Nya regler om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd

Lagrådsremiss

Nya regler om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 2 juli 2026

Johan Forssell

Karl Rahm (Justitiedepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen lämnas förslag som förenklar processen för arbetstillstånd och därmed bidrar till att stärka Sveriges konkurrens- och attraktionskraft. Det handlar bl.a. om följande. • Ett arbetstillstånd ska inte längre knytas till en viss arbetsgivare och ett visst slag av arbete. • En innehavare av ett arbetstillstånd ska inte längre behöva ansöka om ett nytt arbetstillstånd vid byte av arbetsgivare. • En innehavare av ett arbetstillstånd ska anmäla till Migrationsverket när en anställning upphör och när en ny anställning påbörjas. • Vid arbetslöshet ska en utlänning som haft ett arbetstillstånd i mer än två år få en s.k. omställningsperiod om upp till sex månader.

Förslagen genomför det nya direktivet om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2027.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

2 Förslag till lag om ändring i utlännings lagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 6 kap. 2 a och 4 a §§ och 7 kap. 3 och 7 e §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 7 kap. 9 § ska lyda ”Bemyndiganden”, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 6 kap. 4 b och 6 a §§ och 7 kap. 10 §, och närmast före 6 kap. 4 b och 6 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

6 kap.

2 a §

4 a §

Tillståndstiden för ett arbetstillstånd får förlängas om anställningen uppfyller förutsättningarna i 2 § första stycket. Om ansökan avser en ny anställning gäller även det som föreskrivs i 2 § andra stycket. Förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd ska vägras om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än de som arbetstillståndet beviljades för, eller 4. det har funnits förutsättningar 4. det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstill- att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stånd enligt 7 kap. 7 e § första

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1233 av den 24 april 2024 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2022:303. 5 3 Senaste lydelse 2022:303.

stycket 1, med beaktande av tredje stycket 1 eller 3 , med beaktande av stycket. tredje stycket.

Anmälningsskyldighet

4 b § En utlänning som har ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ska anmäla till Migrationsverket om 1. anställningen upphör, eller 2. han eller hon påbörjar en ny anställning.

Ersättning för ansökningsavgift

6 a § Om avgiften för prövning av ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § , arbetstillstånd enligt 2 § första stycket eller förlängning av tillståndstiden enligt 4 a § betalas av arbetsgivaren, får denne inte kräva ersättning för betalningen av utlänningen. Ett avtalsvillkor om sådan ersättning är ogiltigt.

7 kap.

3 §

Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har rest in i landet,

1. utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett

3. det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att

a) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva

sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet,

b) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva sådant företagsspioneri som utövas på uppdrag av eller understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts räkning där det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller c) kommer att bedriva verksamhet med koppling till terrorism. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats med stöd av 5 kap. 3 § 1 eller 4, 3 a § första stycket 1 eller 4 eller tredje stycket 1 eller 4 eller 3 f § får återkallas om förhållandet upphör. Uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket 2 om utlänningen har varit arbetslös i mindre än tre månader eller, om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år och har tillräckliga medel för att försörja sig för den period av arbetslöshet som överstiger tre månader, sex månader. Om det finns skälig anledning att anta att utlänningen har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor får uppehållstillståndet inte återkallas enligt första stycket 2 om utlänningen har varit arbetslös i mindre än sex månader eller, om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år, nio månader.

7 e §

Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket ska återkallas om 1. förutsättningarna för arbetstill- 1. förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 § första ståndet enligt 6 kap. 2 § första stycket av något annat skäl än att stycket av något annat skäl än att anställningen har upphört inte anställningen har upphört inte längre är uppfyllda, eller längre är uppfyllda, 2. utlänningen inte inom fyra 2. utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första gil- månader från tillståndets första tighetsdag påbörjat arbetet . giltighetsdag har påbörjat arbetet , eller 3. utlänningen inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 6 kap. 4 b §. Om utlänningens anställning har Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen upphört sedan utlänningen under-

4 Senaste lydelse 2022:303.

underrättats om att en utredning om rättats om att en utredning om återåterkallelse enligt första stycket har kallelse enligt första stycket 1 inletts, men innan beslut om eller 2 har inletts, men innan beslut återkallelse fattats, gäller om återkallelse fattats, gäller bestämmelserna om återkallelse i bestämmelserna om återkallelse i 3 § första stycket 2 . Tiden ska då 3 § första stycket 2 samt tredje och vara fyra månader i stället för tre . fjärde styckena . Trots vad som anges i första stycket behöver ett tillstånd inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga enligt 3 § tredje stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 2027.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 12 april 2024 direktiv (EU) 2024/1233 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (omarbetning), i fortsättningen kallat det nya direktivet. Detta, som ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 21 maj 2026, finns i bilaga 1 . Med anledning av det nya direktivet har departementspromemorian Nya regler om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd (Ds 2025:18) tagits fram i Justitiedepartementet. En sammanfattning av promemorian och dess lagförslag finns i bilaga 2 respektive bilaga 3 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4 . Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats, regeringen.se, och i Justitiedepartementet (Ju2025/01315). I denna lagrådsremiss behandlas promemorians lagförslag.

4 Det nya direktivet och dess genomförande i svensk rätt

4.1 Allmänt om det nya direktivet

Det nya direktivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat, i fortsättningen kallat 2011 års direktiv. Det nya direktivet är ett led i unionens målsättning att utforma en gemensam politik för laglig migration samt att bli en ekonomi baserad på kunskap och innovation. Det syftar till att rationalisera och effektivisera ansökningsförfarandet för att därigenom öka EU:s attraktionskraft. Enligt artikel 2.3 är ett kombinerat tillstånd ett uppehållstillstånd som utfärdas av myndigheterna i en medlemsstat och som ger en tredjelandsmedborgare rätt att lagligen vistas på dess territorium för att arbeta där. Liksom 2011 års direktiv syftar det nya direktivet inte till att reglera villkoren för arbetstagare från tredjeland att resa in i en medlemsstat för att arbeta. Direktivet syftar inte heller till att skapa en särskild typ av tillstånd för arbetstagare från tredjeland. Begreppet kombinerat tillstånd tar sikte på den tillståndshandling som ska utfärdas med anledning av en ansökan om uppehålls- och

arbetstillstånd. Det kombinerade tillståndet är en administrativ handling som omfattar såväl uppehållstillstånd som arbetstillstånd.

4.2 En översikt av det nya direktivets artiklar

4.2.1 Syfte och definitioner

I artikel 1 fastställs ett enda ansökningsförfarande för utfärdande av ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium. Syftet är att förenkla förfaranden vid deras inresa och att underlätta kontrollen av deras ställning. Vidare fastställs en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat, oavsett för vilka ändamål de ursprungligen beviljades inresa på en medlemsstats territorium, på grundval av likabehandling i förhållande till den medlemsstatens medborgare. I artikel 2 finns definitioner av vad som avses med tredjelandsmedborgare, arbetstagare från tredjeland, kombinerat tillstånd och ett enda ansökningsförfarande.

4.2.2 Tillämpningsområde

I artikel 3 anges det nya direktivets tillämpningsområde. Enligt artikel 3.1 är direktivet tillämpligt på tredjelandsmedborgare som ansöker om att få vistas i en medlemsstat för att få arbeta eller som har beviljats inresa till en medlemsstat för att arbeta, i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt. Det är också tillämpligt på tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa i en medlemsstat i andra syften än arbete i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt, som har tillstånd att arbeta och har ett uppehållstillstånd i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland. I artikel 3.2 anges ett antal kategorier av tredjelandsmedborgare som ska undantas från det nya direktivets tillämpningsområde. Det gäller tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare, EES-medborgare och medborgare i Schweiz och deras familjemedlemmar, utstationerade arbetstagare och företagsinternt förflyttad personal, säsongsarbetare samt au pairer. Vidare ska tredjelandsmedborgare som har beviljats eller ansökt om internationellt skydd enligt unionsrätten, nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis undantas från tillämpningsområdet. Även tredjelandsmedborgare som har ställning som varaktigt bosatt undantas. Egenföretagare, sjömän som arbetar ombord på fartyg registrerade i medlemsstaterna och tredjelandsmedborgare vilkas avvisning eller utvisning har skjutits upp av faktiska eller rättsliga skäl undantas också. Enligt artikel 3.3 får medlemsstaterna besluta att kapitel II i det nya direktivet, som innehåller bestämmelser om ett enda ansökningsförfarande, inte ska tillämpas på tredjelandsmedborgare som antingen har beviljats tillstånd att arbeta på en medlemsstats territorium under högst sex månader eller har beviljats inresa i en medlemsstat för

studier. I artikel 3.4 anges att kapitel II inte är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som har tillstånd att arbeta på grundval av en visering. Enligt artikel 3.5 är kapitel III, som reglerar rätt till likabehandling, tillämpligt på personer som har beviljats skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i en medlemsstat, om de i enlighet med nationell rätt har tillstånd att arbeta, trots att dessa personer är undantagna från direktivets tillämpningsområde.

4.2.3 Ett enda ansökningsförfarande och ett kombinerat tillstånd

I artikel 4 regleras det enda ansökningsförfarandet. Artikel 4.1 behandlar ansökan om ett kombinerat tillstånd och vem som ska ge in ansökan. I artikel 4.2 anges att en ansökan om ett kombinerat tillstånd ska behandlas och prövas antingen när den berörda tredjelandsmedborgaren vistas utanför den medlemsstats territorium som denne vill resa in till eller vistas i, eller när tredjelandsmedborgaren redan vistas på den medlemsstatens territorium i egenskap av innehavare av ett giltigt uppehållstillstånd. Vidare får en medlemsstat även i enlighet med sin nationella rätt godta ansökningar om ett kombinerat tillstånd som har getts in av andra tredjelandsmedborgare som uppehåller sig lagligt på dess territorium. Enligt artikel 4.3 ska medlemsstaterna pröva ansökan och fatta ett positivt beslut, om sökanden uppfyller de kriterier som anges i unionsrätten eller nationell rätt. Beslutet ska utgöra en enda administrativ handling som omfattar både uppehållstillstånd och arbetstillstånd. I artikel 4.4 anges att om de krav som finns i unionsrätten eller nationell rätt är uppfyllda och om en medlemsstat utfärdar kombinerade tillstånd endast på sitt territorium, ska den berörda medlemsstaten till tredjelandsmedborgaren utfärda den visering som krävs för att erhålla ett tillstånd. Enligt artikel 4.5 ska medlemsstaterna utfärda ett kombinerat tillstånd om villkoren är uppfyllda. Artikel 5 innehåller bestämmelser om bl.a. behörig myndighet, handläggningstid, komplettering av en ofullständig ansökan och underrättelse om beslut. I artikel 6 regleras det kombinerade tillståndet. Det anges bl.a. att medlemsstaterna ska utfärda tillståndet med användning av den enhetliga utformning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002. Vidare ska den tredjelandsmedborgare till vilken tillståndet utfärdats ha rätt att kontrollera personuppgifter som införts på det tillståndet och, när det är lämpligt, få dem rättade eller strukna. Vid utfärdande av det kombinerade tillståndet ska medlemsstaterna inte utfärda några ytterligare tillstånd som bevis för att tillträde ges till arbetsmarknaden. I artikel 7 regleras uppehållstillstånd för andra ändamål än arbete. När uppehållstillstånd utfärdas i enlighet med förordning (EG) nr 1030/2002 för andra ändamål än arbete ska medlemsstaterna lämna upplysningar om arbetstillstånd, oberoende av vilken typ av tillstånd som det är fråga om. Inte heller i dessa fall ska medlemsstaterna utfärda några ytterligare tillstånd som bevis för att tillträde ges till arbetsmarknaden.

I artikel 8 regleras medlemsstaternas skyldighet att motivera beslut om avslag på en ansökan om ett kombinerat tillstånd eller beslut om återkallelse av ett kombinerat tillstånd och möjligheterna att överklaga sådana beslut. I artikel 8.3 anges att tidsfristen för att fatta beslut enligt artikel 5.2 i undantagsfall kan förlängas. I artikel 9 finns bestämmelser om att medlemsstaterna ska ge tredjelandsmedborgaren och den framtida arbetsgivaren enkel tillgång till information och artikel 10 innehåller bestämmelser om avgifter. I artikel 11.1 anges vilka rättigheter som en innehavare av ett kombinerat tillstånd ska ha rätt till i fråga om inresa och vistelse, tillträde till territoriet, arbete och information om rättigheter som följer av tillståndet. I artikel 11.2 anges att medlemsstaterna ska tillåta att en innehavare av ett kombinerat tillstånd byter arbetsgivare och att medlemsstaterna får låta rätten att byta arbetsgivare omfattas av vissa villkor. I artikel 11.3 anges vilka dessa villkor är. Där framgår att medlemsstaterna under giltighetstiden för ett kombinerat tillstånd får kräva att byte av arbetsgivare anmäls till behöriga myndigheter samt underkasta varje byte av arbetsgivare en kontroll av situationen på arbetsmarknaden, om en sådan kontroll utförs för ansökningar om kombinerade tillstånd enligt nationell rätt. Medlemsstaterna får även kräva en minimiperiod under vilken innehavaren av det kombinerade tillståndet är skyldig att arbeta för den första arbetsgivaren. I artikel 11.4 regleras hur långa perioder av arbetslöshet som kan tillåtas utan att det kombinerade tillståndet ska återkallas. Vidare får medlemsstaterna välja att införa ett försörjningskrav för arbetslöshetsperioder över tre månader. I artikel 11.5 anges att om giltigheten för det kombinerade tillståndet löper ut under förfarandet för dess förlängning, ska medlemsstaterna tillåta att tredjelandsmedborgaren vistas på deras territorium på samma villkor som om denna var innehavare av ett tillstånd. Enligt artikel 11.6 ska en tillåten arbetslöshetsperiod förlängas med tre månader om tillståndshavaren har utsatts för särskilt exploaterande arbetsförhållanden.

4.2.4 Rätt till likabehandling

I artikel 12 regleras i vilken mån arbetstagare från tredjeland ska åtnjuta likabehandling i förhållande till medborgarna i den medlemsstat där de vistas i fråga om bl.a. arbetsvillkor, utbildning, social trygghet och skatteförmåner. I artikel 13 finns bestämmelser om övervakning, bedömning, inspektioner och sanktioner. Medlemsstaterna ska bl.a. vidta åtgärder för att förhindra potentiellt missbruk och sanktionera arbetsgivares överträdelser av nationella bestämmelser om likabehandling. Medlemsstaterna ska föreskriva sanktioner mot arbetsgivare som inte fullgjort sina skyldigheter enligt direktivet. Enligt artikel 14 ska medlemsstaterna bl.a. säkerställa att det finns effektiva mekanismer genom vilka arbetstagare från tredje land kan inge klagomål mot sin arbetsgivare.

4.2.5 Slutbestämmelser

Artiklarna 15 – 21 i det nya direktivet innehåller bl.a. bestämmelser om tillgång till information, statistik, rapportering, införlivande och ikraftträdande.

4.3 Det nya direktivets genomförande i svensk rätt

Även om det nya direktivet innehåller flera helt nya bestämmelser är många av bestämmelserna oförändrade jämfört med 2011 års direktiv. I ett antal bestämmelser har språkliga justeringar gjorts som inte har förändrat bestämmelsernas innebörd. Enligt artikel 18.1 i det nya direktivet ska medlemsstaterna sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2.2, 3.2, 3.5, 4.1, 4.2, 4.4, 5.2, 5.3, 5.4, 6.1, 7.1, 8.2, 8.3, 8.4, 9, 10, 11.1 d, 11.2 – 11.6, 12.1 a, b, g och h, 12.2 d ii, 13, 14, 16 och 17. Hänvisningen motsvarar de artiklar som är nya eller som har ändrats i förhållande till 2011 års direktiv. I skäl 53 anges också att skyldigheten att införliva direktivet med nationell rätt endast bör gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer alltså av det tidigare direktivet. 2011 års direktiv genomfördes i svensk rätt genom författningsändringar som trädde i kraft den 1 juni 2014 (propositionen Genomförande av direktivet om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd, prop. 2013/14:153). I det följande kommer därför endast artiklar som har ändrats till sitt innehåll att behandlas, medan artiklar som inte har ändrats alls eller endast ändrats språkligt kommer att förbigås. Om endast en del av en artikel har ändrats och det går att redogöra för den delen separat kommer övriga delar av artikeln, som inte har ändrats, också att förbigås. Liksom 2011 års direktiv innehåller det nya direktivet vissa bestämmelser som enbart gäller för ett kombinerat tillstånd (kapitel II i det nya direktivet). Med kombinerat tillstånd avses ett uppehållstillstånd som utfärdas av myndigheterna i en medlemsstat och som ger en tredjelandsmedborgare rätt att lagligen vistas på dess territorium för att arbeta där (artikel 2.3). Ett kombinerat tillstånd motsvaras i svensk rätt av ett uppehållstillstånd för arbete och ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring (5 kap. 10 § och 6 kap. 2 § första stycket utlänningslagen [2005:716], förkortad UtlL).

5 Huvuddragen i gällande ordning

5.1 Uppehållstillstånd

En utlänning som vistas i Sverige i mer än tre månader ska ha ett uppehållstillstånd (2 kap. 5 § UtlL). Uppehållstillstånd kan beviljas av olika skäl, t.ex. på grund av anknytning eller arbete (5 kap. UtlL). Uppehållstillstånd kan ges för viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd), se 2 kap. 4 § UtlL. Kravet på uppehållstillstånd gäller inte för medborgare i de nordiska länderna. Det gäller inte heller för EES-medborgare och deras familjemedlemmar som har uppehållsrätt i Sverige eller för utlänningar som har visering för längre tid än tre månader (2 kap. 8 b § UtlL).

5.2 Arbetstillstånd

En utlänning som ska arbeta i Sverige på grund av en anställning här eller utomlands ska ha ett arbetstillstånd (2 kap. 7 § UtlL). Kravet på arbetstillstånd gäller inte för medborgare i de nordiska länderna eller för en utlänning som har uppehållsrätt eller permanent uppehållstillstånd (2 kap. 8 c § UtlL). Även utlänningar som är varaktigt bosatta i en annan EU-stat eller är medborgare i Schweiz och vissa av deras familjemedlemmar är undantagna från kravet på arbetstillstånd (5 kap. 1 § utlänningsförordningen [2006:97], förkortad UtlF). Vissa yrkesgrupper är också undantagna från kravet på arbetstillstånd i vissa fall (5 kap. 2 § UtlF). Under vissa förutsättningar behöver inte heller den som har ett arbetstillstånd och ansöker om ett nytt arbetstillstånd eller förlängning av detta inom dess giltighetstid ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts (5 kap. 3 § UtlF). Arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring får ges till en utlänning som har ett anställningsavtal, om lönen som huvudregel minst uppgår till 90 procent av medianlönen i Sverige vid tidpunkten för ansökan (lönekravet), och lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år krävs också att utlänningen har eller har ansökt om en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige. Ett sådant arbetstillstånd får endast ges om rekryteringsförfarandet är förenligt med Sveriges åtaganden inom Europeiska unionen, vilket bl.a. innebär att det s.k. unionsföreträdet måste respekteras (6 kap. 2 § första och andra styckena UtlL). Med unionsföreträde avses att det egna landets befolkning samt befolkningen i övriga EU/EES och Schweiz ska ha företräde till befintliga arbetstillfällen. Ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska ges för viss tid och beviljas normalt för tid motsvarande anställningstiden men får inte avse längre tid än två år åt gången. Arbetstillståndet ska knytas till en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Efter en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet endast knytas till ett visst slag av arbete (6 kap. 2 a § UtlL). Tillståndstiden för ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring får förlängas om anställningen

uppfyller förutsättningarna i 6 kap. 2 § första stycket UtlL. Om ansökan avser en ny anställning ska rekryteringsförfarandet även vara förenligt med Sveriges åtaganden inom Europeiska unionen (6 kap. 4 a § UtlL). Arbetstillstånd får beviljas inte bara för utlänningar som ansöker om att få vistas i Sverige för att arbeta enligt reglerna för arbetskraftsinvandring, utan också för utlänningar som avser att vistas i Sverige huvudsakligen av annan anledning än arbete (se t.ex. 6 kap. 3 § UtlL).

5.3 Ansökan och beslut om uppehålls- och arbetstillstånd

Ett uppehållstillstånd ska sökas och vara beviljat före inresan i Sverige. Från denna huvudregel finns dock flera undantag (5 kap. 18 – 19 §§ UtlL). Även ett arbetstillstånd ska i regel sökas och vara beviljat före inresan i Sverige. Även från denna huvudregel finns det flera undantag (6 kap. 4 § UtlL). En ansökan om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt. En ansökan om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd av en utlänning som vistas i Sverige ges in till Migrationsverket (4 kap. 20 § och 5 kap. 8 § UtlF). En ansökan kan ges in fysiskt eller göras elektroniskt på Migrationsverkets webbplats. Beslut om uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas som huvudregel av Migrationsverket (5 kap. 20 § och 6 kap. 5 § UtlL).

5.4 Bevis om uppehålls- och arbetstillstånd

Bevis om uppehållstillstånd ska utfärdas i form av en sådan handling som avses i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land (uppehållstillståndskort), se 4 kap. 22 § UtlF. En uppgift om arbetstillstånd eller uppgift om rätt att arbeta ska föras in på utlänningens uppehållstillståndskort (5 kap. 10 § UtlF). Utlänningar som har fått arbetstillstånd för kortare tid än tre månader får inget uppehållstillstånd och därmed inte heller något uppehållstillståndskort. Beslutet om arbetstillstånd tillsammans med passet och eventuellt visum ska i stället visas upp vid inresan i Sverige.

5.5 Återkallelse av uppehålls- och arbetstillstånd

Bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd finns i 7 kap. UtlL. Återkallelse av uppehålls- och arbetstillstånd får bl.a. ske för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet (7 kap. 1 § UtlL). För en utlänning som har rest in i Sverige får ett uppehållstillstånd återkallas om han eller hon utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett sådant tillstånd. Om anställningen har

upphört får uppehållstillståndet också återkallas för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL, om inte utlänningen inom tre månader har fått en ny anställning som omfattas av arbetstillståndet eller inom samma tid ansökt om arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och ansökan därefter beviljas (s.k. omställningsperiod). Återkallelse får också ske om det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land (7 kap. 3 § UtlL). Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring i 6 kap. 2 § första stycket UtlL ska återkallas om förutsättningarna för arbetstillståndet, av något annat skäl än att anställningen har upphört, inte längre är uppfyllda eller om utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag påbörjat arbetet. Uppehållstillståndet behöver dock inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig. Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om återkallelse har inletts, men innan beslut om återkallelse fattats, gäller också en omställningsperiod. Utlänningen har i ett sådant fall fyra månader på sig att hitta ett nytt arbete (7 kap. 7 e § UtlL).

5.6 Överklagande

Migrationsverkets beslut om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd eller beslut om återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd får överklagas till en migrationsdomstol (14 kap. 3 § UtlL). En migrationsdomstols beslut får överklagas till Migrationsöverdomstolen (16 kap. 9 § UtlL). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till Migrationsöverdomstolen (16 kap. 11 § UtlL).

6 Det nya direktivets tillämpningsområde

Regeringens bedömning

Det nya direktivets bestämmelser om att vissa personkategorier ska undantas från direktivets tillämpningsområde kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

Direktivet Enligt artikel 3.1 i det nya direktivet ska det tillämpas på tredjelandsmedborgare som ansöker om att få vistas i en medlemsstat för att arbeta eller som har beviljats inresa i en medlemsstat i andra syften än arbete i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt och som har tillstånd att arbeta och har ett uppehållstillstånd i enlighet med förordning (EG) nr 1030/2002. Direktivet gäller slutligen för tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa i en medlemsstat för att arbeta, i enlighet med unionsrätt eller nationell rätt. Med tredjelandsmedborgare avses enligt definitionen i artikel 2.1 en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget. I artikel 3.2 anges flera undantag från direktivets tillämpningsområde. En del språkliga ändringar har gjorts i artiklarna 3.1 och 3.2 jämfört med 2011 års direktiv.

Det behövs inga författningsändringar Direktivet är inte tillämpligt på tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet inom unionen eller på EES-medborgare (Island, Norge och Lichtenstein) eller medborgare i Schweiz samt deras familjemedlemmar (artikel 3.2 a och b). Även tredjelandsmedborgare som är utstationerade undantas, så länge de är utstationerade (artikel 3.2 c). Utstationering av arbetstagare är särskilt reglerat i lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen). Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Utstationeringslagen har dock ett vidare tillämpningsområde, eftersom den gäller både arbetsgivare som är etablerade inom och utanför EES-området, medan direktivet endast gäller arbetsgivare som är etablerade inom EES-området. I de fall utstationeringslagen är tillämplig gäller bestämmelser i svensk lagstiftning om bl.a. betald semester, arbetstid, arbetsmiljö, skydd för gravida och kvinnor som nyligen fött barn, skydd för minderåriga och förbud mot diskriminering (6 – 10 §§ utstationeringslagen). Från direktivets tillämpningsområde undantas också personer som ansökt om eller beviljats inresa på en medlemsstats territorium för att arbeta i egenskap av personer som förflyttas inom företag i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU av den 15 maj 2014 om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (ICT-direktivet) eller som säsongsarbetare enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/36/EU av den 26 februari 2014 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för säsongsanställning (säsongsanställningsdirektivet) (artikel 3.2 d och e). Bestämmelser om tillstånd för företagsintern förflyttning finns i 6 b kap. UtlL och tillstånd för säsongsarbete regleras i 6 c kap. UtlL. Personer som har rätt att vistas i en medlemsstat på grundval av tillfälligt skydd enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om 17

miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (massflyktsdirektivet) eller som har ansökt om rätt till vistelse där på den grunden och väntar på beslut omfattas inte av direktivets tillämpningsområde (artikel 3.2 f). I 21 kap. UtlL finns särskilda bestämmelser om tillfälligt skydd vid en massflyktssituation. Enligt artikel 3.2 g omfattas inte heller den som har beviljats internationellt skydd enligt skyddsgrundsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet [omarbetning]). Detsamma gäller den som har ansökt om internationellt skydd och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut. Den 12 juni 2026 upphörde skyddsgrundsdirektivet att gälla. I maj 2024 antogs skyddsgrundsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU), som ersätter skyddsgrundsdirektivet. Skyddsgrundsförordningen ska tillämpas från och med den 12 juni 2026. Av artikel 41 framgår att hänvisningar till det upphävda skyddsgrundsdirektivet ska anses som hänvisningar till skyddsgrundsförordningen. Det nya direktivet är alltså inte heller tillämpligt på personer som beviljas internationellt skydd eller som ansökt om internationellt skydd enligt skyddsgrundsförordningen och vars ansökan ännu inte har lett till ett slutligt beslut. Från direktivets tillämpningsområde undantas även tredjelandsmedborgare som har beviljats skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i en medlemsstat eller som har ansökt om sådant skydd och vars ansökan ännu inte lett till ett slutligt beslut (artikel 3.2 h). Det har tidigare funnits en skyddsgrund för övriga skyddsbehövande. Den hade sin grund i nationell rätt men har numera utmönstrats (se propositionen Ändrade regler i utlänningslagen [prop. 2020/21:191]). Bland annat har tribunalvittnen (22 kap. UtlL), personer som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete (5 kap. 15 b § UtlL) samt personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av vissa hinder mot verkställighet (12 kap. UtlL) bedömts omfattas av regleringen (jfr propositionen Genomförande av det nya blåkortsdirektivet [prop. 2024/25:18] s. 45). Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Vidare ska direktivet inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (artikel 3.2 i). Förutsättningarna för att beviljas ställning som varaktigt bosatt i Sverige regleras i 5 a kap. UtlL. En utlänning som har ställning 18 som varaktigt bosatt i en annan EU-stat behöver inte ha arbetstillstånd för

att arbeta i Sverige men måste ansöka om uppehållstillstånd om han eller hon ska stanna i Sverige längre än tre månader. Inte heller de tredjelandsmedborgare vilkas avvisning eller utvisning har skjutits upp av faktiska eller rättsliga skäl omfattas av direktivets tillämpningsområde (artikel 3.2 j). I 12 kap. UtlL finns flera bestämmelser som innebär att verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning skjuts upp om verkställigheten inhiberas eller om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas. Vidare ska tredjelandsmedborgare som ansökt om eller beviljats inresa på medlemsstatens territorium som egenföretagare undantas från direktivets tillämpningsområde (artikel 3.2 k). Enligt 5 kap. 10 a § UtlL får uppehållstillstånd beviljas en utlänning som önskar vistas här för att bedriva näringsverksamhet, om han eller hon har förmåga att bedriva den aktuella verksamheten och kan försörja sig. Slutligen ska direktivet inte tillämpas på tredjelandsmedborgare som har ansökt om eller beviljats inresa för att arbeta som sjömän eller i någon annan kapacitet ombord på ett fartyg som är registrerat i medlemsstaten eller seglar under en medlemsstats flagg (artikel 3.2 l). Något krav på uppehållstillstånd för anställning ombord på ett svenskt fartyg i utrikestrafik finns inte. Däremot ska utlänningen ha ett anställningstillstånd för att ha anställning som avser befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik enligt lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på fartyg. Vid bifall på en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd utfärdas som bevis för tillståndet ett uppehållstillståndskort i enlighet med förordning (EG) nr 1030/2002. Detta gäller oavsett på vilken grund tillståndet meddelats. Vid genomförandet av 2011 års direktiv gjordes mot den bakgrunden bedömningen att syftet med att vissa personkategorier ska undantas från direktivets tillämpningsområde inte kan vara något annat än att ange att det inte är direktivet som styr förfarandet för de angivna grupperna och att direktivet därmed inte hindrar att medlemsstaterna har samma eller en likartad reglering för de personkategorier som ska undantas (prop. 2013/14:153 s. 15). Det saknas skäl att nu frångå denna bedömning. Den ordning med ett enda ansökningsförfarande som resulterar i ett beslut om ett uppehålls- och arbetstillstånd bör alltså även fortsatt tillämpas utan några begränsningar. De språkliga ändringarna i det nya direktivet bedöms inte ändra artiklarnas innebörd i jämförelse med 2011 års direktiv. Det nya direktivets bestämmelser om att vissa personkategorier ska undantas från direktivets tillämpningsområde kräver därför inte några författningsändringar.

7 Ansökan och handläggning av ett kombinerat tillstånd

7.1 Ansökan om tillstånd

Regeringens bedömning

Det nya direktivets bestämmelser om att en ansökan ska ges in i ett enda ansökningsförfarande och att beslut ska fattas i en enda administrativ handling är uppfyllda genom gällande rätt. Möjligheten enligt det nya direktivet att medge att en arbetsgivare ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd för en utlännings räkning bör inte utnyttjas. Det nya direktivets bestämmelser om när en ansökan om ett kombinerat tillstånd ska behandlas och prövas är uppfyllda genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Det bör inte införas några nya möjligheter att godta ansökningar från utlänningar som inte innehar ett giltigt uppehållstillstånd men som uppehåller sig lagligt på medlemsstatens territorium. Det nya direktivets krav på hjälp med viseringar kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Sveriges advokatsamfund efterlyser ett uttryckligt tillägg i utlänningslagen som klargör rätten att få en ansökan om ett kombinerat tillstånd prövad efter inresa i enlighet med direktivet. I övrigt har remissinstanserna inte några synpunkter eller är positiva till bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

Ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd Enligt artikel 4.1 i det nya direktivet ska en ansökan om ett kombinerat tillstånd, eller om ändring eller förlängning av ett kombinerat tillstånd, ges in i ett enda ansökningsförfarande. Medlemsstaterna ska fastställa huruvida ansökningar om ett kombinerat tillstånd ska ges in av tredjelandsmedborgaren eller av tredjelandsmedborgarens arbetsgivare. Alternativt får medlemsstaterna tillåta att ansökningar ges in av endera av dem. Motsvarande regler finns i 2011 års direktiv. Bestämmelserna om ett enda ansökningsförfarande ansågs vid genomförandet vara uppfyllda genom gällande ordning och några författningsändringar bedömdes inte nödvändiga. För att motverka att arbetstagare utnyttjas och för att säkerställa att arbetstagaren får del av samtliga anställnings- och lönevillkor bedömdes att en ordning, genom vilken en arbetsgivare utan fullmakt från den sökande ges möjlighet att ansöka om uppehålls- och

arbetstillstånd för en utlännings räkning, inte borde införas (prop. 2013/14:153 s. 17 och 18). Enligt gällande ordning prövar Migrationsverket ansökan om uppehållsoch arbetstillstånd i ett enda sammanhang. Migrationsverket fattar ett beslut som innefattar myndighetens ställningstagande avseende både uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Direktivets bestämmelser om att medlemsstaterna ska pröva en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och fatta beslut som en enda administrativ handling som omfattar både uppehållstillstånd och arbetstillstånd motsvaras alltså av den ordning som redan gäller i Sverige. Några författningsändringar behövs alltså inte för att uppfylla direktivets krav i denna del. Möjligheten att medge att en arbetsgivare ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd för en utlännings räkning bör inte heller fortsättningsvis utnyttjas.

När ska en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd vara gjord? En ansökan om ett kombinerat tillstånd ska enligt artikel 4.2 behandlas och prövas antingen när den berörda tredjelandsmedborgaren vistas utanför den medlemsstats territorium som utlänningen vill resa in till eller vistas i, eller när utlänningen redan vistas på den medlemsstatens territorium i egenskap av innehavare av ett giltigt uppehållstillstånd. En medlemsstat får även i enlighet med sin nationella rätt godta ansökningar om ett kombinerat tillstånd som har getts in av andra tredjelandsmedborgare som uppehåller sig lagligt på dess territorium. En motsvarighet till bestämmelsen i det nya direktivet finns i artikel 4.1 i 2011 års direktiv, men lydelsen har nu ändrats och bestämmelsen samtidigt flyttats till en egen punkt, artikel 4.2. I 2011 års direktiv anges att medlemsstaten, om ansökan ska göras av tredjelandsmedborgaren, ska tillåta att den ges in från tredjeland eller, om detta föreskrivs i nationell rätt, på den medlemsstatens territorium där tredjelandsmedborgaren vistas. Vid genomförandet av 2011 års direktiv gjordes bedömningen att svensk rätt var förenlig med direktivet och att någon författningsändring inte behövdes (prop. 2013/14:153 s. 18). En utlänning som vill ha uppehålls- eller arbetstillstånd i Sverige ska enligt huvudregeln ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet (5 kap. 18 § första stycket och 6 kap. 4 § UtlL). Detta innebär att den som har ett tidsbegränsat uppehålls- eller arbetstillstånd och som vill ansöka om ett nytt tillstånd för att fortsätta sin vistelse i Sverige som huvudregel dessförinnan måste lämna landet för att ansöka från ett annat land. Från denna huvudregel finns ett antal undantag som innebär att ansökan kan bifallas även om utlänningen befinner sig i Sverige (5 kap. 18 – 19 §§ UtlL). Dessa undantag gäller även ansökan om arbetstillstånd (6 kap. 4 § UtlL). Undantag från huvudregeln om att ansökan ska göras före inresan i Sverige gäller bl.a. för en utlänning som ansöker om förlängning av uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd. Även den som har ett uppehållstillstånd för att bedriva näringsverksamhet eller ett uppehållstillstånd för studier kan i vissa fall ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet. Detsamma gäller för den som har ett uppehållstillstånd för forskning eller forskning vid rörlighet för längre

vistelse, uppehållstillstånd för praktik med anknytning till högre utbildning eller ett uppehållstillstånd efter slutförd forskning eller slutförda studier. Även den som har ett av Sverige utfärdat EU-blåkort, ICT-tillstånd, ICT-tillstånd för rörlighet för längre vistelse eller tillstånd för säsongsarbete kan ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet. Undantag från huvudregeln gäller dessutom i vissa fall om det finns synnerliga skäl. För att genomföra det nya direktivet på ett tydligt sätt och hålla samman den svenska lagstiftningen bör nuvarande ordning, som innebär att en utlänning som huvudregel ska ha ansökt om och beviljats uppehålls- och arbetstillstånd före inresan till Sverige, behållas. En sådan ordning bedöms vara förenlig med det nya direktivet som medger att ansökan kan tas upp till prövning när den berörda tredjelandsmedborgaren vistas utanför den medlemsstat som han eller hon vill resa in till (jfr artikel 10.2 i det nya blåkortsdirektivet och prop. 2024/25:18 s. 87 samt artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete [student- och forskardirektivet] och propositionen Nya regler om uppehållstillstånd för forskning och studier inom högre utbildning [prop. 2019/20:9] s. 135 – 138). Som framgår ovan innehåller svensk rätt också ett flertal möjligheter att ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd inifrån landet och som framgår av avsnitt 6 är direktivet inte heller tillämpligt på tredjelandsmedborgare som bl.a. innehar vissa särskilt angivna tillstånd. Till skillnad från Sveriges advokatsamfund bedömer regeringen därmed att några författningsändringar inte är nödvändiga med anledning av det nya direktivets lydelse i artikel 4.2 i fråga om när en ansökan ska behandlas och prövas. Enligt artikel 4.2 får en medlemsstat även godta ansökningar från tredjelandsmedborgare som inte innehar ett giltigt uppehållstillstånd men som uppehåller sig lagligt på medlemsstatens territorium. Detta är nytt i förhållande till 2011 års direktiv. Enligt gällande rätt kan en utlänning som har beviljats en visering för att besöka en arbetsgivare i Sverige, eller är undantagen från kravet på visering, ansöka om och beviljas ett uppehållstillstånd för arbete inom ett slag av arbete där det råder stor efterfrågan på arbetskraft (5 kap. 18 § tredje stycket UtlL). En ytterligare förutsättning är att arbetsgivaren skulle förorsakas olägenheter om utlänningen måste resa till ett annat land för att ge in ansökan där eller att det annars finns särskilda skäl. En ansökan måste göras medan viseringen är giltig eller, för den som är undantagen från kravet på visering, inom den viseringsfria tiden. Dessa regler infördes 2008 mot bakgrund av att ett undantagslöst upprätthållande av kravet att uppehålls- och arbetstillstånd ska vara ordnat före inresan i vissa fall bedömdes kunna få orimliga konsekvenser för en utlänning som ingått ett avtal om anställning under tiden för en visering eller viseringsfri tid (propositionen Nya regler förarbetskraftsinvandring [prop. 2007/08:147] s. 51 och 52). Migrationsverket meddelar föreskrifter om en förteckning över slag av arbeten inom vilka det finns stor efterfrågan på arbetskraft (5 kap. 12 § UtlF och MIGRFS 2025:15). De svenska reglerna motsvarar 22 den möjlighet som föreskrivs i det nya direktivet att godta ansökningar

från tredjelandsmedborgare som inte innehar ett giltigt uppehållstillstånd men som uppehåller sig lagligt på medlemsstatens territorium och kan därmed behållas. Några andra sådana möjligheter bör inte införas.

Hjälp med viseringar Enligt artikel 4.4 ska, under förutsättning att de krav som anges i unionsrätten eller nationell rätt är uppfyllda och om en medlemsstat utfärdar kombinerade tillstånd endast på sitt territorium, den berörda medlemsstaten till tredjelandsmedborgaren utfärda den visering som krävs för att erhålla ett kombinerat tillstånd. En motsvarighet till bestämmelsen finns i 2011 års direktiv, som anger att det enda ansökningsförfarandet inte ska påverka det viseringsförfarande som kan krävas för den första inresan. Ovan bedöms att huvudregeln även fortsättningsvis bör vara att ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd ska ges in och beviljas före inresan till Sverige. En utlänning som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige behöver inte någon visering för att resa in i landet (2 kap. 8 a § UtlL). Det nya direktivets krav på att få hjälp med nödvändig visering som anges i artikel 4.4 kräver därför inte några författningsändringar.

7.2 En enhetlig utformning av kombinerade tillstånd

Regeringens bedömning

Det nya direktivets bestämmelser om en enhetlig utformning av kombinerade tillstånd kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

I artikel 6.1 första stycket i det nya direktivet anges att medlemsstaterna ska utfärda ett kombinerat tillstånd med användning av den enhetliga utformning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1030/2002 och lämna upplysningar om arbetstillstånd i enlighet med leden a.12 och a.16 i bilagan till den förordningen. I enlighet med vad som anges där får medlemsstaterna i fältet för anmärkningar på uppehållstillståndskortet ange uppgifter och noteringar för användning inom landet som krävs med hänsyn till nationella bestämmelser om tredjelandsmedborgare, inbegripet noteringar om arbetstillstånd eller obegränsad giltighetstid för rätten att vistas i medlemsstaten. Sådana noteringar får även göras på baksidan av kortet. Utöver detta ska det på baksidan av kortet även anges vissa

obligatoriska uppgifter såsom utfärdandedatum, utfärdandeort eller utfärdande myndighet samt födelseort. Enligt artikel 7.1 ska detta även gälla i fråga om uppehållstillstånd för andra ändamål än arbete. I artikel 6.1 andra stycket anges att medlemsstaterna på papper får ange ytterligare uppgifter rörande tredjelandsmedborgarens anställningsförhållanden, som arbetsgivarens namn och adress, arbetsplats, typ av arbete, arbetstid och lön, eller lagra sådana uppgifter på elektronisk väg såsom avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 och led a.20 i bilagan till den förordningen. I enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 ska en tredjelandsmedborgare till vilken det kombinerade tillståndet utfärdas ha rätt att kontrollera personuppgifter som införts på det tillståndet och, när det är lämpligt, få dem rättade eller strukna. Av artikel 7.1 andra stycket framgår att detsamma ska gälla vid utfärdandet av uppehållstillstånd för andra ändamål än arbete. Motsvarande bestämmelser, dock utan hänvisningen till rätten att kontrollera uppgifter och få dem rättade eller strukna enligt förordning (EG) nr 1030/2002, finns i 2011 års direktiv. Vid genomförandet av 2011 års direktiv bedömdes att bestämmelserna om enhetlig utformning av kombinerat tillstånd inte krävde några lagändringar och att möjligheten att på papper eller chip ange uppgifter som rör tredjelandsmedborgarens anställningsförhållanden inte borde utnyttjas (prop. 2013/14:153 s. 21 och 22). Hänvisningen i artiklarna 6.1 och 7.1 i det nya direktivet till artikel 4 (EG) nr 1030/2002 om rätten att kunna kontrollera och rätta eller stryka personuppgifter har karaktären av en upplysningsbestämmelse om vad som redan gäller enligt förordningen och föranleder inte några författningsändringar. I 4 kap. 22 § UtlF anges att bevis om uppehållstillstånd ska utfärdas i enlighet med förordning (EG) nr 1030/2002. Vidare anges i 5 kap. 10 § UtlF att uppgifter om arbetstillstånd eller uppgift om rätt att arbeta ska föras in på utlänningens uppehållstillståndskort. Bestämmelsen, som tidigare var fakultativ, fick sin nuvarande lydelse i samband med genomförandet av 2011 års direktiv. Detta innebär att det på uppehållstillståndskorten anges hos vilken arbetsgivare och vilket slag av arbete som tillståndet gäller. I avsnitt 8.2 föreslås att ett arbetstillstånd inte längre ska vara knutet till en viss arbetsgivare eller ett visst slag av arbete. Det är därför inte lämpligt att dessa uppgifter anges på uppehållstillståndskortet, eftersom det skulle innebära att kortet innehåller felaktiga uppgifter om tillståndshavaren t.ex. byter anställning. Eftersom det av 5 kap. 10 § UtlF endast framgår att uppgift om arbetstillstånd eller uppgift om rätt att arbeta ska föras in på utlänningens uppehållstillståndskort bedöms det inte finnas behov av några författningsändringar för att åstadkomma detta. Migrationsverket bör i stället se över vilka uppgifter som anges på uppehållstillståndskortet med anledning av det nya direktivet.

7.3 Handläggningstid

Regeringens bedömning

Det nya direktivets bestämmelser om handläggningstid kräver inte några lagändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser har inga synpunkter, tillstyrker eller är positiva till bedömningen. Några remissinstanser, bl.a. Almega och Svenskt Näringsliv , anser att handläggningstiden bör kortas ned ytterligare till högst 30 dagar. Migrationsverket och Sveriges kommuner och regioner (SKR) efterfrågar förtydligande av vad som avses med en komplett ansökan. Migrationsverket och Säkerhetspolisen anser att handläggningstiden bör kunna pausas även när uppgifter behöver hämtas in från en annan myndighet eller en arbetstagarorganisation.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 5.2 i det nya direktivet ska ett beslut om en ansökan om ett kombinerat tillstånd fattas så snart som möjligt och under alla omständigheter senast 90 dagar efter den dag då en fullständig ansökan gavs in. Tidsfristen ska omfatta kontroll av situationen på arbetsmarknaden när det görs en sådan kontroll i samband med en enskild ansökan om ett kombinerat tillstånd. Om inget beslut har fattats när tidsfristen löper ut, ska eventuella konsekvenser fastställas i nationell rätt. Av artikel 8.3 följer att tidsfristen för att fatta ett beslut enligt artikel 5.2 i undantagsfall får förlängas med ytterligare 30 dagar under vederbörligen motiverade omständigheter med koppling till ansökans komplexitet genom en underrättelse eller ett meddelande till sökanden i enlighet med de förfaranden som fastställs i nationell rätt. I artikel 5.4 anges att om de uppgifter eller handlingar som ges in till stöd för ansökan är ofullständiga enligt kriterierna i nationell rätt ska den behöriga myndigheten skriftligen underrätta sökanden om vilka kompletterande uppgifter eller handlingar som krävs och fastställa en rimlig tidsfrist för deras inlämnande. Den tidsfrist som anges i artikel 5.2 och den period som avses i artikel 8.3 ska upphöra att löpa fram till dess att myndigheterna har mottagit de kompletterande uppgifter som krävs. I 2011 års direktiv finns, dock med en tidsfrist om fyra månader, en motsvarande bestämmelse om handläggningstid. Till skillnad från 2011 års direktiv föreskrivs i det nya direktivet även en fast tidsgräns om 30 dagar i de fall handläggningstiden förlängs på grund av ansökans komplexitet. Några generella regler om den tid inom vilket ett ärende om uppehållstillstånd ska avgöras finns inte i utlänningslagen. Däremot finns vissa bestämmelser om tidsfrister i utlänningsförordningen.

Handläggningstiden för uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd regleras i 4 kap. 21 b § UtlF. Av bestämmelsen följer att ett ärende om uppehållstillstånd för arbete och ett arbetstillstånd ska avgöras senast inom fyra månader från det att ansökan lämnades in. Om det finns särskilda skäl eller om ansökan behöver kompletteras får tiden förlängas. Sökanden ska underrättas om förlängningen. Av bestämmelsen framgår också att om ärendet inte har avgjorts inom den tid som följer av första stycket, får sökanden begära att ärendet ska avgöras enligt 12 § förvaltningslagen (2017:900) även om kravet på avgörande inom sex månader enligt den paragrafen inte är uppfyllt. Detta motsvarar kraven i 2011 års direktiv. I promemorian föreslås att ett ärende om uppehållstillstånd för arbete och ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska avgöras så snart som möjligt och senast inom 90 dagar från det att en komplett ansökan lämnades in. Tiden ska enligt förslaget få förlängas med 30 dagar om det finns särskilda skäl. Vidare innebär förslaget att om uppgifterna i ansökan behöver kompletteras ska utlänningen ges tillfälle att inom en bestämd tid komma in med dessa och att tidsfristen för handläggningen upphör att löpa under den tiden. Några remissinstanser anser att handläggningstiden ska kortas ner ytterligare till 30 dagar. Säkerhetspolisen framför att handläggningstiden bör upphöra att löpa även när uppgifter behöver hämtas in från en annan myndighet eller en arbetstagarorganisation. Migrationsverket och SKR efterfrågar också vissa förtydliganden rörande tillämpningen. Den närmare utformningen av bestämmelserna om handläggningstid regleras med fördel även fortsättningsvis på förordningsnivå. Remissinstansernas synpunkter kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med förordningsändringarna. Även i övrigt regleras redan det nya direktivets krav om att sökanden ska underrättas vid en förlängning av tidsfristen och att konsekvenser ska fastställas i nationell rätt om inget beslut har fattats när tidsfristen för beslut har löpt ut på förordningsnivå. Några lagändringar är alltså inte nödvändiga.

7.4 Underrättelse av beslut

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på underrättelse av beslut tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanser

Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

I artikel 5.3 i det nya direktivet anges att den behöriga myndigheten skriftligen ska underrätta sökanden om beslutet i enlighet med förfaranden för underrättelser i relevant nationell rätt. Om tredjelandsmedborgarens arbetsgivare ger in ansökan ska medlemsstaterna säkerställa att arbetsgivaren i lämplig tid informerar tredjelandsmedborgaren om ansökans status och resultatet av ansökan. Motsvarande bestämmelser finns i 2011 års direktiv, bortsett från vad som gäller när det är tredjelandsmedborgarens arbetsgivare som ger in ansökan. Av 13 kap. 10 § första stycket UtlL framgår att ett beslut i fråga om bl.a. uppehållstillstånd och arbetstillstånd ska vara skriftliga och innehålla de skäl som ligger till grund för beslutet. Vid genomförandet av 2011 års direktiv bedömdes därför direktivets krav på skriftliga och motiverade beslut vara tillgodosett (prop. 2013/14:153 s. 26). Samma bedömning gör sig alltjämt gällande. Vid genomförandet av 2011 års direktiv utnyttjades inte möjligheten att låta arbetsgivaren ansöka om ett kombinerat tillstånd för utlänningens räkning (prop. 2013/14:153 s. 17 och 18). En utlänning som vill ha uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige ska alltså själv ansöka om ett sådant tillstånd (5 kap. 18 § och 6 kap. 4 § UtlL). Någon ändring av denna ordning föreslås inte med anledning av det nya direktivet. Eftersom det enligt svensk rätt inte är arbetsgivaren som ger in ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd medför inte de aktuella reglerna i det nya direktivet, om att arbetsgivaren ska underrätta sökanden om det är arbetsgivaren som ger in ansökan, något behov av författningsändringar.

7.5 Tillämpning av proportionalitetsprincipen

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på att hänsyn ska tas till de specifika omständigheterna i ärendet och proportionalitetsprincipen beaktas vid beslut om uppehålls- och arbetstillstånd tillgodoses genom gällande rätt.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 8.2 i det nya direktivet ska, vid ett beslut om att avslå en ansökan om ett kombinerat tillstånd eller om ändring eller förlängning av ett kombinerat tillstånd eller ett beslut om att återkalla ett kombinerat tillstånd, hänsyn tas till de specifika omständigheterna i ärendet och 27

proportionalitetsprincipen respekteras, i enlighet med unionsrätten och nationell rätt. Ett sådant beslut ska kunna överklagas i den berörda medlemsstaten i enlighet med nationell rätt. Vid genomförandet av 2011 års direktiv gjordes bedömningen att svensk rätt uppfyller kravet på att kunna överklaga beslut (prop. 2013/14:153 s. 26 och 27). En nyhet i det nya direktivet är att hänsyn ska tas till de specifika omständigheterna i ärendet och till proportionalitetsprincipen vid beslut. Av skäl 25 framgår bl.a. att besluten bör grundas på kriterier som föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt och, där så är lämpligt, bör beakta de specifika omständigheterna i ärendet och respektera proportionalitetsprincipen. Av 6 kap. 2 § UtlL framgår bl.a. att ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring får ges till en utlänning som har ett anställningsavtal, om lönen som huvudregel minst uppgår till 90 procent av medianlönen i Sverige vid tidpunkten för ansökan (lönekravet) och lönen, försäkringsskyddet och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Bestämmelsen är fakultativ och innebär alltså en möjlighet att beakta omständigheterna i det enskilda fallet vid beviljande eller avslag på en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Tillståndstiden för ett sådant arbetstillstånd får också förlängas om anställningen uppfyller förutsättningarna för arbetstillstånd (6 kap. 4 a § första stycket UtlL). Även förlängningsmöjligheten är alltså fakultativ och innebär att även omständigheter som talar mot att tillståndstiden förlängs kan beaktas, t.ex. om utlänningen begått brott (propositionen Skärpta och förbättrade regler om arbetskraftsinvandring [prop. 2021/22:134] s. 150). Om förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda ska uppehållstillståndet återkallas (7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL) och om det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL ska också en förlängning av tillståndstiden vägras (6 kap. 4 a § andra stycket 4 UtlL). Det är alltså obligatoriskt att återkalla uppehållstillståndet eller vägra en förlängning av tillståndstiden. Det finns emellertid möjligheter att avstå från att återkalla uppehållstillståndet i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig (7 kap. 7 e § tredje stycket UtlL). Samma möjligheter till undantag gäller vid en förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd (6 kap. 4 a § andra stycket 4 UtlL). Med ringa fall avses försumbara avvikelser från villkoren för arbetstillstånd. En bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska göras för att avgöra om det är fråga om ett ringa fall. Det andra undantaget, att ett tillstånd inte behöver återkallas om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig, träffar de fall där bristen i sig inte kan bedömas som ringa, men omständigheterna i övrigt kring den uppkomna bristen medför att en återkallelse kan underlåtas efter en skälighetsbedömning (prop. 2021/22:134 s. 150 – 154). Proportionalitetsprincipen är lagfäst i svensk rätt i 5 § förvaltningslagen (2017:900). En uttrycklig bestämmelse om proportionalitetsprincipen finns även i 1 kap. 8 § andra stycket UtlL. Där framgår att en ingripande åtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med 28 åtgärden och att om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den

användas (se propositionen Förbättrad ordning och säkerhet vid förvar [prop. 2024/25:161] s. 66 och 67). Även om det i svensk rätt förekommer vissa obligatoriska bestämmelser om återkallelse av ett uppehållstillstånd för arbete och om vägran att förlänga tillståndstiden ger bestämmelserna alltså samtidigt möjligheter att, efter en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet, avstå från att återkalla uppehållstillståndet eller att avstå från att vägra en förlängning av tillståndstiden. Det nya direktivets krav på att det vid beslut om uppehålls- och arbetstillstånd ska tas hänsyn till de specifika omständigheterna i ärendet med beaktande av proportionalitetsprincipen bedöms därmed vara uppfyllt genom gällande rätt.

7.6 Tillgång till information

Regeringens bedömning

Det nya direktivets bestämmelser om tillgång till information kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Landsorganisationen i Sverige (LO) delar inte bedömningen att tredjelandsmedborgare och framtida arbetsgivare i dag erbjuds en enkel tillgång till nödvändig och korrekt information om arbetskraftsinvandringssystemet och menar att författningsändringar krävs. LO anför även att Migrationsverket bör samverka med arbetsmarknadens parter för att informationen ska bli så korrekt och uppdaterad som möjligt. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 9 i det nya direktivet ska medlemsstaterna ge tredjelandsmedborgare och framtida arbetsgivare enkel tillgång till adekvat information om alla styrkande handlingar som behövs för en ansökan och i förekommande fall om tillämpliga avgifter. Detsamma gäller information om villkor för inresa och vistelse, inbegripet rättigheter, skyldigheter och rättssäkerhetsgarantier, däribland rättslig prövning, för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar, samt information om arbetstagarorganisationer i enlighet med nationell rätt. Informationen ska även tillhandahållas på begäran av tredjelandsmedborgaren och framtida arbetsgivaren. En bestämmelse om tillgång till information finns även i 2011 års direktiv och ansågs vid genomförandet av det direktivet vara tillgodosedd genom gällande ordning (prop. 2013/14:153 s. 27). I det nya direktivet specificeras närmare vad informationen ska omfatta.

Enligt 3 § 3 förordningen (2019:502) med instruktion för Migrationsverket ska Migrationsverket vara tillgänglig och ge god service som möter de sökandes och andra intressenters behov. En allmän serviceskyldighet och krav på nåbarhet och tillgänglighet för myndigheter följer av 6 och 7 §§ förvaltningslagen. Serviceskyldigheten innebär att en myndighet ska hjälpa till med upplysningar om sådant som rör verksamheten och ge den hjälp som behövs för att den enskilde ska kunna ta tillvara sina intressen. Det kan gälla upplysningar om hur en ansökan görs och råd om vilka handlingar som behöver bifogas en ansökan. Enligt förordningen (2001:526) om de statliga myndigheternas ansvar för genomförande av funktionshinderspolitiken ska dessutom alla myndigheter verka för att deras information är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. På Migrationsverkets webbplats finns ansökningsblanketter och information om vilka handlingar som ska bifogas en ansökan om uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Där finns också information för arbetsgivare om vilka handlingar som arbetsgivaren ska tillhandahålla för att arbetstagaren ska kunna ansöka om arbetstillstånd i Sverige. Vidare ges upplysningar om själva ansökningsförfarandet, villkor för tillstånd, avgifter m.m. Informationen finns på svenska, engelska och flera andra språk. Regeringen har även gett Migrationsverket i uppdrag att förbättra stödet och informationen till arbetsgivare i arbetstillståndsprocessen (se Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Migrationsverket). Migrationsverket har bl.a. förbättrat stödet till arbetsgivare som vill kontrollera en persons rätt att arbeta genom en fråga-svars-tjänst och vidareutvecklat stödet till arbetsgivare genom tydligare information, förstärkt informatörsroll och fler riktade informationsinsatser för t.ex. lärosäten i rollen som arbetsgivare. Information om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige och hänvisningar till Migrationsverkets sida finns också på utlandsmyndigheternas webbplats (www.swedenabroad.com) och Svenska institutets webbportal (sweden.se). För att tillgodose det nya direktivets krav bör myndigheternas webbplatser kompletteras, exempelvis när det gäller information om arbetstagarorganisationer. Arbetsmiljöverket tillhandahåller t.ex. information för utstationerade som bl.a. innehåller länkar till de olika arbetstagarorganisationerna. Det ingår i det ansvar som Migrationsverket redan har enligt sin instruktion att genomföra detta. I det ansvaret ligger även att tillse att informationen är uppdaterad och korrekt. Till skillnad från LO anser regeringen därmed att några författningsändringar inte är nödvändiga med anledning av direktivets krav i denna del.

7.7 Information till allmänheten

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på att regelbundet tillgängliggöra uppdaterad information för allmänheten om villkoren för utlänningars inresa och

vistelse på medlemsstatens territorium för att arbeta kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Landsorganisationen i Sverige (LO) delar inte bedömningen att allmänheten i dag erbjuds en enkel tillgång till nödvändig och korrekt information om arbetskraftsinvandringssystemet. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Varje medlemsstat ska enligt artikel 16 a – c i det nya direktivet göra regelbundet uppdaterad information lätt tillgänglig för allmänheten, bl.a. genom källor som är tillgängliga från relevanta tredjeländer, om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på dess territorium för att arbeta, om alla styrkande handlingar som behövs för ansökan om ett kombinerat tillstånd, om villkor för inresa och vistelse, inbegripet rättigheter, skyldigheter och rättssäkerhetsgarantier för tredjelandsmedborgare och deras familjemedlemmar. En motsvarande bestämmelse finns i 2011 års direktiv gällande villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på dess territorium för att arbeta och ansågs vid genomförandet av det direktivet vara tillgodosedd genom gällande ordning (prop. 2013/14:153 s. 28). Enligt det nya direktivet ska ytterligare information ges. Denna ska vara regelbundet uppdaterad och lätt tillgänglig, bl.a. från relevanta tredjeländer. Som anges ovan i avsnitt 7.6 finns det flera hemsidor som informerar om vad som gäller för tredjelandsmedborgares rätt att resa in och vistas i Sverige för att arbeta, vilka handlingar som ska bifogas ansökan och hur man överklagar om man är missnöjd med ett beslut. Migrationsverkets hemsida uppdateras löpande och finns tillgänglig på flera språk. Som redan nämnts kan myndigheternas hemsidor behöva uppdateras med anledning av det nya direktivets utökade krav på information. Det är angeläget att information om bl.a. anmälningsskyldigheten (se avsnitt 8.2 och 8.4) och vad den innebär lämnas till både arbetsgivare och arbetstagare på ett tydligt och lättillgängligt sätt. Till skillnad från LO anser regeringen därmed att direktivets krav, i nu aktuell del, inte kräver några författningsändringar.

7.8 Ansökningsavgifter

Regeringens förslag

Om avgiften för prövning av ansökan om uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd betalas av arbetsgivaren, ska denne inte få kräva

ersättning för betalning av avgiften från utlänningen. Ett avtalsvillkor om sådan ersättning ska vara ogiltigt.

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på avgiftsnivåer tillgodoses genom gällande rätt.

Promemorians förslag och bedömning

Förslagen och bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser tillstyrker eller har inte några synpunkter på förslaget och bedömningen. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) ifrågasätter dock behovet av den föreslagna bestämmelsen och menar att det är ologiskt att en utlänning som ger arbetsgivaren i uppdrag att betala avgiften åt honom eller henne skulle ha rätt att kräva den tillbaka.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Enligt artikel 10 i det nya direktivet får medlemsstaterna ta ut avgifter för handläggningen av ansökningar i enlighet med det nya direktivet. De avgifter som tas ut av en medlemsstat för att handlägga ansökningar får inte vara oproportionella eller oskäliga. Om avgifter för handläggning av ansökningar betalas av arbetsgivaren ska denne inte ha rätt att återkräva sådana avgifter från tredjelandsmedborgaren. Enligt 2011 års direktiv får en avgift tas ut, när det är lämpligt, för handläggningen av en ansökan. Avgiftsnivåerna ska vara proportionella och får bygga på principen om att avgifter ska motsvara de tjänster som faktiskt tillhandahålls för handläggning av ansökningar och utfärdandet av tillstånd. Vid genomförandet av 2011 års direktiv gjordes bedömningen att direktivets krav på avgiftsnivåer var tillgodosedda genom gällande rätt (prop. 2013/14:153 s. 28 och 29). Det finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ansökningsavgifter för uppehålls- och arbetstillstånd i 23 kap. 2 a § UtlL. Bestämmelser om ansökningsavgifter för den som ansöker om uppehållsoch arbetstillstånd finns i 8 kap. 5 § UtlF och förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna. Avgiften för ansökningar om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och/eller arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL är för närvarande 2 200 kr. Avgiftsnivåerna, som endast har höjts marginellt sedan 2014, bedöms uppfylla kraven i det nya direktivet på proportionalitet och skälighet. Om avgifter för handläggning av ansökningar betalas av arbetsgivaren ska denne enligt det nya direktivet inte ha rätt att återkräva sådana avgifter från tredjelandsmedborgaren. Motsvarande regel finns inte i 2011 års direktiv.

Enligt gällande ordning är det utlänningen själv och inte arbetsgivaren som ska ansöka om uppehålls- och arbetstillstånd (jfr 5 kap. 18 § och 6 kap. 4 § UtlL). Om arbetsgivaren lämnar in ansökan och betalar avgiften i egenskap av ombud för utlänningen är det fortfarande utlänningen, och inte arbetsgivaren, som är sökande. Det kan även tänkas finnas situationer där arbetsgivaren betalar ansökningsavgiften, även om utlänningen själv lämnar in ansökan. Huvudregeln i svensk rätt är att den som betalar annans skuld inte har rätt att kräva att få betalningen åter när den som betalar inte är skyldig att betala eller har något uppdrag från gäldenären om betalning. En arbetsgivare som betalar utlänningens ansökningsavgift utan en överenskommelse om betalning med utlänningen har följaktligen inte rätt att kräva betalningen åter från utlänningen. Om arbetsgivaren betalar ansökningsavgiften för utlänningens räkning efter en överenskommelse med utlänningen innebär direktivets nya krav att arbetsgivaren inte får kräva ersättning från utlänningen för betalningen. I promemorian föreslås därför att det införs en ny bestämmelse som innebär att om ansökningsavgiften betalas av arbetsgivaren, ska denne inte få kräva ersättning för betalning av avgiften från utlänningen och att ett avtalsvillkor om sådan ersättning ska vara ogiltigt. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) ifrågasätter behovet av en sådan bestämmelse. Regeringen delar dock promemorians bedömning att det för att uppfylla direktivets krav bör införas regler som hindrar arbetsgivaren från att kräva betalning för ansökningsavgiften från utlänningen. Det föreslås därför att om avgiften för prövning av ansökan om uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd betalas av arbetsgivaren, ska denne inte få kräva ersättning för betalningen av avgiften från utlänningen. Detta bör gälla oavsett om arbetsgivaren och utlänningen har kommit överens om en sådan ersättning. Ett avtalsvillkor om sådan ersättning ska alltså vara ogiltigt.

8 Rättigheter som följer av ett kombinerat tillstånd

8.1 Information om rättigheter

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav om att den som beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd ska informeras om de rättigheter som följer av tillståndet tillgodoses genom gällande rätt.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Luleå tekniska universitet betonar vikten av att information om rättigheter och skyldigheter tillhandahålls på engelska och i ett format som är lätt att förstå. Universitetet ser även ett behov av samordning med andra delar av regelverket för att säkerställa att individen får en korrekt och samlad information. I övrigt yttrar sig remissinstanserna inte i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 11.1 d i det nya direktivet ska innehavaren av ett kombinerat tillstånd som utfärdats av medlemsstaten under giltighetstiden för tillståndet informeras om sina rättigheter som enligt direktivet, annan unionsrätt eller nationell rätt följer av tillståndet. En liknande bestämmelse, dock utan hänvisning till annan unionsrätt, finns i 2011 års direktiv. Vid genomförandet av 2011 års direktiv infördes en bestämmelse i utlänningsförordningen enligt vilken Migrationsverket i samband med att en utlänning beviljas ett uppehållstillstånd för arbete ska informera utlänningen om den rätt till vistelse och arbete som följer av tillståndet (8 kap. 10 k § UtlF). Bestämmelsens utformning får anses innefatta information om all rätt till vistelse och arbete som följer av tillståndet. Regeringen, som i likhet med Luleå tekniska universitet anser att det är viktigt att relevant information ges till sökanden, konstaterar att det på Migrationsverkets webbplats bl.a. finns samlad information på engelska om hur det svenska samhället fungerar och vilka rättigheter och skyldigheter som den som har tillstånd att vistas i Sveriges har. Informationen bör hållas uppdaterad och kompletteras vid behov. Det nya direktivets krav i denna del bedöms alltså tillgodosett av gällande rätt.

8.2 Byte av arbetsgivare

Regeringens förslag

Ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska inte längre knytas till en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Det ska i stället framgå var ett sådant arbetstillstånd ger utlänningen tillstånd att arbeta. En utlänning som har ett arbetstillstånd ska anmäla till Migrationsverket om en ny anställning påbörjas. Ett uppehållstillstånd för arbete ska kunna återkallas och en förlängning av tillståndstiden vägras om utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten.

Regeringens bedömning

Möjligheten att införa krav på Migrationsverket att ta ställning till en anmälan om byte av arbetsgivare inom en viss tid eller att införa en minimiperiod under vilken utlänningen är skyldig att arbeta för den 34 första arbetsgivaren bör inte utnyttjas. Inte heller bör möjligheten att

underkasta varje byte av arbetsgivare en kontroll av situationen på arbetsmarknaden utnyttjas. Några lagändringar är inte nödvändiga för att Migrationsverket ska kontrollera att förutsättningarna för arbetstillstånd är uppfyllda vid en anmälan om byte av anställning.

Promemorians förslag och bedömning

Förslagen och bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian bedöms att Migrationsverkets kontroller vid anmälan om byte av anställning ska vara indikationsbaserade.

Remissinstanserna

En majoritet av remissinstanserna, däribland Gröna arbetsgivare , Svenskt Näringsliv , Sveriges advokatsamfund , Södertörns högskola – Sverige mot organiserad brottslighet (SMOB) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO), tillstyrker, är positiva till eller har inga synpunkter på promemorians förslag. Av dessa välkomnar exempelvis Sveriges advokatsamfund förslagen som de anser kommer att förenkla processen för arbetstillstånd samt i viss mån även stärka Sveriges konkurrens- och attraktionskraft. Södertörns högskola (SMOB) framhåller att förslagen kan ge större möjligheter att stävja exploatering på svensk arbetsmarknad. Tillväxtverket tillstyrker förslagen men ifrågasätter vilken praktisk betydelse det får att ta bort kopplingen till ett visst slag av arbete och samtidigt reglera att arbetstillståndet ger utlänningen tillstånd att arbeta hos den arbetsgivare och inom den anställning som tillståndet beviljats för. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) har inga synpunkter på förslaget att arbetstillståndets koppling till en viss arbetsgivare eller visst slag av arbete tas bort men föreslår ytterligare lagändringar för att undvika oklarheter. Landsorganisationen i Sverige (LO ) är negativ till förslagen och ser stora risker med att både arbetskraftsinvandrare och det svenska systemet kommer att utnyttjas av oseriösa och kriminella aktörer. LO framför även att en anmälningsskyldighet inte är tillräckligt och att ett tillfälligt upphävande av rätten att byta arbetsgivare inom 45 dagar bör införas och att arbetstagarorganisationer därmed bör ges möjlighet att yttra sig om arbetsgivarens lämplighet och de erbjudna arbetsvillkoren. Även Örebro universitet och TCO uttrycker tveksamhet till att inte utnyttja dessa möjligheter. Säkerhetspolisen anser att förslaget aktualiserar en rad risker för den nationella säkerheten och att det kan finns skäl för Migrationsverket att remittera ärenden om anmälan av byte av arbetsgivare till Säkerhetspolisen och att ett sådant byte bör kunna nekas på grund av säkerhetsskäl. Luleå tekniska universitet och LO anser att anmälningsskyldigheten bör åligga arbetsgivaren i stället för arbetstagaren. LO avstyrker förslaget att inte utnyttja möjligheten att införa en minimiperiod under vilken arbetskraftsinvandraren är skyldig att arbeta för den första arbetsgivaren med hänvisning till att det svenska arbetskraftsinvandringssystemet har sin grund i arbetsgivarens behov av specifik

arbetskraft. Säkerhetspolisen, som instämmer i den uppfattningen, anser att minimiperioden bör sättas till den i direktivet längsta tillåtna. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) efterfrågar en mer genomgripande diskussion om möjligheten att införa regler om en minimitid hos den första arbetsgivaren med syfte att motverka missbruk. Migrationsverket , som välkomnar förslagen, önskar förtydliganden i fråga om bl.a. vilken prövning som ska göras i samband med en inkommen anmälan och om en bakåtsyftande kontroll ska göras. Vidare ställer sig Migrationsverket frågande till hur unionsföreträdet ska tillämpas vid en senare ansökan om förlängning av arbetstillståndet. Kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen) noterar att det saknas stöd för återkallelse av tillståndet om den nya anställningen inte uppfyller kraven på unionsföreträde och anser att konsekvenserna av detta bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Migrationsöverdomstolen efterfrågar även ett klargörande av hur prövningen av en ansökan om förlängning ska göras då ett byte av arbetsgivare eller anställning skett under tidigare tillståndsperiod. LO avstyrker även förslaget om att en underlåtelse att anmäla en ny anställning ska kunna leda till återkallelse av tillståndet. Även TCO ifrågasätter om återkallelse på grund av utebliven anmälan är att gå för långt och menar att det i vart fall är viktigt att möjligheten att avstå återkallelse även omfattar den nya återkallelsegrunden. Svenskt Näringsliv anser att det bör övervägas om återkallelsebestämmelsen bör vara fakultativ. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsöverdomstolen och Sveriges kommuner och regioner (SKR) , efterfrågar exempel på i vilka situationer en återkallelse kan underlåtas. Flera remissinstanser, bl.a. Företagarna och SKR, lyfter behovet av en e-tjänst, tydlig kommunikation och vägledning för anmälningsskyldigheten. Även Svenska institutet efterfrågar riktlinjer och informationsinsatser från Migrationsverket kring den praktiska tillämpningen av anmälningsskyldigheten. Några remissinstanser, bl.a. LO och Örebro universitet, befarar att systemet kommer att utnyttjas. LO menar att problemen kommer uppdagas först vid eventuella arbetsplatskontroller med konsekvensen att arbetskraftsinvandraren får ett indraget arbetstillstånd. TCO delar bedömningen att det finns risk för missbruk och anser därför att det finns ett behov av kontroll av den nya arbetsgivaren. Av det skälet påpekar TCO att det är viktigt att förslagen som lämnats av Delegationen mot arbetslivskriminalitet i slutbetänkandet Arbetslivskriminalitet – upplägg – verktyg och åtgärder – fortsatt arbete (SOU 2025:25) genomförs för att komplettera förslagen i promemorian. SKR menar dock att kravet på anmälan vid byte av arbetsgivare minskar flaskhalsar och underlättar matchning samtidigt som indikationsbaserade efterkontroller kan motverka missbruk. Migrationsverket anser att de nya reglerna kan komma att påverka de faktiska möjligheterna att förebygga och motverka missbruk. Arbetsförmedlingen bedömer att risken för undanträngande av arbetslösa i Sverige ökar något med anledning av förslagen men att en mer omfattande kontroll av Migrationsverket vid anmälan om byte av arbetsgivare bör minska både risken för arbetslivskriminalitet och 36 undanträngning.

Migrationsverket och Säkerhetspolisen påpekar att nuvarande regler om återkallelse av uppehållstillstånd inte i tillräcklig utsträckning gör det möjligt att återkalla tillstånd på grund av säkerhetsskäl. Säkerhetspolisen efterfrågar att en sådan ny grund för återkallelse införs.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivet Enligt artikel 11.2 i det nya direktivet ska medlemsstaterna tillåta att en innehavare av ett kombinerat tillstånd byter arbetsgivare. Under giltighetstiden för ett tillstånd får medlemsstaterna låta rätten att byta arbetsgivare omfattas av något av de villkor som anges i artikel 11.3. Enligt artikel 11.3 a får medlemsstaterna kräva att ett byte av arbetsgivare anmäls till de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten i enlighet med förfaranden som fastställs i nationell rätt. Tillståndsinnehavarens rätt att byta arbetsgivare får tillfälligt upphävas under högst 45 dagar medan den berörda medlemsstaten kontrollerar att villkor i artikeln samt övriga krav enligt unionsrätten och nationell rätt fortfarande är uppfyllda. Inom dessa 45 dagar får medlemsstaten motsätta sig byte av arbetsgivare. Enligt artikel 11.3 b finns även möjlighet till arbetsmarknadsprövning under förutsättning att medlemsstaten tillämpar sådan vid en ansökan om tillstånd. Medlemsstaterna får också enligt artikel 11.3 c kräva en minimiperiod under vilken innehavaren av det kombinerade tillståndet är skyldig att arbeta för den första arbetsgivaren. Perioden får inte överstiga anställningsavtalet eller tillståndets giltighetstid och får som längst vara sex månader. Medlemsstaterna ska dock tillåta att tillståndsinnehavaren byter arbetsgivare innan den tiden löpt ut om arbetsgivaren allvarligt har åsidosatt villkoren i anställningsavtalet (artikel 11.3 andra stycket).

Anmälningsskyldighet Det nya direktivet får anses innebära att en tillståndsinnehavare ska kunna byta arbetsgivare under tillståndstiden och att ett sådant byte endast får omfattas av de för medlemsstaterna frivilliga villkor som följer av artikeln. Några motsvarande bestämmelser om rätten till byte av arbetsgivare finns inte i 2011 års direktiv. Enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska ett arbetstillstånd knytas till en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Efter en sammanlagd tillståndstid om två år ska tillståndet endast knytas till ett visst slag av arbete (6 kap. 2 a § andra stycket UtlL). Detta innebär att om tillståndsinnehavaren under de första två åren byter arbetsgivare eller yrke måste han eller hon ansöka om ett nytt arbetstillstånd. Efter två år och när en förlängningsansökan beviljats kan tillståndsinnehavaren byta arbetsgivare utan att lämna in en ny ansökan, så länge det nya arbetet är inom samma slag av arbete. Vid byte av slag av arbete måste tillståndsinnehavaren alltid ansöka om ett nytt arbetstillstånd. Gällande ordning medger alltså att en tillståndsinnehavare byter arbetsgivare men inte utan att en ny ansökan om arbetstillstånd måste göras. Enligt det nya direktivet får medlemsstaterna kräva att ett byte av

arbetsgivare anmäls till behörig myndighet. Någon möjlighet att kräva att en ny ansökan måste göras finns emellertid inte. För att uppfylla direktivets krav måste alltså 6 kap. 2 a § andra stycket UtlL, som innebär att ett arbetstillstånd ska knytas till en viss arbetsgivare och ett visst slag av arbete, tas bort. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) framför i detta sammanhang att även 6 kap. 1 § UtlL bör ändras med anledning av förslaget för att undvika otydligheter. Av 6 kap. 1 § första stycket UtlL framgår bl.a. att arbetstillstånd får ges för viss tid och att det får avse visst slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs. Något förslag om att ändra den bestämmelsen finns inte i promemorian. Bestämmelsen är inte heller begränsad till arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL och innehåller en fakultativ reglering. Regeringen anser därmed att 6 kap. 1 § UtlL inte bör ändras. I promemorian görs bedömningen att direktivets möjlighet att införa en anmälningsskyldighet vid byte av arbetsgivare bör utnyttjas. För att kunna motverka missbruk bör Migrationsverket ha möjlighet att kontrollera att villkoren för tillståndet alltjämt är uppfyllda även efter ett byte av arbetsgivare. Regeringen instämmer i promemorians bedömning och anser med hänsyn till behovet av kontroll att det nya direktivets möjligheter i fråga om anmälningsskyldighet bör utnyttjas. En sådan anmälan gör att Migrationsverket kan kontrollera om villkoren för tillståndet fortfarande är uppfyllda eller om det på någon grund finns skäl att återkalla tillståndet. En skyldighet för innehavaren av ett arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL att anmäla till Migrationsverket om en ny anställning påbörjas bör alltså införas. Förutom byte av arbetsgivare bör en sådan anmälningsskyldighet även innefatta byte av anställning hos samma arbetsgivare. Genom att ersätta ansökningsförfarandet vid byte av en anställning under tillståndstiden med ett anmälningsförfarande kommer, som Sveriges advokatsamfund påpekar, processen för arbetstillstånd förenklas, vilket bör få en positiv påverkan på Sveriges konkurrens- och attraktionskraft. För att Migrationsverket ska kunna kontrollera att den nya anställningen uppfyller kraven bör anmälan innehålla de uppgifter och handlingar som krävs för att visa att villkoren i 6 kap. 2 § första stycket UtlL är uppfyllda, t.ex. det nya anställningsavtalet. Migrationsverket efterfrågar förtydliganden av vilken prövning som ska göras i samband med en inkommen anmälan och om en bakåtsyftande kontroll ska göras. Kontrollen bör ta sikte på den anställning som anmälan avser och om anställningen vid en framåtsyftande bedömning uppfyller kraven för arbetstillstånd (jfr prop. 2021/22:134 s. 61). Sedan den 1 juni 2026 gäller att utlänningens lön som huvudregel minst ska uppgå till 90 procent av medianlönen i Sverige vid tidpunkten för ansökan för att arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska kunna beviljas (propositionen Nya regler för arbetskraftsinvandring [prop. 2025/26:87]). Regeringen har också meddelat föreskrifter om vissa undantag från lönekravet. Om en utlänning initialt beviljas arbetstillstånd för ett yrke som är undantaget från det nya lönekravet bör Migrationsverket vid en anmälan om byte av anställning därmed noga kontrollera att den nya anställningen fortsatt uppfyller kraven för arbetstillstånd. Detta för att 38 motverka att lönekravet kringgås. För att säkerställa att den nya

anställningen uppfyller villkoren för arbetstillstånd anser regeringen därför, till skillnad från promemorian, att Migrationsverket ska kontrollera alla anmälningar skyndsamt. En sådan reglering kan tas in på förordningsnivå och kräver alltså inte några lagändringar. Inom ramen för kontrollerna bör särskild uppmärksamhet iakttas inom vissa branscher där Migrationsverket bedömer att det finns en högre risk för missbruk. Vid upptäckt av fusk eller missbruk ska Migrationsverket omedelbart vidta åtgärder. LO framför att arbetstagarorganisationer bör få möjlighet att yttra sig över anställningsvillkoren, på det sätt som görs i dag vid handläggningen av ansökan om arbetstillstånd. Möjligheten för Migrationsverket att inhämta yttrande från sammanslutningar av arbetstagare, som regleras i 5 kap. 7 a § UtlF, får också beaktas i det fortsatta arbetet med förordningsändringar. Migrationsverket får också kontrollera att förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL är uppfyllda under tillståndstiden och förelägga en arbetsgivare att lämna skriftliga uppgifter om de villkor som gäller för utlänningens anställning (6 kap. 6 a och 6 b §§ UtlF). För det fall villkoren inte är uppfyllda, och utlänningen har påbörjat anställningen, kan Migrationsverket återkalla uppehållstillståndet (7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL). En utlänning som i en anmälan enligt utlänningslagen medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhållande av betydelse kan också dömas till böter eller fängelse i högst sex månader (20 kap. 6 § 2 UtlL). I det nya direktivet finns en möjlighet att införa krav på Migrationsverket att ta ställning till bytet av arbetsgivare inom en viss tid knuten till anmälningsskyldigheten. Några remissinstanser, bl.a. LO och Säkerhetspolisen , framför att möjligheten att införa ett sådant krav bör utnyttjas. Säkerhetspolisen anser också att Migrationsverket bör kunna remittera ärenden om anmälan av byte av anställning och att ett sådant byte också bör kunna nekas på grund av säkerhetsskäl. I promemorian görs emellertid bedömningen att möjligheten att inom en viss tid neka byte av arbetsgivare eller anställning inte bör utnyttjas. Av Migrationsverkets instruktion framgår dock att myndigheten ska bistå Säkerhetspolisen i dess verksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet och i frågor som rör terrorism (5 § 2 förordning [2019:502] med instruktion för Migrationsverket). Migrationsverket bör därför även fortsättningsvis kunna remittera ärenden till Säkerhetspolisen när det bedöms finnas ett sådant behov. Säkerhetspolisen kommer även på samma sätt som tidigare i ett säkerhetsärende kunna förorda att en ansökan om uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska avslås eller att ett uppehållstillstånd eller arbetstillstånd ska återkallas på grund av säkerhetsskäl (jfr 1 kap. 7 § UtlL). Dessutom finns det både vid en första ansökan liksom vid en ansökan om förlängning av arbetstillståndet möjlighet att beakta omständigheter som talar mot att arbetstillstånd beviljas eller förlängs (jfr t.ex. 5 kap. 17 § första stycket UtlL). Någon skyldighet för Migrationsverket att ta ställning inom en viss tid finns inte knuten till anmälningsskyldigheten i EU-direktiv i övrigt inom närliggande områden eller i de svenska bestämmelser som genomför de direktiven (se t.ex. artikel 14 i ICT-direktivet och artikel 20.1 i säsongsanställningsdirektivet). Ett undantag är att det vid genomförandet av student- och forskardirektivet infördes en modell med 39

underrättelseskyldighet och en möjlighet för Migrationsverket att invända under en viss tid (5 b kap. 14 § UtlL). De fallen gäller dock en annan situation, nämligen då en utlänning vill utnyttja möjligheten till rörlighet för studerande. Med beaktande av det som anges ovan anser regeringen att inte heller det nya direktivets möjlighet att införa ett krav på Migrationsverket att ta ställning till en anmälan om byte av arbetsgivare inom en viss tid bör utnyttjas. Några remissinstanser anser, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att anmälningsskyldigheten bör ligga på arbetsgivaren. Mot bakgrund av att det är utlänningen som ansöker om arbetstillstånd anser regeringen att det även bör vara utlänningen som anmäler när han eller hon påbörjar en ny anställning (jfr även avsnitt 7.1). På så sätt säkerställs också att arbetskraftsinvandraren får del av samtliga anställnings- och lönevillkor som arbetsgivaren erbjuder för den nya anställningen. Det är inte heller önskvärt att belasta arbetsgivare med ytterligare administrativa uppgifter om det inte är nödvändigt. Regeringen delar uppfattningen som framförs från flera remissinstanser att det ska vara enkelt för utlänningen att hantera anmälan och för arbetsgivaren att göra rätt, vilket bäst åstadkoms genom digitala lösningar. Regeringen har också gett Migrationsverket i uppdrag att vidta åtgärder för att förbättra sin service till arbetsgivare (Regleringsbrev för budgetåret 2025 avseende Migrationsverket). Migrationsverket har bl.a. förbättrat stödet till arbetsgivare som vill kontrollera en persons rätt att arbeta genom en fråga-svars-tjänst och vidareutvecklat stödet till arbetsgivare genom tydligare information, förstärkt informatörsroll och fler riktade informationsinsatser för t.ex. lärosäten i rollen som arbetsgivare. Som Svenska institutet är inne på är det även viktigt att Migrationsverket vidtar informationsåtgärder kring den praktiska tillämpningen av anmälningsskyldigheten. Att Migrationsverket ska ge god service som möter de sökandes och andra intressenters behov framgår av myndighetens instruktion (se även avsnitt 7.6 och 7.7).

En minimiperiod för arbete hos den första arbetsgivaren Utöver att villkora rätten till byte av arbetsgivare med en anmälningsskyldighet får medlemsstaterna kräva en minimiperiod under vilken innehavaren av det kombinerade tillståndet är skyldig att arbeta för den första arbetsgivaren. Den minimiperiod som avses får inte överstiga anställningsavtalets eller tillståndets giltighetstid och får under alla omständigheter inte överstiga sex månader. Medlemsstaterna ska dock tillåta byte av arbetsgivare innan perioden har löpt ut om arbetsgivaren allvarligt har åsidosatt villkoren i anställningsförhållandet. I promemorian görs bedömningen att möjligheten att införa en minimiperiod för arbete hos den första arbetsgivaren inte bör införas. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) efterfrågar en mer genomgripande diskussion angående denna möjlighet. Eftersom ett arbetstillstånd, enligt vad som föreslås ovan, inte längre kommer att knytas till en viss arbetsgivare skulle det kunna övervägas att utnyttja möjligheten att införa en sådan ordning för att motverka missbruk av systemet. Som LO påtalar är det ju på grund av en arbetsgivares svårigheter att rekrytera inom landet som utlänningen erbjudits anställning och det är också mot de

anställningsvillkoren som arbetstillståndet prövas. En nackdel med en skyldighet att stanna hos den första arbetsgivaren under en minimiperiod skulle samtidigt vara att arbetstagaren blir hänvisad till och beroende av arbetsgivaren under den perioden. I likhet med TCO anser regeringen att detta skulle kunna skapa oönskade inlåsningseffekter för t.ex. högkvalificerade personer som behöver byta arbetsgivare och därmed påverka Sveriges attraktionskraft negativt. Om en minimiperiod införs innehåller direktivet även ett krav på att arbetstagaren ska tillåtas att byta arbetsgivare innan minimiperioden löpt ut om arbetsgivaren allvarligt har åsidosatt villkoren för anställningsförhållandet. En sådan ordning förutses kunna leda till komplicerade bedömningar som skulle riskera att motverka den förenklade och effektiva hantering av uppehålls- och arbetstillstånd som eftersträvas. Sammantaget anser regeringen att nackdelarna med att införa en minimiperiod för arbete hos den första arbetsgivaren överväger eventuella fördelar. Regeringen delar därmed promemorians bedömning att möjligheten enligt det nya direktivet inte bör utnyttjas.

Återkallelse och nekad förlängning av tillståndstiden För att säkerställa att anmälningsskyldigheten följs bör en möjlighet till återkallelse av uppehållstillståndet vid utebliven anmälan om byte av anställning övervägas. En sådan ordning gäller för EU-blåkort (6 a kap. 12 a § UtlL). Att anmälningsskyldigheten inte fullgjorts kan också utgöra grund för vägrad förlängning av ett EU-blåkort (6 a kap. 7 § UtlL). Med beaktande av att anmälningsskyldigheten föreslås ersätta ansökningsförfarandet vid byte av anställning är det angeläget att anmälningsskyldigheten uppfylls. För att motverka missbruk anser regeringen därför, till skillnad från bl.a. LO och TCO, att det vid en utebliven anmälan bör vara möjligt att återkalla uppehållstillståndet. Det finns inte några bestämmelser om återkallelse eller vägrad förlängning vid bristande uppfyllande av anmälningsskyldigheten i direktivet. Däremot framgår det av direktivets bestämmelser om anmälningsskyldighet att en sådan skyldighet får införas i enlighet med förfaranden som fastställs i nationell rätt. Regler om återkallelse eller nekad förlängning av tillståndet om anmälningsskyldigheten inte följs bedöms därför vara förenliga med direktivet. Frågan är om återkallelse bör vara obligatoriskt eller, som Svenskt Näringsliv förespråkar, utgöra en fakultativ möjlighet. Med beaktande av att en ny ansökan, enligt förslaget, inte längre kommer att krävas vid byte av arbetsgivare är det av stor vikt att anmälningsskyldigheten uppfylls. Rätten att arbeta hos arbetsgivaren följer av att anmälningsskyldigheten har fullgjorts. Den som inte har anmält den nya anställningen har alltså inte rätt att arbeta hos den nya arbetsgivaren, se nedan. Mot den bakgrunden anser regeringen att utgångspunkten bör vara att ett uppehållstillstånd för arbete ska återkallas om anmälningsskyldigheten inte har uppfyllts. Återkallelse bör alltså som huvudregel vara obligatoriskt. I vissa situationer skulle bristande uppfyllelse av anmälningsskyldigheten emellertid kunna bero på orsaker som utlänningen inte har kunnat råda över, t.ex. om utlänningen på grund av allvarlig sjukdom inte har haft möjlighet att genomföra anmälan i tid. En

återkallelse av tillståndet i en sådan situation skulle inte framstå som skäligt. Enligt gällande rätt ska ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL återkallas om förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda eller om utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag påbörjat arbetet (7 kap. 7 e § första stycket UtlL). Sådan återkallelse är alltså obligatorisk. Ett tillstånd behöver emellertid inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig (7 kap. 7 e § tredje stycket UtlL). Det framstår sammantaget som lämpligt att den nya återkallelsegrunden vid utebliven anmälan införs i 7 kap. 7 e § första stycket UtlL, med möjlighet att enligt tredje stycket i paragrafen avstå från att återkalla tillståndet vid ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig. Några remissinstanser efterfrågar förtydliganden av i vilka situationer Migrationsverket kan avstå från att återkalla ett uppehållstillstånd. Av förarbetena till de befintliga reglerna framgår bl.a. att med ringa fall avses försumbara avvikelser. För att bedöma om det är fråga om ett ringa fall bör bristens beskaffenhet och omfattning beaktas. Det är alltså bristen i sig som ska bedömas och inte hur eller varför den uppkommit, t.ex. om det avser ett mindre belopp, en kortare tid eller en obetydlig avvikelse i sak (prop. 2021/22:134 s. 153). För det nu föreslagna tillägget skulle det t.ex. kunna handla om att en anmälan om en ny anställning görs något för sent men ändå i nära anslutning till att en ny anställning har påbörjats. En bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet ska göras för att avgöra om det är fråga om ett ringa fall. Vidare framgår av förarbetena att det andra nämnda undantaget träffar de fall där bristen i sig inte kan bedömas som ringa, men omständigheterna i övrigt kring den uppkomna bristen medför att en återkallelse kan underlåtas efter en skälighetsbedömning. Vid denna bedömning kan det t.ex. beaktas om det lämnas en ursäktlig eller rimlig förklaring till varför det blivit fel samtidigt som det framstår som klart att förutsättningarna för arbetstillståndet kommer att vara uppfyllda framöver. Till skillnad från undantaget vid ringa fall kan det här alltså beaktas hur eller varför avvikelsen har uppkommit (prop. 2021/22:134 s. 153). Det skulle i fråga om den nu föreslagna anmälningsskyldigheten t.ex. kunna handla om att utlänningen p.g.a. allvarlig sjukdom inte har kunnat uppfylla anmälningsskyldigheten i tid. Både Migrationsverket och Säkerhetspolisen framför att nuvarande regler om återkallelse av uppehållstillstånd inte i tillräcklig utsträckning gör det möjligt att återkalla tillstånd på grund av säkerhetsskäl. Det finns inga bestämmelser om återkallelse på grund av säkerhetsskäl i det nya direktivet och i promemorian lämnas inte heller något sådant förslag. Därmed saknas i det här lagstiftningsärendet beredningsunderlag för att införa en ny återkallelsegrund på grund av säkerhetsskäl. Enligt befintliga regler är det dock möjligt att återkalla ett uppehållstillstånd om det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet, i Sverige eller i något annat 42 nordiskt land kommer att bedriva sådant företagsspioneri som utövas på

uppdrag av eller understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts räkning där det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller kommer att bedriva verksamhet med koppling till terrorism (7 kap. 3 § första stycket 3 UtlL). I propositionen Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd (prop. 2025/26:264) föreslås också bl.a. att vissa uppehållstillstånd ska få återkallas om utlänningen utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet, har dömts för brott eller i övrigt har brustit i sin vandel. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 13 juli 2026. När arbetstillståndet för en utlänning, som har bytt anställning under tillståndstiden, löper ut bör även fortsättningsvis bestämmelserna om ansökan om förlängning av tillståndet tillämpas. Något hinder för en sådan ordning kan inte heller utläsas av det nya direktivet. Detta innebär att tillståndet får förlängas om anställningen uppfyller förutsättningarna i 6 kap. 2 § första stycket UtlL. Utgångspunkten för bedömningen av om fortsatt arbetstillstånd ska beviljas bör vara framåtsyftande och undantagen för ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig ska beaktas (jfr prop. 2021/22:134 s. 62 – 66). Om förlängningsansökan avser en ny anställning gäller, liksom enligt nuvarande ordning, att unionsföreträdet ska respekteras vid rekryteringsförfarandet (6 kap. 4 a § första stycket UtlL). En ansökan om förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd ska bl.a. vägras om tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende eller om utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än de som arbetstillståndet beviljades för (6 kap. 4 a § andra stycket UtlL). Uppräkningen avser de fall då förlängning av tillståndstiden vid en bakåtsyftande bedömning ska vägras. I dessa fall är det alltså tvingande att avslå förlängningsansökan. Därutöver finns en vägransgrund som innebär att en förlängning av tillståndstiden ska vägras om det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 UtlL. Den sista vägransgrunden gäller dock endast om tillståndet skulle ha återkallats med beaktande av vad som anges i 7 kap. 7 e § tredje stycket UtlL, dvs. efter beaktande av undantaget för ringa fall eller efter en skälighetsbedömning. Det är rimligt att en utebliven anmälan inte bara ska kunna föranleda återkallelse av tillståndet utan även nekad förlängning av tillståndet, om det vid en bakåtsyftande bedömning kan konstateras att förutsättningarna för återkallelse varit uppfyllda. En möjlighet att vägra förlängning av tillståndstiden om utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten bör alltså införas. Detta bör regleras i 6 kap. 4 a § UtlL och därmed utgöra en tvingande vägransgrund, såvida inte något av undantagen i 7 kap. 7 e § tredje stycket UtlL är tillämpliga. Som nämns ovan innebär bestämmelserna om förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd att unionsföreträdet ska prövas om ansökan avser en ny anställning och att en förlängning får vägras om unionsföreträdet inte har beaktats för den nya anställningen som ansökan avser. Som Kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen ) påpekar omfattar bestämmelserna om återkallelse i 7 kap. 7 e § UtlL inte kravet på unionsföreträde i 6 kap. 2 § andra stycket UtlL. Det innebär att den omständigheten att unionsföreträdet inte har uppfyllts inte heller utgör 43

en obligatorisk vägransgrund enligt 6 kap. 4 a § andra stycket UtlL. I förarbetena anges bl.a. att annonseringskravet (unionsföreträdet) endast kan bedömas framåtsyftande, dvs. om en ny anställning uppfyller annonseringskravet eller inte. Vidare anges att det inte heller är en rimlig ordning att ett sådant misstag, som inte upptäckts av Migrationsverket vid prövningen av en tidigare ansökan, ska medföra ett avslag för den enskilde i ett senare skede (prop. 2021/22:134 s. 66). Samma resonemang gör sig gällande även fortsättningsvis. En annan ordning skulle motverka syftet med förslagen i denna lagrådsremiss. Några remissinstanser ser en risk för att förslagen kan möjliggöra ett utökat missbruk och utnyttjande av utländska arbetstagare. Migrationsverket framför att förslagen kan påverka möjligheterna att förebygga och motverka missbruk. Bekämpande av bl.a. arbetskriminalitet är ett prioriterat område för regeringen. Att komma till rätta med missbruket inom systemet för arbetskraftsinvandring är ett omfattande arbete som kräver många olika åtgärder. Förslagen i denna lagrådsremiss ska därför ses tillsammans med regeringens övriga åtgärder och pågående arbete mot bl.a. arbetslivkriminalitet. Genom regeringens förslag i prop. 2025/26:87 kan t.ex. vissa yrkesgrupper numera uteslutas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd, det har förtydligats att arbetstillstånd får vägras om arbetsgivaren har blivit påförd vissa sanktioner och handel med arbetstillstånd och exploatering av utländsk arbetskraft har kriminaliserats. Regeringen har även, som TCO lyfter, gett Delegationen mot arbetslivskriminalitet i uppdrag att bl.a. analysera specifika arbetslivskriminella upplägg och att lämna förslag på ändamålsenliga verktyg för att förbättra förutsättningarna för att bekämpa arbetslivskriminalitet (dir. 2024:26). Delegationens slutbetänkande Arbetslivskriminalitet – upplägg – verktyg och åtgärder – fortsatt arbete (SOU 2025:25) bereds för närvarande i Regeringskansliet. En annan grundläggande förutsättning för att olika former av fusk, regelöverträdelser och brottslighet ska kunna förebyggas, utredas och bekämpas är ett välfungerande informationsutbyte mellan myndigheter. Ett effektivt informationsutbyte kan bidra till att motverka att arbetskraft exploateras och att felaktiga uppgifter läggs till grund för uppehållstillstånd i Sverige. Regeringen har därför beslutat propositionen Ökat informationsutbyte mellan myndigheter – en ny sekretessbrytande bestämmelse (prop. 2024/25:180). Sedan den 1 december 2025 gäller därmed en ny sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör för myndigheter att lämna uppgifter till en annan myndighet om det behövs för att t.ex. förebygga, förhindra, eller upptäcka brottslig verksamhet eller fusk (10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Regeringen beslutade den 11 juni 2026 lagrådsremissen Ytterligare steg mot ett ökat informationsutbyte mellan myndigheter. I lagrådsremissen lämnas flera förslag som ytterligare ska underlätta möjligheten att lämna information mellan myndigheter. Det handlar om att undanröja dataskyddsrättsliga hinder mot informationsutbyte och att förenkla regelverket så att myndigheter fullt ut utnyttjar de goda möjligheter till informationsutbyte som redan har införts. Bland annat föreslås en generell möjlighet för myndigheter att på eget initiativ lämna uppgifter som inte är sekretessbelagda till en annan myndighet.

Mot denna bakgrund anser regeringen att vissa av remissinstansernas farhågor om en risk för missbruk motverkas av flera andra förslag. Det kan dessutom noteras att den föreslagna anmälningsskyldigheten kommer att gälla vid byte av anställning även efter de första två åren med arbetstillstånd, vilket innebär att Migrationsverket kommer att få en utökad kännedom om var utlänningen arbetar och under vilka arbetsvillkor, till skillnad från vad som gäller enligt dagens system. Anmälningsskyldigheten innebär alltså att Migrationsverket även fortsättningsvis kommer att kunna kontrollera villkoren vid en ny anställning, och i vissa fall i större utsträckning än vad som gäller i dag. Som Arbetsförmedlingen påpekar bör risken för både arbetslivskriminslitet och undanträngning kunna minska med Migrationsverkets kontroller. Liksom bl.a. Södertörns högskola ( SMOB) anser regeringen också att förslagen bör kunna motverka att en arbetstagare blir kvar hos en oseriös arbetsgivare och därmed bidra till att förhindra utnyttjande och exploatering av utländsk arbetskraft. Förslagen bidrar samtidigt till att uppnå syftet med det nya direktivet, vilket är att rationalisera och effektivisera ansökningsförfarandet för att därigenom öka EU:s attraktionskraft. Detta ligger också i linje med regeringens prioriteringar.

Var får tillståndsinnehavaren utföra arbete? En utlännings rätt att arbeta i landet följer av arbetstillståndet (jfr 2 kap. 7 § UtlL). En ansökan om arbetstillstånd som beviljas ger utlänningen rätt att utföra arbete hos den arbetsgivare som anges i ansökan. Om en utlänning vill byta arbetsgivare eller slag av arbete krävs enligt nuvarande ordning att utlänningen ansöker om ett nytt arbetstillstånd. Det framgår då av det nya beslutet om arbetstillstånd hos vilken arbetsgivare eller inom vilket slag av arbete som utlänningen har rätt att arbeta. Eftersom ett arbetstillstånd, enligt förslaget, inte längre kommer att vara knutet till en viss arbetsgivare eller ett visst slag av arbete kommer det fortsättningsvis inte alltid att framgå av själva tillståndshandlingen var utlänningen har rätt att arbeta. I likhet med promemorian föreslår regeringen därför att det uttryckligen ska framgå av utlänningslagen att ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ger utlänningen tillstånd att arbeta hos den arbetsgivare och inom den anställning som tillståndet beviljats för eller som därefter har anmälts till Migrationsverket. Var utlänningen har rätt att arbeta efter ett byte av arbetsgivare enligt den föreslagna ordningen kommer alltså fortsättningsvis följa av den anmälan som arbetskraftsinvandraren ska göra till Migrationsverket. Anställningen bör inte få påbörjas innan anmälan till Migrationsverket har gjorts. Om en anställning påbörjas innan en anmälan har gjorts bör tillståndet kunna återkallas på grund av utebliven anmälan i enlighet med förslaget ovan. Den praktiska betydelsen av förslaget, som efterfrågas av Tillväxtverket , är att tydliggöra för utlänningen, arbetsgivare och myndigheter var arbetstillståndet ger utlänningen tillstånd att arbeta. Med denna ordning bör det t.ex. vid en arbetsplatskontroll vara möjligt att, på samma sätt som i dag, kontrollera med Migrationsverket var utlänningen har rätt att utföra arbete.

Arbetsmarknadsprövning Sverige tillämpar för närvarande inte s.k. arbetsmarknadsprövning. Den möjlighet som direktivet ger att underkasta varje byte av arbetsgivare en kontroll av situationen på arbetsmarknaden är därför inte aktuell för Sveriges del.

8.3 Tillståndstiden

Regeringens förslag

Ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska, om anställningstiden är kortare än två år, minst gälla under anställningstiden.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna, däribland Almega , Gröna arbetsgivare , Svenskt Näringsliv och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) , tillstyrker, är positiva till eller har inga synpunkter på promemorians förslag. Flera av dessa framför att det har förekommit problem med just provanställningar, vilket bl.a. skapar osäkerhet vid väntan på besked om förlängning av arbetstillståndet. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) anser att det saknas behov av att ändra bestämmelsen om tillståndstid, eftersom domstolen är av uppfattningen att Migrationsverket enligt den nuvarande ordningen inte begränsar tillståndstiden till tiden för provanställningen. Migrationsverket önskar förtydliganden av bl.a. om bestämmelsen endast avser provanställningar och hur förslaget förhåller sig till krav på en heltäckande sjukförsäkring för vistelser som understiger ett år.

Skälen för regeringens förslag

Ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring får inte ges för längre tid än två år. Det får inte heller avse längre tid än anställningstiden (6 kap. 2 a § första stycket UtlL). Ett problem som lyfts av företrädare för både arbetsgivare och arbetstagare när det gäller att attrahera högkvalificerad arbetskraft till Sverige är att paragrafens utformning kan medföra att Migrationsverket inledningsvis beviljar en kortare tillståndstid vid provanställningar (jfr betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. [SOU 2024:15] s. 270). Liksom flera remissinstanser men till skillnad från Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen), anser regeringen därmed att det finns ett behov av att tydliggöra vad som gäller vid anställningar som är kortare än två år. En provanställning får vara högst sex månader (6 § lagen [1982:80] om anställningsskydd). Om utlänningen inledningsvis beviljas ett 46 arbetstillstånd med en tillståndstid som motsvarar tiden för

provanställningen måste han eller hon ansöka om förlängning av arbetstillståndet när provanställningen övergår i en tillsvidareanställning. Förutom att detta är administrativt krävande för den enskilde, arbetsgivaren och Migrationsverket kan det skapa en osäkerhet avseende framtiden i Sverige och bidra till att utlänningen väljer att söka sig till ett annat land. Bestämmelserna om tillståndstiden för EU-blåkort har t.ex. nyligen ändrats bl.a. för att ge Migrationsverket ett tydligare utrymme att bevilja en tillståndstid som är längre än en provanställning. Ett EU-blåkort får därför numera beviljas minst för anställningstiden (6 a kap. 5 § UtlL och prop. 2024/25:18 s. 208). För att ge Migrationsverket ett tydligt utrymme att bevilja en tillståndstid som är längre än en provanställning bör även bestämmelsen om tillståndstid för ett arbetstillstånd ändras i linje med vad som gäller för EU-blåkort. Det föreslås därför att ett arbetstillstånd minst ska gälla under anställningstiden, om anställningstiden är kortare än två år. Migrationsverket efterfrågar ett förtydligande av om förslaget endast avser provanställningar. Möjligheten att bestämma tillståndstiden på nämnt sätt bör gälla även i andra situationer än vid en provanställning, även om det vanligtvis bör vara vid just en provanställning som det kan finnas skäl för Migrationsverket att bevilja en längre tillståndstid än anställningstiden. En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige ska ha ett pass (2 kap. 1 § UtlL). Av 4 kap. 23 § och 5 kap. 9 § UtlF framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett arbetstillstånd inte får beviljas för längre tid än utlänningens pass gäller. Någon särskild reglering gällande tillståndstid när resehandlingens giltighetstid är kortare än uppehålls- och arbetstillståndets giltighetstid behöver därmed inte införas (jfr prop. 2024/25:18 s. 92). Migrationsverket undrar också hur kravet på heltäckande sjukförsäkring vid vistelse som kommer att uppgå till högst ett år (6 kap. 2 § första stycket 3 UtlL) förhåller sig till det nu aktuella förslaget. Normalt bör ett uppehålls- och arbetstillstånd som beviljas för en kortare tid än ett år också innebära att utlänningen omfattas av kravet på en heltäckande sjukförsäkring. Beroende på omständigheterna kan det dock i det enskilda fallet finnas skäl att göra en annan bedömning (prop. 2025/26:87 s. 54). I avsnitt 8.4 föreslås att en utlänning ska anmäla till Migrationsverket om en anställning upphör. Det innebär bl.a. att det åligger utlänningen att anmäla till Migrationsverket om en provanställning inte övergår i en tillsvidareanställning. Migrationsverket bör även genom efterkontroller kunna säkerställa att utlänningen fortfarande har en anställning efter en provanställnings slut (6 kap. 6 a § UtlF).

8.4 Tillfällig arbetslöshet

Regeringens förslag

Om en utlänning har haft arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring i mer än två år får uppehållstillståndet inte återkallas, trots att anställningen har upphört, om han eller hon har varit arbetslös i mindre än sex månader och har tillräckliga medel för att

försörja sig för den period av arbetslöshet som överstiger tre månader. Det hittillsvarande kravet på att den nya anställningen ska omfattas av arbetstillståndet eller att utlänningen annars ska ha ansökt om ett nytt arbetstillstånd ska tas bort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om försörjningsförmåga för den period av arbetslöshet som överstiger tre månader. En utlänning som har ett arbetstillstånd ska anmäla till Migrationsverket om anställningen upphör.

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på att arbetslöshet inte ska utgöra skäl för återkallelse av ett uppehållstillstånd under förutsättning att arbetslösheten inte överstiger tre månader tillgodoses genom gällande rätt.

Promemorians förslag och bedömning

Förslagen och bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta remissinstanser, bl.a. Företagarna , Svenska institutet , Svenskt Näringsliv , Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) , Sveriges kommuner och regioner (SKR) , Teknikföretagen och Tillväxtverket tillstyrker, är positiva till eller har inga synpunkter på förslagen och bedömningen. Av dessa lyfter Svenska institutet och Svenskt Näringsliv bl.a. fram att förslaget om en längre omställningsperiod kommer att öka möjligheten till långsiktig etablering på svensk arbetsmarknad bland internationella talanger och leda till en stärkt kompetensförsörjning för svenska företag. Migrationsverket , som är av en liknande uppfattning, anser dock att det finns risk för utnyttjande av återkommande arbetslöshetsperioder och att längre perioder av arbetslöshet kan leda till försvagad anknytning, vilket i sin tur kan leda till att permanent uppehållstillstånd inte kan beviljas. Luleå tekniska universitet , som är mycket positivt till förslagen, ifrågasätter att den förlängda omställningstiden endast ska gälla personer som har haft tillstånd i mer än två år eftersom det är vanligt med tidsbegränsade anställningar som understiger två år, särskilt inom forsknings- och utbildningssektorn. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) noterar att det inte finns något försörjningskrav för innehavare av EU-blåkort under omställningsperioden och avstyrker förslaget om krav på försörjning. SKR påpekar att försörjningskravet behöver preciseras i föreskrift med bl.a. tydliga schabloner. Arbetsförmedlingen påpekar att samtidigt som förslaget kan leda till tillfälligt högre arbetslöshet vid större uppsägningar kan förutsättningarna för att behålla kompetens i landet förbättras genom förslaget och att effekterna på arbetsmarknaden sammantagna bör vara positiva. Skellefteå kommun anser att uppehållstillstånd inte bör återkallas under den tid som

utlänningen deltar i omställnings- och arbetsmarknadsinsatser med ersättning från arbetslöshetskassan och att utlänningen alltid bör få minst sex månader på sig för att hitta en ny anställning. Några remissinstanser, bl.a. Skellefteå kommun och Umeå universitet , påpekar behovet av enkla statusbyten mellan olika tillståndsgrunder.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivet Enligt artikel 11.4 i det nya direktivet ska arbetslöshet inte i sig utgöra skäl för återkallelse av ett kombinerat tillstånd, under förutsättning att den totala perioden av arbetslöshet inte överstiger tre månader under giltighetstiden för ett kombinerat tillstånd, eller sex månader om tredjelandsmedborgaren haft tillståndet i mer än två år. En ytterligare förutsättning är att början och, i förekommande fall, slutet av en arbetslöshetsperiod meddelas till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter i enlighet med relevanta nationella förfaranden. Medlemsstaterna ska fastställa om det är utlänningen eller arbetsgivaren som ska meddela de behöriga myndigheterna. Medlemsstaterna får tillåta en innehavare av ett kombinerat tillstånd att vara arbetslös under en längre period. För arbetslöshetsperioder som överstiger tre månader får medlemsstaterna kräva att innehavare av kombinerade tillstånd lägger fram bevis för att de har tillräckliga medel för att försörja sig utan hjälp från det sociala biståndssystemet i den berörda medlemsstaten. Motsvarande bestämmelser finns inte i 2011 års direktiv.

Tillåten arbetslöshetsperiod Enligt gällande ordning får uppehållstillstånd för en utlänning vars anställning upphört under pågående tillståndsperiod återkallas, om inte utlänningen inom tre månader har fått en ny anställning som omfattas av arbetstillståndet eller inom samma tid ansökt om arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och ansökan därefter beviljas (s.k. omställningsperiod, se 7 kap. 3 § första stycket 2 UtlL och prop. 2007/08:147 s. 32 och 33). Det nya direktivets krav att arbetslöshet som inte överstiger tre månader inte i sig ska utgöra grund för återkallelse motsvaras alltså av gällande rätt. Direktivet är formulerat på ett sådant sätt att det är den totala arbetslöshetsperioden som inte får överstiga en viss tid under tillståndets giltighetstid. Enligt nuvarande ordning får varje period av arbetslöshet inom tillståndstiden vara tre månader. Som Migrationsverket är inne på skulle det därmed kunna finnas en risk för upprepade arbetslöshetsperioder inom samma tillståndstid. Förslaget i promemorian innebär dock inget annat än att den nuvarande ordningen, som har funnits sedan 2008, behålls. I promemorian konstateras också att det inte har kommit fram annat än att den fungerar väl. Regeringen delar därför den bedömning som görs i promemorian att nuvarande ordning bör behållas, vilket också är möjligt enligt direktivet. Eftersom ett arbetstillstånd inte längre föreslås knytas till en viss arbetsgivare eller ett slag av arbete bör 7 kap. 3 § första stycket 2 UtlL

justeras i enlighetmed detta (se avsnitt 8.2). Det nuvarande kravet på att den nya anställningen ska omfattas av arbetstillståndet eller att utlänningen annars ska ha ansökt om ett nytt arbetstillstånd, föreslås därför tas bort. Enligt det nya direktivet ska den som har haft ett kombinerat tillstånd i mer än två år tillåtas en arbetslöshetsperiod om totalt sex månader under giltighetstiden för det kombinerade tillståndet. Liknande reglering finns i det nya blåkortsdirektivet och har genomförts i 6 a kap. 12 § andra stycket UtlL. Någon möjlighet till en längre period för att hitta en ny anställning på den grunden att utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år finns däremot inte när det gäller arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring. För att genomföra direktivet i denna del bör därför gälla att uppehållstillståndet inte får återkallas om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år och han eller hon har varit arbetslös i mindre än sex månader. I likhet med Arbetsförmedlingen , Svenska institutet och Svenskt Näringsliv anser regeringen att detta bör stärka Sveriges möjligheter att attrahera och behålla internationell kompetens. Till skillnad från Migrationsverket ser regeringen inte att förslaget bör påverka arbetskraftsinvandrares anknytning till Sverige i någon beaktansvärd omfattning, utan det bör snarare förbättra möjligheterna att vid tillfällig arbetslöshet hitta en ny anställning och därmed kunna fortsätta arbeta i Sverige. Några remissinstanser framför att den längre omställningsperioden bör gälla oavsett hur länge utlänningen har haft ett arbetstillstånd. Enligt Skellefteå kommun bör även ett generellt undantag göras under den tid som en utlänning deltar i omställnings- och arbetsmarknadsinsatser med ersättning från arbetslöshetskassan. Några sådana överväganden görs inte i promemorian. Några remissinstanser påtalar även behovet av enklare statusbyten mellan olika tillståndsgrunder. Detta regleras inte i det nya direktivet och det saknas beredningsunderlag för att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra sådana överväganden. Statusbyten har dock i olika avseenden redan underlättats (se bl.a. propositionen Bättre migrationsrättsliga regler för forskare och doktorander samt åtgärder för att motverka missbruk av uppehållstillstånd för studier [prop. 2025/26:146] och prop. 2025/26:87). För arbetslöshetsperioder som överstiger tre månader får medlemsstaterna enligt det nya direktivet kräva att tillståndsinnehavaren visar att han eller hon har tillräckliga medel för att försörja sig utan hjälp från det sociala biståndssystemet i den berörda medlemsstaten. I promemorian görs bedömningen att den möjligheten bör utnyttjas och att ett försörjningskrav bör införas. Vid införandet av omställningsperioden i 7 kap. 3 § första stycket 2 UtlL ansågs det rimligt att tillåta en tid om tre månader, från det att anställningen upphörde, för att söka nytt arbete. På det sättet begränsades den tid under vilken samhällets stöd behöver tas i anspråk samtidigt som tiden ansågs vara tillräckligt lång för att sökanden skulle kunna få en ny anställning (prop. 2007/08:147 s. 32 och 33). För en arbetslöshetsperiod som överstiger tre månader är det däremot lämpligt att införa ett krav på att utlänningen ska kunna försörja sig för att få vistas här. Till skillnad från TCO men i likhet med promemorian anser regeringen därmed att det nya direktivets möjlighet att införa ett försörjningskrav för tillåtna arbetslöshetsperioder som överstiger tre månader bör utnyttjas.

Den nivå på försörjningskravet som direktivet medger är att utlänningen har tillräckliga medel för att försörja sig utan hjälp från det sociala biståndssystemet. Försörjningskrav som är formulerade på liknande sätt förekommer i andra EU-direktiv som till exempel ICT-direktivet och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (rörlighetsdirektivet). EU-domstolen har uttalat att med begreppet sociala biståndssystem avses samtliga biståndssystem som inrättats av offentliga myndigheter och som sådana personer vänder sig till som inte förfogar över tillräckliga tillgångar för att försörja sig och därför riskerar att belasta de offentliga medlen i den mottagande medlemsstaten (Pensionsversicherungsanstalt mot Peter Brey, C-140/12, EU:C:2013:565, punkt 61). För svenska förhållanden bör detta innebära att utlänningen ska ha en försörjningsförmåga som innebär att han eller hon inte behöver behovsprövat stöd från det allmänna för att täcka sina kostnader för bl.a. boende och uppehälle, t.ex. försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen (2025:400). Det bör sakna betydelse med vilka medel som utlänningen kan försörja sig under arbetslöshetsperioden, så länge medlen inte kommer från behovsprövat stöd från det allmänna. Det bör alltså kunna avse t.ex. egna medel, a-kassa eller försörjning via make/maka. För att det ska vara tydligt vilket försörjningskrav som ska vara uppfyllt för att en utlänning inte ska riskera att få sitt tillstånd återkallat vid arbetslöshet som överstiger tre månader bör detta, som även SKR är inne på, uttryckligen föreskrivas. Det är lämpligt att den närmare innebörden av vad som avses med tillräckliga medel regleras på annat sätt än genom lag. Det föreslås därför att det införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om försörjningsförmågan (jfr prop. 2019/20:9 s. 53 och prop. 2021/22:134 s. 35). Den nya föreslagna längre omställningsperioden om högst sex månader innebär alltså att utlänningen, för den tid av arbetslöshet som överstiger tre månader, ska visa att han eller hon uppfyller kravet på försörjning. Om utlänningen inte kan visa att han eller hon har tillräckliga medel för sin försörjning får Migrationsverket, precis som enligt nuvarande ordning, återkalla uppehållstillståndet efter tre månader.

Anmälningsskyldighet En ytterligare förutsättning enligt det nya direktivet för att arbetslöshet i sig inte ska utgöra skäl för återkallelse är att början och, i förekommande fall, slutet av en arbetslöshetsperiod meddelas till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter. Medlemsstaterna ska fastställa om det är tredjelandsmedborgaren eller dennes arbetsgivare som ska meddela de berörda myndigheterna. Någon sådan anmälningsskyldighet finns inte i utlänningslagen kopplat till reglerna för arbetskraftsinvandring. För att Migrationsverket ska få information om när en arbetslöshetsperiod inleds föreslås därför att det införs en skyldighet att anmäla när en anställning upphör. I avsnitt 8.2

föreslås även att det ska införas en skyldighet att anmäla om en ny anställning påbörjas. En anmälan om att en anställning upphör innefattar att en period av arbetslöshet inletts och en anmälan om när en ny anställning påbörjas innefattar att en period av arbetslöshet avslutats. De föreslagna anmälningsskyldigheterna innebär alltså tillsammans att Migrationsverket får information om när en period av arbetslöshet inleds och när den avslutas. Någon särskild anmälningsskyldighet för arbetslöshet, utöver den föreslagna, behövs inte. För de som har beviljats arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring finns redan en skyldighet för vissa arbetsgivare att efter åläggande från Migrationsverket anmäla om något av de villkor som legat till grund för beslutet om arbetstillstånd ändras till det sämre (6 kap. 6 c § UtlF). Det saknas skäl att ändra på den ordningen. I avsnitt 8.2 föreslås även att ett uppehållstillstånd för arbete ska kunna återkallas och en förlängning av tillståndstiden vägras om utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten. Även om skyldigheten att anmäla att en anställning upphör inte har uppfyllts kan uppehållstillståndet återkallas. Genom anmälan kommer Migrationsverket således få kännedom om när en utlänning blir arbetslös och när perioden av arbetslöshet upphör genom att utlänningen får en ny anställning. Migrationsverket har då bättre möjlighet att upptäcka och återkalla tillståndet för en utlänning som inte har fått en ny anställning inom den tillåtna omställningsperioden. Enligt direktivet ska medlemsstaterna fastställa om det är tredjelandsmedborgaren eller dennes arbetsgivare som ska meddela behöriga myndigheter. I SOU 2024:15 föreslås en skyldighet för arbetsgivare att anmäla när en anställning upphör samt om en anställning aldrig tillträds. Utredningen bedömer också att en skyldighet att anmäla om en anställning upphör kan medföra ett större utrymme för Migrationsverket att bevilja en längre tillståndstid än sex månader vid provanställningar, eftersom det då kommer att finnas en skyldighet att anmäla om provanställningen avslutas och inte övergår i en tillsvidareanställning (SOU 2024:15 s. 204 – 207). Till skillnad från vad utredningen föreslår i SOU 2024:15 görs nu bedömningen att det bör vara utlänningen själv som ska underrätta Migrationsverket om arbetslöshetens början och slut (se även avsnitt 8.2). Utöver de överväganden som görs i avsnitt 8.2 kan det konstateras att det är utlänningen själv som är den som har bäst kännedom om sin arbetssituation. Dessutom föreslås att en utebliven anmälan ska kunna leda till återkallelse eller vägrad förlängning av tillståndet. Om tillståndet återkallas på grund av en utebliven anmälan innebär det också att utlänningen inte får viss tid på sig att söka ett nytt arbete under en omställningsperiod. Det kommer alltså att finnas starka incitament för arbetskraftsinvandrare som vill vistas och arbeta i Sverige att uppfylla anmälningsskyldigheten. Att lägga ansvaret för anmälan på arbetsgivaren skulle dessutom, förutom en ökad administrativ börda, kunna leda till oönskade konsekvenser. Arbetskraftsinvandraren skulle t.ex. riskera att drabbas genom att uppehållstillståndet återkallas och omställningsperioden går förlorad om arbetsgivaren underlåter att anmäla att en anställning har upphört. En sådan ordning är inte önskvärd. Att en arbetsgivare till en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 52 reglerna för arbetskraftsinvandring ska anmäla till Migrationsverket om

utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag har påbörjat arbetet framgår av 6 kap. 6 f § UtlF. Arbetskraftsinvandrarens anmälan bör ske i direkt anslutning till att anställningen upphört så att Migrationsverket får informationen och har möjlighet att vidta eventuella åtgärder. Sammanfattningsvis föreslås att det är utlänningen som ska underrätta Migrationsverket om en anställning upphör och om en ny anställning påbörjas. Härigenom kommer regleringen att överensstämma med motsvarande reglering som gäller för EU-blåkort. Information om reglerna och om denna skyldighet bör lämnas vid beviljandet av arbetstillståndet (se 8 kap. 10 k § UtlF). Tydlig och lättillgänglig information bör ges om innebörden av anmälningsskyldigheten så att arbetstagaren och arbetsgivaren vet vad som gäller och kan tillvarata sina intressen. När det gäller möjligheten för Migrationsverket att bevilja en längre tillståndstid än sex månader vid en provanställning, se avsnitt 8.3.

8.5 Förlängd omställningsperiod om det kan antas att utlänningen exploaterats i arbete

Regeringens förslag

Om det finns skälig anledning att anta att en arbetskraftsinvandrare har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor ska han eller hon, utöver omställningsperioderna om tre respektive sex månader, medges ytterligare tre månader för att hitta en ny anställning. Kravet på att kunna försörja sig under perioder av arbetslöshet som överstiger tre månader ska inte gälla i denna situation.

Promemorians förslag

Förslagen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

De flesta av remissinstanserna, bl.a. Almega , Gröna arbetsgivare , Svenskt Näringsliv och Sveriges kommuner och regioner (SKR) , tillstyrker, välkomnar eller har inga synpunkter på förslagen. Örebro universitet anser att förutsättningen för att tillämpa förslaget bör vara ”anledning att anta att arbetstagaren arbetat under uppenbart orimliga villkor” för att skyddet ska bli tillräckligt. Örebro universitetet påtalar även att många av de som borde omfattas av det nya direktivets skydd i praktiken utesluts på grund av de brister som finns i arbetet med att utreda och lagföra arbetskraftsexploatering. Jämställdhetsmyndigheten är inne på samma spår och anser att ordalydelsen i det nya direktivet i stället bör användas. Enligt Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) finns det en risk för att andra arbetstagare som har arbetat under mycket dåliga villkor med alltför låg lön går miste om rätten om endast fall där förundersökning inletts eller polisanmälan gjorts godtas. Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som är inne på samma linje, efterfrågar

exempel på situationer när arbetstagarorganisationer har vidtagit, eller varit behjälpliga med att vidta, olika rättsliga åtgärder för en arbetskraftsinvandrare och i det sammanhanget gjort gällande att sådana förhållanden har förelegat. TCO anser att förslagen bör samordnas med förslagen i slutbetänkandet från Delegationen mot arbetslivskriminalitet (SOU 2025:25). I flera studier har det, enligt Södertörns högskola – Sverige mot organiserad brottslighet (SMOB) , visat sig finnas tolkningsproblem rörande rekvisitet uppenbart orimliga villkor och att det därför kan finnas behov av en bredare översyn av begreppet. SACO, TCO och Örebro universitet anser att beviskravet är satt för högt. Svenska ILO-kommittén, som är positiv till förslaget, lyfter fram att lättnaden från försörjningskravet under en period av arbetslöshet i situationer när exploatering aktualiseras kan vara till fördel för den berörda och därmed kunna anses stärka Sveriges konventionsåtaganden. Även Migrationsverket är positiv till att det inte ställs krav på försörjning.

Skälen för regeringens förslag

Direktivet Enligt artikel 11.6 i det nya direktivet ska den tillåtna arbetslöshetsperiod som avses i artikel 11.4 förlängas med tre månader under vissa förutsättningar. Detta gäller om de behöriga myndigheterna i medlemsstaten, i enlighet med de förfaranden som fastställs i nationell rätt, konstaterar att det finns rimliga skäl att anta att en innehavare av ett kombinerat tillstånd har utsatts för särskilt exploaterande arbetsförhållanden, enligt definitionen i artikel 2 i) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (sanktionsdirektivet). Motsvarande bestämmelse finns inte i 2011 års direktiv.

Exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor En reglering som motsvarar det nya direktivets krav i denna del finns inte i utlänningslagstiftningen. För att genomföra direktivet är det alltså nödvändigt att en ny bestämmelse införs. Med särskilt exploaterande arbetsförhållanden avses enligt sanktionsdirektivet arbetsförhållanden, inbegripet sådana som grundar sig på könsdiskriminering eller annan diskriminering, där det råder en påfallande skillnad jämfört med de lagligen anställda arbetstagarnas anställningsvillkor, som t.ex. påverkar arbetstagarnas hälsa och säkerhet samt kränker den mänskliga värdigheten. Begreppet särskilt exploaterande arbetsförhållanden, som det definieras i sanktionsdirektivet, har inte införts i svensk rätt. Brottet människoexploatering infördes i 4 kap. 1 b § brottsbalken 2018. Det bedömdes då, med viss vägledning från sanktionsdirektivet, att begreppet särskilt svåra arbetsförhållanden i och för sig vore väl lämpat för att beskriva den typ av arbetssituation som avses men att begreppet arbete under uppenbart orimliga villkor borde användas i stället för att tydligare förmedla att bestämmelsen även kan träffa andra villkor, t.ex. i fråga om lön (propositionen Det straffrättsliga skyddet mot

människohandel och människoexploatering [prop. 2017/18:123] s. 44). Enligt bestämmelsen ska den som i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § (människorov) eller 1 a § (människohandel), genom olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, dömas för människoexploatering till fängelse i högst fyra år. Av förarbetena framgår att med arbete under uppenbart orimliga villkor avses arbete eller tjänst under villkor, såväl faktiska arbetsförhållanden som andra villkor, som är så dåliga att de vid en objektiv helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet på ett påfallande och negativt sätt skiljer sig från vad som kan anses acceptabelt på arbetsmarknaden. Som exempel på villkor av detta slag anges att en person får arbeta för en synnerligen låg lön eller oavlönat, under orimligt långa arbetsdagar eller med oacceptabla säkerhetsrisker (prop. 2017/18:123 s. 60). Ordalydelserna i dessa delar av sanktionsdirektivet och brottsbalken skiljer sig alltså åt. Av förarbetena framgår dock att den närmare innebörden i brottsbalken i princip är densamma som enligt direktivet och att avsikten är att den i det närmaste ska stämma överens med definitionen i direktivet. För att underlätta tillämpningen föreslås i promemorian att den nya bestämmelsen utformas i enlighet med befintlig lagstiftning och att särskilt exploaterande arbetsförhållanden enligt definitionen i artikel 2 i) i sanktionsdirektivet därför bör uttryckas som exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor. Några remissinstanser är kritiska till den utformningen och menar bl.a. att den valda ordalydelsen har tillämpats restriktivt i rättstillämpningen och därför skulle ge ett begränsat skydd. Södertörns högskola (SMOB) framför t.ex. att en översyn av begreppen behöver göras med anledning av tolkningssvårigheter och Örebro universitet anser att arbetet med att utreda och lagföra arbetskraftsexploatering är bristfälligt och att de som omfattas av direktivet i praktiken utesluts från direktivets skydd. Med anledning av den kritik som framförs vill regeringen framhålla att Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har fått i uppdrag att stärka förmågan att bekämpa människohandel och människoexploatering (Ju2025/01324). I uppdraget ingår bl.a. att myndigheterna ska förbättra arbetsmetoderna för att öka utredningsförmågan och lagföringen av brotten och för att säkerställa att offer får rätt stöd och skydd. Uppdraget ska slutredovisas den 1 oktober 2026. Sedan den 1 juni 2026 finns det också en ny straffbestämmelse i utlänningslagen, exploatering av utländsk arbetskraft (20 kap. 10 § UtlL). Bestämmelsen syftar till att fler personer som exploaterar utländsk arbetskraft ska kunna lagföras än i dag (prop. 2025/26:87 s. 60 – 68 och 119 – 121). Enligt bestämmelsen kriminaliseras exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor utan krav på användande av ett otillbörligt medel, som tvång, vilseledande eller utnyttjande av arbetstagarens situation. Det nya brottet bedöms komma att utgöra en viktig del i arbetet mot arbetskraftsexploatering och möjligheten att lagföra personer som exploaterar utländsk arbetskraft. Högsta domstolen har också, i ett avgörande som avser brottet människoexploatering, förtydligat innebörden av den bestämmelsen (se rättsfallet NJA 2022 s. 23). Mot den bakgrunden anser regeringen att den nya bestämmelsen bör utformas på det sätt som föreslås i promemorian. 55

Beviskravet Det beviskrav som direktivet ställer upp för förlängning av den tillåtna arbetslöshetsperioden är att myndigheterna konstaterar att ” det finns rimliga skäl att anta ” . Uttrycket är inte vanligt i svensk rätt och förekommer inte alls i utlänningslagstiftningen. I promemorian görs bedömningen att uttrycket skälig anledning att anta bör användas i stället eftersom det vanligtvis används som översättning av ”reasonable grounds to believe” (se den engelska språkversionen av det nya direktivet , jfr även propositionen Genomförande av visselblåsardirektivet [prop. 2020/21:193] s. 112 och 113). Skälig anledning att anta förekommer också i bl.a. 19 kap. 2 § och 20 kap. 12 a § UtlL. Mot den bakgrunden anser regeringen, till skillnad från SACO , TCO och Örebro universitet, att det inte finns anledning att göra någon annan bedömning än den som görs i promemorian. Beviskravet skälig anledning att anta bedöms alltså motsvara det beviskrav som direktivet ställer upp. Det föreslås vara Migrationsverket som ska bedöma om förutsättningarna för att medge en förlängd arbetslöshetsperiod är uppfyllda. Det innebär givetvis inte att Migrationsverket ska göra en egen utredning av om brott har begåtts mot utlänningen, utan myndigheten ska i stället bedöma om det finns konkreta omständigheter som talar för att utlänningen har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga arbetsvillkor. Att en förundersökning har inletts om människoexploatering, gällande arbete under uppenbart orimliga villkor, bör vara en tydlig indikation på att det finns skälig anledning att anta att utlänningen har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor. Detsamma bör gälla för det nya brottet exploatering av utländsk arbetskraft (se prop. 2025/26:87). Som TCO påpekar kan även andra situationer förekomma som indikerar att utlänningen kan ha varit utsatt för exploatering. I varje enskilt fall måste det göras en helhetsbedömning av omständigheterna. Endast utlänningens påstående om exploatering i arbetet bör som regel inte vara tillräckligt. Om utlänningen däremot kan åberopa bevisning av viss substans som ger indikationer på att han eller hon kan ha varit utsatt för exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor, kan Migrationsverkets utredningsansvar aktualiseras (jfr rättsfallet MIG 2014:21). Det kan t.ex. vara en polisanmälan eller uppgifter från en arbetsplatsinspektion. Detta innebär att Migrationsverket framför allt ska ge utlänningen anvisningar om vilken kompletterande utredning som behövs. Någon skyldighet att utreda varje ärende där en utlänning har blivit arbetslös för att utesluta att han eller hon blivit exploaterad i arbete under uppenbart orimliga villkor bör inte finnas. De förslag i SOU 2025:25 som TCO önskar samordna med förslagen i denna lagrådsremiss bereds fortfarande i Regeringskansliet och berörs därför inte närmare i denna lagrådsremiss. För att uppfylla direktivets krav föreslås sammanfattningsvis att om det finns skälig anledning att anta att en utlänning, som har arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL, har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga arbetsvillkor ska han eller hon, utöver omställningsperioderna om tre eller sex månader, medges ytterligare tre månader för att hitta en ny anställning. Den föreslagna förlängda omställningsperioden är alltså en undantagsbestämmelse från de redan

föreslagna omställningsperioderna om tre eller sex månader. Det innebär även att det försörjningskrav som föreslås gälla för arbetslösa perioder som överstiger tre månader inte bör gälla i dessa situationer. Som Svenska ILOkommittén för fram bör det bidra till att stärka Sveriges konventionsåtaganden.

8.6 Omställningsperiod för en utlänning vars anställning upphört efter att Migrationsverket inlett ett ärende om återkallelse

Regeringens förslag

Omställningsperioden för en utlänning vars anställning har upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om återkallelse inletts, men innan Migrationsverket fattat beslut i ärendet, ska vara densamma som för andra arbetskraftsinvandrare vars anställning har upphört.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Om en utlännings anställning upphör efter att utlänningen har underrättats om att en utredning om återkallelse har inletts men innan beslut fattats av Migrationsverket gäller enligt 7 kap. 7 e § andra stycket UtlL en förlängd omställningsperiod om fyra månader. En förutsättning för den omställningsperioden är att ärendet avser återkallelse på grund av att förutsättningarna för arbetstillståndet inte längre är uppfyllda eller att utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag påbörjat arbetet. Detta har motiverats med att en utlänning i en sådan situation inte bör hamna i ett sämre läge än andra arbetskraftsinvandrare utan bör få möjlighet att söka ett nytt arbete, s.k. omställning. Med hänsyn till att dessa arbetskraftsinvandrare redan befinner sig i en utsatt situation ansågs det rimligt att de får en något längre tid på sig att söka nytt arbete innan återkallelse kan bli aktuell. En rimlig tid ansågs vara fyra månader, i stället för tre, från det att anställningen upphörde (propositionen Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring [prop. 2013/14:227] s. 23). Enligt det nya direktivet gäller omställningsperioder om sammanlagt tre månader för den som har haft ett kombinerat tillstånd i högst två år och om sammanlagt sex månader för den som har haft ett kombinerat tillstånd i mer än två år. Det finns enligt artikel 11.4 en möjlighet att tillåta en

innehavare av ett kombinerat tillstånd att vara arbetslös under en längre period. Det nya direktivets olika krav på omställningsperioder vid arbetslöshet, i kombination med befintliga regler om en annan omställningsperiod när ett återkallelseärende har inletts, skulle emellertid innebära ytterligare tidsfrister att förhålla sig till, vilket riskerar att göra regleringen onödigt komplicerad. Förslaget om en omställningsperiod på tre eller sex månader, med möjlighet till ytterligare tre månader om utlänningen har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor, bedöms som tillräckligt. Regeringen anser därför att den nuvarande omställningsperioden om fyra månader för en utlänning vars anställning upphört efter det att Migrationsverket inlett ett ärende om återkallelse bör tas bort. I stället föreslås att omställningsperioden i denna situation ska vara densamma som föreslås gälla för andra arbetskraftsinvandrare vars anställning har upphört.

8.7 Vistelse i landet till dess de behöriga myndigheterna har kontrollerat villkoren

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav om att en innehavare av ett uppehålls- och arbetstillstånd ska få vistas på medlemsstatens territorium till dess att behöriga myndigheter kontrollerat relevanta villkor för byte av arbetsgivare, även om den tillåtna arbetslöshetsperioden har löpt ut, tillgodoses genom gällande ordning och de förslag som lämnas i denna lagrådsremiss.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

Om innehavaren av ett kombinerat tillstånd hittar en ny arbetsgivare inom den tillåtna arbetslöshetsperioden och medlemsstaten tillämpar något av villkoren i artikel 11.3 för tillträde till den nya anställningen, ska medlemsstaten enligt artikel 11.4 i det nya direktivet tillåta innehavaren av det kombinerade tillståndet att vistas i landet till dess att de behöriga myndigheterna har kontrollerat att villkoren är uppfyllda, även om den tillåtna arbetslöshetsperioden har löpt ut. Motsvarande bestämmelse finns inte i 2011 års direktiv. En utlänning som har uppehållstillstånd har rätt att visats i landet (2 kap. 4 § UtlL). I avsnitt 8.4 föreslås också att en utlänning som innehar ett giltigt uppehålls- och arbetstillstånd inte ska få tillståndet återkallat om 58 han eller hon inom giltighetstiden för tillståndet och inom den tillåtna

arbetslöshetsperioden får en ny anställning och också anmäler den nya anställningen till Migrationsverket. Möjligheten enligt det nya direktivet att föreskriva en viss tid inom vilken Migrationsverket ska ta ställning till den nya anställningen föreslås inte utnyttjas (se avsnitt 8.2). Därmed kommer en arbetskraftsinvandrare, som efter en period av arbetslöshet anmäler en ny anställning till Migrationsverket, att kunna fortsätta att vistas i landet under uppehållstillståndets giltighetstid. Några andra författningsändringar bedöms inte vara nödvändiga för att uppfylla direktivets krav i denna del.

8.8 Tillstånd att vistas och arbeta i Sverige under handläggningstiden

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav om att en utlänning under handläggningstiden för en förlängningsansökan ska tillåtas att vistas i Sverige på samma villkor som om denne var innehavare av ett kombinerat tillstånd kräver inte några lagändringar. Det nya direktivets krav i övrigt om att en utlänning ska tillåtas att vistas i Sverige under handläggningstiden för en förlängningsansökan tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna, bl.a. Gröna arbetsgivare , Svenskt Näringsliv och Umeå universitet , är positiva till eller har inga synpunkter på promemorians förslag och bedömning. Migrationsverket efterfrågar vissa förtydliganden.

Skälen för regeringens bedömning

Om giltighetstiden för det kombinerade tillståndet löper ut under det förfarande som gäller dess förlängning ska medlemsstaterna, enligt artikel 11.5 i det nya direktivet, tillåta att tredjelandsmedborgaren vistas på deras territorium på samma villkor som om denne var innehavare av ett kombinerat tillstånd. Detta gäller tills de behöriga myndigheterna har fattat beslut om ansökan om tillståndets förlängning. Motsvarande bestämmelse finns inte i 2011 års direktiv. Enligt huvudregeln ska den utlänning som vill ha uppehålls- eller arbetstillstånd i Sverige ha ansökt om och beviljats ett sådant tillstånd före inresan i landet (5 kap. 18 § första stycket och 6 kap. 4 § UtlL). Från denna huvudregel finns ett antal undantag när ansökan kan bifallas även om utlänningen befinner sig i Sverige (5 kap. 18 § andra till fjärde styckena, 18 a och 19 §§ UtlL). Dessa undantag gäller även ansökan om 59

arbetstillstånd (6 kap. 4 § UtlL). Undantagen är omfattande och gäller exempelvis för en utlänning som ansöker om förlängning av uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd samt för en familjemedlem till en sådan utlänning. Det förhållandet att en utlänning får lämna in en ansökan inifrån landet innebär även att han eller hon får vistas här under tiden för prövningen av ansökan, även om tillståndstiden löper ut under förfarandet. Direktivets krav är därmed uppfyllda av gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Enligt det nya direktivet ska en tredjelandsmedborgare tillåtas vistas på medlemsstatens territorium på samma villkor som om denne var innehavare av ett kombinerat tillstånd. Detta torde innebära att utlänningen inte bara ska tillåtas att vistas här under handläggningen av förlängningsansökan, utan även tillåtas att arbeta under den tiden. Enligt gällande rätt behöver inte den som har haft arbetstillstånd för en tid av minst sex månader och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning, ha arbetstillstånd för tiden till dess tillståndsfrågan har avgjorts, eller om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft (5 kap. 3 § andra stycket UtlF). Den som har haft ett arbetstillstånd för en tid om minst sex månader kan alltså fortsätta att arbeta under handläggningstiden av en förlängningsansökan, även om giltighetstiden för arbetstillståndet hinner löpa ut. Det nya direktivet innehåller ingen möjlighet till undantag för den som har haft arbetstillstånd för en kortare tid än sex månader och innebär alltså en avvikelse från nu gällande ordning. I promemorian föreslås därför att den som har haft arbetstillstånd, oavsett hur länge, och som inom giltighetstiden för tillståndet ansöker om förlängning inte behöver ha arbetstillstånd till dess tillståndsfrågan har avgjorts, eller om beslut om utvisning meddelas, till dess utvisningsbeslutet har fått laga kraft. Regeringen anser att rätten att arbeta i landet under handläggningen av en förlängningsansökan även fortsättningsvis bör regleras på förordningsnivå och det är därför inte nödvändigt med några lagändringar till följd av det nya direktivets krav i denna del.

9 Likabehandling under vistelsen i Sverige

9.1 Arbets- och anställningsvillkor

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på likabehandling i fråga om arbets- och anställningsvillkor tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Svenska ILO-kommittén framför att promemorians bedömning bör vara förenlig med Sveriges internationella åtaganden i förhållande till ILO men påpekar att det inte görs någon sådan analys i promemorian. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 12.1 a i det nya direktivet ska arbetstagare från tredjeland, som beviljats inresa i en medlemsstat för att arbeta eller som beviljats inresa i andra syften än arbete och som har rätt att arbeta, och omfattas av direktivets tillämpningsområde, ha rätt till likabehandling med svenska medborgare i fråga om anställningsvillkor och arbetsvillkor, inbegripet lön, uppsägning, arbetstider, ledighet och allmänna helgdagar samt likabehandling av kvinnor och män, liksom hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Motsvarande bestämmelse, dock mindre detaljerad och utan något om anställningsvillkor eller likabehandling av kvinnor och män, finns i 2011 års direktiv. Vid genomförandet av direktivet gjordes bedömningen att kraven tillgodosågs genom gällande rätt (prop. 2013/14:153 s. 31 och 32). Enligt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen (2008:567) får arbetsgivare inte diskriminera den som hos arbetsgivaren är arbetstagare, söker eller gör en förfrågan om arbete, söker eller fullgör praktik eller står till förfogande för att utföra eller utför arbete som inhyrd eller inlånad arbetskraft. Det materiella tillämpningsområdet för diskrimineringsförbudet är omfattande. Alla situationer med koppling till arbetet som kan uppstå mellan en arbetsgivare och en arbetstagare omfattas (propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering [prop. 2007/08:95] s. 498). Lön och övriga anställningsvillkor samt hälso- och säkerhetskrav på arbetsplatsen omfattas alltså av förbudet i diskrimineringslagen. När det gäller regler som specifikt behandlar anställnings- och arbetsvillkor och villkor som gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen finns det ingen särreglering som tar sin utgångspunkt i arbetstagarens medborgarskap. I Sverige finns det inte heller någon författningsreglering av löner utan lönebildningen är en fråga för arbetsmarknadens parter. Sammanfattningsvis kan det konstateras att det nya direktivets bestämmelse om att den som har uppehålls- och arbetstillstånd ska likabehandlas med landets egna medborgare i dessa avseenden tillgodoses genom gällande rätt och inte kräver några författningsändringar. Som Svenska ILO-kommittén framhåller innehåller promemorian ingen analys om huruvida bedömningen är förenlig med Sveriges åtaganden enligt ILO:s konventioner. Bland de av ILO:s konventioner som kan vara av relevans i detta sammanhang finns konvention (nr 111) om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning samt (nr 143) om missbruk i samband med migration och om främjande av migrerande arbetstagares likställdhet. Konvention nr 143 är framför allt relevant när det gäller reglering av arbetskraftsinvandring och hur utlänningar som beviljats arbetstillstånd ska behandlas och vilka grundläggande rättigheter som alla migrerande arbetstagare ska tillförsäkras. Konventionen nr 111 syftar till att främja likställdhet och avskaffa diskriminering i fråga om anställning och yrkesverksamhet. Mot bakgrund av att det nya direktivets 61

krav på likabehandling av den som har uppehålls- och arbetstillstånd med landets egna medborgare bedöms vara tillgodosett genom gällande rätt anser regeringen även att den bedömningen är förenlig med nämnda konventioner.

9.2 Föreningsfrihet och rätt att vidta stridsåtgärder

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på likabehandling i fråga om föreningsfrihet och rätten att vidta stridsåtgärder tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Svenska ILO-kommittén framför att promemorians bedömning bör vara förenlig med Sveriges internationella åtaganden i förhållande till ILO men påpekar att det inte görs någon sådan analys i promemorian. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 12.1 b i det nya direktivet ska de arbetstagare från tredjeland, som beviljats inresa i en medlemsstat för att arbeta eller som beviljats inresa i andra syften än arbete och som har rätt att arbeta, och omfattas av direktivets tillämpningsområde, ha rätt till likabehandling med svenska medborgare i fråga om rätten att strejka och vidta stridsåtgärder i enlighet med medlemsstatens nationella rätt och praxis. Kravet gäller även föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller någon annan organisation vars medlemmar utövar ett visst yrke, inklusive de rättigheter och förmåner som sådana organisationer tillhandahåller, såsom rätten att förhandla om och ingå kollektivavtal, utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om allmän ordning och säkerhet. Motsvarande bestämmelse, som dock inte föreskriver något om rätten att strejka och vidta stridsåtgärder, finns i 2011 års direktiv. Ett tillägg i det nya direktivet är också hänvisningen till rätten för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer att förhandla om och ingå kollektivavtal. Vid genomförandet av 2011 års direktiv gjordes bedömningen att kraven tillgodosågs genom gällande rätt (prop. 2013/14:153 s. 32 och 33). Av 2 kap. 25 § första stycket 1 regeringsformen framgår att en utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om föreningsfrihet om inte annat följer av särskilda föreskrifter i lag. Några föreskrifter som begränsar utlänningars möjlighet till föreningsfrihet eller frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation finns inte. I 7 och 8 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet finns tvingande

bestämmelser om föreningsrätt. Enligt 2 kap. 11 § diskrimineringslagen är diskriminering förbjuden i fråga om medlemskap eller medverkan i arbetstagarorganisation, arbetsgivarorganisation eller yrkesorganisation och förmåner som en sådan organisation tillhandahåller sina medlemmar. När det gäller rätten att vidta stridsåtgärder har en förening av arbetstagare enligt 2 kap. 14 § regeringsformen rätt att vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden, om inte annat följer av lag eller avtal. Begränsningar i rätten att vidta stridsåtgärder finns främst i lagen om medbestämmande i arbetslivet, men några inskränkningar i rätten att vidta stridsåtgärder som har sin grund i medborgarskap finns inte. Som Svenska IL O -kommittén framhåller innehåller promemorian ingen analys av om bedömningen är förenlig med Sveriges åtaganden enligt ILO:s konventioner. De konventioner som främst bör vara av relevans i detta sammanhang är ILO:s konvention (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten samt konvention (nr 98) om tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten. Dessa konventioner syftar bl.a. till att skydda föreningsfriheten. Det nya direktivets krav på likabehandling i fråga om föreningsfrihet och rätt att vidta stridsåtgärder tillgodoses genom gällande rätt och kräver därför inga författningsändringar. Denna bedömning är förenlig med nämnda konventionsåtaganden.

9.3 Tillgång till varor och tjänster

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på likabehandling i fråga om tillgång till varor och tjänster tillgodoses genom gällande rätt. Möjligheten att begränsa rätten till likabehandling när det gäller förfaranden för att få bostad bör inte utnyttjas.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 12.1 g i det nya direktivet ska arbetstagare från tredjeland, som har beviljats inresa i en medlemsstat för att arbeta eller som beviljats inresa i andra syften än arbete och som har rätt att arbeta, och omfattas av direktivets tillämpningsområde, ha rätt till likabehandling med svenska medborgare i fråga om tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, inbegripet förfaranden för att erhålla tillgång till offentligägda och privatägda bostäder enligt nationell rätt. Det anges att detta inte ska påverka avtalsfriheten i enlighet med

unionsrätten och nationell rätt. Vidare ska enligt artikel 12.1 h dessa arbetstagare från tredje land åtnjuta likabehandling med svenska medborgare i fråga om tillgång till rådgivningstjänster och information som tillhandahålls av arbetsförmedlingar. Medlemsstaterna får dock enligt artikel 12.2 d begränsa rätten till likabehandling till att avse arbetstagare från tredjeland som har anställning och begränsa tillgången till bostäder, med undantag för hyra av privatägda bostäder, inom de gränser som föreskrivs i nationell rätt. En liknande bestämmelse finns i 2011 års direktiv. I det nya direktivet anges dock, till skillnad från 2011 års direktiv, att rätten till likabehandling i fråga om tillgång till bostäder avser offentligägda och privatägda bostäder. I 2011 års direktiv görs inte heller något undantag för privatägda bostäder när det gäller medlemsstaternas möjligheter att begränsa rätten till likabehandling. Då gjordes bedömningen att direktivets krav tillgodosågs genom gällande rätt och att möjligheten att begränsa rätten till likabehandling när det gäller tillgången till bostäder inte skulle utnyttjas (prop. 2013/14:153 s. 42). Enligt 2 kap. 9 § diskrimineringslagen är diskriminering av arbetssökande och arbetstagare förbjuden i fråga om arbetsmarknadspolitisk verksamhet och arbetsförmedling utan offentligt uppdrag. Av 2 kap. 12 § samma lag följer att diskriminering är förbjuden för den som utanför privat- och familjelivet tillhandahåller varor, tjänster eller bostäder till allmänheten. Det finns alltså inga begränsningar grundade på medborgaskap för att få tillgång till sådana varor och tjänster som avses i det nya direktivet, förfaranden för att erhålla bostäder eller för att ta del av arbetsförmedlingens tjänster. För närvarande bereds emellertid inom Regeringskansliet ett förslag om förvärvstillstånd för fastighetsförvärv för vissa utländska rättssubjekt. I betänkandet Skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv (SOU 2024:84) bedömer utredningen att förslagen har en sådan tydlig koppling till nationell säkerhet att det är fråga om en lagstiftningsåtgärd som faller inom Sveriges exklusiva kompetens enligt artikel 4.2 i EU-fördraget och att EU-rätten därmed inte utgör något hinder mot förslaget (jfr SOU 2024:84 s. 237 – 240). Direktivets bestämmelse om likabehandling med svenska medborgare i denna del tillgodoses alltså genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar. Möjligheten att begränsa rätten till likabehandling i fråga om bostäder bör inte utnyttjas.

9.4 Personer som har beviljats skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i en medlemsstat

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav om att personer som har beviljats skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i en medlemsstat ska omfattas av bestämmelserna om likabehandling, om de har tillstånd att arbeta, tillgodoses genom gällande rätt.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inte några synpunkter på promemorians bedömning.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 3.5 i det nya direktivet, som är ny i förhållande till 2011 års direktiv, är kapitel III om rätten till likabehandling även tillämpligt på personer som har beviljats skydd i enlighet med nationell rätt, internationella förpliktelser eller praxis i en medlemsstat, om de i enlighet med nationell rätt har tillstånd att arbeta. Detta gäller trots att denna personkrets enligt artikel 3.2 h undantas från direktivets tillämpningsområde. Tribunalvittnen (22 kap. UtlL), personer som är föremål för särskilt personsäkerhetsarbete (5 kap. 15 b § UtlL) och personer som beviljats uppehållstillstånd p.g.a. vissa hinder mot verkställighet (12 kap. UtlL), jfr avsnitt 6, har bedömts ingå i personkretsen (jfr prop. 2024/25:18 s. 45). Även dessa personkategorier kan alltså omfattas av bestämmelserna om rätten till likabehandling i förhållande till svenska medborgare, om de har tillstånd att arbeta. Direktivets krav på likabehandling bedöms i avsnitt 9.1 – 9.3 vara tillgodosett genom gällande rätt, främst beroende på att svensk rätt som utgångspunkt inte gör någon skillnad på medborgarskap. Det finns ingen särreglering som innebär att de nu aktuella personkategorierna inte skulle omfattas av samma rättigheter som övriga tredjelandsmedborgare som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Direktivets krav att även dessa personkategorier ska omfattas av likabehandling bedöms därför vara tillgodosett enligt gällande rätt.

10 Åtgärder mot missbruk och sanktioner

Regeringens bedömning

Det nya direktivets krav på att vidta åtgärder i syfte att förhindra missbruk och om sanktioner mot arbetsgivare som inte uppfyller sina skyldigheter enligt direktivet tillgodoses genom gällande rätt. Detsamma gäller det nya direktivets krav på tillträde till arbetsplatsen och bostaden.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Svenskt Näringsliv och Gröna arbetsgivare håller med om bedömningen att de kontroll- och sanktionsmöjligheter som redan finns är tillräckliga för att möta direktivets krav. Örebro universitet påpekar att det inom det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet med arbetsplatsinspektioner kvarstår utmaningar vad gäller att dela information mellan myndigheter. I övrigt yttrar sig inte remissinstanserna i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Direktivet Enligt artikel 13.1 i det nya direktivet ska medlemsstaterna vidta åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och sanktionera arbetsgivares överträdelser av nationella bestämmelser om likabehandling som antagits enligt artikel 12. Åtgärderna ska omfatta övervakning, bedömning och, när så är lämpligt, inspektioner, i synnerhet i sektorer med hög risk för kränkningar av arbetstagares rättigheter, i enlighet med nationell rätt eller administrativ praxis. Enligt artikel 13.2 ska medlemsstaterna föreskriva sanktioner mot arbetsgivare som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt direktivet. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Enligt artikel 13.3 ska medlemsstaterna säkerställa att de organ som ansvarar för kontrollen av arbete eller andra behöriga myndigheter samt, om så föreskrivs i nationell rätt om medborgare i medlemsstaten, organisationer som företräder arbetstagares intressen har tillträde till arbetsplatsen. Om bostad tillhandahålls av arbetsgivaren och om så föreskrivs i nationell rätt om medborgare i medlemsstaten, ska tillträde till arbetsplatsen omfatta tillträde till den bostaden, förutsatt att arbetstagaren från tredjeland samtycker till detta tillträde. Motsvarande bestämmelser finns inte i 2011 års direktiv. Däremot finns liknande bestämmelser i andra direktiv på närliggande områden, bl.a. säsongsanställningsdirektivet. Av skäl 43 framgår också att när det gäller skyddet av arbetstagare bör liknande nationella åtgärder för övervakning, bedömning, inspektioner, sanktioner och underlättande av klagomål redan ha antagits och vara i kraft på nationell nivå.

Åtgärder mot missbruk och sanktioner mot arbetsgivare Bestämmelser om att medlemsstaterna ska vidta åtgärder i syfte att förhindra missbruk och föreskriva sanktioner mot arbetsgivare finns även i bl.a. det nya blåkortsdirektivet, ICT-direktivet och säsongsanställningsdirektivet. Vid genomförandet av de direktiven gjordes bedömningen att det inte behövdes några författningsändringar utan de kontrollmöjligheter och sanktioner som redan finns ansågs vara tillräckliga för att möta direktivens krav (se prop. 2024/25:18 s. 110 och 111, propositionen Uppehålls- och arbetstillstånd för företagsintern förflyttning – genomförande av ICT-direktivet [prop. 2017/18:34] s. 92 och 93 och propositionen Genomförande av säsongsanställningsdirektivet [prop. 2017/18:108] s. 96 – 99). I Migrationsverkets uppgifter ingår att vidta åtgärder för att motverka missbruk av regler (5 § 1 förordningen med instruktion för

Migrationsverket). För att säkerställa att lön, försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor inte är sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen ska Migrationsverket vid handläggningen av en ansökan om arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § UtlL ge sammanslutningar av arbetstagare inom det verksamhetsområde som tillståndet avser tillfälle att yttra sig i ärendet (5 kap. 7 a § UtlF). Migrationsverket får härigenom möjlighet att redan vid tillståndsprövningen säkerställa att innehavaren av ett arbetstillstånd kommer att arbeta under rimliga villkor. Migrationsverket har också möjlighet att ålägga en arbetsgivare att, under den tid som utlänningens tillstånd gäller hos den arbetsgivaren, skriftligen anmäla om något av de villkor som anges i 6 kap. 2 § första stycket UtlL ändras till det sämre i förhållande till de uppgifter som legat till grund för beslutet om arbetstillstånd (6 kap. 6 c § UtlF). En underlåtenhet att göra en sådan anmälan kopplas även till ett straffansvar (20 kap. 6 § UtlL). En arbetsgivare till en utlänning som beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket UtlL är också skyldig att efter Migrationsverkets föreläggande lämna skriftlig uppgift om de villkor som gäller för utlänningens anställning (6 kap. 6 b § UtlF). Uppgifterna ska lämnas på heder och samvete, vilket innebär att bestämmelserna om osann eller vårdslös försäkran i 15 kap. 10 § brottsbalken blir tillämpliga. En arbetsgivare som lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen kan, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, dömas för osann försäkran till böter eller fängelse i högst sex månader. För att ytterligare förstärka åtgärderna mot missbruk och fusk gäller sedan den 1 juni 2022 att Migrationsverket även kan besluta om att förelägga arbetsgivaren att komma in med de efterfrågade uppgifterna. Föreläggandet får förenas med vite (9 kap. 17 § UtlL). Vidare har Migrationsverket möjlighet att göra en förnyad kontroll vid en ansökan om förlängning av ett arbetstillstånd. Under den löpande tillståndstiden görs även kontroller om det på något sätt kommer till Migrationsverkets kännedom att det finns skäl att återkalla tillståndet. Av artikel 12 i det nya direktivet följer att en arbetstagare från tredjeland som omfattas av direktivet ska ha rätt till likabehandling i förhållande till medborgarna i medlemsstaten där arbetstagaren vistas, bl.a. i fråga om anställningsvillkor. Det innebär att arbetsgivare inte får särbehandla den arbetstagaren i förhållande till svenska medborgare när det gäller exempelvis lön. Som framgår i avsnitt 9.1 får en arbetsgivare enligt 2 kap. 1 § diskrimineringslagen inte diskriminera den som hos arbetsgivaren är arbetstagare. Även om medborgarskap i sig inte är en diskrimineringsgrund kan krav kopplade till medborgarskap bedömas som indirekt diskriminerande, eftersom sådana typiskt sett missgynnar människor med annat etniskt eller nationellt ursprung än svenskt (prop. 2007/08:95 s. 497). Den som bryter mot förbudet mot diskriminering ska enligt 5 kap. 1 § diskrimineringslagen betala diskrimineringsersättning för den kränkning som överträdelsen innebär och även ersättning för den förlust som uppkommer. När det gäller regler som specifikt behandlar arbetsvillkor och regler som gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen finns inte någon särreglering som tar sin utgångspunkt i arbetstagarens medborgarskap. I fråga om övervakning och kontroll av arbetstagares arbets- och 67

anställningsvillkor är det både Arbetsmiljöverket och arbetsmarknadens parter som ansvarar för denna. Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen (7 kap. 1 § arbetsmiljölagen [1977:1160] och 20 § arbetstidslagen [1982:673]). De författningar som behandlar dessa frågor innehåller också straffbestämmelser och regler om sanktionsavgifter samt bestämmelser om förelägganden och förbud som får förenas med vite för den arbetsgivare som bryter mot lagstiftningen (exempelvis 8 kap. 1 – 5 §§ arbetsmiljölagen och 22 och 23 §§ arbetstidslagen). Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att arbetstagarorganisationerna som huvudregel bevakar att en arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal tillämpar avtalet på alla arbetstagare, såväl fackligt organiserade som oorganiserade, vilket i praktiken även innefattar utländska arbetstagare. När det gäller rätten till likabehandling i fråga om grenarna av social trygghet enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen har arbetsgivaren, i svensk rätt, inte så stora möjligheter att påverka den rätten genom sitt agerande. Det finns dock vissa skyldigheter som en arbetsgivare har när det gäller till exempel arbetstagares sjukdom. Bestämmelserna gäller oavsett medborgarskap. Det åligger t.ex. arbetsgivaren att göra en anmälan om sjukdomsfall till Försäkringskassan i de fall sjukperioden och anställningen fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. Anmälningsskyldigheten är straffsanktionerad (12 och 19 §§ lagen [1991:1047] om sjuklön). Den som utger ersättning för arbete i Sverige, generellt sett en arbetsgivare, är skyldig att betala arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på ersättningen i enlighet med socialavgiftslagen (2000:980) och lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. Detta gäller oavsett vilket medborgarskap den som tar emot ersättningen har. Det som är avgörande för bedömning av avgiftsskyldigheten är om det är fråga om ersättning till en person som när arbetet utförs omfattas av den svenska socialförsäkringen eller inte. Den som utger ersättning kan också vara skyldig att betala särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. En arbetsgivare är också skyldig att göra skatteavdrag på ersättning som betalas ut för arbete som utförts i Sverige. En arbetsgivare som inte sköter sina skyldigheter kan påföras särskilda avgifter, t.ex. i form av skattetillägg enligt 49 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). En utlänning är likställd med en svensk medborgare när det gäller möjligheten att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation samt att vidta stridsåtgärder. I Sverige finns en grundlagsskyddad föreningsfrihet och rätt för en förening av arbetstagare att vidta stridsåtgärder (2 kap. 1 § första stycket 5 och 14 § regeringsformen). Både enskilda arbetsgivare, enskilda arbetstagare och organisationer på arbetsmarknaden som bryter mot lagstiftningen eller kollektivavtal kan dömas till ekonomiskt skadestånd. För det fall en arbetsgivare vidtar en åtgärd till skada för arbetstagaren för att denna utnyttjar sin föreningsfrihet kan allmänt skadestånd utgå för föreningsrättskränkning (7, 8 och 54 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet). Det kan även nämnas att en arbetsgivare är skyldig att på avtalsrättslig 68 grund betala lön och annan ersättning enligt anställningsavtalet. En

tredjelandsmedborgare med uppehålls- och arbetstillstånd har samma möjligheter som andra rättssubjekt att vända sig till Kronofogdemyndigheten med en ansökan om betalningsföreläggande (2 – 6 §§ lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning) eller att få till stånd en rättslig prövning av en fordran genom att vända sig till domstol. Möjligheten till rättslig prövning gäller även för det fall en arbetsgivare i strid med den föreslagna regleringen har krävt ersättning från utlänningen för en ansökningsavgift. Utlänningen har alltså rätt att bestrida en sådan fordran och att få till stånd en rättslig prövning vid domstol. Regeringen bedriver även ett omfattande arbete mot arbetslivskriminalitet. Det finns bl.a. ett pågående uppdrag för nio myndigheter att samverka för att motverka arbetslivskriminalitet, bl.a. genom inrättande av regionala center mot arbetslivskriminalitet (A2022/00333). Deltagande myndigheter är Arbetsmiljöverket, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Försäkringskassan, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten och Migrationsverket. Myndigheterna samarbetar för att upptäcka felaktigheter hos arbetsgivare, som exempelvis anställda som saknar rätt att arbeta i Sverige. Kärnan i detta samarbete är genomförandet av myndighetsgemensamma arbetsplatskontroller. Polismyndigheten får även genomföra inspektioner för att kontrollera om en arbetsgivare har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas i Sverige, eller har rätt att vistas här men saknar föreskrivet arbetstillstånd. Inspektionerna får genomföras inom de verksamhetssektorer som Polismyndigheten identifierat som risksektorer (9 kap. 14 § UtlL). Migrationsverket kontrollerar om personer har rätt att arbeta i Sverige och om arbetsgivaren uppfyller kraven för att anställa utländsk arbetskraft. En arbetsgivare som har en utlänning anställd utan att det finns rätt till det kan dömas till fängelse i högst ett år och kan också få betala en särskild avgift (20 kap. 5 och 12 §§ UtlL). Vidare har delegationen mot arbetslivskriminalitet i sitt slutbetänkande Arbetslivskriminalitet – upplägg – verktyg och åtgärder – fortsatt arbete (SOU 2025:25) lämnat förslag som syftar till att stärka skyddet av arbetstagare. Sedan den 1 juni 2026 finns det även två nya brott i utlänningslagen, exploatering av utländsk arbetskraft och handel med arbetstillstånd (20 kap. 10 – 10 b §§ UtlL, jfr prop. 2025/26:87). Som Örebro universitet påpekar är ett välfungerande informationsutbyte mellan myndigheter en förutsättning för att olika former av fusk, regelöverträdelser och brottslighet ska kunna förebyggas, utredas och bekämpas. Genom en ny sekretessbrytande bestämmelse som trädde i kraft den 1 december 2025, kan myndigheter lämna uppgifter till en annan myndighet om det behövs för att t.ex. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet eller fusk (10 kap. 15 a § offentlighets- och sekretesslagen). De kontroll- och sanktionsmöjligheter som finns enligt gällande rätt bedöms sammantagna vara tillräckliga för att möta det nya direktivets krav på åtgärder i syfte att förhindra potentiellt missbruk och sanktionera arbetsgivare som bryter mot sina skyldigheter enligt direktivet.

Kontrollmyndigheternas tillträde till arbetsplats och bostad Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över efterlevnaden av arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen, medan Migrationsverket kontrollerar att utlänningslagstiftningen följs. När det gäller arbetsmiljölagstiftningen är det övergripande syftet att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Tillsynsmyndigheten ska ges tillträde till arbetsstället och får där göra undersökningar och ta prov i kontrollsyfte (7 kap. 5 § arbetsmiljölagen). Skyddsombud, som utses av och företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor, är utrustade med olika befogenheter och har bl.a. rätt att få upplysningar och begära undersökningar för kontroll av förhållandena på arbetsplatsen (6 kap. 6 och 6 a §§ arbetsmiljölagen). Arbetsgivare och arbetstagare ska samverka om arbetsmiljön och bör som ett led i den regelbundna översynen av den bl.a. genomföra skyddsronder (7 § arbetsmiljöförordningen [1977:1166]). En arbetsgivare får inte hindra en facklig förtroendeman att fullgöra sitt uppdrag. Om uppdraget avser en annan arbetsplats än förtroendemannens egen, är arbetsgivaren på den arbetsplatsen skyldig att låta förtroendemannen få tillträde och vara verksam i den omfattning som behövs för uppdraget. Verksamheten får dock inte medföra betydande hinder för arbetets behöriga gång (3 § lagen [1974:358] om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen). Regeringen bedömer mot denna bakgrund att direktivets krav på tillträde till arbetsplatsen är tillgodosett genom gällande rätt. Någon ytterligare reglering behövs därför inte. När det gäller tillträde till en bostad ska det enligt det nya direktivet gälla under förutsättning att arbetstagaren samtycker till detta. En liknande bestämmelse finns i säsongsanställningsdirektivet och vid genomförandet av det direktivet gjordes bedömningen att direktivets krav var tillgodosedda enligt gällande rätt (prop. 2017/18:108 s. 95 och 96). Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är var och en mot det allmänna skyddad mot bl.a. kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Om ett tillträde till en bostad inte är påtvingat eller med andra ord frivilligt bör det inte vara fråga om någon inskränkning av det grundlagsskyddet (se regeringens proposition med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m. [prop. 1993/94:24] s. 39 och prop. 2017/18:108 s. 96). Något hinder mot tillträde till en bostad under förutsättning att utlänningen lämnat sitt samtycke bedöms därför inte finnas enligt nuvarande ordning.

11 Klagomål och rättslig prövning

Regeringens bedömning

Det nya direktivets bestämmelser om underlättande av klagomål och rättslig prövning tillgodoses genom gällande rätt och kräver inte några författningsändringar.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Örebro universitet ifrågasätter bedömningen av om direktivets krav på effektiva mekanismer genom vilka en arbetstagare kan inge klagomål mot sin arbetsgivare tillgodoses genom gällande rätt. I övrigt har remissinstanserna inga synpunkter i denna del.

Skälen för regeringens bedömning

Klagomålsförfarandet I artikel 14.1 i det nya direktivet föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att det finns effektiva mekanismer genom vilka arbetstagare från tredjeland kan inge klagomål mot sina arbetsgivare direkt, genom tredjeparter som, i enlighet med de kriterier som fastställs i nationell rätt, har ett berättigat intresse av att säkerställa att direktivet och de nationella bestämmelser som antagits enligt direktivet efterlevs och genom en behörig myndighet i medlemsstaten när detta föreskrivs i nationell rätt. Motsvarande bestämmelse finns inte i 2011 års direktiv. Liknande bestämmelser finns emellertid i sanktionsdirektivet och även i säsongsanställningsdirektivet. Några författningsändringar bedömdes vid genomförandet inte behöva införas med anledning av dessa direktiv utan de klagomålsförfaranden som redan finns ansågs vara tillräckliga för att möta dessa direktivs krav (propositionen Genomförande av direktivet om sanktioner mot arbetsgivare [prop. 2012/13:125] s. 89 – 93 och prop. 2017/18:108 s. 81 – 83). En fråga som uppkommer är vilka skyldigheter för medlemsstaterna som följer av att klagomål ska kunna ges in genom tredje parter som utsetts av medlemsstaten. Vid genomförandet av sanktionsdirektivet och säsongsanställningsdirektivet gjordes bedömningen att det inte skulle uppfattas som ett krav på medlemsstaterna att utse vissa organisationer att biträda de aktuella utlänningarna, eftersom det skulle göra det omöjligt för medlemsstaterna att genomföra direktiven om det inte finns någon lämplig organisation som är villig att hjälpa de aktuella utlänningarna. Det ansågs att direktiven i stället skulle uppfattas som en skyldighet för medlemsstaterna att acceptera att klagomål ges in av organisationer som engagerar sig i sådana frågor (prop. 2012/13:125 s. 90 och prop. 2017/18:108 s. 82). Det saknas skäl att nu göra någon annan bedömning. Av artikel 14.1 framgår inte heller vad klagomålen ska kunna avse eller till vem. I skäl 42 anges att medlemsstaterna bör säkerställa att det finns effektiva mekanismer genom vilka arbetstagare från tredjeland kan söka rättslig prövning och inge klagomål. Enligt bestämmelsen ska klagomålet vara riktat mot arbetsgivaren. Av skäl 42 följer vidare att kravet syftar till att hantera situationer där arbetstagaren från tredjeland inte känner till att det finns mekanismer genom vilka arbetstagaren kan få sin sak prövad eller av rädsla drar sig för att utnyttja den möjligheten. Vid genomförandet av säsongsanställningsdirektivet ansågs en rimlig tolkning vara att bestämmelserna innebär en skyldighet för medlemsstaterna att se till att 71

säsongsarbetare har tillgång till effektiva rättsmedel och att det finns en möjlighet för honom eller henne att få sin sak prövad (prop. 2017/18:108 s. 82). Till skillnad från Örebro universitet men i likhet med promemorian anser regeringen att det inte finns skäl att göra någon annan bedömning vid genomförandet av det nya direktivet. De rättsmedel som en arbetstagare från tredjeland kan tillgripa skiljer sig inte från dem som i övrigt gäller enligt svensk rätt. En arbetstagare från tredjeland har samma möjligheter som andra rättssubjekt att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten enligt lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Förfarandet som föreskrivs i den lagen syftar till att borgenärer ska få en exekutionstitel avseende otvistiga penningfordringar på ett snabbt och enkelt sätt, utan att först behöva väcka talan i domstol. Om det visar sig att fordran är tvistig överlämnas ärendet till tingsrätten. Arbetsrättsliga tvister som antingen rör en tvist om kollektivavtal eller en annan tvist som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare prövas i särskild ordning i enlighet med lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I vissa fall kan talan väckas direkt hos Arbetsdomstolen och i andra fall ska talan väckas i tingsrätt. En arbetstagare från tredjeland har alltså samma möjligheter som andra arbetstagare att vända sig till domstol vid en tvist om en penningfordran eller en arbetstvist. Sammantaget instämmer regeringen i promemorians bedömning att direktivets bestämmelse om att medlemsstaterna ska säkerställa mekanismer genom vilka arbetstagare från tredjeland kan föra fram klagomål mot sina arbetsgivare är tillgodosedd genom gällande rätt.

Tredje parts engagemang i rättsliga eller administrativa förfaranden Enligt artikel 14.2 i det nya direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att tredje parter som avses i artikel 14.1 b, på uppdrag av arbetstagaren från tredje land eller för att stödja denne, med dennes samtycke får engagera sig i eventuella förvaltnings- eller civilrättsliga förfaranden som syftar till att säkerställa genomförandet av direktivet eller nationella bestämmelser som antagits enligt direktivet. Eftersom det är fråga om att tredje parter ska kunna engagera sig på tredjelandsmedborgarens vägnar eller för att stödja denne bör bestämmelsen ta sikte på sådana frågor där det är utlänningen som ska ta initiativet. Bestämmelsen bör inte uppfattas så att tredje parter med berättigat intresse ska ha rätt att engagera sig i förfaranden som avser sanktioner och åtgärder som det ankommer på en myndighet att ta initiativ till (jfr prop. 2012/13:125 s. 92). En part vid ett mål vid allmän domstol, en sökande i ett mål om betalningsföreläggande vid Kronofogdemyndigheten och en sökande i ett verkställighetsärende kan företrädas av ombud eller biträdas av ett rättegångsbiträde (12 kap. rättegångsbalken, 66 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning samt 2 kap. 6 § utsökningsbalken). Detsamma gäller en utlänning som ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd (14 § förvaltningslagen). De tredje parter som avses i artikel 14.2 är i första hand organisationer. Organisationer kan inte vara ombud eller biträde enligt de allmänna bestämmelserna om rättegångsombud, men företrädare för dem kan vara

det. I 4 kap. 5 § lagen om rättegången i arbetstvister finns vissa särskilda bestämmelser om partsställningen i rättegången vid Arbetsdomstolen som första instans. I en tvist om kollektivavtal kan den organisation som slutit avtalet väcka och utföra talan vid Arbetsdomstolen för den som är eller har varit medlem i organisationen. I annan arbetstvist som anges i 2 kap. 1 § lagen om rättegången i arbetstvister kan en organisation väcka och utföra talan för en medlem. I mål där talan ska väckas i Arbetsdomstolen som första instans har en organisation av arbetstagare eller arbetsgivare alltså talerätt för en medlem. En organisation kan därmed utan särskild fullmakt från medlemmen föra hans eller hennes talan. I det fallet är det organisationen som är part (Proposition med förslag till lag om rättegången i arbetstvister, m.m. [prop. 1974:77] s. 172). Om en organisation inte vill väcka talan med stöd av 4 kap. 5 § lagen om rättegången i arbetstvister kan en medlem själv väcka talan vid tingsrätt enligt 2 kap. 2 § samma lag. Då gäller allmänna regler om fullmakt. Sammantaget bedömer regeringen att dessa möjligheter är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav i artikel 14.2.

Skyddsåtgärder mot uppsägning eller annan ogynnsam behandling Enligt artikel 14.3 i det nya direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagare från tredjeland har samma tillgång som medborgarna i medlemsstaten där de är bosatta när det gäller åtgärder som skyddar mot uppsägning eller annan ogynnsam behandling som utgör en reaktion från arbetsgivarens sida på ett klagomål inom företaget, eller eventuella rättsliga förfaranden som syftar till att se till att direktivet och nationella bestämmelser som antagits enligt direktivet efterlevs. I 7 § lagen om anställningsskydd finns bestämmelser om krav på att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl. I 7 och 8 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet finns bestämmelser om föreningsrätt. Föreningsrätten ska lämnas okränkt. Det är en kränkning av föreningsrätten om någon på arbetsgivarsidan eller arbetstagarsidan vidtar en åtgärd till skada för någon på andra sidan för att han eller hon har utnyttjat sin föreningsrätt, liksom om någon på ena sidan vidtar åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå henne eller honom att inte utnyttja sin föreningsrätt. En arbetstagare kan också ha ett skydd mot repressalier enligt 2 kap. 18 § diskrimineringslagen. Diskrimineringslagens repressalieförbud innebär ett skydd för en arbetstagare som anmäler att arbetsgivaren har handlat i strid med den lagen. Det kan också nämnas att vissa straffrättsliga bestämmelser kan aktualiseras om en arbetsgivare behandlar en arbetstagare på ett ogynnsamt sätt. Så är fallet om den ogynnsamma behandlingen skulle bestå av ett brottsligt förfarande, som exempelvis ofredande, våld eller hot om våld. Några särregler eller begränsningar i fråga om utlänningars skydd mot ogrundade uppsägningar eller annan ogynnsam behandling finns inte. Direktivets krav i denna del bedöms därmed vara tillgodosett genom gällande rätt.

12 Statistik

Regeringens bedömning

Några författningsändringar är inte nödvändiga med anledning av det nya direktivets utvidgade krav på att förse kommissionen med statistik.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Remissinstanserna har inga synpunkter på bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens bedömning

Enligt artikel 17.2 i det nya direktivet ska medlemsstaterna första gången senast den 30 juni 2028 och därefter årligen till kommissionen (Eurostat) lämna statistik över det antal tredjelandsmedborgare som har ansökt om ett kombinerat tillstånd, de för vilka ett kombinerat tillstånd har beviljats och de vars kombinerade tillstånd har förlängts eller återkallats under föregående kalenderår, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juni 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare. Statistiken ska avse referensperioder på ett kalenderår, delas upp efter typ av beslut, skäl för beslutet, tillståndets giltighetstid, medborgarskap, kön och ålder samt, om uppgift finns, yrke och översändas inom sex månader efter referensperiodens slut. En bestämmelse om statistik finns även i 2011 års direktiv. Utöver uppgifter om antal tredjelandsmedborgare som beviljats ett kombinerat tillstånd, omfattas i det nya direktivet också uppgifter om antalet ansökningar, de som beviljats förlängning och återkallelser. I det nya direktivet specificeras det också närmare hur uppgifterna ska kategoriseras. Migrationsverket ska bl.a. föra register och statistik över utlänningar i landet i den utsträckning det behövs för verksamheten (4 § förordning med instruktion för Migrationsverket). Migrationsverkets uppdrag innefattar att tillhandahålla kommissionen sådana statistikuppgifter som avses i artikel 17.2. Det bedöms därför att någon författningsändring för genomförande av direktivet inte är nödvändig.

13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag

Lagändringarna ska träda i kraft den 1 februari 2027.

Regeringens bedömning

Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag och bedömning

Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer i huvudsak överens med regeringens. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 21 maj 2026.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte i denna del. Migrationsverket efterfrågar vissa förtydliganden i syfte att kunna upprätthålla en förutsebar och rättssäker hantering. Enligt Migrationsverket saknas det enligt gällande rätt möjlighet att utfärda nya arbetstillstånd utan en ny ansökan och betalning av ansökningsavgift. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) och Kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen) efterfrågar en närmare analys av konsekvenserna för tillämpningen av de föreslagna reglerna i avsaknad av övergångsbestämmelser. Förvaltningsrätten efterfrågar även vissa förtydliganden av hur anmälningsskyldigheten bör hanteras vid en ansökan om förlängt uppehållstillstånd som ligger hos Migrationsverket vid ikraftträdandet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

I artikel 18 i det nya direktivet anges att medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser och lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2.2, 3.2, 3.5, 4.1, 4.2, 4.4, 5.2, 5.3, 5.4, 6.1, 7.1, 8.2, 8.3, 8.4, 9, 10, 11.1 d, 11.2 – 11.6, 12.1 a, b, g och h, 12.2 d ii, 13, 14, 16 och 17 senast den 21 maj 2026. De föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. Till skillnad från promemorian föreslår regeringen att lagändringarna ska träda i kraft den 1 februari 2027. De föreslagna reglerna ska, om inte annat särskilt föreskrivs, tillämpas från och med den dag då de nya reglerna träder i kraft. Förslagen syftar till att förenkla processen för arbetstillstånd och därmed bidra till att stärka Sveriges konkurrens- och attraktionskraft. Något behov av övergångsbestämmelser bedöms inte finnas. Förslagen bör därför tillämpas utan undantag vid prövning som sker från och med den dag då de nya bestämmelserna träder i kraft. Det innebär bl.a. att ansökningar om uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd som kommit in till Migrationsverket före ikraftträdandet ska prövas i vanlig ordning men att i de fall arbetstillstånd beviljas ska tillståndet följaktligen inte villkoras 75

med en viss arbetsgivare eller ett visst slag av arbete. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) önskar ett förtydligande av hur ansökningar om förlängning som kommit in till Migrationsverket före ikraftträdandet ska hanteras i förhållande till den föreslagna anmälningsskyldigheten vid byte av arbetsgivare. De nuvarande bestämmelserna om ansökan om förlängning av arbetstillståndet ska tillämpas även fortsättningsvis (se avsnitt 8.2). En ansökan om förlängning som kommit in till Migrationsverket före ikraftträdandet ska därmed prövas i vanlig ordning även efter ikraftträdandet, med den skillnaden att arbetstillståndet inte ska knytas till en viss arbetsgivare eller visst slag av arbete. Eftersom det inte finns några formkrav för hur anmälningsskyldigheten ska uppfyllas kan en ansökan om förlängning av tillståndstiden, som samtidigt avser en ny anställning, uppfylla anmälningsskyldigheten. Förslagen innebär att det under en period efter ikraftträdandet kommer att finnas arbetstillståndshandlingar som innehåller villkor som inte längre gäller. Om en utlänning med ett sådant arbetstillstånd byter anställning under tillståndstiden kommer tillståndshandlingen alltså i vissa fall att innehålla uppgift om en anställning, medan anmälan kommer innehålla uppgift om en annan anställning. I promemorian anges med hänsyn till detta att Migrationsverket under en övergångsperiod kan behöva överväga om nya tillståndshandlingar behöver utfärdas. Även om, som Migrationsverket anför, myndigheten inte kan utfärda nya tillståndshandlingar bör myndigheten överväga vilka andra möjligheter som finns för att göra det tydligt under övergångsperioden var utlänningen har rätt att arbeta. Att de föreslagna bestämmelserna ska tillämpas från och med den dag de träder i kraft innebär även att om Migrationsverket före ikraftträdandet har avslagit en utlännings ansökan om arbetstillstånd, ska migrationsdomstolen pröva ett överklagande utifrån de nya reglerna. Domstolen kan i en sådan situation behöva anvisa parterna vilken ytterligare utredning som behövs. Huruvida domstolen som första instans kan göra prövningen utifrån de nya bestämmelserna får emellertid avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

14 Konsekvenser

Regeringens bedömning

Förslagen leder till marginellt ökade kostnader framför allt för Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Dessa kostnader kan hanteras inom myndigheternas befintliga anslag.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.

Remissinstanserna

Regelrådet anser att redovisningen i promemorian av förslagens påverkan på företag inte är tillräckligt belyst samt att en beskrivning av hur och när förslagen kan utvärderas saknas och att konsekvensutredningen därför inte uppfyller kraven i förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Några remissinstanser, bl.a. Arbetsförmedlingen och Svenska institutet, framhåller att förslagen kommer att bidra till att stärka Sveriges attraktionskraft bland internationell högkvalificerad arbetskraft. Arbetsförmedlingen anser att förslagen om förenklingar för arbetskraftsinvandrare att byta anställning också kan påverka arbetsmarknadens funktionssätt positivt, då möjligheten till rörlighet ökar, vilket i sin tur kan leda till bättre kompetensförsörjning. Arbetsförmedlingen lyfter även fram att förslagen om en förlängd omställningsperiod kan innebära en utökad efterfrågan på Arbetsförmedlingens rådgivningstjänster. Migrationsverket instämmer i bedömningen att de kostnader som föranletts av förslaget kan hanteras inom myndighetens befintliga anslag. Förvaltningsrätten i Göteborg (migrationsdomstolen) bedömer att förslagen kommer att leda till en ökning av antalet ansökningar och i förlängningen en ökad måltillströmning och arbetsbörda för domstolarna. Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) anser att den kortare handläggningstiden kommer att innebära ett ökat antal mål om dröjsmålstalan och därmed ökade kostnader för migrationsdomstolarna. Flera remissinstanser, bl.a. Svenska institutet och Tillväxtverket , lyfter fram behovet av tydlig och lättillgänglig information om regeländringarna.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för det allmänna Det nya direktivet syftar till att förenkla och harmonisera de regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna i fråga om ansökan om tillstånd att resa in i och vistas i EU för att arbeta. Det är svårt att bedöma om förslagen i sig kommer att påverka antalet personer från tredje land som kommer till Sverige i detta syfte. 2025 beviljades 11 100 förstagångsansökningar av arbetstillstånd. Ett effektivt förfarande kan naturligtvis, som flera remissinstanser framför, bidra positivt till Sveriges attraktionskraft för internationell arbetskraft och alltså påverka antalet arbetskraftsinvandrare som söker sig till Sverige. Kortare handläggningstid och förenklade regler vid byte av arbetsgivare kan göra det svenska systemet med arbetskraftsinvandring mer attraktivt än i dag. Några förändringar i själva ansökningsförfarandet föreslås emellertid inte, eftersom det förfarande som tillämpas för att beviljas ett uppehålls- och arbetstillstånd redan motsvarar direktivets krav. Därtill reglerar direktivet inte vilka villkor som ska gälla för att ett uppehållstillstånd för arbete och ett arbetstillstånd ska beviljas. Några ändringar av de villkor som gäller i svensk rätt för att en arbetskraftsinvandrare ska beviljas ett tillstånd föreslås inte heller i denna lagrådsremiss. Sedan den 1 juni 2026 har det dock införts ändrade regler som syftar till att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas (prop. 2025/26:87). Sammantaget bedöms att förslagen i denna lagrådsremiss i viss mån kan

komma att öka hur många arbetskraftsinvandrare som söker sig till Sverige, men att det är svårt att närmare bedöma i vilken omfattning. Förslaget om att en utlänning med ett giltigt uppehålls- och arbetstillstånd inte ska behöva ansöka om ett nytt arbetstillstånd vid byte av arbetsgivare bör innebära minskade kostnader för Migrationsverket. Det nya anmälningsförfarande som i stället föreslås bör medföra vissa engångskostnader när det ska börja tillämpas. De löpande kostnader som därefter kan antas uppstå för handläggningen av anmälningar om byte av arbetsgivare bör framför allt avse den kontroll som Migrationsverket ska göra av anmälningarna. Migrationsverket ska visserligen kontrollera att alla nya anställningar som anmäls uppfyller villkoren för arbetstillstånd, men inom ramen för kontrollerna kan Migrationsverket iaktta särskild uppmärksamhet främst inom vissa branscher där det torde finnas en stor risk för missbruk, liksom för att motverka att lönekravet för arbetstillstånd kringgås. Dessa kostnader bedöms inte heller överstiga den besparing som bedöms uppstå till följd av förslaget att ett nytt beslut om arbetstillstånd inte behöver fattas av myndigheten vid byte av arbetsgivare. Dessutom finns det redan ett liknande system med anmälningsskyldighet vid byte av arbetsgivare för EU-blåkort. Migrationsverket bör därmed kunna ta ledning från den hanteringen vad gäller utvecklande av nya rutiner. Migrationsverket kan också behöva vidta vissa administrativa åtgärder vad gäller anmärkningar på uppehållstillståndskorten. Förslaget som innebär att en utlänning ska visa att han eller hon har tillräckliga medel för att försörja sig för den period av arbetslöshet som överstiger tre månader kan antas innebära en viss ökad arbetsbörda för Migrationsverket. Migrationsverket prövar dock redan i dag olika sorters krav på försörjning vid vistelse i landet. Det är alltså inte fråga om en främmande uppgift för myndigheten. Därtill föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om försörjningsförmågan. Om kravet på försörjning preciseras ytterligare i föreskrifter bör det underlätta inte bara handläggningen för Migrationsverket utan även förutsebarheten för enskilda. Även om förslaget om en förlängd omställningsperiod för den som utsatts för exploatering är ny för Migrationsverket, tar det sikte på en undantagssituation. Med hänsyn till detta bör det endast vara fråga om ytterst få ärenden som inte kan antas påverka Migrationsverket i någon större omfattning. Den kortare handläggningstid som gäller enligt det nya direktivet vid handläggningen av ansökningar av uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd bedöms innebära en viss ökad arbetsbelastning för Migrationsverket, som måste anpassa rutiner och arbetssätt till det nya kravet. Som några remissinstanser påpekar kommer Migrationsverket även att behöva göra vissa informationsinsatser om de nya reglerna. Vidare föreslås det att en utebliven anmälan om att en anställning upphör eller att en ny anställning påbörjas ska kunna leda till återkallelse av uppehållstillståndet. Detta är en ny återkallelsegrund som skulle kunna innebära fler återkallelseärenden. Bedömningen av huruvida anmälningsskyldigheten uppfyllts eller inte bör dock vara relativt okomplicerad och prövningen borde därför inte ta särskilt stora resurser i 78 anspråk. Migrationsverkets beslut i ärenden om återkallelse av

uppehållstillstånd på grund av en utebliven anmälan kommer att kunna överklagas till migrationsdomstol. Eftersom ärendena bör vara relativt enkla, bör prövningen inte ta några stora resurser i anspråk. Regeringen bedömer att förslagen endast bör leda till marginella kostnadsökningar för Migrationsverket och bedöms därför rymmas inom befintliga anslag. Förvaltningsrätten i Göteborg (migrationsdomstolen) och Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen) befarar en viss ökning av måltillströmningen till följd av förslagen. I likhet med promemorian anser däremot regeringen att förslagen endast bör leda till marginella kostnadsökningar för migrationsdomstolarna och bör därför rymmas inom befintliga anslag. Arbetsförmedlingen lyfter också fram en risk för ökad efterfrågan på myndighetens rådgivningstjänster med anledning av förslaget om en längre omställningsperiod vid arbetslöshet. Regeringen bedömer dock att de ekonomiska konsekvenserna för Arbetsförmedlingen är mycket marginella och bedöms därmed rymmas inom befintliga anslag. Sammanfattningsvis bedöms att förslagen inte kommer att leda till annat än marginella kostnadsökningar för förvaltningsmyndigheterna – framför allt Migrationsverket – och migrationsdomstolarna . Kostnaderna bedöms därför rymmas inom befintliga anslag.

Konsekvenser för enskilda och företag Ett enkelt och effektivt förfarande för ansökningar om uppehållstillstånd för arbete och arbetstillstånd bör bidra till att attrahera kompetens till Sverige. Förslagen bedöms därför på ett övergripande plan som positiva både för enskilda och företag. Av de ca 11 100 arbetstillstånd som beviljades under 2025 avsåg drygt 2 100 yrken som IT-arkitekter, dataspecialister och systemutvecklare och liknande. Den näst största yrkesgruppen med cirka 1 100 tillstånd var ingenjörer och tekniker, därefter kom civilingenjörer m.fl. med drygt 1 000 tillstånd och sedan växtodlare inom jordbruk och trädgård med drygt 900 beviljade tillstånd. Det saknas i dagsläget, som Regelrådet efterfrågar, uppgifter om de berörda företagens storlek. Det kan emellertid konstateras att det rör sig om vitt skilda branscher och både små och stora företag. Redan i dag tillämpas dessutom ett ansökningsförfarande för uppehållstillstånd och arbetstillstånd som motsvarar det nya direktivets krav. Förslagen bedöms därför inte innebära några ökade kostnader för företagen. Om förslagen innebär kostnadsbesparingar för enskilda företag som kan kvantifieras i kronor är, i avsaknad av ytterligare information, svårt att närmare uppskatta. För enskilda som har uppehållstillstånd och arbetstillstånd bedöms förslagen innebära en förenkling jämfört med dagens regelverk, särskilt när det gäller förfarandet för att byta arbetsgivare. Detta bör även underlätta för den nya arbetsgivaren och särskilt för mindre företag som har begränsade möjligheter att hantera administrativa ansökningsprocesser. Även möjligheten till en längre omställningsperiod vid arbetslöshet för den som har haft uppehålls- och arbetstillstånd i mer än två år bedöms vara positiv för enskilda, som får en längre tid på sig att hitta en ny anställning. Som Arbetsförmedlingen för fram bör det även bidra till att stärka kompetensförsörjningen.

Övriga konsekvenser Betydligt fler män än kvinnor ansöker om arbetstillstånd i Sverige. Även om förslagen är könsneutralt utformade kommer därför fler män än kvinnor att direkt beröras. Vid alla åtgärder som rör barn både direkt och indirekt ska barnets bästa beaktas i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Principen är införlivad i svensk rätt bl.a. genom 1 kap. 10 § UtlL, där det anges att i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Förslagen är inriktade på vuxna utlänningar med koppling till svensk arbetsmarknad. Barn utgör dock den största gruppen anhöriga till arbetskraftsinvandrare. De författningsförslag som nu föreslås bör dock ha en mycket begränsad direkt påverkan på barn och bedöms vara förenliga med barnkonventionen. Däremot kan barn påverkas indirekt som anhöriga t.ex. om ett uppehållstillstånd återkallas. Vid en sådan bedömning ska även barnets bästa beaktas. Förslagen bedöms inte strida mot de internationella konventioner eller avtal som Sverige har åtagit sig att följa. Förslagen bedöms inte beröra kommuner eller regioner i andra fall än som arbetsgivare. Förslagen bedöms på ett övergripande plan medföra förenklingar som är positiva för arbetsgivare. Regelrådet efterfrågar en beskrivning av hur och när förslagen kan utvärderas. Av artikel 17.1 i det nya direktivet framgår att kommissionen regelbundet och första gången senast den 21 maj 2029 ska förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna och vid behov föreslå de ändringar som den anser nödvändiga.

15 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

6 kap. Arbetstillstånd

2 a § Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket får inte ges för längre tid än två år. Om anställningstiden är kortare än två år ska arbetstillståndet minst gälla under anställningstiden. Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ger utlänningen tillstånd att arbeta hos den arbetsgivare och inom den anställning som 1. arbetstillståndet avser, eller 2. har anmälts enligt 4 b §.

Paragrafen reglerar bl.a. arbetstillståndets giltighet i tiden. Genom ändringen genomförs delvis artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1233 av den 24 april 2024 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från

tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (omarbetning), kallat det nya direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 8.3. Första stycket andra meningen ändras så att det numera framgår att ett arbetstillstånd minst ska gälla under anställningstiden, om anställningstiden är kortare än två år. Genom ändringen är det alltså möjligt att i denna situation bevilja ett arbetstillstånd med en tillståndstid som är längre än anställningstiden. Det kan t.ex. bli aktuellt om utlänningen inledningsvis har en provanställning. Om en provanställning inte övergår i en tillsvidareanställning är utlänningen skyldig att anmäla detta till Migrationsverket, se 4 b §. Ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ska inte längre knytas till en viss arbetsgivare och ett visst slag av arbete. En utlänning behöver därmed inte längre ansöka om ett nytt arbetstillstånd t.ex. vid byte av arbetsgivare. Andra stycket reglerar var en utlänning med arbetstillstånd enligt 2 § första stycket har tillstånd att arbeta. Av första punkten framgår att arbetstillståndet ger utlänningen rätt att arbeta hos den arbetsgivare och inom den anställning som Migrationsverket har prövat ansökan mot och som tillståndet alltså beviljats för. Var utlänningen har rätt att arbeta vid byte av arbetsgivare eller anställning följer därefter, enligt andra punkten , av den anmälan som ska göras till Migrationsverket enligt 4 b §. Den nya anställningen får påbörjas efter det att en sådan anmälan har gjorts till Migrationsverket.

Förlängning av tillståndstiden

4 a § Tillståndstiden för ett arbetstillstånd får förlängas om anställningen uppfyller förutsättningarna i 2 § första stycket. Om ansökan avser en ny anställning gäller även det som föreskrivs i 2 § andra stycket. Förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd ska vägras om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än de som arbetstillståndet beviljades för, eller 4. det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1 eller 3 , med beaktande av tredje stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. I andra stycket 4 införs en hänvisning till den nya grunden för återkallelse av tidsbegränsade uppehållstillstånd för arbete i 7 kap. 7 e § första stycket 3. Hänvisningen innebär att en ansökan om förlängning av tillståndstiden ska vägras om det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstillstånd på grund av att utlänningen inte uppfyllt anmälningsskyldigheten i 4 b §. Det kan t.ex. handla om att utlänningen har underlåtit att anmäla att han eller hon har påbörjat en ny anställning. Detta gäller dock endast om tillståndet skulle ha återkallats med beaktande av det som anges i 7 kap. 7 e § tredje stycket. Det innebär, precis som vid en bedömning av om det funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första stycket 1, att undantagen för ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig ska beaktas (prop. 2021/22:134 s. 150 och 151).

Anmälningsskyldighet

4 b § En utlänning som har ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ska anmäla till Migrationsverket om 1. anställningen upphör, eller 2. han eller hon påbörjar en ny anställning.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om anmälningsskyldighet. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 11.3 och 11.4 i det nya direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 8.4. Enligt första punkten ska den som har ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring anmäla till Migrationsverket om anställningen upphör. Skälet till att anställningen har upphört saknar betydelse. Utlänningen kan t.ex. ha sagt upp sig. Genom anmälan får Migrationsverket kännedom om när en utlänning påbörjar en period av arbetslöshet. Av andra punkten framgår att den som har ett arbetstillstånd enligt reglerna för arbetskraftsinvandring ska anmäla till Migrationsverket om han eller hon påbörjar en ny anställning. Det kan handla om att utlänningen byter arbetsgivare, får en ny anställning hos samma arbetsgivare eller påbörjar en ny anställning efter en period av arbetslöshet. Anmälningsskyldigheten ersätter i denna del den hittillsvarande ordningen att en utlänning måste ansöka om ett nytt arbetstillstånd vid byte av arbetsgivare eller slag av arbete. Se även 2 a § och kommentaren till den paragrafen. Om en utlänning efter en tid av arbetslöshet påbörjar en ny anställning innebär paragrafen en skyldighet att anmäla både när den första anställningen upphör och när den nya anställningen påbörjas. Det finns inga formkrav för hur anmälningsskyldigheten ska uppfyllas. Även en ansökan om förlängning av tillståndstiden enligt 4 a § kan alltså uppfylla anmälningsskyldigheten. En utlänning som i en anmälan medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att anmäla ändrade förhållanden av betydelse kan enligt 20 kap. 6 § 2 dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare kan en underlåtenhet att uppfylla anmälningsskyldigheten leda till att uppehållstillståndet för arbete återkallas eller att en förlängning av tillståndstiden för arbetstillståndet nekas (se 4 a § och 7 kap. 7 e §). En utlänning som inte uppfyller anmälningsskyldigheten riskerar också att gå miste om den s.k. omställningsperioden vid tillfällig arbetslöshet, se 7 kap. 3 § och kommentaren till den paragrafen.

Ersättning för ansökningsavgift

6 a § Om avgiften för prövning av ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 §, arbetstillstånd enligt 2 § första stycket eller förlängning av tillståndstiden enligt 4 a § betalas av arbetsgivaren, får denne inte kräva ersättning för betalningen av utlänningen. Ett avtalsvillkor om sådan ersättning är ogiltigt.

Paragrafen, som är ny, förbjuder arbetsgivaren att kräva viss ersättning av utlänningen. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 10 i det nya direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.8. En arbetsgivare som betalar en sådan avgift som avses i paragrafen får 82 inte kräva ersättning från utlänningen, oavsett om arbetsgivaren och

utlänningen har kommit överens om det. Att avtalsvillkoret är ogiltigt innebär att det inte kan göras gällande mellan parterna. Avgift för den som ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd eller förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd regleras i 8 kap. 5 § utlänningsförordningen (2006:97) och förordningen (1997:691) om avgifter vid utlandsmyndigheterna.

7 kap. Återkallelse av tillstånd

3 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har rest in i landet, om 1. utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett sådant tillstånd, 2. utlänningen har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket och anställningen upphört, eller 3. det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen a) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet, b) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva sådant företagsspioneri som utövas på uppdrag av eller understöds av en främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts räkning där det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller c) kommer att bedriva verksamhet med koppling till terrorism. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats med stöd av 5 kap. 3 § 1 eller 4, 3 a § första stycket 1 eller 4 eller tredje stycket 1 eller 4 eller 3 f § får återkallas om förhållandet upphör. Uppehållstillstånd får inte återkallas enligt första stycket 2 om utlänningen har varit arbetslös i mindre än tre månader eller, om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år och har tillräckliga medel för att försörja sig för den period av arbetslöshet som överstiger tre månader, sex månader. Om det finns skälig anledning att anta att utlänningen har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor får uppehållstillståndet inte återkallas enligt första stycket 2 om utlänningen har varit arbetslös i mindre än sex månader eller, om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år, nio månader.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av uppehållstillstånd. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 11.4 och artikel 11.6 i det nya direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4 och 8.5. I första stycket 2 tas de hittillsvarande kraven på att den nya anställningen ska omfattas av arbetstillståndet eller att utlänningen ska ha ansökt om arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och att ansökan därefter beviljas bort. Ändringen är en följd av att arbetstillstånd inte längre ska kopplas till en viss arbetsgivare eller ett visst slag av arbete, se 6 kap. 2 a § och kommentaren till den paragrafen. Den hittillsvarande s.k. omställningsperioden, som innebär att en utlänning med arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket har tre månader på sig att hitta en ny anställning innan tillståndet kan återkallas, flyttas till tredje stycket, se nedan. Enligt tredje stycket , som är nytt, får ett uppehållstillstånd inte återkallas enligt första stycket 2, trots att anställningen har upphört, om utlänningen har varit arbetslös i mindre än tre månader. Regleringen motsvarar det som hittills har gällt enligt första stycket 2. Vidare införs en möjlighet för en utlänning som har haft ett arbetstillstånd i mer än två år att vid arbetslöshet få en längre omställningsperiod. För en sådan utlänning får 83

uppehållstillståndet inte återkallas, om han eller hon varit arbetslös i mindre än sex månader. En ytterligare förutsättning för att kunna använda sig av den längre omställningsperioden är att utlänningen kan försörja sig för den tid av arbetslöshet som överstiger tre månader. Kravet på försörjning innebär, enligt artikel 11.4 i det nya direktivet, att utlänningen ska ha tillräckliga medel att försörja sig utan hjälp från det sociala biståndssystemet. Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om försörjningsförmåga finns i 10 §. Fjärde stycket , som är nytt, avser den situationen att det finns skälig anledning att anta att en utlänning har utsatts för exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor. I den situationen får utlänningen, om förutsättningarna är uppfyllda, ytterligare tre månader på sig att hitta en ny anställning. Kravet på försörjning i tredje stycket gäller inte i denna situation. Begreppen exploatering och arbete under uppenbart orimliga villkor har samma innebörd som i 4 kap. 1 b § brottsbalken. Det innebär att exploatering inte föreligger vid varje slags användning av en person. I stället krävs att användningen av personen vid en bedömning i det enskilda fallet framstår som otillbörlig. Vidare avses med arbete under uppenbart orimliga villkor arbete eller tjänst under villkor – såväl faktiska arbetsförhållanden som andra villkor – som är så dåliga att de vid en objektiv helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet på ett påfallande och negativt sätt skiljer sig från vad som får anses acceptabelt på arbetsmarknaden. Det uppställs därmed ett högt krav för att exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor ska anses föreligga. Se vidare prop. 2017/18:123 s. 59 och 60. För att beviskravet skälig anledning att anta ska vara uppfyllt krävs att det finns någon konkret omständighet som talar för att utlänningen kan ha exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor. Det kan t.ex. handla om att en förundersökning om människoexploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor har inletts. Endast ett påstående från en utlänning om sådan utsatthet är alltså inte tillräckligt. Om en utlänning däremot kan åberopa bevisning av viss substans, t.ex. en polisanmälan eller uppgifter från en arbetsplatsinspektion, som ger indikationer på att han eller hon kan ha varit utsatt för exploatering i arbete under uppenbart orimliga villkor kan kravet vara uppfyllt.

7 e § Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket ska återkallas om 1. förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 § första stycket av något annat skäl än att anställningen har upphört inte längre är uppfyllda, 2. utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första giltighetsdag har påbörjat arbetet , eller 3. utlänningen inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 6 kap. 4 b §. Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om återkallelse enligt första stycket 1 eller 2 har inletts, men innan beslut om återkallelse fattats, gäller bestämmelserna om återkallelse i 3 § första stycket 2 samt tredje och fjärde styckena . Trots vad som anges i första stycket behöver ett tillstånd inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tidsbegränsade uppehållstillstånd för arbete. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 11.4 i det nya direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2 och 8.6. Enligt första stycket 3 , som är ny, ska ett uppehållstillstånd för arbete återkallas om utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 4 b §, dvs. om utlänningen inte har anmält att anställningen har upphört eller att han eller hon har påbörjat en ny anställning. Undantagen i tredje stycket i förevarande paragraf för ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig gäller även i fråga om brister i anmälningsskyldigheten. Ett sådant undantag skulle t.ex. kunna handla om att utlänningen av misstag inte har anmält att en anställning har upphört men en kort tid därefter anmäler en ny anställning. I andra stycket tas den hittillsvarande förlängda omställningsperioden om fyra månader bort. Stycket reglerar de fall en utlänning blir arbetslös efter att en utredning om återkallelse av tillståndet enligt första stycket har inletts, men innan beslut har fattats. Genom den nya hänvisningen till 3 § tredje stycket framgår att en utlänning som blir arbetslös efter att en utredning om återkallelse har inletts får tre månader, i stället för fyra månader, på sig att hitta en ny anställning och sex månader om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år och kan försörja sig. Genom den nya hänvisningen till 3 § fjärde stycket framgår att ytterligare tre månader kan medges om det finns skälig anledning att anta att utlänningen har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor. Stycket är i övrigt oförändrat i sak. Den nya återkallelsegrunden vid en utebliven anmälan enligt första stycket 3 omfattas alltså inte av stycket.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga enligt 3 § tredje stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om försörjningsförmåga enligt 3 § tredje stycket. Genom paragrafen genomförs delvis artikel 11.4 i det nya direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

_l_ome_gg

3URTVHWXLKÿUNWTNHNXÿTPPW`WH[[KÿMWINWNS AFÿ9rXHRWHN

gl^o^_l_o

01234545265708909ÿ3ÿ209ÿ209ÿ01ÿ

ÿÿÿ !"#ÿ

$%ÿ&&ÿÿ'()"*'+(!+!ÿ+(!ÿ&&ÿ)$%,"!&ÿ&"##'&-ÿ+(!ÿ&!.#'%,$!*!ÿ&&ÿ"'&'ÿ $/0ÿ!,&ÿ -ÿÿ%#%''&&'ÿ&!!"&$!"1%ÿ$/0ÿ$%ÿÿ*%'%ÿ1 '2&&"*ÿ!2&&"*0&!ÿ+(!ÿ !,&'&*!ÿ+!-ÿ&!.#ÿ'$%ÿ"'&'ÿ#*#"*ÿ"ÿÿ%#%''&&

Bilaga 1

$%!,&"*

34567878598:3;<3<ÿ6>?ÿ345673@AB8ÿ4;@6;3;Aÿ5CDÿ?85ÿ8;<8E@<ÿD3<<8ÿD@53B<@F GHIÿJHKLMKNIHÿKOÿPQRIRKSHMÿTGÿ3URTVHWXLKÿUNWTNHNXÿPUNLMWTNXXYMMZÿXYRXLW[MÿKRMWLH[ÿ\]^_ÿKÿT`aÿJZ

GHIÿJHKLMKNIHÿKOÿ3URTVHWXLKÿLTGGWXXWTNHNXÿPQRX[KSZ

HPMHRÿQOHRXYNIKNIHÿKOÿUMLKXMHMÿMW[[ÿ[KSXMWPMNWNSXKLMÿMW[[ÿIHÿNKMWTNH[[KÿVKR[KGHNMHNZ

GHIÿJHKLMKNIHÿKOÿ3URTVHWXLKÿHLTNTGWXLKÿT`aÿXT`WK[KÿLTGGWMMbNXÿcMMRKNIHÿd fZ

GHIÿJHKLMKNIHÿKOÿ5HSWTNLTGGWMMbNXÿcMMRKNIHÿd fZ

WÿHN[WSaHMÿGHIÿIHMÿTRIWNKRWHÿ[KSXMWPMNWNSXPQRPKRKNIHMÿd fZÿT`a

e KOÿPQ[hKNIHÿXLY[i

_ j[HRKÿYNIRWNSKRÿXLKÿSQRKXÿWÿ3URTVKVKR[KGHNMHMXÿT`aÿRkIHMXÿIWRHLMWOÿ_leem]nm34ÿd f^ÿDHMÿIWRHLMWOHMÿJQRÿKOÿ McI[WSaHMXXLY[ÿTGKRJHMKX^ def g 4NWTNHNÿJQRÿXYLHRXMY[[KÿHNÿRYMMOWXÿJHaKNI[WNSÿKOÿMRHIhH[KNIXGHIJTRSKRHÿXTGÿOWXMKXÿ[KS[WSHNÿVkÿGHI[HGXXMKMHRNKXÿ MHRRWMTRWUGÿT`aÿHNÿGHRÿLRKPMPU[[ÿWNMHSRKMWTNXVT[WMWLÿJQRÿXcPMKÿMW[[ÿKMMÿSHÿIHXXKÿMRHIhH[KNIXGHIJTRSKRHÿRYMMWSaHMHRÿT`aÿ d_f XLc[IWSaHMHRÿXTGÿYRÿhYGPQRJKRKÿGHIÿUNWTNXGHIJTRSKRNKX^ o pHXMYGGH[XHRÿTGÿHMMÿHNIKÿKNXQLNWNSXPQRPKRKNIHÿXTGÿ[HIHRÿMW[[ÿUMPYRIKNIHMÿKOÿHMMÿLTGJWNHRKMÿMW[[XMkNIÿXTGZÿWÿHNÿHNIKÿ KIGWNWXMRKMWOÿaKNI[WNSZÿTGPKMMKRÿXkOY[ÿUVVHak[[XMW[[XMkNIÿXTGÿKRJHMXMW[[XMkNIÿLTGGHRÿKMMÿJWIRKÿMW[[ÿKMMÿPQRHNL[KÿT`aÿ dgf aKRGTNWXHRKÿIHÿRHS[HRÿXTGÿPQRÿNYROKRKNIHÿSY[[HRÿWÿGHI[HGXXMKMHRNK^

jQRÿKMMÿGQh[WSSQRKÿIHNÿPQRXMKÿWNRHXKNÿVkÿIHRKXÿMHRRWMTRWHRÿJQRÿGHI[HGXXMKMHRNKÿLUNNKÿUMPYRIKÿHMMÿLTGJWNHRKMÿMW[[XMkNIÿ H[[HRZÿTGÿIHÿUMPYRIKRÿLTGJWNHRKIHÿMW[[XMkNIÿHNIKXMÿHPMHRÿWNRHXKZÿHNÿOWXHRWNS^ÿ:HI[HGXXMKMHRNKÿJQRÿUMPYRIKÿXkIKNKÿ dof LTGJWNHRKIHÿMW[[XMkNIÿH[[HRÿOWXHRWNSKRÿWÿ[YGV[WSÿMWI^

3NÿUVVXYMMNWNSÿRHS[HRÿPQRÿPQRPKRKNIHMÿPQRÿaKNI[YSSNWNSÿKOÿKNXQLKNÿTGÿHMMÿLTGJWNHRKMÿMW[[XMkNIÿJQRÿPKXMXMY[[KXÿWÿIHMMKÿ IWRHLMWO^ÿDHMMKÿPQRPKRKNIHÿJQRÿOKRKÿHPPHLMWOMÿT`aÿaKNMHRJKRMZÿGHIÿJHKLMKNIHÿKOÿIHNÿNTRGK[KÿKRJHMXJQRIKNÿPQRÿ dqf GHI[HGXXMKMHRNKXÿPQROK[MNWNSKRZÿXKGMÿMRKNXVKRHNMZÿRYMMOWXMÿT`aÿW`LHrIWXLRWGWNHRKNIHZÿXkÿKMMÿIHÿJHRQRIKÿVHRXTNHRNKÿSHXÿ KIHLOKMÿRYMMXXYLHRaHMÿWNTGÿRWG[WSÿMWI^

@ÿIHNÿHURTVHWXLKÿVH[KRHNÿPQRÿXT`WK[KÿRYMMWSaHMHRZÿXTGÿVRTL[KGHRKIHXÿIHNÿe\ÿNTOHGJHRÿ_le\ÿWÿEQMHJTRSZÿPKXMXMY[[XÿHNÿ UVVXYMMNWNSÿVRWN`WVHRÿXTGÿXLKÿMhYNKÿXTGÿOYS[HINWNSÿPQRÿKMMÿXYLHRXMY[[Kÿ[WLKÿGQh[WSaHMHRZÿMW[[MRYIHÿMW[[ÿKRJHMXGKRLNKIHNZÿ dsf RYMMOWXKÿKRJHMXOW[[LTRÿXKGMÿXT`WK[MÿXLcIIÿT`aÿXT`WK[ÿWNL[UIHRWNS^ÿtOHRXcNHNÿKOÿIWRHLMWOÿ_leem]nm34ÿWNSkRÿWÿIHMÿ kMSYRIXVKLHMÿPQRÿLTGVHMHNXHRÿT`aÿMK[KNSHRÿXTGÿPQRHX[TSXÿXTGÿHNÿUVVPQ[hNWNSÿKOÿLTGGWXXWTNHNXÿGHIIH[KNIHÿKOÿIHNÿ _gÿXHVMHGJHRÿ_l_lÿTGÿHNÿNcÿGWSRKMWTNXrÿT`aÿKXc[VKLM^ÿDHNÿQOHRXcNHNÿYRÿT`LXkÿHMMÿKOÿWNX[KSHNÿWÿLTGGWXXWTNHNXÿ GHIIH[KNIHÿKOÿIHNÿoÿGKRXÿ_l_eÿTGÿaKNI[WNSXV[KNHNÿPQRÿIHNÿHURTVHWXLKÿVH[KRHNÿPQRÿXT`WK[KÿRYMMWSaHMHR^

d f34<ÿ>ÿ\qZÿ_n^_^_l_gZÿX^ÿegs^ d f34<ÿ>ÿ\]Zÿ_^g^_l_gZÿX^ÿq]^ d f3URTVKVKR[KGHNMHMXÿXMkNIVUNLMÿKOÿIHNÿegÿGKRXÿ_l_oÿdYNNUÿWNMHÿTPPHNM[WSShTRIÿWÿ34<fÿT`aÿRkIHMXÿJHX[UMÿKOÿIHNÿe_ÿKVRW[ÿ_l_o^ d f3URTVKVKR[KGHNMHMXÿT`aÿRkIHMXÿIWRHLMWOÿ_leem]nm34ÿKOÿIHNÿegÿIH`HGJHRÿ_leeÿTGÿHMMÿHNIKÿKNXQLNWNSXPQRPKRKNIHÿPQRÿHMMÿ LTGJWNHRKMÿMW[[XMkNIÿPQRÿMRHIhH[KNIXGHIJTRSKRHÿKMMÿOWXMKXÿT`aÿKRJHMKÿVkÿHNÿGHI[HGXXMKMXÿMHRRWMTRWUGÿT`aÿTGÿHNÿSHGHNXKGÿ UVVXYMMNWNSÿRYMMWSaHMHRÿPQRÿKRJHMXMKSKRHÿPRkNÿMRHIhH[KNIÿXTGÿOWXMKXÿ[KS[WSHNÿWÿHNÿGHI[HGXXMKMÿd34<ÿ9ÿgogZÿ_g^e_^_leeZÿX^ÿef^ 39@iÿaMMVimmIKMK^HURTVK^HUmH[WmIWRm_l_ome_ggmTh emen e _ g o

)O

/ÿP(ÿ4.M3.3M

34567884954ÿÿ466ÿ46ÿÿ64ÿ4ÿ84948556645ÿ446ÿ66ÿ494ÿ4ÿÿ674ÿÿ 466ÿ846ÿ69956ÿÿ464ÿ466ÿ46ÿÿ64ÿ4ÿ84948556645ÿ766ÿÿ4946ÿ84ÿ649ÿ1ÿ 012 ÿ46ÿ8ÿ45ÿ45ÿ655766ÿ0 !"462ÿ#ÿ9ÿÿ466ÿÿ8494855664ÿ 64ÿÿ54ÿ66ÿ4ÿ5ÿ8ÿ466ÿ846ÿ69956ÿ64ÿÿ65ÿÿ699ÿÿ4994ÿ59ÿ4

466ÿ46ÿÿ866ÿ56799569ÿ%ÿ567995994ÿ8499ÿ64&495844ÿ%ÿ 4654ÿ'8ÿ4ÿ8494855665ÿ6499ÿ766ÿ69964ÿ45ÿÿ64&495844ÿ48ÿ48546ÿ 0$2 58ÿ7ÿ46944ÿÿ455ÿ6468ÿ%ÿ58ÿÿ466ÿ567995994ÿ84ÿ46564(ÿÿ5ÿ 64&495844ÿ64ÿ65ÿÿ466ÿ465ÿ69978584ÿ)869ÿ4567884954ÿÿ466ÿ46ÿ 58ÿ54ÿ4654ÿÿ%5ÿ699785ÿÿ5ÿ46 Bilaga 1

656644ÿ64&495844ÿÿ64ÿ8665ÿÿ466ÿ46ÿ466ÿÿ64ÿÿ66ÿ64&495" 844ÿ58ÿ994ÿ565ÿ%ÿ46ÿÿ4ÿ849485566ÿ%ÿ58ÿ656645ÿ699ÿ4ÿÿ849485566ÿ 02 6566ÿ6&64ÿ949ÿÿ994ÿ699ÿ5584948556645ÿ844ÿ4ÿ4ÿ6ÿ65664" 4ÿÿÿ54ÿ4ÿ56799599ÿ58ÿ64ÿ45ÿÿ699784ÿÿ9846465ÿ%ÿ465ÿ 46ÿ*+1,+-ÿ0 2

/4&495844ÿ58ÿÿ49&65ÿ50ÿÿ4946ÿ84ÿ6499ÿ766(ÿ646499ÿ964954ÿ4994ÿ15ÿ ÿ4ÿ849485566ÿÿ64ÿ8665ÿÿ466ÿ46(ÿ84ÿ6ÿÿ649ÿ222(ÿ58ÿÿ699785ÿ8ÿ455ÿ 0,.2 64&495844(ÿÿ4946ÿ84ÿ6499ÿ766(ÿÿ766ÿ66ÿ46ÿ%ÿÿ4994ÿÿ&6ÿ466

/4&495844ÿ58ÿÿ49&65ÿ56799ÿ58ÿ66ÿ566ÿÿ4946ÿ84ÿ465ÿ46ÿ 3..4+,.+-ÿ0 2ÿÿ64ÿ8665ÿÿ46ÿ7ÿ4646ÿ84ÿ750ÿ699ÿ45ÿ99876ÿ5466ÿ84ÿ9444ÿ 0,,2 56799ÿ%ÿ45ÿ5759ÿ60ÿÿ499569956(ÿ567899:;<==>?@==>?<ABÿDEFÿGHFHI?@J?ÿKL>H??H

/4&495844ÿ58ÿÿ49&65ÿ45ÿÿ4ÿ8494855665ÿ6468ÿÿ5755464ÿ%ÿ58ÿÿ 56ÿ8ÿ45ÿ4994ÿ58ÿÿ49&65ÿ45ÿÿ4ÿ8494855665ÿ6468ÿÿ4946ÿ84ÿ9846465ÿ 0,32 %ÿ465ÿ46ÿ3.,M+4*+ ÿ0 2ÿÿ64ÿ8665ÿÿ46ÿ7ÿ4646ÿ84ÿ750ÿ699ÿ66ÿ4ÿ8665ÿÿ46ÿ * 3.,M+4*+ (ÿ58ÿ766ÿ4ÿ5759ÿ

N4948556645ÿ50946ÿ66ÿ5656799ÿ8ÿ5ÿ5ÿ45ÿÿÿ4ÿ64&495844ÿ4994ÿÿ445ÿ 4654ÿÿ64ÿ4ÿ4ÿ48ÿ496ÿ9ÿÿ5ÿ844ÿÿ46ÿN494855664ÿÿ 0,42 49ÿ%ÿÿ5ÿ8ÿ466ÿ846ÿ69956ÿ64ÿ7ÿ64&495844ÿ565ÿ6ÿ 1 4ÿ8494855665ÿ6468ÿ58ÿ44ÿ99ÿ45ÿÿ699ÿ4994ÿ565ÿÿ4994ÿ7ÿ4ÿ64&495844ÿ4ÿ 565ÿÿ4ÿ84948556645ÿ6468ÿÿ445ÿÿ44ÿÿ466ÿ966ÿ499569956ÿ58ÿÿ6765ÿ ÿ4ÿ8494855664ÿÿ4946ÿ84ÿ465ÿÿ0-2ÿÿ,.4.+3..3ÿ0 2ÿN494855664ÿÿ%5ÿÿ 8&946ÿ66ÿ6ÿ5ÿ58ÿ45ÿÿÿÿ64&495844ÿ58ÿ4994ÿ5ÿ996ÿÿ45ÿ 6468

34567884954ÿÿ466ÿ46ÿ8ÿ466ÿ4ÿ554ÿ%ÿ8ÿ466ÿ846ÿ69956ÿÿ64ÿ54ÿ 4469ÿ54ÿ4994ÿ54ÿÿ974ÿ564954ÿ 4ÿ65766ÿ66ÿ4ÿÿ58ÿ45ÿÿ57664ÿ4994ÿ $ 0,M2 6499ÿ766ÿ7ÿ099ÿ%ÿ8ÿ4ÿ849485566ÿ67ÿ844ÿ69956ÿ456ÿÿ566ÿ6468(ÿÿ4ÿ 4ÿ8494855664ÿ67ÿ4ÿ449ÿ544ÿ699ÿ64&495844ÿ5ÿ66ÿ44ÿÿÿ466ÿ 846ÿ69956

/5564ÿÿ66ÿ66ÿ4596ÿ8ÿ5ÿÿ4ÿ4ÿ6ÿ58ÿ7ÿ7ÿÿ66ÿ6994ÿ5664ÿÿ 46584(ÿ7ÿ4ÿ5ÿ699ÿ65ÿÿ58ÿ84ÿ4ÿ459ÿ5ÿ8ÿ466ÿ846ÿ69956ÿÿ 0,2 9987ÿ699ÿÿ5664ÿÿ46584ÿ6ÿ9ÿ699ÿ4ÿ459ÿ5ÿ8ÿ466ÿ846ÿ69956ÿ 8665ÿ7ÿ64ÿÿ65564ÿÿ66ÿ66ÿ466ÿ4596ÿN494855664ÿÿ567ÿ464ÿ66ÿ67ÿ4ÿ54ÿ 58ÿ75ÿÿ66ÿ499ÿ466ÿ846ÿ69956ÿÿ9789ÿ6

0 29846465ÿ%ÿ465ÿ46ÿ*+1,+-ÿÿ4ÿ,*ÿ4%484ÿ,*ÿ8ÿ65664ÿÿ46564ÿÿ58ÿ84ÿ 699994ÿÿ6&7564ÿ0-/ÿPÿ,$(ÿ3,,,1(ÿ5ÿ,2 0 2R465ÿ46ÿ3..4+,.+-ÿÿ4ÿ3ÿ484ÿ3..4ÿ8ÿ66ÿ566ÿ64&4958445ÿ56799ÿ0 /ÿPÿ,*(ÿ 29846465ÿ%ÿ465ÿ46ÿ3.,M+4*+ ÿÿ4ÿ3*ÿ4ÿ3.,Mÿ8ÿ99ÿÿ64&4958445ÿ45ÿ%ÿ 34,3..M(ÿ5ÿMM20

564954ÿÿ575556799ÿ0 /ÿPÿM(ÿ3$43.,M(ÿ5ÿ412 0 2R465ÿÿ0-2ÿÿ,.4.+3..3ÿÿ4ÿ,4ÿ&ÿ3..3ÿ8ÿ4ÿ4469ÿ68ÿÿ499569956ÿÿ844ÿ ÿ64&49ÿ0-/ÿPÿ,1(ÿ,*3..3(ÿ5ÿ,2 3+,$ P2Qÿ66Q++644+49++3.3M+,344+& *

$

*A

+,#ÿCÿ<)?()(?

456ÿ899ÿ8ÿ869ÿÿ9688ÿ56868ÿ56ÿ98968ÿ968ÿ96ÿ899ÿ68ÿ899ÿ58ÿ 86ÿÿÿ6898ÿ8868ÿ89ÿÿÿÿ9568ÿ89ÿÿ989ÿ96ÿ8ÿÿ886ÿÿ 0123 58ÿ89ÿÿ56ÿ9689ÿ8ÿÿ99ÿ689ÿ99ÿÿÿ98ÿ8ÿÿ6ÿÿ6ÿ56ÿ 899ÿ68ÿ99ÿ689ÿ99

99ÿÿ56ÿ!9ÿ9ÿÿ9ÿÿ998ÿ69ÿ56ÿ9ÿ68ÿÿ6ÿÿ9ÿ886ÿÿ868ÿ !96ÿÿÿ568ÿ8ÿ869868ÿ8696ÿ86ÿÿ68ÿÿ899ÿ658ÿÿ8998ÿ9ÿÿ 013 858

#69ÿ56ÿ899ÿ8998ÿ99ÿ9ÿÿ858ÿ56ÿÿ9ÿ68ÿÿ9ÿÿ6ÿ5ÿ56ÿ68ÿ8ÿ Bilaga 1 !68896ÿ$998ÿ69ÿ56ÿ9ÿ68ÿ898ÿ56868ÿ56ÿ68ÿ8ÿ%8 01"3

'ÿ!968ÿ9ÿ89986ÿ99ÿ9ÿÿÿ9696ÿÿ566ÿÿ998ÿ69ÿ56ÿ98ÿ 6ÿ8998ÿÿ89ÿ699ÿÿ56ÿ8ÿ658ÿ6999 01&3

*ÿ8ÿÿÿ8ÿ8ÿÿ(ÿ86ÿ()((ÿÿ899ÿ8ÿ9ÿÿ988ÿ9ÿ+,ÿ6ÿ -./.012.3-04356.2ÿ99ÿ8ÿ!69!ÿÿÿ!8ÿ6898ÿÿ8!89ÿ6ÿ9ÿ6ÿÿ%968ÿÿ 0()3 $8ÿ86968ÿ!986ÿ9ÿ899ÿ968ÿ88699ÿ8ÿÿ98968ÿÿ869668ÿ698ÿ 869689ÿ96898ÿ6569ÿÿ98ÿ9886ÿÿ99ÿ59ÿ56899ÿÿ669ÿ99ÿ 99ÿ !8ÿ8ÿ8ÿ8586ÿÿ99ÿ689ÿ99ÿÿÿ66ÿÿ566ÿÿ998ÿ69ÿ ÿÿ8ÿ68ÿ9ÿ99ÿ99ÿ568ÿ8ÿ-./.012.3-04356.2ÿÿ98ÿ86966

:ÿ!9ÿ899ÿ568ÿ86986868ÿÿÿ6ÿ98ÿÿ8996898ÿ56ÿ98968ÿ8ÿ!8ÿ 8ÿ8ÿ8586ÿÿ99ÿ689ÿ99ÿÿ8ÿÿ8ÿ6ÿÿ68ÿ8ÿ96988 0(13 686ÿÿ68ÿ86ÿ99ÿ689ÿ99ÿÿÿ88ÿ989ÿÿÿ66ÿÿ899ÿ ÿ998ÿ69

$9ÿ68ÿ999ÿ56ÿ968ÿÿ9ÿÿ566ÿ0+;3ÿ6ÿ1)<)=())(ÿÿ899ÿ9ÿ6ÿ599ÿ56ÿ 98968ÿ899ÿ568ÿÿ!99686ÿ96ÿÿ!69ÿ68ÿ6ÿ86ÿ99ÿ899ÿ8698ÿ6ÿ9ÿ 0((3 >8ÿ889ÿ56ÿ899ÿÿÿ996ÿ96ÿ8ÿ86ÿ56ÿ98968ÿ9ÿ89ÿÿ9ÿ68ÿ 999ÿ98ÿÿÿ868ÿ99ÿÿ968ÿ8ÿ!86ÿÿ86999ÿ6ÿ8ÿ ÿ9!ÿ8ÿ99ÿ6ÿ99ÿÿ86ÿ89ÿ9ÿ6ÿ56ÿ899ÿ9698686ÿ86ÿ989ÿ 68ÿÿ989ÿ96696ÿÿ99ÿ996ÿ9ÿ869868ÿÿ989ÿ#698686ÿ 56ÿ8ÿ699ÿ899ÿ9668ÿ968ÿÿ86ÿ6ÿÿ969ÿ689ÿÿ6ÿ9ÿ6ÿ9ÿÿÿ6998ÿ 6ÿ968ÿÿ9ÿÿ566ÿ0+;3ÿ6ÿ1)<)=())(

>968ÿÿ998ÿ69ÿÿ99ÿ56ÿ868ÿ8ÿÿ869ÿ56ÿ98ÿ89ÿÿ 96ÿ8ÿ88ÿ99ÿÿ9ÿ68ÿ96ÿ6ÿ898ÿ96ÿÿ 0(<3 56868ÿ56ÿ899ÿ98ÿ68ÿÿ56868ÿ56ÿ899ÿ968ÿ88ÿ99

>968ÿÿ998ÿ69ÿÿ99ÿ689ÿ99ÿÿÿ99ÿÿ968ÿ56ÿ868ÿ 8ÿÿ869ÿ56ÿ9ÿ68ÿ98968ÿ6ÿ899ÿ968ÿ!99686ÿÿ868ÿ56ÿ899ÿ8ÿÿ 0(?3 6ÿ%89ÿ689ÿÿ895689ÿ6ÿ9ÿÿ999ÿ9ÿÿ969ÿÿ89ÿ +ÿ8ÿ8ÿ8ÿ998ÿ9ÿ899ÿ5668ÿ%896ÿ8ÿ9698686ÿÿ8ÿ8ÿ89ÿ ÿ56ÿ868ÿ6ÿ56ÿ98968ÿÿ9ÿ6998ÿ99ÿ86999ÿ9ÿÿ9!68ÿ@ÿÿ99ÿ 689ÿ99ÿ$ÿ98ÿ5996ÿÿ69ÿÿ869ÿ?ÿÿ566ÿ0+;3ÿ6ÿ1)<)=())(ÿÿÿ 8()ÿÿ88ÿ9ÿÿ566ÿ8ÿÿ88ÿ56ÿ899ÿ868ÿ88ÿ96ÿÿ96ÿÿA86ÿ6ÿ 86986ÿ!8ÿ899ÿ668ÿ8699886ÿ6ÿ9698ÿÿÿ98ÿ68ÿÿ895689ÿ ÿÿ98ÿ686ÿ8ÿÿÿ9ÿÿ+6886899ÿÿ69ÿ69ÿ0+,3ÿ()1&=11B(ÿ0 3

$ÿ6ÿÿ6966ÿÿ8ÿ8ÿ9ÿ6ÿ56ÿ899ÿÿ858ÿÿ99ÿ689ÿ99ÿ6ÿÿ6ÿ6ÿ 56ÿ8ÿ99ÿ689ÿ99ÿ8ÿ6ÿÿ8ÿ8ÿ9ÿ6ÿ56ÿ99ÿ9688ÿ8ÿ99ÿ689ÿ 0(B3 99ÿ56ÿ868ÿ998ÿÿ56ÿ8998ÿÿÿ898ÿ699ÿ69ÿ!9ÿ899ÿ8998ÿ6ÿÿ 5696ÿÿ69ÿ996!ÿÿÿ6898ÿ968ÿÿ898968ÿ6ÿ())<ÿÿ())Bÿ >9ÿÿ88ÿÿ9688ÿ56ÿ868ÿ656ÿ968ÿ+99ÿ9ÿ899ÿ8ÿÿ858ÿÿ899ÿ968ÿ & 68ÿ6ÿ568ÿ99ÿ689ÿ99ÿÿ99ÿ9ÿ899ÿ9688ÿ99ÿ689ÿ99ÿ56ÿ68ÿÿ 6966ÿÿ566ÿÿ699ÿ6ÿ89ÿ699ÿÿ56ÿ6ÿÿ6ÿ9ÿ898ÿÿ8ÿ

0 3+6886899ÿÿ69ÿ69ÿ0+,3ÿ()1&=11B(ÿ8ÿÿ()ÿ9ÿ()1&ÿÿ9!8ÿÿ569868ÿ8696ÿÿ+68ÿ ÿ0+,#ÿCÿ1"2ÿ11()1&ÿÿ1)B3 +C:Dÿ99D==89868==6=()(?=1(<<=9 <=1"

&

+7

,-*ÿ8ÿ0$$0

012345678935ÿ7ÿ4563ÿ09ÿ23ÿ00370573327575ÿÿ565382ÿ56ÿ6785ÿ 10376ÿ01234567893ÿ16ÿ5535758ÿ37ÿ5252ÿ01733ÿ09ÿ7ÿ25652ÿ75322ÿÿ63ÿÿ1783ÿ 33ÿ458ÿ37627235ÿÿ33ÿ33ÿ33ÿ23ÿ5783ÿ633ÿ6737ÿ16ÿ3378ÿÿ68ÿ1ÿ75595ÿÿ33ÿ 01753ÿ3723 56ÿ3ÿ3287ÿÿ5ÿ4585758ÿ16ÿ3378ÿ!"ÿ68ÿ6785ÿ10372

'ÿ33ÿ24234ÿ33ÿ365621608ÿ09ÿ62ÿ17ÿ9ÿ372ÿ378 58ÿ37ÿ275ÿ4337893ÿÿ 16122335ÿ023562733ÿ379569 ÿ4337845878ÿ75013705ÿ01ÿ6ÿ2356ÿ956758ÿ201ÿ92ÿÿ #$%& 33ÿ52ÿ01ÿ63ÿ01756ÿ3723 563ÿ7201ÿ01ÿ705ÿÿ752ÿ09ÿ7232ÿ213ÿ01ÿ4337893ÿ 267893ÿ09ÿ4332249328537ÿÿ62ÿ09ÿ62ÿ1716112ÿ266ÿ(5ÿ750137055ÿÿ Bilaga 1 7587ÿ75013705ÿ01ÿ3215652ÿ3ÿ24273ÿ3238085723705ÿ2 ÿ33ÿ6ÿ ÿ1ÿ52ÿ09ÿ 433ÿ266ÿ ÿ32325

*65621608ÿ201ÿ7559ÿ5ÿ87378ÿ2956758ÿ09ÿ33ÿ01753ÿ3723 56ÿ201ÿ9ÿ34632ÿÿ5ÿ 1612233ÿ201ÿ3741ÿ+958583ÿ3ÿ3ÿÿ ÿ3723 56ÿ33ÿ2ÿ75ÿ09ÿÿ278ÿ733ÿ ÿ6ÿ #$)& 16122332ÿ373071ÿ201ÿ3741ÿ+958583ÿ3ÿ3ÿ56ÿ5ÿ706ÿÿ9823ÿ3ÿ1 56ÿ56ÿ 5ÿ21 562706ÿ7ÿ57893ÿ16ÿ,015332ÿ09ÿ 632ÿ065758ÿ#,-&ÿ$!%.//ÿ# &ÿ09ÿ37ÿ$!ÿ 7ÿ05537055ÿ01ÿ37415758ÿÿ+958533ÿÿ65ÿ!0ÿ57ÿ!/1"ÿ15ÿ87585ÿ7ÿ252335ÿ '56275ÿ*256ÿ09ÿ375ÿ'57ÿ01ÿ8672ÿ256ÿÿ0530ÿ76ÿ6ÿ815211ÿ 84525ÿ# &ÿ#+958505537055&

! ,3201ÿ63ÿ753ÿ7552ÿ5 805ÿ9072053ÿ57052823735758ÿ9ÿ365621608ÿ07ÿ4337893ÿ056ÿ ÿ 7ÿ75ÿ1612233ÿ6ÿ3ÿ09ÿ75ÿ53705733ÿ6ÿ9ÿ'ÿ33ÿ763ÿ5ÿ05253ÿ #$1& 755675820737ÿ09ÿ1752ÿ27565ÿ7ÿ4337893ÿ15ÿ570521608ÿ09ÿ365621608ÿ !! 201ÿ3ÿ8785ÿ7ÿ5ÿ1612233ÿ09ÿÿ33ÿ0133ÿ6ÿ75378ÿ85ÿ01ÿ7556758ÿÿ63ÿ 232342ÿ5ÿ24335758ÿ4337893ÿÿ33ÿ7ÿ25593ÿ72ÿ6ÿ01 65ÿ ÿ7ÿ365621608ÿ201ÿ 3ÿ8785ÿ7ÿ5ÿ1612233ÿ15ÿ455ÿ753ÿ9ÿ2345758ÿ201ÿ3783ÿ0233ÿ82ÿ211ÿ956758ÿ201ÿ 161223352ÿ85ÿ1608ÿ42735ÿ16ÿ622ÿ234112ÿ4ÿ33ÿ2ÿ33ÿ175711ÿÿ74678ÿ 324335758ÿ7501ÿ57055ÿ455ÿ33ÿ2 65ÿ365621608ÿ8501ÿ2733ÿ3ÿ09ÿ8501ÿ275ÿ 2337535758ÿ76ÿ37ÿ570552ÿ05017ÿ213ÿ103ÿ70ÿ0552ÿ15ÿ5ÿ16122332ÿ85ÿ 1608ÿ09ÿ365621608ÿ37ÿ6ÿÿ5ÿ53ÿ03758ÿÿ6ÿ272354156ÿ43238ÿ 5ÿ 3656ÿÿ7ÿ633ÿ6737ÿ67572ÿ201ÿ5ÿ365621608ÿ201ÿ9ÿ732ÿ752ÿ ÿ5ÿ16122332ÿ 373071ÿ201ÿ4ÿ8785ÿ0233ÿ64ÿ09ÿ201ÿ7501ÿ15ÿÿ33ÿ5234575829 56ÿ9ÿ3723 56ÿ33ÿ3ÿ 64ÿ7ÿ57893ÿ16ÿ53705ÿ433ÿÿ72ÿÿ633ÿ2115958ÿ1 23ÿ5ÿ3238ÿ 5ÿ3656ÿ9ÿ33ÿ 5234575823ÿÿ33ÿ5234575829 56ÿ5783ÿ675737055ÿ7ÿ53705ÿ433ÿ0373ÿÿ72ÿ7ÿ5ÿ 1612233ÿ16ÿ356ÿÿ433272ÿ 5ÿ,072ÿ570552ÿ601230

54ÿ5ÿ7559ÿÿ33ÿ01753ÿ3723 56ÿ3ÿ3287ÿÿ65ÿ5ÿ32875ÿ166ÿ6ÿ978ÿ 15678935ÿ873ÿ01ÿ523457585ÿ7ÿ57893ÿ16ÿ6ÿ565ÿ201ÿ232342ÿ7ÿ53705ÿ433ÿ,5ÿ456758ÿÿ #$/& 523457582705ÿ2 201ÿ328752ÿ622ÿ65ÿ03ÿ64ÿ33ÿ578372ÿ32ÿ32376ÿ09ÿ5ÿ38ÿ753ÿ 7ÿ278ÿ33ÿ3ÿÿ3287

4ÿ365621608ÿ201ÿ8785ÿ7232ÿ09ÿ3ÿ7ÿ5ÿ1612233ÿÿ01332ÿÿ 31752305ÿ5ÿ 81521ÿ24335758ÿ4337893ÿ201ÿ22ÿ ÿ7956758ÿ7ÿ9 56ÿ37ÿ16085ÿ7ÿ65ÿ1612233ÿ #& 64ÿ6ÿ7232ÿ0056ÿÿÿ73ÿ4561 ÿÿ ÿ75ÿ856ÿ6ÿ258785ÿ762ÿ752ÿ34335ÿ37ÿ 7956758ÿ ÿ6ÿ01 65ÿ201ÿ01332ÿÿ633ÿ6737ÿÿ753ÿ5623ÿ0133ÿ365621608ÿ201ÿ 9ÿ732ÿ752ÿ7ÿ5ÿ1612233ÿÿ3ÿ35ÿ45ÿ61ÿ201ÿ9ÿ732ÿ752ÿÿ56ÿ4561 ÿ09ÿ201ÿ 9ÿ 33ÿ37346ÿ37ÿ65ÿ161223352ÿ32156ÿ7ÿ57893ÿ16ÿ56ÿ234112ÿ7ÿ570524335ÿÿ 7ÿ53705ÿ433ÿ75873ÿ171611ÿ37ÿ5ÿ365621608ÿ201ÿ9ÿ732ÿ752ÿ7ÿ16122335ÿ 5783ÿ 632ÿ6737ÿ$.1%.,6ÿ# &ÿ09ÿ365621608ÿ201ÿ9ÿ732ÿ752ÿ ÿ5ÿ16122332ÿ 373071ÿ7ÿ57893ÿ16ÿ,015332ÿ09ÿ 632ÿ6737ÿ#,-&ÿ$!%.1!ÿ# &

# &,015332ÿ09ÿ 632ÿ065758ÿ#,-&ÿ$!%.//ÿÿ65ÿ/ÿ12ÿ$!%ÿ01ÿ5ÿ5705206ÿ01ÿ8452228ÿÿ205ÿ #06ÿ01ÿ+958584525&ÿ#,-*ÿ8ÿ))ÿ$$!%ÿ2ÿ!& # &,6*ÿ8ÿ$/ÿ$$/$ÿ2ÿ!/ !$ # &3 632ÿ6737ÿ$.1%.,6ÿÿ65ÿ$$ÿ231ÿ$ÿ01ÿ433ÿ37ÿ17 35758ÿ#,-*ÿ8ÿ$"!ÿ!$ÿ2ÿ!$& ! # &,015332ÿ09ÿ 632ÿ6737ÿ#,-&ÿ$!%.1!ÿÿ65ÿ!!ÿ1ÿ$!%ÿ01ÿ705ÿÿ3656216082ÿ752ÿ09ÿ 7232ÿÿ025758ÿ2367ÿ37ÿ005343ÿ63856ÿ7ÿ332081ÿÿ3765758203ÿ09ÿÿÿ73ÿ #,-*ÿ8ÿ!$ÿ$!"$!%ÿ2ÿ$!& 0.!1 ,89ÿ9339..630.7.67.$$0.!$.0 !

!! !$ !

$38ÿ6ÿ1% * !%!*

456678ÿ6ÿ788ÿÿÿ88ÿ78ÿÿÿ66ÿÿ6ÿ66ÿ6778778ÿ6ÿ 78ÿÿÿ66ÿ6657ÿ6ÿ76878ÿÿ78ÿ7766ÿ76ÿÿÿ76ÿ877ÿ668ÿÿ 0123 7ÿ566ÿ66ÿ6ÿÿ76ÿÿÿ7668ÿÿÿ656ÿÿ8ÿ58ÿÿÿ8877ÿ 88ÿÿ76668ÿ66ÿ76

456678ÿ6ÿ788ÿÿ7667ÿ8ÿ6778ÿÿ87ÿ6ÿ776678ÿ77ÿ85ÿ76ÿ57ÿ 86588ÿÿ76ÿ786ÿÿÿ7ÿÿ766ÿ76ÿÿ6ÿ86586ÿ767ÿÿ6ÿ66ÿ 01!3 8ÿ7"678ÿÿ7667ÿ8ÿ6778 ÿ#78ÿ56678ÿÿ68687ÿ66ÿ86588ÿ8ÿ 87ÿ76756688ÿÿÿ766ÿ67688ÿÿ7ÿ8ÿÿ5877ÿÿ7678ÿ 878ÿ6588ÿÿ878ÿÿÿ8ÿÿÿ767ÿ588ÿ788ÿÿ88ÿÿ58ÿ Bilaga 1 688ÿ5ÿÿ5776ÿÿ76678ÿ7667ÿ776ÿÿ7767 ÿ456678ÿ6ÿ788ÿÿ 66ÿ76ÿÿ665ÿÿ8856678ÿ8687ÿ566ÿ766ÿÿ"ÿÿ78ÿ7766ÿÿ ÿÿÿÿ77ÿÿ78ÿ7ÿ776678

$8ÿ7766ÿÿ7588ÿ7687ÿÿ78ÿ677877ÿÿ56ÿÿ78ÿ888ÿ 7766ÿÿÿ566ÿÿÿ8877ÿÿÿ76ÿ687ÿÿÿ56ÿÿ766ÿ 0113 6778ÿÿ7876ÿ7ÿ$78676ÿÿ76ÿ76ÿ!%%&'1('$)ÿ0 3 ÿ#78ÿ566ÿ6ÿ788ÿÿ 7667ÿ8ÿ6778ÿ67588ÿÿÿÿ758887ÿÿ7"78+ÿÿ6887ÿÿ8ÿ 7687ÿÿ7876ÿ7ÿ7786ÿ8687ÿ878ÿÿ867ÿ7ÿ776678ÿ776ÿ 66ÿ7ÿ8ÿ7667ÿ8ÿ6778ÿ6657ÿ6ÿ8ÿ7687

,7667ÿ8ÿ6778ÿÿ686ÿ788ÿ7ÿ7787ÿÿÿ676 ÿ-ÿ$78676ÿÿ 2* 76ÿ88ÿ0$)3ÿ8ÿ..1'!%%*ÿ87ÿ78ÿÿÿ676ÿ0 3 ÿ/765778ÿÿ788ÿÿÿ 01*3 ÿÿ676ÿÿ766ÿ76ÿÿÿÿ65ÿÿ7667ÿÿ76ÿ87ÿÿ78ÿ7766ÿ 76ÿ8ÿ766ÿ6778 ÿ#766ÿ76ÿÿÿ867ÿ67588ÿ7667ÿ8ÿ6778ÿ7ÿ566767ÿ58ÿ7ÿ ÿ78ÿ7ÿÿ587ÿ88566ÿÿ76ÿÿ676ÿÿ677877ÿÿÿ 58787ÿ88688

2& $7ÿ8878ÿ6ÿÿÿ8ÿÿÿ78ÿ!&ÿ877ÿ!%!%ÿÿÿ0+1%!'21ÿ0 3ÿ6ÿ66ÿ78ÿ7766ÿ 867ÿ8ÿ87ÿ77ÿ758ÿÿ67687ÿÿ88778ÿÿ766ÿ876ÿ668ÿÿ76ÿ576ÿ66ÿ 01&3 7887ÿ777ÿ77ÿÿÿ7ÿ867ÿ5ÿ66ÿÿ78ÿ776678ÿ68ÿÿ766ÿ6778ÿ85ÿ 776678ÿ7ÿ8ÿ78ÿ77ÿ788ÿ8ÿ7787ÿÿÿ7ÿ777ÿ5ÿ66

2776678ÿÿ68687ÿ5765ÿ788ÿÿ677877ÿÿ5ÿ865ÿ77ÿÿ 2( 767ÿ78ÿ87ÿÿ86588ÿÿ7676ÿÿ76 ÿ-878ÿ75888ÿÿ78878ÿÿÿ 01(3 ÿÿ676ÿ786ÿ766ÿ76ÿÿ7ÿ7ÿ566767ÿÿ67588ÿ786ÿ$78676ÿÿ 76ÿ88ÿ0$33ÿ8ÿ2!12'!%2%ÿ0 3

38856678ÿ758ÿ867ÿ776678ÿ77876ÿ66ÿ87ÿ8ÿÿ67667 ÿ#76ÿ 87ÿ678ÿÿ7ÿ7766ÿ66ÿ765ÿ78ÿÿ787ÿÿÿ67687ÿ 0143 878ÿ67ÿÿ87ÿÿ8ÿ6ÿÿ7ÿÿ6 ÿ5ÿ6876ÿÿ788ÿ77876ÿÿ 776678ÿ7776ÿ66ÿ8856678 24

6788ÿÿ7667ÿ8ÿ6778ÿÿ867ÿ7ÿ7688657ÿÿ887ÿ8ÿ78ÿ ÿ67ÿÿ6ÿ68 01.3

2776678ÿÿ5765ÿ66ÿ7ÿ8ÿ878ÿÿ7667ÿ8ÿ6778ÿ85ÿ76ÿ57ÿ68ÿ 6ÿÿÿ65867ÿÿÿ788ÿÿ7667ÿ8ÿ6778ÿÿ87ÿ6ÿ78ÿÿ78ÿ 0113 7766ÿ5ÿ7ÿ5ÿ66ÿ867ÿÿ7876ÿ7ÿ766ÿ76ÿÿ8687ÿ566 ÿ75ÿ576ÿ ÿ58ÿ6ÿ66ÿ8ÿ77867ÿ878ÿ85ÿ76ÿ57ÿ68ÿ6ÿ65ÿ7657ÿÿ67ÿ66ÿ 5765ÿ66ÿ78778ÿÿ7678ÿ778657ÿ7ÿ8687ÿ687ÿÿ8687ÿ77ÿÿ

0 3$78676ÿÿ76ÿ76ÿ!%%&'1('$)ÿÿ78ÿ4ÿ7677ÿ!%%&ÿÿ758887ÿÿ7687ÿ0$38ÿ6ÿ!&&ÿ 3$78676ÿÿ76ÿ88ÿ0$)3ÿ8ÿ..1'!%%*ÿÿ78ÿ!1ÿÿ!%%*ÿÿ88ÿÿ7ÿÿ6766778ÿ 1% 1 !%%&ÿ ÿ!!3 0

0$38ÿ6ÿ2((ÿ1% * !%%*ÿ ÿ23 0 3#678ÿÿÿ78ÿ!&ÿ877ÿ!%!%ÿ-666ÿ8:87ÿ7ÿ778:ÿ7ÿ0-;<73'=7ÿ0+1%!'21ÿ$06-9$3909!%!%91&4ÿ 3$78676ÿÿ76ÿ88ÿ0$33ÿ8ÿ2!12'!%2%ÿÿ78ÿ!*ÿ877ÿ!%2%ÿÿ688ÿÿ88ÿ0$)3ÿ 86ÿ11 0

2* 8ÿ..1'!%%*ÿÿ88ÿ0$)3ÿ8ÿ1.4'!%%1ÿ6ÿ66ÿ5ÿ7ÿ677877ÿÿ786ÿÿ8ÿÿ66ÿ7ÿ 867ÿ66ÿÿ7ÿ88ÿ0$38ÿ6ÿ1**ÿ!1 2! !%2%ÿ ÿ23 $6-9ÿ669''6 7 7'7''!%!*'2!11' &'2. 2&

2(

"-4ÿ5ÿ%''

012345ÿ758912ÿ21205ÿ54411ÿ8ÿ11ÿ43ÿ89100ÿ5ÿ1ÿ43ÿ12ÿ325ÿ455ÿ154ÿ455ÿ 4155441ÿ1ÿ514ÿ121ÿ124ÿ455ÿ34ÿ2ÿ54ÿ754ÿ9285ÿ455ÿÿ2ÿÿ54ÿÿ4152341ÿ 5284481ÿ25ÿ34ÿÿ1ÿ1ÿ4155441ÿ2ÿÿ114ÿ545ÿ2ÿ285ÿÿ452ÿ155

!1ÿ455ÿ514ÿ24842ÿ43ÿ4155441ÿ1ÿ514ÿ1ÿ54514ÿ11234ÿ5234ÿ 0101524ÿ8ÿ4314ÿ4521ÿ5ÿ4152341ÿ32ÿ31511ÿ43ÿ4524ÿ51ÿÿ 45425ÿ25ÿ554ÿ21523ÿ125ÿ1ÿ5ÿ1ÿ415321ÿ121285ÿ8ÿ47521285ÿ45ÿ141ÿ43ÿ 24ÿ51985ÿ25ÿ2252ÿ2ÿ112ÿ"# ÿ1ÿ$$%&'

Bilaga 1 !1ÿ455ÿ154ÿ115ÿ5134ÿ43ÿ4524ÿ51ÿÿ454ÿ25ÿ554ÿ21523ÿ1ÿ 54514ÿ2ÿ52024ÿ4ÿ2ÿ4415ÿÿ415414ÿ04151ÿ2ÿ285ÿÿ452ÿ155ÿ ( 11234ÿ024ÿ421ÿ1ÿ31342ÿ8ÿ1ÿÿ1ÿ025ÿ5234ÿ8ÿ43454ÿ20521ÿ0ÿ24ÿ 10523ÿ51125121ÿ2ÿ285ÿÿ452ÿ155ÿ1ÿ422514523ÿ014)2ÿ*14ÿÿ4341ÿ1ÿ912052ÿ 1ÿ414ÿ8124ÿ92851ÿ1ÿ1ÿÿ1ÿ025ÿ84ÿ5251ÿ52ÿ415045

+54514ÿ1ÿÿ154ÿ455ÿ5ÿ2ÿ5234ÿ421ÿÿ324ÿ4155441ÿ1ÿ514ÿ 1ÿ74ÿ4ÿ1552ÿ0132ÿ8ÿ2ÿ4ÿ215ÿ1ÿÿ51ÿ04151ÿÿ2ÿ285ÿÿÿ125121ÿ ' ÿ455ÿ2ÿ452ÿ155ÿ422514523ÿ014)2ÿ1ÿ52024ÿ5234354ÿ841ÿ55ÿ155245ÿ251ÿ43ÿ455ÿ 154ÿ455ÿ554ÿ21523ÿ513ÿÿ41241ÿ1ÿ414ÿ4475241ÿ1ÿÿ8124ÿ 92851ÿ4ÿ5234ÿ421ÿ4ÿ324ÿ1ÿ455ÿ84514ÿ2574521ÿ1ÿ4155441ÿ1ÿ 514ÿ25ÿ1ÿ52ÿ455ÿ5ÿ2ÿ421ÿ1ÿ51ÿ43ÿ5134ÿ1ÿ5341ÿ455ÿ2ÿ5ÿ4ÿ34ÿ2ÿ 52ÿ4ÿ52ÿ)0ÿ43ÿ14ÿ1ÿ3574ÿ31ÿ+54514ÿ1ÿ154ÿ455ÿ4155441ÿ1ÿ 514ÿ841ÿ44ÿ52ÿÿ141ÿ2ÿÿ545ÿ1ÿÿ1ÿ4554ÿ52ÿ15524ÿ1414ÿ 21205ÿ51414ÿ8ÿ4225145234ÿ1414ÿ4ÿ2ÿ8ÿ414ÿ421ÿÿ 455ÿ2ÿ452ÿ155ÿ1ÿ1414ÿ2ÿÿ545ÿ+54514ÿ1ÿÿ414514ÿ52ÿ52ÿ 15580ÿ2ÿ4ÿ1414ÿ0ÿ44ÿ321ÿÿ4155441ÿÿ1ÿ141ÿÿ554ÿ1123ÿ2ÿ14ÿ 4524ÿ155

,1ÿ5ÿ1ÿ95ÿ43ÿ4155441ÿ1ÿ24ÿ4524ÿ511ÿ1ÿ31342ÿ2ÿ20521ÿ 4521ÿ8ÿ71554ÿ43ÿ4ÿ14ÿ84ÿ45425ÿ8ÿ3414ÿ2ÿ145ÿ0ÿ452ÿ23 %

5ÿ214ÿ5255ÿ1ÿÿ2ÿ284341ÿ155ÿ455ÿ954ÿ4152341ÿ71ÿÿ2528552ÿ-531ÿ455ÿ 5114ÿÿ284341ÿ43ÿ55ÿ2145ÿ525ÿ15414ÿ70091ÿ143ÿ2ÿ72155ÿ1ÿ452ÿ155ÿ 1ÿ54514ÿ74ÿ214ÿ324ÿ321ÿ1ÿ95ÿ43ÿ4152341ÿ21205ÿ55ÿ1414ÿ1ÿ455ÿ2ÿ 711554ÿ8ÿÿ51ÿ43ÿ257452ÿ0ÿ415414ÿÿÿ114ÿ545ÿ751ÿ511ÿ43ÿ 257452ÿ0ÿ415414ÿ1ÿ4241ÿÿ55ÿ2145ÿ525ÿ!1ÿ455ÿ18214ÿ3575ÿ217ÿ 43ÿ514ÿ2ÿ554ÿ21523ÿÿ95ÿ43ÿ4152341ÿ1ÿ54514ÿÿ74ÿ4554ÿÿ 222012ÿ71ÿ32ÿ284341ÿ43ÿ5ÿ214ÿ5255ÿ1ÿ92ÿ455ÿ4154ÿ1ÿÿ154ÿ 4152341ÿ24ÿ84ÿ1ÿ8ÿ951ÿ4152341ÿ*1ÿ43ÿÿ0ÿ5ÿ4524354ÿÿ70015545ÿ 25ÿ452ÿ155ÿ1ÿÿ222012ÿ71ÿ44ÿ52851ÿ25ÿ31524ÿ)ÿ41ÿ.ÿ3112ÿ 52314ÿ74544ÿ)032ÿ)04512ÿ43ÿ284341ÿ43ÿ55ÿ2145ÿ525ÿ1ÿÿ4152341ÿ 7151ÿ455ÿ714ÿ24ÿ15524ÿ92851ÿ55ÿ284341ÿ43ÿ55ÿ2145ÿ525ÿ1ÿ 54514ÿ5254ÿ55ÿ95ÿ43ÿ4152341ÿ1ÿ75ÿ43ÿÿ4ÿ222012

5ÿ214ÿ5255ÿ1ÿ25ÿ5144ÿ71ÿÿ012ÿ0ÿ25ÿ51ÿ41ÿÿ284341ÿ21ÿ415ÿ 1ÿ)ÿ41ÿÿ514141ÿ841ÿ34125ÿ284341ÿ43ÿ5ÿ214ÿ5255ÿ2ÿ1ÿÿ53ÿ1ÿ / !1ÿ415850121ÿÿ31521ÿ51ÿ41ÿ1ÿ54514ÿ74ÿ134ÿ455ÿ284341ÿ43ÿ5ÿ 214ÿ5255ÿ1ÿ14ÿ32ÿ1ÿ455ÿ3114ÿ841ÿ52124ÿÿ1ÿ455ÿ114ÿ2

!1ÿ455ÿ4ÿ740ÿÿ14145ÿ1ÿ455ÿ184ÿ55ÿ2145ÿ525ÿ8ÿÿ1552851ÿ92851ÿ8ÿ 155185414521ÿ1ÿ4155441ÿ1ÿ514ÿ8ÿ14ÿ4241ÿ7007514ÿ54514ÿ 0 455ÿ514ÿ4141231485ÿ8ÿ214524041ÿÿ4ÿ11ÿ21205ÿ1ÿÿ1ÿ025ÿ 45232551ÿ8ÿ4041ÿ1254ÿ52ÿ511

554ÿ21523ÿ1ÿ5204ÿ754ÿ455ÿ5ÿ03141ÿ5202ÿ43ÿ1241ÿ51ÿ2ÿ72155ÿ8ÿ 2ÿ52024ÿ2514524ÿ25175 1 0&($ "5.6ÿ85506&&45471047&2&21&''&('%%&

2:

$,?ÿ;ÿ#!)1) ! 1

456758995ÿÿ58ÿ59885795ÿÿ65ÿ65ÿÿ6985ÿÿ6ÿÿÿ9ÿ6ÿ 59ÿ5775ÿ97ÿ9ÿ559ÿ96ÿ9ÿ57ÿ5775ÿ55795ÿ79ÿ5775ÿÿ96ÿ 0123 775ÿ77ÿ577ÿ85ÿ855ÿ6ÿ9569ÿ765ÿ5775ÿ95577ÿ7ÿÿ955ÿ ÿ575ÿ856ÿ659ÿ65ÿ !!!"1#"$%ÿ0 3ÿÿ659ÿ65ÿ !!!"'2"$%ÿ0 3)

$598ÿ875ÿÿ65ÿ65ÿ875ÿÿ9977ÿ5ÿ56ÿ9965ÿÿ665ÿÿ5ÿ 85ÿ7796ÿÿ56*57698565ÿÿ5ÿÿ5ÿ856758999ÿ58ÿÿ5ÿ58598ÿ 01(3 9ÿ55ÿÿ595ÿÿ56*576ÿ98ÿ99ÿ775ÿÿ5ÿ85675899ÿ5ÿÿ777ÿ 9ÿÿ9ÿÿ856758995ÿÿ95ÿÿ6ÿÿ659ÿ8ÿÿ5ÿÿ 9ÿ5ÿÿ9ÿÿ5ÿ6ÿ65ÿÿ575ÿ856ÿ996595ÿÿ57ÿ+ÿÿ65ÿ &2 &( 8ÿ$59ÿ5ÿ0$,-653)ÿ.ÿ575ÿ856ÿ7595ÿÿ988ÿ57ÿÿ65ÿ65ÿ Bilaga 1 5ÿ5ÿ6ÿ98ÿÿ66ÿÿÿÿ6599ÿ87)

/5ÿ65ÿ9ÿÿ5599885795ÿ856ÿ65ÿ6765ÿ55ÿÿ65ÿ5ÿ98ÿ59ÿÿ$59ÿ 59ÿ96ÿ8ÿ65ÿ6765ÿ55ÿÿ575ÿ856ÿ57ÿ0)&ÿÿ$,-65) 0+!3 .ÿ575ÿ856ÿ7ÿ&ÿÿ ÿÿ77ÿÿ &ÿ8ÿ1565ÿ59ÿÿ.769ÿ977ÿ856ÿ95565ÿÿ 865ÿ856ÿ5ÿ955ÿÿ9ÿÿ77ÿ$,-65ÿÿ$,1-65ÿÿÿÿ65ÿ5ÿ 0+&3 7785ÿÿ57ÿ1ÿÿ65ÿ775ÿ657ÿ.76ÿ5ÿÿ65ÿÿ65ÿ65ÿ98ÿ5ÿÿ665ÿÿ 5775ÿ7787ÿÿ.76)

.ÿ575ÿ856ÿ7ÿ&ÿÿ ÿÿ77ÿÿ ÿ8ÿ/89ÿ977ÿÿ77ÿ$,-65ÿÿ$,1-65ÿ 657ÿ/8ÿ5ÿÿ65ÿÿ65ÿ65ÿ98ÿ5ÿÿ665ÿÿ5775ÿ7787ÿÿ/8) 0+ 3 27655ÿÿ7ÿ65ÿ65ÿ856ÿ577ÿÿÿ569ÿ77ÿ65ÿ59885795ÿ98ÿÿ5ÿ 5779899ÿ6ÿÿ7765ÿ77ÿ65ÿ65ÿ655)ÿ27655ÿÿ7ÿ65ÿ665ÿ 0+#3 59885795ÿ7*5ÿÿ65ÿ65ÿ655)

/5ÿ65ÿÿ5ÿ5ÿ8567589959ÿ97655ÿ6ÿ775ÿ65ÿ699ÿÿ765ÿ856ÿ577ÿ ÿÿ655ÿ98ÿ59ÿÿ7ÿ.) 0+13

345.%$674ÿ185$295.:2ÿ18;<=6/$) 9=>.?$;ÿ.@AABCDD@ÿFGHICBBGAHGJ

KLMNOPQÿSTUUVWXYY

&).ÿ65ÿ65ÿ9977935ÿ56ÿ9965ÿÿ665ÿÿ5ÿ85ÿ7796ÿÿ56*57698565ÿÿ99ÿÿ5ÿ

ÿ5ÿ856758999ÿ58ÿÿ95ÿÿ57ÿ65ÿ6ÿ659ÿ59ÿÿÿ657ÿ775ÿÿ659ÿ 97735ÿ58598ÿ9ÿ55ÿÿ595ÿÿ56*576ÿ98ÿ99ÿ775ÿÿ5ÿ85675899ÿ95ÿÿ

7ÿ687ÿ65ÿ975ÿ57*659ÿ59ÿÿ5ÿ856758999ÿ58ÿÿ67ÿÿ7567ÿ ÿ7765ÿ77ÿ65ÿ8567589959ÿ8565)

)/5ÿ65ÿ5ÿ5ÿ8567589959ÿÿÿ5988ÿÿ8ÿ56*57698565ÿ98ÿ57*9ÿ 59ÿÿ575ÿ856ÿ57ÿ'()+ÿÿ$,1-65)KLMNOPQÿZ[V\]U]^]_UV`

.ÿ65ÿ65ÿ775ÿ7*65ÿ655a

&)MLPbcPQdebfgPbhiLjdLPaÿ5ÿ59ÿ98ÿ5ÿÿ98565ÿÿ65ÿ85ÿ98ÿ959ÿÿ57ÿ !)&ÿÿ$,1-65

0 35659ÿ65ÿ !!!"1#"$%ÿÿ65ÿ (ÿ*ÿ !!!ÿ8ÿ5865ÿÿ5ÿ8ÿ7567ÿÿ595ÿ95ÿ659ÿ9ÿ 5775ÿ59ÿ9ÿ0$%?ÿ;ÿ&2!ÿ&()') !!!ÿ9)ÿ 3) 0 35659ÿ65ÿ !!!"'2"$%ÿÿ65ÿ 'ÿ585ÿ !!!ÿ8ÿ65ÿÿ5ÿ778ÿ8ÿÿ7567ÿÿ5975ÿ0$%?ÿ;ÿ#!#ÿ )& ) !!!ÿ9)ÿ&03) $;.aÿa""6)5)5"57"6" ! 1"& ##"* '"&2

&2

&(

QR

HNSÿT%ÿ,J1210J02

01234567628235ÿ3ÿ63552ÿÿÿÿÿ !ÿ!ÿ"#ÿÿÿ!!$%ÿ!ÿ !ÿ&ÿ'ÿÿ!#ÿÿÿ!ÿÿ()ÿÿ&!()#ÿ!ÿÿÿ!ÿ!ÿÿ !ÿ&%ÿ**! ÿÿ"+!%

,1-./405326ÿ6076ÿÿ$""#!#ÿÿ$(&ÿ ÿ1!ÿ!ÿÿÿ'ÿÿÿÿ ÿ&ÿÿ!ÿ !ÿ"#ÿÿ!!$ÿ()ÿÿÿ&%

21566ÿ52ÿ273-087332325ÿÿ()(ÿ%ÿ"#ÿ$ ÿ ÿÿÿ)*ÿÿ!#ÿÿ !ÿ'ÿÿ"#ÿÿ ÿ!!$ÿÿ!ÿ ÿÿÿÿÿ! %ÿÿ!ÿÿ$ÿÿÿ )*ÿÿÿ*!ÿ!#1 4360-5ÿ567889:;<7<=>?:@ABC Bilaga 1

D1Eÿ!*! ÿ&ÿ!&"!ÿ"#ÿ

Fÿ)*ÿÿÿ(#ÿ !ÿ!ÿÿÿ()ÿÿ%

Fÿÿ !ÿ!ÿ!ÿÿÿ!ÿÿ1(ÿ&ÿÿ!ÿ!ÿÿ$!&ÿÿ!ÿ&%ÿÿÿ !#ÿÿÿ'ÿÿÿ$""#!#ÿ!ÿ!ÿÿ()!ÿGHIFÿÿDJ,JK0JJ0%ÿ

'Fÿÿ !ÿ!ÿ!ÿÿÿ()ÿÿ%ÿ!ÿ!ÿÿ$!&ÿÿ!ÿ&1

01E!*! ÿ&ÿ!ÿ!&"!ÿ"#ÿ

Fÿ&ÿ(!ÿ!ÿ$!ÿÿÿ$) ÿÿÿ$) ÿ!ÿ&ÿ!ÿ(!ÿ)!ÿ!ÿ$!ÿ !ÿ!ÿÿH$""ÿ'ÿ#ÿ!*! ÿ0JJ2K,LKHIÿG F%

F%ÿ!ÿ!*ÿÿ!ÿ(!ÿ'ÿ ÿ*"%ÿ#$ÿÿ&ÿ!ÿ(!ÿ)!ÿÿ&ÿ!* &!ÿ ÿ$!ÿ!ÿ ÿÿ!ÿ$!ÿ'ÿÿÿ$!ÿ'ÿ&%

'Fÿ&ÿ$!%ÿ#ÿ&ÿÿÿ&ÿ$!% 0J Fÿÿ)*ÿÿÿ !ÿ!ÿ"#ÿÿÿ!!$ÿ()ÿÿÿ!ÿ*"ÿ ÿ"ÿÿ ()(1ÿ!ÿ()ÿ!ÿ!ÿÿH$""ÿ'ÿ#ÿ!*! ÿ0JD2KMMKHNÿG F%

Fÿÿ)*ÿÿÿ !ÿ!ÿ"#ÿÿÿ!!$ÿÿ&ÿ!ÿ!ÿÿ!*! ÿ 0JD2K,MKHNÿÿÿ$ÿ"!%

(Fÿÿ&ÿÿ !ÿ!ÿÿÿ"#ÿ$ ÿ ÿ!(&!ÿ*1ÿ!ÿ!ÿÿ#ÿ!*! ÿ0JJDKOOKHIÿG Fÿ ÿÿÿ)*ÿÿ&ÿ!ÿ !ÿ&ÿ"#ÿÿ$ÿ'ÿ &ÿ"#ÿÿ$ÿÿ!ÿ&!% 0D

Fÿÿ !ÿ!!ÿ*1ÿ!ÿH$""ÿ'ÿ#ÿ!*! ÿ0JDDKPOKHNÿG F%ÿÿÿ)*ÿ ÿ!!ÿ*1ÿ!ÿÿ!*! ÿ'ÿ ÿ)*ÿ&$ÿ!ÿÿÿ!ÿÿ$!ÿ$%

Fÿÿ !ÿ*1ÿ!ÿ!ÿÿ!ÿ&%ÿ!!ÿ()"!*ÿÿ"+!ÿ!ÿÿÿÿÿ 00 ÿ)*ÿÿ*1ÿ!ÿ!ÿÿ!ÿ&%ÿ!!ÿ()"!*ÿÿ"+!ÿ!ÿÿÿ'ÿ !*ÿ )*ÿ&$ÿ!ÿÿÿ!ÿÿ$!ÿ$% 0,

G FH$""ÿ'ÿ#ÿ!*! ÿ0JJ2K,LKHIÿ ÿÿ0Pÿ"!ÿ0JJ2ÿÿ$!ÿ'ÿÿ(!ÿ &ÿÿ(!ÿ)ÿ!ÿ'ÿ$""#ÿ!ÿ!ÿÿ!!ÿ'ÿÿ&!ÿ ÿ()!ÿGHHIFÿÿDMD0KMLÿ'ÿÿ $""& ÿ ÿ!*! ÿM2K00DKHHI%ÿMLK,MJKHHI%ÿV0KDP2KHHI%ÿV,KD2LKHHI%ÿVOK,2KHHI%ÿVOK,OKHHI%ÿPJK,M2KHHI%ÿPJK,MOKHHIÿ 'ÿP,KPMKHHIÿGHNSÿTÿDOL%ÿ,J1210JJ2%ÿ1ÿVVF1 G FH$""ÿ'ÿ#ÿ!*! ÿ0JD2KMMKHNÿ ÿÿDOÿÿ0JD2ÿÿ !*ÿ()ÿ!ÿ'ÿ !ÿ()ÿ ÿ!ÿÿ()ÿ()!ÿ()(1!ÿ ÿ"ÿGHNSÿTÿDOV%ÿ0V1O10JD2%ÿ1ÿDF1 G FW#ÿ!*! ÿ0JJDKOOKHIÿ ÿÿ0Jÿ$!ÿ0JJDÿÿ!!!ÿ()ÿÿÿ!(&!ÿ*1ÿ !ÿ! ÿ!)!ÿ ÿ()! ÿ 0J "ÿ'ÿÿ#&ÿ()ÿÿ(&ÿÿÿÿÿ!ÿ()ÿÿÿÿÿ"ÿ'ÿ&ÿ()ÿ ÿÿGHISÿTÿ0D0%ÿV1L10JJD%ÿ1ÿD0F1 G FH$""ÿ'ÿ#ÿ!*! ÿ0JDDKPOKHNÿ ÿÿD,ÿ'ÿ0JDDÿÿÿ()ÿ&ÿÿÿ )ÿ"ÿ*ÿÿ&!ÿ!ÿ!!ÿ*1%ÿ()ÿÿ!ÿ$ÿ()ÿ(1*!ÿÿ"ÿÿ$""(1ÿ 0D * ÿ()ÿÿ'*ÿÿ$!!&ÿ*1) %ÿ'ÿ()ÿ!#ÿ!ÿÿ !ÿ*1ÿGHNSÿTÿ,,V%ÿ0J1D010JDD%ÿ1ÿPF1 LKDL HTUÿ"KK1$"1$K!K!K0J02KD0,,K 00

0,

ab

Y+ÿ.ÿ$($(

01234ÿ67ÿ89790ÿ3299ÿ0ÿ0ÿ4ÿ0708ÿ

18092ÿ988020ÿ7ÿ8020ÿ97ÿ202ÿÿ98ÿ9029ÿ7ÿ76209ÿ26

1234ÿ97ÿ92 ÿ34ÿ7ÿ8092ÿ0729ÿ!ÿÿ442292ÿ7703704ÿ234ÿ 7997

1234ÿ97ÿ92 ÿ34ÿ7ÿ8092ÿ0729ÿ 7ÿ9ÿ979ÿ234ÿ2 46ÿ7ÿ0ÿ!3ÿ99ÿ99"0ÿ3437ÿ!ÿÿ97#ÿ 234ÿ67ÿ702779ÿ0ÿÿ44229ÿ7ÿ234ÿ297ÿ7ÿÿ442292ÿ9$

$%422979ÿ!7ÿ29ÿ9ÿ90ÿ&&ÿ0ÿ29ÿ06492ÿ!ÿ79243797ÿ234ÿ90ÿ97ÿ8092ÿ Bilaga 1 02!ÿ9ÿ979ÿ!ÿÿ442292ÿ7703704ÿ7ÿ 2ÿ2'ÿ4!97ÿ7ÿ97ÿ8092ÿ0729ÿ0ÿÿ44229ÿ 7ÿ 207$($)90ÿ&&ÿ67ÿ0ÿ0640ÿ!ÿ79243797ÿ234ÿ97ÿ02!ÿ9ÿ979ÿ!ÿ789ÿ98ÿÿ80270$

*$+732ÿ89ÿ234ÿ262ÿ0ÿÿÿÿ0ÿ9ÿ970ÿ67ÿ90ÿ&&&ÿ0640ÿ!ÿ7237ÿ234ÿ97ÿ8092ÿ2#ÿ0ÿ0ÿ 4ÿ903ÿ76ÿ079039ÿ 7027ÿ7ÿ79'02ÿ0ÿÿ44229ÿ34ÿÿ0ÿ0ÿ4ÿ903ÿ76ÿ97ÿ02!ÿ 9ÿ979$

),-&+.ÿ&& /00ÿ/234ÿ4256728295:6;:4;423/ÿ<=>ÿ/00ÿ7<?@82/;40ÿ08AA50B23

CDEFGHIÿK/LLÿMNOPÿPNQRSNTNUQVRWVPWPNOM

$ÿ92 9ÿ34ÿÿ34079ÿ02!ÿ7ÿ34ÿ670ÿ7ÿ 760ÿ98ÿÿ34079ÿ02!ÿ29ÿ2ÿ0ÿ0ÿÿ 9ÿ92 02 7979$ÿ%422979ÿ29ÿ92269ÿ7809ÿ92 097ÿ34ÿÿ34079ÿ02!ÿ29ÿ2ÿ0ÿ98ÿ 79243797ÿ7ÿ98ÿ792437972ÿ9720897$ÿ,7908ÿ!7ÿ4422979ÿ0!9ÿ9ÿ 92 097ÿ2ÿ0ÿ98ÿ79ÿ98ÿ4$

$ÿ92 9ÿ34ÿÿ34079ÿ02!ÿ29ÿ992ÿ3"ÿ7 892ÿ90ÿ67ÿÿ7 79ÿ79243797ÿ 80292ÿ9 7ÿÿ442292ÿ7703704ÿ234ÿÿ80ÿ729ÿ0ÿ0ÿ7ÿ80292ÿ0ÿ7ÿ67ÿ79243797ÿ79ÿ 80292ÿ!ÿÿ442292ÿ7703704ÿ0ÿ29ÿ98ÿ09897ÿ98ÿÿ00ÿ!202!$ÿÿ44229ÿ!7ÿ68ÿ 0ÿ0ÿ4ÿ20ÿ9039ÿ76ÿ39ÿ92 097ÿ34ÿÿ34079ÿ02!ÿ234ÿ97ÿ2ÿ0ÿ98ÿ979ÿ 79243797ÿ234ÿ!7ÿ20ÿ90ÿ!ÿ22ÿ7703704$

$%422979ÿ29ÿ7 89ÿÿ92 9ÿ234ÿ2ÿ0ÿ0ÿÿÿ3"ÿ99ÿÿ2ÿ34ÿ9ÿ679ÿ679ÿ7ÿ 769ÿÿ34079ÿ02!ÿ34ÿ2 9ÿ#7ÿÿ798ÿ234ÿ92ÿ0ÿ03276ÿ7ÿ903ÿ76$ÿX2ÿ 34ÿ9ÿ679ÿ679ÿ7ÿ 769ÿÿ34079ÿ02!ÿ29ÿ 79ÿÿ9ÿ940027908ÿ90ÿ234ÿ34997ÿ !ÿ!202!ÿ3"ÿ97202!$

($Y7ÿ 7260ÿ9ÿÿ798ÿ234ÿ92ÿ0ÿ03276ÿ7ÿ903ÿ76ÿ67ÿ#9ÿ3"ÿ34ÿÿ44229ÿ 6797ÿ34079ÿ02!ÿ92ÿ!ÿ20ÿ7703704ÿ29ÿÿ7 79ÿ44229ÿ0ÿ79243797ÿ 679ÿÿ80270ÿ234ÿ7682ÿ 7ÿ9ÿ7!9ÿÿ34079ÿ02!$

*$Z4ÿÿ 727089ÿ8037ÿ67ÿ#9ÿ29ÿ4422979ÿ679ÿÿ34079ÿ02!ÿ0ÿ792[ 43797ÿ234ÿ92 7ÿ34ÿ0729ÿ3"ÿ0ÿ79243797ÿ234ÿ79ÿ8092ÿ0729ÿ3"ÿ234ÿ7ÿÿ9ÿÿ 9039ÿ34 792644279ÿ76ÿ0ÿ79ÿ92 7ÿ34ÿ 760ÿ7ÿ670ÿ98ÿ20ÿ!202!$

CDEFGHIÿ\@M]RWTUÿ^_NOTU]ML

$%422979ÿ29ÿ2ÿÿ4#0ÿ234ÿ29ÿ8979ÿ 70ÿ9ÿ9ÿ43ÿ92 9ÿ3"ÿ9ÿ679ÿÿ34079ÿ 02!$$`ÿ 709ÿ4#0ÿ29ÿ99ÿ2ÿ34ÿ92 9ÿ34ÿÿ34079ÿ02!ÿ2!ÿ297ÿ234ÿ4 0ÿ3"ÿ7ÿ

99ÿ342607ÿ292ÿÿ997ÿ7ÿÿ9ÿ!ÿÿ260ÿ92 9ÿ982ÿ0$

.&cÿc99$739$007(3 d

QD

=RSÿTÿ@ @

012ÿ456789574ÿ7ÿ217ÿ5ÿ8974ÿ7414ÿ7ÿ844ÿ249ÿÿ75445212ÿÿ914792612ÿ29ÿ614ÿ97ÿ12ÿ762ÿ 249ÿ5ÿ726ÿ16ÿ12ÿ12756ÿ272ÿÿ144ÿ52194ÿ457426

ÿ5214ÿ174ÿ9ÿ84447ÿ29ÿ45678957412ÿ5ÿ6122ÿ24ÿ19ÿ4ÿ7ÿ11241ÿ27112719ÿ874747ÿ5ÿ24521ÿ944

012ÿ195ÿ2651412ÿ7ÿ79584512ÿ2619944ÿ72612ÿÿ17414ÿ5ÿ12514ÿ16ÿ89892612ÿ89ÿ 26199441719ÿ5ÿ91124ÿ24521ÿ944ÿÿ491612671699127ÿ9147591ÿ19ÿ52ÿ272ÿ7ÿ1617744192ÿ 71974ÿ44ÿ91475912ÿ5ÿ5ÿ456ÿ5289199ÿ49161267169912ÿÿ2727ÿ7447ÿÿ9174414ÿÿ272

ÿ61ÿ58419ÿ119ÿ26529ÿ7ÿ17ÿ52ÿ45ÿ746ÿ89ÿ272ÿ9ÿ874265ÿ1254ÿ954195192ÿ5ÿ24521ÿ944ÿ7ÿ 612ÿ195ÿ2651412ÿ79584512ÿ2619944ÿ72612ÿÿ5ÿ14419261ÿ58419ÿ119ÿ26529ÿ7ÿ97ÿ Bilaga 1 ÿ87474ÿ12ÿ955ÿ456789574ÿ89ÿ6197ÿ522261ÿ012ÿ456789574ÿ7ÿ217ÿ5ÿ24ÿ ÿ8974ÿ7414ÿ5ÿ6122ÿ9451ÿÿ 612ÿ4419591ÿ1956ÿ7ÿ717ÿ5ÿ9451ÿ!ÿ7ÿ9ÿ44ÿÿ89ÿ45ÿ6177ÿ44ÿ612ÿ195ÿ2651412ÿ119ÿ269ÿ 91124ÿ2651419ÿ9ÿ4454ÿ61ÿ14419261ÿ58419ÿ7ÿ97ÿÿ6177ÿ14419261ÿ58419ÿ119ÿ 26529ÿ5241ÿ9ÿ247ÿ52ÿ45678957412ÿ89ÿ612ÿ195ÿ2651412ÿ7ÿ272

"#$%&'(ÿ*+,-./01234ÿ4/6674809

:;1617744192ÿ7ÿ4896ÿ144ÿ52194ÿ457426ÿ16ÿ226252ÿÿ612ÿ12145ÿ489252ÿ7ÿ8917957ÿ 5ÿ8996252ÿ<=>?ÿ29ÿ:@@A @@ ÿÿ2ÿ72529ÿÿ9147457426ÿ5ÿ12514ÿ16ÿ1612ÿ: ÿÿ:Bÿ5ÿ52ÿ45ÿ 612ÿ899625212;1617744192ÿ89ÿÿ19ÿ21ÿ4419591ÿ58419ÿ99261ÿ491612671699127ÿ2742527892612ÿ77ÿ

914759127ÿ22ÿÿ69177ÿ914747ÿ4ÿÿ9141ÿ9147456ÿÿ2ÿ119ÿ9ÿ762ÿ58419ÿÿ1149257ÿÿ 77ÿ717ÿ5ÿ9451ÿÿ5ÿ8996252ÿ<=>?ÿ29ÿ:@@A @@ ÿÿ16ÿ @ÿ5ÿ52ÿ45ÿ612ÿ899625212ÿCÿ12514ÿ16ÿ9451ÿÿ 5ÿ8996252ÿ<=>?ÿ29ÿ:@@A @@ ÿ7ÿ12ÿ4916126716991ÿ45ÿ512ÿ614ÿ521961ÿ45742614ÿ48967ÿÿ944ÿ44ÿ 24919ÿ197258419ÿ7ÿ528947ÿÿ614ÿ45742614ÿÿ29ÿ614ÿ9ÿ54ÿ8ÿ61ÿ94461ÿ119ÿ7492

D56ÿ4896261ÿÿ614ÿ521961ÿ45742614ÿ7ÿ1617744192ÿ5241ÿ4896ÿ29ÿ4419591ÿ457426ÿ7ÿ157ÿ 89ÿ44ÿ454961ÿ17ÿ45ÿ914792612 "#$%&'(ÿEFGG1H86674/6674809ÿIJ2ÿ30923ÿK093-86ÿK0ÿ32.141

:L9ÿ1617744192ÿ48969ÿ17457426ÿ89ÿ269ÿ26ÿ2ÿ9141ÿ5ÿ12514ÿ16ÿ8996252ÿ<=>?ÿ 29ÿ:@@A @@ ÿ7ÿ61ÿ2ÿ72529ÿÿ9147457426ÿ191261ÿÿ512ÿ4ÿÿ457426ÿ614ÿ9ÿ89ÿ

;1617744192ÿ89ÿÿ19ÿ21ÿ4419591ÿ58419ÿ99261ÿ491612671699127ÿ2742527892612ÿ77ÿ 914759127ÿ22ÿÿ69177ÿ914747ÿ4ÿÿ9141ÿ9147456ÿÿ2ÿ119ÿ9ÿ762ÿ58419ÿÿ1149257ÿÿ 77ÿ717ÿ5ÿ9451ÿÿ5ÿ8996252ÿ<=>?ÿ29ÿ:@@A @@ ÿÿ16ÿ @ÿ5ÿ52ÿ45ÿ612ÿ899625212ÿCÿ12514ÿ16ÿ9451ÿÿ 5ÿ8996252ÿ<=>?ÿ29ÿ:@@A @@ ÿ7ÿ12ÿ4916126716991ÿ45ÿ512ÿ1745742614ÿ48967ÿÿ944ÿ44ÿ24919ÿ 61ÿ4419591ÿ58419ÿ7ÿ528947ÿÿ614ÿ45742614ÿÿ29ÿ614ÿ9ÿ54ÿ8ÿ61ÿ94461ÿ119ÿ7492

D56ÿ4896261ÿÿ17457426ÿ5ÿ12514ÿ16ÿ8996252ÿ<=>?ÿ29ÿ:@@A @@ ÿ7ÿ1617744192ÿ5241ÿ4896ÿ 29ÿ4419591ÿ457426ÿ7ÿ157ÿ89ÿ44ÿ454961ÿ17ÿ45ÿ914792612"#$%&'(ÿMNK4477KO12H147P32304/12

:Q12ÿ89ÿ144ÿ174ÿÿ44ÿ7ÿ12ÿ272ÿÿ144ÿ52194ÿ457426ÿ119ÿÿ26952ÿ119ÿ892252ÿÿ144ÿ 52194ÿ457426ÿ119ÿÿ44ÿ419ÿ144ÿ52194ÿ457426ÿ7ÿ8447ÿÿ926ÿÿ95419519ÿ7ÿ217ÿ 5ÿ252794412ÿ119ÿ24521ÿ944ÿ7ÿ27ÿ5ÿ12ÿ795845ÿ2619944171

Cÿ144ÿ174ÿÿ44ÿ7ÿ12ÿ272ÿÿ144ÿ52194ÿ457426ÿ119ÿÿ26952ÿ119ÿ892252ÿÿ144ÿ52194ÿ 457426ÿ119ÿ144ÿ174ÿÿ44ÿ419ÿ144ÿ52194ÿ457426ÿ7ÿ272ÿ47ÿ45ÿ61ÿ71585ÿ7426514192ÿ5ÿ912614ÿ ÿ9945254147952512ÿ91714197ÿ5ÿ12514ÿ16ÿ252794412ÿÿ24521ÿ944ÿ=44ÿ7624ÿ174ÿ7ÿ22ÿ 197ÿ5ÿ612ÿ1996ÿ161774412ÿ5ÿ12514ÿ16ÿ24521ÿ944ÿCÿ612ÿ795845ÿ2619944171ÿ7ÿ717ÿ5ÿ24ÿ:ÿ7ÿ 614ÿ217ÿ45ÿ512ÿ674ÿ119ÿ652574945ÿ26514ÿ612ÿ1996ÿ197212ÿ2ÿ19ÿÿ45678957412ÿ89ÿ6144

:@A:! =TCUÿ44UAA64191A15A659A @ A: A

QR

ON2ÿP;ÿ011 012345673589ÿ67ÿ88ÿ688ÿ988ÿ958ÿ938ÿ7839ÿ1ÿ67ÿ3ÿ4856ÿ675ÿ94ÿ8897379ÿ0ÿ47ÿ497ÿ 9497739ÿ839749ÿ58439897ÿ94ÿ3ÿ83ÿ55ÿ93898ÿ9ÿ9ÿ497788959ÿ997ÿ988ÿ 944949ÿ83ÿ549ÿ3ÿ9398ÿ94ÿ49ÿ676749ÿ5ÿ658585ÿ3ÿ839ÿ7881 1 9ÿ9734ÿ5ÿ595ÿ3ÿ7839ÿ!!10ÿ8794"9ÿ58#98ÿ67ÿ3ÿ4856ÿ675ÿ94ÿ8897379ÿ!ÿ47ÿ497ÿ 9497739ÿ839749ÿ584398971 $%&'()*ÿ,-.//0120ÿ4.//ÿ.2567894.62

Bilaga 1 :949558897ÿ5;ÿ83ÿ8794"94594779ÿ#ÿ49ÿ67834ÿ7985379;ÿ9ÿ99ÿ83ÿ83ÿ#ÿÿ97ÿ9 <498ÿ36783ÿÿÿ58749ÿ437ÿ5ÿ95ÿ67ÿ9ÿ5;ÿ#;ÿ3ÿ67949ÿ6;ÿÿ833ÿ 36897;<36783ÿÿ37ÿ67ÿ3795ÿ#ÿ358959;ÿ397398ÿ78839897;ÿ5439897ÿ#ÿ788559798578397;ÿ4734ÿ 78853ÿ73;ÿ67ÿ8794"94594779ÿ#ÿ4975ÿ63"99497;ÿ58ÿ36783ÿÿ798587735= 8397ÿ3ÿ9398ÿ94ÿ839ÿ7881 $%&'()*ÿ>?@A0.54B7

:949558897ÿ67ÿ8ÿ8ÿ36897ÿ67ÿ439ÿÿ537ÿ3ÿ9398ÿ94ÿ4988ÿ4379831ÿ 9ÿ36897ÿ5ÿ85ÿ8ÿÿ 9ÿ9495588ÿ67ÿ88ÿ4ÿ537ÿ67ÿ389ÿ7ÿ77839ÿ997ÿ531ÿCÿ36897ÿ67ÿ43ÿÿ 537ÿ985ÿÿ7985379ÿ5ÿ499ÿ389ÿÿ788ÿ88ÿ8977ÿ54ÿ36897ÿ67ÿ8794"945947791

$%&'()*ÿ>> DE44.0FB4B7ÿG68ÿ5H/IB7ÿ9AÿJB4ÿK68L.2B79JBÿ4.//G412JB4 !1M7ÿ988ÿ3978ÿ83584ÿ7ÿ867485ÿ5ÿ498ÿ497ÿ53ÿ383985834ÿ358ÿ9ÿ3979ÿ788ÿ88 <795ÿ3ÿ#ÿ3585ÿÿ49ÿ94955885ÿ89773873ÿ5ÿ86748ÿ498ÿ39749ÿ8358498;ÿ497ÿ6785883ÿ88ÿ 3979ÿ697ÿÿ37ÿ938ÿ839ÿ788ÿ67ÿ3795ÿ#ÿ358959ÿ3ÿ498; <ÿ67388ÿ838749ÿ83ÿ9ÿ8977387398ÿ3ÿ49ÿ9495588ÿ5ÿ86747ÿ498ÿ39749ÿ8358498;ÿ3ÿ49ÿ7597ÿ5ÿ 6795735ÿ3ÿ839ÿ788;#<9473ÿ49ÿ59#363ÿ79597598ÿ5ÿ9495ÿ938ÿ498ÿ39749ÿ8358498ÿ3ÿ9398ÿ94ÿ839ÿ788;

4<367975ÿÿ53ÿ78839897ÿ5ÿ938ÿ4988ÿ437983;ÿÿ35788ÿ997ÿ839ÿ788ÿ6"97ÿÿ83584981 1:949558897ÿ5ÿ838ÿ88ÿ9ÿ3979ÿÿ988ÿ3978ÿ83584ÿ897ÿ79853791ÿ:949558897ÿ67ÿ8ÿ 7889ÿ67ÿ9ÿ3979ÿÿ988ÿ3978ÿ83584ÿ88ÿ8ÿ7985379ÿ6885ÿÿ8ÿÿ49ÿ37ÿ5ÿ95ÿ 3ÿ8ÿ0101N497ÿ3839858349ÿ67ÿ988ÿ3978ÿ83584ÿ67ÿ949558897

<7ÿ88ÿ988ÿ89ÿÿ7985379ÿ5ÿ83ÿ49ÿ973ÿ439897ÿ3ÿ49ÿ9774ÿ94955889ÿ3ÿ9398ÿ94ÿ49ÿ 676749ÿ5ÿ658585ÿ3ÿ839ÿ788; <7ÿ88ÿ988ÿ89ÿÿ7985379ÿ37ÿ679ÿ67ÿ9ÿ87ÿÿ538839ÿÿ7985749ÿÿ49ÿ9774ÿ 94955889ÿ867ÿ8797ÿÿ538839ÿÿ7985749ÿ67ÿ537ÿÿ988ÿ3978ÿ83584; #<7ÿ9ÿ3339734ÿ497ÿ39ÿ3979ÿÿ498ÿ39749ÿ8358498ÿ7ÿ543ÿ88ÿ798ÿ67ÿ49ÿ6758ÿ 79853791 9ÿ3339734ÿ5ÿ595ÿ3ÿ6758ÿ58#98ÿ#ÿ67ÿ389ÿ97583ÿ58358985ÿ997ÿ83584985ÿ3839858341ÿ 9ÿ5ÿ 497ÿÿ58439897ÿ389ÿ97583ÿ59ÿ4971ÿ:949558897ÿ5ÿ838ÿ9ÿ3979ÿÿ988ÿ3978ÿ83584ÿ 88ÿ8ÿ7985379ÿ3ÿ49ÿ33397349ÿ7ÿ8ÿ8;ÿ3ÿ9497739ÿ839749ÿ6ÿÿ738ÿ53458849ÿ67ÿ 79853795ÿ534ÿÿ379ÿ3ÿ5835674981 OPSTÿ88TUU4819719U93U437UU!00U" !!U!V

[\

)1ÿ2ÿ&*(*(

01ÿ1345316678739ÿ3ÿ877ÿ377ÿ73ÿ8ÿ837683ÿ68ÿ891586ÿÿ39537ÿ134ÿ678ÿ6737ÿ8ÿÿ7739ÿÿ9938839ÿ 8ÿ377ÿ19387ÿ7556794ÿ877ÿ78ÿ837683ÿ755557ÿ86ÿÿ67ÿÿ488ÿ9ÿÿ134ÿ439ÿ48ÿ4ÿ891589ÿ755ÿ43ÿ 98793558ÿ38ÿ19437398ÿ436ÿ943ÿ439ÿ3439ÿÿ43ÿ98793558ÿ38ÿ19437398ÿ975538ÿ1ÿ 5539ÿÿ678ÿ6737ÿÿÿÿ33943ÿÿ84ÿ61ÿÿ755157ÿÿ5548ÿÿ39ÿ975538ÿ877ÿ43ÿ8948ÿ8ÿ 61ÿ8936ÿÿ9967739ÿ3553ÿ9879355ÿ77ÿ788943ÿÿ5548ÿ 345316678739ÿÿ176778ÿ6ÿ737ÿ8ÿ837683ÿ 91ÿ439ÿ3439ÿÿÿ488

!3765637ÿ68ÿ973ÿÿ6ÿ78ÿ65ÿÿ738558943ÿ8ÿ377ÿ19387ÿ7556794ÿ943ÿ767799ÿ877

8"439ÿ77858ÿ8376563763439ÿ973ÿ3673ÿ73ÿ19843ÿ943ÿ573767439ÿÿ377ÿ19387ÿ7556794ÿ3553ÿ63#ÿ 19843ÿ1ÿ734358946134839ÿ8ÿ87ÿ993883ÿ8ÿ437ÿ193843ÿ755679437ÿÿ13ÿ9ÿ7ÿ Bilaga 1

"89ÿÿÿ3118943ÿ855ÿ65737ÿ8ÿ39ÿ83765637634ÿ13443586ÿ439ÿ348ÿ13453166787396ÿ38ÿ 194373ÿÿ39537ÿ134ÿ3538978ÿ98793558ÿ889439

$391ÿ948978ÿ9ÿ678ÿ6737ÿ8ÿÿ1345316678739ÿ75578ÿ39ÿ993883ÿ8ÿ377ÿ19387ÿ7556794ÿ877ÿ88ÿ837656ÿ 943ÿ39ÿ593ÿ34 34ÿ8633943ÿÿ75519939ÿ8ÿ678ÿ6737ÿÿ68ÿ13453166787398ÿ86767558ÿ48ÿ734358946134839ÿ3553ÿ

7343589461348396ÿ837683ÿ68ÿ1344358ÿ43ÿ38ÿ19437398

%ÿ837656376343ÿ61ÿ3673ÿ73ÿ19843ÿÿ13453166787398ÿ8ÿ877ÿ993883ÿ8ÿ193843ÿ7556794ÿ 53ÿ81ÿ36ÿÿ877ÿ43ÿ8ÿ75558ÿ13435ÿÿ877ÿ68ÿ6ÿ789ÿ5ÿ9ÿ437ÿ6858ÿ679466673137ÿÿ439ÿ 348ÿ134531667873901ÿ39ÿ837656ÿ993883ÿ8ÿ377ÿ19387ÿ7556794ÿ778ÿ39ÿ9ÿ837683ÿ91ÿ439ÿ755798ÿ83765637634ÿ61ÿ

8636ÿÿ43998ÿ97ÿÿ39ÿ13453166787ÿ75518ÿ97ÿ8ÿ43ÿ55ÿ61ÿ8636ÿÿ97ÿ&ÿÿ755743ÿ755ÿ439ÿ98ÿ 8967559939ÿ68ÿ439ÿ75578ÿ9938839ÿ8ÿ437ÿ193843ÿ755679437ÿ877ÿ6786ÿÿ4366ÿ7371ÿ755ÿ4366ÿ877ÿ43ÿ 38ÿ19437398ÿ8ÿ9755387ÿ1ÿ5539ÿÿ97ÿ&ÿÿ5548ÿ39ÿ1ÿ439ÿ755798ÿ8376563763439ÿ 8ÿ57ÿ701ÿ573739ÿÿ437ÿ193843ÿ755679437ÿ53ÿ7ÿ943ÿ889437ÿÿ4366ÿ5999ÿ68ÿ134531667873ÿ

75578ÿ877ÿ734358946134839ÿ6786ÿÿ4386ÿ7371ÿÿ68118ÿ55ÿ61ÿ1ÿ43993ÿ8ÿ993883ÿ8ÿ377ÿ 19387ÿ7556794ÿ7556ÿ43ÿ38ÿ19437398ÿ8ÿ87787ÿ3657ÿ1ÿ89689ÿ1ÿ4366ÿ5999

'01ÿ43ÿ38ÿ19437398ÿÿ1345316678739ÿÿ39537ÿ134ÿ43ÿ889439ÿ61ÿ86767556ÿÿ9879355ÿ77ÿ 9678738ÿ877ÿ437ÿ996ÿ158ÿ65ÿ877ÿ8978ÿ877ÿ39ÿ993883ÿ8ÿ377ÿ19387ÿ7556794ÿ8ÿ768776ÿÿ6657ÿ 3#58738943ÿ83765589439ÿ3957ÿ4397939ÿÿ8735ÿ(ÿ"ÿÿ)88581397376ÿÿ4376ÿ437ÿ(**+,(,)$ÿ- "ÿ 68ÿ439ÿ1345316678739ÿ598ÿ439ÿ755798ÿ83765637634ÿ61ÿ8636ÿÿ97ÿÿÿ439ÿÿ87359ÿ134ÿ73ÿ19843

.!/01)2ÿ0003455ÿ5788ÿ879:;<=:>?87>@ (

ABCDEFGÿIJ3KLLÿLMNNÿNMOPQRSPTUNMTV

W!3767883ÿ9ÿ73435894ÿ61ÿ8636ÿÿ8735ÿ&Wÿÿÿÿ68ÿ7978ÿ58389459ÿÿ558943ÿ755ÿ134898ÿ ÿ439ÿ13453166787ÿ4ÿ43ÿ6786ÿ9ÿ437ÿ553ÿ7196793ÿ58943X

8"!9675599655ÿÿ837655ÿ9337ÿ84ÿ553ÿ59ÿ699ÿ8376743ÿ53437ÿÿ8551998ÿ35488ÿ 6817ÿ58389459ÿ8ÿ99ÿÿ19ÿ561ÿ568ÿÿ6337ÿÿ8376587639

"Y7739ÿ877ÿ6738ÿÿ478ÿ6746743ÿÿ39537ÿ134ÿ13453166787396ÿ98793558ÿ77ÿÿ8#6ÿÿ755ÿ 399637ÿÿ37ÿ877ÿ7558ÿ39ÿ8376788Zÿ3553ÿ83768896879ÿ3553ÿ99ÿ89989ÿ896879ÿ86ÿ 13453118ÿ78ÿ377ÿ667ÿ3ÿ9563ÿ43ÿ77373ÿÿ193ÿ61ÿ64898ÿ8968793ÿ7558948553ÿ661ÿ 7739ÿ877ÿ89458ÿ1ÿÿ9ÿ55378785ÿ789ÿ877ÿ437ÿ38ÿ75519939ÿ8ÿ98793558ÿ367113563ÿ1ÿ 85519ÿ499ÿÿ6337

- ")88581397376ÿÿ4376ÿ437ÿ(**+,(,)$ÿ8ÿ439ÿW]ÿ9ÿ(**+ÿ1ÿ19167894843ÿÿ689793ÿÿ743ÿ17ÿ 837683ÿÿ73435894613483ÿ61ÿ6786ÿ5857ÿ-)1ÿ2ÿW']ÿ&*'(**+ÿ6ÿ(" W(,W] )20Xÿ77X,,4878383,35,4,(*(,W(&&,

(

&.

2(ÿRÿ!$%#$#%

012345678589ÿ0ÿ345678589

718887ÿÿ845ÿ34567858945ÿ0ÿ87ÿ655358ÿ5ÿ86593ÿ7ÿ683ÿ835866ÿ 8781ÿ98ÿÿ056ÿ3993ÿÿ7585ÿ5ÿ78589ÿ1ÿ8ÿ !"#$$%

1&33'8ÿÿ43398ÿ8ÿÿ58ÿ3359ÿ53ÿ5ÿ78ÿ47ÿ76338

91(5669'89ÿ3566ÿÿ0ÿ3)83ÿ0ÿ68ÿÿ6683ÿ3566989659ÿÿ0ÿ3)83ÿ58495*3ÿ878ÿÿ33ÿ '66ÿ35669'89ÿ3566ÿ8365997ÿ0ÿ*5397ÿ437ÿ86593ÿ835866ÿ33ÿ38ÿ33ÿ733ÿ*'ÿ36538ÿ 5ÿ86593ÿ7ÿ858338ÿ0ÿ835866ÿ33 Bilaga 1

1+'79585893)83ÿ0ÿ58358ÿÿ356687'66ÿÿ4376589

#,76338ÿ'ÿ498ÿ338ÿ3566ÿ654876589ÿ98ÿ33ÿ9ÿ6)87-

1.7ÿ966ÿ*83ÿ/ÿ051498ÿ7ÿ3566*8589ÿ3566ÿ7ÿ4339ÿ'8ÿ37)687ÿÿÿ83668589ÿ66ÿÿ3ÿ83668589ÿ0ÿÿ

9537ÿÿ4365518783ÿ7ÿ4339ÿ'8ÿ37)687ÿÿ456)3ÿ58ÿ*'ÿ7ÿ3535ÿ5ÿ86593ÿ7ÿ7535ÿ21ÿ

#$/0" $/55518783ÿ35*875ÿ3754579ÿ0ÿ3756'8ÿ66ÿ87ÿ4579ÿ0ÿ6'8

513366ÿ*055ÿ566ÿ5ÿ86593ÿ7ÿ835866ÿ33ÿ58495*3ÿÿ*'ÿ*'8*ÿ0ÿ4368589ÿÿ 345678589953ÿÿ356637ÿ3566ÿ85533345678589ÿ0ÿ888ÿ9ÿ345678589ÿ0ÿ3566ÿ345678589ÿÿ 583ÿÿ753ÿ**67ÿ3566ÿ73ÿ*055ÿ43ÿÿ836685898ÿ

41.7ÿ966ÿ*83ÿ/ÿÿ498ÿ7ÿ33593ÿÿ4339ÿ'8ÿ37)687ÿÿ6)ÿÿ78ÿ*838ÿ8ÿ583ÿ 498ÿ'78ÿ33593ÿÿ4339ÿ'8ÿ37)687ÿÿÿ83667ÿ66ÿÿ3ÿ8ÿ83668589ÿ87ÿ8ÿ 5855*57ÿ*'ÿÿ'87ÿ0ÿÿ9537ÿÿ436

,76338ÿ'ÿ73ÿ43ÿ33ÿ*83ÿ/ÿÿ7ÿ87ÿ*'ÿ56)'8ÿ583ÿÿ3566*ÿ*'ÿ 37)687749ÿÿÿ'33ÿ35663'87ÿ33ÿ43ÿ5ÿ8ÿ7633ÿÿ8ÿ*57ÿ*'ÿ93ÿÿ'87ÿ66ÿ*'ÿ 37)687749ÿÿÿ456)3ÿ58ÿ0ÿ536ÿÿ375ÿ66ÿ*'ÿ37)687749ÿÿÿ35663'87ÿ 33ÿ43ÿ*'ÿ9876ÿÿ8ÿ5589

01.7ÿ966ÿ*83ÿ/ÿÿ5ÿ'9ÿÿ33'8ÿ498ÿ7ÿ3566*8589ÿ3566ÿ66ÿ7ÿ78ÿ9537ÿ66ÿ375987ÿ 538ÿÿ7ÿ56)76ÿÿ56ÿ43398ÿ'8ÿ37)687ÿ8ÿÿ'8ÿ6599ÿ58ÿ78ÿ 47ÿ76338ÿ3535

71.7ÿ966ÿ*83ÿ/ÿ951498ÿ7ÿ3566*8589ÿ3566ÿ7ÿ4339ÿ'8ÿ37)687ÿÿÿ83668589

551498ÿ35669'898ÿ3566ÿ437ÿ7ÿ87839ÿÿÿÿ8ÿ*5397ÿ437ÿ58ÿ7ÿ98ÿÿ5ÿ 5ÿ835866ÿ33!8ÿ33ÿ3566ÿ654876589ÿÿÿ5ÿ*83ÿ/ÿÿ583ÿ*'ÿ76338ÿ33ÿ33ÿ'366ÿ66ÿ9ÿ33ÿ

689ÿ**'6635663'87ÿÿ373ÿ86593ÿ733ÿ7535ÿ**'6635663'87ÿÿ373ÿÿ87ÿ87'6ÿ8ÿ43ÿ 66ÿ87ÿ35663'87ÿ33ÿ43ÿ5ÿ8ÿ7633

%14339ÿ'8ÿ37)687ÿÿ633ÿ3566ÿ33ÿ37)687ÿ66ÿ7ÿ3687ÿÿ53ÿ5ÿ37)687ÿ0ÿÿ ÿ33593ÿ56ÿ67ÿ'8ÿ43398ÿÿ87ÿ'67ÿ58657533ÿ66ÿ77ÿ'66ÿ693797ÿ*858ÿ9877ÿ *'ÿ43398ÿ35759ÿ83668589ÿ0ÿ7ÿ5ÿ86593ÿ7ÿ78ÿ693538589ÿÿÿ5ÿ356ÿ!ÿ5ÿ78589ÿ1ÿ 8ÿ !"#$$%ÿ*'ÿÿ566ÿ0ÿ7ÿÿ3ÿÿ7498ÿ5ÿ7ÿ47ÿ76338ÿ8ÿ7ÿ633ÿ3566ÿ 33ÿ37)687 2345678ÿ:;<=>?=@ABCBDEÿG>HIJBCBDEÿCBKL>AMCNB>?ÿNOPÿK@BAMCNB>?

/,76338ÿÿ573ÿ'397ÿ5ÿ3ÿ33ÿ587ÿ*3835663ÿ54ÿ0ÿ8358ÿ4395ÿ 376ÿÿ835866ÿ436ÿÿ654876589ÿÿ83953ÿ86593ÿ356ÿ/#ÿQ397ÿÿ33ÿ 8589ÿ478589ÿ0ÿ8ÿ'ÿÿ6*6593ÿ58*358ÿ5ÿ883ÿ5ÿ3ÿ7ÿ9ÿ5ÿÿ88589ÿÿ 4339ÿ33593ÿ5ÿ86593ÿ7ÿ835866ÿ33ÿ66ÿ7585335ÿ*5

RS-ÿ33*-""73*"65"75"#$#%"/#!!") /!"/

ZK

I[HÿJÿ\1]10\0] 012345367789839ÿ79ÿ379ÿ7983ÿ68ÿ938793ÿ76ÿ83ÿ9ÿ558ÿ79ÿ754383ÿ358ÿ43889ÿ 4381ÿ3779ÿ7983ÿ79ÿ99ÿ3389ÿ83559ÿÿ979431 12345367789839ÿ79ÿ7378559ÿ988ÿ43ÿ9ÿ76ÿ9799ÿÿ8553ÿ9ÿ9383ÿ3553ÿ949ÿ39ÿ64383ÿ 7968ÿ6ÿ7ÿ377ÿÿ98355ÿ88ÿ6ÿ63493ÿÿ634536778983ÿ97983ÿ76ÿ3843ÿ938789937ÿ 83773ÿ9ÿ855843ÿ855ÿ9387598731ÿ 6ÿ7894ÿ855949557ÿ9ÿ938793ÿÿ6ÿ7ÿ377ÿÿ98355ÿ88ÿ6ÿ 63493ÿÿ634536778983ÿ79ÿ855843ÿ855ÿ938759873ÿ69889ÿ855843ÿ855ÿ43ÿ78943ÿ87988ÿ988ÿ93878993ÿÿ 8343594ÿ79683ÿ855ÿ43889ÿ8558431 !"#$%&'ÿ)*+,-./01223,-.ÿ35ÿ603789:0ÿ8;<ÿ/122=0>7ÿ?/@5,>,7

Bilaga 1

A12345367789839ÿ79ÿ7378559ÿ988ÿ438ÿ7ÿ3389ÿ639763ÿ36ÿ59ÿ93878993ÿÿ8343594ÿ9ÿ3ÿ 5965ÿ68ÿ79ÿ938793 9B438B36ÿ8343ÿ983ÿ76ÿÿ3538ÿ634ÿ43ÿ833ÿ76ÿ97878557ÿÿ98355ÿ88ÿ9ÿ388ÿ38898ÿ83773ÿ9ÿ988ÿ 7378559ÿ988ÿ43889ÿ438ÿÿ43ÿ983559ÿ378663573ÿ76ÿ98987ÿ358ÿ43889ÿ438ÿ383537ÿ B36ÿ3ÿ3ÿ6438ÿÿ634536778983ÿÿ43889ÿ377ÿÿ98355ÿ881 012345367789839ÿ79ÿ7378559ÿ988ÿ8343ÿ983ÿ76ÿ9737ÿÿ8ÿAÿÿÿ49ÿ9ÿ93878993ÿÿ8343594ÿ 3553ÿÿ988ÿ7849ÿ433ÿ634ÿ4337ÿ79683ÿÿ3939ÿ7ÿÿ3383559ÿ9587Cÿ3553ÿ588759ÿ9943ÿ76ÿ 789ÿ855ÿ988ÿ7378559ÿ38353943ÿ9ÿ43889ÿ438ÿÿ43ÿ983559ÿ378663573ÿ76ÿ98987ÿ358ÿ43889ÿ4381 12345367789839ÿ79ÿ7378559ÿ988ÿ93878993ÿÿ8343594ÿ9ÿ79669ÿ855ÿ76ÿ63499ÿÿ43ÿ 63453677898ÿ4ÿ43ÿÿ79889ÿÿ438ÿ553 9B843ÿ76ÿ7449ÿ68ÿ7ÿ3553ÿ99ÿ796ÿ3945ÿ76ÿ8ÿ3ÿ398ÿÿ9387937ÿ749ÿ ÿ388ÿ5965ÿ6ÿ38938ÿ3553 B3383559ÿ88759ÿ9943ÿ76ÿ789ÿ855ÿ988ÿ7378559ÿ38353943ÿ9ÿ43889ÿ438ÿÿ43ÿ983559ÿ 378663573ÿ76ÿ98987ÿ358ÿ43889ÿ4381

DEFGHIJÿGKLM+NOPLNQRRPMLPS !"#$%&'ÿ)TU@/9:,0>73/.ÿV.=2199.0=./

A13889ÿ438ÿ79ÿ83ÿ39ÿ85563ÿ9ÿ6593ÿ378663573ÿ 9B7883ÿ338ÿÿ5983959ÿÿ6585983959ÿ9895ÿ63559ÿ3ÿ3553ÿ3ÿÿ4377ÿ634536778983ÿÿ39ÿ 749ÿÿ388ÿ3553ÿ539ÿ8343543ÿÿ949ÿ749ÿ3553 B5983959ÿ3553ÿ6585983959ÿ9895ÿ63559ÿ3ÿ3553ÿ539ÿ634536778983ÿÿ388ÿ3553ÿ539ÿ83435431 013889ÿ438ÿ79ÿ83ÿ39ÿ63453677898397ÿ88ÿ988ÿ989ÿ3553ÿ3559ÿ378663573ÿ76ÿÿ6593ÿÿ43ÿ 373ÿ76ÿ698897ÿ9ÿ438381 !"#$%&'ÿ)WX,Y8/932>8,ÿ2>00ÿ30091,<.2.,

K93ÿ63453677898ÿ79ÿ9ÿ335438ÿ498394ÿ698ÿ588ÿ8555ÿÿ9556383ÿ594ÿ998ÿ36ÿ55ÿ 76ÿÿ85559ÿÿ353989ÿ8343543 9B6ÿ553ÿÿ83435947634937ÿ379ÿÿ783573ÿÿ4377ÿ8386ÿÿ988ÿ9389 A]^A_ IJG`ÿ88`^^498913913^35^4^0\0]^A0^

hi

7Qfÿgÿ95J454J

0123ÿ5665ÿ7895ÿ565ÿ723ÿ07ÿÿ575ÿ23ÿ88ÿ23058ÿ86678

123ÿ662ÿÿ75ÿ2ÿ7867ÿ08ÿ888ÿ7968ÿ2ÿ887787558ÿÿ8657 3025ÿ2ÿ57ÿ53636335 !"#ÿ%&'())*+,-+./0

Bilaga 1 12233772ÿ75ÿ6038ÿ2ÿ785ÿÿ7578ÿÿ41ÿ35ÿ4546ÿ65ÿ7325565388ÿ2ÿ8ÿÿ 528ÿ23ÿ8663ÿ5ÿ885ÿ8ÿÿ363778585ÿ2ÿÿ02ÿ76ÿÿ5ÿ723ÿÿ57ÿ 54863778585ÿ75ÿ785ÿÿ7578ÿÿ95ÿ3ÿ454:ÿ2ÿ8ÿ6ÿ866ÿ233772ÿ;73278581ÿ635ÿ

785878ÿÿ8ÿ5856ÿ86573025ÿ723ÿ5ÿ578ÿ23ÿ88ÿ23058ÿ86678ÿÿÿ65ÿ88ÿ23058ÿ 86678ÿ5ÿ06587ÿ2ÿÿ57ÿ2305ÿ86678ÿ5ÿ687ÿ66ÿ8566587ÿ3ÿÿ56ÿÿ68ÿ 3ÿ73255653887ÿ2ÿ87ÿ2ÿ;7<1ÿÿ:=4>455?ÿ; 1ÿA5ÿ785878ÿ75ÿ57ÿ72ÿÿ88ÿ 56ÿ657ÿ3ÿ8ÿ89ÿ5ÿ07638ÿ76ÿÿ076388ÿ866787ÿ68878ÿ302575ÿÿ2ÿ6ÿ7538ÿ23ÿ 38ÿ7ÿ9ÿ2ÿ757ÿ23ÿ7Bÿ35ÿ8ÿ727ÿ7638 !"#ÿ%CD/EF+G.H(/I-

4@

1863778585ÿ75ÿ7578ÿÿ41ÿ35ÿ454=ÿ7885ÿÿ58ÿÿ0783367ÿÿ655ÿ2ÿ55ÿ5885ÿ723ÿÿ 5ÿÿ588ÿ65ÿ58655ÿ44ÿ94ÿ9@ÿJ1ÿJ4ÿJJÿ@4ÿ@9ÿ@Jÿ=1ÿ?1ÿ:4ÿ:9ÿ:Jÿ6ÿ15ÿ111ÿÿ114K11=ÿ 141ÿ5ÿ0ÿÿ2ÿÿ144ÿÿÿ19ÿ1Jÿ1=ÿ2ÿ1?ÿAÿ75ÿ578ÿ3885ÿ233772ÿ23ÿ8B8ÿ866ÿ775ÿ0783367

Lÿÿ36377858ÿ585ÿ775ÿ0783367ÿ75ÿÿ665ÿÿ7ÿ866ÿ885ÿ8ÿ66ÿ8657ÿ5ÿÿ75ÿ 7ÿÿÿ2867ÿAÿ75ÿÿ665ÿÿ38ÿ23ÿ588ÿ75ÿÿ0865ÿ655ÿ2ÿ55ÿ 5885ÿ866ÿ8ÿ8ÿ723ÿ37ÿ23ÿ8ÿÿ88ÿ75ÿ577ÿ723ÿ75ÿ866ÿ8ÿÿ88ÿ L35ÿ78ÿ23ÿ3ÿ7ÿ75ÿ57ÿ2ÿ23ÿ3ÿ38ÿ75ÿ233657ÿ75ÿ5ÿ36377858ÿ76ÿ 3854863778585ÿ75ÿ3885ÿ233772ÿ23ÿ8B8ÿ866ÿÿ8565ÿ0783367ÿÿ58266ÿ88ÿ723ÿÿ585ÿ

23ÿ8ÿ23ÿ723ÿ2358857ÿ5ÿ885ÿ8 !"#ÿ%MN))OPH(/I-

A8ÿ4511>6:>7Qÿ3ÿ588ÿ665ÿ3ÿ5ÿÿ2ÿ3ÿÿ44ÿ35ÿ454=ÿ385ÿ588ÿ8ÿ5ÿ3637785857ÿ 7968ÿ5ÿ66ÿÿ8778ÿÿ65ÿ3ÿ58266ÿ88ÿ5ÿ88ÿ723ÿ57ÿÿ0655ÿR

S75ÿ866ÿ8ÿ35ÿ88ÿ75ÿ577ÿ723ÿ75ÿ866ÿ8ÿÿ88ÿ2ÿ6757ÿÿ68ÿ3ÿ 36785066ÿÿ0655ÿRR !"#ÿTUDV+(E,,+PI(/I-ÿ*XOÿ,.GGPY)/./0

A885ÿ8ÿ8ÿÿ58ÿÿ832ÿ5ÿ8ÿ8ÿ588ÿ8ÿ5ÿ286287ÿÿZ[\]" ^!_ÿ[` \`"`^ÿ\aa b "##_ÿ c` `d

e8655ÿ1ÿ41ÿ49ÿ4Jÿ91ÿ99ÿ9JÿJ9ÿJ@ÿ@1ÿ=4ÿ?4ÿ:1ÿ111ÿ5ÿ0ÿ2ÿÿ141ÿKÿ144ÿ5ÿ0ÿÿ2ÿÿÿ149ÿ14Jÿ 2ÿ1@ÿ75ÿ866357ÿÿ2ÿ3ÿÿ44ÿ35ÿ454=

; 173255653887ÿ2ÿ87ÿ2ÿ;7<1ÿÿ:=4>455?ÿ5ÿÿ11ÿ36ÿ455?ÿ23ÿ3757785878ÿÿ3582ÿ2ÿ 8582668ÿ79ÿ2ÿ23ÿ35ÿ5ÿ87ÿ2ÿ;77<1ÿÿ911>?=ÿ23ÿ385085ÿ5ÿ785878ÿ085ÿ38675ÿ 5087855ÿ;7Qfÿgÿ166ÿ91?455?ÿ7ÿ491 7gRjÿ88j>>5853253>6>>454J>1499>2 1@>1:

4@

&I

=$>ÿ@JÿK-#+#*-*+ 0123456ÿ89 ÿÿÿÿÿÿÿ ÿÿ!"# $!%ÿÿ&'()ÿÿ*+ÿ,ÿ*-*+#./ÿ011234341645562527ÿ89:641;#ÿ<=>&?@AB1CDE146C5 ./ÿ1/C527ÿ89:641<#ÿ<FGH=@B1CDE146C5 Bilaga 1

LMNLO =@FPÿ ,PNN#)(,#)NNN*-*+NL*KKN(Q

>?

34$ÿ:;ÿ9.<=<-.-= 012343ÿ1 678979ÿÿ778ÿ8ÿ7ÿ 9ÿ8ÿ799ÿ7ÿ7ÿ7ÿ !"# $%&'&"ÿ')ÿ*')+#,*% -.//012034 -5ÿ% 6 78 ÿ-./9 Bilaga 1

3:@AÿB""CA00%,",< DEC,< D0 +0%0-.-=0/-990EF /G0/2

;<

!=ÿ>?ÿ&(*(*

012343ÿ11 6789

ÿ ! "ÿ# $%ÿ $%ÿ $%ÿ $%ÿ Bilaga 1 $%ÿ&$%ÿ& ' $%ÿ&() $%ÿ*(ÿ+,-"ÿ./0ÿ"1#"ÿ21131 $%ÿ*(ÿ+,-"ÿ./0ÿ"1#"ÿ21131 $%ÿ*(ÿ#4ÿ21131 $%ÿ*( $%ÿ*( $%ÿ*(& $%ÿ*(&$%ÿ*(* $%ÿ*(* $%ÿ*() $%ÿ) $%ÿ) $%ÿ5 $%ÿ5 $%ÿ6 $%ÿ6 $%ÿ $%ÿ ' $%ÿ(& ' $%ÿ(* $%ÿ $%ÿÿ" ' $%ÿÿ7 $%ÿ $%ÿ $%ÿ $%ÿ( ' $%ÿ(8() $%ÿ $%ÿ ' $%ÿ& ' $%ÿ* $%ÿ&$%ÿ) $%ÿ* $%ÿ5ÿ" ' $%ÿ5ÿ7ÿ./0ÿ/ $%ÿ) $%ÿ6 $%ÿ5 $%ÿ ' $%ÿ $%ÿ6 $%ÿ $%ÿ $%ÿ ' 9%"3"ÿ: ' 9%"3"ÿ::

>:@ÿ0A@#""(B.A"(B%#*&&.4

Bilaga 2

Sammanfattning av departementspromemorian Nya regler om ansökningsförfarandet för vissa uppehålls- och arbetstillstånd (Ds 2025:18)

I promemorian lämnas förslag till genomförande av det nya direktivet om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat. Det nya direktivet ersätter 2011 års direktiv. I promemorian görs bedömningen att merparten av det nya direktivets bestämmelser motsvaras av den ordning som gäller vid ansökan om och beviljande av uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige. Vissa författningsändringar bedöms dock nödvändiga med anledning av det nya direktivets innehåll. I promemorian föreslås bl.a. att ett arbetstillstånd inte längre ska knytas till en viss arbetsgivare och avse ett visst slag av arbete. Det innebär att en utlänning som vill byta arbetsgivare inte längre kommer att behöva ansöka om ett nytt arbetstillstånd. I stället föreslås en anmälningsskyldighet införas bl.a. vid byte av arbetsgivare. Vidare föreslås en längre s.k. omställningsperiod vid arbetslöshet om upp till sex månader för utlänningar som har haft ett arbetstillstånd i mer än två år. Möjligheten till den längre omställningsperioden föreslås kopplas till ett försörjningskrav. Förslagen syftar till att förenkla processen för arbetstillstånd och därmed bidra till att stärka Sveriges konkurrens- och attraktionskraft. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 21 maj 2026.

Bilaga 3

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Härigenom föreskrivs 1 i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 6 kap. 2 a och 4 a §§, 7 kap. 3 och 7 e §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 7 kap. 9 § ska lyda ”Bemyndiganden”, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 6 kap. 4 b och 6 a §§, 7 kap. 10 §, och närmast före 6 kap. 4 b och 6 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

6 kap.

2 a §

4 a §

Tillståndstiden för ett arbetstillstånd får förlängas om anställningen uppfyller förutsättningarna i 2 § första stycket. Om ansökan avser en ny anställning gäller även det som föreskrivs i 2 § andra stycket. Förlängning av tillståndstiden för ett arbetstillstånd ska vägras om 1. tillståndet har förvärvats på ett bedrägligt sätt, 2. ett bevis om tillståndet har förfalskats eller ändrats i något avseende, 3. utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än de som arbetstillståndet beviljades för, eller 4. det har funnits förutsättningar 4. det har funnits förutsättningar att återkalla tidigare uppehålls- att återkalla tidigare uppehållstillstånd enligt 7 kap. 7 e § första tillstånd enligt 7 kap. 7 e § första

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1233 av den 24 april 2024 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (omarbetning), i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2022:303. 3 Senaste lydelse 2022:303.

Bilaga 3 stycket 1, med beaktande av tredje stycket 1 eller 3 , med beaktande av stycket . tredje stycket.

Anmälningsskyldighet

4 b § Den som har ett arbetstillstånd enligt 2 § första stycket ska anmäla till Migrationsverket om 1. anställningen upphör, eller 2. en ny anställning påbörjas.

Ersättning för ansökningsavgift

6 a § Om avgiften för prövning av ansökan om uppehållstillstånd för arbete enligt 5 kap. 10 § och arbetstillstånd enligt 2 § första stycket betalas av arbetsgivaren, får denne inte kräva ersättning för betalning av avgiften från utlänningen. Ett avtalsvillkor om sådan ersättning är ogiltigt.

7 kap.

4 3 § Uppehållstillstånd får återkallas för en utlänning som har rest in i landet, om 1. utlänningen utan arbetstillstånd bedriver verksamhet som kräver ett sådant tillstånd, 2 . utlänningen har beviljats 2. utlänningen har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket och anställningen första stycket och anställningen upphört , om inte utlänningen inom upphört, eller tre månader har fått en ny anställning som omfattas av arbetstillståndet eller inom samma tid ansökt om arbetstillstånd med anledning av en ny anställning och ansökan därefter beviljas , eller 3. det på grund av tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att utlänningen a) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet, b) i Sverige eller i något annat nordiskt land kommer att bedriva sådant företagsspioneri som utövas på uppdrag av eller understöds av en

4 Senaste lydelse 2024:28.

främmande makt eller av någon som agerar för en främmande makts Bilaga 3 räkning där det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller c) kommer att bedriva verksamhet med koppling till terrorism. Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 1 eller 2 b eller 3 a § första stycket 1 eller andra stycket får återkallas om förhållandet upphör. Uppehållstillstånd får dock inte återkallas enligt första stycket 1 om utlänningen har vistats här i landet i mer än tre år med uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av den myndighet som först beslutar i saken. Om utlänningen har vistats här i landet i mer än fem år med uppehållstillstånd när frågan om återkallelse prövas av den myndighet som först beslutar i saken, får uppehållstillståndet återkallas enligt första stycket 3 endast om det finns synnerliga skäl för det. Uppehållstillstånd får inte heller återkallas enligt första stycket 2 om utlänningen har varit arbetslös i mindre än tre månader. Om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år får uppehållstillståndet inte återkallas om han eller hon har varit arbetslös i mindre än sex månader och har tillräckliga medel för att försörja sig för den period av arbetslöshet som överstiger tre månader. Om det finns skälig anledning att anta att en utlänning har exploaterats i arbete under uppenbart orimliga villkor ska tiden i fjärde stycket vara sex månader i stället för tre och nio månader i stället för sex om utlänningen har haft arbetstillstånd i mer än två år. Kravet på försörjning i fjärde stycket gäller inte i denna situation.

7 e § 5 Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för arbete för en utlänning som har beviljats arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § första stycket ska återkallas om 1. förutsättningarna för arbets- 1. förutsättningarna för arbetstillståndet enligt 6 kap. 2 § första tillståndet enligt 6 kap. 2 § första stycket av något annat skäl än att stycket av något annat skäl än att anställningen har upphört inte anställningen har upphört inte längre är uppfyllda, eller längre är uppfyllda, 2. utlänningen inte inom fyra 2. utlänningen inte inom fyra månader från tillståndets första månader från tillståndets första giltighetsdag påbörjat arbetet . giltighetsdag påbörjat arbetet , eller

5 Senaste lydelse 2022:303.

Bilaga 3 3. utlänningen inte har fullgjort anmälningsskyldigheten enligt 6 kap. 4 b §. Om utlänningens anställning har Om utlänningens anställning har upphört sedan utlänningen upphört sedan utlänningen underrättats om att en utredning om underrättats om att en utredning om återkallelse enligt första stycket har återkallelse enligt första stycket 1 inletts, men innan beslut om eller 2 har inletts, men innan beslut återkallelse fattats, gäller om återkallelse fattats, gäller bestämmelserna om återkallelse i bestämmelserna om återkallelse i 3 § första stycket 2 . Tiden ska då 3 § första stycket 2, fjärde och vara fyra månader i stället för tre. femte styckena . Trots vad som anges i första stycket behöver ett tillstånd inte återkallas i ringa fall eller om en återkallelse med hänsyn till omständigheterna annars inte framstår som skälig.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om försörjningsförmåga enligt 3 § fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 21 maj 2026.

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från Almega, Arbetsförmedlingen, Företagarna, Förvaltningsrätten i Göteborg (migrationsdomstolen), Förvaltningsrätten i Stockholm (migrationsdomstolen), Svenska ILOkommittén, Jämställdhetsmyndigheten, Kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen), Landsorganisationen i Sverige, Luleå tekniska universitet, Migrationsverket, Regelrådet, Svenska institutet, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges kommuner och regioner, Säkerhetspolisen, Södertörns högskola – Sverige mot organiserad brottslighet (SMOB), Teknikföretagen, Tillväxtverket, Tjänstemännens centralorganisation, Umeå universitet och Örebro universitet. Därutöver har yttranden kommit in från Gröna arbetsgivare och Skellefteå kommun. Följande remissinstanser har inte svarat eller har angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Arbetsdomstolen, Arbetsgivarverket, Arbetsmiljöverket, Business Sweden, Diskrimineringsombudsmannen, Försäkringskassan, Justitiekanslern, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Skatteverket, Statens servicecenter, Stockholms handelskammare, Universitets- och högskolerådet, Verket för innovationssystem och Västsvenska handelskammaren.