställa beskattningsunderlaget och inte om när skatten skulle betalas eller om återbetalning av skatten, såsom i de mål som avgjordes genom domarna Sofina och Credit Suisse Securities. Dessa domar strider följaktligen inte mot den rättspraxis som den tyska regeringen har åberopat. De ingår i en fast rättspraxis innebärande att så snart en medlemsstat ensidigt eller via avtal föreskriver att inte bara aktieägare med hemvist i landet utan även aktieägare utan hemvist i landet ska erlägga inkomstskatt på den utdelning som de uppbär från ett bolag med hemvist i landet, närmar sig situationen för dessa aktieägare utan hemvist i landet den situation som gäller för aktieägare med hemvist i landet.( 34 ) Frågan om jämförbarhet ska således beaktas i samband med motiveringen av restriktionen av den fria rörligheten för kapital.

36. Generaladvokaten Mengozzi har på ett bra sätt sammanfattat den svårighet som är central i den tyska regeringens argumentation om jämförbarheten. I ett mål som rörde en restriktion av den fria rörligheten för arbetstagare på grund av en skatterättslig bestämmelse angav han nämligen att det vid ”en diskriminering som består i att olika regler tillämpas på jämförbara situationer, … [inte är] lämpligt att vid granskningen av om två situationer är objektivt jämförbara som bedömningskriterium använda de nationella bestämmelser och/eller avtalsbestämmelser som gett upphov till den skillnad i behandling som domstolen ska granska huruvida den eventuellt är diskriminerande”, och associerade till ett cirkelresonemang.( 35 ) EU-domstolen använde sig av denna analys för att avvisa den tyska regeringens argument i en motsatt situation i förhållande till situationen i förevarande mål, genom att godta att situationen för ett bolag som ägde andelar i ett bolag med hemvist i landet och situationen för ett bolag som ägde andelar i ett bolag utan hemvist i landet var jämförbara. Den slog fast att ”[t]illämpningen av olika skattelagstiftningar på ett i landet hemmahörande bolag beroende på om det innehar andelar i bolag som är hemmahörande i landet eller i bolag som inte är det [inte kan] utgöra ett giltigt kriterium för bedömningen av om situationerna är objektivt jämförbara och därmed inte heller för att fastställa att det föreligger en objektiv skillnad mellan dessa. Tillämpningen av olika skattelagstiftningar är nämligen just upphovet till den skillnad i behandling som ska bedömas för att ge svar på om den är rättfärdigad eller ej.”( 36 )

37. För det andra, vad gäller risken för bedrägeri, räcker det att erinra om att det i unionsrätten finns en allmän rättsprincip som innebär att enskilda inte får åberopa unionsrätten på ett sätt som är bedrägligt eller utgör missbruk,( 37 ) vilket bland annat gäller bestämmelser på skatteområdet.( 38 ) Vidare innehåller artikel 6 i direktiv (EU) 2016/1164( 39 ) en allmän regel mot missbruk. Rent konkret är risken för skatteundandragande och skatteflykt mycket mer begränsad vid ett lågt innehav av andelar i ett bolags kapital.

38. För det tredje, vad gäller sättet att beräkna huruvida det utdelningsmottagande bolaget utan hemvist i landet redovisar ett sådant underskott som innebär att det kan omfattas av samma regel som bolag med hemvist i landet, det vill säga möjligheten att inte betala skatt på utdelning om bolaget redovisar underskott,( 40 ) ska frågan bedömas i förhållande till den administrativa bördan för bolaget utan hemvist i landet, varvid proportionaliteten ska bedömas, och inte mot bakgrund av jämförbarheten. Samtidigt som EU-domstolen slog fast att det ankommer på bolag utan hemvist i landet att lägga fram relevant bevisning som gör det möjligt för skattemyndigheterna i källstaten att konstatera att de i lag uppställda villkoren för att få uppskov med beskattningen är uppfyllda,( 41 ) avgränsade domstolen denna bevisskyldighet genom kraven på att iaktta proportionalitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan. Domstolen fann bland annat att

– bevisningen avseende omfattningen av de förluster som en skattskyldig yrkar ska överföras till följande år kan inte begränsas till sådan bevisning som anges i källstaten,( 42 )

– en medlemsstats lagstiftning går utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa en effektiv skattekontroll och en effektiv skatteindrivning om den ålägger en skattskyldig ett beviskrav som det är omöjligt för denne att uppfylla, i form av en skyldighet att lägga fram bevisning som motsvarar andra kriterier än de som föreskrivs i nämnda lagstiftning,( 43 ) och

– den erforderliga bevisningen ska ge skattemyndigheterna i beskattningsmedlemsstaten möjlighet att på ett klart och precist sätt kontrollera huruvida villkoren för att erhålla en skattefördel är uppfyllda, men den behöver inte ha någon särskild form, eftersom bedömningen inte får vara alltför formalistisk.( 44 )

39. För det fjärde ligger frågorna om det geografiska och skattemässiga tillämpningsområdet för den rättspraxis som följer av domen Sofina utanför prövningen av de frågor som ställts av den hänskjutande domstolen, vilka endast avser beskattning av utdelning som ett bolag utan hemvist i landet har mottagit från ett bolag i vilket det endast har en roll som investerare. Jag anser att detta tillämpningsområde inte ska bedömas utifrån geografiska eller skattemässiga kriterier, utan mot bakgrund av etableringsfriheten eller den fria rörligheten. Jag noterar dock att den tyska regeringen önskar få till stånd en ny diskussion om den rättspraxis som följer av domen av den 13 december 2005, Marks & Spencer,( 45 ) angående beaktande av förluster i källstaten i ett moderbolag–dotterbolagssammanhang i andra mål som har anhängiggjorts vid domstolen.( 46 )

40. För det femte har vissa författare( 47 ) ansett att skatteavtal kan utgöra en begränsning för att uppbära skatten i tid. Enligt bilaterala skatteavtal har källstaterna nämligen endast rätt att beskatta utdelad utdelning och inte vinster från bolag utan hemvist i landet som härrör från annan verksamhet. Det ankommer emellertid på källstaterna att skilja uppbörden av den ursprungliga skatten från en ny skatt.

D. Bekräftelse av den rättspraxis som följer av domarna Sofina och Credit Suisse Securities

41. Av det ovanstående följer att frågan om jämförbarhet ska bedömas efter prövningen av huruvida det föreligger en restriktion för den fria rörligheten för kapital och att den andra och den tredje frågan följaktligen kommer att behandlas i detta sammanhang. Domstolen får således tillfälle att bekräfta den rättspraxis som följer av domarna Sofina och Credit Suisse Securities.

42. För det första, vad gäller frågan huruvida det föreligger en restriktion för den fria rörlighet för kapital, ska det noteras att åtgärder som kan avhålla personer utan hemvist i landet från att investera i en medlemsstat eller som kan avhålla personer med hemvist i nämnda medlemsstat från att investera i andra stater utgör sådana restriktioner för kapitalrörelser som är förbjudna enligt artikel 63.1 FEUF.( 48 ) En medlemsstats ogynnsamma behandling av utdelning som betalas till bolag utan hemvist i landet, i jämförelse med behandlingen av utdelning som betalas till bolag med hemvist i landet, kan avhålla bolag med hemvist i en annan medlemsstat än den förstnämnda medlemsstat från att investera i den förstnämnda medlemsstaten och utgör följaktligen en restriktion för den fria rörligheten för kapital som i princip är förbjuden enligt artikel 63 FEUF.( 49 ) EU-domstolen slog i domen Sofina fast att så var fallet när ett bolag med hemvist i landet som mottog utdelning inte beskattades för denna utdelning under det år då bolaget redovisade ett underskott, medan underskottsbolag utan hemvist i landet beskattades definitivt och automatiskt genom uttag av källskatt. Domstolen tillade att en sådan lagstiftning kan leda till en fördel för bolag med hemvist i landet som uppvisar underskott, eftersom den åtminstone ger upphov till en likviditetsfördel och till och med kan leda till en skattebefrielse, medan bolag utan hemvist i landet beskattas omedelbart och definitivt, oberoende av sitt resultat.( 50 ) Den preciserade i domen ACC Silicones att det även kunde föreligga en sådan restriktion när det för möjligheten till återbetalning av den källskatt som innehållits på utdelning som betalades till bolag som inte hade hemvist i landet utan i andra medlemsstater uppställdes ytterligare villkor jämfört med dem som föreskrevs för återbetalning av källskatten på den utdelning som betalades till bolag med hemvist i landet, vilket medförde att det blev svårare för bolag utan hemvist i landet att utöva sin rätt till återbetalning.( 51 )

43. Ingen av parterna i målet har bestritt att det föreligger en restriktion av den fria rörligheten för kapital. Restriktionen består inte bara i att det vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna i målet inte fanns någon möjlighet för underskottsbolag utan hemvist i landet att beviljas anstånd med beskattningen, utan den följer även av den lagstiftning som antagits för att beakta domen Sofina och som är tillämplig från och med den 1 januari 2020. Ett underskottsbolag utan hemvist i landet måste nämligen, för att få anstånd med källskatten på utdelningen, styrka att en sådan underskottssituation föreligger enligt svenska regler. En sådan skillnad i behandling kan avhålla bolag utan hemvist i Sverige från att investera i bolag som är etablerade i Sverige.

44. En sådan skillnad i behandling är, enligt artikel 65.1 FEUF, endast tillåten om den rör situationer som inte är objektivt jämförbara eller om den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse.( 52 )

45. För det andra, vad gäller frågan huruvida de aktuella situationerna är jämförbara, har jag ovan redogjort för varför den tyska och den spanska regeringens resonemang i denna fråga inte kan godtas och angett att prövningen av denna jämförbarhet inte kan föregå prövningen av huruvida det föreligger en restriktionen av den fria rörligheten för kapital.( 53 ) Det framgår dessutom av domstolens praxis att när en medlemsstat ensidigt eller i avtal föreskriver att inte bara bolag med hemvist i landet utan även bolag utan hemvist i landet ska betala inkomstskatt på den utdelning som de erhåller från ett bolag med hemvist i landet, närmar sig situationen för dessa bolag utan hemvist i landet situationen för bolag med hemvist i landet.( 54 )

46. I domen Sofina fann domstolen att möjligheten att skjuta upp beskattningen, eller att till och med befrias från skatt för det fall verksamheten upphörde utan att bolaget på nytt redovisade ett överskott, inte begränsade sig till sättet att ta ut skatten, utan i själva verket medförde en väsentlig fördel för underskottsbolag med hemvist i landet.( 55 )

47. I förevarande fall beror svårigheten avseende jämförbarheten på att underskottsbolag utan hemvist i landet, för att kunna beviljas anstånd med beskattningen, måste styrka att de har ett underskott enligt svenska skatteregler, vilket innebär en ytterligare administrativ börda för bolag utan hemvist i landet och innebär att de likställs med bolag med hemvist i landet. Detta likställande går utöver den objektiva jämförbarhet som krävs enligt rättspraxis.

48. Dessutom anser jag, i likhet med kommissionen, att den andra och den tredje tolkningsfrågan är hypotetiska, eftersom det inte har bestritts att såväl SG som den konsoliderade koncern i vilken SG är moderbolag redovisade underskott under det aktuella räkenskapsåret. Eftersom skattereglerna på området inte har harmoniserats bör man under alla omständigheter endast beakta underskottet i det bolag som mottagit utdelningen, utom i fall av bedrägeri.

49. För det tredje, vad gäller motiveringen av restriktionen för den fria rörligheten för kapital, har den hänskjutande domstolen inte nämnt någon sådan motivering. Skatteverket har i samband med den andra och den tredje frågan endast tagit upp risken för skatteplanering, vilken skulle kunna omfatta de risker som avser skatteundandragande och den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Den svenska regeringen har som tvingande skäl av allmänintresse åberopat en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna, säkerställande av skattesystemets inre sammanhang och bekämpande av skatteflykt, vilka i vissa fall har godtagits i domstolens praxis. EU-domstolen kräver under alla omständigheter, för att godta en restriktion för de grundläggande friheterna, att restriktionen är motiverad av ett tvingande skäl av allmänintresse, är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.( 56 )

50. Motiveringen avseende en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna godtogs inte i målet Sofina. Domstolen fann nämligen dels att ett uppskov med beskattningen av utdelning inte innebar att källstaten avstod från att beskatta denna utdelning som genererats inom dess territorium, dels att den förlust av skatteintäkter som skulle bli följden om bolaget utan hemvist i landet upphörde med sin verksamhet innan det åter redovisade ett överskott inte kunde rättfärdiga restriktionen av den fria rörligheten för kapital, och detta i än högre grad som källstaten medgav sådana förluster för bolag med hemvist i landet.( 57 )

51. I förevarande fall kan samma resonemang föras, eftersom beräkningen av underskottet för bolaget utan hemvist i landet inte ändrar beskattningsunderlaget för den skatt som ska betalas, utan endast den tidpunkt då skatten blir utkrävbar.

52. Vidare underkände EU-domstolen argumentet avseende säkerställandet av skattesystemets inre sammanhang i domen Credit Suisse Securities med motiveringen att det, för att ett sådant argument ska kunna godtas, enligt fast rättspraxis krävs att det är styrkt att det finns ett direkt samband mellan den berörda skattefördelen och den kompensation i form av ett visst skatteuttag som svarar mot denna fördel.( 58 ) I förevarande fall kompenseras emellertid inte den fördel för bolag med hemvist i landet som följer av anståndet med beskattningen, eller rent av undantaget från skatteplikt, genom ett särskilt skatteuttag. Denna motivering kan följaktligen inte godtas.

53. Den svenska regeringen har till grund för sitt argument att det föreligger en risk för skatteflykt anfört att andelar, och rätten till utdelning på dessa andelar, skulle kunna överföras till ett underskottsbolag utan hemvist i landet som förvärvats för detta särskilda ändamål. En sådan motivering kan visserligen godtas, men endast under förutsättning att proportionalitetsprincipen iakttas.( 59 ) I förevarande fall anser jag, utöver vad jag angett i punkt 37 ovan avseende gällande rättsprinciper och rättspraxis rörande bedrägeribekämpning och avseende den låga risk som föreligger vid spridda aktieinnehav, att den regel som kräver att underskottet ska beräknas enligt de svenska skattereglerna är oproportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet. En sådan skyldighet grundar sig nämligen på en princip om allmän misstanke om bedrägeri och inte på indicier som kan tyda på att det är fråga om ett bedrägeri eller ett konstlat upplägg som syftar till att undgå att betala skatten på utdelningen.( 60 ) Med tanke på den administrativa börda som denna skyldighet skulle medföra för ett bolag utan hemvist i landet, särskilt om det har investeringar i många medlemsstater, skulle denna skyldighet dessutom kunna strida mot principen om en effektiv fri rörligheten för kapital. Kostnaden för denna administrativa börda skulle kunna vara högre än den aktuella skatten. Att godta bevis för ett underskott som beräknats enligt reglerna i hemviststaten för det utländska bolaget, i kombination med möjligheten för skattemyndigheten att erhålla ömsesidig hjälp och bistånd från sina motsvarigheter enligt direktiv 2011/16/EU( 61 ), skulle vara tillräckligt för att uppnå målet att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt, samtidigt som källstaten ges möjlighet att kontrollera att villkoret om underskott uppfylls av det utdelningsmottagande bolaget utan hemvist i landet enligt hemviststatens regler.

54. Jag vill dessutom, med anledning av den motivering som den tyska regeringen har angett, nämligen behovet av att förebygga risken för att förluster utnyttjas två gånger, tillägga att EU-domstolen har slagit fast att det ankommer på bolag utan hemvist i landet att lägga fram relevanta uppgifter som gör det möjligt för skattemyndigheterna i källstaten att fastställa att de villkor som föreskrivs för att beviljas uppskov med beskattningen är uppfyllda.( 62 )

55. Följaktligen föreslår jag att den hänskjutande domstolens frågor ska besvaras så, att artikel 63 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken ett bolag utan hemvist i landet som erhållit utdelning som beskattats genom uttag av källskatt ska beräkna sitt underskott i enlighet med källstatens skatteregler för att komma i åtnjutande av samma behandling som ett utdelningsmottagande underskottsbolag med hemvist i landet.

V. Förslag till avgörande

56. Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen besvarar de tolkningsfrågor som ställts av Högsta förvaltningsdomstolen (Sverige) på följande sätt:

Artikel 63 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken ett bolag utan hemvist i landet som erhållit utdelning som beskattats genom uttag av källskatt ska beräkna sitt underskott i enlighet med källstatens skatteregler för att komma i åtnjutande av samma behandling som ett utdelningsmottagande underskottsbolag med hemvist i landet.

1 Originalspråk: franska.

2 C‑575/17, EU:C:2018:943 (nedan kallad domen Sofina).

3 C‑601/23, EU:C:2024:1048 (nedan kallad domen Credit Suisse Securities).

4 Nedan kallad källstaten.

5 Nedan kallad hemviststaten.

6 Undertecknat i Stockholm den 27 november 1990.

7 SFS 1970:624.

8 Dessa bestämmelser var ännu inte i kraft vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet.

9 SFS 1999:1229.

10 Se domen Sofina (punkt 34).

11 Se domen Sofina (punkterna 47–54).

12 C‑282/07, EU:C:2008:762.

13 Se domen Sofina (punkt 48).

14 Se domen Sofina (punkt 51).

15 Se domen Sofina (punkt 53).

16 Se domen Sofina (punkterna 55–64).

17 Se domen Sofina (punkterna 65–78).

18 Se domen Sofina (punkt 77).

19 C‑250/95, EU:C:1997:239.

20 C‑345/04, EU:C:2007:96.

21 C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608.

22 Se domen Credit Suisse Securities (punkterna 53–56).

23 C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608. Se domen Sofina (punkt 47), där det hänvisas till domen av den 20 oktober 2011, kommissionen/Tyskland (C‑284/09, EU:C:2011:670, punkt 56), och domen av den 17 september 2015, Miljoen m.fl. (C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

24 Se domen Credit Suisse Securities (punkterna 68–78).

25 Se domen Credit Suisse Securities (punkt 72 och där angiven rättspraxis).

26 Se domen Credit Suisse Securities (punkt 77).

27 Se dom av den 15 maj 1997, Futura Participations och Singer (C‑250/95, EU:C:1997:239, punkt 22), och dom av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C‑446/03, EU:C:2005:763, punkt 39). Se även dom av den 15 februari 2007, Centro Equestre da Lezíria Grande (C‑345/04, EU:C:2007:96).

28 Dom av den 15 februari 2007, Centro Equestre da Lezíria Grande (C‑345/04, EU:C:2007:96, punkterna 23 och 24).

29 Se CFE tax advisers Europe, ”Opinion Statement ECJ-TF‑3/2019 on the CJEU decision of 22 November 2018 in Case C‑575/17, Sofina, on withholding taxes, losses and territoriality”, som finns tillgänglig på följande webbplats: https://taxadviserseurope.org/new_ahgency/wp-content/uploads/2019/10/EGJ-TF_3–2019_Sofina_FINAL.pdf, punkterna 19 och 20.

30 Se Dassesse, M., ”L’arrêt Sofina”, Journal de droit fiscal , Bruylant, Bryssel, 2018, s. 5–30, särskilt punkt 3.2 (s. 25 och 26).

31 Se CFE tax advisers Europe, ”Opinion Statement ECJ-TF‑3/2019 on the CJEU decision of 22 November 2018 in Case C‑575/17, Sofina, on withholding taxes, losses and territoriality”, a.a., punkt 29.

32 C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608.

33 Se dom av den 17 september 2015, Miljoen m.fl. (C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608, punkterna 57–61).

34 Se dom av den 12 december 2006, Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation (C‑374/04, EU:C:2006:773, punkt 68), dom av den 14 december 2006, Denkavit Internationaal och Denkavit France (C‑170/05, EU:C:2006:783, punkt 35), och dom av den 17 september 2015, Miljoen m.fl. (C‑10/14, C‑14/14 och C‑17/14, EU:C:2015:608, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

35 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Renneberg (C‑527/06, EU:C:2008:362, punkt 70).

36 Se dom av den 22 januari 2009, STEKO Industriemontage (C‑377/07, EU:C:2009:29, punkt 33).

37 Se dom av den 26 februari 2019, N Luxembourg 1 m.fl. (C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16, EU:C:2019:134, punkt 96).

38 Se dom av den 26 februari 2019, N Luxembourg 1 m.fl. (C‑115/16, C‑118/16, C‑119/16 och C‑299/16, EU:C:2019:134, punkt 109).

39 Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 2016, s. 1).

40 Möjligheten att beviljas anstånd med beskattningen vid underskott infördes i svensk lagstiftning först efter domen Sofina och var därför inte tillämplig vid tidpunkten för de omständigheter som är aktuella i förevarande mål.

41 Se domen Sofina (punkt 72).

42 Se dom av den 15 maj 1997, Futura Participations och Singer (C‑250/95, EU:C:1997:239, punkt 40).

43 Se dom av den 27 november 2025, Santander Renta Variable España Pensiones, Fondo de Pensiones (C‑525/24, EU:C:2025:922, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

44 Se dom av den 15 september 2011, Accor (C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

45 C‑446/03, EU:C:2005:763.

46 Se, bland annat, de förenade målen OPmobility (C‑287/25), Société Générale (C‑288/25) och Société Générale (C‑289/25), som för närvarande är anhängiga, i vilka det kommer att prövas huruvida förluster som uppkommit i ett dotterbolag utan hemvist i landet kan kvittas mot hela resultatet för den skattemässigt integrerade koncern i vilken detta bolag är moderbolag och de kriterier som uppställs i domen av den 13 december 2005, Marks & Spencer (C‑446/03, EU:C:2005:763).

47 Se, bland annat, CFE tax advisers Europe, ”Opinion Statement ECJ-TF‑3/2019 on the CJEU decision of 22 November 2018 in Case C‑575/17, Sofina, on withholding taxes, losses and territoriality”, a.a., punkt 29.

48 Se domen Sofina (punkt 23 och där angiven rättspraxis), dom av den 16 juni 2022, ACC Silicones, (C‑572/20, EU:C:2022:469, punkt 31) (nedan kallad domen ACC Silicones), och domen Credit Suisse Securities (punkt 30).

49 Se domen Sofina (punkt 24 och där angiven rättspraxis) och domen Credit Suisse Securities (punkt 31).

50 Se domen Sofina (punkt 34) och domen Credit Suisse Securities (punkt 42).

51 Se domen ACC Silicones (punkt 34).

52 Se domen Sofina (punkt 46 och där angiven rättspraxis) och domen ACC Silicones (punkt 37 och där angiven rättspraxis).

53 Se punkterna 35 och 36 ovan.

54 Se domen Sofina (punkt 47 och där angiven rättspraxis) och domen ACC Silicones (punkt 40 och där angiven rättspraxis).

55 Se domen Sofina (punkterna 52 och 53).

56 Se domen ACC Silicones (punkt 51 och där angiven rättspraxis).

57 Se domen Sofina (punkterna 55–64 och där angiven rättspraxis).

58 Se domen Credit Suisse Securities (punkt 80 och där angiven rättspraxis).

59 Se dom av den 10 februari 2011, Haribo Lakritzen Hans Riegel och Österreichische Salinen (C‑436/08 och C‑437/08, EU:C:2011:61, punkterna 69 och 70 samt där angiven rättspraxis).

60 Se dom av den 31 maj 2018, Hornbach-Baumarkt (C‑382/16, EU:C:2018:366, punkt 49).

61 Rådets direktiv av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 2011, s. 1).

62 Se domen Credit Suisse Securities (punkt 77).