Lagrådsremiss Fjärrvärme m.m.
Lagrådsremiss
Fjärrvärmelag m.m.
Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.
Stockholm den 15 november 2007
Maud Olofsson
Dan Sandberg (Näringsdepartementet)
Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll
I lagrådsremissen föreslås en ny lag, kallad fjärrvärmelag. Lagen innehåller nya bestämmelser som syftar till att stärka fjärrvärmekundernas ställning och öka genomsynen av en fjärrvärmeverksamhet. Bestämmelserna avser främst förhållandet mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden. Lagen innebär bl.a. en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla med en enskild fjärrvärmekund om vissa avtalsvillkor för fjärrvärme. Om parterna inte kan komma överens på egen hand kan de ansöka om medling av en fjärrvärmenämnd. Vidare innehåller lagen ett skydd för konsumenter mot avstängning av fjärrvärme. I lagen finns också en bestämmelse om att fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en konsument orsakas av ett tillfälligt avbrott i distributionen av fjärrvärme. Lagen innehåller även bestämmelser av offentligrättslig karaktär. Bland annat ska fjärrvärmeföretag lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden i verksamheten. I lagen samordnas de nya bestämmelserna med nuvarande reglering av fjärrvärmeverksamhet. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2008. Lagrådsremissen innehåller också förslag till en ny straffbestämmelse i brottsbalken. Förslaget innebär att det blir straffbart att olovligen leda värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning. Straffbestämmelsen innebär även en kriminalisering av att olovligen leda värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning. Brottet föreslås rubriceras som olovlig avledning av värmeenergi och medföra böter eller fängelse högst ett år. Även ändringarna i brottsbalken föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.
1 Beslut
Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. fjärrvärmelag, 2. lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i ellagen (1997:857).
2 Lagförslag
2.1 Förslag till fjärrvärmelag
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser 1 § I denna lag avses med fjärrvärmeverksamhet : distribution i rörledningar av hetvatten eller annan värmebärare för uppvärmning, om en obestämd grupp inom ett geografiskt område får anslutas till verksamheten, fjärrvärmeföretag: juridisk person som bedriver fjärrvärmeverksamhet, fjärrvärmekund : den som ingått ett avtal om fjärrvärme med ett fjärrvärmeföretag, konsument : fjärrvärmekund som är en fysisk person och som använder fjärrvärme i huvudsak utanför näringsverksamhet, avtal om fjärrvärme: avtal om användning av fjärrvärme för uppvärmning, tillsynsmyndighet: den myndighet som utövar tillsyn enligt denna lag.
2 § Med fjärrvärmeverksamhet avses i denna lag även produktion och försäljning av den värme som distribueras i rörledningarna, om fjärrvärmeföretaget bedriver produktionen och försäljningen.
3 § Det som föreskrivs i denna lag i fråga om fjärrvärmeföretag ska gälla även fysiska personer som bedriver fjärrvärmeverksamhet.
4 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för en konsument är utan verkan mot denne.
Prisinformation 5 § Ett fjärrvärmeföretag ska se till att uppgifter om fjärrvärmeföretagets priser för fjärrvärme och hur ett pris bestäms finns enkelt tillgängliga för fjärrvärmekunder och allmänhet. Om skilda priser gäller för olika kategorier av fjärrvärmekunder har fjärrvärmeföretaget samma skyldighet i fråga om uppgifter om grunderna för indelningen av fjärrvärmekunder i olika kategorier. Med priser för fjärrvärme avses även priser för anslutning till fjärrvärmeverksamheten.
Avtalet om fjärrvärme
Uppgifter i ett avtal om fjärrvärme
6 § Ett avtal om fjärrvärme ska innehålla uppgifter om 1. fjärrvärmeföretagets åtagande gentemot fjärrvärmekunden, 2. priset för fjärrvärme och hur det bestäms,
3. var fjärrvärmekunden kan finna information om fjärrvärmeföretagets priser för fjärrvärme, 4. den tid som avtalet löper, 5. i fråga om avtal som löper under en viss tid, vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet, 6. förutsättningarna för att fjärrvärmeföretaget ska få göra en ensidig ändring av ett avtalsvillkor, om avtalet tillåter en sådan ändring, 7. hur avtalet sägs upp, 8. fjärrvärmeföretagets ersättningsansvar om det inte uppfyller avtalet, 9. vem som svarar för kostnader för en återställning efter en anslutning till fjärrvärmeverksamheten, ett underhåll av rörledningarna eller ett borttagande av anslutningen, och 10. det som anges i denna lag om möjligheten att begära förhandling och att ansöka om medling.
Ändring av avtalsvillkor för fjärrvärme
7 § Om ett avtal om fjärrvärme ger fjärrvärmeföretaget rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren till nackdel för en fjärrvärmekund och fjärrvärmeföretaget gör en sådan ändring, ska fjärrvärmekunden underrättas om det minst två månader före ändringen ska börja tillämpas. Underrättelsen ska ange skälen till ändringen av avtalsvillkoren och innehålla en upplysning om att fjärrvärmekunden har rätt att säga upp avtalet.
8 § En fjärrvärmekund har rätt att säga upp ett avtal om fjärrvärme att upphöra tre månader från uppsägningen, om fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden. Avtalet ska dock sägas upp innan de ändrade avtalsvillkoren ska börja tillämpas.
9 § Om en fjärrvärmekund säger upp ett avtal om fjärrvärme för att fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, får uppsägningen inte medföra någon kostnad för fjärrvärmekunden. Detta gäller dock endast om avtalet sägs upp inom den tid som anges i 8 § andra stycket.
Förhandling om villkor för fjärrvärme
10 § Ett fjärrvärmeföretag ska förhandla med en fjärrvärmekund som begär förhandling om 1. priset för fjärrvärme, 2. kapaciteten hos en anslutning till fjärrvärmeverksamheten, och 3. en ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, om kunden begärt förhandling inom tre veckor från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen.
11 § Ett fjärrvärmeföretags skyldighet att förhandla med en fjärrvärmekund innebär att fjärrvärmeföretaget ska
1. ange skälen för det avtalsvillkor som förhandlingen gäller, 2. ge fjärrvärmekunden tillräcklig information för att bedöma skäligheten av avtalsvillkoret, och 3. försöka att komma överens med fjärrvärmekunden om avtalsvillkoret.
12 § Om en förhandling inte leder till någon överenskommelse ska fjärrvärmeföretaget underrätta fjärrvärmekunden om att förhandlingen är avslutad och ange skälen för fjärrvärmeföretagets avtalsvillkor.
13 § Om en förhandling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund inte leder till någon överenskommelse om villkor för fjärrvärme, får fjärrvärmeföretaget eller fjärrvärmekunden ansöka om medling.
14 § En ansökan om medling ska ges in till den myndighet som medlar enligt denna lag. Ansökan ska ges in inom tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättade fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats.
15 § Den som ansöker om medling ska samtidigt som ansökan ges in betala en ansökningsavgift om 1 000 kronor. En konsument ska i stället betala 500 kronor.
16 § Den myndighet som medlar enligt denna lag fattar beslut om medling. En ansökan om medling ska bifallas endast om myndigheten bedömer att en medling kan leda till en överenskommelse mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden.
17 § En ansökan om medling får avvisas om 1. sökanden inte betalat ansökningsavgiften, 2. ansökan inte innehåller en tillräcklig redogörelse för de omständigheter som har betydelse för medlingsuppgiften, trots ett föreläggande att avhjälpa bristen, eller 3. ansökan har gjorts för sent.
Tillämpning av en ändring av avtalsvillkoren
18 § Om ett avtal om fjärrvärme ger fjärrvärmeföretaget rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren till nackdel för en fjärrvärmekund och fjärrvärmeföretaget gör en sådan ändring, får den börja tillämpas tidigast 1. två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen, 2. om fjärrvärmekunden begärt förhandling om ändringen, när fjärrvärmeföretaget uppfyllt skyldigheten att förhandla enligt 11 § och det gått tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättat fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats, och 3. om en ansökan om medling om ändringen har gjorts, när medlingen har avslutats.
Om en ansökan om medling har avvisats eller lämnats utan bifall gäller i stället för vad som anges i första stycket 3 att en ändring av avtalsvillkoren får börja tillämpas tidigast tre veckor från beslutet.
19 § Om en fjärrvärmekund sagt upp avtalet till följd av att fjärrvärmeföretaget vill ändra avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, får de ändrade avtalsvillkoren inte tillämpas under uppsägningstiden.
Avstängning av fjärrvärme till konsumenter
20 § Fjärrvärme till en konsument får stängas av innan avtalet löpt ut, om konsumenten har försummat sina skyldigheter enligt avtalet och försummelsen är ett väsentligt avtalsbrott. Detta gäller dock endast om 1. konsumenten inte följt en skriftlig uppmaning att inom en angiven och skälig tid uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet, 2. uppmaningen innehöll en upplysning om att fjärrvärmen stängs av om uppmaningen inte följs, och 3. avtalsbrottet gäller något annat än att konsumenten inte betalat enligt avtalet. Dessutom gäller att fjärrvärmen endast får stängas av om det saknas anledning att anta att en avstängning kan medföra en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Detta gäller dock inte om konsumentens handlande varit otillbörligt.
21 § Om en konsument inte betalat enligt avtalet får fjärrvärmen stängas av innan avtalet löpt ut om, 1. den bristande betalningen är ett väsentligt avtalsbrott, 2. fjärrvärmeföretagets fordran är ostridig, 3. konsumenten inte följt en skriftlig uppmaning att inom en angiven och skälig tid betala fordran och konsumenten därefter delgetts en skriftlig påminnelse att betala inom tre veckor från delgivningen, 4. påminnelsen innehöll en upplysning om att fjärrvärmen stängs av om betalning inte görs enligt påminnelsen, 5. betalning inte har gjorts enligt påminnelsen, och 6. ett meddelande om innehållet i påminnelsen har sänts till socialnämnden i den kommun där konsumenten bor och socialnämnden inte inom tre veckor därefter har meddelat fjärrvärmeföretaget att nämnden betalar fordran. Dessutom gäller att fjärrvärmen endast får stängas av om det saknas anledning att anta att en avstängning kan medföra en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Detta gäller dock inte om konsumentens handlande varit otillbörligt.
22 § Ett fjärrvärmeföretag får kräva ersättning av en konsument för skäliga kostnader med anledning av åtgärder enligt 20 och 21 §§.
Ersättningsansvar för fjärrvärmeföretag
23 § Ett fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en konsument orsakas av att fjärrvärmen stängs av innan avtalet löpt ut, om inte fjärrvärmen får stängas av enligt 20 eller 21 §. Fjärrvärmeföretaget är dock inte skyldigt att ersätta en skada, om fjärrvärmeföretaget visar att fjärrvärmen stängts av till följd av ett hinder utanför fjärrvärmeföretagets kontroll som det inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Beror avstängningen på någon som fjärrvärmeföretaget har anlitat för underhåll, reparation eller liknande arbete, är fjärrvärmeföretaget fritt från skadeståndsskyldighet endast om den som anlitats skulle vara fri från skadeståndsskyldighet enligt andra stycket.
24 § Ett fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en konsument orsakas av ett avbrott i distributionen av fjärrvärme som pågår under en sammanhängande period som överstiger två timmar, om inte avbrottet beror på 1. konsumentens försummelse, eller 2. en åtgärd som utförs för a) att undvika personskada eller omfattande sakskada, b) att bygga ut fjärrvärmeverksamheten, eller c) en god distributionssäkerhet, eller 3. ett sådant hinder för distributionen som avses i 23 § andra och tredje stycket. I fråga om ett avbrott som avses i första stycket 2 ska ett fjärrvärmeföretag ersätta skada som en konsument orsakas av att inte i god tid och på lämpligt sätt ha underrättats om avbrottet, eller av att avbrottet pågår längre än vad som är nödvändigt.
25 § Skadestånd enligt denna lag omfattar ersättning för utgifter, inkomstbortfall och annan förlust.
26 § Om skyldigheten att betala skadestånd är oskäligt betungande med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos ett fjärrvärmeföretag, får skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen om skadeståndsskyldigheten är oskäligt betungande för fjärrvärmeföretaget ska hänsyn tas till försäkringsskyddet hos fjärrvärmeföretaget och möjligheten till att få sådant skydd, förutsättningarna för fjärrvärmeföretaget att förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.
27 § En rätt till ersättning av fjärrvärmeföretaget är förlorad om inte konsumenten underrättar fjärrvärmeföretaget om anspråket på ersättning inom tre år från det att skadan inträffade.
Förhandling om tillträde till rörledningar
28 § Om ett fjärrvärmeföretag får en begäran om tillträde till rörledningarna från någon som vill sälja värme till fjärrvärmeverksamheten eller använda ledningarna för distribution av värme, ska fjärrvärme- 9
företaget förhandla om tillträde med den som gjort begäran. Om någon överenskommelse inte kan träffas om tillträde, ska fjärrvärmeföretaget ange skälen för att tillträde inte medges.
Kommunala fjärrvärmeföretag
29 § Om ett kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) bedriver fjärrvärmeverksamhet, ska verksamheten bedrivas på affärsmässig grund.
30 § Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får ett kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ samma lag bedriva fjärrvärmeverksamhet utanför kommunen, om det görs i geografisk närhet till fjärrvärmeverksamheten inom kommunen och i syfte att uppnå en ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet inom kommunen.
Redovisning av fjärrvärmeverksamhet
31 § Ett fjärrvärmeföretag ska ekonomiskt redovisa fjärrvärmeverksamheten särskilt genom att för varje år upprätta en årsrapport. Vid redovisning av fjärrvärmeverksamhet ska produktion av el som kan ske samtidigt med produktion av den värme som distribueras i fjärrvärmeverksamheten anses ingå i verksamheten. Detsamma gäller handel med sådan el.
32 § Ett fjärrvärmeföretag ska lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden i fjärrvärmeverksamheten. Sådana uppgifter ska lämnas för varje sammanhängande system av rörledningar och anläggningar för produktion av den värme som distribueras i ledningarna, om sådan produktion ingår i fjärrvärmeverksamheten. Uppgifterna får dock avse den samlade verksamheten i olika system, om priset för fjärrvärme är detsamma i dem.
33 § Årsrapporten ska granskas av en revisor.
34 § Granskningen av årsrapporten ska avse om den upprättats enligt gällande bestämmelser. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.
35 § Över granskningen av årsrapporten ska ett skriftligt yttrande lämnas.
36 § En bestyrkt kopia av årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten samt uppgifterna om drift- och affärsförhållanden i fjärrvärmeverksamheten ska ges in till tillsynsmyndigheten inom sju månader efter räkenskapsårets utgång. Handlingarna får överföras elektroniskt till tillsynsmyndigheten. Med bestyrkt kopia jämställs elektroniskt original.
Förseningsavgift
37 § Om årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten inte har givits in till tillsynsmyndigheten på föreskrivet sätt och i föreskriven tid, ska fjärrvärmeföretaget betala en förseningsavgift på 10 000 kronor. Om fjärrvärmeföretaget beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) eller fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, gäller i stället att handlingarna ska ha givits in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Om inte handlingarna har givits in inom två månader från en underrättelse om att en förseningsavgift har påförts fjärrvärmeföretaget, ska fjärrvärmeföretaget betala en andra förseningsavgift på 10 000 kronor. Om inte handlingarna har givits in inom två månader från en underrättelse om att en andra förseningsavgift har påförts den som bedriver fjärrvärmeverksamheten, ska den som bedriver fjärrvärmeverksamheten betala en tredje förseningsavgift på 20 000 kronor.
38 § Ett fjärrvärmeföretag får inte påföras en förseningsavgift efter registrering hos Bolagsverket av ett beslut om att fjärrvärmeföretaget har 1. försatts i konkurs, eller 2. trätt i likvidation. Om fjärrvärmeföretaget har trätt i likvidation gäller detta endast i fråga om redovisning för tiden före likvidationsbeslutet.
39 § Om årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten har givits in i tid men inte på föreskrivet sätt, eller om handlingarna har någon annan brist som lätt kan rättas till, får en förseningsavgift påföras endast om fjärrvärmeföretaget inte följt ett föreläggande att inom viss tid avhjälpa bristen.
40 § En förseningsavgift ska efterges 1. om underlåtenheten att ge in årsrapporten eller yttrandet över granskningen av årsrapporten är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som fjärrvärmeföretaget inte kunnat råda över, eller 2. om det är uppenbart oskäligt att påföra avgiften. Detta gäller utan att fjärrvärmeföretaget har begärt eftergift.
41 § Om ett fjärrvärmeföretag inte följt ett föreläggande att inom viss tid betala en förseningsavgift, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Ett beslut om förseningsavgift får verkställas utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Överlämnande för indrivning krävs inte om statens fordran för förseningsavgiften är ringa.
42 § Om ett fjärrvärmeföretag till följd av domstols beslut har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift, ska ränta betalas på den återbetalade
avgiften från och med månaden efter den då avgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).
43 § Frågor om förseningsavgifter prövas av tillsynsmyndigheten.
44 § Förseningsavgifter tillfaller staten.
Tillsyn
45 § Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att fjärrvärmeföretag följer bestämmelserna i 5–7, 9–12, 18–21, 28–33 och 36 §§. Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av bestämmelserna. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
46 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En sådan begäran får förenas med vite.
Överklagande m.m.
47 § Tillsynsmyndighetens beslut om förseningsavgift, föreläggande enligt 45 § andra stycket och en med vite förenad begäran enligt 46 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I övrigt får tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag inte överklagas. Beslut i ärenden om medling får inte heller överklagas.
48 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om 1. hur uppgifter om priset för fjärrvärme ska hållas tillgängliga enligt 5 §, 2. hur en fjärrvärmekund ska underrättas enligt 7 och 12 §§, 3. hur meddelanden enligt 20 och 21 §§ ska utformas och på vilket sätt konsumenten ska få del av dem, 4. redovisning av fjärrvärmeverksamhet enligt 31 §, 5. vilka uppgifter som ska lämnas enligt 32 §, 6. granskningen av årsrapporten enligt 33 §, och 7. vilken myndighet som är tillsynsmyndighet och vilken myndighet som medlar enligt denna lag.
U Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 8 kap. 12 § ska ha följande lydelse, dels att det i balken ska införas en ny paragraf, 8 kap. 10 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap. 10 a § Leder någon olovligen värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning eller leder någon olovligen värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning, döms för olovlig avledning av värmeenergi till böter eller fängelse högst ett år. Vid ringa fall döms inte till ansvar. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
12 § För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel tillgrepp av fortskaffningsmedel, eller olovlig kraftavledning, så ock olovlig kraftavledning eller olovlig för stämpling till eller under- avledning av värmeenergi , så ock låtenhet att avslöja rån eller grovt för stämpling till eller underrån dömes till ansvar enligt vad i låtenhet att avslöja rån eller grovt 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av rån dömes till ansvar enligt vad i fortskaffningsmedel, om brottet 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fullbordats, hava varit att anse som fortskaffningsmedel eller olovlig ringa, må dock ej dömas till ansvar avledning av värmeenergi , om som nu sagts. brottet fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts.
U Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2.3 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
1 Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) TPF FPT dels att 1 kap . 4 a och 4 b §§ ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 2, 4 och 5 §§, 7 kap. 2 § samt rubriken närmaste före 3 kap. 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. 2 1 § TPF FPT I denna lag ges föreskrifter om I denna lag ges föreskrifter om elektriska anläggningar, om handel elektriska anläggningar, om handel med el i vissa fall samt om med el i vissa fall samt om elsäkerhet. Dessutom ges vissa elsäkerhet. föreskrifter om fjärrvärmeverksamhet.
3 kap.
Redovisning av nätverksamhet Redovisning av nätverksamhet 3 m.m. TPF FPT 4 2 § TPF FPT Nätverksamhet och fjärrvärme- Nätverksamhet ska ekonomiskt verksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verkredovisas var för sig och skilt från samhet. annan verksamhet. Vid redovisning av fjärrvärmeverksamhet enligt första stycket skall den elproduktion som skett i ett kraftvärmeverk och försäljningen av denna el anses ingå i fjärrvärmeverksamheten. 5 4 § TPF FPT Regeringen eller, efter rege- Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nät- ringens bemyndigande, nätmyndigheten får meddela närmare myndigheten får meddela närmare föreskrifter om redovisning av föreskrifter om redovisning av nätverksamhet och av fjärrvärme- nätverksamhet. verksamhet .
1 TP Senaste lydelse av PT 1 kap. 4 a § 2005:404 1 kap. 4 b § 2005:404. 2 TP Senaste lydelse 2005:404. PT 3 TP Senaste lydelse 2005:404. PT 4 TP Senaste lydelse 2005:404. PT 5 TP Senaste lydelse 2005:404. PT
5 § TPF FPT Revisor hos den som bedriver Revisor hos den som bedriver nätverksamhet eller fjärrvärme- nätverksamhet ska göra en särskild verksamhet skall göra en särskild granskning av redovisningen av granskning av redovisningen av verksamheten. verksamheten. Revisorn skall årligen i ett sär- Revisorn ska årligen i ett särskilt skilt intyg avge ett utlåtande i intyg avge ett utlåtande i frågan frågan om redovisningen av nät- om redovisningen av nätverksamverksamheten eller fjärrvärme- heten skett enligt gällande verksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Intyget ska av bestämmelser. Intyget skall av företaget ges in till nätmyndigföretaget ges in till nätmyndig- heten. heten. Regeringen får meddela närmare Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revision av nät- föreskrifter om revision av nätverksamhet och av fjärrvärme- verksamhet. verksamhet . 7 kap. 7 2 § TPF FPT Om ett sådant kommunalt före- Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ tag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1 eller fjärrvärme- avses i 1 § 1, ska verksamheten verksamhet , skall verksamheten drivas på affärsmässig grund och drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. redovisas särskilt.
U Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
TP Senaste lydelse 2005:404. PT 7 TP Senaste lydelse 2005:404. PT 15
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 12 december 2002 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att belysa fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna, föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme, analysera lämpligheten av att en tredje part ges tillträde till ledningar som ingår i en fjärrvärmeverksamhet och att analysera behovet av en tydligare avgränsning mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden (dir. 2002:160). I fråga om bakgrunden till uppdraget att analysera behovet av en tydligare avgränsning mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden finns den i regeringens proposition Energimarknader i utveckling, bättre regler och tillsyn (prop. 2001/02:56). Där föreslogs bl.a. att ett elhandels- eller elproduktionsföretag skulle förbjudas att ha samma styrelsemajoritet eller verkställande direktör som ett elnätsföretag. Riksdagen avslog propositionen i denna del och anmodade regeringen att efter en förnyad prövning återkomma med ett nytt förslag (bet. 2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180). En sådan förnyad prövning skulle särskilt uppmärksamma frågan om överensstämmelse mellan ett regelverk för åtskillnad mellan nätföretag och elhandels- eller elproduktionsföretag och föreskrifter för åtskillnad mellan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag. Utredaren antog namnet Fjärrvärmeutredningen. I juni 2003 beslutades om ett tilläggsdirektiv där utredningen fick i uppdrag att utreda behovet av att kriminalisera förbikoppling av värmemätare i ett fjärrvärmesystem och att lämna förslag till en sådan straffbestämmelse (dir. 2003:77). I december 2003 redovisade utredningen delbetänkandet Tryggare fjärrvärmekunder, Ökad transparens och åtskillnad mellan el- och fjärrvärmeverksamhet (SOU 2003:115). Betänkandet innehåller bl.a. ett förslag till juridisk och funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. I december 2004 redovisades delbetänkandet Skäligt pris på fjärrvärme (SOU 2004:136). Betänkandet innehåller förslag till åtgärder för att uppnå en ökad tilltro till fjärrvärme som uppvärmningsform och ett skäligt pris på fjärrvärme. Vidare innehåller delbetänkandet förslag till en straffbestämmelse för olovlig avledning av värmeenergi. I april 2005 redovisade utredningen betänkandet Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden (SOU 2005:33). Betänkandet innehåller i huvudsak ett förslag till en fjärrvärmelag som även omfattar förslagen i föregående betänkanden. Förslagen i denna lagrådsremiss bygger på utredningens förslag. En sammanfattning av betänkandena i de delar som här är av intresse finns i bilaga 1–3 . Utredningens lagförslag finns i bilaga 4 och 5 . Betänkandena har remissbehandlats. Förteckningar över remissinstanserna finns i bilaga 6 och 7 . Sammanställningar av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2007/210/E, dnr N2007/213/E och dnr N2007/227/E) .
4 Bakgrund och allmänna utgångspunkter
Fjärrvärmen på värmemarknaden
Fjärrvärmens utbyggnad inleddes i slutet av 1940-talet i Sverige och har sedan dess pågått kontinuerligt. Fjärrvärme används för uppvärmning. Under 2005 distribuerades drygt 47 TWh fjärrvärme. Av denna mängd användes ungefär 60 procent för uppvärmning av bostäder, 30 procent för uppvärmning av servicesektorns lokaler och 10 procent för värmebehov inom industrin. Fjärrvärme utgör i dag den dominerande uppvärmningsformen på centralorten i mer än 240 av totalt 290 kommuner i landet. Omkring 48 procent av det totala uppvärmningsbehovet för bostäder och lokaler tillgodoses av fjärrvärme. Den största utbyggnaden av fjärrvärme sker i dag i småhusområden. Ännu täcker fjärrvärme bara 9 procent av uppvärmningsbehovet i småhus. Fram till i början av 1980-talet bedrevs de flesta fjärrvärmeverksamheter i kommunal förvaltningsform. Därefter har merparten av dessa fjärrvärmeverksamheter omvandlats till kommunala aktiebolag. Under 1996 skedde en omreglering av el- och fjärrvärmemarknaden. Ändringar av marknadsstrukturen har fått till följd att det kommunala ägandet av fjärrvärmeverksamhet har minskat betydligt. Numera står kommunala fjärrvärmeföretag för drygt 60 procent av mängden distribuerad fjärrvärme i landet medan de privat ägda fjärrvärmeföretagen svarar för drygt 20 procent. Resterande del står de statligt ägda fjärrvärmeföretagen för. För närvarande finns omkring 220 fjärrvärmeföretag i landet. Fjärrvärme har en viktig roll i omställningen av energisystemet. Den utbyggnad som skett av fjärrvärmen har bidragit till ett kraftigt minskat oljeberoende, ett effektivare energiutnyttjande, en allt högre användning av förnybara bränslen, en förbättrad tätortsmiljö och minskade utsläpp av klimatpåverkande gaser. En ökad användning av fjärrvärme är dessutom en viktig förutsättning för en utbyggnad av kraftvärmen, samtidig produktion av el och värme. I jämförelse med individuell bränsleeldning, som t.ex. eldning med ved eller pellets, medger fjärrvärme en större flexibilitet i valet av energikälla. Vidare möjliggör fjärrvärme ett utnyttjande av spillvärme som uppstår som en biprodukt i en process som egentligen har ett annat syfte än att framställa värme. Genom olika former av energipolitiska omställningsstöd främjas en utbyggnad av fjärrvärme. Stöd ges för byte från direktverkande elvärme i bostadshus till bl.a. fjärrvärme. Vidare ges stöd för installation av fjärrvärme i lokaler med el- eller fossilbränslebaserad uppvärmning och som används för offentlig verksamhet. Med framförallt har fjärrvärmen under en lång period genom flexibiliteten i bränslevalet visat sig vara ett konkurrenskraftigt alternativ när omvandlingstrycket på värmemarknaden ökat genom en stegvis höjd koldioxidskatt. Regeringen har i budgetpropositionen för 2008 föreslagit en ytterligare skärpning av de generella klimatpolitiska styrmedlen.
Avtal om fjärrvärme
På fjärrvärmemarknaderna förekommer tre olika avtalstyper: specialavtal, referensavtal och standardavtal. Referensavtal är ofta tidsbestämda på längre sikt och gäller större kunder. Priset på fjärrvärme sätts i relation till priset för bränsle som t.ex. olja eller träflis. Det förekommer även att priset sätts i relation till ett index som t.ex. konsumentprisindex (KPI) eller nettoprisindex (NPI). När ett avtal inte bara avser ett åtagande från fjärrvärmeföretagets sida att distribuera fjärrvärme används specialavtal. Tillfällen när specialavtal används kan vara när en kund producerar spillvärme till fjärrvärmeföretaget, när kunden och fjärrvärmeföretaget samarbetar i fråga om en utbyggnad av fjärrvärme i ett område eller när en kund har stora krav på distributionssäkerhet. Specialavtal löper oftast under flera år och har något olika priskonstruktioner. Både referensavtal och specialavtal kan innehålla tilläggstjänster som t.ex. service eller underhåll. Avtalen innehåller ofta klausuler om uppsägning, förlängning och omförhandling. De allra flesta avtal om fjärrvärme ingås dock enligt standardavtal. Ett standardavtal löper oftast tills vidare och har en kort uppsägningstid om t.ex. tre månader. Branschorganisationen för fjärrvärmeföretagen, Svensk Fjärrvärme, har i samarbete med representanter för fjärrvärmekunder tagit fram allmänna avtalsvillkor för fjärrvärme. Den senaste versionen av villkor för fjärrvärme till näringsverksamhet är från oktober 2006 och har tagits fram tillsammans med företrädare för de största fastighetsförvaltarna. I fråga om fjärrvärme för enskilt bruk har Svensk Fjärrvärme, Konsumentverket och Villaägarnas riksförbund i oktober 2007 enats om nya allmänna avtalsvillkor. De allmänna avtalsvillkoren anger vad som ska gälla i fråga om bl.a. mätning och avläsning för debitering, betalning och säkerhet, avstängning, avbrott, ändringar av avtalsvillkoren samt uppsägning. Standardavtal för fjärrvärme bygger ofta på de allmänna avtalsvillkoren. Det är dock vanligt att fjärrvärmeföretag i sina standardavtal på någon punkt avviker från de allmänna avtalsvillkoren. Dessutom finns det fjärrvärmeföretag som inte alls tillämpar de allmänna avtalsvillkoren. Villkoren för fjärrvärme skiljer sig därför mellan olika fjärrvärmekunder. De allmänna avtalsvillkoren reglerar inte hur priset för fjärrvärme ska bestämmas. Priset för fjärrvärme bestäms oftast av fjärrvärmeföretagets prislista. Sättet att bestämma priset för fjärrvärme, s.k. priskonstruktioner, skiljer sig mellan olika fjärrvärmeföretag. Priskonstruktioner kan innehålla ett flertal komponenter som kan vara fasta eller rörliga. Exempel på fasta priser är s.k. årsavgifter och effektavgifter. Vissa fjärrvärmeföretag korrigerar effektavgiften efter faktiskt uttagen effekt vilket gör att denna priskomponent då är att anse som en rörlig avgift. Rörliga priser förekommer i form av energipris per kilowattimme. Priset kan ibland variera beroende av årstid och flödesavgift. Det förekommer att priset för fjärrvärme baseras på en kunds riskprofil. Detta innebär att en kund t.ex. kan välja att binda delar av fjärrvärmepriset under en viss tid. Denna beskrivning av sätten att bestämma priset för fjärrvärme är inte uttömmande men visar på den komplicerade uppbyggnad som ett fjärrvärmepris kan ha.
Gällande reglering av fjärrvärmeverksamhet
Gällande rätt innehåller endast ett fåtal bestämmelser som särskilt avser fjärrvärmeverksamhet. Den fria prissättningen av fjärrvärme i förening med att fjärrvärmeverksamhet i vissa hänseenden är ett naturligt monopol har emellertid medfört ett krav på att fjärrvärmeverksamhet ekonomiskt redovisas skild från annan verksamhet. Bestämmelsen finns i 3 kap. 2 § ellagen (1997:857). Syftet med en särredovisning av fjärrvärmeverksamhet är att skapa insyn i de ekonomiska förutsättningarna för en fjärrvärmeverksamhet och att motverka att intäkter från en fjärrvärmeverksamhet subventionerar annan verksamhet som ett fjärrvärmeföretag eventuellt bedriver inom en mera konkurrensutsatt marknad. Statens energimyndighet kan enligt en förordning som meddelats med stöd av lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, begära in uppgifter från fjärrvärmeföretag för att främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden. Sådana uppgifter kan gälla konkurrensbegränsningar, pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden samt priser, intäkter, kostnader, vinster och andra förhållanden som kan inverka på priset för fjärrvärme.
Värmemarknadskommittén och branschinitiativ för kvalitetsmärkning av fjärrvärmeföretag
Sedan 1989 finns en Värmemarknadskommitté. Värmemarknadskommittén är ett partssammansatt organ som består av representanter från branschorganisationen Svensk Fjärrvärme och dess medlemsföretag samt representanter för HSB Riksförbund, Riksbyggen, SABO, Fastighetsägarna Sverige, Hyresgästföreningen riksförbundet och Villaägarnas Riksförbund. Arbetet inom Värmemarknadskommittén har bl.a. gällt självreglering i fråga om vissa avtalsvillkor för fjärrvärme. Som ett resultat av arbetet i Värmemarknadskommittén startade branschorganisationen Svensk Fjärrvärme 2005 ett system för kvalitetsmärkning av fjärrvärmeföretag, Reko fjärrvärme. Systemet har tagits fram efter samråd med representanter för de stora fjärrvärmekunder som finns representerade i Värmemarknadskommittén. Syftet med Reko fjärrvärme är att fjärrvärmeföretagens relation med kunderna ska förbättras med fokus på öppenhet, jämförbarhet och förtroende. Ett fjärrvärmeföretag kan ansöka om att få använda märket Reko fjärrvärme och måste då uppfylla ett antal specificerade krav. Dessa krav avser bl.a. hur prisförändringar ska genomföras, öppenhet i fråga om priser, verksamhet och ekonomi samt avisering av driftstörningar. En fjärrvärmekund kan vända sig till en kvalitetsnämnd om kunden anser att ett fjärrvärmeföretag inte lever upp till kraven. Kvalitetsnämnden prövar om fjärrvärmeföretaget uppfyller kraven för Reko fjärrvärme och kan lämna en rekommendation för hur företaget bör agera i den aktuella frågan. Inom Värmemarknadskommittén pågår ett arbete med att ta fram riktlinjer för att pröva skäligheten av ett pris för fjärrvärme. Arbetet omfattar även bildandet av ett partssammansatt organ som ska pröva skäligheten av ett fjärrvärmepris på ansökan av en enskild kund.
Initiativet bygger på förutsättningen att fjärrvärmebranschen åtar sig att följa prövningsorganets bedömningar.
5 En fjärrvärmelag
5.1 En sammanhållen reglering av fjärrvärmeverksamhet
Regeringens förslag: En fjärrvärmelag införs. I lagen samordnas gällande reglering av fjärrvärmeverksamhet med de nya bestämmelser som föreslås i denna lagrådsremiss. Med fjärrvärmeverksamhet avses distribution i rörledningar av hetvatten eller annan värmebärare för uppvärmning, om en obestämd grupp inom ett geografiskt område får anslutas till verksamheten. En fjärrvärmeverksamhet ska även omfatta produktion av och försäljning av den värme som distribueras i rörledningarna, om fjärrvärmeföretaget bedriver produktionen och försäljningen.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens lagförslag har dock en annan redaktionell utformning. Remissinstanserna har tillstyrkt att all reglering av fjärrvärmeverksamhet samordnas i en lag. Innehållet i utredningens förslag till fjärrvärmelag har dock fått ett blandat mottagande. Remissutfallet redovisas i anslutning till presentationen av det närmare innehållet i regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag
En fjärrvärmelag införs
Nuvarande reglering av fjärrvärmeverksamhet bör samordnas med de nya bestämmelser som föreslås i denna lagrådsremiss. Därigenom skapas en sammanhållen reglering av fjärrvärmeverksamhet. En sammanhållen reglering underlättar efterlevnaden av bestämmelserna för de som bedriver fjärrvärmeverksamhet. En enhetlig reglering är också till fördel för fjärrvärmekunder som därigenom lätt kan ta reda på sina rättigheter i förhållande till fjärrvärmeföretagen. En samlad reglering av fjärrvärmeverksamhet gör det även enklare att utöva tillsyn över fjärrvärmeföretag. En samordning av regleringen bör göras genom att alla bestämmelser om fjärrvärmeverksamhet tas in i en fjärrvärmelag.
Lagens tillämpningsområde
En anslutning till fjärrvärme är en stor investering för en fjärrvärmekund. Efter en anslutning till fjärrvärme är ett byte av uppvärmningsform ofta inte längre något attraktivt alternativ för kunden till följd av de kostnader som ett sådant byte innebär. I praktiken är det inte heller möjligt för en fjärrvärmekund att byta leverantör av fjärrvärme. Ett fjärrvärmeföretag
har kontrollen över de rörledningar som används för distributionen av fjärrvärme. Andra alternativa leverantörer av fjärrvärme får inte tillträde till ett fjärrvärmeföretags rörledningar för att använda dem till att distribuera värme till kunder. Det är inte lönsamt att bygga konkurrerande rörledningssystem för fjärrvärme. När en fjärrvärmekund anslutits till en fjärrvärmeverksamhet kommer kunden därför i ett beroendeförhållande till fjärrvärmeföretaget. Det är ett fjärrvärmeföretags kontroll över rörledningarna som används för distributionen av fjärrvärmen som ger fjärrvärmeföretaget en monopolliknande ställning. Ett fjärrvärmeföretags monopolliknande ställning motiverar en reglering av verksamheten. En fjärrvärmelag bör därför avse distribution i rörledningar av hetvatten eller annan värmebärare för uppvärmning. Regleringen bör endast omfatta fjärrvärmeverksamhet som riktar sig till en obestämd grupp inom ett geografiskt område. En verksamhet som inte bör omfattas av en reglering av fjärrvärmeverksamhet är t.ex. en hetvattencentral med tillhörande rörledningar som anläggs i anslutning till ett bostadsområde för att värma upp byggnaderna i området. En sådan verksamhet avser en bestämd krets av kunder. Mindre anläggningar som ligger nära de byggnader som ska värmas upp bör falla utanför lagens tillämpningsområde. En fjärrvärmelag bör avse fjärrvärmeverksamheter som erbjuder en obestämd krets distribution av fjärrvärme genom en anslutning till verksamheten. En typisk fjärrvärmeverksamhet är en hetvattencentral med tillhörande rörledningssystem som erbjuder byggnader runtom att ansluta sig. De som vill anslutas får betala vad anslutningen kostar. Kostnaden ökar med avståndet från ledningarna. På ett visst avstånd från rörledningarna är det därför inte längre ekonomiskt lönsamt att ansluta någon till fjärrvärmeverksamheten. En fjärrvärmeverksamhet är således alltid begränsad till ett geografiskt område. Omfattningen av området har dock ingen betydelse för frågan om en verksamhet ska omfattas av en reglering av fjärrvärmeverksamhet. Med fjärrvärmeverksamhet bör således avses distribution i rörledningar av hetvatten eller annan värmebärare för uppvärmning, om en obestämd grupp inom ett geografiskt område får anslutas till verksamheten. Ett fjärrvärmeföretag producerar ofta den värme som distribueras i rörledningarna och säljer också värmen till kunderna. Sådan produktion och försäljning bör anses ingå i en fjärrvärmeverksamhet. Om värmen däremot produceras av någon annan än fjärrvärmeföretaget omfattas produktionen inte av regleringen. Om ett fjärrvärmeföretag endast står för distributionen av värmebäraren medan någon annan säljer värmen till kunderna är endast distributionen av värmebäraren att anse som fjärrvärmeverksamhet. En verksamhet som endast innebär försäljning av värme omfattas däremot inte av bestämmelserna i fjärrvärmelagen.
Syftet med en fjärrvärmelag
Som angetts i avsnitt 4 har fjärrvärmen byggts ut kraftigt under senare år och är den dominerande uppvärmningsformen för flerbostadshus och kommersiella lokaler i tätorter. Antalet småhus som värms med fjärrvärme ökar också stadigt. Detta är en positiv utveckling eftersom uppvärmning med fjärrvärme sammantaget innebär en låg påverkan på
miljön. Detta beror på att värmeverken har en effektiv rening av utsläpp och att det är enkelt att byta mellan olika energikällor som används som bränsle. Fjärrvärme möjliggör användning av biobränslen samt tillvaratagande av avfall och industriell spillvärme. Samtidigt som fjärrvärmen har expanderat som uppvärmningsform har det även skett en övergång från huvudsakligen fossila bränslen till biobränslen som idag dominerar som energikälla. Fjärrvärmen har också en viktig roll i energi- och klimatpolitiken genom möjligheten till samtidig produktion av el och värmeenergi i högeffektiva kraftvärmeverk. Sådan energiproduktion innebär ett effektivt nyttjande av de bränslen som används. I fjärrvärmeverken kan även utsläppen från förbränningen renas bättre än vad som är fallet med utsläppen från individuell bränsleeldning. Fjärrvärmeföretagens starka ställning i relation till sina kunder riskerar att förhindra och försena en fortsatt utveckling av denna för samhället angelägna uppvärmningsform. I praktiken intar fjärrvärmeföretagen en monopolliknande ställning och har därför möjligheter att själva besluta om den framtida prisutvecklingen utan att kunderna har möjlighet att reagera annat än med de mycket kostnadskrävande investeringar som ett byte till annan uppvärmningsform innebär. Ett bristande förtroende för prisutvecklingen för fjärrvärme kan leda till att kunder väljer andra uppvärmningsformer som är miljömässigt sämre men som kunden anser ger bättre möjligheter att påverka pris och andra viktiga avtalsvillkor. Syftet med de bestämmelser som föreslås i denna lagrådsremiss är att förbättra kundernas situation så att de kan känna en ökad trygghet i valet av fjärrvärme som uppvärmningsform. Gällande rätt innehåller bestämmelser av betydelse för villkoren i ett avtal om fjärrvärme. Med stöd av 36 § avtalslagen kan en domstol jämka ett oskäligt avtalsvillkor i ett avtal om fjärrvärme, eller helt bortse från villkoret. Avtal om fjärrvärme faller inte under köplagen (1990:931), konsumentköplagen (1990:932) eller konsumenttjänstlagen (1985:716). Även om dessa lagar inte är direkt tillämpliga på avtal om fjärrvärme kan de ändå ge vägledning vid en bedömning av vad som är skäliga villkor för fjärrvärme. Vid en bedömning av vilket skydd fjärrvärmekunder har mot oskäliga avtalsvillkor är två marknadsrättsliga avtalslagar också av intresse. Genom lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare får näringsidkare ett visst skydd mot oskäliga avtalsvillkor genom möjligheten för Marknadsdomstolen att för framtiden förbjuda ett fjärrvärmeföretag att använda ett oskäligt avtalsvillkor. Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt i en avtalsrelation mellan näringsidkare ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Syftet med lagen är framför allt att man ska kunna ingripa mot villkor i standardavtal med utbredd användning (prop. 1983/84:92 s. 19–21). Marknadsdomstolen kan meddela ett förbud mot användning av ett avtalsvillkor efter ansökan av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare. I avtalsförhållandet mellan ett fjärrvärmeföretag och en konsument har Marknadsdomstolen också möjlighet att meddela förbud för en näringsidkare att i framtiden använda ett visst avtalsvillkor. Denna möjlighet följer av lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lagen genomför rådets direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i 22
konsumentavtal. Enligt förarbetena till lagen är ett avtalsvillkor typiskt sett oskäligt mot en konsument om det avviker från gällande dispositiva rättsregler genom att det ger näringsidkaren en förmån som näringsidkaren inte har enligt icke-tvingade rätt, eller berövar konsumenten en rättighet som konsumenten har enligt dispositiva bestämmelser. Dessutom krävs att avvikelsen från dispositiv rätt leder till att det inte längre är en rimlig balans i fråga om parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet. Det ska vid oskälighetsbedömningen enligt lagen göras en totalbedömning av avtalets verkningar vid vilken såväl priset som övriga avtalsvillkor måste beaktas (se prop. 1994/95:17 s. 89 f.). I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen förelägga den som kan antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor ett förbud att fortsätta med det. Talan om förbud att i framtiden använda ett visst avtalsvillkor får föras i Marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen beslutar att inte föra talan i ett visst fall kan en sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare föra talan istället. De två marknadsrättsliga avtalslagarna ger således ett visst skydd mot att oskäliga avtalsvillkor används i avtal om fjärrvärme. Skyddet uppkommer dock först efter att Marknadsdomstolen meddelat ett förbud mot användning av ett avtalsvillkor. Ett förbud mot att i framtiden använda ett avtalsvillkor innebär inte en ändring av innehållet i avtal som redan slutits. Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden innehåller visserligen civilrättsliga bestämmelser som kan användas för att ändra innehållet i ett oskäligt avtalsvillkor. För att en fjärrvärmekund ska kunna dra fördel av civilrättsliga bestämmelser krävs dock att en konsument har tillräckliga resurser och kunskaper för att föra en talan mot ett fjärrvärmeföretag om jämkning av avtalsvillkor. Gällande rätt ger enligt regeringens bedömning inte fjärrvärmekunder ett tillräckligt skydd mot oskäliga avtalsvillkor eller tillräckliga möjligheter att påverka innehållet i ett avtal om fjärrvärme. Som angetts i kapitel 4 har branschorganisationen för fjärrvärmeföretagen, Svensk Fjärrvärme, och företrädare för fjärrvärmekunderna tagit fram allmänna avtalsvillkor för fjärrvärme. De allmänna avtalsvillkoren tillämpas emellertid inte på alla avtal om fjärrvärme. För att alla fjärrvärmekunder ska få samma skydd bör en fjärrvärmelag innehålla bestämmelser om avtalsvillkor för fjärrvärme. I syfte att stärka fjärrvärmekundernas ställning och trygga dem i valet av fjärrvärme innehåller denna lagrådsremiss således förslag som avser avtalsvillkoren för fjärrvärme. I lagrådsremissen lämnas också förslag som inte tar sikte på förhållandet mellan fjärrvärmeföretagen och fjärrvärmekunderna. Istället har dessa förslag en offentligrättslig karaktär. Även dessa förslag syftar till att öka förtroendet för fjärrvärme som uppvärmningsform.
5.2 Redovisning av drift- och affärsförhållanden
Regeringens förslag : Ett fjärrvärmeföretag ska lämna uppgifter om verksamhetens drift- och affärsförhållanden. Sådana uppgifter ska lämnas för varje sammanhängande system av rörledningar och anläggningar för produktion av den värme som distribueras i fjärrvärmeverksamheten, om sådan produktion ingår i verksamheten. Om priset för fjärrvärme är detsamma inom olika sådana system, får dock uppgifterna avse den samlade verksamheten i dem.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att uppgifter om drift- och affärsförhållanden alltid ska lämnas särskilt för varje system för fjärrvärme. Remissinstanserna: Av remissinstanserna har endast ett fåtal yttrat sig över förslaget. Istället har remissinstansernas yttranden i huvudsak avsett frågan om skäligheten av priset för fjärrvärme ska bedömas med ledning av de nyckeltal som kan tas fram med användning av de uppgifter som fjärrvärmeföretagen är skyldiga att redovisa enligt gällande rätt och enligt utredningens förslag. Konkurrensverket har påpekat att syftet är att nyckeltalen ska skapa en s.k. måttstockskonkurrens som ska göra det svårare för fjärrvärmeföretagen att ha höga fjärrvärmepriser. Myndigheten har dock anfört att det finns risk för att nyckeltalen kan komma att fungera som likriktare och resultera i högre priser. Statistiska Centralbyrån (SCB) och Fortum Värme AB har dock avstyrkt förslaget. SCB har anfört att förslaget ökar företagens administrativa börda ytterligare och menar att motsvarande uppgifter istället kan hämtas från den statistik som SCB samlar in. Fortum Värme AB har anfört att det är tillräckligt att uppgifter om drift- och affärsförhållanden redovisas sammantagna för den juridiska personen. Bakgrund: Sedan den 1 juli 2005 ska fjärrvärmeverksamhet ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Den ekonomiska särredovisningen av fjärrvärmeverksamhet görs i en årsrapport som ges in till tillsynsmyndigheten. Som tidigare angetts i kapitel 4 motiveras kravet på ekonomisk särredovisning av behovet av en genomlysning av de ekonomiska förutsättningarna för fjärrvärmeverksamhet. Öppenhet om de ekonomiska förhållanden som gäller för fjärrvärmeverksamhet motverkar en oskälig prissättning av fjärrvärme och ökar förtroendet för fjärrvärme hos kunderna på värmemarknaden. Särredovisningen av fjärrvärmeverksamhet minskar risken för att intäkter från fjärrvärme får subventionera annan verksamhet på en mera konkurrensutsatt marknad. Med användning av de uppgifter som fjärrvärmeföretag lämnar i den ekonomiska särredovisningen är det möjligt att ta fram soliditetsmått, avkastningskrav, skuldsättningsgrad och andra finansiella nyckeltal för en fjärrvärmeverksamhet. Skälen för regeringens förslag: Uppgifter om en fjärrvärmeverksamhets drift- och affärsförhållanden ingår inte i den ekonomiska särredovisning som lämnas enligt gällande rätt. Exempel på uppgifter om drift- och affärsförhållanden är uppgifter om priser och kvalitén i distributionen av fjärrvärme samt uppgifter om kostnaden för kapital, drift, underhåll, administration och bränsle. Sådana uppgifter kan
användas för att beräkna nyckeltal för verksamhetens kvalité och kostnadseffektivitet. Med kostnadseffektivitet avses ett fjärrvärmeföretags förmåga att hålla nere kostnaderna för distributionen av fjärrvärme. I avsnitt 5.4.4 föreslås en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla med fjärrvärmekunder om bl.a. priset för fjärrvärme. I en förhandling kan en kund använda sig av en jämförelse mellan olika fjärrvärmeverksamheter i fråga om kostnadseffektivitet, pris och kvalitén i distributionen av fjärrvärme. En ökad genomsyn av drift- och affärsförhållanden i en fjärrvärmeverksamhet stärker fjärrvärmekundernas förhandlingsläge genom att en kund kan ifrågasätta ett fjärrvärmeföretags prissättning utifrån en jämförelse med prissättningen hos ett annat fjärrvärmeföretag. Möjligheten att göra jämförelser mellan olika fjärrvärmeföretag kan därmed bidra till att hålla nere priset för fjärrvärme. Fjärrvärmeföretag bör därför vara skyldiga att lämna uppgifter om verksamhetens drift- och affärsförhållanden. Den ekonomiska särredovisningen avser den samlade fjärrvärmeverksamheten i en juridisk person. I fråga om redovisning av uppgifter om drift- och affärsförhållanden bör däremot ett fjärrvärmeföretag vara skyldigt att lämna sådana uppgifter för varje fjärrvärmesystem. Ett fjärrvärmesystem består av ett sammanhängande system av rörledningar och anläggningar för produktion av den värme som distribueras i ledningarna, om sådan produktion ingår i verksamheten. Om priset för fjärrvärme är detsamma i olika sådana fjärrvärmesystem bör det emellertid inte krävas att fjärrvärmeföretaget lämnar uppgifter om drift- och affärsförhållanden särskilt för varje fjärrvärmesystem. Då bör ett fjärrvärmeföretag kunna redovisa sådana uppgifter för den samlade verksamheten i de system som har samma pris för fjärrvärme. Uppgifter om drift- och affärsförhållanden kan lämnas i samband med årsrapporten. Tillsynsmyndigheten ska få i uppdrag att bearbeta informationen från fjärrvärmeföretagen genom att upprätta en databas med olika nyckeltal som kan ligga till grund för en jämförelse mellan fjärrvärmeföretag. Informationen är också ett redskap i tillsynsmyndighetens marknadsövervakning. Marknadsövervakningen omfattar uppföljning och analys av olika frågor på fjärrvärmemarknaden, t.ex. priser, konkurrens och leveransvillkor. I uppdraget till tillsynsmyndigheten ska även ingå att göra årliga sammanställningar av informationen från fjärrvärmeföretagens årsrapporter. Databasen ska även vara tillgänglig för allmänheten. Uppgifter om drift- och affärsförhållanden kan vara av känslig natur. Sekretess kan därför gälla för uppgifterna hos tillsynsmyndigheten (8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100), 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkten 9 i bilagan till förordningen). Uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden omfattas av ett s.k. rakt skaderekvisit. Detta innebär att utgångspunkten är att sådana uppgifter är offentliga. De nyckeltal som tillsynsmyndigheten tar fram får som regel inte anses vara av känslig natur. Sekretess bör därför inte hindra att sådana uppgifter blir allmänt tillgängliga. Regeringen avser att i en förordning meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som fjärrvärmeföretagen ska lämna. Skyldigheten att lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden syftar till att stärka kundernas ställning genom att öka genomsynen av en fjärrvärmeverksamhet. Urvalet av de uppgifter som fjärrvärmeföretagen ska lämna 25
bör därför utgå från önskemål som förs fram av företrädare för fjärrvärmekunderna, med beaktande av regeringens strävan att begränsa företagens regelbörda.
5.3 Information om priset för fjärrvärme
Regeringens förslag: Ett fjärrvärmeföretag ska se till att uppgifter om företagets priser för fjärrvärme och hur ett pris bestäms finns enkelt tillgängliga för fjärrvärmekunder och allmänhet. Om skilda priser gäller för olika kategorier av fjärrvärmekunder har fjärrvärmeföretaget samma skyldighet i fråga om uppgifter om grunderna för indelningen av fjärrvärmekunder i olika kategorier.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot utredningens förslag.
Bakgrund
I prisinformationslagen (2004:347) finns bestämmelser som syftar till att konsumenter ska få en god prisinformation. Enligt lagen ska prisinformation lämnas när en näringsidkare marknadsför produkter. Med marknadsföring avses bl.a. försäljning och åtgärder som syftar till att främja avsättningen av en produkt. Prisinformationslagen ställer krav på att prisinformation ska vara korrekt och tydlig. Informationen ska lämnas skriftligen om inte konsumenten kan få informationen på något annat likvärdigt sätt. Prisinformationslagen gäller även i fråga om priset för fjärrvärme. Prisinformationslagen gäller om det inte finns särskilda bestämmelser om prisinformation till konsumenter i någon annan lag eller författning.
Offentliggörande av nättariffer och tariffer för överföring av naturgas
Den som är innehavare av ett tillstånd att överföra el, en nätkoncession, är enligt ellagen (1997:857) skyldig att på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om priset för överföring av el, d.v.s. nättariffen. Den som har en nätkoncession ska dessutom offentliggöra nättariffen. Det är således möjligt att få tillgång till uppgifter om nättariffen utan att först behöva kontakta den som bedriver verksamheten. Motsvarande bestämmelser i fråga om priset för överföring av naturgas, d.v.s. tariffen för överföring av naturgas, finns i naturgaslagen (2005:403).
Skälen för regeringens förslag
Det är av stor betydelse för en fungerande värmemarknad att kunder har tillgång till uppgifter om priset på värme. Den prisinformation som fjärr-
värmeföretag är skyldiga att tillhandahålla enligt prisinformationslagen är inte tillräcklig. Det är viktigt att alla kunder och inte bara konsumenter lätt kan få tillgång till information om priset för fjärrvärme. Skyldigheten att informera om priset för fjärrvärme bör inte heller bara gälla i samband med marknadsföring av fjärrvärme. Information om priset för fjärrvärme bör alltid finnas enkelt tillgänglig för alla som vill ha sådan information. Om någon står inför ett val av uppvärmningsform eller fjärrvärmeföretag bör det alltid finnas möjlighet att omedelbart få tillgång till information om priset för fjärrvärme hos ett visst fjärrvärmeföretag och vad en anslutning till fjärrvärmeverksamheten kostar. Detta är nödvändigt för att kunna göra en prisjämförelse mellan olika uppvärmningsformer och fjärrvärmeföretag. En sådan jämförelse är en förutsättning för ett bra val av uppvärmningsform och fjärrvärmeföretag. Det är också viktigt att det går att ta reda på hur ett fjärrvärmepris bestäms. Som angetts i avsnitt 4 tillämpar fjärrvärmeföretag olika priskonstruktioner. Sådana priskonstruktioner kan vara komplicerade och göra det svårt för en fjärrvärmekund att förstå hur priset för fjärrvärme bestäms. Ett fjärrvärmeföretag bör därför vara skyldigt att se till att uppgifter om företagets priser för fjärrvärme och hur priset bestäms finns enkelt tillgängliga för kunder och allmänhet. En sådan skyldighet kan ett fjärrvärmeföretag uppfylla t.ex. genom att publicera uppgifterna på företagets hemsida på Internet. Informationen bör dessutom alltid finnas tillgänglig i skriftlig form och på begäran sändas till den som vill ta del av informationen. Fjärrvärmeföretag delar ofta in kunder i olika kategorier för vilka priset för fjärrvärme skiljer sig åt. Om ett fjärrvärmeföretag tillämpar en sådan prissättning bör företagets skyldighet att hålla information enkelt tillgänglig även omfatta uppgifter om grunderna för en indelning av fjärrvärmekunder i olika kategorier.
5.4 Avtalet om fjärrvärme
5.4.1 Uppgifter om avtalsinnehåll
Regeringens förslag: Ett avtal om fjärrvärme ska innehålla uppgifter om 1. fjärrvärmeföretagets åtagande gentemot fjärrvärmekunden, 2. priset för fjärrvärme och hur det bestäms, 3. var fjärrvärmekunden kan finna information om fjärrvärmeföretagets priser för fjärrvärme, 4. den tid som avtalet löper, 5. i fråga om avtal som löper under viss tid, vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet, 6. förutsättningarna för att fjärrvärmeföretaget ska få göra en ensidig ändring av ett avtalsvillkor, om avtalet tillåter en sådan ändring, 7. hur avtalet sägs upp, 8. fjärrvärmeföretagets ersättningsansvar om det inte uppfyller avtalet, 9. vem som svarar för kostnader för en återställning efter en anslutning till fjärrvärmeverksamheten, ett underhåll av rörledningarna eller ett borttagande av anslutningen, och 10. vad lagen anger om möjligheten att begära förhandling och ansöka om medling.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i denna del. AB Fortum Värme och Svensk Fjärrvärme menar att en reglering av avtalets utformning är onödig. Svensk Fjärrvärme anför att bestämmelsen riskerar att snabbt bli föråldrad. Skälen för regeringens förslag: En fjärrvärmekund bör alltid ha tillgång till information om de viktigaste villkoren i fjärrvärmekundens avtal med fjärrvärmeföretaget. Det bör därför ställas krav på att ett avtal om fjärrvärme ska återge de villkor som är av störst betydelse för fjärrvärmekunden. I fråga om vilka avtalsvillkor som bör framgå av avtalet görs följande bedömning. Avtal om fjärrvärme kan skilja sig åt i fråga om den närmare innebörden av fjärrvärmeföretagets åtagande gentemot fjärrvärmekunden. Det kan vara fråga om ett enkelt avtal om distribution av en värmebärare för uppvärmning. I andra fall kan fjärrvärmeföretagets åtagande gå ut på att se till att fjärrvärmekunden får ett visst inomhusklimat. Åtagandet kan även avse andra tjänster som t.ex. skötsel av en hetvattencentral. För att det ska bli tydligt vad kunden kan kräva av fjärrvärmeföretaget bör ett avtal om fjärrvärme ange fjärrvärmeföretagets åtagande gentemot fjärrvärmekunden. Priset för fjärrvärme är av stor betydelse för fjärrvärmekunden och fjärrvärmeföretaget. Som tidigare redogjorts för i kapitel 4 finns det olika sätt att bestämma priset för fjärrvärme. De priskonstruktioner som tillämpas skiljer sig åt både mellan olika kundkategorier och mellan olika fjärrvärmeföretag. Sättet att beräkna priset kan innehålla ett flertal komponenter som kan vara fasta eller rörliga. Sådana priskonstruktioner 28
kan vara komplicerade och göra det svårt för kunden att förstå hur priset för fjärrvärme bestäms och därmed försvaga kundens ställning i relation till fjärrvärmeföretaget. För att det klart ska framgå vad fjärrvärmekunden betalar för bör ett avtal innehålla uppgifter om priset för fjärrvärme och hur det bestäms. Ett fjärrvärmeföretag förbehåller sig ofta möjligheten att ändra priset för fjärrvärme under ett avtals löptid. Om ett fjärrvärmeföretag enligt avtalet om fjärrvärme har rätt att ensidigt ändra priset för fjärrvärme är det viktigt för kunden att kunna kontrollera vilka priser som gäller vid varje enskilt tillfälle. Även kunder som har ett fast pris för fjärrvärme kan ha nytta av sådan information för sin framtida planering av värmeförsörjningen. I avsnitt 5.3 föreslås att fjärrvärmeföretag ska se till att uppgifter om priser finns enkelt tillgängliga för fjärrvärmekunder och allmänhet. Ett fjärrvärmeföretag kan t.ex. offentliggöra priser på företagets hemsida på Internet. Ett avtal om fjärrvärme bör ange var fjärrvärmekunden kan finna information om fjärrvärmeföretagets priser för fjärrvärme. Det förekommer olika löptider för avtal om fjärrvärme. Det är vanligt att avtal tecknas tills vidare men ett avtal kan även tecknas för viss tid, t.ex. med ett fast pris. Ett avtal om fjärrvärme bör därför innehålla uppgift om den tid som avtalet löper. Att träffa ett avtal om fjärrvärme för viss tid kan innebära att avtalet upphör vid utgången av den tiden. Om kunden vill fortsätta att vara kund hos fjärrvärmeföretaget måste parterna då teckna ett nytt avtal. En annan möjlighet är att det ursprungliga avtalet förlängs automatiskt om parterna inte sagt upp det inom en viss tid före det att avtalet löper ut. Ett avtal som löper under viss tid bör innehålla uppgift om vad som gäller med avseende på förlängning av avtalet. Ett ingånget avtal gäller under avtalets löptid. Utgångspunkten är att villkoren i ett avtal inte kan ändras under avtalets löptid utan att parterna är överens om det. Det förekommer dock ofta att fjärrvärmeföretag vill ha möjligheten att göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren under avtalets löptid. Främst är det priset för fjärrvärme som fjärrvärmeföretag vill kunna ändra på detta sätt. Fjärrvärmeföretagens önskan att ensidigt kunna ändra avtalsvillkoren avser särskilt avtal som löper tills vidare. En sådan önskan kan dock även avse avtal som tecknats för viss tid och särskilt om det är fråga om längre avtalstider. Ett avtal bör ange förutsättningarna för att fjärrvärmeföretaget ska få göra en ensidig ändring av ett avtalsvillkor, om avtalet tillåter en sådan ändring. För att ett avtal som tillåter fjärrvärmeföretaget att göra ensidiga ändringar av avtalsvillkoren inte ska vara att anse som oskäligt krävs att fjärrvärmekunden kan säga upp avtalet. Ett avtal bör innehålla uppgifter om hur avtalet sägs upp. I avsnitt 5.5.1 föreslås att ett fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en konsument orsakas av en avstängning av fjärrvärmen. Vidare föreslås i avsnitt 5.5.2 att ett fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en fjärrvärmekund orsakas av ett avbrott i distributionen av fjärrvärme. Ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund kan avtala om ett ersättningsansvar för fjärrvärmeföretaget som går utöver vad som föreslås i denna lagrådsremiss. Av avtalet bör därför framgå vad som gäller i fråga om fjärrvärmeföretagets ersättningsansvar om det inte uppfyller avtalet. 29
En anslutning till en fjärrvärmeverksamhet eller underhållsarbete på en fjärrvärmeledning kan medföra stora ingrepp, t.ex. på en fjärrvärmekunds fastighet. Detsamma gäller om en anslutning till en fjärrvärmeverksamhet tas bort. Av avtalet bör det framgå vem som svarar för kostnader för en återställning efter en anslutning till fjärrvärmevärmeverksamheten, ett underhåll av rörledningarna eller ett borttagande av anslutningen. I syfte att stärka fjärrvärmekunders ställning i förhållande till fjärrvärmeföretag föreslås i avsnitt 5.4.4 att ett fjärrvärmeföretag ska vara skyldigt att förhandla med en fjärrvärmekund om viktiga villkor för fjärrvärme. För det fall parterna inte lyckas med att nå en överenskommelse föreslås i avsnitt 5.4.5 en möjlighet till medling i frågan. Det är viktigt att fjärrvärmekunder får vetskap om möjligheten att begära förhandling och ansöka om medling. Ett avtal bör därför innehålla uppgifter om dessa möjligheter.
5.4.2 Tvingande bestämmelser till förmån för konsumenter
Regeringens förslag: Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i fjärrvärmelagen är till nackdel för en konsument ska vara utan verkan mot denne. Med en konsument avses en fjärrvärmekund som är en fysisk person och som använder fjärrvärme i huvudsak utanför näringsverksamhet.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att avtalsvillkor som, i jämförelse med fjärrvärmelagens bestämmelser om fjärrvärmeföretagets skadeståndsansvar, är till nackdel för konsumenten ska vara utan verkan mot denne. I övrigt föreslår inte utredningen att bestämmelserna i fjärrvärmelagen ska vara tvingade till en konsuments förmån. Syftet med utredningens förslag är dock att stärka konsumenternas ställning. Utredningens förslag överensstämmer därför i sak med regeringens. Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: I syfte att stärka fjärrvärmekundernas ställning i förhållande till fjärrvärmeföretagen lämnas i denna lagrådsremiss förslag som avser innehållet i ett avtal om fjärrvärme. Det är viktigt att fjärrvärmekunder som är konsumenter får det ökade skydd mot oskäliga avtalsvillkor som förslagen innebär. En konsument bör inte kunna avtala bort de rättigheter som lagen ger konsumenten. Den föreslagna regleringen av avtalsvillkor för fjärrvärme bör därför vara tvingande till förmån för konsumenter. Med en konsument bör vid tillämpningen av fjärrvärmelagen avses en fjärrvärmekund som är en fysisk person och som använder fjärrvärme i huvudsak utanför näringsverksamhet. Tvingande bestämmelser till förmån för konsumenter hindrar inte att en konsument avstår från en rättighet som konsumenten har enligt ett avtal om fjärrvärme. Sådana bestämmelser hindrar naturligtvis inte heller en konsument att ingå ett avtal om fjärrvärme som ger konsumenten bättre villkor än vad som följer av lagen.
5.4.3 Ändring av avtalsvillkor
Regeringens förslag: Om ett avtal om fjärrvärme ger fjärrvärmeföretaget rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren till nackdel för en fjärrvärmekund och fjärrvärmeföretaget gör en sådan ändring, ska fjärrvärmekunden underrättas om ändringen minst två månader före ändringen ska börja att tillämpas. I underrättelsen ska skälen till ändringen av avtalsvillkoren anges. En fjärrvärmekund har rätt att säga upp avtalet att upphöra tre månader från uppsägningen, om fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden. Avtalet ska dock sägas upp innan ändringen ska börja tillämpas. En uppsägning av avtalet får inte medföra någon kostnad för fjärrvärmekunden.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag innebär dock ett förtydligande av en fjärrvärmekunds rätt att säga upp ett avtal om fjärrvärme. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare angetts förekommer det att avtal om fjärrvärme tillåter fjärrvärmeföretaget att göra ensidiga ändringar av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden. Avtalsvillkor som oftast är föremål för sådana ändringar är priset för fjärrvärme. En ändring kan t.ex. gälla sättet att bestämma priset för fjärrvärme, d.v.s. en ändring i priskonstruktionen. Det är inte alltid uppenbart om en ändring av ett avtalsvillkor är till nackdel för en fjärrvärmekund. För att avgöra om en ändring är till nackdel för en fjärrvärmekund kan fjärrvärmeföretaget behöva analysera vilken betydelse ändringen får för en enskild kund. Som angetts i avsnitt 5.1 ger avtalslagen och de två marknadsrättsliga avtalslagarna, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, ett skydd mot oskäliga avtalsvillkor. En tillämpning av dessa lagar kan innebära att ett fjärrvärmeföretag inte kan göra en ensidig ändring av ett avtalsvillkor till nackdel för fjärrvärmekunden. I fråga om avtal om fjärrvärme bör dock allmänna regler om oskäliga avtalsvillkor kompletteras med särskilda bestämmelser som stärker en fjärrvärmekunds skydd mot att fjärrvärmeföretaget gör ensidiga ändringar av avtalsvillkoren. En fjärrvärmekund bör således informeras om en kommande ändring av avtalsvillkoren som är till nackdel för fjärrvärmekunden. Kunden bör underrättas om en kommande ändring av avtalsvillkoren minst två månader innan ändringen ska börja att tillämpas. I underrättelsen bör skälen till ändringen anges. Om ett fjärrvärmeföretag vill göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för en fjärrvärmekund bör fjärrvärmekunden dessutom alltid ha en möjlighet att undvika att bli bunden av de ändrade villkoren. Ett viktigt skydd för en fjärrvärmekunden mot ensidiga ändringar av avtalsvillkoren är rätten att säga upp avtalet om fjärrvärme. Om fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden bör fjärrvärmekunden därför ha rätt att säga upp avtalet att upphöra tre månader från uppsägningen. 31
I fråga om rätten för en fjärrvärmekund att säga upp avtalet bör dock hänsyn även tas till fjärrvärmeföretagens behov av framförhållning och planering av verksamheten. För att en fjärrvärmekund ska ha rätt att säga upp avtalet med hänvisning till en ensidig ändring av avtalsvillkoren bör avtalet därför sägas upp innan de ändrade avtalsvillkoren ska börja att tillämpas. En uppsägning av avtalet bör inte få medföra någon kostnad för fjärrvärmekunden.
5.4.4 Förhandling om villkor för fjärrvärme
Regeringens förslag: Ett fjärrvärmeföretag ska förhandla med en fjärrvärmekund som begär förhandling om 1. priset för fjärrvärme, 2. kapaciteten hos en anslutning till fjärrvärmeverksamheten, och 3. en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, om kunden begärt förhandling inom tre veckor från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen. Skyldigheten att förhandla innebär att fjärrvärmeföretaget ska – ange skälen för det avtalsvillkor som förhandlingen gäller, – ge fjärrvärmekunden tillräcklig information för att bedöma skäligheten av avtalsvillkoret, och – försöka att komma överens med fjärrvärmekunden om avtalsvillkoret. Om förhandlingen inte leder till någon överenskommelse ska fjärrvärmeföretaget underrätta fjärrvärmekunden om att förhandlingen är avslutad och förklara skälen för företagets avtalsvillkor. Regeringens bedömning: En lagstadgad skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om villkor för fjärrvärme med någon som inte är kund hos företaget bör inte införas.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår dock att ett fjärrvärmeföretag även ska vara skyldigt att förhandla om villkor för fjärrvärme med någon som inte är kund hos fjärrvärmeföretaget. Utredningens förslag till lagtext anger inte närmare innebörden av förhandlingsskyldigheten. Remissinstanserna: Förslaget till en lagstadgad skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om villkor för fjärrvärme har fått ett blandat mottagande. HSB:s riksförbund, Hyresgästföreningen och SABO har tillstyrkt förslaget. Bland de remissinstanser som avstyrkt förslaget finns Statens energimyndighet och Konkurrensverket. Konkurrensverket är tveksamt till nyttan av en lagstadgad förhandlingsskyldighet med hänvisning till fjärrvärmeföretagens monopolställning och det ojämna styrkeförhållandet mellan parterna. Statens energimyndighet har anfört att kunden befinner sig i ett informationsunderläge i förhållande till fjärrvärmeföretaget och därför saknar marknadsmakt. Svensk Fjärrvärme har avstyrkt förslaget i den del det avser en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla med potentiella kunder. Kammarrätten i Stockholm har påpekat att det är svårt att utöva tillsyn över att fjärrvärmeföretag efterlever en lagstadgad förhandlingsskyldighet. 32
Skälen för regeringens förslag: Att fjärrvärmekunder upplever att de befinner sig i en utsatt position beror till stor del på att en kund ofta ansluts till en fjärrvärmeverksamhet på villkor som fjärrvärmeföretaget bestämmer. En anslutning till en fjärrvärmeverksamhet är en betydande investering för fjärrvärmekunden. Efter en anslutning till en fjärrvärmeverksamhet är det sällan ett alternativ för en kund att byta till någon annan uppvärmningsform än fjärrvärme. En kund som är missnöjd med villkoren för fjärrvärme saknar i praktiken möjlighet att byta fjärrvärmeföretag. Fjärrvärmeföretaget förfogar över rörledningarna som används för distributionen av värmebäraren och har därmed en monopolliknande ställning. Fjärrvärmekunder upplever ofta att fjärrvärmen distribueras på fjärrvärmeföretagets villkor och att kunden måste acceptera det pris som företaget bestämmer. Det är bara i relation till större kunder som fjärrvärmeföretagen ingår individualiserade förhandlingar om villkor för fjärrvärme. En förhandling mellan två parter ger en möjlighet till informationsutbyte och dialog. En förhandling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund kan bidra till att öka kundens förtroende för fjärrvärmeföretagen. En skyldighet för ett fjärrvärmeföretag att förhandla om avtalsvillkor för fjärrvärme med en fjärrvärmekund kan motverka obalansen i styrkeförhållandet mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden. Det bör därför införas en lagstadgad skyldighet för ett fjärrvärmeföretag att förhandla om avtalsvillkor med en fjärrvärmekund som begär en sådan förhandling. Utgångspunkten för en förhandling är att vardera parten på ett tydligt sätt förmedlar sin uppfattning om den fråga som förhandlingen gäller. Utöver att parterna ska enas om ett avtalsvillkor syftar förhandlingsskyldigheten till att fjärrvärmekunder ska få insyn i de förhållanden som har betydelse för innehållet i villkoren för fjärrvärme. Fjärrvärmeföretaget bör därför se till att fjärrvärmekunden får den information som behövs för att få en bild av verksamheten och av de omständigheter som har betydelse för en bedömning av skäligheten av det avtalsvillkor som förhandlingen gäller. En ökad kunskap om skälen till innehållet i ett fjärrvärmeföretags avtalsvillkor bidrar till ett ökat förtroende för fjärrvärme hos fjärrvärmekunderna. En förhandlingsskyldighet syftar till att fjärrvärmekunden och fjärrvärmeföretaget ska komma överens om avtalsvillkoren. En skyldighet för ett fjärrvärmeföretag att förhandla med en fjärrvärmekund om villkor för fjärrvärme innebär dock inte en skyldighet att komma överens. Innebörden av ett fjärrvärmeföretags skyldighet att förhandla bör vara att fjärrvärmeföretaget ska förhandla med god vilja och i syfte att nå en uppgörelse som båda parter kan vara nöjda med. Sammanfattningsvis bör därför förhandlingsskyldigheten innebära att fjärrvärmeföretaget ska ange skälen för det avtalsvillkor som förhandlingen gäller och ge fjärrvärmekunden tillräcklig information för att bedöma skäligheten av avtalsvillkoret. Vidare ska fjärrvärmeföretaget försöka att komma överens med fjärrvärmekunden om avtalsvillkoret. Om en förhandling inte leder till någon överenskommelse bör fjärrvärmeföretaget underrätta fjärrvärmekunden om att förhandlingen är avslutad och förklara skälen för företagets avtalsvillkor. I fråga om vilka avtalsvillkor som bör omfattas av en förhandlingsskyldighet kan följande överväganden göras. Priset för fjärrvärme är det avtalsvillkor som har störst betydelse för fjärrvärmekunder. Ett fjärr- 33
värmeföretag bör därför vara skyldigt att förhandla om priset för fjärrvärme. Frågor om priset omfattar även sådant som är avgörande för hur priset bestäms. En fråga om priset kan således bl.a. gälla vilken kundkategori som en fjärrvärmekund ska tillhöra. Kapaciteten eller effekten hos en anslutning till en fjärrvärmeverksamhet har också betydelse för priset för fjärrvärme. Kapaciteten hos anslutningen är vanligen avgörande för den fasta avgiften för fjärrvärme. Kapaciteten hos en anslutning bestäms inte bara vid tidpunkten för anslutningen till en fjärrvärmeverksamhet utan kan även ändras efter anslutningen. Omständigheter som kan göra att en kund vill ändra kapaciteten hos en anslutning kan vara att fjärrvärmekunden förändrat sin energianvändning genom energibesparande åtgärder. Ett fjärrvärmeföretag bör därför vara skyldigt att förhandla med en kund som begärt förhandling om kapaciteten hos en anslutning till en fjärrvärmeverksamhet. Fjärrvärmeföretag förbehåller sig ibland en rätt att göra ensidiga ändringar av avtalsvillkor under ett avtals löptid. Som angetts i avsnitt 5.4.3 gäller detta särskilt priset för fjärrvärme. Sådana förbehåll kan dock även avse andra avtalsvillkor. En fjärrvärmekund befinner sig i en utsatt situation när ett avtal om fjärrvärme tillåter fjärrvärmeföretaget att göra ensidiga ändringar av avtalsvillkoren under avtalets löptid. Kundens ställning kan stärkas om det finns en möjlighet att begära förhandling med fjärrvärmeföretaget om ändringen. En skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om ensidiga ändringar av avtalsvillkoren som är till nackdel för en fjärrvärmekund kan även motverka att fjärrvärmeföretag förbehåller sig rätten att göra sådana ensidiga ändringar av avtalsvillkoren. Ett fjärrvärmeföretag bör därför vara skyldigt att förhandla med en fjärrvärmekund som begär förhandling om en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden. Som påpekats i avsnitt 5.4.3 är det inte alltid möjligt att omedelbart avgöra om en ändring av avtalsvillkoren är till nackdel för en enskild fjärrvärmekund. För att avgöra om t.ex. en ändring i sättet att bestämma priset för fjärrvärme är en ändring till nackdel för en fjärrvärmekund kan företaget behöva undersöka vilken effekt ändringen får för en enskild kund. I avsnitt 5.4.6 föreslås att en ensidig ändring av avtalsvillkoren som görs av fjärrvärmevärmeföretaget ska få börja tillämpas tidigast tre veckor från det att fjärrvärmekunden underrättats om att förhandlingen avslutats. Det är viktigt att möjligheten till förhandling inte utnyttjas för att förhala tillämpningen av en motiverad ändring av avtalsvillkoren. En fjärrvärmekund bör därför vara skyldig att begära förhandling inom en viss tid från det att kunden fått besked om ändringen. En förhandlingsskyldighet för fjärrvärmeföretaget bör förutsätta att fjärrvärmekunden begärt förhandling inom tre veckor från det att kunden underrättades om ändringen. Skälen för regeringens bedömning: Det är en fjärrvärmekunds bundenhet vid valet av fjärrvärmeföretag som främst motiverar en lagstadgad förhandlingsskyldighet för fjärrvärmeföretag. Svårigheten för en fjärrvärmekund att välja någon annan uppvärmningsform eller leverantör av fjärrvärme medför att kunden befinner sig i en utsatt position. Potentiella fjärrvärmekunder som ännu inte anslutits till en 34
fjärrvärmeverksamhet kan däremot fortfarande välja mellan att anslutas till en fjärrvärmeverksamhet eller att istället avstå från att träffa ett avtal om fjärrvärme på de villkor som fjärrvärmeföretaget föreslår. Denna valfrihet ger potentiella fjärrvärmekunder en styrka i en förhandling med ett fjärrvärmeföretag. Potentiella fjärrvärmekunder intar således inte samma beroendeställning i förhållande till fjärrvärmeföretaget som fjärrvärmekunder som har anslutits till fjärrvärmeverksamheten. Det bör därför inte införas någon bestämmelse i lag om en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om villkor för fjärrvärme med någon som inte anslutits till fjärrvärmeverksamheten.
5.4.5 Medling
Regeringens förslag: Om en förhandling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund inte leder till någon överenskommelse om villkor för fjärrvärme, får fjärrvärmeföretaget eller fjärrvärmekunden ansöka om medling. En sådan ansökan ska göras inom tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättade fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats. En ansökan om medling ska endast bifallas om en medling kan antas leda till att en överenskommelse träffas mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden. Den som ansöker om medling ska samtidigt betala en ansökningsavgift om 1000 kronor. I fråga om en konsument ska ansökningsavgiften i stället vara 500 kronor.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har inte övervägt om medling bara ska genomföras om det kan antas ge resultat. Inte heller har utredningen övervägt frågan om en ansökningsavgift för medling. I denna del motiveras regeringens förslag av att ett medlingsförfarande måste fungera med de ramar som gäller för verksamhetens resurser. Remissinstanserna: Statens energimyndighet och Konkurrensverket har avstyrkt förslaget. I fråga om vad myndigheterna anfört hänvisas till redogörelsen för remissinstansernas yttrande i avsnitt 5.4.4. Skälen för regeringens förslag: Det kan hända att en förhandling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund om villkor för fjärrvärme inte leder till någon överenskommelse. Att parterna inte når en uppgörelse kan bero på att det är svårt för en fjärrvärmekund att tillvarata sina intressen i förhandlingen med fjärrvärmeföretaget eller att bedöma rimligheten i de förhandlingsförslag om villkor för fjärrvärme som fjärrvärmeföretaget lägger fram. En annan orsak till att en förhandling inte leder till någon uppgörelse kan vara att fjärrvärmeföretaget inte medverkar till förhandlingen. En medling syftar till att hjälpa tvistande parter att komma överens. En medlare tar inte själv ställning i den fråga som en förhandling gäller. I stället kan en medlare lyfta fram relevant information för fjärrvärmekunden och ge underlag för att bedöma skäligheten av fjärrvärmeföretagets avtalsvillkor. En medlare kan därmed hjälpa till att överbrygga det kunskapsövertag som fjärrvärmeföretaget har i förhållande till fjärr- 35
värmekunden. Medling i en förhandling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund stärker därför fjärrvärmekundens förhandlingsposition. Om en förhandling mellan en fjärrvärmekund och ett fjärrvärmeföretag inte leder till någon överenskommelse om avtalsvillkor för fjärrvärme, bör någon av dem därför få ansöka om medling. I följande avsnitt föreslås att en ensidig ändring av avtalsvillkoren som görs av fjärrvärmeföretaget ska få börja tillämpas tidigast när en medling mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden avslutats. Det är viktigt att möjligheten till medling inte utnyttjas för att förhala en tillämpning av en motiverad ändring av avtalsvillkoren. För att motverka det bör en ansökan om medling göras inom tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättade fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats. Det kan hända att fjärrvärmekunder ansöker om medling också i fall när det inte finns några förutsättningar att nå en överenskommelse med fjärrvärmeföretaget. Med hänsyn till kostnaden för ett medlingsförfarande bör en ansökan om medling endast bifallas om det kan antas att en medling kan leda till en överenskommelse mellan parterna om avtalsvillkor för fjärrvärme. Som en del i finansieringen av medlingsverksamheten bör den som ansöker om medling vara skyldig att samtidigt betala en ansökningsavgift om 1 000 kronor. För en konsument kan en sådan ansökningsavgift dock innebära att konsumenten avstår från att ansöka om medling. I fråga om en konsument bör därför ansökningsavgiften i stället vara 500 kronor.
5.4.6 Tillämpning av ändrade avtalsvillkor
Regeringens förslag: Om ett avtal om fjärrvärme ger fjärrvärmeföretaget rätt att ensidigt ändra avtalsvillkoren till nackdel för en fjärrvärmekund och fjärrvärmeföretaget gör en sådan ändring, får den börja tillämpas tidigast 1. två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen, 2. om fjärrvärmekunden begärt förhandling om ändringen, när fjärrvärmeföretaget uppfyllt skyldigheten att förhandla enligt 11 § och det gått tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättat fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats, och 3. om en ansökan om medling om ändringen har gjorts, när medlingen har avslutats. Om en ansökan om medling har avvisats eller lämnats utan bifall, får en ändring av avtalsvillkoren börja tillämpas tidigast tre veckor från beslutet. Om en fjärrvärmekund sagt upp avtalet till följd av att fjärrvärmeföretaget vill ändra avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, får de ändrade avtalsvillkoren inte tillämpas under uppsägningstiden.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har inte övervägt behovet av att skydda fjärrvärmekunder mot att fjärrvärmeföretag tillämpar ensidiga ändringar av avtalsvillkoren under ett avtals uppsägningstid, om kunden valt att säga upp avtalet till följd av att företaget ändrar avtalsvillkoren. Ett sådant förslag överens- 36
stämmer dock med syftet med utredningens förslag. I jämförelse med utredningens innebär regeringens förslag en närmare reglering i fråga om när en ändring av avtalsvillkoren tidigast får börja att tillämpas, om fjärrvärmekunden begärt förhandling eller om en ansökan om medling har gjorts. Remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: Om ett fjärrvärmeföretag vill göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren som är till nackdel för en fjärrvärmekund föreslås i avsnitt 5.4.3 att kunden ska underrättas om ändringen. En sådan underrättelse ska göras minst två månader före ändringen ska börja att tillämpas. För att säkerställa att fjärrvärmeföretag uppfyller informationsskyldigheten bör en ändring av avtalsvillkoren som är till nackdel för en fjärrvärmekund få börja tillämpas tidigast två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen. Följden av att ett fjärrvärmeföretag brister i informationen till en fjärrvärmekund blir således att ändringen av avtalsvillkoret inte kan göras gällande mot fjärrvärmekunden. I avsnitt 5.4.4 föreslås att ett fjärrvärmeföretag ska vara skyldigt att förhandla med en fjärrvärmekund om företaget vill göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för kunden. Om ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund inte kan komma överens på egen hand föreslås i föregående avsnitt att de ska kunna ansöka hos tillsynsmyndigheten om medling. Bestämmelserna om förhandlingsskyldighet och medling syftar till att fjärrvärmekunder ska kunna påverka avtalsinnehållet. En ensidig ändring av avtalsvillkoren bör därför få börja tillämpas tidigast när parterna till ett avtal om fjärrvärme avslutat försöken att genom förhandling och medling komma överens om en ändring av avtalsvillkoren. Om en fjärrvärmekund begärt förhandling om en ändring av avtalsvillkoren bör därför ändringen få börja tillämpas tidigast när fjärrvärmeföretaget uppfyllt skyldigheten att förhandla med fjärrvärmekunden enligt vad som föreslås i avsnitt 5.4.4. Därtill bör det ha gått tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättat fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats. Då har fristen för att ansöka om medling gått ut. Om inte någon ansökan om medling då har gjorts står det klart att fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden inte kommer att fortsätta försöken att komma överens om en ändring av avtalsvillkoren. Fjärrvärmeföretaget bör då få börja tillämpa ändringen av avtalsvillkoren. Om fjärrvärmeföretaget eller fjärrvärmekunden däremot ansöker om medling och ansökan bifallits bör en ändring av avtalsvillkoren få börja tillämpas tidigast när medlingen avslutats. Om en ansökan om medling avvisas eller om den lämnas utan bifall, bör en ändring av avtalsvillkoren i stället få börja tillämpas tidigast tre veckor från beslutet att avvisa ansökan eller lämna den utan bifall. Då hinner fjärrvärmekunden ta ställning till om denne ska undvika en tillämpning av de ändrade avtalsvillkoren genom att använda rätten att säga upp avtalet enligt vad som föreslås i avsnitt 5.4.3. Om ett fjärrvärmeföretag vill göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren föreslås i avsnitt 5.4.3 att en fjärrvärmekund ska ha rätt att säga upp avtalet om fjärrvärme att upphöra tre månader från uppsägningen. De ändrade avtalsvillkoren bör inte få tillämpas under uppsägningstiden.
5.5 Trygghet i distributionen av fjärrvärme
5.5.1 Avstängning av fjärrvärme
Regeringens förslag: Fjärrvärme till en konsument får stängas av innan avtalet löpt ut, om konsumenten har försummat sina skyldigheter enligt avtalet och försummelsen är ett väsentligt avtalsbrott. Fjärrvärmen får dock endast stängas av om 1. konsumenten inte följt en skriftlig uppmaning att inom en angiven och skälig tid uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet, och 2. uppmaningen innehöll en upplysning om att fjärrvärmen stängs av om uppmaningen inte följs. Om en konsument inte betalat enligt avtalet får fjärrvärmen endast stängas av den bristande betalningen är ett väsentligt avtalsbrott och a) fjärrvärmeföretagets fordran är ostridig, b) konsumenten inte följt en skriftlig uppmaning att inom en angiven och skälig tid betala fjärrvärmeföretagets fordran och kunden därefter delgetts en skriftlig påminnelse att betala inom tre veckor från delgivningen, c) konsumenten i påminnelsen informerats om att fjärrvärmen stängs av om kunden inte betalar enligt påminnelsen, d) betalning inte har skett enligt påminnelsen, och e) ett meddelande om innehållet i påminnelsen har sänts till socialnämnden i den kommun där konsumenten bor och socialnämnden inte inom tre veckor därefter har meddelat fjärrvärmeföretaget att nämnden betalar fordran. En ytterligare förutsättning för att få stänga av fjärrvärmen är att det saknas anledning att anta att en avstängning kan medföra en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Även om det finns risk för sådan skada får fjärrvärmen stängas av om konsumentens handlande varit otillbörligt. Ett fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en konsument orsakas av en avstängning, om inte förutsättningarna för en avstängning är uppfyllda. Fjärrvärmeföretaget är dock inte skadeståndsskyldigt om distributionen av fjärrvärme upphört till följd av ett hinder utanför företagets kontroll.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Bakgrund: Bestämmelser som anger villkoren för att få stänga av leveranser till konsumenter finns både i ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403). Innebörden av dessa bestämmelser är att företag som driver elnätsverksamhet och företag som levererar naturgas får upphöra att leverera endast om en konsument åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet och åsidosättandet innebär ett väsentligt avtalsbrott. Leverans av el och naturgas är tjänster som har stor betydelse för hushållens uppvärmning. En utebliven leverans kan relativt omgående medföra en allvarlig försämring av den enskildes situation. Vid regleringen av el- och naturgasmarknaden har paralleller dragits med regleringen av andra tjänster av stor betydelse för enskilda. Konsumentskyddet på el- och naturgasmarknaden har sin förebild i villkoren enligt
hyreslagen, d.v.s. 12 kap. jordabalken, för att avhysa någon från sin bostad. I lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster finns också skydd mot avstängning av en viktig tjänst. Lagen anger förutsättningarna för att stänga av vattenförsörjningen till en fastighet. Skälen för regeringens förslag: I likhet med el och naturgas används fjärrvärme för att värma upp bostäder. Även distribution av fjärrvärme är därför en tjänst av stor betydelse för kunderna. De allmänna avtalsvillkoren för fjärrvärme till konsumenter anger förutsättningarna för att ett fjärrvärmeföretag ska få stänga av fjärrvärmen till konsumenter. De förutsättningar som anges i de allmänna avtalsvillkoren överensstämmer med Fjärrvärmeutredningens förslag i fråga om ett fjärrvärmeföretags rätt att stänga av fjärrvärmen till konsumenter. Som tidigare anmärkts i kapitel 4 tillämpas dock inte de allmänna avtalsvillkoren på alla avtal om fjärrvärme. Det finns därför skäl att i lag reglera förutsättningarna för att ett fjärrvärmeföretag ska få stänga av fjärrvärme till konsumenter. Ett fjärrvärmeföretag tecknar inte avtal om distribution av fjärrvärme med varje boende i ett flerbostadshus. En hyresgäst eller en bostadsrättsinnehavare är därför inte kund till fjärrvärmeföretaget. De omfattas således inte av ett skydd mot avstängning som avser konsumenter. En hyresvärd eller en bostadsrättsförening har emellertid oftast bättre förmåga än enskilda att betala för fjärrvärmen och att uppfylla andra villkor i avtal om fjärrvärme. Om en hyresvärd eller en bostadsrättsförening ändå missköter förvaltningen av en fastighet finns bestämmelser i gällande rätt som syftar till att skydda hyresgäster och bostadsrättsinnehavare. Bestämmelser till skydd mot avstängning av fjärrvärme bör därför bara omfatta fjärrvärmekunder som är konsumenter. Ett fjärrvärmeföretag bör bara ha rätt att stänga av fjärrvärmen om en konsument försummat sina skyldigheter enligt avtalet om fjärrvärme. En avstängning bör stå i rimlig proportion till konsumentens avtalsbrott. Om en bristande betalning bara avser ett mindre belopp eller om det rör sig om enstaka betalningsförsummelser av inte alltför betydande belopp bör en avstängning inte få ske. För att fjärrvärmen ska få stängas av bör det krävas att konsumenten har gjort sig skyldig till en försummelse som är att anse som ett väsentligt avtalsbrott. För att fjärrvärmen ska få stängas av bör även krävas att konsumenten givits möjlighet att vidta rättelse och i samband därmed erinrats om följden av att rättelse inte görs. I en uppmaning att göra rättelse ska det anges inom vilken tid konsumenten ska göra rättelse. Konsumenten måste ha en rimlig möjlighet att följa uppmaningen och den tid som anges i uppmaningen ska därför vara skälig. Om en konsument inte betalat enligt avtalet bör det dessutom krävas att konsumenten, förutom en första skriftlig uppmaning att betala, delges en påminnelse om skyldigheten att betala tillsammans med en upplysning om att fjärrvärmen kan stängas av vid utebliven betalning. Betalning ska göras inom tre veckor från delgivningen. Kravet på delgivning säkerställer att konsumenten har möjlighet att ta del av innehållet i påminnelsen. En förutsättning för att fjärrvärmen ska få stängas av bör vara att betalning inte sker enligt påminnelsen. Innan fjärrvärmen stängs av till följd av att en konsument inte betalat enligt avtalet föreslås att ett meddelande om den uteblivna betalningen 39
ska sändas till socialnämnden i den kommun där konsumenten bor. Om socialnämnden bedömer att konsumenten har rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) kan kommunen hindra att fjärrvärmen stängs av. En förutsättning för en avstängning bör nämligen vara att socialnämnden inte inom tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget sände meddelandet till nämnden, meddelar fjärrvärmeföretaget att nämnden betalar fordran. För att motverka att fjärrvärmeföretag använder hot om avstängning som ett påtryckningsmedel i tvister om betalning bör endast ostridiga fordringar få ligga till grund för en avstängning. Detta krav överensstämmer med principerna för god inkassosed. En avstängning av fjärrvärme kan medföra risk för personskador eller sakskador. Detta gäller t.ex. en avstängning som görs vintertid. I likhet med vad som gäller enligt ellagen och naturgaslagen bör fjärrvärmen inte få stängas av om omständigheterna i det enskilda fallet ger anledning att anta att en avstängning kan medföra en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Att fjärrvärmen inte får stängas av om det finns risk för sådan skada innebär inte någon utredningsskyldighet för fjärrvärmeföretagen. Bedömningen ska göras utifrån de omständigheter som företaget har omedelbar kunskap om. Om en konsument handlat otillbörligt bör dock risken för person- eller sakskada inte hindra en avstängning. Om inte samtliga förutsättningar för en avstängning är uppfyllda bör ett fjärrvärmeföretag vara skyldigt att ersätta skada som en konsument orsakas av att distributionen av fjärrvärme upphör innan avtalet om fjärrvärme löpt ut. Skadeståndsskyldigheten bör dock förutsätta att avstängningen inte beror av en omständighet utanför fjärrvärmeföretagets kontroll. Fjärrvärmeföretagets ersättningsansvar bör vara ett s.k. kontrollansvar. Fjärrvärmeföretaget har då bevisbördan för att den omständighet som orsakat avstängningen ligger utanför företagets kontroll. Om avstängningen beror på någon som fjärrvärmeföretaget anlitat för underhåll, reparation eller liknande arbete, bör fjärrvärmeföretaget bara vara fritt från ersättningsansvar om fjärrvärmeföretaget kan visa att orsaken till avstängningen ligger utanför den anlitades kontroll. Det ska inte vara möjligt för ett fjärrvärmeföretag att slippa undan ersättningsansvar genom att anlita någon annan.
5.5.2 Ersättning vid avbrott i distributionen av fjärrvärme
Regeringens förslag: Ett fjärrvärmeföretag ska ersätta skada som en konsument orsakas av ett avbrott i distributionen av fjärrvärme som pågår under en sammanhängande period som överstiger två timmar, om inte avbrottet beror på 1. konsumentens försummelse, eller 2. en åtgärd som utförs för a) att undvika personskada eller omfattande sakskada, b) att bygga ut fjärrvärmeverksamheten, eller c) en god distributionssäkerhet. Ett fjärrvärmeföretag ska dessutom ersätta skada som en konsument orsakas av att inte i god tid och på lämpligt sätt ha underrättats om avbrottet, eller av att avbrottet pågår längre än vad som är nödvändigt. Detta gäller dock inte om avbrottet beror på konsumentens försummelse. Fjärrvärmeföretaget ska inte vara skadeståndsskyldigt om avbrottet beror på ett hinder utanför företagets kontroll.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt de allmänna avtalsvillkoren för distribution av fjärrvärme till konsumenter har ett fjärrvärmeföretag rätt att avbryta distributionen av fjärrvärme vid fara för personskada eller väsentlig sakskada. Enligt villkoren får fjärrvärmeföretag även göra avbrott för arbeten som är nödvändiga för att fullgöra leverans av fjärrvärme. Om distributionen av fjärrvärme avbryts av någon annan anledning anger avtalsvillkoren att en fjärrvärmekund har rätt till ersättning för skada. De allmänna avtalsvillkoren för distribution av fjärrvärme ger således fjärrvärmekunder ett skydd mot avbrott. Som tidigare angetts i avsnitt 4 tillämpas dock inte de allmänna avtalsvillkoren på alla avtal om fjärrvärme. En reglering i lag om skadeståndsskyldighet för fjärrvärmeföretag vid avbrott i distributionen av fjärrvärme till konsumenter säkerställer att alla konsumenter får samma skydd mot avbrott i distributionen av fjärrvärme. I fråga om andra fjärrvärmekunder än konsumenter gäller att de oftast har förmåga att bedöma sitt behov av skydd mot avbrott och att förhandla sig till ett sådant skydd med fjärrvärmeföretaget. Allmänna avtalsvillkor för distribution av fjärrvärme till näringsidkare anger dessutom ett ersättningsansvar för fjärrvärmeföretaget vid ett avbrott i distributionen av fjärrvärme. Ett lagstadgat skydd mot avbrott i distributionen av fjärrvärme bör därför bara omfatta konsumenter. Hittills har distributionssäkerheten i fjärrvärmeverksamheter varit god. I framtiden kan detta dock förändras. Fjärrvärmeföretag bör därför vara skyldiga att ersätta skada som en konsument orsakas av ett avbrott i distributionen av fjärrvärme. Syftet med ett ersättningsansvar vid avbrott i distributionen är alltså att det ska vara ett incitament för fjärrvärmeföretagen att hålla en hög distributionssäkerhet.
Varje kortare uppehåll i distributionen av fjärrvärme bör inte kvalificeras som ett avbrott med ett skadeståndsansvar för fjärrvärmeföretaget. Oftast gäller att ett avbrott får betydelse för uppvärmningen först efter en stund. Bestämmelserna om skadeståndsansvar för fjärrvärmeföretag vid avbrott i distributionen av fjärrvärme bör därför bara avse avbrott som pågår under en sammanhängande period som överstiger två timmar. Ett fjärrvärmeföretag bör ha möjlighet att utan ersättningsansvar göra ett avbrott i distributionen för att utföra en åtgärd i syfte att undvika personskada eller omfattande sakskada. En utbyggnad av fjärrvärmeverksamheten kan också kräva ett tillfälligt stopp i distributionen. Ett fjärrvärmeföretag kan även behöva göra ett avbrott i distributionen för att utföra underhåll eller liknande åtgärder för att säkerställa en god distributionssäkerhet i verksamheten. I fråga om sådana avbrott bör dock gälla att de inte får pågå längre än vad som är nödvändigt för att utföra åtgärden. Om avbrottet pågår under längre tid bör det medföra ett ersättningsansvar för fjärrvärmeföretaget. Det är också viktigt att en kund får reda på ett avbrott i tid. Även i fråga om denna typ av avbrott bör därför ett fjärrvärmeföretag vara skyldigt att ersätta skada som en konsument orsakas av att inte i god tid och på lämpligt sätt ha underrättats om ett kommande avbrott i distributionen av fjärrvärme. Genom att säkerställa en god distributionssäkerhet i fjärrvärmeverksamheten ska ett fjärrvärmeföretag kunna undvika att drabbas av skadeståndsansvar för avbrott. Ett avbrott som beror på konsumentens försummelse bör därför inte omfattas av ett ersättningsansvar för fjärrvärmeföretagen. Med hänsyn till syftet med ett ersättningsansvar vid avbrott i distributionen av fjärrvärme bör ansvaret dessutom förutsätta att orsaken till avbrottet ligger inom företagets kontroll. I likhet med vad som föreslås i föregående avsnitt i fråga om ersättningsansvaret vid en avstängning av fjärrvärmen bör ett fjärrvärmeföretags ersättningsansvar vid ett avbrott vara ett s.k. kontrollansvar.
5.5.3 Bestämmande av skadeståndet och jämkning
Regeringens förslag: Skadestånd enligt fjärrvärmelagen ska omfatta ersättning för utgifter, inkomstbortfall och annan förlust. Om skyldigheten att betala skadestånd är oskäligt betungande med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos ett fjärrvärmeföretag, får skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen om skadeståndsskyldigheten är oskäligt betungande för fjärrvärmeföretaget ska hänsyn tas till företagets försäkringsskydd och möjligheten att få sådant skydd, förutsättningarna för fjärrvärmeföretaget att förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: I denna lagrådsremiss föreslås ett skadeståndsansvar för fjärrvärmeföretag i fråga om skada som konsumenter orsakas av att fjärrvärmen stängs av eller ett avbrott i distributionen av fjärrvärme. En avstängning eller ett avbrott kan 42
medföra ekonomisk skada. En konsument kan t.ex. få utgifter för annan uppvärmning. En avstängning eller ett avbrott kan även medföra att en konsument inte kan arbeta och därför förlorar inkomst. En avstängning eller ett avbrott i distributionen av fjärrvärme kan även leda till andra förluster. En avstängning eller ett avbrott kan medföra skador på byggnader. Om det är kallt kan en avstängning eller ett avbrott skada hälsan. Vidare kan en avstängning eller ett avbrott innebära att ett hushåll inte kan åka iväg på en planerad och betald resa. Skadestånd enligt fjärrvärmelagen bör därför omfatta ersättning för utgifter, inkomstbortfall och annan förlust. Jämkning av skadestånd med hänsyn till medvållande eller liknande förfaranden på den skadelidandes sida regleras i 6 kap. skadeståndslagen. Bestämmelserna i skadeståndslagen är tillämpliga även på ett skadeståndsansvar enligt speciallagstiftning. Möjligheten att jämka ett skadeståndsansvar med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos ett fjärrvärmeföretag bör dock regleras särskilt. Om ett skadeståndsansvar är oskäligt betungande med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos ett företag bör skadeståndet få jämkas efter vad som är skäligt. Möjligheten till jämkning av skadestånd tar främst sikte på mindre fjärrvärmeföretag. Vid bedömningen om skadeståndsskyldigheten är oskäligt betungande för fjärrvärmeföretaget bör hänsyn tas till försäkringsskyddet hos fjärrvärmeföretaget och möjligheten till att få sådant skydd, förutsättningarna för fjärrvärmeföretaget att förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.
5.5.4 Underrättelse om anspråk på ersättning
Regeringens förslag: En rätt till ersättning av fjärrvärmeföretaget är förlorad om inte konsumenten underrättar fjärrvärmeföretaget om anspråket på ersättning inom tre år från det att skadan inträffade.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: Om inte något annat föreskrivs gäller den allmänna regeln om en tioårig preskriptionstid enligt preskriptionslagen (1981:130) för en konsuments krav på ersättning av fjärrvärmeföretaget. En sådan lång preskriptionsfrist innebär att fjärrvärmeföretagen i planeringen av verksamheten måste ta hänsyn till en risk att drabbas av krav på skadestånd för avstängningar eller avbrott som ägt rum långt tillbaka i tiden. Detta försvårar en rationell drift av fjärrvärmeverksamheten. Det är därför rimligt att fjärrvärmeföretag får kännedom om anspråk på ersättning inom en kortare tid än vad som följer av allmänna preskriptionsregler. Som en jämförelse kan konstateras att ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403) föreskriver att en konsument måste underrätta företaget om ett anspråk på ersättning inom en viss tid från det att skadan inträffade. I annat fall förlorar konsumenten rätten till skadestånd. Både ellagen och naturgaslagen innehåller således en kombinerad reklamations- och preskriptionsfrist i fråga om konsumenters anspråk på ersättning till följd av avbrott i överföringen av el respektive naturgas. Även i fråga om en konsuments anspråk på ersättning av fjärr- 43
värmeföretaget bör gälla att konsumenten ska underrätta fjärrvärmeföretaget om anspråket inom en viss tid som är kortare än den allmänna tioåriga preskriptionsfristen. I fråga om hur lång tid en konsument ska ha på sig att underrätta fjärrvärmeföretaget om ett anspråk på ersättning för skada kan en jämförelse göras med de reklamationsfrister som gäller inom konsumenträtten. Enligt konsumentköplagen (1990:932) och konsumenttjänstlagen (1985:716) har konsumenter tre år på sig att reklamera fel på en vara eller tjänst. Även i fråga om konsumenters anspråk på ersättning av ett fjärrvärmeföretag bör gälla att de ska underrätta fjärrvärmeföretaget om sitt anspråk inom tre år från det att skadan inträffade. En rätt till ersättning av fjärrvärmeföretaget bör således vara förlorad om konsumenten inte underrättar fjärrvärmeföretaget om anspråket på ersättning inom tre år från det att skadan inträffade. Fristen fungerar därmed både som en reklamationsfrist och en preskriptionsfrist.
5.6 Tillträde till fjärrvärmeledningar
Regeringens förslag: Om ett fjärrvärmeföretag får en begäran om tillträde till rörledningarna från någon som vill sälja värme till verksamheten eller använda ledningarna för distribution av värme, ska fjärrvärmeföretaget förhandla om tillträde med den som gjort begäran. Om någon överenskommelse inte kan träffas om tillträde ska fjärrvärmeföretaget ange skälen för att tillträde inte medges. Regeringens bedömning: Om ett fjärrvärmeföretag inte kan nå en överenskommelse med någon som begärt tillträde till rörledningarna, får en av parterna ansöka om medling. I syfte att stärka förutsättningarna för konkurrens på fjärrvärmemarknaderna avser regeringen att utreda frågan om det bör införas en rätt till tillträde till rörledningar för fjärrvärme och om innehav av rörledningar för distribution av fjärrvärme bör skiljas från produktion av den värme som distribueras i ledningarna.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att parterna i en förhandling om tillträde ska ansöka gemensamt om medling. Remissinstanserna: Förslaget om en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om tillträde till fjärrvärmeledningar har fått ett blandat mottagande. Bland de remissinstanser som tillstyrkt förslaget finns Svensk Energi , Svensk Fjärrvärme , HSB:s riksförbund , Svenska Bioenergiföreningen , SABO , Sveriges Bostadsrättscentrum och AB Fortum Värme . Sydkraft Värme AB har avstyrkt förslaget i den del det avser skyldighet att förhandla med någon som vill få tillträde till rörledningar för att använda dem för distribution av fjärrvärme till egna kunder. Statens energimyndighet har avstyrkt förslaget och anfört att en fungerande förhandlingsordning för tillträde till ledningar förutsätter en reglering av fjärrvärmepriset. Konkurrensverket , Affärsverket svenska kraftnät , LRF , Fastighetsägarna Sverige och Villaägarnas riksförbund vill gå längre än vad utredningen föreslår. De har anfört att en skyldighet
att förhandla om tillträde inte är tillräckligt och menar att det krävs en lagstadgad rätt att få tillträde till fjärrvärmeledningar. Skälen för regeringens förslag: Med en fjärrvärmeverksamhet avses distribution i rörledningar av en värmebärare för uppvärmning, om en obestämd grupp inom ett geografiskt område får anslutas till verksamheten. Innehavet av ledningarna ger fjärrvärmeföretaget en monopolliknande ställning. Som beskrivits i avsnitt 5.1 kan en kund som anslutit sig till en fjärrvärmeverksamhet inte välja mellan olika leverantörer av fjärrvärme. Fjärrvärmeföretaget bestämmer över ledningarna och kan hindra att någon annan använder dem för att distribuera värme till kunden. Fjärrvärmekunder står därför i en beroendeställning till fjärrvärmeföretaget. Ett tillträde till fjärrvärmeledningar för någon som kan erbjuda leverans av värme till kunder kan innebära att fjärrvärmekunder som är missnöjda med sitt fjärrvärmeföretag har möjlighet att välja en annan leverantör av värme. En möjlighet för en fjärrvärmekund att välja mellan olika leverantörer av värme stärker kundens förhandlingsposition. En jämförelse kan göras med elmarknaden där elleverantörer har fritt tillträde till elnät som innehas av nätföretag. Elkunder kan därför välja mellan olika elleverantörer. Det finns dock tekniska och ekonomiska skillnader mellan elnät och rörledningar för fjärrvärme. Fjärrvärmeutredningen kom fram till att nyttan för konkurrensen, konsumenterna och miljön av en lagstadgad rätt till tillträde till fjärrvärmeledningar inte är tillräckligt stor för att motivera att en sådan rätt införs. Om någon vill få tillträde till fjärrvärmeledningar för att distribuera värme till en kund kan denne vända sig till det fjärrvärmeföretag som förfogar över ledningarna och be om tillträde. Hittills har det dock endast i ett fåtal fall förekommit att ett fjärrvärmeföretag låtit en utomstående aktör få tillträde till rörledningarna i syfte att distribuera värme direkt till en kund. En skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla med någon som begär tillträde till ledningarna medför att ett fjärrvärmeföretag inte slentrianmässigt kan säga nej till en begäran om tillträde. En förhandlingsskyldighet innebär att fjärrvärmeföretaget måste göra en analys av det ekonomiskt och tekniskt lämpliga av att medge ett tillträde. Om ett fjärrvärmeföretag gör ett ordentligt övervägande av en begäran om tillträde till ledningarna ökar möjligheterna för parterna att nå en överenskommelse om tillträde. Det bör därför införas en skyldighet för ett fjärrvärmeföretag att förhandla om tillträde till rörledningarna med någon som vill använda ledningarna för att distribuera värme. Utöver att använda ledningarna för att distribuera värme till kunder kan någon begära tillträde till rörledningar för fjärrvärme för att sälja värme till fjärrvärmeverksamheten. Oftast är det fråga om en tillverkningsindustri som använder processer som alstrar värme och som inte kan utnyttjas i den egna verksamheten. En möjlighet för utomstående att leverera spillvärme till en fjärrvärmeverksamhet innebär ett förbättrat utnyttjande av primärenergi. Utnyttjande av spillvärme bidrar även till att hålla nere priserna för fjärrvärme. De orter där fjärrvärmeföretagen idag köper spillvärme till fjärrvärmeverksamheten från utomstående aktörer har ofta lägre priser för fjärrvärme än landet i övrigt. Det är vanligt att fjärrvärmeföretag köper spillvärme som används i fjärrvärmeverksamheten. För närvarande levereras ca 6 TWh spillvärme per år. Fjärrvärmeutredningen uppskattar dock att ytterligare 3–4 TWh spillvärme per år 45
skulle kunna användas för uppvärmning. Flera remissinstanser har också framfört att industrier på många orter i landet inte på rimliga villkor ges tillträde till fjärrvärmeledningar för leverans av spillvärme. De skäl som motiverar en förhandlingsskyldighet om tillträde för distribution av värme gäller även i fråga om en skyldighet för ett fjärrvärmeföretag att förhandla om ett tillträde för att sälja värme till fjärrvärmeverksamheten. En sådan skyldighet ökar således möjligheterna för parterna att nå en överenskommelse om tillträde. Ett fjärrvärmeföretag bör därför även vara skyldigt att förhandla med någon som vill få tillträde till rörledningarna för att sälja värme till fjärrvärmeverksamheten. Ett fjärrvärmeföretags förhandlingsskyldighet innebär att fjärrvärmeföretaget ska förhandla i syfte att komma överens med den som vill få tillträde till rörledningarna. Förhandlingsskyldigheten innebär dock inte någon skyldighet att komma överens. Om någon överenskommelse om tillträde inte kan nås, bör fjärrvärmeföretaget vara skyldigt att ange skälen för att tillträde inte medges. Skälen för regeringens bedömning: En lagstadgad skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om tillträde till fjärrvärmeledningar är inte en garanti för att parterna når en överenskommelse. Även i fråga om tillträde till fjärrvärmeledningar kan medverkan av en medlare innebära en ökad möjlighet för parterna att nå en uppgörelse om tillträde. Om parterna till en förhandling om tillträde till rörledningarna i en fjärrvärmeverksamhet inte kan nå en uppgörelse på egen hand bör någon av dem ha möjlighet att ansöka om medling. Den som vill ha tillträde bör alltså kunna få medling även om fjärrvärmeföretaget inte vill ansöka om det. Föreskrifter om medling mellan ett fjärrvärmeföretag och någon som begär tillträde till rörledningarna behöver inte meddelas genom lag. Regeringen avser istället att meddela sådana föreskrifter i en förordning. Flera remissinstanser har framfört kritik mot att utredningen bara föreslagit en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla om tillträde till rörledningarna. Dessa remissinstanser menar att utredningen borde ha gått längre och föreslagit en lagstadgad rätt för en utomstående part att få tillträde till de rörledningar som används för distributionen av fjärrvärme. Värmemarknadskommittén har också inkommit med en skrivelse till Näringsdepartementet och föreslagit en fördjupad utredning av frågan om det bör införas en sådan rätt. Mot denna bakgrund avser regeringen att närmare utreda frågan och därefter överväga en reglering i syfte att stärka förutsättningarna för konkurrens på fjärrvärmemarknaderna. Utredningen ska analysera frågan om en reglerad rätt till tillträde till rörledningar. Utredningen ska även omfatta frågan om innehav av rörledningar för distribution av fjärrvärme ska skiljas från produktion av den värme som distribueras i ledningarna, d.v.s. ett förbud mot att inneha ledningar för distribution av fjärrvärme och samtidigt bedriva produktion av värme. Syftet med utredningens förslag ska vara att ytterligare stärka fjärrvärmekundernas ställning samt lägre fjärrvärmepriser, en effektivare värmemarknad och en förbättrad miljö. Utredningen ska även analysera hur regleringen påverkar energi- och klimatpolitiska mål samt de långsiktiga förutsättningarna för investeringar i fjärrvärme och kraftvärme.
5.7 Undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen
Regeringens förslag: Ett kommunalt företag ska kunna bedriva fjärrvärmeverksamhet i en annan kommun, om det görs i geografisk närhet till fjärrvärmeverksamheten inom kommunen och i syfte att uppnå en ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet inom kommunen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Statskontoret tillstyrker förslaget och menar att det är rimligt att fjärrvärmeverksamhet, liksom annan verksamhet inom energiområdet, undantas från lokaliseringsprincipen eftersom detta skapar konkurrensneutralitet mellan olika energislag. Statens energimyndighet tillstyrker i princip förslaget men anser att utredningen inte fullt belyst för- och nackdelar med ett mer omfattande undantag från lokaliseringsprincipen. Svenskt Näringsliv tillstyrker förslaget om undantag från lokaliseringsprincipen och anser att fjärrvärmenät som omfattar mer än en kommun kan ge högre energieffektivitet än dagens system. Svensk Fjärrvärme anser att lokaliseringsprincipen har spelat ut sin roll vad gäller kommunala energiföretag och anför bl.a. att lokaliseringsprincipen snedvrider konkurrensen vid försäljning av kommunala energiverksamheter. Sveriges kommuner och landsting (SKL) anser att kommunala fjärrvärmeföretag bör undantas från lokaliseringsprincipen utan geografisk inskränkning eftersom fjärrvärmeverksamheten ska bedrivas på affärsmässig grund. Konkurrensverket avstyrker dock förslaget och anför att mot bakgrund av bristen på avgränsning mellan den kommunala sektorns sedvanliga näringsutövning och det egentliga näringslivet uppstår konkurrensproblem för privata näringsidkare i förhållande till skattefinansierad verksamhet. Skälen för regeringens förslag: Kommunala företag som bedriver elnätverksamhet, produktion av el, handel med el eller fjärrvärmeverksamhet har undantagits från den kommunala likställighets- och självkostnadsprincipen. Produktion av el och handel med el har dessutom undantagits från den kommunala lokaliseringsprincipen och ett kommunalt företag får därför bedriva sådan verksamhet utanför den egna kommunen. Ett kommunalt företag får även bedriva elnätverksamhet utanför den egna kommunen. Som villkor för att ett kommunalt företag ska få bedriva verksamhet i en annan kommun gäller dock att verksamheten utanför den egna kommunen ska ligga i geografisk närhet till verksamheten inom den egna kommunen och syfta till en ändamålsenlig verksamhet inom den egna kommunen. Syftet med att undanta kommunala företag inom energiområdet från den kommunala likställighets-, självkostnads- och lokaliseringsprincipen är att konkurrensvillkoren för kommunala energiföretag ska vara likvärdiga med dem som gäller för övriga företag. Kommunala fjärrvärmeföretag är dock enligt nuvarande ordning inte undantagna från lokaliseringsprincipen. Lokaliseringsprincipen kan i vissa fall försvåra en integrering av fjärrvärmenäten mellan närbelägna orter. Detta motverkar en utbyggnad av kommunal fjärrvärme. Lokaliseringsprincipen är emellertid en viktig
princip. Tillsammans med andra kommunalrättsliga principer lägger den fast gränserna för kommunernas verksamheter och garanterar därmed att kommunala medel används på ett sätt som främjar kommuninnevånarna. Avsteg från principen måste därför noga övervägas. Det har utvecklats en praxis i fråga om den närmare innebörden av lokaliseringsprincipen. Vid denna praxisutveckling har hänsyn tagits till befolkningens rörlighet och ofullkomligheter i kommunindelningen. Den praxis som utvecklats innebär att kommungränsen inte utgör något hinder så länge kommunens engagemang behövs för den egna kommunen. Särskilt viktigt när ett undantag övervägs är att beakta de etablerade formerna för samarbete över kommungränserna. Exempel på sådant samarbete är gemensamma bolag och kommunalförbund. Dessa samarbetsformer gör det möjligt för en kommun att utan hinder av lokaliseringsprincipen samarbeta med andra kommuner i syfte att förbättra resursutnyttjandet. Det kan dock finnas fall där det är motiverat med mindre avvikelser från lokaliseringsprincipen. Ett undantag från principen kan medföra ekonomiska fördelar i form av ökad rationalitet i produktion och distribution. Ett mer effektivt utnyttjande av energi kan även ge miljöfördelar. Omkring 150 fjärrvärmeverksamheter bedrivs i dag i form av kommunala bolag. Fjärrvärmen är viktig för att uppnå målen med energipolitiken och spelar en betydelsefull roll i omställningen av energisystemet. Under senare år har fjärrvärmen byggts ut kraftigt och är numera den dominerande uppvärmningsformen i de flesta större tätorter. Utbyggnaden av fjärrvärme har bidragit till ett kraftigt minskat oljeberoende, ett effektivare energiutnyttjande, en förbättrad tätortsmiljö och minskade utsläpp av koldioxid. Fjärrvärme utgör också en viktig förutsättning för utbyggnad av kraftvärme. Kraftvärme är en produktionsprocess som medger samtidig produktion av el och värme och innebär ett betydligt mer effektivt utnyttjande av det använda bränslet i jämförelse med separat produktion av värme. En ökad möjlighet till kommunalt samarbete och bedrivande av fjärrvärmeverksamhet utanför den egna kommunen skapar förutsättningar för kommuner att bygga upp rationella fjärrvärmeverksamheter. Detta främjar utvecklingen av fjärrvärme och kraftvärme. Främst kan det bli fråga om att knyta samman rörledningssystem i två eller flera kommuner. Sådana former av energisamarbete kan leda till mer effektiva värmeförsörjningssystem och en förbättrad miljö. En sådan utveckling överensstämmer med intentionerna i energipolitiken. Kommunala fjärrvärmeföretag bör därför få bedriva fjärrvärmeverksamhet utanför den egna kommunen. Ett undantag från lokaliseringskravet för kommunala fjärrvärmeföretag bör dock begränsas genom att fjärrvärmeverksamhet utanför kommunen ska bedrivas i geografisk närhet till fjärrvärmeverksamheten inom kommunen och i syfte att uppnå en mer ändamålsenlig verksamhet inom kommunen.
5.8 Förseningsavgift
Regeringens förslag: Ett fjärrvärmeföretag som inte ger in årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten på föreskrivet sätt och i föreskriven tid, ska betala en förseningsavgift. Förseningsavgiften ska uppgå till 10 000 kronor. Vid ytterligare två månaders dröjsmål ska bolaget påföras en ny förseningsavgift med samma belopp. Om handlingarna inte har kommit in inom ytterligare två månader ska en ny, fördubblad förseningsavgift kunna påföras fjärrvärmeföretaget. Frågor om förseningsavgifter ska prövas av tillsynsmyndigheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte yttrat sig över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare angetts i avsnitt 5.3 gäller ett krav på att fjärrvärmeverksamhet ska ekonomiskt redovisas skild från annan verksamhet som bedrivs av ett fjärrvärmeföretag. Den ekonomiska särredovisningen av en fjärrvärmeverksamhet görs i en årsrapport. Nuvarande ordning innebär också krav på att årsrapporten ska granskas av en revisor. Revisorn ska göra ett skriftligt yttrande över granskningen. En bestyrkt kopia av årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten ska ges in till tillsynsmyndigheten inom sju månader efter räkenskapsårets utgång. Om ett fjärrvärmeföretag inte ger in årsrapporten och revisorns yttrande på föreskrivet sätt och i rätt tid kan tillsynsmyndigheten förelägga fjärrvärmeföretaget att göra det. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. Även företag som bedriver elnätsverksamhet och företag som innehar ledningar för överföring av naturgas måste enligt gällande rätt lämna särskild ekonomisk redovisning över nätverksamheten respektive överföringen av naturgas. Om ett företag som bedriver elnätverksamhet inte ger in särredovisningen av nätverksamheten i rätt tid, eller ger in en bristande redovisning, gäller sedan den 1 januari 1999 att företaget ska betala en föreningsavgift enligt ellagen (1997:857). Motivet till att en förseningsavgift infördes var att många företag gav in redovisningen för sent eller gav in en ofullständig redovisning. Enligt naturgaslagen (2005:403) medför även en försenad eller bristande redovisning av överföring av naturgas att det företag som bedriver verksamheten måste betala en förseningsavgift. Erfarenheterna av fjärrvärmeföretagens efterlevnad av kravet på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet är begränsade. Iakttagelserna hittills kan inte ligga till grund för slutsatser ifråga om fjärrvärmeföretagens uppfyllelse av skyldigheten att ge in redovisning på föreskrivet sätt och i rätt tid. En förseningsavgift vid för sent inlämnande av årsrapporten eller revisorns yttrande över granskningen kan förebygga att fjärrvärmeföretagen brister i efterlevnaden av gällande bestämmelser. Ett fjärrvärmeföretag som inte ger in årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten på föreskrivet sätt och i föreskriven tid, bör därför vara skyldigt att betala en förseningsavgift. Förseningsavgiften bör uppgå till 10 000 kronor. Vid ytterligare två månaders dröjsmål bör företaget påföras en ny förseningsavgift med samma belopp. Om
handlingarna inte har kommit in inom ytterligare två månader bör en ny, fördubblad förseningsavgift kunna påföras fjärrvärmeföretaget. Frågor om förseningsavgifter bör prövas av tillsynsmyndigheten.
5.9 Tillsyn
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att 1. uppgifter om drift- och affärsförhållanden redovisas, 2. information om priser hålls enkelt tillgängliga för fjärrvärmekunder och allmänhet, 3. avtal om fjärrvärme innehåller föreskrivna uppgifter, 4. fjärrvärmekunder inte orsakas någon kostnad med anledning av att kunden sagt upp ett avtal om fjärrvärme till följd av att fjärrvärmeföretaget ändrar avtalsvillkoren till nackdel för kunden, 5. fjärrvärmekunder underrättas om ändringar av avtalsvillkoren på föreskrivet sätt, 6. ensidigt ändrade avtalsvillkor inte börjar att tillämpas tidigare än vad som föreskrivs, 7. distributionen av fjärrvärme endast stängs av om förutsättningarna för en avstängning är uppfyllda, 8. fjärrvärmeföretag uppfyller skyldigheten att förhandla om avtalsvillkor och tillträde till fjärrvärmeledningar, och 9. villkoren för undantaget från den kommunalrättsliga lokaliseringsprincipen följs. Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit att tillsynen ska avse efterlevnaden av alla bestämmelser i en fjärrvärmelag utom de som gäller förhållandet mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund. Remissinstanserna: Statens energimyndighet har tillstyrkt att en myndighet utses att ha tillsyn över efterlevnaden av lagen. Som tidigare redogjorts för i anslutning till förslaget i avsnitt 5.4.4 har Kammarrätten i Stockholm påpekat att det är svårt att utöva tillsyn över att fjärrvärmeföretag efterlever en lagstadgad förhandlingsskyldighet. Skälen för regeringens förslag: I denna lagrådsremiss lämnas förslag som syftar till en ökad tilltro till fjärrvärme som uppvärmningsform och till att stärka fjärrvärmekundernas ställning. För att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna får effekt är det viktigt att det kontrolleras att fjärrvärmeföretagen följer dem. En tillsynsmyndighet bör därför utöva tillsyn över att fjärrvärmeföretag följer bestämmelserna i lagen. Enligt gällande rätt ska fjärrvärmeföretag lämna en ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamheten. Redovisningen lämnas i en årsrapport som ska granskas av en revisor. Revisorn lämnar ett yttrande över granskningen av årsrapporten. I enlighet med nuvarande ordning bör tillsynen omfatta att fjärrvärmeföretagen ger in dessa handlingar i föreskriven tid och på föreskrivet sätt. Utöver gällande krav på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet föreslås i avsnitt 5.2 att
fjärrvärmeföretag ska redovisa uppgifter om drift- och affärsförhållanden i fjärrvärmeverksamheten. Tillsynen bör även omfatta att fjärrvärmeföretagen lämnar sådana uppgifter. Tillsynen bör avse att fjärrvärmeföretag håller information om priser enkelt tillgängliga för kunder och allmänhet enligt vad som föreslås i avsnitt 5.3. Att fjärrvärmeföretag utformar avtalen enligt förslaget i avsnitt 5.4.1 bör också omfattas av tillsynen. Enligt vad som föreslås i avsnitt 5.4.3 ska ett fjärrvärmeföretag underrätta kunder om ensidiga ändringar av avtalsvillkoren som företaget gör och som är till nackdel för kunden. I avsnitt 5.4.6 föreslås att en sådan ändring av ett avtalsvillkor får börja att tillämpas tidigast när det förflutit två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen. Om ett fjärrvärmeföretag inte underrättar en kund om en ändring av avtalsvillkoren inom föreskriven tid innebär förslaget således att ändringen inte kan göras gällande mot kunden. Skyldigheten för fjärrvärmeföretag att underrätta kunder om ensidiga ändringar av avtalsvillkor blir därmed civilrättsligt sanktionerad. I avsnitt 5.5.1 föreslås att fjärrvärmeföretag bara ska få stänga av fjärrvärmen under vissa förutsättningar. Om ett fjärrvärmeföretag stänger av fjärrvärmen utan att de föreskrivna villkoren är uppfyllda föreslås att företaget ska bli ersättningsskyldigt för skada som kunden orsakas av att fjärrvärmen stängs av. Brott mot bestämmelserna om avstängning av fjärrvärme till konsumenter är således också civilrättsligt sanktionerade. Fjärrvärmeföretagens efterlevnad av bestämmelserna bör dock inte vara beroende av att enskilda kunder förmår att tillvarata sina rättigheter gentemot företagen. Detta gäller även ifråga om förbudet för fjärrvärmeföretag att orsaka en fjärrvärmekund en kostnad med anledning av att kunden utnyttjat rätten att säga upp avtalet till följd av att fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren. Tillsynsmyndigheten bör utöva tillsyn över att fjärrvärmeföretag följer bestämmelserna. Tillsynen över att fjärrvärmekunder underrättas om ensidiga ändringar av avtalsvillkoren på föreskrivet sätt bör även innefatta kontroll av att underrättelserna anger skälen till ändringarna och upplyser kunderna om rätten att säga upp avtalet. I avsnitt 5.4.4 och 5.6 föreslås en skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla med fjärrvärmekunder om vissa villkor för fjärrvärme och med den som begärt tillträde till de rörledningar som används i verksamheten. Innebörden av ett fjärrvärmeföretags förhandlingsskyldighet i fråga om avtalsvillkor för fjärrvärme anges i avsnitt 5.4.4. I fråga om skyldigheten att förhandla med någon som vill få tillträde till ett fjärrvärmeföretagets ledningar får en bedömning av om ett fjärrvärmeföretag uppfyllt skyldigheten göras utifrån syftet med förhandlingsskyldigheten och omständigheterna i det enskilda fallet. Det är möjligt att avgöra om ett fjärrvärmeföretag uppfyllt förhandlingsskyldigheten eller inte. Tillsyn bör utövas i fråga om skyldigheten att förhandla om villkor för fjärrvärme och om tillträde till rörledningar. Enligt nuvarande ordning utövas tillsyn över att kommunala företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet drivs på affärsmässig grund. I avsnitt 5.7 föreslås ett undantag för kommunala fjärrvärmeföretag från den kommunala lokaliseringsprincipen. Förslaget innebär emellertid inte ett fullständigt undantag utan endast ett avsteg från principen under vissa 51
förutsättningar. Det bör därför utövas tillsyn över att kommunala fjärrvärmeföretag efterlever bestämmelsen om ett undantag från lokaliseringsprincipen. Tillsynen ska således avse att fjärrvärmeverksamheten utanför den egna kommunen bedrivs i geografisk närhet till fjärrvärmeverksamheten inom den egna kommunen och att fjärrvärmeverksamheten utanför kommunen bedrivs för att uppnå en ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet inom den egna kommunen. För det fall tillsynsmyndigheten finner att ett fjärrvärmeföretag inte följer gällande bestämmelser bör tillsynsmyndigheten ha befogenhet att förelägga fjärrvärmeföretaget att agera på ett visst sätt och därigenom tvinga företaget till rättelse. Om ett fjärrvärmeföretag till exempel har stängt av fjärrvärmen för en konsument utan att de föreskrivna förutsättningarna är uppfyllda, bör tillsynsmyndigheten ha möjlighet att förelägga företaget att återuppta distributionen av fjärrvärme. Om avtal om fjärrvärme inte innehåller de uppgifter som anges i avsnitt 5.4.1 bör företaget föreläggas att i framtiden utforma avtalen på föreskrivet sätt. Om tillsynsmyndigheten finner att ett fjärrvärmeföretag inte uppfyllt skyldigheten att förhandla med en fjärrvärmekund om avtalsvillkor för fjärrvärme, bör myndigheten kunna förelägga fjärrvärmeföretaget och ange hur det ska agera för att uppfylla förhandlingsskyldigheten i framtiden. Detsamma bör gälla om tillsynsmyndigheten finner att ett fjärrvärmeföretag brustit i skyldigheten att förhandla om tillträde till fjärrvärmeledningarna. För att vara en effektiv sanktion bör ett föreläggande kunna förenas med vite. Av ett vitesföreläggande ska det på ett tydligt sätt framgå vad ett företag ska göra för att följa föreläggandet. I fråga om bristande efterlevnad av förhandlingsskyldigheten avser regeringen att ge tillsynsmyndigheten i uppdrag att offentliggöra en lista över de fjärrvärmeföretag som myndigheten har förelagt att uppfylla skyldigheten. Regeringen avser att utse nuvarande Energimarknadsinspektionen vid Statens energimyndighet att vara tillsynsmyndighet. Från och med den 1 januari 2008 avser regeringen att låta Energimarknadsinspektionen vara en fristående myndighet genom en uppdelning av verksamheten hos Statens energimyndighet. Energimarknadsinspektionen har erfarenhet av fjärrvärmeverksamhet. Myndigheten ansvarar för tillsynen av efterlevnaden av kravet på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet enligt nuvarande ordning. Energimarknadsinspektionen ska också verka för en förbättring av fjärrvärmemarknadernas funktion och effektivitet. Vidare ansvarar Energimarknadsinspektionen för tillsynen på el- och gasmarknaden.
5.10 En fjärrvärmenämnd
5.10.1 Ett organ med medlingsfunktion
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska inte ansvara för medling mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder. I stället ska regeringen utse en annan myndighet att medla enligt fjärrvärmelagen. Regeringens bedömning: Hos den myndighet som regeringen utser bör det skapas en fjärrvärmenämnd som fattar beslut om medling och medlar mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder. Fjärrvärmenämnden bör även medla i förhandlingar om tillträde till rörledningar i en fjärrvärmeverksamhet. Fjärrvärmenämnden bör däremot inte pröva vad som är att anse som skäliga villkor för fjärrvärme.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår att fjärrvärmenämnden ska vara en självständig enhet hos tillsynsmyndigheten. Vidare föreslår utredningen att en fjärrvärmenämnd ska pröva vad som är att anse som skäliga villkor för fjärrvärme och lämna en rekommendation i frågan. Remissinstanserna: Förslaget om en fjärrvärmenämnd har fått ett blandat mottagande. HSB:s riksförbund har tillstyrkt förslaget men påpekar att syftet med förslaget förutsätter att fjärrvärmeföretagen följer fjärrvärmenämndens rekommendationer. Sveriges Bostadsrättscentrum har anfört att det lätt uppstår misstanke om att korporativt utsedda organ sätter särintressen först och föreslår därför att fjärrvärmenämnden ska ha en opartisk sammansättning. Bland de remissinstanser som avstyrkt förslaget finns Statens energimyndighet och Konkurrensverket. Statens energimyndighet har pekat på att utredningen inte föreslår några tydliga kriterier för en bedömning av skäligheten av ett fjärrvärmepris. Myndigheten har gjort gällande att förslaget om en prövning av skäligheten av priset för fjärrvärme därför inte svarar mot nödvändiga krav på förutsägbarhet och rättssäkerhet. Statens energimyndighet har vidare anfört att det är olämpligt att en tillsynsmyndighet även ska fungera som en medlande instans mellan tvistande parter. Konkurrensverket anför att bristen på sanktioner gör att det inte går att säkerställa att fjärrvärmeföretagen följer nämndens rekommendationer. Konsumentverket anför att tvister mellan företag och konsumenter bör hanteras av Allmänna reklamationsnämnden och att detta gäller även i fråga om tvister mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Fjärrvärmenämndens medlingsfunktion
I denna lagrådsremiss föreslås en medlingsfunktion vid förhandlingar mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder om villkor för fjärrvärme. Här redovisas även behovet av en medlingsfunktion vid förhandlingar som gäller tillträde till rörledningar i en fjärrvärmeverk-
samhet. En medlingsfunktion bör hållas isär från tillsynen över efterlevnaden av fjärrvärmelagen. Tillsynsmyndigheten bör därför inte ansvara för medling. Ansvaret för medling bör istället läggas på någon annan myndighet som regeringen utser. Genom att lägga ansvaret för tillsyn respektive medling på olika myndigheter säkerställs att dessa funktioner hålls isär. Som anges i avsnitt 5.9.1 avser regeringen att från och med den 1 januari 2008 dela upp Statens energimyndighet i två myndigheter, Statens energimyndighet och Energimarknadsinspektionen. I enlighet med vad som anges i angivna avsnitt avser regeringen att utse Energimarknadsinspektionen att vara den myndighet som ska utöva tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i fjärrvärmelagen. Regeringen avser att utse Statens energimyndighet att vara den myndighet som ska ansvara för medling vid förhandlingar mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder. Myndigheten ska även medla vid förhandlingar mellan fjärrvärmeföretag och de som vill få tillträde till fjärrvärmeledningar. Hos den myndighet som regeringen utser att medla enligt fjärrvärmelagen bör medlingsverksamheten hanteras av en självständig organisatorisk enhet som bör benämnas fjärrvärmenämnden. Det är viktigt att det organ som ansvarar för medlingen har insikter och kunskap om förhållandena på fjärrvärmemarknaderna. Detta kan uppnås genom att representanter för fjärrvärmebranschen och fjärrvärmekunderna ingår i fjärrvärmenämnden. En partsammansättning kan antas medföra att nämnden får förtroende hos fjärrvärmeföretag och kunder. Fjärrvärmenämnden bör därför bestå av en lagfaren domare, representanter för fjärrvärmekunderna och fjärrvärmeföretagen samt en teknisk expert. I avsnitt 5.4.5 föreslås att en ansökan om medling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund bara ska bifallas om en medling kan antas leda till en överenskommelse mellan parterna. Denna bedömning bör således en partssammansatt fjärrvärmenämnd göra. För att säkerställa att medlingen mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden utförs på ett opartiskt sätt bör däremot medlingsuppgiften utföras av nämndens ordförande ensam. En förhandling om tillträde till rörledningar för fjärrvärme omfattar avancerade ekonomiska och tekniska överväganden. Medlingsuppgiften bör därför utföras av personer med kunskaper om både de tekniska och ekonomiska villkoren för att bedriva fjärrvärmeverksamhet. De ledamöter som representerar parterna på fjärrvärmemarknaderna kan i och för sig antas ha sådan kunskap. Även i fråga om förhandlingar om tillträde till rörledningar bör dock medlingsfunktionen hållas isär från partsintressena på fjärrvärmemarknaderna. Partsrepresentanterna i nämnden bör därför inte delta i en medling som gäller tillträde till rörledningar. I nämnden bör då i stället ingå två experter med kunskap om produktion och distribution av fjärrvärme. De får inte vara anställda hos något fjärrvärmeföretag eller hos någon part på fjärrvärmemarknaderna. Sådana experter finns bl.a. på universitet och högskolor. Regeringen avser att ge fjärrvärmenämnden i uppdrag att varje år publicera en redogörelse för verksamheten. Redogörelsen ska vara tillgänglig för allmänheten. En sådan sammanfattning av medlingsverksamheten kan redovisa antalet medlingsuppdrag, vilka som varit parter i förhandlingarna, de frågor som förhandlingarna gällt och resultatet av 54
medlingen. En redogörelse av erfarenheterna från medlingsverksamheten bidrar till en ökad kunskap om förhållandena på fjärrvärmemarknaderna. Att sådan kunskap sprids är värdefullt, bl.a. för tillsynsmyndighetens marknadsövervakning.
Prövning av villkor för fjärrvärme
Om ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund inte kan nå en överenskommelse om villkor för fjärrvärme har Fjärrvärmeutredningen föreslagit att fjärrvärmenämnden ska lämna en rekommendation i fråga om vad som är att anse som ett skäligt villkor för fjärrvärme. Det kan antas att de flesta förhandlingar mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder kommer att gälla priset för fjärrvärme. Fjärrvärmenämndens rekommendationer i fråga om vad som är att anse som skäliga villkor för fjärrvärme skulle därmed främst avse skäligheten av priset för fjärrvärme. För att göra en trovärdig bedömning av vad som är att anse som en skälig prissättning av fjärrvärme krävs att det finns en utarbetad metod som kan ligga till grund för en bedömning av frågan. Någon sådan metod finns emellertid inte och att ta fram en sådan kräver betydande resurser. En prövning av skäligheten av priset för fjärrvärme kräver vidare en omfattande insamling av uppgifter från fjärrvärmeföretagen. Det finns en risk att bristande resurser hos myndigheten leder till att bedömningar av priset för fjärrvärme inte grundas på ett tillräckligt faktaunderlag. Detta i kombination med att det inte finns en bestämd metod för att avgöra vad som är skäligt pris för fjärrvärme kan leda till alltför skönsmässiga bedömningar av skäligheten av ett villkor för fjärrvärme. Därigenom skulle förtroendet och acceptansen för fjärrvärmenämndens rekommendationer riskera att bli låg. Mot denna bakgrund bör fjärrvärmenämnden inte få till uppgift att pröva skäligheten av villkor för fjärrvärme.
5.10.2 Ansökningsavgiften ska få disponeras av myndigheten
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att låta Statens energimyndighet disponera de medel som betalas in i ansökningsavgift för medling.
Utredningens förslag: Utredningen har inte övervägt denna fråga. Remissinstanserna har inte yttrat sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: I föregående avsnitt redovisas regeringens bedömning att en fjärrvärmenämnd bör ansvara för medling mellan fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder. Vidare anförs att fjärrvärmenämnden bör vara en enhet hos Statens energimyndighet. I avsnitt 5.4.5 föreslås en avgift för en ansökan om medling. Ansökningsavgiften ska bidra till att finansiera medlingsverksamheten. Statens energimyndighet bör därför få disponera de medel som fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekunder betalar i avgift för ansökan om medling.
5.11 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Fjärrvärmelagen ska träda i kraft den 1 juli 2008.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna del. Skälen för regeringens förslag: För att det ska finnas tid för fjärrvärmeföretag och myndigheter att förbereda en tillämpning av de nya bestämmelserna bör en fjärrvärmelag träda i kraft den 1 juli 2008. Det saknas behov av övergångsbestämmelser.
5.12 Fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden
Regeringens bedömning: Det bör inte införas något krav på juridisk åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. Ett sådant krav innebär ett förbud för fjärrvärmeföretag att bedriva verksamhet på elmarknaden. Med verksamhet på elmarknaden avses nätverksamhet enligt ellagen (1997:857), elproduktion eller handel med el. Inte heller bör det införas något krav på funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. Med ett sådant krav avses att styrelseledamöter eller en verkställande direktör i ett fjärrvärmeföretag inte får ha samma position i en annan juridisk person som bedriver verksamhet på elmarknaden.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår krav på juridisk och funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Statens energimyndighet , Konsumentverket, Hyresgästernas Riksförbund och HSB:s riksförbund instämmer i utredningens förslag. Även Konkurrensverket tillstyrker utredningens förslag men anser att det finns behov av ett mer långtgående krav på en funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. Svensk Fjärrvärme avstyrker utredningens förslag och anför att de kostnader som förslaget medför för de mindre företagen inte står i rimlig proportion till syftet med förslaget. Svenska Bioenergiföreningen är också tveksam till förslaget i fråga om mindre företag. Svensk energi avstyrker förslaget om en funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. Skälen för regeringens bedömning: Med verksamhet på elmarknaden avses produktion av el, handel med el och tillhandahållande av elledningar för överföring av el, d.v.s. sådan nätverksamhet som avses i ellagen (1997:857). Enligt de undersökningar som Fjärrvärmeutredningen låtit genomföra bedriver ungefär en tredjedel av fjärrvärmeföretagen även produktion eller handel med el. Det är således vanligt att det bedrivs både fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden i samma juridiska person. Handel med el kan avse både försäljning av el
direkt till en kund och försäljning till eller köp från en elbörs. Handel med el är en mer konkurrensutsatt verksamhet än fjärrvärmeverksamhet. Kunder kan köpa el på en fri marknad. En anslutning till en fjärrvärmeverksamhet innebär däremot att kunden hamnar i en beroendeställning till fjärrvärmeverksamheten. El och fjärrvärme är konkurrerande uppvärmningsformer på värmemarknaden. Det har förekommit att lokala energiföretag har kopplat ihop rabatter på fjärrvärme med elförsäljning. Sådana fall har prövats av Konkurrensverket som funnit att energiföretag i dessa fall missbrukat sin dominerande ställning. Förfarandet innebär en prisdiskriminering eftersom de fjärrvärmekunder som köper el av företaget får lägre fjärrvärmepriser än vad de annars skulle ha fått. Ett sådant agerande från ett fjärrvärmeföretags sida bidrar inte till att skapa ett förtroende för fjärrvärme hos kunderna. Det finns således en risk för korssubventionering och prisdiskriminering när en och samma juridiska person bedriver både fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. För att skapa förtroende för fjärrvärme och trygghet för fjärrvärmekunderna är det nödvändigt att komma tillrätta med denna risk. Genom riksdagens beslut om propositionen Genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, m.m. (prop. 2004/05:62, bet. 2004/05:NU14, rskr. 2004/05:246) infördes en skyldighet att ekonomiskt redovisa fjärrvärmeverksamhet skild från annan verksamhet. Kravet på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet innebär en genomsyn av en fjärrvärmeverksamhet. Särredovisningen av fjärrvärmeverksamhet gör det möjligt för tillsynsmyndigheten och andra att kontrollera om fjärrvärmekunder bidrar till att finansiera andra verksamheter som bedrivs i ett fjärrvärmeföretag. I avsnitt 5.2 föreslås att kravet på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet ska utökas med ett krav på att fjärrvärmeföretag ska lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden i verksamheten. Därigenom förbättras möjligheten till genomsyn av en fjärrvärmeverksamhet. I syfte att ytterligare förbättra möjligheterna till genomsyn kan krav också ställas på en juridisk och funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. Med juridisk åtskillnad menas att ett fjärrvärmeföretag inte får bedriva verksamhet på elmarknaden, d.v.s. nätverksamhet enligt ellagen (1997:857), elproduktion eller handel. Med en funktionell åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden avses ett förbud mot att styrelseledamöter eller verkställande direktör i en juridisk person som bedriver fjärrvärmeverksamhet har samma positioner i en annan juridisk person som bedriver verksamhet på elmarknaden. En funktionell åtskillnad förutsätter att det gäller en juridisk åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden. I fråga om det bör gälla ett krav på juridisk åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden, bör beaktas att ett sådant krav innebär administrativa kostnader för fjärrvärmeföretag. Särskilt för mindre energiföretag kan dessa kostnader vara kännbara. Ett sådant krav innebär också ett hinder för fjärrvärmeföretag att organisera verksamheten efter vad som bäst ur effektivitetssynpunkt. Ett krav på juridisk uppdelning betyder att ett fjärrvärmeföretag som vill bygga ett par vindkraftverk för att producera el eller som vill börja utveckla annan 57
förnybar elproduktion i mindre skala först måste bilda ett nytt bolag. Ett krav på uppdelning mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamheten på elmarknaden kan alltså motverka en önskad utveckling av förnybar elproduktion. Vidare kan det konstateras att kravet på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet genomfördes ganska nyligen. Erfarenheten av kravet på särredovisning är därför begränsad och det är svårt att dra några slutsatser om särredovisningens effekter. En väl genomförd ekonomisk särredovisning bör dock leda till en god genomsyn av en fjärrvärmeverksamhet. Den ekonomiska särredovisningen och det utökade redovisningskravet i fråga om drift- och affärsförhållanden i verksamheten, bör kunna hindra korssubventionering och diskriminerande prissättning. Det kan ifrågasättas vilket värde ett krav på juridisk åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamheten på elmarknaden har för möjligheten till genomsyn av fjärrvärmeverksamhet, utöver vad som uppnås med en välfungerande särredovisning av fjärrvärmeverksamhet. Energiföretag har redan i dag har en betydande administrativ börda. De bör inte drabbas av en ytterligare regel vars värde är tveksamt. En avvägning mellan syftet med en juridisk åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden och de kostnader och andra nackdelar som en sådan reglering innebär för företagen, och ytterst för kunderna, leder till slutsatsen att det för närvarande inte är aktuellt att införa ett sådant krav. En juridisk åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och verksamhet på elmarknaden är en förutsättning för att införa en reglering om funktionell åtskillnad som innebär att styrelseledamöter eller en verkställande direktör i ett fjärrvärmeföretag inte får ha samma position i en annan juridisk person som bedriver verksamhet på elmarknaden. Om det inte införs ett krav på juridisk åtskillnad bör det därför inte heller införas något krav på funktionell åtskillnad. Regeringen avser att ge tillsynsmyndigheten i uppdrag att utifrån erfarenheterna från tillsynen utvärdera om en ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet är tillräckligt för att komma tillrätta med riskerna för korssubventionering och prisdiskriminering mellan kunderna på värmemarknaden, eller om det finns skäl att aktualisera andra åtgärder. Utvärderingen ska redovisas till regeringen. Tidpunkten för redovisningen avser regeringen att ange i tillsynsmyndighetens regleringsbrev.
5.13 Fjärrkyla
Regeringens bedömning: Fjärrkyleverksamhet bör inte omfattas av regleringen i en fjärrvärmelag.
Utredningens förslag avviker från regeringens. Utredningen föreslår att fjärrkyleverksamhet ska omfattas av bestämmelserna i en fjärrvärmelag. Remissinstanserna: Stockholms kommun tillstyrker utredningens förslag att fjärrkyleverksamhet ska omfattas av fjärrvärmelagen och anför att fjärrkyleverksamheten kommer att utvecklas framöver. HSB:s riks-
förbund har inget att erinra mot att samma förhandlingsskyldighet som föreslås gälla för fjärrvärmeföretag även ska gälla för företag som bedriver fjärrkyleverksamhet. HSB:s riksförbund påpekar dock att möjligheterna för fjärrkylekunder att lösa sina behov av klimatkyla med egna kylanläggningar är större än vad som är fallet i fråga om de flesta fjärrvärmekunder. Flera remissinstanser har avstyrkt utredningens förslag, däribland Svensk Fjärrvärme och Fortum Värme AB . Statens energimyndighet avstyrker förslaget med undantag för kravet på särredovisning. Capital Cooling Europe AB avstyrker förslaget och anför att skillnaderna mellan fjärrkyleverksamhet och fjärrvärmeverksamhet är sådana att det är orimligt att låta de omfattas av samma regelverk. Även Vattenfall AB anser att fjärrkyleverksamhet inte ska omfattas av samma bestämmelser som fjärrvärmeverksamhet och anför att fjärrkyleverksamhet inte har någon dominerande ställning på kylmarknaden. Skälen för regeringens bedömning: Utbyggnaden av fjärrkyla i Sverige inleddes i början av 1990-talet. Sedan dess har fjärrkylan expanderat kraftigt. Fjärrkyla används främst för kylning av kontors- och affärslokaler, men även för kylning i industriprocesser. Fjärrkyla har stora likheter med fjärrvärme då kylt vatten produceras i en större anläggning och sedan distribueras i rörledningar till kunderna. Fjärrkyla har betydande miljöfördelar eftersom den innebär en effektiv användning av energi. Ofta används kyla från sjövatten eller från värmepumpar. I jämförelse med en lokal kylanläggning som drivs med el innebär fjärrkyla ett minskat elbehov för kylning. Fjärrkyla medför även en minskad användning av köldmedier som bidrar till den skadliga växthuseffekten. Dessutom är en anläggning för fjärrkyla mindre utrymmeskrävande än en lokal kylanläggning. Under 2005 levererade 28 kommersiella fjärrkyleföretag tillsammans ca 0,66 TWh fjärrkyla. Fjärrkylan har i jämförelse med fjärrvärmen en mindre omfattning men förväntas expandera kraftigt framöver. Det är inte sannolikt att det kommer att byggas parallella, konkurrerande system av rörledningar för fjärrkyla. Främst beror det på de höga kostnader som investeringar i sådana rörledningssystem innebär. Fjärrkyleverksamhet är därmed en monopolliknande verksamhet. Det är emellertid i huvudsak starka kunder som tecknar avtal om fjärrkyla för t.ex. luft¬konditionering, processkyla i kontorsfastigheter och kylning av datorcentraler. Användning av fjärrkyla för kylning av bostadsfastigheter är ovanligt. Det finns därmed inte ett lika starkt intresse av att skydda kunderna som det gör inom fjärrvärmeområdet. Fjärrkylan har inte heller någon dominerande ställning på kylmarknaden. Mot denna bakgrund bör fjärrkyleverksamhet inte omfattas av bestämmelserna i fjärrvärmelagen. Det är dock angeläget att fjärrkylans fortsatta expansion inte hindras av ett svagt konsumentskydd som leder till att kunderna på kylmarknaden väljer andra kylmetoder. Fjärrkylekunder kan på samma sätt som fjärrvärmekunder komma i ett beroendeförhållande till ett fjärrkyleföretag. När en kund har anslutit sig till en fjärrkyleverksamhet saknar kunden ofta en reell möjlighet att byta leverantör av kyla. En anslutning till en fjärrkyleverksamhet har därför en motsvarande inlåsningeffekt som en anslutning till en fjärrvärmeverksamhet. Om fjärrkyla i framtiden får en lika stark ställning på kylmarknaden som fjärrvärme har på värme-
marknaden bör frågan om en reglering till skydd för fjärrkylekunder övervägas på nytt.
6 Ändringar i brottsbalken
Regeringens förslag: Det införs en bestämmelse om straffansvar för den som olovligen leder värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning eller olovligen leder värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning. Ett sådant brott ska rubriceras som olovlig avledning av värmeenergi och medföra böter eller fängelse i högst ett år. Ringa fall av olovlig avledning av värmeenergi ska inte medföra ansvar. Om brottet är grovt ska det dömas till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. För försök eller förberedelse till olovlig avledning av värmeenergi ska också dömas till ansvar.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Bakgrund
Olovlig åtkomst av värmeenergi
Det förekommer att personer vill tillgodogöra sig den värmeenergi som distribueras i rörledningar för fjärrvärme utan att betala för den. Ett sätt för fjärrvärmekunder att olovligen ta värmeenergi ur rörledningar för distribution av fjärrvärme är att manipulera den värmeenergimätare som fjärrvärmeföretaget installerar hos den som ansluts till en fjärrvärmeverksamhet. En värmeenergimätare sitter i en mätpunkt och mäter den mängd värmeenergi som en fjärrvärmekund använder. En manipulation av en värmeenergimätare medför att mätaren visar en lägre förbrukning av värmeenergi än den mängd som motsvarar fjärrvärmekundens verkliga användning. Fjärrvärmekunden har således använt mer värmeenergi än vad kunden betalar för till fjärrvärmeföretaget. En olovlig åtkomst av värmeenergi genom manipulation av en värmeenergimätare innebär ett ingrepp på en installation som oftast ägs av fjärrvärmeföretaget. De åtgärder som görs för att manipulera mätaren kan innebära att den skadas. Förfarandet kan därför vara att bedöma som skadegörelse eller åverkan. Det är också möjligt för en fjärrvärmekund att manipulera mätningen av mängden använd värmeenergi genom att leda den värmebärare som används för distributionen av värmeenergin, oftast hetvatten, förbi värmeenergimätaren så att mätaren inte registrerar den värmeenergi som distribueras till kunden. En sådan förbikoppling av mätaren innebär att en lägre användning av värmeenergi registreras än vad som motsvarar fjärrvärmekundens verkliga förbrukning. En förbikoppling av värmeenergimätaren kan också innebära ett fysiskt angrepp på en anläggning som
tillhör fjärrvärmeföretaget. Förbikopplingen görs ofta genom en håltagning i rörledningarna och inkoppling av ett nytt rör som leder förbi värmeenergimätaren. Även ett sådant förfarande kan vara att bedöma som skadegörelse eller åverkan. Hos någon som anslutits till en fjärrvärmeverksamhet installerar fjärrvärmeföretaget olika anordningar som behövs för uppvärmning med fjärrvärme, t.ex. fjärrvärmecentral och värmeväxlare. Utrustningen används av kunden enligt avtalet med fjärrvärmeföretaget. Om en fjärrvärmekund tillgodogör sig den distribuerade värmeenergin på ett sätt som strider mot avtalet om fjärrvärme innebär det att kunden använder de installerade utrustningen på ett olovligt sätt. Den som olovligen avleder värmeenergi från rörledningar för fjärrvärme kan därför göra sig skyldig till olovligt brukande. En manipulation av värmeenergimätaren innebär att den visar en lägre användning av värmeenergi än vad som motsvarar den verkliga förbrukningen. Till följd av manipulationen kräver fjärrvärmeföretaget inte fjärrvärmekunden på betalning för hela den mängd värmeenergi som företaget distribuerat till kunden. Genom manipulationen av mätningen av den tillförda värmeenergin vilseleds fjärrvärmeföretaget till underlåtenhet att kräva in sin fordran. En manipulation av värmeenergimätaren kan därför bedömas som bedrägeri. Även en förbikoppling av värmeenergimätaren innebär att fjärrvärmeföretag vilseleds att inte kräva fjärrvärmekunden på betalning för all den värmeenergi som distribuerats till kunden. Ett sådant förfarande kan därför också vara att anse som bedrägeri. Det är endast fjärrvärmekunder som kan ta värmeenergi ur rörledningar för fjärrvärme genom att manipulera mätningen av mängden distribuerad värmeenergi. Ett förfarande som även andra än fjärrvärmekunder kan göra sig skyldiga till är att tappa ledningarna på den värmebärare som distribueras i dem. Att ta värmeenergi ur rörledningar för distribution av fjärrvärme genom att tappa rörledningarna på hetvatten innebär att gärningsmannen kommer åt både det hetvatten som flödar i ledningarna och den värmeenergi som vattnet innehåller. En olovlig åtkomst av värmeenergi genom att tappa hetvatten från rörledningar som används för distributionen av fjärrvärme kan vara att anse som stöld. Ofta innefattar förfarandet också ett fysiskt angrepp på rörledningarna. Gärningen kan därför även vara att bedöma som skadegörelse eller åverkan. Det finns även andra sätt att olovligen ta värmeenergi ur rörledningar för distribution av fjärrvärme. Ett exempel på ett mer speciellt tillvägagångssätt är när markvärmepumpar används och placeras i nära anslutning till rörledningar för distribution av fjärrvärme. Värmen från rörledningarna blir värme¬pumpens värmekälla. Förfarandet innebär att temperaturen sänks i det hetvatten som distribueras i rörledningarna. Åtgärden innebär därför en olovlig åtkomst av den värmeenergi som distribueras i rörledningarna. När detta sker genom t.ex. åtgärder i en rörgrav kan förfarandet enligt nuvarande ordning straffas som olovligt brukande av rörledningarna i fjärrvärmeverksamheten.
Olovligt bortförande av värmeenergi
I lokaler och bostäder finns ofta behov av kyla för ett bra inomhusklimat. En vanligt förekommande metod för kylning är fjärrkyla. Fjärrkyla innebär att en byggnad kyls med hjälp av ett köldmedium som distribueras till byggnaden i rörledningar. Kylan i ledningarna förs över till det lokala kylsystemet i byggnaden. Med fjärrkyla leds således värmeenergi ur en byggnad till rörledningar som distribuerar köldmediet. Det köldmedium som används är oftast kallt vatten. Det vatten som distribueras till kunden har en lägre temperatur än det vatten som återförs efter att ha använts för att tillgodose kundens behov av kyla. Det använda vattnet förs tillbaka i en returledning till en anläggning där det på nytt kyls ner. I likhet med som gäller i fråga om en byggnad som är ansluten till en fjärrvärmeverksamhet installeras en värmeenergimätare i en byggnad som kyls med fjärrkyla. Värmeenergimätaren mäter skillnaden i temperaturen hos det vatten som distribueras till byggnaden och det vatten som returneras från byggnaden. Genom att multiplicera temperaturskillnaden med mängden distribuerat vatten kan man beräkna den mängd värmeenergi som förs bort från byggnaden till rörledningarna som distribuerar köldmediet som används för fjärrkylan. Det förekommer att personer vill leda bort värmeenergi utan att betala för nedkylningen. I likhet med vad som beskrivits i föregående avsnitt om olovlig åtkomst av värmeenergi, kan värmeenergi olovligen ledas till rörledningar för fjärrkyla genom manipulation av värmeenergimätaren. En sådan manipulation kan innefatta ett ingrepp i mätaren. I fråga om fjärrkyla är syftet med manipulationen att påverka mätarens förmåga att mäta mängden bortförd värmeenergi. Ett annat sätt att manipulera mätningen av mängden bortförd värmeenergi är att göra en förbikoppling av mätaren. En sådan förbikoppling medför att köldmediet förs förbi mätaren utan att mätaren registrerar den mängd värmeenergi som förs bort. I likhet med vad som beskrivits i föregående avsnitt kan en manipulation av värmeenergimätaren vara att anse som skadegörelse eller åverkan. Att använda fjärrkyleföretagets utrustning för att leda bort värmeenergi i strid med avtalet om fjärrkyla kan även innebära ett olovligt brukande av den utrustning som företaget installerat hos fjärrkylekunden. En manipulation av mätaren innebär att kunden blir av med en större mängd värmeenergi än vad kunden betalar för till det företag som distribuerar fjärrkylan. En fjärrkylekund som manipulerar mätningen av den mängd värmeenergi som förs till ledningarna för fjärrkyla kan därför, i likhet med en fjärrvärmekund som agerar på motsvarande sätt, anses göra sig skyldig till bedrägeri.
Olovlig kraftavledning
Enligt 8 kap. 10 § brottsbalken straffbeläggs avledande av elektrisk ström. Brottet rubriceras som olovlig kraftavledning. Straffbestämmelsen omfattar bl.a. en gärning som innebär att någon låter elektrisk ström passera genom en ledning utan att registreras av en elmätare. För att någon ska dömas till ansvar för olovlig kraftavledning krävs inte att skada uppkommit eller att det funnits uppsåt att orsaka skada. Straff- 62
bestämmelsen omfattar alla brott som innebär ett avledande av elektrisk ström från elektriska anläggningar.
Skälen för regeringens förslag
Att olovligen leda värmeenergi ur rörledningar för fjärrvärme eller till rörledningar för fjärrkyla innebär att någon tillgodogör sig värme respektive kyla utan att betala till fjärrvärmeföretaget respektive fjärrkyleföretaget. Även kundkollektivet drabbas av sådana förfaranden. Det är kunderna som i slutändan får stå för kostnaden för den värmeenergi som olovligen tas från en fjärrvärmeverksamhet och för den kyla som någon olovligen tillgodogör sig. Att olovligen ta värmeenergi ur rörledningar för distribution av fjärrvärme bör därför vara straffbart. Detsamma bör gälla ifråga om förfaranden som innebär att någon olovligen leder värmeenergi till rörledningar för distribution av fjärrkyla. Att olovligen avleda värmeenergi ur rörledningar för fjärrvärme eller till rörledningar för fjärrkyla kan medföra ansvar för brott enligt gällande rätt. Om ett sådant förfarande är straffbart eller inte är dock beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Det är också oklart i fråga om vilket brott som en gärningsman kan dömas till ansvar för. Osäkerhet gäller således i fråga om ett olovligt avledande av värmeenergi kan medföra ansvar för brott och, om så är fallet, vilket brott som en gärningsman kan dömas för. Detta är inte tillfredsställande. Frågan om en gärning är straffbar bör inte vara beroende av hur gärningsmannen gått tillväga i det enskilda fallet. Rubriceringen av en gärning har också stor betydelse för gärningsmannen eftersom straffskalorna för de tänkbara brotten skiljer sig åt. Om någon fälls till ansvar för bedrägeri ska straffet bestämmas till fängelse i högst två år. Om gärningsmannen istället döms för olovligt brukande kan däremot straffet stanna vid böter. Det är olyckligt att olovligt avledande av värmeenergi ur ledningar för fjärrvärme och olovligt avledande av värmeenergi till ledningar för fjärrkyla medför olika straff beroende av hur gärningsmannen gått tillväga i det enskilda fallet. Det bör därför införas en samlad straffrättslig reglering av förfaranden som innebär att någon olovligen tar värmeenergi ur ett rörledningssystem som används för distribution av värme eller olovligen tillgodogör sig kyla ur ett rörledningssystem för kylning. Det straffbara området bör inte bara avse olovlig åtkomst av värmeenergi ur fjärrvärmeledningar eller olovligt bortförande av värmeenergi till ledningar för fjärrkyla. Det bör vara straffbart att olovligen leda värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning oberoende av om det är fråga om ett fjärrvärmesystem eller inte. På motsvarande sätt bör det vara straffbart att olovligen leda värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning, oberoende av om systemet ingår i en fjärrkyleverksamhet. En straffbestämmelse bör omfatta alla typer av förfaranden som innebär att någon olovligen avleder värmeenergi från ett rörledningssystem för uppvärmning, eller olovligen leder värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning. Brottet bör rubriceras som olovlig avledning av värmeenergi. Straffvärdet för olovlig kraftavledning överensstämmer med straffvärdet för olovligt brukande, såväl vid normalgraden som vid den
kvalificerade grova graden av brottet. Det saknas skäl till varför straffet för olovlig avledning av värmeenergi ska bestämmas annorlunda än straffet för olovlig kraftavledning. Tvärtom är de båda gärningarna likvärdiga sett till straffvärdet. Straffvärdet för ett brott av normalgraden bör därför överensstämma med straffvärdet för olovlig kraftavledning. Olovlig avledning av värmeenergi kan göras systematiskt och avse stora värden. Det bör därför finnas en grov form av brottet som i svårighetshänseende bör jämställas med grov olovlig kraftavledning. Den grova formen av olovlig avledning av värmeenergi bör avse brottslighet som utförts systematiskt eller avsett betydande värden eller gärningar där gärningsmannen visat mycket stor förslagenhet. Straffskalan för grovt brott bör vara fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Det finns fall av olovlig avledning av värmeenergi som är av lindrig karaktär. Ett exempel på en gärning av ringa karaktär är när en villaägare torkar tvätt på den del av en fjärrvärmeledning som är belägen före den punkt där värmeenergimätaren sitter. Detta innebär att den värmeenergi som leds från ledningarna för att torka tvätten inte registreras av mätaren. Sådana ringa fall av olovlig avledning av värmeenergi bör inte medföra ansvar. Enligt gällande rätt är olovlig kraftavledning kriminaliserat på försöksoch förberedelsestadiet. Även i fråga om olovlig avledning av värmeenergi bör ett straffansvar inträda trots att brottet inte fullbordats. Olovlig avledning av värmeenergi bör således medföra straffansvar redan på försöks- och förberedelsestadiet.
7 Konsekvenser
7.1 Konsekvenser för näringslivet
Förslaget till fjärrvärmelag
Antalet fjärrvärmeföretag som själva producerar den värmeenergi som används i fjärrvärmeverksamheten är ca 220. Av dessa är flertalet att anse som mindre företag. Därutöver finns det ett mindre antal mindre fjärrvärmeföretag som inte själva producerar den värmeenergi som distribueras i rörledningarna. En fjärrvärmelag innebär nya skyldigheter för fjärrvärmeföretagen. De nya skyldigheterna syftar till att balansera den starka ställning som fjärrvärmeföretag har i förhållande till sina kunder till följd av att distribution av värme i rörledningar är ett naturligt monopol. Uppgifter om drift- och affärsförhållanden ska enligt huvudregeln redovisas för varje fjärrvärmesystem. I fråga om de fjärrvärmeföretag som har flera fjärrvärmesystem gäller dock att uppgifterna kan lämnas samlat för de system som tillämpar en enhetlig prissättning. Det kan antas att fjärrvärmeföretagen redan har rutiner för att ta fram uppgifter om drift- och affärsförhållanden eftersom sådana uppgifter ligger till grund för fjärrvärmeföretagens prissättning. Fjärrvärmeföretagen om-
fattas redan i dag av krav på ekonomisk särredovisning. För att underlätta för företagen har tillsynsmyndigheten utvecklat ett webbaserat inrapporteringssystem. Detta system bör även kunna användas för att göra det enklare för fjärrvärmeföretagen att redovisa uppgifter om driftoch affärsförhållanden. Den personal som sköter gällande krav på ekonomisk särredovisning bör även kunna hantera den utökade skyldigheten att lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden. Arbetsuppgiften bör inte kräva någon utbildningsinsats ute på företagen. Sammantaget innebär detta att fjärrvärmeföretagens kostnader för redovisning av drift- och affärsförhållanden begränsas. Syftet med en redovisning av drift- och affärsförhållanden är att förbättra genomsynen av fjärrvärmeverksamheten. De ökade kostnader som förslagen innebär för fjärrvärmeföretagen balanseras således av kostnadsbesparingar för fjärrvärmekunderna och ett ökat förtroende för fjärrvärme som uppvärmningsform. Fjärrvärmebranschen menar att fjärrvärmeföretagen i stor utsträckning förhandlar med sina kunder redan idag. En lagstadgad skyldighet för fjärrvärmeföretag att förhandla med fjärrvärmekunder om pris, kapaciteten hos anslutningar och ensidiga ändringar av avtalsvillkor till nackdel för den fjärrvärmekund, bedöms trots detta medföra ökade kostnader för fjärrvärmeföretagen. Detta gäller särskilt de företag som har en stor andel småhusägare som kunder. Hur omfattande denna ökning blir är dock något som företagen kan påverka genom bl.a. en mer kundorienterad verksamhet. Formerna för medling genom en neutral tredje part kan underlätta för de mindre fjärrvärmeföretagen som ofta saknar kunskap och resurser att kommunicera i avtalsfrågor med kunderna. Fjärrvärmeföretag drabbas också av ökade kostnader för att uppfylla skyldigheten att förhandla med någon som vill få tillträde till rörledningarna i en fjärrvärmeverksamhet. De ökade kostnaderna för fjärrvärmeföretagen måste dock anses vägas upp av vinster för samhället som helhet. Föreskrifter om ett administrativt förfarande som ska föregå en avstängning av fjärrvärme syftar till att ge konsumenter en möjlighet att vidta rättelse och skydda dem från de omfattande konsekvenser som en avstängning kan få. Den administrativa hanteringen bedöms inte heller bli alltför betungande för små företag med ett litet antal kunder. Uppkomna kostnader kan återkrävas från kunderna. Ett ersättningsansvar för fjärrvärmeföretag vid avbrott i distributionen av fjärrvärme är ett incitament för fjärrvärmeföretagen att upprätthålla en hög distributionssäkerhet för fjärrvärme. Om ett fjärrvärmeföretag underhåller de rörledningar som används för distributionen av fjärrvärme behöver ett ersättningsansvar vid avbrott inte innebära några kostnader för företaget. I den utsträckning fjärrvärmeföretag drabbas av kostnader till följd av ersättningsansvaret vägs det upp av den nytta fjärrvärmekunder har av en säkerhet i distributionen av fjärrvärme.
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Förslaget innebär ett ökat skydd för fjärrvärmeföretag och fjärrkyleföretag mot förfaranden som innebär ett olovligt avledande av värmeenergi.
7.2 Konsekvenser för myndigheter
Förslaget till fjärrvärmelag
Regeringen avser att göra Energimarknadsinspektionen till en egen myndighet per den 1 januari 2008. Energimarknadsinspektionen har tidigare varit en del av Statens energimyndighet. Enligt nuvarande ordning utövar Energimarknadsinspektionen tillsyn över att fjärrvärmeföretag lämnar ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamheten. I Energimarknadsinspektionens uppdrag ingår även att verka för en förbättring av el-, gas- och fjärrvärmemarknadernas funktion och effektivitet. Myndigheten ska också följa och analysera utvecklingen på eloch gasmarknaden samt fjärrvärmemarknaderna. Energimarknadsinspektionen ska vara tillsynsmyndighet enligt fjärrvärmelagen. I förhållande till gällande ordning innebär fjärrvärmelagen att Energimarknadsinspektionens tillsynsverksamhet vidgas. De tillkommande uppgifterna kan samordnas med Energimarknadsinspektionens nuvarande uppgifter. Tillsynen över fjärrvärmeföretagen kan dock antas bli en betydande uppgift för Energimarknadsinspektionen och kommer att innebära ökade kostnader för myndigheten. Vidare ska Energimarknadsinspektionen bygga upp en databas för att bearbeta och analysera de uppgifter om drift- och affärsförhållanden som fjärrvärmeföretagen lämnar in till myndigheten. Sammantaget innebär förslaget att Energimarknadsinspektionen behöver få ökade resurser vilket regeringen har föreslagit i budgetpropositionen för 2008. Förslaget innebär vidare en ny uppgift för Statens energimyndighet. Vid myndigheten ska det skapas en fjärrvärmenämnd för medling i fråga om villkor för fjärrvärme och i fråga om tillträde till rörledningar som används i en fjärrvärmeverksamhet. Den tillkommande uppgiften innebär ökade kostnader för myndigheten. Avgiften för att ansöka om medling ska bidra till att finansiera medlingsverksamheten. Statens energimyndighet föreslås få disponera de medel som betalas i ansökningsavgifter. Det tillkommande resursbehovet hos Statens energimyndighet finansieras inom befintliga ramar.
Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
Det främsta syftet med en kriminalisering av olovlig avledning av värmeenergi är att undvika att sådana handlingar genomförs i framtiden. Den nya straffbestämmelsen kan inte antas medföra någon större ökning av åklagarmyndigheternas arbete. Inte heller kan den antas medföra någon ökning av antalet brottmål hos de allmänna domstolarna.
8 Författningskommentar
8.1 Förslaget till fjärrvärmelag
I lagen samordnas gällande bestämmelser om fjärrvärmeverksamhet i ellagen (1997:857) med de nya bestämmelserna om fjärrvärmeverksamhet. Den nya lagen innebär därför en sammanhållen reglering av fjärrvärmeverksamhet.
Inledande bestämmelser
1 § Paragrafen motsvarar delvis 1 och 5 §§ i utredningens lagförslag. Paragrafen innehåller definitioner av termer som används i lagen. Definitionen av fjärrvärmeverksamhet har sin motsvarighet i nuvarande 1 kap. 4 a § första stycket ellagen (1997:857). Ändringen är språklig och innebär ingen ändring i sak. Vad som avses med fjärrvärmeverksamhet behandlas i avsnitt 5.1. Innebörden av termen förklaras närmare i prop. 2004/05:62, sid. 262 f. I paragrafen anges vidare vad som avses med fjärrvärmeföretag och fjärrvärmekund . Definitionen av en konsument motsvarar definitionen av denna term i den konsumenträttsliga lagstiftningen, t.ex. konsumentköplagen (1990:932), konsumenttjänstlagen (1985:716) och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Förarbetena till lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden innehåller en närmare redogörelse för konsumentbegreppet (prop. 1994/95:17 s. 29 f.). Definitionen innebär att en konsument på fjärrvärmeområdet i praktiken är en småhusägare. Definitionen medger alltså inte att hyresvärdar och bostadsrättsföreningar betraktas och behandlas som konsumenter oavsett hur små dessa verksamheter är. Vid en tillämpning av lagen anses inte heller fysiska personer som inte har en avtalsrelation med ett fjärrvärmeföretag som konsumenter, t.ex. en hyresgäst eller en medlem i en bostadsrättsförening. Om en fysisk person även använder fjärrvärme för uppvärmning i en näringsverksamhet är den huvudsakliga användningen avgörande för om personen ska vara att anse som en konsument. Definitionen av ett avtal om fjärrvärme säger att ett sådant avtal omfattar allt som gäller användning av fjärrvärme för uppvärmning. Ett avtal om fjärrvärme innefattar oftast både distribution av värmebäraren och försäljning av den distribuerade värmen. Ett avtal om fjärrvärme kan även innefatta olika tjänster. Exempel på sådana tjänster är underhåll av den anläggning som fjärrvärmeföretaget ibland installerar hos fjärrvärmekunden.
2 § Paragrafen motsvarar delvis 2 § i utredningens lagförslag. Paragrafen har delvis sin motsvarighet i nuvarande 1 kap. 4 a § andra stycket ellagen (1997:857). Av den bestämmelsen följer att produktion av värmebäraren ingår i fjärrvärmeverksamheten, om fjärrvärmeföretaget bedriver produktionen. Paragrafen innebär vidare ett förtydligande av att
försäljning av den värme som distribueras i rörledningarna också ingår i fjärrvärmeverksamheten. Ett fjärrvärmeföretag säljer nästan alltid den värme som distribueras i rörledningarna. Fjärrvärmeföretagen svarar således oftast både för distributionen och försäljningen av värme. Det finns dock exempel på fjärrvärmeföretag som bara står för distribution av värme. I dessa fall är det ett annat företag som säljer värmen till kunderna. Om fjärrvärmeföretag i framtiden i större utsträckning ger andra aktörer tillträde till rörledningarna för leverans av värme kan det bli mer vanligt förekommande att fjärrvärmeföretaget bara svarar för distributionen och att fjärrvärmekunden köper värmen av någon annan. Den som bara säljer värme till kunderna och således inte står för distributionen av värmen, bedriver inte fjärrvärmeverksamhet.
3 § Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens lagförslag. I paragrafen anges att vad som föreskrivs i fråga om fjärrvärmeföretag ska gälla även fysiska personer som bedriver fjärrvärmeverksamhet.
4 § Paragrafen motsvarar 20 § andra stycket i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och avser avtal om fjärrvärme mellan ett fjärrvärmeföretag och en konsument. Ett fjärrvärmeföretag och en konsument råder över förhållandet dem emellan. I paragrafen föreskrivs dock att denna avtalsfrihet inte är total. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för en konsument är utan verkan mot denne. Vid bedömningen ska en jämförelse göras endast mellan det enskilda avtalsvillkoret och den lagbestämmelse som reglerar frågan. Det är således inte fråga om att göra en helhetsbedömning av ett avtal som i vissa avseenden ger konsumenten en sämre och i andra avseenden en förmånligare ställning än vad som följer av lagen. Innebörden av paragrafen är att de olika förmåner och möjligheter som lagen ger konsumenten inte kan inskränkas genom avtal. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.2.
Prisinformation
5 § Paragrafen motsvarar 19 § i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 5.3. Den innebär att det införs en informationsskyldighet för fjärrvärmeföretag i fråga om priset för fjärrvärme. Fjärrvärmeföretag har ofta s.k. normalprislistor och bestämmelsen innebär att dessa listor ska göras enkelt tillgängliga för både fjärrvärmekunder och allmänhet. Ofta gäller olika normalprislistor för olika kategorier av fjärrvärmekunder. Av lagtexten följer att om skilda priser gäller för olika kategorier av fjärrvärmekunder omfattar fjärrvärmeföretagets informationsskyldighet även uppgifter om grunderna för indelningen av fjärrvärmekunder i olika kategorier. Utöver priset för den fjärrvärme som distribueras till en fjärrvärmekund, behöver kunden vanligtvis även betala en engångssumma vid en anslutning till en fjärrvärmeverksamhet. Av paragrafen följer att skyldigheten att offent-
liggöra priset för fjärrvärme även innebär en skyldighet att publicera uppgifter om priser för anslutning till en fjärrvärmeverksamhet. Som anges i kommentaren till 6 § har priset för en anslutning ofta betydelse för priset för fjärrvärme under avtalets löptid. Enligt vad som anges i 48 § 1 meddelar regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, närmare föreskrifter om hur uppgifterna ska hållas tillängliga för kunder och allmänhet.
Avtalet om fjärrvärme
Uppgifter i ett avtal om fjärrvärme
6 § Paragrafen motsvarar 16 § i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 5.4.1. Ändamålet med bestämmelsen är att säkerställa att ett avtal ger fjärrvärmekunden information om de viktigaste villkoren i kundens avtal med fjärrvärmeföretaget. Lagtextens krav på vilka uppgifter som ska finnas med i ett avtal avser grundläggande information om innehållet i ett avtal om fjärrvärme. I fråga om den närmare innebörden av paragrafen kommenteras här endast bestämmelsen i andra punkten. I övrigt hänvisas till vad som anförs i allmänmotiveringen. I fråga om bestämmelsen i andra punkten anges i avsnitt 5.4.1 att det finns olika priskonstruktioner för fjärrvärme. Under ett avtals löptid består priset för fjärrvärme ofta av en energiavgift som motsvarar ett visst pris per MWh för den värme som distribueras till kunden. Energiavgiften kombineras ibland med en flödesavgift som baseras på den mängd vatten som passerar fjärrvärmekundens värmeväxlare. Oftast består priset för fjärrvärme även av en fast s.k. effektavgift som är beroende av effekten hos fjärrvärmekundens abonnemang. Det förekommer också att kunder får betala en fast årlig avgift för mätning och debitering av den värme som distribuerats. Härutöver kan en priskonstruktion för fjärrvärme innehålla ytterligare komponenter. Priset för fjärrvärme kan också kopplas till utvecklingen hos ett index. Bestämmelsen i andra punkten innebär att avtalet ska innehålla uppgifter om vad som har betydelse för priset för fjärrvärme. Olika komponenter i en priskonstruktion ska alltså redovisas. Av redovisningen ska framgå vilken betydelse varje sådan komponent har för priset på fjärrvärme. Det är vanligt förekommande att en fjärrvärmekund betalar en s.k. anslutningsavgift vid anslutningen till fjärrvärmeverksamheten. Ofta kan fjärrvärmekunden välja mellan olika alternativ i fråga om hur stor anslutningsavgiften ska vara. En hög anslutningsavgift medför att kunden betalar ett lägre pris för fjärrvärmen under avtalets löptid. Bestämmelsen i andra punkten innebär att avtalet ska innehålla uppgift om hur priset för fjärrvärme fördelar sig mellan det pris som kunden betalar som en fast engångsavgift för anslutningen och det pris som kunden sedan betalar för fjärrvärmen under avtalets löptid. Ett avtal om fjärrvärme kan innebära att fjärrvärmekunden ska betala en s.k. serviceavgift för att fjärrvärmeföretaget tar hand om underhållet av de installationer som krävs för uppvärmning genom fjärrvärme, t.ex. en fjärrvärmecentral. En sådan avgift
är att anse som en del av priset för fjärrvärme och bestämmelsen i andra punkten innebär att avtalet ska innehålla en uppgift om att en sådan avgift ingår i priset. Paragrafen påverkar inte giltigheten av ett avtal om fjärrvärme. Ett avtal om fjärrvärme gäller även om det inte är skriftligt. På samma sätt gäller ett avtalsvillkor även om det inte finns med i ett skriftligt avtal.
Ändring av avtalsvillkor för fjärrvärme
7–9 §§ Paragraferna motsvarar 17 § i utredningens lagförslag. Paragraferna är nya och avser förhållandet mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund. I 7 § första stycket föreskrivs att ett fjärrvärmeföretag som gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för en fjärrvärmekund måste underrätta kunden om ändringen minst två månader före ändringen ska börja att tillämpas. Av lagtexten framgår att en förutsättning för att ett fjärrvärmeföretag ska kunna göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren är att avtalet om fjärrvärme ger fjärrvärmeföretaget en sådan rätt. Av andra stycket följer att underrättelsen om ändringen av avtalsvillkoren ska ange skälen till ändringen och upplysa kunden om rätten att säga upp avtalet enligt vad som anges i 8 §. Om en ändring av ett avtalsvillkor är till nackdel för en fjärrvärmekund får avgöras efter en bedömning av ändringens betydelse för den enskilde fjärrvärmekunden. Om ett fjärrvärmeföretag t.ex. gör en ändring av den priskonstruktion som gäller enligt avtalet om fjärrvärme, d.v.s. sättet att bestämma priset för fjärrvärme, kan företaget behöva göra en analys av vilken betydelse ändringen har för det pris som en enskild fjärrvärmekund ska betala för fjärrvärmen. Av 18 § 1 följer att ändringen av avtalsvillkoren får börja att tillämpas tidigast två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen. Om ett fjärrvärmeföretag underlåter att underrätta en fjärrvärmekund om en ändring av avtalsvillkoren enligt vad som föreskrivs i 7 § innebär det därför att ändringen inte kan göras gällande mot kunden. Enligt 10 § 3 kan kunden begära förhandling med fjärrvärmeföretaget om ändringen av avtalsvillkoren inom tre veckor från det att kunden underrättades om ändringen. Om ett fjärrvärmeföretag vill göra en ändring av avtalsvillkoren som inte medför några kostnader eller olägenheter för fjärrvärmekunden behöver fjärrvärmeföretaget inte underrätta kunden enligt vad som anges i 7 §. Av 8 § första stycket följer att en fjärrvärmekund kan undvika att bli bunden av en ändring av avtalsvillkoren genom att säga upp avtalet om fjärrvärme att upphöra tre månader från uppsägningen. Av andra stycket framgår dock att fjärrvärmekunden måste säga upp avtalet innan de ändrade avtalsvillkoren ska börja tillämpas. I 18 § anges när en ändring av avtalsvillkoren tidigast får börja att tillämpas. Bestämmelserna i 8 § andra stycket och 18 § första punkten innebär därför att avtalet måste sägas upp inom två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen av avtalsvillkoren. Bestämmelsen i 18 § andra punkten innebär dock att fristen för att säga upp avtalet förlängs om kunden begär
en förhandling om ändringen. Av 18 § tredje punkten följer att detsamma gäller om en ansökan om medling i frågan har bifallits. Ändringen av avtalsvillkoren får då börja att tillämpas först när medlingen har avslutats. Kunden har alltså i ett sådant fall möjlighet att säga upp avtalet fram till dess att medlingen avslutats. Om en ansökan om medling i stället avvisas eller lämnas utan bifall följer av 8 § andra stycket och 18 § andra stycket att kunden måste säga upp avtalet inom tre veckor från beslutet. Om en fjärrvärmekund säger upp avtalet enligt 8 § följer av 19 § att fjärrvärmeföretaget inte får börja att tillämpa de ändrade avtalsvillkoren under uppsägningstiden. Det finns inget krav på att fjärrvärmekunden ska säga upp avtalet skriftligt. Rätten att säga upp avtalet vid en ensidig ändring av avtalsvillkoren gäller även om avtalet om fjärrvärme har träffats för viss tid. Om en fjärrvärmekund säger upp ett avtal om fjärrvärme för att fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, anges i 9 § första stycket att uppsägningen inte får medföra någon kostnad för fjärrvärmekunden. Bestämmelsen innebär således ett förbud för ett fjärrvärmeföretag att orsaka en kund kostnader med anledning av en uppsägning av avtalet. Ett fjärrvärmeföretag ska t.ex. inte kunna kräva kunden på ersättning för administrativa kostnader. Inte heller ska ett fjärrvärmeföretag kunna ta ut någon uppsägningsavgift eller liknande straffavgift för att fjärrvärmekunden säger upp ett tidsbegränsat avtal att upphöra i förtid. Enligt hänvisningen i andra stycket till 8 § andra stycket gäller detta dock bara om fjärrvärmekunden sagt upp avtalet innan de ändrade avtalsvillkoren ska börja tillämpas. Paragraferna behandlas i avsnitt 5.4.3. Enligt vad som anges i 48 § 2 meddelas närmare föreskrifter om hur en fjärrvärmekund ska underrättas om en ändring av avtalsvillkoren.
Förhandling om villkor för fjärrvärme
10–12 §§ 10 § motsvarar 18 § i utredningens lagförslag medan 11 och 12 §§ inte har någon motsvarighet i utredningens lagförslag. Bestämmelserna är nya och behandlas i avsnitt 5.4.4. I 10 § anges vilka avtalsvillkor som ett fjärrvärmeföretag är skyldigt att förhandla om med en fjärrvärmekund. Av 11 § framgår närmare vad som avses med ett fjärrvärmeföretags förhandlingsskyldighet. I första punkten anges att ett fjärrvärmeföretag vid en förhandling ska ange skälen för det avtalsvillkor som förhandlingen gäller. Den del av förhandlingsskyldigheten som anges i andra punkten motiveras av att fjärrvärmekunder ofta saknar kunskap om de förhållanden som har betydelse för innehållet i ett avtal om fjärrvärme. Till detta kommer att det ofta är fjärrvärmeföretaget som bestämt avtalsvillkoren för fjärrvärme. En förhandling kan överbrygga kunskapsklyftan mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden. Syftet med andra punkten är att fjärrvärmekunden ska ha ett tillräckligt underlag för att ta ställning till om avtalsvillkoret är skäligt eller inte. I lagtexten anges därför att fjärrvärmeföretaget ska ge fjärrvärmekunden tillräcklig
information för att bedöma skäligheten av avtalsvillkoret. I tredje punkten anges att fjärrvärmeföretaget ska försöka komma överens med kunden om avtalsvillkoret. Med detta avses att fjärrvärmeföretaget ska ta del av fjärrvärmekundens argument för sin inställning. Fjärrvärmeföretaget ska svara på fjärrvärmekundens argument med målsättningen att komma överens med fjärrvärmekunden om avtalsvillkoret. Den närmare innebörden av förhandlingsskyldigheten får tillsynsmyndigheten utveckla genom tillsynen över att fjärrvärmeföretagen uppfyller denna skyldighet. Enligt 12 § ska fjärrvärmeföretaget underrätta fjärrvärmekunden när en förhandling är avslutad. I en sådan underrättelse ska fjärrvärmeföretaget motivera de avtalsvillkor som företaget erbjuder kunden. Om en förhandling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund gäller en ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, följer av 18 § 2 att det ändrade avtalsvillkoret får börja tillämpas tidigast när fjärrvärmeföretaget uppfyllt förhandlingsskyldigheten enligt 11 § och det gått tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättat fjärrvärmekunden enligt 12 § om att förhandlingen avslutats. Enligt vad som anges i 48 § 2 meddelas närmare föreskrifter om hur en fjärrvärmekund ska underrättas om att förhandlingen är avslutad.
13–16 §§ 13 § motsvarar 32 § i utredningens lagförslag. Däremot har 14–16 §§ inte någon motsvarighet i utredningens lagförslag. Bestämmelserna är nya och behandlas i avsnitt 5.4.5. Om ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund inte kan komma överens om avtalsvillkor för fjärrvärme genom att förhandla på egen hand följer av 13 § att någon av dem kan ansöka om medling. Det räcker således att en av parterna ansöker om medling. Ett medlingsförfarande är dock frivilligt. Det finns ingen möjlighet att tvinga ett fjärrvärmeföretag att medverka vid ett medlingsförfarande. Om en medling mellan ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund gäller en ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden, följer av 18 § 3 att det ändrade avtalsvillkoret får börja tillämpas tidigast när medlingen har avslutats. För att motverka att möjligheten till medling utnyttjas för att förhala tillämpningen av en ändring av avtalsvillkoren föreskrivs i 14 § att en ansökan om medling ska ges in inom tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget underrättade fjärrvärmekunden om att förhandlingen om avtalsvillkoret avslutats. Enligt vad som anförs i avsnitt 5.10.1 ska en ansökan om medling ges in till fjärrvärmenämnden vid Statens energimyndighet. Av 15 § framgår att den som ansöker om medling måste betala en ansökningsavgift. Enligt 17 § får en ansökan om medling avvisas om inte sökanden betalat ansökningsavgiften. I 16 § första stycket anges att den myndighet som medlar enligt fjärrvärmelagen även fattar beslut om medling. Enligt 48 § 7 utser regeringen den myndighet som medlar enligt fjärrvärmelagen. I 16 § andra stycket anges ett villkor för att en ansökan om medling ska bifallas. En ansökan ska endast bifallas om den myndighet som medlar enligt fjärrvärmelagen bedömer att en medling kan leda till en överenskommelse mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden. I annat fall ska en ansökan om medling lämnas utan bifall. 72
17 § Paragrafen har inte någon motsvarighet i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och anger på vilka grunder en ansökan om medling kan avvisas. Av första punkten följer att en ansökan om medling kan avvisas om sökanden inte betalat ansökningsavgift enligt 15 §. Enligt andra punkten kan en ansökan avvisas om den inte innehåller en tillräcklig redogörelse för de omständigheter som har betydelse för medlingsuppgiften. Innan en ansökan avvisas på denna grund måste dock sökanden först ha fått ett föreläggande att komplettera ansökan på visst sätt som myndigheten anger. I tredje punkten föreskrivs att en ansökan får avvisas om den getts in senare än den frist som anges i 14 §. Enligt 47 § andra stycket får ett beslut om att avvisa en ansökan om medling inte överklagas.
Tillämpning av en ändring av avtalsvillkoren
18 § Paragrafen motsvarar delvis 32 § tredje stycket i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och anger när ett fjärrvärmeföretag tidigast får börja att tillämpa en ändring av avtalsvillkoren som är till nackdel för en fjärrvärmekund. En förutsättning för att ett fjärrvärmeföretag ska kunna göra en ensidig ändring av avtalsvillkoren under ett avtals löptid är att avtalet om fjärrvärme ger fjärrvärmeföretaget en sådan rätt. I första stycket första punkten anges att en ändring av avtalsvillkoren får börja tillämpas tidigast två månader från det att fjärrvärmekunden underrättades om ändringen. Följden av att ett fjärrvärmeföretag inte underrättar fjärrvärmekunden om en ändring av avtalsvillkoren enligt vad som föreskrivs i 7 § blir således att ändringen inte kan göras gällande mot kunden. Av 10 § 3 följer att ett fjärrvärmeföretag är skyldigt att förhandla om en ändring av avtalsvillkoren som är till nackdel för fjärrvärmekunden, om en kund begär det. Om en kund har begärt förhandling om ändringen av avtalsvillkoren anges i andra punkten att ändringen får börja tillämpas tidigast när fjärrvärmeföretaget uppfyllt skyldigheten att förhandla enligt 11 § och det gått tre veckor från det att fjärrvärmeföretaget enligt 12 § underrättat fjärrvärmekunden om att förhandlingen avslutats. Om ett fjärrvärmeföretag och en fjärrvärmekund inte på egen hand kan komma överens om en ändring av ett avtalsvillkor följer av 13 § att fjärrvärmeföretaget eller fjärrvärmekunden kan ansöka om medling. Om någon av avtalsparterna har begärt medling och ansökan bifallits, följer av bestämmelsen i tredje punkten att de ändrade avtalsvillkoren får börja att tillämpas tidigast när medlingen mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden har avslutats. Om en ansökan om medling har avvisats eller lämnats utan bifall gäller enligt andra stycket i stället att en ändring av avtalsvillkoren får börja tillämpas tidigast tre veckor från beslutet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.4.6.
19 § Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 5.4.6. I paragrafen anges följden av att en fjärrvärmekund använder sig av rätten enligt 8 § att säga upp avtalet om fjärrvärme när fjärrvärmeföretaget gör en ensidig ändring av avtalsvillkoren till nackdel för fjärrvärmekunden. Av bestämmelsen följer att fjärrvärmeföretaget inte får börja att tillämpa en ändring av avtalsvillkoren under uppsägningstiden.
Avstängning av fjärrvärme till konsumenter
20 § Paragrafen motsvarar 21 § i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.5.1. I paragrafen anges förutsättningarna för att ett fjärrvärmeföretag ska få stänga av fjärrvärmen för en konsument. Den avser emellertid inte avstängning till följd av att en konsument inte betalat enligt avtalet. Sådana fall regleras i 21 §. Paragrafen har utformats med 11 kap. 3 § ellagen (1997:857) och 8 kap. 3 § (2005:403) naturgaslagen som förebild. Enligt första stycket är en första förutsättning för att fjärrvärme ska få stängas av att konsumenten inte uppfyllt sina skyldigheter enligt avtalet om fjärrvärme. En konsument kan bryta mot avtalet på olika sätt. Konsumenten kan t.ex. ha gjort skadegörelse på utrustning som tillhör fjärrvärmeföretaget. För att en konsuments försummelse av skyldigheterna enligt avtalet ska medföra att fjärrvärmen stängs av krävs att försummelsen är ett väsentligt avtalsbrott. Bedömningen av vad som är att betrakta som ett väsentligt avtalsbrott ska enligt allmänna avtalsrättsliga principer göras utifrån avtalsbrottets betydelse för fjärrvärmeföretaget. För att fjärrvärmen ska få stängas av räcker det emellertid inte med att en konsument försummat sina skyldigheter enligt avtalet och försummelsen är ett väsentligt avtalsbrott. I andra stycket anges vilka ytterligare förutsättningar som ska vara uppfyllda för att fjärrvärme till en konsument ska få stängas av. Av första punkten följer att konsumenten skriftligen ska uppmanas att inom skälig tid uppfylla sina skyldigheter enligt avtalet. I uppmaningen om rättelse ska anges en tidsfrist inom vilken rättelse ska ske. Vad som ska anses vara skälig tid för rättelse får bedömas i det enskilda fallet. Enligt andra punkten ska konsumenten erinras om att fjärrvärmen stängs av om uppmaningen inte följs. Detta innebär alltså att konsumenten ska uppfylla sin skyldighet enligt avtalet inom den tid som anges i uppmaningen. I tredje punkten anges att avtalsbrottet ska gälla något annat än att konsumenten inte betalat enligt avtalet. Avstängning av fjärrvärme till följd av att en konsument inte betalat enligt avtalet regleras i 21 §. Av tredje stycket första meningen följer att distributionen inte får stängas av om omständigheterna ger anledning att befara att en avstängning kan medföra en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Bestämmelsen tar sikte på vissa akuta situationer som kan uppkomma som en följd av en avstängning. En avstängning kan medföra personskada om det t.ex. vid tidpunkten för avstängningen är mycket
kallt utomhus, om det är fråga om ett bostadshus som är ensligt beläget och fjärrvärmekunden är en äldre person. Bestämmelsen kan även innebära hinder för avstängning om fjärrvärmeföretaget får reda på att konsumenten eller någon i samma hushåll lider av en allvarlig sjukdom och hälsotillståndet snabbt kan försämras vid en avstängning av värmen. I fråga om omfattande sakskada avses värdemässigt stora skador, t.ex. på en byggnad. Fjärrvärmen bör därför inte stängas av om det finns risk för att vattenledningssystemet i en byggnad fryser sönder vid en avstängning. Bestämmelsen i tredje stycket andra meningen avser fall när konsumentens handlande varit otillbörligt. Då gäller att fjärrvärme får stängas av även om det innebär risk för en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. När en konsuments handlande är att anse som otillbörligt får överlämnas till tillämpningen. En konsument som uppsåtligen eller genom grov försummelse förstört fjärrvärmeföretagets utrustning bör dock anses handlat otillbörligt. I ett sådant fall får fjärrvärmeföretaget stänga av fjärrvärmen även om det medför risk för en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Om ett fjärrvärmeföretag stänger av fjärrvärmen trots att de villkor som anges i paragrafen inte är uppfyllda har konsumenten rätt till ersättning för skada enligt 23 §. Som framgår av 48 § 3 avser regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om hur meddelanden enligt paragrafen ska utformas och på vilket sätt konsumenten ska få del av dem.
21 § Paragrafen motsvarar 22 § i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.5.1. I bestämmelsen anges förutsättningarna för att ett fjärrvärmeföretag ska få stänga av fjärrvärmen till en konsument som inte betalat enligt avtalet om fjärrvärme. Paragrafen har utformats med 11 kap. 3 och 4 §§ ellagen (1997:857) och 8 kap. 3 och 4 §§ naturgaslagen (2005:403) som förebild. Av första stycket första punkten framgår att fjärrvärmen bara får stängas av om konsumentens bristande betalning är ett väsentligt avtalsbrott. Vid denna bedömning är skuldens storlek och antalet betalningsförsummelser av betydelse. Något enstaka dröjsmål med betalning av mindre belopp bör inte anses vara ett väsentligt avtalsbrott. Som anges i kommentaren till 20 § ska bedömningen av vad som är att betrakta som ett väsentligt avtalsbrott enligt allmänna avtalsrättsliga principer göras utifrån avtalsbrottets betydelse för fjärrvärmeföretaget. Av andra punkten följer att fjärrvärmen inte får stängas av om konsumenten har gjort en rättsligt hållbar invändning mot fjärrvärmeföretagets anspråk på betalning. Bristande betalning kan således bara medföra avstängning av fjärrvärmen om fjärrvärmeföretagets fordran är ostridig. För att en fordran ska anses vara tvistig krävs att konsumenten muntligen eller skriftligen har framställt en rättsligt relevant invändning mot fjärrvärmeföretagets anspråk på betalning. Om fordringen endast delvis är tvistig kan den del av fordran som inte är tvistig ligga till grund för en avstängning. Detta förutsätter dock att en försummelse att betala den del av fordran som är ostridig är att anse som ett väsentligt avtalsbrott. 75
Enligt tredje punkten första ledet gäller vid betalningsförsummelse att fjärrvärmen bara får stängas av om konsumenten inte följt en skriftlig uppmaning att inom en angiven och skälig tid betala fjärrvärmeföretagets fordran. I fråga om betalning får den frist som anges i uppmaningen normalt inte understiga två veckor. Av tredje punkten andra ledet framgår att konsumenten efter utgången av den frist som anges i den skriftliga uppmaningen dessutom ska delges en skriftlig påminnelse att betala inom tre veckor från delgivningen. Konsumenten ska delges enligt delgivningslagen (1970:428). Enligt fjärde punkten ska påminnelsen om betalning innehålla en upplysning om att fjärrvärmen stängs av om betalning inte görs enligt påminnelsen. Av femte punkten följer att fjärrvärmen bara får stängas av om varken konsumenten eller någon annan har betalt enligt påminnelsen. I sjätte punkten föreskrivs att ett meddelande om innehållet i påminnelsen ska sändas till socialnämnden i den kommun där konsumenten bor. Socialnämnden kan sedan inom tre veckor från avsändandet meddela fjärrvärmeföretaget om nämnden betalar fjärrvärmeföretagets fordran. Om socialnämnden inom den angivna fristen meddelar fjärrvärmeföretaget att nämnden betalar fordran får fjärrvärmen inte stängas av. Av andra stycket första meningen följer att distributionen inte får stängas av om omständigheterna ger anledning att befara att en avstängning kan medföra en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada. I fråga om innebörden av denna bestämmelse hänvisas till kommentaren till motsvarande bestämmelse i 20 § tredje stycket. Av andra stycket andra meningen följer att fjärrvärmen får stängas av trots att det innebär risk för en inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada, om konsumentens handlande varit otillbörligt. En konsument kan anses ha handlat otillbörligt om konsumenten inte betalat enligt avtalet trots att denne känt till att en avstängning kan medföra omfattande sakskada. Frågan om när ett handlande är att anse som otillbörligt får överlämnas till tillämpningen. Om ett fjärrvärmeföretag stänger av fjärrvärmen trots att de villkor som anges i paragrafen inte är uppfyllda har konsumenten rätt till ersättning för skada enligt 23 §. Som framgår av 48 § 3 avser regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om hur meddelanden enligt paragrafen ska utformas och på vilket sätt konsumenten ska få del av dem.
22 § Paragrafen motsvarar 23 § i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny. Av paragrafen framgår att ett fjärrvärmeföretag har rätt till ersättning för kostnader som företaget haft till följd av de åtgärder som anges i 20 och 21 §§. En konsument är således skyldig att ersätta fjärrvärmeföretaget för sådana kostnader. Kostnader som avses är bl.a. kostnader för skriftliga uppmaningar och påminnelser, delgivning av påminnelser, meddelanden till socialnämnden samt själva avstängningsåtgärden. Som anges i bestämmelsen har fjärrvärmeföretaget inte rätt till ersättning i större utsträckning än vad som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.
Ersättningsansvar för fjärrvärmeföretag
23 § Paragrafen motsvarar 26 och 28 §§ i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.5.1. Enligt första stycket har en konsument rätt till ersättning av fjärrvärmeföretaget om fjärrvärmen stängs av utan att förutsättningarna för en sådan åtgärd enligt 20 eller 21 § är uppfyllda. Vid en avstängning har således konsumenten rätt till ersättning om t.ex. konsumentens försummelse av skyldigheterna enligt avtalet inte är väsentlig eller om konsumenten inte getts en möjlighet att inom en skälig tid uppfylla skyldigheterna enligt avtalet. I andra stycket anges att ett fjärrvärmeföretags ersättningsansvar är ett s.k. kontrollansvar. Detta innebär att huvudregeln är att konsumenten har rätt till ersättning för den skada hon eller han orsakas av en avstängning. För att fjärrvärmeföretaget ska slippa skadeståndsskyldighet ska fyra förutsättningar vara uppfyllda. Det är fjärrvärmeföretaget som ska visa att förutsättningarna är uppfyllda. För det första måste avstängningen eller avbrottet bero på omständigheter som är hinder för distributionen av fjärrvärme. Det är inte tillräckligt att distributionen försvåras eller blir mer kostsam än vad man kunnat räkna med. Det är dock inte nödvändigt att distributionen är absolut omöjlig. Det kan föreligga sådana extraordinärt betungande omständigheter att det enligt en objektiv bedömning rent faktiskt måste anses föreligga ett hinder för distributionen av fjärrvärme. Som en andra förutsättning för att undgå skadeståndsskyldighet krävs att avstängningen eller avbrottet beror på ett hinder som ligger utanför fjärrvärmeföretagets kontroll. Fjärrvärmeföretaget är skadeståndsskyldigt om orsaken till hindret kan hänföras till företagets kontrollsfär. Det är tillräckligt att hindret beror på omständigheter som i princip är inom fjärrvärmeföretagets kontroll. En bedömning måste göras av om fjärrvärmeföretag i allmänhet kan påverka uppkomsten av ett liknande hinder. Sättet att driva den enskilda fjärrvärmeverksamheten kan vara av betydelse vid en bedömning av om ett hinder ska anses ligga utom fjärrvärmeföretagets kontroll. Även rena olyckshändelser, t.ex. en brand, kan omfattas av kontrollansvaret om orsakerna till branden ligger inom fjärrvärmeföretagets kontroll. Den tredje förutsättningen för befrielse från skadeståndsskyldigheten är att hindret är sådant att fjärrvärmeföretaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med det. Det finns risker som är ofta förekommande och typiska för verksamheten. Sådana risker bör ett fjärrvärmeföretag räkna med. Andra händelser är däremot ovanliga och avlägsna och ska inte behöva tas med i beräkningen av fjärrvärmeföretagen. Det fjärde villkoret för att en skada ska falla utom fjärrvärmeföretagets kontrollansvar är att företaget inte skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit hindrets följder. Denna bedömning ska avse hindrets följder och inte hindret som sådant. En bedömning ska göras av om det varit ekonomiskt rimligt att vidta åtgärder för att förhindra följderna av en avstängning. En sådan bedömning kan gälla om det funnits alternativa möjligheter att förse kunden med värme. I regel krävs att fjärrvärmeföretag utnyttjar de möjligheter som finns för att uppfylla åtagandet
gentemot kunden. I annat fall omfattas skadan av fjärrvärmeföretagets ersättningsansvar. I tredje stycket behandlas fjärrvärmeföretagets ansvar för en avstängning som beror på tredje man. Bestämmelsen är tillämplig om fjärrvärmeföretaget anlitat någon för att utföra underhåll, reparation eller andra liknande arbeten. Beror avbrottet på tredje man, undgår fjärrvärmeföretaget skadeståndsskyldighet endast om fjärrvärmeföretaget kan visa att både företaget och den anlitade tredje mannen skulle vara fria från skadeståndsskyldighet enligt vad som anges i andra stycket. Ett fjärrvärmeföretag kan således inte slippa undan skadeståndsansvar genom att anlita någon annan för att utföra underhåll eller något annat arbete för driften av fjärrvärmeverksamheten.
24 § Paragrafen motsvarar 25, 27 och 28 §§ i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.5.2. I paragrafen anges en konsuments rätt till skadestånd vid driftsstörningar i distributionen av fjärrvärme. Vad som i fjärrvärmelagen avses med en konsument anges i 1 §. Av första stycket framgår att för att vara ett ersättningsgrundande avbrott ska avbrottet pågå under en sammanhängande period som överstiger två timmar. I första punkten anges att en konsument inte har någon rätt till ersättning vid ett avbrott som beror på konsumentens försummelse. Om avbrottet beror på att konsumenten genom oaktsamhet skadat en installation som hör till systemet för fjärrvärme har konsumenten därför inte någon rätt till ersättning. Av andra punkten a följer att ett fjärrvärmeföretag inte är ersättningsskyldigt om distributionen avbryts för att vidta en åtgärd i syfte att undvika personskada eller omfattande sakskada. Enligt andra punkten b omfattar ett fjärrvärmeföretags ersättningsansvar inte avbrott som beror på en åtgärd som utförs för en utbyggnad av fjärrvärmeverksamheten. Av andra punkten c följer att något ersättningsansvar inte heller uppkommer om avbrottet beror på en åtgärd som utförs för en god distributionssäkerhet. Härmed avses åtgärder som utförs både för att uppnå eller upprätthålla en god distributionssäkerhet. Bestämmelsen avser bl.a. avbrott som beror på underhåll av ledningar och andra anläggningar som används i fjärrvärmeverksamheten. I tredje punkten hänvisas till bestämmelserna om kontrollansvar i 23 § andra och tredje stycket. Ett fjärrvärmeföretags ersättningsansvar vid ett avbrott i distributionen av fjärrvärme är således ett s.k. kontrollansvar. Detta innebär att ett fjärrvärmeföretag inte har något skadeståndsansvar om avbrottet beror på en omständighet som ligger utanför företagets kontroll. Den närmare innebörden av kontrollansvaret anges i kommentaren till 23 §. I andra stycket föreskrivs att ett fjärrvärmeföretag kan bli skadeståndsskyldigt även till följd av sådana avbrott som undantas från ersättningsansvaret enligt första stycket andra punkten. Av andra stycket första ledet följer att en konsument har rätt till ersättning för en skada som konsumenten orsakas av att inte i god tid eller på lämpligt sätt ha underrättats om avbrottet. Fjärrvärmeföretagets ersättningsansvar avser bara den skada som konsumenten orsakas av att inte på lämpligt sätt ha fått någon underrättelse om avbrottet, eller av att 78
för sent ha fått en sådan underrättelse. Bestämmelsen innebär alltså att det ställs krav på att kunder i god tid underrättas om avbrott i distributionen för utförande av sådana åtgärder som avses i första stycket andra punkten. En underrättelse om ett kommande avbrott kan göras skriftligen eller genom ett muntligt meddelande direkt till konsumenten. Om det är lämpligt kan en underrättelse göras genom anslag i trappuppgångar eller liknande. Det är dock inte tillräckligt att fjärrvärmeföretaget sätter upp anslag på allmän plats eller annonserar om ett avbrott i media. Enligt andra stycket andra ledet är ett fjärrvärmeföretag skyldigt att ersätta skada som en fjärrvärmekund orsakas av att avbrottet pågår längre än vad som är nödvändigt för att utföra åtgärden. Bestämmelsen innebär att fjärrvärmeföretaget blir ersättningsansvarigt för den skada som kunden orsakas av den tidsåtgång som överskrider vad som får anses ha varit nödvändigt för åtgärden.
25 och 26 §§ Paragraferna motsvarar 29 § i utredningens lagförslag. Paragraferna är nya och behandlas i avsnitt 5.5.3. I 25 § anges vilka skador som omfattas av ett skadeståndsansvar enligt fjärrvärmelagen. Paragrafen har sin förebild i 11 kap. 11 § ellagen (1997:857) och 8 kap. 11 § naturgaslagen (2005:403). Dessa bestämmelser har utformats med motsvarande bestämmelse i 32 § konsumentköplagen (1990:932) som förebild. Vid sidan om bestämmelsen i 25 § avgör allmänna skadeståndsrättsliga principer omfattningen av ett fjärrvärmeföretags ersättningsansvar. Enligt den s.k. adekvansregeln omfattar ersättningsskyldigheten inte förluster som saknar adekvat orsakssammanhang med en avstängning eller ett avbrott i distributionen av fjärrvärme. Det innebär att mycket avlägsna, onormala och opåräkneliga följder av en avstängning eller ett avbrott faller utanför skadeståndsskyldigheten. Det är inte möjligt att ange några generella riktlinjer för hur gränsen mellan adekvata och icke adekvata förluster ska dras. Det får i stället överlämnas åt tillämpningen att avgöra denna fråga med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. En annan skadeståndsrättslig princip som har betydelse för omfattningen av ett skadeståndsansvar är principen om att en skadelidande är skyldig att försöka begränsa sin skada. Omfattningen av ett fjärrvärmeföretags ersättningsansvar utgår från principen om full ersättning. I enlighet med allmänna principer om ersättning i kontraktsförhållanden har den skadelidande parten dock bara rätt till ersättning för sin faktiska nettoförlust. Detta betyder att om en konsument med anledning av en avstängning eller ett avbrott i distributionen har sluppit kostnader som denne annars skulle ha haft, ska det beaktas vid beräkningen av skadeståndet genom att ersättningen minskas med motsvarande belopp. I 25 § anges några av de förlustposter som kan omfattas av ett skadestånd. I fråga om inkomstförlust avses både inkomst av anställning eller av att annat förvärvsarbete. Av 25 § följer att ett skadeståndsansvar även omfattar annan förlust än de poster som särskilt nämns i lagtexten. Med annan förlust avses bl.a. personskada eller sakskada. En konsument har också rätt till ersättning för följdförluster. En sådan skada kan vara en kostnad som konsumenten haft och som blir onyttig på grund av en avstängning eller ett avbrott. 79
Konsumenten kan t.ex. inte utnyttja en planerad och betald resa utan måste istället stanna hemma för att minska skadorna till följd av en avstängning eller ett avbrott. Enligt 4 § är bestämmelsen i 25 § tvingande till en konsuments förmån. Den tvingande rätt till ersättning för utgifter, inkomstförlust och annan förlust som konsumenten har innebär att det inte är möjligt att i ett avtal om fjärrvärme ange att konsumenten ska stå för vissa förluster. Inte heller är det möjligt att i ett avtal med en konsument maximera konsumentens rätt till ersättning till ett visst belopp. Däremot är det tillåtet att ett fjärrvärmeföretag och en konsument i ett avtal om fjärrvärme överenskommer om ett visst schablonbelopp som konsumenten har rätt att få i ersättning, om konsumenten inte visar att förlusten är större. Av 26 § följer att det är möjligt att jämka ett ersättningsansvar för ett fjärrvärmeföretag. Bestämmelsen har utformats med 11 kap. 11 § andra stycket ellagen och 8 kap. 11 § andra stycket naturgaslagen som förebild. Dessa bestämmelser har utformats efter motsvarande reglering i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen (1985:716). Enligt första stycket är jämkning av ett fjärrvärmeföretags skadeståndsskyldighet endast aktuellt om skyldigheten att betala skadestånd är oskäligt betungande med hänsyn till företagets ekonomiska förhållanden. I praktiken betyder detta att den ersättningsgilla skadan i allmänhet måste uppgå till ett betydande belopp. För att ett skadestånd ska betraktas som oskäligt betungande bör det vidare krävas att skadeståndet är avsevärt större än vad som kan anses motsvara en normal skaderisk i fjärrvärmeverksamheten. I andra stycket anges närmare vilka omständigheter som kan beaktas vid en bedömning av om skadeståndsansvaret är oskäligt betungande för fjärrvärmeföretaget och därför ska jämkas. De omständigheter som anges i andra stycket är inte några självständiga grunder för en jämkning av skadeståndsskyldigheten. I andra stycket anges omständigheter som kan inverka på bedömningen av om skadeståndsskyldigheten är oskäligt betungande. Av lagtexten följer att en sådan omständighet är försäkringsskyddet. Om skadeståndet täcks av en försäkring hos fjärrvärmeföretaget kan ett skadestånd inte anses oskäligt betungande. I princip bör jämkning inte heller komma i fråga när företaget har underlåtit att teckna försäkring som hade kunnat täcka skadeståndet och som det kan ställas krav på att företaget borde ha tecknat. Enligt andra stycket är fjärrvärmeföretagets möjlighet att förutse och hindra skadan också en omständighet av betydelse för frågan om skadeståndet ska jämkas eller inte. Om en konsument t.ex. har gjort fjärrvärmeföretaget uppmärksamt på en speciell skaderisk talar det mot jämkning. I ett sådant fall har fjärrvärmeföretaget haft möjligheter att förebygga skadan. Av andra stycket följer att även andra särskilda omständigheter kan beaktas vid bedömningen av om skadeståndsskyldigheten är att anse som oskäligt betungande. Exempel på sådana särskilda omständigheter är försäkringar och försäkringsmöjligheter på konsumentens sida samt fjärrvärmeföretagets möjlighet att hos någon annan återkräva vad företaget fått betala i skadestånd till konsumenten.
Om förutsättningarna för jämkning föreligger får jämkning ske efter vad som är skäligt. Jämkning ska endast ske i den utsträckning som behövs för att skadeståndet inte längre ska framstå som en oskälig belastning för fjärrvärmeföretaget med hänsyn till företagets ekonomiska förhållanden. Mot bakgrund av att fjärrvärmeverksamhet normalt bedrivs av juridiska personer och de stränga krav som måste ställas i fråga om tecknande av försäkringar kan det antas att fjärrvärmeföretagens skadeståndsansvar endast kommer att jämkas undantagsvis.
27 § Paragrafen motsvarar 30 § i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 5.5.4. Av bestämmelsen följer att en konsument har förlorat rätten till ersättning av ett fjärrvärmeföretag för den skada som konsumenten orsakats av en avstängning eller ett avbrott i distributionen av fjärrvärme, om inte konsumenten underrättar fjärrvärmeföretaget om sitt anspråk inom tre år från det att skadan inträffade. Det gäller inga formkrav i fråga om hur en konsument ska underrätta fjärrvärmeföretaget om ett ersättningsanspråk. En konsument kan meddela fjärrvärmeföretaget detta muntligen. Avgörande för en bedömning av om konsumenten uppfyllt skyldigheten att underrätta fjärrvärmeföretaget är om det av konsumentens kommunikation med fjärrvärmeföretaget framgår att konsumenten avser att göra gällande ett anspråk på ersättning mot fjärrvärmeföretaget med anledning av att distributionen av fjärrvärme upphört genom en avstängning eller ett avbrott. Reklamationsfristen avser endast anspråk som en konsument har mot fjärrvärmeföretaget enligt bestämmelserna i fjärrvärmelagen. Om en konsument har ett ersättningskrav på fjärrvärmeföretaget som grundas på den allmänna skadeståndsrätten är endast den generella tioåriga preskriptionsfristen en begränsning för konsumentens möjlighet att rikta anspråk på ersättning mot fjärrvärmeföretaget.
Förhandling om tillträde till rörledningar
28 § Paragrafen motsvarar 9 § i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.6. Bestämmelsen i paragrafen innebär en skyldighet för ett fjärrvärmeföretag att förhandla med någon som begär tillträde till rörledningarna för att sälja värme till fjärrvärmeverksamheten eller använda ledningarna för distribution av värme. I det senare fallet kan ett företag vilja få tillträde till rörledningarna för att sälja värme till de kunder som är anslutna till fjärrvärmeverksamheten. I ett sådant fall är det möjligt att fjärrvärmeföretaget står för distributionen av värmen till kunden medan den som fått tillträde säljer den distribuerade värmen till kunden. Ett tillträdet kan dock innebära att den som får tillträde till ledningarna även svarar för distributionen av värmen gentemot kunden. I ett sådant fall svarar således den som fått tillträde till ledningarna både för distributionen och försäljningen av värme till kunden.
Innebörden av förhandlingsskyldigheten har behandlats i allmänmotiveringen. Vad ett fjärrvärmeföretag ska göra för att uppfylla förhandlingsskyldigheten beror också av omständigheterna i det enskilda fallet. Innebörden av förhandlingsskyldigheten påverkas t.ex. av innehållet i en begäran om tillträde. En välmotiverad och utförlig begäran om tillträde ställer högre krav på fjärrvärmeföretagets överväganden vid en förhandling än vad som gäller om en begäran är dåligt motiverad. Om en begäran om tillträde ger ett bra underlag för en bedömning av frågan innebär bestämmelsen i paragrafens sista mening att ett fjärrvärmeföretag, som inte vill medge tillträde, noga måste motivera varför.
Kommunala fjärrvärmeföretag
29 § Paragrafen motsvarar 15 § i utredningens lagförslag. Paragrafen har sin motsvarighet i nuvarande 7 kap. 2 § ellagen (1997:857). Bestämmelsen anger inte längre att kommunala företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet ska redovisa fjärrvärmeverksamheten särskilt. Ett sådant krav följer av 31 § som också gäller för kommunala fjärrvärmeföretag. Paragrafen innebär således ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning.
30 § Paragrafen motsvarar 14 § i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 5.7. Av paragrafen följer att ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) undantas från den kommunalrättsliga lokaliseringsprincipen genom att företaget får bedriva fjärrvärmeverksamhet utanför kommunen, om det görs i geografisk närhet till fjärrvärmeverksamheten inom kommunen. Området utanför kommunen måste inte gränsa till den egna kommunen. Bestämmelsen innebär dock inte att det är tillåtet för ett kommunalt företag att bedriva fjärrvärmeverksamhet i skilda delar av landet.
Redovisning av fjärrvärmeverksamhet
31 § Paragrafen motsvarar 10 § i utredningens lagförslag. Paragrafen motsvarar nuvarande 1 kap. 4 b § och 3 kap. 2 § ellagen (1997:857). Paragrafen innebär en redaktionell och språklig ändring av gällande föreskrifter. Bestämmelserna i första och andra stycket innebär dock ingen ändring i sak. I enlighet med vad som anges i 48 § 4 avser regeringen att i förordning meddela närmare föreskrifter om redovisningsskyldigheten för fjärrvärmeföretag.
32 § Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket i utredningens lagförslag. Bestämmelsen i första stycket är ny och innebär att nuvarande krav på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet och som i fjärr-
värmelagen föreskrivs i 31 §, kompletteras med en skyldighet för företagen att lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden. Av lagtexten framgår att sådana uppgifter ska lämnas särskilt för varje fjärrvärmesystem, d.v.s. varje sammanhängande system av rörledningar och anläggningar för produktion av den värme som distribueras i ledningarna. Av bestämmelsen framgår dock att produktionsanläggningar bara är en del av ett fjärrvärmesystem om produktionen ingår i fjärrvärmeverksamheten. Enligt andra stycket gäller dock att om priset för fjärrvärme är detsamma inom olika fjärrvärmesystem, får uppgifterna avse den samlade verksamheten i dem. Detta innebär att ett fjärrvärmeföretag får lämna uppgifter om drift- och affärsförhållanden för den samlade verksamheten i olika fjärrvärmesystem, om samma prislistor gäller för dem. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 5.2. Som anges i 48 § 5 meddelar regeringen närmare föreskrifter om vilka uppgifter som fjärrvärmeföretagen ska lämna.
33–35 §§ Paragraferna motsvarar delvis 11 § första stycket och 13 § i utredningens lagförslag. I paragraferna föreskrivs vad som gäller i fråga om granskning av årsrapporten. Bestämmelserna innebär ingen ändring i sak. I gällande rätt finns bestämmelser om revisors granskning av årsrapporten i 3 kap. 5 § ellagen (1997:857) och förordningen (2006:1203) om redovisning av fjärrvärmeverksamhet. Som anges i 48 § 6 meddelar regeringen närmare föreskrifter om granskningen av årsrapporten.
36 § Paragrafen motsvarar delvis 11 § första stycket och 13 § andra stycket i utredningens lagförslag. I första stycket anges att årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten samt uppgifterna om affärs- och driftförhållanden i fjärrvärmeverksamheten ska ges in till tillsynsmyndigheten. Bestämmelsen anger också inom vilken tid detta ska ske. Av andra stycket framgår att handlingarna även kan överföras elektroniskt till tillsynsmyndigheten. Av bestämmelsen i tredje stycket följer att vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket likställs ett elektronisk original med en bestyrkt kopia. I gällande rätt finns motsvarande bestämmelser i förordningen (2006:1203) om redovisning av fjärrvärmeverksamhet.
Förseningsavgift
37 § Paragrafen motsvarar i huvudsak 38 och 39 §§ i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.8. Enligt första stycket ska fjärrvärmeföretag som inte ger in årsrapporten eller yttrandet över granskningen av årsrapporten på föreskrivet sätt och inom föreskriven tid betala en förseningsavgift till staten. I 36 § föreskrivs om när och hur handlingarna ska ges in till tillsynsmyndigheten.
Av första stycket följer således att en förseningsavgift kan komma i fråga även i fall när handlingarna har givits in i tid men handlingarna inte är sådana som anges i 36 §. Det kan t.ex. vara så att de kopior som givits in inte är bestyrkta. Av 39 § följer dock att ett fjärrvärmeföretag i ett sådant fall först ska ges tillfälle att avhjälpa bristen och att någon förseningsavgift inte tas ut om fjärrvärmeföretaget avhjälper bristen. Enligt 36 § ska årsrapporten ges in till tillsynsmyndigheten inom sju månader efter räkenskapsårets utgång. Av bestämmelsen i andra stycket följer att denna frist förlängs med två månader, om ett fjärrvärmeföretag beslutat om fortsatt bolagsstämma eller fortsatt föreningsstämma. Om ett fjärrvärmeföretag fattat ett sådant beslut är det således tillräckligt att årsrapporten ges in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Bestämmelsen i andra stycket innebär därför att om tillsynsmyndigheten överväger att fatta ett beslut om förseningsavgift inom nio månader från räkenskapsårets utgång måste myndigheten först ta reda på om fjärrvärmeföretaget fattat beslut om fortsatt bolagsstämma eller föreningsstämma. Om så är fallet får en förseningsavgift endast påföras fjärrvärmeföretaget om handlingarna inte getts in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Av tredje stycket följer att det fjärrvärmeföretag som ska betala en förseningsavgift ska underrättas om beslutet. En underrättelse bör innehålla en erinran om att ytterligare dröjsmål med ingivande av handlingarna kan leda till ytterligare sanktioner. Underrättelsen behöver inte delges fjärrvärmeföretaget utan kan sändas med posten till fjärrvärmeföretagets senast kända adress, d.v.s. den adress som finns registrerad för fjärrvärmeföretaget hos Bolagsverket eller som företaget angett till tillsynsmyndigheten. I tredje stycket föreskrivs att om fjärrvärmeföretaget inte ger in handlingarna inom två månader från underrättelsen om beslutet om förseningsavgift, ska en ny avgift tas ut. Fjärde stycket ger möjlighet att påföra ett fjärrvärmeföretag ytterligare en, fördubblad avgift. En förutsättning för det är att det har gått två månader sedan tillsynsmyndigheten sände ut en underrättelse om den föregående förseningsavgiften. Fler än tre förseningsavgifter kan inte tas ut.
38 § Paragrafen motsvarar 40 § i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och anger att en förseningsavgift inte får tas ut om fjärrvärmeföretaget har försatts i konkurs eller trätt i likvidation och beslutet har registrerats hos Bolagsverket. Syftet med förseningsavgifter gör sig inte längre gällande sedan ett fjärrvärmeföretag har försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Det kan inte heller anses ingå i en konkursförvaltares skyldigheter att se till att årsrapporter för förfluten tid upprättas och yttranden över granskningen av dessa ges in till tillsynsmyndigheten. Inte heller kan en likvidator vara skyldig att ge in sådana handlingar som avser tid före det att likvidatorn tillträdde uppdraget som likvidator.
39 § Paragrafen motsvarar 41 § i utredningens lagförslag. 84
Bestämmelsen är ny. Årsrapporten och yttrandet över granskningen av årsrapporten ska enligt 36 § ges in till tillsynsmyndigheten i bestyrkt kopia. Om de ingivna kopiorna inte är bestyrkta innebär bestämmelsen i 37 § att fjärrvärmeföretaget ska betala en förseningsavgift. Av 39 § följer dock att en förseningsavgift i ett sådant fall får påföras endast om fjärrvärmeföretaget först givits tillfälle att lämna in bestyrkta handlingar men inte gjort det. Tillsynsmyndigheten ska förelägga fjärrvärmeföretaget att ge in bestyrkta kopior. Föreläggandet kan sändas med vanlig post till företagets senast kända adress, d.v.s. den adress som finns registrerad för fjärrvärmeföretaget hos Bolagsverket eller som företaget angett till tillsynsmyndigheten. Årsrapporter och yttranden som ges in till tillsynsmyndigheten kan även ha andra brister. När det gäller mindre brister som lätt kan rättas till ska tillsynsmyndigheten ge fjärrvärmeföretaget tillfälle att inom viss tid rätta till bristen. Om de ingivna handlingarna däremot inte uppfyller de grundläggande kraven på en årsrapport eller ett yttrande över granskningen av årsrapporten, ska fjärrvärmeföretaget inte ges tillfälle att avhjälpa bristen. Om ett fjärrvärmeföretag ska ges tillfälle att komplettera ingivna handlingar får avgöras från fall till fall. Bestämmelsen tar endast sikte på lätt avhjälpbara brister som har karaktär av förbiseende.
40–44 §§ Paragraferna motsvarar i huvudsak 42–44 §§ i utredningens lagförslag. Bestämmelserna är nya.
Tillsyn
45 § Paragrafen motsvarar 34 och 36 §§ i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 5.9. I denna författningskommentar berörs endast varför tillsynen ska omfatta efterlevnaden av bestämmelsen i 29 §. I 29 § anges att om ett kommunalt fjärrvärmeföretag bedriver fjärrvärmeverksamhet skall verksamheten drivas på affärsmässig grund. Denna bestämmelse ställer krav på de kommunala företagen. Som angetts i avsnitt 5.9 omfattas bestämmelsen av tillsyn enligt nuvarande ordning. På el- och naturgasområdet omfattas motsvarande regel inte av den tillsyn som i övrigt utövas av att företagen uppfyller bestämmelserna i ellagen (1997:857) respektive naturgaslagen (2005:403). På el- och naturgasmarknaderna är kravet på affärsmässighet underställt tillräcklig tillsyn genom den tillsyn som utövas av Konkurrensverket enligt konkurrenslagen (1993:20). Kravet på affärsmässighet är motiverat av att upprätthålla konkurrensneutraliteten mellan el, naturgas och fjärrvärme. Konkurrensverkets tillsyn tar sikte på att ingripa mot konkurrenshinder och konkurrenssnedvridande åtgärder på en viss relevant produktmarknad. Mot bakgrund av att Konkurrensverket bedömt att fjärrvärmen utgör en egen relevant produktmarknad där konkurrens inte förekommer kan det antas att Konkurrensverket inte kommer att utöva någon tillsyn i fråga om fjärrvärmemarknaderna. Efterlevnaden av bestämmelsen i 29 § bör därför, till skillnad från vad som gäller i fråga om motsvarande
bestämmelse på de konkurrensutsatta el- och naturgasmarknaderna, även i fortsättningen vara föremål för tillsyn.
46 § Paragrafen motsvarar 35 § i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och reglerar tillsynsmyndighetens befogenhet att kräva in uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen eller övervakningen. En sådan begäran kan tillsynsmyndigheten göra hos det fjärrvärmeföretag som tillsynen avser. En begäran kan dock även rikta sig mot någon som inte står under tillsyn enligt lagen. Av bestämmelsen framgår att en begäran får förenas med vite.
Överklagande m.m.
47 § Paragrafen motsvarar 45 § i utredningens lagförslag. Paragrafen är ny och reglerar möjligheten att överklaga beslut enligt lagen. Av första stycket framgår att tillsynsmyndighetens beslut om förseningsavgift, föreläggande enligt 45 § andra stycket och en med vite förenad begäran enligt 46 § får överklagas. Av andra stycket första meningen framgår att övriga beslut som tillsynsmyndigheten fattar enligt lagen inte får överklagas. Ett beslut som således inte får överklagas är en begäran från tillsynsmyndigheten enligt 46 § som inte förenas med vite. Av 16 § andra stycket följer att ett beslut om medling innefattar en prövning av om en medling kan leda till en överenskommelse mellan fjärrvärmeföretaget och fjärrvärmekunden. Av 48 § 7 följer att regeringen utser den myndighet som fattar beslut om medling. Enligt regeringens bedömning i avsnitt 5.10.1 ska den myndigheten som regeringen utser bilda en partssammansatt fjärrvärmenämnd som ska hantera frågor om medling. Den partssammansatta nämnden har förutsättningar att bedöma om parterna kan nå en överenskommelse med hjälp av en medlare. Utifrån den bedömningen fattar nämnden beslut om en ansökan om medling ska bifallas eller inte. Ett sådant beslut är inte lämpligt att överpröva i förvaltningsdomstol. I andra stycket andra meningen anges därför att beslut med anledning av en ansökan om medling inte får överklagas. Förbudet mot att överklaga avser även beslut om att avvisa en ansökan om medling enligt 17 §.
48 § Paragrafen saknar motsvarighet i utredningens lagförslag. Bestämmelsen är ny och innehåller upplysning om vilka föreskrifter som regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar för att verkställa lagens bestämmelser. Av första punkten framgår att det meddelas föreskrifter om hur fjärrvärmeföretag ska tillhandahålla uppgifter om priset för fjärrvärme. Som angetts i skälen till bestämmelsen, avsnitt 5.3, är innebörden av föreskrifterna att fjärrvärmeföretagen kan uppfylla skyldigheten att hålla uppgifterna enkelt tillgängliga genom att t.ex. publicera uppgifterna på företagets hemsida på Internet. Vidare ska information om priset för
fjärrvärme och hur det bestäms alltid finnas tillgänglig i skriftlig form och på begäran sändas till den som vill ta del av informationen. De föreskrifter som avses i andra punkten anger på vilket sätt ett fjärrvärmeföretag ska underrätta en fjärrvärmekund om en ändring av avtalsvillkoren som fjärrvärmeföretaget vill göra till nackdel för fjärrvärmekunden respektive hur en fjärrvärmekund ska underrättas om att en förhandling om ett avtalsvillkor är avslutad. Föreskrifter som avses i tredje punkten innehåller formulär för hur uppmaningar och påminnelser till en konsument enligt 20 och 21 §§ ska utformas. Sådana föreskrifter anger även hur konsumenten ska få del av sådana meddelanden. Innebörden av föreskrifterna är att en uppmaning till en konsument att uppfylla skyldigheterna enligt avtalet ska sändas till den adress som kunden uppgett till fjärrvärmeföretaget. En sådan uppmaning ska dessutom alltid sändas till den adress som avses med anslutningen till fjärrvärmeverksamheten. Om en konsument inte följer en uppmaning att betala får konsumenten en påminnelse om betalning. Av lagtexten i 21 § första stycket andra punkten framgår att en påminnelse om betalning alltid ska delges konsumenten. De föreskrifter som avses fjärde punkten är närmare föreskrifter om den ekonomiska redovisningen av en fjärrvärmeverksamhet som lämnas i en årsrapport. I enlighet med femte punkten kommer regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter i fråga om affärs- och driftförhållanden som fjärrvärmeföretagen ska lämna. Av sjätte punkten framgår att närmare föreskrifter meddelas om granskningen av årsrapporten enligt 33 §. Sådana föreskrifter anger kvalifikationskrav för den revisor som ska granska en årsrapport och när årsrapporten ska överlämnas till revisorn för granskning. Föreskrifter som avses i fjärde, femte och sjätte punkten meddelas i förordningen (2006:1203) om redovisning av fjärrvärmeverksamhet. Av sjunde punkten framgår att regeringen utser vilken myndighet som är tillsynsmyndighet och vilken myndighet som ska medla enligt fjärrvärmelagen.
8.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken
8 kap.
10 a § Paragrafen är ny. Den har utformats med bestämmelsen i 8 kap. 10 § om olovlig kraftavledning som förebild. Av första stycket följer att det är straffbart att olovligen leda värmeenergi ur ett rörledningssystem för uppvärmning, eller att olovligen leda värmeenergi till ett rörledningssystem för kylning. Bestämmelsen kriminaliserar således förfaranden som innebär att någon olovligen tar värmeenergi som distribueras i ett rörledningssystem för uppvärmning. Vidare kriminaliseras förfarande som innebär att någon olovligen för värmeenergi till ett rörledningssystem som för bort värmeenergi i syfte att kyla. I ett rörledningssystem för uppvärmning eller kylning ingår
rörledningar och andra installationer som bl.a. fjärrvärme- och fjärrkylecentraler, värmeväxlare och pumpar. Straffbestämmelsen tar främst sikte på förfaranden som innebär att någon olovligen leder värmeenergi från ett rörledningssystem för fjärrvärme och förfaranden som innebär att någon leder värmeenergi till ett rörledningssystem för fjärrkyla. Bestämmelsen omfattar dock även gärningar som innebär ett olovligt avledande av värmeenergi från ett rörledningssystem för uppvärmning eller ett olovligt avledande av värmeenergi till rörledningssystem som används för kylning, även om det inte är fråga om system för fjärrvärme eller fjärrkyla. Exempel på sådana rörledningssystem är anläggningar för närvärme respektive närkyla. Straffet för normalgraden av gärningen är böter eller fängelse högst ett år. Straffskalan överensstämmer med den för olovlig kraftavledning. Vid ringa fall ska inte dömas till ansvar. Vid bedömningen av om brottet är att anse som ringa ska beaktas bl.a. värdet av den värme respektive kyla som gärningsmannen tillgodogjort sig utan att betala, tillvägagångssättet och de övriga omständigheter som talar för att brottet kan anses mindre allvarligt. Andra stycket anger straffskalan för gärningar som kan kvalificeras som grova. En gärning är att bedöma som grov om den utförs systematiskt, avsett betydande värden eller visat på mycket stor förslagenhet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.
12 § Paragrafen har ändrats. Ändringar innebär att olovlig avledning av värmeenergi kriminaliseras också på försöks- och förberedelsestadiet. Ändringen av bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.
8.3 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)
Ändringarna i ellagen (1997:857) motiveras av att all reglering som avser fjärrvärmeverksamhet samordnas i en fjärrvärmelag. Ellagen ska därför inte längre innehålla några bestämmelser om fjärrvärmeverksamhet.
1 kap.
1 § Bestämmelser om fjärrvärmeverksamhet samordnas i en fjärrvärmelag. I ellagen (1997:857) ges därför inte längre några föreskrifter om fjärrvärmeverksamhet.
4 a § Paragrafen upphävs. Motsvarande bestämmelser finns i stället i 1 och 2 §§ fjärrvärmelagen. Ändringen innebär således ingen ändring i sak.
4 b § Paragrafen upphävs.
Termen kraftvärmeverk används i 3 kap. 2 § andra stycket ellagen (1997:857). Den bestämmelsen anger att elproduktion i ett kraftvärmeverk och försäljning av den elen ska anses ingå i fjärrvärmeverksamheten. Den ändring som nu görs i 3 kap. 2 § andra stycket innebär att bestämmelsen tas bort. En definition av termen kraftvärmeverk behövs därför inte längre. Därför upphävs paragrafen. Ändringen innebär ingen ändring i sak.
3 kap.
2, 4 och 5 §§ Ändringen innebär att bestämmelsen om kravet på ekonomisk särredovisning av fjärrvärmeverksamhet försvinner ur ellagen (1997:857). Motsvarande reglering finns i stället i 31 och 33–35 §§ fjärrvärmelagen. Ändringen innebär därför ingen ändring i sak.
7 kap.
2 § Ändringen innebär att bestämmelsen om att kommunala fjärrvärmeföretag ska drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt försvinner ur ellagen (1997:857). Motsvarande reglering finns i stället i 29 och 31 §§ fjärrvärmelagen. Ändringen innebär därför ingen ändring i sak.
Bilaga 1
Sammanfattning av Fjärrvärmeutredningens delbetänkande Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad transparens och åtskillnad mellan el- och fjärrvärmeverksamhet (SOU 2003:115)
Bakgrund
Elområdet har under en period av tio år varit föremål för en genomsyn och reformering. Reformen av elmarknaden har inneburit att verksamheter som består i att producera och handla med el, s.k. elverksamhet, har utsatts för konkurrens i syfte att skapa förutsättningar för en effektiv prisbildning på elmarknaden i kundernas intresse. Elnätverksamheten, som är ett naturligt monopol, har som sådant reglerats för att förhindra att företagen utnyttjar sin monopolställning till att ta ut oskäliga nätavgifter. En av huvudprinciperna i elmarknadsreformen är att det skall råda en klar boskillnad mellan elverksamhet och elnätverksamhet. Sistnämnda verksamhet har därför avgränsats från elverksamhet i syfte att förhindra eller i vart fall försvåra att den reglerade elnätverksamheten påverkas av förhållanden i den konkurrensutsatta elverksamheten genom t.ex. att kostnader övervältras till elnätverksamheten. I syfte att ytterligare minska möjligheten och incitamenten för oönskad subventionering från elnätverksamheten till elverksamheten föreslog regeringen i prop. 2001/02:56 en skärpning av gränsdragningen mellan verksamheterna. Regeringen förslag innebar att flertalet av styrelseledamöterna i ett elnätföretag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el och att verkställande direktören i ett elnätföretag inte samtidigt får vara verkställande direktör i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Näringsutskottet ansåg att regeringens förslag krävde ytterligare beredning och överväganden bl.a. vad gällde kostnadsaspekterna för små företag på elmarknaden till följd av förslaget samt risken för att korssubventionering sker mellan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag. Vid den fortsatta beredningen skulle särskilt frågan om kongruens i regelverken för verksamheterna uppmärksammas.
Uppdraget
Utredningen har haft i uppdrag att studera och överväga behovet av bestämmelser som reglerar åtskillnaden mellan elnätverksamhet och elverksamhet samt fjärrvärmeverksamhet. I uppdraget ingår att överväga behovet av skärpta regler och tillsyn av särredovisning av fjärrvärmeverksamhet i syfte att undvika korssubventionering och prisdiskriminering samt, vid behov, föreslå sådana. I detta delbetänkande lämnas förslag till sådana författningsändringar. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för dessa förslag.
Mål med en reglering m.m. Bilaga 1
En viktig utgångspunkt för utredningen har varit att främja den fortsatta utbyggnaden av fjärrvärme som framtidens alternativ på värmemarknaden. Det är då viktigt att befintliga och potentiella kunder kan känna trygghet och förtroende för fjärrvärme. Utredningen har därför vid utförandet av uppdraget utgått från ett kundperspektiv. Det övergripande målet med de regler som vi föreslår är att förbättra kundtryggheten genom skärpta krav på transparens och åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet samt elnätverksamhet och produktion av och handel med el, dvs. elmarknadsverksamhet. Kravet på transparens och åtskillnad avser att förhindra att fjärrvärmekunderna i praktiken får finansiera annan verksamhet. Så kan ske genom t.ex. att samkostnader i verksamheterna endast eller i stor utsträckning kommer att belasta fjärrvärmeverksamheten eller att varor eller tjänster inte köps till marknadsmässiga priser mellan verksamheterna. Genom att förhindra sådan korssubventionering kan kundernas förtroende för fjärrvärmen som uppvärmningsform och prissättningen därav stärkas. Vi föreslår att en reglering av åtskillnad mellan fjärrvärmeverksamhet och elmarknadsverksamhet skall föras in i ellagen (1997:857).
Uppdelning av fjärrvärme- och elmarknadsverksamhet i olika juridiska personer
Den ökade transparens som följer av kravet på särredovisning har givna begränsningar. Det är trots att särredovisning sker svårt för tillsynsmyndighet och andra att bedöma om t.ex. fjärrvärmekunderna i praktiken kommit att bidra till finansieringen också av andra verksamheter i företaget. De verksamheter som vi vid behov skall åtskilja från fjärrvärmeverksamheten är elmarknadsverksamheter. Dessa saknar, förutom såvitt avser elproduktion, nämnvärda synergieffekter av att drivas tillsammans med fjärrvärmeverksamhet. Vi föreslår därför att elmarknadsverksamhet och fjärrvärmeverksamhet inte skall få bedrivas i samma juridiska person. I ett kraftvärmeverk framställs elenergi och värmeenergi samtidigt i en och samma process. Värmeenergin nyttiggörs genom att den tillförs ett fjärrvärmesystem. Mot bakgrund av den begränsade möjligheten för dessa företag att påverka konkurrensen på elmarknaden och till svårigheterna att fördela kostnaderna mellan de olika verksamheterna, föreslår vi att produktion och försäljning av el som är att hänföra till ett eget kraftvärmeverk och som säljs till marknadsmässigt pris undantas från åtskillnadskravet. Sådan produktions- och försäljningsverksamhet skall anses ingå i fjärrvärmeverksamheten. Vi anser att intäkterna från försäljningen av el från ett eget kraftvärmeverk bör särredovisas men lämnar inget förslag om detta. Vi föreslår i stället att regeringen bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om redovisning av fjärrvärmeverksamhet.
Åtskillnad i fråga om ledningsfunktioner Bilaga 1
För att den av utredningen föreslagna juridiska åtskillnaden mellan fjärrvärmeverksamhet och elmarknadsverksamhet skall genomföras i praktiken, dvs. inte endast formellt, bör en åtskillnad av ledningsfunktioner införas, s.k. funktionell åtskillnad. Åtskillnaden bör begränsas till situationer och funktioner där ett betydande inflytande över verksamheten i den juridiska personen kan anses föreligga. Vi föreslår att fler än hälften av styrelseledamöterna i ett fjärrvärmeföretag inte samtidigt får vara styrelseledamöter i ett och samma företag som bedriver elmarknadsverksamhet. Om hälften av styrelseledamöterna har sådana dubbla funktioner gäller samma förbud för styrelsens ordförande. En verkställande direktör i ett fjärrvärmeföretag får inte samtidigt vara verkställande direktör i ett företag som bedriver elmarknadsverksamhet.
Tillsyn
Den reglering av fjärrvärmeverksamhet som vi föreslår har till syfte att säkerställa fjärrvärmekundernas trygghet och förtroende för fjärrvärmen som uppvärmningsform. För att detta syfte skall kunna uppnås måste det finnas möjligheter till kontroll av att reglerna efterlevs och sanktionsmöjligheter för det fall så inte sker. Vårt förslag innebär att de regler om tillsyn som finns i ellagen skall gälla även för fjärrvärmeverksamhet i tillämplig utsträckning. Det rör sig här om möjligheter till informationsinhämtande samt möjligheter att förelägga en verksamhetsutövare att vidta rättelse m.m. Förelägganden får förenas med vite. Vi förordar att Statens energimyndighet blir tillsynsmyndighet.
Konsekvenser
Den statliga tillsynsuppgift som följer av vårt förslag till lagreglering kommer att medföra kostnader för staten. Vi föreslår att denna kostnad finansieras genom uttag av en tillsynsavgift från den som utövar fjärrvärmeverksamhet och att avgiftens storlek relateras till mängden såld värmeenergi. Vidare kommer vårt förslag att medföra kostnader för fjärrvärmeföretagen. Kravet på särredovisning innebär ingen större börda för berörda verksamhetsutövare. Däremot kan kravet på juridisk och funktionell åtskillnad medföra vissa kostnader. Kostnaderna är dock inte av sådan karaktär att de, mot bakgrund av antalet berörda företag och strukturen av dessa, i sig leder till utslagning eller sammanslagning av mindre företag. Vi har därför inte funnit skäl att införa några undantagsbestämmelser för mindre företag.
Bilaga 2
Sammanfattning av Fjärrvärmeutredningens delbetänkande Skäligt pris på fjärrvärme (SOU 2004:136)
Bakgrund
Fjärrvärmen har byggts ut kraftigt under senare år och är den dominerande uppvärmningsformen för flerbostadshus och kommersiella lokaler i våra tätorter. Också antalet småhus som värms med fjärrvärme ökar stadigt. Detta är en positiv utveckling eftersom fjärrvärme innebär en effektiv, säker, resurssnål och flexibel lösning med möjligheter att utnyttja tillgängliga biobränslen, avfallsbränslen samt industriell spillvärme. Fjärrvärmen har också en viktig roll att spela i energi- och klimatpolitiken genom att öppna möjligheten till samtidig produktion av el och värme i högeffektiva kraftvärmeverk och därmed ett väsentligt effektivare nyttjande av de bränslen som används. Den kritik som vuxit fram under senare år mot fjärrvärmeföretagens starka ställning i relation till sina kunder och konsumenter riskerar att förhindra och försena en fortsatt utveckling av denna för samhället angelägna uppvärmningsform. I debatten anförs att fjärrvärmeföretagen i praktiken intar en monopolställning och därför har möjligheter att själva besluta om den framtida prisutvecklingen utan att kunderna har möjlighet att reagera annat än med de mycket kostnadskrävande investeringar som är förenade med byte till annan uppvärmningsform. Ett bristande förtroende för den framtida prisutvecklingen av fjärrvärmen kan leda till att de kunder som har alternativ väljer dessa, även om de i dag är ekonomiskt sämre, enbart för att känna att de har eget inflytande över pris och andra viktiga egenskaper.
Uppdraget
Jag har, i den del som nu redovisas, haft i uppdrag att belysa fjärrvärmens konkurrenssituation på värmemarknaderna, föreslå åtgärder för att bättre skydda konsumenten mot oskälig prissättning på fjärrvärme samt utreda behovet av och sättet att kriminalisera förbikoppling av värmemätare i fjärrvärmesystem. I uppdraget har ingått att analysera behovet av pristillsyn på fjärrvärmemarknaden och, om det bedöms nödvändigt, föreslå hur ett regelverk och en tillsynsmodell för fjärrvärmemarknaden lämpligen kan utformas. En utgångspunkt för detta arbete har varit motsvarande regelverk för el- och naturgasmarknaderna. Jag har även studerat andra system för tillsyn, t.ex. prisjämförelser, pristaks- och indexreglering.
Mål med förslagen
Målet med de förslag som lämnas i detta delbetänkande är i huvudsak att förbättra kundernas situation så att de kan känna en ökad trygghet i sin avtalsrelation med fjärrvärmeföretagen. Om kunderna har förutsättningar
att bedöma hur effektivt och rationellt fjärrvärmeföretaget driver sin Bilaga 2 verksamhet och samtidigt har inflytande över pris och andra viktiga förhållanden, bör den fortsatta utvecklingen av fjärrvärmen även ge som resultat positiva miljöeffekter för samhället.
Ett paket av åtgärder för ökad kundtrygghet
Särredovisning av fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet
För att åstadkomma ökad kundtrygghet föreslogs i delbetänkandet ”Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad transparans och åtskillnad mellan eloch fjärrvärmeverksamhet”, SOU 2003:115, att de företag som bedriver fjärrvärmeverksamhet skall vara skyldiga att ekonomiskt särredovisa denna skilt från annan verksamhet som kan förekomma i företaget. Jag vidhåller detta förslag och föreslår att det även skall gälla fjärrkyleverksamhet. Kravet på att särredovisa fjärrvärme- och fjärrkyleverksamheten är generellt och innebär att denna skall redovisas på ett sätt som gör det möjligt att kontrollera de affärshändelser och dispositioner som skett inom verksamheten.
Åtskillnad mellan fjärrvärme- och elmarknadsverksamhet
I det tidigare delbetänkandet föreslogs att fjärrvärmeverksamhet och elmarknadsverksamhet inte skall få bedrivas i samma bolag (juridisk åtskillnad). Inte heller får sådana verksamheter bedrivas i bolag med gemensam styrelsemajoritet eller verkställande direktör (funktionell åtskillnad). Om hälften av styrelseledamöterna har sådana dubbla funktioner gäller samma förbud för styrelsens ordförande. Jag vidhåller även dessa förslag och föreslår att det även skall gälla fjärrkyleverksamhet.
Redovisning av nyckeltal i verksamheten
Jag föreslår att det krav på ekonomisk särredovisning som föreslagits i delbetänkandet skall kompletteras med ett krav på berörda företag att till Statens energimyndighet (Energimyndigheten) också årligen leverera ett antal nyckeltal som speglar verksamheten i företaget och relationen mellan kostnader och pris. Dessa uppgifter skall samlas i en databas som skall vara tillgänglig för alla. Därmed skapas förutsättningar för att det ska växa fram en slags måttstockskonkurrens mellan olika fjärrvärmeproducenter. Samtidigt bör förutsättningarna förbättras för en samsyn mellan kunder och företag beträffande förutsättningarna för verksamheten. Förslaget avses medföra att det blir svårare för leverantörsföretagen att motivera priser som uppfattas som omotiverat höga.
Avtalsvillkor Bilaga 2
Jag föreslår att den ökade transparens och de förbättrade möjligheterna att bedöma företagens prestationer som följer av förslagen om särredovisning och nyckeltalsredovisning skall kompletteras med ytterligare åtgärder som stärker kundernas situation. För att uppnå ett avtalsrättsligt grundskydd för fjärrvärme- och fjärrkylekunderna genom att oskäliga avtalsvillkor m.m. utmönstras föreslår jag att avtalsvillkor för leverans av fjärrvärme och fjärrkyla skall utarbetas genom Energimyndighetens och Konsumentverkets försorg efter samråd med berörda branscher. Det framarbetade normalavtalet förutsätts komma att utnyttjas om inte av alla så av flertalet företag. Normalavtalet skall innehålla de bestämmelser som är nödvändiga för att främst enskilda konsumenter ska ges en tillfredsställande avtalssituation.
Rätt till förhandling
Vissa villkor är av särskild betydelse för fjärrvärmekunderna. För att ytterligare stärka kundernas position och öka möjligheterna för dem att påverka sin avtalssituation föreslår jag att en fjärrvärmekund skall ha rätt att på begäran få förhandla med fjärrvärmeföretaget i samband med anslutning till ett befintligt fjärrvärmenät samt vid ensidiga villkorsändringar under löpande avtalstid. De avtalsvillkor som omfattas av förhandlingsskyldigheten är pris, anslutningens kapacitet och de övriga villkor som ensidigt kan ändras av leverantören. Denna rätt skall även gälla för fjärrkylekunder. Förhandlingsrätten motsvaras av en skyldighet för fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen att på kundens begäran ingå i förhandlingar med god vilja. Förhandlingsrätten bör framgå av ovannämnda normalavtal, men skall också ges i lag.
Medlings- och tvistlösningsmekanism
Fjärrvärmekunderna står till stor del i en styrkemässigt och informationsmässigt svagare position än sin avtalskontrahent. För att kundernas påverkansmöjlighet inte endast skall bli formell och för att öka kundernas förtroende för fjärrvärme- och fjärrkyleleverantörernas verksamhet skall det inrättas en möjlighet att få prövat förhandlings- och avtalstvister av en tredje och neutral part. För det fall att en förhandling som initierats i anledning av rätten till förhandling inte leder till en överenskommelse mellan parterna, föreslår jag att en för ändamålet nyinrättad nämnd inom Energimyndigheten, på begäran av någon part, skall kunna medla i förhandlingstvisten. Denna nämnd – Fjärrvärmenämnden – skall enligt mitt förslag också ha till uppgift att hantera övriga tvister som kunder eller konsumenter väljer att hänskjuta till den. Nämnden skall i form av rekommendationer meddela beslut om hur en tvist bör lösas. Rekommendationerna skall göras offentliga. Jag föreslår vidare att nämnden vid avgörande av ett ärende skall bestå av en opartisk ordförande med domarerfarenhet, en likaledes oberoende 95
teknisk expert samt två särskilda ledamöter, varav den ena ska ha Bilaga 2 erfarenhet från fjärrvärme- eller fjärrkyleverksamhet i ett producentperspektiv och den andre från ett kundperspektiv. Det bör ankomma på regeringen att utse nämndens ledamöter. De särskilda ledamöterna skall enligt mitt förslag nomineras av de organisationer som företräder flertalet kunder, konsumenter och företag på de aktuella områdena.
Modell för att analysera fjärrvärmepriser
Genom den föreslagna medlings- och tvistlösningordningen kommer Fjärrvärmenämnden att ha till uppgift att pröva även prisfrågor. Till stöd för Fjärrvärmenämnden i detta arbete föreslår jag att Energimyndigheten skall ges i uppdrag att utveckla en modell för bedömning av kostnader och priser. En sådan modell skapar, med utnyttjande av den föreslagna databasen med nyckeltal, också förutsättningar för den nämnda måttstockskonkurrensen.
Andra system för pristillsyn
I detta betänkande redovisas en genomgång av olika tillgängliga metoder för prisreglering. Min bedömning är att varje form av prisreglering innebär en avvägning mellan målet att kunden betalar ett så lågt pris som möjligt och de incitament som krävs från investerare för att skapa en positiv dynamik och utveckling inom den aktuella branschen. Valet av regleringsmetod beror på vilken egenskap som bör ha prioritet. Oavsett vilken prisregleringsmetod som bedöms mest lämplig är den förenad med ett antal inte obetydliga problem som kan få återverkningar på fjärrvärmens utveckling. Det är därför min slutsats att det av såväl teoretiska som praktiska skäl är angeläget att så långt det är möjligt undvika att falla tillbaka på metoder av detta slag. Det är min uppfattning att det föreslagna paketet av åtgärder på ett påtagligt sätt kommer förbättra fjärrvärmekundernas situation och därmed undanröja de farhågor som skulle kunna leda till en sämre utveckling för fjärrvärmen och fjärrkylan i framtiden. Under utredningsarbetets gång har också fjärrvärmebranschen, i samarbete med sina kunder i den s.k. Värmemarknadskommittén, utvecklat ett motsvarande paket av åtgärder för att kvalitetsdeklarera fjärrvärmeföretag. Mot bakgrund av fjärrvärmebranschens utlovade självreglering och de förväntade positiva effekterna av de i betänkandet föreslagna åtgärderna föreslår jag inte nu en mer traditionell prisreglering.
En fjärrvärmelag
De olika åtgärder för ett förbättrat kundskydd som jag föreslår i detta delbetänkande skall samlas i en särskild fjärrvärmelag. I betänkandet redovisas strukturen i en sådan lag. Ett färdigt författningsförslag kommer att presenteras i utredningens slutbetänkande som redovisas under våren 2005.
Kriminalisering av s.k. värmestölder m.m. Bilaga 2
Gällande strafflagstiftning omhändertar stora delar av de förfaranden som vidtas för att förbikoppla mätutrustning i ett fjärrvärme- eller fjärrkylesystem. Det föreligger dock avgränsningssvårigheter i fråga om rubriceringen av en gärning som tar sikte på själva åtkomsten av värmeenergin och inte endast avser de fysiska åtgärder som krävs för åtkomsten. Det får även anses råda viss osäkerhet om alla tillvägagångssätt kan föranleda straffansvar. Jag föreslår därför att det införs en särskild straffbestämmelse i brottsbalken som tar sikte på olovliga avledningar av värmeenergi ur eller till ett fjärrvärme- respektive ett fjärrkylesystem. Brottet olovlig avledning av värmeenergi skall delas in i tre grader genom att en särskild straffskala för brott av normalgraden och brott som är grovt införs. Ringa brott skall inte föranleda ansvar.
Tillsyn
Förslagen i delbetänkandet ”Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad transparens och åtskillnad mellan el- och fjärrvärmeverksamhet”, SOU 2003:115, samt i detta betänkande syftar till att säkerställa fjärrvärmeoch fjärrkylekundernas trygghet och förtroende för sina uppvärmningsrespektive avkylningsformer. För att detta syfte skall kunna uppnås måste det finnas en fungerande tillsynsverksamhet med möjligheter till kontroll av att de regler som förslagen föranleder efterlevs och sanktionsmöjligheter för det fall att så inte sker. Jag föreslår därför att det införs regler om tillsyn som i huvudsak motsvarar de som gäller enligt ellagen (1997:857) och som omfattas av vårt tidigare förslag. Dessa regler skall ingå i den nya fjärrvärmelag som jag föreslår. Jag föreslår vidare att en myndighet skall utses att utöva den tillsyn som krävs för att kontrollera att de föreslagna åtgärderna för ökad kundtrygghet efterlevs. Det bör ankomma på regeringen att bestämma vilken myndighet som skall utöva tillsynsverksamheten på fjärrvärmeoch fjärrkyleområdet. Jag förordar emellertid att denna tillsynsuppgift läggs på Energimyndigheten.
Konsekvenser
De uppgifter som följer av mina förslag kommer att medföra kostnader för staten. Kostnaden för den statliga tillsynsuppgift som förslagen innebär föreslår jag skall finansieras genom uttag av en tillsynsavgift från den som utövar fjärrvärme- eller fjärrkyleverksamhet. Avgiftens storlek skall relateras till mängden såld eller mottagen värmeenergi. Den tvistlösande verksamhet som jag föreslår skall ske i Energimyndighetens regi skall finansieras ur det resurstillskott som Energimyndigheten tilldelats i senaste budgetpropositionen för sin verksamhet på bl.a. fjärrvärmeområdet. Mina förslag kommer även att medföra kostnader för fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen. Jag bedömer att kravet på särredovisning och nyckeltalsredovisning samt tvistlösningsfunktionen innebär en relativt måttlig börda för berörda verksamhetsutövare. Däremot kan kravet på juridisk 97
och funktionell åtskillnad och på förhandlingsrätt för kund medföra vissa Bilaga 2 kostnader. Kostnaderna är dock inte av sådan karaktär att de, mot bakgrund av antalet berörda företag och strukturen av dessa, i sig leder till utslagning eller sammanslagning av mindre företag ej heller andra besvärande konsekvenser. Jag har därför inte funnit skäl att införa några undantagsbestämmelser för mindre företag.
Bilaga 3
Sammanfattning av Fjärrvärmeutredningens betänkande Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden (SOU 2005:33)
Bakgrund
Fjärrvärmen har byggts ut kraftigt under senare år och är den dominerande uppvärmningsformen för flerbostadshus och kommersiella lokaler i våra tätorter. Också antalet småhus som värms med fjärrvärme ökar stadigt. Detta är en positiv utveckling eftersom fjärrvärme innebär en effektiv, säker, resurssnål och flexibel lösning med möjligheter att utnyttja tillgängliga biobränslen, avfallsbränslen samt industriell spillvärme. Fjärrvärmen har också en viktig roll att spela i energi- och klimatpolitiken genom att öppna möjligheten till samtidig produktion av el och värme i högeffektiva kraftvärmeverk. Därmed kan ett väsentligt effektivare nyttjande av de bränslen som används uppnås jämfört med nyttjande vid separat el- respektive värmeproduktion.
Uppdraget
Jag har, i de delar som nu redovisas, haft i uppdrag att bedöma vilka tekniska och andra begränsningar som finns för tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten samt att analysera dels om det är lämpligt att införa tredjepartstillträde på fjärrvärmemarknaden och, om det bedöms lämpligt, föreslå regler för detta, dels de samhälls- och företagsekonomiska konsekvenserna samt miljökonsekvenserna av tredjepartstillträde. Vidare har jag haft att utvärdera behovet av koncessionsplikt för att bygga och använda rörledningar som utnyttjas för transport av fjärrvärme utifrån det regelverk som i dag finns i rörledningslagen. Slutligen har mitt uppdrag bestått i att lämna förslag till hur kraftvärmedirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG) skall genomföras i Sverige. Detta innebär bl.a. att jag skall analysera potentialen för kraftvärme i Sverige med beaktande av effekterna av den förändrade kraftvärmebeskattningen den 1 januari 2004, införandet av elcertifikatsystemet den 1 maj 2003, systemet för handel med utsläppsrätter samt den ekonomiska potentialen för ytterligare expansion av fjärrvärmenäten. Jag skall därutöver utvärdera nuvarande lagstiftning och regelverk om tillståndsförfaranden samt föreslå hur direktivets artikel om ursprungsgarantier för el från högeffektiv kraftvärme skall genomföras.
Mål med förslagen
Målen med de förslag som lämnas i detta slutbetänkande är bl.a. att förbättra kundernas situation så att de kan känna en ökad trygghet i sin avtalsrelation med fjärrvärmeföretagen samt att på olika sätt främja en effektiv energianvändning.
Ett begränsat undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen Bilaga 3
I kapitel 3 föreslår jag ett begränsat undantag från den kommunala lokaliseringsprincipen i kommunallagen. En stor del fjärrvärmeverksamhet bedrivs i dag i form av kommunala bolag. Fjärrvärmen är mycket viktig för att uppnå målen med energipolitiken. Den kommunala lokaliseringsprincipen innebär i grunden att en kommunal åtgärd måste vara knuten till kommunens egna område eller dess invånare för att den skall anses som laglig. Även med beaktande av de undantag som finns från principen och möjligheten till olika befintliga samarbetsformer mellan kommuner, kan principen enligt min mening försvåra att fjärrvärmenäten integreras mellan närbelägna orter, vilket motverkar utbyggnaden av kommunal fjärrvärme. Jag anser därför att det är motiverat att i fjärrvärmelagen föreslå ett undantag från lokaliseringsprincipen. Undantaget innebär att fjärrvärmeverksamhet får bedrivas utanför kommungränsen. Fjärrvärmeverksamheten utanför den egna kommunen får bedrivas i geografisk närhet till företagets fjärrvärmeverksamhet inom den egna kommunen om syftet är att uppnå en mer ändamålsenlig verksamhet.
Förhandling om tillträde till fjärrvärmesystem
En uppgift jag har haft i uppdrag är att bedöma om det är möjligt att öka konkurrensen på fjärrvärmemarknaden genom att t.ex. införa tillträde för en tredje part att leverera värme eller kyla till slutkund i annans nät. Frågan om tredjepartstillträde behandlas i kapitel 4. Jag anser inte att lagstadgad rätt till tredjepartstillträde (TPA) till fjärrvärmenät skall införas. De förväntade positiva effekterna av tredjepartstillträde med avseende på konkurrensen, konsumentnyttan eller miljön kan enligt min mening inte bli tillräckligt stora för att motivera ett lagstadgat tredjepartstillträde. Det finns dock situationer när det kan vara väl motiverat att nätet öppnas för en ny aktör. Det får främst anses vara fallet när det finns förutsättningar i fjärrvärmenätet och det därför är fördelaktigt att ta emot industriell spillvärme, värme från avfallsförbränning eller värme från anslutna större kunder etc. För att främja att värmen i dessa fall utnyttjas bör det införas regler där innehavaren av fjärrvärmenätet åläggs en skyldighet att förhandla med en potentiell leverantör av värme. En sådan skyldighet medför att innehavaren av fjärrvärmenätet inför en förhandling måste göra en ordentlig analys av om det är lämpligt att låta en annan producent få tillgång till nätet. Jag föreslår dessutom att om båda parterna anser att de behöver hjälp att enas skall den nyinrättade Fjärrvärmenämnden mot en avgift hjälpa till att medla.
En ny fjärrvärmelag
De olika åtgärder för ett förbättrat kundskydd som jag föreslog i mitt förra betänkande samt de åtgärder jag nu föreslår för att främja en effektivare energianvändning, dvs. införandet av en förhandlingsskyldig- 100
het i frågor om tillträde till ett fjärrvärmenät och ett begränsat undantag Bilaga 3 från lokaliseringsprincipen för kommunala fjärrvärmeföretag, bör till stora delar regleras i lag. Med hänsyn till omfattningen av regleringen och att den avser en särskild företeelse samlas bestämmelserna i en särskild fjärrvärmelag. I lagen ges således vissa bestämmelser om krav på verksamhetsutövarna att särredovisa fjärrvärme- respektive fjärrkyleverksamheterna, att juridiskt och funktionellt åtskilja affärsmässigt drivna sådana verksamheter från elmarknadsverksamhet samt att förhandla med kunder om bl.a. priser och med andra värmeleverantörer om tillträde till de egna distributionsnäten. Fjärrvärmelagen innehåller även grundläggande krav på tillgängliggörande av information till kunder och andra. I ett avtalsförhållande bör informationen så långt möjligt framgå av det avtal som tecknats mellan parterna. Därutöver skall den som bedriver fjärrvärme- eller fjärrkyleverksamhet offentliggöra de normalpriser som de tillämpar i verksamheten vid varje given tidpunkt samt även grunderna för hur de delar in sina kunder i kategorier. Vidare regleras vissa frågor om skydd mot leveransavbrott i förhållande till konsumenter med hänsyn till att det är fråga om en viktig nyttighet i form av uppvärmning. Till dessa bestämmelser kopplas ett antal regler om ersättning för skada i anledning av distributionsavtalet.
Tillsyn
Förslagen i de två delbetänkandena ”Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad 1 transparens och åtskillnad mellan el- och fjärrvärmeverksamhet” TPF FPT samt 2 ”Skäligt pris på fjärrvärme” TPF FPT syftar till att säkerställa fjärrvärme- och fjärrkylekundernas trygghet och förtroende för sina uppvärmningsrespektive avkylningsformer. De nya förslagen i detta betänkande syftar till att främja en effektivare energianvändning genom ökad produktion i högeffektiva kraftvärmeverk. För att syftena med de nya lagar jag föreslår skall kunna uppnås måste det finnas en fungerande tillsynsverksamhet med möjligheter till kontroll av att de regler som lagförslagen innehåller efterlevs och sanktionsmöjligheter för det fall att så inte sker. Jag föreslår därför att det införs regler om tillsyn som skall ingå i fjärrvärmelagen och lagen om ursprungsgarantier avseende el från högeffektiv kraftvärme. Jag föreslår vidare att en myndighet skall utses att utöva den tillsyn som krävs för att kontrollera att de föreslagna lagarna eller med stöd av dem fattade föreskrifter efterlevs. Något krav på att tillsynsfunktionerna enligt de två regelverken skall utföras av en och samma myndighet ställer jag inte upp. Det bör ankomma på regeringen att bestämma vilken eller vilka myndigheter som skall utöva tillsynsverksamheterna i fråga. Jag förordar emellertid att tillsynsuppgifterna, såväl enligt fjärrvärmelagen
1 TP SOU 2003:115. PT 2 TP SOU 2004:136. PT
som enligt lagen om ursprungsgarantier avseende el från högeffektiv Bilaga 3 kraftvärme, läggs på Energimyndigheten.
Konsekvenser
De uppgifter som följer av mina förslag kommer att medföra kostnader för staten. Kostnaden för de statliga tillsynsuppgifter som förslagen till fjärrvärmelag och lag om ursprungsgarantier avseende el från högeffektiv kraftvärme innebär föreslår jag skall finansieras genom uttag av en tillsynsavgift. För tillsynen över fjärrvärmelagen skall avgiften tas ut av den som utövar fjärrvärme- eller fjärrkyleverksamhet. I fråga om lagen om ursprungsgarantier avseende el från högeffektiv kraftvärme skall tillsynsavgiften tas ut av den som får ursprungsgarantier utfärdade. Även Svenska kraftnäts kostnad för administrationen i samband med utfärdande av garantier skall täckas genom avgifter. Den medlande och i övrigt tvistlösande verksamhet som jag föreslår skall ske i Energimyndighetens regi skall finansieras ur det resurstillskott som Energimyndigheten tilldelats i senaste budgetpropositionen för sin verksamhet på bl.a. fjärrvärmeområdet. De förslag jag lägger fram kommer även att medföra kostnader för fjärrvärme- och fjärrkyleföretagen samt för de företag som vill komma i åtnjutande av ursprungsgarantier avseende el från högeffektiv kraftvärme. Som jag konstaterade i föregående betänkande, där förslagen i fjärrvärmelagen redogjordes närmare för, kommer kraven på särredovisning och nyckeltalsredovisning samt tvistlösningsfunktionen att innebära en relativt måttlig börda för verksamhetsutövarna. Däremot kan kravet på juridisk och funktionell åtskillnad och på förhandlingsrätt för kund och den som vill leverera värme till fjärrvärmenätägaren eller annan att medföra vissa kostnader. Kostnaderna är dock inte av sådan karaktär att de, mot bakgrund av antalet berörda företag och strukturen av dessa, i sig leder till utslagning eller sammanslagning av mindre företag, inte heller andra besvärande konsekvenser. Jag har därför inte funnit skäl att införa några undantagsbestämmelser för mindre företag.
Bilaga 4
Författningsförslag SOU 2004:136
Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken dels att 8 kap. 12 § skall ha följande lydelse, dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 8 kap. 10 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap. 10 a § Avleder någon olovligen värmeenergi ur ett försörjningsnät för värme eller till ett försörjningsnät för kyla, döms för olovlig värmeenergiavledning till böter eller fängelse högst ett år. Vid ringa fall skall inte dömas till ansvar. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
12 § För försök eller förberedelse till För försök eller förberedelse till stöld, grov stöld, rån, grovt rån, stöld, grov stöld, rån, grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel tillgrepp av fortskaffningsmedel eller olovlig kraftavledning, så ock eller olovlig kraftavledning eller för stämpling till eller under- olovlig värmeenergiavledning, så låtenhet att avslöja rån eller grovt ock för stämpling till eller underrån dömes till ansvar enligt vad i låtenhet att avslöja rån eller grovt 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av rån dömes till ansvar enligt vad i fortskaffningmedel, om brottet 23 kap. stadgas. Skulle tillgrepp av fullbordats, hava varit att anse som fortskaffningmedel eller olovlig ringa, må dock ej dömas till ansvar värmeenergiavledning, om brottet som nu sagts. fullbordats, hava varit att anse som ringa, må dock ej dömas till ansvar som nu sagts.
U Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Bilaga 4
Förslag till lag (2006:000) om ändring i ellagen (1997:857)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § ellagen (1997:857) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap. 2 § Om ett sådant kommunalt före- Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ tag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) kommunallagen (1991:900) bedriver sådan verksamhet som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1 eller distribution av avses i 1 § 1, skall verksamheten fjärrvärme , skall verksamheten drivas på affärsmässig grund och drivas på affärsmässig grund och redovisas särskilt. redovisas särskilt.
U Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
Bilaga 5
Författningsförslag SOU 2005:33
Förslag till fjärrvärmelag (2006:000)
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde 1 § I denna lag ges föreskrifter om fjärrvärme- och fjärrkyleverksamhet.
Definitioner 2 § Med fjärrvärmeverksamhet avses i denna lag distribution, i ett rörledningssystem, av hetvatten eller annan värmebärare för uppvärmningsändamål, dock bara om verksamheten riktar sig till en obestämd krets av kunder inom ett visst geografiskt område. Produktionen av den värmebärare som distribueras i rörledningssystemet ingår i fjärrvärmeverksamheten i den utsträckning som produktionen bedrivs av det företag som distribuerar värmebäraren.
3 § Med fjärrkyleverksamhet avses i denna lag distribution, i ett rörledningssystem, av kallt vatten eller annan bärare av värmeenergi för avkylningsändamål, dock bara om verksamheten riktar sig till en obestämd krets av kunder inom ett visst geografiskt område. Produktionen av den bärare av värmeenergi som distribueras i rörledningssystemet ingår i fjärrkyleverksamheten i den utsträckning som produktionen bedrivs av det företag som distribuerar bäraren av värmeenergin.
4 § Med kraftvärmeverk avses i denna lag en anläggning där el och värme kan produceras samtidigt i en och samma process och där värmen, helt eller delvis, används i fjärrvärmeverksamhet.
Ansvarig myndighet 5 § Regeringen skall utse en myndighet som skall handlägga de frågor som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen ligger på tillsynsmyndigheten.
Fjärrkyleverksamhet
6 § Vad som föreskrivs om fjärrvärmeverksamhet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fjärrkyleverksamhet.
Krav på den som bedriver fjärrvärmeverksamhet 7 § En juridisk person som bedriver fjärrvärmeverksamhet får inte bedriva elnätverksamhet eller produktion av eller handel med el. 105
Bestämmelsen i första stycket gäller bara om fjärrvärmeverksamheten Bilaga 5 bedrivs på affärsmässig grund. Utan hinder av första stycket får produktion och försäljning av el bedrivas tillsammans med fjärrvärmeverksamhet, om elen har producerats i ett eget kraftvärmeverk och, om elen säljs, detta sker till marknadsmässigt pris.
8 § I en juridisk person som bedriver fjärrvärmeverksamhet får inte fler än hälften av ledamöterna i styrelsen samtidigt vara styrelseledamöter i en och samma juridiska person som bedriver elnätverksamhet eller produktion av eller handel med el. Om hälften av ledamöterna i styrelsen för en juridisk person som bedriver fjärrvärmeverksamhet samtidigt är styrelseledamöter i en och samma juridiska person som bedriver elnätverksamhet eller produktion av eller handel med el får inte styrelsens ordförande i den förra juridiska personen samtidigt vara styrelseledamot i den senare juridiska personen. I en juridisk person som bedriver fjärrvärmeverksamhet får inte den som är verkställande direktör samtidigt vara verkställande direktör i en juridisk person som bedriver elnätverksamhet eller produktion av eller handel med el. Bestämmelserna i första–tredje stycket gäller bara om fjärrvärmeverksamheten bedrivs på affärsmässig grund.
9 § Den som bedriver fjärrvärmeverksamhet är skyldig att förhandla om tillträde till fjärrvärmenätet med den som vill leverera hetvatten eller annan värmebärare för uppvärmningsändamål. Framställningar om tillträde och besked som lämnas i samband med en förhandling skall vara väl motiverade.
Redovisning av fjärrvärmeverksamhet m.m.
10 § Fjärrvärmeverksamhet skall ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet. Vid redovisning av fjärrvärmeverksamhet enligt första stycket skall den elproduktion som skett i ett kraftvärmeverk och försäljningen av denna el anses ingå i fjärrvärmeverksamheten.
11 § Den som bedriver fjärrvärmeverksamhet skall årligen utan anmaning ge in redovisning över verksamheten till tillsynsmyndigheten. Utöver redovisning enligt första stycket skall den som bedriver fjärrvärmeverksamhet vid samma tidpunkt ge in uppgifter om fjärrvärmeverksamhetens leveransvillkor samt produktions- och driftförhållanden till tillsynsmyndigheten. Uppgifterna skall lämnas för varje fjärrvärmesystem för sig.
12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om redovisning av fjärrvärmeverksamhet.
13 § Revisor hos den som bedriver fjärrvärmeverksamhet skall göra en särskild granskning av redovisningen av verksamheten.
Revisorn skall årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om Bilaga 5 redovisningen av fjärrvärmeverksamhet skett enligt gällande bestämmelser. Intyget skall ges in till tillsynsmyndigheten av den som bedriver fjärrvärmeverksamhet. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om revision av fjärrvärmeverksamhet.
Kommunala fjärrvärmeföretag
14 § Ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) får, utan hinder av bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva fjärrvärmeverksamhet i geografisk närhet till företagets fjärrvärmeverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig fjärrvärmeverksamhet.
15 § Om ett sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16–18 §§ kommunallagen (1991:900) bedriver fjärrvärmeverksamhet, skall verksamheten drivas på affärsmässig grund.
Kundskydd
16 § Ett avtal mellan en kund och den som bedriver fjärrvärmeverksamhet skall innehålla uppgifter om 1. distributörens namn och adress, 2. den tjänst som tillhandahålls, 3. den kvalitetsnivå som avtalats, 4. de underhållstjänster som avtalats, 5. priser, avgifter och priskonstruktioner när flera priskomponenter förekommer, 6. hur information om gällande priser och avgifter kan erhållas, 7. avtalets löptid, 8. villkoren för ändring av avtalet, om avtalet tillåter att det ändras under avtalets löptid, 9. villkoren för förlängning av avtalet, om avtalet löper under viss tid, 10. villkoren för uppsägning av avtalet, 11. villkoren för ersättning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet, 12. ansvaret för återställningsåtgärder, och 13. hur ett tvistlösningsförfarande utanför domstol enligt denna lag inleds.
17 § Om ett avtal som avses i 16 § tillåter att den som bedriver fjärrvärmeverksamhet får ändra ett villkor i avtalet under avtalets löptid och verksamhetsutövaren vill ändra villkoret till nackdel för kunden, skall kunden underrättas om ändringen minst två månader innan den träder i kraft. En kund som inte godtar de nya villkoren får säga upp avtalet utan att därvid drabbas av någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse. I underrättelsen skall kunden upplysas om sin rätt att säga upp avtalet.
18 § Den som bedriver fjärrvärmeverksamhet är skyldig att på begäran Bilaga 5 förhandla med den som är kund eller kan bli kund hos verksamhetsutövaren om pris för distribution av fjärrvärme och anslutning till fjärrvärmenät, fjärrvärmeabonnemangets effekt samt ändringar av avtalsvillkor som gäller mellan parterna.
19 § Den som bedriver fjärrvärmeverksamhet skall offentliggöra sina normalprislistor per kundkategori för distribution av fjärrvärme och anslutning till fjärrvärmenätet samt grunder för indelning av kunder i kategorier. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om offentliggörande enligt första stycket.
20 § Bestämmelserna i 21–30 §§ gäller distribution av fjärrvärme till konsumenter. Med konsument avses en fysisk person till vilken fjärrvärme eller fjärrkyla distribueras huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna som avses i första stycket är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.
21 § Distribution av fjärrvärme får avbrytas, om konsumenten försummar sina skyldigheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott. Innan distributionen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 22 §, underrättas om att distributionen annars kan avbrytas. Sker rättelse får distributionen inte avbrytas. Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra inte obetydlig personskada eller omfattande sakskada, får distributionen av fjärrvärme inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.
22 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för distribution av fjärrvärme gäller, utöver vad som anges i 21 §, att konsumenten sedan tiden för rättelse gått ut skall uppmanas att betala inom tre veckor från det att han har delgetts uppmaningen och en underrättelse om att distributionen annars kan avbrytas. Ett meddelande om den uteblivna betalningen skall samtidigt lämnas till socialnämnden i den kommun där konsumenten får fjärrvärme distribuerad. Sker betalning eller är fordringen tvistig får distributionen inte avbrytas. Distributionen får inte heller avbrytas om socialnämnden inom den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den som lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden.
23 § Den som distribuerar fjärrvärme har rätt till skälig ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av åtgärder som nämns i 21 och 22 §§.
24 § Underrättelser och meddelanden som avses i 22 § första stycket Bilaga 5 skall lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
25 § Innehavaren av en fjärrvärmeledning får avbryta distributionen av fjärrvärme för att vidta åtgärder som är motiverade av säkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet får inte i något fall pågå längre än åtgärden kräver. Om innehavaren av en fjärrvärmeledning kan förutse annat än kortvariga avbrott i distributionen, skall konsumenten underrättas i god tid före avbrottet. Konsumenten skall underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom anslag.
26 § Om distributionen av fjärrvärme avbryts på grund av konsumentens försummelse utan att förutsättningarna i 21 och 22 §§ är uppfyllda, har konsumenten rätt till ersättning för skada av ledningsinnehavaren eller fjärrvärmeleverantören.
27 § Om innehavaren av en fjärrvärmeledning inte har underrättat konsumenten enligt 25 § andra stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av ledningsinnehavaren.
28 § Om distributionen av fjärrvärme avbryts utan att det beror på konsumentens försummelse och utan att det finns rätt att avbryta distributionen enligt 25 § första stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av innehavaren av en fjärrvärmeledning om inte denne visar att avbrottet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. Beror avbrottet på någon som innehavaren av en fjärrvärmeledning har anlitat för att utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är ledningsinnehavaren fri från skadeståndsskyldighet endast om också den som han har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.
29 § Skadestånd enligt 26–28 §§ omfattar ersättning för utgifter och inkomstbortfall samt annan förlust på grund av avbrottet. Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen skall även beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, den skadeståndsskyldiges förutsättningar att förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.
30 § Konsumenten skall underrätta motparten om anspråk på ersättning inom tre år från det att skadan inträffade. Gör han inte det, har han förlorat sin rätt till ersättning för den uppkomna skadan.
Medling och tvistlösning Bilaga 5
31 § Kan parterna vid en förhandling enligt 9 § inte nå en överenskommelse, skall tillsynsmyndigheten på begäran av parterna gemensamt medla i tvisten.
32 § Kan parterna vid en förhandling enligt 18 § inte nå en överenskommelse skall tillsynsmyndigheten på begäran av en av parterna medla i tvisten. Har medling enligt första stycket avslutats utan att parterna har kommit överens i en hänskjuten fråga som avser annat än anslutning till fjärrvärmenätet, skall tillsynsmyndigheten på begäran av en av parterna lämna en rekommendation om hur tvisten bör lösas. Sådan begäran skall ske senast när medling avslutas. Gäller medling enligt första stycket en fråga om ändring av ett avtalsvillkor, får ändringen inte träda i kraft förrän medlingsförfarandet har avslutats eller, om rekommendation har begärts, en rekommendation lämnats.
33 § Tvist mellan den som bedriver fjärrvärmeverksamhet och en kund i anledning av ett avtal om distribution av fjärrvärme eller anslutning till ett fjärrvärmenät, får av en av parterna hänskjutas till prövning av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall lämna en rekommendation om hur tvisten bör lösas.
Tillsyn
34 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av tillsynsmyndigheten. Tillsynen omfattar inte efterlevnaden av bestämmelserna i 21–30 §§.
35 § Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En begäran får förenas med vite.
36 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Ett föreläggande får förenas med vite.
Avgifter
37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter tillsynsmyndigheten har enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Tillsynsavgift skall tas ut av den som bedriver fjärrvärmeverksamhet.
Förseningsavgift Bilaga 5
38 § Om den som bedriver fjärrvärmeverksamhet inte ger in bestyrkt kopia av sådan redovisning samt sådant revisorsintyg som anges i 11 § första stycket och 13 § andra stycket, skall företaget betala förseningsavgift till staten enligt 39 §. Beslut om förseningsavgift fattas av tillsynsmyndigheten.
39 § Den som bedriver fjärvärmeverksamhet skall betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 38 § inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om verksamhetsutövaren har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 9 kap. 9 § andra stycket aktiebolagslagen (1975:1385) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, skall dock denne betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften skall uppgå till 10 000 kr. Om de handlingar som anges i 38 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till den som bedriver fjärrvärmeverksamhet om ett beslut om förseningsavgift enligt första stycket, skall denne betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 10 000 kr. Om de handlingar som anges i 38 § inte har kommit in inom två månader från det att underrättelse avsändes till den som bedriver fjärrvärmeverksamhet om ett beslut om förseningsavgift enligt andra stycket, skall denne betala en ny förseningsavgift. Den nya avgiften skall uppgå till 20 000 kr.
40 § Om registrering har skett av ett beslut om att den som bedriver fjärrvärmeverksamhet försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte meddelas.
41 § Har den som bedriver fjärrvärmeverksamhet inom föreskriven tid gett in de handlingar som anges i 38 § men har handlingarna någon brist som lätt kan avhjälpas, får tillsynsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om verksamhetsutövaren har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som verksamhetsutövaren senast har anmält hos tillsynsmyndigheten.
42 § En förseningsavgift skall efterges, om underlåtenheten att ge in handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som den som bedriver fjärrvärmeverksamhet inte har kunnat råda över. Avgiften skall också efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den. Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.
43 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalnings- Bilaga 5 uppmaning, skall avgiften lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
44 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft. Om den som bedriver fjärrvärmeverksamhet har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund av en domstols beslut, skall ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 19 kap. 14 § skattebetalningslagen (1997:483).
Överklagande
45 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 35–36, 39 och 42 §§ får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Regeringen får meddela föreskrifter om överklagande av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
U 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Bestämmelserna i 11 och 13 §§ tillämpas första gången för det räkenskapsår som påbörjas den 1 juli 2006 eller närmast därefter.
.
Bilaga 6
Förteckning över remissinstanserna för Fjärrvärmeutredningens delbetänkande Tryggare fjärrvärmekunder – Ökad transparens och åtskillnad mellan eloch fjärrvärmeverksamhet (SOU 2003:115)
Ekonomistyrningsverket, Hovrätten för Övre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Södermanlands län, Konsumentverket, Konkurrensverket, Riksrevisionen, Statskontoret, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Naturvårdsverket, Svensk Elbrukarförening, Svenska Kommunförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), HSB:s riksförbund, Hyresgästföreningen, Riksbyggen, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Svenskt Näringsliv och Sveriges BostadsrättsCentrum (SBC). Härutöver har Jämtkraft AB, Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Finspångs tekniska verk, Energiverken i Halmstad AB, Alvesta Energi AB, Karlshamns Energi AB och BRF Fridhem inkommit med yttrande. Räddningsverket, Riksrevisionen, Elsäkerhetsverket, Glesbygdsverket, Affärsverket svenska kraftnät, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) har getts tillfälle att yttra sig men de ha avstått.
Bilaga 7
Förteckning över remissinstanserna för Fjärrvärmeutredningens delbetänkande Skäligt pris på fjärrvärme (SOU 2004:136) och Fjärrvärmeutredningens betänkande Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden (SOU 2005:33)
Hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Södermanlands län, Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Ekonomistyrningsverket, Socialstyrelsen, Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Konsumentverket, Naturvårdsverket, Boverket, Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA), Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Stockholms kommun, Mönsterås kommun, Skövde kommun, Luleå kommun, Svenskt Näringsliv, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets Regelnämnd, Fastighetsägarna Sverige, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Skogen och Kemin, Gruvorna och Stålet, Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), Svenska Gasföreningen, Svenska Renhållningsverksföreningen (RVF), Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrätts- Centrum (SBC), Sveriges Energiföreningars Riksorganisation (SERO), Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Villaägarnas Riksförbund. Härutöver har Elektra Värme AB, Fortum Värme Holding AB, Sydkraft AB, Göteborgs stad, Mariestad Töreboda Energi AB, Falu Energi & Vatten AB, Vattenfall AB, SSAB Svenskt Stål AB, Pilkington Floatglas AB, Göteborg Energi AB, Borlänge Energi, Kemira Kemi AB, Vargön Alloys AB, Växjö Energi AB (VEAB), Byggherreforum, och Capital Cooling Europe AB inkommit med yttrande. Riksrevisionen, Linköpings tingsrätt, Akademiska hus AB, Chalmers Tekniska högskola, Jernkontoret, Uppsala kommun, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk handel, Företagarna, Vasakronan AB, Riksbyggen, Sveriges konsumenter i samverkan och Sveriges konsumentråd har getts tillfälle att yttra sig men de har avstått.