Förstärkta kapitaltäckningsregler

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 3 april 2014

Peter Norman

Göran Haag (Finansdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Lagrådsremissen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om särskild tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Lagrådsremissen innehåller även förslag till lagändringar som bedömts nödvändiga med anledning av Europaparlamentet och rådet förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). EUregelverket innebär ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. I lagrådsremissen föreslås två nya lagar och ändringar i bl.a. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Den föreslagna nya lagen om kapitalbuffertar innehåller bestämmelser som ålägger kreditinstitut och värdepappersbolag att ha olika slag av kapitalbuffertar och som möjliggör ingripande i det fall ett institut inte uppfyller ett kombinerat buffertkrav. Den föreslagna nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag innehåller bestämmelser som kompletterar tillsynsförordningen och genomför delar av kapitaltäckningsdirektivet. Övriga förslag till lagändringar avser i huvudsak nya krav på institutens bolagsstyrning, regler om ersättning, tillsyn, sanktioner och skydd för visselblåsare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2014.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, 2. lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, 3. lag om kapitalbuffertar, 4. lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, 5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), 6. lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan, 7. lag om ändring sparbankslagen (1987:619), 8. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, 9. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 10. lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 11. lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, 12. lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, 13. lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 14. lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), 15. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, 16. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 17. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 18. lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 19. lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 20. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 21. lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut, 22. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 23. lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster, 24. lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 25. lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto, 26. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av 2 förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). Lagen innehåller också bestämmelser som genomför delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 3 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet).

Definitioner

2 § I denna lag betyder 1. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 2. institut : kreditinstitut och värdepappersbolag, 3. kreditinstitut : bank och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt Svenska skeppshypotekskassan, 4. värdepappersbolag : ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse. Termer och uttryck i övrigt i denna lag har samma betydelse som i tillsynsförordningen.

Europabolag och europakooperativ

3 § I fråga om europabolag och europakooperativ med sådant förvaltningsorgan som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2010 av den 22 juli

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 (Celex 32013R0517). 10

2003 om stadga för de europeiska kooperativa föreningarna (SCEföreningarna) tillämpas det som sägs i 6 kap. 9 och 11 §§ om styrelseledamot på ledamot i tillsynsorganet. Att de bestämmelser som anges i första stycket ska tillämpas också på ledamot i ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan framgår av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ.

Fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare

4 § Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag, betalningsinstitut och AIF-förvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster och 7 kap. 6 och 6 a §§ lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Tillsynsförordningens tillämpning

5 § De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska tillämpas även för sådana kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som inte omfattas av förordningens definition av kreditinstitut. De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för värdepappersföretag ska tillämpas även för sådana värdepappersbolag som inte omfattas av förordningens definition av värdepappersföretag. De bestämmelser i tillsynsförordningen som enligt förordningen gäller för kreditinstitut ska, med undantag av bestämmelserna om stora exponeringar, tillämpas även för Svenska skeppshypotekskassan.

Behörig myndighet

6 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt tillsynsförordningen och utövar tillsyn över att förordningen och denna lag följs. Finansinspektionen är ansvarig myndighet för att i enlighet med artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. I fråga om tillsynen och möjlighet att ingripa mot institut gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag.

2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav

Särskilt kapitalbaskrav

1 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver den kapitalbas som krävs enligt tillsynsförordningen och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, om 1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3– 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

EGT L 294,10.11.2011, s. 1 (Celex 32001R2157). 11

2. det i samband med en översyn och utvärdering av institutet bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet är eller kan bli exponerat för och risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, eller 3. det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt första stycket 1. Finansinspektionen får avstå från att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga. Första stycket gäller inte om överträdelsen är så allvarlig att verksamhetstillståndet i stället ska återkallas.

2 § Om ett institut uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som följer av ett beslut enligt 1 §, men inte kapitalkraven enligt lagen (2014:000) om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas.

Särskilt likviditetskrav

3 § Finansinspektionen ska besluta att ett institut ska uppfylla ett särskilt likviditetskrav, om det behövs för att täcka de likviditetsrisker som ett institut är eller kan bli exponerat för och de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för.

3 kap. Krav på gruppnivå

Ansvarigt institut

1 § Ansvaret för att de gruppbaserade kraven i 2 § uppfylls har det institut 1. som inte är dotterföretag till ett annat institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag, eller 2. vars moderföretag är ett sådant finansiellt holdingföretag, svenskt blandat finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag till ett institut, ett svenskt finansiellt holdingföretag eller ett svenskt blandat finansiellt holdingföretag. Om ett sådant holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som avses i första stycket 2 är moderföretag till både ett kreditinstitut och ett värdepappersbolag, är det kreditinstitutet som ansvarar för att de gruppbaserade kraven uppfylls. Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag är moderföretag till två eller flera kreditinstitut eller till två eller flera värdepappersbolag, ansvarar det kreditinstitut respektive värdepappersbolag som har den största balansomslutningen för att de gruppbaserade kraven uppfylls.

Soliditet och riskhantering

2 § Det ansvariga institutet enligt 1 § ska se till att kraven om soliditet och riskhantering i 6 kap. 1 § och 2 § andra stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 8 kap. 3 § och 4 § andra stycket lagen

(2007:528) om värdepappersmarknaden uppfylls på gruppnivå i enlighet med vad som följer av artikel 18 i tillsynsförordningen.

Krav på undergruppnivå

3 § Även om ett institut inte är det ansvariga institutet enligt 1 §, ska det se till att kraven i 2 § tillämpas på undergruppsnivå, om 1. institutet eller dess moderföretag, när moderföretaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och har ett dotterföretag eller har ägarintresse i ett dotterföretag, och 2. dotterföretaget är ett utländskt institut, ett finansiellt institut eller ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett land utanför EES. Med förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag.

Krav på moder- och dotterföretag

4 § Ett moder- eller dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska på grupp eller undergruppsnivå uppfylla kraven i 6 kap. 2 § första stycket och 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 4 § första stycket och 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden om riskhantering och genomlysning. Företaget ska även införa styrformer, processer och rutiner enligt första stycket i sina dotterföretag som är etablerade i ett land utanför EES. Finansinspektionen ska, efter ansökan av företaget, besluta om undantag från kravet i andra stycket, om företaget kan visa att ett sådant införande strider mot lagen i det land där dotterföretaget är etablerat.

Ledningen för ett finansiellt holdingföretag

5 § Den som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

Tillsynsansvarig myndighet

1 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, om 1. moderföretaget är ett institut, 2. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till ett institut men inte till något motsvarande utländskt företag inom EES, 3. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat i Sverige och är moderföretag till institut och motsvarande utländska företag inom EES, 4. det finns två eller flera finansiella holdingföretag eller två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika länder inom EES, däribland Sverige, som är moderföretag till både institut och motsvarande utländska företag inom EES, och ett institut är det dotterföretag som har den största balansomslutningen, eller

5. det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är moderföretag till två eller flera institut och motsvarande utländska företag som inte är auktoriserade i det land inom EES där holdingföretaget är etablerat, och ett institut har den största balansomslutningen. Finansinspektionen ska även utöva tillsynen om inspektionen tillsammans med övriga berörda behöriga myndigheter kommer överens om det enligt 3 §. I 7 kap. finns bestämmelser om tillsyn över ett institut vars moderföretag har sitt huvudkontor utanför EES och är ett motsvarande utländskt företag, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

2 § När Finansinspektionen ska utöva tillsynen enligt 1 § första stycket 3–5, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut och motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES, det blandade finansiella holdingföretaget eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

3 § Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut eller motsvarande utländska företag det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 111.3 och 111.4 i kapitaltäckningsdirektivet ska utöva den gruppbaserade tillsynen, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen. I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut eller motsvarande utländska företag som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om en sådan överenskommelse.

Beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav

4 § När Finansinspektionen ansvarar för tillsynen på gruppnivå enligt 1 §, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga berörda behöriga myndigheter.

5 § Inom en månad från det att Finansinspektionen har lämnat en rapport enligt 4 §, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda myndigheter om vilket beslut som bör fattas i enlighet med 2 kap. 3 § med anledning av väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Överenskommelsen ska ta hänsyn till de resultat som framkommit relaterade till institutens organisation, riskhantering och behovet av särskilda likviditetskrav för specifika institut. Inom fyra månader från det att rapporten har lämnats, ska inspektionen försöka komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil samt den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa 2 kap. 1 § på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

6 § Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EES. Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.

7 § Om en överenskommelse enligt 5 § inte har träffats inom de angivna tidsfristerna, ska Finansinspektionen, med beaktande av de övriga behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå. Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom EES, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 § på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen. Om någon eller några av de övriga berörda behöriga myndigheterna, inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat sin rapport enligt 4 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlig- 6 het med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 , ska inspektionen skjuta upp sitt beslut enligt första stycket och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten efter det att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats.

6 Jfr Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG.

8 § Ett sådant beslut som avses i 5 § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom de tidsfrister som anges i 5 § gäller i Sverige. Beslutet är bindande för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

9 § Beslut som fattats enligt 5 eller 7 § ska omprövas årligen. Ett beslut får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag, medge undantag från relevanta delar av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, särskilt med avseende på riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, efter samråd med de berörda myndigheter som ansvarar för tillsyn av försäkringsföretag medge undantag från relevanta delar av denna lag så att det blandade holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om beslut som inspektionen fattar enligt första stycket.

5 kap. Tillsyn över interna metoder

Löpande granskning av interna metoder

1 § Finansinspektionen ska löpande, åtminstone vart tredje år, granska hur ett institut uppfyller ställda krav på sådana metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan de får användas för att beräkna kapitalbaskraven i enlighet med artiklarna 92–386 i tillsynsförordningen. Vid bedömningen ska särskilt uppmärksammas förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter.

2 § Om det framkommer att ett instituts interna metoder enligt 1 § innebär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ska Finansinspektionen se till att institutet åtgärdar metoderna eller vidtar 16 nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem.

3 § Om ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod som avses i 1 § inte längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska Finansinspektionen kräva att institutet 1. visar att följderna av att kraven inte uppfylls är oväsentliga, eller 2. presenterar en åtgärdsplan för att i god tid åter uppfylla kraven och ange en tid inom vilken planen ska genomföras.

4 § Om det bedöms osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för att genomföra den inte är tillfredsställande, ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla tillämpliga krav eller inte på ett tillfredsställande sätt lyckas visa att följderna av konstaterade brister är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där kraven kan uppfyllas inom en lämplig tidsfrist eller återkallas.

5 § Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen och det tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet för institutet att använda den modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen.

Korrigerande åtgärder vid tillsyn över interna metoder

6 § Finansinspektionen får vidta korrigerande åtgärder för ett instituts interna metoder, om det klart kan fastställas att institutets metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker. De korrigerande åtgärderna ska syfta till att målen i en intern metod upprätthålls.

6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

1 § Följande företag ska till Finansinspektionen lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen: 1. företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation enligt denna lag eller enligt en utländsk offentlig reglering som bygger på kapitaltäckningsdirektivet, 2. andra dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag än de som avses i 1, 3. holdingföretag med blandad verksamhet och dotterföretag till holdingföretag med blandad verksamhet, 4. blandade finansiella holdingföretag, och 5. företag som fått i uppdrag av ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner. Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga företaget att göra det.

2 § Moderföretag ska offentliggöra information som rör företagsgruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur.

Samarbete och utbyte av information med utländska myndigheter

3 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med följande myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU: 1. andra behöriga myndigheter, 2. Europeiska bankmyndigheten, 3. Europeiska systemrisknämnden, 4. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, och 5. myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag. Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i något land inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

4 § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 112.2, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

5 § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 4 § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

6 § Finansinspektionen ska, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, inom ramen för sin befogenhet lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som görs av inspektionen.

7 § Företag som enligt tillsynsförordningen står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation och dotterföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn, ska lämna de uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen till det företag som enligt tillsynsförordning ska upprätta gruppbaserad redovisning eller samlad information. Första stycket gäller även ett svenskt företag i förhållande till ett utländskt företag inom EES som ska upprätta och ge in en rapport enligt tillsynsförordningen.

Undersökning

8 § Finansinspektionen får, om det behövs för tillsynen, göra undersökningar hos 1. företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter samt hos finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade

finansiella holdingföretag för att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna, 2. företag som har fått i uppdrag av ett institut eller ett holdingföretag som avses i 1 att utföra ett visst arbete eller vissa funktioner, och 3. företag som ingår i en grupp som Finansinspektionen enligt 4 kap. 1 § ska utöva tillsyn över.

Informationsskyldighet för institut som är undantagen gruppbaserad tillsyn

9 § Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från tillämpningsområdet för konsoliderad tillsyn med stöd av artikel 19 i tillsynsförordningen, ska moderföretaget till Finansinspektionen lämna de upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet.

Tystnadsplikt

10 § En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som i den egenskapen får kunskap om affärsförhållanden i ett företag som enligt 7 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det uppgiftslämnande företagets intresse.

Uppgiftsskyldighet till undersökningsledare eller åklagare

11 § Ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare.

Meddelandeförbud

12 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 11 § får besluta att holdingföretaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 11 § eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål. Ett sådant förbud får beslutas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige. Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta. Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med det, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

7 kap. Moderföretag utanför EES

1 § Om ett institut inte står under gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111 i kapitaltäckningsdirektivet och dess moderföretag är ett utländskt institut eller ett sådant finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller 2 och 3 §§ för det fall Finansinspektionen enligt 4 kap. 2–4 §§ skulle ha utövat tillsynen över gruppen om de bestämmelserna hade gällt.

2 § Finansinspektionen ska kontrollera om den gruppbaserade tillsyn som utövas av tillsynsmyndigheten i landet utanför EES är likvärdig med den gruppbaserade tillsyn som anges i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag. Finansinspektionen ska utföra kontrollen på begäran av moderföretaget eller av ett institut, institut för elektroniska pengar eller ett motsvarande utländskt företag som ingår i företagsgruppen och som auktoriserats inom EES. Innan Finansinspektionen tar ställning till om tillsynen är likvärdig, ska inspektionen höra övriga berörda behöriga myndigheter inom EES. Inspektionen ska också före ställningstagandet ha rådfrågat Europeiska bankmyndigheten.

3 § Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn i artiklarna 11–24 i tillsynsförordningen och 4 kap. denna lag som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES. Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag. Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna, Europeiska kommissionen och Europeiska bankmyndigheten när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

Förelägganden och viten

1 § Om ett institut eller ett företag inte uppfyller kraven i tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, ska Finansinspektionen förelägga institutet eller företaget att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen. Om ett institut bryter mot tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, gäller dessutom bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutens verksamhet.

2 § Finansinspektionen ska förelägga ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget

inte uppfyller de krav som ställs på det enligt tillsynsförordningen, denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Ett sådant föreläggande ska också riktas mot ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, vars ledning inte uppfyller kraven i denna lag.

3 § Om Finansinspektionen meddelar föreläggande enligt denna lag, får inspektionen förena föreläggandet med vite.

Förseningsavgift

4 § Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar upplysningar enligt föreskrifter meddelade med stöd av tillsynsförordningen, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Avgiften tillfaller staten.

5 § Förseningsavgiften ska betalas in till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

6 § Finansinspektionens beslut att ta ut förseningsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 5 §.

7 § Om förseningsavgiften inte betalas in inom den tid som anges i 5 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

8 § En förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Ansvarsbestämmelse

9 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 6 kap. 12 §.

9 kap. Avgifter

1 § Institut som står under tillsyn enligt tillsynsförordningen och denna lag ska bekosta Finansinspektionens verksamhet med årliga avgifter. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen och denna lag. Om Finansinspektionen behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga vid tillsynen enligt denna lag, ska kostnaden för detta betalas av det institut som tillsynen avser.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som kompletterar tillsynsförordningens bestämmelser om 1. offentliggörande av information och tillsynsrapportering, 2. beräkningen av kapitalbaskravet samt kapitalbasen, 3. stora exponeringar, 4. exponeringar i fastigheter, 5. säkerställda obligationer, 6. likviditetskrav, 7. interna modeller för marknadsrisker, 8. schablonmetoden för marknadsrisker, 9. schablonmetoden för kreditrisker, 10. IRK-metoden för kreditrisker, 11. motpartsrisker, 12. värdepapperisering, 13. bruttosoliditet, och 14. konsolidering av de gruppbaserade kraven.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka krav som enligt 3 kap. 5 § ska ställas på den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, 2. vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall institut ska offentliggöra sådan information som anges i artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen, 3. vilken information som moderföretag ska offentliggöra enligt 6 kap. 2 §, 4. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut, och 5. de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för ett särskilt likviditetskrav i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 9 kap. 1 § första och andra styckena.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2014:000) om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

2.2 Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

2 § Genom denna lag upphävs a) lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, b) lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, och c) lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag.

3 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 7 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda en internmetod i stället för schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 143.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning 2 (EU) nr 648/2012 .

4 § Tillstånd för ett institut enligt 4 kap. 9 § andra stycket i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda schablonmetoden för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 150 i förordning (EU) nr 575/2013.

5 § Ett godkännande av ett kreditvärderingsföretag eller ett beslut om ett kreditvärderingsföretags kreditkvalitetssteg enligt 4 kap. 12 § respektive 13 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska så länge godkännandet inte återkallats fortsätta att gälla fram till dess att Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 136.1 i förordning (EU) nr 575/2013 antagit tekniska standarder om kreditvärderingsföretagens kreditkvalitetssteg.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

6 § Tillstånd för ett institut enligt 5 kap. 3 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 363 i förordning (EU) nr 575/2013.

7 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 5 och 6 §§ i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att använda sig av en annan beräkningsgrund eller internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt artikel 312 i förordning (EU) nr 575/2013.

8 § Tillstånd för ett institut enligt 6 kap. 8 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar att kombinera olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt artikel 314.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

9 § Beslut om att undanta ett företag från de gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 14 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet av denna lag ska fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i förordning (EU) nr 575/2013.

10 § Beslut om att undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från de gruppbaserade kraven enligt 9 kap. 15 § i den upphävda lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar som gäller vid ikraftträdandet ska fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

2.3 Förslag till lag om kapitalbuffertar

1 Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar och om ingripanden och restriktioner när ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. Att vissa bestämmelser i denna lag gäller även för fondbolag och AIFförvaltare framgår av 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

2 § I denna lag betyder 1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES : företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och 2 värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen), 2. dotterföretag : sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsynsförordningen, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. ESRB : Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av 3 en europeisk systemrisknämnd , 5. finansiella moderholdingföretag inom EES : företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen, 6. institut : kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag, 7. kapitaltäckningsdirektivet : Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 4 2006/48/EG och 2006/49/EG , 8. kärnprimärkapital : kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen, 9. moderinstitut inom EES : företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338, Celex 32013L0036). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 331, 15.12.2010, s. 1 (Celex 32010R1092). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

10. på grupp- eller undergruppsnivå : det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6–24i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav, 11. systemrisk : risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin, 12. systemviktigt institut : ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk, 13. tillsynsförordningen : Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 5 648/2012 , 14. totalt riskvägt exponeringsbelopp : det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen, 15. värdepappersbolag : ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som inte är ett bankaktiebolag eller kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, och 16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet : a) utbetalning i form av en kontant utdelning, b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i tillsynsförordningen.

3 § Finansinspektionen har tillsyn över att bestämmelserna i denna lag följs.

2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar

Kombinerat buffertkrav

1 § Institut ska, utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet beräknat enligt 2 §.

2 § Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av det krav på kärnprimärkapital som enligt denna lag följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och 1. i de fall som systemriskbufferten tillämpas på exponeringar i ett annat land, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut,

5 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2. i de fall som systemriskbufferten tillämpas endast på exponeringar i Sverige, summan av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut. Med tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut avses den buffert som ska tillämpas enligt 5 kap. 6 §.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 § Institut ska på individuell nivå och gruppnivå ha en kapitalkonserveringsbuffert.

2 § Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 1 undanta små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare från kravet att ha en kapitalkonserveringsbuffert.

4 kap. Systemriskbuffert

Allmänt om systemriskbuffert

1 § Finansinspektionen får, i syfte att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i Sverige, besluta att institut för alla eller vissa av sina exponeringar på individuell nivå, undergruppsnivå och gruppnivå ska ha en systemriskbuffert.

2 § Systemriskbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på de exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på enligt 3–7 §§.

Systemriskbuffert på exponeringar inom Sverige och utanför EES

3 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet i enlighet med de förutsättningar som följer av artikel 133.14 i samma direktiv besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i Sverige eller utanför EES. Systemriskbufferten får fastställas till mer än 5 procent av det belopp som avses i första stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Systemriskbuffert på exponeringar inom EES

4 § Finansinspektionen får en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst

3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar inom EES.

5 § Om Finansinspektionen beslutar om en systemriskbuffert i enlighet med 4 §, ska samma buffertnivå gälla för institutets alla exponeringar inom EES.

6 § Finansinspektionen får besluta att institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i 4 §, om inspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och en sådan åtgärd godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertar

7 § Om Finansinspektionen erkänt ett systemriskbuffertvärde som fastställts i ett annat land inom EES, får inspektionen besluta att institut med exponeringar i det landet för dessa exponeringar ska ha en systemriskbuffert motsvarande den som fastställts i det landet.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag

Kapitalbuffert på gruppnivå för globalt systemviktiga institut

1 § Finansinspektionen ska besluta vilka institut som på gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut enligt 2 §. Första stycket gäller inte institut som är dotterföretag till antingen ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES.

2 § Kapitalbufferten enligt 1 § ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent och högst 3,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

Kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut

3 § Finansinspektionen får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, besluta att institut på individuell nivå, undergruppsnivå eller gruppnivå ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut enligt 4 §.

4 § Kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut ska bestå av kärnprimärkapital och får fastställas till högst 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

5 § Om ett institut som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut är ett dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut eller till ett moderinstitut inom EES som ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut, gäller följande. Den kapitalbuffert för systemviktiga institut som institutet kan förpliktas ha på individuell nivå eller undergruppnivå får inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och det buffertvärde som gäller för

gruppen på gruppnivå enligt tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

Konkurrerande buffertkrav

6 § Om en tillämpning av 1–4 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha fler än en kapitalbuffert för systemviktiga institut, ska på den nivån endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla. Den kapitalbuffert som institutet ska ha enligt första stycket utgör tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

7 § Om en tillämpning av 1–4 och 6 §§ skulle medföra att ett institut är skyldigt att på gruppnivå ha både en kapitalbuffert för systemviktiga institut och i enlighet med 4 kap. en systemriskbuffert på institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa buffertar gälla på gruppnivå. Om kravet på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kapitalkravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut.

8 § Om en tillämpning av 3–5 §§ skulle medföra att ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är skyldigt att ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en tillämpning av 4 kap. skulle medföra att institutet även är skyldigt att ha en systemriskbuffert för institutets exponeringar i ett annat land, ska endast den högsta av dessa kapitalbuffertar gälla på respektive nivå. Om krav på en systemriskbuffert tillämpas endast på exponeringar i Sverige, gäller dock kravet till följd av systemriskbufferten utöver det kapitalkrav som följer av en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut.

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

Storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten

1 § För att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert krävs ett kapital bestående av kärnprimärkapital som uppgår till institutets totala riskvägda exponeringsbelopp multiplicerat med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden som enligt 4 och 5 §§ tillämpas för länder där institutet har sina berörda kreditexponeringar. Med berörda kreditexponeringar avses sådana kreditexponeringar som omfattas av föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 6.

2 § Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas på individuell nivå och på gruppnivå.

Undantag från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert

3 § Finansinspektionen får i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 8 undanta små och medelstora värdepappers-

bolag, fondbolag och AIF-förvaltare från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert.

Kontracykliska buffertvärden

4 § Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån de kontracykliska buffertvärden som fastställs enligt 7 kap.

5 § Om det inte har fastställts ett kontracykliskt buffertvärde för kreditexponeringar i ett annat land, tillämpas vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten det kontracykliska buffertvärde som behörig myndighet i det landet har beslutat, dock högst 2,5 procent.

6 § Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en utländsk behörig myndighet inom EES, ska buffertvärdena gälla från och med det datum som har fastställts av den utländska myndigheten. Om den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beräknas utifrån ett kontracykliskt buffertvärde som har fastställts av en behörig myndighet utanför EES, ska beslut om att höja buffertvärdet börja gälla efter tolv månader efter den dag då det nya värdet offentliggjordes av myndigheten. Beslut som innebär att buffertvärdet sänks ska gälla omedelbart.

Krav på metoder för att beräkna högsta förfogandebelopp

7 § Ett institut ska ha metoder som gör det möjligt att i enlighet med 8 kap. fortlöpande beräkna storleken på institutets förfogandebelopp.

7 kap. Beslut om kontracykliska buffertvärden

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

1 § Finansinspektionen ska för varje kvartal fastställa ett kontracykliskt buffertriktvärde och ett kontracykliskt buffertvärde. Det kontracykliska buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet. Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap.

2 § Det kontracykliska buffertriktvärdet och buffertvärdet ska fastställas på det sätt och utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet.

3 § Det kontracykliska buffertvärdet ska ligga mellan 0 och 2,5 procent. Storleken på det kontracykliska buffertvärdet ska anges som en procentandel av totalt riskvägt exponeringsbelopp och anges i intervall på 0,25 procent. Om det är motiverat utifrån de faktorer som anges i artikel 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet, får Finansinspektionen fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än 2,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet.

Beslut om kontracykliska buffertvärden för exponeringar i andra länder

4 § Om en utländsk myndighet har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp, får Finansinspektionen besluta att svenska institut för berörda kreditexponeringar i det landet ska tillämpa ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent av totalt riskvägt exponeringsbelopp. Beslut enligt första stycket får inte medföra att institut för berörda exponeringar ska tillämpa ett högre buffertvärde än det som fastställts av den utländska myndigheten.

5 § Finansinspektionen får fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som svenska institut med kreditexponeringar i ett land utanför EES ska tillämpa vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten om behörig myndighet i det landet 1. inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde, eller 2. har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda institut mot risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet.

Datum för när beslut om buffertvärden börjar gälla

6 § Ett beslut om att aktivera eller höja ett kontracykliskt buffertvärde ska innehålla uppgift om den tidpunkt då buffertvärdet börjar gälla. Beslut som innebär att nivån på buffertvärdet höjs ska börja gälla tolv månader efter det att beslutet offentliggjordes. Om det finns särskilda skäl, får beslutet börja gälla vid ett tidigare datum. Beslut om att sänka buffertvärdet ska gälla omedelbart.

7 § När ett kontracykliskt buffertvärde sänks ska beslutet innehålla information om hur länge det lägre buffertvärdet förväntas bestå.

Offentliggörande av beslut

8 § Finansinspektionen ska informera ESRB och offentliggöra beslut om kontracykliska buffertvärden i enlighet med artiklarna 136.7, 137.2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

1 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § ska till Finansinspektionen 1. i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av 10 kap. 1 § 10 rapportera högsta förfogandebelopp, och 2. inom fem arbetsdagar från det att buffertkravet inte längre uppfylldes lämna in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet inom rimlig tid ska uppnå det kombinerade buffertkravet. Om det med beaktande av arten och omfattningen av institutets verksamhet finns skäl för det, får Finansinspektionen medge att kapitalkonserveringsplanen ges in till inspektionen inom högst tio arbetsdagar.

2 § Om Finansinspektionen bedömer att de åtgärder som framgår av kapitalkonserveringsplanen inte återställer institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen ingripa. Finansinspektionen ska då förelägga institutet att stärka kapitalbasen eller besluta om inskränkningar som är striktare än de som anges i 3 §.

Inskränkningar i institutens rätt att vidta värdeöverföringar m.m.

3 § Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får inte 1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital, 2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, 3. göra utdelningar eller räntebetalningar kopplade till primärkapitaltillskott. Första stycket gäller också om institutet efter att en sådan åtgärd ägt rum inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet. Åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital omfattas inte av förbudet i första stycket.

4 § Förbudet i 3 § gäller inte 1. för ett institut som i enlighet med 1 § har beräknat högsta förfogandebelopp och åtgärderna ryms inom detta belopp, eller 2. om en tillämpning av bestämmelsen leder till en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs.

5 § Ett institut som avser vidta åtgärder med stöd av 4 § 1 ska underrätta Finansinspektionen innan åtgärden vidtas.

6 § Om ett institut inte uppfyller kraven i detta kapitel, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet. Detsamma gäller om 1. ett institut inte uppfyller en systemriskbuffert som beslutats av Finansinspektionen i enlighet med 4 kap., och 2. ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfredsställande hantering av relevant systemrisk.

9 kap. Avgifter

1 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag.

10 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 3 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert,

2. de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten enligt 4 kap. 1 §, 3. fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas, 4. bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut, 5. hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§, 6. vilka kreditexponeringar som i enlighet med 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten, 7. beräkningen av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 §, 8. vilka värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare som enligt 6 kap. 3 § får undantas från kravet att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert, 9. skyldighet för instituten att ange sina kreditexponeringars geografiska område, 10. hur högsta förfogandebelopp enligt 8 kap. 1 § ska beräknas och rapporteras, 11. de krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla, och 12. underrättelseskyldigheten enligt 8 kap. 5 §.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 9 kap. 1 §.

11 kap. Överklaganden

1 § Beslut som Finansinspektionen meddelar enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock inte beslut i ärenden som avses i 20 § första stycket 5 förvaltningslagen (1986:223). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart.

Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen (2014:000) om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

2.4 Förslag till lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Lagen (2014:000) om kapitalbuffertar och denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2 § Bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i 5 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas för tid från och med den 1 januari 2016.

3 § Bestämmelserna om systemriskbufferten i 4 kap. 3 § lagen om kapitalbuffertar tillämpas för tid från och med den 1 januari 2015. Fram till och med den 31 december 2014 får Finansinspektionen en månad efter det att inspektionen har fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 3 procent av institutets riskvägda exponeringsbelopp baserat på institutets exponeringar i landet eller utanför EES. Systemriskbufferten får fram till och med den 31 december 2014 uppgå till mer än 3 procent av det exponeringsbelopp som avses i andra stycket endast om Finansinspektionen fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 i kapitaltäckningsdirektivet och åtgärden godkänts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i samma direktiv.

4 § Institut som ålagts att upprätthålla en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut behöver 1. under år 2016 uppfylla endast 25 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut, 2. under år 2017 uppfylla endast 50 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut, 3. under år 2018 uppfylla endast 75 procent av det kapitalkrav som följer av bestämmelserna om kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut.

5 § Finansinspektionen kan fram till och med den 31 december 2018 erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontracykliska kapitalbufferten. Vid beslut om att erkänna andra medlemsstaters kontracykliska kapitalbuffertvärden ska Finansinspektionen fullgöra den underrättelseskyldighet som anges i artikel 160.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och 1 om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG .

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2.5 Förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173) 1 Härigenom föreskrivs att 11 § kreditupplysningslagen (1973:1173) ska ha följande lydelse.

11 §

När en kreditupplysning om en fysisk person lämnas ut, ska till den som avses med upplysningen samtidigt och kostnadsfritt sändas ett skriftligt meddelande om 1. vem som bedriver kreditupplysningsverksamheten, 2. ändamålen med behandlingen, 3. de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller om honom eller henne, 4. möjligheten att få rättelse av de uppgifter som rör honom eller henne, och 5. vem som har begärt upplysningen. Om kreditupplysningen lämnas Om kreditupplysningen lämnas ut till ett svenskt kreditinstitut eller ut till ett svenskt kreditinstitut eller värdepappersbolag, eller till ett värdepappersbolag, eller till ett motsvarande utländskt företag, för motsvarande utländskt företag, för att användas endast som underlag att användas endast som underlag för beräkning av kapitalkrav för för beräkning av kapitalkravet för kreditrisker med en sådan metod kreditrisker med en sådan metod som avses i 4 kap. 7 § lagen som avses i artikel 143.1 i (2006:1371) om kapitaltäckning Europaparlamentets och rådets och stora exponeringar , får med- förordning (EU) nr 575/2013 av delandet sändas senare men utan den 26 juni 2013 om tillsynskrav onödigt dröjsmål och begränsas till för kreditinstitut och värdeinformation enligt första stycket 1, pappersföretag och om ändring av 3 2 och 5. Om den som avses med förordning (EU) nr 648/2012 , får upplysningen begär det, ska även meddelandet sändas senare men information enligt 3 och 4 sändas utan onödigt dröjsmål och betill honom eller henne. gränsas till information enligt första stycket 1, 2 och 5. Om den som avses med upplysningen begär det, ska även information enligt 3 och 4 sändas till honom eller henne. Första och andra styckena gäller också när en kreditupplysning lämnas om ett handelsbolag eller kommanditbolag. Första–tredje styckena gäller inte kreditupplysningar som lämnas genom offentliggörande på ett sådant sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen, utom när upplys-

1 Lagen omtryckt 1981:737. 2 Senaste lydelse 2010:1073. 3 EUT L 176, 26.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

ningarna tillhandahålls ur en databas enligt 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen på sätt som avses i den paragrafens första stycke 1 och 2. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan ska ha följande lydelse.

3 a §

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1

Senaste lydelse 2006:1373.

2

EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2.7 Förslag till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om sparbankslagen (1987:619) dels att 9 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 8 a § av följande lydelse.

3 kap.

9 kap.

1 §

Lagen omtryckt 1996:1005. 2 Senaste lydelse 2006:1375. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4 a § lagen (1988:1385) om Sveriges 1 riksbank ska ha följande lydelse.

4 kap.

4 a §

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

Lagen omtryckt 1999:19. 2 Senaste lydelse 2011:754. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 3 §§ lagen (1991:980) om 1 handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

3 kap.

1 §

Om ett företag som står under tillsyn av Finansinspektionen vill ingå avtal med ägaren till ett finansiellt instrument om att företaget ska ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet för egen räkning, ska avtalet slutas skriftligen i en för ändamålet särskilt upprättad handling som i någon läsbar och varaktig form är tillgänglig för parterna. Detsamma gäller om företaget medverkar till ett sådant avtal mellan andra parter. Det förfogande som avses ska anges noggrant. Första stycket gäller inte om företagets motpart eller parterna i ett avtal som företaget medverkar till är 1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ, 2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är behörigt att föra konton för kunders räkning, 3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive Europeiska centralbanken, 4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska investeringsbanken, eller 5. ett sådant kreditinstitut som 5. ett sådant kreditinstitut som anges i förteckningen i artikel 2 i anges i förteckningen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den direktiv 2013/36/EU av den 14 juni 2006 om rätten att starta 26 juni 2013 om behörighet att och driva verksamhet i kredit- utöva verksamhet i kreditinstitut 2 institut (omarbetning) , senast och om tillsyn av kreditinstitut och ändrat genom Europaparlamentets värdepappersföretag, om ändring 3 och rådets direktiv 2007/44/EG . av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 4 2006/48/EG och 2006/49/EG . Första stycket gäller inte heller om företaget är en sådan central motpart som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr

1 Lagen omtryckt 1992:558. 2 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 3 EUT L 247, 21.9.2007, s. 1 (Celex 32007L0044). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 43

648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och 5 transaktionsregister .

3 §

Om ett sådant företag som avses i 1 § första stycket har fått finansiella

instrument som pant, får företaget i sin tur pantsätta eller överlåta

panträtten bara tillsammans med den fordran som de utgör pant för. För

återpantsättning eller överlåtelse på annat sätt fordras sådant avtal som

anges i 1 § första stycket. Återpantsättning eller överlåtelse får inte ske

för högre belopp eller på strängare villkor än vad som gäller hos

Första stycket gäller inte om pantsättaren är

1. ett annat företag som står under tillsyn av Finansinspektionen eller

ett utländskt företag inom EES som i sitt hemland får driva jämförbar

verksamhet och som står under betryggande tillsyn av myndighet eller

2. Riksgäldskontoret eller ett utländskt offentligt organ inom EES som

är ansvarigt för eller deltar i förvaltningen av statsskulden eller är

behörigt att föra konton för kunders räkning,

3. Riksbanken eller en utländsk centralbank inom EES, inklusive

4. en multilateral utvecklingsbank, Banken för internationell

betalningsutjämning, Internationella valutafonden eller Europeiska

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

EUT L 201, 27.7.2012, s. 1 (Celex 32012R0648). 6 Senaste lydelse 2009:352.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 §, 5 kap. 7 §, 6 kap. 3 § och 7 kap. 1 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag ska ha följande lydelse.

2 kap.

1 §

5 kap.

7 §

6 kap.

3 §

Senaste lydelse 2006:1378. 2 Senaste lydelse 2006:1378. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575). 4 Senaste lydelse 2006:1378.

stora exponeringar , skall lämna de ska lämna de uppgifter som anges uppgifter som anges i första i första stycket beträffande stycket beträffande gruppen. gruppen.

7 kap.

5 1 § Kreditinstitut och värdepappersbolag som är moderföretag och sådana finansiella holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § andra stycket ska för varje räkenskapsår upprätta koncernredovisning enligt denna lag, om inte annat följer av 5 eller 6 a §. För finansiella holdingföretag För finansiella holdingföretag som omfattas av lagen som omfattas av lagen (2014:000) (2006:1371) om kapitaltäckning om särskild tillsyn över kreditoch stora exponeringar ska en institut och värdepappersbolag kapitaltäckningsanalys enligt ska en kapitaltäckningsanalys 6 kap. 3 § ingå i koncernredo- enligt 6 kap. 3 § ingå i koncernvisningen. redovisningen.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

5 Senaste lydelse 2011:764. 46

2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:1570) om medlemsbanker dels att 11 kap. 1 och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 8 a § av följande lydelse.

6 kap.

11 kap.

1 §

Senaste lydelse 2006:1379. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

3 3 § En medlem i en medlemsbank En medlem i en medlemsbank eller en röstberättigad som inte är eller en röstberättigad som inte är medlem skall ersätta skada som medlem ska ersätta skada som han han eller hon uppsåtligen eller av eller hon uppsåtligen eller av grov grov oaktsamhet tillfogar oaktsamhet tillfogar medlemsmedlemsbanken, en medlem eller banken, en medlem eller någon någon annan genom att medverka annan genom att medverka till till överträdelse av denna lag, överträdelse av denna lag, förordlagen (2006:1371) om kapitaltäck- ning (EU) nr 575/2013, lagen ning och stora exponeringar , (2014:000) om särskild tillsyn tillämplig lag om årsredovisning, över kreditinstitut och värdelagen (2004:297) om bank- och pappersbolag, lagen (2014:000) finansieringsrörelse eller om kapitalbuffertar , tillämplig lag stadgarna. om årsredovisning, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller stadgarna.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

3 Senaste lydelse 2006:1379. 48

2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

13 §

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2007:1433. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575). 49

2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

2 §

1. försäkringsföretag : försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkrings-

bolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen

2. kreditinstitut : bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt

kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank-

3. finansiellt företag : de företag som anges i 1 och 2 samt

a) värdepappersbolag enligt 1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värde-

b) fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om

c) börs enligt 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappersmarknaden,

d) svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 5 § 5 lagen om värde-

e) central värdepappersförvarare enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479)

om kontoföring av finansiella instrument, och

f) AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561)

om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

Senaste lydelse 2013:570.

2 4 § Ett finansiellt företag som avser Ett finansiellt företag som avser att byta redovisningsvaluta ska att byta redovisningsvaluta ska upprätta en särskild redogörelse upprätta en särskild redogörelse över konsekvenserna av bytet för över konsekvenserna av bytet för företaget samt för den koncern och företaget samt för den koncern och finansiella företagsgrupp som grupp som företaget ingår i. Ett företaget ingår i. Ett försäkrings- försäkringsföretag ska även redoföretag ska även redogöra för göra för konsekvenserna av bytet konsekvenserna av bytet för för försäkringstagare och andra försäkringstagare och andra ersätt- ersättningsberättigade på grund av ningsberättigade på grund av en en försäkring. försäkring. Av redogörelsen ska det framgå vilka risker som är förenade med en redovisning i den nya valutan och de åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa. Det ska också framgå om bytet är förenligt med de bestämmelser som gäller för verksamheten. Ett fondbolag ska ge in redogörelsen till Finansinspektionen senast sex månader före ingången av det första räkenskapsåret med redovisning i den nya valutan.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2 Senaste lydelse 2010:2065. 51

2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 11 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) ska ha följande lydelse.

4 kap.

11 §

Av var och en av Första-Fjärde AP-fondernas tillgångar, värderade till

marknadsvärdet, får högst tio procent utgöras av fondpapper eller andra

finansiella instrument utfärdade av en emittent eller av en grupp av

emittenter med inbördes anknytning. Denna begränsning gäller inte

1. svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig

Med grupp av emittenter med inbördes anknytning avses två eller flera

fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt

1. någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes

anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i

betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

Senaste lydelse 2006:1382. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575).

2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

5 kap.

10 §

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2013:572. 53

2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen (2004:46) om 1 värdepappersfonder ska ha följande lydelse.

2 kap.

10 §

10 a §

Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:563. 2 Senaste lydelse 2007:562. 3 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575). 4 Senaste lydelse 2007:562.

bolag med motsvarande verksamhet. För fondbolag som inte utför För fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument avseende finansiella instrument tillämpas de bestämmelser om tillämpas de bestämmelser om finansiella företagsgrupper i 9 och tillsyn på gruppnivå i artiklarna 10 kap. lagen om kapitaltäckning 11–24 i Europaparlamentets och och stora exponeringar som gäller rådets förordning (EU) nr för ett värdepappersbolag. Det 575/2013 och lagen (2014:000) som föreskrivs om kapitalkrav för om särskild tillsyn över kreditfondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta institut och värdepappersbolag kapitel skall då tillämpas även på som gäller för ett värdepappersen finansiell företagsgrupp . bolag. Det som föreskrivs om kapitalkrav för fondbolag i 8, 9 och 11 §§ i detta kapitel ska då tillämpas även på gruppnivå . När ett fondbolag är moder- När ett fondbolag är moderföretag i en finansiell företags- företag och i enlighet med förgrupp, skall den gruppbaserade ordning (EU) nr 575/2013 ska redovisningen i 9 kap. 9 § lagen redovisa uppgifter på grundval av om kapitaltäckning och stora gruppens konsoliderade situation, exponeringar upprättas med ska redovisningen upprättas med tillämpning av de regler som gäller tillämpning av de regler som gäller för upprättandet av koncernbalans- för upprättandet av koncernbalansräkning och koncernresultat- räkning och koncernresultaträkning enligt 7 kap. årsredovis- räkning enligt 7 kap. årsredovisningslagen (1995:1554). Detta ningslagen (1995:1554). Detta gäller dock inte om något annat gäller dock inte om något annat följer av lagen om kapitaltäckning följer av föreskrifter meddelade och stora exponeringar eller före- med stöd av samma förordning . skrifter meddelade med stöd av den lagen .

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse dels att 7 kap. 9–11 §§ och 9 kap. 3 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 5, 8 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 37 §, 12 kap. 20 §, 13 kap. 3, 4, 6 a och 6 b, 7 och 11 §§, 14 kap. 2 och 6 §§, 15 kap. 1–3, 5, 7–9 och 15 §§ och 16 kap. 1 § samt rubriken närmast före 15 kap. 7 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 6 kap. 2 a och 4 c §§, 10 kap. 8 a–8 c §§, 12 kap. 6 a–6 c §§, 13 kap. 6 c § och 15 kap. 1 a–1 c §§ samt närmast före 6 kap. 4 c §, en ny rubrik av följande lydelse.

1 kap.

5 §

1. anknutet företag : ett svenskt eller utländskt företag vars huvud-

sakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhanda-

hålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har sam-

band med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut,

värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

2. bank : bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank,

3. bankaktiebolag : ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva bank-

4. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att

utöva tillsyn över utländska kreditinstitut,

5. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6. filial : ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även

ett utländskt kreditinstituts etablering av flera driftställen ska anses som

7. finansiellt institut : ett företag som inte är kreditinstitut,

värdepappersbolag eller motsvarande utländskt företag och vars

a) förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller

c) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra

stycket 2–10, 12 och 15 utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 §,

8. hemland : det land där ett företag har fått tillstånd till rörelse som

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse 2011:768.

9. kapitalbas : detsamma som i 9. kapitalbas : detsamma som 3 kap. lagen (2006:1371) om avses i artikel 72 i Europakapitaltäckning och stora parlamentets och rådets förordexponeringar , ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förord- 3 ning (EU) nr 648/2012 , 10. kreditinstitut : bank och kreditmarknadsföretag, 11. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 4 2006/48/EG och 2006/49/EG , 11 . kreditmarknadsbolag : ett 12 . kreditmarknadsbolag : ett aktiebolag som har fått tillstånd att aktiebolag som har fått tillstånd att driva finansieringsrörelse, driva finansieringsrörelse, 12 . kreditmarknadsförening : en 13 . kreditmarknadsförening : en ekonomisk förening som har fått ekonomisk förening som har fått tillstånd att driva finansierings- tillstånd att driva finansieringsrörelse, rörelse, 13 . kreditmarknadsföretag : 14 . kreditmarknadsföretag : kreditmarknadsbolag och kredit- kreditmarknadsbolag och kreditmarknadsförening, marknadsförening, 14 . kvalificerat innehav : ett 15 . kvalificerat innehav : ett direkt eller indirekt ägande i ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § represen- det sätt som anges i 5 a § representerar tio procent eller mer av terar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsent- eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av ligt inflytande över ledningen av företaget, företaget, 15 . medlemsbank : en ekonomisk 16 . medlemsbank : en ekonomisk förening som avses i lagen förening som avses i lagen (1995:1570) om medlemsbanker, (1995:1570) om medlemsbanker, 16 . sparbank : ett företag som 17 . sparbank : ett företag som avses i sparbankslagen (1987:619), avses i sparbankslagen (1987:619), 17 . startkapital : det kapital som 18 . startkapital : det kapital som definieras i artikel 57 a och b i för kreditinstitut avses i artikel Europaparlamentets och rådets 4.51 i förordning (EU) nr direktiv 2006/48/EG av den 575/2013 ,

3 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575). 4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 57

14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU , 18 . utländskt bankföretag : ett 19 . utländskt bankföretag : ett utländskt företag som i hemlandet utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse, har tillstånd att driva bankrörelse, 19 . utländskt kreditföretag : ett 20 . utländskt kreditföretag : ett utländskt företag som i hem-landet utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva finansierings- har tillstånd att driva finansieringsrörelse, och rörelse, och 20 . utländskt kreditinstitut : ett 21 . utländskt kreditinstitut : ett utländskt bankföretag och ett ut- utländskt bankföretag och ett utländskt kreditföretag. ländskt kreditföretag.

5 8 § Om ett kreditinstitut ingår i en Om ett kreditinstitut står under finansiell företagsgrupp enligt tillsyn på gruppnivå i enlighet med 9 kap. 1 § lagen (2006:1371) om artiklarna 11–23 i förordning kapitaltäckning och stora expo- (EU) nr 575/2013 ska bestämneringar , ska bestämmelserna i 6– melserna i 6–9, 13 och 15 kap. 9, 13 och 15 kap. denna lag samt denna lag samt bestämmelserna i bestämmelserna i lagen om lagen (2014:000) om särskild kapitaltäckning och stora expo- tillsyn över kreditinstitut och neringar om ett instituts rörelse värdepappersbolag om ett instituts och om tillsyn över ett institut, rörelse och om tillsyn över ett gälla i tillämpliga delar för övriga institut, gälla i tillämpliga delar för företag i företagsgruppen. övriga företag i företagsgruppen. Begränsningarna i fråga om ett Begränsningarna i fråga om ett instituts rörelse ska avse företagen instituts rörelse ska avse företagen i företagsgruppen gemensamt. i företagsgruppen gemensamt. Om det finns särskilda skäl får ett företag undantas från bestämmelserna i första stycket. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

6 10 § Enskildas förhållanden till Enskildas förhållanden till ett kreditinstitut får inte obehörigen kreditinstitut och uppgift i en anröjas. mälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet som kan avslöja anmälarens identitet får inte obehörigen röjas. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

5 Senaste lydelse 2013:455. 6 Senaste lydelse 2009:504. 58

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket. I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att vad som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

7 2 § Ett svenskt företag ska ges tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse, om 1. bolagsordningen, stadgarna eller reglementet stämmer överens med denna lag och andra författningar och i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten, 2. det finns skäl att anta att den planerade rörelsen kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, 3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut, och 4. den som ska ingå i styrelsen 4. den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verk- för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett att delta i ledningen av ett kreditkreditinstitut och även i övrigt är institut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. lämplig för en sådan uppgift , och styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget. Vid bedömningen enligt första stycket 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att 1. innehavaren kommer att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller 2. innehavet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Om den som kommer att ha ett Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i företaget är kvalificerat innehav i företaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen företag, ska det vid bedömningen

7 Senaste lydelse 2009:361. 59

av innehavarens anseende särskilt av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § 13 § lagen (2006:1371) om lagen (2014:000) om särskild tillkapitaltäckning och stora expo- syn över kreditinstitut och värdeneringar respektive 5 kap. 16 § pappersbolag respektive 5 kap. lagen (2006:531) om särskild 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglo- tillsyn över finansiella konglomerat. merat. Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av företaget.

6 kap.

2 a § Ett kreditinstitut ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för kreditinstitutets verksamhet. Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i första stycket.

Rörlig ersättning

4 c § Den rörliga ersättningen till en anställd i ett kreditinstitut vars arbetsuppgifter har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen.

9 kap.

8 1 § Bestämmelser om kapital- Bestämmelser om kapitaltäckning och stora exponeringar täckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om finns i Europaparlamentets och kapitaltäckning och stora expo- rådets förordning (EU) nr neringar . 575/2013, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut

8 Senaste lydelse 2006:1387.

och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar .

10 kap.

8 a § Den som är ledamot i styrelsen för ett bankaktiebolag eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos bolagets verksamhet. Om ett bankaktiebolag är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag: 1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller 2. fyra uppdrag som styrelseledamot.

8 b § Vid tillämpningen av 8 a § andra stycket ska 1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där bankaktiebolaget har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och 2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas. 8 a § andra stycket gäller inte om styrelseledamoten representerar svenska staten. En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bankaktiebolag som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som 61

styrelseledamot utöver de som anges i 8 a § andra stycket 1 eller 2 .

8 c § Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett bankaktiebolag ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.

9 37 § Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktie- Vad som i 29 kap. 1–3 §§ aktiebolagslagen (2005:551) föreskrivs bolagslagen (2005:551) föreskrivs om ansvar vid överträdelse av där om ansvar vid överträdelse av där angivna bestämmelser gäller för angivna bestämmelser gäller för bankaktiebolag även vid över- bankaktiebolag även vid trädelse av denna lag och lagen överträdelse av denna lag, förord- (2006:1371) om kapitaltäckning ning (EU) nr 575/2013 av den och stora exponeringar . 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

12 kap.

6 a § Den som är ledamot i styrelsen för en kreditmarknadsförening eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos föreningens verksamhet. Om en kreditmarknadsförening är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag:

9 Senaste lydelse 2006:1387. 62

1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller 2. fyra uppdrag som styrelseledamot.

6 b § Vid tillämpningen av 6 a § andra stycket ska 1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där kreditmarknadsföreningen har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och 2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas. 6 a § andra stycket gäller inte om styrelseledamoten representerar svenska staten. En styrelseledamot eller verkställande direktör i en kreditmarknadsförening som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 6 a § andra stycket 1 eller 2 .

6 c § Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i en kreditmarknadsförening ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.

10 20 § Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen Vad som i 13 kap. 1–3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska före- (1987:667) om ekonomiska föreningar föreskrivs om ansvar vid ningar föreskrivs om ansvar vid överträdelse av den lagen, av överträdelse av den lagen, av tillämplig lag om årsredovisning tillämplig lag om årsredovisning och av stadgarna gäller beträffande och av stadgarna gäller beträffande kreditmarknadsföreningar även vid kreditmarknadsföreningar även vid överträdelse av denna lag och överträdelse av denna lag , lagen (2006:1371) om kapital- förordning (EU) nr 575/2013, täckning och stora exponeringar . lagen (2014:000) om särskild

10 Senaste lydelse 2006:1387. 63

tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar.

13 kap.

3 § Ett kreditinstitut och sådana Ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § skall inrättat filial i Sverige ska lämna lämna Finansinspektionen de Finansinspektionen de upplysupplysningar om sin verksamhet ningar om sin verksamhet och däroch därmed sammanhängande med sammanhängande omomständigheter som inspektionen ständligheter som inspektionen begär. begär. Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första stycket av personer som är anställda hos de institut som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

4 § Finansinspektionen får när Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nöd- inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en under- vändigt genomföra en undersökning hos ett kreditinstitut och sökning hos ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § . som inrättat filial i Sverige. Innan en undersökning genomförs av ett utländskt kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 1 §, ska Finansinspektionen samråda med behörig myndighet i det land inom EES som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet.

11 6 a § Finansinspektionen ska i sin Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska utbyta information med utländska behöriga myndigheter och behöriga myndigheter, Europeiska Europeiska bankmyndigheten i bankmyndigheten , Europeiska den utsträckning som följer av systemrisknämnden och Euro-

11 Senaste lydelse 2012:193. 64

Sveriges medlemskap i Europeiska peiska värdepappers- och markunionen. nadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

12 6 b § Finansinspektionen får hän- Finansinspektionen får hänskjuta skjuta frågor som rör ett frågor som rör ett förfarande av en förfarande av en annan behörig annan behörig myndighet inom myndighet inom EES till EES till Europeiska bank- Europeiska bankmyndigheten för myndigheten för tvistlösning i de tvistlösning i de fall som framgår fall som framgår av artiklarna av artiklarna 42, 129.1 och 132.1 i 112.2, 116 och 133 i kapital- Europaparlamentets och rådets täckningsdirektivet . direktiv 2006/48/EG .

6 c § Finansinspektionen får även hänskjuta sådana frågor som avses i 6 b § till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

13 7 § Finansinspektionen skall i samarbete med behörig hemlandsmyndighet utöva tillsyn över att likviditeten är tillfredsställande i en här i landet inrättad filial till ett utländskt kreditinstitut som avses i 4 kap. 1 § . Efter anmälan till Finans- Efter anmälan till Finansinspektionen kan en behörig inspektionen kan en behörig myndighet i ett annat land inom myndighet i ett annat land inom EES genomföra en undersökning EES genomföra en undersökning hos filialen och hos en filial till ett hos en i Sverige inrättad filial till sådant företag som avses i 4 kap. utländskt kreditinstitut som avses i 3 §. 4 kap. 1 § och hos en filial till ett sådant företag som avses i 4 kap. 3 §.

14 11 § Styrelsen i en sparbank, en Styrelsen i en sparbank, en medmedlemsbank eller i en kredit- lemsbank eller i en kredit-

12 Senaste lydelse 2012:193. 13 Ändringen innebär bl. a. att första stycket upphävs. 14 Senaste lydelse 2006:1387. 65

marknadsförening är skyldig att marknadsförening är skyldig att genast låta upprätta en särskild genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns skäl balansräkning, om det finns skäl att anta att institutet inte kan att anta att institutet inte kan uppfylla kravet på kapitaltäckning uppfylla kapitalbaskravet enligt enligt lagen (2006:1371) om 2 kap. 2 § lagen (2014:000) om kapitaltäckning och stora expo- särskild tillsyn över kreditinstitut neringar . och värdepappersbolag . Balansräkningen skall granskas Balansräkningen ska granskas av institutets revisor. Om gransk- av institutets revisor. Om granskningen visar att kravet inte är upp- ningen visar att kravet inte är fyllt, skall institutets styrelse uppfyllt, ska institutets styrelse genast underrätta Finans- genast underrätta Finansinspekinspektionen. tionen.

14 kap.

15 2 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett kreditinstitut och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i kreditinstitutet. Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas 1. om den som till följd av 1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i förvärvet kommer att ingå i styrelsen för kreditinstitutet eller styrelsen för kreditinstitutet eller vara verkställande direktör i det, vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan övrigt är lämplig för en sådan uppgift, uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda institutet , 2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att kreditinstitutets rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, och 3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Om förvärvaren är ett finansiellt Om förvärvaren är ett finansiellt

15 Senaste lydelse 2009:361. 66

holdingföretag eller ett blandat holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § lagen företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning (2014:000) om särskild tillsyn och stora exponeringar respektive över kreditinstitut och värde- 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om pappersbolag respektive 5 kap. särskild tillsyn över finansiella 16 § lagen (2006:531) om särskild konglomerat. tillsyn över finansiella konglomerat. Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan kreditinstitutet och någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av institutet.

16 6 § Finansinspektionen får besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i ett kreditinstitut vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat 1. om innehavaren motverkar eller kan antas komma att motverka att kreditinstitutets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet, 2. om innehavaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, 3. om innehavaren är ett 3. om innehavaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2006:1371) om kapital- lagen (2014:000) om särskild tilltäckning och stora exponeringar syn över kreditinstitut och värderespektive 5 kap. 16 § lagen pappersbolag respektive 5 kap. (2006:531) om särskild tillsyn 16 § lagen (2006:531) om särskild över finansiella konglomerat, eller tillsyn över finansiella konglomerat, eller 4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

16 Senaste lydelse 2009:361. 67

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd. Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

15 kap.

17 1 § Om ett kreditinstitut har åsido- Om ett kreditinstitut har åsidosatt satt sina skyldigheter enligt denna sina skyldigheter enligt denna lag, lag, andra författningar som andra författningar som reglerar reglerar institutets verksamhet, institutets verksamhet, institutets institutets bolagsordning, stadgar bolagsordning, stadgar eller eller reglemente eller interna reglemente eller interna instrukinstruktioner som har sin grund i tioner som har sin grund i förförfattningar som reglerar fattningar som reglerar institutets institutets verksamhet, skall verksamhet, ska Finansinspek- Finansinspektionen ingripa. tionen ingripa. Ingripande sker genom Finansinspektionen ska då utfärdande av föreläggande att utfärda ett föreläggande att inom inom viss tid begränsa rörelsen i viss tid begränsa eller minska något avseende, minska riskerna i riskerna i rörelsen i något den eller vidta någon annan åtgärd avseende, begränsa eller helt för att komma till rätta med underlåta utdelning eller räntesituationen, förbud att verkställa betalningar eller vidta någon beslut eller genom anmärkning. annan åtgärd för att komma till Om överträdelsen är allvarlig skall rätta med situationen, förbud att kreditinstitutets tillstånd återkallas verkställa beslut eller genom eller, om det är tillräckligt, varning anmärkning. Om överträdelsen är meddelas. allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen får avstå Finansinspektionen ska även från ingripande om en över- ingripa genom att utfärda ett företrädelse är ringa eller ursäktlig, läggande i enlighet med andra om institutet gör rättelse eller om stycket, om det finns skäl att anta någon annan myndighet har att ett kreditinstitut inom tolv vidtagit åtgärder mot institutet och månader sannolikt inte längre dessa åtgärder bedöms kommer uppfylla sina skyldigheter tillräckliga . enligt denna lag eller andra författningar som reglerar institutets verksamhet .

1 a § Vid valet av sanktion ska

17 Senaste lydelse 2006:1387. 68

Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Som en förmildrande omständighet ska beaktas om överträdelsen är ursäktlig. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om kreditinstitutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 b § Utöver det som anges i 1 a § ska i försvårande riktning beaktas om kreditinstitutet tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska beaktas om institutet 1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

1 c § I lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kredit- och värdepappersbolag finns bestämmelser om möjlighet att ingripa genom beslut om särskilt kapitalbaskrav och särskilt likviditetskrav. I lagen (2014:000) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om ingripande, om ett kreditinstitut inte uppfyller kapitalbaskraven 69

enligt den lagen.

2 § Om någon som ingår i ett Om någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör inte verkställande direktör eller om uppfyller de krav som anges i styrelsen i sin helhet inte uppfyller 3 kap. 2 § 4, skall Finansinspek- de krav som anges i 3 kap. 2 § 4, tionen återkalla institutets tillstånd. ska Finansinspektionen återkalla Det får dock ske bara om institutets tillstånd. Det får dock inspektionen först beslutat att ske bara om inspektionen först anmärka på att personen ingår i beslutat att anmärka på personen styrelsen eller är verkställande eller personerna och om denne direktör och om han eller hon , eller dessa , sedan en av sedan en av inspektionen bestämd inspektionen bestämd tid om högst tid om högst tre månader har gått, tre månader har gått, fortfarande fortfarande finns kvar i styrelsen finns kvar i styrelsen eller som eller som verkställande direktör. verkställande direktör. I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess institutet utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör. 18 3 § Finansinspektionen skall åter- Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd om kalla ett kreditinstituts tillstånd om institutet institutet 1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft, 2. inte inom ett år från det tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. har överlåtit hela sin rörelse, 5. under en sammanhängande tid 5. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, sådan rörelse som tillståndet avser, eller 6. försatts i konkurs eller om 6. försatts i konkurs eller om beslut fattats om att institutet skall beslut fattats om att institutet ska träda i tvångslikvidation. träda i tvångslikvidation , eller 7. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt. I fall som avses i första stycket 2 I fall som avses i första stycket och 5 får i stället varning meddelas 2 , 5 och 7 får i stället varning om det är tillräckligt. meddelas, om det är tillräckligt.

18 Senaste lydelse 2005:1055. 70

5 § Har Finansinspektionen av en Har Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättats behörig myndighet underrättats om att ett svenskt kreditinstitut om att ett svenskt kreditinstitut överträtt föreskrifter som gäller i överträtt föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, skall det landet för sådana institut, ska inspektionen vidta de åtgärder som inspektionen genast vidta de anges i 1–4 §§ mot institutet, om åtgärder som anges i 1–4 §§ mot det föreligger någon omständighet institutet, om det föreligger någon som avses där. Inspektionen skall omständighet som avses där. underrätta den behöriga Inspektionen ska genast underrätta myndigheten om vilka åtgärder den behöriga myndigheten om som vidtas. vilka åtgärder som vidtas.

Straffavgift Sanktionsavgift

19 7 § Om ett kreditinstitut har Om ett kreditinstitut har meddelats beslut om anmärkning meddelats beslut om anmärkning eller varning enligt 1 §, får eller varning enligt 1 § eller Finansinspektionen besluta att varning enligt 3 § första stycket 7 institutet ska betala en straff- jämfört med andra stycket , får avgift . Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift . Avgiften tillfaller staten. Avgiften tillfaller staten.

8 § Straffavgiften skall fastställas till Sanktionsavgiften ska fastställas lägst femtusen kronor och högst till högst femtio miljoner kronor . 1. tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, eller 2. två gånger summan av den vinst eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen, om beloppen går att fastställa . Avgiften får inte överstiga tio Sanktionsavgiften får inte procent av kreditinstitutets bestämmas till ett lägre belopp än omsättning närmast föregående 5 000 kronor . räkenskapsår . Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas. Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven enligt 6 kap. 1 §.

19 Senaste lydelse 2013:455. 71

9 § När straffavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek fastställs, skall särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse till sådana omständigheter som är som föranlett anmärkningen anges i 1 a och 1 b §§ samt till eller varningen och hur länge institutets finansiella ställning överträdelsen har pågått . och, om det går att fastställa, den vinst eller de kostnader som överträdelsen medfört för institutet .

15 § Finansinspektionen får Om ett utländskt kreditinstitut förelägga ett institut eller ett som driver verksamhet i Sverige företag, som tillhör någon av enligt 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte följande kategorier att göra driver sin verksamhet i enlighet rättelse om det inte driver sin med de bestämmelser som avses i rörelse enligt de bestämmelser 1 § eller om det finns en väsentlig som avses i 1 §, nämligen risk för att bestämmelserna inte 1. utländska kreditinstitut som följs, ska Finansinspektionen driver verksamhet här enligt underrätta den behöriga 4 kap. 1 eller 2 §, och myndigheten i institutets hemland. 2. sådana finansiella institut och dotterföretag som driver verksamhet här enligt 4 kap. 3 §. Om institutet eller företaget inte följer föreläggandet, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om rättelse inte sker, får I brådskande fall får Finansinspektionen förbjuda inspektionen , i avvaktan på åtinstitutet eller företaget att gärder som vidtas av hemlandets påbörja nya transaktioner här i behöriga myndigheter, själv vidta landet. Innan förbud meddelas åtgärder mot institutet i syfte att skall inspektionen underrätta den värna den finansiella stabiliteten i behöriga myndigheten i företagets Sverige. Åtgärderna ska stå i hemland. I brådskande fall får proportion till syftet och upphöra inspektionen meddela förbud utan så snart de inte längre behövs föregående underrättelse till eller hemmedlemsstatens myndighemlandsmyndigheten. Denna heter vidtar en sådan rekonskall då underrättas så snart det struktionsåtgärd som avses i 20 kan ske . artikel 3 i direktiv 2001/24/EG .

20 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut. 72

16 kap.

21 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilken information ett kreditinstitut ska lämna till sina kunder eller till dem som institutet erbjuder sina tjänster, 2. de krav som ska gälla för deltagande i ledningen av ett kreditinstitut enligt 3 kap. 2 § första stycket 4 och 14 kap. 2 § andra stycket 1, 2 . vilka poster som får räknas in 3 . vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 3 kap. 5– i startkapitalet enligt 3 kap. 5– 7 §§, 7 §§, 3 . vilka åtgärder som ett 4. vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att kreditinstitut ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering, genom- likviditet, riskhantering, genomlysning, system för hantering av lysning, system för hantering av uppgifter om insättare och deras uppgifter om insättare och deras insättningar, sundhet samt rikt- insättningar, sundhet samt riktlinjer och instruktioner som avses i linjer och instruktioner som avses i 6 kap. 1–5 §§, 6 kap. 1–5 §§, 5. kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter, 4 . vilka begränsningar som 6. vilka begränsningar som gäller när ett bankaktiebolag eller gäller när ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag tar emot ett kreditmarknadsbolag tar emot egna aktier eller aktier i sitt egna aktier eller aktier i sitt moderbolag som pant enligt moderbolag som pant enligt 10 kap. 12 §, 10 kap. 12 §, 5 . vilka upplysningar som ett 7. vilka upplysningar som ett kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial kreditinstitut som inrättat filial i enligt 4 kap. 4 § ska lämna till Sverige ska lämna till Finans- Finansinspektionen för dess inspektionen för dess tillsynsverksamhet, och tillsynsverksamhet, och 6 . sådana avgifter för tillsyn som 8. sådana avgifter för tillsyn som avses i 13 kap. 16 §. avses i 13 kap. 16 §.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om 13 kap. 6 c och 7 §§ samt 15 kap. 15 § och i övrigt den 1 augusti 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som i sin helhet inträffat före ikraftträdandet.

21 Senaste lydelse 2011:830. 73

2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska upphöra att gälla vid utgången av juli 2014.

2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse.

5 kap.

8 §

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2006:1388. 2 EUT L 176, 27.6.2013, s.1 (Celex 32013R0575). 75

2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att 7 kap. 8 och 9 §§ ska upphöra att gälla, dels att punkt 7 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 5 och 11 §§, 3 kap. 1, 2, 5, 7 och 12 §§, 8 kap. 42 §, 23 kap. 2 §, 24 kap. 3 och 7 §§, 25 kap. 1, 4 och 8–10 §§ samt rubriken närmast före 25 kap. 8 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 8 kap. 4 a och 8 b– 8e §§ och 25 kap. 1 a–1 c §§ samt en ny rubrik närmast före 8 kap. 8 e § av följande lydelse.

1 kap.

5 §

1. anknutet ombud : en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal

med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värde-

pappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts

a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende

investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa

2. behörig myndighet : i Sverige Finansinspektionen och i särskilt

angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har

behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och

företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande

marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars

överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3. börs : ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som

har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade

4. clearingdeltagare : den som får delta i clearingverksamheten hos en

5. clearingorganisation : ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap.

eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearingverksamhet,

6. clearingverksamhet : fortlöpande verksamhet som består i att

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG. 2 Senaste lydelse 2013:288.

a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta, b) träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller c) på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid eller instrument, 7. direktivet om marknader för finansiella instrument : Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 3 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG , senast 4 ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU , 8. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 9. emittent : i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, 10. filial : ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera driftställen i Sverige ska anses som en enda filial, 11. genomförandeförordningen : kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumenteringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet, 12. handelsplattform : ett multilateralt handelssystem (Multilateral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut, 13. hemland : det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag, 14. investeringstjänster och investeringsverksamheter : de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §, 15. kapitalbas : detsamma som i 15. kapitalbas : detsamma som 3 kap. lagen (2006:1371) om avses i artikel 72 i Europakapitaltäckning och stora parlamentets och rådets förordexponeringar , ning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappers- 5 företag , 16. koncern : detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

3 EUT L 145 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0039). 4 EUT L 331 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078). 5 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 77

17. kreditinstitut : bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bankeller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige, 18. kvalificerat innehav : ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget, 19. professionell kund : en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller 17 §, 20. reglerad marknad : ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut, 21. sidotjänster : de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, 22. sidoverksamheter : a) för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§, b) för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §, 23. startkapital : detsamma som i 23 . startkapital : det kapital som 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om för värdepappersföretag avses i bank- och finansieringsrörelse , artikel 4.51 i förordning (EU) nr 575/2013 , 24. systematisk internhandlare : värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform, 25. utländskt värdepappersföretag : ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, 26. värdepappersbolag : ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, 27. värdepappersinstitut : värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige, 28. värdepappersrörelse : verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet, och 29. öppenhetsdirektivet : Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 6 2001/34/EG , senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets 7 direktiv 2010/78/EU .

6 EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 (Celex 32004L0109). 7 EUT L 331, 15.12.2010, s.120 (Celex 32010L0078). 78

8 11 § Den som är eller har varit knuten till ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation som anställd eller uppdragstagare får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden. Uppgift i en anmälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten som kan avslöja anmälarens identitet får inte obehörigen röjas . I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

3 kap.

9 1 § Tillstånd att driva värdepappersrörelse ska ges ett svenskt aktiebolag, om 1. bolaget har sitt huvudkontor i Sverige, 2. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning, 3. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, 4. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, 5. den som ska ingå i styrelsen 5. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappers- ledningen av ett värdepappersbolag och även i övrigt är lämplig bolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och för en sådan uppgift, och om styrelsen i sin helhet har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att leda bolaget, och 6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag. Tillstånd att driva sidoverksamhet enligt 2 kap. 3 § första stycket ska ges ett värdepappersbolag, om det finns särskilda skäl och verksamheten kan komma att underlätta rörelsen.

8 Senaste lydelse 2009:522. 9 Senaste lydelse 2009:365. 79

10 2 § Vid bedömningen enligt 1 § första stycket 4 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att 1. innehavaren kommer att motverka att värdepappersbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, eller 2. innehavet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Om den som kommer att ha ett Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett kvalificerat innehav i bolaget är ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § 13 § lagen (2006:1371) om lagen (2014:000) om särskild tillkapitaltäckning och stora expo- syn över kreditinstitut och värdeneringar respektive 5 kap. 16 § pappersbolag respektive 5 kap. lagen (2006:531) om särskild 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglo- tillsyn över finansiella konglomerat. merat. Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av värdepappersbolaget.

11 5 § Ett värdepappersbolag ska ha en styrelse med minst tre ledamöter. Bolaget ska ha en verkställande direktör. Den som är verkställande direktör får inte vara ordförande i styrelsen . Finansinspektionen får, efter ansökan från värdepappersbolaget, medge undantag från detta krav . Ett värdepappersbolag ska ha minst en revisor. Minst en revisor som bolagsstämman utsett ska vara auktoriserad revisor.

12 7 § Bestämmelser om kapital- Bestämmelser om kapital-

10 Senaste lydelse 2009:365. 11 Senaste lydelse 2013:233. 12 Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje styckena upphävs. 80

täckning och stora exponeringar täckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om finns i förordning (EU) nr kapitaltäckning och stora 575/2013, lagen (2014:000) om exponeringar. särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar. Ett värdepappersbolags kapitalbas får inte understiga det belopp som enligt 6 § krävdes när verksamheten påbörjades. För ett värdepappersbolag som har bytt redovisningsvaluta gäller i stället att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som avses i 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag. Ett värdepappersbolags alternativ till startkapital enligt 6 § andra eller tredje stycket får inte i värde understiga vad som krävdes när verksamheten påbörjades.

12 § Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka meddela föreskrifter om poster som får räknas in i 1. vilka poster som får räknas in startkapitalet enligt 6 §. i startkapitalet enligt 6 § , och 2. vilka krav som enligt 1 § första stycket 5 och 24 kap. 3 § andra stycket 1 ska ställas på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem och på styrelsen i dess helhet.

8 kap.

4 a § Ett värdepappersbolag ska tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten. Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter inom ramen för sådana rapporteringssystem som avses i 81

första stycket.

8 b § Den som är ledamot i styrelsen för ett värdepappersbolag eller är dess verkställande direktör får utöver detta uppdrag ha det antal uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör i andra företag som bedöms lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt till arten, omfattningen och komplexiteten hos bolagets verksamhet. Om ett värdepappersbolag är betydande i fråga om storlek, intern organisation samt verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får en styrelseledamot eller verkställande direktör endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag: 1. ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot, eller 2. fyra uppdrag som styrelseledamot.

8 c § Vid tillämpningen av 8 b § andra stycket ska 1. uppdrag inom samma koncern eller i företag där värdepappersbolaget har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag, och 2. uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas. 8 b § andra stycket gäller inte om styrelseledamoten representerar svenska staten. En styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag som är betydande får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha ytterligare ett uppdrag som styrelseledamot utöver de som anges i 8 b § andra 82 stycket 1 eller 2.

8 d § Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sitt uppdrag.

Rörlig ersättning

8 e § Den rörliga ersättningen till en anställd i ett värdepappersbolag vars arbetsuppgifter har en väsentlig inverkan på bolagets riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen .

42 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §, 2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§, 3. värdepappersbolags mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelse samt resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter, 3 . de riktlinjer, regler och rutiner 4. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut ska ett värdepappersinstitut ska upprätta och tillämpa enligt 9 §, upprätta och tillämpa enligt 9 §, 4 . vilka system, resurser och 5. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut ska rutiner ett värdepappersinstitut ska ha enligt 10 §, ha enligt 10 §, 5 . vad ett värdepappersinstitut 6. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §, skyldigheterna i 11 §, 6 . dokumentation enligt 12 §, 7. dokumentation enligt 12 §, 7 . övervakning av handeln och 8. övervakning av handeln och kursbildningen enligt 13 §, kursbildningen enligt 13 §, 8 . vad ett värdepappersinstitut 9. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta och vilka krav som ska iaktta och vilka krav som institutet ska uppfylla vid institutet ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 14 §, uppdragsavtal enligt 14 §, 9 . vad ett värdepappersinstitut 10. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta när det delar in sina ska iaktta när det delar in sina kunder i kategorier enligt 15 §, kunder i kategorier enligt 15 §, 10. hantering av 11 . hantering av intressekonflikter enligt 21 §, intressekonflikter enligt 21 §, 83

11. vilken information ett 12. vilken information ett värdepappersinstitut ska lämna till värdepappersinstitut ska lämna till sina kunder enligt 22 §, sina kunder enligt 22 §, 12. på vilket sätt information 13. på vilket sätt information enligt 22 b § ska lämnas till enligt 22 b § ska lämnas till kunderna, kunderna, 13. vad ett värdepappersinstitut 14. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid inhämtande av ska iaktta vid inhämtande av uppgifter från sina kunder enligt uppgifter från sina kunder enligt 23 och 24 §§, 23 och 24 §§, 14. vad ett värdepappersinstitut 15. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta vid en prövning enligt ska iaktta vid en prövning enligt 23 och 24 §§, 23 och 24 §§, 15. vilka finansiella instrument 16. vilka finansiella instrument som ska anses vara okomplicerade som ska anses vara okomplicerade enligt 25 § första stycket 1 e, enligt 25 § första stycket 1 e, 16. dokumentation och 17. dokumentation och rapportering till kund enligt 26 och rapportering till kund enligt 26 och 27 §§, 27 §§, 17. vad ett värdepappersinstitut 18. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla kraven ska iaktta för att uppfylla kraven på att uppnå bästa möjliga resultat på att uppnå bästa möjliga resultat enligt 28 §, enligt 28 §, 18. riktlinjer för utförande av 19. riktlinjer för utförande av order enligt 29 §, order enligt 29 §, 19. hantering av kunders order 20. hantering av kunders order enligt 33 §, enligt 33 §, 20. hantering av finansiella 21. hantering av finansiella instrument enligt 34 §, instrument enligt 34 §, 21. hantering av medel enligt 22. hantering av medel enligt 35 §, 35 §, 22. mottagande av medel på 23. mottagande av medel på konto samt bolagets eller konto samt bolagets eller företagets system för hantering av företagets system för hantering av vissa uppgifter enligt 36 §, vissa uppgifter enligt 36 §, 23. vilka begränsningar som ska 24. vilka begränsningar som ska gälla vid ställande av säkerhet gälla vid ställande av säkerhet enligt 37 § andra stycket, och enligt 37 § andra stycket, och 24. vilka uppgifter som ska 25. vilka uppgifter som ska antecknas i en förteckning enligt antecknas i en förteckning enligt 38 § fjärde stycket . 38 § fjärde stycket.

23 kap.

2 § Värdepappersinstitut, börser, Värdepappersinstitut, börser, clearingorganisationer och sådana clearingorganisationer och sådana utländska företag som har tillstånd utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från att driva en reglerad marknad från filial i Sverige skall lämna Finans- filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin inspektionen upplysningar om sin 84 verksamhet och därmed samman- verksamhet och därmed samman-

hängande omständigheter enligt hängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. stöd av lagen. Företagen skall, utöver vad som Företagen ska, utöver vad som anges i första stycket, lämna anges i första stycket, lämna Finansinspektionen de upp- Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. lysningar som inspektionen begär. Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första och andra styckena av personer som är anställda hos de företag som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap 1 § lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

24 kap.

13 3 § Tillstånd ska ges till förvärv som avses i 1 §, om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearingorganisation och det kan antas att det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen. Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas 1. om den som till följd av 1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget, styrelsen för värdepappersbolaget, börsen eller clearingorganisationen börsen eller clearingorganisationen eller vara verkställande direktör i eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappers- ledningen av ett värdepappersbolag, en börs eller en clearing- bolag, en börs eller en clearingorganisation och även i övrigt är organisation och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget, 2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och

13 Senaste lydelse 2009:365. 85

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Om det är fråga om ett värde- Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är pappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holding- ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen företag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § 13 § lagen (2006:1371) om lagen (2014:000) om särskild kapitaltäckning och stora expo- tillsyn över kreditinstitut och neringar respektive 5 kap. 16 § värdepappersbolag respektive lagen (2006:531) om särskild 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om tillsyn över finansiella konglo- särskild tillsyn över finansiella merat. konglomerat. Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

14 7 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat 1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets, börsens eller clearingorganisationens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, 2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, 3. om ägaren, när det är fråga 3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 9 kap. 13 § sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2006:1371) om kapitaltäck- lagen (2014:000) tillsyn över ning och stora exponeringar kreditinstitut och värdepappersrespektive 5 kap. 16 § lagen bolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn (2006:531) om särskild tillsyn

14 Senaste lydelse 2009:365. 86

över finansiella konglomerat, eller över finansiella konglomerat, eller 4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd. Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

25 kap.

1 § Om ett svenskt värdepappers- Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk institut, en börs eller en svensk clearingorganisation har åsidosatt clearingorganisation har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruk- reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en tioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets författning som reglerar företagets verksamhet, skall Finansinspek- verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa. tionen ingripa. Finansinspektionen skall då Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något viss tid begränsa eller minska avseende, minska riskerna i den riskerna i rörelsen i något eller vidta någon annan åtgärd för avseende, begränsa eller helt att komma till rätta med situa- underlåta utdelning eller räntetionen, ett förbud att verkställa betalningar eller vidta någon beslut eller en anmärkning. Om annan åtgärd för att komma till överträdelsen är allvarlig, skall rätta med situationen, ett förbud att företagets tillstånd återkallas eller, verkställa beslut eller en anom det är tillräckligt, varning märkning. Om överträdelsen är meddelas. allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket om det finns skäl att anta att ett värdepappersbolag inom tolv månader sannolikt inte längre 87

kommer uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

1 a § Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Som en förmildrande omständighet ska beaktas om överträdelsen är ursäktlig. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om företaget gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

1 b § Utöver det som anges i 1 a § ska i försvårande riktning beaktas om företaget tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har förflutit mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska beaktas om företaget 1. i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

1 c § I lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och 88 värdepappersbolag finns bestäm-

melser om möjlighet att ingripa genom ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav och särskilda likviditetskrav. I lagen (2014:000) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om ingripande, om ett värdepappersbolag inte uppfyller kapitalbaskraven enligt den lagen.

4 § Om någon som ingår i ett Om någon som ingår i ett värdepappersbolags, en börs eller värdepappersbolags, en börs eller en svensk clearingorganisations en svensk clearingorganisations styrelse eller är verkställande styrelse eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som direktör , eller om styrelsen i sin anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, helhet, inte uppfyller de krav som 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, skall Finansinspektionen återkalla 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4, företagets tillstånd. Detta får dock ska Finansinspektionen återkalla ske bara om inspektionen först har företagets tillstånd. Detta får dock beslutat att påtala för företaget att ske bara om inspektionen först har personen inte uppfyller kraven, beslutat att påtala för företaget att och han eller hon finns kvar i personen eller personerna inte styrelsen eller som verkställande uppfyller kraven och om denne direktör efter det att en av eller dessa, sedan en av inspekinspektionen bestämd tid om högst tionen bestämd tid om högst tre tre månader har gått ut. månader har gått , fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör . I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör. Det som sägs i första och andra Det som sägs i första och andra styckena om verkställande direktör styckena om verkställande direktör skall tillämpas även på en ska tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande ställföreträdare för verkställande direktör. direktör.

Straffavgift Sanktionsavgift

8 § Om ett svenskt värdepappers- Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk institut, en börs eller en svensk clearingorganisation har meddelats clearingorganisation har meddelats beslut om anmärkning eller beslut om anmärkning eller varning enligt 1 § eller varning varning enligt 1 § eller varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med andra stycket, får jämfört med andra stycket, får 89

Finansinspektionen besluta att Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en företaget ska betala en sanktionsstraffavgift . avgift . Avgiften tillfaller staten. Avgiften tillfaller staten.

9 § Straffavgiften skall uppgå till Sanktionsavgiften ska fastställas lägst 5 000 kronor och högst till högst 50 miljoner kronor. 1. tio procent av företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår, eller 2. två gånger summan av den vinst överträdelsen medfört eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen, om beloppen går att fastställa. Avgiften får inte överstiga tio Sanktionsavgiften får inte procent av företagets omsättning bestämmas till ett lägre belopp än närmast föregående räkenskapsår. 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas. För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

10 § När straffavgiftens storlek När sanktionsavgiftens storlek beslutas, skall särskild hänsyn tas fastställs, ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig den överträdelse till sådana omständigheter som är som föranlett anmärkningen anges i 1 a och 1 b §§, samt till eller varningen och hur länge företagets finansiella ställning överträdelsen har pågått. och, om det går att fastställa, den vinst eller de kostnader som överträdelsen medfört för företaget .

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014. 2. Äldre föreskrifter gäller för överträdelser som i sin helhet inträffat före ikraftträdandet.

2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § och 7 kap. 3 § lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut ska ha följande lydelse.

4 kap.

1 §

Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut rätt att lösa in aktierna, om det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och om 1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden funnit inte vara oskäliga, 2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer av ett avtal om stöd enligt denna lag och som är av väsentlig betydelse, eller 3. bolagets kapitalbas inte upp- 3. bolagets kapitalbas inte uppgår till en fjärdedel av kapitalbas- går till en fjärdedel av kapitalbaskravet, beräknad enligt 2 kap. 1 § kravet, beräknad enligt Europaförsta stycket 1 lagen (2006:1371) parlamentets och rådets förordom kapitaltäckning och stora ning (EU) nr 575/2013 av den exponeringar. 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förord- 1 ning (EU) nr 648/2012 . Någon rätt till inlösen finns inte, om det efter Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon omständighet som medför att de av nämnden prövade avtalsvillkoren är oskäliga.

7 kap.

2 3 § Avgiftsunderlaget är summan av den avgiftsskyldiges skulder och avsättningar – dock inte obeskattade reserver – vid utgången av räkenskapsåret enligt fastställd balansräkning, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. För en avgiftsskyldig som ingår i en koncern enligt årsredovisningslagen (1995:1554) ska avgiftsunderlaget minskas med skulder till andra avgiftsskyldiga företag i koncernen.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 2 Senaste lydelse 2009:1418. 91

För ett kreditinstitut ska avgifts- För ett kreditinstitut ska avgiftsunderlaget minskas med efter- underlaget minskas med efterställda skuldförbindelser som får ställda skuldförbindelser som får ingå i kapitalbasen enligt lagen ingå i kapitalbasen enligt förord- (2006:1371) om kapitaltäckning ning (EU) nr 575/2013 . och stora exponeringar.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.22 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) dels att 30 kap. 30 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en nyparagraf, 30 kap. 4 b § av följande lydelse.

30 kap.

30 §

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG.

grundlagen att meddela och yttrandefrihetsgrundlagen att offentliggöra uppgifter. meddela och offentliggöra uppgifter. Den tystnadsplikt som följer av 24 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om andra ekonomiska eller personliga förhållanden än affärs- och driftförhållanden för den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet. Den tystnadsplikt som följer av 18 § inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift om en enskilds personliga förhållanden vars röjande kan vålla allvarligt men.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

3 kap.

2 §

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp. Vid beräkningen av kapitalbasen Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om Europaparlamentets och rådets kapitaltäckning och stora expo- förordning (EU) nr 575/2013 av neringar och föreskrifter med- den 26 juni 2013 om tillsynskrav delade med stöd av 13 kap. 1 § 6 för kreditinstitut och värdesamma lag . pappersföretag och om ändring av 2 förordning (EU) nr 648/2012 . Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas. Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet. För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1 Senaste lydelse 2013:582. 2 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 95

2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

3 kap.

2 §

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en

kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett

kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett

annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett

kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare

som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning

av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av

2. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i

enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana

poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra

3. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovis-

ningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som

följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

Senaste lydelse 2013:584. 2 EUT L 176 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575).

2.25 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1268) om investeringssparkonto

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2011:1268) om investeringssparkonto ska ha följande lydelse.

5 §

1. ett svenskt värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 2. ett svenskt kreditinstitut som har tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 3. ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som där har tillstånd att tillhandahålla sidotjänster som avses i bilaga I, avsnitt B punkt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU, eller 4. ett utländskt kreditinstitut som 4. ett utländskt kreditinstitut som hör hemma i en stat inom EES och hör hemma i en stat inom EES och som där fått auktorisation att starta som där fått auktorisation att starta och driva verksamhet i kredit- och driva verksamhet i kreditinstitut som avses i artikel 6 institut som avses i artikel 8 i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den direktiv 2013/36/EU av den 14 juni 2006 om rätten att starta 26 juni 2013 om behörighet att och driva verksamhet i krediti- utöva verksamhet i kreditinstitut nstitut, senast ändrat genom och om tillsyn av kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets värdepappersföretag, om ändring direktiv 2010/78/EU. av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 1 2006/48/EG och 2006/49/EG .

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 97

2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder dels att 1 kap. 10 och 11 §§, 7 kap. 6 § och 9 kap. 4 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 7 kap. 6 a §, av följande lydelse.

1 kap.

10 §

Med ett förvaringsinstituts behöriga myndigheter avses följande. Om

2. är ett värdepappersföretag med tillstånd som avses enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004

om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets

direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets

direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG,

senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

2010/78/EU: de myndigheter som anges i 1 kap. 5 § 2 lagen (2007:528)

3. är ett sådant institut som avses i 9 kap. 4 § första stycket 3: de

myndigheter i institutets hemland som enligt nationell lag eller annan

författning har behörighet att utöva tillsyn över sådana institut,

EUT L 176 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036).

4. är någon som avses i 9 kap. 7 §: de myndigheter i det land inom EES där denne är etablerad och vilka, enligt nationell lag eller annan författning, har behörighet att utöva tillsyn över denne, alternativt det officiella organ som har behörighet att registrera eller utöva tillsyn över denne i enlighet med yrkesetiska regler, eller 5. är utsett som förvaringsinstitut för en icke EES-baserad alternativ investeringsfond enligt 9 kap. 5 § och inte omfattas av 1–4: de berörda nationella myndigheterna i det land där förvaringsinstitutet har sitt stadgeenliga säte.

11 § I denna lag betyder 1. arbetstagarrepresentanter : detsamma som i artikel 2 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med 2 arbetstagare i Europeiska gemenskapen , 2. direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder : Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 3 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 , 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. emittent : ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, 5. etablerad : a) för en alternativ investeringsfond: där fonden har tillstånd eller är registrerad eller, om fonden varken har tillstånd eller är registrerad, där dess stadgeenliga säte eller huvudkontor finns, eller, om fonden inte har något stadgeenligt säte eller huvudkontor, det land till vilket fonden har starkast anknytning, b) för en AIF-förvaltare: där dess stadgeenliga säte finns, c) för ett förvaringsinstitut: där dess stadgeenliga säte eller en filial finns, 6. filial : avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även en AIF-förvaltares etablering av flera driftställen i ett annat land inom EES än hemlandet eller i ett land utanför EES ska anses som en enda filial, 7. finansiell hävstång : en metod genom vilken en AIF-förvaltare ökar exponeringen för en förvaltad alternativ investeringsfond genom lån av kontanter eller värdepapper, eller med användning av derivatinstrument eller på något annat sätt, 8. finansiellt instrument : detsamma som i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 9. fondföretag : detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 9 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 10. holdingbolag : ett företag med aktieinnehav i ett eller flera andra företag, vars affärsidé är att fullfölja en eller flera affärsstrategier genom

2 EUT L 080, 23.3.2002, s.29 (Celex 32002L0014). 3 EUT L 174, 1.7.2011, s1 (Celex 32011L0061). 99

sina dotterföretag, närstående företag eller ägarintressen för att bidra till deras värde på lång sikt, och som är ett företag som antingen a) handlar för egen räkning och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller b) har etablerats inte huvudsakligen för att generera avkastning åt sina investerare genom avyttring av sina dotterföretag eller närstående företag, vilket framgår av bolagets årsredovisning eller andra offentliga handlingar, 11. kapitalbas : detsamma som i 11. kapitalbas : detsamma som i 3 kap. lagen (2006:1371) om artikel 72 i Europaparlamentets kapitaltäckning och stora expo- och rådets förordning (EU) nr neringar , 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 4 648/2012 , 12. kommissionens delegerade förordning : kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn, 13. kvalificerat innehav : ett direkt eller indirekt ägande i en AIFförvaltare, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 1 kap. 1 a § lagen om värdepappersfonder representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av förvaltaren, 14. marknadsföring : direkt eller indirekt erbjudande eller placering, på AIF-förvaltarens initiativ eller för AIF-förvaltarens räkning, av andelar eller aktier i en alternativ investeringsfond som denne förvaltar och som riktar sig till investerare med hemvist eller stadgeenligt säte inom EES, 15. matarfond till en alternativ investeringsfond : en alternativ investeringsfond som a) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i andelar eller aktier i en annan alternativ investeringsfond (mottagarfond till en alternativ investeringsfond), eller b) placerar minst 85 procent av sina tillgångar i fler än en mottagarfond till en alternativ investeringsfond förutsatt att dessa fonder har identiska investeringsstrategier, eller c) på annat sätt har en exponering på minst 85 procent av sina tillgångar mot en sådan mottagarfond till en alternativ investeringsfond, 16. moderföretag och dotterföretag : detsamma som i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554), 17. mottagarfond till en alternativ investeringsfond : en alternativ investeringsfond i vilken en annan alternativ investeringsfond investerar eller mot vilken denna fond har en exponering i enlighet med 15, 18. nära förbindelser : detsamma som i 1 kap. 2 § lagen om värdepappersfonder, med den skillnaden att det som anges om fondbolag i stället ska tillämpas på AIF-förvaltare,

4 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 100

19. onoterat företag : ett företag som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES och vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad, 20. primärmäklare : kreditinstitut, värdepappersbolag, värdepappersföretag eller annan lagreglerad enhet som står under fortlöpande tillsyn, vilka erbjuder professionella investerare tjänster för att främst finansiera eller som motpart utföra transaktioner med finansiella instrument, och som även kan tillhandahålla andra tjänster, såsom clearing, avveckling, depåtjänster, värdepapperslån, skräddarsydda tekniska lösningar och stödtjänster, 21. professionell investerare : en investerare som avses i 8 kap. 16 eller 17 § lagen om värdepappersmarknaden, 22. reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden, 23. specialfond : en alternativ investeringsfond som förvaltas enligt denna lag och uppfyller de särskilda villkoren i 12 kap., 24. specialföretag för värdepapperisering : ett företag vars enda syfte är att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner i den mening som avses i artikel 1.2 i Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 24/2009 av den 19 december 2008 om statistik över tillgångar och skulder hos finansiella företag som deltar i värdepapperiserings- 5 transaktioner och annan lämplig verksamhet för att uppnå detta mål , 25. startkapital : detsamma som i 1 kap. 5 § 17 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 26. särskild vinstandel : en andel av en alternativ investeringsfonds vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltningen, exklusive eventuell andel av fondens vinst som tillfaller förvaltaren som avkastning på en investering som gjorts i fonden av förvaltaren, och 27. värdepappersfond : detsamma som i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen om värdepappersfonder.

7 kap.

6 § En AIF-förvaltare med tillstånd En AIF-förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § ska för denna enligt 3 kap. 2 § ska för denna förvaltning och de tjänster som förvaltning och de tjänster som bolaget utför ha det eventuella bolaget utför ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa marknadsrisker och operativa risker som enligt lagen risker som enligt förordning (2006:1371) om kapitaltäckning (EU) nr 575/2013, 2 kap. lagen och stora exponeringar krävs av (2014:000) om särskild tillsyn ett värdepappersbolag med mot- över kreditinstitut och värdesvarande verksamhet. pappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar krävs av ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. För en AIF-förvaltare som utför För en AIF-förvaltare som utför

5 EUT L 15, 20.1.2009, s. 1 (Celex 32009R0024). 101

diskretionär förvaltning av diskretionär förvaltning av investeringsportföljer enligt 3 kap. investeringsportföljer enligt 3 kap. 2 § första stycket tillämpas även 2 § första stycket tillämpas även övriga bestämmelser i lagen om övriga bestämmelser i Europakapitaltäckning och stora expo- parlamentets och rådets förordneringar som gäller för ett värde- ning (EU) nr 575/2013, lagen pappersbolag med mot-svarande (2014:000) om särskild tillsyn verksamhet. över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (2014:000) om kapitalbuffertar som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

6 a § De bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 11–24 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för ett värdepappersbolag tillämpas också för en AIF-förvaltare enligt 1 kap. 3 §. Det som föreskrivs om kapitalkrav för AIF-förvaltare i detta kapitel ska tillämpas även på gruppnivå.

9 kap.

4 § Ett förvaringsinstitut för en Ett förvaringsinstitut för en EES-baserad alternativ EES-baserad alternativ investeringsfond ska vara investeringsfond ska vara 1. ett kreditinstitut som 1. ett kreditinstitut som a) har stadgeenligt säte inom a) har stadgeenligt säte inom EES, och EES, och b) har tillstånd som avses i b) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG , direktiv 2013/36/EU , 2. ett värdepappersföretag som 2. ett värdepappersföretag som a) har stadgeenligt säte inom a) har stadgeenligt säte inom EES, EES, b) omfattas av kapitalkraven i b) omfattas av kapitalkraven i enlighet med artikel 20.1 i Europa- enlighet med artikel 92 i förordparlamentets och rådets direktiv ning (EU) nr 575/2013 , och 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), 102

senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU , och c) har tillstånd som avses i c) har tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, inbegripet direktiv 2004/39/EG, inbegripet för att tillhandahålla sidotjänster för att tillhandahålla sidotjänster avseende förvaring och hand- avseende förvaring och handhavande av finansiella instrument havande av finansiella instrument för kunders räkning som avses i för kunders räkning som avses i punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till punkten 1 i avsnitt B i bilaga I till direktivet, och som har egna medel direktivet, och som har egna medel motsvarande det startkapital som motsvarande det startkapital som anges i artikel 9 i direktiv anges i artikel 28.2 i direktiv 2006/49/EG , eller 2013/36/EU , eller 3. ett annat institut som står under fortlöpande tillsyn och som den 21 juli 2011 hör till de kategorier som har godtagits såsom förvaringsinstitut enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Förvaringsinstitutet ska vara etablerat i den alternativa investeringsfondens hemland.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av 1 direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (i det följande benämnt kapitaltäckningsdirektivet), se bilaga 1 . Rättelse till kapitaltäckningsdirektivet finns i bilaga 2 . Tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning 2 (EU) nr 648/2012 (i det följande benämnt tillsyns-förordningen) utgör direktivet ett införlivande på EU-nivå av de nya kapital- och likviditetsreglerna i den globala Basel 3-överenskommelsen. 3 Förordningen, jämte rättelse till förordningen , finns som bilagorna 3 och 4 . Under förhandlingarna av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2010/11:FPM148). Regeringen beslutade den 19 april 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att föreslå nödvändiga anpassningar av svensk lagstiftning till tillsynsförordningen samt att lämna förslag till hur kapitaltäckningsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Nya kapitaltäckningsregler. Utredningen har avgett betänkandet (SOU 2013:65). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 5 och 6. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7 . En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2013/3294). Utredningens förslag om administrativa sanktioner mot fysiska personer och frågan om att införa ett särskilt förfarande för handläggning av sanktionsärenden behöver beredas ytterligare och tas därför inte upp inom ramen för denna lagrådsremiss.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 338 (Celex 32013L0036). 2 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1 (Celex 32013R0575). 3 EUT L 208, 2.8.2013, s. 68 (Celex 32013R0575R [01]), EUT L 321, 30.11.2013, s. 6 (Celex 32013R0575R [02]).

4 Bakgrund

4.1 Förstärkta regler i den globala finanskrisens spår

Den globala finanskrisen under 2008 visade på brister i de regler och den tillsyn som skulle upprätthålla den finansiella stabiliteten. Förutom att bankerna hade för lite kapital av tillräckligt god kvalitet hade många av dem otillräckliga likviditetsbuffertar. Dessutom var löptiderna i bankernas skulder oftast avsevärt kortare än i deras tillgångar. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. Framväxten av stora gränsöverskridande bankkoncerner innebar också att krisen fick stora spridningseffekter globalt. Regelverket visade sig därför både vara otillräckligt och ha en konjunkturstärkande, s.k. procyklisk, effekt på finansmarknaden. En viktig lärdom från finanskrisen var därför att det saknades ett övergripande perspektiv på risker i hela det finansiella systemet, s.k. systemrisker. Sedan krisens inledning har det pågått ett arbete med att se över gällande internationella standarder i syfte att förstärka banksektorns förmåga att stå emot ekonomiska och finansiella kriser och därmed undvika spridningseffekter från den finansiella sektorn till samhällsekonomin. Översynen av olika regelverk har inte bara fokuserat på att skärpa tidigare krav på enskilda banker (mikrotillsyn) utan även på att införa kompletterande krav och instrument där fokus ligger på stabiliteten i det finansiella systemet som helhet (makrotillsyn). Det internationella reformarbetet har därför till stor del handlat om att skapa ett gemensamt internationellt ramverk för att förebygga och hantera framtida gränsöverskridande kriser. Under 2008 påbörjades ett arbete på global nivå med att se över det internationella regelverket avseende kapitaltäckning för banker (den s.k. Basel 2-överenskommelsen). I G20-deklarationen från Pittsburgh i september 2009 gjordes en överenskommelse på global nivå om åtgärder för att bl.a. förbättra kapitaliseringen av banksystemen. Under december 2010 kom sedan Baselkommittén med ett nytt förslag till ramverk för banker, den s.k. Basel 3-överenskommelsen. Det övergripande syftet med Basel 3-överenskommelsen är att ytterligare stärka bankernas förmåga att stå emot förluster och att minska sannolikheten för nya finansiella kriser Det nya regelverket innebär både en höjning av kapitalbasen och skärpta krav på vilken sorts kapital som får räknas in i institutens kapitalbas. På EU-nivå underströk Europeiska unionens råd i juni 2009 vikten av att etablera ett gemensamt europeiskt regelverk av harmoniserade regler som är direkt tillämpliga på alla finansinstitut som är aktiva på den inre marknaden.

4.2 Genomförande av internationella standarder på EU-nivå – nytt direktiv och förordning

Europaparlamentet och rådet antog den 26 juni 2013 förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 förkortad tillsynsförordningen samt direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG förkortat kapitaltäckningsdirektivet ). Detta innebär att Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 1 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut , förkortat 2006 års kreditinstitutsdirektiv , och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag 2 och kreditinstitut , förkortat 2006 års kapitalkravsdirektiv , upphör att gälla vid ikraftträdandet av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet. De nya rättsakterna syftar bl.a. till att genomföra den s.k. Basel 3överenskommelsen inom EU samt att ytterligare harmonisera EU-rätten inom det finansiella området när det gäller kapitaltäckning. Rättsakterna bygger vidare på de tre pelare som introducerades i Basel 2överenskommelsen från 2004. Den första pelaren omfattar kapitalkrav för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. Den andra pelaren handlar om tillsynsmyndigheternas översyn och utvärdering och redogör för kraven på bankernas riskhantering och interna kapitalutvärdering samt fastställer tillsynsmyndigheternas funktioner och befogenheter. Den tredje pelaren beskriver kraven på att bankerna ska offentliggöra information. Bestämmelser som rör första och tredje pelaren återfinns framför allt i tillsynsförordningen medan pelare 2-åtgärder återfinns i kapitaltäckningsdirektivet. De nya rättsakterna innehåller regler som till stora delar återfinns i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv. I förordningen återspeglas Basel 3-överenskommelsen med dess nya krav i fråga om kapital, likviditet och bruttosoliditet. Direktivet i sin tur innehåller bl.a. nya bestämmelser om kapitalbuffertar, bolagsstyrning, tillsynens utövande och sanktioner (en mer ingående genomgång av vad det nya kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen innehåller återfinns i avsnitt 5). EU-regleringen omfattar alla banker, kreditmarknadsföretag och även värdepappersföretag inom EU:s medlemsstater till skillnad mot Baselöverenskommelserna som i första hand är avsedda att omfatta internationellt verksamma banker. I enlighet med Europeiska rådets slutsatser i juni 2009 om att en enhetlig reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag är av stor betydelse för den inre marknaden, har ett annat huvudsyfte med de nya rättsakterna varit att uppnå en ökad harmonisering av regelverket. Detta

1 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048). 2 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0049). 106

syfte uppnås genom att en stor del av regelverket utgörs av en EUförordning som är direkt tillämplig i alla medlemsstater. Behovet av att omarbeta delar av gällande direktiv till en förordning ska även ses mot bakgrund av att EU:s medlemsstater genomfört 2006 års kreditinstitutsoch kapitalkravsdirektiv på ett sådant sätt att det uppstått så stora skillnader i tillsynen av instituten i de olika länderna att det anses störa konkurrensförutsättningarna inom EU. Förordningen innehåller därför harmoniserade tillsynskrav för institut i syfte att skapa en gemensam regelbok. Avsikten med den gemensamma regelboken är att säkerställa ett robust och enhetligt regelverk för att främja den inre marknaden och förhindra regelarbitrage. I detta sammanhang spelar den nya tillsynstrukturen inom EU en central roll.

4.3 Den nya tillsynsstrukturen inom EU

Inom EU har det till följd av finanskrisen också skapats en ny struktur för tillsynen av den finansiella sektorn. Syftet med det arbetet har bl.a. varit att bättre kunna hantera den omfattande gränsöverskridande verksamheten inom den europeiska banksektorn, förstärka samarbetet och samverkan mellan nationella tillsynsmyndigheter och centralbanker och kunna vidta relevanta åtgärder för att främja den finansiella stabiliteten inom EU. Den nya europeiska tillsynsstrukturen består av två pelare. Den första pelaren syftar till att förbättra övervakningen av systemriskerna inom EU, s.k. makrotillsyn. En ny systemrisknämnd har inrättats – den Europeiska systemrisknämnden (ESRB) – med ansvar att övervaka det finansiella systemet som helhet för att undvika och förebygga systemrisker. Den andra pelaren syftar till att förbättra tillsynen över enskilda institut, s.k. mikrotillsyn. Tre nya europeiska tillsynsmyndigheter har inrättats – Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa tre nya tillsynsmyndigheter har getts i uppgift att säkerställa att en samlad uppsättning harmoniserade regler och enhetliga tillsynsrutiner tillämpas av de nationella tillsynsmyndigheterna. ESRB och de tre nya europeiska tillsynsmyndigheterna utgör tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS). Den europeiska bankmyndigheten får en viktig roll i harmoniseringen av regelverket. Eba ska systematiskt involveras när unionens lagstiftning ska antas genom utarbetande av förslag till bindande tekniska standarder som sedan ska antas av kommissionen innan de träder i kraft. Eba ska också utfärda riktlinjer och rekommendationer inom specifika områden. Dessutom har Eba fått flera befogenheter där myndigheten kan fatta bindande beslut för medlemsstaterna såsom t.ex. bindande medling.

4.4 Svensk reglering av kreditinstitut och värdepappersföretag

I svensk rätt regleras grundläggande villkor för att starta och driva bankeller finansieringsrörelse framför allt i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och förordningen (2004:329) om bank och finansieringsrörelse, medan villkoren för att starta och driva värdepappersrörelse framgår av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden. Av regelverket följer bl.a. att kreditinstitut och värdepappersbolag måste kunna hantera de risker som deras verksamhet är förenad med, vilket innefattar bl.a. dess kredit-, marknads- och operativa risker. Regler om kapitaltäckning och stora exponeringar finns i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen (2006:1372) om införande av kapitaltäckningslagen och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. I kapitaltäckningslagen anges bl.a. vilka kapitalkrav som ska täckas av kapitalbasen, hur kapitalkravet för kredit- och marknadsrisk samt operativ risk ska beräknas, villkor för stora exponeringar, bestämmelser om offentliggörande av information m.m. Kapitaltäckningslagen utgör en ramlagstiftning som innehåller omfattande bemyndiganden till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som kompletterar lagen. Regelverket baseras till stora delar på 2006 års kreditinstitutsdirektiv och 2006 års kapitalkravsdirektiv.

5 Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet

5.1 Inledning

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, förkortad tillsynsförordningen , innehåller specificerade krav för kreditinstitutens och värdepappersföretagens kapitaltäckning, stora exponeringar, offentliggörande av information, bruttosoliditet och likviditet. Europaparlamentet och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, förkortat kapitaltäckningsdirektivet , innehåller bl.a. regler om villkoren för att få utöva verksamhet i ett kreditinstitut, regler om etableringsfrihet inom EU och om förhållandet till tredje land, samt regler om tillsyn, sanktioner och bolagsstyrning. Därutöver innehåller direktivet nya bestämmelser om olika slag av kapitalbuffertar (kapitalkonserveringsbuffert, kontracyklisk kapitalbuffert, kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert) som ger medlemsstaterna möjlighet att ålägga instituten att ha ett högre kapitalkrav än vad som följer direkt av tillsynsförordningen. Ändringarna ska fasas in gradvis fram till 2019, även om de flesta av ändringarna träder i kraft 2014. Tillsynsförordningen gäller, med vissa undantag, fr.o.m. den 1 januari 2014. Medlemsstaterna skulle senast den 31 december 2013 ha antagit och offentliggjort de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de nationella bestämmelserna skulle även börja tillämpas fr.o.m. samma datum.

5.2 Den nya förordningen

Tillsynsförordningen innehåller krav som kreditinstitut och värdepappersföretag ska uppfylla i fråga om kapital, likviditet, stora exponeringar, bruttosoliditet och rapportering. Innehållet i förordningen är till största delen detsamma som i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv Genom att kraven nu regleras i en förordning i stället för ett direktiv harmoniseras regelverket ytterligare. Förordningen innehåller även ett antal nya bestämmelser som är baserade på Baselkommitténs överenskommelse från 2010. Det gäller t.ex. striktare regler för beräkning av kapitalbasen, mer omfattande kapitalkrav, krav på ett icke riskvägt bruttosoliditetsmått och nya regler för likviditetsrisker.

5.2.1 Definition av kapitalbas och kapitalbaskrav

I enlighet med Basel 3-överenskommelsen ställer tillsynsförordningen hårdare krav på både kvaliteten på det kapital som får räknas in i 109

kapitalbasen och mängden kapital som instituten måste hålla i reserv (kapitalbaskravet).

Definition av kapital Ett instituts kapitalbas delas in i två delar: primärt kapital och supplementärt kapital. Primärt kapital utgörs av eget kapital reducerat för föreslagen utdelning, uppskjutna skattefordringar och immateriella tillgångar som t.ex. goodwill. I primärkapitalet tillåts också vissa typer av förlagslån ingå, s.k. primärkapitaltillskott eller hybridkapital. Primärkapital ska till största delen bestå av kärnprimärkapital, dvs. primärkapital med avdrag för kapitaltillskott och reserver. Det är med andra ord sådant kapital som har bäst förmåga att täcka förluster. Supplementärt kapital utgör en mindre del av kapitalbasen och tillåts vara av sämre kvalitet. Tillsynsförordningen definierar de kapitalinstrument som utgör kärnprimärkapital utifrån 14 kriterier (artikel 28). Eba ska övervaka kvaliteten på de kapitalinstrument som instituten ger ut.

Kapitalbaskrav Kapitalbaskraven i tillsynsförordningen utgör minimikrav på hur mycket kapital av olika slag som ett institut måste hålla vid varje tidpunkt, för att täcka olika risker som verksamheten är förenad med. Det är i huvudsak risker för förlust i samband med utlåning (kreditrisker), värdeminskning i finansiella instrument till följd av förändringar i marknadspriser (marknadsrisker) och operativa risker som avses. Kapitalbaskraven för instituten är uttryckta som procentandelar av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. De riskviktade tillgångarna anger hur mycket av det bokförda värdet på institutens olika tillgångar som ska täckas med kapital. Varje tillgång ges därför en riskvikt. Tillgångar med låg risk, som kassa och statsobligationer med hög kreditkvalitet, ges låga riskvikter. Tillgångar med hög risk, som utlåning till företag med låg kreditvärdighet och blancoutlåning till hushåll, ges däremot höga riskvikter. Storleken på det kapital av olika slag som instituten måste ha bestäms sedan genom att multiplicera institutets riskviktade tillgångar med de kapitaltäckningsrelationer som anges i tillsynsförordningen.

Kapitalrelationerna Av tillsynsförordningen framgår att ett institut vid varje tidpunkt ska ha kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp – kärnprimärkapitalrelationen (artikel 92.1 a). Därtill ställs det krav på att institutets primära kapital ska utgöra minst sex procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet – primärkapitalrelationen (artikel 92.1 b). Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutets kapitalbas som andel av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst åtta procent (artikel 92.1 c). Det innebär att den totala kapitalrelationen kan täckas med högst två procent supplementärkapital. Kapitalbaskraven innebär en skärpning jämfört med tidigare krav, eftersom en betydligt större andel av kapitalbaskraven i framtiden måste täckas med kapital av högre kvalitet såsom kärnprimärkapital. 110

5.2.2 Likviditetsregleringen

Den globala finanskrisen visade att instituten hade otillräckliga likviditetsbuffertar och en dålig matchning i löptider mellan tillgångar och skulder. Det resulterade i att även välkapitaliserade banker fick likviditetsproblem när viktiga finansieringskällor föll bort. I tillsynsförordningen införs därför nya likviditetsregler för instituten. De bygger på Basel 3-överenskommelsens två globala, harmoniserade standarder för likviditetshantering. Syftet är att förbättra bankernas förmåga att hantera likviditetsproblem på både kort och lång sikt. Regleringen i tillsynsförordningen avviker i vissa avseenden från Basel 3-överenskommelsen för att ta hänsyn till EU-specifika omständigheter.

Likviditetskrav för att täcka det kortsiktiga likviditetsbehovet Det kortfristiga likviditetsmåttet, ”liquidity coverage ratio” (LCR), är tänkt att säkerställa att instituten har tillräckligt med likviditet för att klara sina likviditetsbehov under 30 dagar, i en ansträngd marknadssituation då det kan vara svårt att få tag på extern finansiering. Kravet innebär att instituten ska ha en likviditetsbuffert som är minst lika stor som nettoutflödet av tillgångar under 30 dagar i ett stressat scenario. Likvida tillgångar utgörs i detta sammanhang huvudsakligen av statspapper och till viss del av säkerställda obligationer. I normala tider ska instituten uppfylla ett LCR-krav på 100 procent. Om en kris inträffar ska instituten däremot kunna utnyttja sina likviditetsbuffertar och tillfälligt hamna under miniminivån på 100 procent. Inom EU ska LCR-kravet införas gradvis mellan 2015–2018. Det innebär att instituten redan från det att tillsynsförordningen trätt i kraft ska rapportera till de nationella tillsynsmyndigheterna de uppgifter som krävs för att avgöra om de har en lämplig likviditetstäckning. För att åstadkomma en enhetlig rapportering och därmed underlätta myndigheternas utvärdering av institutens LCR-nivåer, ska Eba, ta fram rapporteringsmallar. Eba ska också föreslå detaljerade regler för hur likviditetstäckningskravet kan utformas. Med utgångspunkt i Eba:s förslag kommer Europeiska kommissionen (kommissionen) därefter att utfärda slutgiltiga regler för likviditetstäckningskravet. Kommissionen har möjlighet att skjuta upp tidpunkten för full tillämpning av LCRkravet till 2019 med hänsyn tagen till den ekonomiska situationen, samt till europeiska särdrag och utvecklingen av det internationella regelverket.

Stabil finansiering Utöver den kortsiktiga likviditetsregleringen ska instituten även se till att ha en långsiktigt stabil finansieringsstruktur. Detta krav kommer att baseras på Basel 3-överenskommelsens andra likviditetsmått ”Net Stable Funding Ratio” (NSFR). Baselkommittén har föreslagit att måttet ska genomföras 2018. På samma sätt som för LCR kommer en utvärderingsperiod att gälla från det att tillsynsförordningen trätt i kraft tills dess att slutgiltiga reglerna för NSFR har fastställts och införts i EU. Det innebär att det ställs ett allmänt krav på stabil finansiering redan vid förordningens ikraftträdandedatum 1 januari 2014, vilket även omfattar en 111

rapporteringsskyldighet för instituten till tillsynsmyndigheten. För att underlätta rapporteringen och säkerställa att den sker på ett enhetligt sätt, ska Eba även i detta fall ta fram rapporteringsmallar. På basis av denna rapportering ska Eba därefter utvärdera hur ett stabilt finansieringskrav bör se ut. Kommissionen ska på grundval av Eba:s rapport, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag senast den 31 december 2016.

5.2.3 Bruttosoliditet

Med tillsynsförordningen införs också ett icke-riskvägt mått på bruttosoliditeten, som ett komplement till de övriga kapitaltäcknings- och likviditetskraven (se även artiklarna 87 och 98 i kapitaltäckningsdirektivet). Bruttosoliditetsmåttet uttrycks som kvoten mellan institutets egna kapital och dess totala tillgångar, inklusive åtaganden som ligger utanför balansräkningen. Genom att måttet inte tar hänsyn vare sig till vem eller vad man lånar ut, kommer det i praktiken att fungera som en säkerhetsspärr. Detta sätter ett tak för hur mycket ett institut får belåna eget kapital, även i de fall där verksamheten anses vara relativt riskfri. Dessutom bidrar bruttosoliditetsmåttet till att instituten inte underskattar sina risker till följd av felaktiga riskvikter. Det ställs detaljerade krav på hur bruttosoliditetsgraden ska räknas ut (artikel 429 i tillsynsförordningen). Förordningen ställer också upp krav på att instituten rapporterar information om bruttosoliditeten och dess komponenter till den behöriga myndigheten, som i sin tur ska informera Eba. Eba ska senast den 1 februari 2015 ta fram utkast till tekniska standarder som ska ligga till grund för en enhetlig inrapporteringsmall och tekniska it-lösningar (artikel 430.2 i tillsynsförordningen). Eba har lämnat förslag på inrapporteringsmall med ikraftträdande den 1 januari 2014. Eftersom bruttosoliditetsmåttet är ett nytt instrument för EU:s medlemsstater införs kraven gradvis, vilket också är i linje med Basel 3överenskommelsen. Det innebär att bruttosoliditetsmåttet till en början kommer att införas som en s.k. pelare 2-åtgärd (se avsnitt 4.2). Från och med den 1 januari 2014 ska instituten rapportera in data utifrån tydligt definierade kriterier. Från och med den 1 januari 2015 kommer det även att ställas krav på instituten att offentliggör sina bruttosoliditetsmått. I slutet av 2016 ska kommissionen i en rapport utvärdera bruttosoliditetsmåttet och, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag om bindande nivåer för bruttosoliditetsgraden.

5.2.4 Högre kapitalkrav för att bättre avspegla risken hos motparter

För att minska riskerna i handeln med derivatkontrakt som sker utanför en börs, s.k. ”over-the-counter ” (OTC) derivat, införs genom tillsynsförordningen höjda kapitalbaskrav för dessa instrument. Därtill introduceras kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter. Storleken på kravet varierar beroende på vilken typ av exponering det avser. Kapitalbaskraven för exponeringar mot centrala motparter kommer 112 t.ex. att vara lägre än kapitalbaskraven för exponeringar mot bilateralt

clearade transaktioner så länge som den centrala motparten uppfyller särskilda krav. Dessa krav är fastställda i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Det nya ramverket avser att stärka institutens incitament att använda centraliserade motparter för handeln med derivat och därigenom förhindra att betalnings- eller leveransproblem hos en marknadsdeltagare sprider sig och påverkar andra aktörer. Centraliserade motparter fungerar som en mellanhand mellan två individuella motparter i en transaktion, och kan därmed hantera risken att en motpart inte kan betala för en affär eller leva upp till sitt avtal.

5.3 Det nya direktivet

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser för kreditinstitut om villkor för att starta verksamhet som kreditinstitut, etableringsfrihet inom EU och förhållandet till tredje land. För värdepappersföretag återfinns motsvarande reglering Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upp- 106 hävande av rådets direktiv 93/22/EEG . Kapitaltäckningsdirektivet innehåller därutöver bestämmelser för både kreditinstitut och värdepappersföretag om behöriga myndigheters metoder för att utöva tillsyn över instituten, bolagsstyrningsfrågor, krav på institutens riskhanteringssystem, sanktioner vid överträdelser av regelverket samt bestämmelser om kapitalbuffertar som i varierande grad innebär kapitalkrav utöver de som följer av tillsynsförordningen.

5.3.1 Nya kapitalbuffertar

Direktivet både fordrar och tillåter att medlemsstaterna ställer krav på att instituten ska ha kapitalbuffertar av olika slag utöver tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kapitalbuffertarna avser att hantera systemrisker av både cyklisk och strukturell karaktär. Det innebär att de tar fasta på både systemrisker som kan variera med makroförhållanden såsom kreditcykeln och risker som beror på det finansiella systemets struktur. Kapitalbuffertarna ska bestå av kärnprimärkapital och tanken är att de ska kunna användas som tillfälliga stötdämpare för att täcka förluster vid dåliga tider och därmed förhindra att instituten bryter mot kapitalbaskraven i tillsynsförordningen. För kapitalbuffertarna gäller olika regler om när, hur och av vem de ska tillämpas. Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent påslag som ska gälla för alla kreditinstitut och värdepappersföretag. Direktivet ger därmed inte medlemsstaten någon flexibilitet i tillämpningen av denna buffert annat än att behörig myndighet kan ges rätt att undanta små och

106 EUT L 145, 30.04.2004, (Celex 32004L0039).

medelstora värdepappersföretag. Den kontracykliska kapitalbufferten däremot ska tillämpas för att bemöta en cyklisk systemrisk förknippad med i huvudsak alltför kraftig kredittillväxt i det finansiella systemet och kommer därmed att variera över tiden. Det innebär att direktivet tillåter medlemsstaten att anpassa storleken på den kontracykliska kapitalbufferten efter nationella omständigheter. För att hantera risker som är av mer strukturell art och begränsa de samhällsekonomiska kostnader som problem i enskilda institut kan orsaka införs även ett särskilt buffertkrav för institut som bedöms vara systemviktiga. Direktivet skiljer här på globala systemviktiga institut (”global systemically important institutions ” , G-SIIs) och övriga systemviktiga institut (”other systemically important institutions ” , O- SIIs). Bufferten för globalt systemviktiga institut är ett obligatoriskt krav som beräknas efter en fastställd metod. Bufferten för övriga systemviktiga institut är frivillig och ger större utrymme för den ansvariga myndigheten att beakta nationella särdrag vid beslut om att tillämpa den. Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att ställa krav på en systemriskbuffert för att förebygga och motverka långsiktiga ickecykliska systemrisker. Systemriskbufferten ger medlemsstaten utrymme att bemöta strukturella systemrisker på nationell nivå.

5.3.2 Bolagsstyrning och riskhantering

Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även ett antal nya bestämmelser om bolagsstyrning och riskhantering. De nya bestämmelserna innebär att styrelsens riskövervakning ska effektiviseras, att en oberoende riskkontrollfunktion ska etableras och att tillsynsmyndigheterna ska ha en effektiv övervakning av riskhanteringen. Direktivet innehåller också specifika begränsningar på antalet styrelseuppdrag som en enskild ledamot får inneha samtidigt. Det införs även ett antal ersättningsregler för ledande befattningshavare. Avsikten med de nya bestämmelserna är att undvika överdrivet risktagande som kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i instituten och därigenom undvika överdriven riskuppbyggnad i hela det finansiella systemet.

5.3.3 Skydd för visselblåsare

Direktivet inför ett nytt krav på att behöriga myndigheter och institut inrättar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av tillsynsförordningen och de nationella bestämmelser som följer av direktivet. Syftet är att förbättra behöriga myndigheters och institutens möjligheter att tidigt upptäcka eventuella överträdelser av regelverket.

5.3.4 Bestämmelser om sanktioner

Genom direktivet införs en rad nya bestämmelser som syftar till att säkerställa effektiva och proportionella sanktioner. Direktivet innehåller, 114

förutom en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, även regler om vilka som omfattas av sanktionerna, vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden och sanktionsbeslut.

5.4 Makrotillsynsåtgärder

På den inre marknaden för finansiella tjänster kan makrotillsynsriskerna vara av varierande grad och omfång beroende på bl.a. banksektorns struktur och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och kreditcykeln (skäl 14 i tillsynsförordningen). Såväl förordningen som kapitaltäckningsdirektivet ger därför medlemsstaterna visst utrymme att vidta nationella åtgärder för att hantera makrotillsyns- eller systemrisker som är specifika för den enskilda medlemsstaten. Samtidigt införs det mekanismer för att säkerställa att nationella åtgärder inte skadar den inre marknadens funktionssätt och att de genomförs på ett transparent och enhetlig sätt av medlemsstaterna (skäl 15 i tillsynsförordningen). Kommissionen ska göra en översyn av makrotillsynsreglerna under andra halvåret 2014 för att bl.a. bedöma om de verktyg som införts är verksamma, effektiva och genomblickbara och om det finnas anledning att föreslå ytterligare verktyg (skäl 22 i tillsynsförordningen).

5.4.1 Striktare åtgärder på nationell nivå – artikel 458 i tillsynsförordningen

Medlemsstaterna kan under vissa omständigheter använda sig av ett antal specifika åtgärder för att mildra en ökad intensitet i systemrisker eller makrotillsynsrisker på nationell nivå (artikel 458 i tillsynsförordningen). Åtgärderna är tidsbegränsade till två år men med möjlighet till förlängning. För att kunna tillämpa dessa åtgärder måste Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Eba och ESRB först informeras. Medlemsstaten måste även kunna motivera varför andra verktyg som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet (artiklarna 124 och 164 i förordningen och artiklarna 101, 103–105, 134 och 136 i direktivet) inte anses kunna hantera systemrisken på ett lämpligt sätt. Behörig myndighet måste tydligt motivera varför systemrisken kan utgöra ett hot mot den nationella finansiella stabiliteten och varför andra åtgärder i förordningen eller direktivet inte är tillräckliga för att hantera den risken. ESRB och Eba har rätt att yttra sig över åtgärderna och det finns möjlighet för rådet, på förslag av kommissionen, att förhindra de nationella åtgärdernaom det finns starka bevis för att de inte går att motivera utifrån de villkor som anges i artikel 458.2 i tillsynsförordningen. Medlemsstaterna har utrymme att på nationell nivå höja riskvikterna för bostäder och kommersiella fastigheter samt för exponeringar inom den finansiella sektorn med upp till 25 procent samt skärpa gränsen för stora exponeringar med upp till 15 procent under en tvåårsperiod eller till dess att systemrisken har upphört (artikel 458.10). För att utnyttja denna 115

möjlighet krävs att Europaparlamentet, rådet kommissionen, ESRB och Eba underrättas.

5.4.2 Nationella makrotillsynsåtgärder i direktivet

Översikt över buffertkrav Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om kapitalbuffertar ger medlemsstaterna viss flexibilitet att på nationell nivå motverka cykliska och strukturella systemrisker. Dessa bestämmelser beskrivs mer utförligt i avsnitt 7.

Pelare 2-krav Direktivets bestämmelser ger de nationella tillsynsmyndigheterna ökade möjligheter att inom ramen för pelare 2 besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas än tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Direktivet ger även möjlighet för tillsynsmyndigheten att göra en översyn och utvärdering för institut som har liknande riskprofil eller har exponeringar mot likartade geografiska områden.

Makrotillsynsåtgärder på EU-nivå Tillsynsförordningen tillåter även kommissionen att genom delegerade akter införa striktare tillsynskrav under ett år för att hantera ökade mikrotillsyns- eller makrotillsynsrisker som uppstår på grund av marknadens utveckling inom eller utanför EU och som kan få påföljder för alla medlemsstater (artikel 459). De striktare kraven ska införas om riskerna inte kan tas om hand via andra instrument i förordningen eller direktivet. Striktare krav, bör särskilt övervägas efter en rekommendation eller ett yttrande av ESRB eller Eba med avseende på:  förordningens kapitalbaskrav,  krav för stora exponeringar, och  krav på offentliggörande När kommissionen antar en delegerad akt, ska kommissionen samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet kan inom tre månader invända mot den delegerade akten (artikel 462 i tillsynsförordningen). Om ingen av dem har gjort några invändningar eller om båda har meddelat kommissionen att de har beslutat att inte invända, kan den delegerade akten träda i kraft. Om en invändning görs, inleds en särskild process för att lösa situationen. Kommissionen ska, med hjälp av ESRB, åtminstone årligen överlämna en rapport till parlamentet och rådet om sådan marknadsutveckling som potentiellt kan kräva åtgärder enligt artikel 459 i tillsynsförordningen.

6 Genomförande av det nya regelverket i svensk rätt

6.1 Inledning

Tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet ersätter, som tidigare angetts, 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitalkravsdirektiv (se avsnitt 4). En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får genomföras i eller omvandlas till nationell rätt. Däremot måste nationell rätt anpassas för att säkerställa att den inte innehåller bestämmelser som innebär en dubbelreglering eller hamnar i konflikt med förordningen. Skulle en konflikt ändå inträffa, har unionsrätten företräde. De lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som innehåller regler som återfinns i tillsynsförordningen blir obsoleta och måste därmed upphävas. I den utsträckning kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser inte omfattas av gällande rätt måste dessa bestämmelser genomföras genom nya lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter eller genom justeringar i befintligt regelverk. Tillsynsförordningen förutsätter vidare att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder, som t.ex. att utse behörig myndighet, och i vissa fall behöver förordningens bestämmelser kompletteras genom nationella föreskrifter. Förordningen hindrar inte medlemsstaterna från att införa motsvarande krav som de i tillsynsförordningen på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (jfr skäl 24 i tillsynsförordningen). Sverige kan därför införa nationella regler som ålägger även företag som inte omfattas av tillsynsförordningen att tillämpa samtliga eller vissa bestämmelser i förordningen.

6.2 En ny lag om kapitalbuffertar

Regeringens förslag: En ny lag om kapitalbuffertar införs.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna om kapitalbuffertar som följer av kapitaltäckningsdirektivet ska huvudsakligen tas in i en ny lag om kapitalbuffertar och i föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Bestämmelserna avseende kapitalbuffertar behandlas närmare i avsnitt 7.

6.3 En ny lag om tillsyn

Regeringens förslag: En ny lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs. Lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och 117

stora exponeringar och lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag ska samtidigt upphöra att gälla.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen, antogs av riksdagen i samband med införlivandet av 2006 års direktiv (kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiven). Samtidigt med denna lag infördes lagen (2006:1372) om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad införandelagen. Kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser om kapitaltäckning för kreditinstitut och värdepappersbolag. Till följd av att en stor del av reglerna om kapitaltäckning numera återfinns i tillsynsförordningen bedöms det lämpligt att upphäva den nuvarande kapitaltäckningslagen. De bestämmelser i lagen som ska finnas kvar i svensk rätt, och tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersbolag, bör i stället överföras till en ny lag. I nuvarande kapitaltäckningsregelverk är föreskriftsrätten i relativt stor omfattning delegerad till Finansinspektionen. Det huvudsakliga skälet för detta var att bestämmelserna i direktiven ansågs mycket detaljerade, tekniskt komplicerade och bedömningen gjordes att regelverket sannolikt kommer att behöva ändras ofta för att hållas aktuellt och följa utvecklingen på de finansiella marknaderna (prop. 2006/07:05 s. 100). Det nya regelverket innehåller alltjämt bestämmelser som på grund av dess detaljerade karaktär liksom tidigare bör införlivas genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter. Utgångspunkten är därför att införliva direktivet samt de kompletteringar som behövs i svensk rätt med anledning av tillsynsförordningen genom en kombination av lag och myndighetsföreskrifter, dvs. samma lösning som valts i gällande rätt. Att samla sådana för kreditinstitut och värdepappersbolag gemensamma bestämmelser i en särskild lag innebär ett val av samma lagstiftningsteknik som användes vid genomförandet av 2006 års kapitaltäckningsregler. I de fall som sektorslagstiftningen redan innehåller regler på området framstår det emellertid som mer lämpligt att arbeta in bestämmelserna i dessa lagar. Den nya lagen kommer huvudsakligen att innehålla bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut och värdepappersbolag i fråga om krav på kapitalbas och likviditet. Den nya lagen bör därför benämnas lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen önskar att det i lag tydliggörs vilka institut som åsyftas. Regeringen har i förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag preciserat vad begreppet institut betyder i tillsynslagen. Lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag föreslås som framgår under avsnitt 9.13 att upphöra att gälla.

Bestämmelserna i kapitaltäckningslagen Bestämmelserna 2–8 kap. i kapitaltäckningslagen baseras i princip uteslutande på sådana artiklar i 2006 års direktiv som ersätts av tillsynsförordningens bestämmelser om kapitalbas, stora exponeringar, rapportering och offentliggörande av information. Bestämmelserna om tillsynsmyndigheternas skyldighet att i vissa fall besluta om att ett institut ska ha en högre kapitalbas baserar sig däremot på artiklar som överförs till kapitaltäckningsdirektivet och som således ska kvarstå i nationell rätt. Vidare innebär regleringen om stora exponeringar att det alltjämt kommer tillkomma medlemsstaterna att göra vissa nationella val. Bestämmelserna i 9 kap. kapitaltäckningslagen om vilka krav som ska uppfyllas på institutsnivå respektive gruppnivå har motsvarigheter i tillsynsförordningen. Majoriteten av bestämmelserna i 10 och 11 kap. kapitaltäckningslagen om tillsyn och om vad som ska gälla för moderföretag utanför EES har motsvarigheter i kapitaltäckningsdirektivet och en mindre del i tillsynsförordningen Bestämmelserna om sanktioner i 12 kap. kapitaltäckningslagen baseras bl.a. på artiklar i 2006 års direktiv som överförts till kapitaltäckningsdirektivet.´

Undantag från reglerna rörande gruppbaserad tillsyn för blandade finansiella holdingföretag Av artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG (konglomeratdirektivet) följer att med ett blandat finansiellt holdingföretag avses ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet men som tillsammans med sina dotterföretag varav minst ett är en reglerad enhet med huvudkontor inom gemenskapen, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat. Ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas således av reglerna rörande konglomerat men som nämnts tidigare (avsnitt 6.6) omfattas det även av vissa regler i kapitaltäckningsdirektivet (se artikel 2.4). Genom direktiv 2011/89/EU utvidgades 2006 års kreditinstitutsdirektiv så att blandade finansiella holdingföretag jämställdes med finansiella holdingföretag respektive försäkringsholdingföretag vid grupptillsynen. Grupper med ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen kom att omfattas av tillsynsregler i direktivet i den omfattning som följde av direktivets artikel 1.2 och 71.2. Genom direktiv 2011/89/EG infördes även en undantagsregel (artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) med innebörden att ett blandat finansiellt holdingföretag när detta är föremål för motsvarande bestämmelser om gruppbaserad tillsyn och tillsyn av konglomerat särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan undantas från en tillämpning av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen genomfördes i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen (se prop. 2012/13:160). Artikel 72 a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv motsvaras av artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet. Regleringen i 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

6.4 Behovet av kompletterande lagstiftning till tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Vissa bestämmelser i tillsynsförordningen ska kompletteras genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndiganden i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana bemyndiganden ska även kunna ge stöd för föreskrifter som behövs för att omhänderta riktlinjer som meddelas av Eba. Finansinspektionen utses i lag att vara behörig myndighet enligt tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Finansinspektionen anser vidare att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter kan behöva införas på grund av innehållet i en tekniska standarder som kommissionen har antagit. Svenska Bankföreningen påpekar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda. Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut. Bankföreningen anger som exempel på en sådan bestämmelse möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen. Bankföreningen anser vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. Bankföreningen anser dessutom att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren. Bankföreningen anför vidare, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen och att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen. Skälen för regeringens förslag: Tillsynsförordningen förutsätter, trots att den är omedelbart tillämplig i EU:s medlemsstater, att medlemsstaterna vidtar vissa nationella åtgärder. Det måste bl.a. finnas en behörig myndighet som utsetts att utöva tillsyn över instituten. Enligt tillsynsförordningen ska denna myndighet ges de befogenheter som följer av direktivet och se till att institutet följer bestämmelserna i förordningen (jämför artiklarna 2 och 4.2 tillsynsförordningen). I Sverige har Finansinspektionen ansvar för tillsynen över institut enligt tillsynsförordningen, och bör således utses till behörig myndighet enligt förordningen. Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspek- 120

tionen till behörig myndighet enligt tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt, eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen. Finansinspektionen kommer således även fortsättningsvis ansvara för tillsynen över instituten och fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt tillsynsförordningen. Det innebär att Finansinspektionen har rätt att meddela beslut enligt förordningen. Finansinspektionen har dessa befogenheter direkt med stöd av tillsynsförordningen och några nationella lagstiftningsåtgärder fordras inte för att Finansinspektionen ska kunna meddela de enskilda beslut som tillsynsförordningen ger möjlighet till. Svenska Bankföreningen menar att det finns flera nationella val i tillsynsförordningen som är av mer generell karaktär och som inte explicit ställer krav på beslut i det enskilda fallet utan där en viss tillämpning av en bestämmelse är villkorad av att vissa förutsättningar är uppfyllda. Bankföreningen anser att sådana bestämmelser bör hanteras genom myndighetsföreskrifter snarare än genom enskilda beslut och anger möjligheten att räkna in delårs- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet enligt artikel 26 i tillsynsförordningen som exempel på en sådan bestämmelse. I den utsträckning tillsynsförordningen ger utrymme för att hantera frågor genom generella föreskrifter i stället för att det ska krävas enskilda beslut ‒ och prövning ‒ av den behöriga myndigheten så ser regeringen allmänt sett inget hinder mot att utnyttja en sådan möjlighet. Regeringen anser dock inte att artikel 26 i tillsynsförordningen ger utrymme för ett bemyndigande till reglering genom föreskrifter. Av artikeln framgår att den behöriga myndigheten ska bevilja tillstånd och vilka förutsättningar som gäller för att tillståndet ska kunna beviljas. Bankföreningen anför vidare att det bör föras ett resonemang avseende de ställningstaganden man gjort om varför aktuella bestämmelser i tillsynsförordningen lämpar sig för föreskrifter. De kompletterande bestämmelserna till tillsynsförordningen, vilka inte tar formen av enskilda beslut, bör på samma grund som tidigare genomföras i form av föreskrifter (se avsnitt 6.3). Bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter bör införas i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen anför att det vore ändamålsenligt att det i författningskommentarerna anges att de artiklar som beskrivs endast är exempel på artiklar i tillsynsförordningen vars innehåll ytterligare kan preciseras genom föreskrifter. Svenska Bankföreningen anför att den närmare avgränsningen av bemyndigandena med hänvisning till aktuella artiklar i tillsynsförordningen bör framgå av lag och inte av författningskommentaren. Enligt regeringens mening är de bemyndigandena att meddela föreskrifter som finns i utredningens lagförslag väl avgränsade. Tillsynsförordningen är mycket omfattande och många frågor förekommer och behandlas i olika avsnitt i 121

förordningen. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författningskommentarerna är därför i vissa fall uttömmande, medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering. Finansinspektionen anser att bemyndigandena ska omfatta de fall när bindande föreskrifter kan behöva införas på grund av innehållet i en teknisk standard som kommissionen har antagit. Enligt regeringens mening skulle ett sådant bemyndigande vara alltför generellt. En prövning av möjligheten och behovet av ett bemyndigande måste göras med beaktande av den antagna aktens innehåll. Svenska Bankföreningen anför, rörande förslaget att vissa tillstånd som är meddelade med stöd av gällande rätt ska fortsätta att gälla efter ikraftträdandet av tillsynsförordningen, att bestämmelserna bör kompletteras så att de omfattar samtliga tillstånd som meddelats under gällande rätt och där motsvarande tillstånd kan erhållas under tillsynsförordningen. I regeringens förslag till lag om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag regleras bl.a. att vissa medgivanden enligt kapitaltäckningslagen ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt angivna artiklar i tillsynsförordningen. Enligt regeringens mening föreligger inte något behov av ytterligare komplettering av nämnda bestämmelser.

Riktlinjer från Eba Eba har rätt att utfärda riktlinjer och rekommendationer. Riktlinjer och rekommendationer är inte rättsligt bindande i traditionell mening, men nationella tillsynsmyndigheter och de institut som omfattas ska ”med alla tillgängliga medel söka följa dessa” ( artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet). Myndigheter, och i vissa fall institut, kommer att vara skyldiga att bekräfta efterlevnaden eller förklara varför riktlinjer eller rekommendationer inte efterlevs. I tillsynsförordningen ges mandat till Eba att ge ut riktlinjer i en mängd avseenden. Flertalet av de regler i tillsynsförordningen som ger mandat till förtydligande genom riktlinjer är detaljerade och tekniskt komplicerade. Tidigare har riktlinjerna huvudsakligen införts i form av myndighetsföreskrifter bl.a. för att den formen till skillnad från lagformen i möjligaste mån har tillgodosett behovet av att snabbt kunna uppdatera det omfattande kapitaltäckningsregelverket i enlighet med utvecklingen på marknaden. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligt att kommande riktlinjer, i de fall Finansinspektionen bedömer det vara motiverat, omhändertas i svensk rätt i form av myndighetsföreskrifter. I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag bör därför ingå bemyndiganden som möjliggör meddelandet av sådana föreskrifter.

6.5 Val av myndighet enligt artikel 458 i tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utses som ansvarig myndighet för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att det i lag anges att beslut om makrotillsynsåtgärder ska fattas efter samråd med Riksbanken. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om Finansinspektionen ändå ges detta ansvar, så ska beslut fattas av Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 458 i tillsynsförordningen ska en ansvarig myndighet utses för makrotillsynsåtgärderna som syftar till att motverka systemrisker på nationell nivå. Regeringen har genom en ändring i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen utsett Finansinspektionen att ansvara för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen (SFS 2013:1112). Detta var nödvändigt eftersom tillsynsförordningen skulle börja tillämpas redan den 1 januari 2014. Regeringen föreslår dock, för att hålla samman de bestämmelser som gäller Finansinspektionens befogenheter enligt tillsynsförordningen, att det i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag också anges att Finansinspektionen är ansvarig för tillämpningen av artikel 458 i tillsynsförordningen. Det finns redan i dag ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det är därför naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta aktörer, för att kunna fatta väl underbyggda beslut. Regeringen ser därför inte något behov av att i lag fastställa vilka samarbetsformer som ska föregå beslut i denna fråga.

6.6 Tillämpningsområdet enligt tillsynsförordningen

Regeringens förslag: Kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, ska vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Kreditinstitut och värdepappersföretag Tillsynsförordningen ska tillämpas på alla institut som omfattas av kapitaltäckningsdirektivet (artikel 1 i tillsynsförordningen). Enligt artiklarna 1 och 2 i kapitaltäckningsdirektivet ska direktivet tillämpas på kreditinstitut och värdepappersföretag. Definitionen av kreditinstitut och värdepappersföretag framgår av artikel 3.1.1 och 3.1.2 i direktivet, varvid 123

anges att de definitioner som anges i tillsynsförordningen ska gälla. I artikel 4.1 tillsynsförordningen definieras ”kreditinstitut” som ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Definitionen är densamma som används i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Tillämpningsområdet i denna del har således inte förändrats. Det kan dock noteras att det i svensk rätt har införts en definition av kreditinstitut som är vidare än den som följer av 2006 års direktiv (se prop. 2006/07:5 s. 110). Med ”värdepappersföretag” avses enligt artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen en person enligt definitionen i led 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas av de krav som åläggs genom det direktivet, med vissa specificerade undantag. I svensk rätt definieras svenska aktiebolag som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse som värdepappersbolag (1 kap. 5 § 26 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Kapitaltäckningslagen äger tillämpning på samtliga värdepappersbolag och gör inte undantag för sådana företag som omnämns i artikel 4.1.2 c i tillsynsförordningen. Om svensk rätt anpassas så att endast de värdepappersbolag som omfattas av definitionen av värdepappersföretag i tillsynsförordningen, är skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen kommer vissa bolag till skillnad mot vad som gäller i dag, inte behöva följa reglerna om kapitaltäckning m.m. På motsvarande sätt gäller att om tillsynsförordningens tillämpning på kreditinstitut begränsas till sådana kreditinstitut som omfattas av definitionen i tillsynsförordningen, skulle det kunna finnas banker eller kreditmarknadsföretag som enligt gällande rätt är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, men som inte skulle komma att omfattas av det nya kapitaltäckningsregelverket. Tillsynsförordningen tillåter dock medlemsstaterna att utvidga tillämpningsområdet för förordningen. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att ändra gällande rätt i fråga om vilka svenska kreditinstitut och värdepappersbolag som ska vara skyldiga att tillämpa reglerna om kapitaltäckning m.m. De kreditinstitut och värdepappersbolag som i dag är skyldiga att tillämpa kapitaltäckningslagen, bör därför vara skyldiga att tillämpa tillsynsförordningen. Vad gäller tillämpningen av reglerna om kapitalbuffertar på kreditinstitut och värdepappersbolag och möjligheten till undantag från dessa regler hänvisas till avsnitt 7. Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på olika typer av värdepappersbolag. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.

Finansiella holdingbolag m.fl. Finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag och holdingbolag med blandad verksamhet omfattas inte av definitionen av ”institut” i tillsynsförordningen och därmed inte heller av de tillsynskrav som följer av den. Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska dock direktivets 124

artikel 34 som rör allmänna principer om finansiella institut och artiklarna 111–127 som behandlar tillsyn på gruppnivå tillämpas på dessa bolagsformer om huvudkontoret är beläget i unionen.

6.7 Det nya regelverkets tillämpning på fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder

Regeringens förslag: Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder som i dag är skyldiga att tillämpa bestämmelserna om kapitalkrav i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska även i fortsättningen vara skyldiga att tillämpa motsvarande kapitaltäckningsregler som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att de undantag från kapitalkraven som följer av tillsynsförordningen bör beaktas i svensk rätt, vilket innebär att vissa fondbolag inte ska tillämpa tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen om kapitalbuffertar. Svensk rätt bör, bl.a. av konkurrensskäl, inte gå längre än vad EU-regleringen föreskriver utan att vägande skäl för detta framkommer. För de fondbolag som omfattas av tillsynsförordningen bör det klargöras vilka bestämmelser i förordningen och föreslagna lagar som är tillämpliga. Fondbolagens förening konstaterar vidare att det inte är motiverat att låta fondbolag omfattas av krav vad gäller kapitalbuffertar vilka är motiverade av systemriskskäl. Huvudregeln borde vara att fondbolag inte omfattas och kompletteras med att Finansinspektionen ges möjlighet att inkludera fondbolag om så bedöms motiverat. Fondbolagens förening anför vidare att det bör klargöras att fondbolag inte träffas av bestämmelserna om likviditetskrav samt att det bör klargöras att fondbolag inte ska tillämpa reglerna om riskhantering och kapitalutvärdering. Slutligen påpekar Fondbolagens förening att det resonemang som förts rörande fondbolagen även gör sig gällande för förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det bör även klargöras att eftersom en förvaltare av alternativa investeringsfonder, till skillnad mot ett värdepappersbolag, får förvalta andra tillgångar än finansiella instrument, kan verksamheten inte anses omfattas av kapitalkraven. Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag utgörs av ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet. Med fondverksamhet avses att förvalta värdepappersfonder, försälja och inlösa andelar i fonden och därmed sammanhängande administrativa åtgärder. Regler för fondbolagen återfinns i första hand i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Enligt denna lag är fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning skyldiga att uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och prop. 2002/03:150 s. 174). Övriga fondbolag ska tillämpa bestäm- 125

melserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 2 kap. 10 a § andra stycket och prop. 2005/06:45 sid 122). På motsvarande sätt innehåller 7 kap. 6 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) bestämmelser som ålägger förvaltare med tillstånd enligt 3 kap. 2 § samma lag att ha det eventuella ytterligare kapital för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Även övriga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet tillämpas på en AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (se 7 kap. 6 § andra stycket samma lag). Övriga förvaltare av alternativa investeringsfonder ska tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i kapitaltäckningslagen (se 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen). Med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs bör regleringen i 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen, med vissa justeringar, överföras till lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Mot bakgrund av gällande rätt och att tillsynsförordningen inte hindrar medlemsstaterna från att i förekommande fall införa motsvarande krav på företag som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde (skäl 24 i tillsynsförordningen) anser regeringen att fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt förvaltare av alternativa investeringsfonder med tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer bör tillämpa de regler om kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. Ett starkt motiv till att följa principen om att vissa fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder ska tillämpa samma regler som värdepappersbolag är enligt regeringens mening att undvika regelarbitrage. Den nämnda principen bör även tillämpas ifråga om bestämmelserna om likviditetskrav. Nuvarande hänvisningar i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder till kapitaltäckningslagen, bör därför ändras till den reglering som ersätter de nuvarande kapitaltäckningsregler som berör fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder. Kapitaltäckningsdirektivet introducerar nya regler rörande bl.a. kapitalbuffertar och beslut om likviditetskrav som blir gällande för värdepappersbolag. Mot bakgrund av nämnda princip bör dessa regler även tillämpas på fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning samt AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsfonder. Regeringen anser dock att dessa bolag i stor utsträckning bör kunna omfattas av möjligheten till undantag från skyldigheten att ha en kapitalkonserveringsbuffert respektive från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert (bestämmelserna om kapitalbuffertar och möjligheten till undantag från dessa behandlas närmare i avsnitt 7). Fondbolagens förening har efterfrågat ett klargörande att fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder inte ska tillämpa reglerna rörande riskhantering och kapitalutvärdering. Regeringen konstaterar i likhet med Fondbolagens förening att fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder inte har att tillämpa de regler rörande riskhantering och kapitalutvärdering som gäller för ett värdepappers- 126 bolag.

Regeringen ser att det framöver finns ett behov av en översyn vad gäller kapitaltäckningsregelverkets tillämpning på fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder. Inom ramen för förevarande lagstiftningsärende finns det dock inte utrymme för en sådan översyn.

6.8 Svenska skeppshypotekskassan

Regeringens förslag: Tillsynsförordningen ska, med undantag för reglerna om stora exponeringar, även äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Skeppshypotekskassan vill särskilt påtala vikten av att undantaget för kassan från bestämmelserna om stora exponeringar består då det är en förutsättning för verksamheten och möjligheten att fullgöra kassans uppdrag. Skälen för regeringens förslag: I artikel 2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv anges att bestämmelserna i direktivet inte äger tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan. Möjligheten att undanta Svenska skeppshypotekskassan har inte införts i svensk rätt, utan kapitaltäckningslagen äger tillämpning även på Svenska skeppshypotekskassan. Undantaget för Svenska skeppshypotekskassan har överförts till kapitaltäckningsdirektivet artikel 2.5 22, vilket innebär att tillsynsförordningen inte är direkt tillämplig på Svenska skeppshypotekskassan. Det krävs därför en särskild nationell reglering för detta institut. Enligt regeringens mening bör Svenska skeppshypotekskassan alltjämt stå under någon form av reglering i fråga om kapitalkrav m.m. Det bör därför i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införas en bestämmelse som anger att tillsynsförordningen ska äga tillämpning på Svenska skeppshypotekskassan, med undantag för bestämmelserna om stora exponeringar.

6.9 Tillsynsförordningens inverkan på nationell lagstiftning

6.9.1 Följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen och dess reglering om finansiella företagsgrupper upphävs

Regeringens förslag: Följdändringar görs i flera lagar inom det finansiella området i och med att lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar och lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar upphävs.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. 127

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas, eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Frågan uppstår om detta är ett nytt begrepp som föreslås införas, vilket Finansinspektionen bedömer inte är avsikten. Finansinspektionen önskar att det tydliggörs i lagen om tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag vilka institut som åsyftas. I nuvarande kapitaltäckningslag anges det särskilt om en bestämmelse avser utländska institut. För tydlighetens skull önskar Finansinspektionen att det i lagförslaget anges att det är de svenska instituten som avses om inget annat anges. Skälen för regeringens förslag: En följd av att kapitaltäckningslagen upphävs är att det uppstår behov av följdändringar i lagar som innehåller hänvisningar till denna lag. I de flesta fall är det fråga om ändringar som består i att hänvisningar till lagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om kapitalbuffertar eller den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, som enligt regeringens förslag ska ersätta kapitaltäckningslagen.

Begreppet finansiella företagsgrupper Enligt kapitaltäckningslagen är en finansiell företagsgrupp skyldig att följa vissa särskilda bestämmelser om kapitalkrav, kapitalutvärdering, stora exponeringar, kvalificerade innehav samt soliditet och riskhantering (9 kap. kapitaltäckningslagen). En finansiell företagsgrupp anses föreligga i de fall som artiklarna 133 och 134 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv föreskriver att behöriga myndigheter vid tillsynens utövande ska kräva en konsolidering av vissa institut. Artiklarna har, tillsammans med de artiklar som anger vilka krav som instituten ska uppfylla på gruppnivå, genomförts i 9 kap. i kapitaltäckningslagen. De artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som angav hur och vilka krav som instituten ska uppfylla på individuell respektive gruppnivå har överförts till tillsynsförordningen (artiklarna 6–23). Även kapitaltäckningsdirektivet innehåller dock krav som instituten måste uppfylla på grupp- respektive individuell nivå (artiklarna 108 och 109). Bestämmelserna avser krav som ställs på institutens interna processer för att utvärdera sitt kapital och som även fanns med i 2006 års kreditinstitutsdirektiv men även befintliga och nya krav på institutens styrformer m.m. Ett upphävande av kapitaltäckningslagen medför att artiklarna 108 och 109 bör genomföras i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Motsvarande reglering i kapitaltäckningslagen bör således i justerad form överföras till den nya lagen. Finansinspektionen anför att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas eftersom det inte förekommer i tillsynsförordningen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att begreppet ”företagsgrupp” inte ska användas. Regleringen i 9 kap. kapitaltäckningslagen och dess begrepp ”finansiella företagsgrupper” har lagts till grund för bestämmelser som införts i andra lagar, se 6 kap. 3 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 2 § lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, 1 kap. 8 § lagen (2004:297) om 128

bank- och finansieringsrörelse och 2 kap. 10 a § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. I och med att kapitaltäckningslagen upphävs uppstår det ett behov att omarbeta dessa bestämmelser så att de anpassas till bestämmelserna om grupptillsyn i tillsynsförordningen.

6.9.2 Ändringar i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

Regeringens förslag: Kravet i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag om att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt kapitaltäckningslagen ska offentliggöras tillhandahålls upphävs. Lagen kompletteras med en bestämmelse som innebär att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen. I lagen görs också vissa följdändringar med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs. Regeringens bedömning: Kravet i samma lag om att institut som omfattas av lagen ska bifoga en kapitaltäckningsanalys till årsredovisningen bör behållas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, förkortad ÅRKL, är tillämplig på kreditinstitut och värdepappersbolag. Med kreditinstitut avses enligt ÅRKL bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan. Med värdepappersbolag avses ett svenskt aktiebolag som enligt lagen om värdepappersmarknaden fått tillstånd att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse. Enligt ÅRKL ska institut och finansiella holdingbolag som omfattas av kapitaltäckningslagen, foga en kapitaltäckningsanalys till årsredovisningen (2 kap. 1 § och 7 kap. 1 §). Kravet på en kapitaltäckningsanalys utgör en del av årsredovisningen eller koncernredovisningen och fyller ett annat syfte än de uppgifter om kapitaltäckningen som instituten till följd av regelverket om kapitaltäckning är skyldiga att lämna till Finansinspektionen (prop. 1994/95:50 276). I 5 kap. 7 § ÅRKL anges att årsredovisningen ska innehålla en upplysning om var den information som instituten enligt 8 kap. kapitaltäckningslagen ska offentliggöra tillhandahålls, om den inte finns i årsredovisningen. Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att årsredovisningen ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Även om tillsynsförordningen harmoniserar de krav som ställs på instituten i fråga om offentliggörande av information finns det inget hinder mot att institut och finansiella holdingbolag åläggs att offentliggöra information som inte uttryckligen nämns i förordningen, såvida ett sådant offentliggörande behövs för att ge marknadsaktörerna korrekt och 129

fullständig information om de enskilda institutens riskprofiler (se skäl 49 i tillsynsförordningen). Av artikel 434.2 i tillsynsförordningen framgår dessutom att om instituten för att uppfylla redovisningskrav eller andra krav offentliggör information, som är likvärdig med den som ska offentliggöras enligt tillsynsförordningen, har instituten uppfyllt kraven på offentliggörande enligt tillsynsförordningen. Vidare anges att om sådan information inte finns i årsredovisningen, åläggs instituten att entydigt ange var man kan finna den. Mot denna bakgrund bör det inte finnas något hinder mot att i svensk rätt behålla kravet på att en årsredovisning ska innehålla en kapitaltäckningsanalys. Bestämmelsen i 5 kap. 7 § ÅRKL utgör däremot en dubbelreglering i förhållande till artikel 434.2 i tillsynsförordningen och bör därför upphävas. Vidare bör 6 kap. 3 § ÅRKL justeras eftersom den i fråga om vilka uppgifter som en kapitaltäckningsanalys ska innehålla hänvisar till kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör i stället hänvisa till tillsynsförordningen. Definitionen av kreditinstitut och värdepappersbolag i ÅRKL skiljer sig från definitionerna i tillsynsförordningen. För att säkerställa att samtliga institut som omfattas av ÅRKL ställs under liknande krav bör i lagen införas en anvisning om att artikel 434.2 i tillsynsförordningen ska gälla för samtliga institut som omfattas av lagen. Slutligen bör, för att undvika att tillämpningsområdet för ÅRKL ändras i förhållande till vad som gäller i dag, hänvisningarna i 2 kap. 1 § och 7 kap. 1 § andra stycket ÅRKL till kapitaltäckningslagen ändras så att de i stället avser lagrum i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

6.9.3 Ändringar i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden, och införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse

Regeringens förslag: Bestämmelserna i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden om kvalificerade innehav, samt bestämmelserna om krav på startkapital för pågående verksamhet i lagen om bank- och finansieringsrörelse, införandelagen till lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappersmarknaden och i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till samma lag ska upphävas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Finansinspektionen gör bedömningen att det i tillsynsförordningen görs en ändring i sak när det gäller vilka företag som omfattas av definitionen ”finansiellt institut”. Den nya definitionen inkluderar kapitalförvaltningsbolag. Definitionen av ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar bl.a. förvaltare av alternativa investeringsfonder. Utredningen nämner emellertid inte att definitionen av ”finansiellt institut” har utvidgats till att även omfatta förvaltare av alternativa investeringsfonder. Detta kan ha betydelse för vilka företag som omfattas av konsolidering enligt artikel 18 tillsynsförordningen. Sveriges 130

Advokatsamfund menar att den omständigheten att nödvändigt startkapital uttrycks i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten.

Skälen för regeringens förslag

Definitioner i lagen om bank- och finansieringsrörelse Enligt kapitaltäckningsdirektivet gäller för tillämpningen av direktivet definitionerna såsom de anges i tillsynsförordningen (se artikel 3 i direktivet). I de fall definitionerna i tillsynsförordningen tar sikte på tillämpningen av regler som följer av tillsynsförordningen, utgör EU-förordningens rättsliga status hinder mot att i nationell rätt införa bestämmelser om vad som ska gälla i fråga om definitionerna. Att samma definitioner ska gälla för direktivets tillämpning hindrar emellertid inte att definitionerna blir föremål för ett nationellt genomförande. Att direktivet i denna del hänvisar till förordningen förändrar inte direktivets rättsliga status. Definitionerna av ”finansiellt institut” och ”filial” i kapitaltäckningsdirektivet har ändrats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa begrepp har genomförts i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF. Finansinspektionen anför att begreppet ”finansiellt institut” har utvidgats till att omfatta förvaltare av alternativa investeringsfonder. Definitionen av ”finansiellt institut” har justerats genom vad som närmast framstår som ett förtydligande att definitionen ska inkludera finansiella holdingbolag, blandade finansiella holdingbolag, betalningsinstitut i den mening som avses i direktiv 2007/61/EG samt kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet (se artikel 4.3 tillsynsförordningen). Begreppet ”kapitalförvaltningsbolag” omfattar som Finansinspektionen anfört bl.a. förvaltare av alternativa investeringsfonder. En jämförelse med den definition av finansiellt institut som införts i 1 kap. 5 § 7 LBF utvisar att den svenska definitionen redan omfattar finansiella holdingbolag. Definitionen inkluderar dessutom företag som ägnar sig åt att tillhandahålla betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster. Även fondbolag som utan särskilt tillstånd bedriver värdepappersrörelse samt förvaltare av alternativa investeringsfonder utgör ett finansiellt institut. Försäkringsholdingbolag omfattas däremot inte av definitionen, eftersom sådana företag inte huvudsakligen ägnar sig åt sådan finansiell verksamhet som avses i den svenska definitionen. Det nu sagda innebär att kapitaltäckningsdirektivets nya definition av vad som utgör ett finansiellt institut ryms inom gällande rätt. Definitionen av ”filialer” har, i förhållande till definitionen i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, i kapitaltäckningsdirektivet ändrats från att endast omfatta filialer till kreditinstitut till att även omfatta filialer till värdepappersföretag (se artikel 3.16 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med artikel 4.17 tillsynsförordningen). LBF innehåller inte bestämmelser om filialer till värdepappersföretag. Reglering för sådana filialer återfinns i stället i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM.

Övriga begrepp som definieras i både kapitaltäckningsdirektivet och LBF utgörs av definitionen av kreditinstitut, behörig myndighet, hemmedlemsstat, kvalificerat innehav och nära förbindelser. Innebörden av dessa definitioner har inte ändrats jämfört med 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

Regleringen om kvalificerade innehav I 7 kap. 9–11 §§ LBF finns bestämmelser om ett kreditinstituts kvalificerade innehav av aktier eller andelar i andra företag än kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, värdepappersföretag, finansiella institut, anknutna företag och försäkringsföretag inklusive återförsäkringsföretag. Regleringen har utgjort förebild för motsvarande reglering för värdepappersbolagen i 7 kap. 7–9 §§ LVM. Bestämmelserna baseras på artiklarna 120–122 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har i omarbetat skick överförts till tillsynsförordningen. Mot denna bakgrund bör bestämmelserna i 7 kap. 9–11 § LBF och 7 kap. 8 och 9 §§ LVM upphävas.

Krav på ett instituts kapitalbas Sveriges Advokatsamfund anser att angivandet av nödvändigt startkapital i euro leder till otillfredsställande resultat för de svenska instituten. Definitionen av startkapital framgår av artikel 4.51 i tillsynsförordningen som hänvisar till artikel 12 och avdelning IV i kapitaltäckningsdirektivet. Enligt regeringens mening kan det i svensk rätt inte införas en definition av startkapital som avviker från den definition som finns i tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet. Av 9 kap. 3 § LBF framgår att ett kreditinstituts kapitalbas inte får understiga det startkapital som krävdes när rörelsen påbörjades. I 15 § lagen (2004:298) om införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse finns särskilda regler om vad som vid tillämpningen av 9 kap. 3 § LBF ska gälla för sådana kreditmarknadsföretag som beviljats tillstånd trots att företagets kapitalbas vid tidpunkten för tillståndsbeslutet inte uppfyllde kravet på startkapital. Motsvarande bestämmelser om ett värdepappersbolags kapitalbas återfinns i 3 kap. 7 § andra stycket LVM och punkten 7 i övergångsbestämmelserna till denna lag. Bestämmelserna om startkapital för pågående verksamhet baserar sig på artikel 10 i 2006 års kreditinstituts- och kapitalkravsdirektiv som överförts till artikel 93 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen äger tillämpning på både kreditinstitut och värdepappersföretag. Mot denna bakgrund anser regeringen att den ovan nämnda nationella regleringen av startkapital för sådana institut bör upphävas.

7 Kapitalbuffertar

7.1 Inledning

Kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen inför ett antal olika verktyg för att förebygga och motverka såväl strukturella som cykliska systemrisker. Kapitalkonserveringsbufferten, systemriskbufferten och kapitalbuffertar för systemviktiga institut är verktyg som i huvudsak tar sikte på finanssektorns strukturförhållanden och de systemriskaspekter dessa för med sig. Den kontracykliska kapitalbufferten är däremot ett tidsvarierande verktyg som ska skydda hela banksystemet mot perioder av överdriven kredittillväxt. Kapitalbuffertarna kan ses som stötdämpare vars huvudsakliga syfte är att undvika att instituten bryter mot förordningens och direktivets kapitalbaskrav. För att säkerställa att buffertarna fyller sitt syfte i perioder av stressade marknadsförhållanden ska de bestå av s.k. kärnprimärkapital. Till denna kategori räknas aktiekapital och innehållna vinstmedel, dvs. det kapital som anses ha högsta kvalitet och som bäst kan täcka förluster. En behörig myndighet ska utses på nationell nivå att ansvara för den kontracykliska kapitalbufferten, buffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten. Små och medelstora värdepappersföretag kan undantas från kraven på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i berörd medlemsstat. Det kan redan inledningsvis konstateras att kapitalbuffertarna utgör ett centralt element i den s.k. makrotillsynen, som är ett förhållandevis nytt område där de praktiska erfarenheterna ännu så länge är begränsande. Regeringen avser därför att göra en samlad utvärdering av kapitalbuffertarna som makrotillsynsverktyg efter en period om tre till fyra års tillämpning av dessa verktyg.

7.1.1 Cykliska och strukturella systemrisker

Kapitalbuffertarna syftar till att hantera både cyklisk och strukturell systemrisk. De cykliska systemriskerna handlar om hur riskerna byggs upp över tiden, antingen genom samspelet mellan olika finansiella aktörer eller genom återkopplingar mellan det finansiella systemet och realekonomin. De strukturella systemriskerna handlar om hur koncentrationen av risk och kopplingarna mellan olika delar av det finansiella systemet påverkar risken för att en kris ska drabba systemet som helhet. Strukturella systemrisker kan bl.a. handla om systemviktiga institut och spridningsrisker.

7.1.2 Olika kapitalbuffertar för olika risker

Kapitalkonserveringsbufferten är ett permanent buffertkrav, medan den kontracykliska kapitalbufferten är ett tidsvarierande krav som tvingar bankerna att stärka sin kapitalställning i tider då systemriskerna ökar. 133

Buffertkraven för systemviktiga institut – kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut (G-SII) och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut (O-SII) – införs för att begränsa den högre risk som systemviktiga institut utgör för det finansiella systemet. Av direktivet framgår att ett systemviktigt institut ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisker (artiklarna 3.30 och 131.1). Däremot behöver inte det omvända nödvändigtvis gälla, dvs. att dessa institut alltid är systemviktiga. Direktivet inför även en möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en systemriskbuffert på hela den finansiella sektorn eller delar av den för att hantera strukturella systemrisker i en viss medlemsstat.

7.1.3 Åtgärder om buffertkraven inte är uppfyllda

Tillämpliga kapitalbuffertar ska räknas samman till ett kombinerat buffertkrav för varje institut. Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det vidta åtgärder för att inom en viss tid stärka kapitalbasen så att den kommer i nivå med buffertkravet. För att stärka kapitalbasen införs det därför restriktioner på institutets rätt att vidta vinstutdelningar, och vissa andra utbetalningar såsom bonusutbetalningar (skäl 89 i kapitaltäckningsdirektivet).

7.2 Genomförande av direktivets bestämmelser

7.2.1 Kapitalkonserveringsbufferten

Regeringens förslag: Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert ska anges i lag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att instituten, utöver det kärnprimärkapital som ska finnas för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen, har en kapitalkonserveringsbuffert motsvarande 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp (artikel 129). Beräkningsgrunden för buffertkravet är densamma som för förordningens kapitalbaskrav. Buffertkravet ska vara uppfyllts på både gruppnivå och individuell nivå. Instituten får inte använda sådant kapital som används för att uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert för att uppfylla tillkommande kapitalbaskrav (artikel 129.5). Kapitalkonserveringsbufferten syftar till att kreditinstitut och berörda värdepappersbolag ska ha tillräckligt med kapital av högsta kvalitet (kärnprimärkapital) för att hantera förluster under en längre tidsperiod, utan att bryta mot tillsynsförordningens kapitalbaskrav. Kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert gäller därför utöver det kärnprimär- 134

kapital som instituten måste hålla för att uppfylla kapitalbaskravet i artikel 92 i tillsynsförordningen. Medlemsstaterna är skyldiga att införa direktivets bestämmelser om kapitalkonserveringsbufferten på samtliga institut. Det finns dock en möjlighet till undantag för små och medelstora värdepappersföretag. Direktivet ger inte något utrymme för medlemsstaterna att besluta om en viss nivå på bufferten. Regeringen anser därför att kravet på att hålla en kapitalkonserveringsbuffert om 2,5 procent bör anges direkt i lag.

7.2.2 Undantag för små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare

Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag samt fondbolag och AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att ha en kapitalkonserveringsbuffert. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. Regeringens bedömning: Skyldigheten, enligt kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Medlemsstaterna får undanta små och medelstora värdepappersföretag från kravet på en kapitalkonserveringsbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten. Ett sådant beslut om undantag måste både innehålla en förklaring till varför undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas (artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av direktivet. Det är emellertid svårt att i dagsläget förutse hur de nya bestämmelserna om att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert kommer att påverka små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare. Regeringen föreslår därför att det införs en regel i lag, som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag för dessa bolag. Klassificering av små och stora värdepappersbolag ska ske utifrån kommissionens rekommendation 2003/361 av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (artikel 129.4). Enligt gällande rätt ska fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning uppfylla de kapitalkrav som gäller för värdepappersbolag och följa de bestämmelser i kapitaltäckningslagen som i övrigt är tillämpliga 135

för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet. På motsvarande sätt ska förvaltare av alternativa investeringsfonder följa bestämmelserna om kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker som enligt kapitaltäckningslagen gäller för ett värdepappersbolag med motsvarande verksamhet (se avsnitt 6.7). I enlighet med den hittills upprätthållna principen att företag som ägnar sig åt diskretionär portföljförvaltning bör likabehandlas i kapitaltäckningssammanhang, så bör undantaget från kapitalkonserveringsbufferten även gälla för fondbolag och AIFförvaltare som ägnar sig åt sådan verksamhet Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om ett sådant undantag. Eftersom kapitalkonserveringsbufferten har ett nära och naturligt samband med övriga kapitalkrav för värdepappersbolag, vars efterlevnad Finansinspektionen bedriver tillsyn över, är det lämpligt att Finansinspektionen utses till behörig myndighet för den aktuella undantagsmöjligheten. Skyldigheten, enligt artikel 129.2 i kapitaltäckningsdirektivet, att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

7.2.3 Den kontracykliska kapitalbufferten

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara den myndighet som beräknar ett riktvärde för den kontracykliska bufferten, fastställer det kontracykliska buffertvärdet och godkänner andra länders kontracykliska kapitalbuffertvärden. Storleken på det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska anges som en viss procentandel av ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp och anges i intervaller om 0,25 procentenheter. Det kontracykliska buffertvärdet ska beräknas kvartalsvis och ligga mellan 0 och 2,5 procent. Finansinspektionen kan även besluta att institut ska tillämpa ett högre kontracykliskt buffertvärde än 2,5 procent. Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra beslut om buffertvärden och att informera ESRB bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer till viss del med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att Riksbanken ska vara behörig myndighet för den kontracykliska kapitalbufferten och att Riksbankens beslut om buffertvärden ska fattas efter samråd med Finansinspektionen. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna lämnar inte synpunkter på utredningens förslag om att utse Riksbanken till ansvarig myndighet för den kontracykliska kapitalbuffertern. Remissinstanserna lämnar i stället synpunkter på den sjupartiuppgörelse som regeringen presenterade den 26 augusti 2013, i vilken det föreslås att Finansinspektionen ska ansvara för samtliga kapitalbuffertar. Majoriteten av remissinstanserna invänder inte mot regeringens förslag. Riksbanken och Svenskt Näringsliv anser att beslut om den kontracykliska bufferten 136

ska ske efter samråd mellan Finansinspektionen och Riksbanken. Riksgäldskontoret anser att beslut ska tas efter samråd inom det finansiella stabilitetsrådet. Vad gäller fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet anser Riksbanken att den kvantitativa beslutsprocessen bör kompletteras med kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Svenska Bankföreningen anser att den kontracykliska bufferten i normalfallet ska vara satt till noll.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Val av myndighet Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller offentligt organ som ska ansvara för att fastställa ett kontracykliskt kapitalbuffertvärde för den medlemsstaten (artikel 136 i kapitaltäckningsdirektivet). I promemorian ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013 föreslogs att Finansinspektionen ska ges det huvudsakliga ansvaret för stabilitetsverktygen, inklusive ansvar för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet. Förslaget att utse Finansinspektionen till ansvarig myndighet motiveras bl.a. med att myndigheten redan i dag förfogar över instrument kopplade till olika kapital- och likviditetskrav och att ett delat ansvar mellan olika myndigheter kan leda till vissa gränsdragningsproblem och ett mindre effektivt beslutsfattande. Dessutom har Finansinspektionen redan vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att minska systemrisker och öka den finansiella stabiliteten, vilket innebär att myndigheten har erfarenhet av och kunskap om hanteringen av såväl mikro- som makrorelaterade risker. Mot bakgrund av detta anser regeringen att Finansinspektionen bör utses som myndighet ansvarig för att fastställa det kontracykliska kapitalbuffertvärdet. Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter för att kunna fatta väl underbyggda beslut om det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga

Fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet Av kapitaltäckningsdirektivet framgår att ansvarig myndighet ska beräkna ett buffertriktvärde som framför allt återspeglar kreditcykeln och de risker som beror på en alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten samt den nationella ekonomins särdrag (artikel 136.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Buffertriktvärdet ska beräknas kvartalsvis och utgör i sin tur ett referensvärde för det kontracykliska kapitalbuffertvärdet (artikel 136.3). Såsom Riksbanken påpekar bör beslut om det kontracykliska buffertvärdet grundas på både kvantitativa och kvalitativa bedömningar av hållbarheten i kreditutvecklingen och nivån på systemriskerna. Därmed minskar man risken för missvisande resultat samtidigt som man

undviker ett mekaniskt fastställande av det kontracykliska buffertvärdet. Regeringen instämmer i denna bedömning Direktivets bestämmelser gör ingen skillnad mellan indikatorer som kan vara lämpliga att utgå från vid en höjning eller en sänkning av den kontracykliska kapitalbufferten. Samtidigt kan man konstatera att medan systemrisker vanligtvis byggs upp gradvis under goda tider kan konsekvenserna ha en mer omedelbar effekt. Finansinspektionen bör därför ges mandat att beakta olika indikatorer beroende på om det kontracykliska buffertvärdet ska höjas eller sänkas. Det kontracykliska buffertvärdet ska för institut med exponeringar i den egna medlemsstaten variera mellan 0 och 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp och justeras i steg av 0,25 procentenheter (artikel 136.4). Det finns dock inget som hindrar att det sätts ett högre buffertvärde än 2,5 procent om det går att motivera utifrån de faktorer som anges i artikel 136.3. De nationellt fastställda buffertvärdena bör gälla för alla europeiska institut som har exponering mot landet. Denna princip om ömsesidigt erkännande av de nationella buffertvärdena (reciprocitetsprincipen) syftar till att undvika s.k. regelarbitrage, dvs. att institut flyttar delar av sin verksamhet till marknader med lägre buffertar för att undvika strängare kapitalkrav. Denna ömsesidiga tillämpning är bindande för alla buffertvärden upp till 2,5 procent. För buffertvärden över 2,5 procent gäller däremot inte reciprocitetsprincipen. Finansinspektionen bör dock, enligt regeringens mening, ha möjlighet att kunna godkänna andra länders buffertvärden som ligger över 2,5 procent (artikel 137).

Buffertvärden för länder utanför EES Finansinspektionen bör i vissa fall ha rätt att besluta om det buffertvärde som ska användas för exponeringar mot länder utanför EES. Det gäller om behörig myndighet i ett sådant land inte har fastställt och offentliggjort ett kontracykliskt buffertvärde för landet eller om Finansinspektionen anser att storleken på bufferten är otillräcklig (artikel 139). Om den behöriga myndigheten i ett icke EES-land har fastställt ett buffertvärde som överstiger 2,5 procent, finns det inget hinder mot att fastställa ett värde som understiger den nivån. Det får dock inte vara lägre än 2,5 procent.

Kommunikation Den nationella myndigheten ska för varje kvartal på sin webbplats publicera sitt beslut om den kontracykliska kapitalbufferten, motivet till det och under vilken tidsperiod som beslutet gäller (artikel 136.7 i kapitaltäckningsdirektivet). För godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 procent gäller specifika informationskrav (artikel 137.2 i kapitaltäckningsdirektivet). I syfte att åstadkomma en mer koordinerad kommunikation ska de nationellt ansvariga myndigheterna i möjligaste mån samordna sin information om den kontracykliska kapitalbufferten. Därtill ska den nationella myndigheten även informera ESRB om sitt beslut. De omfattande krav som kringgärdar fastställandet av den kontracykliska bufferten ska ses mot bakgrund av att denna buffert är ett nytt 138

instrument där det ges utrymme för nationella hänsyn och val av indikatorer. Det är därför av särskild vikt att Finansinspektionen uppfyller direktivets krav på kommunikation för att främja transparansen och öka förståelsen för de kontracykliska buffertvärdena. Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra beslut om buffertvärden och att informera ESRB bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

7.2.4 Institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert

Regeringens förslag: Instituten ska uppfylla ett institutspecifikt kontracykliskt buffertkrav. Det institutspecifika kontracykliska buffertkravet ska uppfyllas med kärnprimärkapital. Det institutspecifika buffertvärdet ska beräknas på både individuell nivå och gruppnivå utifrån institutens konsoliderade situation enligt bestämmelserna i tillsynsförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken anser att det ska vara tydligt att Finansinspektionen, inom ramen för sin pelare-2 bedömning, bör kunna förbjuda institut att göra värdeöverföringar när den kontracykliska bufferten sänks. Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt. Svenska Bankföreningen menar att det saknas skäl för att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område. Skälen för regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om upprätthållandet av en kontracyklisk kapitalbuffert, på både individuell nivå och gruppnivå (artikel 130). Den kontracykliska kapitalbufferten ska uppfyllas med kärnprimärkapital. Bufferten får dock inte utgöras av kärnprimärkapital som samtidigt krävs för att upprätthålla tillsynsförordningens kapitalbaskrav, kravet på en kapitalkonserveringsbuffert och eventuella tillsynskrav enligt artikel 104 (artikel 130.5 i kapitaltäckningsdirektivet). Om ett institut inte fullt ut uppfyller det kontracykliska kapitalbuffertkravet, ska det åläggas restriktioner (artikel 130.6). Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser om hur de institutsspecifika kontracykliska buffertvärdena ska beräknas (artikel 140). Riksbanken anser att Finansinspektionen bör ha möjlighet att förbjuda värdeöverföringar i det fall den kontracykliska bufferten sänks. Enligt regeringens mening följer detta krav av ingripandeåtgärden i artikel 104.1 i). Denna artikel genomförs i 15 kap. lagen om bank och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3. 139

Direktivets bestämmelser innebär att det institutsspecifika kapitalbuffertvärdet kommer att variera beroende på vilka kontracykliska buffertvärden som ska tillämpas och vilka marknader svenska institut har exponeringar mot. På så sätt kan den kontracykliska bufferten variera både mellan enskilda institut och mellan länderna inom EES. Direktivets bestämmelser om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som ska inkluderas vid beräkningen av det institutspecifika buffertvärdet är detaljerade och av teknisk natur. De lämpar sig därför mindre väl för att ta in i lag utan de bör genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska kapitalbuffertvärdena ska beräknas och vilka kreditexponeringar som då ska beaktas. Svenska Bankförening anser att det finns skäl att i svensk rätt införa en bestämmelse om att instituten ska ange sina kreditexponeringars geografiska område. Enligt artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet ska instituten ange en berörd kreditexponerings geografiska hemvist i enlighet med de tekniska standarder för tillsyn som Eba har föreslagit och som EU-kommissionen har delegerats befogenheter att anta. Regeringen anser därför att detta krav bör genomföras genom bestämmelser på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.

7.2.5 Undantag för små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare

Regeringens förslag: Små och medelstora värdepappersbolag, fondbolag samt AIF-förvaltare ska kunna undantas från kravet på att hålla en kontracyklisk kapitalbuffert. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka företag som ska kunna undantas från kravet på en kontracyklisk kapitalbuffert. Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra medlemsstater om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen behandlar dock inte frågan om undantag för fondbolag och AIF-förvaltare. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Små och medelstora värdepappersbolag ska kunna undantas från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk kapitalbuffert, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten (artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Ett beslut om undantag måste innehålla en förklaring till varför det inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten i den 140

medlemsstaten och omfatta en exakt definition av vilka små och medelstora värdepappersföretag som undantas. Kommissionen, ESRB, Eba och behöriga myndigheter i medlemsstater som berörs av undantaget ska underrättas om beslutet. Varje medlemsstat ska utse en myndighet som är ansvarig för att besluta om undantag från kravet på att upprätthålla en kontracyklisk buffert (artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Om värdepappersföretag ska klassificeras som små och medelstora ska avgöras utifrån kommissionens rekommendation 2003/361 (artikel 130.4). Enligt regeringens mening bör så få särregler som möjligt införas vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet. Samtidigt kan konstateras att värdepappersbolagen i dag spelar en liten roll för kreditgivningen i Sverige. Med tanke på syftet med den kontracykliska kapitalbufferten bör möjligheten enligt direktivet att undanta små och medelstora värdepappersbolag från kravet på kontracyklisk kapitalbuffert kunna utnyttjas. I enlighet med den hittills upprätthållna principen att i kapitaltäckningssammanhang likabehandla värdepappersbolag och fondbolag med motsvarande verksamhet, bör undantagsmöjligheten även omfatta fondbolag. Av samma skäl bör även AIF-förvaltare kunna undantas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter som omhändertar den aktuella undantagmöjligheten som kapitaltäckningsdirektivet medger. Skyldigheten enligt artikel 130.2 i kapitaltäckningsdirektivet att underrätta kommissionen, ESRB, Eba och berörda behöriga myndigheter i andra länder inom EU om beviljade undantag bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

7.2.6 Tidigare införande av den kontracykliska bufferten och kapitalkonserveringsbufferten

Regeringens förslag: Kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska bufferten ska börja tillämpas samtidigt som den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen anser däremot inte att det är möjligt att införa direktivets bestämmelser om kapitalbevarande åtgärder i förtid. Remissinstanserna: Riksbanken och Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt. Skälen för regeringens förslag: När det gäller kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten har EU:s medlemsstater möjlighet att tillämpa dessa bestämmelser fr.o.m. den 1 januari 2014 (artikel 160.6). Om en medlemsstat väljer att tillämpa en kortare övergångsperiod, är bufferten bara bindande för institut som är under myndighetens ansvar (artikel 160.7). Däremot får en kortare övergångsperiod erkännas av andra medlemsstater (artikel 160.6). Av direktivet framgår att institut som bryter mot bufferkraven under 141

övergångsperioden ska upprätta en kapitalkonserveringsplan och införa utdelningsrestriktioner (artikel 160.5). Mot bakgrund av den svenska banksektorns storlek i förhållande till BNP, de fyra storbankernas dominerande ställning och starka kopplingar till de internationella kapitalmarknaderna är det angeläget att säkerställa att de svenska instituten är väl kapitaliserade. Med mer och bättre kapital i de svenska bankerna ökar motståndskraften i det finansiella systemet mot nya kriser samtidigt som bankerna får bättre kapacitet att hantera en finansiell kris om en sådan ändå skulle uppstå. Riksbankens stresstest av bankernas kapitalrelationer visar dessutom att de fyra storbankerna har goda förutsättningar att uppfylla de nya buffertkraven (Riksbanken, Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Enligt regeringens mening bör Sverige därför utnyttja möjligheten att enligt artikel 160.6 fastställa en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten än vad som följer av de övergångsbestämmelser som anges i artikel 160.1-160.4. Dessa buffertar bör enligt regeringens mening kunna tillämpas redan då den nya lagen om kapitalbuffertar träder i kraft. I praktiken innebär detta att instituten endast behöver uppfylla kapitalkonserveringsbufferten vid direktivets ikraftträdande, eftersom den kontracykliska kapitalbufferten i normala fall inte behöver uppfyllas förrän 12 månader efter att ett beslut har kommunicerats av ansvarig myndighet. Finansinspektionen bör även ha möjlighet att erkänna andra länders kortare övergångsperiod (artikel 160.6). För att buffertkraven inte ska förlora sitt syfte anser regeringen, i likhet med både Finansinspektionen och Riksbanken , att de kapitalbevarande åtgärderna som följer av direktivet (restriktioner på värdeöverföringar, artikel 141, och krav på upprättande av en kapitalkonserveringsplan, artikel 142) ska börja gälla vid samma tidpunkt som buffertkraven träder i kraft.

7.2.7 Myndighet som ska ansvara för beslut om kapitalbuffert för systemviktiga institut och systemriskbuffert

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara ansvarig myndighet för tillämpningen av kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att beslut rörande tillämpningen av bufferten för systemviktiga institut och systemriskbufferten ska tas efter samråd med Riksbanken. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken , Finansinspektionen , Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen hänvisar i sina remissvar till Finansdepartementets promemoria ”Ett förstärkt ramverk för finansiell stabilitet” som presenterades den 26 augusti 2013, där Finansinspektionen föreslås utses till ansvarig myndighet för samtliga kapital- 142 buffertar. Riksbanken framhåller att beslut angående makrotillsyns-

verktyg bör fattas av Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken. Svenskt Näringsliv anser att Riksbanken i första hand ska ansvara för både makrotillsyn och mikrotillsyn. Om Finansinspektionen ändå ges detta ansvar så ska beslut fattas efter samråd med Riksbanken. Skälen för regeringens förslag: Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska en eller flera myndigheter utses som ansvariga för att på gruppnivå identifiera globalt systemviktiga institut och identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga (artikel 131). Den eller de myndigheter som utses som ansvariga ska fastställa storleken på kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut respektive kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut är obligatorisk, medan kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut är frivillig (artikel 131.4 och 131.5). Vidare finns en möjlighet för medlemsstaterna att införa en systemriskbuffert (artikel 133.1). I varje medlemsstat som inför en systemriskbuffert ska det utses en myndighet som är ansvarig för att fastställa systemriskbufferten och för att ange vilka grupper av institut som den ska tillämpas på. Den myndighet som ska ansvara för kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och för systemriskbufferten bör ha betydande kunskap om både enskilda institut och de strukturförhållanden som råder inom det nationella finansiella systemet. Mot bakgrund av buffertarnas karaktär av att motverka strukturella systemrisker tillsammans med argument såsom analyskapacitet och resurseffektivitet bör enligt regeringens mening Finansinspektionen utses som ansvarig myndighet. Regeringen anser att Finansinspektionen bör vara ansvarig för att på gruppnivå identifiera globalt systemviktiga institut och identifiera övriga institut som på individ-, grupp- eller undergruppsnivå bedöms som systemviktiga. Finansinspektionen bör också vara ansvarig myndighet för fastställandet av storleken på kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut respektive kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Regeringen bedömer att Finansinspektionen med sin specifika kompetens om enskilda institut och de strukturförhållanden som råder i det svenska finansiella systemet är bäst lämpad att fastställa storleken på systemriskbufferten och för att ange vilka institut som bufferten ska tillämpas på. Riksbanken och Svenskt Näringsliv anser att Finansinspektionens beslut bör fattas efter samråd med Riksbanken. Regeringens uppfattning är att det finns ett fungerande samarbete och utbyte av information mellan de myndigheter som ansvarar för finansiell stabilitet och krishantering. Det får därför anses naturligt att Finansinspektionen även i framtiden diskuterar med relevanta myndigheter, för att kunna fatta väl underbyggda beslut gällande kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbuffertarna. Regeringen ser inte något behov av att i lag fastställa att samråd ska föregå beslut i denna fråga

7.2.8 Kapitalbuffertar för systemviktiga institut

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta vilka institut som ska utgöra globalt systemviktiga institut och vilka institut som ska utgöra övriga systemviktiga institut. Finansinspektionen får besluta att institut som är identifierade som övriga systemviktiga institut ska upprätthålla en extra kapitalbuffert på individuell nivå, undergruppnivå eller gruppnivå. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska uppgå till minst 1 och högst 3,5 procent, och kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut får högst fastställas till 2 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur systemviktiga institut ska identifieras och placeras i tillämpliga riskkategorier med tillhörande kapitalbuffertkrav samt vilka principer som bör ligga till grund för denna bedömning. Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter och att offentliggöra information om systemviktiga institut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att närmare anvisningar om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och graderas samt hur globalt systemviktiga institut ska placeras i olika riskkategorier ska genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Bankföreningen anser att kravet på årlig översyn av systemviktiga institut enligt artikel 131.12 i kapitaltäckningsdirektivet ska framgå av lag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Metod för identifiering och gruppering av globalt systemviktiga institut Behörig nationell myndighet ska identifiera vilka institut som på gruppnivå är globalt systemviktiga, G-SIIs (artikel 131.1 i kapitaltäckningsdirektivet). Metoden för att bedöma systemviktighet ska baseras på de kategorier som anges i artikel 131.2. Denna metod ska resultera i identifiering och indelning av de globalt systemviktiga instituten i fem olika underkategorier definierade enligt artikel 131.9. Varje globalt systemviktigt institut ska på gruppnivå tilldelas ett buffertkrav enligt den riskkategori det har placerats i (artikel 131.4). Grupperingen ska ske utifrån graden av institutets systemviktighet. Buffertkravet för ett globalt systemviktigt institut kan variera mellan 1 och 3,5 procent och ska utgöras av kärnprimärkapital. Eba ska senast den 30 juni 2014 utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera metoden för att identifiera ett globalt systemviktigt institut och specificera metoden för fastställande av olika riskkategorier och placeringen av globalt systemviktiga institut i olika riskkategorier (artikel 131.18). Den behöriga nationella myndigheten, för svensk del Finansinspektionen, har dock möjlighet att vid utövandet av 144

sund tillsynsbedömning lyfta de globalt systemviktiga instituten till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav än vad Eba:s tekniska standarder anger (artikel 131.10 a). Detta innebär även att Finansinspektionen kan utse ett institut till globalt systemviktigt i enlighet med artiklarna 131.10 b och 131.1. Om Finansinspektionen utnyttjar denna möjlighet, ska inspektionen informera Eba om sitt beslut samt motiveringen till detta (artikel 131.11). Enligt regeringens mening bör närmare anvisningar för beslut om när ett globalt systemviktigt institut ska flyttas till en kategori med ett högre kapitalbuffertkrav eller utses till globalt systemviktigt genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag, bl.a. med tanke på att sådana föreskrifter är av utpräglat teknisk natur och behöver anpassas till tekniska standarder som ska tas fram av Eba. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela de aktuella föreskrifterna.

Identifiering av och kapitalkrav för övriga systemviktiga institut Den behöriga nationella myndigheten ska vidare identifiera övriga institut som på individuell, grupp- eller undergruppsnivå är systemviktiga, O-SIIs (artikel 131.1). Myndigheten får ålägga varje övrigt systemviktigt institut, på individuell, grupp- eller undergruppsnivå ett buffertkrav på upp till 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, vilket ska utgöras av kärnprimärkapital (artikel 131.5). Myndigheten ska basera beslut om buffertkrav för O-SIIs på en bedömning av institutets systemviktighet utifrån åtminstone ett av de kriterier som återges i artikel 131.3. Dessa kriterier är: institutets storlek, betydelse för unionens eller medlemsstatens ekonomi, gränsöverskridande verksamhet eller dess sammanlänkning med det finansiella systemet. Eba ska i samråd med ESRB senast den 1 januari 2015 offentligöra riktlinjer för hur kriterierna för övriga systemviktiga institut ska tillämpas (artikel 131.3). När myndigheten ställer krav på ett övrigt systemviktigt institut att hålla en buffert, ska den också beakta de villkor som finns i artikel 131.6. Av dessa framgår att bufferten för andra systemviktiga institut inte får medföra oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion. Förslag till kriterier för identifiering och fastställande av kapitalbuffertkrav för övriga systemviktiga institut ska publiceras av Eba i form av riktlinjer. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det är mest ändamålsenligt att närmare anvisningar om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av deras tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske genomförs genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Samspelet mellan G-SII och O-SII bufferten Direktivet innehåller särskilda begränsningar för hur stor kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut (O-SII) kan vara för dotterföretag (artikel 131.8). Dessa begränsningar gäller när en O-SII är dotterföretag 145

till antingen en G-SII eller en O-SII som är ett moderinstitut inom EU och på gruppnivå omfattas av en O-SII buffert. Bestämmelserna om denna begränsning får inte påverka tillämpningen av kravet på att hålla en systemriskbuffert och kapitalkravet på en O-SII buffert på individuell, grupp- eller undergruppsnivå (artikel 133 respektive 131.5). Direktivets bestämmelser om särskilda begränsningar för hur stor kapitalbuffertern för övriga systemviktiga institut (O-SII) kan vara för dotterföretag bör framgå av lag

Skyldighet att underrätta om beslut och översyn av beslut De behöriga nationella myndigheterna ska rapportera och offentliggöra information om de globalt systemviktiga instituten och de övriga systemviktiga instituten (artikel 131.12). Artikeln innehåller även bestämmelser om att listan över de systemviktiga instituten årligen ska uppdateras samt att de globalt systemviktiga institutens placering i respektive riskkategori ska ses över. Bufferten för övriga systemviktiga institut ska ses över åtminstone en gång per år (artikel 131.6). Särskilda informationskrav gäller för den utsedda myndigheten då kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut fastställs eller ändras. Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter samt offentliggöra information om systemviktiga institut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Svenska Bankföreningen anser att kravet på att en gång om året se över vilka institut som ska klassas som systemviktiga ska framgå av lag. Enligt regeringens mening bör detta krav emellertid genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

7.2.9 Systemriskbufferten

Regeringens förslag: Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om systemriskbuffert ska införas i svensk rätt. Finansinspektionen ska i lag ges rätt att med de begränsningar som anges i direktivet besluta om en systemriskbuffert och vilka institut och geografiska exponeringar som ska omfattas samt vilka nivåer på systemriskbufferten som ska gälla. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som avses i artikel 133.14 i direktivet till Eba för tvistlösning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten och om fastställandet av geografisk tillhörighet hos exponeringar avseende systemriskbufferten samt hur de geografiska systemriskbuffertkraven ska sammanvägas. Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att underrätta övriga berörda myndigheter och bestämmelser rörande erkännande av andra medlemsstaters systemriskbuffertar bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att Finansinspektionen ska bemyndigas att utfärda föreskrifter om geografisk tillhörighet hos exponeringar för systemriskbufferten eller om hur de geografiska buffertkraven ska sammanvägas. Utredningen föreslår att enbart regeringen får meddela föreskrifter om närmare anvisningar av vilka principer som ska beaktas vid bedömning om systemriskbuffert. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det ska tydliggöras att krav på systemriskbuffert ska beräknas på ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp, dvs. baserat på samtliga risker i pelare 1. Finansinspektionen anser vidare att den som utsedd myndighet ska bemyndigas att meddela föreskrifter om att specificera geografisk tillhörighet hos exponeringar (med beaktande av regler avseende den kontracykliska kapitalbufferten) och hur de geografiska buffertkraven ska sammanvägas. Vidare anser Finansinspektionen att den gränsöverskridande tillämpningen av systemriskbufferten ska tydliggöras. Finansinspektionens uppfattning är att krav på systemriskbuffert på 3 procent kan ställas på det totala riskvägda exponeringsbeloppet och fr.o.m. 1 januari 2015 ska krav på ytterligare 2 procent i systemriskbuffert kunna ställas på det riskvägda exponeringsbeloppet inom landet (Sverige) och i tredje land. Finansinspektionen anser också att om övriga åtgärder enligt direktivet och förordningen (exklusive makrotillsynsåtgärderna enligt artikel 458 i tillsynsförordningen) endast delvis omhändertar den identifierade systemrisken, ska det utgöra tillräckliga skäl för att kunna påföra en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser slutligen att det ska förtydligas om krav på kapitalbuffertar är ett normgivningsbeslut eller ett förvaltningsbeslut. Finansinspektionen anser att båda dessa möjligheter ska finnas tillgängliga. Riksbanken anser att det i lagen om kapitalbuffertar ska framgå att Finansinspektionen har möjlighet att fatta beslut om olika systemriskbuffertkrav för olika delar av den finansiella sektorn, eftersom olika institut kan utsätta systemet för olika risk eller vara utsatta för olika systemrisker. Vidare bör det förtydligas vilka utländska systemriskbuffertvärden som får erkännas av nationella myndigheter och tillämpas av nationellt auktoriserade institut. Riksbanken anser även att beräkningsmetoden för systemriskbufferten bör tydliggöras samt att det även bör tydliggöras hur en exponerings geografiska hemvist ska fastställas. Svenska Bankföreningen anser att det tydligt ska framgå vilken risk som ska täckas av systemriskbufferten och att instituten inte ska åläggas flera kapitaltäckningskrav utan att det beaktas hur de olika verktygen samverkar. Bankföreningen anser vidare att det i lag ska införas en bestämmelse om att beslut om införande eller höjning av systemriskbufferten ska börja gälla 12 månader efter att beslut om detta fattats, samt att det i lag införs en bestämmelse om att översyn av systemriskbuffereten ska ske åtminstone vartannat år. Kommuninvest i Sverige AB anser att systemriskbufferten inte ska införas i Sverige. Om systemriskbufferten ändå införs, behöver närmare anvisningar anges i förarbetena om de principer som ska gälla vid bestämmandet av om systemrisk eller makrotillsynsrisk föreligger.

Skälen för regeringens förslag och bedömning 147

Införande av en systemriskbuffert Enligt kapitaltäckningsdirektivet får varje medlemsstat införa en systemriskbuffert för den finansiella sektorn eller för en eller flera delar av denna sektor. Syftet är att förhindra och minska långsiktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som inte täcks av tillsynsförordningen och som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1). Begreppet makrotillsynsrisker definieras inte i direktivet. Regeringen anser, i enlighet med ordalydelsen i artikel 133.1, att systemrisker och makrotillsynsrisker i direktivets mening utgör samma typer av risker. Det är frivilligt för medlemsstaterna att genomföra direktivets bestämmelser om systemriskbuffert. Regeringen konstaterar att Sverige har en mycket stor banksektor i förhållande till den svenska ekonomins storlek och att finansiell instabilitet därför kan få stora konsekvenser för den svenska ekonomin. Det finns därför ett behov av att på bästa sätt kunna hantera de strukturella systemrisker på nationell nivå som riskerar att uppstå i banksektorn. Införande av en systemriskbuffert kan vara ett sätt att förhindra sådana risker. Regeringen anser därför att det finns tungt vägande skäl för att genomföra direktivets bestämmelser om systemriskbuffertar i svensk rätt. Strukturella systemrisker handlar framför allt om hur koncentrationen av risk och kopplingarna mellan olika delar av det finansiella systemet vid varje tidpunkt påverkar risken för att en kris ska drabba systemet som helhet.

Exponeringar som systemriskbufferten ska tillämpas på Systemriskbufferten kan tillämpas på individuell nivå samt på grupp- och undergruppsnivå. Det är upp till den behöriga myndigheten i varje medlemsstat att bestämma på vilka nivåer systemriskbufferten ska tillämpas (artikel 133.3). Systemriskbufferten ska bestå av kärnprimärkapital som inte samtidigt får användas för att uppfylla de krav på kärnprimärkapital som ställs i artikel 92 i förordningen, och artiklarna 129, 130 och eventuella krav enligt artiklarna 102 och 104 i direktivet (artikel 133.4). Systemriskbufferten ska uppgå till minst 1 procent baserad på de exponeringar som omfattas av en systemriskbuffert (artikel 133.3). Finansinspektionen tolkar avsikten med artikel 133 i direktivet som att systemriskbufferten ska beräknas på ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och därmed omfatta samtliga risker i pelare 1 och inte endast vissa klasser eller typer av exponeringar, t.ex. kreditexponeringar mot hushåll eller kommersiella fastigheter. Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning att systemriskbufferten bör omfatta samtliga risker inom pelare 1. Enligt artikel 133.9 kan dock olika systemriskbuffertkrav införas för olika delar av en finansiell sektor, dvs. olika systemrisk buffertkrav kan införas för olika slag av institut eller grupper av institut (se nedan för vidare resonemang).

Riksbanken och Finansinspektionen anser att den geografiska hemvisten av institutens exponeringar måste specificeras närmare för tillämpning av systemriskbufferten. Eba ska meddela tekniska standarder avseende kreditexponeringars geografiska hemvist för den kontracykliska kapitalbufferten (artikel 140.7 i direktivet). Systemriskbufferten ska dock omfatta samtliga riskvägda exponeringar, dvs. inte endast kreditriskexponeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om fastställandet av den geografiska hemvisten av exponeringar Regeringen anser att det är viktigt att det råder klarhet om hur systemriskbufferten ska tillämpas för olika geografiska exponeringar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas meddela föreskrifter om sammanvägning av de olika geografiska systemriskbuffertkraven.

Kalibrering av systemriskbufferten Systemriskbufferten kan tillämpas på alla institut eller grupper av institut som står under behörig myndighets tillsyn och ska anges i kategorier om 0,5 procentenheter (artikel 133.9). Olika krav kan införas för olika delar av den finansiella sektorn. Enligt regeringens mening innebär detta att olika systemriskbuffertkrav kan tillämpas på olika slag av institut eller grupper av institut i ökande steg om 0,5 procentenheter fr.o.m. 1 procent i enlighet med artikel 133.9. Även artikel 133.10 a innehåller krav som myndigheten ska beakta vid fastställande av systemriskbufferten. Nivån på systemriskbufferten ska följa av graden av makrotillsynsrisk, dvs. störningar i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin. Riksbanken anser att detta innebär att man vid fastställandet av systemriskbufferten ska beakta både strukturella systemrisker som ett institut är utsatt för och strukturella systermrisker som ett institut utsätter det finansiella systemet och realekonomin för. Regeringen anser att artikel 133, i enlighet med Riksbankens påpekande, ger utrymme att beakta både de risker som ett institut är utsatt för och de risker som institutet utsätter det finansiella systemet för vid fastställande av en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser att ett tillräckligt skäl för att påföra ett institut en systemriskbuffert ska vara om övriga åtgärder enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen (exklusive artiklarna 458 och 459 i tillsynsförordningen) endast delvis omhändertar den identifierade systemrisken. Regeringen anser, i enlighet med Finansinspektionens påpekande, att systemriskbufferten bör kunna tillämpas om övriga åtgärder endast delvis omhändertar systemrisken. Svenska Bankföreningen anser att det tydligt ska framgå vilken risk som ska täckas av systemriskbufferten och att instituten inte ska åläggas flera kapitaltäckningskrav utan att beakta hur de olika åtgärderna samverkar. Regeringen anser att samverkan av olika åtgärder bör beaktas vid tillämpning av systemriskbufferten. Dock, om en eller flera åtgärder redan tillämpas (t.ex. kontracyklisk kapitalbuffert och buffert för systemviktigt institut) och dessa åtgärder endast delvis omhändertar den

aktuella systemrisken, så bör även systemriskbufferten kunna tillämpas i enlighet med det ovan angivna Regeringen anser att direktivets bestämmelser om de principer som i enlighet med artikel 133.9 och 133.10 a ska beaktas vid fastställandet av en systemriskbuffert bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om dessa principer. Av direktivets bestämmelser följer inget tak för hur hög systemriskbuffertvärdet kan vara. Direktivet sätter emellertid gränser för den nationella beslutanderätten (se nedan).

Översyn av systemriskbufferten Artikel 133.10 a i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav som myndigheten ska beakta vid fastställande av systemriskbufferten och i artikel 133.10 b anges att kravet på att hålla en systemriskbuffert ska ses över åtminstone vartannat år. Svenska Bankföreningen anser att det i lag ska införas en bestämmelse om att beslut om införande eller höjning av systemriskbuffert ska börja gälla 12 månader efter att beslut om detta fattats, och att det i lag införs en bestämmelse om att översyn av systemriskbufferten ska ske åtminstone vartannat år. Direktivet innehåller ingen regel som säger att ett beslut om införande eller höjning av systemriskbuffert ska börja gälla tidigast 12 månader efter att beslut om detta har fattats. Enligt regeringens mening saknas skäl att i svensk lag införa en sådan bestämmelse. Kravet enligt direktivet om att det ska göras en översyn åtminstone vartannat år av beslut om systemriskbuffert, bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Regeringen anser att det är ändamålsenligt att regeln om översyn av beslut regleras på motsvarande nivå som underrättelseskyldigheten till utländska myndigheter.

Beslut om systemriskbuffert Den behöriga myndigheten har möjlighet att besluta om att tillämpa en systemriskbuffert på upp till 3 procent för samtliga av ett instituts exponeringar. Det förutsätter emellertid att myndigheten i fråga lämnar underrättelser i enlighet med artikel 133.11 i direktivet. Om behörig myndighet beslutar att fastställa en systemriskbuffert upp till 3 procent på grundval av exponeringar i andra medlemsstater, gäller dessutom att samma systemriskbuffert måste fastställas för alla exponeringar inom EES (artikel 133.18). Direktivet anger vilka underrättelser som ska lämnas och vad den behöriga myndigheten i övrigt har att följa innan den fastställer eller ändrar ett systemriskbuffertvärde på över 3 procent (artikel 133.12). ESRB ska och Eba får avge ett yttrande till kommissionen om huruvida denna systemriskbuffert bedöms vara lämplig. Kommissionen ska med beaktande av lämnade yttranden, besluta om huruvida en genomförandeakt som ger den nationella myndigheten befogenhet att vidta den föreslagna åtgärden ska antas. Kommissionen kan därmed förhindra Finansinspektionen från att fastställa ett systemriskbuffertvärde på över 3 procent. Särskilda regler gäller dock fr.o.m. den 1 januari 2015 avseende nationella exponeringar och exponeringar i tredje land (se 150

nedan). Varje behörig myndighet ska offentliggöra kravet på att hålla en systemriskbuffert på lämplig webbplats (artikel 133.16). Vilken information som ska finnas med vid offentliggörandet ska innehålla regleras i direktivet (artikel 133.16). Regeringen anser att direktivets bestämmelser om förfarandet avseende underrättelser till och samordning med övriga berörda nationella myndigheter, Eba, ESRB och kommissionen, samt kravet på offentliggörande av beslut bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utökade möjligheter efter den 1 januari 2015 Nationella myndigheter har fr.o.m. den 1 januari 2015 möjlighet att själva fastställa eller ändra ett beslut om ett systemriskbuffertvärde på upp till 5 procent, avseende nationella exponeringar och exponeringar i tredje land (artikel 133.13). Inför ett sådant beslut ska kommissionen underrättas i enlighet med ett förfarande som anges direktivet (artikel 133.11). Om systemriskbuffertvärdet fastställts till mellan 3 och 5 procent, måste dock myndigheten avvakta kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga kan vidtas (artikel 133.14). Nationella myndigheter får fr.o.m. den 1 januari 2015 fastställa systemriskbufferten till mer än 5 procent på nationella exponeringar och exponeringar utanför EES endast om den nationella myndigheten fullgjort underrättelsekravet i artikel 133.12 och åtgärden godkänts av den Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 133.15. Om systemriskbuffertvärdet i enlighet med artikel 133.13 bestäms till mellan 3 och 5 procent på institut som är dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, ska den buffertsättande myndigheten följa den process som beskrivs i artikel 133.14. Om de nationella myndigheterna i de relevanta medlemsstaterna inte är överens, eller om både kommissionen och ESRB i sina rekommendationer avråder från att godkänna beslutet, får den buffertsättande myndigheten hänvisa frågan till Eba för bindande medling i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Regeringen anser att möjligheten för Finansinspektionen att hänskjuta en uppkommen oenighet, i nyss angivna situationer, till Eba för tvistlösning bör genomföras genom bestämmelser i lag.

Erkännande av andra länders systemriskbuffertvärden Enligt kapitaltäckningsdirektivet får medlemsstaterna välja att erkänna ett beslutat systemriskbuffertvärde i en annan medlemsstat (artikel 134). Detta innebär, enligt artikel 134.1, att den erkännande medlemsstaten kan ställa krav på institut under dess tillsyn att tillämpa det utländska systemriskbuffertvärdet på de exponeringar som instituten har mot den medlemsstaten. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för dess institut, ska den medlemsstaten underrätta de övriga myndigheterna i enlighet med artikel 134.2 i direktivet. Enligt artikel 134.3 ska medlemsstaten vid ett sådant beslut beakta den information som framlagts av den medlemsstat som fastställt bufferten. Den medlemsstat som fastställt buffertvärdet kan uppmana ESRB att utfärda en rekommendation till en eller flera medlemsstater att erkänna systemriskbuffertvärdet. 151

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om underrättelseskyldighet vid erkännande av andra staters systemriskbuffertvärden och skyldighet att inför ett sådant beslut beakta den information som lämnats av den andra medlemsstaten bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Det krav som ett erkännande medför för institut med exponeringar i ett annat land, bör däremot framgå av lag.

7.2.10 Konkurrerande buffertkrav

Regeringens förslag: Det ska i lag anges hur de olika buffertarna ska tillämpas för det fall att ett institut är föremål för fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser om vilka kapitalkrav som ska gälla om ett institut är ålagt att hålla fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten (artikel 131.14 och artikel 133.4–133.7). Om ett institut på gruppnivå är ålagt krav på en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut och en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut eller en systemriskbuffert, ska endast den högsta av dessa buffertar tillämpas på gruppnivå. Om ett institut på individuell nivå eller undergruppsnivå är ålagt att upprätthålla en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut och en systemriskbuffert, ska endast den högsta av dessa buffertar tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar, ska dock kravet om att upprätthålla en systemriskbuffert gälla utöver kravet på att upprätthålla en kapitalbuffert för systemviktiga institut, dvs. systemriskbufferten adderas till buffertkravet för globalt systemviktiga institut eller buffertkravet för övriga systemviktiga institut (artiklarna 131.15 och 133.5). De nya bestämmelserna om buffertkrav för systemviktiga institut och systemriskbufferten tillämpas olika på individuell nivå samt grupp- och undergruppsnivå. Buffertkraven för systemviktiga institut och systemriskbufferten kan komma att konkurrera ut varandra, beroende på vilken nivå de tillämpas och vilka exponeringar de avser (artiklarna 133.4, 131.14 och 131.15). Dessa bestämmelser är så pass centrala och viktiga för beräkningen av det kombinerade buffertkravet att det av lag bör framgå hur de olika buffertarna ska tillämpas för det fall att ett institut är föremål för fler än en av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut och systemriskbufferten.

7.2.11 Kombinerat buffertkrav

Regeringens förslag: Utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av tillsynsförordningen och ett eventuellt särskilt beslut om kapitalbaskrav, ska ett institut vara skyldigt att uppfylla ett kombinerat buffertkrav. Det kombinerade buffertkravet utgörs av summan av de 152

kapitalkrav som följer av kapitalkonserveringsbufferten, den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten och, i de fall som systemriskbufferten är tillämplig på utländska exponeringar, det högsta av systemriskbufferten och tillämplig buffert för systemviktiga institut, dvs. den högsta av de två kapitalbuffertarna för systemviktiga institut. Om systemriskbufferten är tillämplig endast på inhemska exponeringar, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av samtliga tillämpliga buffertar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen till regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser om ett kombinerat buffertkrav. Detta buffertkrav räknas fram genom att buffertkravet för den permanenta kapitalkonserveringsbufferten utökas, i tillämpliga fall, med 1) en institutsspecifik kontracyklisk kapitalbuffert, 2) en buffert för globala systemviktiga institut (G-SII), 3) en buffert för övriga systemviktiga institut (O-SII) och 4) en systemriskbuffert (artikel 128.6). Buffertarna ska bestå av kärnprimärkapital utöver sådant kärnprimärkapital som ett institut ska ha för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 92 i tillsynsförordningen och ett eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 i kapitaltäckningsdirektivet. Vid sammanräkningen av det kombinerade buffertkravet gäller, beroende på om artikel 131.14 eller 131.15 är tillämplig, olika regler för i vilken utsträckning kapitalkraven till följd av systemriskbufferten och tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut ska vara additiva i förhållande till varandra. Bestämmelserna får dock inte innebära att institut som är del av en G-SII- eller O-SII-grupp, åläggs ett gemensamt buffertkrav på individuell nivå som är lägre än kraven i artikel 131.16 respektive 131.17 och 133.6. Avsikten med dessa artiklar är att se till att det finns tillräckligt med kapital även i dotterföretagen för att uppfylla det kombinerade buffertkravet. För att genomföra direktivets artiklar om det kombinerade buffertkravet i svensk rätt bör det enligt regeringens mening av lag framgå att instituten utöver det krav på kärnprimärkapital som följer direkt av tillsynsförordningen, och ett eventuellt beslut om att institutet ska hålla ett särskilt kapitalbaskrav, ska uppfylla ett kombinerat buffertkrav. Regeringen anser vidare att det av lag bör framgå hur det kombinerade buffertkravet ska beräknas. Den högsta av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut (dvs. kapitalbufferten för G-SII eller O-SII) bör då benämnas ”tillämplig” kapitalbuffert för systemviktiga institut. Om systemriskbufferten är tillämplig endast på inhemska exponeringar, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av samtliga tillämpliga buffertar.

7.2.12 Åtgärder om det kombinerade buffertkravet inte är uppfyllt

Regeringens förslag: Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska beräkna sitt högsta förfogandebelopp och rapportera 153

detta till Finansinspektionen. Sådana institut ska inom fem arbetsdagar ge in en kapitalkonserveringsplan som visar hur institutet avser att inom viss tid uppnå det kombinerade buffertkravet. Finansinspektionen får tillåta en längre period, upp till tio arbetsdagar, med beaktande av det enskilda företagets storlek och komplexitet. Finansinspektionen ska ta ställning till om planen kan godkännas. Om planen inte godkänns, ska Finansinspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att öka sin kapitalbas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om – hur förfogandebeloppet ska beräknas och rapporteras samt om innehållet i åtgärdsplanen, och – om institutens underrättelse- och informationsskyldighet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att det bör framgå exakt vad som får ingå i beräkningen av det högsta förfogandebeloppet.

Skälen för regeringens förslag

Förbud mot värdeöverföringar Medlemsstaterna ska förbjuda institut att göra värdeöverföringar som minskar deras kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt (artikel 141.1). Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, får det inte göra några värdeöverföringar (vad som avses med värdeöverföringar redovisas nedan). Även vissa andra utbetalningar eller åtaganden är förbjudna. Under vissa villkor kan institutet dock göra värdeöverföringar eller sådana utbetalningar eller åtaganden som annars är förbjudna. Genomgående gäller att de restriktioner som införs endast ska tillämpas på betalningar som leder till en minskning av kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning. Restriktionen ska inte tillämpas om en uppskjuten betalning eller en utebliven betalning innebär fallissemang eller utgör en förutsättning för att inleda ett insolvensförfarande avseende institutet (artikel 141.7). Ett genomförande av artikel 141.1 i svensk rätt bör ske genom att det i lag införs begränsningar i institutens rätt att besluta om värdeöverföringar i de fall som institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller värdeöverföringarna medför att instituten inte längre kommer att uppfylla det kombinerade buffertkravet.

Högsta förfogandebelopp Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet ska åläggas att beräkna sitt högsta förfogandebelopp och anmäla detta till den behöriga myndigheten (artikel 141.2). Direktivet innehåller detaljerade krav på hur det högsta förfogandebeloppet ska räknas fram (artikel 141.4–141.6). Enkelt beskrivet kan förfogandebeloppet sägas utgöra den nettovinst som har genererats sedan senaste beslut om vinstutdelning, eller efter beslut 154

om någon av de åtgärder som nämns i artikel 141.2 a–c. Dessa åtgärder kan t.ex. omfatta utdelningar kopplade till kärnprimärkapital eller skyldigheter att betala ut rörlig ersättning. Det högsta förfogandebeloppet ska beräknas utifrån kapitalkraven enligt tillsynsförordningen samt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Krav på institut som inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet att anmäla sitt högsta förfogandebelopp till Finansinspektionen bör framgå av lag. Hur förfogandebeloppet ska räknas fram är så pass detaljerat och tekniskt att föreskrifter om detta lämpar sig mindre att ta in i lag. I stället bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter i saken.

Restriktioner Direktivet innehåller restriktioner för institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet fram till dess att de har beräknat sitt högsta förfogandebelopp (artikel 141.2). Vidare finns restriktioner för institut som har räknat fram det högsta förfogandebeloppet (artikel 141.3). Av den artikeln följer att medlemsstaterna ska förbjuda ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet att göra värdeöverföringar m.m. som överstiger det framräknade högsta förfogandebeloppet. Vidare ställs krav på institutet att vidta åtgärder för att kunna beräkna förfogandebeloppet på ett riktigt sätt och vid förfrågan kunna uppvisa beräkningarnas riktighet för tillsynsmyndigheten (artikel 141.9). I artikel 141.10 redogörs för vad en värdeöverföring kopplad till kärnprimärkapital omfattar. Regeringen anser att det i lag bör införas restriktioner i institutens rätt att besluta om värdeöverföringar i de fall som institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet eller om värdeöverföringarna medför att instituten inte längre kommer att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Regeringen anser vidare att kraven i artikel 141.9 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Överväganden om ingripanden och sanktioner behandlas i avsnitt 11.3.

Krav på att informera behörig myndighet vid värdeöverföringar m.m. Ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet men ändå har för avsikt att genomföra en värdeöverföring eller vidta en annan åtgärd enligt 141.2 a–c ska underrätta behörig myndighet om detta (141.8). Artikel 141.8 a–d anger vilken information som ska följa med en sådan underrättelse. Ett genomförande av artikel 141.8 i svensk rätt bör enligt regeringens mening ske genom att det i lag införs krav på att institut ska underrätta Finansinspektionen innan en åtgärd som innebär värdeöverföringar eller andra åtgärder enligt ovan vidtas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om denna underrättelse- och informationsskyldighet.

Kapitalkonserveringsplan Om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet, ska det inom fem arbetsdagar ta fram en kapitalkonserveringsplan till behörig 155

myndighet (artikel 142.1). Myndigheten kan dock tillåta en längre period, upp till tio arbetsdagar, med hänsyn tagen till det enskilda institutets storlek och komplexitet. Planen ska innehålla förslag på hur de aktuella restriktionerna ska tillämpas och andra åtgärder som institutet ska vidta för att fullt ut uppfylla det kombinerade buffertkravet (artikel 142.2). Artikel 142.3 ålägger behörig myndighet att utvärdera planen och anger förutsättningar för behörig myndighet att godkänna planen. Om myndigheten inte godkänner planen ska den i enlighet med artikel 142.4 förelägga institutet att inom specificerade perioder öka sin kapitalbas till angivna nivåer eller införa strängare restriktioner för värdeöverföringar m.m. än vad som krävs enligt artikel 141 genom att utöva de befogenheter som följer av artikel 102 (tidiga ingripandeåtgärder). Medlemsstaternas skyldighet att tillse att institut som inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet beräknar och inom fem arbetsdagar rapporterar sitt högsta förfogandebelopp till Finansinspektionen, samt upprättar en kapitalkonserveringsplan, är sådana centrala krav som enligt regeringens mening bör framgå av lag. Bestämmelser som rör Finansinspektionens nya arbetsuppgift att i enlighet med artikel 142.3 utvärdera kapitalkonserveringsplanen och ta ställning till om den uppfyller kraven för att kunna godkännas, bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Mot bakgrund av den ingripande karaktären på de åtgärder som Finansinspektionen enligt artikel 142.4 ska ha rätt att vidta för det fall att inspektionen inte godkänner kapitalkonserveringsplanen bör framgå av lag. Reglerna i artikel 142.2 om vad åtgärdsplanen ska innehålla bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detta.

7.2.13 Administrativa sanktioner vid underlåtenhet att uppfylla buffertkravet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner om ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och trots detta vidtar överföringar eller andra åtgärder i strid med utdelningsrestriktioner. Finansinspektionen ska också ha möjlighet att ingripa med administrativa sanktioner mot ett institut som inte uppfyller kravet på att ha en systemriskbuffert om en tillämpning av utdelningsrestriktionerna inte skulle leda till en tillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag beaktar dock inte hur ingripandemöjlighet mot ett institut som inte uppfyller kravet på att ha en systemriskbuffert förhåller sig till det kombinerade buffertkravet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen invänder mot möjligheten för Finansinspektionen att ingripa om systemriskbufferten inte upprätthålls fullt ut. Bankföreningen menar att det grundläggande syftet med samtliga kapitalbuffertar är detsamma, nämligen att stärka det finansiella 156

systemets motståndskraft mot systemrisker och utgöra en stötdämpare som syftar till att instituten inte ska bryta mot de kapitalkrav som följer av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet. Bankföreningen anser därför att det inte finns någon hierarki mellan kapitalbuffertarna i det kombinerade buffertkravet och att införande av specifika ingripandeåtgärder avseende systemriskbufferten medför en högre miniminivå på kapitalkravet än vad som följer av förordningen och direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Ingripandemöjlighet då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls Direktivet uppställer som huvudregel inget krav på att ett institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet påförs administrativa sanktioner, men om institutet väljer att vidta överföringar eller annan åtgärd i strid med artikel 141 utgör detta en sådan överträdelse som enligt artikel 67.1 ska leda till administrativa sanktioner (se artikel 67.1 n). Ett institut som i strid med artikel 141 vidtar en värdeöverföring kan därför ytterst få sitt tillstånd indraget. Vidare ska tillsynsmyndigheten kräva av ett institut som inte inom utsatt tid presenterar en kapitalkonserveringsplan som kan godkännas av tillsynsmyndigheten, att det vidtar åtgärder för att uppnå det kombinerade buffertkravet. Finansinspektionens möjlighet till ingripande om ett institut vidtar åtgärder i strid med artikel 141, enligt artikel 67 n bör regleras i lag.

Ingripandemöjlighet då krav på systemriskbuffert inte uppfylls I artikel 133.17 anges emellertid ett undantag från det ovan sagda om ett kombinerat buffertkrav. Om ett institut inte uppfyller ett krav på att ha en systemriskbuffert, ska behörig myndighet kunna ingripa med administrativa sanktioner redan om en tillämpning av restriktionerna om förfogandebelopp m.m. inte skulle leda till en tillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital mot bakgrund av den relevanta systemrisken. I likhet med Svenska Bankföreningen finner regeringen att direktivet inte föreskriver någon hierarki mellan kapitalbuffertarna i det kombinerade buffertkravet. Den ingripandemöjlighet som återfinns i artikel 133.17 gäller dock inte det kombinerade buffertkravet utan systemriskbufferten specifikt. För det kombinerade buffertkravet gäller de utdelningsrestriktioner m.m. som det redogörs för i avsnitt 7.2.6. Ingripande enligt artikel 133.17 får dock göras om institutet, utöver de krav som föreskrivs i artikel 92 i förordningen och artikel 104 i direktivet om särskilt kapitalbaskrav, inte fullt ut uppfyller kravet på systemriskbuffert. Detta innebär att ett separat krav på att upprätthålla systemriskbuffert ska gälla parallellt med det kombinerade buffertkravet (där systemriskbufferten också ingår). Bryter ett institut endast mot det kombinerade buffertkravet så ska de utdelningsrestriktioner m.m. som det redogörs för i avsnitt 7.2.6 tillämpas. Bryter ett institut även emot systemriskbuffertkravet så ska Finansinspektionen ha möjlighet att ingripa enligt direktivets artikel 133.17. Detta innebär dock inte ett förhöjt minimikapitalkrav, men däremot att systemriskbufferten har en särställning bland kapitalbuffertarna. Den särskilda regleringen för ingripande för det 157

fall att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet inverkar inte på institutens skyldighet att följa ett eventuellt beslut om ett särskilt kapitalbaskrav.

8 Bolagsstyrning och riskhantering

8.1 Utökade bestämmelser

Den finansiella krisen ledde bl.a. till att regelverket för bolagsstyrning i framför allt finansiella institut ifrågasattes. Det visade sig också att instituten hade tagit på sig risk som de inte fullt ut förstod och att de förlitade sig i alltför hög grad på riskbedömningar av externa kreditvärderingsinstitut. Lärdomarna från finanskrisen ledde till ett globalt arbete med att se över befintliga regler och praxis för bolagsstyrning i finansiella institut, i synnerhet bankernas, för att stävja överdrivet risktagande och kortsiktigt tänkande. Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna kring riskhantering, styrformer, organisation och ersättning utvecklas för kreditinstitut och värdepappersföretag. Allmänt gäller att proportionalitetsprincipen ska beaktas när de nya kraven tillämpas. Det innebär att bestämmelserna ska tillämpas på instituten med hänsyn tagen till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. De nya bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet som rör bolagsstyrning handlar bl.a. om: 1. Tydliga principer för ledningsorganet vad gäller dess sammansättning, funktion och roll i riskhantering samt krav på att tillräckligt med tid avsätts för arbete i ledningsorganet med begränsningar för antalet uppdrag en ledamot kan ha samtidigt. 2. Krav på inrättandet av en riskkommitté och en oberoende riskkontrollfunktion. 3. Krav på separation av rollen som styrelseordförande och verkställande direktör. 4. Specifika begränsningar på hur stor den rörliga ersättningen får vara i förhållande till den fasta ersättningen.

8.2 Nya krav på styrelsen och verkställande direktör

Regeringens förslag: Regleringen i lag av den prövning som ska göras av ledningen i institut utökas och kompletteras. Prövningen ska omfatta en bedömning av styrelsens samlade kompetens och antalet uppdrag som ledningspersoner har begränsas. En bedömning ska göras av om den som ingår i ledningen för ett institut kan avsätta tillräcklig tid för uppdraget. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett institut ska vidta för att uppfylla kraven på mångfaldspolicy för tillsättandet av styrelse och vilka krav på avsättande av resurser för utbildning av ledamöter i styrelsen som kan ställas på institutet samt vilka kompetens- och lämplighetskrav som ska ställas på den som ska ingå i ett instituts ledning samt på styrelsen i sin helhet. 159

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets materiella krav på ledningen avseende t.ex. anseende och kunskaper samt prövningen av dessa i samband med tillståndsgivningen kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Motsvarande bedömning görs avseende behöriga myndigheters skyldighet enligt artikel 91 i direktivet att informera Eba och inhämta uppgifter från den information som instituten offentliggör.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska dock direktivets krav på styrelsen och dess ledamöter samt verkställande direktör huvudsakligen genomföras genom myndighetsföreskrifter. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att gällande rätt bör harmoniseras med direktivets krav på styrelseledamöters anseende, kompetens och erfarenhet. Det gäller även direktivets bestämmelser om att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina uppdrag. Vad gäller direktivets bestämmelser om antalet styrelseuppdrag en ledamot eller VD som mest får ha bör även det regleras i lag, enligt Finansinspektionen. Finansinspektionen vill även att lagstiftaren förtydligar hur begrepp så som ”betydande företag och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte”, ska användas i rättstillämpningen alternativt delegerar till Finansinspektionen att meddela föreskrifter. En annan oklarhet som enligt Finansinspektionen behöver förtydligas är om direktivets krav på styrelseledamöter enligt artikel 91 även ska gälla för den verkställande direktören i ett institut. Av artikel 91.3 framgår att den kvantitativa begränsningen av antalet styrelseuppdrag i samma artikel ska gälla fr.o.m. den 1 juli 2014. Eftersom direktivet inte kommer att vara genomfört i svensk rätt förrän tidigast den 1 juli 2014 är det av största vikt att det klargörs hur denna tidsfrist ska tillämpas i praktiken. Likaså behöver det klargöras i förarbetena vilka utgångspunkter som Finansinspektionen har att utgå från i väntan på Eba:s riktlinjer. Svenska Bankföreningen framför att det inte kan vara meningen att alla uppdrag ska bedömas på ett och samma sätt och att det därför är viktigt att i förarbetena tydliggöra hur begreppen ”avhängigt omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten” ska tolkas. Bankföreningen framför även att det bör klargöras hur direktivets krav på att ledamöter endast ska få inneha vissa uppdrag ska tolkas eller vad som avses som ”ett enda uppdrag i ledningsorgan”. I direktivet anges vidare att uppdrag inte ska räknas med om organisationen inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte. Bankförening anser att det är oklart vad som avses med kommersiellt syfte. För att bestämmelsen inte ska ges för långtgående effekter är det viktigt att området begränsas till viss typ av kommersiell verksamhet eller till kommersiell verksamhet av viss dignitet, förslagsvis till uppdrag som styrelseledamot i publika bolag. Vidare anser man att direktivets bestämmelser om antalet uppdrag som kan innehas och möjligheten att ge tillstånd till ytterligare ett uppdrag bör framgå av lag. FAR pekar på att Finansinspektionens föreskrifter kommer att få stor praktisk påverkan för 160

företagen och deras ledningsorgan. Eftersom det handlar om frågor som det vanligen ankommer på ägarna att besluta om, är det angeläget att regeringen klargör inriktningen för dessa föreskrifter med beaktande av den viktiga ägarrollen. Svenskt Näringsliv anser att de aktuella kraven bör införas genom lagstiftning, eftersom kraven innebär inskränkningar i aktieägarnas rätt att själva välja styrelseledamöter. Vidare anser man att det inte är lämpligt att i tvingande regler fastställa antalet uppdrag en styrelseledamot får ha, eller vilka kombinationer av uppdrag som är tillåtna. Direktivets kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag påverkar även icke-finansiella företag och deras aktieägare. Utgångspunkten bör därför vara att regler på bolagsstyrningsområdet endast ska införas om de medför en samhällsekonomisk nytta. Kollegiet för svensk bolagsstyrning anser att regler som flyttar över en av ägarnas primära uppgifter till Finansinspektionen, inte bör införas i svensk rätt. Kollegiet anser att det inte är möjligt att fastställa en generellt lämplig begränsning av det antal uppdrag en styrelseledamot får inneha. Om antalet möjliga uppdrag begränsas, kommer det att medföra problem främst för mindre och medelstora noterade bolag när styrelseuppdrag i dessa bolag väljs bort av ledamöter som inte längre kan sitta i många bolag. En antalsbegränsning äventyrar den svenska ägarstyrningsmodellens uppdelning av ansvar och arbete mellan ägare, styrelse och ledning. Om antalet uppdrag begränsas, kommer detta ofrånkomligt att leda till krav på ökad ersättning från ett stort antal professionella styrelseledamöter, vilket i sin tur påverkar den förväntade insatsen från ledamöterna. Det bör noga övervägas om begränsningen av antalet uppdrag skulle kunna genomföras genom en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen i sin lämplighetsprövning av en enskild styrelseledamot ska väga in om denne kan antas ha möjlighet att avsätta tillräckligt med tid för uppdraget, i stället för att införa någon antals- och dispensregel. Vad gäller krav på mångfaldspolicy finns det redan i dag regler som ställer tillräckliga krav på att beakta mångfaldsaspekten vid tillsättning av styrelseledamöter, liksom krav på information om styrelsens sammansättning. När det gäller frågan om mångfald och grupptänkande är det därför Kollegiets uppfattning att något krav på bolagen att fastställa och offentligt redovisa en mångfaldspolicy inte ska införas. Fjärde AP-fonden är negativ till kravet på att instituten ska införa en fast mångfaldspolicy och menar att det är ägarnas ansvar och skyldighet att välja den styrelse som bäst tillvaratar bolagets och ägarnas intresse.. De anför att enkonsekvens av en sådan reglering kan bli att antalet ledamöter i styrelserna ökar, vilket inte är en önskvärd utveckling och som går tvärtemot den modernisering av styrelsearbete som skett under senare år. En fast mångfaldspolicy riskerar också att cementera en viss styrelsekonstellation. Finansförbundet och TCO understryker vikten av att bestämmelserna i artikel 91 inte leder till att rätten för en arbetstagarorganisations att utse arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser försvåras eller omöjliggörs. Fjärde AP-fonden , Industrivärden , Investor och LE Lundbergföretagen AB anser att kapitaltäckningsdirektivet inte har tagit tillräcklig hänsyn till att ägarstyrningsmodellerna i Europa skiljer sig åt i flera viktiga avseenden. Det är därför viktigt att direktivet inte implementeras på ett sådant sätt att den skadar den svenska ägarstyrningsmodellen eller medför att svenska 161

institut behandlas olika i förhållande till t.ex. tyska banker med kvalificerade ägarintressen. Industrivärden och Investor framför ett antal frågor som bör belysas särskilt. Dessa är att uppdrag som är mindre resurskrävande inte bör beaktas vid en bedömning enligt begränsningsreglerna. Det är heller inte rimligt att alla styrelseuppdrag för bolag med huvudsakligen kommersiellt syfte räknas in. Vidare ska begreppet koncern inte likställas med den aktiebolagsrättsliga koncerndefinitionen, utan avse en företagsgrupp med en gemensam huvudägare. Koncernundantaget bör omfatta uppdrag inom ramen för ett investmentbolag, så att dessa räknas som ett uppdrag eftersom det finns en ägargemenskap, oavsett om portföljbolagen redovisningstekniskt konsolideras eller inte. Vidare anför man att det i myndighetsföreskrifter bör införas en generell dispens för ledamöter som representerar investmentbolag. Kommuninvest i Sverige AB och Sveriges kommuner och landsting anser att bestämmelserna om att uppdrag i företag som ingår i samma koncern ska tolkas extensivt. Vad som ska ses som ett uppdrag bör gälla för kommunsektorn på så sätt att uppdrag i kommunala företag och i kommunsektorn som helhet, ska räknas såsom ett uppdrag. Svenska Bankföreningen , Industrivärden och Investor m.fl. påpekar att ett försenat införlivande av direktivet medför vissa komplikationer för instituten och att det därför är viktigt att övergångsbestämmelser införs. Det gäller framför allt de begränsningar som direktivets ställer om antalet uppdrag i ledningsorgan som en styrelseledamot kan inneha samtidigt. De institut som håller sin årsstämma under våren 2014 kommer att bli tvungna att tillämpa regler, som ännu inte trätt i kraft vid tidpunkten för årsstämman, för att inte hamna i en situation där de kan drabbas av sanktioner eftersom de inte uppfyller bestämmelserna vid lagens ikraftträdande. Övergångsbestämmelser bör möjliggöra en gradvis anpassning så att bolagens valberedningar ges möjlighet att bedriva ett organiserat och väl underbyggt valberedningsarbete. Vad gäller de skyldigheterna att avsätta tillräckligt med resurser att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorgan anser Svenska Bankföreningen att det måste klargöras hur denna skyldighet förhåller sig till de arbetstagarrepresentanter som ingår i institutens styrelser. Kravet på utbildning och introduktion kan rimligen inte innebära att instituten åläggs en skyldighet att utbilda samtliga ledamöter i styrelsen så att de på individuell basis uppfyller direktivets samtliga kunskaps- och erfarenhetskrav. Kollegiet för svensk bolagsstyrning menar att det bör ligga på styrelsens, styrelseordförandens och den enskilde ledamotens ansvar att tillse att var och en av ledamöterna erhåller tillräcklig introduktion och utbildning för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Beslutanderätten över utbildningsresurser för nu angivet ändamål bör ligga på styrelsen. Finansförbundet och TCO framhåller vikten av att kravet i artikel 91.9 på att instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet naturligtvis också ska omfatta arbetstagarledamöter.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Generell fråga om genomförandet Artikel 91 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya bestämmelser med krav på ledningens sammansättning, kompetens och utförande av sina uppgifter. Ett antal remissinstanser framför synpunkter som innebär att dessa bestämmelser eller delar av dem inte bör införas i svensk rätt. Enligt regeringens mening är ett sådant alternativ inte aktuellt då det finns en skyldighet att genomföra EU-direktiv i nationell rätt.

Ledningsorgan Begreppet ledningsorgan som är centralt i artikel 91 återfinns på flera ställen i kapitaltäckningsdirektivet. I artikel 3.1.7 anges att ett ledningsorgan är ett organ som utses enligt den nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fastställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksamhet. Definitionen av ledningsorganet ska också ses i ljuset av direktivets begrepp ”verkställande ledning”. Med verkställande ledning avses enligt artikel 3.1.9 de fysiska personer som utövar verkställande funktioner i ett institut och som är ansvariga och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av institutet. Enligt 8 kap. 27 och 29 §§ aktiebolagslagen (2005:551) ska den verkställande direktören utses av styrelsen och sköta den löpande förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och anvisningar. Den verkställande direktören är med andra ord underställd styrelsen. Med ledningsorgan avses således enligt regeringens bedömning primärt styrelsen. Emellertid är direktivet utformat för att tillämpas inom EU med mycket skiftande bolagsrättsliga traditioner vilket innebär att bestämmelserna om ledningsorgan i vissa fall får anses ta sikte på såväl styrelsen som den verkställande direktören. I enlighet med svensk lagstiftningstradition bör det därför i varje särskilt fall anges om det är styrelsen eller styrelsen och verkställande direktören som omfattas av respektive bestämmelse. Likaså avses med styrelsen respektive verkställande direktör inte ersättare för dessa såvida inte det särskilt anges, se t.ex. 3 kap. 2 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (förkortad LBF).

Ledningsprövningen i gällande rätt utvidgas I LBF anges vad ett företag måste uppfylla för att få tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse. Den som ska ingå i företagets styrelse eller vara dess verkställande direktör ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen i ett kreditinstitut och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift (3 kap. 2 § 4 LBF). Motsvarande krav finns i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (förkortad LVM) när det gäller den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör för ett värdepappersbolag (3 kap. 1 § första stycket 5). Om det senare visar sig att någon som ingår i styrelsen inte uppfyller lämplighetskravet, ska Finansinspektionen med stöd av 15 kap. 2 § LBF 163

respektive 25 kap. LVM ingripa mot den ledamot som inte uppfyller ställda krav. I LBF och LVM finns regler som innebär att inför ett beslut om att bevilja tillstånd till ett innehav som medför att en förvärvares sammanlagda innehav i företaget utgör ett s.k. kvalificerat innehav ska det ske en s.k. ägarprövning (4 kap. 2 § respektive 24 kap. 3 §). Ägarprövningen har samma innebörd som den bedömning som sker vid tillståndsprövningen (se prop. 2002/03:139 sid. 389). Även vid ägarprövningen är ett av de kriterier som ska beaktas, om den som har det kvalificerade innehavet även kommer att ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör eller vara ersättare för någon av dem, att personen i fråga har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett kreditinstitut och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift (14 kap. 2 § första stycket 1 LBF). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att gällande rätt får anses omfatta direktivets krav om att ledningsorganet ska ha tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att utöva sitt uppdrag och effektivt kunna övervaka ledningens beslutsfattande (artikel 91.1 och 91.8). Svensk rätt innehåller emellertid inte något uttryckligt krav på styrelsens sammantagna kompetens (artikel 91.1 och 91.7). Att styrelsen i sin helhet har tillräckligt breda kunskaper, färdigheter och erfarenheter bör beaktas vid prövningen av de enskilda ledamöterna i styrelsen. Denna prövning får anses så nära sammanlänkad med den gällande lämplighetsprövningen att det i lag bör tas in ett krav på att Finansinspektionen ska ges möjlighet att ta hänsyn även till styrelsens samlade kompetens vid lämplighetsprövning av personer i styrelsen. Detsamma ska gälla den prövning som ska göras i samband med prövning av den som avser att förvärva ett kvalificerat innehav i ett institut och samtidigt ska ingå i dess styrelse eller vara verkställande direktör (artikel 23.1.b). Samtidigt bör i lag införas en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa om styrelsen i sin helhet inte uppfyller det samlade kompetenskravet. Dagens ledningsprövning som således riktar in sig på ledningens kompetens och lämplighet har tillämpats i flertalet år och har dessutom sin motsvarighet i andra delar av finansmarknadslagstiftningen. Den omständigheten att ledningsprövningen är en förutsättning för att beviljas tillstånd indikerar att den innefattar absoluta krav på att personerna som kommer att leda ett institut måste vara lämpliga. Detta bekräftas i sin tur av regelverket om ingripanden där ett ingripande till följd av att ett instituts ledning inte uppfyller kraven ska föranleda Finansinspektionen att återkalla institutets tillstånd. Före en dylik återkallelse måste dock inspektionen ha anmärkt på personen och personen måste alltjämt finnas kvar i ledningen trots att en av inspektionen bestämd tidsfrist om maximalt tre månader förlöpt. Finansinspektionen ges i samma bestämmelse också befogenheten att ersätta personen med en annan (15 kap. 2 § LBF). Den fråga som därför infinner sig är hur det nya regelverk som införs genom artikel 91 förhåller sig till den ledningsprövning som sedan tidigare finns etablerad i svensk rätt. Regeringen anser att såväl direktivets utformning (jfr hänvisningen i artikel 91.1) som innehållet i 164 de enskilda bestämmelserna, talar för att den del av ledningsprövningen

som avser ledningspersonernas kompetens och lämplighet och som till större delen inryms i gällande rätt, är av sådan betydelse och vikt, att den alltjämt ska vara ovillkorligt uppfylld före det att ett institut beviljas tillstånd (jfr 3 kap. 2 § första stycket 4 samt artikel 23.1). Ledningsprövningen, såvitt avser om en ledningsperson avsätter tillräckligt med tid eller om personen innehar ett rimligt antal uppdrag, bör även den vara föremål för bedömning före det att ett institut beviljas tillstånd. Regeringen anser dock att frågorna avseende tillräcklig tid samt bedömning relaterade till rimligt antal uppdrag är av sådan art att de bör hanteras inom ramen för 3 kap. 2 § första stycket 2 LBF. Finansinspektionen ska således bedöma om det är sannolikt att institutet kommer att kunna uppfylla kraven i samband med tillståndsgivningen. Denna bedömning är enligt regeringens mening också i samklang med direktivets utformning (i artiklarna 23.1 b och 13.1 hänvisas till artikel 91.1). Det nu sagda innebär också att ett ingripande till följd av att kraven på begränsning av antalet uppdrag och om att styrelseledamot och verkställande direktör ska avsätta tillräckligt med tid inte är uppfyllda, inte ska ske med stöd av 15 kap. 2 §. I stället kommer de olika former av ingripanden som följer av 15 kap. 1 § LBF att aktualiseras, varvid överträdelsens art får avgöra vilken form av ingripanden, som är lämpligt att använda (se avsnitt 11). I dag saknas bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem. Regeringen anser därför att LBF och LVM bör kompletteras med ett sådant bemyndigande. Detta bemyndigande ska även omfatta frågan om prövningen av styrelsens samlade kompetens och lämplighet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare bemyndigas att meddela föreskrifter om mångfaldspolicyn samt om krav på att ett institut ska avsätta tillräckligt med resurser för att introducera och utbilda den som är styrelseledamot eller verkställande direktör. I övriga delar bör den nya ledningsprövningen framgå av lag som dock kommer att kompletteras med riktlinjer från Eba.

Tillräcklig tid för uppdragets utförande Det ställs krav på att samtliga personer i ledningsorganet ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna fullgöra uppdraget i institutet (artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Regeringen anser att regelns utformning och nära sammankoppling till reglerna om skäligt antal uppdrag tar sikte på såväl styrelseledamöter som verkställande direktör. Regelverket är nytt och träffar i likhet med stora delar av artikel 91 förhållanden som tangerar den enskildes avtals- och anställningsfrihet. Härutöver är det, som vissa remissinstanser påtalat, enligt svensk bolagsstyrningstradition en styrelses ordförande som har att bedöma om en styrelseledamot avsätter tillräckligt med tid. Även om den bedömning som Finansinspektionen har att göra vid ledningsprövningen rimligen utgår ifrån det av direktivet angivna perspektivet talar det nu sagda sammantaget för att bedömningen bör göras med viss försiktighet. Det bör således med beaktande av kommande riktlinjer finnas utrymme för 165

en flexibel bedömning i det enskilda fallet. Med beaktande av regelns art instämmer regeringen i vad Finansinspektionen och Svenskt Näringsliv framfört om att kravet på att en ledningsperson ska avsätta tillräckligt med tid för uppdraget bör framgå av lag. Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer om vad som utgör tillräcklig tid i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexitetenhos institutets verksamhet (artikel 91.12). Med hänsyn till detta är det enligt regeringen, även med beaktande av vad Finansinspektionen anfört, inte lämpligt eller nödvändigt att föregå dessa riktlinjer genom att i lag precisera hur dessa tidsbedömningar ska göras.

Begränsningar av antal uppdrag för ledningspersoner Utöver att ta sikte på hur mycket tid som varje ledningsperson förfogar över för att fullgöra sitt uppdrag anger direktivet vissa uttryckliga krav på hur många uppdrag en person i ledningen av ett institut bör ha (artikel 91.3). Dels ges en allmän regel som träffar samtliga institut, dels återfinns en numerisk begränsningsregel som reglerar det högsta antalet uppdrag som en ledningsperson i vissa s.k. betydande institut får ha (se nedan). Reglerna om antalet uppdrag präglas av en hög detaljeringsgrad. Regelverkets utformning och direktivets ordalydelse medför enligt regeringens bedömning att reglerna tar sikte på såväl styrelse som verkställande direktör t.ex. anges verkställande funktioner specifikt i uppräkningen. Finansinspektionen , Industrivärden , Investor , Kollegiet för bolagsstyrning , Svenska ankföreningen och Svenskt Näringsliv har synpunkter på om och hur uppdragsbegränsningarna ska genomföras i svensk rätt bl.a. med hänsyn till reglernas ingripande karaktär. I detta sammanhang kan erinras om att bankväsendet i svensk finansrättslig tradition ansetts vara av sådan betydelse för samhället i dess helhet att allmänna principer om näringsfrihet bitvis fått ge vika för allmänna samhällsintressen (prop. 1995/96:173 s. 63f). Å andra sidan anser regeringen att ett regelverk som inskränker individers avtals- och anställningsfrihet och som även inskränker den frihet som traditionellt tillerkänns bolagsstämman i den mån det är möjligt bör anpassas efter den svenska bolagsstyrningsmodellen. En avvägning mellan direktivets krav, svensk rätt och bolagsstyrningstradition samt allmänna samhällsintressen måste således göras vid genomförandet av regelverket.

Allmän skälighetsbedömning avseende antal uppdrag Första meningen i artikel 91.3 innehåller en allmän regel avseende hur många uppdrag som en ledamot i ledningsorganet bör ha. Det anges att det antal uppdrag som en ledamot får ha samtidigt ska vara beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Detta talar för att en allmän skälighetsbedömning ska göras i varje enskilt fall. Bestämmelsen måste dock läsas utifrån sin kontext vilket enligt regeringens mening innebär att den inte är avsedd att tillämpas på institut som är betydande och för vilka, enligt andra meningen i samma artikel det gäller siffermässiga begränsningar av antalet uppdrag. Den får således anses träffa enbart sådana institut som inte är att betrakta som 166

betydande. Med beaktande av regelverkets ändamål är det därför rimligt att anta att en begränsning som går längre än den som gäller för betydande institut inte är avsedd. I enlighet med det nu sagda bör denna allmänna regel inte heller vara relevant för ledningsorganen i ett institut som kvalificerats som betydande. När det gäller hur en bedömning av lämpligt antal uppdrag ska göras anser regeringen att det är rimligt att ta intryck av de undantagsregler som i direktivet finns för betydande institut. Den omständigheten att en ledningsperson har flera uppdrag inom samma koncern bör t.ex. inte föranleda begränsningar, medan en ledningsperson med uppdrag i många olika verksamheter med huvudsakligen kommersiella syften i högre utsträckning kan bli aktuell för överväganden. Viss ledning bör också kunna hämtas från frågan om vad som utgör tillräcklig tid för att fullgöra ledningsuppdrag. Således kan de riktlinjer som Eba ska utfärda komma att påverka bedömningen (artikel 91.12).

Uppdrag i ett betydande institut Den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett institut som är betydande får ha en av följande kombinationer av uppdrag samtidigt; ett uppdrag som verkställande direktör och två uppdrag som styrelseledamot eller fyra uppdrag som styrelseledamot (artikel 91.3). Uppdrag i ledningsorganet som representant för svenska staten undantas helt från tillämpningen. Artikeln innehåller också bestämmelser som innebär att flera uppdrag i vissa fall kan räknas som ett enda uppdrag eller undantas helt från beräkningen av antalet uppdrag. Med betydande institut avses enligt direktivet ett institut som är betydande med beaktande av storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Dessa rekvisit är av allt att döma kumulativa. Vid bedömningen av om ett institut är att anse som betydande bör därför utgångspunkten vara att det är betydande utifrån samtliga nämnda aspekter. En första förutsättning för att ett institut ska anses som betydande är att det är signifikant såvitt avser dess storlek. Vid bedömning av storleken bör faktorer såsom balansomslutning, utlåning och andra mer kvantitativt mätbara faktorer vägas in. Finansinspektionen har i sina föreskrifter om ersättningssystem i kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag med tillstånd för diskretionär portföljförvaltning (FFFS 2011:1) definierat ett betydande företag såsom ett företag som har s.k. riskvägda tillgångar som uppgår till eller överstiger 500 miljarder kronor på balansdagen för föregående års räkenskapsår. Detta skulle kunna tjäna som ett riktmärke för när ett institut storleksmässigt kan betraktas som betydande. Vidare ska institutets interna organisation beaktas. Vid denna bedömning verkar det vara rimligt att beakta t.ex. antalet anställda och institutets organisatoriska komplexitet i generella termer. När det sedan gäller det breda kravet på verksamhetens art, omfattning och komplexitet anser regeringen att detta bör läsas i ljuset av det syfte som företagsstyrningsreglerna har. Syftet förefaller vara att träffa de institut som är att betrakta som så centrala att deras ledningsorgan måste hålla högsta klass för att tillgodose allmänna samhällsintressen och förhindra enskilda instituts fallissemang (se skäl 53 och 58). Det ligger 167

därför i sakens natur att regelverket avser träffa endast ett fåtal institut som på grund av det sagda särskilt måste regleras. Tydliga indikationer på att arten och komplexiteten är betydande kan utöver de ovan nämnda vara; att institutet har verksamhet i flera länder, att institutet ingår i en koncern och att institutet genom sin position på marknaden tillhör de framträdande. Slutligen bör begreppets relation till det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag angivna begreppet systemviktigt institut beröras. Även om begreppet betydande institut inte är ekvivalent med det som avses med systemviktigt institut är det med hänsyn till begreppens räckvidd och syfte enligt regeringens mening inte otänkbart att samma institut kan komma att träffas. Däremot borde de i sammanhanget högt ställda kraven på ledningsorganet medföra en restriktivitet i jämförelse med begreppet ”systemviktigt institut”. Sammantaget torde därför antalet betydande institut komma att vara färre i antal än de som kommer att träffas av begreppet systemviktigt institut. Det kan i detta sammanhang noteras att den av Finansinspektionen ovan nämnda definitionen av betydande företag i praktiken kommit att träffa de fyra svenska storbankerna. Bedömningen av om ett institut är betydande ska göras i varje enskilt fall i samband med prövningen av om en ledningsperson uppfyller kraven. Något behov av att i föreskrifter på lägre nivå än lag komplettera med kriterier för att fastställa vilka institut som är att anse som betydande bedöms inte finnas.

Beräkning av antalet uppdrag I vissa fall kan flera uppdrag räknas som ett enda uppdrag (artikel 91.4.) eller helt undantas från beräkningen av antalet uppdrag (artikel 91.5). Bestämmelserna möjliggör ett utökat antal uppdrag utöver de som anges i 91.3. De uppdrag som avses är uppdrag inom samma koncern, uppdrag i institut i vilket kreditinstutet har kvalificerat ägande och uppdrag i verksamhet som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte.

Uppdrag i samma koncern Direktivet möjliggör att flera uppdrag inom samma koncern ska räknas som ett enda uppdrag. Industrivärden , Investor , Kommuninvest i Sverige AB och Sveriges kommuner och landsting uttalar sig för en extensiv tolkning av begreppet koncern i artikel 91.4 a, och menar bl.a. att koncern inte ska begränsas till det aktiebolagsrättsliga begreppet koncern. En definition av begreppet koncern återfinns bl.a. i aktiebolagslagen (1 kap. 11 §). Aktiebolagslagens definition bygger på det s.k. sjunde bolagsdirektivet (83/349/EEG om sammanställd redovisning). Sjunde bolagsdirektivet har ersatts av direktiv 2013/34/EU (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19 [Celex 32013L0034]) som antogs den 26 juni 2013. I detta bolagsdirektiv definieras koncern som ett moderföretag och alla dess dotterföretag. Mot bakgrund av att begreppet koncern är väl definierat i såväl EU-lagstiftning som i svensk lagstiftning, anser regeringen att det är lämpligt att motsvarande tolkning görs såvitt avser koncernundantaget. Att avsikten inte är att koncernbegreppet ska tolkas

mer extensivt bekräftas av det, i artikel 91.4 b ii, specificerade undantaget för uppdrag i företag i vilket institutet har ett kvalificerat innehav. Mot bakgrund av ovanstående anser regeringen att kapitaltäckningsdirektivet inte ger utrymme för en sådan extensiv tolkning av begreppet koncern som efterfrågas. Regeringen anser att det är det aktiebolagsrättsliga begreppet koncern som bör ligga till grund för bedömningen av om uppdrag inom samma koncern ska räknas som ett uppdrag.

Kvalificerat innehav I artikel 91.4 a anges att uppdrag i ledningsorgan där institutet har ett kvalificerat ägande ska räknas som ett enda uppdrag. Industrivärden och Investor anser att bestämmelsen bör tolkas på så sätt att motsvarande bör gälla när ett icke-finansiellt företag har ett kvalificerat ägande i institutet. Den aktuella artikeln kan inte förstås på annat sätt än att det är institutet som specifikt pekas ut som kvalificerad ägare i andra företag (även ickefinansiella) och inte det motsatta. Regeringen anser därmed att kapitaltäckningsdirektivet inte heller i detta avseende ger utrymme för en vidare tolkning (jfr 4.1.36 i tillsynsförordningen).

Undantag för verksamhet som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte Av artikel 91.5 framgår att uppdrag i organisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte inte ska beaktas vid tillämpningen av uppdragsbegränsningen i artikel 91.3. Begreppet kommersiellt syfte förekommer i svensk rätt i skattelagstiftningen (1 kap. 11 § socialavgiftslagen [2000:980]). I samband med att begreppet infördes ansåg vissa remissinstanser att begreppet borde ersättas med det etablerade begreppet ”näringsverksamhet”. Regeringen uttalade då stöd för att redan etablerade termer används men tillade följande: Av 13 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen följer att med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Avgränsning till sådan verksamhet som bedrivs med ett förvärvssyfte betyder att verksamheten ska ge ett ekonomiskt utbyte, dvs. att det ska finnas ett vinstsyfte. Juridiska personers verksamhet kan dock trots avsaknaden av ett vinstsyfte i vissa fall anses utgöra näringsverksamhet, förutsatt att den inte har alltför begränsad omfattning (jfr RÅ 1998 ref. 10). Begreppet näringsverksamhet har i praxis således getts en något vidare innebörd än vad som är avsikten med det föreslagna kravet på kommersiellt syfte (prop. 2013/14:1 s. 242). Det förefaller rimligt att anta att ett begrepp vars tolkning avgör huruvida en inkomst är skattepliktig eller som i nämnda exempel avdragsgill föranleder en hög grad av precison. I nu aktuell bedömning i frågan om ett uppdrag i en verksamhet faller inom undantaget i artikel 91.5 i direktivet eller inte bör avvägningen medge mer av en helhetsbedömning och på så vis ge utrymme för viss flexibilitet. Ytterligare stöd för detta står att finna i att det i bestämmelsen anges att verksamhet som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte undantas. Ordalydelsen medger enligt regeringens mening utrymme för att undanta verksamhet som har ett inte obetydligt inslag av kommersiellt syfte. Med beaktande av denna inneboende vaghet och av bestämmelsens sammantagna utformning måste enligt regeringens mening en skälighets- 169

bedömning göras i det enskilda fallet. Enbart den omständigheten att en verksamhet t.ex. är organiserad i aktiebolagsform eller skatterättsligt betecknas såsom näringsverksamhet bör således inte regelmässigt innebära att ett uppdrag i en sådan verksamhets ledningsorgan faller utanför undantaget. Industrivärden och Investor framför synpunkter på undantagets räckvidd. Utöver det ovan sagda, som enligt regeringens mening, medger en flexibel tillämpning i det enskilda fallet kan som exempel på uppdrag som bör kunna omfattas av undantaget nämnas uppdrag i politiska, religiösa, etniska och kulturella organisationer samt uppdrag i fackföreningar, intresseorganisationer, högskolor, universitet, verksamhet för kunskapsutbyte och samverkan och föräldraföreningar. Ytterligare exempel på uppdrag som bör kunna inrymmas i undantaget är uppdrag i välgörenhets- och hjälporganisationer organisationer för forskning och utveckling, stiftelser med ideell verksamhet, idrottsföreningar och andra ideella föreningar, bostadsrättsföreningar och dagiskooperativ. Enligt regeringens bedömning bör även uppdrag i verksamhet vars huvudsakliga syfte är att förvalta tillgångar eller utföra tjänster åt nämnda slag av organisationer etc. falla under denna kategori. Detsamma bör gälla uppdrag i stiftelser som är knutna till ett instituts verksamhet för att förvalta pensionsmedel avsedda för anställda i institutet. Vidare bör bolag som ägs av enskilda personer och vars huvudsakliga syfte är att administrera personens styrelsearvoden, fastigheter eller jord- och skogsbruk komma i fråga. Uppdrag i verksamhet som ägs av staten, landsting eller kommun och som har ett omfattande samhällsuppdrag bör även anses tillhöra uppdrag i verksamheter som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte.

Medgivande till ytterligare uppdrag Enligt artikel 91.6 i kapitaltäckningsdirektivet får behörig myndighet medge en ledamot i ett ledningsorgan i ett institut som är betydande att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag. Av samma skäl som anförts tidigare beträffande kraven på antalet uppdrag i ledningsorgan anser regeringen att även denna möjlighet bör framgå av lag. Den behöriga myndighetens skyldighet att i enlighet med artikel 91.6 informera Eba om tillstånd till en ledamot i ett ledningsorgan att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag bör omhändertas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Industrivärden och Investor anser att det ska införas en generell dispens för ledamöter som representerar investmentbolag. Vid bedömningen av om ett ytterligare uppdrag kan tillåtas krävs emellertid en bedömning i det enskilda fallet att kravet i fråga om tillräckligt med tid för uppdraget i det betydande institutet är uppfyllt. Enligt regeringens bedömning kan det inte förutsättas att en ledamot som representerar ett investmentbolag uppfyller detta krav. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte är möjligt att tillmötesgå önskemålet om en generell dispens i lag.

Övergångsbestämmelser Enligt artikel 91.3 ska de kvantitativa begränsningarna av antalet styrelseuppdrag gälla fr.o.m. 1 juli 2014. Flera remissinstanser framför önskemål om övergångsbestämmelser som gör det möjligt för berörda ledamöter att inneha sina uppdrag mandattiden ut. Enligt regeringens mening tillåter inte direktivet en sådan tolkning. Regeringen anser inte heller att det är fråga om retroaktiv lagstiftning som skulle kunna utgöra grund för att införa övergångsbestämmelser.

Introduktion och utbildning av ledamöter Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även krav på att instituten ska avsätta nödvändiga personella och finansiella resurser för introduktion och utbildning av ledamöterna i styrelsen (artikel 91.9). Enligt direktivet ska Eba senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet ”tillräckliga personalresurser och finansiella resurser för att utbilda ledningens ledamöter”. Regeringen anser att det grundläggande kravet på instituten att avsätta resurser för att introducera och utbilda den som är styrelseledamot bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om kraven på institutet att avsätta tillräckliga resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter. Svenska Bankföreningen , Kollegiet för svensk bolagsstyrning och Finansförbundet har synpunkter när det gäller skyldigheten för bolagen att avsätta tillräckliga resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet. Regeringen anser, i likhet med Finansförbundet, att kravet att instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i styrelsen även bör avse arbetstagarledamöter. Kravet bör dock inte uppfattas som att det, såsom Svenska Bankföreningen anmärker, finns en skyldighet att utbilda arbetstagarledamöterna så att de på individuell basis uppfyller direktivets samtliga kunskaps- och erfarenhetskrav. Mot bakgrund av att Eba ska utfärda riktlinjer inom området anser regeringen att det inte är lämpligt att i förarbetena närmare klargöra hur kravet bör tillämpas i praktiken. Regeringen anser dock, i likhet med Kollegiet för svensk bolagsstyrning, att det är rimligt att anta att det övergripande ansvaret för den praktiska tillämpningen av nämnda krav ska åligga styrelsen.

Mångfaldspolicy Medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna ska även kräva av instituten eller nomineringskommittén att ta fram ett brett antal kriterier för erfarenhet och kompetens vid rekrytering av ledamöter i ledningsorgan. För att nå detta syfte ska instituten ta fram en policy för att främja mångfald i ledningsorganet (artikel 91.10). Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamöterna i ledningsorganet. Regeringen anser att direktivets utformning och den svenska bolagsstyrningsmodellen medför att det med ledningsorgan i detta sammanhang avses endast ett instituts styrelse och således inte den verkställande direktören. Fjärde AP-fonden , Svenska Bankföreningen och Kollegiet för 171

svensk bolagsstyrning anser att kravet på instituten att införa en mångfaldspolicy inte bör genomföras i svensk lagstiftning. Mot bakgrund av att direktivet inte möjliggör för medlemsstaterna att avstå från att införa de aktuella kraven är Sverige skyldigt att genomföra dessa. Enligt regeringens mening gäller detta trots att bestämmelserna i artikel 88.2 om nomineringskommitté inte är tillämpliga i Sverige. Skyldigheten att ta fram en mångfaldspolicy eller bestämma vilket organ som ska vara ansvarigt för att ta fram en sådan, bör i detta fall ligga på institutet. Det är lämpligt att kravet på mångfaldspolicy genomförs på myndighetsnivå genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om mångfaldspolicy. Bestämmelserna i artikel 88.2 om nomineringskommitté behandlas i avsnitt 8.4.

Insamling av information Enligt artikel 91.11 i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet samla in den information som instituten ska offentliggöra i enlighet med artikel 435.2 c. i tillsynsförordningen. Tillsynsmyndigheterna ska även skicka uppgifterna till Eba för en jämförelse på EU-nivå. Kravet i artikel 91.11 om att behörig myndighet ska samla in uppgifter från den information som instituten offentliggör bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Arbetstagarrepresentanter Bestämmelserna i artikel 91 ska enligt artikel 91.13 inte påverka tillämpningen av bestämmelser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt nationell rätt. Finansförbundet och TCO framför att det är viktigt att de förfaranderegler i svensk rätt om hur arbetstagarledamöter utses och avsätts inte påverkas; införandet av bestämmelserna i artikel 91 får inte innebära att man ställer krav på styrelseledamot som på något sätt försvårar eller omöjliggör arbetstagarorganisations rätt att utse arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser. Regeringen anser att de krav som ställs i artikel 91 bör kunna gälla även för arbetstagarledamöter. Detta får dock inte innebära att det ställs krav som inverkar på arbetstagarorganisationernas rätt att utse arbetstagarrepresentanter i styrelsen enligt lag (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Ledningsorgan i finansiella holdingbolag Enligt artikel 121 ska ledamöterna i ledningsorganet för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag uppfylla kraven i enlighet med artikel 91.1 i fråga om tillräckligt gott anseende och tillräckliga kunskaper m.m. Dessa krav bör, enligt regeringens mening, i likhet med motsvarande krav på personlig lämplighet i ett instituts ledning framgå av lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om de krav som bör ställas på ledamöterna i ledningsorganet för de i frågavarande företagen.

8.3 Utökat rapporteringskrav

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den rapporteringsskyldighet för globalt systemviktiga institut som anges i artikel 89.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Regeringens bedömning: Skyldigheten för institut enligt artiklarna 89 och 90 i kapitaltäckningsdirektivet att offentliggöra information bör genomföras inom ramen för befintligt föreskriftsbemyndigande.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet ställer ökade krav på transparens vad gäller institutens verksamhet och i synnerhet vad gäller att offentliggöra uppgifter om vinster, skattebetalningar och erhållna subventioner (artiklarna 89 och 90). Avsikten med detta krav är att förbättra förtroendet för den finansiella sektorn och kan ses som en viktig del av institutens sociala ansvar gentemot berörda parter och samhället (skäl 52 i direktivet). Medlemsstaterna ska fr.o.m. den 1 januari 2015 se till att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje land där det är etablerat, offentliggör ett antal uppgifter såsom namn, verksamhetens art och geografiskt område, omsättning, antal anställda, resultat före skatt, skatt på resultat samt statliga subventioner som mottagits (artikel 89). Uppgifterna ska anges på gruppnivå för räkenskapsåret. EU-institut som på internationell nivå har identifierats som globalt systemviktiga ska senast den 1 juli 2014 konfidentiellt rapportera till kommissionen uppgifter om resultat före skatt, skatt på resultat och statliga subventioner som mottagits (artikel 89.3). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter om det nya rapporteringskravet för globalt systemviktiga institut som följer av artikel 89.3 i direktivet. Direktivet ställer också nya krav på instituten att i sin årsredovisning (enligt direktivet ”årsrapport”) som en av nyckelindikatorerna offentliggöra institutets avkastning på tillgångar beräknat som nettovinsten dividerat med den totala balansomslutningen (artikel 90). Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen har enligt 1 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag rätt att meddela närmare föreskrifter om kreditinstituts och värdepappersbolags löpande bokföring, årsbokslut, årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapporter, och den koncernredovisning som finansiella holdingföretag ska upprätta enligt samma lag. De nya kraven på offentliggörande som följer av artikel 89 och 90 bör genomföras inom ramen för föreskriftsbemyndigande.

8.4 Krav på institut att inrätta en nomineringskommitté

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att vissa institut ska inrätta en nomineringskommitté är inte tillämpligt för svensk del.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Bankföreningen anser att det är nödvändigt att det på ett tydligt sätt klargörs hur svenska institut ska förhålla sig till riktlinjer från t.ex. Eba som grundar sig på bestämmelser som inte införlivas med svensk rätt. Bankföreningen menar att sådana riktlinjer måste införas genom lagändring. Skälen för regeringens bedömning: Varje medlemsstat ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet, etablerar en nomineringskommitté bestående av styrelseledamöter som inte har en verkställande funktion i institutet (artikel 88.2). I de fall styrelsen enligt nationell rätt inte har något inflytande över urvals- och utnämningsprocessen ska emellertid reglerna om nomineringskommitté i artikel 88.2 inte tillämpas. Eftersom styrelsen i ett svenskt aktiebolag inte har till uppgift att lämna förslag till ny styrelse eller välja styrelse, oavsett om det rör sig om stämmovalda ledamöter eller arbetstagarledamöter utsedda i enlighet med lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, är artikel 88.2 inte tillämplig för svensk del. Enligt regeringens mening kommer eventuella riktlinjer som grundar sig på artikel 88.2 inte att vara tillämpliga i Sverige. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller inte heller något uppdrag till Eba att utfärda några sådana riktlinjer. Någon lagändring, som Svenska Bankföreningen efterfrågar, krävs därför inte enligt regeringens mening. Det kan emellertid noteras att Eba ska utfärda riktlinjer om begreppet ”diversifiering som ska beaktas vid val av ledamöterna i ledningsorganet” (artikel 91.10 c) och att kreditinstitut och värdepappersföretag ska införa en policy som främjar mångfalden. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan policy krävas av institut oaktat att reglerna om nomineringskommitté i artikel 88.2 inte är tillämplig (se avsnitt 8.2).

8.5 Riskhantering

Regeringens bedömning: Kapitaltäckningsdirektivets krav på att instituten ska etablera en riskkommitté och en oberoende riskkontrollfunktion samt kravet på att instituten även ska beakta risken med en alltför låg bruttosoliditet bör genomföras inom ramen för befintliga bemyndiganden att meddela föreskrifter. Detsamma gäller direktivets krav på att instituten ska upprätta återhämtningsplaner.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att kravet på att upprätta återhämtningsplaner bör framgå av lag och att man kan avvakta med föreskrifter till dess att krishanteringsdirektivet ska implementeras. Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund anser att det finns anledning att tydliggöra hur proportionalitetsprinciperna ska tillämpas. I och med att direktivet öppnar för möjligheten att använda proportionalitetsprincipen bör detta genomsyra den svenska rättstillämpningen. Varje institut bör ges möjlighet att lämna argument för viss tillämpning. Bankföreningen anser vidare att kravet på att inrätta en riskkommitté ska genomföras i lag på motsvarande sätt som skett i aktiebolagslagen avseende revisonsutskott. Ett institut måste få möjlighet att besluta att styrelsen inte ska ha någon riskkommitté, förutsatt att styrelsen som helhet fullgör de arbetsuppgifter som ankommer på kommittén och uppfyller eventuella oberoende- och erfarenhetskriterier som ställs upp. Större institut bör kunna kombinera risk- och revisionskommittéerna. Kommuninvest i Sverige AB anför att den situation som kan uppkomma för kreditinstitut med en affärsmodell med mycket låg riskprofil, är att kapitalbasen behöver höjas. Detta kan ske genom att höja räntemarginalerna, vilket i sig kan bli problematiskt om prissättningen redan från början är marknadsanpassad. Ett alternativ kan då vara att ändra affärsmodellen genom att bli mer riskbenägen och den vägen öka räntenettot. Detta förfaringssätt skulle strida mot syftet med införandet av ett bruttosoliditetsmått. Skälen för regeringens bedömning: Av kapitaltäckningsdirektivet följer ett antal krav beträffande riskhantering (artiklarna 73, 74 och 76). Instituten ska ha sunda, effektiva och heltäckande metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla kapitalbehovet (artikel 73). Det ska finnas robusta system för styrning och kontroll gällande de risker som institutens verksamhet är förknippade med (artikel 74). Ledningsorganet åläggs i direktivet att godkänna och regelbundet utvärdera riskhanteringen i institutet. En för ledningsorganet rådgivande riskkommitté ska etableras för institut som är betydande i termer av storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Direktivet ställer också nya krav på instituten att inrätta en riskkontrollfunktion som är oberoende av de operativa funktionerna och som har tillräcklig makt, betydelse, resurser och tillgång till ledningsorganet (artikel 76). I artikel 86 finns krav på att tillsynsmyndigheten ska se till att instituten har robusta strategier, riktlinjer för identifiering, mätning, hantering och övervakning av likviditetsrisker. I artikel 87 finns krav på att motsvarande system finns på plats för att identifiera, hantera och övervaka risker för en alltför låg bruttosoliditet. Tillsynsmyndigheten ska vidta åtgärder om utvecklingen av verksamheten i institutet kan leda till instabilitet inom det enskilda institutet eller systemet i stort. Eba ska informeras om sådana åtgärder (artikel 86.3). Enligt 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM ska ett institut identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess 175

rörelse är förknippad med. Institut ska även se till att ha en tillfredsställande intern kontroll. Vidare ska institut särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta ska institutet ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de är eller kan komma att bli exponerade för. Metoderna ska utvärderas för att säkerställa att de är heltäckande. Genom bemyndiganden i 16 kap. 1 § första stycket 3 LBF och 8 kap. 42 § första stycket 2 LVM, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett kreditinstitut respektive ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner. De nya kraven på att instituten ska etablera en riskkommitté (som i svenskt språkbruk benämns riskutskott, eftersom det är ett utskott inom styrelsen), etablera en oberoende riskkontrollfunktion, beakta risken med en alltför låg bruttosoliditet i sin riskhantering och kraven på institutens likviditetsriskprofiler bör genomföras genom föreskrifter inom ramen för detta bemyndigande. Kraven ska tillämpas i proportion till arten och omfattningen av institutens verksamheter och komplexitetsgrad (se 6 kap. 4 a § LBF och 8 kap. 6 § LVM). Regeringen anser, som tidigare framgått, att det bör ankomma på Finansinspektionen att i det enskilda fallet ta ställning till vilka institut som är att anse som betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet (se avsnitt 8.2). Kommuninvest i Sverige AB menar att det, i fråga om institutens skyldighet att beakta risken för alltför låg bruttosoliditet, finns risk för att institut ändrar sin riskmodell på ett sådant sätt att det strider mot syftet med införandet av ett bruttosoliditetsmått. Oaktat att det skulle kunna finnas en sådan risk är medlemsstaterna skyldiga att införa de bestämmelser som framgår av direktivet. Artikel 74.4 i kapitaltäckningsdirektivet om att behöriga myndigheter ska se till att det upprättas planer för återhämtning och återställande ett instituts finansiella ställning upphävs i artikel 112 b i (KOM (2012) 280/3) Europarlamentets och rådets förslag till direktiv om upprättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG, 82/891/EG, 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EG samt förordning (EU) nr 1093/2010), det s.k. krishanteringsdirektivet, som förväntas antas i april 2014. Med hänsyn till detta genomförs inte regelverket om återhämtningsplaner inom ramen för detta lagstiftningsärende. Finansinspektionen har dock i avvaktan på kommande lagändringar med anledning av det direktivet, inom ramen för befintliga bemyndiganden om institutens riskhanteringssystem, möjlighet att meddela närmare föreskrifter om kravet på att upprätta planer för återhämtning. Den framtida hanteringen av denna fråga får i enlighet med ovanstående omhändertas i samband med genomförandet av krishanteringsdirektivet. 176

Underrättelseskyldigheten till Eba som följer av artikel 86.3 i kapitaltäckningsdirektivet bör omhändertas genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

8.6 Regler om ersättningar

Regeringens förslag: Den rörliga ersättningen till en anställd i ett kreditinstitut eller värdepappersbolag vars arbetsuppgifter har en väsentlig inverkan på företagets riskprofil får inte vara större än den fasta ersättningen. Regeringens bedömning: Befintliga bemyndiganden i LBF och LVM är tillräckliga för att möjliggöra för Finansinspektionen att meddela föreskrifter rörande ersättningssystemet och ersättningar till anställda samt om skyldighet för institutet att offentliggöra uppgifter om styrformer och ersättningar.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag innebär dock att den rörliga ersättningen i vissa fall kan uppgå till 200 procent av den fasta ersättningen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen menar att det är lämpligare att föra in direktivets bestämmelser om majoritetskrav vid bolagsstämma i de särskilda associationsrättsliga bestämmelserna. Bestämmelsen om majoritetskrav bör förtydligas. Finansinspektionen anser att det bör övervägas om möjligheten att tillämpa diskonteringsräntan i stället bör framgå av lag, eftersom den faktiska rörliga ersättningen vid tillämpning av föreskrifterna kan tillåtas vara högre än vad bolagsstämman maximalt kan besluta om enligt lag. Finansinspektionen anser att bestämmelserna i artikel 93 inte bör genomföras genom Finansinspektionens föreskrifter utan det bör övervägas om bestämmelserna bör genomföras genom ändring i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut alternativt i de i den lagen kopplade förordningarna i de delar dessa reglerar villkoren för stöd. Fjärde AP-fonden anger att ersättning till ledande befattningshavare primärt är bolagsstyrelsens ansvar. Den totala ersättningen ska var marknads- och konkurrensmässig för att möjliggöra att bolaget i var tid kan attrahera och behålla de ledande befattningshavare som styrelsen bedömer är nödvändigt för det enskilda bolagets bästa. Svenska Bankföreningen anser att syftet med regleringen är att institutet i enlighet med proportionalitetsprincipen ska uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner och att detta måste utgöra grunden även vid tillämpningen av bestämmelserna om system för rörlig ersättning. Det finns skäl att ge instituten flexibilitet att använda antingen aktier eller andra instrument inom ramen för ersättningssystemet, så att användning av t.ex. aktier alltid kan vara tillräckligt för att uppfylla kraven i artikel 94.1.l. Då svensk lag i vissa fall omöjliggör för ett institut att återkräva utbetalda ersättningar anser Bankföreningen att det bör tydliggöras att detta inte ska betraktas som en skyldighet för instituten. Direktivet uppställer även 177

ett krav på en tydlig åtskillnad mellan kriterierna för fastställande av fast grundlön och rörlig ersättning. Både fast grundlön och rörlig ersättning ska kopplas till ansvar eller krav enligt den anställdes arbetsbeskrivning som utgör en del av anställningsavtalet. Arbetsbeskrivningen utgör inte en del av anställningsavtalet enligt svenska förhållanden. Kopplingen bör i stället, avseende fast lön, göras till relevant yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar. Rörlig ersättning bör kopplas till prestation. Det saknas en analys av majoritetskravet enligt direktivet och kraven enligt svensk associationsrätt. Det finns, enligt Bankföreningens mening, skäl att överväga en anpassning av majoritetskravets utformning till de krav som redan finns enligt aktiebolagslagen. Det krav som ligger närmast till hands är då kvalificerad majoritet där det krävs minst två tredjedelar av såväl avgivna röster som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman. Det framstår som främmande att föra in ett nytt majoritetskrav för enbart ersättningar. Det bör vidare införas en övergångsbestämmelse för de kommande ersättningsreglerna med hänsyn till att stämman fattar beslut med framåtriktad verkan. Beslut som redan är tagna vid ikraftträdandet bör därför få vara gällande till nästa ordinarie årsstämma, dvs. till stämman 2015. Sveriges advokatsamfund menar att utredningen förefaller ha utgått ifrån ett system med författningsbeskrivningar som saknar samband med hur positioner inom näringslivet faktiskt bemannas och belönas. Inledningsvis kan noteras att regleringen av ersättningssystemen omfattar den verkställande ledningen, risktagare, personal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning medför att de kommer i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil. Den av utredningen tänkta modell är grovt missvisande vad gäller både verkställande ledning och andra personer på instituten vars arbetsinsatser kan påverka institutens riskprofiler. Det är därför svårt – för att inte säga principiellt omöjligt – att i näringslivet hitta befattningar för de risktagare som avses med ”arbetsbeskrivningar” som medger att en ”fast grundlön” kan räknas fram. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Bestämmelser om ersättningsregler följer av artiklarna 92–95 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelserna är i stora delar desamma som i 2006 års kapitalkravsdirektiv. Dock innehåller direktivet bl.a. nya krav på kvantitativa begränsningar på hur stor den rörliga ersättningen får vara i förhållande till den fasta ersättningen och krav på att tydliggöra skillnaden mellan lönesättningskriterier för fast respektive rörlig ersättning. I prop. 2010/11:110 genom vilken regelverket om rörliga ersättningar genomfördes i svensk rätt konstaterades att reglerna om rörlig ersättning införts som ett komplement till övriga bestämmelser i kapitaltäckningsregelverket för att främja finansiell stabilitet. Reglerna har till syfte att förbättra institutens hantering av risker som kan uppstå till följd av utformningen av ersättningssystemen. De innebär en uttrycklig skyldighet för instituten att upprätthålla en ersättningspolitik och en ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering. Vidare angavs att bestämmelserna var av sådan art att det löpande kan behöva anpassas till nya eller ändrade europeiska riktlinjer. Samtidigt kan de behöva anpassas till förhållandena på den svenska marknaden. 178 Regeringen ansåg därför att reglerna lämpar sig mindre väl för en

reglering i lagform. Finansinspektionen fick i stället inom ramen för bemyndiganden att meddela föreskrifter avseende vilka åtgärder som instituten behöver vidta för att uppfylla kraven på riskhantering (prop. 2010/11:110 s. 103f). Dessa skäl äger enligt regeringens mening i huvudsak alltjämt giltighet och stora delar av de justeringar som gjorts i direktivet avseende rörlig ersättning bör därför väsentligen genomföras genom föreskrifter Med stöd av befintliga bemyndiganden, som i lagrådsremissens lagförslag återfinns i 16 kap. 1 § 4 LBF och 8 kap. 42 §2 LVM kan föreskrifter meddelas om ersättningssystem och ersättningar till anställda i institut och företag inom samma grupp som institutet. Kapitaltäckningsdirektivets krav på att medlemsstaterna fastställer en kvot för förhållandet mellan den rörliga ersättningen och den fasta bör emellertid på grund av regelns art framgå av lag (se nedan).

Ersättningspolicy Artikel 92 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på att tillsynsmyndigheten ska säkerställa att institutens totala ersättningspolicy för löner och pensionsförmåner är förenlig med direktivets ersättningsprinciper. I enlighet med ovan förda resonemang bör de nya ersättningsprinciperna i artikel 92.2 g inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Såsom bl.a. Svenska Bankföreningen påpekat kan ersättningspolicyns detaljerade regler om fastställande av grundlön respektive rörlig ersättning framstå som främmande för svenska traditioner. Även om regelverket som ovan anförts huvudsakligen kommer att genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag finner regeringen skäl att erinra om att den nu aktuella bestämmelsen i direktivet inleds med att de nationella systemen för lönebildning ska beaktas. Det synes därför rimligt att även när det gäller begrepp som anställningsavtal och arbetsbeskrivningar göra en tolkning som bäst stämmer överens med förhållandena i Sverige. Regeringen vill vidare erinra om att det får anses följa av direktivet att reglerna om ersättning inte bör påverka bl.a. den rättighet som tillerkänts parterna på arbetsmarknaden att ingå och tillämpa kollektivaval i enlighet med nationella lagar och traditioner (skäl 69 i direktivet). Mot bakgrund av detta gör regeringen bedömningen att arbetsmarknadens parters möjlighet att ingå kollektivaval om bl.a. lön inte påverkas.

Institut som åtnjuter statligt stöd Direktivets bestämmelser om institut som åtnjuter statligt stöd är desamma som i 2006 års kapitalkravsdirektiv. Lagen om statligt stöd till kreditinstitut innehåller inga bestämmelser i fråga om rörlig ersättning eller annan ersättning. Bestämmelser om villkor som gäller fast lön och andra ersättningar samt rörlig ersättning finns emellertid reglerade i förordningen (2008:819) om statliga garantier till banker m.fl. och i förordningen (2008:820) om statligt stöd till kreditinstitut. Bestämmelserna i de båda förordningarna är likalydande och är, åtminstone delvis, striktare än de principer som fastslås i artikel 93. Mot bakgrund av detta anser regeringen, i likhet med Finans- 179

inspektionen, att det inte bör ankomma på inspektionen utan på regeringen att meddela föreskrifter såvitt avser rörlig ersättning i institut som åtnjuter statligt stöd genom justeringar i nämnda förordningar.

En kvot mellan fast och rörlig ersättning m.m. I artikel 94.1 i kapitaltäckningsdirektivet återfinns ett antal specifika krav och principer som avser ersättningens rörliga delar. En begränsning av kvoten mellan fast och rörlig ersättning innebär en skärpning i förhållande till tidigare regelverk som i mer vaga ordalag innehöll krav på en lämplig balans mellan rörlig och fast ersättning (artikel 94.1g). Den rörliga delen får nu maximalt uppgå till samma storlek som den fasta delen (dvs. 100 procent eller en kvot om 1:1). Direktivet medger att det fastställs en lägre maximal procent för den rörliga ersättningen än 100 procent. Enligt direktivet finns en möjlighet att överskrida den maximala ersättningen på 100 procent genom att aktieägarna, institutets ägare eller medlemmar, i enlighet med vissa i direktivet specificerade principer bl.a. krav på kvalificerad majoritet, beslutar om en högre maximal kvot (rörlig del kan dock maximalt utgöra 200 procent av den fasta delen). Artikel 94 innehåller också krav på att garanterad rörlig ersättning inte ska utgöra en del av framtida ersättningssystem (artikel 94.1 d) och krav på att ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande uppskov, resultat och återkrav (artikel 94.1 i). Direktivet uppmuntrar vidare till att en del av den rörliga ersättningen betalas ut i aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt ett som det i skälen uttrycks ”långsiktigt uppskovsförfarande” om åtminstone fem år (skäl 65 i kapitaltäckningsdirektivet). Artikel 94.1 g iii tillåter därför medlemsstaterna att tillämpa en teoretisk diskonteringsfaktor när de beräknar dessa instruments värde vid fastställande av den maximala kvoten. Regeringen anser att bestämmelserna i artikel 94.1 d, g och i, som präglas av hög detaljeringsgrad i linje med tidigare överväganden främst bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag (se ovan). Direktivets uttryckliga krav på en fastställd kvot mellan fast och rörlig ersättning får anses vara av sådan art att det kräver reglering i lag. Redan direktivets grundregel om att den rörliga ersättningen kan få uppgå till som mest 100 procent av den fasta ersättningen innebär, även med beaktande av att minst hälften av den rörliga ersättningen måste bestå av icke-kontanta instrument och att den rörliga ersättningen till viss del ska skjutas upp i tiden, att betydande belopp kan komma att utgå i kontanter och utbetalas kort efter intjänandet. Därmed kan det finnas incitament för den anställde till ett kortsiktigt och potentiellt osunt risktagande. Detta accentueras givetvis om nivån på den rörliga ersättningen kan höjas ända upp till 200 procent av den fasta ersättningen, efter ett stämmobeslut. Utredningen har inte fört någon diskussion kring frågan om nivån på rörlig ersättning i förhållande till fast sådan. Någon analys av vilken nivå som kan vara lämplig för svensk del finns således inte. Remissinstanserna har heller inte haft anledning att närmare beröra detta, eftersom utredningens förslag innebär att föreskrifter om nivån inte 180

skulle regleras i lag utan i föreskrifter på lägre nivå. Regeringen finner det angeläget att göra en analys av om direktivets option om att fastställa en högre eller lägre procentsats för den rörliga ersättningen än 100 procent av den fasta ersättningen bör utnyttjas, och i så fall på vilken nivå en begränsning bör ligga. Det finns i det sammanhanget anledning att bl.a. närmare undersöka hur optionen utnyttjats i andra länder inom EES. Regeringen avser att inom kort återkomma med ett förslag i frågan som kan remitteras. I avvaktan på ett sådant ställningstagande anser regeringen att det i lag bör tas in en bestämmelse som anger att den rörliga ersättningen till anställda vars arbetsuppgifter har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil inte får vara större än den fasta. Svenska Bankföreningen anser att svensk lag i vissa fall omöjliggör för ett institut att återkräva utbetalda ersättningar. Såvitt avser frågan om möjligheter till återkrav anser regeringen följande. Regeringen noterar att kraven på att institut ska ha s.k. malus och återkravförfaranden kom till uttryck redan genom införandet av de ändringar som gjordes i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa delar motsvaras nu av artikel 94.1 n andra stycket i kapitaltäckningsdirektivet. Tredje stycket som är nytt specificerar vilka kriterier som särskilt ska beaktas vid malus och återkravförfaranden (artikel 94.1 n tredje stycket). Enligt regeringens mening är emellertid förutsättningen alltjämt att dessa regler ska tillämpas i enlighet med svensk avtals- och arbetsrätt såsom framgår av andra stycket i den nämnda artikeln. Vad gäller Finansinspektionens förslag avseende beräkning av ersättning med hjälp av diskonto anser regeringen att det inte förligger något hinder att införa bestämmelser om detta på lägre nivå än lag. Regeringen anser vidare i enlighet med vad som ovan anförts att reglerna om ersättning inte bör påverka arbetsmarknadens parters möjlighet att ingå kollektivavtal om bl.a. lön inte påverkas (skäl 69 i direktivet).

Ersättningskommitté Kapitaltäckningsdirektivet innehåller även bestämmelser med krav på att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet ska inrätta en ersättningskommitté (artikel 95). Svenska Bankföreningen anser att kravet på att inrätta en ersättningskommitté bör genomföras i lagstiftningen på motsvarande sätt som revisionsutskott i aktiebolagslagen och att instituten måste få möjligheten att besluta att styrelsen inte ska ha någon ersättningskommitté, förutsatt att styrelsen som helhet fullgör de uppgifter som ankommer på kommittén och uppfyller eventuella oberoende- och erfarenhetskriterier som uppställs i lag. Regeringen anser att direktivet inte öppnar upp för att frångå de specifika kraven på att institut som är betydande ska inrätta en ersättningskommitté (se avsnitt 8.6). I likhet med vad som ovan anförts om regler för ersättning ska regler om ersättningskommitté inte ges i lagform utan genomföras genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer bör därmed bemyndigas att meddela föreskrifter även om ersättningskommittéer.

Krav på offentliggörande Direktivet innehåller även krav på att instituten på sin webbplats offentliggör hur de uppfyller reglerna i artiklarna 88–95 om bolagsstyrning och ersättning (artikel 96). Kravet på institut att i enlighet med artikel 96 på sin webbplats ange hur de uppfyller de krav som följer av artiklarna 88–95 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om offentliggörandet.

Övergångsbestämmelser Svenska Bankföreningen har önskemål om att övergångsbestämmelser ska införas. I artikel 162.3 finns bestämmelser om införlivande av artikel 94.1 g. I artikeln anges att de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska instituten vara skyldiga att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för tillhandahållna tjänster eller resultat fr.o.m. 2014 och framåt. Detta gäller oavsett om ersättningen grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 1 januari 2014. Enligt regeringens mening öppnar direktivet inte upp för att införa övergångsbestämmelser på det sätt som Bankföreningen efterfrågar.

8.7 Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att som behörig myndighet vidta korrigerande åtgärder i ett instituts interna metoder ska regleras i lag. Regeringens bedömning: Kravet på instituten att rapportera sina interna metoder i enlighet med artikel 78 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder ska framgå av föreskrifter på förordningsnivå. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. Detta är en förutsättning för att inspektionen ska ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Minska beroendet av externa kreditvärderingsinstitut Kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya bestämmelser som syftar till att utveckla institutens interna kreditbedömningsförmåga. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut att utveckla sin interna kreditbedömningsförmåga och att öka användningen av interna modeller för att beräkna kapitalbaskraven för kreditrisker (artikel 77.1). Instituten ska vidare uppmuntras att utveckla sin interna kapacitet att beräkna kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker (artikel 77.3). De behöriga myndigheterna ska även övervaka att instituten inte enbart eller mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg (artikel 77.2). Regler för när ett institut får använda en internmetod vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp finns i tillsynsförordningen (artiklarna 142–150). Direktivets nya bestämmelser kompletterar förordningens regler genom att uppmuntra användandet av interna metoder och förbättra bedömningen och jämförelsen av institutens interna metoder. Regeringen anser att kravet i artikel 77.1 på att behöriga myndigheter ska uppmuntra instituten att använda interna metoder vid beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och övervaka att instituten inte mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg i sin kreditbedömning får anses rymmas inom Finansinspektionens uppdrag att utöva tillsyn över instituten och kräver ingen ytterligare lagstiftningsåtgärd.

Rapportering, översyn och kvalitetsbedömning av interna metoder Tillsynsmyndigheten ska enligt artikel 78.1 i kapitaltäckningsdirektivet se till att institut som får använda interna metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav, med undantag för operativa risker, ska rapportera resultaten av beräkningen av sina interna metoder för exponeringar eller positioner som ingår i Eba:s referensportfölj. Instituten ska åtminstone årligen rapportera till behörig myndighet resultaten av beräkningarna tillsammans med en redogörelse för de metoder som de bygger på. Enligt artikel 78.2 ska de behöriga myndigheterna se till att instituten rapporterar in resultaten av beräkningarna till den behöriga myndigheten och Eba. Enligt artikel 78.3 ska de behöriga myndigheterna på basis av den information som instituten lämnat övervaka de relevanta beräkningarna och ska åtminstone årligen bedöma kvalitén på de interna metoderna med särskild fokus på de parametrar som räknas upp i artikeln. Eba ska ta fram en rapport för att stödja de behöriga myndigheterna i sin utvärdering av de interna metodernas kvalitet. Regeringen anser att de nya utökade kraven på de behöriga myndigheterna att utvärdera kvalitén på institutens interna metoder utgör en del av den sedvanliga tillsynen. Regeringen anser vidare att de nya rapporteringskrav som ställs på instituten enligt artikel 78 bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av befintliga bemyndiganden i LBF och LVM (se 13 kap. 3 § och 16 kap. 1 § 5 LBF samt 23 kap. 2 § och 15 § LVM). 183

Korrigerande åtgärder vid översyn av interna metoder Om enskilda institut avviker påtagligt från majoriteten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna, ska den behöriga myndigheten undersöka orsakerna till detta. Den behöriga myndigheten kan, om det tydligt kan påvisas att institutets metoder leder till en underskattning av risker som inte kan förklaras av skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker, enligt artikel 78.4 vidta korrigerande åtgärder. De behöriga myndigheterna ska vid behov vidta korrigerande åtgärder om institutets interna metoder avviker påtagligt från sin jämförelsegrupp eller då det råder stora skillnader mellan resultaten från de interna metoderna. När den behöriga myndigheten tar beslut om korrigerande åtgärder ska den se till att åtgärderna inte strider mot syftet med de interna metoderna för att undvika att åtgärderna (i) leder till en standardisering eller prioriterade metoder, (ii) skapar felaktiga incitament, eller (iii) ger upphov till likformigt beteende. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag, i stället för genom föreskrifter på regeringsnivå som utredningen föreslår. Finansinspektionen anser att detta ska regleras i lag eftersom myndigheten genom artikel 78.4 ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning och anser att möjligheten för finansinspektionen att fatta beslut om korrigerande åtgärder bör framgå av lag.

8.8 Tillämpning av kraven på gruppnivå

Regeringens förslag: Befintliga bestämmelser om att kraven på styrformer, riskhantering och intern kontroll samt kraven på att sunda strategier och processer för kapitalutvärderingen ska tillämpas på gruppnivå förs in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelserna kompletteras med den nya skyldigheten för instituten att införa motsvarande styrformer, processer och rutiner för dotterföretag i tredje land.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår till skillnad från regeringen att reglerna avseende ansvarigt institut ska omfatta även de delar som avser krav på styrformer processer och rutiner enligt artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet samt att de nya reglerna i nämnd artikel ska genomföras genom föreskrifter. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att ansvarigt institut ska vara ett institut som auktoriserats i Sverige. Vidare bör det förtydligas att tillsynen på undergruppsnivå ska avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredje land. Inspektionen anmärker att skillnaderna mellan kraven i artikel 108 och artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet måste återspeglas tydligare i lagtexten samt att kraven i artikel 109.2 och 109.3 ska anges i lag. 184

Finansinspektionen menar vidare att det bör klargöras vad som avses med ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” Svensk Försäkring anser att hänsyn måste tas till om dotterföretag omfattas av annan reglering om styrning och kontroll, såsom Solvens II. Skälen för regeringens förslag: Såväl det gällande regelverket som kapitaltäckningsdirektivet innebär att kraven på riskhantering ska uppfyllas individuellt och på grupp- eller undergruppsbasis. Detta följer i dag av kapitaltäckningslagen (se 9 kap. 5 och 6 §§ och prop. 2006/07:5 s. 316 f.). Kapitaltäckningsdirektivet innehåller nya regler såvitt avser styrformer, processer och rutiner på undergruppsnivå. Regleringen avseende grupper återfinns till största del i tillsynsförordningen. De nu gällande bestämmelserna bör därför, enligt regeringens mening, anpassas till den nya regleringen och överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Krav på intern process för bedömning av kapitalbehov Artiklarna 108.2 och 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet anger i likhet med artiklarna 71 och 73.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv att kravet på interna processer för institutens kapitalutvärdering ska tillämpas på gruppnivå. I likhet med tidigare regler förutsätts enligt artikeln att det pekas ut ett institut som ska ansvara för att kraven uppfylls (ansvarigt institut). För att tillsynen ska kunna utövas på undergruppsnivå ska en behörig myndighet även fortsättningsvis med frångående av huvudregeln om ansvarigt institut kunna ställa motsvarande krav på det företag som närmast äger företaget eller företagen i tredje land (jfr prop. 2006/07:5 s. 316). Till följd av det nya regelverkets struktur och utmönstrandet av begreppet finansiell företagsgrupp behöver dock de aktuella lagrummen justeras samt överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Krav på institutens styrformer processer och rutiner Artikel 109.2 i kapitaltäckningsdirektivet motsvaras till stor del av artikel 73.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv och innebär att kraven på styrformer, riskhantering och intern kontroll ska uppfyllas på grupp- eller undergruppsbasis. Till skillnad från kraven i ovan nämnda artikel 108 förutsätts inte att ett visst institut i gruppen är formellt ansvarigt för att gruppen uppfyller kraven (jfr 9 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen). I stället anges att tillsynsmyndigheten ska kräva att moder- och dotterföretag uppfyller kraven på grupp- eller undergruppsnivå. Bestämmelsen har jämfört med dess motsvarighet i 2006 års kreditinstitutsdirektiv utökats med nya krav på behöriga myndigheter att särskilt se till att moderföretag och dotterföretag som omfattas av direktivet inför sådana styrformer, processer och rutiner även i de dotterföretag som inte omfattas av direktivet. Enligt artikel 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet, som är ny, framgår att skyldigheterna rörande dotterföretag som i sig inte omfattas av direktivet, inte ska gälla om EUmoderinstitutet eller institut som kontrolleras av ett EU-moderföretag som är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag kan påvisa för de behöriga myndigheterna att tillämpningen av kraven strider mot lagen i det tredjeland där dotterbolaget är 185

etablerat. Finansinspektionen menar att kraven i artikel 109.2 andra och tredje ledet bör anges i lag samt att det bör klargöras vad som avses med ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” och att tillsynen på undergruppsnivå ska avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredje land. Regeringen instämmer i inspektionens bedömning att regelverket om undergruppstillsyn i tredje land, dvs. utanför EES, i likhet med motsvarande regler för bedömning av kapitalbehov bör införas i lag. Artikel 108 och artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet ställer förvisso likartade krav på instituten när det gäller undergruppsnivåerna men samtidigt träffar de båda bestämmelserna olika delar av verksamheten. Kraven i artikel 108 rör processer som bolagen måste ha för att uppskatta sitt kapitalbehov något som i högre grad kan komma att påverka det institut som står under tillsyn, medan kraven i artikel 109 rör rutiner och styrformer. De senare kan därtill antas vara svårare att genomföra i ett dotterföretag som institutet inte har full kontroll över. I artikel 109 anges dock att institutet enkom är skyldigt att säkerställa att dotterföretag inför de nämnda rutinerna m.m. Detta skiljer sig från kraven vid kapitalbehovsbedömningen då det i artikel 108 uttryckligen anges att institutet ska ombesörja att även företag som institutet har ägarintresse i måste uppfylla kraven (artikel 108.4). De nytillkomna kraven i artikel 109 bör därför tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Det anges i artikel 109.2 att det berörda dotterföretaget som inte omfattas av direktivet ska ha enhetliga och väl integrerade styrformer processer och rutiner. Motsvarande artikel avseende interna processer för bedömning av kapitalbehov (artikel 108.4) avser inte alla typer av företag i tredje land utan anger explicit att det är institut och kapitalförvaltningsbolag som träffas. I tillsynsförordningens artikel 14 finns en likartad regel som avser krav på att företagen ska genomföra arrangemang processer och rutiner avseende s.k. värdepapperisering. Regeringen anser att de tre nu berörda regelverken med krav på olika rutiner och processer med avseende på dotterföretag i tredje land är sådana till sin art och utformning att de rimligen är inriktade på dotterföretag med likartad verksamhet utanför EES. Regeringen anser sammanfattningsvis att det är rimligt att anta att ”dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv” endast avser dotterföretag som har likartad verksamhet dvs. är institut eller kapitalförvaltningsbolag men som på grund av sin lokalisering till tredje land inte omfattas av direktivet. Svensk Försäkring anser att hänsyn måste tas till om dotterföretag omfattas av annan reglering om styrning och kontroll, såsom Solvens II. Regeringen anser att det vid tillsynen av olika institut och företag alltid måste göras en adekvat avvägning mellan olika regelverk. Allmänna principer såsom proportionalitet kan då tas i beaktande.

8.9 Krav på att verkställande direktören inte får vara ordförande i styrelsen

Regeringens förslag: Den som är verkställande direktör i ett värdepappersbolag får inte samtidigt vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får, efter ansökan från bolaget medge undantag från detta. Regeringens bedömning: Motsvarande krav för kreditinstitut framgår redan av gällande rätt.

Utredningens förslag: Utredningen omnämner kravet i kapitaltäckningsdirektivet om att ordförande i styrelsen för ett institut inte samtidigt får vara verkställande direktören i institut, såvida inte detta godkänts av behörig myndighet men lämnar inget förslag i frågan. Remissinstanserna: Med undantag av Finansinspektionen , tar remissinstanserna inte upp frågan. Finansinspektionen anför att bestämmelser motsvarande artikel 88.1.e i direktivet finns för kreditinstitut men saknas för värdepappersbolag. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet får ordföranden i ett ledningsorgan med tillsynsfunktionen inte samtidigt vara verkställande direktör i institutet. Den behöriga myndigheten har emellertid möjlighet att tillåta det i enskilda fall. Bestämmelser som förbjuder verkställande direktören att samtidigt vara styrelseordförande i ett kreditinstitut, finns se 10 kap. 6 och 12 kap. 4 §§ LBF samt i 3 kap. 10 § andra stycket sparbankslagen [1987:619] och 6 kap. 10 § andra stycket lagen [1995:1570] om medlemsbanker. Bestämmelserna är strängare än vad direktivet kräver, eftersom dispensmöjligheten saknas. Motsvarande bestämmelser saknas i LVM. De bestämmelser som finns i gällande svensk rätt är således inte, när det gäller värdepappersbolag tillräckliga för att genomföra artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet. En bestämmelse om att en verkställande direktör i ett värdepappersbolag inte samtidigt får vara ordförande i styrelsen för bolaget bör därför tas in i LVM. Samtidigt bör det, i enlighet med vad direktivet tillåter införas en möjlighet för Finansinspektionen att medge undantag från kravet efter ansökan från värdepappersbolaget. Att en dispensmöjlighet införs får anses rimligt med tanke på att kravet är nytt för värdepappersbolag, såvida det inte är fråga om ett publikt bolag (se 8 kap. 49 § aktiebolagslagen [2005:551]).

9 Tillsyn

9.1 Finansinspektionens tillsyn

Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna om de behöriga myndigheternas tillsynsmetoder utvecklas ytterligare i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. De behöriga myndigheterna ska bl.a. utföra stresstester och för vissa institut anta s.k. tillsynsprogram. Vidare ställs tydligare krav på behöriga myndigheters befogenheter och reglerna som tillsynsansvaret för filialer som kreditinstitut etablerat i andra medlemsstater ändras. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att Finansinspektionen ansvarar för tillsynen, regelgivningen och tillståndsprövningen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Finansinspektionen ska enligt förordningen arbeta för ett stabilt och väl fungerande finansiellt system och verka för ett gott konsumentskydd inom det finansiella systemet, samt överväga om de åtgärder som myndigheten vidtar kan påverka stabiliteten i de finansiella systemen i andra länder inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Inspektionens uppgifter preciseras ytterligare i de regleringsbrev som regeringen årligen utfärdar för myndigheten med villkor för anvisade medel i syfte att styra och sätta upp mål för myndighetens verksamhet. Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn över kreditinstitut regleras framför allt i 13 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (förkortad LBF). Motsvarande bestämmelser för värdepappersinstitut finns i 23 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (förkortad LVM). I dessa lagar föreskrivs att Finansinspektionens tillsyn ska syfta till att institutens rörelse bedrivs i enlighet med bl.a. de författningar som reglerar verksamheten. Skyldigheten att utöva tillsyn omfattar institut och utländska institut som inrättat filial i landet. Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar innehåller ytterligare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över instituten. I enlighet med övervägandena i avsnitt 6 överförs bestämmelser om hur tillsynen ska utövas över kreditinstitut, värdepappersbolag m.fl. till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Ett viktigt verktyg för en aktiv och effektiv tillsyn är inspektionens möjlighet att begära in rapporter och information som rör institutens verksamhet. LBF, LVM och kapitaltäckningslagen innehåller bestämmelser som ålägger svenska institut och utländska institut med filial här i landet att lämna de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som Finansinspektionen begär. Inspektionen har därutöver rätt att genomföra platsundersökningar hos både svenska institut och utländska institut som har tillstånd att driva verksamhet från filial i landet. Rätten att genomföra platsundersökningar finns enligt 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag; då i 188

syfte att kontrollera den gruppbaserade redovisningen eller den samlade informationen som företagen är skyldiga att lämna. Rätten att utföra undersökningar innebär att inspektionen genom en undersökning på plats kan inspektera alla aspekter av företagets verksamhet som inspektionen har tillsyn över. Om ett institut inte lämnar de uppgifter som begärs av inspektionen, har inspektionen möjlighet att vidta sanktioner gentemot institutet eller holdingföretaget i fråga.

9.2 Behöriga myndigheter

Regeringens bedömning: Det följer redan av gällande rätt att Finansinspektionen ska ha de medel och resurser som krävs för att bedriva den tillsyn som krävs enligt tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet. Frågan om kravet på tillsynsmyndighetens oberoende i förhållande till en s.k. resolutionssmyndighet bör omhändertas vid genomförandet av det kommande direktivet om upprättande av en ram för rekonstruktion och avveckling av kreditinstitut och värdepappersinstitut.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Sveriges advokatsamfund hänvisar till sitt remissvar på Finanskriskommitténs betänkande SOU 2013:6 och anger att Finansinspektionens ställning bör regleras i lag i stället för regeringsförordning, vilket skulle ge makrotillsynen ett större oberoende i förhållande till regeringen. Skälen för regeringens bedömning: Av artikel 4.4 i kapitaltäckningsdirektivet följer att de behöriga myndigheterna ska ha den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de befogenheter samt det oberoende som krävs för att utföra de av direktivet och förordningen föreskrivna tillsyns-, gransknings- och sanktionsfunktionerna. I artikel 4.7 anges att uppgiften att utöva tillsyn och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna ska hållas åtskild och oberoende av krishanteringsåtgärder (”functions relating to resolution”) samt att medlemsstaterna ska informera Europeiska kommissionen om uppdelningen av de olika funktionerna. Artikel 4.8 innebär att om den myndighet som tillerkänts rätten att utöva krishanteringsåtgärder inte är samma myndighet som den behöriga myndigheten, ska de förstnämnda myndigheterna ha ett nära samarbete och samråda med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planerna för rekonstruktion och avveckling. Artikel 4.4 har ingen direkt motsvarighet i något av 2006 års direktiv. Kravet på att behörig myndighet ska ha de medel och resurser som krävs, riktar sig ytterst mot riksdagen, som enligt 9 kap. 1 § regeringsformen beslutar om statens budget och storleken på de anslag som respektive förvaltningsmyndighet ska erhålla (den s.k. finansmakten). Någon särskild genomförandeåtgärd i lag för att uppfylla direktivets krav i 189

denna del krävs inte. Vad gäller frågan om tillräckliga resurser kan emellertid följande noteras. För att stärka förutsättningarna för Finansinspektionen att bidra till ett väl fungerande finansiellt system föreslog regeringen i samband med budgetpropositionen för 2012 att ökade resurser motsvarande 103 miljoner kronor skulle tillföras myndigheten under perioden 2012–2014. Bakgrunden var att kraven ökat på Finansinspektionen i fråga om bl.a. tillsyn, regelgivning och internationellt utvecklingsarbete. Regeringens bedömning i fråga om Finansinspektionens resursbehov kvarstår och satsningen utvidgades ytterligare fr.o.m. 2014 t.o.m. 2016 för att främja utvecklingen av den finansiella tillsynen. I budgetpropositionen för 2014 föreslogs därför en ytterligare satsning som sammantaget uppgår till 100 miljoner kronor. Enligt regeringens mening är kravet på Finansinspektionens oberoende vid utövandet av sina tillsynsuppgifter tillräckligt uppfyllt genom bestämmelsen om förvaltningsmyndighets självständighet i 12 kap. 2 § regeringsformen. Där anges att ingen myndighet får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag. Det är ännu inte fastställt vilken myndighet i Sverige som ska omhänderta sådana krishanteringsåtgärder som omnämns i artikel 4.7 och 4.8 (s.k. resolutionsmyndighet). Skyldigheten i dessa artiklar bör lämpligen omhändertas i samband med genomförandet av krishanteringsdirektivet (KOM [2012] 280/3), som förväntas bli antaget under våren 2014.

9.3 Tillsynsmyndigheternas befogenhet i fråga om rätten att utföra kontroller och kräva information

Regeringens förslag: Finansinspektionens rätt att genomföra undersökningar hos företag utvidgas till att omfatta även holdingföretag med blandad verksamhet och sådana företag som får i uppdrag av ett finansiellt holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandat finansiellt holdingföretag att utföra visst arbete eller vissa operativa funktioner. Finansinspektionen får vidare rätt att genomföra undersökningar hos samtliga företag som ingår i en grupp, i de fall som det ankommer på inspektionen att utöva tillsyn över att gruppen uppfyller kraven på gruppnivå. Finansinspektionen får rätt att inhämta upplysningar från personer anställda i institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag. Regeringens bedömning: Det krävs inga lagändringar för att utöka Finansinspektionens rätt att inhämta uppgifter från institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak 190 med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock till

skillnad från regeringen en uttrycklig befogenhet för Finansinspektionen att inhämta information från anställda Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 4.3 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om att behöriga myndigheter dels ska få tillgång till den information som krävs för att kunna genomföra tillsyn, dels ha rätt att undersöka eventuella regelöverträdelser. Vidare finns det krav på att de behöriga myndigheterna ska ha informationsinsamlings- och undersökningsbefogenheter (artikel 65.3). Dessa befogenheter innebär att de behöriga myndigheterna kan ålägga ett antal uppräknade juridiska och fysiska personer att lämna uppgifter till myndigheten. I artikeln nämns institut, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet, fysiska personer vid dessa samt tredje parter som utför operativa uppgifter eller annan operativ verksamhet på uppdrag av dessa.

Upplysningar från juridiska och fysiska personer Finansinspektionen har i dag en omfattande rätt att begära information av och genomföra platsundersökningar hos institut och holdingföretag (se 13 kap. 3 och 5 §§ LBF, 23 kap. 3 § LVM och 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen). Denna rätt innebär inte någon möjlighet för Finansinspektionen att begära upplysningar direkt av fysiska personer. Då direktivet explicit anger att upplysningar kan begäras in från fysiska personer anställda vid berörda företag bör en sådan befogenhet för Finansinspektionen införas i LBF respektive LVM. Finansinspektionen har inom ramen för gällande finansmarknadsreglering liknande befogenheter i t.ex. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Enligt 6 kap. 1 a § den lagen har Finansinspektionen rätt att kalla fysiska personer till förhör för att lämna upplysningar. Liknande bestämmelser finns i lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Det bör dock noteras att det av den aktuella direktivbestämmelsens ordalydelse inte följer att möjligheten för tillsynsmyndigheten att inhämta upplysningar från fysiska personer ska förenas med sanktioner riktad mot den anställde. Med hänsyn till att Finansinspektionen kan förelägga instituten och företagen att inkomma med upplysningar saknas det enligt regeringens mening skäl att förena denna befogenhet såvitt avser anställda hos den juridiska personen med sanktionsåtgärder. Finansinspektionens nuvarande rätt att inhämta upplysningar får i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 65.3 även anses omfatta en rätt att ta del av och få ut dokument (jfr prop. 2004/05:142 s. 116). Finansinspektionen har redan enligt gällande rätt möjlighet att inhämta uppgifter från institut, finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet och blandade finansiella holdingföretag enligt 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen. Motsvarande bestämmelser bör föras

över till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Platsundersökningar När det gäller platsundersökningar föreskriver artikel 65.3 att sådana ska kunna genomföras hos fler företag än vad som för närvarande finns reglerat i svensk lag. Bestämmelsen i 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen medför ingen rätt för Finansinspektionen att genomföra inspektioner hos holdingföretag med blandad verksamhet (härmed avses enligt artikel 4.22 i tillsynsförordningen moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag). För att genomföra artikel 65.3 bör inspektionens rätt att begära in upplysningar och genomföra undersökningar utvidgas till att omfatta även företag som erhållit uppdrag från finansiella holdingföretag, holdingföretag med blandad verksamhet eller blandade finansiella holdingföretag, om inspektionen behöver det för sin tillsyn. Artikel 65.3 c bör vidare genomföras genom att det i lag tydligt framgår att Finansinspektionen ges rätt att genomföra undersökningar hos samtliga företag i en företagsgrupp när inspektionen ansvarar för tillsynen av att instituten utifrån sin konsoliderade situation uppfyller kraven på gruppnivå. Det kan i det sammanhanget bli aktuellt att genomföra undersökningar hos företag i andra länder. Det ankommer då på inspektionen att genomföra undersökningen i enlighet med de bestämmelser som gäller i det aktuella landet.

9.4 Skyldighet att lämna upplysningar om innehavare av aktier eller andelar

Regeringens bedömning: Det krävs inte någon lagändring för att genomföra skyldigheten enligt artikel 14 i kapitaltäckningsdirektivet för kreditinstitut att i samband med ansökan om tillstånd lämna upplysningar om institutets 20 största innehavare av aktier eller andelar i institutet när det inte finns någon som har ett kvalificerat innehav i institutet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inte något att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 14 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter inte bevilja auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut, om institutet inte inkommit med information om de innehavare av aktier eller andelar som kommer att få ett direkt eller indirekt kvalificerat innehav i institutet. Bestämmelsen motsvaras av artikel 12 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, men har i kapitaltäckningsdirektivet utökats med ett tillägg om vad som ska gälla för det fall att det inte finns några kvalificerade innehav. I sådana fall 192

måste institutet, för att kunna beviljas auktorisation, lämna uppgift om vilka de 20 största aktieägarna eller medlemmarna är. Förutsättningarna för att svenska företag ska beviljas tillstånd att bedriva bank- eller finansieringsrörelse regleras i LBF. I 3 kap. 2 § samma lag anges att ett svensk företag ska beviljas tillstånd endast om den som har eller kan förväntas få ett kvalificerat innehav i företaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i institutet. Finansinspektionen har med stöd av 5 kap. 2 § 11 förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse möjlighet att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ett företag ska inkomma med i samband med en ansökan enligt LBF. Det tillägg som skett i artikel 14 jämfört med dess lydelse i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, bör inom ramen för detta bemyndigande genomföras genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Det krävs således inte någon lagändring för att genomföra det nämnda tillägget i artikel 14 i direktivet.

9.5 Tillsyn över filialer

Regeringens förslag: Om ett utländskt kreditinstitut från ett land inom EES som inrättat filial i Sverige inte följer de bestämmelser som gäller för verksamheten, ska Finansinspektionen underrätta behöriga myndigheter i hemlandet. I brådskande fall och i avvaktan på åtgärder som fattas av behörig myndighet i hemlandet, får inspektionen vidta åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten här i landet. Sådana åtgärder ska upphöra så snart som de inte längre behövs eller hemlandets myndigheter vidtar en s.k. rekonstruktionsåtgärd. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2 och 43.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Regeringens bedömning: Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med artikel 41.1 i kapitaltäckningsdirektivet utbyta information med andra behöriga myndigheter ryms inom gällande rätt.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inte något att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innebär att när kravet på likviditetstäckning införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen ändras nuvarande reglering om tillsyn över filialer tillhörande utländska kreditinstitut inom EES. Då upphör den uttalade skyldigheten för värdlandets behöriga myndigheter att utöva tillsyn över likviditeten i filialer tillhörande utländska kreditinstitut (se artiklarna 153 och 156 samt skäl 15 och 25 i kapitaltäckningsdirektivet). Ansvaret för likviditetstillsynen ska därefter i stället ligga på hemlandets behöriga myndigheter. De nya reglerna bör ses i ljuset av att de myndigheter som har auktoriserat kreditinstitutet i fråga, har bättre möjlighet att på ett 193

ändamålsenligt sätt vidta ingripanden mot institutet. Reglerna innebär att värdlandets behöriga myndigheter i framtiden ska få ingripa gentemot sådana kreditinstitut endast om det är fråga om s.k. säkerhetsåtgärder (artikel 43). I enlighet med artikel 43 i direktivet får värdlandets behöriga myndigheter i krissituationer, i avvaktan på åtgärder från hemlandets behöriga myndigheter eller rekonstruktionsåtgärder som vidtas med stöd av artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder. Sådana åtgärder ska vara proportionerliga i förhållande till deras syfte att skydda mot en finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota de kollektiva intressena för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Säkerhetsåtgärderna ska upphöra om hemlandets administrativa eller rättsliga myndigheter vidtar rekonstruktionsåtgärder i den mening som avses i direktiv 2001/24/EG (artikel 43.3). Vidare ska värdlandets behöriga myndigheter avsluta säkerhetsåtgärderna när de inte längre behövs, såvida de inte har upphört i enlighet med artikel 43.3. Hemlandets behöriga myndigheter har, om det finns invändningar mot åtgärderna som vidtagits av värdlandsmyndigheterna, möjlighet att hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning (artikel 43.5). Värdlandets tillsynsmyndigheter ska därutöver under vissa förutsättningar fortfarande ha rätt att utföra kontroller av den verksamhet i landet som utövas av filialer till utländska institut samt ha rätt att få information om den verksamhet som bedrivs (se skäl 26–28). I artikel 41 finns bestämmelser om att värdlandsmyndigheterna ska underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om de finner att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom myndighetens territorium inte uppfyller, eller om det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte kommer att uppfylla, kravet enligt tillsynsförordningen eller de nationella bestämmelser som genomfört kapitaltäckningsdirektivet. Behöriga myndigheter i hemlandet ska då utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att kreditinstitutet rättar till missförhållandet och anmäla de åtgärder som vidtagits till värdlandets behöriga myndigheter. Artikeln (41.2) ger också värdlandets behöriga myndigheter möjlighet att hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Av artikel 45 följer att myndigheter i hemlandet omgående ska informera behöriga myndigheter i värdlandet om en auktorisation återkallas. De ändringar som i artiklarna 41 och 43 i kapitaltäckningsdirektivet vidtagits i förhållande till dess motsvarigheter i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, äger tillämpning från det datum som kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. För tiden fram till dess att övergångsperioden löpt ut ska nuvarande regler som grundas på principen att värdlandet utövar tillsyn över likviditeten i filialen alltjämt tillämpas (se artikel 150–159 i direktivet). Finansinspektionens rätt att ingripa mot ett utländskt institut inom EES som har inrättat filial här i landet regleras i 15 kap. 15 och 16 §§ LBF. Om ett sådant utländskt institut inte följer de bestämmelser som gäller för institutet i fråga, får Finansinspektionen förelägga institutet att vidta rättelse. Om institutet underlåter att följa föreläggandet, ska behöriga 194 myndigheter i hemlandet underrättas. I en sådan situation ankommer det

på hemlandsmyndigheten att vidta alla nödvändiga åtgärder för att institutet ska vidta rättelse. Om missförhållandena ändå inte åtgärdas, får Finansinspektionen gå vidare i sina försök att stoppa överträdelserna. Inspektionen kan då med stöd av 15 kap. 15 § tredje stycket LBF förbjuda institutet eller företaget att påbörja nya transaktioner i landet. Ett sådant förbud ska som huvudregel föregås av en underrättelse till den behöriga myndigheten i hemlandet, men i brådskande fall har Finansinspektionen rätt att ingripa utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten med hemlandet. I 15 kap. 16 § LBF finns bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett utländskt kreditinstitut inom EES fått sitt verksamhetstillstånd återkallat i hemlandet. I 15 kap. 17 § samma lag regleras vad som gäller för utländska kreditinstitut som hör hemma utanför EES och som getts tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse från filial i Sverige. Av bestämmelsen framgår att Finansinspektionen har de befogenheter att ingripa som tillkommer inspektionen enligt 15 kap. 1 § och 3 § första stycket 6 LBF (jfr artikel 31 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv). Om Finansinspektionen av en behörig myndighet underrättas om att ett svenskt kreditinstitut överträtt de föreskrifter som gäller i det landet för sådana institut, får Finansinspektionen ingripa med de åtgärder som anges i 15 kap. 1–4 §§ LBF, under förutsättning att det föreligger någon omständighet som avses där (15 kap. 5 § LBF). Vidare anges att det ankommer på inspektionen att underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas. Regleringen i 15 kap. LBF bör mot bakgrund av de nya bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet ändras så att Finansinspektionen, gentemot utländska kreditinstitut inom EES som inrättat filialer i landet och inte följer gällande regler, inte längre ska ingripa mot institutet genom ett föreläggande. Finansinspektionen ska i stället informera behöriga myndigheter i hemlandet om eventuella missförhållanden, varefter det ankommer på hemlandets myndigheter att vidta åtgärder för att förmå institutet i fråga att vidta rättelse. I brådskande fall ska dock behörig myndighet i värdlandet ha rätt att vidta s.k. säkerhetsåtgärder. Vilka åtgärder som värdlandsmyndigheten i en sådan situation ska få rätt att vidta framgår inte av direktivet. Regeringen finner i likhet med utredningen att detta ska uppfattas som att behöriga myndigheter med rätt att ingripa, ska ges samma befogenheter att ingripa som de har gentemot nationellt auktoriserade institut. Finansinspektionen har enligt 15 kap. 15 § tredje stycket LBF rätt att i brådskande fall förbjuda ett kreditinstitut att påbörja fler transaktioner i landet. Bestämmelsen infördes i LBF med anledning av artikel 21.7 i det numera upphävda andra banksamordningsdirektivet (77/780/EEG). Denna artikel hade stora likheter med artikel 43.1 i kapitaltäckningsdirektivet såtillvida att den också tillät värdlandets behöriga myndigheter att i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som ansågs nödvändiga för att skydda insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att behålla en reglering som innebär att Finansinspektionens befogenheter i förhållande till filialer som tillhör utländska kreditinstitut, i brådskande fall begränsas till ett förbud att påbörja fler transaktioner i landet. Dylika säkerhetsåtgärder kommer, till skillnad mot vad som gäller i dag, 195

nämligen utgöra Finansinspektionens enda möjlighet att självständigt ingripa mot sådana filialer. Regleringen bör därför ändras så att den inte uppställer några särskilda begränsningar i fråga om vilka av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som kan användas i en sådan situation. Däremot bör sådana säkerhetsåtgärder få vidtas endast om det är nödvändigt för att värna den finansiella stabiliteten i landet, och åtgärderna står i proportion till detta syfte. Det bör även framgå av lag under vilka förutsättningar som åtgärderna ska upphöra. Kravet i artikel 43.2 om att säkerhetsåtgärder inte får leda till att borgenärer i värdlandet ges företräde framför borgenärer i andra länder, är tillgodosett genom grundlagens krav på att domstolar och förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet beaktar allas likhet inför lagen samt iakttar saklighet och opartiskhet (se 1 kap. 9 § regeringsformen). Den enligt artiklarna 41 och 45 i kapitaltäckningsdirektivet för Finansinspektionen något förändrade skyldigheten att underrätta behöriga myndigheter i hemlandet om vidtagna åtgärder och skyldigheten att samarbeta med behöriga myndigheter i andra länder ryms inom Finansinspektionens samarbetsskyldighet enligt 13 kap. 6 a § och 15 kap. 5 § LBF samt 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen i 15 kap. 5 § LBF bör dock justeras genom ett tillägg om att de åtgärder som vidtas och den efterföljande underrättelse om vidtagna åtgärder ska ske utan dröjsmål. Eftersom kapitaltäckningslagen föreslås upphävas så bör den nämnda bestämmelsen i den lagen tas in i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelser i 2006 års kreditinstitutsdirektiv om möjlighet att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning genomfördes i LBF och kapitaltäckningslagen genom två nya bestämmelser (13 kap. 6 b LBF och 10 kap. 9 a § kapitaltäckningslagen). Dessa lagrum anger i vilka fall som Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES, till Eba för tvistlösning. Artikel 41.2 och 43.5 bör genomföras genom att nu nämnda lagrum utökas till att omfatta även dessa artiklar. När det gäller bestämmelsen i kapitaltäckningslagen så ska den av nyss angivna skäl föras över till lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Det är ännu oklart vid vilken tidpunkt som de ändringar som vidtagits i artiklarna 41, 43 och 49 i kapitaltäckningsdirektivet ska börja tillämpas. Ändringarna i denna del bör därför träda kraft vid det datum som regeringen bestämmer (se avsnitt 13).

9.6 Rätt att begära rapporter från och genomföra inspektioner av filialer till utländska institut

Regeringens förslag: Finansinspektionens rätt att inspektera och begära information av filialer till utländska kreditinstitut ska omfatta samtliga utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller inget att invända mot det. 196

Skälen för regeringens förslag: I artikel 52.3 i kapitaltäckningsdirektivet anges att behöriga myndigheter i värdlandet ska ha rätt att inspektera och begära information om verksamhet som institut bedriver i landet genom filialer. Sådana tillsynsåtgärder ska kunna tillgripas när värdlandets behöriga myndigheter anser att det behövs med hänsyn till det finansiella systemets stabilitet i värdlandet. Värdlandets myndigheter åläggs enligt samma artikel att inför inspektionen konsultera hemlandets behöriga myndigheter och efter att inspektionen utförts informera myndigheterna i hemlandet om vad som framkommit vid undersökningen. Informationen ska enligt artikel 52.4 inhämtas och inspektioner utövas i enlighet med det lands lagar och bestämmelser där inspektionen utförs eller informationen inhämtas. I artikel 40 i direktivet finns en ytterligare bestämmelse om rätt för den behöriga myndigheten att begära information från filialer inom dess territorium. Artikeln innebär att värdlandets behöriga myndigheter har rätt att begära att alla kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdlandet. Bestämmelsen har i förhållande till dess motsvarighet i det äldre direktivet justerats i fråga om för vilka ändamål värdlandets behöriga myndigheter får kräva sådana rapporter (artikel 29 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv). Enligt artikel 40 ska sådana rapporter få krävas för informations- eller statistikändamål, för att kunna ta ställning till om en filial i enlighet med artikel 51.1 är att betrakta som betydande, eller för tillsynsändamål i enlighet med direktivets artiklar 40–46. Av artiklarna 151 och 152 följer att de ändringar som skett i artikel 40 jämfört med dess motsvarighet i 2006 års direktiv, ska börja tillämpas från det datum som kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. I svensk rätt finns en vidsträckt rätt för Finansinspektionen att begära information från och inspektera kreditinstitut och utländska kreditinstitut som har inrättat filial i landet (13 kap. 3 och 4 §§ LBF). Bestämmelserna om tillsyn i 13 kap. LBF ger intryck av att denna befogenhet såvitt avser utländska kreditinstitut endast gäller i förhållande till utländska kreditinstitut som inte hör hemma inom EES. I bestämmelserna föreskrivs en rätt för inspektionen att inhämta upplysningar respektive genomföra undersökningar hos kreditinstitut och sådana utländska kreditinstitut som inrättat filial enligt 4 kap. 4 § LBF, närmare bestämt endast andra utländska kreditinstitut än sådana som hör hemma inom EES. Å andra sidan ska bestämmelserna i LBF i tillämpliga delar även gälla för utländska företags verksamhet i Sverige, oberoende av om företaget hör hemma inom eller utanför EES (se 1 kap. 2 § LBF), vilket kan uppfattas som att tillsynsbestämmelserna i 13 kap. LBF ska tillämpas på filialer oberoende av om det utländska kreditinstitut hör hemma inom eller utanför EES. Den EU-rättsliga regleringen gör i denna del inte någon åtskillnad för om det är fråga om filialer till utländska kreditinstitut inom eller utanför EES, utan relevanta artiklar i både 2006 års kreditinstitutsdirektiv och kapitaltäckningsdirektivet avser ”alla” utländska kreditinstitut. Bestämmelserna om tillsyn i 23 kap. LVM ger redan i dag Finansinspektionens rätt att vidta inspektioner och begära information 197

från utländska företag som har tillstånd att driva verksamhet från filial i Sverige och gör således inte någon skillnad på om det utländska företaget är verksamt inom eller utanför EES. Enligt regeringens mening bör 13 kap. 3 § LBF ändras så att det inte råder någon tvekan om att rätten att begära information och genomföra inspektioner gäller i förhållande till alla utländska kreditinstitut som inrättat filial här i landet. Vad därefter gäller frågan om för vilka syften information får begäras kan följande konstateras. Om Finansinspektionen i enlighet med direktivet ska kunna bedöma den verksamhet som i Sverige utövas av filialer tillhörande utländska institut, behöver Finansinspektionen information om den verksamhet som dessa filialer utövar här. De justeringar som skett i artikel 40 jämfört med motsvarande artikel i 2006 års direktiv, och den nya rätten till informationsinhämtande i artikel 52.3, är inte av den art att de medför ett behov att ändra Finansinspektionens rätt att i enlighet med 13 kap. 3 § LBF kräva att utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet lämnar upplysningar om den verksamhet som bedrivs. Det senare ledet i artikel 52.3, om skyldigheten att inför en inspektion konsultera behöriga myndigheter i hemlandet och informera om resultatet av gjorda undersökningar behandlas i avsnitt 10.4.

9.7 Tillsynens utövande

Regeringens bedömning: Det behövs inte någon lagändring för att genomföra bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet om nya krav på behöriga myndigheter, såvitt avser metoder för tillsynens utövande m.m. Behöriga myndigheters skyldigheter att i enlighet med artikel 97.5 i direktivet utbyta information med Eba ryms inom gällande rätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen anser att det är lämpligt att möjligheten för inspektionen att gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande på ett tydligt sätt bör framgå av lag. Detta ska ses mot bakgrund av att inspektionen alltjämt ska fatta separata beslut för varje institut. Det bör därför framgå i lag att inspektionen har de rättsliga befogenheter som behövs för att lägga krav på institut på ett likartat eller identiskt sätt. Riksbanken anser att principen om likartad tillämpning av tillsynsåtgärder i artikel 103 i direktivet tydligare bör komma till uttryck i svensk rätt, inte minst eftersom den är kopplad till ingripanden mot instituten. Bestämmelserna i exempelvis 2 kap. 2 och 3 §§ i utredningens förslag till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag förutsätter nämligen, i linje med gällande rätt, att det görs en individuell bedömning av institutets riskhantering eller av nödvändigheten att för just det institutet påföra ett särskilt kapitalbaskrav. Bestämmelserna i artikel 103 syftar till 198

att klargöra att det inte är nödvändigt att, inför ett eventuellt kapitalpåslag, i detalj analysera institutens interna modeller eller hur deras riskhanteringssystem är uppbyggda om institut med liknande riskprofil är utsatta för eller utgör liknande risker för det finansiella systemet. Denna tolkning bör komma till uttryck i motiven. Skälen för regeringens bedömning: Den granskning och de åtgärder som behöriga myndigheter ska utöva respektive vidta enligt artiklarna 97–99 i kapitaltäckningsdirektivet utgör i varierande utsträckning anvisningar om hur behöriga myndigheter ska utöva tillsyn över instituten. Artikel 97 innebär bl.a. en uttrycklig skyldighet för behöriga myndigheter att vid utvärderingen av instituten även beakta de risker som ett institut utgör för det finansiella systemet, dvs. utsätter det finansiella systemet för. Om ett institut kan orsaka systemrisk i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010, ankommer det på behöriga myndigheter att omgående underrätta Eba om detta. När behöriga myndigheter därefter bedömer om institutets eller institutens styrformer, kapitalbas och likviditet m.m. är tillräckliga, ska bedömningen baseras på institutets risker (”coverage of their risks ” ), vilket i enlighet med artikel 97.1 b, även ska omfatta systemrisker. Bestämmelsen i artikel 100, som också är ny, anger att behöriga myndigheter som stöd för den utvärdering och översyn som ska göras enligt artikel 97, när så är lämpligt men minst årligen ska genomföra stresstester på de institut som står under deras tillsyn. Vid genomförandet av 2006 års kreditinstitutsdirektiv i svensk rätt gjordes bedömningen att de detaljerade reglerna om hur ofta tillsynen ska ske och vad den ska omfatta inte bör framgå av lag utan regleras genom föreskrifter på lägre nivå (se prop. 2006/07:5 s. 343). Närmare bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn har därför genomförts i bl.a. förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar (29 och 30 §§). De justeringar av behöriga myndigheters tillsynsmetoder som tillkommit genom kapitaltäckningsdirektivet bör i linje med tidigare överväganden genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Riksbanken och Finansinspektionen efterfrågar en klargörande reglering avseende den möjlighet till likartade eller identiska ingripandebeslut som anges i artikel 103. Regeringen instämmer i detta avseende i utredningens bedömning att såsom svensk rätt i dag är utformad så föreligger inga hinder för inspektionen att fatta sådana beslut. Artikeln framstår i stället närmast som ett förtydligande om att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att göra sådana likartade bedömningar. Det krävs alltjämt att det ska finnas grund för ingripande på grund av riskprofilen hos det enskilda institutet. Behov av särskilda genomförandeåtgärder för att säkerställa en rätt för Finansinspektionen att i enlighet med artikel 103 gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande föreligger därför inte. Frågor kring hur likartade risker ska bedömas kommer också att bli föremål för riktlinjer från Eba (artikel 103.2). Den för Finansinspektionen utökade skyldigheten att i enlighet med artiklarna 97.5 och 103.2 underrätta Eba om en utvärdering visar att ett institut kan orsaka systemrisk, respektive om inspektionens tillämpning av artikel 103, ryms inom Finansinspektionens skyldighet att i enlighet 199

med 1 kap. 9 § förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse respektive 26 a § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar.

9.8 Tillsynen över interna metoder

Regeringens förslag: Bestämmelserna om Finansinspektionens tillsyn av institutens interna metoder och möjligheter för inspektionen att ingripa vid brister i metoderna tas in i lag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att tillsynsåtgärder rörande efterlevnaden av de interna metoderna regleras på lägre nivå än lag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. På så sätt ges Finansinspektionen också möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Av artikel 101.3 i kapitaltäckningsdirektivet följer att om en intern marknadsriskmodell leder till upprepande överträdelser av artikel 366 i tillsynsförordningen tyder det på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt. Behörig myndighet ska då återkalla tillståndet att använda sig av en viss metod eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att metoden snarast förbättras. I artikel 101.4 förskrivs att om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod som inte längre uppfyller tillämpliga krav, ska behörig myndighet kräva att institutet visar att de brister metoden innebär endast är av ringa betydelse eller att institutet presenterar en åtgärdsplan för att inom en viss tid åter uppfylla kraven. Om den av institutet angivna tiden inom vilken kraven ska vara uppfyllda inte är tillfredställande, ska myndigheten kräva förbättring av planen. Ytterst ska tillståndet att använda den interna metoden kunna återkallas. De åtgärder som ska vidtas när modellerna inte uppfyller kraven framgår i dag av 4 kap. 10 och 11 §§ samt 5 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser föreslås inte införas i den av utredningen föreslagna tillsynslagen. Finansinspektionen anser dock att det av den bör framgå att tillståndet kan återkallas då huvudregeln i svensk rätt är att gynnande förvaltningsbeslut inte kan återkallas. I praxis har undantag från huvudregeln utvecklats och ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. En sådan möjlighet som artikel 101.3 och 101.4 förskriver bör på samma sätt som den möjlighet som följer av 78.4 framgå av lag. Skälen för regeringens förslag: Artikel 101.1–101.4 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller krav på behöriga myndigheters löpande tillsyn av institut som fått tillstånd att använda sig av interna metoder för att beräkna kapitalbaskraven. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum, minst vart tredje år, granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i 200

enlighet med del tre i tillsynsförordningen (artikel 101.1). De behöriga myndigheterna ska särskilt uppmärksamma förändringar i institutets affärsverksamhet och hur interna metoder tillämpas på nya produkter. Om det framkommer att instituts interna metoder innebär väsentliga brister i fråga om förmågan att identifiera risker, ankommer det på behöriga myndigheter att säkerställa att metoderna åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder för att minska följderna av dem. Om användandet av en intern metoden i form av en s.k. intern marknadsriskmodell leder till upprepade överskridanden av bestämmelserna i artikel 366 i tillsynsförordningen, vilket tyder på att modellen inte är eller inte längre är exakt, ska behöriga myndigheter återkalla tillståndet att använda sig av den interna modellen, eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras (se artikel 101.3). Om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod, som inte längre uppfyller tillämpliga krav, ska behöriga myndigheter kräva att institutet antingen visar att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga (när så är tillämpligt enligt tillsynsförordningen) eller presenterar en åtgärdsplan för att i tid återställa att kraven följs och ange en tidsfrist för när planen ska genomföras (artikel 101.4). Om behöriga myndigheter bedömer att det är osannolikt att den åtgärdsplan som presenteras leder till att kraven kommer att uppfyllas, eller att tidsfristen för dess genomförande inte är tillfredställande, ska myndigheten kräva förbättringar av planen. Om det är osannolikt att institutet inom en lämplig tidsfrist åter kommer att uppfylla gällande regler eller inte på ett tillfredsställande vis lyckas visa att konstaterade följder av de konstaterade bristerna är oväsentliga, ska tillståndet att använda sig av metoden återkallas, eller begränsas till områden där en efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist. Eba ska i syfte att främja en enhetlig sundhet i de interna metoderna analysera de metoder som används av instituten och i enlighet med artikel 16 förordningen (EU) nr 1093/2010 utveckla riktlinjer med riktmärken på grundval av utförd analys (artikel 101.5). Behöriga myndigheter åläggs att vid sin tillsyn av institutens interna metoder beakta Eba:s analys. Bestämmelserna i artikel 101 är nya men har vissa likheter med artiklarna 84 och 85 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. I de äldre bestämmelserna uppgavs vilka krav som skulle ställas på ett institut som ville tillämpa den s.k. internmetoden. Bland annat uppställdes ett krav på ett uttryckligt tillstånd och det specificerades vilka åtgärder som de behöriga myndigheterna skulle vidta för det fall att institut som fått ett sådant tillstånd inte längre uppfyllde de uppställda kraven. I artikel 85.5 angavs också att ett institut inte utan myndighetens godkännande kunde återgå till att tillämpa en metod som inte krävde tillstånd. De nämnda artiklarna har genomförts i lag och återfinns i dag i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen (se även 5 kap. 4 § samma lag). Finansinspektionen påpekar att en återkallelse av en tidigare godkänd metod (och modell) har karaktären av ett ingripande och därför bör framgå av lag. Tillstånd att få använda en intern metod ges enligt tillsynsförordningen (del tre). Regelverket är omfattande, har stor betydelse för instituten och en återkallelse eller inskränkning i rätten att få använda en intern metod 201

får såsom inspektionen påpekat anses som återkallelse av ett gynnande beslut. Härtill kommer att motsvarande regelverk i dag framgår av lag. Regeringen anser med hänsyn till det nu sagda att bestämmelserna som rör interna metoder och modeller bör införas i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (jfr prop. 2006/07:5 s. 224).

9.9 Institutens administrativa förfaranden för intern kontroll

Regeringens bedömning: Reglerna om intern kontroll, dokumentation m.m. i artikel 4.5 andra meningen och artikel 4.6 i kapitaltäckningsdirektivet bör inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 4.5 andra meningen i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att det finns interna kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att kontrollera att reglerna följs. Av artikel 4.6 framgår att medlemsstaterna ska se till att instituten dokumenterar alla sina transaktioner, system och rutiner som omfattas av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera att de krav som ställs på instituten uppfylls. I 6 kap. 2 § LBF och 8 kap. 4 § LVM ställs krav på instituten att ha en tillfredsställande intern kontroll samt att de ska kunna identifiera, mäta, styra och internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmelser får med stöd av 16 kap. 1 § LBF respektive 8 kap. 42 § LVM meddela ytterligare föreskrifter om vilka åtgärder som instituten ska vidta för att uppfylla lagens krav på riskhantering. De nya krav som artiklarna 4.5 andra meningen och 4.6 kapitaltäckningsdirektivet ställer på medlemsstaterna bör inom ramen för befintliga bemyndiganden genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

9.10 Särskilda krav på offentliggörande

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall som institut ska offentliggöra information i enlighet med artiklarna 431–455 i tillsynsförordningen. Moderföretag ska offentliggöra information som rör gruppens 202 rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur. Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den information som moderföretagen ska offentliggöra.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I artikel 106 i kapitaltäckningsdirektivet finns bestämmelser om särskilda krav på offentliggörande. Behöriga myndigheter ska ha befogenhet att kräva att instituten mer än en gång per år offentliggör den information som avses i artiklarna 431– 455 i tillsynsförordningen samt sätter tidsfrister för offentliggörandet. Därtill ska instituten kunna avkrävas att använda specifika medier och platser för offentliggörandet av annan information än årsredovisningen (artikel 106.1). Behöriga myndigheter ska också kunna kräva att ett moderföretag årligen offentliggör, i fullständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig information, en beskrivning av moderföretagets rättsliga struktur, samt lednings- och organisationsstruktur för den grupp av institut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2 (artikel 106.2). Innehållet i artikel 106 bör ses mot bakgrund av att tillsynsförordningen och dess reglering om institutens skyldighet att offentliggöra information innebär att instituten är ålagda att publicera viss information årsvis, men i övrigt har frihet att bedöma hur ofta och var de ska publicera informationen (se artiklarna 431-434 i tillsynsförordningen). Denna institutens valfrihet inskränks genom att de behöriga myndigheterna genom artikel 106.1 ges möjlighet att kräva offentliggörande mer ofta än en gång per år, sätta tidsfrister för offentliggörandet samt ställa krav på specifika medier och platser där informationen ska offentliggöras. Bestämmelsen motsvaras av artikel 149 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som genomförts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter (se bemyndiganden i 13 kap. 1 § 39 kapitaltäckningslagen och 32 § 39 förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar). Artikel 106.1 bör i likhet med den äldre bestämmelsen genomföras genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Ett bemyndigande för sådana föreskrifter bör därför tas in i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Vad därefter gäller artikel 106.2 kan konstateras att Finansinspektionen enligt 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen har rätt att kräva att institut och moderföretag lämnar den information om sin verksamhet som inspektionen begär för sin tillsyn. I enlighet med förslagen i avsnitt 6 bör 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Regleringen bör dessutom kompletteras med en skyldighet för moderföretagen att offentliggöra information i enlighet med vad som följer av direktivet. Den närmare innebörden av vilken information som ska offentliggöras bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om detta. 203

Artikel 106 torde dessutom förutsätta att behöriga myndigheter ska ha befogenhet att vidta sanktioner om ett institut eller ett moderbolag inte offentliggör sådan information som den enligt gällande rätt ska offentliggöra. En sådan befogenhet följer enligt regeringens mening redan av LBF och LVM, där Finansinspektionen ges möjlighet att ingripa mot institut som inte följer gällande regler om offentliggörande av information m.m. Förslag till genomförandeåtgärder för att säkerställa möjligheten att vidta sanktioner gentemot moderföretag i de fall dessa utgörs av finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag behandlas i avsnitt 11.6.

9.11 Utökad underrättelseskyldighet till Eba

Regeringens bedömning: Den utökade skyldigheten för Finansinspektionen att underrätta Eba som följer av artiklarna 69 och 107.1 i kapitaltäckningsdirektivet bör regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet, som är ny, ålägger behöriga myndigheter att informera Eba om samtliga beslut om administrativa sanktioner som omfattas av artiklarna 65–67, inklusive uppgift om besluten överklagats och utfallet av ärendets prövning i högre instans. I artikel 107.1 i direktivet föreskrivs en ny skyldighet för behöriga myndigheter att underrätta Eba om hur de utövar sina skyldigheter att i enlighet med artikel 97 utvärdera institutens verksamhet och om de metoder som ligger till grund för beslut som fattas enligt artiklarna 98, 100–102, 104 och 105 i direktivet. Den för Finansinspektionen gentemot Eba utökade underrättelseskyldigheten som följer av artiklarna 69 och 107.1 bör regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen (jfr 1 kap. 9 § förordningen om bank- och finansieringsrörelse och 26 a § förordningen om kapitaltäckning och stora exponeringar).

9.12 Central databas om beslutade sanktioner

Regeringens bedömning: Skyldigheten att använda sig av Eba:s databas bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. 204

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet ska Eba upprätthålla en central databas med den information om beslutade sanktioner som rapporterats från medlemsstaterna. Endast behöriga myndigheter ska ha tillgång till den information som framgår av databasen. Behöriga myndigheter åläggs att vid sin ledningsprövning använda sig av databasen (artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 i direktivet). Enligt artikel 69.3 åläggs behöriga myndigheter att i enlighet med nationell rätt verifiera om en person i relevanta avseenden förekommer i belastningsregistret. Information för detta syfte ska utbytas i enlighet med rådets rambeslut 2009/316/RIF och 2009/315/RIF såsom det har genomförts i nationell rätt. Enligt artikel 69.4 ska Eba tillhandahålla en hemsida med länkar till de platser där behöriga myndigheter publicerar sina administrativa sanktioner. Rådets rambeslut 2009/315/RIF har i svensk rätt genomförts på det sätt som framgår av prop. 2011/12:163 Utbyte av uppgifter ur kriminalregister mellan EU:s medlemsstater. Lagändringarna, som trädde i kraft den 1 januari 2013, innebär att Rikspolisstyrelsen har utsetts som centralmyndighet för samarbetet enligt rambeslutet. Enligt artikel 69 i kapitaltäckningsdirektivet ska den behöriga myndigheten, för svensk del Finansinspektionen, i enlighet med nationell rätt verifiera förekomsten i belastningsregisterutdraget. Skyldigheten i denna del för Finansinspektionen bör genomföras genom föreskrifter meddelade av regeringen.

9.13 Avgifter till Finansinspektionen

Regeringens förslag: Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen om kapitalbuffertar. De företag som står under tillsyn av Finansinspektionen ska betala årliga avgifter för att bekosta inspektionens övervakning enligt tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag samt lagen om kapitalbuffertar. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövningar av ansökningar och anmälningar. Avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen får inspektionen behålla. De företag som står under tillsyn betalar vidare avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Sistnämnda avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen över respektive företagskategori. Dessa avgifter får inspektionen dock inte behålla utan de ska 205

redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. Den verksamhet som Finansinspektionen bedriver till följd av tillsynsförordningen och de lagar som genomför kapitaltäckningsdirektivet består dels i prövning av ansökningar och anmälningar, dels i övervakning och kontroll över att regelverkets bestämmelser följs. För att Finansinspektionens övervakning enligt den nya lagstiftningen som genomför kapitaltäckningsdirektivet inte ska bli en statsfinansiell belastning bör de institut som står under Finansinspektionens tillsyn även fortsättningsvis betala årliga avgifter för att bekosta övervakningen. Bestämmelser om årliga avgifter finns redan i dag i 1 § andra stycket lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och i 10 kap. 20 § kapitaltäckningslagen. Dessa bestämmelser bör föras över till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag bör därmed upphävas. Finansinspektionen bör också ges rätt att ta ut avgifter för prövning av de ansökningar och anmälningar som krävs med anledning av den nya lagstiftningen som genomför kapitaltäckningsdirektivet. I lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag bör därför tas in bestämmelser som ger Finansinspektionen rätt att ta ut såväl avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar som årliga avgifter. I lagen om kapitalbuffertar bör det tas in bestämmelser som ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt den lagen. Regeringen bör bemyndigas att meddela föreskrifter om båda slagen av avgifter.

10 Samarbete och informationsutbyte

10.1 Ny europeisk tillsynsstruktur

Efter finanskrisen 2008 inrättades genom särskilda EU-förordningar (EU nr 1093-1095/2010 [ESA-förordningarna]) ett nytt europeiskt system för tillsynen av den finansiella sektorn (ESFS). I den nya strukturen ingår tre europeiska tillsynsmyndigheter: Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd (ESRB). De europeiska tillsynsmyndigheterna ska bl.a. samarbeta nära med de nationella tillsynsmyndigheterna i syfte att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Genom Europaparlamentets och rådets antagande av det s.k. Omnibus I-direktivet infördes ändringar i sektorsdirektiven som förutom att precisera de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter, syftade till att säkerställa ett smidigt och effektivt samarbete inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Kapitaltäckningsdirektivet innebär att bestämmelserna om samarbete och utbyte av information med de europeiska myndigheterna och övriga behöriga myndigheter utvecklas ytterligare.

10.2 Utbyte av information med de europeiska tillsynsmyndigheterna och tystnadsplikt

Regeringens förslag: Bestämmelsen i lagen om bank- och finansieringsrörelse om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta med Eba och andra behöriga myndigheter utvidgas till att också avse samarbete och informationsutbyte med Esma och ESRB. Den nuvarande regleringen i kapitaltäckningslagen om Finansinspektionens samarbete och informationsutbyte med utländska myndigheter ska utökas till att också omfatta Esma samt överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Regeringens bedömning: Övriga bestämmelser i artikel 6 i kapitaltäckningsdirektivet som mer specifikt anger hur behörig myndighet ska samarbeta och bedriva tillsynen samt skyldigheten att delta i tillsynskollegier bör genomföras på lägre nivå än lag. Det saknas behov av att ändra nu gällande sekretessbestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att det av lag uttryckligen bör framgå att Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I kapitaltäckningsdirektivet ställs vissa grundläggande krav för vad som ska gälla för behöriga myndigheters samarbete inom det europeiska samarbetet för finansiell tillsyn (artikel 6). Bestämmelsen motsvaras av artikel 42 b i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Den har dock ändrats med anledning av tillsynsförordningen samt förordning (EU) nr 1092/2010 och har även utökats i fråga om på vilket sätt samarbetet ska ske Tystnadsplikten ska inte hindra behöriga myndigheter från att utbyta information eller förmedla uppgifter till Eba, Esma och ESRB (artikel 53.2 i kapitaltäckningsdirektivet). Enligt artikel 53.3, som också är ny, ska bestämmelserna om sekretess i artikel 53.1 inte heller hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att publicera resultatet av eller hindra behöriga myndigheter från att överlämna information till Eba inför Eba:s publicering av stresstester. Bestämmelser om skyldighet att samarbeta och utbyta information med andra europeiska myndigheter har i svensk rätt genomförts i 13 kap. 6 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF och 10 kap. 9 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen. För att fullgöra skyldigheten att säkerställa ett samarbete även med ESRB och föreskrivet informationsutbyte med Esma bör den reglering som nu finns i 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen ändras så att även Esma ingår bland de myndigheter som behöriga myndigheter ska utbyta information med, samt i enlighet med övervägandena i avsnitt 6 överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Vidare bör 13 kap. 6 a § LBF utökas till att omfatta Esma och ESRB, samt hänvisningarna till EU:s rättsakter uppdateras så att de står i överenstämmelse med vad som följer av artikel 53. De led i artikel 6 som mer specifikt anger på vilket sätt Finansinspektionen ska samarbeta och utöva sina tillsynsuppgifter, samt inspektionens skyldighet att delta i tillsynskollegier, bör genomföras på lägre nivå än lag. De ändringar i sektorsdirektiven som vidtogs med anledning av omnibus I-direktivet och som innebar att de europeiska myndigheterna skulle ingå bland de myndigheter som Finansinspektionen skulle utbyta information med, ansågs inte medföra något behov av att ändra gällande sekretessbestämmelser. Denna slutsats baserades på att direktiven såvitt avser skyldigheten att lämna ut uppgifter till de europeiska tillsynsmyndigheterna hänvisar till ESA-förordningarna, vilka är att likställa med lag (se prop. 2011/12:70 s. 74 ff.). Det som tillkommit i artikel 53 jämfört med motsvarande artikel i 2006 års direktiv, medför ingen annan bedömning än den som gjordes vid genomförandet av omnibusdirektivet. Det finns därför inget behov av att göra några ändringar i sekretesslagstiftningen med anledning av det föreskrivna uppgiftsbytet med de europeiska tillsynsmyndigheterna. Den tystnadsplikt som följer av kapitaltäckningsdirektivet ska enligt artikel 53.3 inte förhindra en publicering av resultatet av stresstester. Finansinspektionen menar att det av lag uttryckligen bör framgå att Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. Varken kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen 208 uppställer några krav på att behöriga myndigheter i varje situation ska

publicera resultaten av stresstester. I svensk rätt finns inte heller något generellt hinder mot att publicera resultatet av stresstester. Regeringen anser därför att det inte föreligger ett behov av lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 53.3. Det bör i stället alltjämt ankomma på Finansinspektionen att i varje enskilt fall ta ställning till om de svenska sekretessbestämmelserna kan utgöra hinder att publicera resultatet av genomförda stresstester.

10.3 Utökat samarbete och informationsutbyte mellan hem- och värdmedlemsstater

Regeringens förslag: Den skyldighet för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba som följer av artiklarna 50 och 51 i kapitaltäckningsdirektivet ska omfattas av en mer generellt utformad bestämmelse om samarbete och informationsutbyte knutet till Sveriges medlemskap i EU som tas in i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning även i sådana situationer som avses i artiklarna 50.4 och 51.2. Regeringens bedömning: Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med artiklarna 50 och 51 samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba omfattas även delvis av bestämmelser i gällande rätt.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitaltäckningsdirektivet innehåller bestämmelser om tillsynssamarbete mellan medlemsstater när institut bedriver gränsöverskridande verksamhet (artiklarna 50 och 51). Bestämmelserna ställer krav på berörda myndigheter att samarbeta och utbyta information med varandra. Informationsskyldigheten har utökats i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv och omfattar nu information om samtliga institut (inte endast kreditinstitut) och information om faktorer som kan påverka den systemrisk som institutet utgör. Direktivet ställer också krav på att behöriga myndigheter i hemlandet på begäran ska underrätta och förklara för värdlandets behöriga myndigheter hur man har beaktat den information och de resultat som lämnats av värdlandet (artikel 50.4). Om värdlandets behöriga myndigheter vidhåller att behöriga myndigheter i hemlandet inte har vidtagit tillräckliga åtgärder får de, efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter och Eba, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser. Ärendet kan slutligen hänskjutas till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. 209

Behöriga myndigheter i hemlandet åläggs genom direktivet en utökad informations- och samrådsplikt i förhållande till de behöriga myndigheterna i värdlandet (artikel 51.2). Om behöriga myndigheter i hemlandet inte har samrått med värdlandets behöriga myndigheter eller om värdlandets behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd, vidhåller att operativa åtgärder inte är tillräckliga, kan värdlandets behöriga myndigheter hänskjuta ärendet till Eba för tvistlösning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) 1093/2010 Den enligt artiklarna 50.4 och 51.2 utökade skyldigheten för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra länder ryms inom Finansinspektionens skyldighet att i enlighet med 13 kap. 6 a § LBF samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och Eba i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU (jfr prop. 2010/11:110 s. 83). I 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen finns en liknande bestämmelse, fast där hänvisas till 2006 års direktiv i stället för till medlemskapet i EU. Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen bör med justeringar så att den följer mönstret i bestämmelsen i LBF föras övertill den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. De nya möjligheterna enligt artiklarna 50.4 och 51.2 att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning bör genomföras genom att den nuvarande regleringen på området utökas till att omfatta även dessa artiklar. De nya bestämmelserna bör, i enlighet med direktivets övergångsbestämmelser (artikel 151), tillämpas när kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 tillsynsförordningen. Bestämmelserna bör därför börja tillämpas fr.o.m. det datum som regeringen bestämmer (se avsnitt 13). För tiden fram till dess ska i stället artiklarna 152–159 i kapitaltäckningsdirektivet tillämpas. I dessa bestämmelser, som baserar sig på artiklarna 29, 30, 33, 40–42 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, inryms dock inte möjligheten att i enlighet med artikel 42 i 2006 års direktiv hänskjuta ett förfarande till Eba för bindande medling.

10.4 Samrådsskyldighet vid tillsyn av filialer till utländska institut

Regeringens förslag: Det ska i lag anges att Finansinspektionen inför en inspektion av ett utländskt kreditinstitut hemmahörande inom EES som inrättat filial i Sverige är skyldig att samråda med behörig myndighet i den medlemsstat som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet. Regeringens bedömning: Skyldigheten för behörig myndighet att i enlighet med artikel 52 i kapitaltäckningsdirektivet vid utarbetandet av tillsynsprogram för institut beakta den information som lämnas av behöriga myndigheter i värdlandet bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

Skyldigheten för behörig myndighet i värdlandet att i enlighet med artikel 52.3 i direktivet samråda med och utbyta information med behöriga myndigheter i hemlandet ryms inom gällande rätt.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 52.3 i kapitaltäckningsdirektivet innebär att behöriga myndigheter i värdlandet åläggs att inför en inspektion av filialer i landet, som inrättats av institut som auktoriserats av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, samråda med hemlandets behöriga myndigheter. Vidare ska värdlandets behöriga myndigheter efter utförd inspektion informera myndigheten i hemlandet om det vid inspektionen framkommit sådant som är av betydelse för riskbedömningen av institutet eller den finansiella stabiliteten i värdlandet. Finansinspektionens rätt att inspektera filialer belägna i Sverige är inte villkorad av att inspektionen dessförinnan samråder med tillsynsmyndigheterna i det land som har auktoriserat det institut till vilket filialen tillhör (se 13 kap. 4 § LBF respektive 23 kap. 4 § LVM). Även om Finansinspektionen enligt gällande rätt är skyldig att samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra medlemsstater i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU, blir regleringen av rätten att vidta inspektioner tydligare om den nya samrådsskyldigheten om inspektion av filialer till kreditinstitut hemmahörande inom EES framgår av lag. En sådan skyldighet bör därför införas i svensk rätt. Behöriga myndigheters skyldighet att därefter utbyta information med motsvarande myndigheter i andra länder ryms inom gällande rätt (10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen och 13 kap. 6 a § LBF). Bestämmelsen i kapitaltäckningslagen, som dock refererar till 2006 års direktiv, bör med vissa justeringar överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kredit- och värdepappersbolag. Den nya skyldigheten för Finansinspektionen att vid utarbetandet av tillsynsprogrammen beakta information som erhållits från värdlandets behöriga myndigheter, bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag.

10.5 Beslut på gruppnivå och företagens uppgiftsskyldighet

Regeringens förslag: I den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag införs bestämmelser som klargör under vilka förutsättningar och i vilken form det ska fattas beslut på gruppnivå med anledning av likviditetstillsynen, inklusive huruvida institutets organisation och riskhanteringen är tillfredsställande m.m. Bestämmelser om beslut på gruppnivå om kapitalbasen och om utbyte av information mellan företag inom en grupp tas in i samma lag. 211

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Av utredningens förslag rörande beslut på gruppnivå om kapitalkrav och särskilt likviditetskrav framgår inte att ett gemensamt beslut endast binder de behöriga tillsynsmyndigheterna. I utredningens förslag omfattas vidare inte dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn av regleringen i 5 kap. 6 § i den av utredningen föreslagna lagen om tillsyn över kredit- och värdepappers. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att den av utredningen föreslagna bestämmelsen om att beslut på gruppnivå om kapitalbasen och särskilt likviditetskrav är bindande för det berörda institutet och Finansinspektionen behöver ändras så att det framgår att ett gemensamt beslut bara binder de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Finansinspektionen anser även att bestämmelsen som gäller beslut avseende likviditetstillsyn bör formuleras om då bestämmelsens utformning kan misstolkas som att det är fråga om att fatta ett för institutet bindande beslut. Finansinspektionen framhåller vidare att det av utkastet till Eba:s tekniska standard framgår att de behöriga myndigheterna ska bedöma bl.a. de enskilda institutens kapitalbas och kapitalsammansättning samt att denna bedömning ska framgå av det gemensamma beslutet. Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör omformuleras så att den närmare motsvarar direktivtexten och att det av lagtexten bör framgå att det beslut som fattas i fråga om nivån på gruppens kapitalbas även innefattar nivån på kapitalbasen på var och en av enheterna inom gruppen. Finansinspektionen menar att 5 kap. 6 § i utredningens förslag till lag om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut inte överensstämmer med 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen då bestämmelsen enligt den föreslagna lydelsen inte omfattar sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn. Finansinspektionen anser mot denna bakgrund att bestämmelsen bör justeras så att även dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn omfattas. Finansinspektionen anser vidare att det bör förtydligas att när det i lagtexten anges ”uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen” även utbyte av information avseende pelare 2 omfattas. Skälen för regeringens förslag: Genom kapitaltäckningsdirektivet införs en skyldighet för behöriga myndigheter att i fråga om institut som ingår i företagsgrupper som står under tillsyn i flera medlemsstater, komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas med anledning av utfallet av likviditetstillsynen (artikel 113.1 b). Ett sådant beslut ska fattas inom en månad efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport om gruppens likviditetsprofil (artikel 113.2 b). I artikel 129.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv fanns en skyldighet för behöriga myndigheter att nå ett gemensamt beslut för att avgöra om nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Bestämmelsen har överförts till artikel 113.1 i kapitalkravsdirektivet och är i svensk rätt genomförd i 10 kap. 6 a–6 d §§ kapitaltäckningslagen (se prop. 2010/11:110). Enligt regeringens mening bör denna reglering i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. 212 Den nya regleringen om behöriga myndigheters skyldighet att på

gruppnivå nå ett gemensamt beslut med anledning av resultatet från likviditetstillsynen är, så när som tidsfristen, densamma som gäller för motsvarande beslut om kapitalbasen. Finansinspektionens nya skyldighet att komma överens med övriga behöriga myndigheter om åtgärder med anledning av likviditetstillsynen bör, i likhet med reglerna om gemensamma beslut om kapitalbasen, genomföras i lag. Finansinspektionen anför att det tydligt bör framgå att det endast är Finansinspektionen som blir bunden av det gemensamma beslutet. Regeringen delar Finansinspektionens bedömning. Lagtexten bör därför utformas i enlighet med Finansinspektionens synpunkt. Enligt artikel 124.1 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det inte finns några rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med artiklarna 110–127. Artikel 124.1 motsvaras av artikel 139 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, vilken i svensk rätt är genomförd i 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen bör, med vederbörlig justering, överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen anser att den av utredningen föreslagna lydelsen behöver justeras så att även dotterföretag som inte omfattas att gruppbaserad tillsyn och utbyte av information avseende pelare 2 omfattas av bestämmelsen. Regeringen delar Finansinspektionens uppfattning att regleringen även bör omfatta sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn. Bestämmelsen bör därför utformas i enlighet med detta. Föreslagen lydelse bedöms omfatta information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med artiklarna 110–127 i direktivet. Regeringen delar vidare Finansinspektionens uppfattning att den föreslagna regleringen i 4 kap. 4 § andra stycket 2 i utredningens förslag till tillsynslag i förtydligande syfte bör justeras så att den närmare motsvarar direktivtexten.

10.6 Underrättelse om vilka nationella myndigheter som ska ha rätt att utbyta information

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet att underrätta Eba om vilka nationella myndigheter som har rätt att utbyta information bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet innehåller en nyhet i förhållande till 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Ändringen består i att det numera är behöriga myndigheter och inte såsom tidigare medlemsstaterna som ska underrätta Eba om vilka myndigheter som i enlighet med artikel 57 (tidigare artikel 213

48 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv) har rätt att utbyta information med varandra. Av 1 kap. 9 § förordningen (2004:329) om bank- och finansieringsrörelse följer en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta bl.a. Eba i den utsträckning som följer av 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Även den nya skyldigheten i artikel 57.5 i kapitaltäckningsdirektivet bör genomföras i förordningsform.

10.7 Oenighet om tillsynskollegiernas uppgifter

Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning utökas till att omfatta situationer då det uppstått oenighet om tillsynskollegiers funktion.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet motsvaras av artikel 133a i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Artikeln innebär att den samordnande tillsynsmyndigheten bl.a. åläggs att inrätta tillsynskollegier för att underlätta utförandet av vissa av de uppgifter som ankommer på de behöriga myndigheterna att utföra. I artikel 116.9 har det tillkommit en ytterligare möjlighet för berörda behöriga myndigheter att vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion hänskjuta frågan till Eba för bistånd enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. De nya möjligheterna att hänskjuta frågor till Eba för tvistlösning bör genomföras genom att den nuvarande lagregleringen på området utökas till att även omfatta en sådan situation som avses i artikel 116.9.

10.8 Sekretess och uppgiftslämnande till vissa nationella organ

Regeringens bedömning: Bestämmelsen i artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet om utlämnande av uppgifter som rör tillsyn över institut till vissa slag av nationella organ föranleder inte några särskilda genomförandeåtgärder.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att erinra mot den. Skälen för regeringens bedömning: Artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet anger under vilka förutsättningar som en medlemsstat får lämna ut information som avser tillsyn över institut till parlamentariska undersökningskommittéer i det egna landet, till sin 214

revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet. Den sekretess som föreskrivs i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller även för uppgiftslämnande mellan myndigheter (se 8 kap. 1 §). Samtidigt kan det föreligga fall då det är nödvändigt att en uppgift som är sekretessbelagd hos en myndighet överlämnas till en eller flera andra myndigheter. I 10 kap. OSL har det införts s.k. sekretessbrytande bestämmelser som under vissa förutsättningar möjliggör överlämnande av uppgifter som är sekretessbelagda hos en myndighet till en annan myndighet. Artikel 59.2 i kapitaltäckningsdirektivet utgör inte i sig skäl för att utöka Finansinspektionens nuvarande möjligheter enligt OSL att överlämna sekretessbelagd information till andra myndigheter. Några särskilda genomförandeåtgärder i denna del föreslås därför inte.

11 Ingripandeåtgärder och sanktioner

11.1 Inledning

Genom kapitaltäckningsdirektivet införs nya bestämmelser om sanktioner. De äldre direktiven från år 2006 innehöll utöver skyldigheten att i vissa situationer återkalla ett instituts tillstånd inga specifika regler om administrativa sanktioner. Det nya direktivet ställer däremot krav på att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning inför särskilda regler som gör det möjligt för tillsynsmyndigheterna att vid överträdelser av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet vidta olika former av administrativa sanktioner. Dessa ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Direktivet är uppbyggt på så sätt att överträdelser som ska åtföljas av en sanktion, har delats upp mellan två artiklar. I var och en av dessa artiklar återfinns en katalog av sanktioner som ska kunna utdömas för sådana överträdelser som omnämns i artikeln. Överträdelser som består i åsidosättande av reglerna för auktorisation och kraven på kvalificerade förvärv behandlas i artikel 66. I artikel 67 behandlas bl.a. överträdelser som innebär att ett institut beviljats auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter och åsidosättande av vissa underrättelseskyldigheter, rapporteringskrav, bestämmelser om stora exponeringar samt reglerna om offentliggörande av information. Sanktioner ska kunna drabba institutet som begått en överträdelse. Medlemsstaterna kan välja att inte tillämpa reglerna om administrativa sanktioner om överträdelserna i fråga är föremål för straffrättsliga sanktioner. Direktivet innehåller också bestämmelser om offentliggörande av sanktioner. Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter, utan otillbörligt dröjsmål efter det att den juridiska personen i fråga underrättats om dessa sanktioner, på sin officiella webbplats åtminstone offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överklagas och som har ålagts till följd av en överträdelse av bestämmelserna i tillsynsförordningen eller av de nationella bestämmelserna som har antagits för att genomföra direktivet. Offentliggörandet ska innehålla information om överträdelsens typ och karaktär samt om identiteten på den juridiska personen som sanktionen gäller. Kapitaltäckningsdirektivets bestämmelser om sanktioner utgör en minimireglering. Det är alltså tillåtet att i nationell rätt införa strängare regler än vad som följer av direktivet (se skäl 43). Direktivet innebär även justerade regler i fråga om tillsynsmyndigheternas möjlighet att i samband med dess tillsyn av instituten kräva att instituten på ett tidigt stadium vidtar åtgärder för att komma till rätta med en situation som utvecklas i negativ riktning. Avsikten är att sådana åtgärder ska kunna tillgripas innan situationen i instituten blir alltför allvarlig. Bestämmelserna om s.k. tidigt ingripande utgör i likhet med sanktionsåtgärderna en form av ingripande i institutens verksamhet. I svensk rätt regleras sådana ingripanden till stora delar tillsammans med Finansinspektionens möjlighet att besluta om sanktioner.

11.2 Regleringen i svensk rätt

Bestämmelser om ingripanden och sanktioner gentemot kreditinstitut och värdepappersbolag finns framför allt i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF respektive 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM. Bestämmelserna i de båda lagarna bygger på samma systematik. Avgörande för om Finansinspektionen ska ingripa är om ett institut har åsidosatt sina skyldigheter enligt respektive lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet. Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet och dessa åtgärder bedöms som tillräckliga, får Finansinspektionen avstå från att ingripa. När en överträdelse har skett har inspektionen möjlighet att välja vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet (prop. 2002/03:139 s. 382). Valet av sanktion ska i första hand bero på hur allvarlig en överträdelse är. Den allvarligaste formen av ingripande är återkallelse av tillståndet. Om det är tillräckligt kan Finansinspektionen emellertid välja den mindre ingripande åtgärden varning. Vid överträdelser som inte är så allvarliga att tillståndet ska återkallas kan Finansinspektionen ingripa genom föreläggande att inom viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen och med förbud att verkställa beslut. Därutöver har Finansinspektionen möjlighet att ingripa genom beslut om anmärkning. En anmärkning eller varning får förenas med en straffavgift (i fortsättningen kallad sanktionsavgift ). Avsikten med sanktionsavgiften är att den ska tillföra en ekonomiskt omedelbart kännbar sanktion och ge

Finansinspektionen möjlighet att gradera en överträdelse (a. prop s. 387 ) .

Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte kan uppfylla kapital- och likviditetskraven. Denna begränsningsregel har införts för att förhindra att avgiftsuttaget får till följd att institutets tillstånd måste återkallas (se prop. 2002/03:139 s. 552). Sanktionsavgifterna förutsätter till skillnad mot straffrättsliga sanktioner inte något uppsåt eller oaktsamhet från den som ställs till ansvar för överträdelsen i fråga (NJA 2004 s. 840). Finansinspektionen kan också besluta att institutet ska betala en förseningsavgift, se bl.a. 15 kap. 10 § LBF. Sanktioner och förelägganden kan även riktas mot finansiella holdingföretag eller holdingföretag med blandad verksamhet (se 12 kap. 2 och 4 §§ lagen [2006:371] om kapitaltäckning och stora exponeringar, förkortad kapitaltäckningslagen). Bestämmelserna om ingripanden i LBF och LVM gäller även om ett institut överträder bestämmelserna i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se 7 kap. 1 §). Utöver de sanktioner som nämnts ovan innehåller kapitaltäckningslagen särskilda bestämmelser om ingripande som kompletterar det som följer av LBF och LVM. Enligt 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen ska Finansinspektionen i vissa fall ålägga ett institut att hålla ett särskilt kapitalbaskrav. 217

11.3 Utökade ingripandebefogenheter för Finansinspektionen

Regeringens förslag: Uppräkningen i lag av Finansinspektionens ingripandemöjligheter utvidgas. Finansinspektionen ges rätt att utfärda förelägganden om åtgärder redan i de fall då det finns skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt kommer bryta mot de regler som gäller för verksamheten.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen anser dock att det inte finns behov av lagstiftningsåtgärder för att genomföra artikel 104.1 i direktivet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anför att det är tveksamt om det är nödvändigt att införa den av utredningen föreslagna bestämmelsen för genomförande av artikel 102.1 b, eftersom LBF redan ställer krav på att institutet ska ha kontroll över risker som det är eller kan komma att bli exponerat för och Finansinspektionen torde kunna ingripa med ett föreläggande i de fall ett institut inte i tillräcklig mån tagit höjd för framtida risker. Bankföreningen anser vidare att begreppet ”sannolikt” måste förtydligas med någon form av gradering av sannolikheten för att en händelse ska inträffa. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att sannolikhetsbedömningen bör genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 64 i kapitaltäckningsdirektivet ska behöriga myndigheter tilldelas alla tillsynsbefogenheter som krävs för att fullgöra sina uppgifter. Artikeln är en generell reglering med hänvisning till de bestämmelser i direktivet som mer specifikt anger vilka åtgärder som ska kunna vidtas gentemot institut som åsidosätter regelverket. Artikel 64 kräver enligt regeringens mening ingen särskild genomförandeåtgärd. Däremot föreligger behov av att se till att Finansinspektionen har de befogenheter som anges i artiklarna 18, 102, 104 och 105, till vilka artikel 64 hänvisar. Nedan behandlas artiklarna 18, 102 och 104.1. Artikel 104.2 och artikel 105 behandlas i avsnitt 11.3.1 respektive 11.3.2. Enligt artikel 18 ska den behöriga myndigheten ha rätt att återkalla ett instituts auktorisation. Artikel 18 motsvaras av artikel 17.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv som tidigare genomförts i svensk rätt och den artikeln föranleder därför inga ytterligare genomförandeåtgärder. Vidare ska den behöriga myndigheten enligt artikel 102.1 ha befogenhet att kräva att institut som inte uppfyller kraven i direktivet och tillsynsförordningen, på ett tidigt stadium, vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med situationen. Detta är en nyhet i förhållande till 2006 års direktiv, och innebär att den behöriga myndigheten nu ska kunna kräva sådana åtgärder om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot kraven enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen. I artikel 104 anges specifikt vilka befogenheter som behöriga myndigheter som ett minimum ska ha för att fullgöra de förpliktelser som följer av direktivet och förordningen. Uppräkningen är inte uttömmande. De 218

nya befogenheterna innebär att Finansinspektionen ska kunna ålägga ett institut att lägga fram en plan för hur institutet på nytt ska uppnå kraven enligt direktivet och förordningen och för dess genomförande fastställa en tidsfrist. Inspektionen ska också kunna kräva förbättringar av planens omfattning och den tid innan vilken den avser genomföras (artikel 104.1 c). Vidare ges Finansinspektionen rätten att begränsa eller förbjuda utdelningar och räntebetalningar till aktieägare, medlemmar eller innehavare av övriga primärkapitalinstrument, såvida förbudet inte innebär ett fallissemang från institutets sida (artikel 104.1 i). Genom tilläggen ges inspektionen också befogenhet att kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rapporter om kapital- och likviditetspositioner (artikel 104.1 j) samt införa särskilda likviditetskrav, inklusive begränsningar i fråga om löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder (artikel 104.1 k) och slutligen kräva ytterligare redovisning (artikel 104.1 l). Artiklarna 102 och 104.1 motsvaras i huvudsak av artikel 136.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Artikel 136.1 har i svensk rätt genomförts i 12 kap. 1–3 §§ i kapitaltäckningslagen, 15 kap. 1 § LBF samt 25 kap. 1 § LMV. Dessa lagrum ger Finansinspektionen rätt att genom föreläggande ingripa mot institut som har åsidosatt sina skyldigheter enligt lagar och andra författningar som reglerar företagets verksamhet m.m. Som en konsekvens av att kapitaltäckningslagen föreslås upphävas överförs reglerna i 12 kap. 1–3 §§ till 8 kap. 1–3 §§ i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Vid genomförandet av artikel 136.1 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv i svensk rätt ansåg regeringen att det i artikeln uppställda kravet på att tillsynsmyndigheterna ska ha möjlighet att kräva att ett institut vidtar de i artikeln angivna åtgärderna avser att myndigheterna ska kunna förelägga instituten att vidta dem (prop. 2006/07:5 sid 359 f.). Vidare konstaterades att den möjlighet Finansinspektionen har att förelägga ett institut som bryter mot en författning att vidta åtgärder inom viss tid, ger inspektionen utrymme att ålägga institutet att vidta de åtgärder som räknas upp i artikel 136.1 b—d i direktivet (dvs. att förstärka styrformer och strategier, tillämpa en särskild reserveringspolitik m.m.). I lagtexten förtydligades några av de ingripanden Finansinspektionen kan vidta mot ett institut. Bakgrunden var att Lagrådet anfört att även om det inte är nödvändigt att göra en uttömmande uppräkning av exakt vilka åtgärder inspektionen kan vidta mot ett institut, är det angeläget att, inte minst för dem som berörs av åtgärderna på olika sätt, att det av lagtexten framgår vilka åtgärder inspektionen får vidta (a. prop. sid 360). Regeringen anser att de åtgärder i artikel 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet som tillkommit i förhållande till artikel 136.1 i 2006 års direktiv (artikel 104.1 c och 104.1 i—l) på samma sätt som tidigare ryms inom Finansinspektionens befogenhet att förelägga instituten att vidta olika former av åtgärder. De nytillkomna åtgärderna innebär dock både nya och omfattande befogenheter för Finansinspektionen att ingripa mot ett institut. Enligt regeringens mening är befogenheten att begränsa respektive helt förbjuda ett institut att vidta utdelningar eller räntebetalningar till aktieägare, medlemmar eller innehavare av primärkapitaltillskott (artikel 104.1 i) av en sådan ingripande karaktär att det motiverar ett särskilt omnämnande i lagtexten. Mot denna bakgrund 219

anser regeringen att bestämmelserna i 15 kap. 1 § LBF och i 25 kap. 1 § LVM bör förtydligas på så sätt att det klargörs att inspektionen kan begränsa eller helt förbjuda ett institut att genomföra utdelningar eller räntebetalningar. Detta nya ingripande kan dock bara tillgripas under förutsättning att förbudet inte medför ett fallissemang från institutets sida. Med fallissemang avses en situationen då institutet inte kan fullgöra sina betalningsskyldigheter. Artikel 102.1 i kapitaltäckningsdirektivet kräver att tillsynsmyndigheterna ska kunna ingripa om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot kraven enligt direktivet eller förordningen. Artikeln innebär att Finansinspektionen får en ny och uttalad befogenhet att ingripa redan innan institutet faktiskt åsidosatt en skyldighet enligt regelverket, men då det är sannolikt att så kommer ske inom tolv månader. LBF och LVM bör därför ändras så att Finansinspektionen ges möjlighet att gentemot ett institut ingripa med ett föreläggande om att vidta åtgärder vid ett tidigare skede än vad som följer enligt gällande rätt. Eftersom artikeln förutsätter att tillsynsmyndigheten har bevis för ett tidigt ingripande, anser regeringen att Finansinspektionen bör ingripa först om det finns objektiva omständigheter som tyder på att institutet inom tolv månader sannolikt inte längre kommer uppfylla sina skyldigheter enligt lag eller annat regelverk. Mot denna bakgrund bör det i lag framgå att ett ingripande förutsätter att det finns skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt lag eller annat regelverk. Ett exempel på när en dylik sannolikhetssituation skulle kunna inträffa är om ett instituts kapitaliseringsgrad är starkt beroende av med utvecklingen på marknaden eller hos ett visst slag av motparter som institutet har stor exponering mot . Ytterligare precisering av vilka omständigheter som bör beaktas vid en sannolikhetsbedömning bör enligt regeringens mening inte göras i förreskriftsform utan får utvecklas i rättspraxis.

11.3.1 Justerade regler för att förelägga institut ett särskilt kapitalbaskrav

Regeringens förslag: Finansinspektionens möjlighet att fatta beslut om att institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utökas så att möjligheten kan tillgripas redan om det står klart att inspektionen har skäl att anta att institutet inom tolv månader sannolikt kommer att bryta mot de regler som gäller för verksamheten. För att ålägga ett högre kapitalbaskrav till följd av vissa angivna brister ska det inte längre krävas att andra åtgärder bedöms som otillräckliga för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid. Finansinspektionen ska kunna ålägga institut ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka risker som institutet kan bli utsatt för samt de risker som institutet utsätter det finansiella systemet för (systemrisker). Skyldighet att ingripa ska inte föreligga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller om åtgärder vidtagits som bedöms tillräckliga. 220

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksbanken anser att principen för användandet av det särskilda kapitalkravet bör vara tydlig. Bedömning om särskilt kapitalbaskrav ska därför bara omfatta sådana risker eller riskelement som inte omfattas eller täcks fullt ut av tillsynsförordningen eller buffertkraven i kapitel 4 i kapitaltäckningsdirektivet. Riksbanken anser att direktivet föreskriver att både de risker som institut är exponerade för samt de risker som institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Finansinspektionen ska kunna få ställa krav på både belopp och slag av kapital vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Riksbanken anser att det vore önskvärt att det i lag införs ett krav på att Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om särskilt kapitalbaskrav. Finansinspektionen anser att det särskilda kapitalbaskravet enbart ska omfatta de risker som inte täcks av tillsynsförordningen eller buffertkraven i kapitel 4 i kapitaltäckningsdirektivet. Det ska därför framgå av lag att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav inte omfattar de grundläggande kapitalkrav som ställs enligt tillsynsförordningen, utan är ett krav utöver det grundläggande kapitalkravet. De risker som institutet utsätter det finansiella systemet för (systemrisk) ska kunna beaktas vid eventuellt beslut om särskilt kapitalbaskrav. Ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska omfatta både mängden och slaget av kapital. Svenska Bankföreningen invänder mot att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna ange både belopp och slag av kapital. Bankföreningen anser att ett eventuellt särskilt kapitalbaskrav ska få täckas av total kapitalbas. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av när det kan anses nödvändigt att höja ett kapitalbaskrav för att täcka de risker som ett institut kan bli exponerat för samt de omständigheter som ska beaktas när det ska bedömas som sannolikt att ett institut inom 12 månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt 2 kap. 2 § i den av utredningen föreslagna lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut ska meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Förvaltningsrätten anser även att närmare upplysningar ska ges om när bestämmelserna om att underlåta att ingripa med anledning av ursäktliga eller ringa överträdelser är avsedda att tillämpas. Sparbankernas Riksförbund efterfrågar ett klargörande om hur det särskilda kapitalbaskravet förhåller sig till kapitalbuffertarna.

Skälen för regeringens förslag

Genomförande av särskilt kapitalbaskrav Artiklarna 104.2 och 104.3 i kapitaltäckningsdirektivet motsvarar artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. I likhet med vad som följde av kreditinstitutsdirektivet ska behörig myndighet kunna ingripa med ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav, i vart fall vid de situationer som anges i artikel 104.2. Bestämmelsen utgör dock inget hinder mot att sanktionen tillgrips även i andra fall. Artikel 136.2 i kreditinstitutsdirektivet har i svensk rätt genomförts i 2 kap. 2 § i kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen om särskilt kapitalbaskrav ger Finansinspektionen rätt att besluta att ett institut ska ha ett kapitalbaskrav utöver den miniminivå som annars gäller. Beslut om ett särskilt kapitalbaskrav kan fattas om institutet inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ LBF om bl.a. soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning eller motsvarande bestämmelser i LVM (8 kap. 2–8 §§ LVM). En förutsättning för att inspektionen ska kunna fatta ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav på grund av sådana brister är att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att avhjälpa bristerna inom rimlig tid. Med annan åtgärd avses sådana åtgärder som inspektionen enligt 15 kap. LBF och motsvarande bestämmelser i 25 kap. LVM får vidta mot ett institut som inte följer de bestämmelser som gäller för dess verksamhet. Finansinspektionen har dessutom rätt att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav, om inspektionen i samband med en översyn och utvärdering anser att det behövs för att täcka de risker som institutet är exponerat för (2 kap. 2 § 3 kapitaltäckningslagen). Bestämmelsen infördes i svensk rätt sedan artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv utökats med ett nytt stycke som föreskrev att behörig myndighet med hänsyn till resultatet av tillsynsåtgärder ska bedöma om ett institut ska påföras ett högre kapitalbaskrav än miniminivån för att täcka de risker som institutet är eller kan bli exponerat för (prop. 2010/11:135 s. 272). Möjligheten att besluta om särskilt kapitalbaskrav får inte i något fall tillgripas om bristen i institutet är så allvarlig att verksamhetstillståndet ska återkallas (2 kap. 2 § andra stycket kapitaltäckningslagen). Svensk rätt erbjuder således på grundval av 2006 års direktiv en möjlighet för inspektionen att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav, om det finns brister i institutens soliditet eller likviditet, riskhanteringssystem, om institutet inte är genomlysbart eller institutet saknar tillräckliga riktlinjer och instruktioner för verksamheten, eller om det vid en kapitalutvärdering framkommer behov av att öka kapitalbaskravet för att täcka de risker som institutet är exponerat för. Ett särskilt kapitalbaskrav, även kallat pelare 2-krav, gäller utöver det grundläggande kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och utöver de nya kapitalbuffertkraven enligt kapitaltäckningsdirektivet. Artikel 104.3 i kapitaltäckningsdirektivet anger, i likhet med artikel 136.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, vilka omständigheter som behörig myndighet ska beakta vid bedömningen av lämplig nivå på det särskilda kapitalbaskravet. Regler om Finansinspektionens tillsyn i detta avseende återfinns i dag i förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora 222

exponeringar. Regeringen anser att den ändring som skett i artikel 104.3 d bör införas på förordningsnivå på motsvarande sätt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut Bestämmelsen i artikel 104 har ändrats på så sätt att det, för att ålägga ett särskilt kapitalbaskrav inte längre uppställs något krav på att det bedöms som troligt att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid. Gällande rätt bör därför justeras i enlighet härmed. Därtill kommer att beslut om ett särskilt kapitalbaskrav ska kunna fattas på den grunden att det inte är troligt att användandet av endast andra åtgärder ger tillräcklig förbättring av styrformer, processer, rutiner och strategier inom rimlig tid (se artikel 104.2 c). Det senare ryms inom skyldigheten att besluta om ett högre kapitalbaskrav till följd av att kraven som anges i 2 kap. 2 § första stycket 1 lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag inte är uppfyllda.

Beaktande av systemrisk vid fastställande av särskilt kapitalbaskrav Finansinspektionen och Riksbanken anser att även den risk som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid fastställandet av ett särskilt kapitalbaskrav. De justeringar som gjorts i artikel 104.2 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med motsvarande uppräkning i 2006 års kreditinstitutsdirektiv ryms i huvudsak inom Finansinspektionens nuvarande befogenhet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav. Uppräkningen i artikel 104.2 över vilka omständigheter som ska beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav är inte uttömmande, men omfattar uttryckligen bl.a. de risker eller riskelement som inte täcks av tillsynsförordningen eller direktivets kapitalbuffertar (artikel 104.2 b). Systemrisk innebär en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och den reala ekonomin (artikel 3.1.10 i kapitaltäckningsdirektivet). Enligt artikel 133.1 ska systemrisk täckas av systemriskbufferten och enligt artiklarna 131.2 och 131.3 ska institutens storlek och sammanlänkning med det finansiella systemet beaktas vid beslut om kapitalbuffert för systemviktiga institut. Enligt regeringens mening bör detta även innebära att systemrisk bör kunna beaktas vid ett beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104.2, om de tillämpliga kapitalbuffertarna inte täcker alla element av den aktuella systemrisken. Om systemrisker (även benämnda makrotillsynsrisker) byggs upp, kan det innebära att ett instituts förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras enligt 6 kap. 1 § LBF (se även prop. 2002/03:139 s. 273 ff.) samt 8 kap. 2 § LVM. Artikel 104.3 innebär att den behöriga myndigheten vid fastställande av lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av resultatet av sin översyn och utvärdering av institutet, ska bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån behövs för att täcka risker som ett kreditinstitut är eller kan komma att bli utsatt för. I bestämmelsen anges vilka omständigheter som ska beaktas vid denna bedömning. I förhållande till 223

2006 års kreditinstitutsdirektiv har möjligheten för behöriga myndigheter att även beakta systemrisk tillkommit (artikel 104.3 d). Enligt artikel 97.1.b och 97.3 i kapitaltäckningsdirektivet ska Finansinspektionen i sin översyn och utvärdering av den kapitalbas ett institut förfogar över beakta systemrisker. Instituten ska täcka både de risker som de är utsatta för och de risker som de utsätter det finansiella systemet för (eng. ”coverage of their risks”) (se även avsnitt 9.7). Beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104.3 ska baseras på denna översyn och utvärdering. Regeringen anser att Finansinspektionen vid beslut om särskilt kapitalbaskrav efter en översyn och utvärdering enligt artikel 104.3 bör kunna beakta den risk som instituten utsätter det finansiella systemet för. Systemrisk kan i det fallet likställas med den risk som instituten utsätter det finansiella systemet för.

Tidpunkt för ingripande med särskilt kapitalbaskrav och sannolikhetsbedömning Enligt artikel 102.1 b i kapitaltäckningsdirektivet gäller att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna fattas redan när det visas föreligga en risk för att bestämmelserna i tillsynsförordningen eller de bestämmelser som i nationell rätt antagits för att genomföra direktivet inte följs. Finansinspektionen bör ges möjlighet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav redan om myndigheten har skäl att anta att det är sannolikt att det inom tolv månader kommer inträffa en överträdelse. Artikel 104.2 e i direktivet föreskriver en möjlighet att tillgripa tillsynsbefogenheten om det är sannolikt att riskerna undervärderas trots att institutet uppfyller tillämpliga krav i kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Bestämmelsen förutsätter vare sig att det har skett en överträdelse eller att det gjorts en bedömning av att det finns en risk för att det kommer uppstå en överträdelse. Ett tänkbart exempel på när den skulle kunna tillämpas är om institutet använder sig av föreskrivna riskvikter i schablonmetoden för kreditrisk, men riskerna underskattas till följd av det föreligger en allt för stor exponering mot stater som har låg riskvikt men på grund av statsfinansiell kris riskerar att ställa in betalningarna. Enligt regeringens bedömning ryms denna bestämmelse inom nuvarande reglering där möjlighet finns att ålägga ett särskilt kapitalbaskrav i samband med en översyn och utvärdering. Den nuvarande bestämmelsen bör i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Artikel 104.2 kräver för dess tillämpning inte att det har skett en faktisk överträdelse av rörelsereglerna. Det stycke i artikel 136.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektivet, som ligger till grund för den svenska regleringen, förutsätter inte heller att det har skett en faktisk överträdelse, utan föreskriver att bestämmelsen ska tillämpas för att fånga in risker som institutet ”är eller kan bli utsatt för”. För att tydliggöra att regleringen också ska täcka risker som ett institut kan bli utsatt för anser regeringen att lagtexten bör justeras på motsvarande sätt. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de omständigheter som ska beaktas vid beslut om ett särskilt kapitalbaskrav för att täcka de risker ett institut kan bli exponerat för, samt när det bedöms sannolikt att ett institut inom 12 månader inte kommer uppfylla sina skyldigheter, ska 224

meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Enligt regeringens mening föreligger inte skäl att meddela föreskrifter i dessa fall. De omständigheter som ska beaktas bör i stället utkristalliseras i rättstillämpningen.

Avstå från att ingripa I linje med vad som följer enligt sektorslagstiftningen (se 15 kap. 1 § tredje stycket LBF) anser regeringen att skyldighet att ingripa med ett särskilt kapitalbaskrav inte bör föreligga om överträdelsen är ringa eller ursäktlig, eller om institutet gör rättelse eller om någon annan myndighet vidtagit åtgärder mot institutet som bedöms som tillräckliga. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att närmare upplysningar ska ges om när bestämmelserna om att underlåta att ingripa med anledning av ursäktliga eller ringa överträdelser är avsedda att tillämpas. Finansinspektionens möjlighet att avstå från att ingripa omfattar för närvarande även ingripandebestämmelsen i 2 kap 2 § första stycket 1 kapitaltäckningslagen, som nu överförs till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Överförandet av möjligheten att avstå från att ingripa till den nya lagen innebär därför endast en fortsättning av vad som redan gäller i dag.

Sammansättning av det särskilda kapitalbaskravet Den möjlighet som Finansinspektionen har enligt gällande rätt att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav innefattar inte någon möjlighet att samtidigt påverka kapitalbasens sammansättning. Detta är en följd av att kapitaltäckningslagen ställer krav på att minst hälften av kapitalbasen alltid ska utgöras av primärt kapital (3 kap. 1 § kapitaltäckningslagen). Detta gäller även för det fall Finansinspektionen med stöd av 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen fattar ett särskilt beslut om kapitalbaskravet. Finansinspektionens nuvarande möjlighet att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav begränsas således till att fastslå nivån på kapitalbasen. I det nya regelverket fastslår tillsynsförordningen kraven på kapitalbasens sammansättning för de kapitalkrav som regleras i förordningen. Kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen delas upp i tre huvudsakliga kategorier av kapital: kärnprimärkapital, primärkapital och totalt kapital. Bestämmelserna om kapitalbuffertar ålägger institut att därutöver i varierande utsträckning upprätthålla ytterligare kapital som ska bestå av kärnprimärkapital. Varken tillsynsförordningen eller kapitaltäckningsdirektivet anger vilket slag av kapital som krävs för att uppfylla det ”överskjutande” kapitalbaskravet som blir följden om tillsynsmyndigheten fattar ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav. Svenska Bankföreningen invänder mot att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska kunna ange både belopp och slag av kapital. Bankföreningen anser att ett eventuellt särskilt kapitalbaskrav ska få täckas av total kapitalbas. Riksbanken och Finansinspektionen anser dock att Finansinspektionen ska få ställa krav på både belopp och slag av kapital vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Ett ingripande i form av ett särskilt kapitalbaskrav ska bl.a. ske om instituten inte uppfyller kraven i artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 123 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv), dvs. om instituten inte upprätthåller ett internt kapital 225

som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade för. I skäl 43 i direktivet anges likaså att medlemsstaterna ska säkerställa att kreditinstitut och värdepappersföretag har ett internt kapital som i fråga om kvantitet, kvalité och fördelning är tillräckligt för att möta institutens risker. Regeringen anser att ett beslut om att ett institut ska uppfylla ett särskilt kapitalbaskrav utöver vad som annars gäller bör innefatta tydliga krav på både belopp och slag av kapital, eftersom det i annat fall blir svårt att bedöma hur mycket kapital som krävs för att möta de risker som föranleder beslutet om ett särskilt kapitalbaskrav. Vidare får kapitalbuffertarna enligt artikel 128.6 enbart bestå av kärnprimärkapital. Beslut om särskilt kapitalbaskrav som ska täcka överskjutande risk från kapitalbuffertarna bör därför täckas av motsvarande kapital, dvs. kärnprimärkapital. Enligt regeringens mening finns dock inte skäl att i lag fastslå vilken typ av kapital som ska krävas för att uppfylla ett beslut om särskilt kapitalbaskrav. Regleringen blir i stället mer dynamisk och ändamålsenlig om Finansinspektionen i varje beslut om särskilt kapitalbaskrav ges rätt att fastställa vilken typ av kapital som krävs för att möta sådana identifierade risker i institutets verksamhet som anses motivera ett särskilt kapitalbaskrav. En sådan rätt bör följa av Finansinspektionens rätt att fatta beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas i lagtexten att det särskilda kapitalbaskravet inte är ett beslut om totalt kapitalbaskrav utan att beslutet endast omfattar ett särskilt kapitalbaskrav som gäller utöver det grundläggande kapitalbaskravet. Regeringen anser att lagtextens lydelse bör förtydligas i enlighet med Finansinspektionens förslag.

Särskilt kapitalbaskrav och transparens Riksbanken anser att det vore önskvärt att det i lag införs ett krav på att Finansinspektionen ska offentliggöra beslut om särskilt kapitalbaskrav. Av artiklarna 431.3 och 438 b i tillsynsförordningen följer att instituten kan tvingas offentliggöra sin interna bedömning av kapitaltäckningen inklusive Finansinspektionens utvärdering och översyn enligt kapitaltäckningsdirektivet, om Finansinspektionen begär detta. Vid sidan av dessa regler kan beslut om särskilt kapitalbaskrav offentliggöras efter en sedvanlig sekretessprövning hos Finansinspektionen. Den möjligheten följer redan av gällande rätt. Det är viktigt att den s.k. pelare 2-processen är tydlig och transparent. Behovet av tydlighet och transparens förstärks ytterligare om pelare 2-processen i ökad utsträckning används för att motverka systemrisker, dvs. de risker som instituten utsätter det finansiella systemet för. Enligt regeringens mening finns dock inte skäl att införa en särskild lagregel om att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav ska offentliggöras, eftersom det redan följer av tillsynsförordningen samt bestämmelser om offentlighet och sekretess att ett sådant beslut kan offentliggöras.

11.3.2 Möjlighet att införa särskilda likviditetskrav

Regeringens förslag: Finansinspektionen får besluta om ett särskilt likviditetskrav, om det behövs för att täcka de likviditetsrisker som institut är eller kan bli exponerat för och för de risker som instituten kan utsätta det finansiella systemet för. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock inte att de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för ska kunna beaktas vid beslut om ett särskilt likviditetskrav. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att förslaget är otydligt och saknar förutsägbarhet vad avser de likviditetskrav som kan komma ifråga. Det förs heller inget resonemang kring hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna om likviditet i 6 kap. 1 § LBF och om ingripandeåtgärder i 15 kap. samma lag. Finansinspektionen och Riksbanken tolkar direktivet som att tillsynsmyndigheter även ska beakta den risk som banken utsätter det finansiella systemet för. Det skulle innebära att Finansinspektionen kan basera ett särskilt likviditetskrav även på den risk som institutet utgör för det finansiella systemet. Skälen för regeringens förslag: I artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet föreskrivs att behöriga myndigheter på grundval av sin tillsyn och utvärdering av instituten ska analysera om det, med hänsyn till de risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, är nödvändigt att införa ett särskilt likviditetskrav. Vid ett sådant beslut ska myndigheten framför allt beakta institutets affärsmodell och styrformer, systemrelaterade likviditetsrisker samt utfallet av den översyn och värdering som följer av artikel 97 i direktivet. För att genomföra artikel 105 bör det i svensk rätt införas en ny bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att besluta om ett särskilt likviditetskrav, om en utvärdering av institutet visar att det behövs för att täcka de likviditetsrisker som institutet är exponerat för. Enligt artikel 97.3 ska myndigheten fastställa om instituten har tillräckligt med likviditet för att säkerställa en sund hantering eller täckning av deras risker. För att ett institut ur ett samhällsekonomiskt perspektiv ska ha tillräckligt med likviditet behöver det ha likviditet som täcker både de risker som institutet är utsatt för (risken för fallissemang) och den risk det utgör för det finansiella systemet och den reala ekonomin (effekten av fallissemang). Enligt regeringens mening syftar artikel 97 m.fl. i direktivet till att hantera båda dessa aspekter på risk. Det innebär därför att Finansinspektionen i sin likviditetsbedömning även bör ta hänsyn till den risk som institutet utgör för det finansiella systemet. Artikeln ställer vidare krav på att behöriga myndigheter ska överväga och besluta om administrativa ingripanden eller åtgärder för det fall att ett institut inte uppfyller de likviditetskrav som beslutats på nationell eller EU-nivå. Bestämmelsen kan jämföras med artikel 67, som fastslår 227

att behöriga myndigheter ska ha rätt att ingripa med sanktioner mot ett institut om det inte uppfyller likviditetskraven i artikel 412 i tillsynsförordningen (se artikel 67.1 j och artikel 67.2). Det krävs inga särskilda lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna överväga och besluta om administrativa åtgärder i enlighet med Artikel 105. Tillsynsförordningen ger Finansinspektionen rätt att ingripa med administrativa sanktioner för samtliga överträdelser av tillsynsförordningen. Finansinspektionen har vidare rätt att ingripa mot institut som inte uppfyller tillämpliga nationella likviditetskrav. Det finns inte heller behov av att införa en särskild reglering om att nivån på avgifterna ska återspegla skillnaden mellan gällande likviditetskrav och institutets likviditetskrav, eftersom det får anses följa av Finansinspektionens skyldighet att säkerställa att beslutade sanktioner ska vara proportionella i förhållande till den överträdelse som föranleder ett ingripande (jfr avsnitt 11.5.1). Regleringen bör införas i samma lag som bestämmelserna om ett särskilt kapitalbaskrav (dvs. i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag). De mer specifika bestämmelserna i denna lag utgör ett komplement till LBF, som reglerar de grundläggande kraven för bankers och kreditmarknadsföretags verksamhet. Vidare anser regeringen att, i likhet med vad som gäller vid beslut om ett särskilt kapitalbaskrav, de omständigheter som ska beaktas inför ett sådant beslut bör framgå av föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för det särskilda likviditetskravet i samband med en översyn och utvärdering av ett institut. Fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder omfattas av vissa bestämmelser i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Med tanke på att kapital och likvida medel hålls helt åtskilda från de fonder som dessa företag förvaltar bedöms likviditetsriskerna i företagen att vara högst begränsade. Bestämmelserna om ett särskilt likviditetskrav torde därför i praktiken komma att få en mycket begränsad tillämpning för dem. Artikel 113 i kapitaltäckningsdirektivet föreskriver att samordnande tillsynsmyndighet och övriga behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett moderbolag eller vissa holdingföretag, ska fatta ett gemensamt beslut om institutsspecifika likviditetskrav och övriga åtgärder för att hantera väsentliga resultat av likviditetstillsynen. Genomförandet av denna bestämmelse i direktivet behandlas i avsnitt 10.5.

11.4 Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om överträdelser

Regeringens förslag: Lagen om bank- och finansieringsrörelse ska kompletteras med en bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att återkalla ett kreditinstituts tillstånd, om institutet har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt. 228

Regeringens bedömning: Den nuvarande strukturen i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden i fråga om angivandet av överträdelser och sanktioner kan behållas.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna överväganden Det nya direktivet ställer krav på att medlemsstaterna säkerställer att behöriga myndigheter får tillgång till en rad åtgärder att använda sig av om ett institut inte följer regelverket. Behöriga myndigheter ska ha möjlighet att, vid de överträdelser som anges, kunna vidta i vart fall de åtgärder som specificeras i direktivet. Medlemsstaterna ska även säkerställa att sanktionerna är effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 65.1). Regeringen bedömer att det saknas behov av att, i likhet med direktivets struktur, i lag räkna upp vilka överträdelser som ska leda till en viss katalog av sanktioner. Ett mer ändamålsenligt sätt att genomföra bestämmelserna i svensk rätt bedöms i stället vara att Finansinspektionen ges tillgång till samtliga sanktioner, och möjlighet att besluta om sanktioner för samtliga överträdelser som anges i artikel 66 och 67 i kapitaltäckningsdirektivet. Ett sådant genomförande är mer i linje med den nuvarande strukturen i LBF och LVM samt uppfattningen att Finansinspektionens ingripandemöjligheter gentemot finansiella företag som utgångspunkt bör utformas enhetligt, såvida inte särskilda skäl talar mot det. Finansinspektionen bör därför, liksom i dag, som utgångspunkt i både LBF och LVM ges tillgång till samtliga sanktioner i direktivet, och möjlighet att i varje enskilt fall välja vilken av dessa sanktioner som ska gälla vid en överträdelse av reglerna som gäller för det finansiella institutet i fråga. Det finns inte heller behov av att i gällande rätt föra in en uttrycklig bestämmelse om att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, eftersom det är något som följer redan av befintligt regelverk och tidigare förarbetsuttalanden (se bl.a. prop. 2002/03:139 s. 382). Flera av de handlingsregler som tas upp i artikel 67.1 baseras på tillsynsförordningen. Övriga handlingsregler i artikel 67.1 och artikel 66.1 har redan genomförts i svensk rätt, med undantag för artikel 67.1 a (auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt) och artikel 141 om utdelningsrestriktioner. Sedan den 1 januari 2014, när tillsynsförordningen trädde ikraft, innehåller svensk rätt samtliga handlingsregler som upptas i förordningen och Finansinspektionen har möjlighet att ingripa vid en överträdelse av dessa regler. För att detta fullt ut även ska gälla i fråga om de handlingsregler som baseras på direktivet krävs dock att Finansinspektionen ges rätt att

ingripa även för det fall att ett institut beviljats tillstånd på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt. Direktivet uppställer inga krav på att ett instituts tillstånd ska återkallas så snart en överträdelse som upptas i artikel 67.1 inträffar, men en sådan möjlighet ska finnas bland de sanktioner som står till tillsynsmyndighetens förfogande.

Om tillstånd beviljats på falska uppgifter Sanktioner i artikel 67.2 ska kunna tillgripas bl.a. om ett institut har beviljats auktorisation på grundval av felaktiga eller falska uppgifter eller dylikt. Av 25 kap. 5 § LVM följer att om ett företag har fått tillstånd genom falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, ska tillståndet återkallas. Om det är tillräckligt, kan i stället varning meddelas. En sådan varning får enligt 8 § förenas med straffavgift. LBF innehåller däremot inte någon uttrycklig reglering om återkallelse av tillståndet på grund av att det beviljats till följd av falska uppgifter. Enligt regeringens mening bör LBF kompletteras med ett lagrum som anger att Finansinspektionen ska återkalla ett tillstånd som beslutats på grund av falska uppgifter. Finansinspektionen bör i likhet med vad som följer av LVM, ha möjlighet att i de fall då det är tillräckligt i stället besluta om varning och sanktionsavgift.

11.5 Lagändringar för att genomföra direktivets bestämmelser om administrativa sanktioner

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ha möjlighet att besluta om sanktionsavgift för institut upp till tio procent av ett instituts totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret eller, i de fall beloppen kan beräknas, ha möjlighet att besluta om sanktionsavgifter motsvarande två gånger summan av den vinst institutet tjänat eller upp till två gånger de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen. Begreppet straffavgift ska i lagtexten ersättas med sanktionsavgift. Regeringens bedömning: Övriga sanktioner som enligt direktivet ska kunna vidtas gentemot juridiska personer ryms inom gällande rätt. Skyldigheten att publicera sanktionsbeslut och beslut som fattas till följd av att ett institut inte uppfyller kraven enligt kapitaltäckningsdirektivet eller tillsynsförordningen bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det är oklart på vilket sätt en sanktionsavgift ska fastställas och ifrågasätter även om den föreslagna regleringen är tillräckligt förutsägbar i denna del. Finansinspektionen påpekar att det 230 finns skäl att diskutera begränsningen om att en sanktionsavgift inte får

vara så stor att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen ställer sig mycket tveksamma till utredningens resonemang kring förseningsavgift, med hänsyn till principen om dubbel lagföring.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Offentliga underrättelser I artikel 68 i kapitaltäckningsdirektivet uppställs krav på offentliggörande av Finansinspektionens beslut med anledning av att ett institut inte uppfyller gällande regler eller beslut om sanktioner. Den fråga som uppkommer är om ett sådant offentliggörande är tillåtet enligt bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 och 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Dessa bestämmelser innebär sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillståndsgivnings- och tillsynsverksamhet. Sekretessen enligt 30 kap. 5 § OSL gäller i särskilt angivna ärenden för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, men gäller inte för uppgifter i Finansinspektionens beslut. Enligt regeringens mening kan bestämmelsen därför inte utgöra ett hinder för ett offentliggörande i enlighet med artikel 68. Sekretessen enligt 30 kap. 4 § OSL gäller däremot för Finansinspektionens beslut. Bestämmelsen innebär att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftsförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han eller hon lider skada om uppgiften röjs. Det föreligger alltså en presumtion för att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgiften röjs. Direktivet förutsätter offentliggörande men tillåter emellertid att besluten publiceras anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd eller bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut (artikel 68.2). Regeringen gör således bedömningen att bestämmelserna om sekretess i 30 kap. 4 § OSL inte utgör hinder för att publicera besluten på det sätt som föreskrivs i direktivet. Vad gäller Finansinspektionens skyldighet att omgående publicera sina beslut kan konstateras att inspektionen enligt 27 § förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar är ålagd att på sin webbplats tillhandahålla information som den enligt 2006 års kreditinstitutsdirektiv är skyldig att offentliggöra. Enligt regeringens mening bör ett genomförande av artiklarna 68 och 143.1 d i kapitaltäckningsdirektivet på motsvarande sätt ske genom föreskrifter på förordningsnivå.

Krav på att agerandet upphör Enligt artiklarna 66.2 b och 67.2 b i kapitaltäckningsdirektivet ska behörig myndighet kunna kräva att en fysisk person eller ett institut upphör med och inte upprepar det agerande som är föremål för sanktionen. 231

Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjlighet att vid äventyr av vite förelägga ett institut att inom viss tid exempelvis upphöra med ett agerande. Om tillståndet återkallas, kan Finansinspektionen kombinera återkallelsebeslutet med förbud om att fortsätta rörelsen (se 15 kap. 4 § andra stycket LBF respektive 25 kap. 6 § andra stycket LVM). Om en fysisk person utan tillstånd driver rörelse som är tillståndspliktig enligt LBF eller LVM, ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten (se 15 kap. 18 § LBF respektive 25 kap. 17 § LVM). Finansinspektionens nuvarande möjlighet att kräva att ett visst agerande upphör täcker de situationer som anges i artikel 66 och 67 och uppfyller direktivets krav. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns därmed inte.

Återkallelse av tillstånd Artikel 67.2 c i kapitaltäckningsdirektivet innebär att behöriga myndigheter ska ha möjlighet att återkalla ett instituts tillstånd i enlighet med artikel 18, vid sådana överträdelser som är upptagna i artikel 67.1. Artikel 18 motsvaras av artikel 17 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, och reglerar i vilka fall det är tillåtet att återkalla en auktorisation. Artikel 18 har genom direktivet ändrats jämfört med tidigare artikel 17 på så sätt att det numera anges att även sådana överträdelser som upptas i artikel 67.1 får leda till en återkallelse av tillståndet. Finansinspektionen har enligt 15 kap. 1 § LBF respektive 25 kap. 1 § LVM möjlighet att återkalla ett instituts tillstånd om det genom en allvarlig överträdelse har åsidosatt sina skyldigheter enligt lag och andra författningar som reglerar institutets verksamhet m.m. Tillståndet ska därutöver återkallas i vissa särskilt angivna situationer som regleras i 15 kap. 3 § LBF och 25 kap. 5 § LVM. Dessa återkallelsegrunder är bl.a. sådana som hör samman med att ett institut inte kommit igång med att driva sådan rörelse som tillståndet avser. I 15 kap. 2 § LBF respektive 25 kap. 4 § LVM finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att återkalla ett instituts tillstånd om den som ingår i styrelsen eller är verkställande direktör inte uppfyller vissa krav. Det i svensk rätt uppställda kravet på att ett beslut om återkallelse förutsätter att det begåtts en allvarlig överträdelse, kan därför inte anses stå i strid med direktivets bestämmelser, utan återspeglar snarare direktivets krav på att sanktioner ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga. Något behov av särskilda genomförandeåtgärder finns enligt regeringens mening således inte. Frågan om återkallelse med anledning av att tillstånd beviljats på felaktiga uppgifter behandlas i avsnitt 11.4.

Sanktionsavgifter Sanktionsavgifterna ska kunna uppnå en nivå som är stor nog att balansera eventuella fördelar som en överträdelse genererat och vara stor nog att avskräcka även större institut från att begå överträdelser (skäl 36). Sanktionsavgifter för juridiska personer ska enligt direktivet kunna uppgå till tio procent av företagets totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret, eller, i de fall beloppen går att fastställa, upp till två gånger summan av den vinst som erhållits eller upp till två gånger 232

av de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen (artikel 66.2 c och e respektive artikel 67.2 e och g i kapitaltäckningsdirektivet). Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det är oklart på vilket sätt en sanktionsavgift ska fastställas och ifrågasätter även om den föreslagna regleringen är tillräckligt förutsägbar i denna del. Av den föreslagna författningstexten framgår att det finns två alternativa sätt för inspektionen att fastställa sanktionsavgiftens storlek för institutet. Det ankommer på Finansinspektionen att välja alternativ. Finansinspektionen har dock att beakta att sanktioner ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen ifråga. Enligt regeringens mening uppfyller bestämmelsen kravet på förutsägbarhet. Finansinspektionens nuvarande möjlighet att gentemot juridiska personer förena ett beslut om varning eller anmärkning med sanktionsavgifter regleras i 15 kap. 7–9 §§ LBF och 25 kap. 8–10 §§ LVM. I de relevanta lagrummen används till skillnad mot artiklarna i direktivet begreppet straffavgift. Eftersom avgiften inte utgör någon straffrättslig sanktion, framstår det enligt regeringens mening som lämpligt att i lagtexten ersätta begreppet ”straffavgift” med ”sanktionsavgift”. I fråga om tillåtna nivåer på avgiften i svensk lagstiftning kan följande konstateras. Sanktionsavgiften har satts till en lägsta nivå om 5 000 kronor och får enligt LBF uppgå till högst femtio miljoner kronor. I syfte att ge mindre institut ett skydd mot oproportionellt sett mycket höga avgifter, har i lagen införts en ytterligare gräns som innebär att avgiften får uppgå till högst tio procent av kreditinstitutets omsättning föregående räkenskapsår. Avgiften får inte heller vara så stor att institutet inte uppfyller lagarnas krav på soliditet och likviditet. De sanktionsavgifter som ska kunna utgå enligt kapitaltäckningsdirektivet kan komma att överstiga den i svensk rätt införda beloppsbegränsningen om femtio miljoner kronor (se 15 kap. 8 § första stycket LBF och 25 kap. 9 § första stycket LVM). Detta ”tak” bör därför tas bort. Nuvarande reglering i 15 kap. 8 § andra stycket LBF och 25 kap. 9 § andra stycket LVM om att avgiften inte får överstiga tio procent av institutets omsättning föregående räkenskapsår bör också justeras. Den får inte längre vara absolut, utan måste öppna upp för att sanktionsavgifter även ska kunna uppgå till två gånger summan av den vinst eller de kostnader som undvikits till följd av regelöverträdelsen. Enligt regeringens mening bör därför LBF och LVM ändras i enlighet med det nu sagda. Finansinspektionen påpekar att det finns skäl att diskutera den begränsning i svensk lagstiftning som innebär att en straffavgift inte får vara så stor att företaget därefter inte uppfyller lagens krav på soliditet och likviditet. Den ifrågavarande begränsningen om att avgiften inte får vara så stor att institutet därefter inte uppfyller lagreglerade krav på soliditet och likviditet, skulle kunna förhindra att de i direktivet angivna beloppen döms ut (se 15 kap. 8 § tredje stycket LBF och 25 kap. 9 § tredje stycket LVM). Att besluta om så höga sanktionsavgifter för ett enskilt institut kan emellertid inte anses uppfylla direktivets krav på proportionalitet. Det bör därför enligt regeringens bedömning inte föreligga något hinder 233

mot att begränsningen kvarstår. Ett genomförande av direktivet kräver inte heller att det nuvarande golvet om 5 000 kronor tas bort.

Behov av att ändra förseningsavgiften? I svensk rätt har Finansinspektionen getts möjlighet att reagera på försenad rapportering genom att besluta att institut ska betala en förseningsavgift om högst 100 000 kronor. Dessa avgifter utgör en sanktion för överträdelser som är upptagna i direktivet. Frågan uppstår därför om även förseningsavgifterna behöver ändras. Avsikten med förseningsavgifter är att skapa ett administrativt lätthanterligt system för de fall då ett institut underlåter att rapportera i tid och samtidigt tillhandahålla en adekvat reaktion på försenad rapportering. Om förseningsavgift utdöms, behöver andra åtgärder som varning eller anmärkning tillgripas först om ett institut motsätter sig rapportering eller om det är fråga om upprepade fall av försening eller bristande ansvarstagande i ledningen (se prop. 2002/03:139 s. 388). Förseningsavgiften innebär däremot inte att instituten är fredade från att vid försenad rapportering påföras mer ingripande sanktioner. Direktivet bör därför inte uppfattas som ett krav på att maximinivån på förseningsavgiften höjs i nivå med de belopp som ska gälla för sanktionsavgifterna. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen uttrycker tveksamheter till resonemanget kring förseningsavgift med hänsyn till principen om dubbel lagföring. Frågan om dubbel lagföring aktualiseras enligt regeringens mening inte i detta sammanhang.

11.5.1 Omständigheter som ska vara styrande inför beslut om sanktioner

Regeringens förslag: Det ska i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden tydliggöras vilka faktorer som ska ligga till grund för valet av sanktion och för sanktionsavgiftens storlek. Lagarna ska innehålla en exemplifierande uppräkning av de omständigheter som ska tillmätas betydelse.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv efterfrågar tydliggörande av vilka omständigheter som Finansinspektionen ska beakta vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 70 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna när de fastställer typen av administrativa sanktioner och nivån på sanktionsavgifter beakta alla relevanta omständigheter. LBF och LVM innehåller få anvisningar om vilka omständigheter som ska beaktas inför valet av sanktion. Finansinspektionen har i stället inom vissa i förarbeten beskrivna ramar fått utrymme att bedöma vilken åtgärd som är mest ändamålsenlig i det enskilda fallet. Av förarbetena till LBF framgår att Finansinspektionen vid valet av åtgärd bör arbeta utifrån kriterierna väsentlighet och risk och 234

att överträdelser av en regel som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet i princip bör föranleda ett strängare ingripande än ett brott mot en bestämmelse av mindre betydelse för stabiliteten (prop. 2002/03:139 s. 382). I förarbetena till LVM framhålls att Finansinspektionen vid valet av åtgärd ska beakta hur allvarlig överträdelsen är med utgångspunkt i vilka konsekvenser den haft eller kunnat få för värdepappersmarknadens funktion i stort och för enskilda investerare (prop. 2006/07:115 s. 498). I fråga om sanktionsavgiften följer däremot direkt av lag att inspektionen vid bestämmandet av dess storlek ska ta särskild hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som föranlett anmärkningen eller varningen och hur länge överträdelsen har pågått (15 kap. 9 § LBF och 25 kap. 10 § LVM). I förarbetena anges att även förhållanden hos det företag som har gjort överträdelsen kan beaktas, vilket motiveras med att det som upplevs som en avskräckande avgift för ett mindre företag med måttlig omsättning kan framstå som närmast obetydlig för ett företag med stora ekonomiska resurser (prop. 2006/07:115 s. 508). Andra omständigheter att ta hänsyn till då storleken på sanktionsavgiften bestäms är ett instituts samarbetsvillighet under utredningen samt förekomsten av företagsbot (prop. 2002/03:139 s. 551 respektive s. 553). Gällande rätt återspeglar flera av de principer som anges i direktivet. För att främja förutsebarheten och enhetligheten i tillämpningen av bestämmelserna är det enligt regeringens mening rimligt att som utgångspunkt låta samtliga de i direktivet omnämnda omständigheterna framgå av lag. En sådan lagreglering bör vara till fördel för både tillämpande myndighet och instituten. För att inte hindra utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör dock lagtexten utgöra en exemplifierande uppräkning av vilka omständigheter som ska beaktas. Om en sådan reglering ska bli ett bra hjälpmedel vid beslut om sanktioner, bör den bygga på någon slags systematik. Det bör stå klart vad som ska vara utgångspunkten vid val av sanktion och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek. Därutöver bör anges vilka omständigheter som i vart fall bör tillåtas att inverka på beslutet om vilken sanktion som slutligen ska påföras. Utifrån de faktorer som är omnämnda i direktivet framstår det som lämpligt att dela in omständigheterna i sådana som är hänförliga till själva överträdelsen, samt sådana som är att hänföra till institutets finansiella situation eller inträffat före eller efter överträdelsen. Med faktorer som är hänförliga till själva överträdelsen bör avses objektiva faktorer som överträdelsens allvar och varaktighet, och överträdelsens potentiella risk för stabiliteten i det ekonomiska systemet, men även om det finns tredje parter som har orsakats skada av överträdelsen. Vid bedömningen av själva överträdelsen bör hänsyn även tas till sådant som i direktivet omnämns ”grad av ansvar”. Om dessa faktorer bildar utgångspunkt för valet av sanktion och för fastställandet av avgiftens storlek, kan därefter i andra hand, det slutliga utfallet få påverkas av faktorer som inte är att hänföra till själva överträdelsen. Till sådana omständigheter bör hänföras institutets ekonomiska situation, inklusive omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen, tidigare överträdelser, och institutets agerande efter att överträdelsen avslöjats. 235

Med en sådan systematik skapas enligt regeringens mening en exemplifierande vägledning för Finansinspektionen och domstolarna vid deras prövning av sanktionerna. Det går emellertid inte att reglera vilken relativ vikt som ska tillmätas olika omständigheter eller hur de ska vägas i det enskilda fallet, utan det blir en fråga som ankommer på tillämpande myndighet eller domstol. Svenskt Näringsliv efterfrågar ett tydliggörande av vilka omständigheter som ska beaktas vid fastställande av sanktionsavgiftens storlek. Regeringen anser emellertid att de omständigheter som föreslås anges i bestämmelserna är tillräckligt tydliga. Eftersom det rör sig om en exemplifiering får frågan om vilka övriga omständigheter som kan beaktas överlämnas till rättstillämpningen.

11.5.2 Omständigheter hänförliga till själva överträdelsen

Regeringens förslag: Överträdelsens allvarlighet och varaktighet ska vara utgångspunkten för valet av sanktion samt för att fastställa sanktionsavgiftens storlek. Vid bedömningen ska särskilt beaktas överträdelsens art, överträdelsens konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått för tredje parter. Som en förmildrande omständighet kan beaktas om överträdelsen på grund av särskilda omständigheter kan anses som ursäktlig.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Behörig myndighet ska enligt artikel 70 a i kapitaltäckningsdirektivet vid val av sanktion ta hänsyn till överträdelsens allvarlighet och varaktighet. I enlighet med vad som följer av uttalanden i förarbetena till LBF och LVM bör vid denna bedömning tillmätas vikt vid om det är fråga om överträdelser av regler som har till syfte att upprätthålla stabiliteten i institutet eller i det finansiella systemet som helhet (prop. 2002/03:139 s. 382). Sådana överträdelser bör även i framtiden leda till de mest ingripande sanktionsåtgärderna. En sådan tillämpning bör ta i beaktande vilka konkreta eller potentiella effekter en överträdelse har på det finansiella systemet (jfr artikel 70 h). Till mindre allvarliga överträdelser räknas bl.a. överträdelser som är mer av ordningskaraktär, såsom försenad rapportering. I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Effekten får dock inte bli att institut regelmässigt påförs en lindrigare sanktion än vad som annars hade varit fallet endast till följd av att den upptäckts tidigt och därmed upphört. Vid bedömningen av gärningen bör även beaktas den i artikel 70 e omnämnda omständigheten att tredje parter orsakats skada av överträdelsen. Det som härmed avses kan bl.a. vara institutets kunder, men även om staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella 236

systemet eller för att skydda insättare. Det kan emellertid inte hållas för uteslutet att även andra parter orsakas skada. Slutligen bör vid bedömningen hänsyn tas till graden av ansvar hos den som gjort sig skyldig till överträdelsen (artikel 70 b). Direktivet anger inga närmare anvisningar om vad som avses härmed. Enligt regeringens mening medför bestämmelsen en möjlighet för Finansinspektionen att i lindrande riktning beakta om en överträdelse beror på ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars.

11.5.3 Omständigheter som inte är hänförliga till själva överträdelsen

Regeringens förslag: Vid valet av sanktion och bestämmandet av sanktionsavgiftens storlek ska, förutom omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen, i försvårande riktning beaktas om institutet tidigare har överträtt regelverket, varvid särskild vikt ska fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som förflutit mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska beaktas om institutet genom ett aktivt samarbete i väsentlig mån har underlättat Finansinspektionens utredning av överträdelsen, och när anmälan görs eller uppgifter lämnas, upphör eller snarast upphör med överträdelsen. I fråga om sanktionsavgiftens storlek ska särskild hänsyn tillmätas institutets finansiella ställning samt den vinst som uppstått eller de kostnader som har besparats med anledning av överträdelsen, i de fall sådana belopp kan fastställas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: För att kunna besluta om sanktionsavgifter som är tillräckligt avskräckande är det rimligt att vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till instituts finansiella ställning. Hänsyn bör tas till omfattningen av erhållna fördelar eller undvikande av förluster för den juridiska personen (se artikel 70 c och 70 d). En sanktionsavgift bör t.ex. kunna höjas till ett högre belopp än annars, i syfte att säkerställa att den överstiger den vinst som överträdelsen inneburit, på samma sätt som ett utdömt skadestånd ska kunna leda till att avgiften justeras i motsatt riktning. Det framstår däremot som alltför långtgående att låta finansiell ställning och erhållna vinster påverka valet av sanktion. Regeringens bedömning är att sådana aspekter får tillräckligt stor genomslagskraft om de tillmäts betydelse vid bestämmandet av avgiftens storlek. Med finansiell ställning avses enligt direktivet exempelvis institutets årsomsättning. Därutöver bör även andra faktorer kunna tillmätas betydelse, som ett utdömt skadestånd, eller ålagd företagsbot etc. Att bedöma omfattningen av erhållna fördelar till följd av överträdelsen kan vara svårt. Direktivet anger dock att denna skyldighet ska finnas endast i den mån beloppen kan fastställas. 237

I fråga om tidigare överträdelser (artikel 70 g) bör som särskilt försvårande beaktas om ett institut fortsätter med eller upprepar en identisk eller liknande överträdelse som den tidigare gjort sig skyldig till. Även i andra fall bör det finnas utrymme för att, i mindre grad, beakta tidigare överträdelser. Enligt regeringens bedömning bör även den tid som förflutit mellan olika överträdelser tillmätas betydelse. Artikel 70 f föreskriver en skyldighet att beakta hur det ansvariga finansiella institutet samarbetar med behörig myndighet. Som ovan framgått har Finansinspektionen redan i dag möjlighet och stöd i förarbetena för att vid bestämmandet av avgiftens storlek ta hänsyn till hur väl ett institut samarbetar med inspektionen under utredningen. Det saknas dock en tydlig reglering för hur det ska gå till eller närmare angivet vilken form av samarbete som avses. I 3 kap. 12–15 §§ konkurrenslagen (2008:579) finns däremot ett i lag reglerat system som innebär att en konkurrensskadeavgift får efterges helt eller fastställas till ett lägre belopp än vad som annars bort ske om ett företag samarbetar fullt ut med utredande myndighet och lämnar all information om överträdelsen som institutet har tillgång till. Även om artikel 70 i direktivet till skillnad mot regleringen i konkurrenslagen inte innebär att behöriga myndigheter ges rätt att sätta ned avgiften helt, kan lagstiftningen i fråga om nedsättning av konkurrensskadeavgiften utgöra förebild för en motsvarande reglering inom finansmarknadsområdet. Enligt 3 kap. 13 § konkurrenslagen kan nedsättning av konkurrensskadeavgiften erhållas om ett företag som begått överträdelsen till Konkurrensverket lämnar uppgifter som i väsentlig mån underlättar utredningen av överträdelsen. Det krävs att företaget lämnar Konkurrensverket all den information och bevisning om överträdelsen som det har eller får tillgång till, aktivt samarbetar med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen, inte förstör bevis eller på något annat sätt försvårar framtida eller pågående utredning av överträdelsen, och slutligen när anmälan görs eller uppgifter lämnas ha upphört eller snarast upphöra med överträdelsen (3 kap. 14 §). Enligt regeringens mening bör, i likhet med vad som följer av denna reglering, det för att ett institut ska erhålla sanktionslindring inom finansmarknadsområdet, vara fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Att ett företag och dess företrädare endast inställer sig till förhör och svarar på frågor bör inte innebära att de i väsentlig mån underlättat utredningen, utan det bör för regelns tillämpning krävas att institutet självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte själv redan förfogar över eller med lätthet kan få fram (jfr prop. 2001/02:167 s. 99). En regel av detta slag bör vidare kräva att det är företaget som genom ställföreträdare eller ombud anmäler överträdelsen. Det är alltså inte fråga om den situation då en enskild befattningshavare vid ett företag eller någon annan anmäler överträdelsen (jfr artikel 70.2 b). Vidare bör i likhet med vad som gäller för nedsättning av konkurrensskadeavgiften krävas att institutet när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. En sådan rättelse bör, för att den ska tillmätas betydelse, ske kort efter det att institutet blivit uppmärksammat på överträdelsen. Bestämmelsen bör ta sikte på samtliga överträdelser i LBF och LVM som kan föranleda 238 administrativa sanktioner.

Enligt regeringens mening bör en bestämmelse om att beakta ett instituts samarbetsvillighet endast tillämpas i lindrande riktning. Den bör alltså inte åberopas i syfte att skärpa sanktionen gentemot finansiella institut som inte medverkar i Finansinspektionens utredning.

11.6 Sanktioner mot holdingföretag

Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar om rapporteringskrav och krav på ledningen i ett holdingföretag ska i justerad form överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Finansinspektionen ges rätt att ingripa mot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet som bryter mot lagen, i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet föreskriver att om de skyldigheter som avses i artikel 65.1 är tillämpliga på institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska medlemsstaterna, vid överträdelser av tillsynsförordningen eller av nationella bestämmelser som genomför direktivet, se till att sanktioner även kan omfatta medlemmar i ledningsorganet och andra fysiska personer som enligt nationell lagstiftning är ansvarig för överträdelsen, om inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt. Finansiella holdingföretag står inte under tillsyn på individuell nivå. Det uppställs dock krav på att ledningen i sådana företag ska vara lämplig och holdingföretag kan även vara ålagda vissa rapporteringskrav och vara rapporteringsansvarig för en företagsgrupp. Artikel 126 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 142 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, innebär att medlemsstaterna ska se till att sanktioner kan utdömas gentemot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av sådana bestämmelser som antagits för att genomföra direktivets bestämmelser i kapitel 3 om gruppbaserad tillsyn (artiklarna 111—127). Regleringen har i allt väsentligt genomförts i 12 kap. 2 och 3 §§ kapitaltäckningslagen. Finansinspektionen kan med stöd av dessa lagrum förelägga ett finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet att vidta åtgärder för att göra rättelse om det utvisar sig att holdingföretaget inte uppfyller de krav som följer av lag. Ingripande kan också ske gentemot ledningen om den inte uppfyller kraven på lämplighet i enlighet med 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. I sammanhanget bör nämnas att LBF innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot finansiella holdingföretag som ingår i 239

samma finansiella företagsgrupp som ett kreditinstitut (se 1 kap. 8 § LBF). Någon motsvarande möjlighet finns däremot inte enligt LVM. För att säkerställa att sanktioner mot holdingföretag och dess ledning kan vidtas i enlighet med vad som följer av artiklarna 65.2 och 126, bör den nuvarande regleringen i kapitaltäckningslagen med krav på ledningen i holdingföretag (9 kap. 13 §), samt de bestämmelser i lagen som anger rapporteringskrav för holdingföretag, överföras till den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Vid ett åsidosättande av dessa regler bör Finansinspektionen enligt samma lag även ha möjlighet att ingripa mot ansvarigt holdingföretag och ansvarig ledning. Ingripande och sanktioner bör då få vidtas i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen. Lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat innehåller särskilda regler för institut som ingår i finansiella konglomerat. Om ett institut (kreditinstitut eller värdepappersbolag) som ingår i ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som följer enligt den lagen, har Finansinspektionen rätt att gentemot institutet använda sig av de sanktioner som finns i sektorslagstiftningen (se 7 kap. 1 § samma lag). Finansiella holdingbolag och blandade finansiella holdingbolag kan ingå i ett finansiellt konglomerat. Ändringarna i sektorslagstiftningen påverkar dock inte möjligheten att vidta sanktioner mot holdingbolag.

12 System och skydd för visselblåsare

12.1 Inledning

När missförhållanden uppstår inom en organisation finns det vanligtvis ett intresse från ledningens sida att komma till rätta med problemen. Missförhållandena kan dock vara dolda på grund av att enskilda personer inom organisationen döljer förhållandena. Det kan också förekomma situationer då ledningen är medveten om att det förekommer oegentligheter men av olika skäl underlåter att agera, eller till och med aktivt mörklägger förhållandena. Personer som ”blåser i visselpipan”, s.k. visselblåsare (engelskans ” whistleblowers” ) kan därför ha en viktig roll för att avslöja olika former av oegentligheter i både offentlig och privat sektor. Syftet med särskilda rapporteringssystem, s.k. ”visselblåsarsystem” är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om allvarliga händelser. Ett bra skydd för visselblåsare innefattar således inte endast särskilda rapporteringssystem utan även ett skydd för att den som väljer att rapportera om eventuella missförhållanden inte drabbas av repressalier från arbetsgivarens sida. Vissa länder har infört särskild lagstiftning om skydd och system för personer som blåser i visselpipan. Sverige har ännu inte infört någon särskild skyddslagstiftning för anställda som slår larm. Det finns dock ett antal bestämmelser inom olika områden som ger skydd för anställda som rapporterar om missförhållanden och oegentligheter, bl.a. genom arbetsrätten och kravet på saklig grund för uppsägning i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Även rättsgrundsatsen om god sed på arbetsmarknaden som upprätthålls genom Arbetsdomstolens praxis på området, bl.a. om att omplacering under vissa förhållanden kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning (s.k. ”bastubadarprincipen”), ger visst skydd. Anställda i offentlig sektor har dessutom ett särskilt skydd om de använder sig av den grundlagsskyddade meddelarfriheten (se 3 kap. tryckfrihetsförordningen). Även enskildas rätt till yttrandefrihet enligt Europakonventionen kan under vissa förutsättningar ge skydd mot repressalier för anställda som slagit larm om missförhållanden. Det har dock från flera håll lyfts fram behov av att ytterligare stärka skyddet för visselblåsare i Sverige. Regeringen gav i början av 2013 en särskild utredare i uppdrag att generellt utreda frågan om skyddet för arbetstagare som slår larm om olika former av missförhållanden (dir. 2013:16). Utredarens förslag ska så långt som möjligt vara generellt utformade och kunna tillämpas på hela arbetsmarknaden och uppdraget är, till skillnad mot tidigare utredningar, inte begränsat till frågan om ett utvidgat meddelarskydd. Uppdraget ska redovisas senast den 22 maj 2014. Svensk rätt innehåller inte heller något uttryckligt krav på svenska företag att inrätta särskilda rapporteringskanaler för visselblåsare. Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17) följer dock att en arbetsgivare ska ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om och åtgärda 241

otillfredsställande arbetsförhållanden, problem i arbetets organisation eller missförhållanden i samarbetet. I arbetsmiljölagstiftningen finns dessutom en särskild ordning med skyddsombud som företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor. Internationella handelskammaren (ICC) har utarbetat riktlinjer om skydd för visselblåsare ( ICC Guidelines on whistleblowing) som uppmuntrar företag att inom sina egna organisationer inrätta interna visselblåsarsystem genom vilka deras anställda konfidentiellt kan anmäla misstänkta eller konstaterade oegentligheter på arbetsplatsen. Riktlinjerna utgör vägledning för företag som väljer att inrätta dylika system. Vissa företag i Sverige har också valt att införa särskilda kommunikationskanaler för anställda som vill slå larm om missförhållanden inom företaget.

12.1.1 Krav på speciella procedurer för hur anmälningar ska omhändertas hos behöriga myndigheter

Regeringens bedömning: Skyldigheten enligt kapitaltäckningsdirektivet att behöriga myndigheter ska inrätta effektiva procedurer för att motta och följa upp anmälningar om oegentligheter bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra anmälningar av potentiella eller faktiska överträdelser för att omhänderta anmälningar om överträdelser av de nationella bestämmelserna om införlivande av kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen (artikel 71.1). I mekanismerna ska bl.a. ingå särskilda förfaranden för hur anmälningar tas emot och följs upp (71.2 a). Finansinspektionen ansvarar för tillsynen som rör finansiella marknader och finansiella företag. Uppgiften att utöva tillsyn över företagen utförs på flera olika vis, där en av inspektionens metoder består i att ta emot och följa upp tips från anmälare. På Finansinspektionens hemsida framgår att myndigheten gärna tar emot tips och anmälningar från privatpersoner, och enskilda informeras om hur den som vill lämna tips om oegentligheter ska gå till väga. En sådan anmälan kan därefter, om det bedöms föreligga skäl för det, läggas till grund för en inspektion eller andra former av undersökningar av företaget i fråga. Regeringen delar utredningens bedömning att Finansinspektionen i praktiken uppfyller de krav på effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering och att motta rapporter beträffande överträdelser som följer av direktivets artikel 71.1 och 71.2 a. Direktivet förutsätter dock ett genomförande av bestämmelserna i svensk rätt. Med hänsyn till bestämmelsernas art anser regeringen att artikel 71.1 och 71.2 a bör genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå. Ett förfarande som anges i enlighet med artikel 71.2 a bör även innefatta en 242

garanti för anklagade personers rätt till försvar och en rätt att ta del av de handlingar som läggs till grund för ett beslut mot personen i fråga. Ett sådant skydd uppnås genom Finansinspektionens skyldighet att handlägga ärenden i enlighet med förvaltningslagen (1986:223).

12.1.2 Skydd för den som rapporterar mot att drabbas av repressalier

Regeringens bedömning: Kravet i artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet på att anställda som anmäler överträdelser av institutet inte ska drabbas av repressalier diskriminering eller liknande från arbestgivarens sida omfattas av gällande rätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inte något att invända mot den. Finansförbundet anser att gällande rätt inte tillgodoser det repressalieskydd som ska gälla enligt artikel 71.2 b i kapitaltäckningsdirektivet. Finansförbundet menar att det inte framgår av direktivet att företräde ska ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten, snarare tvärtom, vilket innebär att de olika rapporteringsvägarna ska ses som alternativa. Enligt nuvarande praxis kan en förfrågan direkt till myndighet betraktas som illojal mot arbetsgivare och följaktligen vara uppsägnings- eller till och med avskedsgrundande. Finansförbundet vill även påtala att utredningens bedömning att regeringen vid Sveriges tillträde till Europarådets civilrättsliga konvention om korruption gjort bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i konventionens artikel 9 inte kan tas för intäkt i nu aktuella ärende, eftersom dessa ärenden skiljer sig åt i så stor utsträckning. Finansförbundet ifrågasätter vidare om 2 § lagen (1990:409) om företagshemligheter är tillräckligt omfattande för att täcka de situationer som kapitaltäckningsdirektivet avser. Skälen för regeringens bedömning: Kravet i artikel 71.2 b i direktivet anger att anställda som anmäler överträdelser av institut inte ska drabbas av repressalier, diskriminering eller liknande från arbetsgivaren. Mot bakgrund av det bakomliggande syftet med artikel 71 gör regeringen bedömningen att med begreppet diskriminering avses missgynnande till följd av en anmälan, och att det inte handlar om diskriminering i den mer gängse betydelsen enligt 4 § diskrimineringslagen (2008:657). Artikel 71.2. b har stora likheter med artikel 9 i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption. Finansförbundet menar att man inte kan ta bedömningen ifråga om ratifikationen av Sveriges tillträde till den konventionen till intäkt för att bedömningen också fungerar för nu aktuellt genomförande. Artikel 9 i konventionen anger att en arbetstagare som har skälig anledning att misstänka korruption och som i god tro anmäler sina misstankar till ansvariga personer eller myndigheter, ska ha lämpligt skydd mot varje oberättigad påföljd till följd av anmälan. Den närmare innebörden av lämpligt skydd anges inte, utan varje part får i stället utifrån sin rättstradition bedöma hur en anställd ska skyddas från 243

t.ex. en uppsägning eller omplacering I konventionens förklarande rapport anges att det främsta skälet till att anställda inte anmäler misstankar i många fall är rädsla för repressalier. Skyddet ska därför medföra att anställda uppmuntras att göra anmälningar, något som även fastslås i kapitaltäckningsdirektivet. Vid Sveriges tillträde till konventionen gjorde regeringen bedömningen att svensk rätt uppfyller de krav som anges i artikel 9 (se prop. 2003/04:70 s. 47 och 48). Slutsatsen grundades bl.a. på arbetstagarnas skydd enligt 7 och 18 §§ lagen om anställningsskydd (1982:80), som fastslår att en uppsägning ska vara sakligt grundad och avsked endast kan motiveras i de fall då arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren, samt den praxis som Arbetsdomstolen utvecklat. Den praxis som hänvisades till innebär att även omplacering av personliga skäl kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning, samt möjligheten att även angripa arbetsledningsbeslut i de fall som de utövas otillbörligt eller strider mot goda seder på arbetsmarknaden. Regeringen nämnde också innehållet i 2 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, samt meddelarskyddet för offentliganställda. Regeringen finner inte skäl att frångå den bedömning som utredningen har gjort och anser mot bakgrund av de slutsatser som drogs vid Sveriges tillträde till konventionen att det inte heller i detta sammanhang bör krävas särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt för artikel 71.2 b. Finansförbundet påpekar även att det av direktivet inte framgår att företräde ska ges för intern rapportering framför att vända sig direkt till myndigheten och att en hänvändelse direkt till myndighet utan att först ha sökt åstadkomma rättelse internt enligt nuvarande praxis skulle kunna betraktas som illojalt och vara grund för uppsägning- eller till och med avskedsgrundande. Regeringen konstaterar i detta hänseende att artikel 71 fastslår vissa huvuddrag för det skydd som ska införas för att uppmuntra rapportering av överträdelser. Som Finansförbundet påpekar regleras inte i direktivet uttryckligen att företräde ska ges för intern rapportering. Det kan konstateras att direktivet är tyst på den punkten och att direktivet helt enkelt inte reglerar frågan om en anmälan kan göras direkt till en behörig myndighet eller först måste göras till arbetsgivaren. Detta innebär, enligt regeringens uppfattning, att den frågan måste avgöras med tillämpning av gällande regler och rättsprinciper på området för svenska förhållanden, t.ex. grundläggande avtalsrättsliga principer och innehållet i den arbetsrättsliga lojalitetsplikten och gränserna för arbetstagares kritikrätt enligt vad som följer av Arbetsdomstolens praxis (bl.a. AD 1982 nr 9 och 110, 1986 nr 95, 1988 nr 67, 1994 nr 79 samt 1997 nr 57). Finansförbundet ifrågasätter även om 2 § lagen om skydd för företagshemligheter är tillräckligt omfattande för att täcka de situationer som direktivet avser. Enligt 2 § lagen om skydd för företagshemligheter anses det inte som ett obehörigt angrepp att någon, för offentliggörande eller inför en myndighet eller annat behörigt organ, avslöjar något som skäligen kan misstänkas utgöra brott på vilket fängelse kan följa eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse. 244 Lämnandet av en uppgift om en företagshemlighet till tillsynsmyndig-

heten med stöd av bestämmelserna om visselblåsning utgör enligt regeringens mening inte något obehörigt angrepp på företagshemligheten (jfr 2 § första stycket lagen om skydd för företagshemligheter och bet.1989/90: LU37 s. 35), oavsett om det förhållande som uppgiften avser är ett ”allvarligt missförhållande” eller inte. Enligt regeringens mening kan lagen om skydd för företagshemligheter därmed inte åberopas. Desamma gäller för uppgifter som lämnas till en tillsynsmyndighet på myndighetens begäran. Under avsnitt 12.1.5 föreslås skydd för anmälarens identitet.

12.1.3 Skydd för behandlingen av personuppgifter

Regeringens bedömning: Ett genomförande av bestämmelserna om skydd för personuppgifter i artikel 71.2 c i kapitaltäckningsdirektivet är tillgodosett genom gällande reglering i personuppgiftslagen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Datainspektionen anför att om det, för att Sverige ska leva upp till kraven i artikel 71 i direktivet, är nödvändigt att företag inom den finansiella sektorn behandlar uppgifter om lagöverträdelser i större omfattning än vad som är tillåtet enligt Datainspektionens föreskrifter bör detta komma till uttryck genom särskilda bestämmelser i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Skälen för regeringens bedömning: Det är av stor vikt att system för visselblåsare beaktar enskildas behov av integritetsskydd. Artikel 71.2 c i direktivet ålägger i enlighet härmed medlemsstaterna att säkerställa ett skydd för att personuppgifter behandlas i enlighet med vad som följer av direktiv 95/46/EU (dataskyddsdirektivet), både för de personer som rapporterar om överträdelser och sådana fysiska personer som är ansvariga för en överträdelse. Dataskyddsdirektivet har i svensk rätt genomförts genom personuppgiftslagen (1998:204). Lagen har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom en automatiserad behandling av personuppgifter (se 1 och 4 §§) och innehåller bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas. Med behandling av personuppgifter avses enligt 3 § varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex. insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, återvinning, inhämtade, användning, utlämnande genom översändande, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring. Lagen är tillämplig för samtliga som är personuppgiftsansvariga, vilket innebär att den är tillämplig både på enskild och offentlig verksamhet (se 3 och 4 §§). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet behandlar personuppgifter i strid med vad som följer av bestämmelserna i lagen kan enligt 49 § dömas till böter eller fängelse. Datainspektionen har till uppgift att utöva tillsyn över den 245

personuppgiftsbehandling som sker och har för denna uppgift tilldelats de befogenheter som följer av 43–47 §§ personuppgiftslagen. Vad avser Datainspektionens synpunkt framgår det av kapitaltäckningsdirektivet att all behandling av personuppgifter ska vara förenlig med vad som följer av dataskyddsdirektivet. Detta förutsätter för svenska förhållanden att all behandling av personuppgifter inom ramen för ett särskilt rapporteringssystem för personer som slår larm, står i överenstämmelse med de krav som följer av personuppgiftslagen. Mot bakgrund av ovanstående finner regeringen att det inte krävs någon ändring i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om värdepappersmarknaden för att Sverige ska leva upp till kraven i artikel 71 i direktivet. Regeringen noterar att en arbetsgrupp inom EU, arbetsgruppen för skydd av enskilda personer i samband med behandlingen av personuppgifter (”artikel 29-gruppen”), har lämnat riktlinjer om hur interna system för uppgiftslämnande bör inrättas för att stå i överrensstämmelse med dataskyddsdirektivet. Avslutningsvis bör nämnas att Europeiska kommissionen presenterat ett förslag om att dataskyddsdirektivet ska ersättas av en ny allmän dataskyddsförordning, KOM (2012) 11 final 2012/0011 (COD).

12.1.4 Krav på instituten att inrätta särskilda system för anmälningar

Regeringens förslag: Institut ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta anmälningar om eventuella missförhållanden inom instituten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen har inget att invända mot att det införs en skyldighet för instituten att inrätta. visselblåsarsystem. Bankföreningen ifrågasätter dock om ett krav på system som är öppet för alla typer av överträdelser och där en anmälan kan rikta sig mot vem som helst inom institutet i sig uppfyller kraven i Datainspektionens föreskrifter om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m. (DIFS 2010:1). För att instituten ska kunna uppfylla kraven i såväl personuppgiftslagen (1998:204) som kravet på att inrätta ändamålsenliga system måste förhållandet mellan dessa regelverk klargöras så att ramarna för de rapporteringssystem som ska inrättas tydligt framgår. Det är inte tillräckligt att som vägledning ange att det kan finnas fördelar med att inrätta ett system som inte innebär någon form av automatiserad personuppgiftsbehandling samtidigt som detta system ska vara anpassat till institutets storlek. Bankföreningen anser även att direktivets krav på visselblåsarsystem måste anpassas till såväl arbetsrättslig- och skatterättslig reglering som till kraven enligt personuppgiftslagen och Datainspektionens föreskrifter. Sparbankernas Riksförbund anser att innebörden av begreppet ”finansiella regelverket” behöver klargöras och påpekar i likhet med Svenska Bankföreningen att förhållandet mellan ett 246

antal berörda regelverk behöver redas ut. Även Svenska Fondhandlareföreningen anser att begreppet ”finansiella regelverket” behöver klargöras. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska kräva att instituten har lämpliga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om överträdelser internt genom en särskild, oberoende och självständig kanal. Artikeln ställer inte några särskilda krav i fråga om vilken typ av ”procedur” som instituten ska tillhandahålla för anställda som vill rapportera om överträdelser mer än att dessa ska vara ändamålsenliga. Det som avses kan t.ex. vara visselblåsarsystem. Sådana system kan bestå i en särskild e-postadress, telefontjänst eller webbplats genom vilka uppgifter om brottsmisstankar om enskilda personer samlas in och behandlas (se Datainspektionens vägledning för bolag ”Ansvaret för personuppgifter som hanteras i system för whistleblowing”). Det föreligger emellertid inget krav på att det ska vara en datoriserad eller telebaserad rapporteringskanal (jämför ICC ” Guidelines on Whistleblowing ” som uttryckligen nämner att sådana system även kan innefatta muntliga kanaler). Artikel 71.3 nämner även uttryckligen att kravet får tillhandahållas genom sådana förfaranden som föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Om användningen av ett visselblåsarsystem innebär en sådan strukturerad behandling av personuppgifter som avses i personuppgiftslagen, måste systemet utformas i överensstämmelse med dataskyddsdirektivet och de bestämmelser som i nationell rätt genomförts med anledning av detta direktiv, för svensk del personuppgiftslagen. Om en anmälan däremot endast behandlas manuellt på exempelvis ett papper utan att uppgifterna i fråga struktureras i ett register, och inte heller är avsedd att behandlas automatiserat i t.ex. en dator, är personuppgiftslagen inte tillämplig (jfr prop. 1997/98:44 s. 40). Särskild uppmärksamhet bör riktas åt det faktum att uppgifter som lämnas av personer som slår larm om oegentligheter typiskt sett innefattar uppgifter om olika former av lagöverträdelser. Enligt 21 § personuppgiftslagen, som har sin grund i artikel 8.5 i dataskyddsdirektivet, är det förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott. En uppgift om att någon har eller kan ha begått något visst brott utgör en uppgift om lagöverträdelse, oavsett om det finns någon dom eller motsvarande beslut i saken. Bestämmelsen i 21 § personuppgiftslagen är dock inte undantagslös, och med stöd av 9 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) har Datainspektionen meddelat föreskrifter om undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen. I förekommande fall är punkten f i dessa föreskrifter av intresse. Bestämmelsen anger att även andra än myndigheter med vissa begränsningar får behandla uppgifter om olika former av lagöverträdelser i särskilt inrättade rapporteringskanaler men endast under följande förutsättningar: 1. uppgifterna avser personer i nyckelpositioner eller ledande ställning inom det egna bolaget eller koncernen och, 2. det är sakligt motiverat att behandla uppgifterna i särskilt inrättade rapporteringskanaler för att utreda om personen ifråga varit delaktig i allvarliga oegentligheter som rör bokföring, intern bokföringskontroll, 247

revision, bekämpande av mutor, brottslighet inom bank- och finansväsen eller andra allvarliga oegentligheter som rör organisationens vitala intressen eller enskildas liv och hälsa. Enligt Datainspektionens vägledning för bolag ”Ansvaret för personuppgifter som hanteras i system för whistleblowing” innebär begreppet sakligt motiverat att systemet bara får användas när det är sakligt motiverat att inte använda bolagets interna informations- och rapporeringskanaler, t.ex. om den anmälde ingår i ledningen och de misstänkta oegentligheterna av det skälet annars riskerar att inte tas om hand på vederbörligt sätt. Det innebär också att systemet ska utgöra ett komplement till normal internförvaltning och måste vara frivilligt att använda. Om inget av undantagen från kravet i 21 § personuppgiftslagen är tillämpligt, kan Datainspektionen pröva om det föreligger tillräckliga skäl för att i ett enskilt fall besluta om undantag från förbudet i 21 § personuppgiftslagen. Personuppgiftslagen innehåller i det sammanhanget vissa grundläggande krav som alltid måste uppfyllas vid behandlingen av personuppgifter (se 9 §). Datainspektionen har i ovan nämnda vägledning uttalat att för användningen av visselblåsarsystem måste följande krav vara uppfyllda: • Behandlingen får inte vara i strid med svensk arbetsrättslig lagstiftning eller gällande kollektivavtal. • Behandlingen måste vara i enlighet med god sed på svensk arbetsmarknad. • Systemet måste inrättas på ett sådant sätt att det inte finns risk för att fler personuppgifter än vad som är nödvändigt eller relevant med hänsyn till ändamålet behandlas, eller att känsliga personuppgifter behandlas i strid med personuppgiftslagen. • Uppgifter som samlas in och bevaras måste vara riktiga, adekvata och relevanta. Det innebär att bolaget skyndsamt kan behöva göra en första granskning och bedömning av de inkomna uppgifterna. • Uppgifter får inte bevaras under en längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. En anmälan som befinns vara ogrundad bör tas bort omedelbart. Om en anmälan leder till utredning bör uppgifterna tas bort när utredningen är avslutad eller, om utredningen leder till åtgärder mot den registrerade, när uppgifterna inte längre behövs för detta ändamål.

Ovanstående krav kan jämföras med Europeiska Datatillsynsmannens yttrande över kommissionens förslag till direktivet (2012/C 175/01). I yttrandet anges att berörda organ i så stor utsträckning som möjligt ska begränsa vilka personer som kan pekas ut, vilka överträdelser som kan rapporteras och att det ska införas begränsningar om hur länge uppgifterna bevaras. I det yttrande som avgetts av den s.k. artikel 29gruppen anges att de personuppgifter som behandlas av ett system ska raderas snabbt och normalt inom två månader efter det att de påståenden som framförs i anmälan har undersökts. Om uppgiften bedöms vara grundlös, ska den raderas omedelbart. I fråga om enskildas rätt att få information om registrerade uppgifter 248 bör noteras att om uppgifter om en person samlas in från någon annan

källa än den registrerade, ska den registrerade få information från den personuppgiftsansvarige i enlighet med bestämmelserna i 24 och 25 §§ personuppgiftslagen. Av 26 § samma lag följer även en rätt för den som begär det att få information om det finns uppgifter registrerade om honom eller henne inklusive information om varifrån uppgifterna har hämtats. Enligt 27 § gäller bestämmelserna i 24–26 §§ emellertid inte om det i en lag eller någon annan författning eller i ett beslut som har meddelats med stöd av en författning är särskilt föreskrivet att uppgifter inte får lämnas ut till den registrerade (se prop. 1997/98:44 s. 80) Informationsskyldigheten kan i vissa fall innebära att en registrerad har rätt att ta del av uppgifter om sig själv i handlingar som inte är allmänna och således inte omfattas av offentlighetsprincipen (se prop. 1997/98:44 s. 84). Regler om sekretess och tystnadsplikt går således före informationsskyldigheten. Rätten att underlåta att ge ut information till den registrerade med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller även för en personuppgiftsansvarig som inte är en myndighet. Det finns således både praxis och vägledning i fråga om vilka krav som gäller för att det ska vara tillåtet för företag att behandla personuppgifter inom ramen för ett rapporteringssystem. Som framgått innebär regleringen begränsningar för vilka uppgifter som får behandlas inom ramen för system för visselblåsare. Frågan bör därför ställas om regleringen är förenlig med vad som följer av artikel 71.1 i direktivet. Denna bestämmelse ställer nämligen krav på medlemsstaterna att införa system för att uppmuntra rapportering av potentiella och faktiska överträdelser av de regler som följer av tillsynsförordningen och nationella bestämmelser som antagits för att genomföra direktivet, utan att begränsa rapporteringen till att avse en begränsad personkrets eller för att utreda om det är fråga om sådana allvarliga oegentligheter som omnämns i Datainspektionens föreskrifter. Artikel 71 skulle således kunna uppfattas som att den ställer krav på att avse fler överträdelser än vad som är tillåtet enligt Datainspektionens föreskrifter. Svenska Bankföreningen ifrågasätter om ett system som är öppet för alla typer av överträdelser och där en anmälan kan rikta sig mot vem som helst inom institutet i sig uppfyller Datainspektionens föreskrifter om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser m.m. Datainspektionens föreskrifter har utformats mot bakgrund av det skydd för personuppgifter som följer av dataskyddsdirektivet och i enlighet med vad som rekommenderats av artikel 29-gruppen. Behandlingen av personuppgifter inom ramen för de system som föreskrivs i kapitaltäckningsdirektivet ska också utformas i enlighet med vad som följer av dataskyddsdirektivet. Enligt regeringens mening bör därför Datainspektionens föreskrifter vara förenliga med de krav som följer av artikel 71. Av Europeiska Datatillsynsmannens yttrande över artikel 71 ställs också krav på att berörda organ i så stor utsträckning som möjligt ska begränsa vilka anmälningar som omhändertas inom ramen för dylika system. Artikel 71 utgör dessutom endast en rambestämmelse. Det är tveksamt om den ska anses innefatta krav på inrättande av system som utan urskillning omhändertar samtliga potentiella överträdelser av regelverket. 249

Artikel 71 kan å andra sidan inte ses som ett hinder för att ta emot anmälningar som innehåller andra typer av överträdelser än sådana som avses i Datainspektionens föreskrifter. Ett mottagande och omhändertagande av anmälningar som inte omfattas av Datainspektionens föreskrifter, får emellertid inte omhändertas på ett sätt som innebär behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen. Den personuppgiftsansvarige måste därför skyndsamt göra en första granskning av inkomna uppgifter med syfte att omedelbart ta bort sådana anmälningarna som inte får behandlas inom ramen för det särskilda rapporteringssystemet. Givetvis är det på förhand svårt att avgöra om uppgifter som framkommer inom ramen för ett rapporteringssystem i slutändan verkligen kommer leda till en utredning om allvarliga oegentligheter eller brott. Det viktiga är dock att den personuppgiftsansvarige inte får ha för avsikt att utreda annat än sådana överträdelser som upptas i Datainspektionens föreskrifter, dvs. allvarliga oegentligheter m.m. Val av rapporteringssystem och metoder för att omhänderta inkomna anmälningar inverkar således på vilken typ av anmälningar som får omhändertas inom ramen för ett särskilt inrättat system. När det gäller själva utformningen av system för visselblåsare kan viss ledning sökas i ICC:s riktlinjer ( ICC Guidelines on whistleblowing ). Riktlinjerna förordar att det ska vara upp till varje enskilt företag att besluta vilken typ av kommunikationskanal (muntlig, skriftlig, telefonbaserad eller datorbaserad) som den vill använda sig av. Vidare bör systemen anpassas efter företagets storlek och resurser och ha som målsättning att kunna ta emot och besvara alla rimliga förfrågningar om råd och vägledning rörande affärsetiska frågor och andra etiska bekymmer som lyfts fram av både anställda och externa aktörer, och i ett så tidigt skede som möjligt ta emot och hantera rapporter från anställda och externa aktörer om någon som helst faktiskt eller misstänkt förekomst av ett brott av tillämpliga lagar etc. som allvarligt kan skada företaget eller koncernen. Riktlinjerna innehåller också anvisningar om vem som bör ansvara för förvaltningen av systemen, varvid förordas att ansvaret bör åläggas personal med odiskutabelt anseende och betydande arbetslivserfarenhet, där en del av arrangemanget får bestå av externa företag som specialiserat sig på mottagande av anmälningar från visselblåsare. Riktlinjerna ställer krav på företagen att behandla uppgifter om identiteten på den som slår larm och den som anmälaren avser konfidentiellt. Rapporter ska under strikta sekretessgarantier följas upp av lämpliga personer eller enheter inom företaget, och resultatet av undersökningen bör så snart det är lämpligt kommuniceras med den som gjort anmälan. Även den eller de personer vars beteende det rapporterats om ska informeras om huvuddragen i det pågående förfarandet och beredas tillfälle att försvara sig. En rapport ska dock lämnas utan avseende om den inte lämnats i god tro. ICC:s riktlinjer och Datainspektionens föreskrifter skiljer sig åt på vissa punkter. ICC:s riktlinjer förordar att företagen själva ska besluta om rapporteringen inom systemet ska vara obligatorisk eller inte, medan Datainspektionen kräver att användningen av systemen måste vara frivillig. Riktlinjerna förordar inte heller en användning som begränsar 250 sig till en viss typ av missförhållanden och viss typ av brottslighet, även

om ICC:s riktlinjer upptar oegentligheter som ”allvarligt” kan skada företaget eller koncernen. Sparbankernas Riksförbund och Svenska Fondhandlareföreningen efterfrågar ett förtydligande av begreppet finansiella regelverk i utredningens förslag. Regeringen instämmer i remissinstansernas bedömning att begreppet finansiella regelverk är otydligt och därför bör undvikas. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Regeringen väljer därför att beskriva det regelområde som överträdelserna kan vara hänförliga till på ett bredare sätt så att det omfattar överträdelser av bestämmelser som gäller för institutets verksamhet. Besvärliga gränsdragningsproblem kan därigenom undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren. Enligt regeringens mening bör artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet genomföras genom att det i institutens rörelselagstiftning införs ett krav på instituten att tillhandahålla ändamålsenliga rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om överträdelser av bestämmelse som gäller för verksamheten som begåtts av institutet. Svenska Bankföreningen anför att förhållandet mellan kraven i såväl personuppgiftslagen som kravet på att inrätta ändamålsenliga system måste klargöras så att ramarna för de rapporteringssystem som ska inrättas tydligt framgår. Såsom framgår ovan ställer direktivet inte upp några krav i fråga om vilken typ av rapporteringssystem som instituten ska inrätta. Systemen ska dock vara särskilda, fristående och autonoma. Enligt regeringens mening är det därför upp till varje institut att själva avgöra vilken typ av rapporteringskanal som de vill inrätta och som är ändamålsenliga för just deras verksamhet. Instituten har dock att förhålla sig till bestämmelserna i personuppgiftslagen och Datainspektionens föreskrifter. I enlighet med de riktlinjer som utarbetats av ICC bör även det system som väljs vara anpassat efter företagets storlek och resurser. För institut med omfattande verksamhet ska således ställas större krav, jämfört med institut med mindre omfattande verksamhet (jfr 6 kap. 4 a § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 6 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Oavsett vilket rapporteringsförfarande som används ska undersökningen av lämnade uppgifter ske på ett proportionerligt och oberoende sätt, vilket får anses innefatta krav på att det sker ett lämpligt urval av vilka personer som ges i uppgift att hantera systemet och följa upp gjorda anmälningar. Om det ”system” som används innebär en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen, måste systemen uppfylla och användas i enlighet med de krav som följer av den lagen och Datainspektionens föreskrifter på området. Anställda bör, för att minska risken för ett felaktigt användande av valda system, erhålla information om för vilka syften som inrättade system är avsedda att 251

användas för. Tillsynen över att instituten efterlever dessa krav ankommer dock inte på Finansinspektionen utan på Datainspektionen. Svenska Bankföreningen och Sparbankernas Riksförbund anser att direktivets krav på visselblåsarsystem måste anpassas till både arbetsrättslig- och skatterättslig reglering. Inom ramen för detta lagstiftningsärende görs inga bedömningar vad gäller skatterättslig reglering. I fråga om arbetsrättsliga överväganden hänvisas till avsnitt 12.1.2.

12.1.5 Skydd för anmälarens identitet

Regeringens förslag: En bestämmelse ska tas in i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, som kan avslöja anmälarens identitet. Tystnadsplikten som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska ha företräde framför meddelarfriheten. Sekretessen ska gälla i högst femtio år. Nuvarande bestämmelse om sekretess i 1 kap. 10 § lagen om bankoch finansieringsrörelse och 1 kap. 11 § lagen om värdepappersmarknaden ska utvidgas i motsvarande .

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag . Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Fondhandlareföreningen tillstyrker att ett relevant skydd införs för anmälare. Fondhandlareföreningen ställer sig dock frågande till bedömningen om absolut sekretess och undantag från meddelarfriheten. Detta synes bygga på en tolkning av kravet på att medlemsstaterna ska ”säkerställa” att uppgifterna inte röjs. Fondhandlareföreningen anser vidare att det vore positivt om förhållandet mellan det föreslagna skyddet och exempelvis reglerna om tystnadsplikt i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument kunde utvecklas närmare. Skälen för regeringens förslag: I artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet och överträdelser av tillsynsförordningen som avses (artikel 71.1). Ett sådant skydd behöver inte erbjudas om det med stöd av nationell rätt krävs att identitetsuppgifterna röjs för att kunna utreda överträdelsen vidare eller överlämna ärendet för en rättslig process. Enligt artikel 71.3 ska de interna rapporteringssystemen ha samma identitetsskydd som gäller om anmälan ges in till en myndighet. Ett skydd för anmälarens identitet kan uppnås på två sätt: antingen genom att föreskriva att den som anmäler ska uppge sitt namn men därefter erbjuda ett skydd för att anmälarens identitet inte röjs 252

(sekretesskydd), eller genom att ställa krav på anonyma anmälningar. Den s.k. ”artikel 29-gruppen” har i sin rapport belyst bl.a. frågan om anonyma rapportörer i förhållande till direktivets krav om en korrekt behandling av personuppgifter. Arbetsgruppen anser att visselblåsarsystem som huvudregel ska behandla endast rapporter där anmälarnas namn framgår. Skyddet för enskilda bör i stället tillgodoses genom garantier om att identiteten kommer behandlas konfidentiellt och inte lämnas ut till tredje part. Gruppen framhåller att det i och för sig inte bör föreligga något förbud mot anonyma rapporter, men system bör inte marknadsföras såsom att detta är tillåtet samt att den som vill lämna sin anmälan anonymt bör göras medveten om att dess identitet kan komma att röjas i ett senare skede av förfarandet. Artikel 29-gruppens slutsatser talar för att skydd för identitetsuppgifter bör genomföras genom bestämmelser om sekretess. Regeringen ser inte skäl att göra någon annan bedömning än vad som framkommit i ”artikel 29-gruppens” rapport och anser att artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet bör genomföras genom att det införs nya bestämmelser om sekretess i befintlig lagstiftning.

Skydd för identiteten hos Finansinspektionen En anmälan som en enskild lämnar in till Finansinspektionen blir en allmän handling hos myndigheten. Uppgifterna i en sådan handling kan beläggas med sekretess i den omfattning som anges i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Nuvarande bestämmelser om sekretess för uppgifter som i inspektionens tillsynsverksamhet erbjuder inte något skydd för en anmälares identitet utom i de fall som den som gör anmälan trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med institutet i fråga (se 30 kap. 4 § 2 OSL) eller om uppgifterna lämnas i samband med en viss typ av ärende för vilket det finns särskilda bestämmelser om sekretess (se 30 kap. 5 och 6 §§ OSL). Frågan om sekretess ska gälla eller inte och sekretessens räckvidd och styrka är alltid en avvägning mellan olika intressen och lagstiftning bör inte införas som onödigt avlägsnar sig från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Som en genomgående princip i svensk rätt gäller därför att sekretess bör gälla endast i den omfattning som är nödvändigt för att skydda det intresse som ligger till grund för bestämmelsen. I förevarande fall ställer direktivet tydliga krav om att en anmälares identitet ska vara föremål för sekretess. Sekretessens räckvidd är begränsad till den myndighet som tar emot anmälan (Finansinspektionen). Enligt regeringens mening bör därför sekretess införas till skydd för sådana uppgifter som framkommer i en anmälan till Finansinspektionen om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, som på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Sekretessen bör alltså kunna omfatta även andra uppgifter än anmälarens namn, under förutsättning att uppgifterna kan avslöja vem anmälaren är. När det övervägs att införa en ny sekretessbestämmelse i OSL ska det alltid göras en avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset (prop. 1979/80:2, Del A, s. 75f). När skälen för att införa en sekretessbestämmelse anses väga tyngre än insynsintresset kommer avvägningen 253

mellan skyddsintresset och allmänhetens intresse av insyn normalt till uttryck genom att sekretessbestämmelsen förses med ett skaderekvisit. Vid raka skaderekvisit är utgångspunkten att uppgifterna är offentliga och att sekretess bara gäller om det kan antas att viss skada uppstår om uppgifterna lämnas ut. Vid det omvända skaderekvisitet är utgångspunkten den omvända, dvs. att uppgifterna omfattas av sekretess, men får lämnas ut om det står klart att uppgiften kan röjas utan att viss skada uppstår. Sekretessen enligt en viss bestämmelse kan även vara absolut, vilket innebär att de uppgifter som är föremål för sekretess ska hemlighållas utan någon skadeprövning om uppgifterna begärs ut. Genom att använda sig av olika skaderekvisit säkerställs att uppgifter inte beläggs med mer sekretess än vad som är oundgängligt nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen. Svenska Fondhandlareföreningen ifrågasätter om direktivet ska tolkas på så sätt att medlemsstaterna ska säkerställa att uppgifterna inte röjs. Artikel 71. 2 d föreskriver tydliga regler som “under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som rapporterar om överträdelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden”. Enligt Europeiska Datatillsynsmannen bör sekretess för uppgiftslämnaren garanteras i alla faser av förfarandet så länge som detta inte strider mot nationella regler för rättsliga förfaranden. ”Artikel 29gruppen” har anfört att den som anklagas i en rapport på inga villkor ska kunna få information om anmälarens identitet, såvida det inte är fråga om att anmälaren uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter. Avsikten bör därför vara att för uppgifterna i fråga ska sekretess gälla utan hänsyn till om en enskild faktiskt kan anses lida skada eller men om uppgiften lämnas ut. Syftet med att införa ett visselblåsarsystem är att eventuella oegentligheter som påvisas inom instituten ska komma fram. För att uppnå ett effektivt och ändamålsenligt system är det därför angeläget att säkerställa att anmälarens identitet inte röjs. Enligt regeringens mening är det därför inte tillräckligt att tillförsäkra uppgifterna sekretess beroende på utfallet av en s.k. skadeprövning, där hänsyn tas till om ett utlämnande av uppgifterna kommer leda till att någon enskild lider skada eller men. För att kunna garantera anmälarens konfidentialitet bör därför absolut sekretess införas. Det innebär att uppgifterna i fråga inte får lämnas ut ens för det fall att det står klart att anmälaren inte kommer lida men om uppgifterna röjs. Om anmälan utreds vidare och leder till ett ärende hos Finansinspektionen eller en annan myndighet eller domstol, kan dock sekretesskyddet ge vika till följd av den rätt till insyn i ett mål eller ärende som tillkommer en part enligt processrättsliga regler. Enligt 10 kap. 3 § OSL kan en enskild, som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, förvägras att ta del av en handling eller annat material i målet eller ärendet endast om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Det blir i sådana fall fråga om att röja en anmälares identitet för att i enlighet med nationella bestämmelser kunna utreda en överträdelse vidare eller överlämna ärendet för en rättslig process, vilket medför att bestämmelsen är förenlig med artikel 71. 254

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter Sekretess innebär både ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligt eller genom utlämnande av allmän handling eller på annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Sekretess innebär således både handlingssekretess och tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen har som regel företräde framför tystnadsplikten. Det kan således vara tillåtet att muntligen lämna en uppgift till media eller själv publicera uppgiften trots att uppgiften är belagd med sekretess, trots att det alltjämt föreligger förbud mot att lämna ut den handling där den sekretessbelagda uppgiften framgår. Bestämmelser om tystnadsplikt kan dock genom föreskrifter i OSL ges företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Meddelarfriheten har sin grund i att de vanliga sekretessbestämmelserna ger uttryck för ganska allmänna avvägningar mellan insyns- och sekretessintressena på de berörda områdena (prop. 1979/80:2 Del A s. 104). Det finns således större anledning att överväga undantag från meddelarfriheten i fråga om sekretessregler utan skaderekvisit och sådana som gäller med ett omvänt skaderekvisit än i andra fall (a. prop. s. 111). Konstitutionsutskottet har nyligen uttalat att som grundprincip bör stor återhållsamhet iakttas vid prövning av om undantag från meddelarfriheten ska göras i ett särskilt fall (se konstitutionsutskottets yttrande 2012/13:KU3y s. 5). Syftet med visselblåsarsystem är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera om allvarliga händelser begångna inom institutet. För att uppnå detta syfte är det nödvändigt att garantera konfidentialiteten för anmälaren. Enligt regeringens mening krävs det därför att tystnadsplikten ges företräde framför meddelarfriheten. Svenska Fondhandlareföreningen anser att det vore positivt om förhållandet mellan det föreslagna skyddet och reglerna om tystnadsplikt i lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument kunde utvecklas. Enligt 7 § i den lagen kan den som uppsåtligen röjer information som han eller hon inser eller borde inse är insiderinformation dömas för obehörigt röjande av insiderinformation utom i de fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörande av tjänst, verksamhet eller åliggande. Enligt regeringens mening bör lämnandet av uppgifter som kan antas vara insiderinformation inom ramen för system för visselblåsning inte utgöra ett obehörigt röjande av insiderinformation.

Sekretesstid och sekretessbestämmelsens placering De flesta bestämmelser om sekretess brukar begränsas i tiden. I arbetsrelaterade förhållanden brukar sekretessen gälla i högst femtio år (se t.ex. 28 kap. 11, 13 och 14 §§ OSL). Den nya bestämmelsen om sekretess bör gälla lika länge, dvs. högst femtio år. Grunden för det utvidgade sekretesskyddet är att erbjuda ett skydd för enskilda så att de uppmuntras att lämna tips om överträdelser av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser (se skäl 61 i kapitaltäckningsdirektivet).

Bestämmelsen bör hänföras till 30 kap. OSL om sekretess till skydd för enskild i verksamhet som avser tillsyn m.m.

Skydd för enskildas personuppgifter hos instituten Regleringen i OSL om begränsningar av enskildas rätt att ta del av allmänna handlingar är inte direkt tillämpliga inom den privata sektorn. Sektorslagstiftningen innehåller i stället särskilda regler om sekretess och tystnadsplikt, som riktar sig mot instituten. I 1 kap. 10 och 11 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, förkortad LBF finns bestämmelser om den s.k. ”banksekretessen”. Banksekretessen gäller för uppgifter om enskildas förhållanden till kreditinstitut och innebär att sådana uppgifter inte får bli föremål för ett obehörigt röjande. Som obehörigt röjande avses inte att uppgifterna lämnas med stöd av lag eller om ett uppgiftslämnande krävs för att institutet ska kunna fullgöra kundens uppdrag eller om kunden lämnat samtycke till att institutet lämnar ut uppgifter om honom eller henne. Intern information inom banken som påkallas av bankens lojala intressen anses inte heller vara obehörigt röjande (se prop. 2002/03:139 s. 478f). Sådan information får då lämnas endast till den eller de avdelningar eller till den personkrets där de behövs för verksamheten. Uppgifter om bankkunder får inte bli föremål för någon allmän information inom banken (se prop. 2002/03:139 s. 479). Skyddet ger även vika om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare (se 1 kap. 11 § LBF). Överträdelse av bestämmelser om tystnadsplikt är som huvudregel straffbara enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. I 1 kap. 10 § tredje stycket LBF anges dock att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken inte ska följa för den som bryter mot banksekretessen. För anställda hos värdepappersbolagen finns en liknande reglering om tystnadsplikt i 1 kap. 11 och 12 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna är utformade med bestämmelsen om banksekretess som förebild. För att säkerställa ett skydd för en anmälares identitet i enlighet med vad som avses i direktivet bör enligt regeringens mening bestämmelserna om sekretess för kreditinstitut och värdepappersbolag utvidgas till att omfatta uppgifter om enskildas personliga förhållanden som lämnas inom ramen för institutens särskilda rapporteringssystem och som på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande bestämmelse om sekretess, bör sekretesskyddet endast omfatta skydd för obehörigt röjande. Enligt regeringens mening bör ledning för hur det s.k. obehörighetsrekvisitet ska tillämpas kunna sökas utifrån det nuvarande obehörighetsrekvisitet. I linje med vad som gäller för nuvarande bestämmelse om banksekretess, bör sekretesskyddet inte straffbeläggas. En utvidgning av banksekretessen medför att institut inte heller med stöd av personuppgiftslagen behöver avslöja anmälarens identitet för den som anmälan avser (jfr ovan). 256

13 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, lagen om kapitalbuffertar, lagen om införande av lagen om kapitalbuffertar samt de följdändringar som syftar till att i svensk rätt genomföra kapitaltäckningsdirektivet och de bestämmelser som kompletterar tillsynsförordningen ska träda i kraft den 1 augusti 2014. Kapitalbufferten för systemviktiga institut ska börja tillämpas den 1 januari 2016. Kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut ska införas gradvis under en övergångsperiod. Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska börja tillämpas fr.o.m. det datum som regeringen bestämmer.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 162 i kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014. Det har inte varit möjligt att genomföra direktivet inom föreskriven tidsfrist. Det är därför angeläget att det genomförs så snart som möjligt. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft så snart det är möjligt, vilket bedöms vara den 1 augusti 2014. Enligt artikel 162.2 i kapitaltäckningsdirektivet ska reglerna om kapitalbuffertar börja tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2016. Artikel 160.6 ger emellertid medlemsstaterna möjlighet att fastställa en kortare övergångsperiod för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten. Enligt regeringens mening bör denna möjlighet utnyttjas (se övervägandena i avsnitt 7). Detta innebär att reglerna avseende dessa buffertar kommer att börja tillämpas den 1 augusti 2014. Enligt artikel 162.5 ska bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut börja tillämpas först den 1 januari 2016. Enligt artikel 162.5 ska bufferten för globalt systemviktiga institut införas under en övergångsperiod. Det innebär att 25 procent av G-SII påslaget ska tillämpas under 2016, 50 procent under 2017, 75 procent under 2018, för att fullt ut gälla fr.o.m. 2019. Finansinspektionens möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan myndighet inom EES till Eba för tvistlösning i sådana situationer som avses i artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i kapitaltäckningsdirektivet bör tillämpas från och med det datum som regeringen bestämmer. Se överväganden i avsnitt 9.5 och 10.3. 257

14 Förslagets konsekvenser

14.1 Allmänt

De nya EU-rättsakterna, tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet, medför att kreditinstitut och värdepappersföretag måste hålla större kapitalreserver av bättre kvalitet jämfört med tidigare kapitaltäckningsregler. Därutöver ställs det både nya och striktare krav på institutens bolagsstyrning och riskhantering. Av de nya reglerna följer också att administrativa sanktioner kan dömas ut mot såväl institut som fysiska personer. Målet med de nya rättsakterna är att bygga upp en bättre beredskap hos finansiella institut att hantera olika finansiella störningar och minska sannolikheten för framtida finansiella kriser. Reglerna i tillsynsförordningen blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna fr.o.m. den 1 januari 2014. För medlemsstaterna gäller att de ska ha antagit och offentliggjort de lagar och författningar som är nödvändiga för att följa bestämmelserna i direktivet, vid det datum som EUförordningen ska börja tillämpas. Det finns därför ett behov av att komplettera EU-förordningen med nationell lagstiftning. I fråga om kapitaltäckningsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 31 december ha genomfört direktivet i nationell rätt och bestämmelserna ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2014. Regelråde t har avstyrkt genomförandet av de föreslagna åtgärderna eftersom de administrativa kostnaderna är ofullständigt beskrivna. Regeringen konstaterar att en medlemsstat är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i nationell rätt. Om medlemsstaterna inte vidtar åtgärder på nationell nivå kan kommissionen inleda ett förfarande om fördragsbrott, vilket i sin tur kan medföra att böter utdöms. De nya kapitaltäckningsreglerna ska införas gradvis under 2014 till 2019. Avsikten med en gradvis tillämpning är att ge instituten tid att anpassa sig till de nya högre kapitalkraven och samtidigt upprätthålla kreditgivningen till den reala ekonomin. Direktivet öppnar dock upp för viss nationell flexibilitet i detta avseende. Medlemsstaterna kan t.ex. välja att införa buffertkraven tidigare än vad direktivet föreskriver. Vissa instrument, som systemriskbufferten och bufferten för övriga systemviktiga institut, är dessutom frivilliga att införa. Direktivet ger även möjlighet för medlemsstaterna att undanta vissa institut från buffertkraven, förutsatt att undantaget inte utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten. Med hänsyn till den svenska banksektorns omfattande storlek i förhållande till BNP, dess beroende av utländsk marknadsfinansiering och den dominerande ställningen som fyra banker innehar, är det regeringens uppfattning att Sverige bör utnyttja möjligheten att tillämpa kapitalkraven i förtid. Det är även i linje med den överenskommelse som Finansdepartementet, Riksbanken och Finansinspektionen slöt 2011 (novemberöverenskommelsen) då det beslutades att svenska banker ska ha ett kärnprimärkapital motsvarande 10 procent 2012 och 12 procent

2015. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det inte är motiverat att utreda alternativa möjligheter, såsom Regelrådet efterlyser i sitt yttrande. I tabell 1 nedan följer en översikt av hur många institut som står under Finansinspektionens tillsyn och som kommer att påverkas av kapitaltäckningsdirektivet. Därtill påverkas även ca 60 finansiella företagsgrupper.

Banker 89 Kreditmarknadsföretag 45

14.2 Samhällsekonomiska konsekvenser

Finansiella kriser är dyra Den globala finanskrisen orsakade omfattande förluster för samhällsekonomin med stora ekonomiska förluster och ökad press på de offentliga finanserna som följd. Enligt IMF:s beräkningar uppgick kostnaderna av krisen för de europeiska bankerna under åren 2007–2010 till nästan 1 000 miljarder euro eller åtta procent av EU:s BNP. Eurostat har också beräknat att den ekonomiska nedgång som följde av finanskrisen medförde ett produktionsbortfall i EU på sex procent under 2009. Utöver det produktionsbortfall som inträffar i samband med finansiella kriser kan dessa även leda till långsiktiga effekter genom att BNP för en överskådlig framtid ligger på en lägre nivå än om krisen inte hade inträffat. Finanskrisen medförde också omfattande statsfinansiella kostnader. Mellan oktober 2008 och oktober 2010 vidtogs stödåtgärder motsvarande 4 600 miljarder euro eller 39 procent av EU:s BNP och av dessa realiserades mer än 2 000 miljarder euro under 2008 och 2009 enligt EUkommissionen. De offentliga finanserna har också pressats av minskade skatteintäkter till följd av den ekonomiska nedgången.

Buffertar ska innehålla mer kapital av bättre kvalitet De positiva samhällsekonomiska effekterna av att bankerna håller mer kapital av högre kvalitetet uppstår på grund av flera olika faktorer. För det första bidrar ökade kapitalkrav till att minska sannolikheten för att samhället ska drabbas av bankkriser. Det beror på att kapitalet utgör en buffert som gör det möjligt att fortsätta verksamheten även vid stora förluster under ett enskilt år. Skulle bankerna ändå få så stora problem att verksamheten måste upphöra, fungerar kapitalet som en buffert som kan täcka förlusterna och förhindra att andra intressenter drabbas. Det bidrar i sin tur till att en mer ordnad hantering av situationen och sannolikt ett minskat behov av eventuella statliga stödåtgärder. 259

För det andra bidrar högre kapitalkrav till att riskerna i banksektorn minskar, vilket i sin tur bör leda till att aktieägarnas avkastningskrav minskar. Det handlar alltså om att bankernas beteende påverkas och att risktagandet minskar, vilket i sin tur minskar sannolikheten för en bankkris. För det tredje bidrar högre kapitalnivåer till att minska risken för allvarliga störningar i kreditutbudet då konjunkturen viker, och därmed också till att mildra konjunktursvängningar. De negativa samhällsekonomiska effekterna av högre kapitalnivåer uppstår genom att bankernas totala kapitalkostnad ökar, eftersom eget kapital är en dyrare finansieringskälla än lånat kapital. Om bankerna väljer att kompensera sig för den ökade kostnaden genom att höja sina utlåningsräntor, och om utlåningsvolymerna därmed blir lägre, blir konsekvensen att BNP-nivån blir lägre. Det bör poängteras att finansiella kriser i ett land i allmänhet uppkommer med långa mellanrum (även om kostnaden blir stor när de inträffar), vilket innebär att ekonomin måste kunna hantera de sammanlagda kortfristiga kostnaderna av höjda kapitalkrav. Därför är det viktigt att kvantifiera dessa kortsiktiga effekter i termer av lägre BNP och de negativa effekter som det medför för de offentliga finanserna.

Effekter på BNP av höjda kapitalnivåer Resultaten av flertalet studier indikerar att en ökning av kapitalnivån med en procentenhet leder till att BNP-nivån minskar med 0,1–0,3 procent. Effekten tycks delvis bero på var i konjunkturen/kreditcykeln ekonomin befinner sig och hur förhållandena på de finansiella marknaderna ser ut när kapitalnivåerna höjs. Finansdepartementets effektberäkningar tyder på att BNP-nivån minskar med runt 0,3 procent när kapitalnivån ökar med en procentenhet. En minskning av BNP minskar den offentliga sektorns inkomster och transfereringar. En BNP-försvagning med 0,1-0,3 procent skulle således innebära att de offentliga finanserna försvagas med i storleksordningen 0,9-2,7 miljarder kronor. Dessa offentligfinansiella konsekvenser förutsätter dock att den offentliga sektorn inte anpassar sin konsumtion och investeringar till den lägre BNP-nivån. Påverkan på de offentliga finanserna beror till stor del också på bankernas möjligheter att övervältra de utökade kapitalbaskostnaderna på sina utlåningsräntor på kort respektive lång sikt. Utan ett antagande om övervältring och andra beteendeförändringar uppstår inga bruttokostnader för de offentliga finanserna. Nettoeffekten av åtgärden blir 0,5-1,4 miljarder kronor det första året, eftersom det antas full övervältring av kostnaden på de rörliga lånen. Den varaktiga effekten av åtgärder, när hänsyn även tagits till övervältring över längre period, blir ca 1-3 miljarder kronor. Nettoeffekten visar hur det finansiella sparandet påverkas ett visst år, medan den varaktiga effekten är den bestående effekten utan koppling till de offentliga finanserna ett visst år. Osäkerheten i denna typ av beräkningar är dock stor.

Lämpliga kapitalnivåer för samhällsekonomin Ett antal utredningar har uppskattat storleken på långsiktigt lämpliga kapitalnivåer i ett banksystem genom att jämföra storleken på de positiva och negativa samhällsekonomiska effekterna vid olika kapitalnivåer på det egna kapitalet. I det fall där de positiva effekterna är större än de negativa effekterna följer en långsiktigt högre nivå på BNP. Sammanfattningsvis indikerar dessa utredningar att nivåer på det egna kapitalet på 10–20 procent av de riskvägda tillgångarna leder till de 107 långsiktigt mest fördelaktiga samhällsekonomiska utfallen. Riksbanken har med samma angreppssätt uppskattat lämpliga nivåer för det svenska banksystemet och konstaterar att dessa torde ligga inom 108 intervallet 10 till 17 procent. Tabell 2 nedan sammanfattar resultaten av några studier som uppskattar den lämpliga kapitalnivå då BNP-nivån på lång sikt blir som högst.

Procent Uppskattad kapitalnivå 1 Bank of England (2010) 10–15 2 EEAG (2011) ≥ 13 3

1 Bank of England (2010),”The long term economic impact of higher capital levels”, i Bank of England (2010) Financial Stability Report, nr 27, juni. 2 EEAG (2011),”The EEAG Report on the European Economy, i Taxation and Regulation of the Financial Sector, CESifo, Munich 2011, 147-169. 3 Basel Committee on Banking Supervision (BCBS) (2010a) “An assessment of the long term economic impact of the new regulatory framework”, augusti. 4 Riksbanken (2011), ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys”

Enligt det nya kapitaltäckningsdirektivet ska instituten vid varje tidpunkt hålla kärnprimärkapital motsvarande minst 4,5 procent av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp. Detta är mer än dubbelt så mycket jämfört med kraven i tidigare regelverk. Därtill ställs det krav på att institutets primärkapital ska utgöra minst 6 procent av de totala riskvägda exponeringsbeloppen. Slutligen ska den totala kapitalrelationen, dvs. institutens kapitalbas som andel av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, vara minst 8 procent. I figur 1 åskådliggörs de kapitalkrav som följer av tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet.

107 Bank of England (2010), Macroeconomic Assessment Group (2010), Institute of International Finance (2011), LEI-rapporten (2010), Miles et al. (2011). 108 Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys, Sveriges riksbank, december 2011.

Figur 1: Kapitalkrav

0,0-2,5% Kontracyklisk kapitalbuffert

1,0-3,5% (G-SII) Kapitalbuffert för systemviktiga 0,0-2,0% (O-SII) institut

Ska 2,5% Kapitalkonserveringsbuffert utgöras av kärnprimärkapital- 1,0-3,0% Systemriskbuffert

Särskilt kapitalbaskrav

4,5% Kärnprimärkapitalrelation Primärkapitalrelation, kapital- 6% basrelation, 1,5% Primärkapitaltillskott 8%

2,0% Supplementärkapital

Kapitalkrav för den svenska banksektorn De svenska storbankerna är stora i förhållande till den svenska ekonomin. Därmed är riskerna för samhället större i Sverige än i länder med en mindre banksektor. Ett skäl till att vissa svenska banker är stora i förhållande till ekonomin är att de har en betydande utlandsverksamhet. Det gör det svårare för den svenska staten att hantera en bank i kris, eftersom krishanteringen då involverar fler myndigheter och olika legala ramverk. De svenska storbankerna finansierar sig dessutom i större omfattning i utländsk valuta än jämförbara utländska banker. Det innebär att de svenska bankerna är sårbara för störningar på de internationella finansiella marknaderna. En annan risk för svensk del är att banksystemet är koncentrerat. Ett fåtal stora banker, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank, dominerar den svenska marknaden och dessa banker lånar löpande ut stora summor till varandra. Därmed kan problem i en enskild bank snabbt spridas till de andra bankerna. I november 2011 kommunicerade Finansdepartementet tillsammans med Riksbanken och Finansinspektionen att ambitionen är att ålägga de finansiella institut som är systemviktiga ett kapitalpåslag för systemrisk (novemberöverenskommelsen). Påslaget ska vara 3 procent från 2013 och 5 procent från 2015 och gäller utöver det särskilda kapitalbaskravet och den kontracykliska kapitalbufferten. Kravet ska åtminstone omfatta de fyra svenska storbankerna, dvs. Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank och ska ställas på gruppnivå. Under de perioder en kontracyklisk kapitalbuffert på 2,5 procent aktiveras kommer kravet på kärnprimärkapitalrelationen maximalt uppgå till 14,5 procent för de systemviktiga instituten och 9,5 procent för de 262

institut som inte är systemviktiga. Det totala kapitalkravet kommer i detta fall, bortsett från det särskilda kapitalbaskravet, att maximalt uppgå till 18 procent för de systemviktiga instituten och 13 procent för de institut som inte är systemviktiga. Ett fallissemang i någon av de systemviktiga bankerna i Sverige medför troligtvis en hög kortsiktig samhällsekonomisk kostnad men också en stor permanent effekt på ekonomin. I Riksbankens studie ”Lämplig kapitalnivå i svenska storbanker – en samhällsekonomisk analys” argumenteras för att kapitalkraven för de svenska storbankerna bör ligga mellan 10-17 procent av de riskvägda tillgångarna. I dessa beräkningar har det dock inte tagits hänsyn till de kostnader som olika statliga ingripandeåtgärder medför och inte heller till att en krissituation vanligtvis uppstår långt innan en bank är insolvent. Beräkningarna tar inte heller hänsyn till banksektorns växande storlek och komplexitet. Enligt regeringens mening är det därför rimligt att bankernas kapitaltäckning bör ligga i den övre delen av det angivna intervallet. Ett fallissemang i någon av de icke systemviktiga bankerna i Sverige medför troligtvis en låg kortsiktig samhällsekonomisk kostnad och har sannolikt en liten permanent effekt på ekonomin. Kravet på dessa banker om 9,5 procent med den kontracykliska kapitalbufferten aktiverad bedöms därför vara väl avvägd ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

14.3 Konsekvenser för enskilda institut av att hålla mer kapital

Enligt viss ekonomisk teori ska finansieringsstrukturen i en bank, under vissa förutsättningar, inte spela någon roll för dess lönsamhet. Även om eget kapital oftast är en dyrare form av finansering än att låna upp motsvarande belopp på marknaden, kompenseras det av att banken är mer motståndskraftig mot störningar på de finansiella marknaderna ju högre andel eget kapital den har. När risken för att banken ska fallera minskar kommer, allt annat lika, ägarnas avkastningskrav minska. Av samma anledning finns det skäl att tro att bankernas upplåningskostnader kan minska något då kapitalnivån ökar, och att refinansieringsrisken minskar. I verkligheten spelar även andra faktorer in som ökar den totala finansieringskostnaden av att hålla mer eget kapital. Att finansiera sig genom lån har t.ex. skattemässiga fördelar, då ränteutgifter är avdragsgilla utgifter i verksamheten medan utdelningar måste göras av beskattade vinstemedel. Det gör lån billigare i förhållande till eget kapital. Därtill har banker ett antal explicita och implicita statsgarantier som medför lägre kostnad för lånefinansiering. Det faktum att staten indirekt skyddar krisande banker via bl.a. insättningsgarantin bidrar till att privatpersoner inte anpassar sina avkastningskrav fullt ut till de risker som bankerna tar. För aktieägare ser det däremot annorlunda ut. De kan inte förvänta sig samma stöd, utan förlorar ofta en stor del av sin investering om banken får problem. På det hela taget kommer ökade kapitalkrav sannolikt leda till ökade finansieringskostnader för de enskilda instituten. 263

Vilken effekt det får på bankernas lönsamhet beror på vilka möjligheter bankerna har att skjuta över kostnaderna på kunderna eller på aktieägarna. Om bankerna väljer att skjuta över kostnaderna på sina kunder kan de göra det genom att exempelvis öka utlåningsräntan och genom att ta ut högre avgifter för sina tjänster. Villkoren i låneavtalen kommer sålunda att ha stor betydelse för i vilken utsträckning kostnaderna kan övervältras på kunderna. Bankerna skulle på kort sikt kunna öka utlåningsmarginalerna på nya lån och lån som ska omförhandlas (när räntebindningstiden gått ut). Räntan på andra lån kan endast ändras gradvis på grund av avtalsvillkoren. Resultaten i olika studier antyder att utlåningsräntorna kan höjas mellan 0,1–0,18 procentenheter som en konsekvens av att bankerna höjer sin kärnprimärkapitalrelation med en procentenhet. Med detta antagande som utgångspunkt kan man konstatera att effekten på bankernas lönsamhet uppskattas bli ca 0,17–0,3 procentenheter för varje procentenhet som de ökar sina kapitalrelationer. Det bör dock noteras att beräkningar utgår från att aktieägarnas avkastningskrav är oförändrat. Om den förväntade avkastningen på bankerna däremot minskar, behöver bankerna inte lägga över hela den ökade kapitalkostnaden på sina kunder via utlåningsräntor. I tabell 3 nedan visas bankernas kärnprimärkapitalrelation beräknat både med och utan övergångsregler samt utifrån bankernas tolkning av bestämmelserna i Basel 3-överenskommelsen.

Tabell 3: Bankernas kärnprimärkapitalrelation enligt olika definitioner i deras delårsrapporter fjärde kvartalet 2013.

Procent. Med Utan Basel 3 övergångsregler övergångsregler (Basel 2)

Källa: Bankernas resultatrapporter

Riksbankens stresstester och konstaterandet att mindre institut redan håller en stor andel kärnprimärkapital talar för att eventuella problem med att införa buffertkraven i förtid bör bli begränsade. Dessutom ges instituten längre tid att förbereda sig när det gäller den kontracykliska kapitalbufferten då den ansvariga myndighetens beslut om att aktivera eller höja bufferten i normalfallet först kan tillämpas efter 12 månader. Det bör särskilt betonas att även om bankerna har ökat sitt kärnprimärkapital har det i första hand skett genom att de har minskat sina riskvägda tillgångar. Det framgår när man jämför skillnaden mellan bankernas riskjusterade och icke-riskjusterade kapitalrelationer (Riksbankens rapport Finansiell stabilitet 2/2013, diagram 4.16, s. 47). 264

Medan svenska banker har mycket kapital i förhållande till de riskvägda tillgångarna, är andelen kapital i förhållande till totala tillgångar mindre. För att öka den icke-riskjusterade kapitalrelationen kan det därför bli nödvändigt för bankerna att öka sina kärnprimärkapitalnivåer i ännu högre utsträckning. Det är också möjligt att Finansinspektionens samlade kapitalbedömning av bankerna (pelare 2-påslag) medför ytterligare kapitaltryck för vissa banker. Det kan inte heller uteslutas att krav från marknaden medför att bankerna själva väljer att ha en nivå på det egna kapitalet som överstiger kapitalkravet som regleringen kräver.

Ökade administrativa kostnader För det stora flertalet av instituten kommer det nya regelverket sannolikt medföra en viss ökning av de administrativa kostnaderna. Förutom att existerande it- och rapporteringssystem måste anpassas har även rapporteringskraven blivit fler och mer omfattande. Att sätta en exakt siffra på dessa kostnader, som Regelrådet efterfrågar i sitt yttrande, är däremot svårt, eftersom de sannolikt kommer att variera beroende på institutens storlek, nuvarande tekniska system och affärsmodeller. Mindre institut har t.ex inte samma möjlighet som de stora bankerna att utnyttja skalfördelar, vilket kan medföra att kostnaderna därför upplevs som mer betungande. Med beaktande av proportionalitetsprincipen bör det övriga regelverket inte innebära att det ställs orimliga krav på små och medelstora företag. Det är också rimligt att anta att många institut redan har stora delar av erforderligt rapporteringssystem på plats, som en följd av de anpassningar som krävdes av tidigare kapitaltäckningsdirektiv (CRD III).

Stabil banksektor ger ökad internationell konkurrenskraft Förslaget att tillämpa kapitalkonserveringsbufferten och delar av den kontracykliska kapitalbufferten i förtid, samt att införa den frivilliga O- SII bufferten och systemriskbufferten betyder att det kommer att ställas hårdare kapitalkrav på svenska institut jämfört med institut i andra medlemsstater. Regeringen gör dock bedömningen att de svenska instituten sammantaget kan dra fördel av en stabilare finanssektor. En bättre motståndskraft gynnar såväl instituten själva som andra aktörer på finansmarknaden. Riksbankens stresstester visar dessutom att de svenska storbankerna är välkapitaliserade och har goda förutsättningar att uppfylla de nya kapitalkraven (Finansiell stabilitet 1/2013, Tabell A:5, s. 60). Motsvarande utredningar finns inte för små- och medelstora kreditinstitut och värdepappersföretag. Det kan dock konstateras att mindre institut i dag oftast täcker kapitalbaskraven med kärnprimärkapital.

Bättre kapitaltäckning leder till utjämnad konkurrens inom landet En ytterligare konsekvens av de nya och högre kapitaltäckningskraven är att konkurrensen på den svenska bankmarknaden i någon mån kan komma att utjämnas. Genom kravet på högre kapitaltäckning minskar risken för att staten ska behöva bidra med finansiella resurser för att rädda institut. Värdet av den implicita statsgarantin som finns för de svenska storbankerna kommer sålunda att minska, vilket främst gynnar 265

de mindre instituten i Sverige. Andra aktörer på finansmarknaden kommer generellt att gynnas av en jämnare konkurrenssituation, på samma sätt som konsumenter i allmänhet tjänar på en bättre konkurrens mellan företag.

Nya krav på bolagsstyrning och riskhantering medför initiala kostnader Tillämpningen av de nya bestämmelserna för bolagsstyrning och riskhantering kommer att innebära utökade krav på institutens styrelser och riskhantering. Dock ska proportionalitetsprincipen beaktas för dessa bestämmelser, vilket innebär att åtgärderna ska tillämpas på ett sådant sätt att hänsyn tas till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Oaktat detta, kan åtminstone de initiala kostnaderna kopplade till valberedningens arbete och anpassningar av befintliga rutiner för tillsättningar av styrelser förväntas bli ansenliga. Den nya reglering som införs kommer, beroende på hur den befintliga situationen ser ut i olika styrelser, kunna föranleda förhållandevis omfattande ändringar och anpassningar. I takt med att styrelsens sammansättning anpassas kan dessa kostnader dock förväntas sjunka och på längre sikt normaliseras. Någon kvantifiering av hur kostnadsbilden kan förväntas komma att se ut låter sig inte enkelt göras. Det kan vidare finnas i nuläget okända faktorer eller omständigheter som ytterligare kan öka eller motsatt sänka kostnaderna. Tillgången till kompetenta och erfarna kandidater till ledningsorgan kan förväntas utgöra en initialt försvårande omständighet som kan förväntas bli kostnadsdrivande. En positiv effekt, när anpassningen väl skett, kan förväntas bli att rekryteringsarbetet på sikt underlättas i takt med att fler personer i en bredare krets får erfarenhet av arbete i styrelser och därmed är tillgängliga för nya uppdrag. Ett av de underliggande syftena med regleringen – att arbetet i styrelsen genom en mer diversifierad sammansättning ska bli mera effektivt ur ett riskhanteringsperspektiv – ska också lyftas fram som en positiv konsekvens. Personer som sitter i styrelserna för finansiella institut ska ha de rätta förutsättningarna för att kunna sätta sig in i och verkligen förstå verksamheten och de risker som är förknippade med den för att kritiskt kunna granska och ifrågasätta beslut. Det är gynnsamt för det enskilda institutet och i förlängningen också det finansiella systemet. De potentiellt negativa effekter som kan spilla över på icke-finansiella företag i form av ökade kostnader vid tillsättning av styrelser och försämrad konkurrenskraft är svåra att kunna göra någon kvalificerad bedömning av. Det är dock tänkbart att det åtminstone initialt kan bli tal om kostnader kopplade till mer eller mindre omfattande anpassningar. Även inrättandet av ett system för visselblåsare kan innebära vissa administrativa kostnader för instituten. System för rapportering av missförhållanden kommer att behöva införas och andra anpassningar kan sannolikt också bli aktuella i anledning av det nya regelverket, vilket initialt kan innebära ökade kostnader för instituten. De förändrade sanktionsreglerna bedöms inte öka den administrativa bördan för instituten.

14.4 Konsekvenser för myndigheter och domstolar

Genomförandet av direktivet medför ett visst ökat ansvar för Finansinspektionen och merarbete för Finansinspektionen när det gäller utökade krav på tillsynens innehåll och utövande samt på samarbetet och informationsutbytet med övriga myndigheter. Vidare medför nya krav för bolagsstyrning, beslut om sanktioner, utökade krav på riskhantering samt efterlevnaden av kraven i tillsynsförordningen och de regler som genomför kapitaltäckningsdirektivet i svensk rätt merarbete för inspektionen. Eba:s arbete med att ta fram tekniska standarder och riktlinjer innebär även merarbete för Finansinspektionen genom deltagandet i detta arbete. Det nya regelverkets ökade krav på rapporteringen från nationella tillsynsmyndigheter till de europeiska myndigheterna Eba, Esma och Eiopa samt ESRB innebär också ett ökat resursbehov för Finansinspektion då de blir utrapporterande myndighet av data. Finansinspektionen har i enlighet med förslag i budgetpropositionerna för 2012 och 2014 tillförts ökade resurser bl.a. för att stärka arbetet med regelverken, utvidga tillsynen och öka det internationella arbetet. Regeringen bedömer att merkostnaderna för Finansinspektionen med anledning av tillämpningen av de nya uppgifterna ska kunna hanteras inom för myndigheten befintliga ramar. Enligt regeringens mening ställer det nya EU-regelverket krav på att Finansinspektionen har en stor och varaktig analyskapacitet för att löpande kunna göra bedömningar av ett stort antal makroekonomiska indikatorer. Denna kompetens finns i dag i viss utsträckning hos Finansinspektionen men ytterligare kapacitet kommer sannolikt att krävas. Kostnaderna för detta bedöms kunna hanteras inom för myndigheten befintliga ramar. Finansinspektionens olika beslut kan överklagas vilket kan innebära en ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Det bedöms dock endast röra sig om ett mindre antal. De budgetära konsekvenserna för domstolarna bedöms därför kunna hanteras inom de befintliga budgetramarna.

15 Författningskommentar

15.1 Förslaget till lag om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Lagen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förkortad tillsynsförordningen). Genom lagen och de föreskrifter som avses komplettera lagen genomförs även delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (förkortad kapitaltäckningsdirektivet). En komplettering av lagen med föreskrifter möjliggörs genom de bemyndiganden som finns i 10 kap.

2 §

Paragrafens första stycke innehåller några definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen. Begreppet institut har en vidare innebörd än vad som följer av tillsynsförordningen. Definitionen av institut enligt denna lag innebär att samma definition som används i sektorslagstiftningen ska tillämpas. Av andra stycket följer att övriga termer och uttryck i lagen har samma innebörd som de har enligt tillsynsförordningen.

3 §

Paragrafen överförs med vissa språkliga och redaktionella förändringar samt nya laghänvisningar från 1 kap. 2 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (förkortad kapitaltäckningslagen). Bestämmelsen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 388.

4 §

Paragrafen motsvaras av 1 kap. 1 § andra–fjärde styckena kapitaltäckningslagen, se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 248 f. Ett tillägg har dock skett i form av en hänvisning till 7 kap. 6 a § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

5 §

Av paragrafen framgår vilka kreditinstitut och aktiebolag med tillstånd att driva värdepappersrörelse som ska tillämpa tillsynsförordningen samt i vilken omfattning och på vilket sätt sådana företag ska tillämpa förordningen. Bestämmelsen medför att tillsynsförordningen äger 268 tillämpning på fler institut än de som direkt omfattas av förordningen.

Avsikten är att säkerställa att samma institut som omfattas av kapitaltäckningslagens bestämmelser, även ska tillämpa tillsynsförordningen. I likhet med vad som gäller enligt den lagen ska reglerna om stora exponeringar inte tillämpas på Svenska skeppshypotekskassan (jfr 7 kap. 1 § kapitaltäckningslagen). Övervägandena finns i avsnitt 6.6 – 6.8.

6 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 i kapitaltäckningsdirektivet samt kompletterar tillsynsförordningen. Paragrafens första stycke pekar ut Finansinspektionen som behörig myndighet att utöva tillsyn över att tillsynsförordningen och denna lag följs. Enligt andra stycket är Finansinspektionen ansvarig myndighet för att enligt artikel 458 i tillsynsförordningen besluta om särskilda makrotillsynsåtgärder. Makrotillsynsåtgärderna ska tillämpas för att motverka systemrisker i det egna landet. Makrotillsynsåtgärderna ska ses som ett komplement till övriga åtgärder i förordningen och direktivet och endast tillämpas om övriga åtgärder inte är tillräckliga för att hantera systemrisker i det egna landet. Makrotillsynsåtgärderna i artikel 458 omfattar verktyg såsom kapital- och likviditetskrav, krav för stora exponeringar, genomlysningskrav, och riskvikter. Avsikten med artikel 458 är att kunna skärpa dessa verktyg under en begränsad tidsperiod för att motverka systemrisker som potentiellt kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin. Genom tredje stycket klarläggs att inspektionen vid utövande av sin uppgift, om inte annat framgår av denna lag, ska ha de tillsynsbefogenheter som följer de lagar som reglerar institutens verksamhet. Härmed avses i första hand lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

2 kap. Särskilda kapitalbas- och likviditetskrav

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 102 och 104 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen överförs i justerad form från 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen och anger förutsättningarna för att ålägga institut ett högre kapitalbaskrav än vad som följer av tillsynsförordningen (se framförallt prop. 2006/07:5 sida 356 ff. samt prop. 2010/11:135 sida 271 ff). Bestämmelserna ändras på så sätt att det för ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav med stöd av första stycket punkten 1 inte längre krävs att det inte är troligt att någon annan åtgärd är tillräcklig för att få institutet att rätta till bristerna inom rimlig tid. Vidare ändras innehållet i första stycket punkten 2 så att det uttryckligen framgår att risker som ett institut kan bli exponerat för kan åberopas som skäl för beslut om ett särskilt kapitalbaskrav. Ett förtydligande görs så att även de risker som ett institut utsätter det finansiella systemet för (systemrisk) ska kunna beaktas vid beslut om särskilt kapitalbaskrav. Systemrisk ska även kunna beaktas vid 269

ingripande enligt första stycket punkten 1, exempelvis i de fall relevant systemrisk inte täcks fullt ut av kapitalbaskraven i tillsynsförordningen eller i kapitaltäckningsdirektivets buffertavsnitt (artikel 104.2 b) genom t.ex. kapitalbufferten för systemviktiga institut eller systemriskbufferten. I de fall sådana systemrisker byggs upp, så kan det innebära att institutets förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras (6 kap. 1 § lagen om bank-och finansieringsrörelse). Första stycket punkten 3 innebär att det för ett beslut om ett högre kapitalbaskrav inte krävs att det skett en faktisk överträdelse, utan det är tillräckligt att myndigheten har skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer bryta mot de författningar som reglerar dess verksamhet. I artikel 102 i kapitaltäckningsdirektivet, som ligger till grund för förslaget, anges att möjligheten att ingripa ska tillgripas om det finns bevis för att institutet inom tolv månader sannolikt kommer bryta mot kraven enligt direktivet eller tillsynsförordningen. I den engelska versionen av direktivet används begreppet ”have evidence that the institution is likely to breach the requirements of…”. Det vore främmande att i svensk lag införa ett rekvisit som innebär att bestämmelsen ska tillämpas om det finns ”bevis för” en viss omständighet och lagförslaget anger i stället att ”inspektionen har skäl att anta att det är sannolikt” att institutet inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler. Andra stycket utökas jämfört med 2 kap. 2 § i kapitaltäckningslagen med en möjlighet att underlåta att besluta om ett särskilt kapitalbaskrav om överträdelsen är ringa etc. Jämför 15 kap. 1 § tredje stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.1.

2 §

Paragrafen genomför artiklarna 102, 104 och 141.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen innebär en erinran om att om ett institut inte uppfyller kapitalkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, ska bestämmelserna om ingripande i 8 kap. lagen om kapitalbuffertar tillämpas. Om institutet inte heller uppfyller kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen eller ett beslut enligt 1 §, ska de vanliga bestämmelserna om ingripande i sektorslagstiftningen tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12, 7.2.13 och 11.3.1.

3 §

Paragrafen genomför artikel 105 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.2.

3 kap. Krav på gruppnivå

1 §

Paragrafen genomför artikel 108 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar vilka institut som ansvarar för att uppfylla gruppbaserade krav. Innehållet i bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § 270

kapitaltäckningslagen, som genomfördes med anledning av artikel 71.1 och 71.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Dessa artiklar har överförts till artikel 108 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 309 f och s. 414. Paragrafen innebär jämfört med 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ingen skillnad såvitt avser vilka företag som ska ansvara för att uppfylla de gruppbaserade kraven. Som en följd av att tillsynskraven till stor del regleras av tillsynsförordningen samt av de ändringar i förhållande till gällande rätt som 2–4 § innehåller har dock bestämmelsen getts ett snävare tillämpningsområde jämfört med 9 kap. 3 § kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen begränsar sig till att peka ut ansvaret för att på gruppnivå uppfylla de krav som följer av 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

2 §

Paragrafen genomför artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen har överförts från 9 kap. 5 § första stycket 5 kapitaltäckningslagen. Paragrafen innebär att institut åläggs att på gruppbasis uppfylla de krav som i nationell rätt genomförts med anledning av artikel 123 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, numera artikel 73 i kapitaltäckningsdirektivet. Innebörden av artikel 123 i 2006 års direktiv behandlas i prop. 2006/07:05 s. 137. Bestämmelsens lydelse är ändrad jämfört med lydelsen i kapitaltäckningslagen. Ändringar är föranledda av att regleringen om i vilken utsträckning och på vilket sätt kraven ska uppfyllas på gruppnivå inte längre framgår av kapitaltäckningslagen utan av tillsynsförordningen. Se även artikel 108.3 i kapitaltäckningsdirektivet jämfört med dess motsvarighet i artikel 71 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Övervägandena finns i avsnitt 8.8

3 §

Paragrafen genomför artikel 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § kapitaltäckningslagen, som genomförts i svensk rätt med anledning av artikel 73.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Motsvarande regel finns numera i artikel 108.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Lydelsen är ändrad bl.a. till följd av att begreppet finansiell företagsgrupp utgått. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Bestämmelsen behandlas i prop. 2006/07:5 s. 415. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

4 §

Paragrafen genomför artikel 109.2 andra meningen och 109.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Första stycket motsvarar 9 kap. 5 § andra stycket kapitaltäckningslagen. Bestämmelsen är ändrad genom att i stället för att utpeka ett ansvar för en ”finansiell företagsgrupp” fastslå att kraven om riskhantering och genomlysning ska uppfyllas på grupp- eller undergruppsnivå. Någon skillnad i sak är inte avsedd jämfört med motsvarande reglering (jfr 9 kap. 6 § kapitaltäckningslagen samt prop. 271

2006/07:5 s. 316 och s. 415). Se även artikel 109 i kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 73.3 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Med moder- och dotterföretag som står under tillsyn enligt denna lag avses ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är moder- eller dotterföretag och ingår i en grupp. Andra stycket , som saknar motsvarighet i gällande rätt, genomför andra meningen i artikel 109.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen anger att det är ett instituts skyldighet att tillse att kraven i första stycket uppfylls på undergruppsnivå även då institutet har ett dotterbolag utanför EES. Tredje stycket genomför artikel 109.3 och anger att skyldigheterna i andra stycket inte ska gälla om institutet kan visa att det skulle strida mot lag i tredje land att tillämpa de i andra stycket angivna skyldigheterna. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

5 §

Paragrafen genomför artikel 121 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Den är dock utvidgad till att omfatta även holdingföretag med blandad verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

4 kap. Tillsynsansvar på gruppnivå

1 §

Paragrafen genomför artikel 111.1–111.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 2 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 320. Första stycket punkten 1 har en ändrad lydelse jämfört med samma punkt i kapitaltäckningslagen på grund av att begreppet ”finansiell företagsgrupp” ersatts av bestämmelserna i tillsynsförordningen. Denna justering innebär ingen skillnad i fråga om i vilka fall som det ankommer på Finansinspektionen att utöva tillsyn över de gruppbaserade kraven. (Jfr artiklarna 125 och 126 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv).

2 §

Paragrafen genomför artikel 111.5 och 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 3 § kapitaltäckningslagen.

3 §

Paragrafen genomför artikel 111.5 och 111.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Hänvisningar till artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv är ersatta med hänvisningar till motsvarande artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Ett tillägg görs om att även Europeiska bankmyndigheten ska underrättas om ingångna överenskommelser.

4–9 §§

Paragraferna genomför artikel 113.1–113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelserna motsvarar 10 kap. 6 a–6 d §§ kapitaltäckningslagen. Regleringen i 5 § utökas till att omfatta även en skyldighet för Finansinspektionen att tillsammans med övriga behöriga myndigheter nå en överenskommelse med anledning av väsentliga resultat som framkommit vid likviditetstillsynen, vilket medför följdändringar i övriga bestämmelser. Regleringen i 8 § justeras så att det framgår att ett gemensamt beslut endast binder de behöriga tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 113.4 i kapitaltäckningsdirektivet. I övrigt görs redaktionella ändringar i bestämmelserna. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

10 §

Paragrafen genomför artikel 120 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 15 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2012/13:160 s. 56. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) om beslut som Finansinspektionen fattar enligt paragrafens första stycke, vilket är en nyhet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

5 kap. Tillsyn över interna metoder

1 §

Paragrafen, genomför artikel 101.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Formerna för tillsyn av tillståndspliktig intern metod regleras för närvarande i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen. Den förevarande bestämmelsen innebär att Finansinspektionen har ett tillsynsansvar över de tillståndspliktiga interna metoder som används av ett institut för att beräkna det kapitalbaskrav som finns i del tre i tillsynsförordningen. Tillsynen ska ske regelbundet men minst var tredje år. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

2 §

Paragrafen genomför artikel 101.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen anger i vilka fall Finansinspektionen ska vidta tillsynsåtgärder i sin granskning av ett instituts godkända metod enligt del tre i tillsynsförordningen. Om betydande brister i risktäckningen uppdagas i ett instituts interna metoder, måste inspektionen se till att institutet åtgärdar dessa brister eller vidtar nödvändiga åtgärder för att minska följderna av bristerna. Sådana åtgärder kan exempelvis bestå i att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller vidta andra lämpliga effektiva åtgärder. Övervägandena finns i avsnitt9.8.

3 §

Paragrafen genomför artikel 101.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Formerna för tillsyn av tillståndspliktig intern metod regleras för närvarande i 4 kap. 10 och 11 §§ kapitaltäckningslagen. Den förevarande 273

bestämmelsen innebär att Finansinspektionen ska kräva vissa prestationer av ett institut som beviljats tillstånd att använda sig av en metod som avses i 1 § men som inte längre uppfyller kraven härför. I det fall det enligt del tre i tillsynsförordningen är tillämpligt, ska institutet visa att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga (jfr t.ex. artikel 164 i tillsynsförordningen). Alternativt ska institutet kunna presentera en åtgärdsplan. Åtgärdsplanen, som ska godkännas av Finansinspektionen, ska innefatta en preciserad tid inom vilken planen ska vara genomförd. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

4 §

Paragrafen genomför artikel 101.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar de åtgärder Finansinspektionen ska vidta om det bedöms osannolikt att den i 3 § angivna åtgärdsplanen kan leda till att kraven kommer att uppfyllas eller om tidsfristen för dess genomförande inte är tillfredställande. I sådana fall ska Finansinspektionen kräva förbättringar av planen. Om detta inte är tillräckligt, ska tillståndet att använda sig av metoden antingen begränsas till områden där en efterlevnad kan uppnås inom en lämplig tidsfrist, eller så ska tillståndet för att få använda metoden återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

5 §

Paragrafen genomför artikel 101.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar tillsynen av interna marknadsriskmodeller. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden vilka tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt så ska Finansinspektionen återkalla tillståndet. Det som åsyftas är upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i tillsynsförordningen, vilka tyder på att modellen inte uppfyller kraven på exakthet. Det kan vara fråga om en brist som funnits från början likväl som en brist som uppstår under användandet av modellen. Finansinspektionen ska i dessa fall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att institutet snarast förbättrar modellen. Om detta inte bedöms möjligt ska tillståndet att använda modellen återkallas. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

6 §

Paragrafen genomför artikel 78.4 och 78.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar tillsynsmyndighetens möjlighet att vidta korrigerande åtgärder i ett instituts interna metoder i samband med översyn av interna metoder. Enligt artikel 78.1 ska Finansinspektionen se till att institut som tillåts använda interna metoder för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp eller kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna metoder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referensportföljerna. Rapporteringskraven ska genomföras genom myndighetsföreskrifter. 274

Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna undersöka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en underskattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker. De korrigerande åtgärderna syftar till att upprätthålla målen i en intern metod. De ska således inte leda till en standardisering eller prioriterade metoder, skapa felaktiga incitament, eller ge upphov till likformigt beteende. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.

6 kap. Företags uppgiftsskyldighet till Finansinspektionen

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 4.3 och 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 7 § kapitaltäckningslagen med några justeringar och tillägg. Begreppet ”företag som ingår i en finansiell företagsgrupp” ersätts med ”företag som står under tillsyn utifrån sin konsoliderade situation” ( första stycket punkten 1 ). Ändringen är en följd av att regleringen inte längre ska baseras på begreppet ”finansiella företagsgrupper”. Innehållet i första stycket punkten 5 är nytt. Punkten innebär att Finansinspektionen även ska kunna begära in uppgifter från företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

2 §

Paragrafen genomför artikel 106.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen ställer krav på moderföretag att offentliggöra information om företagsgruppens rättsliga struktur, styrning och organisationsstruktur. Detaljer om vilken information som ska offentliggöras avses preciseras i föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 2 § första stycket 3. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 6, 41.1, 50.1, 50.2, 50.3, 52.3 och 53.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen. Första stycket innehåller ett tillägg om att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta uppgifter även med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Istället för att som nu hänvisa till 2006 års direktiv när det gäller omfattningen av samarbetet och informationsutbytet så hänvisas till vad som följer av Sveriges medlemskap i EU. Vissa redaktionella ändringar görs. I övrigt är bestämmelsen oförändrad jämfört med dess lydelse i kapitaltäckningslagen. 275

4 §

Paragrafen genomför artikel 43.5, 50, 51, 112, 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 9 a § kapitaltäckningslagen. Vissa justeringar görs i förhållande till bestämmelsen i kapitaltäckningslagen. Hänvisningar till artiklar i 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersätts med hänvisningar till relevanta artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Vidare utökas möjligheterna för Finansinspektionen att hänskjuta frågor till Europeiska bankmyndigheten för tvislösning. De frågor som avses med utökningen finns i artiklarna 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet.

5 §

Paragrafen genomför artikel 151 i kapitaltäckningsdirektivet Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska möjligheten att hänskjuta frågan till bindande medling i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50 och 51 i direktivet börja gälla först fr.o.m. det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. Möjligheten att hänskjuta ett förfarande enligt dessa artiklar framgår av bestämmelsen. I lagen om införande av lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag anges att denna paragraf ska träda i kraft vid den tidpunkt som regeringen bestämmer.

6 §

Paragrafen genomför artiklarna 118 och 119 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar, med redaktionella ändringar, överförts från 10 kap. 10 § kapitaltäckningslagen, som infördes i svensk rätt med anledning av artiklarna 127.3 och 141 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv.

7 §

Paragrafen genomför artikel 124 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 13 § kapitaltäckningslagen, men genomgår ändringar till följd av att delar av kapitaltäckningslagens bestämmelser numera återfinns i tillsynsförordningen. Reglerna motsvarar dem som finns i artiklarna 65.3 och 139 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

8 §

Paragrafen genomför artiklarna 65.3 och 122.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 14 § kapitaltäckningslagen Tillämpningsområdet utökas dock och vissa redaktionella ändringar finns. Ändringen i punkten 1 innebär att bestämmelsen utökas till att även omfatta holdingföretag med blandad verksamhet.

Genom punkten 2 får Finansinspektionen rätt att genomföra undersökningar hos ett företag till vilka institut eller holdingföretag gett i uppdrag att utöva visst arbete eller vissa funktioner. Bestämmelsen är ny. I punkten 3 anges att om Finansinspektionen har ansvar för att utöva tillsyn över att de gruppbaserade kraven är uppfyllda, har inspektionen rätt att genomföra undersökningar i alla företag som ingår i gruppen. En sådan rätt följer för närvarande av 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen. Rätten för Finansinspektionen att göra undersökningar hos företag föreligger endast om det behövs för tillsynen av företaget. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. och 9.3.

9 §

Paragrafen genomför artikel 119.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 14 § andra stycket kapitaltäckningslagen som infördes med anledning av artikel 127.2 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv (prop. 2006/07:5 s. 324). Ändringarna görs med anledning av att bestämmelser i kapitaltäckningslagen om gruppbaserad tillsyn ingår i tillsynsförordningen. Innebörden av bestämmelsen är densamma som tidigare.

10 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 17 § kapitaltäckningslagen med redaktionella ändringar.

11 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 18 § kapitaltäckningslagen.

12 §

Bestämmelserna motsvarar 10 kap. 19 § kapitaltäckningslagen.

7 kap. Moderföretag utanför EES 1–3 §§

Paragraferna genomför artiklarna 127.1 och 127.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelserna motsvarar 11 kap. 1–3 §§ kapitaltäckningslagen med justeringar på grund av att 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersatts av kapitaltäckningsdirektivet och att reglering som för närvarande finns i kapitaltäckningslagen ingår i tillsynsförordningen.

8 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse 1–3 §§

Bestämmelserna motsvarar 12 kap. 1–3 § § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/07:5 s. 422 och 423. Anpassningar görs med anledning av att bestämmelsen som för närvarande finns i kapitaltäckningslagen ingår i tillsynsförordningen. Vissa språkliga ändringar görs dessutom. Ändringarna innebär inte någon ändring i sak. 277

Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

4–9 §§

Bestämmelserna motsvarar 12 kap. 4–9 §§ kapitaltäckningslagen.

9 kap. Avgifter

1 §

Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 20 § kapitaltäckningslagen och 1 § lagen (2013:1051) om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut med anledning av tillsynsförordningen och denna lag. Bestämmelsen omfattar såväl avgifter av engångskaraktär som årliga avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

10 kap. Bemyndiganden

1 §

Den behöriga myndigheten får enligt artikel 99.3 i tillsynsförordningen kräva att kreditinstitut som tillämpar internationella redovisningsstandarder för att rapportera kapitalbasen på gruppnivå också ska rapportera den finansiella informationen som avses i artikel 99.2. Vidare är det enligt artikel 438 b i tillsynsförordningen möjligt för behörig myndighet att kräva att instituten offentliggör resultatet av institutets interna kapitalutvärdering. Bemyndigandet i punkten 1 gör det möjligt att föreskriva om sådana krav på offentliggörande och tillsynsrapportering. Finansinspektionen anser att det bör klargöras att artikel 450.1 j i tillsynsförordningen omfattas av det föreslagna bemyndigandet om tillsynsrapportering och offentliggörande. De artiklar i tillsynsförordningen som anges i författningskommentarerna är i vissa fall uttömmande medan det i andra fall rör sig om en exemplifiering. En prövning måste därför ske av aktuell bestämmelse i tillsynsförordningen i förhållande till ramen för bemyndigandena i tillsynslagen. Enligt regeringens mening föreligger inte något behov av komplettering i denna bemärkelse. I artikel 89 i tillsynsförordningen anges hur institut ska hantera kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn. Den behöriga myndigheten ska enligt artikel 89.3 i samma förordning välja om institutens kvalificerande innehav utanför den finansiella sektorn ska begränsas i enlighet med artikel 89.1och 89.2 i förordningen eller om innehavet får överstiga dessa gränser, men fastställas en riskvikt om 1 250 procent. Europeiska bankmyndigheten (Eba) ska med stöd av artikel 89.4 i förordningen ge ut riktlinjer för hur institut ska fastställa bl.a. verksamheter som har direkt samband med bankverksamhet och verksamheter som rör tjänster knutna till bankverksamhet. Bemyndigandet i punkten 2 möjliggör att meddela närmare föreskrifter om beräkning av kapitalbaskravet samt kapitalbasen. Enligt artikel 95.2 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten fastställa kapital- 278

baskraven för vissa värdepappersföretag med begränsad auktorisation att tillhandahålla värdepapperstjänster. Bemyndigandet möjliggör att meddela föreskrifter om förutsättningarna för fastställandet av kapitalbaskraven i detta avseende. Bemyndigandet gör det även möjligt att stegvis införa kapitalkraven i artikel 92 i tillsynsförordningen, till dess att förordningens bestämmelser ska vara helt genomförda senast den 31 december 2017 enligt artikel 465.2. Behörig myndighet ges möjlighet, enligt artikel 467.2 i tillsynsförordningen, att under vissa förutsättningar tillåta institut att i sina kapitalbasposter inte ta med orealiserade vinster eller förluster på exponeringar mot nationella regeringar med en viss kvalificering. Vidare är det enligt artiklarna 467.3, 468.3 och 480.3 i förordningen möjligt att bestämma i vilken takt vissa poster ska inkluderas vid beräkningen av kapitalbasen till dess att bestämmelserna i förordningen ska vara helt genomförda senast den 31 december 2017. Genom bemyndigandet skapas förutsättning för att föreskriva om hur orealiserade vinster och förluster värderade till verkligt värde ska inkluderas i kärnprimärkapitalet samt hur kapitalbasinstrument utgivna av ett dotterföretag som inkluderas i institutets kapitalbas på gruppnivå som minoritetsintresse ska hanteras i gruppens konsoliderade kapitalbas. Artikel 471 i tillsynsförordningen reglerar möjligheten för den behöriga myndigheten att under vissa förutsättningar medge institut undantag från att dra av andelar i försäkringsbolag från kärnprimärkapitalposter. Enligt artikel 473 i förordningen får behörig myndighet med anledning av införandet av ändringar av redovisningsstandarden IAS 19 bevilja institut undantag från att göra vissa tillägg till sitt kärnprimärkapital. Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter avseende dessa undantag. Bemyndigandet gör det även möjligt att enligt artikel 478.3 i samma förordning bestämma i vilken takt avdrag från kapitalbasen ska göras under en övergångsperiod till dess att förordningens bestämmelser i artikel 36 ska vara helt genomförda, senast den 31 december 2017. Tillsynsförordningen möjliggör för den behöriga myndigheten att bestämma i vilken takt poster som uppfyller dagens krav, men inte de nya kraven i förordningen, ska hanteras under en övergångsperiod, artiklarna (479.4, 481.5 och 486.6 i förordningen). Genom bemyndigandet är det möjligt att föreskriva om hur minoritetsintressen som uppfyller dagens regler enligt 9 kap. 11 § kapitaltäckningslagen får räknas in i kärnprimärkapitalet i institutets kapitalbas på gruppnivå till dess att de ska vara helt utfasade senast den 31 december 2017. Vidare möjliggör bemyndigandet föreskrifter avseende hur eget kapital eller motsvarande, enligt 3 kap. 2 § kapitaltäckningslagen, primärkapitaltillskott enligt 3 kap. 2 och 4 §§ kapitaltäckningslagen och supplementärt kapital enligt 3 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ska fasas ut senast den 31 december 2021. Med stöd av bemyndigandet i punkten 3 är det möjligt att meddela föreskrifter som anger gränsen för när en stor exponering föreligger även när den till beloppet understiger 150 miljoner euro (artikel 395.1 i tillsynsförordningen). Enligt förordningen är det vidare möjligt för behörig myndighet att helt eller delvis undanta vissa exponeringar från bestämmelserna om stora exponeringar (se artikel 400.2). Genom bemyndigandet är det möjligt att meddela föreskrifter avseende båda dessa undantag. 279

Enligt artikel 4.2 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt innehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom. Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att i föreskriftsform reglera förutsättningarna för sådant tillstånd. Med stöd av bemyndigandet är det även möjligt att enligt artikel 124.2 i förordningen meddela föreskrifter om högre riskvikter och striktare villkor för exponeringar med säkerhet i fastighet än vad som framgår av artiklarna 125.2 och 126.2. Bemyndigandet gör det även möjligt att meddela föreskrifter om högre minimivärden för det genomsnittliga exponeringsvägda LGDvärdet för exponeringar som är säkrade genom fastigheter enligt artikel 164.5 i samma förordning. Enligt artikel 129.1 i tillsynsförordningen får den behöriga myndigheten efter konsultation med Eba tillåta fyllnadssäkerheter i form av instituts exponeringar med kreditkvalitetssteg 2. Vidare får den behöriga myndigheten enligt artikel 496 i samma förordning helt eller delvis, under vissa förutsättningar, bevilja undantag från tioprocentsgränsen för bättre rangordnade andelar utgivna av franska Fonds Communs de Créances eller av organ för värdepapperisering som är likvärdig med dessa. Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att meddela föreskrifter om villkoren för fyllnadssäkerheter enligt artikel 129.1 samt förutsättningarna för att meddela undantag enligt artikel 496. Den behöriga myndigheten får enligt artikel 6.4 undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av bestämmelserna om likviditet med beaktande av arten och omfattningen av deras verksamhet och komplexitetsgrad. Vidare får behörig myndighet enligt artikel 8.2 i tillsynsförordningen helt eller delvis, under vissa förutsättningar, avstå från att tillämpa bestämmelserna om likviditet på ett institut och på alla eller några av dess dotterföretag. Genom bemyndigandet i punkten 6 kan föreskrifter meddelas om sådana undantag. I artiklarna 412.5 och 413.3 i förordningen får medlemsstaterna behålla eller införa nationella bestämmelser i fråga om likviditetskrav fram till dess att bindande minimistandarder för likviditetstäckningskrav respektive stabil nettofinansiering har fastställts och införts fullt ut inom unionen. Bemyndigandet möjliggör att sådana nationella krav meddelas genom föreskrifter. Enligt artikel 415.3 i förordningen ska Eba utarbeta förslag till tekniska standarder i syfte att specificera bl.a. den angivna rapporteringsskyldigheten. Innan sådana bindande likviditetskrav införts fullt ut får behörig myndighet fortsätta att samla in information i syfte att övervaka efterlevnaden av befintliga nationella likviditetsstandarder. Bemyndigandet gör det möjligt att i föreskriftsform reglera den behöriga myndighetens informationsinsamling. Enligt artikel 416 i förordningen ska vissa institut rapportera viss information om sina likvida tillgångar. I väntan på enhetlig definition av hög och extremt hög likviditets- och kreditkvalitet får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar tillhandahålla generell vägledning. Bemyndigandet möjliggör att sådan vägledning meddelas genom föreskrifter. Enligt artikel 420.2 i förordningen får de behöriga myndigheterna tillämpa en utflödessats (mätt på likviditetsutflöde) för handelsfinansrelaterade produkter utanför balansräkningen om fem procent. Genom bemyndigandet möjliggörs att 280 detta regleras genom föreskrifter. Med stöd av bemyndigandet är det

även möjligt att i form av föreskrifter införa de riktlinjer som Eba enligt artikel 421.3 i samma förordning ska ge ut angående likviditetsutflöden från inlåning från allmänheten. Den behöriga myndigheten får enligt artikel 422.4 i förordningen i avsaknad av en enhetlig definition av begreppet etablerad operativ relation tillhandahålla en generell vägledning som instituten ska följa när de identifierar inlåning som bibehålls av insättaren inom ramen för en etablerad operativ relation. Vidare får den behöriga myndigheten enligt artikel 422.9 i förordningen medge undantag från villkoret om att institutet och insättaren ska vara etablerade i samma medlemsstat enligt artikel 422.8 (d). Bemyndigandet gör det möjligt att meddela föreskrifter om tolkningen av begreppet samt villkoren för undantaget. Enligt artikel 365.2 i tillsynsförordningen ska Eba ge ut riktlinjer om hur ”value-at-risk” och stressat ”value-at-risk” ska beräknas. Bemyndigandet i punkten 7 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Enligt artikel 337.2 i förordningen ska Eba ge ut riktlinjer under vilka förutsättningar ett institut får använda skattningar för fallissemang och förlust givet fallissemang som baseras på en intern modell för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk. Enligt artikel 372 i förordningen ska Eba även ge ut riktlinjer om de krav som anges i artiklarna 373–376 angående den interna modellen för tillkommande fallissemangs- och migrationsrisk. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Förordningen anger de krav som institut ska uppfylla för att vid beräkningen av kapitalkrav för en korrelationshandelsportfölj använda en intern modell (se artikel 338). Eba ska enligt artikel 377.5 i förordningen ge ut riktlinjer för hur institut som fått tillstånd att använda en sådan intern modell ska genomföra stresstester. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Eba ska enligt artikel 327.2 i tillsynsförordningen ge ut riktlinjer för när nettoberäkning av positionsrisker inte är tillåten. Bemyndigandet i punkten 8 gör det möjligt att införa riktlinjerna i föreskriftsform. I artikel 340 anges att institut ska göra korrigeringar i beräkningen av kapitalkravet för generell risk. Eba ska enligt artikel 340.3 i förordningen ge ut riktlinjer för hur korrigeringarna ska tillämpas. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Eba ska enligt artikel 128.3 i tillsynsförordningen i form av riktlinjer specificera vilka exponeringar som är förknippade med särskilt hög risk. Bemyndigandet i punkten 9 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Den behöriga myndigheten får enligt artikel 178.1 b i tillsynsförordningen ersätta gränsen på 90 dagar med 180 dagar för exponeringar som är säkrade genom bostadsfastigheter eller små och medelstora företags kommersiella fastigheter i klassen hushållsexponeringar och exponeringar mot offentliga organ. Bemyndigandet i punkten 10 gör det möjligt att ange en gräns om 180 dagar i föreskriftsform samt att i föreskrifter föra in de riktlinjer som Eba enligt artikel 178.7 i förordningen ska ge ut om tillämpningen av artikel 178 i samma förordning. Vidare möjliggör bemyndigandet att fram till den 31 december 2017, i enlighet med artikel 495.1 i förordningen, meddela föreskrifter om undantag för vissa kategorier av aktieexponeringar som 281

institut och EU-dotterföretag till institut i medlemsstaten hade den 31 december 2007. Artikel 284 i tillsynsförordningen anger hur institut med tillstånd att använda interna modeller ska beräkna exponeringsvärdet för vissa transaktioner. Enligt artikel 284.4 i samma förordning får den behöriga myndigheten ställa krav på vissa av beräkningskomponenterna. Vidare ska Eba enligt artikel 292.10 i förordningen ge ut riktlinjer på hur artikel 292 i samma förordning ska tillämpas. Bemyndigandet i punkten 11 gör det möjligt att i föreskriftsform reglera kraven på vissa av beräkningskomponenterna och att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Eba ska enligt artiklarna 243.6 och 244.6 i tillsynsförordningen ge ut riktlinjer avseende villkoren för överföring av väsentlig kreditrisk vid traditionell och syntetisk värdepapperisering. Bemyndigandet i punkten 12 gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Enligt artikel 248.2 i förordningen ska Eba även ge ut riktlinjer om implicit stöd. Bemyndigandet gör det möjligt att införa riktlinjerna i form av föreskrifter. Eba ska enligt artikel 262.3 i förordningen ge ut riktlinjer om förutsättningarna för medgivande av förenklade ingångsvärden. Bemyndigandet gör det möjligt att införa även sådana riktlinjer i form av föreskrifter. Den behöriga myndigheten får enligt artiklarna 6.5 och 16 i tillsynsförordningen medge undantag för värdepappersföretag från kraven avseende bruttosoliditet i artiklarna 429–430 i samma förordning. Vidare får enligt artikel 499.3 i förordningen den behöriga myndigheten fr.o.m. 1 januari 2014 t.o.m. 31 december 2017 ge instituten tillstånd att beräkna bruttosoliditetsgrad vid kvartalets utgång om de anser att instituten inte har uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att beräkna en bruttosoliditetsgrad som ett aritmetiskt medelvärde av de månatliga bruttosoliditetsgraderna under ett kvartal enligt artikel 429 i samma förordning. Bemyndigandet i punkten 13 gör det möjligt att meddela föreskrifter om villkoren för undantaget i artiklarna 6.5 och 16 samt för tillstånd enligt artikel 499.3 i förordningen. Den behöriga myndigheten ska avgöra hur och om konsolidering av de gruppbaserade kraven ska ske i de situationer som anges i artikel 18.3– 18.6 i tillsynsförordningen. Bemyndigandet i punkten 14 gör det möjligt att meddela föreskrifter härom.

2 §

Med stöd av bemyndigandet i punkten 1 blir det möjligt att meddela föreskrifter om de krav som enligt 3 kap. 5 § ställs på den som ska ingå i ledningen för ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 121 i kapitaltäckningsdirektivet. Bemyndigandet i punkten 2 motsvarar 13 kap. 1 § 39 kapitaltäckningslagen och genomför artikel 106.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Bemyndigandet gör det möjligt att t.ex. kräva offentliggörande av information oftare än en gång per år. Med stöd av bemyndigandet i punkten 3 blir det möjligt att precisera vilken information som instituten och moderföretagen ska offentliggöra. 282

Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 106.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen i samband med en översyn och utvärdering av ett institut enligt direktivets artikel 104.3. Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att meddela föreskrifter om de omständigheter som ska beaktas vid fastställandet av en lämplig nivå på det särskilda likviditetskravet, i samband med en översyn och utvärdering av ett institut enligt direktivets artikel 105.

3 §

Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 2 § 2 kapitaltäckningslagen och 1 § tredje stycket lagen om avgifter enligt EU:s förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, med enbart redaktionella ändringar.

11 kap. Överklaganden

1 §

Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, med enbart språkliga justeringar.

15.2 Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag

1 §

Enligt paragrafen träder den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och denna lag i kraft den 1 augusti 2014. Bestämmelsen i 6 kap. 5 § ska dock träda i kraft först den dag som regeringen bestämmer, eftersom kapitaltäckningsdirektivet anger att de bestämmelser som avses i paragrafen ska börja gälla först fr.o.m. den dag då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen.

2 §

Av paragrafen framgår vilka lagar som upphävs när den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag träder i kraft.

3 §

Av paragrafen framgår att ett institut som före tillsynsförordningens ikraftträdande har fått tillstånd av Finansinspektionen att använda internmetoden i stället för schablonmetoden för att beräkna sina 283

riskvägda exponeringsbelopp inte behöver söka nytt tillstånd enligt artikel 143.1 i tillsynsförordningen.

4 §

Ett institut som före ikraftträdandet av tillsynsförordningen av Finansinspektionen fått tillstånd att stegvis gå över från schablonmetoden till internmetoden eller från den grundläggande till den mer avancerade internmetoden behöver för en sådan övergång inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 150 i tillsynsförordningen.

5 §

Av paragrafen följer att institut som av Finansinspektionen godkänts som kreditvärderingsföretag och erhållit ett beslut om dess kreditkvalitetssteg enligt kapitaltäckningslagen inte behöver ansöka om något nytt godkännande eller beslut om kreditkvalitetssteg under tiden från det att tillsynsförordningen träder i kraft fram till dess att Europeiska kommissionen antagit tekniska standarder på området.

6 §

Ett institut som före det att denna lag träder i kraft har fått tillstånd av Finansinspektionen att använda egna riskberäkningsmodeller behöver inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 363 i tillsynsförordningen.

7 §

Paragrafen innebär att institut som enligt 6 kap. 5 § i den upphävda kapitaltäckningslagen getts tillstånd av Finansinspektionen att i stället för att använda rörelseintäkterna eller motsvarande beräkningsunderlag använda sig av en annan beräkningsgrund, eller enligt 6 kap. 6 § samma lag fått tillstånd att använda en internmätningsmetod för att mäta de operativa riskerna i verksamheten, inte behöver ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 312 i tillsynsförordningen.

8 §

Ett institut som före det att denna lag träder i kraft fått tillstånd av Finansinspektionen att kombinera olika metoder för att beräkna kapitalkravet för operativa risker som gäller när tillsynsförordningen träder i kraft, behöver inte ansöka om något nytt tillstånd enligt artikel 363 i samma förordning.

9 §

Paragrafen innebär att om Finansinspektionen med stöd av 9 kap. 14 § i den upphävda kapitaltäckningslagen undantagit företag från den gruppbaserade tillsynen ska beslutet fortsätta gälla som ett undantag enligt artikel 19.2 i tillsynsförordningen.

10 §

Paragrafen innebär att om Finansinsektionen med stöd av 9 kap. 15 § i den upphävda kapitaltäckningslagen beslutat om undantag avseende blandade finansiella holdingföretag ska beslutet fortsätta att gälla som ett undantag enligt 4 kap. 10 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

15.3 Förslaget till lag om kapitalbuffertar

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafens första stycke anger att lagen innehåller bestämmelser om kapitalbuffertar och restriktioner för det fall att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. Lagen om kapitalbuffertar omfattar kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten, kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten Genom lagen och de föreskrifter som avses komplettera lagen genomförs delar av kapitaltäckningsdirektivet. En komplettering av lagen genom föreskrifter möjliggörs genom de bemyndiganden som finns i 10 kap. I andra stycket erinras om de bestämmelser som finns i 2 kap. 10 och 10 a §§ lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Fondbolag och AIF-förvaltare ska i enlighet med vad som anges i nämnda lagrum tillämpa bestämmelserna på det sätt som anges i dessa lagrum (se bl.a. prop. 2005/06:45 s. 248 f).

2 §

Paragrafen innehåller ett antal definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen. Flertalet av de definitioner som används i lagen har samma innebörd som de har enligt tillsynsförordningen. Begreppet institut har en vidare definition än vad som följer av förordningen. Definitionen av institut enligt denna lag innebär att samma definition som används i sektorslagstiftningen gäller. Övervägandena finns i avsnitt 6.

3 §

Paragrafen genomför artikel 4.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger att Finansinspektionen är den myndighet som ska utöva tillsyn över att instituten uppfyller kraven enligt lagen.

2 kap. Institutspecifika krav på kapitalbuffertar

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 128.6, 129.5, 129.6, 130.5, 130.6, 131.13 och 133.4 i kapitaltäckningsdirektivet. 285

Paragrafen ålägger institut att utöver det krav på kärnprimärkapital som följer av artikel 92 i tillsynsförordningen och av ett beslut om ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, ha ett kärnprimärkapital som motsvarar det kombinerade buffertkravet. Det kärnprimärkapital som används för att uppfylla kapitalkraven till följd av kapitalbuffertarna får inte vara del av sådant kärnprimärkapital som används för att upprätthålla kapitalbaskavet enligt artikel 92 i tillsynsförordningen eller för att uppfylla vad som följer av ett eventuellt beslut om förhöjt kapitalbaskrav. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.10 och 7.2.11.

2 §

Paragrafen genomför artiklarna som nämns i kommentaren till 1 § samt artiklarna 131.8, 131.14–131.17 och 133.5–133.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger hur det kombinerade buffertkravet ska räknas fram. Om de kapitalkrav som följer av systemriskbufferten är tillämplig endast på exponeringar i Sverige, utgörs det kombinerade buffertkravet av summan av de kapitalkrav som följer av samtliga tillämpliga buffertar. Om systemriskbufferten är tillämplig på exponeringar i andra länder räknas det kombinerade buffertkravet fram genom att addera kapitalkraven till följd av samtliga tillämpliga buffertar förutom den lägsta av systemriskbufferten och tillämplig buffert för globalt systemviktiga institut. Av andra stycket framgår genom en hänvisning till 5 kap. 6 § vad som avses med tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.10 och 7.2.11.

3 kap. Kapitalkonserveringsbuffert

1 §

Paragrafen genomför artikel 129.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Av paragrafen framgår att institut på individuell nivå och gruppnivå ska upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert. Bufferten är ett permanent påslag och ska uppfyllas av alla institut.

2 §

Paragrafen genomför artikel 129.2 och 129.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger hur mycket och vilken vilket slag av kapital som krävs för att instituten ska uppfylla kravet på en kapitalkonserveringsbuffert. I 1 kap. 2 § anges vad som avses med kärnprimärkapital respektive totalt riskvägt exponeringsbelopp.

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 129.2 och 129.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger att Finansinspektionen i enlighet med föreskrifter meddelade med stöd av bemyndigandet i 10 kap. 1 § 1 har möjlighet att 286 undanta små och medelstora värdepappersbolag från skyldigheten att

upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert. Ett sådant undantag kan även omfatta fondbolag och AIF-förvaltare (jfr 2 kap. 10 a § lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder.) Övervägandena finns i avsnitt 7.

4 kap. Systemriskbuffert

1 §

Paragrafen genomför artikel 133.1–133.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får, om det behövs för att motverka en strukturell systemrisk som kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet och den reala ekonomin i landet, besluta att institut ska ha en systemriskbuffert motsvarande sitt totala riskvägda exponeringsbelopp. Finansinspektionen ska i ett sådant beslut bestämma vilka institut eller grupper av institut som ska ha en systemriskbuffert och då med de begränsningar som följer av 2–8 §§ besluta om buffertens storlek och vilka exponeringar som bufferten ska avse. Finansinspektionen ska besluta om systemriskbufferten ska upprätthållas på institutnivå, undergruppsnivå eller gruppnivå eller på flera av dessa nivåer. Paragrafen ger utrymme för Finansinspektionen att vid beslut om att införa bufferten ta hänsyn till strukturella systemrisker i Sverige. Systemriskbufferten kan tillämpas på den finansiella sektorn som sådan, dvs. alla institut, eller på en eller flera grupper av institut som uppvisar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet. Det innebär att systemriskbufferten kan tillämpas på institut som har liknande exponeringar, antingen mot en ekonomisk sektor i det egna landet eller mot en geografisk sektor med finansiell oro, och som därmed utsätter sig för liknande typer av risker. Syftet med bufferten är att förhindra och motverka långsiktiga strukturella systemrisker. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

2 §

Paragrafen genomför artikel 133.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen fastslår att en systemriskbuffert ska bestå av kärnprimärkapital och uppgå till minst 1 procent av de exponeringar som den i enlighet med 3–7 §§ ska tillämpas på. Olika systemriskbuffertkrav får införas för olika delar av sektorn (artikel 133.9), dvs. för olika institut eller grupper av institut. Kalibreringen av systemriskbufferten ska följa av institutets grad av makrotillsynsrisk, vilket innebär en sådan risk för störningar för det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet och den reala ekonomin i en viss medlemsstat (artikel 133.1). Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 133.11–133.15 i kapitaltäckningsdirektivet. 287

Av paragrafen framgår förutsättningarna för att fastställa en systemriskbuffert på ett instituts totala riskvägda exponeringar i Sverige eller i länder utanför EES. Finansinspektionen får en månad efter att underrättelsekravet fullgjorts besluta att ett institut ska ha en systemriskbuffert som uppgår till högst 5 procent av berörda exponeringar (jfr 5 § lag om införande av lagen om kapitalbuffertar). Om bufferten sätts mellan 3 och 5 procent gäller enligt artikel 133.14 i kapitaltäckningsdirektivet särskilda begränsningar som innebär att behöriga myndigheter före beslut om en sådan buffert måste avvakta kommissionens yttrande och, för det fall att yttrandet inte följs, förklara varför så inte sker. Artikel 133.14 i samma direktiv innebär dessutom att om systemriskbufferten bestäms till mellan 3 och 5 procent på institut som är dotterbolag till moderbolag i en annan medlemsstat, ska den buffertsättande myndigheten underrätta myndigheterna i de övriga medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad från underrättelsen ska kommissionen och ESRB lämna en rekommendation avseende beslutet om buffertnivån. Om de nationella myndigheterna inte är överens, eller om både kommissionen och ESRB i sina rekommendationer avråder från att godkänna beslutet, får den buffertsättande myndigheten hänvisa frågan till Eba för bindande medling i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 (se 6 kap. 4 § i den föreslagna nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag). Ett beslut att fastställa bufferten ska i sådana fall vila till dess Eba har fattat ett beslut. Systemriskbufferten kan bestämmas till mer än 5 procent under förutsättning att en sådan åtgärd i enlighet med artikel 133.15 i direktivet godkänns av kommissionen. I andra stycket anges vilka förutsättningar som gäller för att besluta om en systemriskbuffert som uppgår till mer än 5 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringar mot Sverige och länder utanför EES. Förutsättningarna för att ålägga institut att ha en systemriskbuffert för exponeringar inom EES regleras i 4–6 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

4 §

Paragrafen genomför artikel 133.11 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjlighet att besluta om en systemriskbuffert på exponeringar inom EES. Regleringen innebär att Finansinspektionen för sådana exponeringar kan kräva att ett institut har en systemriskbuffert på upp till 3 procent. Finansinspektionen måste dock inför ett sådant beslut i förväg informera bl.a. kommissionen om beslutet. Beslut enligt 4 § om systemriskbuffertkrav mot exponeringar inom EES på upp till 3 procent kan gälla parallellt med beslut enligt 3 § om systemriskbuffertkrav mot exponeringar i Sverige och i länder utanför EES på 5 procent. Detta innebär att ett institut kan behöva ha en systemriskbuffert på sitt totala riskvägda exponeringsbelopp på 3 procent och utöver en systemriskbuffert på sitt totala riskvägda belopp i Sverige och utanför EES på ytterligare 2 procent, dvs. totalt 5 procent på de två sistnämnda geografiska exponeringarna. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9. 288

5 §

Paragrafen genomför artikel 133.18 i kapitaltäckningsdirektivet. Om Finansinspektionen väljer att besluta om en systemriskbuffert på upp till 3 procent på exponeringar i andra medlemsstater, måste samma buffertkrav gälla för institutets samtliga exponeringar inom EES. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

6 §

Paragrafen genomför artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet. Enligt paragrafen får en systemriskbuffert som tillämpas på exponeringar inom EES uppgå till mer än 3 procent endast om kommissionen i enlighet med artikel 133.15 i kapitaltäckningsdirektivet antagit en genomförandeakt som ger Finansinspektionen rätt att genomföra en sådan åtgärd. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

7 §

Paragrafen genomför artikel 134.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen innebär att institut i Sverige kan åläggas att för sina exponeringar inom EES tillämpa den systemriskbuffert som beslutats av ansvariga myndigheter i det eller dessa länder. Bestämmelsen kan tillämpas under förutsättning att Finansinspektionen har erkänt den systemriskbuffert som fastställts av ansvarig myndighet i det landet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

5 kap. Buffertar för systemviktiga institut och finansiella holdingföretag

1 och 2 §§

Paragraferna genomför artiklarna 131.1 och 131.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragraferna innebär att Finansinspektionen ska besluta vilka institut som ska ha en kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut. Finansinspektionen ska inom de intervall som anges i 2 § ange hur stor bufferten ska vara på gruppnivå. Kraven gäller utöver de krav som följer av kapitaltäckningsreglerna i övrigt. Bufferten får därför inte bestå av sådant kärnprimärkapital som används för att uppfylla artikel 92 i tillsynsförordningen eller beslut om särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessa regler finns närmare återgivna i 6–8 §§ och i 2 kap. denna lag. Eba ska enligt direktivets artikel 131.18 meddela tekniska standarder med kriterier för hur globala systemviktiga institut ska utses och kategoriseras. Finansinspektionen har dock enligt direktivets artikel 131.10 möjlighet att lyfta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en högre kategori. Detta innebär att Finansinspektionen har möjlighet att utse ett institut till globalt systemviktigt eller höja kapitalkravet för ett befintligt globalt systemviktigt institut inom det givna intervallet, dvs. buffertkrav för globala systemviktiga institut på 1– 3,5 procent.

I 10 kap.1 § 4 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bedömningsgrunder för när ett institut ska utses till globalt systemviktigt eller ska flyttas till en högre kategori av globalt systemviktiga institut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

3 och 4 §§

Paragraferna genomför artiklarna 131.1 och 131.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragraferna gör det möjligt för Finansinspektionen att kräva att institut ska ha en kapitalbuffert för övriga systemviktiga institut. Kapitalbufferten är till skillnad mot kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut inte obligatorisk, utan Finansinspektionen får välja om den ska tillämpas. I 10 kap.1 § 5 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och hur bedömning av tillhörande kapitalbuffertkrav ska ske enligt 5 kap. 3 och 4 §§. Kapitalkraven enligt 3 och 4 §§ gäller utöver de kapitalkrav som följer av kapitaltäckningsreglerna i övrigt enligt 6–8 §§ samt 2 kap. lagen om kapitalbuffertar. Bufferten får därför inte bestå av sådant kärnprimärkapital som används för att uppfylla artikel 92 i tillsynsförordningen eller beslut om ett särskilt kapitalbaskrav enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kredit- och kreditinstitut och värdepappersbolag. I 6–8 §§ regleras vad som gäller för det fall att ett institut är skyldigt att ha både kapitalbuffertar för systemviktiga institut och systemriskbufferten. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

5 §

Paragrafen genomför artikel 131.8 i kapitaltäckningsdirektivet. I paragrafen anges en begränsning av hur stort kapitalkrav sådana dotterföretag som omfattas av bestämmelsen får påföras till följd av kapitalbufferten för övriga systemviktiga institut. Denna buffert får på individuell nivå eller undergruppsnivå inte uppgå till mer än det högsta av 1 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, och det buffertvärde som på gruppnivå gäller för gruppen enligt bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

6–8 §§

Paragraferna genomför artiklarna 131.8, 131.14–131.17, 133.4, 133.6 och 133.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragraferna anger i vilken utsträckning som institut är skyldiga att upprätthålla fler än en av systemriskbufferten och någon av kapitalbuffertarna för systemviktiga institut. Regleringen i 6 § innebär att institut på gruppnivå inte behöver upprätthålla mer än en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Om ett 290 institut vid tillämpning av 1-4 §§ på gruppnivå skulle vara skyldigt att ha

flera buffertar, behöver institutet på gruppnivå endast uppfylla den kapitalbuffert för systemviktiga institut som medför högst kapitalkrav. Denna kapitalbuffert kallas tillämplig kapitalbuffert för systemviktiga institut. Eftersom kapitalbufferten för globalt systemviktiga institut endast är tillämplig på gruppnivå äger 6 § endast tillämpning på gruppnivå. I 7 och 8 §§ anges vad som gäller om ett institut på en och samma nivå utöver en kapitalbuffert för systemviktiga institut med tillämpning av i lagrummen angivna paragrafer skulle vara skyldigt att även ha en systemriskbuffert. Då behöver institutet endast ha den högsta av systemriskbufferten och kapitalbufferten för systemviktiga institut. Det nu sagda gäller emellertid inte om de krav som följer med anledning av systemriskbufferten endast tillämpas på nationella exponeringar. Då ska kravet om att upprätthålla en systemriskbuffert gälla utöver kravet på att upprätthålla en kapitalbuffert för systemviktiga institut. Jämför bestämmelsen om det kombinerade buffertkravet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.8.

6 kap. Kontracyklisk kapitalbuffert

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 130.1, 130.5 och 140.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger att den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska bestå av kärnprimärkapital. Vidare anges hur storleken på kapitalbufferten ska räknas fram. Institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, som ska beräknas i enlighet med vad som anges i tillsynsförordningen (se 1 kap. 2 §), ska multipliceras med ett viktat genomsnitt av de kontracykliska buffertvärden där institutet har sina berörda kreditexponeringar I 10 kap. 1 § 6 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka kreditexponeringar som ska beaktas. De buffertvärden som ska ligga till grund för beräkningen är de värden som beslutats för de jurisdiktioner där institutet har berörda kreditexponeringar. I 7 kap. 1 och 2 §§ framgår hur dessa värden fastställs och i vilken utsträckning dessa ska läggas till grund för att beräkna den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten. Enligt ett bemyndigande i 10 kap. 1 § 9 får föreskrifter meddelas om hur instituten ska identifiera kreditexponeringars geografiska område.

2 §

Paragrafen genomför artikel 130.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen innebär att instituten ska uppfylla kapitalkraven till följd av den kontracykliska bufferten på såväl individuell nivå som gruppnivå. Bestämmelser om på vilket sätt de gruppbaserade kraven ska uppfyllas framgår av tillsynsförordningen.

3 §

Paragrafen genomför artikel 130.2 och 130.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen gör det möjligt för Finansinspektionen att undanta små och medelstora värdepappersbolag från kravet att uppfylla en kontracyklisk kapitalbuffert. Ett sådant undantag kan även komma att omfatta fondbolag och AIF-förvaltare. Det framgår av 2 kap. 10 a § lagen om värdepappersfonder och 7 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt av 1 kap. 1 § andra stycket denna lag.

4 §

Paragrafen genomför artiklarna 140.1–140.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen innebär att instituten vid beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska tillämpa de buffertvärden som fastställts av Finansinspektionen. Finansinspektionen ska enligt 7 kap. fastställa det kontracykliska buffertvärdet för Sverige, men kan även fastställa buffertvärden att tillämpas för svenska institut med kreditexponeringar i andra länder.

5 §

Paragrafen genomför artikel 140.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen tillämpas om Finansinspektionen inte fastställt något buffertvärde för ett annat land inom vilket nationellt auktoriserade institut har exponeringar i. Paragrafen ger uttryck för att det upp till 2,5 procent råder reciprocitet för de buffertvärden som fastställts av behöriga myndigheter i utlandet. Om den utländska myndigheten fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, ska instituten tillämpa ett buffertvärde om 2,5 procent.

6 §

Paragrafen genomför artikel 140.6 i kapitaltäckningsdirektivet. I paragrafen anges från och med vilka datum som instituten ska börja tillämpa sådana kontracykliska buffertvärden som fastställts av utländska behöriga myndigheter. Första stycket innebär att om buffertvärdet fastställts av en myndighet inom EES ska buffertvärdena börja tillämpas från och med det datum som myndigheten beslutat. Andra stycket gäller för det fall att storleken på den institutspecifika kontracykliska bufferten ska beräknas utifrån ett buffertvärde som fastställts av en myndighet utanför EES. Med anmält datum avses den dag då beslutet offentliggörs av den behöriga tredjelandsmyndigheten enligt gällande nationella regler. Bestämmelsen gäller oberoende av om behörig myndighet i tredje land fastställt andra datum för när buffertvärdena ska börja gälla. I 7 kap. finns bestämmelser som anger från och med vilka datum Finansinspektionens beslut om buffertvärden ska börja gälla.

7 §

Paragrafen genomför artikel 141.9 i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen innebär en skyldighet för instituten att ha metoder för att i enlighet med bestämmelserna i 8 kap. på ett korrekt sätt räkna fram institutets högsta förfogandebelopp. Instituten ska på begäran av Finansinspektionen kunna styrka uppgifternas riktighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

7 kap. Beslut om det kontracykliska buffertvärdet

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Första stycket ålägger Finansinspektionen att en gång per kvartal fastställa dels ett kontracykliskt buffertriktvärde dels ett kontracykliskt buffertvärde. De omständigheter som ska ligga till grund för dessa beslut framgår av 2 §. Av andra stycket framgår att buffertriktvärdet ska användas som ett referensvärde för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet. Av tredje stycket framgår att det kontracykliska kapitalbuffertvärdet ska ligga till grund för beräkningen av storleken på den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten i enlighet med 6 kap. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

2 §

Paragrafen genomför artiklarna 136.2 och 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet. När buffertriktvärdet och buffertvärdet fastställs ska de faktorer som anges i artikel 136.2 respektive artikel 136.3 i kapitaltäckningsdirektivet beaktas. Detta innebär att buffertvärdet bl.a. ska baseras på det buffertriktvärde som fastställts av myndigheten. Buffertriktvärdet ska baseras på kredittillväxten inom landet, och då särskilt kreditgivningen i förhållande till BNP, samt Europeiska systemrisknämndens (ESRB:s) riktlinjer på området. Buffertvärdet ska därutöver beakta ESRB:s riktlinjer, som utfärdats enligt artikel 135.1, och rekommendationer som ESRB har utfärdat för fastställandet av den kontracykliska kapitalbufferten samt andra indikatorer som Finansinspektionen anser vara relevanta för att hantera cyklisk systemrisk. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

3 §

Paragrafen genomför artikel 136.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger i vilka mått kontracykliska buffertvärden ska uttryckas. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

4 och 5 §§

Paragraferna genomför artiklarna 137.1, 139.1, 139.2, 139.3 och 140.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragraferna anger förutsättningarna för att besluta om kontracykliska buffertvärden för andra länder än Sverige. Bestämmelsen i 4 § äger tillämpning på länder både inom och utanför EES. Bestämmelsen i första stycket medger att Finansinspektionen får fastställa ett eget kontracykliskt buffertvärde som institut med kreditexponeringar i andra länder ska tillämpa vid beräkningen av storleken på sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Denna möjlighet får dock endast användas om den utländska myndigheten fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som uppgår till mer än 2,5 procent av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp. I annat fall gäller reciprocitet, dvs. det buffertvärde som fastställts av den utländska myndigheten ska gälla även för svenska institut. Av andra stycket framgår att om Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av första stycket, att fastställa ett eget buffertvärde för landet i fråga, får det nya värdet inte fastställas till ett högre belopp än det som fastställts av den utländska myndigheten. Det innebär att ett buffertvärde som fastställs med stöd av 4 § måste minst uppgå till 2,5 procent av institutens totala riskvägda exponeringsbelopp, och som högst uppgå till det värde som fastställts av den utländska myndigheten. Bestämmelsen i 5 § gäller endast för länder utanför EES. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen har möjlighet att fastställa ett buffertvärde för inhemska instituts exponeringar i det landet om det saknas ett fastställt och offentliggjort beslut om vilket buffertvärde som ska gälla för landet. Om denna möjlighet används gäller inga särskilda begränsningar för hur högt eller lågt buffertvärde som får fastställas för landet i fråga. Om det fastställda buffertvärdet anses vara otillräckligt för att skydda institutet mot risker som följer av en alltför stor kredittillväxt i det landet, kan Finansinspektionen, med stöd av andra punkten, fastställa ett buffertvärde för inhemska instituts kreditexponeringar mot landet i fråga. Bestämmelsen innebär således, till skillnad mot 4 §, att Finansinspektionen har möjlighet att besluta om ett högre buffertvärde än det som fastställts av en utländsk myndighet. Eftersom 5 § 2 får tillämpas endast om det buffertvärde som fastställts av en utländsk myndighet anses otillräckligt bör det inte komma i fråga att använda sig av denna bestämmelse för att sänka det buffertvärde som beslutats av en utländsk myndighet. Bestämmelser om i vilken omfattning instituten vid beräkningen av den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska beakta buffertvärden som fastställts av utländska myndigheter framgår av 6 kap.

6 §

Paragrafen genomför artiklarna 136.5 och 139.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen innehåller anvisningar om från vilken tidpunkt beslut om att sänka och höja ett buffertvärde ska börja tillämpas. Bestämmelsen är tillämplig både när ansvarig myndighet ändrar sina egna beslut, och i de 294

fall som myndigheten, med stöd av 4 eller 5 §, beslutar om ett annat buffertvärde än det som fastställts av den utländska myndigheten.

7 §

Paragrafen genomför artikel 136.6 i kapitaltäckningsdirektivet. Av paragrafen framgår att om buffertvärdet sänks, ska beslutet innehålla indikationer om inom hur lång tid som det lägre värdet förväntas bestå. Sådana uttalanden är dock inte bindande.

8 §

Paragrafen genomför artiklarna 136.7, 137. 2 och 139.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.3.

8 kap. Ingripanden och restriktioner om det kombinerade buffertkravet inte uppfylls

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 141.2 och 142.1 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger vilka åtgärder institut ska vidta om institutet inte längre uppfyller det kombinerade buffertkravet. Den närmare regleringen om hur högsta förfogandebelopp ska beräknas och vad kapitalkonserveringsplanen ska innehålla framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 10 kap. 1 § 10 och 11. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

2 §

Paragrafen genomför artikel 142.4 i kapitaltäckningsdirektivet. Om Finansinspektionen bedömer att den kapitalkonserveringsplan som institutet gett in inte innehåller tillräckliga åtgärder för att återställa institutets kärnprimärkapital, ska inspektionen förelägga institutet att vidta åtgärder för att stärka kapitalbasen till specificerade nivåer inom angiven tid. Finansinspektionen kan då förelägga om åtgärder i enlighet med vad som följer av sektorslagstiftningen. Ingripande kan också ske genom att institutets åläggs striktare utdelningsrestrektioner än vad som annars gäller enligt denna lag. Ett ingripande med stöd av denna paragraf med krav på att stärka kapitalbasen kan till skillnad mot ett ingripande enligt sektorslagstiftningen inte förenas med någon rätt att besluta om administrativa sanktioner som varning, anmärkning eller straffavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 141.1, 141.3 och 141.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafens första och andra stycken innebär att institut inte får vidta sådana åtgärder som anges i första stycket punkterna 1–3 om institutet 295

inte både före och efter åtgärden ägt rum uppfyller det kombinerade buffertkravet. I 1 kap. 2 § 5 och 9 anges genom en hänvisning till tillsynsförordningen vad som avses med kärnprimärkapitalet och utdelningar kopplade till kärnprimärkapitalet. Tredje stycket fastslår att förbudet inte gäller för åtgärder som inte medför en minskning av institutets vinst eller kärnprimärkapital. Se 4 § som anger ett undantag från förbudet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

4 §

Paragrafen genomför artiklarna 141.2, 141.3 och 141.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen utgör ett undantag från 3 §. Bestämmelsen i punkten 1 innebär en begränsad rätt för institut att vidta sådana åtgärder som omfattas av 3 § trots att institutet inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. En förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig är att institutet beräknat sitt högsta förfogandebelopp och att de åtgärder som avses ryms inom detta. Storleken på förfogandebeloppet avgör således i vilken utsträckning institutet kan vidta åtgärderna. Samtliga vidtagna åtgärder måste sammantaget rymmas inom högsta förfogandebeloppet. Institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och inte beräknat sitt högsta förfogandebelopp, får endast vidta sådana åtgärder som inte medför en minskning av kärnprimärkapitalet eller institutets vinst. Av punkten 2 framgår att bestämmelsen om värdeöverföringsrestriktioner m.m. inte gäller om dess tillämpning medför en betalningsinställelse som kan utgöra grund för att försätta institutet i konkurs. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

5 §

Paragrafen genomför artikel 141.8 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ålägger institut som avser vidta utdelningar, förbinda sig eller betala ut ersättningar m.m. att underrätta Finansinspektionen. Underrättelseskyldigheten ska fullgöras före det att åtgärden äger rum. I 10 kap. 1 § 12 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om denna underrättelseskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.12.

6 §

Paragrafen genomför artikel 67.1 n och 133.17 i kapitaltäckningsdirektivet. Första stycket anger vad som gäller för det fall att ett institut inte uppfyller kraven som följer av lagens 8 kap. Om en sådan situation är för handen, får Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om ingripande i de lagar som reglerar institutets verksamhet. Härmed avses i första hand lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett ingripande med stöd av 296

dessa lagar ska däremot inte ske endast på den grunden att ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet. Andra stycket ger Finansinspektionen möjlighet att gentemot ett institut som inte uppfyller kapitalkravet till följd av en beslutad systemriskbuffert, ingripa med stöd av de lagar som reglerar institutens verksamhet. Ett villkor för ett ingripande med stöd av dessa lagar är dock att ett ingripande med stöd av 2 § inte bedöms leda till en tillfredsställande hantering av relevant systemrisk. Bestämmelsen förutsätter således en bedömning av om ett ingripande med stöd av bestämmelserna i 8 kap., kan anses tillräckligt. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.13.

9 kap. Avgifter

1 §

Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

10 kap. Bemyndiganden

1 §

Med stöd av bemyndigandet i punkterna 1 och 8 blir det möjligt att precisera vilka värdepappersbolag, fondbolag och alternativa investeringsfonder som Finansinspektionen enligt 3 kap. 3 § respektive 6 kap. 3 § får undanta från kravet på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert. Bemyndigandet i punkten 2 gör det möjligt att genomföra delar av artikel 133.9 och 133.10 och föreskriva om de principer som ska beaktas vid fastställandet och graderingen av systemriskbufferten för institut. Bemyndigandet i punkten 3 gör det möjligt att genomföra delar av artiklarna 133 och 134 och föreskriva om fastställandet av hemvist för geografiska exponeringar avseende systemriskbufferten och sammanvägning av de geografiska systemriskbuffertkraven. Vid fastställandet av geografiska exponeringar ska Eba:s tekniska standarder om geografisk tillhörighet av kreditexponeringar avseende den kontracykliska kapitalbufferten beaktas. Bemyndigandet i punkten 4 gör det möjligt att genomföra artikel 131.10 och föreskriva om bedömningsgrunder när Finansinspektionen ska utse ett institut till globalt systemviktigt eller ska flytta ett globalt systemviktigt institut till en högre underkategori för att ålägga det ett högre kapitalbuffert för globalt systemviktiga institut efter att Eba:s tekniska standarder har tillämpats. Bemyndigandet i punkten 5 gör det möjligt att genomföra artikel 131.3 och 131.5 och föreskriva om närmare anvisningar för hur övriga systemviktiga institut ska identifieras och graderas inom lämpliga riskkategorier med tillhörande kapitalbuffertkrav. Bemyndigandet i punkten 6 gör det möjligt att genomföra artikel 140.4 i kapitaltäckningsdirektivet och föreskriva vilka kreditexponeringar som enligt 6 kap. 1 § ska beaktas vid beräkningen av den kontracykliska kapitalbufferten. 297

Med stöd av bemyndigandet i punkten 7 kan artikel 140.1 andra stycket genomföras. Bestämmelsen innehåller anvisningar om hur det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärdena enligt 6 kap. 1 § ska beräknas. Bemyndigandet i punkten 9 gör det möjligt att ålägga instituten att ange kreditexponeringars geografiska område i enlighet med de tekniska standarder som antas i enlighet med artikel 140.7 i kapitaltäckningsdirektivet. Bemyndigandet gör det möjligt att genomföra artikel 140.5 i kapitaltäckningsdirektivet. Med stöd av bemyndigandet i punkten 10 är det möjligt att genomföra artikel 141.4 med dess regler om hur högsta förfogandebelopp ska beräknas och rapporteras. Bemyndigandet i punkten 11 möjliggör ett genomförande av artikel 142.2. Avsikten är att föreskrifter meddelade med stöd av detta bemyndigande anger vilka krav som en kapitalkonserveringsplan enligt 8 kap. 1 § ska uppfylla. Bemyndigandet i punkten 12 gör det möjligt att genomföra artikel 141.8. Sådana föreskrifter kommer ange den närmare omfattningen av institutens underrättelseskyldighet i enlighet med 8 kap. 5 § för det fall att ett institut avser att vidta åtgärder med stöd av 8 kap. 4 §.

2 §

Bemyndigandet i paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter om de avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt denna lag som Finansinspektionen ska göra.

11 kap. Överklaganden

1 §

Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 1 § kapitaltäckningslagen, som behandlas i prop. 2006/05:5 s. 428. Se även artikel 72 kapitaltäckningsdirektivet, som motsvaras av artikel 55 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv, som anger att beslut som fattas med stöd av lagar och andra författningar som utfärdats i enlighet med direktivet ska kunna prövas av domstol.

15.4 Förslaget till lag om införande av lagen (2014:000) om kapitalbuffertar

1 §

Enligt paragrafen träder den nya lagen om kapitalbuffertar och denna lag i kraft den 1 augusti 2014.

2 §

Paragrafen innebär att bestämmelserna om kapitalbuffertar för systemviktiga institut i 5 kap. lagen om kapitalbuffertar ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2016. (jfr artikel 162.5 i 298 kapitaltäckningsdirektivet).

3 §

Paragrafen genomför artiklarna 133.11–133.15 i kapitaltäckningsdirektivet och innehåller ikraftträdandebestämmelser för krav på systemriskbuffert i Sverige eller i ett land utanför EES. Första stycket innebär att bestämmelserna i 4 kap. 3 § om systemriskbuffert för exponeringar i Sverige eller i ett land utanför EES i lagen om kapitalbuffertar ska börja tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 2015. Av andra stycket framgår förutsättningarna för att, fram t.o.m. den 31 december 2014, kräva att institut upprätthåller en systemriskbuffert för exponeringar i Sverige eller i ett land utanför EES. Regleringen innebär att Finansinspektionen för sådana exponeringar har rätt att kräva att ett institut har en systemriskbuffert på upp till 3 procent på det totala riskvägda exponeringsbeloppet. Finansinspektionen måste dock inför ett sådant beslut i förväg informera bl.a. kommissionen om beslutet. I tredje stycket anges vilka förutsättningar som gäller för att fram t.o.m. den 31 december 2014 besluta om en systemriskbuffert som uppgår till mer än 3 procent av ett instituts totala riskvägda exponeringar mot Sverige och länder utanför EES. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9.

4 §

Paragrafen innebär att under åren 2016–2018 ska bestämmelserna om kapitalbuffertar för globalt systemviktiga institut i lagen om kapitalbuffertar inte tillämpas fullt ut. Bestämmelsen innebär att kraven med anledning av dessa buffertar införs gradvis i olika steg och att institut som ålagts att upprätthålla en sådan kapitalbuffert under dessa år endast behöver uppfylla som mest 75 procent av det kapitalkrav som institutet ska ha enligt lagen om kapitalbuffertar. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.6

5 §

Paragrafen innebär att Finansinspektionen fram t.o.m. med den 31 december 2018 kan erkänna andra medlemsstaters kortare övergångsperioder för den kontracykliska kapitalbufferten. Paragrafen innebär vidare att Finansinspektionen åläggs en underrättelseskyldighet till kommissionen, ESRB, Eba och det relevanta tillsynskollegiet för det fall att Finansinspektionen väljer att erkänna en kontracyklisk kapitalbuffert som fastställts i en annan medlemsstat.

15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

1 kap.

5 §

Paragrafen genomför artikel 3.2 i kapitaltäckningsdirektivet.

I paragrafen ändras definitionen av kapitalbas genom att den tidigare hänvisningen till 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersatts med en hänvisning till tillsynsförordningen. Vidare justeras definitionen av startkapital för att stå i överenstämmelse med definitionen av startkapital i artikel 4 i tillsynsförordningen. Bestämmelsen utökas vidare med en definition av kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen genomgår även redaktionella förändringar.

8 §

Paragrafen ändras med anledning av att den tidigare regleringen om finansiella företagsgrupper i 9 kap. kapitaltäckningslagen ersätts av regleringen i tillsynsförordningen och lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Någon ändring i sak är inte avsedd. Paragrafen ändras även språkligt. Jämför avsnitt 6.

10 §

Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar omfattningen av banksekretessen. Tidigare fastslogs i bestämmelsen sekretess för uppgifter om ”enskildas förhållande till kreditinstitut”. Ändringarna i första stycket innebär att bestämmelsen utvidgas till att även avse uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet som kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för kreditinstitutets verksamhet” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren. Sekretessen ska i likhet med tidigare gälla endast obehöriga röjande. För en närmare redogörelse för vad som härmed avses hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2002/03:139 s. 478 och 479). Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

3 kap.

2 §

Paragrafen genomför artikel 91 i kapitaltäckningsdirektivet. I första stycket 4 anges att det vid prövningen av den som ska ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara 300

ersättare för någon av dem, ska beaktas om styrelsens samlade kompetens är tillräcklig för att leda företaget. Avsikten är att säkerställa att styrelsen som helhet återspeglar en tillfredsställande blandning av erfarenheter. Ändring i andra stycket innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Ändringen innebär ingen ändring i sak. Överväganden finns i avsnitt 8.2.

6 kap.

2 a §

Paragrafen genomför artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet. I första stycket anges att institut ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för verksamheten inom instituten. Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204). Övervägandena finns i avsnitt12.1.4.

4 c §

Paragrafen genomför artikel 94.1 g i) i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger att den rörliga ersättningen till en anställd i ett kreditinstitut vars arbetsuppgifter har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil inte får vara större än den fasta ersättningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6 .

9 kap.

1 §

Paragrafen ändras med anledning av att tillsynsförordningen ersätter bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar som i dag regleras i kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och den nya lagen om kapitalbuffertar.

10 kap.

8 a §

Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny. I första stycket anges att antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i ett bankaktiebolag får inneha samtidigt ska vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Bestämmelsens andra stycke innehåller kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör 301

vid ett institut som är betydande får ha. Vad som avses med ett betydande institut utvecklas i allmänmotiven. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

8 b §

Paragrafen genomför artikel 91.3–91.6 i kapitaltäckningsdirektivet. I första stycket anges att uppdrag inom samma koncern eller i företag där institutet har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag vid tillämpning av 8 a § andra stycket. Vidare anges att uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas vid tillämpningen av nämnda stycke. I paragrafens andra stycke anges vidare att 8 a § andra stycket inte heller ska tillämpas på representanter för svenska staten. I det tredje stycket anges att Finansinspektionen får medge den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant ledningsorgan som avses i andra stycket tillstånd att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

8 c §

Paragrafen genomför artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet. I bestämmelsen anges att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra uppdraget i institutet. Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet tillräcklig tid som ska avsättas för att kunna utföra uppgifterna. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

37 §

Paragrafen ändras genom att den tidigare hänvisningen till kapitaltäckningslagen utgår och ersätts med tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar. Jämför 9 kap. 1 § sparbankslagen (1987:619) och 11 kap. 1 och 3 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker.

12 kap.

6 a §

Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet. I första stycket anges att antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör i en kreditmarknadsförening får inneha samtidigt ska vara lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet samt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. Bestämmelsens andra stycke innehåller kvantitativa begränsningar av antalet uppdrag som en styrelseledamot eller en verkställande direktör vid ett institut som är betydande får ha. Vad som avses med ett betydande institut utvecklas i allmänmotiven. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. 302

6 b §

Paragrafen genomför artikel 91.3–91.6 i kapitaltäckningsdirektivet. I första stycket anges att uppdrag inom samma koncern eller i företag där institutet har ett kvalificerat innehav räknas som ett enda uppdrag vid tillämpning av 8 a § andra stycket. Vidare anges att uppdrag i verksamheter och organisationer som inte huvudsakligen har ett kommersiellt syfte inte beaktas vid tillämpningen av nämnda stycke. I paragrafens andra stycke anges vidare att 8 a § andra stycket inte heller ska tillämpas på representanter för svenska staten. I det tredje stycket anges att Finansinspektionen får medge den som är styrelseledamot eller verkställande direktör i ett sådant ledningsorgan som avses i andra stycket tillstånd att inneha ytterligare ett styrelseuppdrag. Övervägandena finns i avsnitt8.2.

6 c §

Paragrafen genomför artikel 91.2 i kapitaltäckningsdirektivet. I bestämmelsen anges att styrelseledamöter och verkställande direktör ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra uppdraget i institutet. Eba ska senast den 31 december 2015 utfärda riktlinjer i fråga om begreppet tillräcklig tid som ska avsättas för att kunna utföra uppgifterna. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

20 §

Ändringen är en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med den nya reglering som ersätter lagen.

13 kap.

3 §

Paragrafen genomför artikel 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att t.ex. ta in rapporter eller begära att kreditinstituten informerar inspektionen om andra omständigheter rörande verksamheten (se prop. 2002/03:139 s. 544). Första stycket ändras genom att ”sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial enligt 4 kap. 4 §” ersätts med ”sådana utländska kreditinstitut som har inrättat filial i Sverige”. Avsikten är att tydliggöra att rätten att begära in information i förhållande till utländska kreditinstitut som inrättat filial i landet ska gälla oberoende av om det är fråga om ett utländskt kreditinstitut inom eller utanför EES. Andra stycket är nytt. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande uppgifter som avses i första stycket av fysiska personer som är anställda vid något av de institut eller företag som omnämns där eller i 6 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

4 §

I fråga om ändringen i första stycket , se kommentaren under 3 §. Andra stycket är nytt och innebär en skyldighet för Finansinspektionen att inför en inspektion av filialer tillhörande utländska kreditinstitut inom ESS konsultera behöriga myndigheter i den medlemsstat som har auktoriserat det utländska kreditinstitutet. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.

6 a §

I paragrafen anges att Finansinspektionen i sin verksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Ändringen innebär att denna skyldighet utökas till att omfatta också Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

6 b §

I paragrafen anges ett antal situationer då Finansinspektionen har möjlighet att hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning. Ändringen innebär att denna möjlighet utökas till att omfatta den situation som anges i artiklarna 116 och 133 i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

6 c §

Enligt kapitaltäckningsdirektivet ska möjligheten att hänskjuta ett förfarande för bindande medling i enlighet med artiklarna 41.2, 43.5, 50.4 och 51.2 i direktivet börja gälla först från och med det datum då kravet på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med den delegerade akt som införs som bindande standard i enlighet med artikel 460 i tillsynsförordningen. Möjligheten att hänskjuta ett förfarande enligt dessa artiklar framgår av paragrafen. Av övergångsbestämmelserna till lagen framgår att bestämmelsen träder i kraft först vid den tidpunkt som regeringen bestämmer. För tiden fram till dess ska i stället artiklarna 152–159 tillämpas. Det kan då konstateras att den nuvarande möjligheten att enligt artikel 42 i 2006 års kreditinstitutsdirektiv hänskjuta ett förfarande till Eba för bindande medling endast har en motsvarighet i artikel 50, som ska börja tillämpas först efter att den nya likviditetsregleringen antagits. Paragrafen genomgår även redaktionella förändringar till följd av att tidigare hänvisningar till 2006 års kreditinstitutsdirektiv ersätts med hänvisningar till motsvarande artiklar i kapitaltäckningsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.9, 10.3 och 10.7.

7 §

Det nuvarande första stycket upphävs. Detta föranleds av att 304 värdlandsmyndigheterna inte längre ska ha ansvar för att utöva tillsyn

över att likviditeten är tillfredsställande i filialer som tillhör utländska kreditinstitut inom EES. Ansvaret ska i stället tillkomma hemlandet. Paragrafens andra stycke genomgår vissa följdändringar med anledning av att det första stycket utgår. Några ändringar i sak har däremot inte vidtagits. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

11 §

Ändringen är en följdändring med anledning av att kapitaltäckningslagen upphävs. Ändringen innebär att nuvarande hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Bestämmelsen ändras även språkligt.

14 kap.

2 §

Paragrafen innehåller regler för tillståndsprövningen enligt 1 § i samband med förvärv eller ökning av ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut. I andra stycket görs en ändring som i likhet med lämplighetsprövningen i 3 kap. 2 § 4 utvidgar gällande prövning till att avse styrelsen i sin helhet. Vidare justeras bestämmelsen genom att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Det senare utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär i denna del ingen ändring i sak.

6 §

Ändringen i första stycket 3 innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen och innebär ingen ändring i sak.

15 kap.

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 102.1.b och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet. I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot kreditinstitut. Paragrafens första stycke har ändrats språkligt. Andra stycket genomgår språkliga ändringar bland annat för att tydliggöra att bestämmelsen endast talar om vad som gäller för ett ingripande som sker med stöd av lagen om bank- och finansieringsrörelse. Jämför bestämmelsen i 1 c §, som är ny. Någon ändring i sak i denna del är inte avsedd. Härutöver förändras stycket genom att

Finansinspektionens befogenhet att ingripa genom föreläggande tydliggjorts genom att uppräkningen av exempel utökas. Innehållet i paragrafens tredje stycke är nytt och innebär att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med första stycket redan om det finns skäl att anta att det är sannolikt att institutet inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler. Den nuvarande lydelsen av stycket innehåller att Finansinspektionen får avstå från ingripande bl.a. om överträdelsen var ringa eller ursäktlig. Detta följer numera av 15 kap. 1 a § andra stycket. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

1 a §

Paragrafen genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny och reglerar vilka hänsyn som ska tas vid valet av sanktion. Vid bedömningen ska liksom i dag överträdelsens allvarlighet och varaktighet utgöra utgångspunkten för valet av sanktion. I första stycket andra meningen tillkommer en skyldighet att även ta särskild hänsyn till överträdelsens art och dess konkreta eller potentiella effekter på det finansiella systemet och eventuella skador som uppstått. Med eventuella skador avses bl.a. skador som drabbat institutets kunder, men även om staten tvingats vidta åtgärder för att värna stabiliteten i det finansiella systemet eller skydda insättare. Som en förmildrande omständighet ska beaktas om överträdelsen är ursäktlig. Det innebär att Finansinspektionen eller domstolen ska ha möjlighet att beakta om en överträdelse är föranledd av ett beteende som av särskilda omständigheter är att betrakta som mindre klandervärt än annars. Bestämmelsen utgör inte hinder för att ta hänsyn till andra omständigheter än de som anges särskilt. Innehållet i andra stycket överensstämmer med nuvarande 1 § tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1.

1 b §

Paragrafen genomför artikel 70 f och 70 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen ska inverka på valet av sanktion. Av första stycket framgår att i försvårande riktning ska beaktas om kreditinstitutet tidigare har gjort sig skyldig till en överträdelse, varvid det är särskilt försvårande om överträdelserna är identiska eller likartade. Särskild vikt bör fästas vid den tid som förflutit mellan överträdelserna, varvid det får anses mer försvårande om det föreligger en kort tidsperiod mellan överträdelserna i fråga. I andra stycket fastslås att i förmildrande riktning ska beaktas om ett institut genom ett aktivt samarbete underlättar Finansinspektionens utredning och om institutet snabbt upphör med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. För att bestämmelsen ska kunna medföra sanktionslindring krävs att det är fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse. Det bör för regelns tillämpning krävas 306

att institutet självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över, och att institutet när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. Bestämmelsen bör inte tolkas motsatsvis. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

1 c §

Paragrafen är ny. Första stycket utgör en erinran om att det i lagen (2014:000) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns särskilda möjligheter att ingripa mot institut (se 2 kap. 2 §). Andra stycket utgör en erinran om att det i lagen om kapitalbuffertar finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett institut inte uppfyller kapitalkraven enligt den lagen.

2 §

Paragrafen genomgår följdändringar med anledning av förslaget att även ställa krav på att styrelsen i sin helhet uppfyller vissa krav. Avsikten är att möjliggöra ett ingripande mot ett institut vars styrelseledamöter sammantaget inte längre uppfyller kravet på styrelsens kollektiva kompetens. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

3 §

Paragrafen anger i vilka fall som Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd. Första stycket punkten 7 är ny. Punkten innebär en uttrycklig rätt för Finansinspektionen att återkalla ett tillstånd som ett kreditinstitut fått genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt har fått tillståndet. I övrigt genomgår bestämmelsen ändringar av språklig och redaktionell karaktär. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

5 §

Paragrafen behandlar ingripande mot en svensk bank eller ett svensk kreditmarknadsföretag för överträdelser av bestämmelser i ett annat land inom eller utanför EES. Den ändring som skett innebär att sådana åtgärder som inspektionen enligt förevarande paragraf ska vidta och den underrättelse som avses ska vidtas utan dröjsmål. Bestämmelsen ändras även språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

7 §

Paragrafen genomför artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgifter mot ett kreditinstitut. Bestämmelsen behandlas i prop. 2002/03:139 s. 551. 307

Begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.

8 §

Paragrafen genomför artiklarna 66.2 c, 66.2 e, 67.2 e och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger storleken på den sanktionsavgift som Finansinspektionen enligt 7 § får besluta om gentemot kreditinstitut. Ändringarna i första stycket innebär att den tidigare begränsningen om att avgiften högst får uppgå till femtio miljoner kronor utgått. I stället anges att sanktionsavgiften för institut ska fastställas till högst tio procent av kreditinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår, eller två gånger summan av den vinst som överträdelsen medfört eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen, i de fall beloppen kan fastställas. Andra stycket ändras genom ett tillägg om vad som gäller i fråga om den nedre beloppsgränsen för sanktionsavgiftens storlek. Detta följde tidigare av första stycket och innebär således inte någon ändring i sak. Paragrafen ändras även språkligt, bl.a. genom att ordet straffavgift ersätts med sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.

9 §

Paragrafen genomför artiklarna 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen reglerar vilka hänsyn som ska tas vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek. För bestämmelsens närmare innehåll i fråga om dess hänvisning till 1 a och 1 b §§ hänvisas till kommentarerna under dessa lagrum. I övrigt innebär bestämmelsen att storleken på en sanktionsavgift ska regleras i höjande riktning för att exempelvis ta hänsyn till om en överträdelse inneburit en vinst eller minskade kostnader för institutet, men den kan också medföra att avgiften sänks till följd av exempelvis ett utdömt skadestånd. Sådana omständigheter ska däremot inte påverka valet av sanktion, utan endast vid utmätandet av avgiftens storlek. Med finansiell ställning avses exempelvis institutets årsomsättning, men även andra faktorer som exempelvis ett utdömt skadestånd eller ålagd företagsbot bör kunna beaktas. Frågan om förhållandet mellan sanktionsavgiften och företagsbot har tidigare behandlats i prop. 2002/03:139 s. 551. Övervägandena finns i avsnitten 11.5.3.

15 §

Paragrafen genomför artiklarna 41.1 och 43 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen anger hur Finansinspektionen ska agera om ett EES-företag som avses i 4 kap. 1, 2 eller 3 § inte driver sin rörelse enligt kraven i 1 §. De ändringar som görs i förhållande till nuvarande bestämmelse är en följd av kapitaltäckningsdirektivets ändrade regler om ingripande gentemot utländska kreditinstitut inom EES som inrättat filial i landet. I första stycket anges att om ett sådant institut inte följer gällande 308 regler, eller om det föreligger en väsentlig risk för att bestämmelserna

inte följs, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I andra stycket följer ett undantag från det som sägs i första stycket. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen i brådskande fall själv får vidta åtgärder gentemot institutet i fråga. Bestämmelsen i sin tidigare lydelse innebar att Finansinspektionen för det fall att institutet inte vidtog rättelse kunde förbjuda ett institut att påbörja nya transaktioner här i landet. I bestämmelsens nya lydelse finns ingen särskild begränsning om vilka av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter som inspektionen får använda sig av, men de åtgärder som vidtas måste syfta till att värna den finansiella stabiliteten i landet och vara proportionerliga i förhållande till åtgärdens syfte. Åtgärderna får vidare vidtas endast i avvaktan på att hemlandets behöriga myndigheter vidtar åtgärder, och ska upphöra så snart de inte behövs, eller om hemlandets behöriga myndigheter vidtar en rekonstruktionsåtgärd i enlighet med direktiv 2001/24/EG. Finansinspektionens rätt att ingripa gentemot utländska kreditinstitut utanför EES behandlas i avsnitt 9.5.

16 kap.

1 §

Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 2 blir det möjligt att meddela närmare föreskrifter om krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett företag, eller vara ersättare för någon av dem. Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 5 blir det möjligt att meddela närmare föreskrifter om de krav som ställs på ett kreditinstituts mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelseledamöter, samt de krav som ställs på instituten att avsätta resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap.

5 §

Paragrafen genomför artikel 3.2 i kapitaltäckningsdirektivet. I paragrafen ändras definitionen av kapitalbas genom att den tidigare hänvisningen till 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersätts med en hänvisning tilltillsynsförordningen. Vidare justeras definitionen av startkapital för att stå i överenstämmelse med definitionen av startkapital i artikel 4 i samma förordning.

11 §

Paragrafen genomför artikel 71.d i kapitaltäckningsdirektivet. 309

I paragrafen regleras omfattningen av tystnadsplikten i värdepappersbolag. Andra stycket är nytt och innebär att bestämmelsen utvidgas till att även avse uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamheten som kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamheten” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren. Sekretessen ska i likhet med vad som gäller enligt första stycket gälla endast obehöriga röjande. För en närmare redogörelse för vad som härmed avses hänvisas till tidigare förarbetsuttalanden (se prop. 2002/03:139 s. 478 f.). Jämför motsvarande ändring i 1 kap. 10 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt12.1.5.

3 kap.

1 §

Se författningskommentaren till 3 kap. 2 § första stycket lagen om bankoch finansieringsrörelse.

2 §

I andra stycket görs en ändring som innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen. Förslaget innebär ingen ändring i sak.

5 §

I paragrafen införs ett nytt andra stycke som genomför artikel 88.1 e i kapitaltäckningsdirektivet. Ändringen innebär att bolagets verkställande direktör inte får vara ordförande i styrelsen. Finansinspektionen får efter ansökan från bolaget medge undantag från detta krav. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.

7 §

Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att tillsynsförordningen ersätter bestämmelserna om kapitaltäckning och stora exponeringar som i dag regleras i kapitaltäckningslagen. Ändringen innebär att hänvisningen till kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till tillsynsförordningen, den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och den nya lagen om kapitalbuffertar. Andra och tredje styckena utgår. Detta är en följd av att dessa frågor regleras av artikel 93 i tillsynsförordningen. Jämför avsnitt 6.9.3.

12 §

I paragrafen införs ett nytt bemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller vara ersättare för någon av dem. I paragrafen görs även redaktionella ändringar. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

8 kap.

4 a §

Paragrafen genomför artikel 71.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen är ny. I första stycke anges att värdepappersbolag ska ha ändamålsenliga system för att från anställda omhänderta rapporter om misstänkta överträdelser av bestämmelse som gäller för verksamheten inom värdepappersbolaget. Andra stycket utgör en erinran om bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204). Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.

8 b–8 d §§

Se författningskommentaren till 10 kap. 8 a–8 c §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse.

8 e §

Paragrafen genomför artikel 94.1 g) i kapitaltäckningsdirektivet. Bestämmelsen anger att den rörliga ersättningen till en anställd i ett värdepappersbolag vars arbetsuppgifter har en väsentlig inverkan på bolagets riskprofil inte får vara större än den fasta ersättningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

42 §

Paragrafen genomför artikel 91.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Med stöd av det nya bemyndigandet i punkten 3 blir det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om de krav som ställs på ett värdepappersbolags mångfaldspolicy vid tillsättandet av styrelseledamöter, samt de krav som 311

ställs på bolagen att avsätta resurser för introduktion och utbildning av styrelseledamöter. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

23 kap.

2 §

Paragrafen genomför artikel 65.3 i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära information av företagen. Tredje stycket är nytt. Paragrafen ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande uppgifter som avses i första och andra stycket av fysiska personer som är anställda vid något av de företag som omnämns där eller i 6 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

24 kap.

3 §

Paragrafen anger förutsättningarna för den prövning som ska ske inför att Finansinspektionen beviljar tillstånd till ett kvalificerat förvärv i enlighet med 1 §. Ändringen i tredje stycket innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Förslaget innebär ingen ändring i sak.

7 §

Ändringen i första stycket 3 innebär att nuvarande hänvisning till 9 kap. 13 § kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till motsvarande reglering i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Detta utgör en följdändring med anledning av förslaget om att upphäva kapitaltäckningslagen. Förslaget innebär ingen ändring i sak.

25 kap.

1 §

Paragrafen genomför artiklarna 102.1 b och 104.1 i kapitaltäckningsdirektivet. I paragrafen anges när Finansinspektionen får vidta olika typer av ingripanden mot svenska värdepappersinstitut, börser och svenska clearingorganisationer. Ändringarna i första stycket är av språklig karaktär. Andra stycket genomgår i likhet med första stycket språkliga förändringar. Härutöver tydliggörs Finansinspektionens befogenhet att ingripa genom föreläggande genom att uppräkningen av exempel på när detta får ske utökas. Tredje stycket är nytt. Bestämmelsen fastslår att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med 312

första stycket redan om det är sannolikt att värdepappersbolaget inom tolv månader kommer bryta mot gällande regler. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

1 a och 1 b §§

Paragraferna genomför artikel 70 a, 70 b, 70 e, 70 f, 70 g och 70 h i kapitaltäckningsdirektivet. Se författningskommentarerna till 15 kap. 1 a och 1 b §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.1 och 11.5.3.

1 c §

Paragrafen är ny. Första stycket utgör en erinran om att det i lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag finns särskilda ingripandemöjligheter (se 2 kap. 2 §). Tredje stycket utgör en erinran om att det i lagen om kapitalbuffertar finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för det fall att ett värdepappersbolag inte uppfyller kapitalkraven enligt den lagen.

4 §

Se författningskommentaren till 15 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse.

8 §

Paragrafen genomför artikel 65.2 i kapitaltäckningsdirektivet, Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Finansinspektionen får besluta om sanktionsavgifter mot ett svensk värdepappersinstitut, en börs eller en svensk clearingorganisation. Begreppet ”straffavgift” ersätts med ”sanktionsavgift”.

9 §

Paragrafen genomför artiklarna 66.2 c, 66.2 e, 67.2 e och 67.2 g i kapitaltäckningsdirektivet. Ändringarna motsvarar ändringarna i 15 kap. 8 § lagen om bank- och finansieringsrörelse. Se författningskommentaren till den bestämmelsen. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.

10 §

Paragrafen genomför artikel 70 c och 70 d i kapitaltäckningsdirektivet. Ändringarna i 10 § motsvarar ändringarna i 15 kap. 9 § lagen om bankoch finansieringsrörelse. Se författningskommentaren till den bestämmelsen. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.3.

15.7 Förslaget till lag om ändring i offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400)

30 kap.

4 b §

Paragrafen genomför artikel 71.2 d i kapitaltäckningsdirektivet. Paragrafen, som är ny, innebär att sekretess ska gälla i Finansinspektionens tillsynsverksamhet för sådan uppgift, i en anmälan eller utsaga om misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, som kan avslöja anmälarens identitet. I artikel 71.2 d ställs krav på medlemsstaterna att införa regler som säkerställer att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse inte röjs. Av direktivet följer att det är rapportering av överträdelser av bestämmelser i tillsynsförordningen och bestämmelser som genomför kapitaltäckningsdirektivet som avses. Det är emellertid svårt att avgränsa regleringen till enbart anmälningar och utsagor som rör överträdelser av bestämmelser direkt knutna till kapitaltäckningsdirektivet och tillsynsförordningen. Den valda lokutionen ”överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser” fångar visserligen överträdelser inom ett vidare regelområde än det som direktivet strikt genomfört skulle ge, men innebär att besvärliga gränsdragningsproblem kan undvikas. Samtidigt medför det ett både tydligare och säkrare skydd för anmälaren. Bestämmelsen klargör att inte endast anmälarens identitet utan även innehållet i anmälan eller utsagan kan omfattas av sekretess, om uppgiften på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. Bestämmelsen medger också att förekomsten av en anmälan eller utsaga hålls helt hemlig, om endast förekomsten av en anmälan skulle kunna avslöja vem som gjort den. Sekretessen är absolut. Uppgifter som avses i bestämmelsen kan dock omfattas av den rätt till insyn i mål eller ärende som tillkommer part enligt processrättsliga regler. Av andra stycket framgår att sekretessen gäller i högst femtio år. Angående beräkningen av sekretesstiden, se 7 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

30 §

I paragrafen anges de sekretessbestämmelser i 30 kap. som inskränker rätten enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter. Ändringen i första stycket innebär att en hänvisning till den nya sekretessbestämmelsen i 4 b § införs. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.5.

15.8 Övriga författningsförslag

Tillsynsförordningen medför behov av följdändringar i ett stort antal lagar i fråga om hänvisningar till lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen). I de flesta fall är det fråga om okomplicerade hänvisningar där befintlig hänvisning till kapitaltäckningslagen ska ersättas med en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, eller den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Sådana hänvisningar behöver inte kommenteras något närmare. I nedan angivna fall uppkommer emellertid behov av att kommentera gjorda lagändringar i särskild ordning.

15.8.1 Förslaget till lag om ändring i sparbankslagen (1987:619)

3 kap.

8 a §

Paragrafen som är ny anger att de krav som gäller för bankaktiebolag enligt 10 kap. 8 a–8 c §§ LBF även gäller för sparbanker i tillämpliga delar. Se kommentarer till dessa lagrum.

9 kap.

1 §

Paragrafen ändras genom att det anges att även överträdelser av tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar kan generera ett skadeståndsansvar i enlighet med bestämmelsen.

15.8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

5 kap.

7 §

Ändringen är en följd av att motsvarande informationskrav som framgår av paragrafen i dess nuvarande lydelse återfinns i artikel 434.2 i tillsynsförordningen. Genom ändringarna säkerställs att samtliga företag som omfattas av lagen om årsredovisning i kreditinstitut och 315

värdepappersbolag alltjämt kommer omfattas av informationskravet, trots att det regleras i tillsynsförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.2.

6 kap.

3 §

Ändringen i första stycket är en följd av att nuvarande reglering i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) om kapitalbasen och kapitaltäckningen för angivna risker kommer ersättas av tillsynsförordningen. Ändringarna i andra stycket är en följd av att nuvarande reglering i nationell rätt om finansiella företagsgrupper ersätts av den nya tillsynsförordningen. Paragrafen ändras även språkligt. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.1. och 6.9.2.

15.8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1570) om medlemsbanker

6 kap.

8 a §

Paragrafen som är ny anger att de krav som gäller för bankaktiebolag enligt 10 kap. 8 a–8 c §§ LBF även gäller för medlemsbanker i tillämpliga delar. Se kommentarer för dessa lagrum.

11 kap.

1 och 3 §§

Paragraferna ändras genom att det anges att även överträdelser av tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar kan generera ett skadeståndsansvar i enlighet med bestämmelsen.

15.8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

2 kap.

10 §

Paragrafen ändras genom att den i stället för att hänvisa till lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen), hänvisar till motsvarande bestämmelser i tillsynsförordningen, lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om kapitalbuffertar. Ändringen innebär att fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning ska tillämpa de bestämmelser i tillsynsförordningen och i den nya lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag som gäller för 316

värdepappersbolag med motsvarande verksamhet, samt, i den utsträckning de inte undantagits härifrån, lagen om kapitalbuffertar. Nuvarande lydelse av 10 § behandlas i prop. 2002/03:150 s. 174 och 303. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

10 a §

För en kommentar om den ändring som görs i första stycket hänvisas till författningskommentaren till 10 §. I andra stycket anges vad som gäller för fondbolag som inte utför diskretionär portföljförvaltning. Ändring innebär att nuvarande hänvisning till 9 och 10 kap. kapitaltäckningslagen ersätts med en hänvisning till de bestämmelser som ersätter eller kompletterar den reglering som lagrummet i sin nuvarande lydelse hänvisar till. Ändringen i tredje stycket utgör en följdändring med anledning av att nuvarande reglering i nationell rätt om finansiella företagsgrupper ersätts av reglerna i tillsynsförordningen. Nuvarande lydelse av 10 a § behandlas i prop. 2005/06:45, s. 119-122 och 248. Övervägandena finns i avsnitten 6.7 och 6.9.1.

15.8.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

7 kap.

6 a §

Paragrafen överförs från 1 kap. 1 a § kapitaltäckningslagen och behandlas i prop. 2012/13:160. I paragrafen görs följdändringar med anledning av att delar av kapitaltäckningslagen överförts till tillsynsförordningen. Paragrafen ändras vidare genom att hänvisning sker till de bestämmelser som gäller för värdepappersbolag. Ändringen motiveras av att begreppet institut i tillsynsförordningen inte omfattar samtliga värdepappersbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

Bilaga 1

L 176/338 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/36/EU

av den 26 juni 2013

om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR 575/2013 av den 26 juni 2013 ( 4 ). För att bli mer till ­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV gängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av det här direktivet och av den förordningen.

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ sätt, särskilt artikel 53.1,

(2) Detta direktiv bör bland annat innehålla bestämmelser om auktorisation att bedriva verksamhet, förvärv av kva ­ lificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter till ­ synsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlems ­ staten samt bestämmelserna om startkapital och om till ­ synen av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio ­ direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna nella parlamenten, nationella bestämmelser om behörigheten att utöva verk ­ samhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt de ­ ras styrningsformer och tillsynsramar. Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG innehåller även tillsyns ­ krav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), krav bör ingå i förordning (EU) nr 575/2013, som fast ­ ställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana krav är nära förbundna med de finansiella marknadernas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör läsas i förening med förordning (EU) nr 575/2013 och bör, tillsammans med den förordningen, utgöra den rätts ­ liga ram som styr bankverksamheten, tillsynsramarna och av följande skäl: tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk ­ De allmänna tillsynskrav som fastställs i förordning (EU) ) och Europaparlamentets och (3) samhet i kreditinstitut ( 2 nr 575/2013 kompletteras med individuella arrangemang rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 3 ) som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval har ändrats avsevärt vid flera tillfällen. Många av bestäm ­ av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut melserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är och värdepappersföretag. Dessa olika tillsynsarrangemang bör bland annat fastställas i detta direktiv, och de behö ­ tillämpliga på både kreditinstitut och värdepappersföre ­ riga myndigheterna bör själva få bedöma vilka arrange ­ tag. För att öka tydligheten och se till att dessa bestäm ­ mang som bör införas. När det gäller enskilda likviditets ­ melser tillämpas på ett enhetligt sätt bör de samlas i nya arrangemang bör de behöriga myndigheterna bland annat lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut ta hänsyn till de principer som fastställs i Europeiska och värdepappersföretag, nämligen det här direktivet och banktillsynskommitténs riktlinjer om likviditet (Guideli ­ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr nes on Liquidity Cost Benefit Allocation) av den 27 okto ­ ber 2010. ( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. ( 2 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. ( 4 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/339

(4) Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv mot en bankunion. Detta bekräftar principen att ett in ­ 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för förande av gemensamma mekanismer för ingripanden finansiella instrument ( 1 ), får värdepappersföretag som är vid en krissituation bör föregås av gemensamma kont ­ auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmed ­ roller för att minska sannolikheten för att sådana meka ­ lemsstaten och står under tillsyn av dessa myndigheter nismer behöver användas. Europeiska rådet noterade föl ­ etablera filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra jande i sina slutsatser av den 14 december 2012: ”Kom ­ medlemsstater. Det direktivet innehåller sålunda bestäm ­ missionen kommer under 2013 att lägga fram ett förslag melser om samordning av de regler som styr auktorisa ­ om en gemensam rekonstruktionsmekanism för de med ­ tion av och verksamhet i värdepappersföretag. I det di ­ lemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmeka ­ rektivet fastställs dock varken de belopp som dessa före ­ nismen, så att medlagstiftarna kan behandla det som en tag måste ha som startkapital eller någon gemensam ram prioritering och det kan antas under Europaparlamentets för övervakning av de risker som företagen löper, vilket innevarande mandatperiod.”. I detta syfte kan integre ­ bör fastställas i det här direktivet. ringen av de finansiella ramarna förstärkas ytterligare genom att det inrättas en gemensam rekonstruktions ­ mekanism, inbegripet lämpliga och effektiva gemen ­ samma säkerhetsarrangemang som ska säkerställa att be ­ slut om rekonstruktion av banker fattas snabbt, opartiskt och i alla berörda parters intresse. (5) Detta direktiv bör utgöra det grundläggande instrumentet för fullbordandet av den inre marknaden utifrån såväl etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för så ­ dana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

(10) Överföringen till Europeiska centralbanken (ECB) av till ­ synsuppgifter för vissa medlemsstater bör vara förenlig med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn som inrättades 2010 och dess underliggande mål att (6) En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lags ­ utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmeto ­ tiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete derna mer samstämmiga i hela unionen. ECB bör utföra och avsevärt starkare konvergens mellan lagstiftningssina uppgifter med förbehåll för och i överensstämmelse och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga med relevant primärrätt och sekundärrätt i unionen, myndigheter. kommissionens beslut i fråga om statligt stöd, konkur ­ rensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga regelverk som gäller för alla medlemsstaterna. EBA har fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder samt att utfärda riktlinjer och rekommendationer för att (7) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) säkerställa samstämmighet i tillsynen och en konsekvent nr 1093/2010 ( 2 ) inrättades den europeiska tillsynsmyn ­ tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB digheten (Europeiska bankmyndigheten) (nedan kallad bör inte utföra dessa uppgifter, men bör ha befogenhet EBA). Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i för ­ enligt den förordningen och de förfaranden som ska draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för ­ följas när uppgifter tilldelas EBA. draget) i överensstämmelse med akter som antagits av kommissionen på grundval av utkast framtagna av EBA, och med riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(8) Med tanke på att EBA i och med detta direktiv och för ­ ordning (EU) nr 575/2013 får utökade uppgifter, bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräckliga personella och ekonomiska resurser ställs till (11) EBA:s juridiskt bindande medlingsroll är ett viktigt inslag förfogande. för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en samstämmig tillsynspraxis. Medling inom ramen för EBA kan inledas antingen på myndighetens eget initiativ, om detta särskilt anges, eller på begäran av en eller flera av de behöriga myndigheter i händelse av oenighet. Detta (9) Som ett första steg mot en bankunion bör en gemensam direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 bör utöka det tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om antal situationer där EBA får initiera sin juridiskt bin ­ tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och dande medlingsroll syfte att bidra till en samstämmig effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella tillsynspraxis. EBA hat inte någon behörighet att ta tjänster tillämpas på samma sätt med avseende på kredit ­ egna initiativ till medling när det gäller att utse betydande institut i alla berörda medlemsstater och att kreditinsti ­ filialer och att fastställa tillsynskrav för specifika institut tuten i fråga omfattas av tillsyn av högsta kvalitet, obe ­ enligt detta direktiv. För att främja samordningen och roende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. En gemen ­ göra tillsynspraxis mer enhetlig på dessa känsliga områ ­ sam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen den bör de behöriga myndigheterna emellertid vid oenig ­ het kunna använda EBA:s medling i ett tidigt skede av ( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. processen. En sådan EBA-medling i ett tidigt skede bör ( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. bidra till att hitta en lösning för oenigheten.

Bilaga 1

L 176/340 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(12) I syfte att skydda sparmedel och för att skapa lika kon ­ (17) De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätt ­ kurrensvillkor mellan kreditinstitut, bör åtgärderna för att hålla auktorisation för ett kreditinstitut om det är sanno ­ samordna tillsynen över kreditinstitut vara tillämpliga på likt att de hindras att utöva effektiv tillsyn på grund av samtliga kreditinstitut. Skälig hänsyn bör dock tas till att institutet har nära förbindelser med andra fysiska eller objektiva skillnader i fråga om institutens stadgar och juridiska personer. De kreditinstitut som redan är aukto ­ till deras ändamål, såsom föreskrivs i nationell lagstift ­ riserade bör också visa de behöriga myndigheterna att ning. dessa nära förbindelser uppfyller kraven.

(13) För att säkerställa en välfungerande inre marknad behövs (18) Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva ut ­ det en tillsynspraxis och tillsynsbeslut som är öppna, förande av tillsynsuppgifterna omfattar gruppbaserad till ­ förutsägbara och harmoniserade, så att det går att driva syn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepap ­ affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper persföretag när unionsrätten föreskriver det. I sådana fall av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmonise ­ bör de myndigheter hos vilka auktorisation söks kunna ringen av tillsynspraxis. Tillsynsprocesser och tillsyns ­ avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva beslut bör inte motverka den inre marknadens funktion gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller vär ­ med avseende på fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna depappersföretaget. bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhäng ­ ande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i hemoch värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre grad av öppenhet och informationsutbyte. (19) Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i förteckningen över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännande, (14) Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som genom etablering av filialer eller genom tillhandahållande möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består av av tjänster. att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom insättningar eller i annan form, såsom fortlöpande utgiv ­ ning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges (20) Det är lämpligt att göra principen om ömsesidigt erkän ­ möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka nande tillämplig även på dessa verksamheter när de be ­ detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte drivs av finansiella institut som är dotterföretag till kre ­ påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som inne ­ ditinstitut, förutsatt att sådana dotterföretag omfattas av håller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisa ­ den gruppbaserade tillsynen över moderföretagen och tion för kreditinstitut att bedriva viss verksamhet eller att uppfyller vissa bestämda villkor. genomföra vissa typer av transaktioner.

(21) En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller frihe ­ (15) Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är ten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna kräva att nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt er ­ specifika bestämmelser i dess nationella lagar och andra kännande av system för auktorisering och tillsyn, en har ­ författningar följs av enheter som inte är auktoriserade monisering som möjliggör ett enda tillstånd som erkänns som kreditinstitut i hemmedlemsstaten, och med avse ­ i hela unionen, och tillämpning av principen att hem ­ ende på verksamheter som inte anges i förteckningen medlemsstaten utövar tillsyn. över verksamheter som omfattas av ömsesidigt erkännan ­ de, förutsatt att sådana föreskrifter å ena sidan inte redan omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, står i över ­ ensstämmelse med unionsrätten och är avsedda att (16) Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstill ­ skydda det allmänna bästa, och å andra sidan att de syn innebär att de enskilda medlemsstaternas behöriga ifrågavarande enheter eller verksamheterna inte är under ­ myndigheter inte bör bevilja auktorisation, eller bör åter ­ kastade likvärdiga bestämmelser i nationella lagar och kalla auktorisationen när verksamhetsplanen, den geogra ­ andra författningar. fiska spridningen av verksamheterna eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att undgå de strängare standarder som gäller i en annan medlemsstat inom vars territorium det bedriver eller (22) Utöver förordning (EU) nr 575/2013, i vilken det fast ­ har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. ställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och Om detta inte klart framgår, men den största delen av värdepappersföretag, bör medlemsstaterna se till att det samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokali ­ inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål serade i en annan medlemsstat vars behöriga myndighe ­ för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt ter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det med dessa behöriga myndigheters godkännande. allmänna bästa i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/341

(23) De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med lagar och i enlighet med principerna om sund förvalt ­ huvudkontor i ett tredjeland bör vara likartade i samtliga ning, god redovisningssed och tillfredsställande intern ­ medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler kontroll. inte är gynnsammare än dem som gäller för filialer till kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör kunna ingå överenskommelser med tredjeländer om till ­ lämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer samma behandling inom hela unionens område. Filialer (29) Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att som genom sin verksamhet bidrar till att stärka det fi ­ etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater nansiella systemets stabilitet. För att kunna bevara infor ­ där de är etablerade. mationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas mycket begränsat.

(24) Avtal bör ingås mellan unionen och tredjeländer så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort (30) Vissa typer av beteende, som bedrägeri eller insiderhan ­ geografiskt område som möjligt. del, riskerar att påverka det finansiella systemets stabilitet och integritet. Det är nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana fall.

(25) Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella sund ­ het, särskilt dess gruppbaserade solvens, bör åvila hem ­ medlemsstaten. Övervakning av unionens bankgrupper bör utövas i nära samarbete mellan de behöriga myndig ­ (31) När det föreskrivs att informationen endast får lämnas ut heterna i hem- och värdmedlemsstaterna. med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande, bör de behöriga myndigheterna kunna ställa krav på strikt efterlevnad av villkoren för ett medgivande.

(26) Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör ha be ­ fogenhet att från fall till fall utföra kontroller på plats och inspektioner när det gäller verksamhet i filialer till institut (32) Utbyte av information bör tillåtas mellan de behöriga på deras territorium, och att kräva information från en myndigheterna och centralbanker och andra organ med filial om dess verksamhet liksom för statistiska ändamål, liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter informationsändamål eller tillsynsändamål, när värdmed ­ och, när så är nödvändigt för utövande av tillsyn och för lemsstaten anser detta relevant med hänsyn till finans ­ att förebygga att institut går i konkurs och för avveckling systemets stabilitet. av konkurshotade institut och i förekommande fall i kris ­ situationer andra offentliga myndigheter och nationella förvaltningar med ansvar för att utarbeta lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investe ­ (27) Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör få in ­ ringstjänster och försäkringsföretag samt offentliga myn ­ formation om verksamhet som bedrivs på deras territo ­ digheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem. rium. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter utom om värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter har skyldighet att vidta akuta sä ­ kerhetsåtgärder. (33) För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rap ­ portera till de behöriga myndigheterna om de vid full ­ görandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden (28) En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorgani ­ samarbete och betydligt ökad samstämmighet i regle ­ sation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till rings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behö ­ att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor riga myndigheter. I detta syfte bör problem rörande en ­ upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt skilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett behandlas via EBA. Detta förfarande för ömsesidigt infor ­ institut. Revisorernas skyldighet att när så är lämpligt mationsutbyte bör inte ersätta bilateralt samarbete. Värd ­ underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhål ­ medlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissitua ­ landen och beslut rörande ett institut som de upptäcker tioner, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmed ­ vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt lemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera företag, bör i sig inte ändra karaktären på deras uppdrag att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga fullgöra sina uppgifter där.

Bilaga 1

L 176/342 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(34) Syftet med detta direktiv och förordning (EU) nr (38) För att se till att de administrativa sanktionerna har en 575/2013 är att säkerställa en tillräcklig solvens inom avskräckande verkan, bör de som regel offentliggöras, instituten. Om en kris trots dessa solvenskrav inträffar utom under vissa väldefinierade omständigheter. är det nödvändigt att säkerställa att institut kan omstruk ­ tureras under ordnade former, att de negativa följderna för den reella ekonomin begränsas och att man undviker (39) För bedömningen av det goda anseendet hos ledningen att skattebetalarna måste ingripa. För detta ändamål och och medlemmarna i ledningsorganet krävs det ett effek ­ fram till dess att vidare samordning på unionsnivå har tivt system för utbyte av uppgifter, där EBA, med för ­ skett, bör EBA i enlighet med förordning (EU) behåll för tystnadsplikt och dataskyddskrav, bör ha rätt nr 1093/2010 göra en utvärdering av och samordna ini ­ att ha en central databas för uppgifter om administrativa tiativ för planerna för återhämtning och rekonstruktion i sanktioner, inbegripet eventuella överklaganden i detta syfte att främja konvergens på detta område. I detta syfte avseende, som endast skulle vara tillgänglig för behöriga bör EBA i förväg fullt ut informeras om anordnandet av myndigheter. Under alla omständigheter bör uppgifter sådana möten om planer för återhämtning, rekonstruk ­ om fällande domar i brottmål utbytas i enlighet med tion och avveckling och bör ha rätt att delta i mötena. En rambeslut 2009/315/RIF ( 1 ) och beslut 2009/316/RIF ( 2 ), del medlemsstaters myndigheter har redan infört en skyl ­ såsom de genomförts i nationell rätt, och med andra dighet för institut och myndigheter att utarbeta planer relevanta bestämmelser i nationell rätt. för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. Det är därför lämpligt att instituten är skyldiga att samarbeta med myndigheterna i detta avseende. EBA bör i förväg fullt ut informeras om sådana möten om planer för åter ­ (40) För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka hämtning, rekonstruktion och avveckling och bör ha rätt eventuella överträdelser av nationella bestämmelser om att delta i sådana möten. När en plan för återhämtning, genomförande av detta direktiv och förordning (EU) rekonstruktion och avveckling utarbetas bör EBA bidra nr 575/2013, bör de ha nödvändiga befogenheter att till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av utreda och bör inrätta effektiva mekanismer för att upp ­ effektiva och enhetliga planer för återhämtning, rekon ­ muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträ ­ struktion och avveckling i enlighet med förordning (EU) delser. Dessa mekanismer bör inte påverka rätten till för ­ nr 1093/2010. Planer som inbegriper systemviktiga insti ­ svar för var och en som har blivit anklagad för en lag ­ tut bör prioriteras. överträdelse.

(41) Detta direktiv bör föreskriva både administrativa sanktio ­ (35) För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv ner och andra administrativa åtgärder för att säkerställa och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs av institut, av största möjliga handlingsutrymme till följd av en över ­ de som i praktiken kontrollerar ett instituts affärsverk ­ trädelse och för att underlätta förebyggandet av nya över ­ samhet och av medlemmarna i ett instituts lednings ­ trädelser, oavsett om åtgärderna kvalificeras som ad ­ organ, samt för att säkerställa liknande behandling i ministrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att fö ­ enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna reskriva administrativa sanktioner och andra administra ­ föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i tiva åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräc ­ detta direktiv och bör kunna föreskriva administrativa kande. De administrativa sanktioner och andra administ ­ sanktionsavgifter på högre nivåer än vad som föreskrivs rativa åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör upp ­ i detta direktiv. fylla vissa grundläggande krav när det gäller mottagarna, kriterier som bör beaktas när de tillämpas, offentliggö ­ rande, centrala befogenheter att påföra sanktioner och nivåer på administrativa sanktionsavgifter. (42) Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestäm ­ melser om straffrättsliga påföljder i medlemsstaternas lagstiftning.

(36) Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få be ­ (43) Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och vär ­ fogenheter att utdöma administrativa sanktionsavgifter depappersföretag har tillräckligt internt kapital när det som är tillräckligt höga för att balansera de fördelar gäller kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till som kan förväntas, och vara avskräckande även för större de risker som de är eller kan bli exponerade för. Följ ­ institut och deras chefer. aktligen bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och värdepappersföretag har strategier och processer för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för att hålla det på en tillräckligt hög nivå.

(37) För att säkerställa enhetlig tillämpning av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla med ­ ( 1 ) Rådets rambeslut 2009/315/RIF av den 26 februari 2009 om orga ­ lemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa nisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregi ­ stret och uppgifternas innehåll (EUT L 93, 7.4.2009, s. 23). sanktioner eller andra administrativa åtgärder och nivån ( 2 ) Rådets beslut 2009/316/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av på de administrativa sanktionsavgifterna, bör det krävas det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kri ­ att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndighe ­ minalregister (Ecris) i enlighet med artikel 11 i rambeslut terna beaktar alla relevanta omständigheter. 2009/315/RIF (EUT L 93, 7.4.2009, s. 33).

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/343

(44) De behöriga myndigheterna bör få i uppdrag att se till att hållbar och diversifierad bankkultur inom unionen som i instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas första hand tjänar unionsmedborgarnas intressen, bör med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksam ­ exponerade för. het inom kreditföreningar (credit unions) och kooperativa banker.

(45) För att säkerställa att institut som är verksamma i flera (50) Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de medlemsstater inte utsätts för oproportionella krav till behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndig ­ följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda heterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina medlemsstaterna fortsätter att utöva sitt ansvar rörande beslut inte endast på stabiliteten i det finansiella systemet auktorisation och tillsyn, är det mycket viktigt att sam ­ inom deras medlemsstater, utan även på stabiliteten i alla arbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas västent ­ andra berörda medlemsstaters finansiella system. Om ligt. EBA bör stödja och utveckla sådant samarbete. inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna princip kunna främja den finansiella stabiliteten i hela unionen men bör inte innebära att det är rättsligt bin ­ dande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst (46) För att kunna garantera övergripande marknadsdisciplin resultat. inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna of ­ fentliggöra information om den verksamhet som bedrivs i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna infor ­ mation bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt (51) Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behö ­ och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller ris ­ riga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör kom ­ kerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker plettera de krav avseende institutens offentliggörande av sålunda eventuell negativ påverkan på skattebetalare teknisk information som anges i förordning (EU) och system. Ökad insikt i skuggbanksverksamhet och nr 575/2013. dess kopplingar till enheter inom finanssektorn och stra ­ mare reglering för att åstadkomma öppenhet, minska systemrisken och avskaffa olämpliga förfaranden är emel ­ lertid nödvändigt för finanssystemets stabilitet. Genom ytterligare rapportering från institut kan en del av detta (47) Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser behövs insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa sta ­ också. bilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbase ­ rade tillsynen ska kunna bli effektiv bör den därför till ­ lämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där mo ­ derföretaget inte är kreditinstitut eller värdepappersföre ­ tag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndighe ­ (52) Ökad insyn i institutens verksamhet, särskilt i fråga om terna med de rättsliga instrument som krävs för att ge ­ gjorda vinster, skatter och andra avgifter som erlagts eller nomföra sådan tillsyn. stöd som erhållits, är av största vikt för att unionsmed ­

borgarna ska återfå förtroendet för den finansiella sek ­ torn. Obligatorisk rapportering på det området kan där ­ för ses som en viktig del av institutens sociala ansvar gentemot berörda parter och samhället. (48) I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderfö ­ retaget kontrollerar minst ett dotterföretag bör de behö ­ riga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den finan ­ siella ställningen för varje kreditinstitut eller värdepap ­ (53) Brister i företagsstyrningen i ett antal institut har bidragit persföretag i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank ­ bör åtminstone ha möjlighet att från alla företag inom en sektorn, vilket har lett till enskilda instituts fallissemang grupp få in den information som behövs för att genom ­ och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De föra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndighe ­ mycket allmänna bestämmelserna om institutens styrning ter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer och det faktum att en stor del av ramarna för företags ­ när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver styrning inte är bindande utan väsentligen bygger på olika typer av finansiell verksamhet. frivilliga uppförandekoder, har inte i tillräcklig grad främ ­ jat en effektiv tillämpning av sunda metoder för företags ­ styrning av instituten. I vissa fall har avsaknaden av ett system med effektiva kontroller och befogenhetsfördel ­ (49) Medlemsstaterna bör kunna vägra eller återkalla ett kre ­ ning inom instituten inneburit att det inte funnits någon ditinstituts auktorisation om vissa strukturer i en före ­ faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket tagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bank ­ har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrate ­ rörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer gier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervak ­ inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha ningen av företagsstyrningen i institut har lett till en de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och otillräcklig tillsyn av de interna styrningsprocessernas ef ­ ansvarsfull ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en fektivitet.

Bilaga 1

L 176/344 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(54) För att kunna ta itu med de potentiellt skadliga effekterna riskexponeringar samt konsekvenser av verksamheten av dåligt utformade system för företagsstyrning på sund och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal upp ­ riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och drag i ledningsorgan samtidigt skulle hindra en ledamot i standarder för att säkerställa effektiv övervakning från ledningsorganet från att avsätta den tid som krävs för att ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra begränsa det antal uppdrag i ledningsorgan som en leda ­ det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka mot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha sam ­ att de interna styrningsformerna är tillräckliga. Dessa tidigt inom olika enheter. Uppdrag i ledningsorgan i or ­ principer och standarder bör gälla med beaktande av ganisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets syfte, till exempel ideella organisationer eller välgör ­ verksamhet. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva prin ­ enhetsorganisationer, bör dock inte beaktas vid tillämp ­ ciper och standarder för företagsstyrning utöver dem som ningen av en sådan gräns. krävs i detta direktiv.

(59) När medlemmarna i ledningsorganet utses bör aktieä ­ (55) Olika styrningsstrukturer tillämpas i medlemsstaterna. I garna eller medlemmarna i ett institut överväga huruvida de flesta fall tillämpas en monistisk eller dualistisk led ­ kandidaterna har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer ningsstruktur. Definitionerna i detta direktiv är tänkta att och färdigheter för att garantera att institutet leds på omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka nå ­ ett korrekt och ansvarsfullt sätt. Dessa principer bör, gon särskild. De är endast till för upprättandet av regler när det gäller medlemmarna i ledningsorganet, utövas som syftar till att ett visst resultat uppnås, oavsett vilken och påvisas genom transparenta och öppna utnämnings ­ nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje med ­ förfaranden. lemsstat. Definitionerna bör därför inte påverka den all ­ männa tilldelningen av befogenheter i enlighet med na ­ tionell bolagsrätt.

(60) Ledningsorgans bristande övervakning av ledningsbeslut beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta uppstår bland annat på grund av bristande mångfald i lednings ­ (56) Ett ledningsorgan bör antas ha verkställande funktioner organens sammansättning. För att främja oberoende åsik ­ och tillsynsfunktioner. Ledningsorganen i de olika med ­ ter och ett kritiskt ifrågasättande bör institutens lednings ­ lemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I organ därför präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och struktur utför en enda styrelse vanligtvis lednings- och yrkesbakgrund för att det ska gå att få fram olika slags tillsynsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk sy ­ synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är stem utförs tillsynsfunktionen av en särskild tillsynssty ­ särskilt viktig för att säkra en representation som mot ­ relse som inte har några verkställande funktioner, och svarar befolkningen. Särskilt institut som ligger under den verkställande funktionen utförs av ett särskilt led ­ tröskeln för representation av det underrepresenterade ningsorgan som är ansvarigt för den dagliga ledningen könet bör prioritera att vidta lämpliga åtgärder. Genom av företaget. Följaktligen tilldelas de olika enheterna inom sin representation i ledningsorgan kan arbetstagarna ledningsorganet separata uppgifter. också bidra med ett viktigt perspektiv och genuin kän ­ nedom om institutens interna verksamhet, och arbets ­ tagarrepresentation kan därför ses som ett positivt sätt att öka mångfalden. Ledningsorgan som präglas av större mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt (57) Rollen för icke verkställande medlemmar i ett instituts och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och mot ­ ledningsorgan bör inbegripa att de på ett konstruktivt ståndskraftigare institut. Därför bör mångfald vara ett sätt ifrågasätter institutets strategi och därigenom bidrar av kriterierna för ledningsorganens sammansättning. till dess utveckling, granskar ledningens insatser när det Mångfald bör också mer allmänt beaktas i instituts re ­ gäller att uppnå överenskomna mål, förvissar sig om att kryteringspolitik. En sådan politik bör till exempel inne ­ den finansiella informationen är korrekt och att finansi ­ bära att instituten uppmuntras att välja kandidater från ella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och förslagslistor som innehåller båda könen. berättigade, granskar utformningen och genomförandet av institutens ersättningspolicy och ger objektiva syn ­ punkter på resurser, utnämningar och uppförandenor ­ mer. (61) För att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta ef ­ fektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller (58) För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på faktiska överträdelser av nationella bestämmelser som in ­ ett verkningsfullt sätt bör institutens ledningsorgan av ­ förlivar detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. sätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppgifter Anställda som rapporterar om överträdelser inom sina och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste egna institut bör åtnjuta ett fullständigt skydd.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/345

(62) En ersättningspolicy som uppmuntrar till överdrivet risk ­ tillåta att institut tillämpar ett teoretiskt diskonto när de tagande kan undergräva en sund och effektiv riskhante ­ beräknar dessa instruments värde i syfte att tillämpa den ring i kreditinstitut och värdepappersföretag. Medlemmar maximala kvoten. Medlemsstaterna bör dock inte vara i G20 åtog sig att tillämpa rådet för finansiell stabilitets tvungna att sörja för en sådan facilitet och bör kunna (FSB) principer för god praxis och genomförandestandar ­ besluta att det tillämpas en längre maximal procentsats der när det gäller ersättning för att komma till rätta med för den totala rörliga ersättning än den som anges i detta de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade er ­ direktiv. För att säkerställa att en harmoniserad och en ­ sättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll hetlig metod används som garanterar likvärdiga förutsätt ­ av fysiska personers riskbenägenhet. Detta direktiv har ningar inom hela den inre marknaden, bör EBA ge lämp ­ som syfte att genomföra internationella principer och lig vägledning om det tillämpliga teoretiska diskonto som standarder på unionsnivå genom att införa en uttrycklig ska användas. skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och en er ­ sättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhante ­ ring för personalkategorier vars yrkesutövning har vä ­ sentlig inverkan på kreditinstitutens och värdepappers ­ företagens riskprofil. (66) För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn är en del av institutets riskhantering bör ledningsorganet anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestäm ­ melserna i detta direktiv om ersättning bör återspegla skillnaderna mellan olika typer av institut på ett propor ­ tionellt sätt, med hänsyn tagen till deras storlek, interna organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning (63) För att kunna säkerställa att institut följer en sund ersätt ­ och komplexitet. Det skulle i synnerhet inte vara rimligt ningspolicy är det lämpligt att ange tydliga principer om att kräva att vissa typer av värdepappersföretag efterlever företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Er ­ alla dessa principer. sättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets och värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och långfristiga intressen. Därför bör bedömningen av den resultatbaserade delen av ersättningen basera sig på resul ­ tatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida risker som är förknippade med det resultatet. (67) För att skydda och främja den finansiella stabiliteten i unionen och för att det inte ska gå att kringgå kraven i detta direktiv, bör de behöriga myndigheterna se till att principer och regler för ersättning efterlevs av instituten på gruppnivå, dvs. på grupp-, moderföretags- och dotter ­ företagsnivå, inklusive filialer och dotterföretag som eta ­ blerats i tredjeländer. (64) När en policy med rörliga ersättningsdelar övervägs bör en åtskillnad göras mellan fast ersättning, som omfattar utbetalningar, proportionella, regelbundna pensions ­ avsättningar eller förmåner (om sådana förmåner inte är kopplade till några prestandakriterier) och rörlig ersätt ­ ning, som omfattar tilläggsutbetalningar, eller förmåner (68) Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy som är kopplade till prestation eller, i undantagsfall, an ­ och incitamentssystem kan medföra en oacceptabel ök ­ dra avtalsmässiga aspekter, dock inte sådana som ingår i ning av de risker som kreditinstitut och värdepappers ­ vanliga anställningspaket (såsom sjukvård, förskoleverk ­ företag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och samhet eller proportionella, regelbundna pensionsavsätt ­ vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför ningar). Både ekonomiska och andra förmåner bör om ­ är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna fattas. har befogenheter att ålägga berörda institut att genom ­ föra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera problem med ersättningspolicyn som har kommit fram vid tillsynen.

(65) För att undvika överdrivet risktagande bör under alla omständigheter en maximal kvot mellan de fasta och rörliga delarna av den totala ersättningen fastställas. Det (69) Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det full ­ är i detta avseende lämpligt att institutens aktieägare, ständiga utövandet av de grundläggande rättigheter som ägare och medlemmar i institut får en viss roll. Medlems ­ är garanterade genom artikel 153.5 i EUF-fördraget, all ­ staterna bör kunna fastställa striktare krav när det gäller männa principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, förhållandet mellan de fasta och rörliga delarna av den unionsrätt och nationell rätt om aktieägarnas rättigheter totala ersättningen. För att uppmuntra användningen av och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda aktieinstrument eller skuldinstrument som betalas enligt institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbets ­ ett långsiktigt uppskovsförfarande som en variabel ersätt ­ marknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektiv ­ ningsdel, bör medlemsstaterna inom vissa gränser kunna avtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

Bilaga 1

L 176/346 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(70) Kapitalbaskraven för kreditrisk och marknadsrisk bör en ­ en underskattning av kapitalbaskraven. Även om kapital ­ dast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på baskraven för operativ risk är svårare att tilldela för varje externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör enskild exponering och det därför är lämpligt att utesluta institut därför i regel försöka tillämpa internmetoder eller denna riskkategori från riktmärkningsprocessen bör de internmodeller. Standardiserade metoder som bygger på behöriga myndigheterna följa med utvecklingen inom externa kreditbetyg kan dock användas när kreditrisken de metoder som bygger på interna modeller för operativ inte är så betydande, vilket typiskt sett är fallet för risk i syfte att övervaka skillnaderna i praxis och förbättra mindre komplexa institut, för obetydliga exponeringar tillsynsmetoderna. eller i fall där användningen av interna metoder skulle leda till oskälig belastning.

(75) Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relations ­ hip based lending) bör uppmuntras, där information som (71) Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG utgjorde delvis fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder an ­ den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg vänds för att nå en högre kvalitet på ”due diligence”byggdes upp. Det här direktivet bör beakta slutsatserna granskning och riskbedömning än vad som skulle nås från G20-mötet och FSB-principerna med avseende på på basis av rent standardiserade uppgifter och ”credit övertron på externa kreditbetyg. Institut bör därför upp ­ scoring”. muntras att använda interna snarare än externa kreditbe ­ tyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalbaskrav.

(76) När det gäller tillsynen över likviditeten bör ansvaret ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade (72) Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis av ­ är därför nödvändigt att genomföra samordningen av lägsnas. Institut bör därför vara skyldiga att införa egna tillsynen på detta område, så att hemlandstillsyn kan sunda kriterier för att bevilja krediter och beslutsproces ­ införas innan dess. För att säkerställa effektiv tillsyn bör ser för kreditbeslut. Institut bör också kunna använda de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemssta ­ externa kreditbetyg som en av flera faktorer i dessa pro ­ tens ytterligare samarbeta på området likviditet. cesser, men kreditinstituten och värdepappersföretagen bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på dessa externa kreditbetyg.

(77) När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i ett stressläge täcker likviditetsbehovet i ett annat institut inom gruppen, bör de behöriga myndigheterna kunna (73) Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex ­ göra undantag från kravet på likviditetstäckning och ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen bör i stället kunna tillämpa dessa krav på gruppnivå. av en marknad som redan domineras av tre företag. EBA, medlemsstaternas centralbanker och ECB bör, utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex ­ terna kreditvärderingsinstitut för att öppna marknaden (78) Åtgärder som vidtas enligt detta direktiv bör inte påverka för andra företag. åtgärder som vidtas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut ( 1 ). Till ­ synsåtgärderna bör inte leda till diskriminering mellan borgenärer från olika medlemsstater. (74) Mot bakgrund av de många olika strategier som tillämpas av institut som använder metoder som bygger på interna modeller är det viktigt att de behöriga myndigheterna och EBA har en klar bild av värdeintervallet för de risk ­ vägda tillgångar och kapitalbaskrav som uppkommer för (79) Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstär ­ liknande exponeringar i enlighet med dessa strategier. I kande mekanismer som bidrog till att den uppstod och detta syfte bör instituten åläggas att till de behöriga myn ­ som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommit ­ digheterna överlämna resultaten av interna modeller till ­ tén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att lämpade på EBA:s referensportföljer avseende ett stort mildra de konjunkturförstärkande effekterna av den fi ­ antal exponeringar. På grundval av dessa uppgifter bör nansiella regleringen. I december 2010 utfärdade Basel ­ de behöriga myndigheterna vidta lämpliga åtgärder för kommittén nya globala regleringsstandarder för bank ­ att se till att likheter och skillnader i resultat för samma kapitalkrav (Basel III-reglerna), däribland regler som inne ­ exponering kan motiveras med tanke på de risker som bär krav på upprätthållande av kapitalkonserveringsbuf ­ uppstår. Mer allmänt bör de behöriga myndigheterna och fertar och kontracykliska kapitalbuffertar. EBA se till att valet mellan en metod som bygger på interna modeller och en schablonmetod inte leder till ( 1 ) EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/347

(80) Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbas ­ (84) Instituten bör bemöta och kontrollera alla koncent ­ krav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappers ­ rationsrisker genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. företag, utöver andra kapitalbaskrav, innehar en kapital ­ Med hänsyn till beskaffenheten hos den offentliga sek ­ konserveringsbuffert och en kontracyklisk kapitalbuffert, torns exponering är det mer effektivt att kontrollera kon ­ för att säkra att de under perioder av ekonomisk tillväxt centrationsrisker än att göra en riskviktning av dessa ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att kunna exponeringar, med tanke på deras storlek och svårighe ­ absorbera förluster under kritiska perioder. Den kont ­ terna att kalibrera kapitalbaskraven. Kommissionen bör racykliska kapitalbufferten bör byggas upp när den sam ­ vid lämplig tidpunkt översända en rapport till Europapar ­ manlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser lamentet och rådet om eventuella önskvärda förändringar med en betydande inverkan på dessa kreditinstituts och när det gäller koncentrationsriskerna. värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad med uppkomsten av en systemomfattande risk, och se ­ dan utnyttjas under kritiska perioder. (85) Medlemsstaterna bör kunna kräva att vissa institut utöver en kapitalkonserveringsbuffert och en kontracyklisk ka ­ pitalbuffert har en systemriskbuffert för att förhindra och (81) För att kunna garantera att de kontracykliska kapitalbuf ­ minska långsiktiga icke-konjunkturbetingade systemrisker fertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn eller makrotillsynsrisker som inte omfattas av förordning utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kredit ­ (EU) nr 575/2013, om det finns en risk för störningar av instituten och värdepappersföretagen beräkna sina insti ­ det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa tutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de konsekvenser för det finansiella systemet och den reella kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de ekonomin i en viss medlemsstat. Systemriskbuffertens har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör där ­ värde bör gälla alla institut, eller för en eller flera grupper för utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal av institut, om instituten uppvisar liknande riskprofiler i fastställa det kontracykliska buffertvärdet för expone ­ sin affärsverksamhet. ringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör beakta ökningar i kreditgivningsnivåerna och förändringar i kre ­ ditgivningen som andel av BNP i den medlemsstaten, liksom andra variabler som är relevanta vid bedömning (86) För att säkerställa enhetlig makrotillsyn i hela unionen, är av risker som hotar finanssystemets stabilitet. det lämpligt att Europeiska systemrisknämnden (ESRB) utvecklar principer som skräddarsytts för unionens eko ­ nomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga (82) För att främja samstämmighet på internationell nivå vid enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena, har nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotill ­ Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på syn av det finansiella systemet på unionsnivå och om förhållandet mellan kreditgivningen och BNP. Detta bör inrättande av en europeisk systemrisknämnd ( 1 ). fungera som den gemensamma utgångspunkten för de berörda nationella myndigheterna när de beslutar om buffertvärden, men den bör inte ge upphov till ett auto ­ matiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande för den utsedda myndigheten. Buffertvärdet bör på ett (87) Medlemsstaterna bör kunna erkänna ett systemriskbuf ­ meningsfullt sätt återspegla kreditcykeln och de risker fertvärde som har fastställs av en annan medlemsstat som beror på alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och tillämpa det buffertvärdet på nationellt auktoriserade och bör ta vederbörlig hänsyn till den nationella ekono ­ institut för exponeringar i den medlemsstat som fastställt mins särdrag. buffertvärdet. Den medlemsstat som har fastställt buffert ­ värdet bör också kunna begära att Europeiska systemrisk ­ nämnden (ESRB) i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 utfärdar en rekommendation ställd till en eller flera medlemsstater som kan erkänna system ­ (83) Det är viktigt att rörliga ersättningar begränsas, så att det riskbuffertvärdet, där de rekommenderas att göra detta. kan säkerställas att kreditinstitut och värdepappersföretag En sådan rekommendation är underställd villkoren i ar ­ åter bygger upp sina kapitalnivåer när de bedriver verk ­ tiklarna 3.2 och 17 i den förordningen (följ rekommen ­ samhet inom buffertområdet. Kreditinstitut och vär ­ dation eller förklara varför det inte görs). depappersföretag omfattas redan av principen att ersätt ­ ningar och diskretionära utbetalningar av rörliga ersätt ­ ningar till de personalkategorier vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på kreditinstitutets riskprofil, måste vara hållbara med avseende på kreditinstitutets finansiella (88) Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden ställning. För att säkerställa att ett institut återställer sin bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I det kapitalbasnivå inom rimlig tid, är det lämpligt att anpassa avseendet kan ESRB, på de behöriga eller usedda myn ­ beviljandet av rörliga ersättningar och diskretionära pen ­ digheternas begäran, underlätta diskussioner mellan dessa sionsförmåner till kreditinstitutets vinstsituation under de myndigheter om fastställandet av föreslagna buffertvär ­ perioder då det kombinerade buffertkravet inte uppfylls, den, inklusive relevanta variabler. varvid hänsyn bör tas till institutets möjlighet att fungera bra på lång sikt. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.

Bilaga 1

L 176/348 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(89) När ett kreditinstitut eller värdepappersföretag inte helt (93) Med tanke på det detaljerade innehållet i och det stora uppfyller de kombinerade buffertkraven, bör det vara antalet tekniska standarder för tillsyn som ska antas en ­ skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan ligt detta direktiv bör, om kommissionen antar en tek ­ återställa sin kapitalbasnivå inom rimlig tid. För att ka ­ nisk standard för tillsyn som är densamma som det för ­ pital ska kunna bevaras bör det införas proportionella slag till teknisk standard för tillsyn som EBA har lagt restriktioner på diskretionär vinstutdelning, inklusive ut ­ fram, den period inom vilken Europaparlamentet eller delningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättning ­ rådet får invända mot en sådan standard i lämpliga fall ar. För att kunna garantera att sådana institut eller företag förlängas med ytterligare en månad. Dessutom bör kom ­ har en trovärdig strategi för att återställa nivån på sin missionen sträva efter att anta tekniska standarder för kapitalbas, bör de vara skyldiga att utarbeta och med de tillsyn i så god tid att Europaparlamentet och rådet kan behöriga myndigheterna komma överens om en kapital ­ utföra hela granskningen, med beaktande av omfatt ­ konserveringsplan där det fastställs hur utdelningsrestrik ­ ningen av och komplexiteten hos de tekniska standar ­ tionerna ska tillämpas samt andra åtgärder som institutet derna för tillsyn och det detaljerade innehållet i Europa ­ eller företaget har för avsikt att vidta för att garantera full parlamentets och rådets arbetsordningar, arbetsplanering efterlevnad av buffertkraven. och sammansättning.

(94) Kommissionen bör också, genom genomförandeakter i (90) Myndigheter förväntas ålägga högre kapitalbaskrav för enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet globala systemviktiga institut för att kompensera för med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, ges be ­ den högre risk som denna typ av institut utgör för det fogenhet att anta tekniska standarder som utarbetats av finansiella systemet och den effekt som deras fallis ­ EBA för genomförande på områdena verksamhetstillstånd semang kan få för skattebetalarna. Om en myndighet och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, infor ­ ålägger systemriskbufferten och bufferten för globala sy ­ mationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssam ­ stemviktiga institut är tillämplig, bör den högre av dessa arbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas tillämpas. Om systemriskbufferten endast tillämpas på offentliggörande av information. nationella exponeringar, bör den vara kumulativ med bufferten för globala systemviktiga institut eller bufferten för andra systemviktiga institut som är tillämpliga i en ­ lighet med detta direktiv. (95) I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionens ges genomförande ­ befogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande (91) Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera av allmänna regler och principer för medlemsstaternas konsekvent harmonisering och tillräckligt skydd för in ­ kontroll av kommissionens utövande av sina genom ­ sättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA förandebefogenheter ( 1 ). är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunska ­ per på området, och det bör därför vara ändamålsenligt och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta för ­ slag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för (96) I syfte att specificera kraven enligt detta direktiv, bör kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i till tekniska standarder bör EBA se till att det finns ef ­ EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende fektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden. på klargörandet av de definitioner och den terminologi som används i detta direktiv, utökandet av förteckningen över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkän ­ nande och förbättrandet av informationsutbytet rörande filialer till kreditinstitut. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt för ­ (92) Kommissionen bör, genom delegerade akter i enlighet beredande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med ar ­ bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se tiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, anta till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Eu ­ EBA:s tekniska standarder för tillsyn på områdena verk ­ ropaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt samhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kre ­ som möjligt och på lämpligt sätt. ditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndig ­ heter, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, kreditinstitutens och värdepappersföretagens ersättningspolicy och över ­ vakning av blandade finansiella holdingbolag. Kommis ­ (97) Hänvisningar till direktiven 2006/48/EG och sionen och EBA bör se till att dessa standarder kan till ­ 2006/49/EG bör anses som hänvisningar till det här di ­ lämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i rektivet och förordning (EU) nr 575/2013. proportion till dessa instituts och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet. ( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/349

(98) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av behovet att tillämpa administrativa sanktioner eller andra den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinsti ­ administrativa åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, vars tut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett fi ­ nivå i stora drag bör vara kopplad till skillnaden mellan nansiellt konglomerat ( 1 ), Europaparlamentets och rådets ett instituts verkliga likviditetsposition och likviditetskra ­

direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om ven och kraven på stabil finansiering. När de behöriga betaltjänster på den inre marknaden ( 2 ), Europaparlamen ­ myndigheterna gör denna bedömning bör de ta veder ­

tets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 börlig hänsyn till förhållandena på marknaden. Sådana om samordning av lagar och andra författningar som administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgär ­ avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara der bör tillämpas fram till dess att detaljerade rättsakter värdepapper (fondföretag) ( 3 ), Europaparlamentets och rå ­ om likviditetskrav och krav på stabil finansiering har

dets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 genomförts på unionsnivå. om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verk ­ samhet ( 4 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alter ­ nativa investeringsfonder ( 5 ) hänför sig till bestämmel ­ (103) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den serna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG avseende 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med kapitalbaskraven som nu fastställs i det här direktivet och avseende på behandling av personuppgifter och om det förordning (EU) nr 575/2013. Därför bör hänvisningarna fria flödet av sådana uppgifter ( 6 ) och Europaparlamentets i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem ­ 2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitu ­ rörande kapitalbaskraven i det här direktivet och förord ­ tionerna och gemenskapsorganen behandlar personupp ­ ning (EU) nr 575/2013. gifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 7 )

bör till fullo tillämpas på behandlingen av personuppgif ­ ter inom ramen för det här direktivet.

(99) För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder så att de institut som utgör del av ett finansiellt konglo ­ merat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestäm ­ (104) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet ning av kapital som krävs på gruppnivå, bör direktiv av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verk ­ 2002/87/EG ändras i enlighet med detta. samhet i institut och tillsynen över institut, inte i till ­ räcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unions ­ nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia ­ (100) För att den inre bankmarknaden ska kunna fungera med ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio ­ allt större effektivitet och för att unionsmedborgarna ska nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behö ­ artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän ­ riga myndigheterna offentliggör information om hur digt för att uppnå dessa mål. detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör me ­ ningsfulla jämförelser.

(105) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens ge ­ mensamma politiska förklaring om förklarande doku ­ (101) När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma ment av den 28 september 2011 har medlemsstaterna en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av inför ­ regelsystem som omfattar tillämpning av detaljerade kri ­ livandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som terier för kravet på likviditetstäckning. förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direk ­ tiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lags ­ tiftaren att översändandet av sådana dokument är moti ­ verat. (102) För att säkerställa en stabil, smidig och successiv över ­ gång inom instituten till nya likviditetskrav och krav på stabil finansiering på unionsnivå, bör de behöriga myn ­ digheterna till fullo utnyttja sina tillsynsbefogenheter en ­ ligt detta direktiv och enligt gällande nationell lagstift ­ (106) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med ning. De behöriga myndigheterna bör särskilt överväga artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett ett yttrande ( 8 ). ( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1. ( 3 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. ( 6 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. ( 4 ) EUT L 267, 10.10.2009, s. 7. ( 7 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. ( 5 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. ( 8 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Bilaga 1

L 176/350 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(107) Direktiv 2002/87/EG bör ändras i enlighet med detta och 4) I Belgien, Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscon ­ direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG bör upphävas. tering- en Waarborginstituut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. 5) I Danmark, Eksport Kredit Fonden, Eksport Kredit Fonden A/S, Danmarks Skibskredit A/S och KommuneKredit.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER 6) I Tyskland, Kreditanstalt für Wiederaufbau, företag som med stöd av Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz är erkända Artikel 1 för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte Syfte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostad ­ I detta direktiv fastställs regler för följande: sföretag.

a) Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och vär ­ depappersföretag (nedan gemensamt kallade institut). 7) I Estland, hoiu-laenuühistud, som kooperativa företag som är erkända enligt hoiu-laenuühistu seadus.

b) Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndighe ­ ternas tillsyn av instituten. 8) I Irland, credit unions och friendly societies.

c) De behöriga myndigheternas tillsyn av institut på ett sätt 9) I Grekland, Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων (Tamio Pa ­ som överensstämmer med bestämmelserna i förordning rakatathikon kai Danion). (EU) nr 575/2013.

d) Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom områ ­ 10) I Spanien, Instituto de Crédito Oficial. det reglering och tillsyn av institut.

11) I Frankrike, Caisse des dépôts et consignations. Artikel 2

Tillämpningsområde

12) I Italien, Cassa depositi e prestiti. 1. Detta direktiv ska tillämpas på institut.

2. Artikel 30 ska tillämpas på lokala företag. 13) I Lettland, kr ā jaizdevu sabiedr ī bas, företag som är erkända enligt kr ā jaizdevu sabiedr ī bu likums som kooperativa före ­ tag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlem ­ 3. Artikel 31 ska tillämpas på företag som avses i artikel 4.1 mar. led 2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

14) I Litauen, kredito unijos förutom Centrin ė kredito unija. 4. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finan ­ siella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i 15) I Ungern, MFB Magyar Fejlesztési Bank Zártkör ű en M ű köd ő unionen. Részvénytársaság och Magyar Export-Import Bank Zárt ­ kör ű en M ű köd ő Részvénytársaság. 5. Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

16) I Nederländerna, Nederlandse Investeringsbank voor Ont ­ 1) Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i wikkelingslanden NV, NV Noordelijke Ontwikkelingsmaat ­ den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG. schappij, NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ont ­ wikkeling en Financiering och Overijsselse Ontwikkelings ­ maatschappij NV. 2) Centralbanker.

17) I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga 3) Postgiroinstitut. byggnadsföretag och Österreichische Kontrollbank AG.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/351

18) I Polen, Spó ł dzielcze Kasy Oszcz ę dno ś ciowo – Kredytowe 7) ledningsorgan: ett instituts organ, som utses enligt den och Bank Gospodarstwa Krajowego. nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fast ­ ställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande och de personer som i praktiken leder institutets verksam ­ 19) I Portugal, Caixas Económicas som fanns den 1 januari het. 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit ak ­ tiebolag samt, å andra sidan, Caixa Económica Montepio Geral. 8) ledningsorgan med tillsynsfunktion: ledningsorganets i dess roll att kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattan ­ 20) I Slovenien, SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d. de. Ljubljana.

9) verkställande ledning: de fysiska personer som utövar verk ­ 21) I Finland, Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för in ­ ställande funktioner vid ett institut och som är ansvariga dustriellt samarbete AB och Finnvera Oyj/Finnvera Abp. och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dag ­ liga ledningen av institutet.

22) I Sverige, Svenska Skeppshypotekskassan.

10) systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet som kan medföra allvarliga negativa konsekvenser för det 23) I Förenade kungariket, National Savings Bank, Commonwe ­ finansiella systemet och den reella ekonomin. alth Development Finance Company Ltd, Agricultural Mort ­ gage Corporation Ltd, Scottish Agricultural Securities Cor ­ poration Ltd, Crown Agents for overseas governments and administrations, credit unions och municipal banks. 11) modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan åsamkas till följd av beslut som huvudsakligen kan baseras på resultat av interna modeller, på grund av fel i framtag ­ ning, genomförande eller användning av sådana modeller. 6. De enheter som avses i led 1 och led 3-23 i punkt 5 i denna artikel, ska behandlas som finansiella institut vid tillämp ­ ning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3. 12) originator: originator enligt definitionen i artikel 4.1 led 13 i förordning (EU) nr 575/2013, Artikel 3

Definitioner

13) medverkande institut (sponsor): medverkande institut enligt 1. I detta direktiv gäller följande definitioner: definitionen i artikel 4.1 led 14 i förordning (EU) nr 575/2013,

1) kreditinstitut: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 led 1 i förordning (EU) nr 575/2013, 14) moderföretag: moderföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 15 i förordning (EU) nr 575/2013, 2) värdepappersföretag: värdepappersföretag enligt definitio ­ nen i artikel 4.1 led 2 i förordning (EU) nr 575/2013, 15) dotterföretag: dotterföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 16 i förordning (EU) nr 575/2013, 3) institut: institut enligt definitionen i artikel 4.1 led 3 i förordning (EU) nr 575/2013,

16) filial: filial enligt definitionen i artikel 4.1 led 17 i förord ­ ning (EU) nr 575/2013, 4) lokalt företag: lokalt företag enligt definitionen i artikel 4.1 led 4 i förordning (EU) nr 575/2013,

17) anknutet företag: anknutet företag enligt definitionen i ar ­ tikel 4.1 led 18 i förordning (EU) nr 575/2013, 5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 5 i förordning (EU) nr 575/2013,

18) kapitalförvaltningsbolag: kapitalförvaltningsbolag enligt de ­ 6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defini ­ finitionen i artikel 4.1 led 19 i förordning (EU) nr tionen i artikel 4.1 led 6 i förordning (EU) nr 575/2013, 575/2013,

Bilaga 1

L 176/352 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

19) finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag enligt fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemris ­ definitionen i artikel 4.1 led 20 i förordning (EU) nr ker, 575/2013,

31) central motpart: central motpart enligt definitionen i arti ­ kel 4.1 led 34 i förordning (EU) nr 575/2013, 20) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol ­ dingföretag enligt definitionen i artikel 4.1 led 21 i för ­ ordning (EU) nr 575/2013, 32) ägarintresse: ägarintresse enligt definitionen i artikel 4.1 led 35 i förordning (EU) nr 575/2013,

21) holdingföretag med blandad verksamhet: holdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionen i artikel 4.1 33) kvalificerat innehav: kvalificerat innehav enligt definitionen led 22 i förordning (EU) nr 575/2013, i artikel 4.1 led 36 i förordning (EU) nr 575/2013,

34) kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1 led 37 i 22) finansiellt institut: finansiellt institut enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 4.1 led 26 i förordning (EU) nr 575/2013,

35) nära förbindelser: nära förbindelser enligt definitionen i 23) enhet i den finansiella sektorn: enhet i den finansiella sek ­ artikel 4.1 led 38 i förordning (EU) nr 575/2013, torn enligt definitionen i artikel 4.1 led 27 i förordning (EU) nr 575/2013, 36) behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 40 i förordning (EU) nr 575/2013, 24) moderinstitut i en medlemsstat: moderinstitut i en med ­ lemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 28 i förordning (EU) nr 575/2013, 37) samordnande tillsynsmyndighet: samordnad tillsynsmyn ­ dighet enligt definitionen i artikel 4.1 led 41 i förordning (EU) nr 575/2013,

25) moderinstitut inom EU: moderinstitut inom EU enligt de ­ finitionen i artikel 4.1 led 29 i förordning (EU) nr 38) auktorisation: auktorisation enligt definitionen i artikel 4.1 575/2013, led 42 i förordning (EU) nr 575/2013,

39) hemmedlemsstat: hemmedlemsstat enligt definitionen i ar ­ 26) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: finansiellt tikel 4.1 led 43 i förordning (EU) nr 575/2013, moderholdingföretag i en medlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 led 30 i förordning (EU) nr 575/2013,

40) värdmedlemsstat: värdmedlemsstat enligt definitionen i ar ­ tikel 4.1 led 44 i förordning (EU) nr 575/2013, 27) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt definitionen i arti ­ kel 4.1 led 31 i förordning (EU) nr 575/2013, 41) ECBS-centralbanker: ECBS-centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1 led 45 i förordning (EU) nr 575/2013,

28) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat 42) centralbanker: centralbanker enligt definitionen i artikel 4.1 enligt definitionen i artikel 4.1 led 32 i förordning (EU) led 46 i förordning (EU) nr 575/2013, nr 575/2013,

43) konsoliderad situation: konsoliderad situation enligt defini ­ tionen i artikel 4.1 led 47 i förordning (EU) nr 575/2013, 29) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett blan ­ dat finansiellt moderholdingföretag inom EU enligt defini ­ tionen i artikel 4.1 led 33 i förordning (EU) nr 575/2013, 44) på gruppnivå: på gruppnivå enligt definitionen i artikel 4.1 led 48 i förordning (EU) nr 575/2013,

30) systemviktigt institut: ett moderinstitut inom EU, ett finan ­ siellt moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt 45) på undergruppsnivå: på undergruppsnivå enligt definitio ­ moderholdingföretag inom EU eller ett institut som vid nen i artikel 4.1 led 49 i förordning (EU) nr 575/2013,

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/353

46) finansiella instrument: finansiella instrument enligt defini ­ som avses i artikel 225, den avancerade mätmetoden som tionen i artikel 4.1 led 50 i förordning (EU) nr 575/2013, avses i artikel 312.2, metoden med interna modeller som avses i artiklarna 283 och 363 samt internmetoden som avses i artikel 259.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 47) kapitalbas: kapitalbas enligt definitionen i artikel 4.1 led 118 i förordning (EU) nr 575/2013,

2. När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorgan och ledningsorgans lednings- och tillsynsfunktioner, enligt nationell 48) operativ risk: operativ risk enligt definitionen i artikel 4.1 rätt, handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett led 52 i förordning (EU) nr 575/2013, organ, ska medlemsstaten identifiera de ansvariga organen eller de ansvariga medlemmarna i ledningsorganet i enlighet med nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv. 49) kreditriskreducering: kreditriskreducering enligt definitio ­ nen i artikel 4.1 led 57 i förordning (EU) nr 575/2013,

AVDELNING II 50) värdepapperisering: värdepapperisering enligt definitionen i

BEHÖRIGA MYNDIGHETER

artikel 4.1 led 61 i förordning (EU) nr 575/2013, Artikel 4

Behöriga myndigheter – utseende och befogenheter

51) position i värdepapperisering: position i värdepapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 62 i förordning (EU) 1. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska nr 575/2013, utföra de funktioner och åligganden som föreskrivs i detta di ­ rektiv och förordning (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur funktionerna och åliggandena har fördelats. 52) specialföretag för värdepapperisering: specialföretag för vär ­ depapperisering enligt definitionen i artikel 4.1 led 66 i förordning (EU) nr 575/2013,

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella hol ­ 53) diskretionära pensionsförmåner: diskretionära pensionsför ­ dingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens måner enligt definitionen i artikel 4.1 led 73 i förordning verksamhet för att bedöma efterlevnaden av kraven i detta di ­ (EU) nr 575/2013, rektiv och i förordning (EU) nr 575/2013.

54) handelslager: handelslager enligt definitionen i artikel 4.1 led 86 i förordning (EU) nr 575/2013, 3. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den infor ­ mation som krävs för att man ska kunna bedöma om instituten 55) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de artikel 4.1 led 92 i förordning (EU) nr 575/2013, blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt 2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

56) bruttosoliditet: bruttosoliditet enligt definitionen i arti ­ kel 4.1 led 93 i förordning (EU) nr 575/2013, 4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet, de befogenheter och det oberoende som krävs för att utföra de 57) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: risk för alltför låg funktioner som avser tillsyn, granskning och sanktioner som bruttokonsoliditet enligt definitionen i artikel 4.1 led 94 i fastställs i detta direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013. förordning (EU) nr 575/2013,

58) externt kreditvärderinginstitut: externt kreditvärderingsinsti ­ 5. Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmed ­ tut enligt definitionen i artikel 4.1 led 98 i förordning (EU) lemsstatens behöriga myndigheter med all information som be ­ nr 575/2013, hövs för en bedömning av huruvida de regler som har antagits i enlighet med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 efterlevs. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna 59) interna metoder: den metod som bygger på intern riskklas ­ kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsför ­ sificering som avses i artikel 143.1, metoden med interna faranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att modeller som avses i artikel 221, metoden för egna estimat kontrollera att reglerna efterlevs.

Bilaga 1

L 176/354 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten registrerar alla d) de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentproces ­ ESRB, ser som omfattas av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna alltid kan kontrollera överensstämmelse med detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. e) de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna till ­ delas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som medlemmar i EBA eller i förekommande fall ESRB eller en ­ ligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. 7. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra funktioner inom de behöriga myndigheterna hålls åtskilda från och oberoende av rekonstruktionsfunktionerna. Medlemssta ­ Artikel 7 terna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och

Tillsynens unionsdimension

ange hur uppgifterna fördelats mellan myndigheterna. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska vid full ­ görandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den 8. Om andra myndigheter än de behöriga myndigheterna har potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets rekonstruktionsbefogenheter, ska medlemsstaterna se till att stabilitet i de övriga berörda medlemsstaterna och framför allt i dessa andra myndigheter har ett nära samarbete och samråder krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga med de behöriga myndigheterna vid utarbetandet av planer för vid den relevanta tidpunkten. rekonstruktion och avveckling.

AVDELNING III Artikel 5

KRAV AVSEENDE BEHÖRIGHET ATT UTÖVA VERKSAMHET I

Samordning inom medlemsstater KREDITINSTITUT

Om en medlemsstat har fler än en behörig myndighet med KAPITEL 1 befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappers ­

Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i

företag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvän ­

kreditinstitut

diga åtgärder för att en samordning ska etableras mellan dessa myndigheter. Artikel 8

Auktorisation

Artikel 6 1. Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det

Samarbete inom det europeiska systemet för finansiell

påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemssta ­

tillsyn

terna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de och anmäla dem till EBA. beakta samstämmigheten i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar och andra författningar som antagits enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för att (EU) nr 575/2013. Medlemsstaterna ska därför se till att specificera

a) behöriga myndigheter, i egenskap av parter i det europeiska systemet för finansiell tillsyn, samarbetar i en anda av för ­ a) de uppgifter som ska överlämnas till de behöriga myndighe ­ troende och med fullständig ömsesidig respekt, särskilt i terna i samband med ansökan om auktorisation av kredit ­ arbetet med att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter institut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10, utväxlas mellan dem och andra parter i systemet i enlighet med principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, b) de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav enligt artikel 14, och

b) de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s och, i förekom ­ mande fall, tillsynskollegiernas verksamhet, c) de faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

c) de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, och att Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska svara på de varningar och rekommendationer som utfärdats standarder för tillsyn som avses i första stycket a, b och c i av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1092/2010, nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/355

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 2. Startkapitalet ska endast bestå av en eller flera av de poster nomförande när det gäller standardformulär, mallar och för ­ som avses i artikel 26.1 a–e i förordning (EU) nr 575/2013. faranden för överlämnande av de uppgifter som avses i punkt 2 första stycket led a. 3. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte uppfyller villkoret att ha en särskild kapitalbas men som exi ­ sterade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verk ­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ samhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighe ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med ten att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4. Medlemsstaterna får bevilja auktorisation för särskilda ka ­ 4. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som tegorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 de ­ anges i punkt 1, om följande villkor är uppfyllda: cember 2015.

a) Startkapitalet uppgår till minst 1 miljon EUR. Artikel 9

Förbud för personer eller företag som inte är kreditinstitut

b) De berörda medlemsstaterna anmäler sina skäl för att ut ­

att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot

nyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

insättningar eller andra återbetalbara medel

1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från all ­ Artikel 13 mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

Praktisk ledning av affärsverksamheten och huvudkontorets belägenhet

2. Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller 1. De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation att andra återbetalbara medel i fall då återbetalningsskyldigheten inleda verksamhet i ett kreditinstitut endast om minst två per ­ ligger hos en medlemsstat, medlemsstatens regionala eller lokala soner i praktiken leder verksamheten i det sökande kreditinsti ­ myndigheter, offentliga internationella organ i vilka en eller flera tutet. medlemsstater ingår, eller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av unionsrätten, allt under förutsätt ­ ning att verksamheten är underkastad regler och övervakning De ska neka sådan auktorisation om medlemmarna i lednings ­ till skydd för insättare och investerare. organet inte uppfyller de krav som avses i artikel 91.1.

Artikel 10 2. Medlemsstaterna ska kräva följande:

Verksamhetsplan och organisationsstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om aukto ­ a) Ett kreditinstitut som är en juridisk person och som enligt risation fogas en verksamhetsplan i vilken den tilltänkta verk ­ den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte har sitt samhetsinriktningen anges och kreditinstitutets organisations ­ huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sä ­ struktur beskrivs. tet.

b) Ett annat kreditinstitut än det som avses i led a har sitt Artikel 11 huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat insti ­ Ekonomiska behov tutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin verksamhet. Medlemsstaten får inte kräva att hänsyn tas till marknadens ekonomiska behov vid prövningen av en auktorisationsansökan.

Artikel 14

Aktieägare och medlemmar

Artikel 12 1. De behöriga myndigheterna ska neka att bevilja auktori ­

Startkapital

sation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om inte kredit ­ 1. Utan att det påverkar andra allmänna villkor i nationell institutet har informerat dem om vilka aktieägare eller medlem ­ rätt, ska de behöriga myndigheterna neka att bevilja auktorisa ­ mar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har tion att inleda verksamhet i ett kreditinstitut när kreditinstitutet kvalificerade innehav, och om storleken på sådana innehav eller, inte innehar en särskild kapitalbas eller när startkapitalet är om det inte finns några kvalificerade innehav, om vilka de 20 mindre än 5 miljoner EUR. största aktieägarna eller medlemmarna är.

Bilaga 1

L 176/356 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat Under alla förhållanden ska beslut att bevilja eller neka aukto ­ innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i risation fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angå ­ ende upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt villkoren för sam ­ Artikel 16 manläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direk ­ tivet. Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

1. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten samråda med behöriga myndigheter i en annan medlemsstat när kreditinstitutet Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till a) är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas den medlemsstaten, eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens för ­ valtning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

b) är ett syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i den medlemsstaten, 2. De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda verksamhet i ett kreditinstitut om de med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedö ­ mer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per ­ tillfredsställande, särskilt om kriterierna i artikel 23.1 inte har soner som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktori ­ uppfyllts. Artikel 23.2 och 23.3 och artikel 24 ska tillämpas. serat i den medlemsstaten.

3. Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och 2. Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndig ­ behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga heterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte myndighet som har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. eller värdepappersföretag i den berörda medlemsstaten om kre ­ ditinstitutet i fråga:

De behöriga myndigheterna ska neka auktorisation att inleda a) är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap ­ verksamhet i ett kreditinstitut om ett tredjelands lagar och andra persföretag som är auktoriserat i unionen. författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn. b) är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepap ­ persföretag som är auktoriserat i unionen.

De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser dem med de uppgifter som krävs för en fortlöpande övervak ­ c) står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska per ­ ning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs. son som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

Artikel 15 Nekande av auktorisation 3. De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer Om en behörig myndighet nekar auktorisation att inleda verk ­ aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenhe ­ samhet i ett kreditinstitut ska den underrätta den sökande och ten hos de medlemmar i ledningsorganet som ingår i ledningen lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda månader från mottagandet av all den information som krävs för anseende och de erfarenheter hos medlemmarna i ledningsorga ­ beslut. net som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksam ­ ( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. heten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/357

Artikel 17 Artikel 20

Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation medlemsstater

1. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisa ­ En värdmedlemsstat får inte kräva auktorisation eller särskilt tion som beviljas enligt artikel 8 till EBA. tillskjutet kapital i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–36.3, 37, 40–46, 49, 74 och 75 gälla. 2. EBA ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning med namnen på alla kreditinstitut som har beviljats auktorisation. Artikel 18

Återkallelse av auktorisation

De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation som beviljats ett kreditinstitut om kreditinstitutet 3. Den samordnande myndigheten ska förse de berörda be ­ höriga myndigheterna och EBA med all information rörande den grupp kreditinstitut som avses i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckli ­ struktur samt styrningen. gen avstår från auktorisationen eller inte har bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om inte den berörda medlemsstaten har infört bestämmelser om att auktorisatio ­ nen ska upphöra att gälla i sådana fall, 4. Den förteckning som avses i punkt 2 i denna artikel ska innehålla namnen på kreditinstitut som inte har det kapital som anges i artikel 12.1 och ska identifiera dessa kreditinstitut som b) har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter sådana. eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor på vilka auktorisationen har 5. De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallelse beviljats, av auktorisation till EBA tillsammans med skälen för återkallel ­ sen.

d) inte längre uppfyller tillsynskraven i delarna tre, fyra och sex i förordning (EU) nr 575/2013, artikel 104.1 a eller arti ­ kel 105 i detta direktiv eller inte längre kan förväntas full ­ Artikel 21 göra sina skyldigheter gentemot borgenärerna och särskilt, inte längre har säkerhet för kontoinnehavarnas anförtrodda Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda medel, ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna kan bevilja undantag från kraven i artiklarna 10, 12 och 13.1 i detta direktiv för ett e) omfattas av något annat fall där nationell rätt föreskriver att kreditinstitut som avses i artikel 10 i förordning (EU) nr auktorisationen måste återkallas, eller 575/2013 i enlighet med de villkor som anges i den artikeln.

f) begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1. Medlemsstaterna får bibehålla och använda sig av befintlig na ­ tionell rätt rörande tillämpningen av ett sådant undantag under förutsättning att den inte strider mot detta direktiv eller mot Artikel 19 förordning (EU) nr 575/2013.

Namn på kreditinstitut

Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” eller andra banknamn, inom unionens hela 2. Om de behöriga myndigheterna tillämpar ett undantag område använda samma namn som institutet använder i den som avses i punkt 1 ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–36.3 medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för och 39–46 i avdelning VII kapitel 2 avsnitt II och avdelning VII förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande kapitel 4 gälla för den helhet som består av det centrala organet kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter. och de underställda instituten.

Bilaga 1

L 176/358 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

KAPITEL 2 därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller för ­ tydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till

Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

att bedömningsperioden suspenderas. Artikel 22

Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska 4. De behöriga myndigheterna får förlänga den suspension personer, eller sådana personer som handlar i samförstånd (ne ­ som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om dan kallade tilltänkta förvärvare), som har fattat ett beslut om den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler i att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett ett tredjeland eller är en fysisk eller juridisk person som inte kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av 2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG. röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), skriftligen före för ­ värvet underrättar de behöriga myndigheterna för det kredit ­ 5. Om de behöriga myndigheterna beslutar att motsätta sig institut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar efter avslu ­ kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet tad bedömning och inom bedömningsperioden skriftligen un ­ samt lämnar relevanta uppgifter i enlighet med artikel 23.4. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet derrätta den tilltänkta förvärvaren om detta och ange skälen till 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel i enlighet beslutet. Om inget annat följer av nationell rätt kan en lämplig motivering av beslutet på den tilltänkta förvärvarens begäran med artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. göras tillgänglig för allmänheten. Detta ska inte hindra en med ­ lemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren begär detta. 2. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två ar ­ betsdagar efter mottagandet ska de behöriga myndigheterna skicka ett skriftligt mottagningsbevis för en underrättelse som avses i punkt 1 eller ytterligare uppgifter som avses i punkt 3 6. Om de behöriga myndigheterna inom bedömningsperio ­ till den tilltänkta förvärvaren. den inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förslaget anses vara godkänt.

De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt arti ­ 7. De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod kel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom 60 arbetsdagar (ne ­ inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och dan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga förlänga denna period när det är lämpligt. mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i artikel 23.4.

8. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de behöriga myndigheterna eller deras godkännande av ett direkt När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottag ­ eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital. ningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärva ­ ren om vilken dag bedömningsperioden löper ut.

9. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, for ­ mulär och mallar för samrådet mellan de relevanta behöriga 3. De behöriga myndigheterna får under bedömningsperio ­ myndigheterna enligt artikel 24. den vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs. EBA ska översända dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 31 december 2015.

Bedömningsperioden ska suspenderas mellan det datum då de behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Suspensionen får der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med inte överskrida 20 arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/359

Artikel 23 4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en förteckning med de uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste

Bedömningskriterier

lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för 1. Vid bedömningen av anmälan enligt artikel 22.1 och de anmälan som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara pro ­ uppgifter som avses i artikel 22.3 ska de behöriga myndighe ­ portionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det terna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den uppgifter som inte är relevanta för bedömningen. tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet, bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt i enlighet med följande kriterier: 5. Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig myndighet som har fått in anmälningar om två eller flera till ­ tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och a) Den tilltänkta förvärvarens anseende. samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

b) Anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenheter, i enlighet med artikel 91.1, för de medlemmar i ledningsorganet och medlemmar i den verkställande ledningen som kommer att Artikel 24 leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

Samarbete mellan behöriga myndigheter

1. De berörda behöriga myndigheterna ska fullständigt sam ­ råda med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta för ­ c) Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när värvaren tillhör någon av följande kategorier: det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska be ­ drivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, d) Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer värdepappersföretag eller ett förvaltningsbolag enligt arti ­ att uppfylla tillsynskraven enligt detta direktiv och förord ­ kel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat fondföretagets ning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall annan unions ­ förvaltningsbolag) som är auktoriserat i en annan medlems ­ rätt, särskilt direktiven 2002/87/EG, och 2009/110/EG, och stat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller. bland annat om den grupp som kreditinstitutet blir del av har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt infor ­ mationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fast ­ ställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndig ­ heterna. b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller fondföreta ­ gets förvaltningsbolag som är auktoriserat i en annan med ­ e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta lemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen ­ gäller. ningtvätt eller finansiering av terrorism enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det fi ­ nansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism ( 1 ), eller försök till detta, eller att det tilltänkta c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kredit ­ förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet. institut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap ­ persföretag eller fondföretagets förvaltningsbolag som är auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller. 2. De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriteri ­ erna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den till ­ tänkta förvärvaren är ofullständiga. 2. De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga 3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor i fråga myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta om storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upp ­ myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån mark ­ gifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat nadens ekonomiska behov. det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som ( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

Bilaga 1

L 176/360 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 25 sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Anmälan vid avyttring

Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat inne ­ hav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar de behöriga Artikel 27 myndigheterna om avyttringen, med uppgift om det berörda

Kriterier för kvalificerade innehav

innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska även underrätta de behöriga myndigheterna om den har fattat Vid bedömning av om kriterierna för kvalificerat innehav som ett beslut om att minska sitt kvalificerade innehav så att andelen avses i artiklarna 22, 25 och 26 är uppfyllda ska hänsyn tas till av röstetalet eller kapitalet för samtliga aktier och andelar kom ­ rösträtter som avses i artiklarna 9, 10 och 11 i direktiv mer att understiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att kredit ­ 2004/109/EG och villkoren för sammanläggning av dessa enligt institutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra. artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. När medlemsstaterna bedömer om kriterierna för ett kvalificerat innehav som avses i artikel 26 är uppfyllda, ska de inte räkna in de rösträtter eller andelar som institut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av Artikel 26 finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt

Informationskrav och sanktioner

att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas 1. När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd år efter förvärvet. att innehaven överstiger eller faller under något av de gränsvär ­ den som anges i artiklarna 22.1 och 25, ska det underrätta de behöriga myndigheterna om detta. AVDELNING IV

STARTKAPITAL I VÄRDEPAPPERSFÖRETAG

Artikel 28 Börsnoterade kreditinstitut som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska minst en gång om året underrätta de Startkapital i värdepappersföretag behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och med ­ lemmar som har kvalificerade innehav samt om storleken på 1. Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av en dessa innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som eller flera av de poster som avses i artikel 26.1 a-e i förordning lämnats vid årsstämman eller av uppgifter som redovisats i (EU) nr 575/2013. enlighet med föreskrifter som gäller för företag som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

2. Andra värdepappersföretag än sådana som anges i arti ­ kel 29 ska ha ett startkapital på 730 000 EUR.

2. Om det inflytande som utövas av de personer som avses i artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga Artikel 29 myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sank ­ Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag tioner, om inte annat följer av artiklarna 65–72, gentemot med ­ 1. Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella in ­ lemmar i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller strument för egen räkning eller garanterar emissioner av finan ­ upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande siella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar. för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 EUR:

Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juri ­ a) Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser diska personer som underlåter att lämna den förhandsinfor ­ finansiella instrument. mation som avses i artikel 22.1 och om inte annat följer av artiklarna 65–72.

b) Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndighe ­ terna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktio ­ ner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för c) Individuell portföljförvaltning av finansiella instrument.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/361

2. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappers ­ c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en företag som fullgör kundorder avseende finansiella instrument form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor a eller b. är uppfyllda:

Kommissionen ska regelbundet se över de belopp som avses i a) Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte första stycket. lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

2. När ett sådant företag som avses i artikel 4.1 led 2 c i b) Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak förordning (EU) nr 575/2013 också är registrerat enligt direktiv på 15 % av företagets startkapital. 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmed ­ ling ( 1 ) ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och ha täckning enligt något av följande:

c) Företaget uppfyller de krav som fastställs i artiklarna 92–95 och del fyra i förordning (EU) nr 575/2013. a) Startkapital på 25 000 EUR.

d) Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga. eller någon annan form av jämförbar garanti mot skades ­ tåndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamhe ­ ten, och som uppgår till minst 500 000 EUR för varje ska ­ 3. Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt deståndskrav och till minst 750 000 EUR per år för samtliga 1 till 50 000 EUR om ett företag inte har auktorisation att hålla skadeståndskrav. kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier. c) En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande det som avses i led a 4. Innehav av poster av finansiella instrument utanför han ­ eller b. delslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara handel för dess egen räkning förknippad med de tjänster som anges i punkt 1 eller i punkt 3. Artikel 32

Övergångsbestämmelser

Artikel 30 1. Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30 får medlemsstaterna fortsätta att auktorisera värdepappersföre ­

Startkapital i lokala företag

tag och företag som omfattas av artikel 30, som existerade före Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 EUR i den mån den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG. och 30.

Kapitalbasen i sådana värdepappersföretag och företag får inte Artikel 31 sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den Täckning för företag som inte har auktorisation att hålla 23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet kunders kontanter eller värdepapper för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte må ­ 1. Täckningen för de företag som anges i artikel 4.1 led 2 c i nad för närmast föregående period. förordning (EU) nr 575/2013 ska utformas på något av följande sätt:

2. Om kontrollen av ett värdepappersföretag eller ett företag som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk a) Startkapital på 50 000 EUR. person än den som kontrollerade företaget den 31 december 1995 eller tidigare, ska kapitalbasen i det värdepappersföretaget eller företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artik ­ b) En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, larna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första eller någon annan jämförbar garanti mot skadeståndsansvar övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat på grund av fel eller försumlighet i verksamheten, och som av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period uppgår till minst 1 000 000 EUR för varje skadeståndskrav som inte överskrider tio år efter detta övertagande. och till minst 1 500 000 EUR per år för samtliga skades ­ tåndskrav. ( 1 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.

Bilaga 1

L 176/362 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Vid fusion mellan två eller flera värdepappersföretag eller b) De ifrågavarande verksamheterna bedrivs i praktiken inom företag som omfattas av artikel 30, behöver kapitalbasen i det denna samma medlemsstats territorium. företag som uppstår genom fusionen inte uppgå till den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30. Om den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 inte har uppnåtts får kapitalbasen i det företag som uppstår genom c) Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90 % eller mer fusionen emellertid inte understiga de fusionerade företagens av rösträtterna i det finansiella institutet. sammanlagda kapitalbas vid tidpunkten för fusionen.

4. Kapitalbasen för värdepappersföretag och företag som om ­ d) Moderföretaget eller moderföretagen tillgodoser de behöriga fattas av artikel 30 får inte understiga den nivå som fastställs i myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finan ­ artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 eller 30 samt punkterna 1 och 3 i siella institutet och utfäster sig att, med samtycke av den den här artikeln. berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solida ­ riskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

5. Om de behöriga myndigheterna anser det för att säkra sådana värdepappersföretags och företags solvens är nödvändigt e) Det finansiella institutet granskas, för de verksamheter det att kraven i punkt 4 uppfylls ska punkterna 1, 2 och 3 inte gäller, aktivt genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget gälla. eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning VII kapitel 3 i detta direktiv och del ett avdelning II kapitel 2 i förordning (EU) nr 575/2013, särskilt beträffande kapital ­ baskraven i artikel 92 i den förordningen, för kontroll av AVDELNING V stora exponeringar enligt del fyra i den förordningen och begränsning av innehav enligt artiklarna 89 och 90 i den BESTÄMMELSER OM ETABLERINGSFRIHET OCH FRIHET ATT förordningen.

TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

KAPITEL 1

Allmänna principer

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska kontrollera att Artikel 33 de villkor som anges i första stycket uppfylls, och förse det finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska ut ­

Kreditinstitut

göra del av den underrättelse som avses i artiklarna 35 och 39. Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i bilaga I kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kredit ­ institut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamhe ­ 2. Om ett finansiellt institut som avses i punkt 1 första terna omfattas av auktorisationen, i enlighet med artiklarna 35, stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, an ­ hemmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta värdmed ­ tingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahål ­ lemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det lande av tjänster. finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlems ­ statens lagstiftning.

Artikel 34

Finansiella institut 3. Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterfö ­ retag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första 1. Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som för ­ stycket. tecknas i bilaga I får bedrivas, antingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna territoriet i enlighet med i artiklarna 35, 36.1, 36.2, 36.3, 39.1 och 39.2 samt artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett KAPITEL 2 kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut

Rätten att etablera kreditinstitut

vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och som uppfyller samtliga följande villkor: Artikel 35

Anmälningsplikt och samarbete mellan behöriga myndigheter

a) Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som 1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det medlemsstats territorium ska underrätta hemmedlemsstatens be ­ finansiella institutet. höriga myndigheter om detta.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/363

2. Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och nedan uppräknad information i den anmälan som avses i förfaranden för sådan anmälan. punkt 1:

a) Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. b) En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverk ­ samhet och organisationsstruktur.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som c) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas. avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja ­ nuari 2014.

d) Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av filialens verksamhet.

Artikel 36

3. Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten inte Inledande av verksamhet har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa 1. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet struktur eller finansiella ställning, med beaktande av de tilltänkta ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två må ­ verksamheterna, ska de, inom tre månader från mottagande av nader från mottagandet av den information som avses i arti ­ den information som avses i punkt 2, översända den erhållna kel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kapitel 4 och, om nödvändigt, ange på vilka villkor, motiverade och underrätta det berörda kreditinstitutet. med hänsyn till det allmännas bästa, verksamheten ska bedrivas i värdmedlemsstaten.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av kreditinstitu ­ tets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt 2. Efter det att underrättelse från värdmedlemsstatens behö ­ artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 gäller för kreditinsti ­ riga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna tutet. fristen har löpt ut utan att underrättelse har mottagits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet. Genom undantag från andra stycket ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna uppgift om storleken på och sammansättningen av det finansi ­ ella institutets kapitalbas och de totala riskvägda exponerings ­ 3. Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som belopp som beräknas i enlighet med i artikel 92.3 och 92.4 i har lämnats i en underrättelse enligt led b, c eller d i artikel 35.2, förordning (EU) nr 575/2013 för det kreditinstitut som är dess ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndighe ­ moderföretag. terna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut avseende ansökan om att etablera 4. Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att en filial i en annan medlemsstat efter anmälan enligt artikel 35 översända den information som avses i punkt 2 till värdmed ­ och värdmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut lemsstatens behöriga myndigheter, ska skälen för detta lämnas om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i den här artikeln. till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger.

4. Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari En vägran att översända information eller underlåtenhet att 1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i lämna besked ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten. värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i den här artikeln. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn regleras genom punkt 3 i den här artikeln samt genom artik ­ i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet larna 33 och 52 samt kapitel 4. med denna artikel.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. med denna artikel.

Bilaga 1

L 176/364 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan. förfaranden för sådan anmälan.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 1 ja ­ 6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som nuari 2014. avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 1 ja ­ nuari 2014.

Artikel 37 KAPITEL 4

Information om avslag Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om antal och typ av ärenden där överlämnande av information Artikel 40 har vägrats enligt artiklarna 35 och 36.3.

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla Artikel 38 kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

Aggregering av filialer

Samtliga driftsställen som ett kreditinstitut har etablerat i en medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan med ­ Sådana rapporter ska endast begäras för informationsändamål lemsstat ska anses utgöra en enda filial. eller för statistiska ändamål, för tillämpning av artikel 51.1 eller för tillsynsändamål i enlighet med detta kapitel. De ska omfattas krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med de KAPITEL 3 som avses i artikel 53.1.

Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

Artikel 39 Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får särskilt kräva Anmälningsförfarande information från de kreditinstitut som avses i första stycket för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma 1. Ett kreditinstitut som för första gången vill utnyttja rätten, huruvida en filial är betydande i enlighet med artikel 51.1. inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, att bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, ska under ­ rätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de verksamheter som anges i bilaga I som kreditinstitutet avser att Artikel 41 bedriva.

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en månad från mottagandet av den anmälan som avses i punkt 1. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter på grund ­ 1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndighe ­ val av den information som lämnats av hemmedlemsstatens ter. behöriga myndigheter inom ramen för artikel 50, finner att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av föl ­ 3. Denna artikel ska inte påverka de rättigheter som beviljats jande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värd ­ kreditinstitut som tillhandahållit tjänster före den 1 januari medlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga 1993. myndigheter:

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn a) Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet för införlivande av detta direktiv, eller förordning (EU) med denna artikel. nr 575/2013.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/365

b) Det föreligger en väsentlig risk för att kreditinstitutet inte 4. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta sä ­ kommer att uppfylla de nationella bestämmelserna för inför ­ kerhetsåtgärderna när de anser att dessa åtgärder inte längre livande av detta direktiv, eller förordning (EU) nr 575/2013. behövs enligt artikel 41, såvida de inte har upphört gälla i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kredit ­ institutet vidtar åtgärder för att uppfylla de bestämmelserna eller 5. Kommissionen, EBA och de andra berörda medlemsstater ­ vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna nas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål under ­ inte efterlevs. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska rättas om de säkerhetsåtgärder som vidtagits enligt punkt 1. utan dröjsmål anmäla dessa åtgärder till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

Om de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten eller i 2. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter anser att någon annan berörd medlemsstat har invändningar mot de hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter vidtagit, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enligt punkt 1 andra stycket kan de hänskjuta ärendet till enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I fall EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning där EBA agerar i enlighet med den artikeln, ska EBA fatta beslut (EU) nr 1093/2010. I de fall där EBA agerar i nlighet med den enligt artikel 19.3 i den förordningen inom 24 timmar. EBA får artikeln, ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i den förord ­ också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att ningen inom 24 timmar. EBA får också på eget initiativ bistå de nå fram till en överenskommelse i enlighet med artikel 19.1 behöriga myndigheterna med att nå fram till en överenskom ­ andra stycket i den förordningen. melse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förord ­ ningen.

Artikel 44 Artikel 42

Värdmedlemsstaternas befogenheter Motivering och meddelande

Värdmedlemsstaterna får, trots vad som sägs i artiklarna 40 och Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44 41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta och som innebär sanktioner eller inskränkningar i rätten att lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa överträdelser tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara väl moti ­ utförda inom deras territorium av de regler som de har antagit verad och meddelas till det berörda kreditinstitutet. enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse. Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtagan ­ den inom värdmedlemsstatens territorium. Artikel 43

Säkerhetsåtgärder

1. Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer Artikel 45 förfarandet i artikel 41 får de i krissituationer och i avvaktan på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller re ­ Åtgärder efter återkallande av auktorisation konstruktionsåtgärder som avses i artikel 3 i direktiv 2001/24/EG, vidta säkerhetsåtgärder för att skydda mot finan ­ Om en auktorisation återkallas ska de behöriga myndigheterna i siell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för hemmedlemsstaten utan dröjsmål underrätta de behöriga myn ­ insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. digheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas 2. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska vara proportio ­ intressen. nella med tanke på syftet, nämligen att skydda mot finansiell instabilitet som allvarligt skulle hota kollektiva intressen för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Sådana säkerhetsåtgärder kan omfatta inställande av betalningar. De får Artikel 46 inte leda till att kreditinstitutets borgenärer i värdmedlemsstaten ges företräde framför borgenärer i andra medlemsstater. Marknadsföring

Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med 3. Alla säkerhetsåtgärder enligt punkt 1 ska upphöra att gälla anlitande av alla tillgängliga kommunikationsmedel i värdmed ­ när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndighe ­ lemsstaten, förutsatt att detta sker i överensstämmelse med be ­ ter vidtar rekonstruktionsåtgärder enligt artikel 3 i direktiv stämmelser om reklamens form och innehåll som antagits med 2001/24/EG. hänsyn till det allmännas intresse.

Bilaga 1

L 176/366 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

AVDELNING VI b) tredjeländernas tillsynsmyndigheter kan få den information som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvud ­

FÖRBINDELSER MED TREDJELÄNDER

kontor inom deras territorium och som har dotterföretag Artikel 47 som är institut eller finansiella institut i ett eller flera sådana medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana enheter, Anmälan avseende filialer i tredjeland och tillträdesvillkor och

för kreditinstitut som har dessa filialer

1. När filialer till kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje ­ land startar eller fortsätter att bedriva verksamhet, får medlems ­ staterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer c) EBA kan inhämta den information som medlemsstaternas ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndig ­ huvudkontor inom unionen. heter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. De behöriga myndigheterna ska till kommissionen, EBA och europeiska bankkommittén som inrättats genom kommis ­ sionens beslut 2004/10/EG ( 1 ) anmäla alla auktorisationer för 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i EUFfilialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredje ­ fördraget ska kommissionen med bistånd av europeiska bank ­ land. kommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhand ­ lingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

3. Unionen får sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kredit ­ institut med huvudkontor i ett tredjeland ges identisk behand ­ 4. EBA ska bistå kommissionen vid tillämpning av denna ling inom unionens hela område. artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 48

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeländer om

gruppbaserad tillsyn AVDELNING VII

1. Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på TILLSYN eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhand ­ KAPITEL 1 lingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över Principer för tillsyn

A v s n i t t I

H e m m e d l e m s s t a t e r n a s o c h v ä r d m e d l e m s ­

a) institut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland,

s t a t e r n a s b e f o g e n h e t e r o c h u p p g i f t e r

och Artikel 49

Behörighet för de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten

b) institut som är belägna i ett tredjeland och vars moderföre ­ tag, antingen detta är ett institut, finansiellt holdingföretag 1. Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verk ­ eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom samheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33 unionen. och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndig ­ heter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv som anger att ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myn ­ digheter. 2. De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt säkerställa att

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp ­ a) medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den infor ­ baserad tillsyn. mation som behövs för gruppbaserad tillsyn över institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holding ­ företag som är belägna inom unionen och som har dotter ­ företag som är institut eller finansiella institut i ett tredjeland eller som innehar ägarintressen i sådana enheter, 3. De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte medge diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig ( 1 ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 36. på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/367

Artikel 50 artikel 258 i EUF-fördraget får EBA i sådana situationer agera i enlighet med de befogenheter som EBA tilldelas enligt artikel 19

Samarbete rörande tillsyn

i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA får också på eget initiativ 1. De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i bistå de behöriga myndigheterna med att nå fram till en över ­ nära samarbete utöva tillsyn över institut som, särskilt genom enskommelse i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den filialer, bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater utöver förordningen. den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra med all sådan information rörande institutens ledning och ägan ­ deförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avse ­ i syfte att specificera den information som avses i denna artikel. ende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den system ­ risk som institutet utgör samt rutiner för administration, redo ­ visning och intern kontroll. Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel ­ bart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter med all information och alla resultat rörande tillsyn av likviditetsrisk i 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ enlighet med del sex i förordning (EU) nr 575/2013 och av ­ nomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och delning VII kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta som institutet bedriver genom dess filialer, i den utsträckning tillsynen över instituten. som informationen och resultaten är relevant för skydd av in ­ sättare eller investerare i värdmedlemsstaten eller dess finansiella stabilitet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med 3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedel ­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. bart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlems ­ stater när det förekommer eller skäligen kan förväntas före ­ komma likviditetsstress. Den informationen ska också omfatta uppgifter om planering och genomförande av en återhämtnings ­ 8. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som plan och alla tillsynsåtgärder som har vidtagits i det samman ­ avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast den 1 ja ­ hanget. nuari 2014.

4. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran Artikel 51 underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myn ­ digheter hur man har beaktat information och resultat som de Betydande filialer senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndig ­ heter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller 1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter när artikel 112.1 är tillämplig eller till den behöriga myndighe ­ efter att ha informerat hemmedlemsstatens behöriga myndighe ­ ten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett institut som inte ter och EBA vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare är ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord ­ överträdelser, för att skydda intressen för insättare, investerare ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande. och andra mottagare av tjänster eller för att skydda det finan ­ siella systemets stabilitet.

Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska be ­ traktas som betydande, särskilt med avseende på följande: Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter motsätter sig den åtgärd som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter pla ­ nerar att vidta, får de hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) a) Om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel nr 1093/2010. I fall där EBA agerar i enlighet med den artikeln som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten. ska EBA fatta beslut inom en månad.

5. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situa ­ b) Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av tioner där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite ­ utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgär ­ ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i der inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

L 176/368 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem. med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om värd ­ medlemsstatens behöriga myndigheter, efter ett sådant samråd, vidhåller att de operativa åtgärder som krävs enligt artikel 86.11, kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ären ­ De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna det till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i och, när artikel 112.1 är tillämplig, den samordnande tillsyns ­ förordning (EU) nr 1093/2010. myndigheten, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betrak ­ tas som betydande.

3. I det fall då artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle ­ mottagandet av en framställan enligt första stycket, ska de be ­ gium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här höriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare artikeln och enligt artikel 50. Kollegiets inrättande och funktion period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen ska baseras på skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlems ­ myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda staten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmed ­ och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten lemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. i ett visst sammanträde som hålls eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemssta ­ skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska betrak ­ ten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksam ­ tas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna het som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, i de berörda medlemsstaterna. särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets sta ­ bilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 7 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln. Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ­ ter enligt detta direktiv. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att så ­ dana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska 2. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med ­ diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety ­ hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt ­ dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i som genomförts. värdmedlemsstaten.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier ­ om en krissituation som avses i artikel 114.1, ska den utan nas funktionssätt. dröjsmål varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater där betydande artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. filialer är etablerade meddela resultaten av riskbedömningen av institut med sådana filialer som avses i artikel 97 och, i till ­ lämpliga fall, artikel 113.2. De ska även meddela beslut enligt artiklarna 104 och 105 i den mån sådana bedömningar och 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ beslut är relevanta för de filialerna. nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behö ­ riga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter om de operativa åtgärder som krävs enligt arti ­ Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ kel 86.11, när detta är relevant för likviditetsrisker i värdmed ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med lemsstatens valuta. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/369

6. EBA ska översända de förslag till tekniska standarder som Förtrolig information som sådana personer, revisorer eller ex ­ avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast den 31 de ­ perter erhåller i tjänsten får endast röjas i sammandrag eller i cember 2014. sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kre ­ ditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straff ­ rättslig lagstiftning.

Artikel 52

Kontroll på plats och inspektion av filialer etablerade i en Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller annan medlemsstat underkastats tvångslikvidation, får förtrolig information som inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda kredit ­ 1. Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat be ­ institutet, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. driver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndighe ­ ter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som 2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra behöriga myndig ­ avses i artikel 50 och inspektion av sådana filialer. heter från att utbyta uppgifter med varandra eller förmedla uppgifter till ESRB, EBA eller Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förord ­ ning (EU) nr 1095/2010 ( 1 ) i enlighet med detta direktiv, för ­ 2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för ordning (EU) nr 575/2013, andra direktiv som gäller för kredit ­ inspektion av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden institut, artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010, artiklarna som avses i artikel 118. 31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artiklarna 31 och 36 i förordning (EU) nr 1095/2010. Den informationen ska omfattas av punkt 1.

3. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befo ­ genheter att genomföra enskilda kontroller på plats och inspek ­ tioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras terri ­ 3. Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myn ­ torium och att kräva information från en filial om dess verk ­ digheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som ge ­ samhet i tillsynssyfte, när de anser detta vara av relevans för det nomförts enligt artikel 100 i detta direktiv eller 32 i förordning finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Innan de (EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stres ­ genomför sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlems ­ stesterna till EBA så att denna myndighet kan offentliggöra statens behöriga myndigheter samråda med hemmedlemsstatens dessa resultat för hela unionen. behöriga myndigheter. Efter sådana kontroller och inspektioner ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hem ­ medlemsstatens behöriga myndigheter om den information som erhållits och de resultat som är relevanta för riskbedömning av Artikel 54 institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlems ­ staten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska vederbör ­ Användning av förtrolig information ligen beakta denna information och dessa resultat när de fast ­ Behöriga myndigheter som erhåller förtrolig information enligt ställer sitt program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99, artikel 53 ska endast använda den i tjänsten och endast för också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i något av följande syften: värdmedlemsstaten.

a) För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörig ­ 4. Kontroller på plats och inspektioner av filialer ska genom ­ het att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta föras i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där kont ­ gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verk ­ rollen eller inspektionen genomförs. samhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, sol ­ vens, stora exponeringar och rutiner för administration, re ­ dovisning och intern kontroll.

A v s n i t t I I

U t b y t e a v i n f o r m a t i o n o c h t y s t n a d s p l i k t

b) För att ålägga sanktioner. Artikel 53

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som ar ­ c) Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, in ­ betar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt re ­ klusive domstolsförfarande, enligt artikel 72. visorer och experter som är verksamma för behöriga myndig ­ heters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

Bilaga 1

L 176/370 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda be ­ Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för att lämna stämmelser i unionsrätten, antagna med avseende på kredit ­ information till organ som förvaltar insättningsgarantisystem institut. och system för ersättning till investerare när informationen be ­ hövs för dessa organs verksamhet.

Artikel 55 Samarbetsavtal Den information som mottagits ska i samtliga fall omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får som avses i artikel 53.1. medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av uppgifter med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller med myn ­ digheter eller organ i tredjeländer i enlighet med definitionen i artiklarna 56 och 57.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade Artikel 57 uppgifterna är föremål för garantier om att de uppfyller krav på tystnadsplikt är minst likvärdiga med dem som avses i arti ­ Utbyte av information mellan översynsorgan kel 53.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter 1. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems ­ är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsyns ­ staterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndig ­ uppdrag. heterna och de myndigheter som ansvarar för tillsyn över

Om informationen ursprungligen kommer från en annan med ­ lemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande a) de organ som medverkar i samband med instituts likvidation från upphovsmyndigheterna, och i så fall endast för de ändamål och konkurs samt vid liknande förfaranden, som myndigheterna har medgett.

b) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i Artikel 56 artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013,

Utbyte av information mellan myndigheter

Artiklarna 53.1 och 54 ska inte utgöra hinder för utbyte av information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan c) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska ­ behöriga myndigheter inom en medlemsstat, mellan behöriga perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut. myndigheter i olika medlemsstater eller mellan behöriga myn ­ digheter och

2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls: a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra enheter i den finansiella sektorn samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader, a) Att informationen utbyts för att utföra de uppgifter som avses i punkt 1. b) myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den stabiliteten i det finansiella systemet medlemsstaterna genom makrotillsynsregler, b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseendetyst ­ nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1. c) myndigheter eller organ som utför rekonstruktionsverksam ­ het i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet,

c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från d) avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013, endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

e) organ som medverkar i samband med instituts likvidation 3. Utan hinder av artiklarna 53, 54 och 55 får medlems ­ och konkurs och vid liknande förfaranden, staterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de be ­ höriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som en ­ f) personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenska ­ ligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av perna för institut, försäkringsföretag och finansiella institut. bolagsrätten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/371

I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande vill ­ c) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som an ­ kor uppfylls: svarar för övervakningen av betalningssystem.

a) Att informationen utbyts för att för att upptäcka och utreda d) ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäk ­ överträdelser av bolagsrätten. rings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrätta ­ des genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 1 ) och Esma, när informationen är relevant för utförandet av deras uppdrag enligt förordningarna (EU) b) Att informationen tas emot omfattas av krav avseende tyst ­ nr 1092/2010, (EU) nr 1094/2010 eller (EU) nr 1095/2010. nadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja c) Om informationen ursprungligen kommer från en annan hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna infor ­ medlemsstat, att den inte röjs utan uttryckligt tillstånd från mation i enlighet med första stycket. de behöriga myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

2. Ingenting i detta kapitel ska utgöra hinder för att myn ­ digheter och organ som avses i punkt 1 till de behöriga myn ­ 4. Om de myndigheter och organ som avses i punkt 1 ge ­ digheterna vidarebefordrar sådana uppgifter som de behöriga nomför sin uppgift för att upptäcka och utreda överträdelser myndigheterna kan behöva för tillämpningen av artikel 54. med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får en medlemsstat utsträcka den möjlighet till det informationsutbyte som avses i punkt 3 första stycket till 3. Den information som erhålls i enlighet med punkterna 1 att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i punkt 3 och 2 ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst andra stycket. likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

5. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om nam ­ 4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se nen på de myndigheter eller organ som får ta emot information till att de behöriga myndigheterna i en krissituation som avses i enligt denna artikel. artikel 114.1 omgående skickar information till ECBS-central ­ bankerna, om informationen är relevant för utövandet av deras lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik 6. Vid tillämpning av punkt 4 ska de myndigheter eller or ­ och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn gan som avses i punkt 3 meddela de behöriga myndigheter som över betalnings-, clearing- och värdepappersavvecklingssyste ­ lämnat ut informationen namn på och exakt ansvarsområde för men, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, de personer som får tillgång till informationen. liksom till ESRB om informationen är relevant för utövandet av dess lagstadgade uppdrag.

Artikel 58 Artikel 59

Överlämnande av information om monetära, insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och Överlämnande av information till andra enheter betalningsrelaterade aspekter

1. Utan hinder av artiklarna 53.1 och 54 får medlemssta ­ 1. Ingenting som anges i detta kapitel ska utgöra hinder terna med stöd av bestämmelser i nationell rätt tillåta att viss fören behörig myndighet att överlämna information till följande information lämnas ut både till andra organ inom deras natio ­ myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina uppdrag: nella förvaltningar med ansvar för lagar och andra författningar om tillsyn över institut, finansiella institut och försäkringsföre ­ tag samt till tillsynspersonal som företräder sådana organ. a) ECBS-centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i egenskap av monetära myndigheter, om informationen är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade upp ­ Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt drag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhanda ­ för att utöva tillsyn och för att förebygga att institut går i hållande av likviditet i detta sammanhang, tillsyn över betal ­ konkurs och för avveckling av konkurshotade institut. Utan nings-, clearing- och avvecklingssystemen, samt för skyddet att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska av det finansiella systemets stabilitet. personer som har tillgång till informationen vara föremål för krav på tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1. b) Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013. ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Bilaga 1

L 176/372 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

I en krissituation som avses i artikel 114.1 ska medlemsstaterna enligt artiklarna 53, 54 och 55 till en clearingorganisation eller tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant infor ­ ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har mation till de i första stycket i den här punkten angivna förvalt ­ tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på ningarna i alla berörda medlemsstater. någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera kor ­ rekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallis ­ semang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang 2. En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information ska omfattas av krav avseende tystnadsplikt som är minst lik ­ relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersök ­ värdiga med dem som avses i artikel 53.1. ningskommittéer i det egna landet, till sin revisionsrätt och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i det egna landet, på följande villkor:

2. Medlemsstaterna ska dock se till att information som mot ­ tagits enligt artikel 53.2 inte får röjas under de omständigheter a) Att enheterna har ett klart definierat mandat enligt nationell som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter myndigheter som har lämnat den. med ansvar för tillsyn av institut eller för lagar och föreskrif ­ ter om en sådan tillsyn.

Artikel 62 b) Att informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det

Behandling av personuppgifter

mandat som avses i led a. Behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska genomföras i enlighet med direktiv 95/46/EG och, i före ­ kommande fall, med förordning (EG) nr 45/2001. c) De personer som har tillgång till informationen är enligt nationell lagstiftning föremål för krav avseende tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1.

A v s n i t t I I I

d) Informationen som ursprungligen kommer från en annan S k y l d i g h e t e r f ö r p e r s o n e r s o m a n s v a r a r medlemsstat, att den inte röjs såvida inte uttryckligt medgi ­ f ö r d e n l a g e n l i g a k o n t r o l l e n a v å r s b o k s l u t vande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat o c h s a m m a n s t ä l l d r e d o v i s n i n g den, och endast för de ändamål som myndigheterna har Artikel 63 medgett.

Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd redovisning

I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegri ­ 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att varje person som är per behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de auktoriserad i enlighet med Europaparlamentets och rådets di ­ enheter som avses i första stycket följa tillämplig nationell rätt rektiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision för införlivande av direktiv 95/46/EG. av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) och som i ett institut utför de uppdrag som avses i artikel 51 i rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag ( 2 ), artikel 37 i rådets direktiv 83/349/EEG av den 13 juni Artikel 60 1983 om sammanställd redovisning ( 3 ) eller artikel 73 i direktiv Information som erhålls vid kontroller på plats och 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, minst inspektioner är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndighe ­ terna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som per ­ Medlemsstaterna ska säkerställa att sådan information som er ­ sonen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och hållits med stöd av artiklarna 52.3, 53.2 och 56 och sådan som kan information som erhållits vid en kontroll på plats eller inspek ­ tion i enlighet med artikel 52.1 och 52.2 aldrig får lämnas ut enligt artikel 59 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myn ­ digheter som lämnat ut informationen, eller av de behöriga a) utgöra en betydande överträdelse av lagar och andra författ ­ myndigheterna i den medlemsstat i vilken en sådan kontroll ningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som på plats eller inspektion genomfördes. särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

Artikel 61 b) påverka institutets löpande drift,

Utlämnande av information rörande clearing- och avvecklingstjänster

( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87. 1. Ingenting i detta kapitel ska hindra de behöriga myndig ­ ( 2 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. heterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information ( 3 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/373

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att re ­ och medlemsstaternas rätt att föreskriva och ålägga straffrätts ­ servationer framställs. liga påföljder, fastställa regler för administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av nationella be ­ stämmelser om genomförande av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det också ska åligga en till att dessa tillämpas. Om medlemsstaterna beslutar att inte person som avses i första stycket att rapportera alla uppgifter fastställa regler för administrativa sanktioner vid överträdelser eller beslut som den personen får kännedom om vid utförandet som omfattas av nationell straffrätt, ska de informera kommis ­ av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära sionen om de relevanta straffrättsliga reglerna. De administrativa förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket sanktionerna och de andra administrativa åtgärderna ska vara uppdraget utförs. effektiva, proportionella och avskräckande.

2. Om en enligt direktiv 2006/43/EG auktoriserad person i 2. Om de skyldigheter som avses i punkt 1 är tillämpliga på god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella hol ­ eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse dingföretag, ska medlemsstaterna, vid överträdelser av nationella av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning bestämmelser om införlivande av detta direktiv och förordning och ska inte medföra något ansvar för en sådan person. Denna (EU) nr 575/2013, se till att sanktioner även kan tillämpas på information ska samtidigt även lämnas till institutets lednings ­ ledamöter i ledningsorganet och andra fysiska personer som organ, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra enligt nationell lagstiftning är ansvariga för överträdelsen, om detta. inte annat följer av de villkor som föreskrivs i nationell rätt.

A v s n i t t I V 3. De behöriga myndigheterna ska ha alla de informations ­ T i l l s y n s b e f o g e n h e t e r , b e f o g e n h e t e r a t t insamlings- och undersökningsbefogenheter som de behöver för u t d ö m a s a n k t i o n e r o c h r ä t t a t t ö v e r k l a g a att utöva sina funktioner. Utan att det påverkar andra relevanta

bestämmelser i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 Artikel 64 ska detta omfatta följande:

Tillsynsbefogenheter och befogenheter att utdöma sanktioner

1. De behöriga myndigheterna ska ges alla tillsynsbefogenhe ­ a) Befogenheten att ålägga följande fysiska eller juridiska perso ­ ter att ingripa i institutens verksamhet som de behöver för att ner att lämna all information som krävs för att de behöriga utföra sina uppgifter, särskilt rätten att återkalla en auktorisation myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter, däribland i enlighet med artikel 18, de befogenheter som krävs i enlighet uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i an ­ med artikel 102 och de befogenheter som fastställs i artiklarna givna format för tillsynsändamål och därtill hörande statis ­ 104 och 105. tiska ändamål:

2. De behöriga myndigheterna ska utöva sina tillsynsbefo ­ i) De institut som är etablerade i den berörda medlems ­ genheter och befogenheter att utdöma sanktioner i enlighet staten. med detta direktiv och nationell rätt enligt följande:

ii) De finansiella holdingföretag som är etablerade i den a) Direkt. berörda medlemsstaten.

b) I samarbete med andra myndigheter. iii) De blandade finansiella holdingföretag som är etablerade i den berörda medlemsstaten.

c) På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter.

iv) De holdingföretag med blandad verksamhet som är eta ­ blerade i den berörda medlemsstaten. d) Efter ansökan till de behöriga rättsliga myndigheterna.

v) Personer vid de enheter som avses i leden i–iv. Artikel 65

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

vi) Tredje parter till vilka enheterna i leden i–iv har gett i 1. Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillsynsbefo ­ uppdrag att utföra operativa uppgifter eller operativ verk ­ genheterna för de behöriga myndigheter som avses i artikel 64 samhet.

Bilaga 1

L 176/374 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Befogenheten att genomföra alla nödvändiga utredningar av eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag utan att alla personer som avses i leden a i–vi och som är etablerade skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kre ­ eller belägna i den berörda medlemsstaten, om detta är nöd ­ ditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav vändigt för att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra planeras, under bedömningsperioden eller trots att behöriga sina uppgifter, bland annat myndigheter har motsatt sig detta, i strid med artikel 22.1.

i) rätten att begära inlämning av dokument, d) Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet understiger de tröskelvärden som avses i artikel 25 eller så att kreditinsti ­ ii) att granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de tutet upphör att vara dess dotterföretag, utan att de behöriga personer som avses i leden a i–vi och att ta kopior av myndigheterna skriftligen underrättats. eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner iii) att erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall personer som avses i leden a i–iv eller deras företrädare som avses i punkt 1 inbegriper minst följande: eller personal, och

iv) att höra alla personer som går med på att höras i syfte a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person att samla in uppgifter som rör föremålet för en utred ­ eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat ning. finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ ­ delsens karaktär.

c) Befogenheten att, på de övriga villkor som anges i unions ­ rätten, genomföra alla nödvändiga kontroller i företagsloka ­ b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den fysiska eller ler som tillhör de juridiska personer som avses i leden a i–vi juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upp ­ och alla andra företag som omfattas av gruppbaserad tillsyn, repar detta. om en behörig myndighet är samordnande tillsynsmyndig ­ het, förutsatt att de berörda nationella behöriga myndighe ­ terna har anmälts i förväg. Om en kontroll enligt nationell c) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif ­ rätt kräver tillstånd från en rättslig myndighet ska det ansö ­ ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt ­ kas om ett sådant tillstånd. ning, inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en ­ Artikel 66 lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående räkenskapsåret.

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder för överträdelser av auktoriseringskrav och krav för förvärv av kvalificerade innehav

d) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter 1. Medlemsstaterna ska se till att det i nationella lagar och på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte andra författningar föreskrivs administrativa sanktioner och an ­ har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta dra administrativa åtgärder för åtminstone följande: den 17 juli 2013.

a) Drivande av rörelse vars verksamhet omfattar att från all ­ e) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be ­ mänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara me ­ loppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i del från allmänheten utan att vara ett kreditinstitut, i strid fall där denna fördel kan fastställas. med artikel 9.

b) Inledande av verksamhet som kreditinstitut utan auktorisa ­ f) Förbud att utöva rösträtten för den eller de aktieägare som är tion, i strid med artikel 9. ansvariga för de överträdelser som avses i punkt 1.

c) Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett I fall där det företag som avses i led c första stycket är ett kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt, dotterföretag till ett moderföretag, ska den relevanta bruttoin ­ av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder täkten vara den bruttointäkt som följer av de konsoliderade till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående eller överskrider de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 räkenskapsåret

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/375

Artikel 67 j) Ett institut underlåter vid upprepade tillfällen eller syste ­ matiskt att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i

Övriga bestämmelser

förordning (EU) nr 575/2013. 1. Denna artikel ska tillämpas under minst någon av följande omständigheter: k) Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna i artikel 395 i förordning (EU) nr 575/2013. a) Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt. l) Ett institut är exponerat för kreditrisken i en värdepapperi ­ seringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i b) Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avytt ­ förordning (EU) nr 575/2013. ringar av innehav i institutets kapital som leder till att in ­ nehaven överstiger eller faller under ett av de tröskelvärden som avses i artikel 22.1 eller 25 underlåter att underrätta de m) Ett institut underlåter att lämna information eller lämnar behöriga myndigheterna om detta, i strid med artikel 26.1 ofullständig eller felaktig information i strid med arti ­ första stycket. kel 431.1, 431.2 och 431.3 eller artikel 451.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

c) Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad enligt hänvisningen i den lista som Esma ska offentliggöra i enlighet med artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter n) Ett institut gör betalningar till innehavare av instrument att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om som ingår i institutets kapitalbas i strid med artikel 141 i namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalifice ­ detta direktiv eller i fall där artikel 28, 51 eller 63 i för ­ rade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid med ordning (EU) nr 575/2013 förbjuder sådana betalningar till artikel 26.1 andra stycket i det här direktivet. innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen.

d) Ett institut har inte inrättat företagsstyrning enligt kraven o) Ett institut har befunnits ansvarigt för en allvarlig överträ ­ från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella delse av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet bestämmelser som införlivar artikel 74. med direktiv 2005/60/EG.

e) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga p) Ett institut har tillåtit en eller flera personer som inte upp ­ myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ fyller kraven i artikel 91 att bli eller kvarstå som ledamöter i mation om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla ka ­ ledningsorganet. pitalbaskraven enligt artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013 i strid med artikel 99.1 i den förordningen.

2. Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som kan tillämpas i de fall f) Ett institut underlåter att rapportera eller lämnar ofullständig som anges i punkt 1 åtminstone inbegriper följande: eller felaktig information till de behöriga myndigheterna när det gäller data som avses i artikel 101 i förordning (EU) nr 575/2013. a) Ett offentligt utlåtande med uppgift om vilken fysisk person eller vilket institut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som bär ansvaret och om överträ ­ g) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga delsens karaktär. myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ mation om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i förordning (EU) nr 575/2013. b) Ett föreläggande enligt vilken det krävs att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta. h) Ett institut underlåter att lämna information till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ mation om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i förordning (EU) nr 575/2013. c) I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation enligt artikel 18.

i) Ett institut underlåter att lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna eller lämnar ofullständig eller felaktig infor ­ d) Tillfälligt förbud, om inte annat följer av artikel 65.2, för en mation om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i ledamot i institutets ledningsorgan eller annan fysisk person förordning (EU) nr 575/2013. som hålls ansvarig att utöva uppdrag i institut.

Bilaga 1

L 176/376 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) I fråga om en juridisk person, administrativa sanktionsavgif ­ c) Om ett offentliggörande, i den mån detta kan fastställas, ter på upp till 10 % av företagets totala årliga nettoomsätt ­ skulle orsaka de berörda instituten eller fysiska personerna ning. inbegripet bruttointäkter i form av ränteintäkter och oproportionell skada. liknande intäkter, intäkter från aktier och andra värdepapper med rörlig eller fast avkastning och provisionsintäkter i en ­ lighet med artikel 316 i förordning (EU) nr 575/2013 under det föregående räkenskapsåret. Om det är troligt att de omständigheter som avses i första stycket kommer att upphöra inom en rimlig tidsperiod, får offentliggörande enligt punkt 1 skjutas upp under en sådan tidsperiod. f) I fråga om en fysisk person, administrativa sanktionsavgifter på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta den 17 juli 2013. 3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att uppgifter som offentliggörs enligt punkt 1 eller 2 ligger kvar på deras officiella webbplats i minst fem år. Personuppgifter ska endast g) Administrativa sanktionsavgifter på upp till två gånger be ­ ligga kvar på de behöriga myndigheternas officiella webbplats loppet för den vinst som erhållits eller de förluster som under den tidsperiod som är nödvändig i överensstämmelse undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas. med tillämpliga regler om uppgiftsskydd.

I fall där ett företag som avses i första stycket led e är ett 4. Senast den 18 juli 2015 ska EBA lägga fram en rapport dotterföretag till ett moderföretag, ska de relevanta bruttointäk ­ för kommissionen om medlemsstaternas offentliggörande av terna vara de bruttointäkter som följer av de konsoliderade sanktioner på anonym grund enligt punkt 2 och, särskilt om räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående det har funnits betydande skillnader mellan medlemsstaterna i räkenskapsåret. detta avseende. Dessutom ska EBA lägga fram en rapport för kommissionen om alla betydande skillnader i varaktigheten av offentliggörandet av sanktioner enligt nationell rätt. Artikel 68

Offentliggörande av administrativa sanktioner

Artikel 69 1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål på sin officiella webbplats åtminstone Informationsutbyte om sanktioner och EBA:s offentliggör varje administrativ sanktion som inte kan överkla ­ upprätthållande av en central databas gas och som har ålagts till följd av överträdelse av de nationella bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv 1. De behöriga myndigheterna ska, om inte annat följer av eller förordning (EU) nr 575/2013 inbegripet information om de krav avseende tystnadsplikt som avses i artikel 53.1, infor ­ överträdelsens typ och art och identiteten på den fysiska eller mera EBA om alla administrativa sanktioner, inbegripet alla juridiska person som sanktionen gäller, efter det att den perso ­ permanenta förbud, som införts genom artiklarna 65, 66 och nen har underrättats om dessa sanktioner. 67, inbegripet eventuella överklaganden av dessa, och om resul ­ tatet av detta. EBA ska upprätthålla en central databas över administrativa sanktioner som rapporterats till bankmyndighe ­ ten endast för informationsutbyte mellan de behöriga myndig ­ Om medlemsstaterna tillåter offentliggörande av sanktioner som heterna. Databasen ska vara tillgänglig endast för behöriga myn ­ kan överklagas ska de behöriga myndigheterna utan otillbörligt digheter och ska uppdateras på grundval av uppgifter som läm ­ dröjsmål på sin officiella webbplats också offentliggöra infor ­ nats av de behöriga myndigheterna. mation om överklagandets status, och om resultatet av detta.

2. När en behörig myndighet bedömer gott anseende enligt 2. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra sanktionerna artiklarna 13.1, 16.3, 91.1 och 121 ska den konsultera EBA:s anonymt i enlighet med nationell rätt, under någon av följande databas över administrativa sanktioner. Om det inträffar en omständigheter: statusförändring eller om ett överklagande bifalls ska EBA ra ­ dera eller uppdatera relevanta uppgifter i databasen på begäran av de behöriga myndigheterna. a) Om sanktionen har ålagts en fysisk person och, efter en obligatorisk förhandsbedömning, ett offentliggörande av per ­ sonuppgifter befinns vara oproportionellt. 3. De behöriga myndigheterna ska i enlighet med nationell rätt kontrollera huruvida det finns en uppgift om fällande dom i den berörda personens kriminalregister. Information ska utbytas b) Om ett offentliggörande skulle utgöra ett hot mot de finan ­ för dessa ändamål i enlighet med beslut 2009/316/RIF och siella marknadernas stabilitet eller äventyra en pågående rambeslut 2009/315/RIF såsom dessa har genomförts i nationell brottsutredning. rätt.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/377

4. EBA ska skapa en webbplats med länkar till varje enskild 2. Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktio ­ följande ingå: ner enligt artikel 68 och ange den tidsperiod under vilken varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner. a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om över ­ trädelser och uppföljning av dem. Artikel 70 Effektiv tillämpning av sanktioner och de behöriga b) Lämpligt skydd för anställda i institut som rapporterar om myndigheternas utövande av befogenheter att utdöma överträdelser begångna inom institutet mot åtminstone re ­ sanktioner pressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller andra ad ­ ministrativa åtgärder och nivån på administrativa sanktions ­ c) Skydd av personuppgifter både för den person som rappor ­ avgifter, beaktar alla relevanta omständigheter, bland annat föl ­ terar överträdelser och den fysiska person som påstås vara jande, där så är lämpligt: ansvarig för en överträdelse, i enlighet med direktiv 95/46/EG.

a) Överträdelsens svårighetsgrad och varaktighet. d) Tydliga regler som under alla omständigheter ser till att konfidentialiteten för den person som rapporterar om över ­ trädelser begångna inom institutet garanteras, såvida inte b) Graden av ansvar hos den fysiska eller juridiska person som offentliggörande i enlighet med nationell lagstiftning krävs gjort sig skyldig till överträdelsen. i samband med ytterligare utredningar eller efterföljande rättsliga förfaranden.

c) Den finansiella ställningen för den fysiska eller juridiska per ­ son som gjort sig skyldig till överträdelsen, som den indike ­ 3. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämp ­ ras genom exempelvis en juridisk persons totala omsättning liga rutiner för att deras anställda ska kunna rapportera om eller en fysisk persons årsinkomst. överträdelser internt genom en särskild, oberoende och själv ­ ständig kanal.

d) Omfattningen av de vinster som erhållits eller av förluster En sådan kanal får även tillhandahållas genom förfaranden som som undvikits av den fysiska eller juridiska person som har föreskrivs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses gjort sig skyldig till överträdelsen, i den mån de kan bestäm ­ i punkt 2 b, c och d ska gälla. mas.

Artikel 72 e) Förluster för tredje parter orsakade av överträdelsen, i den

Rätt att överklaga

mån de kan fastställas. Medlemsstaterna ska se till att de beslut och åtgärder som vidtas för att följa lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med detta direktiv eller förordning (EU) nr 575/2013 f) Viljan hos den fysiska eller juridiska person som har gjort sig kan överklagas. Medlemsstaterna ska också se till att det går att skyldig till överträdelsen att samarbeta med den behöriga överklaga underlåtenhet att fatta ett beslut inom sex månader myndigheten. från inlämnandet av en auktorisationsansökan som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt av nationella bestämmelser om genomförande av detta direktiv. g) Tidigare överträdelser av den fysiska eller juridiska person som har gjort sig skyldig till överträdelsen. KAPITEL 2

Granskningsprocesser

h) Överträdelsens eventuella konsekvenser för det finansiella systemet. A v s n i t t I

I n t e r n p r o c e s s f ö r b e d ö m n i n g a v k a p i t a l ­ b e h o v

Artikel 71 Artikel 73

Rapportering av överträdelser Internt kapital

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att upp ­ Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strate ­ muntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser gier och processer för att fortlöpande värdera och upprätthålla av nationella bestämmelser om införlivande av detta direktiv internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras och förordning (EU) nr 575/2013 till de behöriga myndighe ­ uppfattning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de terna. risker som de är eller kan bli exponerade för.

Bilaga 1

L 176/378 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Dessa strategier och processer ska regelbundet ses över internt I enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 ska så att det kan säkerställas att de fortsätter att vara heltäckande EBA bidra till och delta i utvecklingen och samordningen av och stå i proportion till arten och omfattningen av det berörda effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruk ­ institutets verksamhet samt dess komplexitet. tion och avveckling.

A v s n i t t I I EBA ska i detta sammanhang informeras om, och ska ha rätt att S t y r f o r m e r , p r o c e s s e r o c h r u t i n e r i i n s t i ­ delta i, möten om utvecklingen och samordningen av planer för t u t återhämtning, rekonstruktion och avveckling. När sådana möten eller sådan verksamhet äger rum ska EBA i förväg fullt ut infor ­ U n d e r a v s n i t t 1 meras om anordnandet av sådana möten, om de huvudfrågor A l l m ä n n a p r i n c i p e r som ska diskuteras och om den verksamhet ska beaktas.

Artikel 74

Planer för intern styrning, återhämtning, rekonstruktion

Artikel 75 1. Instituten ska ha en robust företagsstyrning, i vilket ingår en tydlig organisationsstruktur med väldefinierade, genomlysta Tillsyn över ersättningspolicy och konsekventa ansvarskedjor, effektiva processer för att iden ­ tifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är 1. De behöriga myndigheterna ska samla in den information eller kan bli exponerat för, tillfredsställande metoder för intern som offentliggjorts i enlighet med de kriterier för offentliggö ­ kontroll, inklusive sunda administrations- och redovisningsruti ­ rande som fastställs i artikel 450.1 g, h och i i förordning (EU) ner, samt ersättningspolicy och ersättningspraxis som är för ­ nr 575/2013 och ska använda den för att jämföra ersättnings ­ enliga med och främjar sund och effektiv riskhantering. trender och ersättningspraxis. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till EBA.

2. De styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1 ska vara heltäckande och stå i proportion till karaktären, om ­ 2. EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som fattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i af ­ är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 92–95. färsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy som fastställs i artiklarna 76–95 ska beaktas. enligt kommissionens rekommendation 2009/384/EG av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesek ­ torn ( 1 ).

3. EBA ska utfärda riktlinjer för de styrformer, processer och metoder som avses i punkt 1, i enlighet med punkt 2.

Esma ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhanda ­ hållandet av investeringstjänster och investeringsverksamhet i 4. De behöriga myndigheterna ska se till att det upprättas den mening som avses i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG. planer för återhämtning för återställande av ett instituts finan ­ siella ställning, efter en kraftig försämring, samt planer för re ­ konstruktion och avveckling. I enlighet med proportionalitets ­ principen får kraven på ett institut att utarbeta, upprätthålla och uppdatera planer för återhämtning och på en rekonstruktions ­ EBA ska använda informationen som den mottagit från behö ­ myndighet att, efter samråd med den behöriga myndigheten, riga myndigheter i enlighet med punkt 1 som riktmärke för utarbeta planer för rekonstruktion och avveckling sänkas om ersättningstrender och praxis på unionsnivå. de behöriga myndigheterna, efter att ha hört det nationella makrotillsynsorganet, anser att ett specifikt instituts fallis ­ semang, bland annat på grund av dess storlek, affärsmodell eller dess grad av sammanlänkning med andra institut eller med det finansiella systemet i allmänhet, inte kommer att påverka de 3. De behöriga myndigheterna ska samla in information om finansiella marknaderna, andra institut eller finansieringsvill ­ antalet fysiska personer vid varje institut som erhåller en ersätt ­ koren negativt. ning på minst 1 miljon EUR per räkenskapsår, och deras arbets ­ uppgifter, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner och pensionsavsättningar. Denna information ska överlämnas Instituten ska nära samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rappor ­ och ska i enlighet med proportionalitetsprincipen tillhandahålla teringsformat uppdelat efter hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta dem all information som krävs för att förbereda och utarbeta riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och genomförbara planer för rekonstruktion av instituten, där det säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in. läggs fram olika alternativ till en rekonstruktion under ordnade former i samband med fallissemang. ( 1 ) EUT L 120, 15.5.2009, s. 22.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/379

U n d e r a v s n i t t 2 4. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet i sin till ­ synsfunktion och riskkommittén, om en sådan har inrättats, har

T e k n i s k a k r i t e r i e r f ö r o r g a n i s a t i o n o c h r i s k ­

tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation

h a n t e r i n g

och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen Artikel 76 och till extern expertis.

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet godkänner och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är Ledningsorganet i sin tillsynsfunktion och riskkommittén, om eller kan bli exponerade för, bl.a. de risker som är en följd av en sådan har inrättats, ska fastställa arten, mängden, formatet det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till och frekvensen när det gäller den riskinformation som det eller konjunkturcykelns olika faser. den ska få ta emot. För att bistå vid upprättandet av en sund ersättningspolitik och ersättningspraxis ska riskkommittén, utan att det påverkar ersättningskommitténs uppgifter, undersöka huruvida incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk, kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för resultat. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsorganet ägnar tillräcklig tid till beaktande av riskfrågor. Ledningsorganet ska aktivt delta i och se till att tillräckliga resurser avsätts för han ­ teringen av alla de väsentliga risker som omfattas av detta di ­ rektiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 5. Medlemsstaterna ska, i enlighet med rimlighetskravet i nr 575/2013 samt i värderingen av tillgångar och användningen artikel 7.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG ( 1 ), se till att av externa kreditbetyg och interna modeller för dessa risker. instituten har en riskhanterings funktion som är oberoende av Institutet ska upprätta rapporteringsvägar till ledningsorganet de operativa funktionerna och som har tillräcklig auktoritet och som täcker alla väsentliga risker och strategier för riskhantering ställning samt tillräckliga resurser och möjligheter att vända sig samt ändringar av dessa. direkt till ledningsorganet.

3. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i Medlemsstaterna ska se till att riskhanteringsfunktionen ser till fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rap ­ omfattning och komplexitet inrättar en riskkommitté som ska porterade. De ska se till att riskhanteringsfunktionen aktivt del ­ bestå av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar någon tar i utarbetandet av institutets riskstrategi och i alla betydande verkställande funktion vid det berörda institutet. Riskkommit ­ riskhanteringsbeslut och att den kan lämna en fullständig syn på téns medlemmar ska ha lämpliga kunskaper och färdigheter alla slags risker som gäller för institutet. samt lämplig sakkunskap för att till fullo förstå och kunna övervaka institutets riskstrategi och riskaptit.

Medlemsstaterna ska vid behov se till att riskhanteringsfunktio ­ Riskkommittén ska fungera som rådgivare för ledningsorganet nen kan rapportera direkt till ledningsorganet i dess tillsyns ­ när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida risk ­ funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när aptit och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervak ­ så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i ning av den verkställande ledningens genomförande av strate ­ situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan gin. Ledningsorganet ska behålla det övergripande riskansvaret. komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på led ­ ningsorganets ansvar, både i dess tillsynsfunktion och/eller led ­ ningsfunktion, i enlighet med detta direktiv och Europaparla ­ mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

Riskkommittén ska se till att priset på skulder och tillgångar som erbjuds kunderna till fullo beaktar institutens affärsmodell och riskstrategi. Om priserna inte korrekt återspeglar riskerna i enlighet med affärsmodellen och riskstrategin ska riskkommit ­ Den som leder riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende tén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan. högre chef med särskilt ansvar för riskhanteringsfunktionen. Om institutet har en verksamhet vars art, omfattning och kom ­ plexitet inte motiverar att det finns en speciellt utsedd person, kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter. De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut som inte betraktas som betydande enligt första stycket kombinerar risk ­ ( ) Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om kommittén med den revisionskommitté som avses i artikel 41 i 1 genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv direktiv 2006/43/EG. Medlemmarna i en kombinerad kommitté 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksam ­ ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som heten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det krävs för både riskkommittén och revisionskommittén. direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26).

Bilaga 1

L 176/380 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Den som leder riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för utan att ledningsorganet i dess tillsynsfunktion godkänner detta tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014. och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i dess tillsynsfunktion.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

Artikel 78

Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder

Artikel 77

för beräkning av kapitalbaskraven Interna metoder för beräkning av kapitalbaskraven

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som till ­ 1. De behöriga myndigheterna ska uppmuntra institut som låts använda interna metoder för beräkning av riskvägda expo ­ är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verk ­ neringsbelopp eller kapitalbaskrav med undantag av operativ samhetens art, omfattning och komplexitet att bygga upp intern risk, rapporterar resultaten av beräkningen av sina interna me ­ kapacitet för kreditriskbedömning och öka användningen av toder för sina exponeringar eller positioner som ingår i referens ­ den internmetod som används för beräkning av kapitalbaskra ­ portföljerna. Instituten ska med lämpliga intervaller och minst ven för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta en gång om året tillhandahålla de behöriga myndigheterna re ­ termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter. sultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring avse ­ Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del 3 ende de metoder som de bygger på. avdelning I kapitel 3 avsnitt 1 i förordning (EU) nr 575/2013.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till ­ handahåller de behöriga myndigheterna och EBA resultaten av 2. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, de beräkningar som avses i punkt 1 i enlighet med den mall omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamhet, som EBA har tagit fram i överensstämmelse med punkt 8. Om övervaka att de inte uteslutande eller slentrianmässigt förlitar de behöriga myndigheterna väljer att utveckla specifika portföl ­ sig på externa kreditbetyg vid bedömningen av en enhets eller jer ska de göra detta i samråd med EBA och se till att instituten ett finansiellt instruments kreditvärdighet. rapporterar resultaten av beräkningarna separat från resultaten av beräkningarna för EBA-portföljerna.

3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av deras storlek och interna organisation samt arten, omfattningen och 3. De behöriga myndigheterna ska på grundval av den infor ­ komplexiteten hos ett instituts verksamhet, uppmuntra dem att mation som instituten tillhandahållit enligt punkt 1 övervaka de bygga upp specifik intern kapacitet för riskbedömning och öka olika beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp eller i före ­ användningen av de interna modeller som används för beräk ­ kommande fall kapitalbaskrav, med undantag av operativ risk, ning av kapitalbaskraven för specifik risk för skuldinstrument i för exponeringar eller transaktioner i referensportföljen som handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder. De behö ­ av kapitalbaskraven för fallissemangs- och migrationsrisker när riga myndigheterna ska minst en gång om året göra en bedöm ­ deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta ning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till följan ­ termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuld ­ de: instrument från olika emittenter.

a) De metoder som uppvisar betydande skillnader i kapitalbas ­ kraven för samma exponering. Denna artikel ska inte påverka uppfyllandet av kriterierna i del tre avdelning IV kapitel 5 avsnitten 1–5 i förordning (EU) nr 575/2013.

b) De metoder där det finns särskilt stora eller små skillnader, och också om det föreligger betydande och systematiska underskattningar av kapitalbaskraven. 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare definiera vad som avses med ”när expone ­ ringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer” i punkt 3 första stycket samt tröskelvärdena för stort antal betydande EBA ska ta fram en rapport för att bistå de behöriga myndig ­ motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika heterna vid bedömningen av de interna metodernas kvalitet på emittenter. grundval av den information som avses i punkt 2.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/381

4. Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om b) den referensportfölj eller de referensportföljer som avses i det råder minimal enhetlighet i metoderna som leder till stora punkt 1. variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna under ­ söka orsakerna till detta och vidta korrigerande åtgärder, om det klart kan fastställas att ett instituts metoder leder till en under ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för skattning av kapitalbaskraven som inte kan tillskrivas skillnader genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014. i exponeringarnas eller positionernas underliggande risker.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder 5. De behöriga myndigheterna ska se till att deras beslut om för genomförande som avses i första stycket i enlighet med lämpligheten av de korrigerande åtgärderna enligt punkt 4 re ­ artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. spekterar principen att sådana åtgärder måste upprätthålla må ­ len i en intern metod och därför inte 9. Kommissionen ska senast den 1 april 2015 och efter samråd med EBA lägga fram en rapport för Europaparlamentet a) leder till en standardisering eller prioriterade metoder, och rådet om hur riktmärkningen av de interna metoderna fungerar, inbegripet deras tillämpningsområde. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

b) skapar felaktiga incitament, eller Artikel 79

Kreditrisk och motpartsrisk

c) ger upphov till flockbeteende. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att

6. EBA får utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser a) kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kri ­ att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar terier och att processen för att godkänna, ändra, förnya och som avses i punkterna 2 och 3 i den här artikeln för att för ­ återfinansiera krediter är klart fastställd, bättra tillsynsmetoderna eller institutens praxis när det gäller interna metoder. b) instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma kreditrisken för exponeringar för enskilda gäldenärer, säker ­ heter och värdepapperiseringspositioner såväl som kreditris ­ 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn ken på portföljnivå; De interna metoderna får framför allt för att specificera inte uteslutande eller slentrianmässigt utgå från externa kre ­ ditbetyg; I fall där kapitalbaskraven baserar sig på värdering som görs av ett externt kreditvärderingsinstitut eller baserar a) förfaranden för utbyte av bedömningar i enlighet med punkt sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska 3 mellan de behöriga myndigheterna och med EBA, detta inte innebära att instituten inte behöver beakta annan relevant information för att fastställa tilldelningen av internt kapital,

b) standarder för de behöriga myndigheternas bedömningar en ­ ligt punkt 3. c) den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för insti ­ tutet, inklusive för identifiering och hantering av pro ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för blemkrediter och genomförande av behövliga värderegle ­ tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014. ringar och avsättningar, bedrivs genom effektiva system,

Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ d) kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kredit ­ artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. strategi.

Artikel 80 8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande för att ange Kvarstående risk

De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kredit ­ institutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig a) den mall, de definitioner och de it-lösningarna som ska till ­ vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras lämpas i unionen för den rapportering som avses i punkt 2, genom bland annat skriftliga riktlinjer och förfaranden.

Bilaga 1

L 176/382 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 81 När institut använder behandlingen enligt artikel 345 i förord ­ ning (EU) nr 575/2013 ska de se till att de har tillräckligt

Koncentrationsrisk

internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tid ­ De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker punkten för det ursprungliga åtagandet och följande arbetsdag. som uppstår till följd av exponering mot varje motpart, inklu ­ sive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt till ­ Artikel 84 lämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive

Ränterisk som följer av verksamhet utanför handelslagret

risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras, in ­ De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system klusive genom skriftliga riktlinjer och förfaranden. för identifiering, värdering och hantering av risker från poten ­ tiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksam ­ het utanför handelslagret.

Artikel 82

Värdepapperiseringsrisk

Artikel 85 1. De behöriga myndigheterna ska se till att risker som upp ­

Operativ risk

kommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kredit ­ instituten är investerare, originator eller medverkande institut, 1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten till ­ inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med lämpar riktlinjer och processer för att utvärdera och hantera komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas exponeringen för operativa risker, även fråga om modellrisk genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa och för att täcka extrema händelser med stor inverkan på in ­ att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i stitutets verksamhet. Instituten ska ange vad som utgör operativ riskbedömningen och ledningens beslut. risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och processer.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner 2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns bered ­ för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amorte ­ skaps- och affärskontinuitetsplaner för att säkerställa ett kredit ­ ring finns vid de kreditinstitut som genomför rullande vär ­ instituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och depapperisering med bestämmelser om förtida amortering. begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

Artikel 83 Artikel 86

Marknadsrisk Likviditetsrisk

1. De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och processer införs för identifiering, mätning och hantering av 1. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker. strategier, riktlinjer, processer och system för identifiering, mät ­ ning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämp ­ liga tidsspann, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier, 2. När en kort position förfaller före en lång position ska de riktlinjer, processer och system ska anpassas efter olika affärs ­ behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgär ­ områden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska der mot risken för likviditetsbrist. omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskost ­ nader, vinster och risker.

3. Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande marknadsrisker som inte är föremål för ett kapitalbaskrav. 2. De strategier, riktlinjer, processer och system som avses i punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans Institut som vid beräkning av kapitalbaskraven för positionsrisk som fastställts av ledningsorganet, och återspegla institutets be ­ enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i förordning (EU) nr tydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Insti ­ 575/2013 har nettat sina positioner i en eller flera av de aktie ­ tuten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risk ­ slag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner toleransen. i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, ska ha till ­ räckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster or ­ sakade av att terminernas eller andra produkters värde inte varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och 3. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av arten, instituten ska också ha sådant tillräckligt internt kapital när de omfattningen och komplexiteten hos deras verksamhet, se till har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är att instituten har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansätt ­ inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust ning eller bådadera. system.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/383

De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller an ­ gäller likviditetsriskprofiler, till exempel produktdesign och vo ­ dra specialföretag som avses i förordning (EU) nr 575/2013, lymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskon ­ gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller centration. tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

De behöriga myndigheterna ska vidta effektiva åtgärder om den 9. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak ­ utveckling som avses i andra stycket kan leda till instabilitet tar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfat ­ inom enskilda institut eller hela systemet. tande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder som vidtagits i enlighet med tredje stycket.

10. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten ju ­ sterar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för lik ­ viditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande EBA ska, när det är lämpligt, utfärda rekommendationer i en ­ av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 8. lighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

11. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har 4. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervak ­ lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella ning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nu ­ likviditetsbortfall, även för filialer som är etablerade i en annan varande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från till ­ medlemsstat. De behöriga myndigheterna ska se till att dessa gångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive planer testas av instituten åtminstone en gång om året, upp ­ ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderis ­ dateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som ken. avses i punkt 8 och rapporteras till och godkänns av den verk ­ ställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av interna riktlinjer och processer. Instituten ska vidta de nödvän ­ diga operativa åtgärderna på förhand för att säkerställa att pla ­ 5. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer nerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart. mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av som är ständigt tillgängliga, framför allt i krissituationer. De ska säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinan ­ också se till att instituten tar hänsyn till den juridiska person där siering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är regi ­ medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kredit ­ strerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras institutet har exponering mot och, när det är operativt nödvän ­ godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt digt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands kan mobiliseras. territorium vars valuta institutet har exponering mot.

6. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa be ­ Artikel 87 gränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och ickepantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom Risk för alltför låg bruttosoliditet

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 1. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har riktlinjer och processer för identifiering, hantering och övervak ­ ning av risken för alltför låg bruttosoliditet. Som mått för att bedöma om det föreligger en alltför låg bruttosoliditet ska bland 7. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak ­ annat användas den bruttosoliditet som fastställts i enlighet med tar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013 och obalanser mel ­ med gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå lan tillgångar och skulder. ett brett urval olika stresshändelser, och en tillräckligt diversi ­ fierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten han ­ terar risken för en alltför låg bruttosoliditet genom försiktighets ­ 8. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beak ­ tänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av tar alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreduce ­ risken för alltför låg bruttosoliditet orsakad av minskningar av ring och ser över de antaganden som ligger bakom beslut gäl ­ institutets kapitalbas genom förväntade eller inträffade förluster, lande finansieringspositionen åtminstone en gång om året. I beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska dessa syften ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utan ­ instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör för balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive risken för alltför låg bruttosoliditet.

Bilaga 1

L 176/384 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

U n d e r a v s n i t t 3 mångfald och erfarenhet som finns i ledningsorganet och utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga pos ­

S t y r n i n g

ten innefattar och den kompetens som krävs samt bedöma Artikel 88 den förväntade tidsinsatsen,

Styrningsformer

1. Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar, Därutöver ska nomineringskommittén besluta om målet för övervakar och är ansvarigt för genomförandet av de styrnings ­ representation av det underrepresenterade könet i lednings ­ former som ska säkerställa en effektiv och ansvarsfull ledning av organet och utarbeta en policy för hur antalet personer med ett institut, i vilket ingår åtskillnad av arbetsuppgifter inom det underrepresenterade könet i ledningsorganet kan ökas så organisationen och förebyggande av intressekonflikter. att målet uppnås; Målet, policyn och dess genomförande ska offentliggöras i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013, Dessa styrningsformer ska vara förenliga med följande principer:

b) regelbundet och minst en gång per år utvärdera lednings ­ a) Ledningsorganet måste ha det övergripande ansvaret för in ­ organets storlek, sammansättning och prestation och ge led ­ stitutet och godkänna och övervaka genomförandet av insti ­ ningsorganet rekommendationer till ändringar, tutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

c) regelbundet och minst en gång per år utvärdera kunskaper, b) Ledningsorganet måste säkerställa integriteten hos systemen färdigheter och erfarenheter hos enskilda ledamöter i led ­ för redovisning och finansiell rapportering, inbegripet finan ­ ningsorganet och hos ledningsorganet som helhet, och rap ­ siella och operativa kontroller, efterlevnad av lagstiftningen portera detta till ledningsorganet, och relevanta standarder.

c) Ledningsorganet måste övervaka processerna för infor ­ d) regelbundet granska ledningsorganets policy för val och ut ­ mationsgivning och kommunikation. nämning till den verkställande ledningen och lämna rekom ­ mendationer till ledningsorganet.

d) Ledningsorganet måste ansvara för en effektiv övervakning av den verkställande ledningen. I sitt arbete ska nomineringskommittén i största möjliga ut ­ sträckning och fortlöpande beakta behovet av att se till att led ­ ningsorganets beslutsfattande inte domineras av en person eller en liten grupp personer på ett sätt som kan skada institutets e) Ordföranden i ledningsorganet i sin tillsynsfunktion avseende övergripande intressen. ett institut, får inte samtidigt vara verkställande direktör i samma institut, om inte detta har motiverats av institutet och godkänts av de behöriga myndigheterna. Nomineringskommittén ska ha rätt att använda alla slags resur ­ ser som den bedömer vara lämpliga, inklusive extern rådgivning, Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet övervakar och och ska få lämplig finansiering för detta ändamål. periodiskt utvärderar effektiviteten hos institutets styrnings ­ system och vidtar lämpliga åtgärder för att ta itu med eventuella brister. När ledningsorganet enligt nationell rätt inte har behörighet att välja och utnämna sina ledamöter, ska denna punkt inte vara tillämplig. 2. Medlemsstaterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet inrättar en nomineringskommitté som består av ledamöter i ledningsorganet som inte innehar Artikel 89 någon verkställande funktion vid det berörda institutet.

Rapportering per land

1. Från och med den 1 januari 2015 ska medlemsstaterna kräva att varje institut årligen, för varje medlemsstat och tredje ­ Nomineringskommittén ska land där det är etablerat, och för räkenskapsåret offentliggör följande information på gruppnivå:

a) hitta och för godkännande av ledningsorganet eller bolags ­ stämman rekommendera kandidater för lediga platser i led ­ ningsorganet, bedöma den samlade kompetens, kunskap, a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/385

b) Omsättning. Artikel 91

Ledningsorganet

1. Ledamöter i ledningsorganet ska alltid ha ett tillräckligt c) Antal anställda i heltidsekvivalenter. gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att kunna utföra sina plikter. Ledningsorganets övergripande sammansättning ska på ett adekvat sätt avspegla tillräckligt d) Resultat före skatt. breda erfarenheter. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet uppfylla de krav som anges i punkterna 2-8.

e) Skatt på resultatet. 2. Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet.

f) Statliga subventioner. 3. Det antal uppdrag i ledningsorgan som en ledamot får inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexiteten hos 2. Utan hinder av punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att institutets verksamhet. Om personen inte respresenterar med ­ instituten för första gången den 1 juli 2014 offentliggör den lemsstaten, får ledamöterna i ett ledningsorgan vid ett institut information som avses i punkt 1 a, b och c. som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitet, får ledamöterna i dess ledningsorgan senast från och med den 1 juli 2014 endast inneha en av följande kombinationer av uppdrag i led ­ 3. Senast den 1 juli 2014 ska alla globala systemviktiga ningsorgan samtidigt institut som godkänts inom unionen, som fastställts internatio ­ nellt, överlämna den information som avses i punkt 1 d, e och f till kommissionen på konfidentiell basis. Kommissionen ska, efter samråd med EBA, Eiopa och Esma, beroende på vad a) ett uppdrag i ledningsorgan med verkställande funktioner som är lämpligt, göra en allmän bedömning av potentiella ne ­ och två uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktio ­ gativa ekonomiska effekter av offentliggörandet av denna typ av ner, information, inklusive påverkan på konkurrenskraften, investe ­ ringar, kreditmöjligheter och det finansiella systemets stabilitet. Kommissionen ska överlämna sin rapport till Europaparlamen ­ b) fyra uppdrag i ledningsorgan utan verkställande funktioner. tet och rådet senast den 31 december 2014.

4. Vid tillämpningen av punkt 3 ska följande ska räknas som ett enda uppdrag i ledningsorgan: Om kommissionens rapport påvisar större negativa effekter ska kommissionen överväga att lägga fram lämpliga lagstiftnings ­ förlag om en ändring av kraven på offentliggörande enligt a) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk ­ punkt 1 och får, i enlighet med artikel 145 h, besluta att ge tioner inom samma koncern, uppskov med dessa krav. Kommissionen ska se över om det är nödvändigt att förlänga detta uppskov varje år.

b) uppdrag i ledningsorgan med eller utan verkställande funk ­ tioner i 4. Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offent ­ liggöras som en bilaga till årsredovisningen eller i tillämpliga fall i) institut som omfattas av samma institutionella skyddsord ­ till de konsoliderade räkenskaperna för den berörda institutio ­ ning, förutsatt att villkoren i artikel 113.7 i förordning nen. (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, eller

ii) företag (inklusive icke-finansiella enheter) där institutet 5. I den mån framtida lagstiftningsakter i unionen om krav har ett kvalificerat innehav. på offentliggörande som går utöver vad som anges i denna artikel, ska denna artikel inte längre vara tillämplig och ska i enlighet därmed utgå. 5. Uppdrag i ledningsorgan i organisationer som inte huvud ­ sakligen har kommersiellt syfte ska inte beaktas vid tillämp ­ ningen av punkt 3. Artikel 90

Offentliggörande av avkastning på tillgångar

6. De behöriga myndigheterna får ge en ledamot i lednings ­ Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offent ­ organet tillåtelse att inneha ytterligare ett uppdrag i ett lednings ­ liggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten organ utan verkställande funktioner. De behöriga myndighe ­ dividerad med den totala balansräkningen. terna ska regelbundet informera EBA om sådana tillstånd.

Bilaga 1

L 176/386 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

7. Ledningsorganet ska ha tillräckliga kunskaper, färdigheter 13. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestäm ­ och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet in ­ melser om arbetstagarrepresentation i ledningsorganen enligt klusive de främsta riskerna. nationell rätt.

8. Varje ledamot i ledningsorganet ska agera med ärlighet, Artikel 92 integritet och självständigt tänkande, för att vid behov effektivt kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens be ­ Ersättningspolicy slut och effektivt kontrollera och övervaka ledningens besluts ­ 1. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att punkt 2 i fattande. denna artikel och artiklarna 93, 94 och 95 tillämpas för institut på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive så ­ dana som är etablerade i finansiella offshore-centrum. 9. Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att introducera och utbilda ledamöter i ledningsorganet. 2. De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de fastställer och tillämpar sin totala ersättningspolicy, inklusive löner och diskretionära pensionsförmåner för olika personalka ­ 10. Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska tegorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, per ­ kräva att instituten och deras respektive nomineringskommittéer sonal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid ut ­ totala ersättning medför att de kommer i samma ersättnings ­ nämning av ledamöter till sina ledningsorgan och därför inför klass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkes ­ en policy som främjar mångfald i ledningsorganet. utövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar följande principer på ett sätt och i den omfattning som är lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation, 11. De behöriga myndigheterna ska samla in den infor ­ verksamhetens art, omfattning och komplexitet: mation som offentliggjorts i enlighet med artikel 435.2 c i förordning (EU) nr 575/2013 som referenspunkt för att jämföra metoderna för diversifiering. De behöriga myndigheterna ska a) Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och lämna denna information till EBA. EBA ska använda den infor ­ effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande mationen som referenspunkt för att jämföra metoderna för som går utöver institutets tolererade risknivå. diversifiering på unionsnivå.

12. EBA ska utfärda riktlinjer om följande: b) Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

a) Begreppet tillräcklig tid som en ledamot i ledningsorganet ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfatt ­ c) Institutets ledningsorgan i sin tillsynsfunktion antar och ser ningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. regelbundet över de allmänna principerna för ersättningspoli ­ cyn och ansvarar för övervakningen av dess tillämpning.

b) Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i ledningsorganet som helhet, som avses i punkt 7. d) Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om året föremål för en central och oberoende intern översyn av överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersätt ­ c) Begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande, i en ­ ning som ledningsorganet i sin tillsynsfunktion har antagit. lighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera, som avses i punkt 8.

e) Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i för ­ hållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befo ­ d) Begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser genhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de för att introducera och utbilda ledningsorganets ledamöter, mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av re ­ som avses i punkt 9. sultatet i de affärsområden de kontrollerar.

e) Begreppet diversifiering som ska beaktas vid val av ledamö ­ f) Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för terna i ledningsorganet, som avses i punkt 10. riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt av den ersättningskommitté som avses i artikel 95 eller, om en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i EBA ska utfärda dessa riktlinjer senast den 31 december 2015. sin tillsynsfunktion.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/387

g) Ersättningspolicyn, med beaktande av nationella system för resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en lönebildning, innebär en tydlig åtskillnad mellan kriterierna tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande kon ­ för fastställande av junkturcykel och affärsrisker.

i) fast grundlön, som i första hand bör återspegla relevant c) Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som förmåga att stärka sin kapitalbas. anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet, och d) Garanterad rörlig ersättning är inte förenlig med sund risk ­ hantering eller principen om prestationslön, och ska inte utgöra en del av framtida ersättningssystem. ii) rörlig ersättning, som bör återspegla en hållbar och risk ­ justerad prestation samt prestation utöver det som krävs för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsavtalet. e) Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag, får endast förekomma i samband med nyanställning och om institutet har en sund och stark kapitalbas samt vara begränsad till det första anställningsåret. Artikel 93

Institut som åtnjuter statligt stöd

För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande f) Fasta och rörliga delar av den totala ersättningen ska vara principer gälla utöver dem som anges i artikel 92.2: lämpligt avvägda och de fasta delarna ska stå för en till ­ räckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rör ­ liga ersättningsdelarna, inklusive möjligheten att inga rörliga a) Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av ersättningsdelar betalas ut. nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande inom rimlig tid. g) Instituten ska fastställa lämpliga kvoter mellan fasta och rörliga delar av den totala ersättningen, varvid följande prin ­ ciper ska gälla: b) De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund riskhantering och långsiktig tillväxt, och bland annat, när det i) Den rörliga delen ska inte överstiga 100 % av den fasta är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till le ­ delen av den totala ersättningen för varje enskild person. damöter i institutets ledningsorgan. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procent ­ sats.

c) Ingen rörlig ersättning betalas ut till ledamöter i institutets ledningsorgan om det inte är motiverat. ii) Medlemsstaterna får tillåta att aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar godkänner en högre maximal nivå för kvoten mellan de fasta och rörliga delarna av ersättningen, förutsatt att den rörliga delens totala nivå Artikel 94 inte överstiger 200 % av den fasta delen av den totala Ersättningens rörliga delar ersättningen för varje enskild person. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal procentsats. 1. För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 92.2:

Ett eventuellt godkännande av en högre kvot i enlighet med första stycket i denna punkt ska ske i enlighet med a) Om ersättningen är prestationsbaserad ska totalbeloppet ba ­ följande förförande: seras på en kombination av en resultatbedömning av indi ­ viden och den berörda affärsenheten och institutets totala resultat, och när individuella resultat bedöms ska både fi ­ nansiella och icke-finansiella kriterier beaktas. — Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar ska fatta beslut efter en detaljerad rekommendation från institutet, där det motiverar skälen till och om ­ fattningen av det begärda godkännandet, inklusive b) Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för hur många anställa som påverkas, deras arbetsupp ­ att säkerställa att bedömningsprocessen baseras på långsik ­ gifter och förväntade effekter på kravet om upprätt ­ tiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de hållande av en sund kapitalbas.

Bilaga 1

L 176/388 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

— Aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar med beaktande av alla relevanta faktorer, däribland in ­ ska fatta beslut med en majoritet på minst 66 %, flationstakt och inflationsrisk, vilket omfattar uppskovs ­ förutsatt att minst 50 % av aktierna eller motsva ­ periodens längd. I EBA:s riktlinjer för diskontot ska det rande ägarintressen representeras, eller om så inte särskilt beaktas hur man stimulerar användningen av är fallet, med en majoritet på 75 % av de represen ­ instrument som skjuts upp i minst fem år. terade ägarintressena.

h) Betalningar vid förtida uppsägning av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden och ska inte — Institutet ska underrätta alla aktieägare eller institu ­ premiera misslyckanden eller försummelser. tets alla ägare eller medlemmar om att det kommer att begära ett godkännande enligt första stycket i denna punkt och ska då fastställa en rimlig frist för detta. i) Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt måste stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav. — Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten om rekommendationen till dess aktieä ­ gare eller ägare eller medlemmar, inklusive den fö ­ j) I den metod för resultatbedömning som används för att reslagna högre maximala kvoten och skälen för det ­ beräkna rörliga ersättningsdelar eller pooler av rörliga ersätt ­ ta, och ska kunna visa den behöriga myndigheterna ningsdelar ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla att den föreslagna högre kvoten inte står i strid med typer av nuvarande och framtida risker, och hänsyn ska institutets skyldigheter enligt detta direktiv och för ­ tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som ordning (EU) nr 575/2013, särskilt med hänsyn till krävs. institutets skyldigheter i fråga om kapitalkrav.

k) Vid fördelningen av de rörliga ersättningsdelarna inom in ­ stitutet ska hänsyn också tas till alla typer av nuvarande och — Institutet ska utan dröjsmål informera den behöriga framtida risker. myndigheten om de beslut som fattats av dess ak ­ tieägare eller ägare eller medlemmar, inklusive god ­ kända, högre maximala kvoter i enlighet med första stycket i denna punkt, och de behöriga myndighe ­ l) En betydande del, dock under alla omständigheter minst terna ska använda de inhämtade informationen för 50 % av all rörlig ersättning, ska bestå av en avvägning av att jämföra institutens praxis på detta område. De följande: behöriga myndigheterna ska lämna denna infor ­ mation till EBA som ska offentliggöra den i ett ge ­ mensamt rapporteringsformat uppdelat efter hem ­ i) Aktier eller motsvarande ägarintressen, beroende på det medlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att un ­ berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är derlätta tillämpningen av denna strecksats och säker ­ kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga ickeställa enhetligheten hos den information som samlas kontanta instrument för institut som inte är börsnotera ­ in. de.

— Personal som direkt berörs av de högre maximala ii) När det är möjligt, andra instrument enligt artikel 52 nivåerna på rörliga ersättningar enligt denna punkt eller 63 i förordning (EU) nr 575/2013 eller andra in ­ får i tillämpliga fall inte – varken direkt eller indirekt strument som fullt ut kan omvandlas till kärnprimärka ­ – utöva den rösträtt som de eventuellt har som pitalinstrument eller skrivas ned, och som i varje enskilt aktieägare eller institutets ägare eller medlemmar. fall på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditkva ­ litet på löpande basis och är avsedda att användas till rörliga ersättningar.

iii) Medlemmarna får tillåta att det diskonto som avses i andra stycket i denna punkt tillämpas upp till högst De instrument som avses i denna punkt ska omfattas av en 25 % av den totala rörliga ersättningen, förutsatt att lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad den betalas i instrument som skjuts upp under minst så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intres ­ fem år. Medlemsstaterna får fastställa en lägre maximal sen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får procentsats. sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del av den rörliga ersättningsdelen som skjutits upp i enlighet EBA ska senast den 31 mars 2014 utarbeta och offent ­ med led m och den del av den rörliga ersättningsdelen som liggöra riktlinjer för det tillämpliga teoretiska diskontot, inte skjutits upp.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/389

m) En betydande del, dock under alla omständigheter minst p) De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte an ­ 40 % av den rörliga ersättningsdelen ska skjutas upp för vända personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättnings ­ och den berörda personalens verksamhet. system.

Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska inte erhållas snabbare än den som betalas på jämnt fördelad q) Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller (pro rata). För en rörlig ersättningsdel på ett särskilt högt metoder som gör det enklare att kringgå detta direktiv eller belopp ska minst 60 % av beloppet skjutas upp. Uppskovs ­ förordning (EU) nr 575/2013. periodens längd ska fastställas i enlighet med konjunktur ­ cykeln, affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn när det gäller att specificera de instrumentklasser som uppfyller n) Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, villkoren enligt punkt 1 led l ii och när det gäller kvalitativa och ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt den lämpliga kvantitativa kriterier för att fastställa personalkategorier finansiella ställningen för institutet som helhet och motive ­ vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens risk ­ rad med utgångspunkt från institutets, affärsenhetens och profil i enlighet med artikel 92.2. den berörda personens resultat.

Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga er ­ tillsyn till kommissionen senast den 31 mars 2014. sättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets fi ­ nansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalning ­ arna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik ­ larna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Upp till 100 % av den totala rörliga ersättningen ska om ­ fattas av malus- och återkravsförfaranden. Instituten ska fastställa särskilda kriterier för tillämpningen av malus och återkrav. Sådana kriterier ska särskilt omfatta situationer där Artikel 95 personalen

Ersättningskommitté

1. De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksam ­ i) deltog i eller var ansvarig för ett handlande som ledde till hetens art, omfattning och komplexitet inrättar en ersättnings ­ betydande förluster för företaget, kommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som gör det möjligt för den att göra en kompetent och oberoende bedömning av ersättningspolicy och ersättningspraxis och de incitament som skapats för hantering av risker, kapital och lik ­ ii) inte uppfyllde lämpliga standarder för duglighet och viditet. lämplighet.

o) Pensionspolicyn ska överensstämma med institutets affärs ­ 2. De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskom ­ strategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen. mittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning, inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institu ­ tets risker och riskhantering och som ska fattas av lednings ­ organet. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet berörda institutet. Om arbetstagarna enligt nationell rätt måste under en period på fem år i form av instrument enligt led l. vara representerade i ledningsorganet ska ersättningskommittén För en anställd som går i pension ska de diskretionära innehålla en eller flera arbetstagarrepresentanter. När sådana pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av beslut förbereds ska ersättningskommittén ta hänsyn till de instrument enligt led l efter att ha hållits inne under en långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, inve ­ period på fem år. sterare och övriga intressenter.

Bilaga 1

L 176/390 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 96 institut som omfattas av de program för tillsynsgranskning som avses i artikel 99.2.

Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning och ersättningspolicy

Instituten som upprätthåller en webbplats ska där förklara hur 5. Medlemsstaterna ska, när en utvärdering visar att ett in ­ de uppfyller kraven i artiklarna 88–95. stitut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förord ­ ning (EU) nr 1093/2010, se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrättar EBA om resultaten av denna.

A v s n i t t I I I Artikel 98

Ö v e r s y n s - o c h u t v ä r d e r i n g s p r o c e s s Tekniska kriterier för översyn och utvärdering

Artikel 97 1. Utöver kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker Översyn och utvärdering ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt artikel 97 omfatta åtminstone följande: 1. De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de tekniska kriterier som anges i artikel 98, granska de styrformer, strategier, processer och rutiner som instituten har infört för att a) Resultaten av det stresstest som genomförts i enlighet med följa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 och ut ­ artikel 177 i förordning (EU) nr 575/2013 av institut som värdera tillämpar en internmetod.

b) Institutens exponering för och hantering av koncentrations ­ a) risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade risker, inklusive deras efterlevnad av kraven i del fyra i för ­ för, inbegripet risker som påvisats vid stresstester, med be ­ ordning (EU) nr 575/2013 och artikel 81 i detta direktiv. aktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos ett kreditinstituts verksamhet,

c) Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för han ­ tering av kvarstående risk i samband med tillämpning av b) risker som ett institut medför för det finansiella systemet erkända metoder för reducering av kreditrisk. med beaktande av identifieringen och mätningen av system ­ risker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller, i förekommande fall, ESRB:s rekommendationer, och d) Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklu ­ sive den grad av risköverföring som uppnåtts. c) Risker som påvisats vid stresstester, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verk ­ samhet. e) Institutens exponering för samt mätning och hantering av likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder (framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditets ­ 2. Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska buffertar) och effektiva beredskapsplaner. omfatta alla kraven i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013. f) Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas inom ramen för riskmätningssystemet.

3. På grundval av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styr ­ g) Resultaten från stresstest som genomförts av institut med former, strategier, processer och rutiner som instituten infört för användning av en intern modell för beräkning av kapitalbas ­ att följa detta direktiv och den kapitalbas och likviditet de för ­ kraven med tanke på marknadsrisken enligt del tre avdelning fogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering IV kapitel 5 i förordning (EU) nr 575/2013. och täckning av de risker som de är exponerade för.

h) Det geografiska området för institutets exponeringar.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomfö ­ i) Institutets affärsmodell. ras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, om ­ fattningen och komplexiteten hos verksamheten i berört institut, och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen. j) Bedömningen av systemrisker i enlighet med kriterierna i Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen för artikel 97.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/391

2. Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndighe ­ Artikel 99 terna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institu ­

Program för tillsynsgranskning

tens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behö ­ 1. De behöriga myndigheterna ska minst en gång om året riga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på de anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de finansiella marknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss övervakar. Dessa program ska beakta den översyns- och utvär ­ medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella deringsprocess som görs enligt artikel 97. Följande ska ingå: effekten av sina beslut på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater.

a) Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att ge ­ nomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.

3. De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperise ­ b) Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för skärp ring. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än tillsyn och de åtgärder för sådan tillsyn som anges i punkt 3. ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgär ­ der som svar på den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring. c) En plan för inspektioner i de lokaler som används av ett institut, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 52, 119 och 122.

4. Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 97.3 i detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller port ­ 2. Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande följer i handelslagret enligt artikel 105 i förordning (EU) institut: nr 575/2013 gör det möjligt för institutet att under normala marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller säkra sina positioner utan att drabbas av väsentliga förluster. a) Institut för vilka resultaten från det stresstest som avses i artikel 98.1 a och g och artikel 100 eller resultatet från översyns- och utvärderingsprocessen enligt artikel 97 tyder på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska sund ­ 5. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska heten eller tyder på bristande efterlevnad av nationella be ­ omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med stämmelser om införlivande av detta direktiv och av förord ­ andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas ning (EU) nr 575/2013. åtminstone beträffande institut vars ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 % av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna med 200 b) Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet. räntepunkter eller sådan förändring som definieras i EBA:s riktlinjer.

c) Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer vara i behov av ett sådant program.

6. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens exponering för risken för en alltför låg 3. När det enligt artikel 97 bedöms vara lämpligt ska särskilt bruttosoliditet, som avspeglas i indikatorerna för en alltför låg följande åtgärder vidtas: bruttosoliditet, inklusive den bruttosoliditet som fastställs i en ­ lighet med artikel 429 i förordning (EU) nr 575/2013. Vid fastställande av om institut har en lämplig bruttosoliditet och lämpliga styrformer, strategier, processer och rutiner för att a) Ökning av antalet eller frekvensen av inspektioner på plats hantera risken för en alltför låg bruttosoliditet, ska de behöriga vid institutet. myndigheterna beakta institutens affärsmodell.

b) Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid institutet. 7. De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och före ­ tagsvärden och den förmåga som ledamöterna i ledningsorganet c) Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet. har att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna genomför den översynen och utvärderingen ska de åtminstone ha tillgång till dagordningar och andra dokument från lednings ­ organets och kommittéernas möten samt resultaten från interna d) Extra eller oftare förekommande översyn av institutets opera ­ eller externa utvärderingar av ledningsorganets funktion. tiva eller strategiska planer eller affärsplaner.

Bilaga 1

L 176/392 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker dana metoder används för att beräkna kapitalbaskraven i enlig ­ som sannolikt uppstår. het med del tre i förordning (EU) nr 575/2013, men som inte längre uppfyller kraven för användning av metoden, ska de behöriga myndigheterna kräva att institutet antingen visar de behöriga myndigheterna att följderna av den bristande efterlev ­ 4. Det faktum att den behöriga myndigheten i hemmedlems ­ naden är oväsentliga när så är tillämpligt i enlighet med för ­ staten antar ett program för tillsynsgranskning i hemmedlems ­ ordning (EU) nr 575/2013 eller lägger fram en plan för att i staten ska inte hindra de behöriga myndigheterna i värdmed ­ god tid på nytt uppnå överensstämmelse med kraven och anger lemsstaten från att utföra enskilda kontroller på plats och in ­ en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndig ­ spektioner av den verksamhet som bedrivs av filialer på deras heterna ska kräva förbättringar av planen om det är osannolikt territorium i enlighet med artikel 52.3. att den leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig. Om det är osannolikt att institutet på nytt kan uppnå överens ­ stämmelse inom en lämplig tidsfrist och, i tillämpliga fall, inte Artikel 100 på ett tillfredsställande sätt har påvisat att följderna av den bristande efterlevnaden är oväsentliga ska tillståndet att använda Stresstest inom ramen för tillsynen modellen återkallas eller begränsas till områden där efterlevnad har uppnått eller områden där efterlevnad kan uppnås inom en 1. De behöriga myndigheterna ska när så är lämpligt, dock lämplig tidsfrist. minst en gång om året, genomföra stresstest på institut som de utövar tillsyn över, för att underlätta den översyns- och utvär ­ deringsprocess som görs enligt artikel 97. 5. I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive 2. EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i för ­ om definitionen på fallissemang tillämpas på ett enhetligt sätt ordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponering ­ myndigheterna använder gemensamma metoder för att genom ­ ar. föra årliga stresstest inom ramen för tillsynen.

EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning Artikel 101 (EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på grundval av denna analys.

Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder

1. De behöriga myndigheterna ska med jämna mellanrum och minst vart tredje år granska institutens efterlevnad när det gäller kraven på metoder som kräver tillstånd från de behöriga De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa myndigheterna innan sådana metoder används för att beräkna riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar institu ­ kapitalbaskraven i enlighet med del tre i förordning (EU) nr ten för användning av interna metoder. 575/2013. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i ett in ­ stituts affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder på nya produkter. Om betydande brister i risktäckningen upp ­ A v s n i t t I V dagas i ett instituts interna metoder måste de behöriga myndig ­ heterna se till att dessa åtgärdas eller vidta nödvändiga åtgärder

T i l l s y n s å t g ä r d e r o c h t i l l s y n s b e f o g e n h e t e r

för att minska följderna av dem, till exempel genom att införa högre multiplikationsfaktorer eller införa kapitaltillägg, eller Artikel 102 vidta andra lämpliga, effektiva åtgärder.

Tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att ett institut i ett tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med rele ­ 2. De behöriga myndigheterna ska särskilt göra en översyn vanta problem i följande fall: och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och aktuella tekniker och förfaranden i samband med dessa meto ­ der. a) Institutet uppfyller inte kraven i detta direktiv eller förord ­ ning (EU) nr 575/2013. 3. Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden enligt vad som avses i artikel 366 i förordning (EU) nr 575/2013, vilket tyder på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndig ­ b) De behöriga myndigheterna har bevis för att institutet san ­ heterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen nolikt kommer att bryta mot kraven i detta direktiv eller eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen förordning (EU) nr 575/2013 inom de följande tolv må ­ snarast förbättras. naderna.

4. Om ett institut har fått tillstånd att använda en metod 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndighe ­ som kräver tillstånd från de behöriga myndigheterna innan så ­ terna bland annat ha de befogenheter som avses i artikel 104.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/393

Artikel 103 e) begränsa instituts verksamhet, transaktioner eller nätverk el ­ ler kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna

Tillämpning av tillsynsåtgärder på institut med likartade

risker för institutets sundhet,

riskprofiler

1. Där de behöriga myndigheterna enligt artikel 97 slår fast att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärs ­ f) kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verk ­ modeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är samheter, produkter och system, eller kan bli exponerade för liknande risker eller utgöra liknande risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och utvärderingsprocessen i artikel 97 för dessa institut på ett likar ­ tat eller identiskt sätt. I detta syfte ska medlemsstaterna se till att g) kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med krävs för att ålägga krav i enlighet med detta direktiv och för ­ upprätthållandet av en sund kapitalbas, ordning (EU) nr 575/2013 på dessa institut på ett likartat eller identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheter enligt artiklarna 104, 105 och 106. h) kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapital ­ basen,

De typer av institut som avses i första stycket kan särskilt fast ­ ställas i enlighet med de kriterier som avses i artikel 98.1 j. i) begränsa eller förbjuda utdelningar eller räntebetalningar från ett institut till aktieägare, medlemmar eller innehavare av primärkapitaltillskott där förbudet inte innebär ett fallis ­ 2. De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de semang från institutets sida, tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och utfärda riktlinjer för specificering av hur liknande risker bör bedömas samt av hur enhetlig tillämpning av punkt 1 i hela j) kräva extra eller mer frekvent rapportering, inklusive rappor ­ unionen kan säkerställas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet ter om kapital- och likviditetspositioner, med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

k) ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för Artikel 104 löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder,

Tillsynsbefogenheter

1. Vid tillämpning av artiklarna 97, 98.4, 101.4, 102 och 103 och av förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga l) kräva ytterligare redovisning. myndigheterna åtminstone ha befogenhet att

2. De extra kapitalbaskraven i punkt 1 a ska åläggas av de a) kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de krav behöriga myndigheterna i åtminstone när som anges i kapitel 4 i denna avdelning och i förordning (EU) nr 575/2013 avseende riskelement och risker som inte täcks av artikel 1 i den förordningen, a) ett institut uppfyller inte kraven i artiklarna 73 och 74 i detta direktiv eller i artikel 393 i förordning (EU) nr 575/2013, b) kräva en förstärkning av de styrformer, processer, rutiner och strategier som genomförs i enlighet med artiklarna 73 och 74, b) risker eller riskelement täcks inte av kapitalbaskraven i kapi ­ tel 4 i denna avdelning eller i förordning (EU) nr 575/2013,

c) kräva att institut lägger fram en plan för att det på nytt ska gå att uppnå överensstämmelse med tillsynskraven i detta c) det är inte troligt att enbart tillämpning av andra administ ­ direktiv och i förordning (EU) nr 575/2013 och fastställer rativa åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar styrformer, processer, rutiner och strategier, av planens omfattning och tidsfrist,

d) den översyn som avses i artikel 98.4 eller 101.4 visar att ett d) kräva att institut i samband med kapitalbaskraven tillämpar bristande uppfyllande av kraven för tillämpningen av respek ­ en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på tive metod sannolikt kommer att leda till otillräckliga ka ­ särskilt sätt, pitalbaskrav,

Bilaga 1

L 176/394 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

e) det är sannolikt att riskerna kommer att underskattas trots kopplad till skillnaden mellan ett instituts faktiska likviditets ­ att de tillämpliga kraven i detta direktiv och i förordning position och alla krav på likviditet och stabil finansiering som (EU) nr 575/2013 är uppfyllda, fastställs på nationell nivå eller unionsnivå.

f) ett institut meddelar i enlighet med artikel 377.5 i förord ­ Artikel 106 ning (EU) nr 575/2013 den behöriga myndigheten att de stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen över ­ Särskilda krav på offentliggörande stiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsportföljen. 1. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo ­ genheter att kräva att instituten

3. Vid fastställandet av en lämplig nivå för kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som genomförs i enlighet med avsnitt III ska de behöriga myndigheterna bedöma a) offentliggör den information som avses i del åtta i förord ­ om ett kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet måste åläggas för ning (EU) nr 575/2013 mer än en gång per år och sätter att täcka risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, tidsfrister för offentliggörandet, med beaktande av följande:

b) använder specifika medier och platser för offentliggörande av a) Kvantitativa och kvalitativa aspekter av ett instituts process annan information än årsredovisningen. för bedömning som avses i artikel 73.

2. Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befo ­ b) Ett instituts styrformer, processer och rutiner som avses i genhet att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i full ­ artikel 74. ständig form eller i form av hänvisningar till likvärdig infor ­ mation, en beskrivning av deras rättsliga struktur samt ledningsoch organisationsstruktur för den grupp institut som avses i c) Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförts i artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2. enlighet med artikel 97 eller 101.

Artikel 107 d) Bedömningen av systemrisker.

Enhetligheten i översyns-, utvärderings- och tillsynsåtgärderna

Artikel 105 1. De behöriga myndigheterna ska informera EBA om föl ­ Specifika likviditetskrav jande:

I syfte att fastställa lämplig nivå på likviditetskraven med ut ­ gångspunkt i den översyn och utvärdering som genomförts enligt avsnitt III ska de behöriga myndigheterna avgöra huruvida a) Hur deras översyns- och utvärderingsprocess enligt artikel 97 det är nödvändigt att införa specifika likviditetskrav för att täcka fungerar. risker som ett institut är eller kan bli exponerat för, med beak ­ tande av följande: b) Den metod som används som grund för beslut enligt arti ­ kel 98, 100, 101, 102, 104 och 105 om den process som a) Institutets särskilda affärsmodell. avses i led a.

b) Institutets styrformer, processer och rutiner som avses i av ­ EBA ska bedöma de behöriga myndigheternas information i snitt II, särskilt artikel 86. syfte att utveckla enhetlighet i översyns- och utvärderingspro ­ cessen. EBA får begära att de behöriga myndigheterna lämnar ytterligare information för att fullgöra sin bedömning, på pro ­ c) Resultaten av den översyn och utvärdering som genomförts i portionell basis i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) enlighet med artikel 97. nr 1093/2010.

d) Systemrelaterade likviditetsrisker som hotar de finansiella 2. EBA ska årligen rapportera till Europaparlamentet och marknaderna i den berörda medlemsstaten. rådet om graden av konvergens i medlemsstaternas tillämpning av detta kapitel. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 67 bör de behö ­ riga myndigheterna särskilt överväga om det finns ett behov av att tillämpa administrativa sanktioner eller andra administrativa För att öka konvergensgraden ska EBA genomföra inbördes åtgärder, inklusive tillsynsavgifter, på en nivå som i stort är utvärderingar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/395

3. EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 111. att ytterligare, på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till in ­ stitutens storlek, struktur och interna organisation samt verk ­ samhetens art, omfattning och komplexitet, specificera de ge ­ mensamma förfarandena och metoderna för den översyns- och utvärderingsprocess som avses i punkt 1 i denna artikel och i 4. De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut artikel 97 och för den bedömning av organisation och risk ­ tillämpar kraven i artikel 73 på undergruppsnivå, om sådana hantering som avses i artiklarna 76–87, särskilt med avseende institut, eller deras moderföretag, när detta är ett finansiellt på koncentrationsrisker i enlighet med kraven i artikel 81. holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt defini ­ tionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag. A v s n i t t V

T i l l ä m p n i n g s n i v å

Artikel 108 Artikel 109

Intern process för bedömning av kapitalbehov Institutens styrformer, processer och rutiner

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auk ­ 1. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten upp ­ toriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje fyller skyldigheterna i avsnitt II i detta kapitel på individuell institut som inte ingår i den konsolidering som avses i artikel 19 nivå, om inte de behöriga myndigheterna använder det undan ­ i förordning (EU) nr 575/2013 individuellt ska uppfylla kraven i tag som anges i artikel 7 i förordning (EU) nr 575/2013. artikel 73 i detta direktiv.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven i dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i artikel 73 i detta direktiv med avseende på ett kreditinstitut i avsnitt II i detta kapitel på gruppnivå eller undergruppsnivå för enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013. att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner i av ­ snitt II i detta kapitel är enhetliga och väl integrerade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. De ska särskilt se till att moderföretag och dotterfö ­ Om de behöriga myndigheterna avstår från att tillämpa kapital ­ retag som omfattas av detta direktiv inför sådana styrformer, baskraven på gruppnivå enligt artikel 15 i förordning (EU) processer och rutiner i sina dotterföretag som inte omfattas av nr 575/2013 ska kraven i artikel 73 i detta direktiv gälla på detta direktiv. Dessa styrformer, processer och rutiner ska också individuell nivå. vara enhetliga och väl integrerade, och dotterföretagen ska också kunna ta fram alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen.

2. De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som före ­ skrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i för ­ ordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 3. Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dot ­ i detta direktiv på gruppnivå. terföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla om moder institutet inom EU eller institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan påvisa för de be ­ höriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot 3. De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som lagen i det tredjeland där dotterföretaget är etablerat. kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträck ­ ning och på det sätt som föreskrivs i del ett avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i förordning (EU) nr 575/2013, uppfyller skyldigheterna i artikel 73 i detta direktiv på grundval av den Artikel 110 konsoliderade situationen för det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget. Översyn och utvärdering samt tillsynsåtgärder

1. De behöriga myndigheterna ska tillämpa den översynsoch utvärderingsprocess som anges i avsnitt III i detta kapitel och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i detta kapitel i Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt mo ­ enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i del derholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i ett, avdelning II i förordning (EU) nr 575/2013.

Bilaga 1

L 176/396 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå grupp ­ 5. I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförs ­ baserad tillämpning av kapitalbaskraven enligt artikel 15 i för ­ tånd bortse från kriterierna i punkterna 3 och 4, om det skulle ordning (EU) nr 575/2013 ska kraven i artikel 97 i detta di ­ vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det rektiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de nivå. olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet för att utöva den gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moder ­ institutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom KAPITEL 3 EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det institut som har den största totala balansomslutningen, Gruppbaserad tillsyn beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet. A v s n i t t I

P r i n c i p e r f ö r g r u p p b a s e r a d t i l l s y n

Artikel 111 6. De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.

1. Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderfö ­ Artikel 112 retaget auktorisation.

Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av tillsynen

1. Utöver de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv och 2. Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt mo ­ förordning (EU) nr 575/2013 ska den samordnande tillsyns ­ derholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföre ­ myndigheten utföra följande uppgifter: tag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljade auktorisationen. a) Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i krissituationer.

3. Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag, b) Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på lö ­ samma blandade finansiella moderholdingföretag i en medlems ­ pande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning stat, samma finansiella moderholdingföretag inom EU eller VII kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndighe ­ samma blandade finansiella moderholdingföretag inom EU, ter. ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndig ­ heterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades. c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten i sam ­ arbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid be ­ hov med ECBS-centralbankerna, som en förberedelse inför Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater och under krissituationer, inklusive negativ utveckling i in ­ som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller stitut eller på finansiella marknader, om möjligt med använd ­ blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika med ­ ning av befintliga informationskanaler för underlättande av lemsstater och det finns ett kreditinstitut i var och en av dessa krishantering. medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen. 2. Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att utföra de uppgifter som avses i punkt 1, eller om de behöriga myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsyns ­ 4. Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen myndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade fi ­ avses i punkt 1, kan någon av de berörda behöriga myndighe ­ nansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa terna hänskjuta ärendet till EBA och begära bistånd i enlighet institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU vid oenighet om samordningen av tillsynsverksamheten enligt eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU. denna artikel.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/397

3. Den planering och samordning av tillsynsverksamheten inom EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Vid oenig ­ som avses i punkt 1 c i denna artikel inbegriper de undantags ­ het ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av åtgärder som anges i artikel 117.1 d och 117.4 b, förberedelse någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda information till allmänheten. med EBA på eget initiativ.

Artikel 113 3. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om till ­ 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga lämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och 105 på myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföreta ­ inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en gen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett av de tidsperioder som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet gemensamt beslut om följande: till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s a) Tillämpning av artiklarna 73 och 97 för att avgöra om den beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med förlikningsskedet i den mening som avses i förordning (EU) hänsyn till gruppens finansiella ställning och riskprofil och nr 1093/2010. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ären ­ den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 104.1 a det får inte hänskjutas till EBA efter det att fyramånadersperio ­ på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet. den eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

b) Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsent ­ liga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huru ­ Beslutet om tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a och vida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande 105 ska fattas individuellt eller på undergruppsnivå av de be ­ enligt artikel 86 och frågor om behovet av likviditetskrav för höriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dotterföretag specifika institut enligt artikel 105 i detta direktiv. till ett moderkreditinstitut inom EU, ett finansiellt moderhol ­ dingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholding ­ företag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter och reservationer som har uttryckts av den samordnande till ­ 2. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska synsmyndigheten. Om någon av de berörda behöriga myndig ­ heterna i slutet av någon av de tidsperioder som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i för ­ ordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA får fatta a) för tillämpning av punkt 1 a fattas senast fyra månader efter i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta ett det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en beslut i enlighet med EBA:s beslut. De tidsperioder som anges i rapport som innehåller en riskbedömning av gruppen insti ­ punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som tut i enlighet med artiklarna 73 och 97 och 104.1 a till avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en övriga relevanta behöriga myndigheter, månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tids ­ perioden på fyra månader eller, i tillämpliga fall, perioden på en månad har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har fattats. b) för tillämpning av punkt 1 b fattas senast en månad efter att det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en bedömning av likviditetsriskpro ­ filen för gruppen institut i enlighet med artiklarna 86 och 105. Besluten ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ­ ständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndig ­ heters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den sam ­ ordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla I de gemensamma besluten ska även vederbörlig hänsyn tas till berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet inom EU. relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dot ­ terföretag i enlighet med artiklarna 73 och 97.

Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter be ­ De gemensamma besluten ska redovisas i dokument som inne ­ akta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana håller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet råd.

Bilaga 1

L 176/398 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett som avses i artikel 58.4 använda befintliga informationskanaler. gemensamt beslut enligt punkt 3 ska erkännas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda med ­ lemsstaterna.

2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndig ­ De gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut heten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndig ­ som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett ge ­ heter som medverkar i tillsynen. mensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i undantagsfall, om en behörig myndighet som ansvarar för till ­ synen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, ett finan ­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt Artikel 115 motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndighe ­ ten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artik ­ Ordning för samordning och samarbete larna 104.1 a och 105. I det sistnämnda fallet kan uppdate ­ 1. För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en ringen tas upp på bilateral basis mellan den samordnande till ­ effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och synsmyndigheten och den behöriga myndighet som gör fram ­ de övriga behöriga myndigheterna skriftligen ha fastställt ord ­ ställan. ningar för samordning och samarbete.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ nomförande för att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för Inom ramen för dessa ordningar får ytterligare uppgifter över ­ den gemensamma beslutsprocess som avses i denna artikel, med låtas på den samordnande tillsynsmyndigheten, och det kan beaktande av tillämpningen av artiklarna 73, 86, 97, 104.1 a fastställas förfaranden för beslutsprocessen och samarbetet och 105 i syfte att underlätta gemensamma beslut. med andra behöriga myndigheter.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 juli 2014. 2. De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföre ­ tag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 dele ­ gera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta, der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas underrättat om förekomsten av sådana avtal och om deras in ­ nehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behö ­ riga myndigheterna i övriga medlemsstater och till europeiska bankkommittén. Artikel 114

Informationskrav i krissituationer

1. Om det uppstår en krissituation, inklusive en sådan situa ­ tion som beskrivs i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 Artikel 116 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna, som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten Tillsynskollegier hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsyn ­ enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer skollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som enligt artikel 51 har inrättats, ska den samordnande tillsyns ­ avses i artiklarna 112 och 113 och 114.1 och, med beaktande myndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, av de krav på konfidentialitet som avses i punkt 2 i den här artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt artikeln och av unionsrätten, tillse att samordning och sam ­ underrätta EBA och de myndigheter som avses i artiklarna arbete vid behov sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. 58.4 och 59 och lämna alla uppgifter som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska gälla för alla behöriga myndigheter.

EBA ska bidra till att främja och övervaka effektivitet, ändamåls ­ enlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskollegier som Om en ECBS-centralbank blir medveten om en situation som avses i denna artikel i enlighet med artikel 21 i förordning beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt (EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i lämplig ut ­ underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i ar ­ sträckning EBA och ska för detta ändamål betraktas som en tikel 112. behörig myndighet.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/399

Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den sam ­ Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de tekniska ordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myn ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med digheter för utförandet av följande uppgifter: artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010. nomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig de ­ legering av ansvarsområden, där så är lämpligt. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 december 2014.

c) Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i ar ­ tikel 99, på grundval av en riskbedömning av gruppen i enlighet med artikel 97. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubb ­ leringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de förfrågningar om uppgifter som avses i artiklarna 114 6. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av och 117.3. dotterföretagen till ett moder institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt mo ­ derholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 51 har in ­ e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och rättats, ECBS-centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers förordning (EU) nr 575/2013 i samtliga enheter inom en tillsynsmyndigheter när det är motiverat och om det finns grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndig ­ det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten. heter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.

f) Tillämpa artikel 112.1 c med beaktande av arbetet i andra forum som kan komma att inrättas på detta område. 7. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den 2. De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden enligt kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv samt artiklarna 54 och anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de 58 i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsyns ­ myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsyn ­ myndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full infor ­ skollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte mation om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ­ åtgärder som genomförts. ter enligt det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013.

8. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hän ­ 3. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på syn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras sådana skriftliga avtal som avses i artikel 115 och som den eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med effekten enligt artikel 7 för det finansiella systemets stabilitet i de berörda behöriga myndigheterna. de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt arti ­ kel 51.2.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegier ­ 9. Med förbehåll för de krav på konfidentialitet som avses i nas funktion. kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och, i tillämpliga fall, artik ­ larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsyn ­ skollegiet, bland annat i krissituationer, och vidarebefordra all EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2014. samstämmighet i tillsynen.

Bilaga 1

L 176/400 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Vid oenighet mellan de behöriga myndigheterna om tillsynskol ­ samt de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen legiernas funktion kan någon av de berörda behöriga myndig ­ över de reglerade enheterna i gruppen. heterna hänskjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysning ­ EBA får också i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den ar. förordningen på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna vid oenighet om tillsynskollegiernas funktion enligt den här artikeln. c) Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en grupp som kan få allvarliga följder för instituten.

Artikel 117

Samarbetsskyldigheter d) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be ­ höriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direk ­ 1. De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete tiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplys ­ artikel 104 och av begränsningar i användningen av intern ­ ningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter mätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskraven enligt när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och för ­ artikel 312.2 i förordning (EU) nr 575/2013. ordning (EU) nr 575/2013. Härvid ska de behöriga myndighe ­ terna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar. 2. De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i föl ­ jande situationer: De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid till ­ lämpning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010. a) En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.

De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information b) En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta av relevanta uppgifter, har avslagits eller har inte lett till direktiv, förordning (EU) nr 575/2013 och förordning (EU) åtgärder inom rimlig tid. nr 1093/2010, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-för ­ draget får EBA agera i enlighet med sina befogenheter enligt Upplysningar som avses i första stycket ska betraktas som vä ­ artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. sentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en annan medlemsstat. EBA får också på eget initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att utveckla en samstämmig samarbetspraxis i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen. Samordnande tillsynsmyndigheter för moder institut inom EU och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU ska särskilt förse de behöriga myndigheter i andra medlems ­ 3. De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över stater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderfö ­ institut som kontrolleras av ett moder institut inom EU ska retag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsyns ­ omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn myndigheten när de behöver upplysningar som den samord ­ tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i nande tillsynsmyndigheten redan kan ha tillgång till när det respektive medlemsstat. gäller genomförandet av de metoder och strategier som fastställs i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013.

De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska sär ­ skilt omfatta följande: 4. De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:

a) En beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrnings ­ struktur, inbegripet organisationsstrukturen, som ska omfatta alla reglerade enheter, icke reglerade enheter, icke reglerade a) Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller lednings ­ dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen, strukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 74.1 och 109.2 behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/401

b) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de be ­ 3. Medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga höriga myndigheterna har genomfört, inbegripet åläggande myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen av ett särskilt kapitalbaskrav enligt artikel 104 och av be ­ att begära sådan information som avses i artikel 122 från dot ­ gränsningar i användningen av internmätningsmetoder för terföretag till ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 312.2 i förord ­ ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av be ­ ning (EU) nr 575/2013 stämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska för ­ farandena för att förmedla och kontrollera information enligt den artikeln gälla.

I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyn ­ digheten alltid rådfrågas. Artikel 120

Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag

En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga andra 1. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för behöriga myndigheter i brådskande fall eller i fall där samrådet motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv kan äventyra verkan av dess beslut. I sådana fall ska den behö ­ 2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den riga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra be ­ myndigheterna efter att ha fattat sitt beslut. höriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterföretag en ­ dast tillämpa direktiv 2002/87/EG på det blandade finansiella holdingföretaget.

Artikel 118

Kontroll av information rörande enheter i andra

2. När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för

medlemsstater

motsvarande bestämmelser i detta direktiv och direktiv Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämp ­ 2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan ning av detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i ett den samordnande tillsynsmyndigheten, i samförstånd med särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansi ­ grupptillsynsmyndigheter för försäkringssektorn, på det blan ­ ellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett fi ­ dade finansiella holdingföretaget tillämpa endast bestämmel ­ nansiellt institut, ett anknutet företag, ett holdingföretag med serna i det här direktivet avseende den mest betydande finansi ­ blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 125 ella sektorn enligt definitionen i artikel 3.2 i direktiv eller ett dotterföretag som avses i artikel 119.3 och institutet 2002/87/EG. eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten ge ­ nomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan 3. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen och Eiopa om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2. genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myn ­ dighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen 4. EBA, Eiopa och Esma ska, genom den gemensamma kom ­ får denna myndighet om den så önskar delta i den. mitté som avses i artikel 54 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, ut ­ arbeta riktlinjer för konvergerande tillsynspraxis och ska inom tre år från det att dessa riktlinjer antas utarbeta förslag till A v s n i t t I I tekniska standarder i samma syfte.

F i n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g , b l a n d a d e f i ­ n a n s i e l l a h o l d i n g f ö r e t a g o c h h o l d i n g f ö r e ­ t a g m e d b l a n d a d v e r k s a m h e t

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ Artikel 119 der för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artik ­ larna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU)

Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn

nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. 1. Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blan ­ dade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Artikel 121

Ledningens kvalifikationer

Medlemsstaterna ska kräva att medlemmarna i ett finansiellt 2. Om ett dotterföretag som är ett institut är undantaget från holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags led ­ reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i ningsorgan har tillräckligt gott anseende och tillräckliga kun ­ artikel 19 i förordning (EU) nr 575/2013, får de behöriga skaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel 91.1 myndigheterna i den medlemsstat där dotterföretaget är beläget för att kunna fullgöra sina åligganden, med beaktande av det begära information från moderföretaget som kan underlätta till ­ finansiella holdingbolagets eller det blandade finansiella holding ­ synen över det dotterföretaget. företagets särskilda roll.

Bilaga 1

L 176/402 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 122 omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag

Begäran om information och inspektioner

som avses i artikel 119.3 när det gäller information som är av 1. I avvaktan på att konsolideringsmetoderna samordnas yt ­ betydelse för tillsyn i enlighet med artikel 110 och kapitel 3. terligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myn ­ digheter som ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett eller flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blan ­ dad verksamhet ska kräva att moderföretaget och dotterföreta ­ gen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för 2. När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan tillsynen av dotterföretag som är institut; de behöriga myndig ­ medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda med ­ heterna kan inhämta informationen antingen direkt från moder ­ lemsstaterna utbyta information som är av betydelse för att företaget och dotterföretagen eller via dotterföretag som är in ­ möjliggöra eller underlätta gruppbaserad tillsyn. stitut.

2. Medlemsstaterna ska fastställa att deras behöriga myndig ­ Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moder ­ heter, antingen själva eller genom externa granskare, kan företa företaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt inspektion på plats för att kontrollera de uppgifter som lämnats artikel 111, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterfö ­ ansvarar för sådan tillsyn att av moderföretaget begära infor ­ retag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett mation som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen och av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också förfaran ­ att överföra informationen till myndigheterna i fråga. det i artikel 125 användas. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan medlemsstat än ett dotterföretag som är ett institut ska kontroll på plats av uppgifter genomföras i enlighet med förfarandet i artikel 118. 3. Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i punkt 2, varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över information avseende finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, finansiella institut eller anknutna företag inte ska innebära att Artikel 123 de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva till ­ syn över dessa enskilda institut eller företag.

Tillsyn

1. Utan att det påverkar tillämpningen av del fyra i förord ­ ning (EU) nr 575/2013 ska medlemsstaterna i fall där moder ­ företaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myn ­ ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av digheter att utbyta sådan information som anges i artikel 122, transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blan ­ varvid ska gälla att inhämtande av eller förfogande över infor ­ dad verksamhet och dess dotterföretag. mation inte ska innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva tillsyn över holdingföretag med blan ­ dad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinsti ­ tut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 119.3. 2. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer adekvata processer för riskhantering och rutiner för intern kont ­ roll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaran ­ den, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföre ­ Artikel 125 tag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behö ­

Samarbete

riga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje annan betydande transaktion med dessa enheter utom den 1. Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat fi ­ transaktion som avses i artikel 394 i förordning (EU) nr nansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad 575/2013. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är för ­ övervakas av de behöriga myndigheterna. säkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investe ­ ringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndig ­ heter som bemyndigats att utöva den offentliga tillsynen över försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller Artikel 124 investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all infor ­

Utbyte av information

mation som är ägnade att underlätta deras uppdrag och tillåta 1. Medlemsstaterna ska att se till att det inte finns några tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som företag som de övervakar.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/403

2. Den information som erhålls inom ramen för gruppbase ­ EBA ska bistå kommissionen och europeiska bankkommittén rad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan med utförandet av dessa uppgifter, vilket också inbegriper be ­ behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfat ­ dömning av huruvida vägledningen bör uppdateras. tas av krav avseende tystnadsplikt som är minst likvärdiga med dem som avses i artikel 53.1 i detta direktiv för kreditinstitut eller direktiv 2004/39/EG för värdepappersföretag. Den behöriga myndighet som utför den bedömning som avses i punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA in ­ 3. De behöriga myndigheter som ansvarar för gruppbaserad nan den fattar beslut. tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella hol ­ dingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses i artikel 11 i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa förteckningar ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra med ­ lemsstater, till EBA och till kommissionen. 3. I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna tillämpa detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013 i till ­ lämpliga delar även på institutet eller tillåta att deras behöriga myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som upp ­ fyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut. Artikel 126

Sanktioner

Enligt kapitel 1 avsnitt IV i den här avdelningen ska medlems ­ staterna se till att administrativa sanktioner eller andra administ ­ Den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för grupp ­ rativa åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträ ­ baserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga delser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansi ­ myndigheter godkänna dessa tillsynstekniker. ella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och hol ­ dingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av lagar och andra författningar som antagits för införlivandet av det här kapitlet. De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre ­ tag med huvudkontor inom unionen, och tillämpa bestämmel ­ serna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföreta ­ Artikel 127 gets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.

Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är likvärdig

1. Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföre ­ Tillsynsteknikerna ska utformas så att de uppfyller de mål för tag med huvudkontor i ett tredjeland inte är föremål för grupp ­ gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel och ska anmä ­ baserad tillsyn enligt artikel 111, ska de behöriga myndighe ­ las till de andra berörda behöriga myndigheterna, EBA och terna bedöma huruvida institutet är föremål för en sådan grupp ­ kommissionen. baserad tillsyn av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland som är likvärdig med den tillsyn som styrs av de principer som anges i detta direktiv och kraven i del ett avdelning II kapitel 2 i för ­ ordning (EU) nr 575/2013. KAPITEL 4

Kapitalbuffertar

Bedömningen ska utföras av den behöriga myndighet som A v s n i t t I skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt

B u f f e r t a r

3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller Artikel 128 på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med

Definitioner

de andra berörda behöriga myndigheterna. I detta kapitel gäller följande definitioner:

2. Kommissionen får begära att europeiska bankkommittén ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de 1) kapitalkonserveringsbuffert: den kapitalbas som ett institut system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga till ­ måste upprätthålla i enlighet med artikel 129, synsmyndigheter i ett tredjeland kommer att uppfylla de mål för gruppbaserad tillsyn som fastställs i detta kapitel, när det gäller institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland. Europeiska bankkommittén ska fortsätta att se över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för grupp ­ 2) institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas baserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter. som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 130,

Bilaga 1

L 176/404 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3) buffert för globala systemviktiga institut: den kapitalbas som nivå, beroende på vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning måste upprätthållas i enlighet med artikel 131.4. II i den förordningen.

4) buffert för andra systemviktiga institut: den kapitalbas som 2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta kan upprätthållas i enlighet med artikel 131.5. små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den punkten, om inte ett sådant undantag utgör ett hot mot sta ­ biliteten i de finansiella systemet i den medlemsstaten. 5) systemriskbuffert: den kapitalbas som ett institut måste eller kan bli tvungen att upprätthålla i enlighet med artikel 133.

Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full ­ ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan ­ 6) kombinerat buffertkrav: det totala kärnprimärkapital som taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med ­ krävs för att uppfylla kravet om en kapitalkonserveringsbuf ­ lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora fert utökat, i tillämpliga fall, med följande: värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

a) En institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert. Medlemsstater som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. b) Buffert för globala systemviktiga institut.

c) Buffert för andra systemviktiga institut. 3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaten utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. Den myndigheten ska vara den behöriga eller den utsedda myn ­ digheten. d) En systemriskbuffert.

7) kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste 4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate ­ tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska goriseras som stora eller medelstora i enlighet med kommissio ­ kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 136 nens rekommendation 2003/261/EG av den 6 maj 2003 om eller artikel 137 eller av en behörig myndighet i ett tredje ­ definitionen av mikroföretag samt små och medelstora före ­ land, beroende på situationen, tag ( 1 ).

8) nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktori ­ 5. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp ­ serats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myn ­ rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 1 i den här artikeln dighet är ansvarig för att fastställa det kontracykliska buffert ­ i syfte att uppfylla krav i enlighet med artikel 104. värdet,

9) buffertriktvärde: ett referensbuffertvärde beräknat i enlighet 6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i med de principer som anges i artikel 135.1. denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner i enlighet med artikel 141.2 och 141.3.

Detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte auktoriserats för tillhandahållande av de investeringstjänster Artikel 130 som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG. Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk

kapitalbuffert

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en Artikel 129 institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande institu ­ tets totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet

Krav på att upprätthålla en kapitalkonserveringsbuffert

med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, och multi ­ 1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det pliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buf ­ kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllande av kapital ­ fertvärden som beräknas i enlighet med artikel 140 i detta baskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr direktiv på individuell nivå och på gruppnivå, beroende på 575/2013 också upprätthåller en kapitalkonserveringsbuffert i vad som är tillämpligt enligt del ett avdelning II i den förord ­ kärnprimärkapital motsvarande 2,5 % av institutets totala risk ­ ningen. vägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med arti ­ kel 92.3 i den förordningen på individuell nivå och på grupp ­ ( 1 ) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/405

2. Med avvikelse från punkt 1 får en medlemsstat undanta inom EU. De andra systemviktiga företagen ska vara ett moder ­ små och medelstora värdepappersföretag från kraven i den institut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU, punkten, om inte ett sådant undantag hotar stabiliteten i det ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett finansiella systemet i den medlemsstaten. institut.

2. Metoden för identifiering av globala systemviktiga institut Beslutet om tillämpning av ett sådant undantag ska vara full ­ ska bygga på följande kategorier: ständigt motiverat och innehålla en förklaring till varför undan ­ taget inte hotar stabiliteten i det finansiella systemet i den med ­ lemsstaten och en exakt definition av de små och medelstora a) Gruppens storlek. värdepappersföretag som omfattas av undantaget.

b) Graden av gruppens sammanlänkning med det finansiella systemet. Den medlemsstat som beslutar att tillämpa ett sådan undantag ska meddela detta till kommissionen, ESRB, EBA och de behö ­ riga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. c) Möjligheten att ersätta de tjänster eller den finansiella infra ­ struktur som gruppen tillhandahåller.

3. Vid tillämpning av punkt 2 ska medlemsstaterna utse den myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna artikel. d) Gruppens komplexitet. Den myndigheten ska vara den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten. e) Gruppens gränsöverskridande verksamhet, inklusive gräns ­ överskridande verksamhet mellan medlemsstater och mellan en medlemsstat och ett tredjeland. 4. Vid tillämpning av punkt 2 ska värdepappersföretag kate ­ goriseras som stora och medelstora i enlighet med rekommen ­ dation 2003/261/EG. Varje kategori ska ha samma viktning och bestå av kvantifier ­ bara indikatorer.

5. Instituten ska uppfylla kravet i punkt 1 med kärnprimär ­ Metoden ska innebära att varje bedömd enhet som avses i kapital som inte får vara en del av sådant kärnprimärkapital punkt 1 ges ett totalt poängtal, som gör det möjligt att fastställa som upprätthålls för uppfyllande av kapitalbaskravet i enlighet om enheten är ett globalt systemviktigt institut och placera in med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, kravet på upp ­ det i en underkategori enligt punkt 9. rätthållande av en kapitalkonserveringsbuffert i enlighet med artikel 129 i detta direktiv eller något annat krav i artikel 104 i detta direktiv. 3. Andra systemviktiga institut ska identifieras i enlighet med punkt 1. Systemviktigheten ska bedömas på grundval av åtmin ­ stone ett av följande kriterier:

6. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner a) Storlek. enligt artikel 141.2 och 141.3.

b) Betydelsen för unionens eller den relevanta medlemsstatens ekonomi. Artikel 131

Globala och andra systemviktiga institut

c) Betydelsen av dess gränsöverskridande verksamhet. 1. Myndigheterna ska utse den myndighet som ansvarar för att på gruppnivå identifiera globala systemviktiga institut, och, på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå, beroende på vad som är tillämpligt, andra systemviktiga institut som är d) Graden av institutets eller gruppens sammanlänkning med auktoriserade inom deras jurisdiktion. Den myndigheten ska det finansiella systemet. vara den behöriga eller den utsedda myndigheten. Medlemssta ­ terna får utse fler än en myndighet. De globala systemviktiga instituten ska vara ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt EBA ska senast den 1 januari 2015, efter samråd med ESRB, moderholdingföretag inom EU, ett blandat finansiellt moderhol ­ offentliggöra riktlinjer för de kriterier som ska fastställa vill ­ dingföretag inom EU eller ett institut. De globala systemviktiga koren för tillämpning av denna punkt i samband med bedöm ­ instituten får inte vara ett institut som är ett dotterföretag till ett ningen av andra systemviktiga institut. I dessa riktlinjer ska de moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag internationella ramarna för nationella systemviktiga institut inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag samt unionens särdrag och nationella särdrag beaktas.

Bilaga 1

L 176/406 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

4. Alla globala systemviktiga institut ska på gruppnivå ha en andra systemviktiga institut, ska den buffert som tillämpas på buffert för globala systemviktiga institut som motsvarar den individuell nivå eller undergruppsnivå för det andra systemvik ­ underkategori där det globala systemviktiga institutet har place ­ tiga institutet inte överstiga den högre av följande två värden: rats. Bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet.

a) 1 % av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 5. Den behöriga eller den utsedda myndigheten får på grupp ­ nivå, undergruppsnivå eller individuell nivå kräva att varje annat systemviktigt institut har en buffert för andra systemviktiga b) Det buffertvärde för globala systemviktiga institut eller andra institut på upp till 2 % av det totala riskvägda exponerings ­ systemviktiga institut som tillämpas för gruppen på grupp ­ beloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning nivå. (EU) nr 575/2013, med beaktande av kriterierna för identifie ­ ring av det andra systemviktiga institutet. Den bufferten ska bestå av och komplettera kärnprimärkapitalet. 9. Globala systemviktiga institutet ska delas in i minst fem underkategorier. Den undre gränsen och gränserna mellan de olika underkategorierna bestäms av det med identifieringsmeto ­ 6. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver den fastställa poängtalet. Gränsvärdena mellan närliggande un ­ att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls derkategorier ska tydligt anges och ska följa principen om en ska den iaktta följande: konstant linjär ökning av systembetydelse mellan varje under ­ kategori som innebär en linjär ökning av kravet på ytterligare primärkapital, med undantag av den högsta underkategorin. Vid tillämpning av denna punkt avses med systembetydelse den a) Bufferten för andra systemviktiga institut får inte medföra inverkan som ett globalt systemviktigt institut i kris skulle få oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det på den globala finansiella marknaden. Den lägsta underkatego ­ finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen rin ska ha en buffert för globala systemviktiga institut på 1 % av som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet marknadens funktion. med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och den buffert som har tilldelats varje underkategori ska stiga i gradienter om 0,5 % av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 upp b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över till och med den fjärde underkategorin. Den högsta underkate ­ bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år. gorin avseende buffert för globala systemviktiga institut ska omfattas av en buffert på 3,5 % av det totala riskvägda expo ­ neringsbeloppet enligt artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. 7. Innan en buffert för andra systemviktiga institut fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda 10. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1 och myndigheter i berörda medlemsstater en månad innan det be ­ 9 får den behöriga eller den utsedda myndigheten vid utövandet slut som avses i punkt 5 offentliggörs. Den anmälan ska inne ­ av sund tillsynsbedömning hålla detaljerade upplysningar om:

a) flytta ett globalt systemviktigt institut från en lägre till en a) De bakomliggande skälen till varför det anses att bufferten högre underkategori, för andra systemviktiga institut sannolikt är tillräckligt effek ­ tiv och proportionell för att kunna minska risken. b) placera en enhet som avses i punkt 1 med ett totalt poängtal som är lägre än gränsvärdet för den lägsta underkategorin i den underkategorin eller en högre underkategori, och där ­ b) En bedömning av de positiva eller negativa effekter som med fastställa att enheten är ett globalt systemviktigt institut. bufferten för andra systemviktiga institut sannolikt får på den inre marknaden, på grundval av information som med ­ lemsstaterna har tillgång till. 11. Om den behöriga eller den utsedda myndigheten fattar ett beslut i enlighet med punkt 10 b ska den underrätta EBA om detta och ange en motivering. c) Det buffertvärde för andra systemviktiga institut som med ­ lemsstaten vill kräva. 12. Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska med ­ dela kommissionen, ESRB och EBA namnen på de globala sy ­ stemviktiga instituten och andra systemviktiga institut och de 8. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 133 och underkategorier där de globala systemviktiga instituten har pla ­ punkt 5 i denna artikel, och om det andra systemviktiga insti ­ cerats, och ska offentliggöra namnen på de systemviktiga insti ­ tutet är ett dotterföretag till antingen ett globalt systemviktigt tuten. De behöriga eller utsedda myndigheterna ska offentlig ­ institut eller ett annat systemviktigt institut som är ett moder ­ göra i vilken underkategori som det globala systemviktiga in ­ institut inom EU och på gruppnivå omfattas av en buffert för stitutet har placerats.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/407

Den behöriga eller den utsedda myndigheten ska varje år se kapitalbufferten och summan av den buffert för andra system ­ över identifieringen av globala och andra systemviktiga institut viktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på indi ­ och de globala systemviktiga institutens placering i respektive viduell nivå. underkategori och meddela resultatet till det berörda systemvik ­ tiga institutet, kommissionen, ESRB och EBA och offentliggöra en uppdaterad förteckning över identifierade systemviktiga in ­ stitut samt offentliggöra i vilken underkategori som varje iden ­ 18. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för till ­ tifierat globalt systemviktigt institut har placerats. syn för att, vid tillämpningen av denna artikel, specificera den metod enligt vilken den behöriga eller den utsedda myndigheten ska identifiera ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt holding ­ företag inom EU eller ett blandat finansiellt holdingföretag inom 13. De systemviktiga instituten ska inte använda kärnprimär ­ EU som ett globalt systemviktigt institut och specificera meto ­ kapital som upprätthålls för uppfyllande av kraven i punkterna den för fastställande av underkategorier och placeringen av glo ­ 4 och 5 i syfte att uppfylla eventuella krav i enlighet med bala systemviktiga institut i underkategorier på grundval av artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, artiklarna 129 och deras systembetydelse och med beaktande av eventuella inter ­ 130 i detta direktiv och eventuella krav som uppstår i enlighet nationellt överenskomna standarder. med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för 14. Om en grupp på gruppnivå omfattas av följande, ska det tillsyn till kommissionen senast den 30 juni 2014. högre av de båda buffertarna gälla:

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ a) En buffert för globala systemviktiga institut och en buffert der för tillsyn som avses i första och andra styckena i enlighet för andra systemviktiga institut. med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

b) En buffert för globala systemviktiga institut, en buffert för Artikel 132 andra systemviktiga institut och en systemriskbuffert i enlig ­ het med artikel 133. Rapportering

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 på grundval av den internationella utvecklingen och EBA:s yttrande Om ett institut, på individuell nivå eller undergruppsnivå om ­ förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om möjlig ­ fattas av en buffert för andra systemviktiga institut och en heten att utvidga reglerna för globala systemviktiga institut till systemriskbuffert i enlighet med artikel 133,ska den högre av ytterligare typer av institut inom unionen, om så är lämpligt de båda gälla. åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

15. När systemriskbuffert gäller för alla exponeringar i den 2. Kommissionen ska senast den 31 december 2016, efter medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro ­ samråd med ESRB och EBA, förelägga Europaparlamentet och tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar rådet en rapport om huruvida bestämmelserna om globala sy ­ utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad stemviktiga institut i artikel 131 bör ändras, om så är lämpligt som sägs i punkt 14, vara kumulativt med de buffertar för åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I ett sådant förslag ska man andra systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut vederbörligen beakta den internationella utvecklingen på regle ­ som gäller i enlighet med denna artikel. ringsområdet och vid behov se över processen för placering av institutspecifika buffertar för andra systemviktiga institut inom en grupp, med beaktande av eventuella negativa effekter på genomförandet av den organisatoriska åtskillnaden inom med ­ 16. När punkt 14 är tillämplig och ett institut ingår i en lemsstaterna. grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska Artikel 133 kapitalbufferten och det högre av antingen bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller på Krav på att upprätthålla en systemriskbuffert individuell nivå. 1. Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert i kärnprimärkapital för den finansiella sektorn eller för en eller flera delar av denna sektor för att förhindra och minska lång ­ 17. När punkt 15 är tillämplig och ett institut ingår i en siktiga strukturella systemrisker eller makrotillsynsrisker som grupp av globala systemviktiga institut eller andra systemviktiga inte omfattas av förordning (EU) nr 575/2013, som innebär institut, ska detta aldrig innebära att institutet på individuell en sådan risk för störningar av det finansiella systemet som nivå omfattas av ett kombinerat buffertkrav som är lägre än kan få allvarliga negativa effekter på det finansiella systemet summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska och den reella ekonomin i en viss medlemsstat.

Bilaga 1

L 176/408 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska medlemsstaten utse den är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kont ­ myndighet som ska ansvara för att fastställa systemriskbufferten racykliska kapitalbufferten och summan av den buffert för andra och identifiera vilka de grupper av institut på vilka den är till ­ systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäller för lämplig. Denna myndighet ska vara den behöriga eller den ut ­ det på individuell nivå. sedda myndigheten.

8. En systemriskbuffert får gälla exponeringar i den med ­ lemsstat där den bufferten fastställs och får också gälla expone ­ 3. Vid tillämpning av punkt 1 kan det krävas att institut, ringar i tredjeländer. En systemriskbuffert får också gälla expo ­ utöver det kärnprimärkapital som upprätthålls för uppfyllandet neringar i andra medlemsstater om inte annat följer av punk ­ av kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) terna 15 och 18. nr 575/2013 också upprätthåller en systemriskbuffert i kärnpri ­ märkapital på minst 1 % som bygger på exponeringen som omfattas av en systemriskbuffert i enlighet med punkt 8 i denna artikel på individuell nivå, gruppnivå eller undergruppsnivå i 9. En systemriskbuffert ska gälla alla institut, eller en eller enlighet med del ett avdelning II i den förordningen. Den be ­ flera delar av dessa institut, för vilka myndigheterna i den be ­ rörda behöriga eller utsedda myndigheten får kräva att institutet rörda medlemsstaten är behöriga i enlighet med detta direktiv, upprätthåller systemriskbufferten på såväl individuella nivå som och ska fastställas genom gradvisa eller tilltagande justeringar i på gruppnivå. steg om 0,5 procentenheter. Olika krav får införas för olika delar av sektorn.

4. Instituten ska inte använda kärnprimärkapital som upp ­ 10. När den behöriga eller den utsedda myndigheten kräver rätthålls för uppfyllande av kraven i punkt 3 i syfte att uppfylla att en riskbuffert för andra systemviktiga institut upprätthålls eventuella krav i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) ska den iaktta följande: nr 575/2013, artiklarna 129 och 130 i detta direktiv och even ­ tuella krav som uppstår i enlighet med artiklarna 102 och 104 i detta direktiv. Om en grupp har identifierats som ett system ­ viktigt institut som omfattas av en buffert för globala system ­ a) En buffert för andra systemviktiga institut får inte medföra viktiga institut eller en buffert för andra systemviktiga institut på oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det gruppnivå i enlighet med artikel 131 också omfattas av en finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen systemriskbuffert på gruppnivå i enlighet med denna artikel som helhet och utgöra eller skapa ett hinder för den inre ska den högre av buffertarna gälla. Om ett institut på individuell marknadens funktion. nivå eller undergruppsnivå omfattas av en buffert för andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 och en system ­ riskbuffert i enlighet med denna artikel ska den högre av de båda gälla. b) Den behöriga eller den utsedda myndigheten måste se över bufferten för andra systemviktiga institut åtminstone varje år.

5. När en systemriskbuffert gäller alla exponeringar i den 11. Innan ett systemriskbuffertvärde på upp till 3 % fastställs medlemsstat som fastställer den bufferten för att hantera makro ­ eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten tillsynsrisken i den medlemsstaten, men inte på exponeringar underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda utanför medlemsstaten, ska denna systemriskbuffert, trots vad myndigheter i de berörda medlemsstaterna en månad innan det som sägs i punkt 4, vara kumulativt med de buffertar för andra beslut som avses i punkt 16 offentliggörs. Om bufferten gäller systemviktiga institut eller globala systemviktiga institut som exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda gäller i enlighet med artikel 131. myndigheten också underrätta de tillsynsmyndigheterna i dessa tredjeländer. Den anmälan ska innehålla detaljerade upplys ­ ningar om

6. När punkt 4 är tillämplig och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut eller andra systemviktiga institut, ska det institutet inte, a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå ­ på individuell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav ga, som är lägre än summan av kapitalkonserveringsbufferten, den kontracykliska kapitalbufferten och den högre av bufferten för andra systemviktiga institut och den systemriskbuffert som gäl ­ b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar ler för det på individuell nivå. stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som motiverar systemriskbuffertvärdet,

7. Om punkt 5 gäller och ett institut ingår i en grupp eller i en undergrupp där det ingår ett globalt systemviktigt institut c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk ­ eller andra systemviktiga institut ska det institutet inte, på indi ­ bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell viduell nivå, anses omfattas av ett kombinerat buffertkrav som för att minska risken,

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/409

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el ­ som gäller exponeringar i den medlemsstaten och också kan ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av gälla exponeringar i tredjeländer på upp till 5 %. När ett system ­ information som medlemsstaterna har tillgång till, riskbuffertvärde på mer än 5 % fastställs eller ändras ska för ­ farandena i punkt 12 följas.

e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med 14. När systemriskbuffertvärdet fastställs till mellan 3 % och undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, eller 5 % i enlighet med punkt 13, ska den behöriga eller den ut ­ i detta direktiv var för sig eller i kombination skulle vara sedda myndigheten i den medlemsstat där den bufferten fast ­ tillräckliga för att hantera den konstaterade makrotillsynsställts alltid underrätta kommissionen om detta och invänta eller systemrisken med beaktande av dessa åtgärders relativa kommissionens yttrande innan åtgärderna i fråga antas. effektivitet,

f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva. När kommissionens yttrande är negativt ska den behöriga eller den utsedda myndigheten i den medlemsstat där bufferten fast ­ ställts rätta sig efter det yttrandet eller förklara varför den inte gör det. 12. Innan ett systemriskbuffertvärde på över 3 % fastställs eller ändras ska den behöriga eller den utsedda myndigheten underrätta kommissionen, ESRB, EBA och behöriga och utsedda myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Om bufferten gäller När en del av finanssektorn är ett dotterföretag vars moderfö ­ exponeringar i tredjeländer ska den behöriga eller den utsedda retag är etablerat i en annan medlemsstat ska den behöriga eller myndigheten också underrätta tillsynsmyndigheterna i dessa den utsedda myndigheten anmäla detta till myndigheterna i de tredjeländer. Dem anmälan ska innehålla detaljerade upplys ­ medlemsstaterna, kommissionen och ESRB. Inom en månad ningar om från anmälan ska kommissionen och ESRB utfärda en rekom ­ mendation om de åtgärder som vidtagits i enlighet med denna punkt. Om myndigheterna är av en annan åsikt, eller om såväl a) systemrisken eller makrotillsynsrisken i medlemsstaten i frå ­ kommissionen som ESRB har avgett ett negativt yttrande, får ga, den behöriga myndigheten eller den utsedda myndigheten hän ­ skjuta frågan till EBA och begära bistånd i enlighet med arti ­ kel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. Beslutet att fastställa bufferten för dessa exponeringar ska vila till dess att EBA har b) orsakerna till att systemrisker eller makrotillsynsrisker hotar fattat ett beslut. stabiliteten i det finansiella systemet på nationell nivå som motiverar systemriskbuffertvärdet,

15. Inom en månad från den anmälan som avses i punkt 12 c) de bakomliggande skälen till varför det anses att systemrisk ­ ska ESRB avge ett yttrande till kommissionen om huruvida bufferten sannolikt är tillräckligt effektiv och proportionell systemriskbufferten bedöms vara lämpligt. EBA får också avge för att minska risken, ett yttrande till kommissionen angående bufferten i enlighet med artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1093/2010.

d) en bedömning av systemriskbuffertens sannolika positiva el ­ ler negativa effekter på den inre marknaden, på grundval av Inom två månader från anmälan ska kommissionen, med beak ­ information medlemsstaterna har tillgång till, tande av ESRB:s och EBA:s bedömning, om detta är lämpligt, och om den är övertygad om systemriskbufferten inte medför några oproportionella negativa effekter på hela eller delar av det e) motiveringen till varför inga av de befintliga åtgärderna i finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som detta direktiv eller i förordning (EU) nr 575/2013, med helhet och utgör eller skapar hinder för en välfungerande inre undantag av artikel 458 och 459 i den förordningen, var marknad, anta en genomförandeakt som ger den behöriga eller för sig eller i kombination skulle vara tillräckliga för att den utsedda myndigheten befogenhet att anta den föreslagna hantera den konstaterade makrotillsyns- eller systemrisken åtgärden. med beaktande av dessa åtgärders relativa effektivitet,

16. Varje behörig eller utsedd myndighet ska offentliggöra f) det systemriskbuffertvärde som medlemsstaterna vill kräva. fastställandet av systemriskbufferten på lämplig webbplats. Till ­ kännagivandet ska åtminstone innehålla följande information:

13. Den behöriga eller den utsedda myndigheten får från och med den 1 januari 2015, och i överensstämmelse med förfaran ­ det i punkt 11, fastställa eller ändra ett systemriskbuffertvärde a) Systemriskbuffertvärdet.

Bilaga 1

L 176/410 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) De institut på vilka systemriskbufferten tillämpas. rekommendation som avses i artikel 16 i förordningen (EU) nr 1092/2010 till en eller flera medlemsstater som kan erkänna systemriskbuffertvärdet. c) En motivering tillsystemriskbufferten. A v s n i t t I I

F a s t s t ä l l a n d e o c h b e r ä k n i n g a v k o n t ­

d) Det datum då instituten måste börja tillämpa den fastställda

r a c y k l i s k a k a p i t a l b u f f e r t a r

eller ändrade systemriskbufferten. Artikel 135

ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska

e) Namnen på de länder där exponeringar i dessa länder er ­

buffertvärden

känns i systemriskbufferten. 1. ESRB får genom rekommendationer i enlighet med arti ­ kel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med Om det offentliggörande som avses i led c skulle kunna även ­ artikel 136.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, dä ­ tyra stabiliteten i det finansiella systemet ska information enligt ribland följande: led c inte anges i tillkännagivandet.

a) Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska 17. Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet i punkt 1 i bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt denna artikel fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund enligt artikel 141.2 och 141.3. strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande i alla med ­ lemsstater. Om tillämpningen av dessa utdelningsrestriktioner leder till en otillfredsställande förstärkning av institutets kärnprimärkapital b) Allmänna riktlinjer för mot bakgrund av den relevanta systemrisken, får de behöriga myndigheterna vidta ytterligare åtgärder i enlighet med arti ­ kel 64. i) mätning och beräkning av hur kreditgivning som andel av bruttonationalprodukten (BNP) avviker från den lång ­ siktiga utvecklingstrenden, 18. Efter den anmälan som avses i punkt 11 får medlems ­ staterna tillämpa bufferten på alla exponeringar. Om en behörig ii) beräkning av buffertriktvärden i enlighet med arti ­ eller en utsedd myndighet beslutar att fastställa en buffert på kel 136.2. upp till 3 % på grundval av exponeringar i andra medlemsstater ska samma buffert fastställas för alla exponeringar inom unio ­ nen. c) Vägledning om variabler som anger uppkomsten av en sy ­ stemomfattande risk relaterad till perioder med alltför stor kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta Artikel 134 kreditgivningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra rele ­

Erkännande av ett systemriskbuffertvärde

vanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveck ­ 1. Andra medlemsstater får erkänna ett systemriskbuffert ­ ling inom enskilda sektorer av ekonomin som kan vara upp ­ värde som fastställts i enlighet med artikel 133 och får tillämpa lysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa det buffertvärdet för nationellt auktoriserade institut för expo ­ det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med ar ­ neringar i den medlemsstat som fastställt det buffertvärdet. tikel 136.

d) Vägledning om variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som 2. Om en medlemsstat erkänner systemriskbuffertvärdet för visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frigöras nationellt auktoriserade institut ska den medlemsstaten under ­ helt. rätta kommissionen, ESRB, EBA och den medlemsstat som fast ­ ställer detta systemriskbuffertvärde. 2. När ESRB utfärdar en rekommendation i enlighet med punkt 1 ska nämnden beakta skillnaderna mellan medlemssta ­ terna och framför allt särdragen hos medlemsstater med små 3. Vid beslut om erkännande av ett systemriskbuffertvärde och öppna ekonomier. ska medlemsstaten beakta den information som framlagts av den medlemsstat som fastställt buffertvärdet i enlighet med ar ­ tikel 133.11, 133.12 eller 133.13. 3. När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1 ska nämnden se över den och, om nödvändigt, uppdatera den mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar 4. Den medlemsstat som fastställt ett systemriskbuffertvärde i enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt enlighet med artikel 133 får uppmana ESRB att utfärda en överenskommen praxis.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/411

Artikel 136 ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin in ­

Fastställande av kontracykliska buffertvärden

stitutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte 1. Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffert ­ offentligt organ (nedan kallad utsedd myndighet) som ska an ­ värdet anmäldes i enlighet med punkt 7. Om dagen infaller svara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet medlemsstaten. anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara motiverad av exceptionella omständigheter.

2. Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndig ­ 6. Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracyk ­ hetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buf ­ liska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller fertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska på ett inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen relevant sätt återspegla kreditcykeln och risker som beror på en buffertökning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte alltför stor kredittillväxt i medlemsstaten och beakta den natio ­ vara bindande för den utsedda myndigheten. nella ekonomins särdrag. Det ska baseras på avvikelsen från den långsiktiga utvecklingstrenden för kreditgivning som andel av BNP, med beaktande av bland annat 7. Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmä ­ lan ska åtminstone innehålla följande information: a) en indikator på ökningen av kreditgivningsnivåerna inom denna jurisdiktion och särskilt en indikator på förändringar när det gäller kreditgivningen som andel av BNP i den med ­ a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet. lemsstaten, och

b) Den aktuella kredittillväxtnivån som andel av BNP och dess b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 b. avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.

3. Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlems ­ c) Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2. stat, och ska därvid beakta

d) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet. a) det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2 och e) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid b) alla gällande ESRB-riktlinjer i enlighet med artikel 135.1 a, c beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital ­ och d och alla rekommendationer som ESRB utfärdat om buffert. fastställande av ett buffertvärde,

f) När den dag som avses i led e infaller mindre än 12 månader c) övriga variabler som den utsedda myndigheten anser rele ­ från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning vanta för hanteringen av cykliska systemrisker. till de exceptionella omständigheter som motiverar en kor ­ tare tidsfrist för tillämpningen.

4. Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentan ­ del av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i g) Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsam ­ institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, ska mans med en motivering avseende denna period. ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 pro ­ centenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är motiverat på grund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att högre än 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet tidsmässigt samordna anmälan. som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för tillämpningen av artikel 140.2 i detta direktiv. De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis faststäl ­ lande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information 5. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf ­ som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla fertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myn ­ anmälda buffertvärden och tillhörande information på sin dighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet, webbplats.

Bilaga 1

L 176/412 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 137 med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara

Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %

otillräckligt för att uppfylla detta syfte. 1. När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, eller en berörd tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracyk ­ liskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i Artikel 139 förordning (EU) nr 575/2013, kan de andra utsedda myndighe ­ terna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska ka ­ kontracykliska buffertvärden pitalbuffertar. 1. Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat en rekommendation för utsedda myndigheter som avses i arti ­ kel 138. 2. När en utsedd myndighet i enlighet med punkt 1 i denna artikel godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, i enlighet 2. Under de omständigheter som avses i artikel 138 a kan de med punkt 1 denna artikel, ska den offentliggöra godkännandet utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräk ­ information: ningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

a) Det gällande kontracykliska buffertvärdet. 3. När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har fastställts och offentliggjorts av en berörd tredjelandsmyndighet, kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det b) De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det. tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den berörda tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett c) Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myn ­ en alltför stor kredittillväxt i det landet. dighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska ka ­ pitalbuffert.

När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader som understiger den nivå som fastställts av den berörda tredje ­ från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning landsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %, till de exceptionella omständigheter som motiverar denna uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet som kortare tidsfrist för tillämpningen. beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013 i institut som har kreditexponeringar i det tredjelan ­ det. Artikel 138

ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

För att garantera enhetlighet vid fastställandet av buffertvärden ESRB får, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) för tredjeländer kan ESRB ge rekommendationer på detta om ­ nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myn ­ råde. digheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för ex ­ poneringar i det tredjelandet om

4. När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buf ­ fertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och a) inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offent ­ detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvär ­ liggjorts av den berörda tredjelandsmyndigheten för ett tred ­ det, ska den utsedda myndigheten fastställa den dag från och jeland (nedan kallad berörd tredjelandsmyndighet) där en med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar, det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kont ­ racykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12 månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med b) ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den berörda att buffertvärdet anmälts, ska denna kortare tidsfrist för tillämp ­ tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfreds ­ ningen vara motiverad på grund av exceptionella omständighe ­ ställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband ter.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/413

5. Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande a) Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet som överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponerings ­ med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga föl ­ beloppet. jande information:

b) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala a) Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten det gäller. i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 137.1.

b) De bakomliggande skälen till det buffertvärdet. c) Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har c) Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137. eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapital ­ buffert. 3. Om det kontracykliska buffertvärde som av en berörd tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger 2,5 % av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till ­ d) När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader lämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständig ­ beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i heter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpning ­ fråga: en.

a) Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % Artikel 140 av det totala riskvägda exponeringsbeloppet om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte Beräkning av institutspecifika kontracykliska har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med ar ­ kapitalbuffertvärden tikel 137.1.

1. Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexpo ­ b) Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fast ­ neringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna ar ­ ställts av den berörda tredjelandsmyndigheten om den ut ­ tikel i enlighet med artikel 139.2 eller 139.3. sedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktorise ­ rats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 137.

Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det 4. Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla andra expo ­ viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämp ­ neringsklasser än dem som anges i artikel 112 a-f i förordning ligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina samman ­ (EU) nr 575/2013 och som regleras av följande: lagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med del tre avdelningarna II och III i förordning (EU) nr 575/2013, som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga, dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som a) Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del tre avdelning II i rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar. den förordningen.

b) Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för 2. Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 136.4, specifik risk enligt del tre avdelning IV kapitel 2 i den för ­ fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % ordningen eller tillkommande fallissemangs- och migrations ­ av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i risker enligt del tre avdelning IV kapitel 5 i den förordning ­ enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013, ska en. medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena till ­ lämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighe ­ tens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräk ­ ning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräk ­ c) När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven ningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga: enligt del tre avdelning II kapitel 5 i den förordningen.

Bilaga 1

L 176/414 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska A v s n i t t I I I område i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som an ­

K a p i t a l b e v a r a n d e å t g ä r d e r

tagits i enlighet med punkt 7. Artikel 141

Utdelningsrestriktioner

6. För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande 1. Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det gälla: kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till kärnprimärkapitalet i en utsträckning som skulle minska deras kärnprimärkapital till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt. a) Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska till ­ lämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 136.7 e eller 137.2 c om 2. Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet. det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelnings ­ bara belopp i enlighet med punkt 4 och anmäler detta till den behöriga myndigheten.

b) Om inte annat följer av led c, ska ett kontracykliskt buffert ­ värde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda buffertvärdet anmäldes av den berörda tredjelandsmyndighe ­ varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder ten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etable ­ utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp: rade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kor ­ tare period, om syftet med det beslutet är att höja buffert ­ värdet. a) Göra en utdelning kopplad till kärnprimärkapital.

c) Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat b) Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller dis ­ fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i kretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning enlighet med artikel 139.2 eller 139.3 eller godkänner det om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då in ­ kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med stitutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven. artikel 137, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 139.5 c eller artikel 137.2 c om syftet med det c) Göra utbetalningar avseende primärkapitaltillskott. beslutet är att höja buffertvärdet.

3. Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det över ­ skrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna för ­ d) Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om bjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdel ­ syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet. ningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom någon av de åtgärder som anges i punkt 2 a, b och c.

Vid tillämpning av led b ska en ändring av det kontracykliska 4. Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den offentliggörs av den berörda tredjelandsmyndigheten i enlighet summa som beräknats enligt punkt 5 med den faktor som med gällande nationella regler. fastställs i enlighet med punkt 6. Det högsta utdelningsbara beloppet ska minskas genom någon av de åtgärder som anges i punkt 2 andra stycket led a, b eller c.

7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar metoden för angivelse av de berörda kredit ­ exponeringarnas geografiska område enligt punkt 5. 5. Den summa som ska multipliceras i enlighet med punkt 4 ska bestå av

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för till ­ a) delårsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet en ­ syn till kommissionen senast den 1 januari 2014. ligt artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln Kommissionen ska delegeras befogenheter att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. plus

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/415

b) årsöverskott som inte inräknats i kärnprimärkapitalet enligt Kombinerat buffertkrav artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som har Undre gräns i kvartilen Q ¼ Ü ð n – 1 Þ genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller 4 någon av de åtgärder som avses punkt 2 andra stycket led a, b eller c i den här artikeln Kombinerat buffertkrav Övre gräns i kvartilen ¼ Ü Q n 4

minus där ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.

7. De restriktioner som införs genom denna artikel ska en ­ c) belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning dast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av inte hade skett på de poster som anges under leden a och b i kärnprimärkapitalet eller en vinstminskning, och endast i fall denna punkt. där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.

6. Faktorn ska bestämmas enligt följande: 8. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkra ­ vet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 andra stycket led a, b och c ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna föl ­ a) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och jande information: som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, a) Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande: ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägs ­ ta) kvartil, ska faktorn vara 0. i) Kärnprimärkapital.

b) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ii) Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet iii) Supplementärt kapital. som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska faktorn vara 0,2. b) Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.

c) Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med c) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och punkt 4. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet d) Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, att fördela mellan följande: ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska faktorn vara 0,4. i) Utdelningsbetalningar.

d) När det kärnprimärkapital som upprätthålls av institutet och ii) Inlösen. som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet i enlighet med artikel 92.1 c i förordning (EU) nr 575/2013, uttryckt som procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet iii) Utbetalningar avseende primärkapitalstillskott som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högs ­ ta) kvartil, ska faktorn vara 0,6. iv) Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pen ­ sionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en be ­ talning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade buffertkravet ska beräknas enligt följande: buffertkrav.

Bilaga 1

L 176/416 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

9. Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för d) All övrig information som den behöriga myndigheten anser utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet be ­ nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt räknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka punkt 3. riktigheten för den behöriga myndigheten.

3. Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalkonserve ­ 10. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning ringsplanen och ska endast godkänna planen om den anser att kopplad till kärnprimärkapital omfatta följande: det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom a) En utbetalning i form av kontant utdelning. en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.

b) En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra 4. Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapital ­ kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i förordning konserveringsplanen i enlighet med punkt 3 ska den vidta nå ­ (EU) nr 575/2013. gon av, eller båda, följande åtgärder:

c) Inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som avses i artikel 26.1 a i den förord ­ a) Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer ningen. inom specificerade perioder.

d) Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till b) Utöva sina befogenheter enligt artikel 102 i syfte att införa kapitalinstrument som avses artikel 26.1 a i den förordning ­ strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt en. artikel 141.

e) En utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b–e i den förordningen. AVDELNING VIII

OFFENTLIGGÖRANDE AV DE BEHÖRIGA MYNDIGHETERNA

Artikel 143 Artikel 142

Allmänna krav på offentliggörande Kapitalkonserveringsplan

1. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar 1. När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav om följande: ska det utarbeta en kapitalkonserveringsplan och lägga fram den för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte den behöriga myndigheten beviljar en längre frist upp till tio a) Texterna till de lagar och andra författningar samt den all ­ dagar. männa vägledning som antas i deras medlemsstater på om ­ rådet reglering av institut.

De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt från den enskilda situationen för ett kredit ­ institut och med beaktande av omfattningen av och komplex ­ b) Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom iteten i kreditinstitutets verksamhet. unionsrätten har utnyttjats.

2. Kapitalkonserveringsplanen ska omfatta följande: c) De allmänna kriterier och metoder som de använder för den översyn och utvärdering som avses i artikel 97.

a) Estimat av inkomster och utgifter och en prognos för balans ­ räkningen. d) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artik ­ larna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statis ­ b) Åtgärder för att öka institutets kapitalrelation. tiska data om centrala aspekter av hur tillsynsregelverket till ­ lämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 102.1 a c) En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att och de administrativa sanktioner som har vidtagits i enlighet uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut. med artikel 65.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/417

2. De upplysningar som offentliggörs i enlighet med punkt 1 c) På aggregerad nivå i medlemsstaten: ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett menings ­ fullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndig ­ heterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska i) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbun ­ valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) det. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma nr 575/2013, den totala kapitalbas på gruppnivå som webbplats. innehas av i dotterföretag i ett tredjeland.

3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ ii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den nomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsför ­ valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i den förordningen, teckningar och årligt datum för offentliggörande för informatio ­ den procentandel av den totala kapitalbasen på grupp ­ nen i punkt 1. nivå som motsvarar den kapitalbas som innehas av dot ­ terföretag i ett tredjeland.

EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014. iii) För moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 76.3 i den förordningen, den procentandel av den totala kapitalbas som enligt artikel 92 i den förordningen krävs på gruppnivå och Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ som motsvarar den kapitalbas som innehas av dotterfö ­ der för genomförande som avses i första stycket i enlighet med retag i ett tredjeland. artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Den behöriga myndighet som utnyttjar den valmöjlighet Artikel 144 som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska Särskilda krav på offentliggörande offentliggöra samtliga nedanstående uppgifter:

1. Vid tillämpning av del fem i förordning (EU) nr 575/2013 ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande infor ­ mation: a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder. a) De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att granska efterlevnaden av artiklarna 405–409 i förordning (EU) nr 575/2013. b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland. b) Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande be ­ skrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på c) På aggregerad nivå i medlemsstaten: årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efter ­ levnad av artiklarna 405-409 i förordning (EU) nr 575/2013. i) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den totala kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tred ­ 2. Den behöriga myndighet i en medlemsstat som utnyttjar jeland. den valmöjlighet som anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 ska offentliggöra följande uppgifter:

ii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte procentandel av den totala kapitalbasen som motsvarar finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska kapitalbas som hålls i dotterföretag i ett tredjeland. eller rättsliga hinder för en snabb överföring av medel ur kapitalbasen eller återbetalning av skulder.

iii) För moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 575/2013, den b) Antalet moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som procentandel av den totala kapitalbas som krävs enligt anges i artikel 7.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och antalet artikel 92 i den förordningen och som motsvarar den sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland. kapitalbas som innehas av dotterföretag i ett tredjeland.

Bilaga 1

L 176/418 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

AVDELNING IX Artikel 146

DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER Genomförandeakter

Artikel 145 Följande åtgärder ska antas som genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 147.2:

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 148 i fördraget när det gäller följande: a) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

a) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att b) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12 säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv. och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på det eko ­ nomiska och monetära området.

b) Förtydligande av definitionerna i artiklarna 3 och 128 för att vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de Artikel 147 finansiella marknaderna.

Europeiska bankkommittén

1. För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen biträdas av europeiska bankkommittén. Denna kommitté ska c) Anpassning av terminologin och formuleringen av definitio ­ vara en kommitté i den mening som avses i artikel 3.2 i för ­ nerna i artikel 3 till framtida rättsakter om institut och ordning (EU) nr 182/2011. därmed sammanhängande frågor.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord ­ d) Översyn av de belopp som avses i artikel 31.1 för att beakta ning (EU) nr 182/2011 tillämpas. förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat, i linje och parallellt med de anpass ­ ningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG. Artikel 148

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio ­ e) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i ar ­ nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. tiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I, eller anpass ­ ningar av förteckningens terminologi till utvecklingen på de finansiella marknaderna. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 145 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 17 juli 2013. f) Områden inom vilka behöriga myndigheter måste utbyta den information som förtecknas i artikel 50.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 145 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett g) Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 76–88 och 98 beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogen ­ för att beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna, het som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utveck ­ dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens offi ­ lingen av redovisningsstandarder eller krav som tar hänsyn ciella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i tillsynspraxis. kraft.

h) Uppskov med det krav på offentliggörande som anges i 4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den artikel 89.3 andra stycket när den kommissionsrapport samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. som lämnas enligt artikel 89.2 första stycket påvisar större negativa effekter.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 145 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort i) Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den invändningar inom en period av tre månader från den dag då framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Eu ­ tillämpning av detta direktiv. ropaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/419

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förord ­ Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparla ­ ning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) mentets eller rådets initiativ. nr 1095/2010.”

AVDELNING XI Artikel 149

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn

KAPITEL 1 Om kommissionen i enlighet med detta direktiv antar en tek ­ nisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till Övergångsbestämmelser om tillsyn av institut som utövar teknisk standard för tillsyn som EBA överlämnat, ska den period etableringsfrihet och friheten att tillhandahålla tjänster under vilken Europaparlamentet och rådet kan invända mot Artikel 151 denna standard vara en månad från delgivningsdagen. På Euro ­ paparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med Tillämpningsområde en månad. Genom undantag från artikel 13.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1093/2010 ska den period under vilken 1. Bestämmelserna i detta kapitel ska gälla i stället för artik ­ Europaparlamentet eller rådet kan invända mot den tekniska larna 40, 41, 43, 49, 50 och 51 fram till det datum då kravet standarden för tillsyn vid behov förlängas med ytterligare en på likviditetstäckning börjar tillämpas i enlighet med en delege ­ månad. rad akt som antas enligt artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013.

AVDELNING X 2. För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för tillsyn av likviditet är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga

ÄNDRINGAR AV DIREKTIV 2002/87/EG

likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att Artikel 150 anta delegerade akter i enlighet med artikel 145 som senare ­ lägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om

Ändringar av direktiv 2002/87/EG

enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen Artikel 21a i direktiv 2002/87/EG ska ändras på följande sätt: på grund av att internationella standarder för tillsyn av likvidi ­ tetsrisk ännu inte har antagits det datum som avses i punkt 1 i den här artikeln.

a) I punkt 2 ska led a utgå. Artikel 152

Rapporteringskrav

Värdmedlemsstaten får för statistiska ändamål kräva att alla b) Punkt 3 ska ersättas med följande: kreditinstitut som har filialer inom dess territorium lämnar pe ­ riodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaten till de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.

”3. För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräk ­ ningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv, jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och När värdmedlemsstaten fullgör sina skyldigheter enligt arti ­ artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta kel 156 i detta direktiv får den kräva att filialer till kreditinstitut påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet från andra medlemsstater lämnar samma information som de ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommit ­ för det ändamålet kräver av nationella kreditinstitut. tén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.

Artikel 153

Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter

ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader värdmedlemsstaten innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direk ­ 1. Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att tiv 2009/138/EG. ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjäns ­ ter inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rätts ­ liga bestämmelser som antagits i den medlemsstaten enligt detta direktiv som ger befogenheter till värdmedlemsstatens behöriga Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standar ­ myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet der för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med vidtar rättelse.

Bilaga 1

L 176/420 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erfor ­ stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i derliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga krissituationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndig ­ vid den relevanta tidpunkten. heter.

Artikel 156 3. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta Tillsyn av likviditetsrisk till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska Fram till dess att vidare harmonisering har skett ska värdmed ­ underrättas om vilka åtgärder som vidtas. lemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmed ­ lemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likvidi ­ tetsrisker i filialer till kreditinstitut. 4. Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder visar sig otillräckliga eller inte föreskrivs i medlemsstaten i fråga, Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av fortsätter att överträda de i värdmedlemsstaten gällande rättsliga Europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha full ­ bestämmelser som avses i punkt 1, får värdmedlemsstaten efter ständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpoli ­ att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter tik. vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa vidare överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att kreditinstitutet i fråga gör nya transaktioner inom landets terri ­ torium. Medlemsstaterna ska se till att det kan delges sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kredit ­ Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling institut inom deras territorier. eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

Artikel 154 Artikel 157

Säkerhetsåtgärder Samarbete rörande tillsyn

Innan åtgärder vidtas enligt förfarandet i artikel 153 får värd ­ medlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interi ­ När institut bedriver verksamhet i en eller flera medlemsstater mistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för utöver den där huvudkontoret finns, särskilt genom en filial, ska intressena för insättare, investerare och andra mottagare av medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn av dessa i tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas nära samarbete med varandra. Myndigheterna ska förse varandra behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om så ­ med all den information rörande institutens ledning och ägan ­ dana åtgärder. deförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedöm ­ ningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all infor ­ mation som kan underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, solvens, inlåningsgaranti, Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administra ­ behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlems ­ tion, redovisning och intern kontroll. staten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.

Artikel 158 Artikel 155

Betydande filialer Ansvar

1. De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan 1. Ansvaret för tillsyn av ett institut, inklusive tillsyn av verk ­ göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten, samheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska när artikel 112.1 är tillämplig, eller till den behöriga myndig ­ ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den heten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett annat institut mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndig ­ än ett värdepappersföretag som omfattas av artikel 95 i förord ­ heter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv. ning (EU) nr 575/2013 ska betraktas som betydande.

2. Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för grupp ­ baserad tillsyn i enlighet med detta direktiv. 2. Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

3. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid utövandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beakta den a) Insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets överskrider 2 % i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/421

b) Den troliga effekt som ett inställande eller en nedläggning av betraktas som betydande enligt punkt 2 i den här artikeln och institutets verksamhet har på den systemrelaterade likvidite ­ artikel 60. Kollegiets inrättande och funktion ska baseras på ten och på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten. hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndig ­ heter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska be ­ sluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sam ­ manträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet. c) Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens banksystem eller finansiella system. 6. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverk ­ samhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndighe ­ De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och ter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 112.1 är till ­ stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 155.3 och lämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram de skyldigheter som avses i punkt 2 i denna artikel. till ett gemensamt beslut om att en filial ska betraktas som betydande.

7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i för ­ väg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter sådana sammanträden anordnas, om de viktigaste frågor som mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åt ­ betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten gärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och som genomförts. invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

Artikel 159

De beslut som avses i andra och tredje styckena ska redovisas i Kontroller på plats ett dokument som innehåller en fullständig motivering, ska 1. Om ett institut, auktoriserat i en hemmedlemsstat, driver skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska erkän ­ verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmed ­ nas som avgörande och tillämpas av de berörda medlemsstater ­ lemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt nas behöriga myndigheter. att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndig ­ heter, självständigt eller genom en mellanhand, utföra kontroll på plats för att samla in sådan information som avses i arti ­ kel 50. Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldighe ­ ter enligt detta direktiv. 2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, av ­ seende sådana kontroller på plats av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden som anges i artikel 118. 3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska med ­ dela den information som avses i artikel 117.1 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en bety ­ dande filial är etablerad och utföra de uppgifter som avses i 3. Punkterna 1 och 2 ska inte utgöra hinder för värdmed ­ artikel 112.1 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i lemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsyns ­ värdmedlemsstaten. ansvar enligt detta direktiv utföra kontroller på plats av filialer etablerade på det egna territoriet.

4. Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir med ­ veten om en krissituation i ett kreditinstitut som avses i arti ­ KAPITEL 2 kel 114.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de myndigheter som avses i artiklarna 58.4 och 59.1. Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

Artikel 160

Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

5. Om artikel 116 inte är tillämplig ska de behöriga myn ­ digheter som utövar tillsyn över ett institut med betydande 1. Genom denna artikel ändras kraven i artiklarna 129 och filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskolle ­ 130 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari gium för att underlätta ett gemensamt beslut om att en filial ska 2016 och den 31 december 2018.

Bilaga 1

L 176/422 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller sådan kortare övergångsperiod ska den informera de berörda följande: parterna, däribland kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskollegiet om detta. En sådan kortare övergångsperioden får erkännas av andra medlemsstater. Om en annan medlems ­ stat erkänner en sådan kortare övergångsperiod ska den under ­ a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital rätta kommissionen, ESRB, EBA och det relevanta tillsynskolle ­ motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda expone ­ giet om detta. ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

7. När en medlemsstat tillämpar en kortare övergångsperiod för den kontracykliska kapitalbufferten ska den kortare perioden b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara endast tillämpas för beräkning av en institutspecifik kontracyk ­ högst 0,625 % av institutets totala riskvägda exponerings ­ lisk kapitalbuffert av institut som är auktoriserade i den med ­ belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning lemsstat för vilken den utsedda myndigheten är ansvarig. (EU) nr 575/2013.

3. För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller KAPITEL 3 följande:

Slutbestämmelser

Artikel 161

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital Översyn och rapport motsvarande 1,25 % av institutets totala riskvägda expone ­ 1. Kommissionen ska regelbundet se över genomförandet av ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning detta direktiv i syfte att säkerställa att genomförandet av direk ­ (EU) nr 575/2013. tivet inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på grundval av deras rättsliga struktur eller ägarmodell.

b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 1,25 % av institutets totala riskvägda exponerings ­ 2. Efter en översyn ska kommissionen, i nära samarbete med belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning EBA, senast den 30 juni 2016 översända en rapport till Euro ­ (EU) nr 575/2013. paparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag om bestämmelserna om ersättning i detta direktiv och förordning (EU) nr 575/2013, efter en översyn 4. För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller av dessa, med beaktande av internationell utveckling, och därvid följande: ta särskild hänsyn till

a) Kapitalkonserveringsbufferten ska bestå av kärnprimärkapital a) deras effektivitet, genomförande och tillämpning, inbegripet motsvarande 1,875 % av institutets totala riskvägda expone ­ identifiering av eventuella luckor till följd av proportionali ­ ringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning tetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser, (EU) nr 575/2013.

b) den inverkan som ett iakttagande av principen i artikel 94.1 g b) Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara har när det gäller högst 1,875 % av institutets totala riskvägda exponerings ­ belopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013. i) konkurrenskraften och stabiliteten i det finansiella syste ­ met, och 5. Kravet på en kapitalkonserveringsplan och utdelnings ­ restriktionerna enligt artiklarna 141 och 142 ska gälla under övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när in ­ stitut inte uppfyller de kombinerade buffertkraven med beak ­ ii) den personal som faktiskt och fysiskt arbetar vid dotter ­ tande av kraven i punkterna 2–4 i den här artikeln. företag som etablerats utanför EES av moderinstitut som etablerats inom EES.

6. Medlemsstaterna kan fastställa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkterna 1-4 och därigenom tillämpa Vid denna översyn ska det särskilt övervägas huruvida principen kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbuf ­ i artikel 94.1 g bör fortsätta att tillämpas på den personal som ferten den 31 december 2013. När en medlemsstat fastställer en omfattas av led b ii första stycket.

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/423

3. Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med Eiopa och Artikel 162 Esma, två gånger om året offentliggöra en rapport om i vilken

Införlivande

utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa kreditbetyg i tillsynssyfte och om de åtgärder som medlems ­ 1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta staterna vidtar för att minska sådana hänvisningar. Dessa rap ­ och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nöd ­ porter ska beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller vändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna sina skyldigheter enligt artiklarna 77.1, 77.3 och 79 b. Dessa texten till dessa bestämmelser till kommissionen. rapporter ska även innehålla en beskrivning av tillsynens sam ­ stämmighetsgrad i detta hänseende.

Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013. 4. Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artiklarna 108 och 109 och ska lägga fram den rapporten för Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsför ­ Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna slag. texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo 5. Senast den 31 december 2016 ska kommissionen se över ska gå att bedöma om införlivandebestämmelserna överens ­ och rapportera om tillämpningen av artikel 91.11, inklusive stämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommis ­ lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifie ­ sionen på begäran från EBA i syfte att fullgöra sina uppgifter ring, med beaktande av all relevant utveckling på unionsnivå enligt förordning (EU) nr 1093/2010 eller på eget initiativ be ­ och internationell nivå, och ska lägga fram den rapporten för gära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, ett lagstift ­ införlivandet och genomförandet av de bestämmelserna och ningsförslag. detta direktiv.

6. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen rådfråga 2. Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4 ESRB, EBA, Eiopa, Esma och andra relevanta parter om hur tillämpas från och med den 1 januari 2016. effektiva bestämmelserna om utbyte av information i detta di ­ rektiv är, både under normala förhållanden och under stress ­ perioder. 3. De bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 94.1 g ska ålägga instituten att tillämpa principerna i dessa bestämmelser på ersättning för till ­ 7. EBA ska senast den 31 december 2015 se över och lämna handahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett en rapport till kommissionen om tillämpningen av detta direk ­ om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den tiv och förordning (EU) nr 575/2013 om unionens och med ­ 31 december 2013 lemsstaternas samarbete med tredjeländer. Den rapporten ska identifiera på vilka områden samarbetet och informationsutbytet behöver förbättras ytterligare. EBA ska offentliggöra rapporten på sin hemsida. 4. När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig ­ 8. EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen, görs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i undersöka om enheter inom den finansiella sektorn som med ­ lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom delat att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bank ­ detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. principer i tillräcklig utsträckning omfattas av detta direktiv och Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om förordning (EU) nr 575/2013. Kommissionen ska se över EBA:s hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfär ­ rapport och, om så är lämpligt, överlämna ett lagstiftningsför ­ da. slag till Europaparlamentet och rådet.

5. Genom undantag från punkt 1 i denna artikel ska arti ­ 9. EBA ska senast den 1 juli 2014 rapportera till kommis ­ kel 131 tillämpas från och med den 1 januari 2016. Medlems ­ sionen om kreditinstitutens användning av och fördelarna med staterna ska tillämpa artikel 131.4 från och med den 1 januari ECBS-centralbankernas långfristiga refinansieringstransaktioner 2016 på följande sätt: och liknande stödåtgärder avseende centralbanksfinansiering. På grundval av den rapporten och efter samråd med ECB ska kommissionen senast den 31 december 2014 lägga fram en a) 25 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som rapport för Europaparlamentet och rådet om användningen av fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2016. och fördelarna med dessa refinansieringstransaktioner och stöd ­ åtgärder avseende finansiering för kreditinstitut som är auktori ­ serade i unionen, om så är lämpligt åtföljd av ett lagstiftnings ­ förslag om användningen av sådana refinansieringstransaktioner b) 50 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som och stödåtgärder avseende finansiering. fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2017.

Bilaga 1

L 176/424 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

c) 75 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som Artikel 164 fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2018.

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det d) 100 % av bufferten för globala systemviktiga institut, som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . fastställs i enlighet med artikel 131.4, år 2019.

6. Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska arti ­ Artikel 165 kel 133 tillämpas från den 31 december 2013.

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Artikel 163

Upphävande

Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013. Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvis ­ På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar ningar till det här direktivet och förordning (EU) nr 575/2013 M. SCHULZ A. SHATTER och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II till detta direktiv och bilaga IV till förordning (EU) nr 575/2013. Ordförande Ordförande

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/425

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM ÄR FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel. 2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”). 3. Finansiell leasing. 4. Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG. 5. Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte sådan verk ­ samhet omfattas av punkt 4. 6. Borgensförbindelser och garantier. 7. Handel för egen eller kunders räkning med något av följande: a) penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.), b) utländsk valuta, c) finansiella terminer och optioner, d) valuta- och ränteinstrument, e) överlåtbara värdepapper. 8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed. 9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv. 10. Penningmarknadsmäkling. 11. Portföljförvaltning och rådgivning. 12. Förvaring och förvaltning av värdepapper. 13. Kreditupplysningstjänster. 14. Bankfackstjänster. 15. Utgivning av elektroniska pengar. De tjänster och verksamheter som anges i avsnitten A och B i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med det här direktivet.

Bilaga 1

L 176/426 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

BILAGA II

JÄMFÖRELSETABELL

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 1 Artikel 1.1 Artikel 2.1 Artikel 2.2 Artikel 2.3 Artikel 2.4 Artikel 1.2 Artikel 2.5 Artikel 2 Artikel 2.6 Artikel 1.3 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 3.1, led 53 Artikel 4, led 49 Artikel 4.1 Artikel 4.2 Artikel 4.3 Artikel 4.4 Artikel 4.5 Artikel 35.1 Artikel 4.6 Artikel 4.7 Artikel 4.8 Artikel 5 Artikel 128 Artikel 6 Artikel 42b.1 Artikel 7 Artikel 40.3 Artikel 8.1 Artikel 6.1 Artikel 8.2 Artikel 6.2 Artikel 8.3 Artikel 6.3 Artikel 8.4 Artikel 9 Artikel 5 Artikel 10 Artikel 7 Artikel 11 Artikel 8 Artikel 12.1 Artikel 9.1, första stycket Artikel 12.2 Artikel 9.1, andra stycket Artikel 12.3 Artikel 9.1, tredje stycket Artikel 12.4 Artikel 9.2 Artikel 13.1 Artikel 11.1 Artikel 13.2 Artikel 11.2 Artikel 14.1 Artikel 12.1

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/427

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 14.2 Artikel 12.2 Artikel 14.3 Artikel 12.3 Artikel 15 Artikel 13 Artikel 16.1 Artikel 15.1 Artikel 16.2 Artikel 15.2 Artikel 16.3 Artikel 15.3 Artikel 17 Artikel 16 Artikel 18 Artikel 17.1 Artikel 19 Artikel 18 Artikel 20.1 Artikel 14 Artikel 20.2 Artikel 14 Artikel 20.3 Artikel 20.5 Artikel 17.2 Artikel 21 Artikel 3 Artikel 22.1 Artikel 19.1 Artikel 22.2 Artikel 19.2 Artikel 22.3 Artikel 19.3 Artikel 22.4 Artikel 19.4 Artikel 22.5 Artikel 19.5 Artikel 22.6 Artikel 19.6 Artikel 22.7 Artikel 19.7 Artikel 22.8 Artikel 19.8 Artikel 22.9 Artikel 19.9 Artikel 23.1 Artikel 19a.1 Artikel 23.2 Artikel 19a.2 Artikel 23.3 Artikel 19a.3 Artikel 23.4 Artikel 19a.4 Artikel 23.5 Artikel 19a.5 Artikel 24.1 Artikel 19b.1 Artikel 24.2 Artikel 19b.2 Artikel 25 Artikel 20 Artikel 26.1 Artikel 21.1 Artikel 26.2 Artikel 21.2 Artikel 27 Artikel 21.3 Artikel 28.1 Artikel 4 Artikel 28.2 Artikel 9 Artikel 29.1 Artikel 5.1

Bilaga 1

L 176/428 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 29.2 Artikel 5.2 Artikel 29.3 Artikel 5.3 Artikel 29.4 Artikel 5.2 Artikel 30 Artikel 6 Artikel 31.1 Artikel 7 Artikel 31.2 Artikel 8 Artikel 32.1 Artikel 10.1 Artikel 32.2 Artikel 10.2 Artikel 32.3 Artikel 10.3 Artikel 32.4 Artikel 10.4 Artikel 32.5 Artikel 10.5 Artikel 33 Artikel 23 Artikel 34.1 Artikel 24.1 Artikel 34.2 Artikel 24.2 Artikel 34.3 Artikel 24.3 Artikel 35.1 Artikel 25.1 Artikel 35.2 Artikel 25.2 Artikel 35.3 Artikel 25.3 Artikel 35.4 Artikel 25.4 Artikel 35.5 Artikel 25.5 Artikel 35.6 Artikel 25.5 Artikel 35.7 Artikel 25.5 Artikel 36.1 Artikel 26.1 Artikel 36.2 Artikel 26.2 Artikel 36.3 Artikel 26.3 Artikel 36.4 Artikel 26.4 Artikel 36.5 Artikel 26.5 Artikel 36.6 Artikel 26.5 Artikel 36.7 Artikel 26.5 Artikel 37 Artikel 36 Artikel 38 Artikel 27 Artikel 39.1 Artikel 28.1 Artikel 39.2 Artikel 28.2 Artikel 39.3 Artikel 28.3 Artikel 39.4 Artikel 28.4

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/429

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 39.5 Artikel 28.4 Artikel 39.6 Artikel 28.4 Artikel 40, första stycket Artikel 29, första stycket Artikel 40, andra stycket Artikel 40, tredje stycket Artikel 41.1 Artikel 30.1 och 2 Artikel 41.2 Artikel 42 Artikel 32 Artikel 43.1 Artikel 33, första stycket Artikel 43.2 Artikel 43.3 Artikel 43.4 Artikel 43.5 Artikel 44 Artikels 31 och 34 Artikel 45 Artikel 35 Artikel 46 Artikel 37 Artikel 47.1 Artikel 38.1 Artikel 47.2 Artikel 38.2 Artikel 47.3 Artikel 38.3 Artikel 48.1 Artikel 39.1 Artikel 48.2 Artikel 39.2 Artikel 48.3 Artikel 39.3 Artikel 48.4 Artikel 39.4 Artikel 49.1 Artikel 40.1 Artikel 49.2 Artikel 40.2 Artikel 49.3 Artikel 41, tredje stycket Artikel 50.1 Artikel 42, första stycket Artikel 50.2 Artikel 50.3 Artikel 50.4 Artikel 50.5 Artikel 42, andra stycket Artikel 50.6 Artikel 42, tredje och sjätte styckena Artikel 50.7 Artikel 42, fjärde och sjunde styckena Artikel 50.8 Artikel 42, femte stycket Artikel 51.1 Artikel 42a.1 Artikel 51.2 Artikel 42a.2 Artikel 51.3 Artikel 42a.3

Bilaga 1

L 176/430 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 51.4 Artikel 42a.3 Artikel 51.5 Artikel 42a.3 Artikel 51.6 Artikel 52.1 Artikel 43.1 Artikel 52.2 Artikel 43.2 Artikel 52.3 Artikel 52.4 Artikel 53.1 Artikel 44.1 Artikel 53.2 Artikel 44.2 Artikel 53.3 Artikel 54 Artikel 45 Artikel 55 Artikel 46 Artikel 56 Artikel 47 Artikel 57.1 Artikel 48.1, första stycket Artikel 57.2 Artikel 48.1, andra stycket Artikel 57.3 Artikel 48.2, första och andra styckena Artikel 57.4 Artikel 48.2, tredje stycket Artikel 57.5 Artikel 48.2, femte stycket Artikel 57.6 Artikel 48.2, fjärde stycket Artikel 58 Artikel 49, första stycket Artikel 58.2 Artikel 49, andra stycket Artikel 58.3 Artikel 49, fjärde stycket Artikel 58.4 Artikel 49, femte stycket Artikel 59.1 Artikel 50 Artikel 59.2 Artikel 60 Artikel 51 Artikel 61.1 Artikel 52, första stycket Artikel 61.2 Artikel 52, andra stycket Artikel 62 Artikel 63.1 Artikel 53.1 Artikel 63.2 Artikel 53.2 Artikel 64 Artikel 65 Artikel 66 Artikel 67 Artikel 68 Artikel 69

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/431

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 70 Artikel 71 Artikel 72 Artikel 55 Artikel 73 Artikel 123 Artikel 74.1 Artikel 22.1 Artikel 74.2 Artikel 22.2 Artikel 74.3 Artikel 22.6 Artikel 74.4 Artikel 75.1 Artikel 22.3 Artikel 75.2 Artikel 22.4 Artikel 75.3 Artikel 22.5 Artikel 76.1 Bilaga V, punkt 2 Artikel 76.2 Artikel 76.3 Artikel 76.4 Artikel 76.5 Artikel 77 Artikel 78 Artikel 79 Bilaga V, punkterna 3, 4 och 5 Artikel 80 Bilaga V, punkt 6 Artikel 81 Bilaga V, punkt 7 Artikel 82.1 Bilaga V, punkt 8 Artikel 82.2 Bilaga V, punkt 9 Artikel 83.1 Bilaga V, punkt 10 Artikel 83.2 Bilaga IV, punkt 5 Artikel 83.3 Bilaga I, punkterna 38 och 41 Artikel 84 Bilaga V, punkt 11 Artikel 85.1 Bilaga V, punkt 12 Artikel 85.2 Bilaga V, punkt 13 Artikel 86.1 Bilaga V, punkt 14 Artikel 86.2 Bilaga V, punkt 14a Artikel 86.3 Artikel 86.4 Bilaga V, punkt 15 Artikel 86.5 Bilaga V, punkt 16 Artikel 86.6 Bilaga V, punkt 17 Artikel 86.7 Bilaga V, punkt 18 Artikel 86.8 Bilaga V, punkt 19

Bilaga 1

L 176/432 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 86.9 Bilaga V, punkt 20 Artikel 86.10 Bilaga V, punkt 21 Artikel 86.11 Bilaga V, punkt 22 Artikel 87 Artikel 88.1 Bilaga V, punkt 1 Artikel 88.2 Artikel 89 Artikel 90 Artikel 91 Artikel 92.1 Bilaga V, punkt 23 andra stycket Artikel 92.2, inledningen Bilaga V, punkt 23, inledningen Artikel 92.2 a Bilaga V, punkt 23 a Artikel 92.2 b Bilaga V, punkt 23 b Artikel 92.2 c Bilaga V, punkt 23 c Artikel 92.2 d Bilaga V, punkt 23 d Artikel 92.2 e Bilaga V, punkt 23 e Artikel 92.2 f Bilaga V, punkt 23 f Artikel 92.2 g Artikel 93 Bilaga V, punkt 23 k Artikel 94.1 a Bilaga V, punkt 23 g Artikel 94.1 b Bilaga V, punkt 23 h Artikel 94.1 c Bilaga V, punkt 23 i Artikel 94.1 d Artikel 94.1 e Bilaga V, punkt 23 j Artikel 94.1 f Bilaga V, punkt 23 l Artikel 94.1 g Artikel 94.1 h Bilaga V, punkt 23 m Artikel 94.1 i Artikel 94.1 j Bilaga V, punkt 23 n Artikel 94.1 k Bilaga V, punkt 23 n Artikel 94.1 l Bilaga V, punkt 23 o Artikel 94.1 m Bilaga V, punkt 23 p Artikel 94.1 n Bilaga V, punkt 23 q Artikel 94.1 o Bilaga V, punkt 23 r Artikel 94.1 p Bilaga V, punkt 23 s Artikel 94.1 q Bilaga V, punkt 23 t

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/433

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 94.2 Artikel 150.3 b Artikel 95 Bilaga V, punkt 24 Artikel 96 Artikel 97.1 Artikel 124.1 Artikel 97.2 Artikel 124.2 Artikel 97.3 Artikel 124.3 Artikel 97.4 Artikel 124.4 Artikel 98.1 Bilaga XI, punkt 1 Artikel 98.2 Bilaga XI, punkt 1a Artikel 98.3 Bilaga XI, punkt 2 Artikel 98.4 Bilaga XI, punkt 3 Artikel 98.5 Artikel 124.5 Artikel 98.6 Artikel 98.7 Artikel 99 Artikel 100 Artikel 101 Artikel 102.1 Artikel 136.1 Artikel 102.2 Artikel 103 Artikel 104 Artikel 136 Artikel 105 Artikel 106.1 Artikel 149 Artikel 106.2 Artikel 107 Artikel 108.1, första stycket Artikel 68.2 Artikel 108.1, andra stycket Artikel 3 Artikel 108.1, tredje stycket Artikel 108.2 Artikel 71.1 Artikel 108.3 Artikel 71.2 Artikel 108.4 Artikel 73.2 Artikel 109.1 Artikel 68.1 Artikel 109.2 Artikel 73.3 Artikel 109.3 Artikel 110.1 Artikel 124.2 Artikel 110.2 Artikel 23 Artikel 111.1 Artikel 125.1 Artikel 2

Bilaga 1

L 176/434 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 111.2 Artikel 125.2 Artikel 2 Artikel 111.3 Artikel 126.1 Artikel 111.4 Artikel 126.2 Artikel 111.5 Artikel 126.3 Artikel 111.6 Artikel 126.4 Artikel 112.1 Artikel 129.1, första stycket Artikel 112.2 Artikel 129.1, andra stycket Artikel 112.3 Artikel 129.1, tredje stycket Artikel 113.1 a Artikel 129.3, första stycket Artikel 113.1 b Artikel 113.2 a, första stycket Artikel 129.3, andra stycket Artikel 113.2 b, första stycket Artikel 113.2, andra stycket Artikel 129.3, andra stycket Artikel 113.3, tredje stycket Artikel 129.3, tredje stycket Artikel 113.3 Artikel 129.3, fjärde till sjunde styc ­ kena Artikel 113.4 Artikel 129.3, åtta och nionde stycke ­ na Artikel 113.5 Artikel 129.3, tionde och elfte stycke ­ na Artikel 114 Artikel 130 Artikel 115 Artikel 131 Artikel 116.1 Artikel 131a.1, första, andra och tredje styckena Artikel 116.2 Artikel 131a.1, fjärde stycket Artikel 116.3 Artikel 131a.2, första stycket Artikel 116.4 Artikel 131a.2, andra och tredje styc ­ kena Artikel 116.5 Artikel 131a.2, fjärde och femte styc ­ kena Artikel 116.6 Artikel 131a.2, sjätte stycket Artikel 116.7 Artikel 131a.2, sjunde stycket Artikel 116.8 Artikel 131a.2, åttonde stycket Artikel 116.9 Artikel 131a.2, nionde stycket Artikel 117.1 Artikel 132.1, första och sjätte stycke ­ na Artikel 117.2 Artikel 132.1, sjunde och åtta styckena Artikel 117.3 Artikel 132.2 Artikel 117.4 Artikel 132.3 Artikel 118 Artikel 141

Bilaga 1

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/435

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 119.1 Artikel 127.1 Artikel 119.2 Artikel 127.2 Artikel 119.3 Artikel 127.3 Artikel 120 Artikel 72a Artikel 121 Artikel 135 Artikel 122 Artikel 137 Artikel 123.1 Artikel 138.1 Artikel 123.2 Artikel 138.2, första stycket Artikel 124 Artikel 139 Artikel 125 Artikel 140 Artikel 2 Artikel 126 Artikel 142 Artikel 127 Artikel 143 Artikel 128 Artikel 129 Artikel 130 Artikel 131 Artikel 132 Artikel 133 Artikel 134 Artikel 135 Artikel 136 Artikel 137 Artikel 138 Artikel 139 Artikel 140 Artikel 141 Artikel 142 Artikel 143 Artikel 144 Artikel 144.1 Artikel 122a.9 Artikel 144.2 Artikel 69.4 Artikel 144.3 Artikel 70.4 Artikel 145 Artikel 150.1 Artikel 146 Artikel 150.1a Artikel 147.1 Artikel 151.1 Artikel 147.2 Artikel 151.2 Artikel 148.1 Artikel 151a.3

Bilaga 1

L 176/436 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Detta Direktiv Direktiv 2006/48/EG Direktiv 2006/49/EG Artikel 148.2 Artikel 151a.1 Artikel 148.3 Artikel 151b Artikel 148.4 Artikel 151a.2 Artikel 148.5 Artikel 151c Artikel 149 Artikel 150 Artikel 151 Artikel 152 Artikel 29 Artikel 153 Artikel 30 Artikel 154 Artikel 33 Artikel 155 Artikel 40 Artikel 156 Artikel 41 Artikel 157 Artikel 42 Artikel 158 Artikel 42a Artikel 159 Artikel 43 Artikel 160 Artikel 161.1 Artikel 156, sjätte stycket Artikel 161.2 Artikel 156, fjärde stycket Artikel 161.3 Artikel 161.4 Artikel 161.5 Artikel 161.6 Artikel 161.7 Artikel 161.8 Artikel 161.9 Artikel 162.1 Artikel 162.2 Artikel 162.3 Artikel 162.4 Artikel 157.1, tredje stycket Artikel 162.5 Artikel 162.6 Artikel 163 Artikel 158 Artikel 164 Artikel 159 Artikel 165 Artikel 160 Bilaga I Bilaga I

Bilaga 2

2.8.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 208/73

Rättelse till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG

(Europeiska unionens officiella tidning L 176 av den 27 juni 2013)

På sidan 423, artikel 162.1 andra stycket, ska det i stället för: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 31 december 2013.” vara: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.” På sidan 423, artikel 162.3, ska det i stället för: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 31 december 2013.” vara: ”[…] för tillhandahållna tjänster eller resultat från 2014 och framåt, oavsett om de grundar sig på avtal som ingåtts före eller efter den 1 januari 2014.” På sidan 424, artikel 162.6, ska det i stället för: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 31 december 2013.” vara: ”Genom undantag från punkt 2 i denna artikel ska artikel 133 tillämpas från den 1 januari 2014.”

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 575/2013

av den 26 juni 2013

om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR kvantitet och kvalitet i banksystemet så snart den ekono ­ ANTAGIT DENNA FÖRORDNING miska återhämtningen är säkrad. I den deklarationen uppmanar man också till införande av ett komplette ­ rande icke-riskbaserat mått för att begränsa uppbygg ­ naden av hävstångseffekter i banksystemet, samt till att ramar för starkare likviditetsbuffertar ska tas fram. Som med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions ­ svar på detta enades i september 2009 gruppen av cen ­ sätt, särskilt artikel 114, tralbankschefer och tillsynschefer (GHOS) om ett antal åtgärder för att stärka regleringen av banksektorn. Dessa åtgärder fick stöd av G20-ledarna vid toppmötet i Pitts ­ burgh den 24-25 september 2009 och fastställdes i detalj med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, i december 2009. I juli och september 2010 utfärdade GHOS ytterligare två meddelanden om utformning och kalibrering av dessa nya åtgärder. I december 2010 of ­ fentliggjorde Baselkommittén för banktillsyn de slutliga efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio ­ åtgärderna, som går under benämningen Basel III-regel ­ nella parlamenten, verket.

(2) Högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ), de Larosière som ordförande (nedan kallad de Larosièregruppen), uppmanade unionen att utarbeta en mer har ­ moniserad reglering av finansmarknaden. När det gäller hur den framtida tillsynen ska utformas i Europa beto ­ nade Europeiska rådet den 18 och 19 juni 2009 behovet med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttran ­ av att utarbeta ett enhetligt europeiskt regelverk som kan de ( 2 ), tillämpas på alla kreditinstitut och värdepappersföretag på den inre marknaden.

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och (3) I enlighet med vad som anges i de Larosière-gruppens rapport av den 25 februari 2009 (nedan kallad de Laro ­ sière-rapporten) bör en medlemsstat få anta strängare nationella tillsynsåtgärder som landet anses behöva för av följande skäl: att garantera finansiell stabilitet under förutsättning att den inre marknadens principer och de överenskomna grundläggande minimistandarderna respekteras.

(1) I G20-deklarationen av den 2 april 2009 om stärkandet av det finansiella systemet uppmanas till internationellt (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av enhetliga ansträngningar för att nå ökad öppenhet, an ­ den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verk ­ svarighet och reglering genom att förbättra kapitalets samhet i kreditinstitut ( 3 ), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om ( 1 ) EUT C 105, 11.4.2012, s. 1. ( 2 ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 39. ( 3 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

Bilaga 3

L 176/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 1 ) stort antal alternativ och möjligheter för medlemsstaterna har flera gånger genomgått betydande förändringar. att införa striktare regler än de som föreskrivs i dessa Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och direktiv. Detta leder till skillnader i nationell lagstiftning 2006/49/EG är tillämpliga på såväl kreditinstitut som som kan hindra i synnerhet gränsöverskridande tillhan ­ värdepappersföretag. För att öka tydligheten och se till dahållande av tjänster och etableringsfrihet och därmed att dessa bestämmelser tillämåpas på ett enhetligt sätt bör skapa hinder för en smidigt fungerande inre marknad. de samlas i nya lagstiftningsakter som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag, nämligen denna förordning och Europaparlamentets och rådets di ­ (9) Av rättssäkerhetsskäl och på grund av behovet av lika rektiv 2013/36/EU ( 2 ). För att bli mer tillgängliga, bör villkor inom unionen är det mycket viktigt att det finns bestämmelserna i bilagorna till direktiven 2006/48/EG en samlad uppsättning bestämmelser för alla marknads ­ och 2006/49/EG ingå i den normativa delen av direktiv aktörer, för att den inre marknaden ska fungera väl. För 2013/36/EU och denna förordning. att undvika snedvridningar av marknaden och regelar ­ bitrage bör maximal harmonisering därför garanteras ge ­ nom minimitillsynskrav. Av den anledningen är de över ­ gångsperioder som föreskrivs i denna förordning avgö ­ rande för ett smidigt genomförande av denna förordning och för att osäkerhet för marknaderna ska kunna undvi ­ kas. (5) Tillsammans bör denna förordning och direktiv 2013/36/EU utgöra den rättsliga ramen för behörigheten att utöva verksamhet, tillsynsramen och tillsynsreglerna (10) Med beaktande av det arbete som genomförandegruppen för kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan gemen ­ för Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Basel ­ samt kallade institut). Denna förordning bör därför läsas kommittén) utför när det gäller att övervaka och se över tillsammans med det direktivet. medlemsstaternas genomförande av Basel III-regelverket för kapitalkrav, bör kommissionen fortlöpande tillhanda ­ hålla uppdaterade rapporter, åtminstone varje gång som Baselkommittén offentliggör en framstegsrapport om ge ­ nomförandet av Basel III och om genomförandet och det nationella antagandet av Basel III-regelverket i andra vik ­ (6) Direktiv 2013/36/EU grundar sig på artikel 53.1 i för ­ tiga jurisdiktioner, inbegripet en bedömning av huruvida draget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-för ­ andra länders lagstiftning och regelverk stämmer överens draget) och bör bland annat innehålla bestämmelser om med internationella minimistandarder i syfte att fastställa behörighet att utöva verksamhet i institut samt styrelse ­ skillnader som kan ge upphov till tvivel om huruvida det former och tillsynsramen i samband med detta, t.ex. be ­ råder lika villkor. stämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalifice ­ rade innehav, utövande av etableringsfriheten och frihe ­ ten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter de be ­ (11) För att avlägsna handelshindren och snedvridningen av höriga myndigheterna har i hem- respektive värdmed ­ konkurrensen beroende på skilda nationella regelverk, lemsstaten i detta avseende samt bestämmelser om start ­ samt för att förhindra uppkomsten av framtida liknande kapital och tillsyn av institut. handelshinder och snedvriden konkurrens, är det därför nödvändigt att anta en förordning som fastställer enhet ­ liga regler som ska tillämpas i alla medlemsstater.

(12) Genom att utforma tillsynskrav i form av en förordning skulle man säkerställa att kraven direkt kommer att bli (7) I denna förordning bör bland annat anges tillsynskrav för direkt tillämpliga. Detta skulle också garantera lika för ­ institut som direkt rör bank- och finanssektorns verk ­ utsättningar då det förhindrar att olika nationella krav samhet och är till för att garantera finansiell stabilitet införs som ett resultat av införlivandet av ett direktiv. hos aktörerna på dessa marknader och en hög skydds ­ Denna förordning skulle medföra att alla institut som nivå för investerare och insättare. Denna förordning syf ­ enligt förordningen definieras som sådana följer samma tar till att på ett avgörande sätt bidra till en smidigt regler i hela unionen, vilket även skulle stärka förtroendet fungerande inre marknad och bör därför grundas på be ­ för institutens stabilitet, särskilt i kristider. En förordning stämmelserna i artikel 114 i EUF-fördraget, tolkade i skulle också göra regelverket enklare och minska kost ­ enlighet med domstolens fasta rättspraxis. naderna för att efterleva detta, särskilt för institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet samt bidra till att eliminera konkurrenssnedvridningar. Mot bakgrund av särdragen i de nationella fastighetsmarknaderna som kännetecknas av skillnader i ekonomisk utveckling och specifika rättsliga olikheter mellan medlemsstater, regio ­ (8) Även om man genom direktiven 2006/48/EG och ner eller lokala områden, bör de behöriga myndigheterna 2006/49/EG i viss utsträckning har harmoniserat med ­ kunna fastslå högre riskvikter eller tillämpa strängare kri ­ lemsstaternas tillsynsbestämmelser innehåller dessa ett terier på vissa områden, grundat på tidigare erfarenheter av fallissemang och förväntad marknadsutveckling för ( 1 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. exponeringar som är säkrade genom panträtt i fast egen ­ ( 2 ) Se sidan 338 i detta nummer av EUT. dom.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/3

(13) På de områden som inte omfattas av denna förordning, finnas en unionsmekanism som kan förhindra att natio ­ till exempel dynamiska avsättningar, bestämmelser om nella åtgärder fullföljs om det finns mycket starka bevis nationella ordningar för säkerställda obligationer som för att relevanta villkor inte är uppfyllda. Även om en ­ inte är relaterade till behandlingen av säkerställda obliga ­ hetliga mikrotillsynsregler för institut fastställs genom tioner enligt de regler som fastställs i denna förordning denna förordning bibehåller medlemsstaterna sin ledande samt förvärv och innehav av andelar i både den finansi ­ roll i fråga om makrotillsyn på grund av sin expertis och ella och den icke-finansiella sektorn för ändamål som sitt befintliga ansvar när det gäller finansiell stabilitet. I inte är relaterade till de tillsynskrav som anges i denna det särskilda fallet, eftersom ett beslut om att anta natio ­ förordning, bör de behöriga myndigheterna eller med ­ nella makrotillsynsåtgärder inbegriper vissa bedömningar lemsstaterna kunna få införa nationella bestämmelser, avseende risker som i sista hand kan påverka den makro ­ under förutsättning att de är förenliga med denna för ­ ekonomiska situationen, de offentliga finanserna och ordning. budgetläget i den berörda medlemsstaten, är det nödvän ­ digt att rådet tilldelas befogenhet att, i enlighet med ar ­ tikel 291 i EUF-fördaget på förslag av kommissionen, avslå de nationella makrotillsynsåtgärder som föreslagits.

(14) De viktigaste rekommendationerna som förordas i de Larosière-rapporten och som senare har införts i unionen var inrättandet av ett enhetligt regelverk och en europeisk ram för makrotillsyn, varvid båda syftade till att i kom ­ (17) När kommissionen har förelagt rådet ett förslag om att bination med varandra säkerställa finansiell stabilitet. Ge ­ avslå nationella mikrotillsynsåtgärder bör rådet utan nom det enhetliga regelverket sörjer man för en solid och dröjsmål behandla det förslaget och fatta beslut om huru ­ enhetlig rättslig ram som främjar den inre marknadens vida de nationella åtgärderna ska avslås eller inte. En funktion och förhindrar möjligheterna till regelarbitrage. omröstning kan genomföras i enlighet med rådets arbets ­ På den inre marknaden för finansiella tjänster kan emel ­ ordning ( 3 ) på begäran av en medlemsstat eller kommis ­ lertid makrotillsynsriskerna skilja sig åt på flera olika sätt sionen. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget bör med en rad nationella särdrag, vilket innebär att man kan rådet motivera sitt beslut avseende uppfyllandet av de urskilja variationer i exempelvis banksektorns struktur villkor för rådets ingripande som anges i denna förord ­ och storlek i förhållande till ekonomin som helhet och ning. Med tanke på betydelsen av makrotillsynsrisker och kreditcykeln. systemrisker för finansmarknaden i den berörda medlem ­ staten och följaktligen även behovet av ett snabbt ingri ­ pande, är det viktigt att tidsfristen för ett sådant råds ­ beslut fastställs till en månad. Om rådet, efter en grundlig behandling av kommissionens förslag om att avslå den föreslagna nationella åtgärden, kommer fram till att de (15) I denna förordning och direktiv 2013/36/EU har man villkor för avslag av nationella åtgärder som fastställts i inlemmat flera verktyg för att förebygga och reducera denna förordning inte har uppfyllts, bör det alltid ange makrotillsynsrisker och systemrisker, varigenom man sör ­ sina skäl på ett klart och tydligt sätt. jer för flexibilitet och samtidigt säkerställer att använd ­ ningen av dessa verktyg är underkastad lämplig kontroll så att de inte skadar den inre marknadens funktion men så att användningen av dessa verktyg är transparent och enhetlig.

(18) Fram till dess att likviditetskraven har harmoniserats un ­ der 2015 och bruttosoliditeten har harmoniserats under 2018 bör medlemsstaterna kunna tillämpa dessa åtgärder så som de finner lämpligt, vilket inbegriper åtgärder som (16) Utöver de buffertverktyg mot systemrisker som ingår i reducerar makrotillsynsrisker eller systemrisker i en viss direktiv 2013/36/EU, i fall där makrotillsynsrisker eller medlemsstat. systemrisker berör en medlemsstat, bör de behöriga eller utsedda myndigheterna i den berörda medlemsstaten ha möjlighet att möta dessa risker med vissa specifika na ­ tionella makrotillsynsåtgärder när detta ses som mer ef ­ fektivt för att hantera risken. Europeiska systemrisknämn ­ den (ESRB), som inrättades genom Europaparlamentets (19) Det bör vara möjligt att tillämpa buffertar mot system ­ och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 no ­ risker eller individuella åtgärder som vidtas av medlems ­ vember 2010 ( 1 ) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu ­ staterna för att möta systemrisker rörande dessa med ­ ropeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom lemsstater, på banksektorn i allmänhet eller på en eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) flera delar inom sektorn, dvs. delar av institut som upp ­ nr 1093/2010 av den 24 november 2010 ( 2 ) bör ha visar liknande riskprofiler i sin affärsverksamhet, eller på möjlighet att yttra sig om huruvida villkoren för sådana exponeringar mot en eller flera inhemska ekonomiska nationella makrotillsynsåtgärder är uppfyllda och det bör eller geografiska sektorer inom banksektorn.

( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 1. ( 3 ) Rådets beslut 2009/937/EU av den 1 december 2009 om antagande ( 2 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12. av rådets arbetsordning (EUT L 325, 11.12.2009, s. 35).

Bilaga 3

L 176/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(20) Om två eller fler av medlemsstaternas utsedda myndig ­ tut. Omfattningen av sådana tillsynsarrangemang bör heter konstaterar att det förekommer samma föränd ­ bland annat fastställas i direktiv 2013/36/EUeftersom ringar i intensiteten inom en systemrisk eller en makro ­ de behöriga myndigheterna själva bör få besluta vilka tillsynsrisk och att detta utgör en risk för den finansiella arrangemang man vill införa. stabiliteten på nationell nivå i var och en av dessa med ­ lemsstater och de utsedda myndigheterna anser att den bättre kan mötas med nationella åtgärder, kan medlems ­ staterna lämna in en gemensam anmälan om detta till rådet, kommissionen, ESRB och EBA. Vid anmälan till (26) Denna förordning bör inte inverka på de behöriga myn ­ rådet, kommissionen, ESRB och EBA bör medlemssta ­ digheternas möjlighet att införa särskilda krav i enlighet terna lägga fram relevanta belägg, inbegripet en motive ­ med den tillsyns- och utvärderingsprocess som fastställs i ring av den gemensamma anmälan. direktiv 2013/36/EU, som bör vara särskilt anpassade till institut specifika riskprofil.

(21) Kommissionen bör dessutom bemyndigas att anta en delegerad akt om en tillfällig höjning av kapitalbaskrav ­ (27) Förordning (EU) nr 1093/2010 syftar till att förbättra nivån, krav för stora exponeringar och för offentliggöran ­ kvaliteten och enhetligheten i den nationella tillsynen de. Sådana bestämmelser bör tillämpas under ett år om och stärka kontrollen av gränsöverskridande företags ­ inte Europaparlamentet eller rådet inom två månader har grupper. invänt mot den delegerade akten. Kommissionen bör ange skälen för tillämpningen av ett sådant förfarande. Kommissionen bör endast bemyndigas att införa striktare tillsynskrav för exponeringar som uppkommer genom marknadsutvecklingen inom unionen eller utanför unio ­ (28) Med hänsyn till utökningen av uppgifter för EBA enligt nen och som påverkar alla medlemsstater. denna förordning och direktiv 2013/36/EU, bör Europa ­ parlamentet, rådet och kommissionen se till att tillräck ­ liga personalresurser och finansiella medel ställs till för ­ fogande.

(22) Det är motiverat att se över makrotillsynsreglerna för att kommissionen bland annat ska kunna bedöma om verk ­ tygen för makrotillsyn i denna förordning eller i direktiv 2013/36/EU är verksamma, effektiva och genomblickba ­ (29) Enligt förordning (EU) nr 1093/2010 ska EBA vara verk ­ ra, om man bör föreslå nya instrument, om täckningen sam inom tillämpningsområdet för direktiv 2006/48/EG och de tänkbara graderna av överlappning av verktygen och direktiv 2006/49/EG. EBA ska också agera inom för makrotillsyn mot liknande risker i denna förordning verksamhetsområdet institut när det gäller frågor som eller i direktiv 2013/36/EU är lämpliga och hur interna ­ inte direkt omfattas av dessa direktiv, förutsatt att det tionellt överenskomna standarder för systemviktiga insti ­ krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa direktiv tut samspelar meddenna förordning eller i direktiv tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Denna 2013/36/EU. förordning ska ta hänsyn till EBA:s roll och funktion och underlätta EBA:s utövande av sina befogenheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010.

(23) Om medlemsstaterna antar allmänna riktlinjer, i synner ­ het på områden där man inväntar kommissionens anta ­ gande av förslag till tekniska standarder, bör dessa riktlin ­ (30) Efter observationsperioden och det fullständiga genom ­ jer varken stå i motsättning till unionsrätten eller under ­ förandet av likviditetstäckningskravet i denna förordning minera dess tillämpning. bör kommissionen bedöma huruvida beviljande av initia ­ tivrätt till EBA för att intervenera med bindande medling vad beträffar uppnående av gemensamma beslut från de behöriga myndigheterna i enlighet med artiklarna 20 och 21 i denna förordning skulle underlätta det faktiska bil ­ (24) Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att i dandet av och den faktiska verksamheten inom enskilda förekommande fall införa motsvarande krav på företag likviditetsundergrupper samt fastställande av huruvida som inte omfattas av förordningens tillämpningsområde. kriterierna för en särskild behandling inom en grupp för gränsöverskridande institut är uppfyllda. Därför bör kommissionen vid den tidpunkten som ett inslag i en av de återkommande rapporterna om EBA:s verksamhet en ­ ligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 särskilt (25) De allmänna tillsynskrav som fastställs i denna förord ­ undersöka behovet av att bevilja EBA sådana befogenhe ­ ning kompletteras av individuella arrangemang som fast ­ ter och ta med resultatet av denna undersökning i sin ställs av de behöriga myndigheterna på grundval av re ­ rapport, som i tillämpliga fall bör åtföljas av lämpliga sultaten från den fortlöpande tillsynen av enskilda insti ­ förslag.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/5

(31) I de Larosière-rapporten angavs det att mikrotillsyn inte (37) För att säkerställa att institut inom en grupp är tillräckligt kan garantera finansiell stabilitet på ett effektivt sätt om solventa är det väsentligt att kapitalkraven tillämpas ut ­ inte utvecklingen på makronivå beaktas, medan makro ­ ifrån gruppens konsoliderade situation. För att vidare sä ­ tillsyn inte är meningsfull om den inte på något sätt kan kerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad inom grup ­ påverka tillsynen på mikronivå. Ett nära samarbete mel ­ pen och, om så krävs, kan utnyttjas för att skydda spar ­ lan EBA och ESRB är en grundförutsättning för att ESRB medel bör kapitalkraven tillämpas på de enskilda institu ­ till fullo ska kunna fungera och dess varningar och re ­ ten inom en grupp, såvida inte detta mål kan uppnås kommendationer följas upp på ett effektivt sätt. I synner ­ effektivt på annat sätt. het bör EBA ha möjlighet att till ESRB överlämna all relevant information som samlats in av de behöriga myn ­ digheterna i enlighet med rapporteringsskyldigheterna i denna förordning.

(38) De minoritetsintressen från förmedlande finansiella hol ­ dingföretag som omfattas av kraven i denna förordning på delgruppsnivå får också, inom tillämpliga gränser vara medräkningsbara i gruppens kärnprimärkapital på grupp ­ (32) Med tanke på den senaste finansiella krisens förödande nivå eftersom ett förmedlande finansiellt holdingföretags effekter är förordningens övergripande mål att upp ­ kärnprimärkapital hänförbart till minoritetsintressen och muntra ekonomiskt nyttig bankverksamhet som tjänar den del av samma kapital som är hänförbar till moder ­ allmänintresset och avskräcka från ohållbar finansiell spe ­ företaget båda pari passu stöder sina dotterföretags för ­ kulation utan verkligt mervärde. Detta förutsätter en luster, om sådana uppkommer. övergripande reform av det sätt på vilket besparingar används till produktiva investeringar. För att garantera en hållbar och diversifierad bankmiljö i unionen bör de behöriga myndigheterna ha befogenhet att införa högre kapitalkrav för systemviktiga institut som på grund av sin (39) De närmare redovisningsmetoder som ska användas vid affärsverksamhet skulle kunna utgöra ett hot mot den beräkning av kapitalbasen och vid bedömningen av dess globala ekonomin. tillräcklighet med hänsyn till ett instituts riskexponering och av koncentrationen av exponeringar bör stå i över ­ ensstämmelse med bestämmelserna i rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra fi ­ nansiella institut ( 1 ), som i vissa avseenden anpassar be ­ (33) Det behövs enhetliga finansiella krav på institut som stämmelserna i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den innehar kontanter eller värdepapper som tillhör deras 13 juni 1983 om sammanställd redovisning ( 2 ) eller Eu ­ kunder för att se till att spararna ges likvärdigt skydd ropaparlamentets och rådets förordning (EG) och för att skapa rättvisa konkurrensvillkor mellan jäm ­ nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av förbara grupper av institut. internationella redovisningsstandarder ( 3 ), beroende på vilken av dessa rättsakter som reglerar institutens redovis ­ ning enligt nationell lagstiftning.

(34) Eftersom institut konkurrerar direkt på den inre mark ­ naden bör kraven på övervakning vara likvärdiga i hela unionen, med beaktande av institutens olika riskprofiler. (40) För att lämplig solvens ska kunna säkerställas är det viktigt att fastställa kapitalkrav där tillgångar och poster utanför balansräkningen vägs efter graden av risk.

(35) Närhelst det inom ramen för tillsyn är nödvändigt att fastställa den konsoliderade kapitalbasen för en företags ­ grupp bestående av institut, bör beräkningen utföras i (41) Den 26 juni 2004 antog Baselkommittén för banktillsyn enlighet med denna förordning. ett ramavtal om internationell konvergens avseende ka ­ pitalmätning och kapitalstandarder (Basel II-regelverket). De bestämmelser i direktiv 2006/48/EG och direktiv 2006/49/EG som införlivas i denna förordning motsvarar bestämmelserna i Basel II-regelverket. I och med att de kompletterande delarna i Basel III-regelverket också inför ­ (36) Enligt denna förordning tillämpas kapitalbaskraven på livas, kommer denna förordning att motsvara bestämmel ­ individuell nivå och på gruppnivå om inte de behöriga serna i Basel II- och Basel III-regelverken. myndigheterna finner det lämpligt att inte tillämpa tillsyn på individuell nivå. Enskild, gruppbaserad och gränsöver ­ ( 1 ) EGT L 372, 31.12.1986, s. 1. skridande gruppbaserad tillsyn är värdefulla instrument ( 2 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. för att utöva kontroll över institut. ( 3 ) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

Bilaga 3

L 176/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(42) Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som utnyttja den kapitallättnad som följer av stödfaktorns till ­ finns mellan institut i unionen genom att erbjuda alter ­ lämpning uteslutande för att kunna tillhandahålla ett till ­ nativa metoder för beräkning av kapitalkrav för kredit ­ räckligt kreditflöde till små och mellanstora företag som risker med olika nivåer av riskkänslighet och varierande är etablerade inom unionen. Behöriga myndigheter bör komplexitetsgrad. Användningen av extern kreditvär ­ regelbundet övervaka kreditinstitutens totala antal expo ­ dering och av institutens egna estimat av enskilda kredit ­ neringar mot små och medelstora företag och den totala riskparametrar ökar väsentligt kreditriskbestämmelsernas mängden kapitalavdrag. riskkänslighet och sundhet i stabilitetsavseende. Institut bör uppmuntras till att övergå till mer riskkänsliga me ­ toder. I samband med upprättande av de estimat som behövs för att tillämpa kreditriskmetoderna i denna för ­ (45) I linje med Baselkommittén för banktillsyns beslut och ordning bör instituten förstärka sina metoder för mät ­ med stöd av GHOS den 10 januari 2011, ska samtliga ning och hantering av kreditrisker för att göra sådana primärkapitaltillskott och supplementärkapitaltillskott i metoder tillgängliga för fastställande av föreskrivna ka ­ ett institut kunna skrivas ner fullständigt och permanent pitalbaskrav som återspeglar arten och omfattningen av eller helt omvandlas till kärnprimärkapital vid den tid ­ enskilda instituts metoder samt deras komplexitet. Data ­ punkt då institutet inte längre är livskraftigt. Lagstiftning behandling i samband med tillkomst och hantering av som är nödvändig för att säkerställa att kapitalbasinstru ­ exponeringar mot kunder bör i detta sammanhang anses ment omfattas av mekanismen för absorbering av ytter ­ omfatta utveckling och validering av system för hantering ligare förluster bör införlivas i unionsrätten som en del och mätning av kreditrisker. Detta ligger inte bara i in ­ av de krav som avser återhämtning och rekonstruktion stitutens legitima intressen utan avspeglar också syftet av institut. Om den unionsrätt som styr kravet på att med denna förordning, nämligen att utnyttja bättre me ­ kapitalinstrument fullständigt och permanent bör kunna toder för mätning och hantering av kreditrisker och skrivas ner till noll eller omvandlas till kärnprimärkapital ­ också utnyttja dem för föreskrivna kapitalbaskrav. Oaktat tillskott om ett institut inte längre anses livskraftigt ännu ovan sagda kräver mer riskkänsliga metoder avsevärd inte har antagits den 31 december 2015 bör kommis ­ sakkunskap och betydande resurser samt statistik av sionen se över och rapportera om frågan huruvida en god kvalitet och tillräcklig omfattning. Instituten bör där ­ sådan bestämmelse bör införas i denna förordning och, för uppfylla höga normer innan de tillämpar sådana me ­ mot bakgrund av den översynen, lägga fram lämpliga toder för föreskrivna kapitalbaskrav. Mot bakgrund av det lagstiftningsförslag. pågående arbetet med att säkerställa lämpliga säkerhets ­ mekanismer i interna modeller, bör kommissionen ut ­ arbeta en rapport om möjligheten att utvidga Basel Igolvet och, om så krävs, tillsammans med ett lagstift ­ (46) Bestämmelserna i denna förordning står i överensstäm ­ ningsförslag. melse med proportionalitetsprincipen och tar särskilt hänsyn till mångfalden av olika institut när det gäller verksamhetens storlek och omfattning samt verksamhets ­ område. Överensstämmelsen med proportionalitetsprinci ­ pen innebär också att enklast möjliga kreditvärderings ­ (43) Kapitalkraven bör stå i proportion till de risker som ska förfarande, även inom ramen för intern riskklassificering täckas. Särskilt bör den minskning av risknivåer som ( " internmetoden " ), erkänns för exponeringar mot hushåll. beror på innehav av ett stort antal exponeringar som Medlemsstaterna bör se till att kraven i denna förordning var för sig är relativt små återspeglas i kapitalkraven. tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten och omfattningen av de risker som är förenade med ett in ­ stituts affärsmodell och verksamhet samt komplexiteten i dessa risker. Kommissionen bör se till att delegerade ak ­ (44) Små och medelstora företag utgör en av pelarna i unio ­ ter och genomförandeakter, tekniska standarder för till ­ nens ekonomi sett till deras grundläggande betydelse när syn och tekniska standarder för genomförande är för ­ det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och erbjuda sys ­ enliga med proportionalitetsprincipen, för att garantera selsättning. Återhämtningen och den framtida tillväxten i att förordningen tillämpas på ett proportionerligt sätt. unionens ekonomi beror i stor utsträckning på tillgäng ­ EBA bör därför se till att alla tekniska standarder för ligheten till kapital och finansiering för små och medels ­ tillsyn och genomförande utformas på ett sådant sätt tora företag som är etablerade inom unionen för att att proportionalitetsprincipen beaktas och upprätthålls. dessa ska kunna genomföra nödvändiga investeringar för att tillägna sig ny teknik och utrustning som kan stärka deras konkurrenskraft. Den begränsade mängden alternativa finansieringskällor har gjort små och medels ­ (47) De behöriga myndigheterna bör i tillräcklig grad upp ­ tora företag som är etablerade inom unionen än mer märksamma fall där de misstänker att information be ­ känsliga för bankkrisens effekter. Därför är det viktigt traktats som företagsintern eller konfidentiell i syfte att att fylla det existerande likviditetsgapet för små och me ­ undvika offentliggörande av sådan information. Trots att delstora företag och säkerställa ett tillräckligt flöde av ett institut får välja att inte offentliggöra information bankkrediter till dessa företag under nuvarande förhållan ­ eftersom informationen betraktas som företagsintern eller den. Kapitalkraven för exponering mot små och medels ­ konfidentiell innebär det faktum att informationen be ­ tora företag bör minskas genom tillämpning av en stöd ­ traktas som företagsintern eller konfidentiell inte att an ­ faktor motsvarande 0,7619 för att kreditinstituten ska svarsskyldigheten bör upphöra om det skulle visa sig att kunna öka utlåningen till små och medelstora företag. det uteblivna offentliggörandet har haft en betydande För att uppnå detta mål bör kreditinstituten faktiskt inverkan.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/7

(48) Denna förordnings " utvecklingsbara karaktär " gör det godkännande av tekniker för riskreducering. I detta sam ­

möjligt för institut att välja mellan tre metoder för kredit ­ manhang bör särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten

risker med varierande komplexitet. För att i synnerhet att beakta försäkring inom ramen för de enkla metoderna

små institut ska kunna välja den riskkänsligare internme ­ för att beräkna kapitalkrav för operativa risker.

toden bör de relevanta bestämmelserna tolkas så att ex ­

poneringsklasserna innefattar alla exponeringar som di ­

rekt eller indirekt likställs med dem i denna förordning.

Som allmän regel gäller att de behöriga myndigheterna (53) Övervakning och kontroll av ett instituts exponeringar inte bör göra någon åtskillnad mellan de tre metoderna bör ingå som en integrerad del av tillsynen över institu ­ när det gäller tillsynsprocessen, dvs. institut som utnyttjar tet. Därför kan en alltför stor koncentration av expone ­ schablonmetoden ska inte bli föremål för strängare tillsyn ringar mot en enskild kund eller grupp av kunder med enbart av den anledningen. inbördes anknytning medföra en oacceptabelt hög för ­

lustrisk. Denna situation kan anses äventyra ett instituts

solvens.

(49) Tekniker för kreditriskreducering bör erkännas i ökad

utsträckning och omfattas av ett regelverk som säkerstäl ­

ler att solvensen inte undergrävs av att åtgärder felaktigt (54) När man fastställer förekomsten av en grupp av kunder erkänns som riskreducerande. I möjligaste mån bör sä ­ med inbördes anknytning och därmed exponeringar som kerheter som normalt används av banker i de olika med ­ utgör en gemensam risk, är det även viktigt att ta hänsyn lemsstaterna för att minska kreditrisken erkännas enligt till risker som uppkommer genom en gemensam källa till schablonmetoden och även enligt de andra metoderna. viktig finansiering som tillhandahålls av institutet självt,

dess finansiella grupp eller parter med inbördes anknyt ­

ningar.

(50) För att säkerställa att kapitalkraven för institut i tillräcklig

utsträckning beaktar risker och riskreducering i samband

med institutens verksamheter och investeringar inom vär ­ (55) Även om det är önskvärt att basera beräkningen av ex ­ depapperisering är det nödvändigt att införa bestämmel ­ poneringsbeloppet på det värde som anges för att be ­ ser om en riskkänslig och stabilitetsmässigt sund behand ­ stämma kapitalbaskraven, är det lämpligt att anta regler ling av sådana verksamheter och investeringar. I detta för övervakning av stora exponeringar utan att tillämpa syfte krävs det en tydlig och övergripande definition av riskvikter eller risknivåer. De metoder för kreditriskredu ­ värdepapperisering som omfattar varje transaktion eller cering som tillämpas i solvenssystemet har dessutom ut ­ program varigenom den kreditrisk som är förenad med formats utifrån antagandet att kreditrisken är väl diversi ­ en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i fierad. När det gäller stora exponeringar i samband med trancher. En exponering som skapar en direkt betalnings ­ koncentration till ett enda namn är kreditrisken inte väl skyldighet för en transaktion eller ett program som an ­ diversifierad. Effekterna av sådana tekniker bör därför vänds för att finansiera eller förvalta materiella tillgångar omfattas av tillsynsregler. Det är därför nödvändigt att bör inte betraktas som en exponering mot en värdepap ­ se till att man får en effektiv återvinning av kreditrisk ­ perisering, även om transaktionen eller programmet har skyddet vid stora exponeringar. betalningsskyldigheter av varierande senioritet.

(56) Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en (51) Utöver tillsyn för att garantera finansiell stabilitet behövs exponering mot ett institut kan vara lika allvarlig som mekanismer för att stärka och utveckla en effektiv tillsyn en förlust på grund av någon annan exponering, bör och förebygga potentiella bubblor för att säkra en opti ­ sådana exponeringar behandlas och rapporteras på mal kapitalallokering mot bakgrund av de makroekono ­ samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. miska utmaningarna och målen, i synnerhet med tanke En alternativ kvantitativ begränsning har införts för att på långsiktiga investeringar i den reella ekonomin. mildra den oproportionerliga inverkan som ett sådant

förfaringssätt har på mindre institut. Dessutom undantas

mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöver ­

föring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clea ­

(52) Operativa risker är en betydande kategori av risker som ring, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att

institut ställs inför och som måste täckas av kapitalbasen. finansmarknaderna och deras infrastruktur ska kunna

Det är nödvändigt att ta hänsyn till de skillnader som fungera smidigare. Dessa tjänster omfattar till exempel

finns mellan olika institut i unionen genom att erbjuda clearing och avveckling av kontanttransaktioner samt an ­

alternativa metoder för beräkning av kapitalkrav för ope ­ nan verksamhet för att underlätta avveckling. De relate ­

rativa risker med olika nivåer av riskkänslighet och va ­ rade exponeringarna inbegriper exponeringar som ett

rierande komplexitetsgrad. Institut bör ges lämpliga inci ­ kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte

tament för att övergå till mer riskkänsliga metoder. Mot till fullo kontrollera, bland annat saldon på interbank ­

bakgrund av att teknikerna för mätning och hantering av konton till följd av kundbetalningar, inbegripet kredite ­

operativa risker är under utveckling bör bestämmelserna rade och debiterade avgifter och räntor, och andra betal ­

fortlöpande ses över och uppdateras när så är lämpligt, ningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säker ­

inbegripet i fråga om kraven på olika affärsområden och heter.

Bilaga 3

L 176/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(57) Det är viktigt att intressena hos de företag som omfor ­ bör handhas på ett helt självständigt sätt i enlighet med mar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella principerna om sund förvaltning, utan hänsyn till några instrument (originatorer eller medverkande institut) och andra omständigheter. Detta är särskilt viktigt vid stora de företag som investerar i dessa värdepapper eller in ­ exponeringar och i fall som inte enbart rör administra ­ strument (investerare) sammanfaller. För att uppnå detta tion eller vanliga transaktioner inom gruppen. De behö ­ bör originatorn eller det medverkande institutet behålla riga myndigheterna bör fästa särskild uppmärksamhet vid en väsentlig intresseandel i de underliggande tillgångarna. sådana exponeringar inom en grupp. Sådana standarder Det är därför viktigt för originatorerna eller de medver ­ behöver dock inte tillämpas, om moderföretaget är ett kande instituten att bibehålla en exponering mot risken finansiellt holdingföretag eller ett kreditinstitut eller om för lånen i fråga. Mer generellt bör värdepapperiserings ­ övriga dotterföretag är antingen kreditinstitut eller finan ­ transaktioner inte struktureras så att en tillämpning av siella institut eller anknutna företag, under förutsättning bibehållandekraven undviks, särskilt genom avgifter eller att samtliga dessa företag omfattas av tillsynen av kredit ­ premier eller båda. Ett sådant bibehållande av riskexpo ­ institutet på gruppnivå. neringen bör tillämpas i alla situationer där den ekono ­ miska substansen i en värdepapperisering kan tillämpas, oavsett vilka rättsliga strukturer eller instrument som an ­ vänds för att uppnå denna ekonomiska substans. Särskilt i de fall kreditrisken överförs genom värdepapperisering bör investerare fatta sina beslut först efter att ha gjort en (61) Med tanke på att bestämmelserna om kapitalkrav är risk ­ noggrann genomgång, för vilken de behöver adekvat in ­ känsliga, är det önskvärt att fortlöpande kontrollera om formation om värdepapperiseringarna. de har väsentliga effekter på konjunkturcykeln. Kommis ­ sionen bör med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) synpunkter rapportera om dessa aspekter till Eu ­ ropaparlamentet och rådet.

(58) I denna förordning föreskrivs också att behållningskravet inte ska tillämpas mer än en gång. För en given vär ­ depapperisering räcker det att antingen originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren omfattas av kravet. Om värdepapperiseringstransaktioner (62) Kapitalkraven för råvaruhandlare, inbegripet handlare inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande som i dag är undantagna från kraven i Europaparlamen ­ exponeringar, bör på motsvarande sätt behållningskravet tets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas 2004 om marknader för finansiella instrument ( 1 ), bör av investeringen. Förvärvade fordringar bör inte omfattas ses över. av behållningskravet, om de hänför sig till företagsverk ­ samhet där de överlåts eller säljs till diskonterat värde för att finansiera sådan verksamhet. De behöriga myndighe ­ terna bör tillämpa riskvikten avseende bristande efterlev ­ nad av kraven på tillbörlig aktsamhet och riskhanterings ­ (63) Liberaliseringen av marknaderna för gas och elektricitet skyldigheter i samband med värdepapperiseringar vid är ett i både ekonomiskt och politiskt avseende viktigt större överträdelser av riktlinjer och förfaranden som är mål för unionen. Med tanke på detta bör de kapitalkrav relevanta för analysen av de underliggande riskerna. och andra tillsynsregler som tillämpas på företag som är Kommissionen bör också studera huruvida undvikandet verksamma på dessa marknader vara proportionerliga av en upprepad tillämpning av behållningskravet skulle och inte i onödan göra det svårare att uppnå liberalise ­ kunna leda till praxis för att undgå detta krav och huru ­ ring. Detta mål bör man särskilt ha i åtanke vid över ­ vida värdepapperiseringsregler tillämpas på ett effektivt syner av denna förordning. sätt av de behöriga myndigheterna.

(59) Tillbörlig aktsamhet bör tillämpas för korrekt bedömning (64) Institut som placerar i återvärdepapperiseringar bör utöva av de risker som hänför sig till värdepapperiseringsexpo ­ tillbörlig aktsamhet även beträffande underliggande vär ­ neringar både inom och utanför handelslagret. Dessutom depapperiseringar och exponeringar som inte är vär ­ bör kraven på tillbörlig aktsamhet vara proportionerliga. depapperiseringar vilka är underliggande instrument för Förfaranden för tillbörlig aktsamhet bör bidra till att de förra. Institut bör bedöma om exponeringar i sam ­ bygga upp ett större förtroende mellan originatorer, med ­ band med program för tillgångsbaserade certifikat utgör verkande institut och investerare. Det är därför önskvärt återvärdepapperiseringsexponeringar, inbegripet expone ­ att relevanta uppgifter om förfaranden för tillbörlig akt ­ ringar i samband med program genom vilka man för ­ samhet redovisas korrekt. värvar högt rangordnade trancher av separata grupper av hela lån, där inget av dessa lån, är en värdepapperise ­ ringsexponering eller återvärdepapperiseringsexponering och där förstaförlustskyddet för varje investering tillhan ­ (60) När ett institut exponerar sig mot sitt moderföretag eller dahålls av säljaren av lånen. I den sistnämnda situationen mot andra dotterföretag till moderföretaget, är särskild försiktighet påkallad. Sådana exponeringar för institut ( 1 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/9

bör i allmänhet en gruppspecifik likviditetsfacilitet inte (69) Om det i en extern kreditvärdering av en värdepapperi ­ betraktas som en återvärdepapperiseringsexponering, ef ­ seringsposition tas hänsyn till effekten av ett kreditskydd tersom den utgör en tranch i en enskild tillgångsgrupp som det investerande institutet självt tillhandahåller, bör (dvs. den tillämpliga gruppen av hela lån) som inte in ­ institutet inte få utnyttja den lägre riskvikt som följer av nehåller några värdepapperiseringsexponeringar. Däremot detta skydd. Värdepapperiseringspositionen bör inte dras skulle en kreditförstärkning för hela programmet som av från kapitalet, om det finns andra sätt att fastställa en endast täcker en del av förlusterna utöver det av säljaren riskvikt som överensstämmer med den faktiska risk som tillhandahållna skyddet i de olika grupperna i allmänhet är förenad med positionen utan att det kreditskyddet utgöra en uppdelning på trancher av risken när det gäller beaktas. en grupp av flera tillgångar som innehåller minst en värdepapperiseringsexponering och skulle därför vara en återvärdepapperiseringsexponering. Om ett sådant pro ­ gram emellertid helt finansierar sig självt med en enda kategori företagscertifikat och om antingen kreditförs ­ tärkningen för hela programmet inte är en återvärdepap ­ (70) Med tanke på de dåliga resultat som interna modeller perisering eller företagscertifikatet till fullo stöds av det nyligen uppvisat vad gäller beräkning av kapitalkrav för medverkande institutet, vilket gör att investeraren i före ­ marknadsrisker, bör standarderna skärpas. Framför allt tagscertifikatet blir reellt exponerad för det medverkande bör förmågan att fånga upp risk kompletteras i fråga företagets fallissemangsrisk i stället för de underliggande om kreditrisker i handelslagret. Dessutom bör det i be ­ grupperna eller de underliggande tillgångarna, bör emel ­ räkningen av kapitalkraven även ingå en komponent som lertid detta företagscertifikat i allmänhet inte betraktas täcker stressituationer för att skärpa kapitalkraven med som en återvärdepapperiseringsexponering. tanke på försämrade marknadsförhållanden och för att minska risken för konjunkturförstärkande effekter. Insti ­ tut bör också genomföra omvända stresstester för att utröna vilka scenarier som skulle kunna hota deras livs ­ kraft, såvida de inte kan visa att ett sådant test är onö ­ digt. Mot bakgrund av de särskilda svårigheter som nyli ­ (65) Bestämmelserna om försiktig värdering av handelslagret gen framkommit när det gäller att behandla värdepappe ­ bör tillämpas på alla instrument som tas upp till verkligt riseringspositioner med metoder som bygger på interna värde, såväl i handelslagret som i övrig verksamhet, för modeller, bör erkännandet av institutens modeller för institut. Det bör klargöras att skillnaden i absolut värde värdepapperiseringsrisker för att beräkna kapitalkrav i bör dras från av kapitalbasen, om en försiktig värdering handelslagret begränsas och ett standardiserat kapitalkrav skulle leda till redovisning av ett lägre värde än vad som gälla för dessa värdepapperiseringar, om inte annat före ­ faktiskt bokförts. skrivs.

(66) Institut bör kunna välja att antingen tillämpa ett kapital ­ krav på eller att från kärnprimärkapital dra av sådana (71) I denna förordning fastställs begränsade undantag för viss värdepapperiseringspositioner som enligt denna förord ­ korrelationshandel där ett institut av sin tillsynsmyndig ­ ning ges en riskvikt på 1 250 %, oberoende av om po ­ het kan tillåtas beräkna ett samlat riskkapitalkrav med sitionerna ligger i eller utanför handelslagret. beaktande av strikta krav. I sådana fall bör institutet åläggas att för denna handel åsätta ett kapitalkrav som är lika med det högre av det kapitalkrav som beräknats enligt denna internt utvecklade metod och 8 % av ka ­ pitalkravet för den specifika risken enligt schablonmeto ­ den. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa expo ­ (67) Originatorer eller medverkande institut bör inte kunna neringar omfattas av kapitalkravet vid ytterligare risk kringgå förbudet mot implicit stöd genom att utnyttja men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) sina handelslager för sådant stöd. och stressjusterade VaR-värden.

(68) Utan att det påverkar de offentliggöranden som uttryck ­ ligen krävs genom denna förordning bör syftet med in ­ (72) Med tanke på arten och omfattningen av de oväntade formationskraven vara att ge marknadsaktörerna korrekt förluster som drabbade institut under den finansiella och fullständig information om de enskilda institutens och ekonomiska krisen, är det nödvändigt att ytterligare riskprofiler. Det bör därför kunna krävas att institut of ­ förbättra kvalitet och harmonisering av den kapitalbas fentliggör ytterligare information som inte uttryckligen som krävs av institut. Detta bör innefatta införande av nämns i denna förordning, om ett sådant offentliggö ­ en ny definition av de viktigaste delarna av det kapital rande behövs för att uppfylla nämnda syfte. De behöriga som finns tillgängligt för täckning av oväntade förluster myndigheterna bör samtidigt i tillräcklig grad uppmärk ­ när dessa inträffar, utveckling av definitionen av hybrid ­ samma fall där de misstänker att information betraktas kapital och enhetliga försiktighetsjusteringar av kapitalba ­ som företagsintern eller konfidentiell av ett institut i syfte sen. Det är också nödvändigt att höja nivån på kapital ­ att undvika offentliggörande av sådan information basen betydligt, med nya kapitalrelationer inriktade på de

Bilaga 3

L 176/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

viktigaste delarna av kapitalbasen som finns tillgängliga underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen, har för att täcka förluster när de uppkommer. Det förväntas befogenhet att föra ärendet vidare till Europeiska unio ­ att institut vilkas aktier är upptagna till handel på en nens domstol. reglerad marknad uppfyller kapitalkraven för de viktigaste delarna av kapitalet endast med sådana aktier som upp ­ fyller en rad strikta kriterier för kärnkapitalinstrument och institutets redovisade reserver. För att i tillräcklig (75) Denna förordning bör inte påverka de behöriga myndig ­ utsträckning ta hänsyn till de olika rättsliga former enligt heternas möjlighet att bibehålla processer för förhands ­ vilka institut i unionen är verksamma bör de strikta kri ­ godkännande av avtal som reglerar primärkapitaltillskott terierna för kärnkapitalinstrument garantera att kärnka ­ och supplementärkapital. I dessa fall bör sådana kapital ­ pitalinstrument för institut vilkas aktier inte är upptagna instrument endast tas med bland institutets övriga pri ­ till handel på en reglerad marknad är av högsta kvalitet. märkapital för kapitaltäckningsändamål eller supplemen ­ Detta bör inte hindra institut från att, för aktier som har tärkapital när de med framgång gått igenom dessa pro ­ differentierad rösträtt eller saknar rösträtt, betala en ut ­ cesser för godkännande. delning som är flera gånger större än den som betalas för aktier som har relativt sett större rösträtt, förutsatt att de strikta kriterierna för kärnprimärkapitaltillskott uppfylls oberoende av rösträtten, inklusive de kriterier som rör betalningsflexibilitet, och förutsatt att, om utdelning be ­ (76) För att stärka marknadsdisciplinen och öka den finansi ­ talas, den ska betalas på alla aktier som givits ut av det ella stabiliteten måste mer detaljerade krav på upplys ­ berörda institutet. ningar om det lagstadgade kapitalets form och art samt om försiktighetsjusteringar införas, för att säkerställa att investerare och insättare får tillräcklig information om institutens solvens. (73) Handelsfinansieringsexponeringar är sinsemellan olika i sitt slag, men har bland annat det gemensamt att de är av lågt värde, har kort löptid och har en identifierbar finansieringskälla för återbetalning. De är baserade på (77) De behöriga myndigheterna måste dessutom ha känned ­ varu- och tjänsterörelser som stöder den reella ekonomin om, minst i form av en sammanfattning, om institutens och i de flesta fall hjälper små företag i deras dagliga repor, värdepapperslån och alla former av panträttsarran ­ behov, och därigenom skapar ekonomisk tillväxt och gemang. Sådan information bör meddelas de behöriga arbetstillfällen. In- och utflöden matchar för det mesta myndigheterna. För att förstärka marknadsdisciplinen varandra, och därför är likviditetsrisken begränsad. bör det finnas mer detaljerade krav på upplysningar om repor och säkrad finansiering.

(74) Det är lämpligt att EBA upprätthåller en uppdaterad för ­ teckning över de olika former av kapitainstrument som i varje medlemsstat räknas som kärnprimärkapitaltillskott. (78) Den nya definitionen av kapital och lagstadgade kapital ­ EBA bör från denna förteckning avföra icke-statliga stöd ­ krav bör införas på ett sätt som tar hänsyn till att det instrument utgivna efter ikraftträdandet av denna förord ­ finns olika startpunkter och förhållanden i olika länder ning som inte uppfyller de kriterier som anges i denna och att de initiala olikheterna kommer att minska under förordning och offentliggöra sådant avförande. Om in ­ övergångsperioden. För att säkra lämplig kontinuitet i strument som av EBA har avförts från förteckningen kapitalbasens nivå kommer de instrument som gavs ut åtnjuter fortsatt erkännande också efter EBA:s offentlig ­ inom ramen för en återkapitaliseringsåtgärd enligt reg ­ görande, bör EBA till fullo utöva sina befogenheter, sär ­ lerna om statligt stöd, före den dag då denna förordning skilt de som tilldelats EBA genom artikel 17 i förordning började tillämpas, att bibehållas under hela övergångs ­ (EU) nr 1093/2010 om överträdelser av unionsrätten. perioden. Utnyttjandet av statligt stöd bör undvikas så Det bör erinras om att en trestegsmekanism tillämpas långt det är möjligt i framtiden. I den utsträckning som för en reaktion som står i proportion till allvaret i fall statligt stöd visar sig vara nödvändigt i vissa situationer av felaktig eller otillräcklig tillämpning av unionsrätten, bör denna förordning tillhandahålla en ram för hante ­ genom vilken EBA, som ett första steg, har befogenhet ringen av sådana situationer. Framför allt bör det i denna att göra utredningar om det påstås att nationella myn ­ förordning anges hur kapitalbasinstrument som givits ut digheter i utövandet av tillsyn tillämpat skyldigheter en ­ inom ramen för en rekapitaliseringsåtgärd enligt reglerna ligt unionsrätten felaktigt eller ofullständigt, och därefter om statligt stöd bör hanteras. Möjligheten för institut att utfärda en rekommendation. Som ett andra steg, om den dra nytta av sådan behandling bör vara föremål för behöriga nationella myndigheten inte följer rekommen ­ strikta villkor. I den mån sådan behandling ger möjlighet dationen, har kommissionen befogenhet att avge ett for ­ till avvikelser från de nya kriterierna för kapitalbasinstru ­ mellt yttrande med beaktande av EBA:s rekommendation, mentens kvalitet bör dessa avvikelser dessutom begränsas med en anmodan till den behöriga myndigheten att vidta så långt det är möjligt. Behandlingen för befintliga ka ­ de åtgärder som krävs för att uppfylla bestämmelserna i pitalinstrument som givits ut inom ramen för en reka ­ unionsrätten. Om i exceptionella fall den behöriga myn ­ pitaliseringsåtgärd enligt reglerna om statligt stöd bör digheten i fråga ihållande underlåter att agera, har EBA, tydligt göra åtskillnad görs mellan de kapitalinstrument som ett tredje steg, befogenhet att, som en sista utväg, som uppfyller kraven i denna förordning och de kapital ­ anta beslut riktade till enskilda finansiella institut. Det instrument som inte gör det. Lämpliga övergångsbestäm ­ bör också erinras om att kommissionen enligt artikel 258 melser avseende det senare fallet bör därför fastställas i i EUF-fördraget, om den anser att en medlemsstat har denna förordning.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/11

(79) Enligt direktiv 2006/48/EG måste kreditinstituten den tionsfaktor vid beräkning av kraven på kapitalbas för 31 december 2011 ha en kapitalbas som minst motsva ­ motpartsriskexponeringar i samband med OTC-derivat rar ett angivet minimibelopp. Med tanke på de fortsatta och värdepappersfinansierade transaktioner mot vissa fi ­ effekterna av finanskrisen inom banksektorn och de för ­ nansiella institut. Institut bör också vara skyldiga att vä ­ längda övergångsbestämmelserna för kapitalkrav som an ­ sentligt förbättra mätning och hantering av motpartsris ­ tagits av Baselkommittén för banktillsyn, är det lämpligt ker genom att på ett bättre sätt åtgärda korrelationsrisker, att åter införa en nedre gräns under en begränsad tid tills högt skuldsatta motparter och säkerheter, åtföljt av mot ­ tillräckliga kapitalbasbelopp har etablerats i enlighet med svarande förstärkningar inom utfallstester och stresstester. de övergångsbestämmelser för kapitalbasen som anges i denna förordning, vilka kommer att införas stegvis mel ­ lan tidpunkten för denna förordnings tillämpning och 2019. (84) Handelsexponeringar mot centrala motparter gynnas van ­ ligen av den multilaterala nettnings- och förlustdelnings ­ mekanism som de centrala motparterna tillämpar. De innebär därför en mycket låg motpartsrisk och bör om ­ (80) För företagsgrupper med en väsentlig bank- eller vär ­ fattas av mycket låga kapitalbaskrav. Samtidigt bör detta depappersverksamhet och försäkringsverksamhet finns krav vara positivt för att se till att institut följer upp och specifika regler i Europaparlamentets och rådets direktiv övervakar sina exponeringar mot centrala motparter som 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn en del av god riskhantering och för att avspegla att inte över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappers ­ heller handelsexponeringar mot centrala motparter är företag i ett finansiellt konglomerat ( 1 ) för att åtgärda riskfria. sådant " dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen " . Direktiv 2002/87/EG grundas på internationellt överens ­ komna principer för riskhantering i olika sektorer. Denna förordning förstärker hur dessa regler för dessa finansiella konglomerat ska tillämpas på bank- och investerings ­ (85) En obeståndsfond hos en central motpart är en meka ­ grupper och garanterar en fast och enhetlig tillämpning nism som möjliggör delning (ömsesidighet) av förlusterna av dem. Eventuella ytterligare förändringar som blir nöd ­ bland medlemmarna i den centrala motparten. Den an ­ vändiga kommer att åtgärdas vid översynen av direktiv vänds när de förluster som den centrala motparten ådrar 2002/87/EG, som förväntas 2015. sig då en clearingmedlem fallerar överstiger de marginal ­ säkerheter och bidrag till obeståndsfonden från denna clearingmedlem och alla andra åtgärder som den centrala motparten kan ta till, innan den använder de övriga clearingmedlemmarnas bidrag till obeståndsfonden. Ris ­ (81) Finanskrisen visade tydligt att institut gravt underestime ­ ken för förluster vid exponeringar som härrör från bidrag rat nivån på motpartsrisken kopplad till OTC-derivat. G till obeståndsfonden är därför högre än förlustrisken vid 20 uppmanade därför i september 2009 till att fler OTC- handelsexponeringar. Denna typ av exponeringar bör derivat skulle clearas genom en central motpart. De be ­ därför omfattas av högre kapitalbaskrav. gärde också att sådana OTC-derivat som inte kunde clea ­ ras centralt skulle omfattas av högre kapitalbaskrav för att korrekt återspegla de högre risker som är förbundna med dessa derivat. (86) Det " hypotetiska kapital " som innehas av en central mot ­ part bör vara en nödvändig variabel för att bestämma kapitalbaskravet för en clearingmedlems exponeringar med hjälp av dennes bidrag till den centrala motpartens (82) Efter dessa krav från G 20 gjorde Baselkommittén för obeståndsfond. Det bör inte tolkas som någonting annat. banktillsyn, som en del av Basel III-regelverket, stora för ­ Det bör i synnerhet inte tolkas som det kapital som en ändringar av reglerna för motpartsrisker. Basel III-regel ­ central motpart enligt sin behöriga myndighet måste in ­ verket förväntas innebära stora ökningar av kapitalbas ­ neha. kraven för transaktioner för finansiering av instituts OTC-derivat och värdepapper och starka incitament för institut att använda centrala motparter. Basel III-regelver ­ ket förväntas också ge ytterligare incitament till stärkt riskhantering för motpartsriskexponeringar och översyn (87) Översynen av behandlingen av motpartsrisk, i synnerhet av det gällande systemet för behandling av motpartsrisk ­ införandet av högre kapitalbaskrav för bilaterala derivat ­ exponeringar mot centrala motparter. kontrakt för att avspegla den högre risk som sådana kontrakt innebär för det finansiella systemet, utgör en integrerad del av kommissionens försök att garantera effektiva, säkra och sunda derivatmarknader. Denna för ­ ordning kompletterar därför Europaparlamentets och rå ­ (83) Instituten bör ha en ytterligare kapitalbas på grund av dets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om risken för kreditvärdighetsjustering i samband med OTC- OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregis ­ derivat. Instituten bör också tillämpa en högre korrela ­ ter ( 2 ).

( 1 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. ( 2 ) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.

Bilaga 3

L 176/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(88) Kommissionen bör se över de relevanta undantagen för (93) I december 2010 offentliggjorde Baselkommittén för stora exponeringar senast den 31 december 2015. I av ­ banktillsyn riktlinjer som fastställer metoden för att be ­ vaktan på resultatet av den översynen bör medlemssta ­ räkna bruttosoliditeten. Enligt dessa regler ska det finnas terna även fortsättningsvis tillåtas besluta om undantag en observationsperiod från och med den 1 januari 2013 för vissa stora exponeringar från dessa regler under en till den 1 januari 2017 under vilken bruttosoliditeten, tillräckligt lång övergångsperiod. Med utgångspunkt i det dess komponenter och dess verkan i förhållande till det arbete som har utförts inom ramen för utarbetandet av riskbaserade kravet kommer att övervakas. På grundval och förhandlingarna om Europaparlamentets och rådets av resultaten från denna observationsperiod avser Basel ­ direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om kommittén för banktillsyn att göra eventuella slutjuste ­ ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och ringar av definitionen och kalibreringen av bruttosolidi ­ 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kre ­ teten under första halvåret 2017, med avsikten att övergå ditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora ex ­ till ett bindande krav den 1 januari 2018 efter lämplig poneringar, tillsynsrutiner och krishantering ( 1 ) och med översyn och kalibrering. Enligt Baselkommitténs riktlinjer hänsyn till den internationella utvecklingen och unions ­ ska kraven på upplysning om bruttosoliditeten och dess utvecklingen i dessa frågor bör kommissionen se över komponenteter tillämpas från och med den 1 januari huruvida dessa undantag även i fortsättningen bör till ­ 2015. lämpas skönsmässigt eller på ett mer allmänt sätt och om huruvida de risker som är förbundna med dessa expone ­ ringar hanteras genom andra verkningsfulla medel enligt denna förordning. (94) Bruttosoliditet är ett nytt reglerings- och övervaknings ­ instrument för unionen. I enlighet med internationella överenskommelser ska den först införas som en extra faktor, som kan tillämpas på enskilda institut efter beslut (89) För att säkerställa att undantag för exponeringar av be ­ av tillsynsmyndigheterna. Genom att instituten måste höriga myndigheter inte permanent äventyrar konsekven ­ lämna rapporter möjliggörs lämplig översyn och kalibre ­ sen hos de enhetliga regler som fastställs genom denna ring, med sikte på en bindande åtgärd 2018. förordning bör de behöriga myndigheterna, efter en över ­ gångsperiod och i avsaknad av resultat av den översynen, rådfråga EBA om huruvida det är lämpligt att fortsätta att utnyttja möjligheten att undanta vissa exponeringar eller (95) Vid granskningen av hur bruttosoliditeten påverkar olika inte. affärsmodeller bör särskild uppmärksamhet ägnas sådana modeller som anses innebära låg risk, t.ex. lån säker ­ ställda med panträtt och specialutlåning till regionala el ­ ler lokala självstyrelseorgan eller offentliga organ. EBA bör, på grundval av de uppgifter som mottagits och de (90) Åren före den finansiella krisen kännetecknades av en tillsynsresultat som erhållits under en observationsperiod, kraftig ökning av institutens exponeringar i förhållande i samarbete med behöriga myndigheter utarbeta en klas ­ till den egna kapitalbasen (bruttosoliditet). Under den sificering av affärsmodeller och risker. Med utgångspunkt finansiella krisen tvingades institut på grund av förluster i en lämplig analys där också historiska uppgifter och och bristande finansiering att på kort tid kraftigt stärka stresscenarier tas i beaktande bör en bedömning göras sin bruttosoliditet. Detta förstärkte den nedåtgående pres ­ av vilka bruttosoliditetsnivåer som är lämpliga för att sen på tillgångspriserna och orsakade ytterligare förluster återhämtningsförmågan i respektive affärsmodell ska ga ­ för institut, vilket i sin tur ledde till ytterligare minskning ranteras, samt av frågan om huruvida dessa nivåer bör av deras kapitalbas. Slutresultatet av denna negativa spiral fastställas som tröskelvärden eller som intervaller Efter var en minskad tillgång till krediter i den reella ekonomin observationsperioden och kalibreringen av respektive och en djupare och längre kris. bruttosoliditetsnivåer, samt på grundval av bedömningen, bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt över bruttosoliditeten, som inbegriper medelvärden och stan ­ dardavvikelser. Efter att ha antagit bruttosoliditetskravet bör EBA offentliggöra en lämplig statistisk översikt, som (91) Riskbaserade kapitalbaskrav är av största vikt för att sä ­ inbegriper medelvärden och standardavvikelser, över kerställa tillräcklig kapitalbas för täckning av oväntade bruttosoliditeten i förhållande till de fastställda kategori ­ förluster. Krisen visade emellertid också att enbart dessa erna av institut. krav inte räcker för att förhindra att institut tar alltför stora och ohållbara bruttosoliditetsrisker.

(96) Institut bör som en del av den interna bedömningen av kapitaltäckningen följa upp bruttosoliditetsnivån och för ­ (92) I september 2009 beslutade G 20-ledarna att det skulle ändringar samt bruttosoliditetsrisken. Denna uppföljning tas fram internationella regler för att förhindra alltför låg bör ingå i tillsynsförfarandet. I synnerhet efter det att bruttosolidet. Därför stödde de införandet av belånings ­ kraven avseende bruttosoliditeten har trätt i kraft bör grad som ett kompletterande mått i Basel II-regelverket. de behöriga myndigheterna övervaka utvecklingen i före ­ tagsmodellen och motsvarande riskprofil för att säker ­ ( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 97. ställa att klassificeringen av institut är aktuell och korrekt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/13

(97) Goda företagsstyrningsstrukturer, transparens och offent ­ undvikas. Under en första observationsperiod bör därför liggörande är avgörande för en sund ersättningspolitik. en bred uppsättning kvalitetstillgångar beaktas och an ­ Institut bör, för att säkerställa att deras ersättningsstruk ­ vändas för utvecklingen av en definition av ett likviditets ­ turer och de risker de är förenade med i tillfredsställande täckningskrav. När en enhetlig definition av likvida till ­ grad kan överblickas av marknaden, offentliggöra detal ­ gångar fastställs bör åtminstone statsobligationer och sä ­ jerade uppgifter om sin ersättningspolicy och ersättnings ­ kerställda obligationer som handlas på transparenta praxis och, av sekretesskäl, sammanlagda belopp för de marknader med en fortlöpande omsättning förväntas bli medarbetare vilkas tjänsteutövande väsentligt kan påverka bedömda som tillgångar med extremt hög likviditet och institutets riskprofil. Denna information bör göras till ­ kreditkvalitet. Lämpligen borde också tillgångar som sva ­ gänglig för alla intressenter. Dessa särskilda krav bör rar mot artikel 416.1 a–c ingå i bufferten utan begräns ­ inte påverka tillämpningen av mer allmänna krav på ningar. När institut använder likviditetsreserven bör de offentliggörande rörande den ersättningspolicy som är göra upp en plan för hur deras innehav av de likvida tillämplig horisontellt i alla sektorer. Dessutom bör med ­ tillgångarna ska återställas och de behöriga myndighe ­ lemsstaterna tillåtas kräva att institut lämnar mer detal ­ terna bör kontrollera att planen är tillräcklig och att jerad information om ersättningar. den genomförs.

(101) Reserven av likvida tillgångar bör vara tillgänglig närhelst det behövs för att täcka utflödet av likvida medel. Vid kortvariga likviditetsproblem bör behovet av likvida me ­ del beräknas på ett standardiserat sätt för att garantera enhetliga standarder för sundhet och jämlika konkurrens ­ (98) Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett ex ­ villkor för alla. Man bör garantera att en sådan standar ­ ternt kreditvärderingsinstitut bör inte öka avskärmningen diserad beräkning inte får några oavsiktliga konsekvenser av en marknad som redan domineras av tre centrala för finansmarknaderna, kreditgivningen och den ekono ­ företag. EBA och ESCB:s centralbanker bör utan att miska tillväxten och även ta hänsyn till olika affärs- och göra förfarandet enklare eller mindre krävande se till investeringsmodeller och finansiella förutsättningar hos att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som ex ­ institut inom hela unionen. Kravet på likviditetstäckning terna kreditvärderingsinstitut för att på detta sätt öppna bör därför omfattas av en observationsperiod. På grund ­ marknaden för andra företag. val av de gjorda observationerna bör kommissionen med stöd av EBA:s rapporter ges befogenhet att anta en dele ­ gerad akt för ett införande vid lämplig tidpunkt av de ­ taljerade och harmoniserade krav på likviditetstäckning för unionen. För att säkerställa global harmonisering på området likviditetsreglering bör eventuella delegerade ak ­ ter om införande av ett krav på likviditetstäckning vara jämförbara med kravet på likviditetstäckning i enlighet (99) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den med det slutliga internationella regelverket för mätning 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med av, standarder för och övervakning av likviditetsrisk som avseende på behandling av personuppgifter och om det utarbetats av Baselkommittén, med beaktande av unio ­ fria flödet av sådana uppgifter ( 1 ) och Europaparlamentets nens särdrag och nationella särdrag. och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem ­ ber 2000 om skydd för enskilda då gemenskapens insti ­ tutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 2 ) ska vara fullt (102) I detta syfte bör EBA under observationsperioden se över tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ra ­ och bedöma bl.a. lämpligheten av en tröskel på 60 % för men för den här förordningen. likvida tillgångar på nivå 1, ett tak på 75 % av inflöden till utflöden och en infasning av likviditetstäckningskravet från 60 % från och med den 1 januari 2015 som stegvis ökas till 100 %. EBA bör vid bedömningen och rappor ­ teringen om de enhetliga definitionerna av reserven av likvida tillgångar beakta den definition av likvida till ­ gångar av hög kvalitet som Baselkommittén för banktill ­ syn formulerat som utgångspunkt för sin analys, med (100) Institut bör ha en diversifierad buffert av likvida tillgångar beaktande av unionens särdrag och nationella särdrag. som de kan använda för att täcka likviditetsbehoven vid Medan EBA bör identifiera de valutor där institut etable ­ kortvariga likviditetsproblem. Eftersom det inte är möjligt rade inom unionen behov av likvida tillgångar överstiger att på förhand veta med säkerhet vilka specifika tillgångar tillgången till sådana likvida tillgångar i de valutorna bör inom varje klass av tillgångar som i efterhand kan bli EBA också årligen undersöka huruvida undantag, inbegri ­ föremål för chocker, är det lämpligt att främja en diver ­ pet de undantag som fastställs i denna förordning, bör sifierad och högkvalitativ likviditetsbuffert bestående av tillämpas. Därtill bör EBA årligen bedöma huruvida när olika kategorier av tillgångar. En koncentration av till ­ det gäller något sådant undantag samt undantag som gångar och alltför stor tilltro till likviditeten på mark ­ redan fastställs i denna förordning ytterligare villkor naden skapar systemrisker för finanssektorn och bör bör kopplas till deras användning av institut etablerade inom unionen eller de befintliga villkoren bör ses över. ( 1 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. EBA bör lägga fram resultaten av analysen i en årlig ( 2 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. rapport till Europeiska kommissionen.

Bilaga 3

L 176/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(103) För att öka effektiviteten och minska de administrativa säkerheter hos monetära myndigheter. Kommissionen bördorna bör EBA upprätta en enhetlig ram för rappor ­ bör ta upp specifika mekanismer för fortsatt tillämpning tering på grundval av en harmoniserad uppsättning stan ­ av äldre regler på omsättningsbara tillgångar som har darder för likviditetskrav som bör tillämpas i hela unio ­ givits ut eller garanteras av enheter som har beviljats nen. I detta syfte bör EBA utarbeta enhetliga rappor ­ unionsgodkännande av statsstöd, som en del av den de ­ teringsformat och it-lösningar i vilka bestämmelserna i legerade akt som den antar i enlighet med denna för ­ denna förordning och direktiv 2013/36/EU beaktas. In ­ ordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet. I stituten bör fortsätta att uppfylla sina nationella rappor ­ detta hänseende bör kommissionen beakta den omstän ­ teringskrav fram till den tidpunkt då likviditetskraven digheten att institut som beräknar likviditetskraven i en ­ börjar gälla fullt ut. lighet med denna förordning bör tillåtas att inkludera NAMA:s prioriterade obligationer som tillgångar av ex ­ tremt hög likviditets- och kreditkvalitet fram till decem ­ ber 2019. (104) EBA bör, i samarbete med ESRB, utfärda riktlinjer om principerna för användningen av den likvida reserven i en stressituation.

(108) På motsvarande sätt är obligationer som givits ut av Spanish Asset Management Company särskilt viktiga för (105) Det bör inte tas för givet att institut kommer att få lik ­ de spanska bankernas återhämtning och ingår i en över ­ viditetsstöd från andra institut inom samma grupp när de gångsåtgärd understödd av kommissionen och ECB som får problem med att uppfylla sina betalningsskyldigheter. en integrerad del av omstruktureringen av det spanska Under vissa strikta villkor och med alla berörda behöriga banksystemet. Eftersom utgivningen av dessa obligationer myndigheters enskilda samtycke, bör de behöriga myn ­ ingår i det samförståndsavtal om villkoren för finanspoli ­ digheterna dock kunna avstå från att tillämpa likviditets ­ tiken som undertecknades av kommissionen och de kravet på enskilda institut och i stället tillämpa ett grupp ­ spanska myndigheterna den 23 juli 2012, och över ­ baserat krav på dessa institut, så att de ges möjlighet att föringen av tillgångar kräver godkännande av kommis ­ hantera sin likviditet centralt på grupp- eller under ­ sionen som en statlig stödåtgärd för att avlägsna pro ­ gruppsnivå. blemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning, och i den utsträckning dessa obligationer garanteras av den spanska staten och är godtagbara säkerheter hos monetära myndigheter, bör kommissionen ta upp speci ­ (106) Om inget undantag beviljas, bör på motsvarande sätt fika mekanismer för fortsatt tillämpning av äldre regler likviditetsflöden mellan två institut som tillhör samma på omsättningsbara tillgångar som har givits ut eller ga ­ grupp och är föremål för gruppbaserad tillsyn, när lik ­ ranteras av enheter som har beviljats unionsgodkännande viditetkravet blir en bindande åtgärd, endast ges förmån ­ av statsstöd, som en del av den delegerade akt som den liga in- och utflödesnivåer i de fall där alla nödvändiga antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa skyddsåtgärder vidtagits. Sådan specifik förmånsbehand ­ likviditetstäckningskravet. I detta hänseende bör kommis ­ ling bör definieras snävt och förutsätta att ett antal sionen beakta den omständigheten attt institut som be ­ stränga och objektiva villkor uppfylls. Den specifika be ­ räknar likviditetskraven i enlighet med denna förordning handling som ska tillämpas på ett visst flöde inom en bör tillåtas att inkludera Spanish Asset Management grupp bör uppnås genom användning av objektiva krite ­ Companys prioriterade obligationer som tillgångar av ex ­ rier och parametrar för att fastställa specifika in- och tremt hög likviditets- och kreditkvalitet åtminstone fram utflödesnivåer mellan institutet och motparten. På grund ­ till december 2023. val av de gjorda observationerna bör kommissionen, med stöd av EBA:s rapport i tillämpliga fall och som en del av den delegerade akt som den antar i enlighet med denna förordning i syfte att fastställa likviditetstäckningskravet, ges befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa (109) På grundval av de rapporter som EBA är skyldiga att dessa specifika behandlingar inom gruppen samt den lämna in och vid utarbetandet av förslaget till delegerad metod och de objektiva kriterier som de är kopplade akt om likviditetskrav bör kommissionen också avgöra till samt gemensamma beslutsmetoder för bedömningen om prioriterade obligationer som givits ut av juridiska av dessa kriterier. personer motsvarande NAMA i Irland eller Spanish Asset Management Company, som tillkommit i samma syfte och är särskilt viktiga för bankernas återhämtning i nå ­ gon annan medlemsstat, ska beviljas samma behandling, i (107) Obligationer som getts ut av National Asset Management den utsträckning de garanteras av staten i den berörda Agency (NAMA) i Irland är särskilt viktiga för de ir ­ medlemsstaten och är godtagbara säkerheter hos mone ­ ländska bankernas återhämtning och denna utgivning tära myndigheter. har fått förhandsgodkännande från medlemsstaterna och har godkänts som statligt stöd av EU-kommissionen som en stödåtgärd för att avlägsna problemtillgångar från vissa kreditinstituts balansräkning. Utgivningenn av dessa obligationer, som är en övergångsåtgärd understödd av (110) Vid utarbetandet av förslagen till tekniska standarder för kommissionen och ECB, är en integrerad del av omstruk ­ tillsyn för att fastställa metoder för mätning av ytterligare tureringen av det irländska banksystemet. Dessa obliga ­ utflöde bör EBA överväga om en historisk tillbakablic ­ tioner garanteras av irländska staten och är godtagbara kande schablonmetod ska användas för sådan mätning.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/15

(111) I avvaktan på införandet av den stabila nettofinansie ­ skapa stabil finansiering för långsiktiga investeringar, in ­ ringskvoten som en bindande minimistandard bör insti ­ begripet decentraliserade bankstrukturer för att kanalisera tutionerna iaktta en allmänna finansieringsskyldighet. likviditet eller specialiserade hypoteksbaserade värdepap ­ Den allmänna finansieringsskyldigheten bör inte vara per som handlas på höglikvida marknader eller är upp ­ ett kvotkrav. Om, i avvaktan på införandet av den stabila skattade investeringar för långsiktiga investerare. Dessa nettofinansieringskvoten, en stabil finansieringskvot in ­ strukturella faktorer måste omsorgsfullt beaktas. I detta förs som en minimistandard genom en nationell bestäm ­ syfte är det mycket viktigt att EBA och ESRB, efter det att melse bör institutionerna rätta sig efter denna minimi ­ de internationella standarderna färdigställts, och på standard. grundval av den rapportering som krävs i denna förord ­ ning, utvärderar hur stabila finansieringskrav bör utfor ­ mas för att fullt ut ta hänsyn till de många olika finan ­ sieringsstrukturer som finns på bankmarknaden i unio ­ (112) Förutom de kortsiktiga likviditetsbehoven bör institut nen. också anta finansieringsmodeller som är stabila över längre tid. I december 2010 beslutade Baselkommittén för banktillsyn att nettofinansieringskvoten ska övergå till minimistandard den 1 januari 2018 och att Basel ­ kommittén ska införa strikta rapporteringsprocesser för (117) För att garantera ökande konvergens mellan kapitalbasen att övervaka kvoten under en övergångsperiod och fort ­ och de försiktighetsjusteringar som tillämpas på definitio ­ sätta att granska hur dessa standarder påverkar finans ­ nen av kapitalbas inom hela unionen och på definitionen marknaderna, kreditgivningen och den ekonomiska till ­ av kapitalbas enligt denna förordning under en över ­ växten och vid behov åtgärda oavsiktliga konsekvenser. gångsperiod, bör de kapitalbaskrav som anges i denna Baselkommittén för banktillsyn beslutade därför att net ­ förordning införas stegvis. Det är av största vikt att denna tofinansieringskvoten kommer att vara föremål för en infasning sker i överensstämmelse med de senaste förs ­ observationsperiod och omfattas av en översynsklausul. tärkningar av kapitalbaskravet som införts av medlems ­ I detta sammanhang bör EBA göra en bedömning av hur staterna och den definition av kapitalbas som gäller i kravet på stabil finansiering ska utformas, med utgångs ­ medlemsstaterna. Av detta skäl bör de behöriga myndig ­ punkt i de rapporter som krävs enligt denna förordning. heterna under övergångsperioden, inom angivna övre På grundval av denna utvärdering bör kommissionen och nedre gränsvärden, fastställa hur snabbt det lagstad ­ lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet, gade kapitalbaskravet och försiktighetsjusteringarna enligt tillsammans med lämpliga förslag, för införande av ett denna förordning ska införas. sådant krav senast 2018.

(113) Brister i företagsstyrningen har i många institut bidragit (118) För att underlätta en smidig övergång från de diverge ­ till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom bank ­ rande försiktighetsjusteringar som i dag tillämpas i med ­ sektorn, vilket har lett till enskilda kreditinstituts fallis ­ lemsstaterna till de försiktighetsjusteringar som föreskrivs semang och systemproblem. i denna förordning, bör de behöriga myndigheterna un ­ der en övergångsperiod kunna fortsätta kräva att institu ­ ten i begränsad omfattning gör sådana försiktighetsjuste ­ ringar av kapitalbasen som avviker från denna förord ­ (114) För att underlätta kontrollen av institutens företagsstyr ­ ning. ningspraxis och förbättra marknadsdisciplinen, bör insti ­ tut offentliggöra sina arrangemang för företagsstyrning. Ledningsorganet bör godkänna och offentliggöra ett ut ­ talande, där den försäkrar allmänheten att dessa arrange ­ mang är adekvata och ändamålsenliga. (119) För att garantera att det finns tillräcklig tid för instituten att uppfylla de nya lagstadgade nivåerna för och defini ­ tionerna av kapitalbas, bör vissa kapitalinstrument som inte uppfyller den definition av kapitalbas som fastställs i (115) För att kunna ta hänsyn till att instituten uppvisar många denna förordning fasas ut mellan den 1 januari 2013 och olika affärsmodeller på den inre marknaden bör vissa den 31 december 2021. Vissa kapitaltillskott från staten långsiktiga strukturkrav, såsom den stabila nettofinansie ­ bör dessutom fullt ut godkännas som kapitalbas under en ringskvoten och bruttosoliditeten, undersökas noggrant, i begränsad period. Dessutom bör överkursfonder relate ­ syfte att främja mångfalden av sunda bankstrukturer som rade till poster som var kvalificerade som kapitalbas en ­ redan har varit och bör fortsätta att vara till gagn för ligt nationella införlivandeåtgärder för direktiv unionens ekonomi. 2006/48/EG under vissa förhållanden vara kvalificerade som kärnprimärkapital.

(116) För att finansiella tjänster ska kunna tillhandahållas kon ­ tinuerligt till hushåll och företag är en struktur för stabil finansiering nödvändig. Långsiktiga finansieringsflöden i (120) För att garantera en ökande konvergens mot enhetliga bankbaserade finanssystem i många medlemsstater kan upplysningsregler för institut för att ge marknadsaktö ­ generellt sett ha andra särdrag än de som finns på andra rerna korrekt och heltäckande information om enskilda internationella marknader. Dessutom kan specifika finan ­ instituts riskprofil, bör kraven på att lämna upplysningar sieringsstrukturer ha utvecklats i medlemsstaterna för att införas stegvis.

Bilaga 3

L 176/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(121) För att ta hänsyn utvecklingen på marknaden och erfa ­ ökad samstämmighet i tillsynspraxis, att utöka förteck ­ renheterna från tillämpningen av denna förordning bör ningarna över exponeringsklasser för schablonmetoden kommissionen vara skyldig att avge rapporter till Euro ­ eller internmetoden i syfte att beakta utvecklingen på paparlamentet och rådet, i lämpliga fall med lagstiftnings ­ finansmarknaderna, att anpassa vissa belopp som är re ­ förslag, om de möjliga effekterna på konjunkturcykeln av levanta för dessa exponeringsklasser i syfte att beakta kapitalkrav, kapitalbaskrav vid exponeringar i form av inflationseffekter, att anpassa förteckningen över och säkerställda obligationer, stora exponeringar, likviditets ­ klassificeringen av poster utanför balansräkningen, att krav, bruttosoliditet, exponeringar mot överförda kredit ­ anpassa specifika bestämmelser och tekniska kriterier av ­ risker, motpartsrisker och ursprungligt åtagandemetoden, seende behandlingen av motpartsrisker, schablonmetoden hushållsexponeringar, definitionen av godtagbart kapital och internmetoden, reducering av kreditrisker, värdepap ­ och på tillämpningsnivån för denna förordning. perisering, operativa risker, marknadsrisker, likviditet, bruttosoliditet och information i syfte att ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna eller utvecklingen av redovisningsstandarder eller unionsrätten eller med tanke på samstämmighet i tillsynspraxis och riskmätning och hänsyn till resultatet av översynen av diverse frågor kopplade till tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG. (122) Huvudsyftet med den rättsliga ramen för kreditinstitut bör vara att säkerställa att de tjänster som är absolut nödvändiga för den reella ekonomin fungerar samtidigt som de moraliska riskerna begränsas. En strukturell upp ­ delning mellan banktjänster till privatpersoner och (125) Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i mindre företag och investmentbanktjänster inom en EUF-fördraget bör också delegeras till kommissionen när bankgrupp kan vara ett av de viktigaste redskapen för det gäller att föreskriva en tidsbegränsad minskning av att främja detta mål. Ingen bestämmelse i det nuvarande kapitalbasnivåer eller riskvikter som anges i denna för ­ regelverket bör därför hindra åtgärder genom vilka en ordning för att ta hänsyn till särskilda omständigheter, sådan uppdelning införs. Kommissionen bör uppmanas förtydliga undantaget för vissa exponeringar från tillämp ­ att analysera frågan om en strukturell uppdelning i unio ­ ningen av denna förordnings bestämmelser om stora ex ­ nen och lägga fram en rapport, i lämpliga fall med ett poneringar, ange belopp som ska gälla vid beräkning av lagstiftningsförslag, för Europaparlamentet och rådet. kapitalkrav för handelslagret för att ta hänsyn till utveck ­ lingen inom ekonomin och penningpolitiken, anpassa kategorierna av värdepappersföretag som kan komma i fråga för vissa undantag från föreskrivna kapitalbasnivåer i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna, förtydliga kravet att värdepappersföretag bör ha en ka ­ pitalbas som motsvarar en fjärdedel av de fasta omkost ­ (123) Likaså bör medlemsstaterna i syfte att skydda insättare naderna under föregående år i syfte att säkerställa en och bevara den finansiella stabiliteten också tillåtas att enhetlig tillämpning av denna förordning, fastställa från anta strukturåtgärder som kräver att kreditinstitut som vilka delar av kapitalbasen som avdrag för ett instituts har tillstånd i den medlemsstaten minskar sina expone ­ innehav av instrument i relevanta enheter ska göras, in ­ ringar mot olika juridiska personer beroende på verksam ­ föra ytterligare övergångsbestämmelser för hur försäk ­ heten, oberoende av var verksamheten utövas. Eftersom ringstekniska vinster och förluster ska behandlas vid mät ­ sådana åtgärder kan få negativa konsekvenser genom att ning av institutens förmånsbestämda pensionsfondskul ­ splittra den inre marknaden bör de godkännas endast på der. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför strikta villkor i avvaktan på ikraftträdandet av ett kom ­ lämpliga samråd under det förberedande arbetet, även på mande rättsakter där sådana åtgärder uttryckligen harmo ­ expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och niseras. utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och i god tid.

(126) I enlighet med förklaring nr 39 till artikel 290 i EUF- (124) För att specificera de krav som anges i denna förordning fördraget, bör kommissionen, i enlighet med sin fasta bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 praxis, fortsätta att samråda med av medlemsstaterna i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller utsedda experter vid utarbetandet av utkast till delegerade att göra tekniska anpassningar av denna förordning för akter på området finansiella tjänster. att förtydliga definitionerna i syfte att säkerställa en en ­ hetlig tillämpning av denna förordning eller ta hänsyn till utvecklingen på finansmarknaderna, att anpassa termino ­ login och definitionerna till senare relevanta akter, att anpassa bestämmelserna om kapitalbas i denna förord ­ ning för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisnings ­ (127) Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa standarderna eller unionslagsrätten eller med tanke på harmonisering, enhetliga villkor och adekvat skydd för

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/17

insättare, investerare och konsumenter inom hela EU. om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn Eftersom EBA har högt specialiserad kompetens, är det som är identisk med det förslag till teknisk standard för lämpligt och ändamålsenligt att EBA anförtros uppgiften tillsyn som EBA överlämnat, bör den period under vilken att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och Europaparlamentet och rådet får göra invändningar mot genomförande som inte inbegriper politiska avgöranden, en teknisk standard för tillsyn förlängas ytterligare med för överlämnande till kommissionen. I samband med ut ­ en månad om det är lämpligt. Dessutom bör kommis ­ arbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn sionen eftersträva att anta tekniska standarder för tillsyn i bör EBA se till att det finns effektiva förfaranden för god tid, så att Europaparlamentet och rådet kan använda administration och rapportering. Rapporteringsformaten hela granskningen, med hänsyn till omfattningen av och bör stå i proportion till arten, omfattningen och kom ­ komplexiteten hos tekniska standarder för tillsyn samt plexiteten av institutens verksamhet. särdragen hos Europaparlamentets och rådets arbetsord ­ ningar, tidsplaner för arbetet och sammansättning.

(128) Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska stan ­ darder för tillsyn inom områdena ömsesidiga bolag, koo ­ perativa sammanslutningar, sparbanker eller liknande, vissa kapitalbasinstrument, försiktighetsjusteringar, avdrag (132) Föra att säkerställa en hög grad av öppenhet bör EBA från kapitalbasen, ytterligare kapitalbasinstrument, mino ­ inleda samråd om de förslag till tekniska standarder som ritetsintressen, tjänster med anknytning till bankverksam ­ avses i denna förordning. EBA och kommissionen bör så het, behandling av kreditriskjusteringar, sannolikhet för snart som möjligt börja utarbeta sina rapporter om lik ­ fallissemang, förlust vid fallissemang, metoder för risk ­ viditetskrav och bruttosoliditet, i enlighet med denna för ­ viktning av tillgångar, samstämmighet i tillsynspraxis, lik ­ ordning. viditet och övergångsarrangemang för kapitalbasen ge ­ nom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUFfördraget och artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är av särskild betydelse att kommis ­ sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere ­ dande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen (133) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan denna förordning bör kommissionen tilldelas genom ­ tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i proportion till dessa institut och deras verksamheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning fråga om deras art, omfattning och komplexitet. (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl ­ lande av allmänna regler och principer för medlemssta ­ ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge ­ nomförandebefogenheter ( 1 ). (129) Genomförandet av vissa delegerade akter som föreskrivs i denna förordning, till exempel delegerade akter avseende likviditetstäckningskravet, kan eventuellt ha en betydande effekt på institut som varit föremål för tillsyn och på den reella ekonomin. Kommissionen bör se till att Europapar ­ lamentet och rådet alltid får tillräcklig information om (134) I enlighet med artikel 345 i EUF-fördraget enligt vilken den relevanta utvecklingen på internationell nivå och om fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlems ­ de rådande idéerna inom kommissionen redan före of ­ staternas egendomsordning, ska denna förordning varken fentliggörandet av delegerade akter. favorisera eller diskriminera de typer av egendomsord ­ ningar som omfattas av denna förordning.

(130) Kommissionen bör också bemyndigas att anta tekniska standarder som utvecklats av EBA avseende konsolide ­ ring, gemensamma beslut, rapportering, informationsläm ­ nande, exponeringar säkrade genom panträtter, risk ­ bedömning, metoder för riskviktning av tillgångar, risk ­ (135) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med vikter och specificering av vissa exponeringar, behandling artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och har avgett av optioner och warranter, positioner i aktieinstrument ett yttrande ( 2 ). och valutatransaktioner, användning av interna modeller, bruttosoliditet och poster utanför balansräkningen, ge ­ nom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. (136) Förordning (EU) nr 648/2012 bär ändras i enlighet med detta.

(131) Med hänsyn till särdragen hos och antalet tekniska stan ­ ( 1 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. darder för tillsyn som ska antas enligt denna förordning, ( 2 ) EUT C 175, 19.6.2012, s. 1.

Bilaga 3

L 176/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE Artikel 4

Definitioner

1. I denna förordning gäller följande definitioner: DEL ETT

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVDELNING I (1) kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetal ­

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

bara medel och att bevilja krediter för egen räkning. Artikel 1

Tillämpningsområde

(2) värdepappersföretag: en person enligt definitionen i led I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna till ­ 1 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG och som omfattas synskrav som institut som omfattas av Direktiv 2013/36/EU ska av de krav som åläggs genom det direktivet, med un ­ uppfylla med avseende på följande punkter: dantag av

a) kreditinstitut,

a) Kapitalbaskrav rörande fullkomligt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och avvecklingsrisk. b) lokala företag,

b) Krav på begränsning av stora exponeringar. c) företag som inte har tillstånd att tillhandahålla sådana sidotjänster som avses i bilaga I avsnitt B punkt 1 i direktiv 2004/39EG som tillhandahåller endast en eller flera av de investeringstjänster eller den investe ­ c) Efter att den delegerade akt som avses i artikel 460 har trätt i ringsverksamhet som avses i punkterna 1, 2, 4 och 5 kraft, likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga i avsnitt A i bilaga I till det direktivet, som inte får och standardiserade delar av likviditetsrisken. inneha kontanter eller värdepapper som tillhör före ­ tagets kunder och som därför aldrig får stå i skuld gentemot dessa.

d) Rapporteringskrav i fråga om leden a, b och c och brutto ­ soliditet. (3) institut: ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag.

e) Krav på offentliggörande. (4) lokalt företag: företag som handlar för egen räkning på marknader för finansiella terminer eller optioner eller andra derivatinstrument och på kontantmarknader en ­ bart i syfte att säkra positioner på derivatmarknader, Denna förordning reglerar inte offentliggörandekrav för behö ­ eller som handlar för andra medlemmars räkning på riga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut, de marknaderna och som är garanterade av clearingmed ­ vilka anges i Direktiv 2013/36/EU. lemmar på samma marknader, där ansvaret för att säker ­ ställa efterlevnaden av de avtal som ingås av sådana företag bärs av clearingmedlemmar på samma mark ­ nader. Artikel 2

Tillsynsbefogenheter

För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga (5) försäkringsföretag: försäkringsföretag enligt definitionen myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv fastställs i Direktiv 2013/36/EU. 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp ­ tagande och utövande av försäkrings- och återförsäk ­ ringsverksamhet (Solvens II) ( 1 ).

Artikel 3

Institutens tillämpning av striktare krav

(6) återförsäkringsföretag: återförsäkringsföretag enligt defi ­ Denna förordning ska inte hindra institut från att hålla en ka ­ nitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG. pitalbas och komponenter i kapitalbasen som överstiger kraven i denna förordning, eller tillämpa åtgärder som är striktare. ( 1 ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/19

(7) företag för kollektiva investeringar eller fond: ett företag (14) medverkande institut (sponsor): ett institut, annat än det för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper en ­ institut som är originator, som upprättar och förvaltar ligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och ett program för tillgångssäkrade företagscertifikat eller rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om annat värdepapperiseringsprogram som förvärvar expo ­ samordning av lagar och andra författningar som avser neringar från tredje part. företag för kollektiva investeringar i överlåtbara vär ­ depapper (fondföretag) ( 1 ), inbegripet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeland med liknande verksamhet (15) moderföretag: vilka är underkastade tillsyn enligt unionsrätten eller enligt lagstiftningen i ett tredjeland vilket tillämpar till ­ syns- och regleringskrav som minst motsvarar de krav a) Ett moderföretag i den mening som avses i artiklarna som tillämpas i unionen, en alternativ investeringsfond 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamen ­ tets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder ( 2 ), eller en icke EU-baserad AIF-fond enligt definitionen i arti ­ b) Vid tillämpning av avdelning VII kapitlen 3 och 4 kel 4.1 aa i det direktivet. avsnitt II samt avdelning VIII i direktiv 2013/36/EU och del fem i den här förordningen är ett moderfö ­ retag ett företag enligt definitionen i artikel 1.1 i direktiv 83/349/EEG samt alla företag som utövar (8) offentliga organ: ett icke-kommersiellt administrativt or ­ ett faktiskt bestämmande inflytande över ett annat gan som är ansvarigt inför nationella regeringar eller företag. delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som utövar samma ansvar som del ­ statliga och lokala självstyrelseorgan, eller ett icke-kom ­ (16) dotterföretag: mersiellt företag som ägs av eller som har etablerats och stöds av nationella regeringareller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter som har uttryckliga garantiordningar, vilket kan omfatta självstyrande organ a) Ett dotterföretag enligt definitionen i artiklarna 1 och reglerade av lag som står under offentlig tillsyn. 2 i direktiv 83/349/EEG.

(9) ledningsorgan: ledningsorgan enligt definitionen i led 7 i b) Ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1.1 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU. direktiv 83/349/EEG samt alla företag över vilka ett moderföretag utövar ett faktiskt bestämmande infly ­ tande.

(10) verkställande ledningen: verkställande ledning enligt de ­ finitionen i led 9 i artikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU. Alla dotterföretag till dotterföretag ska också anses vara dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag. (11) systemrisk: systemrisk enligt definitionen i led 10 i ar ­ tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU. (17) filial: ett driftställe som utgör en rättsligt beroende del av ett institut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i in ­ (12) modellrisk: modellrisk enligt definitionen i led 11 i ar ­ stitut. tikel 3.1 i Direktiv 2013/36/EU.

(18) anknutet företag: ett företag vars huvudsakliga verksam ­ (13) originator: en enhet som het består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhan ­ dahålla datatjänster eller bedriva liknande verksamhet a) själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, som har samband med ett eller flera instituts huvud ­ var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till sakliga verksamhet. de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäl ­ denären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, (19) kapitalförvaltningsbolag: ett kapitalförvaltningsbolag en ­ eller ligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG och en förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt de ­ finitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU, inbegri ­ b) förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räk ­ pet, om inget annat föreskrivs, enheter i tredjeländer ning och därefter värdepapperiserar dem. med liknande verksamhet vilka är underkastade lagstift ­ ningen i ett tredjeland som tillämpar tillsyns- och regle ­ ( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. ringskrav som minst motsvarar de krav som tillämpas i ( 2 ) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. unionen.

Bilaga 3

L 176/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dot ­ (27) enhet i den finansiella sektorn: något av följande: terföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen a) Ett institut. ska vara ett institut, och som inte är ett blandat finan ­ siellt holdingföretag. b) Ett finansiellt institut.

(21) blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt hol ­ c) Ett anknutet företag som ingår i den konsoliderade dingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv finansiella situationen för ett institut. 2002/87/EG.

d) Ett försäkringsföretag.

(22) holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföre ­ tag som inte är ett finansiellt holdingföretag eller ett e) Ett försäkringsföretag i tredje land. institut eller ett blandat finansiellt holdingföretag och som har minst ett institut bland sina dotterföretag. f) Ett återförsäkringsföretag.

(23) försäkringsföretag i tredjeland: försäkringsföretag i tred ­ g) Ett återförsäkringsföretag i tredje land. jeland enligt definitionen i artikel 13.3 i direktiv 2009/138/EG. h) Ett försäkringsholdingföretag.

(24) återförsäkringsföretag i tredjeland: återförsäkringsföretag i) Ett holdingföretag med blandad verksamhet. i tredjeland enligt definitionen i artikel 13.6 i direktiv 2009/138/EG. j) Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksam ­ het enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv 2009/138/EG. (25) erkända värdepappersföretag i tredjeland: ett företag som uppfyller samtliga följande villkor: k) Ett bolag som är undantaget från tillämpningsområ ­ a) Om det hade upprättats inom unionen, skulle det det för direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 4 omfattas av definitionen av värdepappersföretag. i det direktivet.

l) ett företag i tredjeland vars huvudsakliga verksamhet b) Det har auktoriserats i ett tredjeland. är jämförbar med någon av de enheter som avses i leden a–k ovan.

c) Det omfattas av och uppfyller tillsynsregler som en ­ (28) moderinstitut i en medlemsstat: ett institut i en med ­ ligt de behöriga myndigheternas uppfattning är minst lemsstat som har ett institut eller ett finansiellt institut lika stränga som de som fastställts i denna förordning som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett eller i Direktiv 2013/36/EU. sådant institut eller finansiellt institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat institut som auk ­ toriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut som är etablerat i samma medlemsstat. men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och (29) moderinstitut inom EU: ett moderinstitut i en medlems ­ 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet ett stat som inte självt är ett dotterföretag till ett annat finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holding ­ institut som auktoriserats i en medlemsstat eller till ett företag och ett betalningsinstitut i den mening som av ­ finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol ­ ses i Europaparlamentets och rådets direktiv dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat. 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjäns ­ ter på den inre marknaden ( 1 ) samt ett kapitalförvalt ­ ningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag (30) finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett fi ­ och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet nansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföre ­ enligt definitionen i artikel 212.1 g i direktiv tag till ett institut som auktoriserats i samma medlems ­ 2009/138/EG. stat eller till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma med ­ ( 1 ) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1. lemsstat.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/21

(31) finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt c) Att båda eller alla dessa personer kontrolleras genom moderholdingföretag i en medlemsstat som inte självt är en varaktig förbindelse till samma tredje part. ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i nå ­ gon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holding ­ företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat. (39) grupp av kunder med inbördes anknytning: endera av följande:

(32) blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlems ­ a) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som, stat: ett blandat finansiellt holdingföretag som inte självt om inte annat visas, utgör en helhet ur risksynpunkt är ett dotterföretag till ett institut som auktoriserats i därför att någon av dem utövar direkt eller indirekt samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföre ­ kontroll över den eller de andra. tag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

b) Två eller flera fysiska eller juridiska personer som inte (33) blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett står i sådant kontrollförhållande som beskrivs i led a blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat men som bör betraktas som en helhet ur risksyn ­ som inte självt är ett dotterföretag till ett institut som punkt på grund av inbördes anknytning, vilken med ­ auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat för att om en av dem drabbas av ekonomiska pro ­ finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt hol ­ blem, framförallt finansierings- eller återbetalnings ­ dingföretag som är etablerat i någon medlemsstat. problem, drabbas sannolikt även den eller alla de andra av finansierings- eller återbetalningsproblem.

(34) central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordning (EU) nr 648/2012.

Trots vad som sägs i led a och b, om en nationell regering har direkt kontroll över eller direkt anknytning (35) ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i till mer än en fysisk eller juridisk person, får gruppe ­ artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv ringen bestående av den nationella regeringen och alla 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa de fysiska eller juridiska personer som direkt eller in ­ typer av bolag ( 1 ) eller direkt eller indirekt ägande av direkt kontrolleras av den enligt led a, eller har anknyt ­ 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag. ning till den enligt led b, anses som att den inte utgör en grupp av kunder med inbördes anknytning. Huruvida det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknyt ­ (36) kvalificerat innehav: direkt eller indirekt ägande i ett ning bestående av den nationella regeringen och andra företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av fysiska eller juridiska personer kan i stället bedömas kapitalet eller samtliga röster eller möjliggör ett väsent ­ separat för var och en av de personer som direkt kont ­ ligt inflytande över ledningen av detta företag. rolleras av den enligt led a, eller har direkt anknytning till den enligt led b, och alla de fysiska och juridiska personer som kontrolleras av denna person enligt led a eller har anknytning till denna person enligt led b, (37) kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett inklusive den nationella regeringen. Samma princip till ­ dotterföretag enligt, definitionen i artikel 1 i direktiv lämpas för delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller 83/349/EEG, eller redovisningsstandarder som ett insti ­ myndigheter på vilka artikel 115.2 är tillämplig. tut måste följa enligt förordning (EG) nr 1606/2002, eller en liknande koppling mellan någon fysisk eller juri ­ disk person och ett företag.

(40) behörig myndighet: en offentlig myndighet eller eller ett offentligt organ som officiellt har erkänts i nationell (38) nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska lagstiftning och som enligt nationell lagstiftning har be ­ eller juridiska personer är förenade på något av följande fogenhet att utöva tillsyn över institut som en del av sätt: tillsynssystemet i den berörda medlemsstaten. a) Ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

(41) samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av mo ­ b) Kontroll. derinstitut inom EU och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade ( 1 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. finansiella moderholdingföretag i EU.

Bilaga 3

L 176/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(42) auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form som på ett underliggande finansiellt instrument eller på nå ­ innebär en rätt att bedriva affärsverksamhet. gon annan underliggande faktor, en räntesats eller ett index.

(43) hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut har beviljats auktorisation. (51) startkapital: det belopp och den typ av kapitalbas som anges i artikel 12 i direktiv 2013/36/EU för kreditinsti ­ (44) värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett institut tut och i avdelning IV i det direktivet för värdepappers ­ har en filial eller där det tillhandahåller tjänster. företag.

(45) ECBS-centralbanker: nationella centralbanker som ingår i Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och Europeiska (52) operativ risk: risken för förluster till följd av ej ända ­ centralbanken (ECB). målsenliga eller fallerade processer, människor, system eller yttre händelser, inbegripet legala risker.

(46) centralbanker: ECBS-centralbanker och tredjeländers cen ­ tralbanker. (53) utspädningsrisk: risken för att ett fordringsbelopp mins ­ kar på grund av krediteringar, kontant eller i annan (47) konsoliderad situation: den situation som blir resultatet form, till gäldenären. av att kraven i del ett, avdelning II kapitel 2 i denna förordning tillämpas på ett institut på samma sätt som om det institutet, tillsammans med ett eller flera andra enheter, utgjorde ett enda institut. (54) sannolikhet för fallissemang ( " probability of default " , PD): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod. (48) på gruppnivå: på grundval av den konsoliderade situa ­ tionen.

(55) förlust vid fallissemang ( " loss given default " , LGD): kvo ­ (49) på undergruppsnivå: på grundval av den konsoliderade ten av förlusten på en exponering till följd av en mot ­ situationen i ett moderinstitut, det finansiella holding ­ parts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden företaget eller blandade finansiella holdingföretaget ex ­ för fallissemanget. klusive en undergrupp av enheter eller på grundval av den konsoliderade situationen i ett moderinstitut, finan ­ siellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföre ­ tag som inte är det yttersta moderinstitutet, finansiella (56) konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande out ­ holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföreta ­ nyttjade beloppet av ett åtagande som kan komma att get. utnyttjas och som därför skulle vara utestående i hän ­ delse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek ska fast ­ (50) finansiella instrument: endera av följande: ställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre. a) Varje avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part, samtidigt som en annan part ådrar sig en finansiell skuld eller utfärdar ett ägarandelsbevis. (57) kreditriskreducering: en teknik som används av ett in ­ stitut för att minska den kreditrisk som är förenad med b) Ett instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till en eller flera exponeringar som detta institut kontinuer ­ direktiv 2004/39/EG. ligt innehar.

c) Derivatinstrument. (58) betalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett instituts expo ­ d) Primärt finansiellt instrument. nering härrör från en rätt för institutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få e) Kontantinstrument. överlåtna, förvärva eller återta vissa tillgångar eller be ­ lopp eller att minska beloppet för exponeringen till eller ersätta det med det belopp som motsvarar skillnaden De instrument som avses i leden a, b och c är finansiella mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en instrument endast om deras värde är beroende av priset fordran på institutet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/23

(59) obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreduce ­ för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utfor ­ ring, där minskningen av kreditrisken för ett instituts mad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de exponering följer av tredje redosmans skyldighet att be ­ förpliktelser det institut som är originator har, och där tala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang de personer som har vinstintresse i företaget har obe ­ eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar. gränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

(60) kontantliknande instrument: ett insättningsbevis, inklu ­ (67) tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk sive obligationer, säkerställda obligationer eller andra som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid icke-efterställda instrument, som har givits ut av institu ­ en position i segmentet medför större eller mindre risk tet, för vilket institutet redan erhållit full betalning och för kreditförlust än en position på samma belopp i varje vilket ska villkorslöst återbetalas av institutet till det annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd nominella värdet. som ges av tredje man direkt till innehavarna av posi ­ tioner i segmentet eller i andra segment.

(61) värdepapperisering: en transaktion eller ett program vari ­ genom den kreditrisk som är förenad med en expone ­ (68) marknadsvärdering: värdering av positionerna mot lätt ­ ring eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, tillgängliga avräkningskurser från oberoende källor, in ­ och som har båda följande egenskaper: begripet börskurser, skärmpriser eller noteringar från flera oberoende och ansedda mäklare. a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av expone ­ ringen eller gruppen av exponeringar. (69) modellvärdering: varje typ av värdering som måste jäm ­ föras med, extrapoleras från eller på annat sätt beräknas utifrån ett eller flera indata från marknaden. b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster för ­ delas under den tid transaktionen eller programmet pågår. (70) oberoende priskontroll: en process där marknadspriser eller modellvärdering bedöms regelbundet avseende kor ­ rekthet och oberoende. (62) position i värdepapperisering: exponering mot en vär ­ depapperisering.

(71) godtagbart kapital: summan av

a) primärkapital enligt artikel 25, och (63) återvärdepapperisering: värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i trancher och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperise ­ b) supplementärt kapital enligt artikel 71 som är lika ringsposition. med eller understiger en tredjedel av primärkapitalet.

(64) återvärdepapperiseringsposition: exponering mot en åter ­ (72) erkänd börs: en börs som uppfyller samtliga följande värdepapperisering. villkor:

a) Den är en reglerad marknad.

(65) kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, ge ­ nom vilket kreditkvaliteten hos en position i en vär ­ depapperisering förbättras i förhållande till om ingen b) Den har ett clearingförfarande genom vilket kontrakt förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den angivna i bilaga II är föremål för dagliga marginalsä ­ förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher kerhetskrav som enligt de behöriga myndigheternas i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditrisk ­ uppfattning ger ett lämpligt skydd. skydd.

(73) diskretionära pensionsförmåner: extra pensionsförmåner (66) specialföretag för värdepapperisering: ett aktiebolag eller som ett institut på individuell nivå beviljar en anställd en annan enhet än ett institut, som inrättats för att som en del av dennes rörliga ersättning och som inte genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktio ­ omfattar ackumulerade förmåner som en anställd tjänat ner, och vars verksamhet inte går utöver vad som krävs in enligt villkoren i företagets pensionssystem.

Bilaga 3

L 176/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(74) pantlånevärde: värdet av fast egendom som det har fast ­ institutet möjlighet att överlåta eller pantsätta ett en ­ ställts genom en försiktig bedömning av möjligheterna skilt värdepapper eller en enskild råvara till mer än till en framtida försäljning av fastigheten genom att be ­ en motpart vid varje tidpunkt och har förpliktat sig akta långsiktigt hållbara aspekter på fastigheten, normala att återköpa dem. och lokala marknadsvillkor, nuvarande användning och annan lämplig användning av fastigheten.

b) Värdepapper eller råvaror av motsvarande slag till ett fastställt pris och vid en tidpunkt i framtiden som är fastställd eller ska fastställas av den som överlåter (75) bostadsfastighet: en bostad som innehas av ägaren eller instrumentet. Avtalet är en repa för det institut bostadsrättshavaren, inbegripet rätten att bo i en lägen ­ som säljer värdepapperen eller råvarorna och en om ­ het i bostadsrättsföreningar i Sverige. vänd repa för det institut som köper dem.

(76) marknadsvärde: innebär när det gäller fast egendom det (83) repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som beräknade värde till vilket en villig säljare skulle sälja omfattas av en repa eller en omvänd repa. fastigheten till en i förhållande till honom oberoende köpare på värderingsdagen efter lämplig marknadsföring där båda parterna har agerat med insikt, försiktighet och utan tvång. (84) enkel repa: en repotransaktion omfattande en endatill ­ gång eller liknande okomplicerad tillgång i motsats till en korg av tillgångar.

(77) tillämpliga redovisningsregler: de redovisningsstandarder som institutet måste följa enligt förordning (EG) (85) positioner som innehas i avsikt att bedriva handel: en ­ nr 1606/2002 eller direktiv 86/635/EEG. dera av följande:

a) Egna positioner och positioner som härrör från verk ­ samhet för kunders räkning och som marknads ­ (78) ettårig fallissemangskvot: kvoten mellan antalet fallis ­ garant. semang som inträffat under en period som inleds ett år före dagen T och antalet gäldenärer som åsatts denna exponeringsklass ett år före denna dag. b) Positioner avsedda för försäljning på kort sikt.

(79) spekulativ finansiering av fast egendom: varje lån som c) Positioner med avsikt att dra nytta av faktiska eller upptas med tanke på förvärv av, exploatering av eller förväntade kortsiktiga skillnader mellan inköps- och byggnation på mark i samband med fast egendom, eller försäljningspris eller andra pris- eller räntevariationer. av eller i samband med sådan egendom, med avsikten att sälja egendomen med vinst.

(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att (80) handelsfinansiering: finansiering, inbegripet garantier, i bedriva handel eller för att säkra positioner som innehas samband med utbyte av varor och tjänster med hjälp i avsikt att bedriva handel. av finansiella produkter med fast kortfristig löptid, i all ­ mänhet mindre än ett år, utan automatisk förlängning.

(87) multilateral handelsplattform: multilateral handelsplatt ­ form enligt definitionen i artikel 4.15 i direktiv 2004/39/EG. (81) statsstödda exportkrediter: lån eller krediter för finansie ­ ring av export av varor och tjänster för vilka ett statligt exportkreditorgan tillhandahåller garantier, försäkring el ­ ler direktfinansiering. (88) kvalificerad central motpart: en central motpart som an ­ tingen har auktoriserats i enlighet med artikel 14 i för ­ ordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen. (82) repa och omvänd repa: avtal enligt vilket ett institut eller dess motpart överlåter värdepapper eller råvaror eller garanterade rättigheter som avser endera av följande: (89) obeståndsfond: en fond som inrättats av en central mot ­ a) Äganderätt till värdepapper eller råvaror om garantin part i enlighet med artikel 42 i förordning (EU) har utfärdats av en erkänd börs som innehar rätten nr 648/2012 och används i enlighet med artikel 45 i till värdepapperen eller råvarorna och avtalet inte ger den förordningen.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/25

(90) förfinansierat bidrag till en central motparts obestånds ­ (99) utsett kreditvärderinginstitut: ett externt kreditvärdering ­ fond: ett bidrag till en central motparts obeståndsfond institut som har utsetts av ett institut. som betalats in av ett institut.

(100) ackumulerat annat totalresultat: har samma betydelse (91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet som i den internationella redovisningsstandarden IAS 1 en variationsmarginal som ska betalas till en clearing ­ som tillämpas enligt förordning (EG) nr 1606/2002. medlem men som denne ännu inte mottagit, och en potentiell framtida exponering av en clearingmedlem el ­ ler en kund mot en central motpart i samband med (101) primärkapital: har den innebörd som avses i artikel 88 i sådana kontrakt och transaktioner som förtecknas i ar ­ direktiv 2009/138/EG. tikel 295.1 a-e samt initial säkerhetsmarginal.

(92) reglerad marknad: reglerad marknad enligt definitionen i (102) försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapitalposter i artikel 4.14 i direktiv 2004/39/EG. företag som omfattas av kraven i direktiv 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som primärkapital till ­ hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.1 i det direktivet. (93) bruttosoliditet: den relativa storleken av ett instituts till ­ gångar, förbindelser utanför balansräkningen och an ­ svarsförbindelser att betala eller leverera eller ställa sä ­ kerheter, inbegripet skyldigheter som härrör från motta ­ (103) övriga försäkringsposter i primärkapitalet: primärkapital ­ gen finansiering, gjorda åtaganden, derivat eller repor, poster i företag som omfattas av kraven i direktiv men med uteslutande av skyldigheter som endast kan 2009/138/EG, om dessa poster klassificeras som till ­ genomdrivas i händelse av institutets likvidation, ställt i hörande nivå 1 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med förhållande till institutets kapitalbas. artikel 94.1 i det direktivet, och inräknande av dessa poster begränsas av de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 99 i det direktivet. (94) risk för alltför låg bruttokonsoliditet: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess bruttosoliditet eller eventuella bruttosoliditet och som kan kräva opla ­ (104) försäkringsposter i supplementärkapitalet: kapitalbaspos ­ nerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland en ter i företag som omfattas av kraven i direktiv framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som till ­ till förluster eller värderingskorrigeringar för de kvarva ­ hörande nivå 2 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med rande tillgångarna. artikel 94.2 i det direktivet.

(95) kreditriskjustering: det belopp som har avsatts som spe ­ (105) försäkringsposter i den utvidgade kapitalbasen (tier 3): cifik och allmän kreditförlustreserv för kreditrisker och kapitalbasposter i företag som omfattas av kraven i di ­ har redovisats i institutets finansiella rapporter i enlighet rektiv 2009/138/EG om dessa poster klassificeras som med tillämpliga redovisningsregler. tillhörande nivå 3 i direktiv 2009/138/EG i enlighet med artikel 94.3 i det direktivet.

(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan ett handelslager och en po ­ (106) uppskjutna skattefordringar: har den innebörd som sition utanför handelslagret eller av en grupp av positio ­ anges i tillämpliga redovisningsramar. ner.

(107) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida (97) referensförpliktelse: en förpliktelse som används för att lönsamhet: uppskjutna skattefordringar vars framtida fastställa kontantvärdet på avvecklingen av kreditderiva ­ värde kan realiseras endast om institutet uppvisar be ­ tet. skattningsbar vinst i framtiden.

(98) externt kreditvärderinginstitut: ett kreditvärderingsinsti ­ (108) uppskjutna skatteskulder: har den innebörd som anges i tut som är registrerat eller certifierat i enlighet med tillämpliga redovisningsramar. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit ­ värderingsinstitut ( 1 ) eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av förordning (EU) (109) förmånsbestämda pensionsplaner: tillgångarna i en för ­ nr 1060/2009. månsbestämd pensionsfond eller pensionsplan, beroende på vad som är tillämpligt, beräknade efter avdrag av ( 1 ) EUT L 302, 17.11.2009, s. 1. summan av förpliktelserna i samma fond eller plan.

Bilaga 3

L 176/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

(110) utdelningar: betalning av utdelning eller ränta i någon fysiska eller juridiska personer än de som ingår i institu ­ form. tets konsolidering i stabilitetssyfte.

(111) finansiellt företag: har den innebörd som anges i arti ­ (121) vinst: har den innebörd som anges i tillämpliga redovis ­ kel 13.25 b och d i direktiv 2009/138/EG. ningsramar.

(112) reserveringar för allmänna risker i bankrörelse: har den (122) korsvist ägande: ett instituts innehav av kapitalbasinstru ­ innebörd som anges i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG. ment eller övriga kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn om dessa enheter också äger kapitalbasinstrument som givits ut av institutet. (113) goodwill: har den innebörd som anges i tillämpliga re ­ dovisningsramar. (123) balanserade vinstmedel: balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår i enlighet med tillämpliga redo ­ visningsramar. (114) indirekt innehav: en exponering som ett institut har mot en förmedlande enhet som i sin tur är exponerad mot kapitalinstrument utgivna av en enhet i den finansiella sektorn, som innebär att institutet, i den händelse de (124) överkursfond: har den innebörd som anges i tillämpliga kapitalinstrument som givits ut av enheten i den finan ­ redovisningsramar. siella sektorn varaktigt skulle skrivas av, skulle åsamkas en förlust till följd härav som inte på något betydande sätt skiljer sig från den förlust som institutet skulle åsamkas vid ett direkt innehav av de kapitalinstrument (125) temporära skillnader: har den innebörd som anges i till ­ som givits ut av enheten i den finansiella sektorn. lämpliga redovisningsramar.

(115) immateriella tillgångar: har den innebörd som anges i (126) syntetiskt innehav: en investering som ett institut gör i tillämplig redovisningsram och inbegriper goodwill. ett finansiellt instrument vars värde är direkt kopplat till värdet av de kapitalinstrument som ges ut av en enhet i den finansiella sektorn. (116) övriga kapitalinstrument: kapitalinstrument som givits ut av enheter i den finansiella sektorn och som inte räknas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott (127) ömsesidigt garantisystem: ett system som uppfyller eller supplementärkapitalinstrument eller försäkringspos ­ samtliga följande villkor: ter i primärkapitalet, övriga försäkringsposter i primärka ­ pitalet, försäkringsposter i supplementärkapitalet eller i a) Instituten omfattas av samma institutionella skydds ­ den utvidgade kapitalbasen (tier 3). system som det vilket avses i artikel 113.7.

(117) övriga reserver: reserver med den innebörd som anges i b) Instituten är helt och hållet konsoliderade, i enlighet tillämpliga redovisningsramar, om vilka upplysningar med artikel 1.1 b, c, d eller 1.2 i direktiv 83/349/EEG måste lämnas enligt denna tillämpliga redovisningsstan ­ och via grupptillsyn omfattas av tillsynen av ett in ­ dard, utom sådana belopp som redan ingår i ackumule ­ stitut som är moderinstitut i en medlemsstat, i enlig ­ rat annat totalresultat eller balanserade vinstmedel. het med del ett avdelning II kapitel 2 i denna för ­ ordning, och omfattas även av kapitalbaskrav.

(118) kapitalbas: summan primärkapital och supplementärka ­ pital. c) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen är etablerade i samma medlemsstat och är underkas ­ tade auktorisation och tillsyn av samma behöriga (119) kapitalbasinstrument: kapitalinstrument som givits ut av myndighet. institutet och som räknas som kärnprimärkapitalinstru ­ ment, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital ­ instrument. d) Moderinstitutet i en medlemsstat och dotterföretagen har ingått ett avtalsgrundat eller lagstadgat skydds ­ system som skyddar dessa institut och särskilt sörjer (120) minoritetsintresse: det kärnprimärkapitalbelopp inom ett för deras likviditet och solvens för att vid behov dotterföretag till ett institut som kan hänföras till andra undvika konkurs.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/27

e) Det finns system som garanterar omedelbar tillgång Artikel 5 till finansiella resurser i form av kapital och likviditet

Särskilda definitioner med avseende på kapitalkrav för

om så krävs enligt det avtalsgrundade eller lagstad ­

kreditrisker

gade skyddssystem som avses i led d. Vid tillämpningen av del tre avdelning II gäller följande defini ­ tioner:

f) Den behöriga myndigheten övervakar regelbundet huruvida de system som avses i leden d och e är (1) exponering: en tillgång eller post utanför balansräkningen. adekvata.

(2) förlust: ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskon ­ teringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kost ­ nader vid inkassering av instrumentet. g) Ett dotterföretags minimifrist för att frivilligt lämna skyddssystemet är tio år.

(3) förväntad förlust ( " expected loss " , EL): kvoten av det be ­ lopp som förväntas gå förlorat på en exponering till följd av möjligt fallissemang hos en motpart eller utspädning h) Den behöriga myndigheten har befogenhet att för ­ under en ettårsperiod och det utestående beloppet vid tiden hindra att ett dotterföretag frivilligt lämnar skydds ­ för fallissemanget. systemet.

AVDELNING II

KRAVENS TILLÄMPNINGSNIVÅ

(128) utdelningsbara medel: vinsten vid slutet av föregående räkenskapsår plus balanserad vinst och reserver som KAPITEL 1 får användas för det ändamålet före utdelning till inne ­

Tillämpning av kraven på individuell nivå

havare av kapitalbasinstrument minus balanserad förlust, vinst som inte är utdelningsbar i enlighet med bestäm ­ Artikel 6 melser i lagstiftningen eller institutets bolagsordning och summor som placerats i icke utdelningsbara reserver i Allmänna principer enlighet med tillämplig nationell lagstiftning eller institu ­ 1. Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem och åtta tets stadgar, eftersom dessa förluster och reserver ska på individuell nivå. fastställas på grundval av institutets enskilda redovisning och inte på grundval av den sammanställda redovisning ­ en. 2. Varje institut som antingen är ett dotterföretag i den med ­ lemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje institut som ingår i konsolideringen enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i 2. När det i denna förordning hänvisas till fast egendom eller artiklarna 89, 90 och–91 på individuell nivå. bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter eller panträtt i sådan egendom, inbegrips andelar i finländska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finländska lagen om bostadsaktie ­ 3. Varje institut som antingen är ett moderföretag eller ett bolag av år 1991 eller senare antagen lagstiftning med mot ­ dotterföretag och varje institut som ingår i konsolideringen svarande innehåll. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndig ­ enligt artikel 19 ska inte vara skyldiga att uppfylla kraven i heter får tillåta att aktier som utgör ett likvärdigt indirekt in ­ del åtta på individuell nivå. nehav av fast egendom behandlas som direkt innehav av fast egendom under förutsättning att ett sådant indirekt innehav särskilt regleras i den berörda medlemsstatens nationella lags ­ 4. Kreditinstitut och värdepappersföretag som auktoriserats tiftning och att, när de är intecknade som säkerhet, fordrings ­ att tillhandahålla de investeringstjänster och den investerings ­ ägare ges ett likvärdigt skydd. verksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG ska uppfylla kraven i del sex på indi ­ viduell nivå. I avvaktan på kommissionens rapport i enlighet med artikel 508.3 får behöriga myndigheter undanta värdepap ­ 3. Handelsfinansiering som avses i led 80 i punkt 1 är van ­ persföretag från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex ligtvis obekräftad och det krävs en tillfredsställande styrkande med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföre ­ transaktionsdokumentation för varje begäran om kreditutnytt ­ tagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad. jande; finansieringen kan nekas vid tvivel i fråga om kreditvär ­ digheten eller den styrkande transaktionsdokumentationen. Återbetalning av exponeringar mot handelsfinansiering sker 5. Instituten, utom värdepappersföretag enligt artiklarna 95.1 vanligtvis oberoende av låntagaren; medel kommer i stället och 96.1 samt institut för vilka behöriga myndigheter begärt från kontanter som mottagits av importörer eller som kommer undantag enligt artikel 7.1 eller 7.3, ska uppfylla kraven i del sju från försäljningen av de underliggande varorna. på individuell nivå.

Bilaga 3

L 176/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 7 b) De förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar

Undantag från tillämpningen av tillsynskrav på individuell

moderinstitutet i en medlemsstat.

nivå

1. Behöriga myndigheter får välja att inte tillämpa artikel 6.1 på ett dotterföretag till ett institut, om både dotterföretaget och institutet omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda Den behöriga myndighet som tillämpar denna punkt ska under ­ medlemsstaten, dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade rätta de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater. tillsynen över det institut som är dess moderföretag och samt ­ liga följande villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att ka ­ pitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotter ­ företag: Artikel 8

Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga 1. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala dotterföretag inom unionen och utöva tillsyn över dem som en skulder. enda likviditetsundergrupp så länge de uppfyller samtliga föl ­ jande villkor:

b) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, a) Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå eller dotterinstitutet med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för dot ­ uppfyller på undergruppsnivå kraven i del sex. terföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget en ­ dast försumbara risker.

b) Moderinstitutet övervakar på gruppnivå eller dotterinstitutet övervakar på undergruppsnivå och utövar kontinuerlig tillsyn c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och över likviditetspositionerna i alla institut i den grupp eller kontroll av risker omfattar även dotterföretaget. undergrupp för vilken man tillämpar undantaget och sörjer för en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföre ­ c) Instituten har ingått avtal, som av de behöriga myndighe ­ tagets ledningsorgan. terna bedöms som tillfredsställande, som medger fri över ­ föring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

2. De behöriga myndigheterna får utnyttja den möjlighet som anges i punkt 1 om moderföretaget är ett finansiellt hol ­ dingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är d) Det finns inte några rådande eller förutsebara praktiska eller etablerat i samma medlemsstat som institutet, under förutsätt ­ rättsliga hinder mot att de avtal som åsyftas i ning att det omfattas av samma tillsyn som institut och särskilt led c uppfylls. av de standarder som fastställs i artikel 11.1.

Kommissionen ska senast den 1 januari 2014 rapportera till 3. De behöriga myndigheterna får avstå från att tillämpa Europaparlamentet och rådet om eventuella rättsliga hinder artikel 6.1 på ett moderinstitut i en medlemsstat om institutet som skulle kunna omöjliggöra tillämpningen av led c i första omfattas av auktorisation och tillsyn i den berörda medlems ­ stycket, och uppmanas att senast den 31 december 2015, i staten och av den gruppbaserade tillsynen, och alla följande förekommande fall, lägga fram ett lagförslag för att eliminera villkor är uppfyllda, i syfte att säkerställa att kapitalbasen är dessa hinder. lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

2. De behöriga myndigheterna får helt eller delvis avstå från a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga att tillämpa del sex på ett institut och alla eller några av dess praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel dotterföretag, om samtliga institut i likviditetsundergruppen är ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderinstitutet i auktoriserade i samma medlemsstat och om villkoren i punkt 1 en medlemsstat. är uppfyllda.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/29

3. Om instituten i likviditetsundergruppen har auktoriserats i 2. Förfarandet i punkt 1 ska endast vara tillåtet om moder ­ flera medlemsstater, ska punkt 1 tillämpas först efter att det institutet på ett tillfredsställande sätt kan påvisa för de behöriga förfarande som anges i artikel 21 har genomförts och endast myndigheterna att det föreligger omständigheter och förfaran ­ på de institut vars behöriga myndigheter är eniga om följande den, däribland även rättsliga förfaranden, som gör att det inte delar: finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att dotterföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala förfallna skulder till mo ­ derföretaget. a) Bedömningen av huruvida institutets organisation och dess behandling av likviditetsrisker uppfyller kraven i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU och att detta är fallet för hela den enskilda likviditetsundergruppen. 3. Om en behörig myndighet utnyttjar den valmöjlighet som anges i punkt 1 ska den regelbundet, dock minst en gång per år, informera de behöriga myndigheterna i alla övriga medlemssta ­ b) Fördelningen av belopp, lokalisering och ägandeskap för de ter om användningen av punkt 1 och om de omständigheter nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditets ­ och förfaranden som avses i punkt 2. Om dotterföretaget är undergruppen. beläget i tredjeland ska de behöriga myndigheterna även lämna samma information till de behöriga myndigheterna i detta tred ­ jeland. c) Fastställander av de lägsta belopp för de likvida tillgångar som måste innehas av de institut för vilka undantaget för del sex ska utnyttjas. Artikel 10

Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda

d) Behovet av striktare parametrar än dem som anges i del sex. ett centralt organ

1. De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell lagstiftning, helt eller delvis bevilja undantag från kraven i de ­ e) Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan de larna två till åtta för ett eller flera kreditinstitut i samma med ­ behöriga myndigheterna, lemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

f) Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

a) För åtaganden som gjorts av det centrala organet och dess 4. De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skydds ­ också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av system som avses i artikel 113.7 b, under förutsättning att de det centrala organet. uppfyller samtliga krav i artikel 113.7, och på andra institut som har en sådan relation med varandra som avses i arti ­ kel 113.6, under förutsättning att de uppfyller samtliga krav i den artikeln. De behöriga myndigheterna ska i detta fall besluta b) Solvens och likviditet för det centrala organet och alla dess att ett av de institut som omfattas av undantaget uppfyller del underställda institut övervakas som en helhet grundat på den sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga in ­ sammanställda redovisningen från dessa institut. stitut i den enskilda likviditetsundergruppen.

c) Det centrala organets ledning är bemyndigad att utfärda in ­ 5. Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkt 1 eller struktioner till ledningen för varje underställt institut. punkt 2, får de behöriga myndigheterna också tillämpa arti ­ kel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och avstå från att tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell nivå. Medlemsstaterna får bibehålla och använda befintlig nationell lagstiftning avseende tillämpningen av det undantag som avses i första stycket förutsatt att den inte strider mot denna förord ­ Artikel 9 ning och direktiv 2013/36/EU.

Individuell konsolideringsmetod

1. Om inte annat föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel och i artikel 144.3 i direktiv 2013/36/EU får de behöriga 2. Om de behöriga myndigheterna är övertygade om att de myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att ett villkor som fastställs i punkt 1 är uppfyllda, och om det centrala moderinstitut i sin beräkning av kravet i artikel 6.1 medräknar organets skuldförbindelser eller åtaganden garanteras fullt ut av dotterföretag som uppfyller kraven i artikel 7.1 c och 7.1 d och de underställda instituten, får de behöriga myndigheterna bevilja vilkas väsentliga exponeringar eller skulder avser detta moder ­ undantag från delarna två till åtta för det centrala organet på institut. individuell nivå.

Bilaga 3

L 176/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

KAPITEL 2 5. Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förord ­

Konsolidering under tillsyn

ning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, A v s n i t t 1 om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av de särskilda omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur T i l l ä m p n i n g a v k r a v p å g r u p p n i v å eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bank ­ Artikel 11 grupp, kräva att de strukturellt uppdelade instituten fullgör de Allmänna förfaranden skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU 1. Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på undergruppsnivå. på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju, på grundval av institu ­ tens konsoliderade situation. De moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontroll ­ mekanismer för att säkerställa att de data som krävs för kon ­ Tillämpningen av den metod som avses i första stycket ska inte solidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det förordning genomför sådana arrangemang, processer och ruti ­ finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som ner som garanterar en korrekt konsolidering. helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens sätt att fungera.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding ­ företag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges Artikel 12 i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två–fyra och sju, på grundval av det finansiella holdingföretagets Finansiella holdingföretag och blandade finansiella eller det blandande finansiella holdingföretagets konsoliderade holdingföretag som har både ett dotterkreditinstitut och situation. ett dottervärdepappersföretag

Om ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har minst ett kreditinstitut och ett värdepappers ­ företag som dotterföretag, ska de krav som ska tillämpas på Om fler än ett institut kontrolleras av ett finansiellt moderhol ­ grundval av det finansiella holdingföretagets eller det blandade dingföretag eller av ett blandat finansiellt moderholdingföretag i finansiella holdingföretaget konsoliderade situation tillämpas på en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på det in ­ kreditinstitutet. stitut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU.

Artikel 13 3. Moderinstitut inom EU och institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU och institut som Tillämpning av upplysningskrav på gruppnivå kontrolleras av ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU ska uppfylla kraven i del sex, på grundval av moderinstitu ­ 1. Varje moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta tets, det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansi ­ på grundval av sin konsoliderade situation. ella holdingföretagets konsoliderade situation, om gruppen om ­ fattar ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som avses i punkterna 3 och 6 i avsnitt A bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på kom ­ Betydande dotterföretag till moderinstitut inom EU samt dotter ­ missionens rapport i enlighet med artikel 508.2, och om grup ­ företag som har väsentlig betydelse för sin lokala marknad ska pen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndig ­ offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, heter undanta värdepappersföretag från uppfyllandet av de krav 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på undergruppsnivå. som fastställs i del sex på gruppnivå med beaktande av arten och omfattningen av värdepappersföretagens verksamhet samt dess komplexitetsgrad.

2. Institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholding ­ 4. Om artikel 10 tillämpas, ska det centrala organ som avses företag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföre ­ i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av tag inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av det den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det finansiella holdingföretagets eller det blandade finansiella hol ­ centrala organet tillsammans med dess underställda institut. dingföretagets konsoliderade situation.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/31

Betydande dotterföretag till finansiella moderholdingföretag Artikel 15 inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom

Undantag från tillämpning av kapitalbaskrav på gruppnivå

EU samt dotterföretag som har väsentlig betydelse för sin lokala

för grupper av värdepappersföretag

marknad ska offentliggöra de uppgifter som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451 och 453, individuellt eller på 1. Den samordnande tillsynsmyndigheten får genom beslut i undergruppsnivå. varje enskilt fall avstå från att tillämpa del tre i denna förord ­ ning och avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU på gruppnivå, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

3. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas, helt eller delvis, på a) Alla värdepappersföretag inom EU i gruppen använder den moderinstitut inom EU, institut som kontrolleras av ett finan ­ alternativa metoden för att beräkna totalt riskvägt expone ­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt ringsbelopp enligt artikel 95.2. moderholdingföretag inom EU, om de ingår i likvärdig infor ­ mation på gruppnivå som lämnas från ett moderföretag som är etablerat i tredjeland.

b) Alla värdepappersföretag i gruppen omfattas av kategorierna i artiklarna 95.1 och 96.1.

4. Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det cen ­ c) Vart och ett av värdepappersföretagen inom EU i gruppen trala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas uppfyller kraven i artikel 95 på individuell nivå och drar på det centrala organet och de underställda instituten ska be ­ samtidigt av ifrån sitt kärnprimärkapital alla ansvarsförbin ­ handlas som dotterföretag till det centrala organet. delser till förmån för värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och anknutna företag, vilka annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

Artikel 14 d) Varje finansiellt holdingföretag som i en medlemsstat är fi ­ Tillämpning av kraven i del fem på gruppnivå nansiellt moderholdingföretag till ett värdepappersföretag som tillhör gruppen innehar minst lika mycket kapital, vilket 1. Moderföretag och deras dotterföretag som omfattas av här anges som summan av de poster som avses i artiklarna denna förordning ska uppfylla kraven i del fem på grupp- eller 26.1, 51.1 och 62.1 som behövs för att täcka summan av undergruppsnivå för att säkerställa att de arrangemang, proces ­ följande: ser och rutiner som ingår i kraven är enhetliga och väl integre ­ rade och att alla data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. Företagen ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför sådana arrangemang, processer och rutiner som garanterar att i) Summan av det fulla bokförda värdet av innehav, efter ­ dessa bestämmelser efterlevs. ställda fordringar och instrument som avses i artiklarna 36.1 h och i, 56.1 c och d, samt 66.1 c och d, i vär ­ depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings ­ bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i den sammanställda redovisningen.

2. Institut ska tillämpa en ytterligare riskvikt i enlighet med artikel 407 vid tillämpningen av artikel 92 på grupp- eller undergruppsnivå, om kraven i artikel 405 eller 406 inte upp ­ ii) Totalsumman av ansvarsförbindelser till förmån för vär ­ fylls av en enhet etablerad i tredjeland som ingår i gruppen i depappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltnings ­ enlighet med artikel 18 om överträdelsen är betydande ställd i bolag samt anknutna företag som annars skulle ingå i relation till gruppens samlade riskprofil. den sammanställda redovisningen.

e) Gruppen innehåller inga kreditinstitut. 3. Skyldigheter som inträder enligt del fem som rör dotter ­ företag som inte själva omfattas av denna förordning ska inte gälla om ett moderinstitut inom EU eller ett institut som kont ­ rolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett Om kriterierna i det första stycket är uppfyllda ska varje vär ­ blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU kan visa för de depappersföretag inom EU ha system för att övervaka och kont ­ behöriga myndigheterna att tillämpning av del fem är olaglig rollera kapital- och finansieringskällorna för alla finansiella hol ­ enligt lagstiftningen i det tredjeland där dotterföretaget är eta ­ dingföretag, värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalför ­ blerat. valtningsbolag samt anknutna företag inom nivågruppen.

Bilaga 3

L 176/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

2. De behöriga myndigheterna får också tillämpa undantaget A v s n i t t 2 om de finansiella holdingföretagen har en lägre kapitalbas än

M e t o d e r f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

det belopp som beräknats enligt punkt 1 d, men inte lägre än summan av de kapitalbaskrav som på individuell nivå krävs av Artikel 18 värdepappersföretag, finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag och företag som tillhandahåller anknutna tjänster, som annars Metoder för konsoliderad tillsyn skulle omfattas av koncernredovisningen, och den totala sum ­ 1. De institut som måste uppfylla kraven i avsnitt 1 på man av ansvarsförbindelser till förmån för värdepappersföretag, grundval av deras konsoliderade situation ska genomföra en finansiella institut, kapitalförvaltningsbolag samt anknutna före ­ fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut tag som annars skulle omfattas av den sammanställda redovis ­ som är dotterföretag, eller i relevanta fall dotterföretag till ningen. Vid tillämpningen av denna punkt är kapitalbaskravet samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella för värdepappersföretag i tredjeland, finansiella institut, kapital ­ moderholdingföretag. Punkterna 2–8 i denna artikel ska inte förvaltningsbolag och anknutna företag. tillämpas när del sex tillämpas på grundval av ett instituts kon ­ soliderade situation.

2. De behöriga myndigheterna får emellertid genom beslut i Artikel 16 varje enskilt fall medge att en proportionell konsolidering görs grundad på den kapitalandel som moderföretaget innehar i dot ­

Undantag från tillämpningen av kraven avseende

terföretaget. Proportionell konsolidering får endast medges då

bruttosoliditetsgraden på gruppnivå för grupper av

samtliga följande villkor är uppfyllda:

värdepappersföretag

När alla enheter i en grupp av värdepappersföretag, inbegripet moderenheten, är värdepappersföretag som är undantagna från tillämpningen av kraven i del sju på individuell nivå enligt a) Moderföretagets ansvar är begränsat till den del av kapitalet artikel 6.5. får modervärdepappersföretaget besluta att inte till ­ som moderföretaget innehar i dotterföretaget med tanke på lämpa kraven i del sju på gruppnivå. övriga aktieägares eller medlemmars ansvar.

b) Övriga aktieägares eller medlemmars solvens är tillfredsstäl ­ lande. Artikel 17

Tillsyn av värdepappersföretag som undantagits från kapitalbaskraven på gruppnivå

1. Värdepappersföretag i en grupp som har beviljats ett så ­ c) Övriga aktieägares och medlemmars ansvar har klart fast ­ dant undantag som anges i artikel 15 ska underrätta de behö ­ ställts på ett rättsligt bindande sätt. riga myndigheterna om sådana risker som skulle kunna under ­ gräva deras ekonomiska ställning, inbegripet sådana som sam ­ manhänger med sammansättningen av och källorna till deras kapital och finansiering. 3. Om företagen har en sådan förbindelse med varandra som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG ska de behöriga myndigheterna avgöra hur konsolideringen ska ske.

2. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen 4. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva propor ­ av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från skyldighe ­ tionell konsolidering enligt den andel av kapitalet som innehas ten att utöva gruppbaserad tillsyn enligt artikel 15, ska de vidta av institut och finansiella institut som leds av ett företag som andra lämpliga åtgärder för att övervaka riskerna, i synnerhet ingår i konsolideringen, jämte ett eller flera företag som inte stora exponeringar, för gruppen som helhet, inklusive alla före ­ ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat tag som inte är belägna i en medlemsstat. till den andel av kapitalet som de innehar.

5. Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 2, ska de 3. Om de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolideringen av värdepappersföretaget tillämpar det undantag från kapitalbas ­ ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden an ­ kraven på gruppnivå, som anges i artikel 15, ska kraven i del vänds. Tillämpning av den metoden ska dock inte innebära att åtta tillämpas på individuell nivå. företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/33

6. De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur kon ­ för det berörda företaget är mindre än det lägsta av följande två solidering ska ske i följande fall: belopp:

a) 10 miljoner EUR. a) När de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut ut ­ övar ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut. b) 1 % av totalsumman av tillgångar och poster utanför balans ­ räkningen i moderföretaget eller det företag som har ägar ­ intresse.

b) När två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmel ­ ser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande. 2. De behöriga myndigheter som enligt artikel 111 i direktiv 2013/36/EU har till uppgift att utöva gruppbaserad tillsyn får i varje enskilt fall besluta att undanta ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutat företag från den gruppbaserade till ­ De behöriga myndigheterna får särskilt medge eller kräva att synen när institutet eller företaget är ett dotterföretag eller ett den metod som föreskrivs i artikel 12 i direktiv 83/349/EEG företag i vilket ägarintresse innehas, i följande fall: ska användas. Tillämpning av den metoden ska dock inte inne ­ bära att företagen i fråga omfattas av gruppbaserad tillsyn.

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information. 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel. b) Om företaget i fråga är av försumbar betydelse när det gäller syftet med att övervaka kreditinstitut.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016. c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den grupp ­ baserade tillsynen bedömer att konsolidering av den finansi ­ ella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med att övervaka kredit ­ Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ institut. darder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Om, i de fall som avses i punkt 1 och punkt 2 b, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges ska de ändå omfattas av konsolideringen om de tillsammans är av icke 8. När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med arti ­ oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet. kel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag och ka ­ pitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel. Artikel 20

Gemensamma beslut om tillsynskrav

1. De behöriga myndigheterna ska arbeta tillsammans i full ­ A v s n i t t 3 ständigt samråd

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e f ö r k o n s o l i d e r a d t i l l s y n

Artikel 19 a) när det gäller ansökningar om sådana tillstånd som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2 och 363, vilka

Enheter som inte omfattas av tillämpningsområdet för

inlämnas av ett moderinstitut inom EU och dess dotterföre ­

konsoliderad tillsyn

tag eller gemensamt av dotterföretagen till ett finansiellt 1. Ett institut, ett finansiellt institut eller ett anknutet företag moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt vilket är ett dotterföretag eller ett annat företag som är föremål moderholdingföretag inom EU, för att besluta om det be ­ för ägarintresse behöver inte ingå i konsolideringen, om den gärda tillståndet bör beviljas eller inte samt eventuella villkor totala summan av tillgångar och poster utanför balansräkningen och bestämmelser som ska gälla för tillståndet,

Bilaga 3

L 176/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) för att fastställa om kriterierna är uppfyllda för en särskild Den samordnande tillsynsmyndigheten ska översända beslutet behandling inom en grupp enligt artiklarna 422.9 och 425.5 till moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföre ­ och EBA:s tekniska standarder för tillsyn enligt artiklarna taget inom EU eller till det blandade finansiella moderholding ­ 422.10 och 425.6. företaget inom EU samt till övriga behöriga myndigheter.

Ansökningarna ska endast inges till den samordnande tillsyns ­ myndigheten.

Om någon av de berörda behöriga myndigheterna har hänskju ­ tit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) Den ansökan som avses i artikel 312.2 ska innehålla en be ­ nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den skrivning av den metod som används för att fördela operativt samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut i fråga riskkapital mellan de olika enheterna i gruppen. I ansökan ska om punkt 1 a i den här artikeln och invänta eventuella beslut anges om och hur diversifieringseffekter är avsedda att beaktas i som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och riskmätningssystemet. fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me ­ ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut 2. De behöriga myndigheterna ska göra allt som står i deras inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det makt för att nå ett gemensamt beslut inom sex månader när det att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut gäller har fattats.

a) ansökan som avses i punkt 1 a,

5. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen ­ b) bedömningen av kriterierna och fastställandet av den sär ­ samt beslut inom sex månader ska den behöriga myndighet skilda behandling som anges i punkt 1 b. som ansvarar för tillsynen av dotterföretaget på individuell nivå fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 b.

Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas till den sökande av den behöriga myndighet som avses i punkt 1.

Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ­ ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga 3. Den period som avses i punkt 2 ska inledas vid följande behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå ­ tidpunkt: nadersperioden beaktas.

a) Den dag då den samordnande tillsynsmyndigheten mottar den fullständiga ansökan som avses i punkt 1 a. Den sam ­ ordnande tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebe ­ fordra den fullständiga ansökan till de övriga behöriga myn ­ Beslutet ska översändas till den samordnande tillsynsmyndighe ­ digheterna. ten som ska underrätta moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU. b) Den dag då de behöriga myndigheterna mottar en rapport som utarbetats av den samordnande tillsynsmyndigheten med en analys av åtagandena inom gruppen.

Om den samordnande tillsynsmyndigheten har hänskjutit ären ­ 4. Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett gemen ­ det till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) samt beslut inom sex månader ska den samordnande tillsyns ­ nr 1093/2010 när sexmånadersperioden har löpt ut, ska den myndigheten fatta ett eget beslut om tillämpningen av punkt 1 behöriga myndighet som är ansvarig för tillsynen av dotterfö ­ a. Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska inte be ­ retaget på individuell nivå skjuta upp sitt beslut i fråga om gränsa de behöriga myndigheternas befogenheter enligt arti ­ punkt 1 b i den här artikeln och invänta eventuella beslut kel 105 i direktiv 2013/36/EU. som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den me ­ Beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en full ­ ning som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut ständig motivering där synpunkter och reservationer från övriga inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmå ­ att sexmånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut nadersperioden beaktas. har fattats.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/35

6. Om ett moderinstitut inom EU och dess dotterföretag, av de kriterier som fastställs i artikel 8. Om inget beslut kan dotterföretagen till ett finansiellt moderholdingföretag inom fattas inom sexmånadersperioden ska den samordnande tillsyns ­ EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom myndigheten samråda med EBA på begäran av någon av de EU samtliga använder en internmätningsmetod som anges i övriga behöriga myndigheter som berörs. Den samordnande artikel 312.2 eller en internmetod som anges i artikel 143, tillsynsmyndigheten får samråda med EBA på eget initiativ. ska de behöriga myndigheterna tillåta att kvalifikationskriteri ­ erna i artiklarna 321 och 322 eller del tre avdelning II kapitel 3 avsnitt 6 uppfylls av moderföretaget och dess dotterföretag Det gemensamma beslutet kan också innebära begränsningar tillsammans, på ett sätt som följer gruppens struktur, riskhan ­ för lokalisering och ägandeskap för likvida tillgångar och kräva teringssystem, processer och metoder. att likvida tillgångar till ett visst minimibelopp innehas av in ­ stitut som är undantagna från tillämpningen av del sex.

7. De beslut som avses i punkterna 2, 4 och 5 ska betraktas Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som som slutgiltiga och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de innehåller en fullständig motivering till beslutet och skickas av berörda medlemsstaterna. den samordnande tillsynsmyndigheten till moderinstitutet för likviditetsundergruppen.

8. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för ge ­ 2. Om inget gemensamt beslut kan fattas inom sex månader nomförande för att specificera det gemensamma beslut som ska respektive behörig myndighet med ansvar för tillsyn på avses i punkt 1 a vad gäller ansökningarna om sådana tillstånd individuell nivå fatta sitt eget beslut. som avses i artiklarna 143.1, 151.4, 151.9, 283, 312.2, och 363, för att underlätta gemensamma beslut.

Endera av de behöriga myndigheterna får emellertid under sex ­ månadersperioden till EBA hänskjuta frågan om huruvida vill ­ koren i artikel 8.1 a–d är uppfyllda. I det fallet får EBA genom ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i genomförande till kommissionen senast den 31 december förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig ­ 2014. heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens ­ kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre månaders medling ska respektive behörig myndighet som har ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut med Kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska stan ­ beaktande av förhållandet mellan nytta och risk i den medlems ­ darder för genomförande som avses i första stycket i enlighet stat där moderinstitutet har sitt säte och förhållandet mellan med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. nytta och risk i den medlemsstat där dotterföretaget har sitt säte. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att sexmå ­ nadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fat ­ tats. Artikel 21

Gemensamma beslut om tillämpningsnivån för

likviditetskrav Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och de beslut som avses i andra stycket i denna punkt, ska vara bindande. 1. Efter ansökan från ett moderinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finan ­ siellt moderholdingföretag inom EU eller ett undergruppsdotter ­ företag till ett moderinstitut inom EU eller till ett finansiellt 3. Varje berörd behörig myndighet får också om den mot ­ moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt sätter sig beslutet under sexmånadersperioden samråda med moderholdingföretag inom EU ska den samordnande tillsyns ­ EBA om villkoren i artikel 8.3 a–d. I det fallet får EBA genom ­ myndigheten och de behöriga myndigheter som ansvarar för föra sin icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 c i tillsynen av dotterföretag till ett moderinstitut inom EU eller förordning (EU) nr 1093/2010 och samtliga behöriga myndig ­ ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat heter som är berörda ska avvakta med sina beslut tills resultatet finansiellt moderholdingföretag inom EU i en medlemsstat av den icke-bindande medlingen är klart. Om ingen överens ­ göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut kommelse mellan de behöriga myndigheterna uppnåtts efter tre om huruvida de villkor som anges i artikel 8.1 a–d är uppfyllda månaders medling ska respektive behörig myndighet som har och som identifierar en enda likviditetsundergrupp för tillämp ­ ansvar för tillsyn på individuell nivå fatta sitt eget beslut. ning av artikel 8.

Artikel 22

Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

Det gemensamma beslutet ska fattas inom sex månader efter att den samordnande tillsynsmyndigheten lämnat in en rapport Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 samt i som identifierar enskilda likviditetsundergrupper på grundval delarna tre och fem på undergruppsbasis, om sådana institut,

Bilaga 3

L 176/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

eller deras moderföretag om det är ett finansiellt holdingföretag KAPITEL 2 eller blandat finansiellt holdingföretag, har ett institut eller ett

Kärnprimärkapital

finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag. A v s n i t t 1

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - i n s t r u m e n t

Artikel 26

Kärnprimärkapitalposter

1. Kärnprimärkapitalposterna i ett institut utgörs av Artikel 23

Företag i tredjeländer a) kapitalinstrument, under förutsättning att villkoren i arti ­ kel 28, eller i tillämpliga fall artikel 29, är uppfyllda, Vid tillämpning av gruppbaserad tillsyn enligt detta kapitel ska begreppen värdepappersföretag, kreditinstitut, finansiellt institut och institut även tillämpas på företag som etablerats i tredje ­ b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led länder om dessa, ifall de varit etablerade i unionen, skulle upp ­ a, fylla definitionerna av dessa termer i artikel 4.

c) balanserade vinstmedel,

d) ackumulerat annat totalresultat,

Artikel 24 e) övriga reserver,

Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräkningen

f) reserveringar för allmänna bankrisker. 1. Värderingen av tillgångar och poster utanför balansräk ­ ningen ska utföras i enlighet med den tillämpliga redovisnings ­ ramen. De poster som avses i c-f ska enbart erkännas som kärnprimär ­ kapital, om de är tillgängliga för institutet för obegränsad och omedelbar användning för att täcka risker eller förluster så snart som dessa uppkommer.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 c får instituten inräkna del ­ års- eller årsöverskott i kärnprimärkapitalet innan stämmobeslut 2. Med avvikelse från punkt 1 får de behöriga myndigheterna föreligger som fastställer årets slutliga resultat, dock endast med kräva att institut utför värderingen av tillgångar och poster förhandstillstånd från behörig myndighet. Den behöriga myn ­ utanför balansräkningen samt fastställandet av kapitalbasen i digheten ska bevilja tillstånd, om följande villkor är uppfyllda: enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt för ­ ordning (EG) nr 1606/2002. a) Överskottet har verifierats av personer som har en obero ­ ende ställning gentemot institutet och som är revisionsansva ­ riga för institutet i fråga.

b) Den behöriga myndigheten finner det styrkt att institutet har gjort avdrag för förutsebara kostnader och utdelningar från DEL TVÅ detta överskott.

KAPITALBAS

AVDELNING I Kontrollen av institutets delårs- eller årsöverskott ska på ett nöjaktigt sätt visa att detta överskott har värderats i enlighet KAPITALBASKATEGORIER med principerna i tillämpliga redovisningsramar.

KAPITEL 1 Primärkapital 3. De behöriga myndigheterna ska bedöma huruvida utgivna kärnprimärkapitalinstrument uppfyller de kriterier som anges i Artikel 25 artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. I fråga om emis ­ sioner som görs efter den 31 december 2014 får instituten

Primärkapital

klassificera kapitalinstrument som kärnprimärkapitalinstrument Ett instituts primärkapital består av summan av kärnprimärka ­ endast om tillstånd beviljas av de behöriga myndigheterna, som pital och övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål. får rådgöra med EBA.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/37

I fråga om kapitalinstrument, med undantag för statligt stöd, iv) ett liknande institut, eller som av den behöriga myndigheten anses vara godtagbara för klassificering som kärnprimärkapitalinstrument, men för vilka det enligt EBA är mycket komplicerat att fastställa om kriteri ­ v) ett kreditinstitut som i sin helhet ägs av ett av de institut erna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är uppfyllda, som avses i leden i–iii och som enligt relevant behörig ska de behöriga myndigheterna ge sin motivering till EBA. myndighet har rätt att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, förutsatt att, och så länge som, 100 % av de utgivna stamaktierna i kreditinstitutet direkt eller indirekt EBA ska på grundval av information från varje behörig myn ­ innehas av ett institut som avses i dessa led. dighet upprätta, uppdatera och offentliggöra en förteckning över samtliga former av kapitalinstrument i varje medlemsstat som räknas som kärnprimärkapitalinstrument. EBA ska för första b) Villkoren i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 är gången upprätta denna förteckning och offentliggöra den senast uppfyllda. den 1 februari 2015.

De ömsesidiga bolag, kooperativa sammanslutningar och spar ­ EBA får, efter en sådan granskningprocess som föreskrivs i banker som enligt nationell lagstiftning erkänts som sådana före artikel 80 och, om man finner starka belägg för att dessa in ­ den 31 december 2012 ska fortsätta att klassificeras som sådana strument inte uppfyller de kriterier som anges i artikel 28 eller, i vid tillämpningen av denna del förutsatt att de fortsätter att tillämpliga fall, artikel 29, besluta att från förteckningen avföra uppfylla de villkor som varit avgörande för detta erkännande. kapitalinstrument utan statligt stöd som ges ut efter den 31 de ­ cember 2014 och tillkännagöra detta.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera villkoren enligt vilka de behöriga myndighe ­ 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn terna ska fastställa att ett företag som erkänns enligt tillämplig i syfte att specificera innebörden av " förutsebara " vid bedöm ­ nationell lagstiftning är ett ömsesidigt bolag, en kooperativ sam ­ ningen av om förutsebara kostnader och utdelningar har dragits manslutning, en sparbank eller liknande institut vid tillämp ­ av. ningen av denna del.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015. tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 27 Artikel 28

Kapitalinstrument i ömsesidiga bolag, kooperativa Kärnprimärkapitalinstrument sammanslutningar, sparbanker eller liknande institut i

kärnprimärkapitalposter 1. Kapitalinstrument ska endast räknas som kärnprimärka ­ pitalinstrument om samtliga följande villkor är uppfyllda: 1. Kärnprimärkapitalposter ska innefatta alla kapitalinstru ­ ment som ges ut av ett institut i enlighet med dess stadgar under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: a) Instrumenten har givits ut direkt av institutet efter godkän ­ nande av institutets ägare eller, om så är tillåtet enligt till ­ lämplig nationell lagstiftning, institutets ledningsorgan. a) Institutet är av en typ som fastställs i tillämplig nationell lagstiftning och som de behöriga myndigheterna vid tillämp ­ ningen av denna del i varje enskilt fall anser är b) Instrumenten är till fullo betalda och förvärvet finansieras inte direkt eller indirekt av institutet.

i) ett ömsesidigt bolag,

c) Instrumenten uppfyller samtliga följande villkor när det gäl ­ ler deras klassificering: ii) en kooperativ sammanslutning,

i) De räknas som kapital enligt artikel 22 i direktiv iii) en sparbank, 86/635/EEG.

Bilaga 3

L 176/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

ii) De räknas som eget kapital enligt tillämpliga redovis ­ v) De villkor som gäller för instrumenten innefattar inte ningsramar. någon skyldighet för institutet att lämna utdelning till innehavarna och institutet har inte heller på andra grun ­ der någon sådan skyldighet. iii) De räknas som eget kapital vid bedömning av insolvens i balansräkningen, i de fall detta är tillämpligt enligt nationell obeståndslagstiftning. vi) Om institutet inte lämnar någon utdelning innebär detta inte fallissemang från institutets sida.

d) Instrumenten redovisas klart och åtskilt i balansräkningen i institutets finansiella rapporter. vii) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

e) Instrumenten är eviga. i) I jämförelse med alla kapitalinstrument som ges ut av in ­ stitutet absorberar instrumenten den främsta och proportio ­ nellt sett största delen av förlusterna när de inträffar, och f) Instrumentens kapitalbelopp får inte sänkas eller återbetalas, varje instrument absorberar förluster i samma omfattning utom i något av följande fall: som alla andra kärnprimärkapitalinstrument.

i) Institutet går i likvidation. j) Instrumenten prioriteras efter alla andra fordringar i hän ­ delse av insolvens eller likvidation av institutet.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis ­ kretionära åtgärder för att minska kapitalet, efter att in ­ k) Instrumenten ger innehavarna en fordran på institutets res ­ stitutet erhållit förhandstillstånd från behörig myndighet terande tillgångar, vilken, i händelse av likvidation och efter i enlighet med artikel 77. betalning av alla prioriterade fordringar, står i proportion till summan av de utgivna instrumenten, inte är fast och inte omfattas av någon cap, utom när det gäller de kapitalinstru ­ g) De bestämmelser som reglerar instrumenten tyder inte ut ­ ment som avses i artikel 27. tryckligen eller underförstått på att instrumentens kapitalbe ­ lopp skulle eller skulle kunna sänkas eller återbetalas utom i fall av institutets likvidation, och institutet har inte före eller l) Instrumenten är utan säkerhet eller föremål för en garanti vid utgivningen på annat sätt lämnat sådana uppgifter, utom som ökar förmånsrätten vilken lämnats av när det gäller de instrument som avses i artikel 27 om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får vägra att lösa in dessa. i) institutet eller dess dotterföretag,

h) Instrumenten uppfyller följande villkor i fråga om utdelning: ii) institutets moderföretag eller dotterföretag,

i) Det finns ingen preferensutdelningsbehandling när det iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö ­ gäller ordningsföljden för betalningarna av utdelning, retag, inte heller avseende andra kärnprimärkapitalinstrument, och de villkor som gäller för instrumenten ger inga preferensrätter till betalning av utdelning. iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot ­ terföretag, ii) Utdelning till innehavare av instrumenten får endast betalas ut från utdelningsbara medel. v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot ­ terföretag, eller iii) De villkor som gäller för instrumenten omfattar inte någon cap eller annan restriktion för det maximala belopp som får delas ut, utom när det gäller de instru ­ vi) ett företag som har nära förbindelser till de enheter som ment som avses i artikel 27. avses i leden i–v.

iv) Utdelningsbeloppet grundas inte på det belopp som m) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals ­ instrumenten förvärvades för vid utgivningen, utom mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens när det gäller de instrument som avses i artikel 27. eller likvidation.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/39

Det villkor som anges i första stycket led j ska anses vara upp ­ Artikel 29 fyllt oavsett om instrumenten i kraft av artikel 484.3 räknas

Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag,

som primärkapital- eller supplementärkapitaltillskott, förutsatt

kooperativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara

att de är likställda.

institut

1. Kapitalinstrument som ges ut av ömsesidiga bolag, koo ­ perativa sammanslutningar, sparbanker och jämförbara institut 2. Villkoren i punkt 1 i ska anses vara uppfyllda oaktat en ska endast räknas som kärnprimärkapitalinstrument om vill ­ permanent nedskrivning av kapitalbeloppet för primärkapitalkoren i artikel 28, med de ändringar som följer av tillämp ­ eller supplementärkapitaltillskott. ningen av denna artikel, är uppfyllda.

Villkoret i punkt 1 f ska anses vara uppfyllt oaktat minskningen av instrumentets kapitalbelopp inom ramen för ett rekonstruk ­ 2. Följande villkor ska vara uppfyllda när det gäller inlösen tionsförfarande eller som en följd av en nedskrivning av kapital ­ av kapitalinstrumenten: instrument på begäran av den rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet.

a) Institutet ska kunna vägra att lösa in instrumenten, utom när detta är förbjudet enligt tillämplig nationell lagstiftning. Villkoret i punkt 1 g ska anses vara uppfyllt oaktat de bestäm ­ melser som reglerar kapitalinstrumentet som explicit eller im ­ plicit anger att instrumentets kapitalbelopp ska eller får minskas inom ramen för ett rekonstruktionsförfarande eller som en följd b) Om institutet enligt tillämplig nationell lagstiftning inte får av en nedskrivning av kapitalinstrument på begäran av den vägra att lösa in instrumenten ska de regler som gäller för rekonstruktionsmyndighet som ansvarar för institutet. instrumenten möjliggöra för institutet att begränsa inlösen.

3. Villkoret i punkt 1 h iii ska anses vara uppfyllt oavsett om c) Vägran att lösa in instrumenten, eller begränsning av inlösen instrumentet betalar en flerfaldig utdelning, förutsatt att sådan av instrumenten när så är tillämpligt, utgör inte fallissemang flerfaldig utdelning inte resulterar i utbetalningar som leder till från institutets sida. en illa avvägd broms på egna medel.

4. Vid tillämpningen av punkt 1 h i ska differentierad utdel ­ 3. Kapitalinstrumenten får endast omfatta en cap eller be ­ ning endast återspegla differentierad rösträtt. I detta avseende gränsning av maximibeloppet för utdelningar om denna cap ska högre utdelning endast gälla kärnprimärkapitalinstrument eller begränsning anges i tillämplig nationell lagstiftning eller i med färre eller inga rösträtter. institutets bolagsordning.

5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn 4. Om kapitalinstrumenten ger innehavaren rätt till institu ­ som specificerar tets reserver i händelse av insolvens eller likvidation som är begränsad till instrumentens nominella värde, ska denna be ­ gränsning i samma omfattning gälla innehavare av alla övriga kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av detta institut. a) tillämplig form och art för indirekt finansiering av kapital ­ basinstrument,

Villkoret i första stycket ska inte påverka möjligheten för ett b) om och när flerfaldiga utdelningar skulle utgöra en illa av ­ ömsesidigt bolag, en kooperativ sammanslutning, en sparbank vägd broms på egna medel, eller liknande institut att som kärnprimärinstrument godkänna instrument som inte ger innehavaren rösträtt och som uppfyller samtliga följande villkor:

c) innebörden av preferensutdelningar.

a) Den fordran som innehavarna av instrumenten utan rösträtt har vid institutets insolvens eller likvidation står i proportion EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för till den andel av det totala antalet kärnprimärkapitalinstru ­ tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015. ment som instrumenten utan rösträtt utgör.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med b) Instrumenten är i övrigt kvalificerade som kärnprimärkapital ­ artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. instrument.

Bilaga 3

L 176/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

5. Om kapitalinstrumenten ger innehavarna en fordran på e) Kapitalinstrumenten kan absorbera förluster. institutets tillgångar vid insolvens eller likvidation som är fast eller omfattas av en cap, ska denna begränsning i samma om ­ fattning gälla alla innehavare av alla övriga kärnprimärkapital ­ f) Med undantag för de kapitalinstrument som avses i artikel 27 instrument som utgivits av detta institut. ger kapitalinstrumenten vid likvidation innehavarna en ford ­ ran på institutets resterande tillgångar efter betalning av alla prioriterade fordringar. 6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de begränsningar av inlösen som krävs om det enligt tillämplig nationell lagstiftning inte är tillåtet för in ­ stitutet att vägra lösa in kapitalbasinstrument. g) De utgör en lämplig utträdesmekanism för staten eller i till ­ lämpliga fall en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt organ. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015.

h) Den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd och har offentliggjort sitt beslut tillsammans med en motivering av Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska det beslutet. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2. EBA ska, efter en motiverad begäran från och i samarbete Artikel 30 med den berörda behöriga myndigheten, betrakta de kapital ­ instrument som avses i punkt 1 såsom likställda med kärnpri ­

Konsekvenser av att villkoren för

märkapitalinstrument vid tillämpningen av denna förordning.

kärnprimärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren för ett kärnprimärkapitalinstrument i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29 inte längre är uppfyllda, gäller A v s n i t t 2 att

F ö r s i k t i g h e t s m a r g i n a l e r

Artikel 32 a) instrumentet omedelbart upphör att räknas som ett kärnpri ­ märkapitalinstrument Värdepapperiserade tillgångar

1. Ett institut ska från sina kapitalbasposter undanta alla ökningar av det egna kapitalet enligt tillämpliga redovisnings ­ b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart upphör att ramar som härrör från värdepapperiserade tillgångar, inklusive räknas som kärnprimärkapitalposter. följande:

Artikel 31 a) En ökning som hör till framtida marginalintäkter som är ett

Kapitalinstrument som tecknats av offentliga myndigheter i

resultat av institutets vinst vid försäljning.

krissituationer

1. I krissituationer får behöriga myndigheter tillåta att institut som kärnprimärkapital inbegriper kapitalinstrument som åtmin ­ b) Om institutet är originator för en värdepapperisering, netto ­ stone uppfyller villkoren i artikel 28.1 b–e om samtliga följande vinsten från den kapitalisering av framtida inkomster från de villkor är uppfyllda: värdepapperiserade tillgångarna som ger kreditförstärkning till positionerna i värdepapperiseringen.

a) Kapitalinstrumenten utfärdades efter den 1 januari 2014.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn b) Kapitalinstrumenten betraktas som statligt stöd av kommis ­ för att ytterligare specificera begreppet vinst vid försäljning som sionen. anges i punkt 1 a.

c) Kapitalinstrumenten är utfärdade inom ramen för rekapitali ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för seringsåtgärder i enlighet med då gällande regler för statligt tillsyn till kommissionen senast den 1 februari 2015. stöd.

d) Kapitalinstrumenten är fulltecknade och innehas av staten Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska eller en berörd offentlig myndighet eller ett berört offentligt standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med organ. artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/41

Artikel 33 Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med

Säkring av kassaflöden och förändringar av värdet av egna

artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

skuldförbindelser

1. Instituten ska i sin kapitalbas inte inräkna följande poster: Artikel 34

Ytterligare värdejusteringar

a) Den del av reserverna för verkligt värde som härrör från vinster eller förluster på säkring av kassaflöden av finansiella Vid beräkning av kapitalbasen ska instituten tillämpa kraven i instrument som inte värderas till verkligt värde, inbegripet artikel 105 på samtliga sina tillgångar som är bokförda till förväntade kassaflöden. verkligt värde och ska från kärnprimärkapitalet dra det ytterli ­ gare belopp som är nödvändigt för värdejustering.

b) Vinster eller förluster på egna skuldförbindelser som värderas Artikel 35 till verkligt värde och som beror på ändringar av institutets egen kreditstatus. Orealiserade vinster och förluster som tas upp till verkligt

värde

Med undantag av de poster som avses i artikel 33 ska instituten c) Alla vinster och förluster i verkligt värde som härrör från inte göra några justeringar för att från kapitalbasen undanta institutets egen kreditrisk avseende derivatskulder. sådana orealiserade vinster eller förluster på tillgångar eller skul ­ der som bokförts till verkligt värde.

2. Instituten ska vid tillämpningen av punkt 1 c inte räkna av vinster och förluster i verkligt värde som härrör från institu ­ A v s n i t t 3 tets egen kreditrisk mot sådana vinster och förluster som härrör

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l ,

från motpartsrisk.

u n d a n t a g o c h a l t e r n a t i v

U n d e r a v s n i t t 1 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 b får

A v d r a g f r å n p o s t e r i k ä r n p r i m ä r k a p i t a l

institut inkludera summan av vinster och förluster på de egna skulderna i kapitalbasen om samtliga följande villkor är upp ­ Artikel 36 fyllda:

Avdrag från poster i kärnprimärkapital

1. Instituten ska från kärnprimärkapitalposterna dra av föl ­ jande: a) Skulderna har formen av sådana obligationer som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG.

a) Förluster för innevarande räkenskapsår.

b) Förändringarna i värdet av institutets tillgångar och skulder beror på samma förändringar i institutets egen kreditvärdig ­ het. b) Immateriella tillgångar.

c) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida c) Det finns ett nära samband mellan värdet av de obligationer lönsamhet. som avses i led a och värdet av institutets tillgångar.

d) Negativa belopp från beräkningen av förväntade förluster i d) Det är möjligt att lösa in hypotekslånen genom att köpa enlighet med artiklarna 158 och 159, om institutet beräknar tillbaka de obligationer som finansierat hypotekslånen till riskvägd marknadsvärde eller nominellt värde. exponering med hjälp av internmetoden.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn e) De förmånsbestämda pensionsfondstillgångarna i institutets för att specificera vad som utgör dessa nära samband mellan balansräkning. värdet av obligationerna och värdet av tillgångarna, enligt vad som avses i punkt 3 c.

f) Institutets indirekta och syntetiska innehav av egna kärnpri ­ märkapitalinstrument, inklusive egna kärnprimärkapital ­ EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för instrument som institutet har en faktisk eller villkorad för ­ tillsyn till kommissionen senast den 30 september 2013. pliktelse att köpa enligt befintlig kontraktsförpliktelse.

Bilaga 3

L 176/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

g) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka ­ 1 a, c, e, f, h, i och 1 i den här artikeln och därmed samman ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka hängande avdrag som avses i artiklarna 56 a, c, d och f samt 66 institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga a, c och d. myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu ­ tets kapitalbas. EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. h) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte ­ tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om institutet inte har något väsentligt Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska innehav i dessa enheter. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

i) Tillämplig summa av institutets direkta, indirekta och synte ­ tiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den 3. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn finansiella sektorn, om institutet har ett väsentligt innehav i för att specificera de typer av kapitalinstrument i finansiella dessa enheter. institut och, i samråd med Europeiska tillsynsmyndigheten (Eu ­ ropeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 ( 1 ), försäkringsj) Den summa som måste dras av från övrigt primärkapital i och återförsäkringsföretag i tredjeland samt företag som är un ­ enlighet med artikel 56, som överstiger institutets övrigt dantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG i primärkapital för kapitaltäckningsändamål. enlighet med artikel 4 i det direktivet som ska dras av från följande poster i kapitalbasen:

k) Exponeringsbeloppet för följande poster som uppfyller kra ­ ven för 1 250 % riskvikt, om institutet drar av detta expo ­ a) Kärnprimärkapitalposter. neringsbelopp från beloppet för kärnprimärkapitalposter som ett alternativ till att tillämpa en riskvikt på 1 250 %:

b) Övrigt primärkapital.

i) Kvalificerade innehav i företag utanför den finansiella sektorn. c) Supplementärkapitalposter.

ii) Värdepapperiseringspositioner, i enlighet med artiklarna 243.1 b, 244.1 b och 258. EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

iii) Transaktioner utan samtidig prestation, i enlighet med Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska artikel 379.3. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

iv) Positioner i en korg för vilka ett institut inte kan fast ­ ställa riskvikten enligt internmetoden, i enlighet med ar ­ Artikel 37 tikel 153.8.

Avdrag av immateriella tillgångar

Instituten ska fastställa beloppet för avdrag av immateriella till ­ v) Aktieexponeringar enligt en internmetod, i enlighet med gångar på följande sätt: artikel 155.4.

a) Det belopp som ska dras av ska minskas med summan av l) Varje skattepålaga som rör kärnprimärkapitalposter som kan tillhörande uppskjutna skatteskulder som skulle utsläckas om förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt de immateriella tillgångarna skrevs ned eller togs bort från sätt justerar summan för kärnprimärkapitalposter i den mån balansräkningen enligt tillämpliga redovisningsramar. sådana skattepålagor minskar den summa upp till vilken dessa poster får användas för att täcka risker eller förluster. b) Det belopp som ska dras av ska innefatta goodwill som inräknats i värderingen av institutets väsentliga innehav. 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillämpningen av de avdrag som avses i punkt ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/43

Artikel 38 a) För stora skatteinbetalningar för innevarande år.

Avdrag av uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet

b) Innevarande års skatteförluster som förts till tidigare år, vil ­ 1. Instituten ska fastställa det belopp för uppskjutna skatte ­ ket ger upphov till en fordran på en nationell regering, ett fordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som delstatligt självstyrelseorgan eller en lokal skattemyndighet. måste dras av i enlighet med denna artikel.

2. Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av 2. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero ­ framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skatte ­ ende av framtida lönsamhet ska beräknas utan att reduceras fordringar som härrör från temporära skillnader, om samtliga med summan av institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, följande villkor är uppfyllda: utom då villkoren i punkt 3 är uppfyllda.

3. Det belopp för uppskjutna skattefordringar som är bero ­ a) De ersätts utan dröjsmål automatiskt och tvingande av en ende av framtida lönsamhet får minskas med summan av in ­ skattekredit om institutet inrapporterar en förlust när institu ­ stitutets tillhörande uppskjutna skatteskulder, under förutsätt ­ tets årsredovisning fastställs formellt eller om institutet drab ­ ning att följande villkor är uppfyllda: bas av likvidering eller insolvens.

a) Enheten har laglig rätt enligt tillämplig nationell lagstiftning b) Ett institut ska enligt tillämplig nationell lagstiftning kunna att kvitta dessa skattefordringar mot aktuella skatteskulder. kvitta en skattekredit enligt led a mot en skatteskuld för institutet eller för ett annat företag som i skattehänseende ingår i samma konsolidering som institutet enligt den lags ­ b) De uppskjutna skattefordringarna och de uppskjutna skattes ­ tiftningen eller för ett annat företag som är föremål för kulderna hänför sig till skatter debiterade av samma skatte ­ gruppbaserad tillsyn i enlighet med kapitel 2 i del ett avdel ­ myndighet och avseende samma skattesubjekt. ning II.

4. Institutets tillhörande uppskjutna skatteskulder som an ­ c) Om skattkrediterna enligt led b överstiger skatteskulderna vänds i enlighet med punkt 3 får inte inkludera uppskjutna enligt samma led ska överskottet ofördröjligen ersättas med skatteskulder som minskar den summa av immateriella till ­ en direkt fordran ställd till den nationella regeringen i den gångar eller förmånsbestämda pensionsplaner som måste dras medlemsstat vars jurisdiktion institutet tillhör. av.

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 100 % på de uppskjutna 5. Beloppet för tillhörande uppskjutna skatteskulder enligt skattefordringarna om villkoren i leden a, b och c är uppfyllda. punkt 4 ska fördelas på

Artikel 40 a) uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader som Avdrag av negativa belopp från beräkningen av förväntade inte dras av i enlighet med artikel 48.1, förlustbelopp

Det belopp som ska dras av i enlighet med artikel 36.1 d ska inte reduceras genom en ökning av uppskjutna skattefordringar b) alla övriga uppskjutna skattefordringar som är beroende av som är beroende av framtida lönsamhet, eller någon annan framtida lönsamhet. ytterligare skatteeffekt, som skulle kunna inträffa om avsättning ­ arna skulle öka till samma nivå som förväntade förluster som avses i avdelning I kapitel 3 avsnitt 3. Instituten ska fördela de tillhörande uppskjutna skatteskulderna proportionellt i enlighet med andelen uppskjutna skatteford ­ ringar som är beroende av framtida lönsamhet, som avses i leden a och b. Artikel 41

Avdrag av förmånsbestämda pensionsplaner

Artikel 39 1. Vid tillämpning av artikel 36.1 e ska summan av förmåns ­ bestämda pensionsplaner som ska dras av reduceras med

För stora skatteinbetalningar, skatteförluster som förts till tidigar år och uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet

a) summan av alla tillhörande uppskjutna skatteskulder som 1. Följande poster ska inte dras av från kapitalbasen och ska skulle kunna utsläckas om tillgångarna skrevs ned eller inte omfattas av en riskvikt enligt kapitel 2 eller 3 i del tre togs bort ur balansräkningen enligt tillämpliga redovisnings ­ avdelning II: ramar,

Bilaga 3

L 176/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) summan av de tillgångar i den förmånsbestämda pensions ­ dexvärdepapper mot korta positioner i egna kärnprimärka ­ planen som institutet har obegränsad rätt att utnyttja, under pitalinstrument som härrör från korta positioner i underlig ­ förutsättning att den behöriga myndigheten på förhand har gande index, inbegripet i de fall de korta positionerna inne ­ gett tillstånd till detta. De tillgångar som används för att bär en motpartsrisk, förutsatt att båda följande villkor är minska det belopp som ska dras av ska åsättas en riskvikt uppfyllda: i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

i) De långa och de korta positionerna ingår i samma un ­ derliggande index. 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de kriterier enligt vilka en behörig myndighet ska tillåta ett institut att minska tillgångsbeloppet i den för ­ månsbestämda pensionsplanen på det sätt som anges i punkt ii) Såväl de långa som de korta positionerna innehas an ­ 1 b. tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för Artikel 43 tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

När det gäller avdrag, ska ett institut anses ha ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn om något av föl ­ Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska jande villkor är uppfyllt: standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a) Institutet äger mer än 10 % av de kärnprimärkapitalinstru ­ ment som har givits ut av enheten. Artikel 42

Avdrag av innehav i egna kärnprimärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 36.1 f ska instituten beräkna innehav b) Institutet har nära förbindelser med enheten och äger i egna kärnprimärkapitalinstrument grundat på bruttobeloppet kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av enheten. för långa positioner, med följande undantag:

c) Institutet äger kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna kärnpri ­ enheten och enheten ingår inte i konsolideringen som följer märkapitalinstrument grundat på nettobeloppet för långa av del ett avdelning II kapitel 2, men ingår i den samman ­ positioner, under förutsättning att båda av följande villkor ställda redovisning som lämnas av institutet vid finansiell är uppfyllda: rapportering enligt tillämpliga redovisningsramar.

i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ gande exponering och de korta positionerna inte innebär Artikel 44 någon motpartsrisk.

Avdrag av innehav i kärnprimärkapitalinstrument hos enheter i den finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. Instituten ska göra de avdrag som anges i artikel 36.1 g–i, i enlighet med följande:

b) Instituten ska bestämma det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepap ­ a) Innehav av kärnprimärkapitalinstrument och andra kapital ­ per, genom att beräkna den underliggande exponeringen instrument i enheter i den finansiella sektorn ska beräknas mot egna kärnprimärkapitalinstrument som ingår i indexen. på grundval av bruttobeloppen för långa positioner.

c) Instituten får " netta " bruttovärdet av långa positioner i egna b) Försäkringsposter i primärkapitalet ska behandlas som inne ­ kärnprimärkapitalinstrument som härrör från innehav av in ­ hav av kärnprimärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/45

Artikel 45 och som uppstår ur temporära skillnader.

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 36.1 h och iii) Artiklarna 44 och 45. i, i enlighet med följande bestämmelser:

a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärka ­ b) Beloppet för institutets direkta, indirekta och syntetiska in ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk ­ nehav av kärnprimärkapitalinstrument i de enheter i den nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt samma underliggande exponering, under förutsättning att innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, in ­ båda av följande villkor är uppfyllda: direkta och syntetiska innehav av kapitalbasinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn.

i) De korta positionernas löptid motsvarar de långa positio ­ nernas löptid eller har en återstående löptid på minst ett 2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ­ år. ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. 3. Det belopp som ska dras av i enlighet med punkt 1 ska fördelas mellan alla kärnprimärkapitalinstrument som innehas. Instituten ska fastställa andelen innehav av kärnprimärkapital ­ instrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom den andel som anges i led b i denna punkt: att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital ­ instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index.

a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1. Artikel 46

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument i det fall ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i

b) Andelen av den totala summan av institutets direkta, in ­

den finansiella sektorn

direkta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstru ­ 1. Vid tillämpning av artikel 36.1 h ska instituten beräkna ment i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet den summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i inte har något väsentligt innehav, representerat av varje led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräk ­ kärnprimärkapitalinstrument som innehas. ningen i led b i denna punkt:

4. Summan av de innehav som avses i artikel 36.1 h och a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital ­ syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­ poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska kapitaltillskott samt supplementärkapitalinstrument i enheter inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsent ­ tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning ligt innehav överstiger 10 % av det totala beloppet för insti ­ IV, beroende på vad som är tillämpligt. tutets kärnprimärkapitalposter beräknat efter tillämpning av följande på kärnprimärkapitalposterna:

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas ­ instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a i) Artiklarna 32–35. med summan i led b:

ii) Avdragen i enlighet med artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive det belopp som ska dras av för uppskjutna a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet punkt 4.

Bilaga 3

L 176/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som tetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i dessa enhe ­ anges i led ii. ter som uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärka ­ pitalposter, beräknas med tillämpning av

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten. i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en ­ och som uppstår till följd av temporära skillnader. heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska tröskelbeloppet motsvara den summa som avses i led a i denna punkt multiplicerat med Artikel 47 det procenttal som avses i led b i denna punkt.

Avdrag av innehav av kärnprimärkapitalinstrument om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den

finansiella sektorn a) Restvärdet för posterna i kärnprimärkapitalet, efter det att de justeringar och avdrag som avses i artiklarna 32–36 har till ­ Vid tillämpningen av artikel 36.1 i ska i det belopp som ska lämpats fullt ut och utan tillämpning av de tröskelvärden för dras av från kärnprimärkapitalposterna inte inräknas emissions ­ undantag som anges i den här artikeln. garantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar och beloppet ska fastställas i enlighet med artiklarna 44 och 45 samt underavsnitt 2. b) 17,65 %.

U n d e r a v s n i t t 2 3. Vid tillämpning av punkt 1 ska institutet fastställa andelen uppskjutna skattefordringar i det totala beloppet av poster som

U n d a n t a g f r å n o c h a l t e r n a t i v t i l l a v d r a g

inte behöver dras av genom att dividera summan i led a i denna

f r å n K ä r n p r i m ä r k a p i t a l p o s t e r

punkt med summan i led b i denna punkt: Artikel 48

Tröskelvärden för undantag från avdrag från

kärnprimärkapitalposter a) Andelen uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och och som härrör från temporära skill ­ 1. Vid avdrag enligt artikel 36.1 c och i ska instituten inte nader och tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets behöva dra av sådana belopp i de poster som förtecknas i leden kärnprimärkapitalposter. a och b i denna punktsom sammantaget uppgår till högst det tröskelbelopp som avses i punkt 2:

b) Summan av följande:

a) Uppskjutna skattefordringar som är beroende av framtida lönsamhet och som härrör från temporära skillnader, och i) Det belopp som avses i a. tillsammans uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimär ­ kapitalposter, beräknade med tillämpning av

ii) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn där institutet har ett väsentligt innehav, vilket i) artiklarna 32–35, uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapital ­ poster.

ii) artikel 36.1 a–h, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna Andelen väsentliga investeringar i det totala beloppet i poster skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet som inte behöver dras av ska vara lika med ett minus den andel och som uppstår till följd av temporära skillnader. som avses i första stycket.

b) om ett institut har ett väsentligt innehav i en enhet i den 4. Beloppet i de poster som inte dras av i enlighet med finansiella sektorn, ska institutets direkta, indirekta och syn ­ punkt 1 ska åsättas en riskvikt på 250 %.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/47

Artikel 49 tillsyn enligt del ett avdelning II kapitel 2 inte dra av innehav av kapitalbasinstrument som givits ut av enheter i den finansiella

Krav gällande avdrag då konsolidering, extra tillsyn eller

sektorn som avser gruppbaserad tillsyn, om inte de behöriga

institutionella skyddssystem tillämpas

myndigheterna av specifika skäl, särskilt för strukturell separe ­ 1. Om de behöriga myndigheterna kräver eller tillåter att ring av bankverksamhet och planering för rekonstruktion och instituten tillämpar metod 1, 2 eller 3 i bilaga I till direktiv avveckling, fastställer att dessa avdrag krävs. 2002/87/EG vid beräkning av den egna kapitalbasen på indi ­ viduell nivå, på delgruppsnivå och på gruppnivå får de behöriga myndigheterna tillåta instituten att inte dra av innehav av ka ­ pitalbasinstrument i en enhet i den finansiella sektorn i vilken Tillämpningen av det tillvägagångssätt som avses i första stycket moderinstitutet, det finansiella moderholdingföretaget eller det får inte medföra oproportionerligt negativa effekter för hela eller blandade finansiella moderholdingföretaget eller institutet har delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i ett väsentligt innehav, förutsatt att följande villkor i leden a–e unionen som helhet eller skapa ett hinder för den inre mark ­ i denna punkt är uppfyllda: nadens sätt att fungera.

a) Enheten i den finansiella sektorn är ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingföretag. 3. De behöriga myndigheterna får vid beräkning av kapital ­ basen på individuell nivå eller på delgruppsnivå tillåta instituten att inte dra av innehav av kapitalbasinstrument i följande fall: b) Försäkringsföretaget, återförsäkringsföretaget eller försäk ­ ringsholdingföretaget omfattas av samma extra tillsyn enligt direktiv 2002/87/EG som det moderinstitut, det finansiella moderholdingföretag eller det blandade finansiella moderhol ­ dingföretag eller institut som har innehavet. a) Om ett institut har ett innehav i ett annat institut och vill ­ koren i leden i–v är uppfyllda.

c) Institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd i för ­ väg.

i) Instituten omfattas av samma institutionella skydds ­ system som avses i artikel 113.7. d) De behöriga myndigheterna har, innan de beviljar det till ­ stånd som avses i led c och under en längre fortlöpande period, försäkrat sig om att graden av samordnad förvalt ­ ning, riskhantering och intern kontroll avseende de enheter som ska ingå i konsolideringen enligt metod 1, 2 eller 3 är ii) De behöriga myndigheterna har gett sitt medgivande i tillräcklig. enlighet med artikel 113.7.

e) Innehaven i enheten tillhör något av följande:

iii) Villkoren i artikel 113.7 är uppfyllda. i) Moderinstitutet.

ii) Det finansiella moderholdingföretaget. iv) Det inom ramen för det institutionella skyddssystemet upprättas en sammanställd balansräkning enligt arti ­ kel 113.7 e eller, om en sådan sammanställd redovisning iii) Det blandade finansiella moderholdingföretaget. inte behöver upprättas, en utvidgad aggregerad beräk ­ ning, som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande och som är likvärdig med bestämmel ­ serna i direktiv 86/635/EEG, som i vissa avseenden an ­ iv) Institutet. passar bestämmelserna i direktiv 83/349/EEG eller för ­ ordning (EG) nr 1606/2002, som reglerar den samman ­ ställda redovisningen för grupper av kreditinstitut. En v) Ett dotterföretag till någon av de enheter som avses i extern revisor ska verifiera att denna utvidgade aggrege ­ leden i–iv vilket omfattas av konsolidering enligt del I rade beräkning är likvärdig, och särskilt att en flerfaldig avdelning II kapitel 2. användning av sådana delar som är godtagbara för be ­ räkning av kapitalbasen liksom att ett otillbörligt ska ­ pande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institu ­ Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden. tionella skyddssystemet inte tagits med i beräkningen. Den sammanställda balansräkningen eller den utvidgade aggregerade beräkningen ska rapporteras till de behöriga 2. Vid beräkning av den egna kapitalbasen på individuell nivå myndigheterna minst lika ofta som vad som anges i och på delgruppsnivå får institut som omfattas av gruppbaserad artikel 99.

Bilaga 3

L 176/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

v) De institut som ingår i ett institutionellt skyddssystem A v s n i t t 4 uppfyller tillsammans på gruppnivå eller utvidgad aggre ­

K ä r n p r i m ä r k a p i t a l

gerad nivå kraven i artikel 92 och rapporterar om efter ­ levnaden av dessa krav i enlighet med artikel 99. Inom Artikel 50 ramen för ett institutionellt skyddssystem krävs det inte att avdrag görs för ränta som betalats ut till medlemmar Kärnprimärkapital av en kooperativ sammanslutning eller till juridiska en ­ Ett instituts kärnprimärkapital ska utgöras av kärnprimärkapital ­ heter som inte är medlemmar av den institutionella poster efter tillämpning av de justeringar som anges i artiklarna skyddssystemet, förutsatt att en flerfaldig användning av 32–35, avdragen i artikel 36 och undantagen och alternativen i sådana delar som är godtagbara för beräkning av kapital ­ artiklarna 48, 49 och 79. basen liksom att ett otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssyste ­ met och minoritetsaktieägaren inte tas med i beräkning ­ KAPITEL 3 en.

Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål

A v s n i t t 1

Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l o c h

b) Ett regionalt kreditinstitut har ett innehav i sitt centrala eller

p r i m ä r k a p i t a l t i l l s k o t t

ett annat regionalt kreditinstitut och villkoren som fastställs i led a i–v är uppfyllda. Artikel 51

Övrigt primärkapital

Övrigt primärkapital ska utgöras av 4. Innehav för vilket avdrag inte görs i enlighet med punk ­ terna 1, 2 eller 3 ska räknas som exponeringar och ska åsättas en riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, a) kapitalinstrument, om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda, beroende på vad som är tillämpligt.

b) överkursfonder relaterade till instrumenten i led a.

5. Om ett institut tillämpar metod 1 eller 2 i bilaga I till Instrument som omfattas av punkt a ska inte räknas som direktiv 2002/87/EG ska institutet offentliggöra det finansiella kärnprimärkapitalposter eller supplementärkapitalposter. konglomeratets extra kapitalbaskrav och kapitalrelation som be ­ räknats i enlighet med artikel 6 och bilaga I i det direktivet.

Artikel 52

Primärkapitaltillskott

6. För tillämpningen av denna artikel ska EBA, Eiopa och 1. Kapitalinstrument ska endast räknas som primärkapitaltill ­ Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers och skott, om följande villkor är uppfyllda: marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättats genom Europapar ­ lamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 ( 1 ) Esma genom den gemensamma kom ­ a) Instrumenten är utgivna och fullt betalda. mittén, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera villkoren för tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I, del II i direktiv 2002/87/EG avseende de alternativ till avdrag som avses i punkt 1 i denna artikel. b) Instrumenten har inte förvärvats av

i) institutet eller dess dotterföretag, eller

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 februari ii) ett företag i vilket institutet har ett ägarintresse i form av 2015. ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska c) Förvärvet av instrumenten har inte direkt eller indirekt fi ­ standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med nansierats av institutet. artiklarna 10-–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010. d) Instrumenten prioriteras lägre än supplementärkapitalinstru ­ ( 1 ) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84. ment i händelse av institutets insolvens.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/49

e) Instrumenten är utan säkerhet och omfattas inte av någon k) Institutet anger inte, varken uttryckligen eller underförstått, garanti som ökar förmånsrätten för att den behöriga myndigheten skulle godkänna en begäran om inlösen eller återköp av instrumenten.

i) institutet eller dess dotterföretag, l) Utdelningen från instrumenten uppfyller följande villkor:

ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag, i) Den betalas ut från utdelningsbara medel.

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö ­ retag, ii) Utdelningens storlek ändras inte beroende på kreditvär ­ digheten hos institutet eller dess moderföretag.

iv) det finansiella holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dotterföretag, iii) De bestämmelser som reglerar instrumenten ger institu ­ tet full bestämmanderätt att när som helst ställa in be ­ talning av utdelning på instrumentet för obegränsad tid v) det blandade finansiella holdingföretaget och dess dot ­ och på icke-kumulativ grund, och institutet får utan terföretag, begränsning använda sådana inställda betalningsmedel för att uppfylla sina skyldigheter när de förfaller.

vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i led i-v. iv) Inställd utdelning innebär inte ett fallissemang från in ­ stitutets sida.

f) Instrumenten omfattas inte av något arrangemang, avtals ­ mässigt eller annat, som ökar förmånsrätten vid insolvens eller likvidation. v) Inställd utdelning medför inte några begränsningar för institutet.

g) Instrumenten är eviga och i de bestämmelser som gäller instrumenten finns inget incitament för institutet att lösa m) Instrumenten bidrar inte till att fastställa att institutets skul ­ in dem. der överstiger dess tillgångar, om ett sådant fastställande utgör ett test av insolvensen enligt tillämplig nationell lags ­ tiftning.

h) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller en eller flera köpoptioner, kan utgivaren ensam fatta beslut om köp. n) De bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att in ­ strumentens kapitalbelopp permanent eller tillfälligt skrivs ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse skulle inträffa. i) Instrumenten kan endast lösas in eller återköpas om vill ­ koren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivningsdatum, utom då villkoren i artikel 78.4 är upp ­ fyllda. o) De bestämmelser som reglerar instrumenten innehåller inget som skulle kunna hindra att institutet rekapitaliseras.

j) De bestämmelser som reglerar instrumenten anger inte ut ­ tryckligt eller underförstått att instrumenten skulle eller p) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut, ska båda skulle kunna lösas in eller återköpas och institutet ger inte följande villkor vara uppfyllda: på annat sätt någon sådan indikation, utom i följande fall:

i) Efter det att institutet går i likvidation. i) Instrumenten ges ut av en enhet inom gruppen i enlighet med del ett avdelning II kapitel 2.

ii) Diskretionära återköp av instrumenten eller andra dis ­ kretionära åtgärder för att minska primärkapitaltillskott ­ ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för detta institut beloppet, om institutet har fått förhandstillstånd från den utan begränsning och i en form som uppfyller villkoren i behöriga myndigheten i enlighet med artikel 77. denna punkt.

Bilaga 3

L 176/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Det villkor som anges i punkt 1 d i första stycket ska anses vara instrument inte ska göras, om ingen utdelning görs på dessa uppfyllt oavsett om instrumenten räknas som primärkapital el ­ primärkapitaltillskott. ler supplementärkapital enligt artikel 484.3, under förutsättning att dessa likställs. c) En skyldighet att ersätta betalning av ränta eller utdelning med någon annan form av utbetalning. Institutet ska inte för 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn övrigt omfattas av någon sådan skyldighet. som specificerar

Artikel 54 a) form och art för incitament till inlösen,

Nedskrivning eller konvertering av primärkapitaltillskott

1. Vid tillämpning av artikel 52.1 n ska följande bestämmel ­ b) arten av eventuell uppskrivning av ett primärkapitaltillskotts ser gälla för primärkapitaltillskott: kapitalbelopp efter en tillfällig nedskrivning av dess kapital ­ belopp, a) En utlösande händelse inträffar när kärnprimärkapitalrelatio ­ nen i ett institut som avses i artikel 92.1 a är lägre än endera c) förfaranden och tidpunkter för att av följande:

i) fastställa att en utlösande händelse har inträffat, i) 5,125 %;

ii) skriva upp ett primärkapitaltillskotts kapitalbelopp efter ii) En nivå högre än 5,125 % när detta fastställts av institutet en tillfällig nedskrivning av dess kapitalbelopp, och anges i de bestämmelser som reglerar instrumentet.

d) egenskaper hos instrumenten som skulle kunna hindra in ­ b) Instituten får i de bestämmelser som reglerar instrumentet stitutets rekapitalisering, ange en eller flera utlösande händelser utöver den som avses i led a.

e) användning av specialföretag för indirekt utgivning av ka ­ pitalbasinstrument. c) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att dessa ska konverteras till kärnprimärkapitalinstrument vid en utlösande händelse ska i dessa bestämmelser specifikt anges EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för antingen tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

i) en konverteringsfaktor och ett gränsvärde för det belopp Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska som får konverteras, eller standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

ii) ett intervall inom vilket instrumenten kommer att kon ­ verteras till kärnprimärkapitalinstrument. Artikel 53

Restriktioner avseende inställda utdelningar på

primärkapitaltillskott och egenskaper som skulle kunna d) Om de bestämmelser som reglerar instrumenten kräver att hindra institutets rekapitalisering instrumentens kapitalbelopp skrivs ned vid en utlösande händelse ska denna nedskrivning minska samtliga följande Vid tillämpning av artikel 52.1 punkt 1 v och o ska de be ­ belopp: stämmelser som reglerar primärkapitaltillskott i synnerhet inte innehålla följande:

i) Den fordran som innehavaren av instrumentet har vid insolvens eller likvidation av institutet. a) Ett krav på att utdelning på instrumenten ska göras om en utdelning sker på ett instrument som givits ut av institutet och prioriteras till samma nivå eller lägre än ett primärka ­ pitaltillskott, inklusive ett kärnprimärkapitalinstrument. ii) Det belopp som måste betalas i händelse av inlösen eller återköp av instrumentet.

b) Ett krav på att betalning av utdelning på kärnprimärkapital ­ instrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital ­ iii) De utdelningar som gjorts på instrumentet.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/51

2. Nedskrivning eller konvertering av ett primärkapitaltill ­ Artikel 55 skott ska enligt tillämpliga redovisningsregler generera poster

Konsekvenser av att villkoren för primärkapitaltillskott

som är kvalificerade som kärnprimärkapitalposter.

inte längre är uppfyllda

Om de villkor för primärkapitaltillskott som anges i artikel 52.1 inte längre är uppfyllda, gäller att 3. Beloppet för de primärkapitaltillskott som godkänns som övrigt primärkapital ska vara begränsat till minimibeloppet för de kärnprimärkapitalposter som skulle genereras om primärka ­ pitaltillskottens kapitalbelopp fullständigt skulle skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument. a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett primärkapitaltillskott,

4. Det totala beloppet för de primärkapitaltillskott som måste skrivas ned eller konverteras om en utlösande händelse b) den del av överkursfonden som rör instrumentet omedelbart skulle inträffa får inte vara lägre än det lägsta av följande: ska upphöra att räknas som övrigt primärkapital.

a) Det belopp som krävs för att fullständigt återställa institutets kärnprimärkapitalkvot till 5,125 %. A v s n i t t 2

A v d r a g f r å n ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l

Artikel 56 b) Instrumentets fullständiga kapitalbelopp.

Avdrag från övrigt primärkapital

Instituten ska från övrigt primärkapital dra av följande: 5. När en utlösande händelse inträffar ska instituten göra följande:

a) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri ­ märkapitaltillskott, inbegripet egna primärkapitaltillskott som a) Omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna. institutet skulle kunna vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

b) Underrätta innehavarna av primärkapitaltillskotten.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital ­ tillskott i enheter i den finansiella sektorn med vilka institu ­ c) Utan dröjsmål, dock senast inom en månad, skriva ned in ­ tet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndig ­ strumentens kapitalbelopp eller konvertera instrumenten till heten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institutets kärnprimärkapitalinstrument i enlighet med kraven i denna kapitalbas. artikel.

6. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver ­ c) Tillämplig summa för direkta, indirekta och syntetiska inne ­ terar till kärnprimärkapitalinstrument om en utlösande händelse hav av primärkapitaltillskott i enheter i den finansiella sek ­ skulle inträffa ska säkerställa att dess aktiekapital vid alla tid ­ torn, fastställd i enlighet med artikel 60, om institutet inte punkter räcker för att alla sådana konvertibla primärkapitaltill ­ har ett väsentligt innehav i dessa enheter. skott ska kunna konverteras till aktier om en utlösande händelse inträffar. Alla tillstånd som krävs ska ha inhämtats den dag då sådana konvertibla primärkapitaltillskott ges ut. Institutet ska vid alla tidpunkter ha inhämtat de förhandstillstånd som krävs d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av pri ­ för att ge ut de kärnprimärkapitalinstrument till vilka primärka ­ märkapitaltillskott i enheter i den finansiella sektorn, om pitaltillskotten skulle konverteras om en utlösande händelse in ­ institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undan ­ träffar. taget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar.

7. Ett institut som ger ut primärkapitaltillskott som konver ­ terar till kärnprimärkapital om en utlösande händelse skulle inträffa ska säkerställa att det inte finns några förfarandemässiga e) Summan av de poster som måste dras av från supplemen ­ hinder för konverteringen i dess bolagsordning eller stadgar eller tärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger bestämmelser i avtal. institutets supplementärkapital.

Bilaga 3

L 176/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

f) Varje skattepålaga som rör övrigt primärkapital som kan a) Innehavet av primärkapitaltillskott ska beräknas på grundval förutses när beräkningen görs, utom då institutet på lämpligt av bruttovärdet av långa positioner. sätt justerar summan för övrigt primärkapital, i den utsträck ­ ning sådana skattepålagor minskar den summa upp till vil ­ ken dessa poster får tillämpas för att täcka risker eller för ­ luster. b) Vid avdrag av försäkringsposter i övrigt primärkapital ska dessa behandlas som innehav av primärkapitaltillskott.

Artikel 57 Artikel 59

Avdrag av innehav av egna primärkapitaltillskott

Vid tillämpning av artikel 56 a ska instituten beräkna innehav Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den av egna primärkapitaltillskott grundat på bruttobeloppet för finansiella sektorn långa positioner, med följande undantag: Instituten ska göra de avdrag som krävs i artikel 56 c och d, i enlighet med följande:

a) Instituten får beräkna summan av innehav av egna primärka ­ pitaltillskott grundat på nettobeloppet för långa positioner, a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av primärkapital ­ under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda: tillskott i enheter i den finansiella sektorn får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda föl ­ i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ jande villkor är uppfyllda: gande exponering och de korta positionerna inte innebär någon motpartsrisk.

i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas i han ­ minst ett år. delslagret eller båda innehas utanför handelslagret.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. rekta, indirekta eller syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att beräkna den underliggande exponeringen mot egna primärkapitaltillskott i dessa index.

b) De ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom c) Instituten får " netta " bruttovärdet av långa positioner i egna att beräkna den underliggande exponeringen mot kapital ­ primärkapitaltillskott som härrör från innehav av indexvär ­ instrumenten i enheter i den finansiella sektorn i dessa index. depapper mot korta positioner i egna primärkapitaltillskott som härrör från korta positioner i underliggande index, in ­ begriper i de fall de korta positionerna innebär en motparts ­ risk, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyll ­ Artikel 60 da:

Avdrag av innehav primärkapitaltillskott när ett institut inte har ett väsentligt innehav i en enhet i den finansiella sektorn

i) De långa och korta positionerna ingår i samma underlig ­ 1. Vid tillämpning av artikel 56 c ska instituten beräkna den gande index. summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt: ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­ Artikel 58 kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri ­

Avdrag av innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

finansiella sektorn när ett institut har ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa upp kapitalbasen

Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 56 b, c och d, i enlighet med följande: i) artiklarna 32–35,

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/53

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive uppskjutna i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten. skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och iii) artiklarna 44 och 45. syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en ­ heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav. b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne ­ hav av primärkapitaltillskott i de enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har ett väsentligt innehav, delat med totalsumman av institutets alla direkta, indirekta och A v s n i t t 3 syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­ kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i dessa Ö v r i g t p r i m ä r k a p i t a l f ö r enheter i den finansiella sektorn. K a p i t a l t ä c k n i n g s ä n d a m å l

Artikel 61 2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ­ Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b. Ett instituts övriga primärkapital för kapitaltäckningsändamål ska utgöras av övrigt primärkapital efter avdrag för de poster som avses i artikel 56 och efter tillämpning av artikel 79. 3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla primärkapitaltillskott som innehas. Den summa som ska dras av från varje primärkapitaltillskott enligt punkt 1 ska beräknas genom att multiplicera summan i led a i denna punkt KAPITEL 4 med andelen i led b i denna punkt:

Supplementärkapital

A v s n i t t 1 a) Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r o c h - I n s t r u m e n t

b) Den summ som anges i led i delad med den summ som Artikel 62 anges i led ii:

Supplementärkapitalposter

Supplementärkapitalposter ska utgöras av i) Det totala summan primärkapitaltillskott.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att syntetiska innehav av primärkapitaltillskott i enheter i den villkoren i artikel 63 är uppfyllda, finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsent ­ ligt innehav.

b) överkursfonder relaterade till de instrument som avses i led 4. Summan av de innehav som avses i artikel 56 c och som a, uppgår till högst 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre av ­ delning IV, beroende på vad som är tillämpligt. c) generella kreditriskjusteringar och bruttoberäknade skatte ­ effekter på upp till 1,25 % av beloppen för riskvägd expo ­ nering beräknade i enlighet med del tre avdelning II kapitel 5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas ­ 2, om institutet beräknar beloppen för riskvägd exponering i instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a enlighet med avdelning II kapitel 2, med summan i led b:

a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt d) positiva belopp, brutto exklusive skatteffekter, som är resul ­ punkt 4. tatet av beräkningen i artiklarna 158 och 159, på upp till 0,6 % av beloppen för riskvägd exponering beräknade i en ­ lighet med del tre avdelning II kapitel 3, om institutet be ­ b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som räknar beloppen för riskvägd exponering i enlighet med av ­ anges i led ii. delning II kapitel 3.

Bilaga 3

L 176/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Poster som omfattas av led a ska inte räknas som kärnprimärka ­ g) Instrumentens eller de efterställda lånens, beroende på vad pitalposter eller övrigt primärkapital. som är tillämpligt, ursprungliga löptid är minst fem år.

Artikel 63 h) I de bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ­

Supplementärkapitalinstrument

ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, finns inget Kapitalinstrument och efterställda lån ska endast räknas som incitament för institutet att lösa in eller återbetala kapital ­ supplementärkapitalinstrument om följande villkor är uppfyllda: beloppen, beroende på vad som är tillämpligt, innan de löper ut.

a) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, och fullt betalda. i) Om instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, omfattar en eller flera köpoptioner eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad b) Instrumenten har inte förvärvats eller de efterställda lånen som är tillämpligt, beslutar utgivaren eller gäldenären, bero ­ har inte beviljats, beroende på vad som är tillämpligt, av ende på vad som är tillämpligt, ensam om när dessa ska utnyttjas. i) institutet eller dess dotterföretag, eller

ii) ett företag i vilket institutet har ägarintresse i form av ett j) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer som är tillämpligt, kan endast lösas in eller återköpas eller av rösterna eller kapitalet i företaget. återbetalas i förväg, om villkoren i artikel 77 är uppfyllda, och tidigast fem år efter utgivnings- eller upptagandedatum, beroende på vad som är tillämpligt, utom då villkoren i c) Förvärvet av instrumenten eller beviljandet av de efterställda artikel 78.4 är uppfyllda. lånen, beroende på vad som är tillämpligt, har inte direkt eller indirekt finansierats av institutet.

k) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ­ d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestäm ­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, anger inte melser som reglerar instrumenten eller fordran på de efter ­ uttryckligen eller underförstått att instrumenten eller de ef ­ ställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som terställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, skulle reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är till ­ eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i för ­ lämpligt, är helt efterställd alla fordringar från prioriterade väg, beroende på vad som är tillämpligt, av institutet, utom fordringsägare. vid institutets insolvens eller likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation. e) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, är utan säkerhet eller föremål för en garanti som ökar förmånsrätten, vilken lämnats av l) De bestämmelser som reglerar instrumenten eller de efter ­ ställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, ger inte innehavaren eller långivaren, beroende på vad som är till ­ i) institutet eller dess dotterföretag, lämpligt, rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetal ­ ningar av ränta eller kapital, annat än vid institutets insol ­ ii) institutets moderföretag eller dess dotterföretag, vens eller likvidation.

iii) det finansiella moderholdingföretaget eller dess dotterfö ­ retag, m) Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, från instrumenten eller de efterställda lånen, be ­ roende på vad som är tillämpligt, ändras inte beroende på iv) holdingföretaget med blandad verksamhet eller dess dot ­ kreditvärdigheten hos institutet eller dess moderföretag. terföretag,

v) det blandade finansiella holdingföretaget eller dess dot ­ n) Om instrumenten inte ges ut direkt av ett institut eller om terföretag, de efterställda lånen inte har upptagits direkt av ett institut, beroende på vad som är tillämpligt, ska båda av följande vi) varje företag som har nära förbindelser med de enheter villkor vara uppfyllda: som avses i led i-v.

f) Instrumenten eller de efterställda lånen, beroende på vad i) Instrumenten har givits ut eller de efterställda lånen har som är tillämpligt, omfattas inte av några arrangemang upptagits, beroende på vad som är tillämpligt, av en som på något annat sätt ökar förmånsrätten för fordring ­ enhet som ingår i gruppen i enlighet med del ett avdel ­ arna på instrumenten respektive de efterställda lånen. ning II kapitel 2.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/55

ii) Avkastningen är omedelbart tillgänglig för institutet utan myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp institu ­ begränsning i en form som uppfyller villkoren i denna tets kapitalbas. punkt.

c) Tillämplig summa, fastställd i enlighet med artikel 70, för Artikel 64 direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn, om insti ­ Avskrivning av supplementärkapitalinstrument tutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

I vilken omfattning supplementärkapitalinstrument räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av instru ­ mentens löptid beräknas genom att resultatet av beräkningen i d) Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av sup ­ led a multipliceras med summan i led b enligt följande: plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek ­ torn, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget sådana emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar. a) Instrumentens eller de efterställda lånens nominella belopp den första dagen av den sista femårsperioden av den avtal ­ senliga löptiden, delat med antal kalenderdagar i den perio ­ den. Artikel 67

Avdrag för innehav i egna supplementärkapitalinstrument

Vid tillämpning av artikel 66 a ska instituten beräkna innehav b) Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande efterställda lånens återstående avtalsenliga löptid. undantag:

Artikel 65 a) Instituten får beräkna summan av innehav grundat på net ­ tobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda

Konsekvenser av att villkoren för supplementärkapital­

av följande villkor är uppfyllda:

instrument inte längre är uppfyllda

Om villkoren i artikel 63 för ett supplementärkapitalinstrument inte längre är uppfyllda gäller att i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ gande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk. a) instrumentet omedelbart ska upphöra att räknas som ett supplementärkapitalinstrument, ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

b) överkursfonder som rör instrumentet omedelbart ska upp ­ höra att räknas som supplementärkapitalposter. b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di ­ rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna A v s n i t t 2 supplementärkapitalinstrument i dessa index.

A v d r a g f r å n S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l p o s t e r

Artikel 66 c) Instituten får " netta " bruttovärdet av långa positioner i egna Avdrag från supplementärkapitalposter supplementärkapitalinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna supplementär ­ Följande avdrag ska göras från supplementärkapitalposter: kapitalinstrument som härrör från korta positioner i under ­ liggande index, inbegriper i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda: a) Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna supplementärkapitalinstrument, inbegripet egna supplemen ­ tärkapitalinstrument som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser. i) De långa och korta positionerna har samma underlig ­ gande index.

b) Direkta, indirekta och syntetiska innehav av supplementärka ­ pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn med vilka ii) Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

Bilaga 3

L 176/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Artikel 68 a) Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primär ­

Avdrag för innehav i supplementärkapitalinstrument i

kapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument i enheter i

enheter i den finansiella sektorn och när ett institut har

den finansiella sektorn överstiger 10 % av institutets kärnpri ­

ett korsvist ägande som är avsett att på konstlad väg blåsa

märkapitalposter beräknat genom tillämpning av

upp kapitalbasen

Institutet ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 66 b, c och d, i enlighet med följande bestämmelser: i) artiklarna 32–35,

ii) artikel 36.1 a–g, k ii–k v och l, exklusive den summa a) Innehavet av supplementärkapitalinstrument ska beräknas på som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är grundval av bruttovärdet av långa positioner. beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

b) Innehavet av försäkringsposter i supplementärkapitalet och i den utvidgade kapitalbasen (tier 3) ska behandlas som inne ­ iii) artiklarna 44 och 45, hav av supplementärkapitalinstrument när det gäller avdrag.

b) Summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska inne ­ hav av supplementärkapitalinstrument i de enheter i den Artikel 69 finansiella sektorn, delat med totalsumman av institutets Avdrag av innehav av supplementärkapitalinstrument i alla direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimär ­ enheter i den finansiella sektorn kapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärka ­ pitalinstrument i dessa enheter i den finansiella sektorn. Instituten ska göra de avdrag som krävs enligt artikel 63 c och d, i enlighet med följande:

2. Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositio ­ ner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt a) Direkta, indirekta och syntetiska innehav i supplementärka ­ 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b. pitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn får beräk ­ nas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att 3. Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas båda följande villkor är uppfyllda: mellan alla supplementärkapitalinstrument som innehas. Institu ­ ten ska fastställa den andel av innehavet supplementärkapital ­ instrument som ska dra av genom att multiplicera summan i led a i denna punkt med andelen i led b i denn punkt: i) Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år. a) Den totala summan för det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

ii) Såväl de korta som de långa positionerna innehas an ­ tingen i handelslagret eller utanför handelslagret. b) Den summa som anges i led i delad med den summa som anges i led ii.

b) Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för di ­ i) Den totala summan för supplementärkapitalinstrument. rekta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper, genom att gå igenom den underliggande exponeringen mot kapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i dessa index. ii) Den totala summan av direkta, indirekta och syntetiska innehav av de supplementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har något väsentligt innehav. Artikel 70

Avdrag av supplementärkapitalinstrument när ett institut

4. Summan av de innehav som avses i artikel 66.1 c och

inte har ett väsentligt innehav i en relevant enhet

som högst är lika med 10 % av institutets kärnprimärkapital ­ 1. Vid tillämpning av artikel 66 c ska instituten beräkna den poster efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i–iii, ska summa som ska dras av genom att multiplicera beloppet i led a inte dras av och ska åsättas lämplig riskvikt i enlighet med del i denna punkt med den faktor som erhålls från beräkningen i tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning led b i denna punkt: IV, beroende på vad som är tillämpligt.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/57

5. Instituten ska fastställa den del av innehavet av kapitalbas ­ 2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som instrument som är riskvägd genom att dividera summan i led a avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor med summan i led b: är uppfyllda:

a) Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instru ­ a) Summan av det innehav som måste åsättas en riskvikt enligt mentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt punkt 4. som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

b) Det belopp som anges i led i dividerat med det belopp som b) Instrumentets förmåga att absorbera förluster skulle inte på ­ anges i led ii. verkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

i) Det totala summan av kärnprimärkapitalinstrumenten. c) Kapitalinstrumentets kvalitet skulle inte på annat sätt mins ­ kas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

ii) Den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument i en ­ 3. Kapitalinstrument för vilka en annan juridisk person än heter i den finansiella sektorn i vilka institutet inte har det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att något väsentligt innehav. betalning av utdelning på instrumentet ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument. A v s n i t t 3

S u p p l e m e n t ä r k a p i t a l

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av Artikel 71 baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltill ­ skott och supplementärkapitalinstrument.

Supplementärkapital

Ett instituts supplementärkapital ska utgöras av institutets sup ­ plementärkapitalposter efter de avdrag som anges i artikel 66 5. Punkt 4 ska inte tillämpas när institutet är en referens ­ och efter tillämpning av artikel 79. enhet i detta breda marknadsindex utom när båda följande vill ­ kor är uppfyllda:

KAPITEL 5 a) Institutet anser att rörelserna i detta breda marknadsindex inte har någon betydande korrelation med kreditvärdigheten

Kapitalbas

för institutet, dess moderinstitut eller finansiella moderhol ­ Artikel 72 dingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag eller moderholdingföretag med blandad verksamhet.

Kapitalbas

Ett instituts kapitalbas ska utgöras av summan av primärkapital och supplementärkapital. b) Den behöriga myndigheten har inte kommit fram till en annan bedömning än den som anges i led a.

KAPITEL 6 6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda mark ­ Allmänna krav nadsindex som deras kapitalinstrument är beroende av.

Artikel 73

Utdelning på kapitalbasinstrument 7. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa de villkor enligt vilka index ska anses kunna 1. Kapitalinstrument för vilka ett institut har ensamrätt att betraktas som breda marknadsindex enligt punkt 4. besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller ett kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimär ­ kapitalisntrument, primärkapitaltillskott och supplementärka ­ pitalinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för de behöriga myndigheterna. tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

Bilaga 3

L 176/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska d) De behöriga myndigheterna bedömer tillräckligheten hos de standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med kontrollprocesser som avses i led c åtminstone en gång om artikel 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. året och är övertygade om att de fortfarande är lämpliga.

2. När den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd, Artikel 74 får ett institut använda en konservativ skattning av institutets Innehav av kapitalinstrument som givits ut av reglerade underliggande exponering mot kapitalinstrument som är inklu ­ enheter i den finansiella sektorn som inte räknas som derade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin lagstadgat kapital exponering mot de poster som anges i led a eller led b eller båda: Instituten ska inte dra av några delar av direkta, indirekta eller syntetiska innehav i kapitalbasen i kapitalinstrument som givits ut av en reglerad enhet i den finansiella sektorn som inte räknas a) Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och som lagstadgat kapital hos den enheten. Instituten ska tillämpa supplementärkapitalinstrument som är inkluderade i index. riskvikter för sådana innehav i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3, beroende på vad som är tillämpligt.

b) Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och sup ­ plementärkapitalinstrument i enheter i den finansiella sek ­ Artikel 75 torn och är inkluderade i index.

Avdrags- och löptidskrav för korta positioner

Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a 3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd och 69 a ska anses vara uppfyllda för positioner när följande som avses i punkt 2, om de finner det styrkt att det skulle vara villkor är uppfyllda: operativt betungande för institutet att övervaka den underlig ­ gande exponeringen mot de poster som anges i led a eller led b i punkt 2 eller båda, beroende på vad som är tillämpligt.

a) Institutet har kontraktsenlig rätt att vid ett bestämt framtida datum till den motpart som tillhandahåller risksäkringen 4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn sälja den långa position som säkras. som specificerar

b) Motparten som tillhandahåller institutet säkringen är kont ­ a) när en skattning som används som alternativ till att beräkna raktsenligt förpliktad att vid detta bestämda framtida datum den underliggande exponering som avses i punkt 2 är till ­ köpa den långa position som avses i led a av institutet. räckligt försiktig,

b) innebörden av operativt betungande vid tillämpning av Artikel 76 punkt 3.

Indexinnehav av kapitalinstrument

1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för och 69 a får instituten reducera summan av en lång position i tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, under förutsätt ­ ning att följande villkor är uppfyllda: Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. a) Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret. Artikel 77

Villkor för reducering av kapitalbasen

Ett institut ska inhämta förhandstillstånd från den behöriga b) De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde på myndigheten för att institutets balansräkning.

a) minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument c) Den korta position som avses i led a uppfyller kraven för en som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lags ­ effektiv säkring enligt institutets interna kontrollprocesser. tiftningen tillåtet sätt, och/eller

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/59

b) verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primär ­ ii) Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för de be ­ kapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende höriga myndigheterna att den rättsliga omklassificeringen på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tid ­ utgång. punkten för utgivningen.

Artikel 78 b) Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett

Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera

tillfredsställande sätt visa för de behöriga myndigheterna att

kapitalbasen

denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tid ­ 1. Den behöriga myndigheten ska lämna tillstånd för ett punkten för utgivningen. institut att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärka ­ pitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital ­ instrument om något av följande villkor är uppfyllt: 5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

a) Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till vill ­ a) innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapa ­ kor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare citet, än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

b) lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i b) Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfreds ­ punkt 3, ställande sätt visat att institutets kapitalbas efter den aktuella åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i artikel 92.1 i denna förordning och det kombinerade buffertkravet som definieras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU med en c) processen och datakraven för institutets ansökan om tillstånd marginal som den behöriga myndigheten anser vara nödvän ­ från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgär ­ dig på grundval av artikel 104.3 i direktiv 2013/36/EU. derna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att be ­ handla en sådan ansökan. 2. När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets in ­ komstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument skulle vara dyrare för institutet än EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för de instrument de skulle ersätta. tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

3. Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010. i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under för ­ utsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument. Artikel 79

Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbasen

1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller 4. De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som räknas som primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument tidi ­ kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott eller supple ­ gare än fem år efter utgivningsdatum endast om villkoren i mentärkapitalinstrument i en enhet i den finansiella sektorn och punkt 1 och i leden a och b i denna punkt är uppfyllda: den behöriga myndigheten bedömer att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från a) Det har skett en ändring i den rättsliga klassificeringen av bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrumenten som troligen leder till att de utesluts från det instrument. egna kapitalet eller omklassificeras som en form av eget kapital av lägre kvalitet och båda följande villkor är upp ­ fyllda: 2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera begreppet tillfälligt vid tillämpning av punkt 1 och de villkor enligt vilka en behörig myndighet får göra be ­ i) Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring dömningen att dessa tillfälliga innehav är avsedda som finansi ­ är tillräckligt säker. ellt bistånd för att rekonstruera och rädda en relevant enhet.

Bilaga 3

L 176/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för AVDELNING II tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015.

MINORITETSINTRESSEN OCH PRIMÄRKAPITALTILLSKOTT OCH SUPPLEMENTÄRKAPITALINSTRUMENT UTGIVNA AV DOTTERFÖRETAG

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med Artikel 81 artiklarna 10–-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Minoritetsintressen som får inräknas i konsoliderat kärnprimärkapital

Artikel 80 1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimär ­ kapitalinstrumenten, överkursfonder relaterade till dessa instru ­

Fortlöpande granskning av kapitalbasens kvalitet

ment, balanserade vinstmedel och andra reserver för ett dotter ­ 1. EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som företag om följande villkor är uppfyllda: har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart med ­ dela kommissionen om man finner starka belägg för att instru ­ a) Dotterföretaget är endera av följande: menten inte uppfyller kriterierna i artikel 28 eller, i tillämpliga fall, artikel 29. i) Ett institut.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstru ­ ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om ­ ment som EBA bedömer vara relevant för att EBA ska kunna fattas av kraven i denna förordning och i direktiv övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument som har givits ut av 2013/36/EU. instituten i unionen. b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2. 2. Ett meddelande ska omfatta följande:

c) Kärnprimärkapitalposterna, som avses i den inledande me ­ a) En detaljerad förklaring av den upptäckta bristens art och ningen i denna punkt, ägs av andra personer än företagen i omfattning. gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2 eller dessa per ­ soner har en fordran på dessa poster, beroende på vad som är tillämpligt. b) Teknisk rådgivning om vilka åtgärder som EBA anser är nödvändiga från kommissionens sida. 2. Minoritetsintressen som direkt eller indirekt finansieras genom ett specialföretag eller på annat sätt av institutets mo ­ derföretag eller dess dotterföretag ska inte räknas som konsoli ­ c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av derat kärnprimärkapital. institutens solvens.

Artikel 82 3. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen om

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­

alla större förändringar av definitionen av kapitalbas som EBA

ändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalifice­

anser krävs på grund av något av följande:

rande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, a) Relevant utveckling av marknadsnormer eller marknadsprax ­ primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas is. ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är till ­ lämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkurs ­ fonder, för ett dotterförtag för vilket följande villkor är upp ­ b) Förändringar av relevanta rättsliga normer eller bokförings ­ fyllda: standarder.

a) Dotterföretaget är endera av följande: c) Viktigare förändringar av EBA:s metoder för stresstestning av institutens solvens. i) Ett institut.

4. EBA ska lämna teknisk rådgivning till kommissionen se ­ ii) Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning om ­ nast den 1 januari 2014 avseende möjlig behandling av orea ­ fattas av kraven i denna förordning och i direktiv liserade vinster värderade till verkligt värde, förutom att utan 2013/36/EU. justering låta dem ingå i kärnprimärkapitalet. Sådana rekom ­ mendationer ska beakta relevant utveckling inom internationella redovisningsstandarder och i internationella avtal om tillsyns ­ b) Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett standarder för banker. avdelning II kapitel 2.

Bilaga 3

27.6.2013 Europeiska SV unionens officiella tidning L 176/61

c) Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska enligt del ett avdelning II kapitel 2. standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 83 Artikel 84

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings­ ändamål och supplementärkapital utgivet av ett specialfö­ Minoritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnpri­ retag märkapitalet

1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och sup ­ 1. Instituten ska fastställa summan av ett dotterföretags mi ­ plementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relate ­ noritetsintressen som ingår i det konsoliderade kärnprimärka ­ rad överkursfonder ska endast räknas som kvalificerande övrigt pitalet genom att från detta företags minoritetsintressen dra primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller resultatet av att summan i led a multipliceras med procenttalet supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende i led b: på vad som är tillämpligt, om följande villkor är uppfyllda:

a) Dotterföretagets kärnprimärkapital minus det lägsta av föl ­ a) Specialföretaget som ger ut dessa instrument ingår utan för ­ jande: behåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

i) Det belopp för kärnprimärkapitalet i dotterföretaget som b) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast behövs för att uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäcknings ­ a, de krav som avses i artiklarna 458 och 459, det sär ­ ändamål om villkoren i artikel 52.1 är uppfyllda. skilda kapitalbaskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, det kombinerade buffertkravet som definie ­ ras i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i arti ­ kel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, c) Instrumenten och relaterad överkursfonder räknas endast i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärka ­ som kvalificerande supplementärkapital om villkoren i arti ­ pital. kel 63 är uppfyllda.

ii) Det belopp för konsoliderat kärnprimärkapital som rör d) Den enda tillgången i specialföretaget är dess innehav i ka ­ detta dotterföretag som på gruppnivå behövs för att pitalbasen i moderföretaget eller ett därtill hörande dotterfö ­ uppnå den summa som krävs i artikel 92.1 a, de krav retag som fullt ut ingår i konsolideringen enligt del ett av ­ som avses i artiklarna 458 och 459, de särskilda kapital ­ delning II kapitel 2, vilken följer de relevanta villkoren som baskrav som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, fastställs i artikel 52.1 eller 63, beroende på vad som är till ­ det kombinerade buffertkravet som definieras i arti ­ lämpligt. kel 128.6 i direktiv 2013/36/EU, kraven i artikel 500 och ytterligare lokala tillsynsregler i tredjeländer, i den mån som dessa krav ska uppfyllas av kärnprimärkapital.

Om den behöriga myndigheten anser att de andra tillgångarna i ett specialföretag än dess innehav i kapitalbasen i moderföreta ­ get eller ett därtill hörande dotterföretag som fullt ut ingår i b) Minoritetsintressena i dotterföretaget uttryckta som en pro ­ konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2 är minimala centandel av samtliga kärnprimärkapitalinstrument i det fö ­ och obetydliga för en sådan enhet, får den behöriga myndighe ­ retaget plus relaterad överkursfonder, balanserade vinstmedel ten göra undantag från villkoret i led d i första stycket. och andra reserver.

2. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn 2. Den beräkning som avses i punkt 1 ska genomföras på för att specificera de typer av tillgångar som kan hänföra sig till delgruppsnivå för varje dotterföretag som avses i artikel 81.1. driften av specialföretagen samt begreppen minimala och obe ­ tydliga i punkt 1 andra stycket.

Ett institut får besluta att inte göra denna beräkning för ett dotterföretag enligt artikel 81.1. När ett institut fattar ett sådant EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för beslut får minoritetsintresset i dotterföretaget inte ingå i det tillsyn för kommissionen senast den 1 februari 2015. konsoliderade kärnprimärkapitalet.

Bilaga 3

L 176/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.6.2013

3. Om en behörig myndighet väljer att inte tillämpa tillsyns ­ ska dessa institut inte omfattas av bestämmelserna om avdrag i krav i enskilda fall, såsom föreskrivs i artikel 7, ska minoritets ­ den här artikeln, och de får fullt ut betrakta andra minoritets ­ intresset inom de dotterföretag som undantaget gäller inte be ­ intressen som uppstår inom ramen för ett system för motga ­ traktas i kapitalbasen på undergrupps- eller gruppnivå, beroende rantier. på vad som är tillämpligt.

4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn Artikel 85 för att specificera den beräkning på delgruppsnivå som krävs

Kvalificerande primärkapitalinstrument som ingår det

enligt punkt 2 i denna artikel, artiklarna 85 och 87.