Vissa frågor om försäkring och tjänstepension

Lagrådsremiss

Vissa frågor om försäkring och tjänstepension

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 20 februari 2020

Per Bolund

Tord Gransbo (Finansdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

I lagrådsremissen behandlas flera olika frågor på försäkrings- och tjänstepensionsområdena. Frågorna rör i huvudsak pensionsstiftelser, tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag. De lagändringar som föreslås i remissen föranleds huvudsakligen av genomförandet i svensk rätt av andra tjänstepensionsdirektivet. Det direktivet genomfördes i övrigt genom lagen om tjänstepensionsföretag och andra lagändringar som trädde i kraft den 15 december 2019. Genom de nu föreslagna lagändringarna förtydligas och kompletteras det genomförandet på några punkter. Riksdagen gjorde vissa tillkännagivanden i samband med sin behandling av regeringens förslag till ny reglering för tjänstepensionsföretag (bet. 2019/20:FiU12 punkterna 1 – 4, rskr. 2019/20:27). Förslagen i denna lagrådsremiss är inte föranledda av de tillkännagivandena. Förslag och överväganden med anledning av tillkännagivandena kommer att behandlas i ett annat lagstiftningsärende. I lagrådsremissen föreslås också vissa ändringar i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som delvis är föranledda av Solvens II-direktivet. Det direktivet är i svensk rätt genomfört huvudsakligen i försäkringsrörelselagen (se prop. 2015/16:9). Genom de föreslagna lagändringarna kompletteras och förtydligas genomförandet på några punkter. Därutöver förtydligas och justeras den associationsrättsliga regleringen i försäkringsrörelselagen i några avseenden. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.

1 Beslut

Regeringen har beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 2. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, 3. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, 4. lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag, 5. lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ, 6. lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932), 7. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8. lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud, 9. lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, 10. lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud.

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. dels att nuvarande 36 § ska betecknas 39 §, dels att 9 a, 10 d, 10 e, 10 h – 10 j, 10 m, 16 g, 16 i, 31 och 35 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 31 a – 31 d och 36 – 38 §§, och närmast före 36 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 9 a § För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b – 10 d och 16 b §§. Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e – 10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a – 15 d, 16 a, 16 c – 16 j och 16 l §§. Även för en pensionsstiftelse Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet som har gjort en anmälan i enlighet med 31 § fjärde stycket andra med 31 c § andra stycket gäller meningen gäller bestämmelserna bestämmelserna som anges i första som anges i första och andra och andra styckena, dock inte styckena, dock inte beträffande beträffande egenföretagares tryggegenföretagares tryggande i stiftel- ande i stiftelse för egen räkning. se för egen räkning.

3 10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa Regeringen eller den myndighet föreskrifter som har meddelats med som regeringen bestämmer får stöd av bestämmelserna om an- meddela föreskrifter om användvändning av derivatinstrument i

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen. 2 Senaste lydelse 2019:825. 3 Senaste lydelse 2019:825.

6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelse- ning av derivatinstrument enligt lagen (2010:2043), utom när före- första stycket . skrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna .

4 10 e § En pensionsstiftelse som avses i En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonom- bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska iska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägar- anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana engagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det fram- aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktie- gå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investe- ägarengagemanget i sin placeringsringsstrategi . strategi . Principerna ska beskriva hur stiftelsen 1. övervakar relevanta frågor om 1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (port- bolag som den placerar medel i följbolag), däribland bolagens (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finan- strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapital- siella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga struktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning, påverkan och bolagsstyrning, 2. för dialoger med företrädare för portföljbolag, 3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet, 4. samarbetar med andra aktieägare, 5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och 6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

5 10 h § Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås. Om pensionsstiftelsen inte redo- Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga visar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftel- redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapital- sen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i förvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs- aktieägares rättigheter i börs-

4 Senaste lydelse 2019:825. 5 Senaste lydelse 2019:285.

noterade företag, i lydelsen enligt noterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna , ska att ansvara för placeringarna , ska stiftelsen på webbplatsen uppge var stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna. informationen om omröstningarna. Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

6 10 i § En pensionsstiftelse som avses i En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investerings- viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas ut- strategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. veckling på medellång till lång sikt.

7 10 j § Om en sådan kapitalförvaltare Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europa- som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar direktiv (EU) 2017/828, placerar för en pensionsstiftelse som avses i medel för en pensionsstiftelse som 9 a § andra eller tredje stycket och avses i 9 a § andra eller tredje investeringarna avser aktier som är stycket och placeringarna avser upptagna till handel på en reglerad aktier som är upptagna till handel marknad och som har getts ut av ett på en reglerad marknad och som bolag inom EES, ska pensions- har getts ut av ett bolag inom EES, stiftelsen i fråga om sådana aktier ska pensionsstiftelsen i fråga om redogöra för sådana aktier redogöra för 1. hur överenskommelsen med 1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar invest- kapitalförvaltaren främjar placereringsbeslut som grundas på ingsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i port- och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra följbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång deras resultat på medellång till lång sikt, sikt,

6 Senaste lydelse 2019:825. 8 7 Senaste lydelse 2019:825.

2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal, 3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och 4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.

8 10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om 1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, 2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och 3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig. Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.

16 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för 1. riskhantering, 2. internrevision, och 3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska upprätta Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller över- för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat vakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verk- sätt kan påverka riskerna i verksamheten. samheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra information om ersättningspolicyn.

8 Senaste lydelse 2019:825. Senaste lydelse 2019:825.

16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och 2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.

11 31 § En pensions- eller personalstif- En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den läns- telse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i styrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd hemvist. av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. Styrelsen för en pensions- eller Regeringen kan med stöd av personalstiftelse ska anmäla stiftel- 8 kap. 7 § regeringsformen medsen för tillsyn senast sex månader dela föreskrifter om vilken länsefter det att styrelsen har tagit emot styrelse som är tillsynsmyndighet i sitt uppdrag. En sådan pensions- ett län. stiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts,

Senaste lydelse 2019:825. 10 11 Senaste lydelse 2019:825.

ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare före- 11

skrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.

31 a § Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.

31 b § En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.

31 c § När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket.

Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.

31 d § Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.

12 35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket, 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller 4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får

12 Senaste lydelse 2019:1216.

inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut. I fråga om styrelsens skyldighet I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgäng- tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande liga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket 6 §§ , 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. första meningen och andra stycket 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och lagen (2019:742) om tjänstepen- 27 §§ försäkringsrörelselagen sionsföretag och 17 kap. 13 § (2010:2043) samt föreskrifter som första stycket första meningen och meddelats med stöd av 17 kap. 30 § andra stycket försäkringsrörelsesamma lag tillämpas på motsvar- lagen (2010:2043) gälla för penande sätt. sionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.

Registrering m.m.

36 § Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.

13 37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings-

14 13 Tidigare 37 § upphävd genom 2013:428.

formen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.

38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 4 och 5 a §§ lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 4 § En ansökan om kallelse på En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäl- Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag eller en denären är ett aktiebolag , en ekonoekonomisk förening, ska dock misk förening , ett ömsesidigt föransökan göras hos Bolagsverket. säkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening , ska dock ansökan göras hos Bolagsverket. Sökanden ska bifoga en förteck- Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borge- ning över gäldenärens kända borgenärer och, såvitt möjligt, ange deras närer och, om det är möjligt, ange adress. deras adress.

2 5 a § Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Ett beslut av Bolagsverket över- Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där klagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte. Vid över- bolagets eller föreningens styrelse klagande gäller lagen (1996:242) har sitt säte. Vid överklagande om domstolsärenden. gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020. 2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2018:712. 16 2 Senaste lydelse 2007:1280.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 och 7 §§, 2 kap. 1 – 3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§ och 8 kap. 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares 1 och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som 1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller 2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. Femte stycket gäller inte sådana Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som teck- avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföre- nas för egen räkning av egenföretagare. tagare. Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4 – 12 §§.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 2 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

3 7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses 1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, 2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, 3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, 4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige. När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige. När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

2 kap.

4 1 § En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige 1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som

3 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort. 18 4 Senaste lydelse 2008:101. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas, 2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §. Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

5 1 a § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige 1. från en sekundäretablering här i landet, 2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensions- får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter institutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensions- myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en institutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller som anges i 2 § andra stycket eller 3 § fjärde stycket. 3 § tredje stycket.

6 2 § En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla 1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,

5 Senaste lydelse 2019:751. 6 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och 3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas. Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla 1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och 2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, 2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Om försäkringsgivaren avser att Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Finansinspektionen om ändringen. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas. Om ett utländskt tjänstepensions- Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verk- institut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som samhet på ett sådant sätt som 20 innebär att verksamhet avseende innebär att verksamhet avseende

tjänstepension ska inledas, ska tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas. paragraf tillämpas.

7 3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla 1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och 2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om a) försäkringsgivarens kapitalbas, och b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla 1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och 2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla 1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och 2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, 2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen. Om försäkringsgivaren avser att Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och förhållanden som anges i första och

7 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

andra styckena, får ändringen göras andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär hemland. att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 kap.

8 2 § Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet. Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen. När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. När det gäller utländska tjänste- När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspek- pensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det tionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en att inspektionen tagit emot en

22 8 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

underrättelse enligt 2 kap. 2 § underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndig- stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets heten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. ett sådant avtal. Finansinspektionen ska, när Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänste- tjänstepensionsinstitutet påbörjat pensionsinstitutet påbörjat sin sin verksamhet här i landet, underverksamhet här i landet, underrätta rätta den behöriga myndigheten i den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagi social- och arbetsmarknadslag- stiftningen och i de bestämmelser stiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i om information som gäller här i landet. landet.

9 6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas. Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser. Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en

9 Senaste lydelse 2019:751. Ändringen innebär bl.a. att åttonde stycket tas bort.

sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren. Om en EES-försäkringsgivare Om ett utländskt tjänstepensionssom meddelar tjänstepensions- institut överträder sådana bestämförsäkring överträder sådana be- melser som anges i 2 § tredje stämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens myndigheten i försäkringsgivarens hemland. hemland. Om en EES-försäkringsgivare , Om ett utländskt tjänstepensionstrots de åtgärder som vidtagits av institut , trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hem- vidtagits av den behöriga myndiglandet, fortsätter att överträda den i heten i hemlandet, fortsätter att Sverige tillämpliga arbetsrätten på överträda den i Sverige tillämpliga tjänstepensionsområdet, får social- och arbetsmarknadslag- Finansinspektionen förbjuda stiftningen på tjänstepensionsförsäkringsgivaren att fortsätta sin området eller de bestämmelser om marknadsföring och att ingå nya information som gäller här i landet , avtal om tjänstepensionsförsäkring får Finansinspektionen förbjuda som ska fullgöras här i landet. tjänstepensionsinstitutet att fort- Innan ett förbud meddelas, ska sätta sin marknadsföring och att inspektionen underrätta den ingå nya avtal om tjänstepension behöriga myndigheten i försäk- som ska fullgöras här i landet. ringsgivarens hemland. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Ett förbud enligt sjätte stycket får Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finans- meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES- inspektionen har förelagt tjänsteförsäkringsgivaren att vidta rättel- pensionsinstitutet att vidta rättelse, se, om inte motsvarande åtgärd har om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndig- vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens heten i tjänstepensionsinstitutets hemland. hemland . Det som sägs i femte – sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.

8 kap.

10 1 a § Information till försäkringstagare Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en och dem som erbjuds att teckna en försäkring skall vara anpassad efter försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värde- försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättnings- utveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäk- berättigade på grund av försäkringar skall ges den information de ringar ska ges den information de behöver. I fråga om tjänste- behöver. pensionsförsäkring skall informationen innehålla uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om meddela föreskrifter om vilken vilken information som en information en försäkringsgivare försäkringsgivare skall lämna till ska lämna till försäkringstagarna, försäkringstagarna, andra ersätt- andra ersättningsberättigade på ningsberättigade på grund av för- grund av försäkringarna och till säkringarna och till dem som dem som erbjuds att teckna en erbjuds att teckna en försäkring hos försäkring hos försäkringsgivaren. försäkringsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

10 Senaste lydelse 2005:1123.

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs att 7, 9 a, 15 och 26 a §§ och rubriken närmast före 9 a § lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 7 § Bolagsverket ska föra ett register Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolags- över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i registret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolags- om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget registret eller, om europabolaget driver bankrörelse eller försäk- driver bankrörelse, bankregistret. ringsrörelse , bankregistret respek- Om europabolaget driver försäktive försäkringsregistret . Om en ringsrörelse som försäkringsförearbetstagarrepresentant har utsetts tag eller tjänstepensionsverksamenligt lagen (2004:559) om arbets- het som tjänstepensionsföretag, tagarinflytande i europabolag, ska tillämpas i stället bestämmelserna i även detta registreras. aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och 2. handläggningen av registreringsärenden.

Särskilt om europabolag som Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse driver försäkringsrörelse eller 2 tjänstepensionsverksamhet

3 9 a § När ett europabolag som driver När ett europabolag som driver försäkringsrörelse avser att flytta försäkringsrörelse som försäkringssitt säte från Sverige till en annan företag eller tjänstepensionsverkstat gäller inte 10 §, 11 § första samhet som tjänstepensionsföretag stycket första meningen och andra avser att flytta sitt säte från Sverige stycket 4 samt 12 – 14 §§. Sådana till en annan stat gäller inte 10 §,

1 Senaste lydelse 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2010:2068. 26 3 Senaste lydelse 2010:2068.

bolag ska, om bolagsstämman med 11 § första stycket första meningen stöd av artikel 8 i SE-förordningen och andra stycket 4 samt 12 – 14 §§. har beslutat att bolagets säte ska Sådana bolag ska, om bolagsflyttas till en annan stat, ansöka om stämman med stöd av artikel 8 i SEtillstånd till flyttningen hos Finans- förordningen har beslutat att inspektionen. Ärenden som är av bolagets säte ska flyttas till en principiell betydelse eller av annan stat, ansöka om tillstånd till särskild vikt prövas dock av flyttningen hos Finansinspekregeringen efter anmälan av tionen. Ärenden som är av Finansinspektionen. principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om 1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, 2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och 3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första styck- om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också et. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om laga- underrätta Bolagsverket om beslut kraftvunna beslut som har med- som har meddelats med anledning delats med anledning av sådana av sådana ansökningar och som fått ansökningar. laga kraft . Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.

4 15 § Bolagsverket ska utfärda ett Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har vunnit meddelats och beslutet har fått laga laga kraft. Intyg får dock inte kraft. Intyg får dock inte utfärdas utfärdas om Finansinspektionen om Finansinspektionen har har meddelat ett sådant beslut som meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen. artikel 8.15 i SE-förordningen. När det gäller europabolag som När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska driver försäkringsrörelse som Bolagsverket dock utfärda intyget försäkringsföretag eller tjänste-

4 Senaste lydelse 2010:2068.

när beslut om tillstånd har med- pensionsverksamhet som tjänstedelats enligt 9 a § andra stycket och pensionsföretag ska Bolagsverket beslutet har vunnit laga kraft. dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.

5 26 a § Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen. Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen. För det särskilda bokslutet enligt För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokförings- 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). När det gäller lagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäk- europabolag som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i ringsrörelse som försäkrings- 6 kap. 4 § andra stycket bok- företag eller tjänstepensionsföringslagen om bestämmelser i verksamhet som tjänsteårsredovisningslagen (1995:1554) pensionsföretag ska det som sägs i i stället avse motsvarande bestäm- 6 kap. 4 § andra stycket bokmelser i lagen (1995:1560) om föringslagen om bestämmelser i årsredovisning i försäkrings- årsredovisningslagen (1995:1554) företag. Bokslutet ska ges in till i stället avse motsvarande bestäm- Bolagsverket inom en månad från melser i lagen (1995:1560) om utgången av den period som bok- årsredovisning i försäkringsslutet omfattar. företag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

28 5 Senaste lydelse 2010:2068.

2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 8, 10, 12 a, 20, 31 och 32 §§ och rubriken närmast före 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. När det gäller europakooperativ När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska som driver försäkringsrörelse som Bolagsverket utfärda intyget när försäkringsföretag eller tjänstepenbeslut om tillstånd har meddelats sionsverksamhet som tjänstepenenligt 13 kap. 33 § försäkrings- sionsföretag ska Bolagsverket utrörelselagen (2010:2043) eller färda intyget när beslut om tillstånd 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om har meddelats enligt 13 kap. 33 § tjänstepensionsföretag och beslutet försäkringsrörelselagen har fått laga kraft. (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

2 10 § Bolagsverket ska föra ett register Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europa- över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om kooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativs- registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna registret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkr- europakooperativet driver försäkingsrörelse, försäkringsregistret. ringsrörelse som försäkringsföre- Om en arbetstagarrepresentant har tag eller tjänstepensionsverksamutsetts enligt lagen (2006:477) om het som tjänstepensionsföretag , arbetstagarinflytande i europako- försäkringsregistret. Om en arbetsoperativ, ska även detta registreras. tagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras.

1 Senaste lydelse 2019:761. 2 Senaste lydelse 2010:2074.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och 2. handläggningen av registreringsärenden.

Särskilt om europakooperativ som Särskilt om europakooperativ som driver försäkringsrörelse driver försäkringsrörelse eller 3 tjänstepensionsverksamhet

4 12 a § När ett europakooperativ som När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse avser att driver försäkringsrörelse som flytta sitt säte från Sverige till en försäkringsföretag eller tjänstepenannan stat gäller inte 14 och 15 §§, sionsverksamhet som tjänstepen- 16 § första stycket första meningen sionsföretag avser att flytta sitt säte och andra stycket 4 samt 17 – 19 §§. från Sverige till en annan stat gäller Sådana kooperativ ska, om inte 14 och 15 §§, 16 § första föreningsstämman med stöd av stycket första meningen och andra artikel 7 i SCE-förordningen har stycket 4 samt 17 – 19 §§. Sådana beslutat att europakooperativets kooperativ ska, om föreningssäte ska flyttas till en annan stat, stämman med stöd av artikel 7 i ansöka om tillstånd till flyttningen SCE-förordningen har beslutat att hos Finansinspektionen. Ärenden europakooperativets säte ska flyttas av principiell betydelse eller av till en annan stat, ansöka om särskild vikt prövas dock av tillstånd till flyttningen hos regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Ärenden av Finansinspektionen. principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om 1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, 2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och 3. det inte finns hinder mot 3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i flyttningen enligt artikel 7.15 i SE-förordningen . SCE-förordningen . Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första styck- om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också et. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om laga- underrätta Bolagsverket om beslut kraftvunna beslut som har med- som har meddelats med anledning

3 Senaste lydelse 2010:2074. 30 4 Senaste lydelse 2011:919.

delats med anledning av sådana av sådana ansökningar och som fått ansökningar. laga kraft . Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.

5 20 § Bolagsverket ska utfärda ett Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har vunnit meddelats och beslutet har fått laga laga kraft. Intyg får dock inte kraft. Intyg får dock inte utfärdas utfärdas om Finansinspektionen om Finansinspektionen har har meddelat ett sådant beslut som meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen. artikel 7.15 i SCE-förordningen. När det gäller europakooperativ När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska som driver försäkringsrörelse som Bolagsverket dock utfärda intyget försäkringsföretag eller tjänstenär beslut om tillstånd har med- pensionsverksamhet som tjänstedelats enligt 12 a § andra stycket pensionsföretag ska Bolagsverket och beslutet har vunnit laga kraft. dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.

6 31 § Ett europakooperativ ska upp- Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i före- rätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovis- kommande fall, koncernredovisning i enlighet med de be- ning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen stämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället försäkringsrörelse som försäkringsde bestämmelser i lagen företag eller tjänstepensions- (1995:1560) om årsredovisning i verksamhet som tjänstepensionsförsäkringsföretag som är till- företag tillämpas i stället de ämpliga på försäkringsföreningar. bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar. När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om

5 Senaste lydelse 2010:2074. 6 Senaste lydelse 2018:173.

bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.

7 32 § Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen. Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen. För det särskilda bokslutet enligt För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokförings- 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska lagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska det som sägs försäkringsrörelse som försäkringsi 6 kap. 4 § andra stycket bok- företag eller tjänstepensionsverkföringslagen om bestämmelser i samhet som tjänstepensionsföretag årsredovisningslagen i stället avse ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra motsvarande bestämmelser i lagen stycket bokföringslagen om be- (1995:1560) om årsredovisning i stämmelser i årsredovisningslagen i försäkringsföretag. stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

32 7 Senaste lydelse 2010:2074.

2.6 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 29 § Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med 1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret, 2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret, 3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret, 4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret, 5. försäkringsaktiebolag, ömse- 5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänste- sidiga försäkringsbolag, försäkpensionsaktiebolag och ömsesidiga ringsföreningar, tjänstepensionstjänstepensionsbolag som är aktiebolag , ömsesidiga tjänsteregistrerade i försäkringsregistret, pensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret, 6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och 7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

1 Senaste lydelse 2019:765.

2.7 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 2 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska utgå, dels att 11 kap. 37, 45 och 48 §§, 12 kap. 3, 81, 82, 85, 86 och 90 §§, 13 kap. 2 och 32 §§, 18 kap. 6 och 24 §§ och 19 kap. 8 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 13 kap. 40 § ska lyda ”Straff”, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 19 kap. 10 a – 10 c och 50 a §§, och närmast före 19 kap. 10 a – 10 c och 50 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3 37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap. 32 och 33 §§ aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande. Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar rätta Bolagsverket och Skatteverket enligt andra stycket och om laga- om ansökningar enligt andra kraftvunna beslut som meddelats stycket . Finansinspektionen ska med anledning av sådana ansök- också underrätta Bolagsverket om ningar. Bolagsverket ska efter en beslut som har meddelats med sådan underrättelse registrera till- anledning av sådana ansökningar ståndet enligt 23 kap. 34 § aktie- och som fått laga kraft . Bolagsbolagslagen. verket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 2 Senaste lydelse av 12 kap. 85 § 2018:731 19 kap. 64 § 2015:700 rubriken närmast före 19 kap. 64 § 2015:700. 3 Senaste lydelse 2013:456.

4 45 § Utöver det som föreskrivs i Utöver det som föreskrivs om 25 kap. 11 § aktiebolagslagen tvångslikvidation i 25 kap. aktie- (2005:551) om i vilka fall allmän bolagslagen (2005:551) gäller att domstol eller Bolagsverket ska Bolagsverket ska besluta att besluta att ett bolag ska gå i bolaget ska gå i likvidation om likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om 1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller 2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse. Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart. I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

5 48 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta. Värdehandlingar som används Följande värdehandlingar får tas för skuldtäckning enligt 6 kap. upp till högre värde än det som 3 § 1 – 4, 9 – 11, 16 och 17 får tas upp följer av lagen om årsredovisning i till högre värde än det som följer av försäkringsföretag , om de lagen om årsredovisning i försäk- motsvarar försäkringstekniska ringsföretag . Detta gäller bara om avsättningar enligt 6 kap. 11 § värdehandlingarna kan avyttras till första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tid- detta högre värde vid sådana tid-

4 Senaste lydelse 2019:766. 5 Senaste lydelse 2015:826.

punkter att förutsättningarna att punkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande. anses tillfredsställande : 1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för, 2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för, 3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för, 4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för, 5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för, 6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för, 7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för, 8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1 – 7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, under förutsättning att panträtten ligger inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, och 9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1 – 7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats .

Andra värdehandlingar än de Om det finns särskilda skäl för som avses i tredje stycket och som det får andra värdehandlingar än de utgörs av reversfordringar som ska som avses i tredje stycket tas upp betalas eller kan sägas upp till över det verkliga värdet, dock högst betalning av försäkringsaktie- till anskaffningsvärdet. Detta bolaget först efter längre tid än ett gäller dock bara värdehandlingar år får, om det finns särskilda skäl som utgörs av reversfordringar för det, tas upp över det verkliga som ska betalas eller kan sägas upp värdet, dock högst till anskaffnings- till betalning av försäkringsaktievärdet . bolaget först efter längre tid än ett år .

12 kap.

6 3 § När det i detta kapitel hänvisas När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekono- till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som där miska föreningar ska det som sägs sägs om om 1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag, 2. medlem i stället avse delägare, 3. stadgar i stället avse bolags- 3. stadgar i stället avse bolagsordning, och ordning, 4. föreningsstämma i stället avse 4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma. bolagsstämma, och 5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret . Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings – bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

7 81 § Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket. I stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 I stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen om ekonomiska och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82 – 84 och föreningar tillämpas 82 – 84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta 86 §§ i detta kapitel. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.

6 Senaste lydelse 2018:731. 7 Senaste lydelse 2018:731.

ekonomiska föreningar. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.

8 82 § När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen. Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige. En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått stycket . Finansinspektionen ska laga kraft och som har meddelats också underrätta Bolagsverket om med anledning av sådana ansök- beslut som har meddelats med ningar. anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft .

9 85 § Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 §

8 Senaste lydelse 2018:731. 38 9 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort.

första stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret. I stället för det som föreskrivs om I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för regi- tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket strering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, lagen (2018:672) om ekonomiska ska en sådan anmälan göras senast föreningar, ska en sådan anmälan två månader från det att Finans- göras senast två månader från det inspektionens tillstånd till att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft. fått laga kraft.

10 86 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel. Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar rätta Bolagsverket och Skatteverket enligt andra stycket och om beslut om ansökningar enligt andra som har fått laga kraft och som har stycket . Finansinspektionen ska meddelats med anledning av också underrätta Bolagsverket om sådana ansökningar. beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft . Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.

10 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att sjätte stycket tas bort.

11 90 § För registrering av ett ömsesidigt För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap. försäkringsbolag gäller 19 kap. 2 – 9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ 2 – 9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningar. föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret. För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1 – 3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

13 kap.

12 2 § Lagen (2018:672) om ekonomi- Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäk- ska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat ringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska förening- av lagen om ekonomiska föreninar på försäkringsföreningar ska det gar på försäkringsföreningar ska som där sägs om det som sägs om 1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och 2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

13 32 § Vid fusion med en försäkrings- Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap. 17 – 19, förening gäller inte 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33 – 35 §§ i detta kapitel. I gäller 33 – 35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33 – 35 §§ i dotterbolag, gäller 33 – 35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där tillämpliga delar. Det som sägs om om överlåtande förening ska i överlåtande förening ska i stället stället avse dotterbolaget. avse dotterbolaget.

11 Senaste lydelse 2018:731. 12 Senaste lydelse 2018:731. 40 13 Senaste lydelse 2018:731.

När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

18 kap.

14 6 § Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen. Företaget ska lämna en läges- Företaget ska varje år lämna en rapport till Finansinspektionen. lägesrapport till Finansinspektionen.

15 24 § Om någon i ledningen för ett Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte upp- försäkringsholdingföretag eller ett fyller de krav som anges i 19 kap. blandat finansiellt holdingföretag 63 § första stycket, får Finans- inte uppfyller de krav som anges i inspektionen förelägga företaget att 19 kap. 63 § första stycket, får rätta till förhållandet. Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet. Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.

19 kap.

16 8 § När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder.

14 Senaste lydelse 2015:700. 15 Senaste lydelse 2017:233. 16 Senaste lydelse 2015:700.

Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen. Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen. En överenskommelse enligt En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överens- frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd kommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.

Samordningsöverenskommelse

10 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen. Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för 1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och 2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens IIdirektivet. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när 42 inspektionen är grupptillsyns-

myndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.

Möte med behöriga myndigheter

10 b § Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte med de behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen över en grupp, om 1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen, 2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller 3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har in-

träffat.

Samråd med berörda behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet

10 c § Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut om 1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd, 2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åt- 43

gärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller 3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3. Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten. Samråd enligt första – tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.

Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet

50 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 11 § Den som har näringsförbud får inte 1. driva näringsverksamhet, 2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring, 3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, 4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank, 5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet, 6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, 7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m., 9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3 – 5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,

46 1 Senaste lydelse 2019:770.

10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent, 11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3 – 5, 12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller 13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag dels att 10 kap. 15, 20, 40, 41, 45, 48 och 61 §§ och 16 kap. 8, 26, 37 och 41 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 3 kap. 3 § ska lyda ”Godkännande av den planerade verksam heten”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan rätta Bolagsverket och Skatteverket och om beslut som har fått laga om en ansökan . Finansinspekkraft som har meddelats med anled- tionen ska också underrätta ning av ansökningen. Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft . Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.

20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22 – 46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag, 2. medlem avse delägare, 3. stadgar avse bolagsordning, och 4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolags-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets 48 och rådets direktiv (EU) 2017/828.

verket i stället avse Finansinspektionen.

40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1 – 16, 20, 24 – 40 och 42 – 51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41 – 45 §§ i detta kapitel. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått stycket . Finansinspektionen ska laga kraft och som har meddelats också underrätta Bolagsverket om med anledning av sådana ansök- beslut som har meddelats med anningar. ledning av sådana ansökningar och fått laga kraft .

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan rätta Bolagsverket och Skatteverket och om beslut som har meddelats om en ansökan . Finansinspekmed anledning av ansökan och som tionen ska också underrätta fått laga kraft. Bolagsverket ska Bolagsverket om beslut som har registrera tillståndet enligt 16 kap. meddelats med anledning av 49

29 § lagen om ekonomiska fören- ansökan och som fått laga kraft. ingar. Det som sägs där om fören- Bolagsverket ska registrera tillingsregistret ska i stället avse för- ståndet enligt 16 kap. 29 § lagen säkringsregistret. om ekonomiska föreningar. Det som sägs om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret. Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och 2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62 – 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62 – 64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

16 kap.

8 § Om det i toppen av en grupp finns Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES- ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moder- försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag företag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska som avses i 2 § 3 a, b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på detta kapitel tillämpas bara på

nivån för detta yttersta moder- nivån för detta yttersta moderföretag. företag. Första stycket gäller även om 1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller 2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

26 § Finansinspektionen får besluta Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncen- att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en trationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c och som är ett anknutet eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. konglomerat.

37 § Ett företag som vid fullgörandet Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på fram- rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verk- ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utred- ställighet av en europeisk utredningsorder. ningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur den gruppbaserade 1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt kapitalkravet ska beräknas enligt 15 – 17, 20 och 22 §§, 15 – 17, 20 och 22 §§, 2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §, 3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket, 4. vilka upplysningar ett företag 4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§, enligt 23 , 27 och 33 §§, 5. företagsstyrningssystem inom 5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och en grupp enligt 29 §, 6. innehållet i en egen risk- och 6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp solvensbedömning inom en grupp enligt 31 § . enligt 31 § , och 7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings- med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om formen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§. upplysningar enligt 23 , 27 och 33 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud i stället för lydelsen enligt lagen (2020:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt lagrådsremissen Ny Föreslagen lydelse associationsrätt för medlemsbanker

11 § Den som har näringsförbud får inte 1. driva näringsverksamhet, 2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring, 3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, 4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank, 5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet, 6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, 7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m., 9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3 – 5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,

10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent, 11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3 – 5, 12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller 13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

3 Ärendet och dess beredning

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt andra tjänstepensionsdirektivet, se bilaga 1 , antogs i december 2016. Det direktivet innehåller regler för tjänstepensionsinstitut som delvis överförs från Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i det följande benämnt första tjänstepensionsdirektivet. I andra tjänstepensionsdirektivet finns även nya regler för tjänstepensionsinstitut inom vissa områden, bl.a. gränsöverskridande överlåtelser av pensionsåtaganden och företagsstyrning. Riksdagen har beslutat att direktivet i svensk rätt ska genomföras i två olika regleringar Den ena delen i en helt ny reglering för tjänstepensionsföretag, lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Tjänstepensionsföretag är en ny institutskategori som driver tjänstepensionsverksamhet på försäkringsområdet (se prop. 2018/19:158). Den andra delen genom att det införs vissa nya regler för pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., i det följande benämnd tryggandelagen (se prop. 2018/19:159). Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension. I promemorian görs ytterligare överväganden med anledning av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. Det lämnas bl.a. förslag på kompletterande bestämmelser för att fullt ut genomföra direktivet i svensk rätt. När det gäller tryggandelagen behandlas frågor om vilken information som ska tillhandahållas till dem som en pensionsstiftelse tryggar pension till, vilken information som ska offentliggöras av en pensionsstiftelse, i vilka situationer en pensionsstiftelse ska göra en anmälan till den länsstyrelse som är stiftelsens tillsynsmyndighet och vilka bemyndiganden att meddela föreskrifter om informationslämnande som ska finnas. När det gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, görs överväganden om hur regleringen ska se ut för utländska försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige med avseende på tjänstepensionsförsäkringar. Detta görs mot bakgrund av att Sverige tidigare utnyttjade valmöjligheten i första tjänstepensionsdirektivet att särbehandla tjänstepensionsverksamhet hos utländska försäkringsgivare som driver rörelse i Sverige. Beträffande lagen (2004:575) om europabolag och lagen (2006:595) om europakooperativ föreslås vissa justeringar av de begrepp som beskriver verksamheten hos ett tjänstepensionsföretag. I lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, delgivningslagen (2010:1932) och lagen (2014:836) om näringsförbud föreslås justeringar för att behandla försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag lika, oavsett associationsrättslig form. I lagen om tjänstepensionsföretag föreslås vissa justeringar i den associationsrättsliga regleringen och bestämmelserna om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens IIdirektivet, se bilaga 2 , antogs i november 2009. Det direktivet ändrades

genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i det följande benämnt Omnibus II-direktivet, se bilaga 3 . Solvens II-direktivet är en del av ett grundläggande regelverk på EU-nivå för försäkringsföretag. Det direktivet innehåller bl.a. kapitalkrav, krav på företagsstyrning, regler för tillsynsprocesserna samt omfattande krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information. I direktivet finns även bestämmelser om grupptillsyn. Solvens IIdirektivet, i dess lydelse enligt Omnibus II-direktivet, genomfördes i svensk rätt genom omfattande ändringar bl.a. i försäkringsrörelselagen (prop. 2015/16:9). I promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension görs även överväganden om utformningen av vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen som genomför Solvens II-direktivet i svensk rätt. Det föreslås bl.a. nya bestämmelser för att fullt ut genomföra direktivet. Vidare övervägs behovet av vissa justeringar i den associationsrättsliga regleringen och tillsynsbestämmelserna i försäkringsrörelselagen, med anledning bl.a. av de ändringar som gjordes i den lagen när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt. Det huvudsakliga innehållet och lagförslagen i promemorian finns i bilagorna 4 och 5 . Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6 . Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats ( www.regeringen.se ) och i Finansdepartementet (Fi2019/03851/FPM). I denna lagrådsremiss behandlas förslagen i promemorian Vissa frågor om försäkring och tjänstepension. I bilagorna 7 och 8 finns jämförelsetabeller. Tabellerna visar de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna lagrådsremiss för att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet i svensk rätt. Riksdagen gjorde vissa tillkännagivanden i samband med behandlingen av regeringens förslag till en ny reglering för tjänstepensionsföretag (bet. 2019/20:FiU12 punkterna 1 – 4, rskr. 2019/20:27). Förslagen i denna lagrådsremiss är inte föranledda av dessa tillkännagivanden. Förslag och överväganden med anledning av de tillkännagivandena behandlas i ett annat lagstiftningsärende. Se vidare avsnitt 4.2 för tillkännagivandet som rör informationslämnande (bet. 2019/20:FiU12 punkt 2, rskr. 2019/20:27).

4 Vissa ändringar i tryggandelagen

4.1 Bestämmelser om en pensionsstiftelses placeringar

Regeringens förslag: Termen placeringar ska användas även i de bestämmelser i tryggandelagen som följer av direktivet om aktieägares rättigheter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Såväl Sveriges advokatsamfund som Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA ) med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti , ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, framför särskilt att termen placeringar bör användas genomgående. SPFA , med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti , ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, avstyrker förslaget att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument, och anför att optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument underlättar och effektiviserar portföljförvaltningen, samt betonar att ytterligare begränsningar i användningen av dessa instrument kan leda till dyrare och sämre förvaltning för stiftelserna med en högre risk och lägre avkastning som följd.

Skälen för regeringens förslag

Termen placeringar bör genomgående användas i tryggandelagen I tryggandelagen används huvudsakligen termen placeringar för att beteckna hanteringen av de medel som tillförs en pensionsstiftelse från arbetsgivare för tryggande av pensioner. I vissa bestämmelser används dock i stället termen investeringar (10 e, 10 h, 10 i och 10 j §§). De bestämmelser som använder termen investeringar genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang, i det följande benämnt direktivet om aktieägares rättigheter (se prop. 2018/19:56). Det är, som Sveriges advokatsamfund och SPFA framför, lämpligt att använda en enhetlig terminologi i tryggandelagen när det gäller den centrala delen av en pensionsstiftelses verksamhet (jfr prop. 2018/19:159 s. 53). Placeringar får i dag anses vara den term som är mest inarbetad när det gäller den särskilda verksamhet som drivs av pensionsstiftelser. Termen placeringar bör därmed användas konsekvent i den lagstiftning som gäller för pensionsstiftelser. Således bör termen investeringar ersättas med termen placeringar i de bestämmelser i tryggandelagen som genomför direktivet om aktieägares rättigheter.

Ytterligare bestämmelser om pensionsstiftelsers användning av derivatinstrument Tryggandelagen innehåller bestämmelser om användningen av derivatinstrument i en pensionsstiftelses placeringsverksamhet (10 d § första stycket). Fram tills nyligen har gällt att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer får använda optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska även tillämpa föreskrifter om användning av derivatinstrument som meddelats med stöd av bemyndigande i försäkringsrörelselagen. Genom ändringar i tryggandelagen med anledning av propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet har tillämpningsområdet för bestämmelserna om derivatinstrument utvidgats till att gälla även för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till 16 – 99 personer (10 d § tillsammans med 9 a § tryggandelagen, se även prop. 2018/19:159 s. 142 f.). Som anges i den propositionen har det ännu inte meddelats några föreskrifter om derivatinstrument med stöd av bemyndigandet i försäkringsrörelselagen (samma prop. s. 55). I promemorian anförs att det kan finnas behov av ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om användningen av dessa finansiella instrument som är särskilt anpassade för pensionsstiftelsernas verksamhet (jfr prop. 2018/19:158 s. 271 f.) och att sådana bestämmelser lämpligen bör meddelas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen instämmer dock med SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti att användningen av derivatinstrument underlättar och effektiviserar portföljförvaltningen hos en pensionsstiftelse. Ytterligare föreskrifter bör därför inte utan starka skäl begränsa en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Det syftet främjas dock, enligt regeringens uppfattning, av att det införs en fristående föreskriftsrätt som uttryckligen tar sikte på en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Då riskeras inte att pensionsstiftelserna kommer att omfattas av föreskrifter om användning av derivatinstrument som meddelas för försäkringsföretag med stöd av försäkringsrörelselagens bestämmelser, vilket kan bli fallet enligt det nuvarande bemyndigandet i tryggandelagen (10 d § andra stycket). Av det skälet bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument.

4.2 Ytterligare information från arbetsgivare och pensionsstiftelser

Regeringens förslag: En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska på begäran av den som omfattas av en utfästelse lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.

En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska regelbundet offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Det ska införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur informationen ska offentliggöras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund och Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, påpekar att avtalsfrihet bör utredas även för den information som ska lämnas vid kollektivavtalad tjänstepension som tryggas i en pensionsstiftelse. SPFA , med vilken Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti instämmer, framför även att det bör förtydligas vad som avses med relevant information om ersättningspolicyn (se artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). Förhandlings- och samverkansrådet PTK (PTK) anser att frågor om vilken information som ska tillhandahållas till dem som en pensionsstiftelse tryggar pension till, och vilken information som ska offentliggöras av en sådan stiftelse, måste avgöras utifrån den funktion en pensionsstiftelse har och inte utifrån de krav som ställs i tjänstepensionsdirektivet. PTK , och till viss del även Sveriges advokatsamfund , framför även övergripande synpunkter om att pensionsstiftelser inte alls bör omfattas av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet, varvid de särskilt berör arbetsgivares informationslämnande.

Skälen för regeringens förslag

Information om antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet I andra tjänstepensionsdirektivet finns det bestämmelser om pensionsbesked (artiklarna 38 och 39) och om kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran (artikel 44). De bestämmelserna innebär att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta ett kostnadsfritt årligt pensionsbesked i kortfattad form för varje medlem (artikel 38.1 och 38.3). Pensionsbeskedet ska innehålla vissa basfakta om medlemmens pensionsförmåner, bl.a. prognoser för det slutliga värdet (artikel 39.1 d). På begäran av medlemmar och förmånstagare ska tjänstepensionsinstitutet lämna eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för prognoserna i pensionsbeskedet (artikel 44 c). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser i tryggandelagen om årligt pensionsbesked (10 m § andra stycket tryggandelagen, se prop. 2018/19:159 s. 108 – 110). Enligt dessa bestämmelser ska en arbetsgivare, vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, årligen ge de personer som omfattas av utfästelsen ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna. Det finns dock inte någon bestämmelse i tryggandelagen om en arbetsgivare, på begäran av en medlem eller förmåns-

tagare, ska lämna information om de antaganden som använts för prognoserna i pensionsbeskedet (artikel 44 c i andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en arbetsgivare, på begäran av den som omfattas av en utfästelse, ska lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.

Information om en pensionsstiftelses ersättningspolicy Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut upprätta och tillämpa en sund ersättningspolicy för alla personer som leder verksamheten, utövar nyckelfunktioner eller har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil (artikel 23.1). Ett tjänstepensionsinstitut ska också regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn, om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (artikel 23.2). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser i tryggandelagen om ersättningspolicy (16 g § tredje stycket tryggandelagen, se även prop. 2018/19:159 s. 83 – 87). Enligt dessa bestämmelser ska en pensionsstiftelse, som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Det finns dock inte någon bestämmelse i tryggandelagen om att ett tjänstepensionsinstitut regelbundet ska offentliggöra information om ersättningspolicyn (artikel 23.2 andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en pensionsstiftelse regelbundet ska offentliggöra information om ersättningspolicyn. Som SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti anför, anges det i andra tjänstepensionsdirektivet att relevant information om ersättningspolicyn ska offentliggöras (artikel 23.2). I direktivet anges vidare att principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansiella institut och behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet (skäl 53). Vägledning i frågan om vad som är relevant information som ska offentliggöras, torde därmed kunna hämtas i motsvarande bestämmelser om offentliggörande av ersättningspolicyer inom finansmarknadsområdet och då särskilt i det som gäller för tjänstepensionsföretag. Inom ramen för detta bör det särskilt beaktas att en pensionsstiftelse driver en förhållandevis begränsad verksamhet som i huvudsak rör investeringar och att en pensionsstiftelse inte själv står för några pensionsåtaganden. Vad som är relevant information bör avgöras från fall till fall och utifrån den enskilda pensionsstiftelsen och dess verksamhet. Det är därför inte lämpligt att, som SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti efterfrågar, mera det-

aljerat i lag ange vilken information som ska offentliggöras av en pensionsstiftelse om dess ersättningspolicy. Hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. Det bör dock, på motsvarande sätt som i lagen om tjänstepensionsföretag (9 kap. 27 § andra stycket), införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur informationen ska offentliggöras.

Allmänt om pensionsstiftelser och andra tjänstepensionsdirektivet PTK anser att pensionsstiftelser över huvud taget inte ska omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna synpunkt har även förts fram och behandlats i tidigare lagstiftningsärenden. Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att pensionsstiftelser omfattas av det direktivet (prop. 2004/05:165 s. 107 och 109 f.). Även vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att pensionsstiftelser är tjänstepensionsinstitut som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 32 – 34). Det finns inte anledning att göra en annan bedömning i detta lagstiftningsärende. Pensionsstiftelser är således att anse som tjänstepensionsinstitut och ska som utgångspunkt omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet.

Delat ansvar för informationslämnande Vid sidan av en pensionsstiftelses ansvar att lämna information (10 l § tryggandelagen), ska en arbetsgivare lämna information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna och utbetalningsalternativ inför pensioneringen (10 m § första stycket samma lag). Denna modell med delat ansvar för informationslämnande infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (se finansutskottets betänkande 2005/06:FiU7 s. 14 f.). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet anfördes att det delade ansvaret för informationslämnande fortsatt var det mest ändamålsenliga och att den gällande uppdelningen skulle behållas (se prop. 2018/19:159 s. 103 och 105). Det finns inte skäl att, som Sveriges advokatsamfund och PTK efterfrågar, inom ramen för detta lagstiftningsärende ändra den grundläggande modellen för informationslämnande vid den tjänstepension som tryggas i pensionsstiftelser. En pensionsstiftelses och en arbetsgivares delade ansvar för informationslämnande bör därför behållas.

Avtalsfrihet för informationslämnande vid kollektivavtalad tjänstepension Vid riksdagsbehandlingen av propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag gjorde riksdagen flera tillkännagivanden till regeringen (bet. 2019/20:FiU12 punkt 2, rskr. 2019/20:27). Ett av tillkännagivandena avser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till lagbestämmelser så att det införs en avtalsfrihet för kollektivavtalsparterna i fråga om information till företag och anställda om tjänstepensioner.

Arbetsgivare har enligt ITP-planen, som PTK framför, en möjlighet att trygga utfästelser om tjänstepension i en pensionsstiftelse. Det är således möjligt att trygga kollektivavtalad tjänstepension i en pensionsstiftelse. En avtalsfrihet för informationslämnande vid kollektivavtalad tjänstepension är därmed, som Sveriges advokatsamfund och PTK lyfter fram, även av intresse för sådan tjänstepension som tryggas i pensionsstiftelser. Denna fråga bör dock behandlas i det lagstiftningsärende som behandlar riksdagens tillkännagivanden som rör tjänstepensionsföretag.

4.3 Ytterligare bestämmelser om lämplighetskrav för dem som är verksamma i en pensionsstiftelse

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för ledamöter och suppleanter i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, eller för dem som utför arbete i en sådan stiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att det ska införas en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för ledamöter och suppleanter i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, eller för dem som utför arbete i en sådan stiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) , Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) framför att de allmänna krav på erfarenhet och lämplighet som anges i lagtexten är fullt tillräckliga, och att en pensionsstiftelses styrelse som bäst lämpad att utforma krav för de personer som arbetar i pensionsstiftelsen. Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om krav på lämplighet och redbarhet för de personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut eller utför nyckelfunktioner (artikel 22). När det gäller ledningen av pensionsstiftelser anges i tryggandelagen att en styrelseledamot eller suppleant i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan stiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 a § första stycket). I propositionen Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att bestämmelsen i tryggandelagen uppfyller de nu aktuella kraven i andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 87 – 89). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes det bestämmelser om nyckelfunktioner (centrala funktioner) för pensionsstiftelser (samma prop. s. 69 – 79). En pensionsstiftelse som tryggar

utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha en riskhanteringsfunktion (16 c § första stycket tryggandelagen) och en internrevisionsfunktion (16 d § första stycket samma lag). Dessutom gäller att den som utför arbete i någon av funktionerna ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att utföra funktionens uppgifter och i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 e § första stycket samma lag). Bestämmelserna i tryggandelagen för de som är verksamma i en pensionsstiftelse (16 a § första stycket och 16 e § första stycket) motsvarar bestämmelsen med motsvarande lämplighetskrav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, nedan förkortad LTF (9 kap. 3 § första stycket, jfr även prop. 2018/19:158 s. 363 och 366 – 369). För tjänstepensionsföretag har det ansetts att det kan finnas ett behov av ytterligare bestämmelser inom detta område (samma prop. s. 370 f.). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har därmed möjlighet att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag (se 9 kap. 27 § första stycket 1 LTF och 5 kap. 2 § 15 förordningen [2019:809] om tjänstepensionsföretag). Finansinspektionen har också meddelat ytterligare bestämmelser om vilka krav som ska gälla för de som är verksamma i ett tjänstpensionsföretag (8 kap. 3, 4, 6 och 7 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2019:21] om tjänstepensionsföretag). De krav som anges i tryggandelagen är generella och allmänt hållna. Det kan dock sägas även om det krav på insikt, erfarenhet och lämplighet som redan i dag gäller enligt tryggandelagen för styrelseledamöterna i en pensionsstiftelse, ersättarna för dessa och för dem som innehar vissa centrala funktioner (se 16 a § första stycket och 16 e § första stycket tryggandelagen). Det har inte framkommit att den regleringen skulle vara otillräcklig. Regeringen anser därför, i likhet med SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti och till skillnad från det som föreslås i promemorian, att inte finns skäl att införa något bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för befattningshavare i en pensionsstiftelse.

4.4 Tillsyn över pensionsstiftelser

Regeringens förslag: En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att stiftelsens styrelse har tagit emot sitt uppdrag, oavsett hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Anmälan ska innehålla uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. När en pensionsstiftelses verksamhet når en sådan omfattning att tryggandet av utfästelser om pension avser minst 16 personer, ska styrelsen genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. En sådan anmälan ska också göras när en pensionsstiftelse inte längre tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer. Vid tillsyn över pensionsstiftelser ska vissa bestämmelser om tillsyn över tjänstepensionsföretag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag tillämpas: bestämmelserna om upplysningar som ska lämnas till

Finansinspektionen, platsundersökning, upplysningar från vissa andra företag än det som står under tillsyn, avgifter, tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet, anmälan av beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och vite. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen för en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Det ska också införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningarna ska lämnas. Regeringen ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter som pensionsstiftelser ska betala för att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund och Svenska Pensionsstiftelsers förening (SPFA) , med vilka Svenskt Näringsliv och Försäkringsbolaget PRI pensionsgaranti, ömsesidigt (PRI Pensionsgaranti) instämmer, framför synpunkter på kravet att en anmälan från en pensionsstiftelse ska innehålla en uppgift om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Dessa remissinstanser framhåller även att en pensionsstiftelse inte känner till hur många personer stiftelsen tryggar tjänstepension till. Sveriges advokatsamfund anser att kravet i en anmälan för tillsyn bör ändras till att om avsättning till stiftelsen gjorts, ska en stiftelse anmäla för hur många anställda eller före detta anställda avsättningen avser. SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti anför att det oftast inte sker några avsättningar till en pensionsstiftelse direkt vid bildandet och att det därför inte bör införas något krav alls om att en anmälan för tillsyn ska innehålla en uppgift om hur många personer som stiftelsen tryggar pension till. Vidare motsätter sig dessa remissinstanser att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om rapportering till Finansinspektionen. För det fall ett sådant bemyndigande ändå ges måste hänsyn tas till pensionsstiftelsernas särart. Detta bör även framgå av bemyndigandet.

Skälen för regeringens förslag

När ska en pensionsstiftelse anmälas för tillsyn? En pensionsstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist (31 § första stycket tryggandelagen). I tryggandelagen används uttrycket tillsynsmyndighet för den behöriga länsstyrelsen. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer står även under tillsyn av Finansinspektionen (34 § första stycket tryggandelagen). Detsamma gäller för sådana mindre pensionsstiftelser som valt att tillämpa de bestämmelser i tryggandelagen som genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Finansinspektionens tillsyn gäller endast de bestämmelser i tryggandelagen som följer av det direktivet och de föreskrifter som meddelats med stöd av dessa bestämmelser.

Styrelsen för en pensionsstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag (31 § andra stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser och underrätta Finansinspektionen om anmälningar från sådana stiftelser som även ska stå under inspektionens tillsyn (31 § sjunde och åttonde styckena tryggandelagen). Tillsynen över pensionsstiftelser som omfattas av den EU-rättsliga regleringen för tjänstepensionsinstitut är alltså delad mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen. Detta gäller även efter genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 115 – 118). Finansinspektionen ska alltså utöva tillsyn över att de bestämmelser i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet följs. Till skillnad från det som har gällt tidigare ska dock Finansinspektionens tillsyn efter genomförandet av direktivet omfatta samtliga pensionsstiftelser. Detta eftersom även stiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer ska tillämpa vissa bestämmelser som direkt följer av det direktivet (jfr samma prop. s. 36 f.). Som anges ovan är det i dag bara pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer som ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen för stiftelsen har tagit emot sitt uppdrag. Andra pensionsstiftelser ska anmälas för tillsyn inom sex månader (31 § andra stycket tryggandelagen). I denna del framför Sveriges advokatsamfund att anmälningskravet bör knytas till när en avsättning till stiftelsen görs och betonar, vilket även SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti gör, att det oftast inte sker några avsättningar till en pensionsstiftelse direkt vid bildandet. Kravet på omedelbar anmälan infördes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. I det sammanhanget gjorde bedömningen att tryggandelagens då gällande bestämmelser om anmälan inom sex månader inte uppfyllde direktivets krav på registrering (artikel 9.1 a, se även prop. 2004/05:165 s. 137 – 140 och 250). Bestämmelsen om registrering i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 9.1) överensstämmer med motsvarande bestämmelse i första tjänstepensionsdirektivet. Som remissinstanserna för fram är det inte alltid så, och inte heller något krav i tryggandelagen, att avsättningar ska ske redan när en pensionsstiftelse bildas. En stiftelse bör dock redan vid denna tidpunkt ha kännedom om hur många personer som den ska trygga utfästelser om pension till. Detta är även en förutsättning för att stiftelsen ska kunna avgöra vilka bestämmelser som ska gälla för dess verksamhet och i sin tur hur dess verksamhet ska organiseras, t.ex. om stiftelsen omfattas av de särskilda placeringskraven i tryggandelagen (10 b – 10 d §§) och dessutom ska ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion (16 c §). Därmed bör en anmälan för tillsyn fortfarande göras genast efter det att styrelsen för stiftelsen har tagit emot sitt uppdrag. Eftersom samtliga pensionsstiftelser nu, om än i varierande omfattning, omfattas av bestämmelser i tryggandelagen som är föranledda av andra tjänstepensionsdirektivet bör en anmälan för tillsyn ske vid en och samma tidpunkt oavsett hur många personer pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Kravet på anmälan för tillsyn genast efter det att styrelsen 65

tagit emot sitt uppdrag bör därför gälla också för de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. En sådan ändring bör göras i tryggandelagen. Denna ändring, tillsammans med länsstyrelsernas skyldighet att underrätta Finansinspektionen om anmälda pensionsstiftelser, ger inspektionen förutsättningar att utöva tillsyn över pensionsstiftelser i den omfattning som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet.

Uppgift om hur många personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till Som utvecklas ovan har tryggandelagen nyligen ändrats så att samtliga pensionsstiftelser, om än i varierande omfattning, ska omfattas av bestämmelser i den lagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet (prop. 2018/19:159 s. 36 f.). Vilka bestämmelser som är tillämpliga avgörs av hur många personer en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till. De minsta pensionsstiftelserna, som tryggar utfästelser om pension till färre än 16 personer, ska bara tillämpa de grundläggande bestämmelserna om förvaring av tillgångar och uppdragsavtal som följer av direktivet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16 – 99 personer ska därutöver tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för placeringar och företagsstyrning. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska omfattas fullt ut av de bestämmelser i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Detta innebär att det i tillsynen kommer vara nödvändigt att hålla reda på vilken storlekskategori som en pensionsstiftelse tillhör och i förlängningen vilka bestämmelser som ska gälla för den enskilda stiftelsen. En grundläggande förutsättning för en sådan tillsyn är att Finansinspektionen, som ansvarar för tillsynen över att de bestämmelser som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet följs, informeras om hur många personer som pensionsstiftelsen tryggar utfästelse om pension till. Flera remissinstanser – Sveriges advokatsamfund , SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti – har synpunkter på de uppgifter som en anmälan för tillsyn ska innehålla. Vid denna form för tryggande av tjänstepension är det arbetsgivarens pensionsutfästelser som tryggas i stiftelsen. Pensionsstiftelsen får inte själv utfästa pension (12 § tryggandelagen). Som flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund , SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti , framför är det i första hand arbetsgivaren som har kunskap om hur dels många, dels till vilka personer som pensionsstiftelsen tryggar tjänstepension. Även den enskilda pensionsstiftelsen behöver dock veta hur många som den tryggar utfästelser till. Det krävs bl.a. för att arbetstagarna ska kunna utöva sin rätt enligt tryggandelagen att välja ledamöter och suppleanter i pensionsstiftelsens styrelse (se prop. 2004/05:165 s. 152 f.). En anmälan för tillsyn bör därför, utöver de uppgifter som redan krävs enligt tryggandelagen (31 § tredje stycket), även innehålla uppgift om hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts.

När en pensionsstiftelses verksamhet ändrar omfattning Enligt tryggandelagen ska styrelsen för en pensionsstiftelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsens verksamhet når en sådan

omfattning att tryggandet av utfästelser om pension avser minst 100 personer (31 § fjärde stycket). Vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet infördes ytterligare en gräns för en pensionsstiftelses verksamhet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16 – 99 personer ska numera tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för placeringar och företagsstyrning som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2018/19:159 s. 34 – 37). För att möjliggöra en effektiv tillsyn bör en anmälan till tillsynsmyndigheten också göras när tryggandet i en mindre stiftelse har ökat till att avse minst 16 personer. En anmälan till tillsynsmyndigheten bör även göras när tryggandet i en pensionsstiftelse inte längre har en sådan omfattning, eftersom stiftelsen då bara ska omfattas av vissa grundläggande bestämmelser. Tryggandelagen bör därför ändras i enlighet med dessa överväganden.

Tillämpliga bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser I tryggandelagen anges att vissa bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen, förkortad FRL, ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillsynen över pensionsstiftelser (35 § femte stycket tryggandelagen). Detta gäller bestämmelser om upplysningar från ett försäkringsföretag (17 kap. 5 § FRL), om platsundersökning (17 kap. 7 § FRL), om upplysningar från och undersökningar hos vissa andra företag (17 kap. 8 § 1 FRL), om sammankallande av styrelsen (17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket FRL), om avgifter (17 kap. 29 § FRL), om tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 9 § FRL), om anmälan av beslut till utländska myndigheter och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (18 kap. 15 § FRL) och om vite (18 kap. 27 § FRL). Även föreskrifter om försäkringsföretags upplysningsskyldighet samt avgifter som meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen ska tillämpas. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag har det införts bestämmelser som överensstämmer med flertalet av de nyss nämnda bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (se prop. 2018/19:158 s. 482 – 497). De bestämmelserna genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Pensionsstiftelser är, i likhet med tjänstepensionsföretag och till skillnad från försäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut enligt EU-rätten. Det är därmed lämpligt att bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag, i stället för bestämmelserna i försäkringsrörelselagen, tillämpas även vid tillsyn enligt tryggandelagen. Hänvisningarna i tryggandelagen till bestämmelser i försäkringsrörelselagen bör därför ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om tjänstepensionsföretag. En sådan lagteknisk ändring bör inte innebära någon ändring i sak. När det gäller Finansinspektionens befogenhet att sammankalla styrelsen i ett tjänstepensionsföretag gäller bestämmelsen om detta i försäkringsrörelselagen, genom hänvisning, också enligt lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 1 § LTF, se även samma prop. s. 491 f.). Hänvisningen i tryggandelagen till den bestämmelsen bör därför inte ändras.

Särskilt om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen Som anges ovan tillämpas föreskrifter om upplysningsskyldighet och avgifter som meddelats med stöd av bemyndiganden i försäkringsrörelse-

lagen också vid tillsyn enligt tryggandelagen. Motsvarande bemyndiganden har införts i lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 18 § 1 och 2, se även prop. 2018/19:158 s. 482 f. och 492). Ett alternativ skulle kunna vara att tillämpa de föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigandena i lagen om tjänstpensionsföretag även vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. Det kan dock, som SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti framför, finnas behov av bestämmelser som är särskilt anpassade till pensionsstiftelsernas verksamhet. Det torde därmed vara mer lämpligt med särskilda bemyndiganden i tryggandelagen som endast gäller för tillsynen över pensionsstiftelser. I tryggandelagen bör det därför uttryckligen anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen för en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Inom ramen för ett sådant bemyndigande kan det t.ex. meddelas bestämmelser om skyldigheten att lämna sådana upplysningar som behövs för att Finansinspektionen ska kunna bedöma om styrelseledamöter eller styrelsesuppleanter uppfyller de krav som gäller enligt tryggandelagen (16 a § första stycket, se även prop. 2018/19:159 s. 89 f.). Regeringen anser dock, i likhet med SPFA , Svenskt Näringsliv och PRI Pensionsgaranti och till skillnad från det som anförs i promemorian, att det inte har framkommit att det finns något behov av periodisk rapportering från pensionsstiftelsernas sida. Föreskrifter om sådan rapportering torde därför knappast bli aktuella för pensionsstiftelsernas del. Vidare bör det i tryggandelagen tydligt framgå att regeringen får meddela föreskrifter om de avgifter som pensionsstiftelser ska betala för att bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet. En motsvarande bestämmelse finns i lagen om tjänstepensionsföretag (14 kap. 18 § andra stycket). Det bör även införas en upplysningsbestämmelse i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen om hur upplysningar ska lämnas.

5 Vissa ändringar för utländska

försäkringsgivare och

tjänstepensionsinstitut

5.1 Särregleringen av EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet

Regeringens förslag: De särskilda bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som bygger på första tjänstepensionsdirektivet och som Sverige tillämpar på EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska utmönstras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige Utländska försäkringsgivare får driva verksamhet i Sverige. Bestämmelser om sådan gränsöverskridande verksamhet finns i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT. I lagen finns det bl.a. bestämmelser om rätt att driva verksamhet i Sverige (2 och 4 kap.), om solvenskrav (5 kap.), tillsyn (3 och 6 kap.), avslutande av verksamhet (7 kap.), marknadsföring (8 kap.) och överlåtelse av försäkringsbestånd (9 kap.). I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige delas utländska försäkringsgivare upp i dels EESförsäkringsgivare, dels försäkringsgivare från tredjeland och delvis gäller olika bestämmelser för dessa institut. Med EES-försäkringsgivare avses en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet (1 kap. 5 § första stycket 1). En försäkringsgivare från tredjeland är annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person (1 kap. 5 § första stycket 2). För EES-försäkringsgivare bygger regleringen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige till största delen på Solvens II-direktivets bestämmelser om det som ska gälla om ett försäkringsföretag har för avsikt att driva verksamhet utomlands, dvs. i en annan medlemsstat än den där företaget är registrerat. I lagen finns det även vissa särskilda bestämmelser om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. Dessa bestämmelser har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet och utgör i huvudsak tillägg till det som generellt gäller för EES-försäkringsgivare. Denna särskilda reglering omfattar bl.a. bestämmelser om när verksamheten får inledas (2 kap. 1 §), om skyldigheten att lämna en underrättelse om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 2 och 3 §§), om Finansinspektionens roll som behörig myndighet i värdlandet (3 kap. 2 och 6 §§) och om viss information till enskilda (8 kap. 1 a §).

EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet Som anges ovan finns det i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige särskilda bestämmelser för EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkringar. Dessa bestämmelser infördes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. I det sammanhanget infördes det också motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen för svenska försäkringsbolag för deras verksamhet avseende tjänstepension i andra EES-länder (prop. 2004/05:165 s. 187 – 195). Den samlade regleringen som infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes, både den som nu gäller för

EES-försäkringsgivare och den som tidigare gällde för svenska försäkringsföretag, bör ses mot bakgrund av den möjlighet som fanns i det direktivet för medlemsstaterna att tillämpa vissa av reglerna i direktivet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag (artikel 4). För försäkringsföretag, dvs. svenska företag, fanns det tidigare flera särskilda bestämmelser i försäkringsrörelselagen om livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. Dessa bestämmelser innebar bl.a. att alla tillgångar och skulder som hänförde sig till den del av livförsäkringsföretagets verksamhet som avsåg tjänstepensionsförsäkring skulle hållas fullständigt åtskilda från livförsäkringsföretagets övriga verksamhet (samma prop. s. 126 och 130 – 134). Särskilda bestämmelser, som hade sin grund i första tjänstepensionsdirektivet, skulle då tillämpas på den verksamheten. För den verksamhet som inte avsåg tjänstepension, skulle de allmänna bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas. Vid genomförandet av Solvens II-direktivet valde Sverige att inte längre använda den möjlighet som första tjänstepensionsdirektivet gav att tillämpa bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2015/16:9 s. 201 f.). Särregleringen i försäkringsrörelselagen för den verksamheten upphävdes därför. Det lämnades ingen särskild motivering till varför motsvarande särreglering för tjänstepensionsverksamhet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige behölls. I andra tjänstepensionsdirektivet har medlemsstaterna, på motsvarande sätt som i första tjänstepensionsdirektivet, en möjlighet att tillämpa det direktivets bestämmelser på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (artikel 4). I samband med genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet uttalades att Sverige inte bör utnyttja möjligheten att tillämpa delar av andra tjänstepensionsdirektivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (prop. 2018/19:158 s. 188 och 193 f.). Finansinspektionen framförde i sitt remissvar till promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag (Fi2018/02661/FPM) att myndigheten ställer sig frågande till om samtliga EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska omfattas av bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i stället för av de bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet, dvs. oavsett om EES-försäkringsgivaren i sitt hemland omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet eller enbart bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet (Fi dnr 18-12577). Som Finansinspektionen antyder är de bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet inte ändamålsenliga för EES-försäkringsgivare som inte omfattas av bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i sitt hemland. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna om förfarandet vid gränsöverskridande verksamhet, t.ex. skyldigheten att lämna en underrättelse med visst innehåll till den behöriga myndigheten i hemlandet och om när verksamheten får inledas. Detta talar starkt för att särregleringen för EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkringar bör upphävas eller ges ett annat tillämpningsområde. Även Svensk Försäkring berörde särregleringen i sitt remissvar till samma promemoria och anförde att föreningen ställer sig frågande till varför EES-

försäkringsgivares gränsöverskridande verksamhet med tjänstepensioner över huvud taget regleras på annat sätt än deras övriga verksamhet. Ovan nämnda valmöjlighet i såväl första som andra tjänstepensionsdirektivet är formulerad som en möjlighet för hemmedlemsstaten att välja att tillämpa vissa bestämmelser i direktivet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag (se artikel 4 första stycket andra tjänstepensionsdirektivet). I sådana fall, och bara när det gäller tjänstepensionsverksamheten, ska livförsäkringsföretag inte omfattas av vissa särskilt angivna bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 4 andra stycket andra tjänstepensionsdirektivet). Eftersom Sverige har valt att inte använda sig av valmöjligheten i andra tjänstepensionsdirektivet kan det inte heller finnas någon skyldighet att, som värdland, ha särskilda bestämmelser för EES-försäkringsgivare som driver tjänstepensionsverksamhet. Det kan även ifrågasättas om det i svensk rätt bör ställas andra krav på EES-försäkringsgivare än de krav som ställs på de svenska försäkringsföretag som endast följer försäkringsrörelselagen. Som anges ovan infördes det vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet särskilda bestämmelser för tjänstepensionsverksamhet vid gränsöverskridande verksamhet dels i försäkringsrörelselagen för försäkringsföretag, dels i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige för EES-försäkringsgivare. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har nu utmönstrats. Till detta kommer att Solvens II-direktivet får anses ge ett fullgott skydd för verksamhet som drivs av såväl EES-försäkringsgivare som försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen. Utöver högt ställda kapitalkrav och andra skyddsbestämmelser omfattar Solvens II-direktivet en heltäckande reglering av frågor som rör gränsöverskridande verksamhet. Dessutom är Solvens II-direktivet, till skillnad från andra tjänstepensionsdirektivet, i huvudsak ett fullharmoniseringsdirektiv. Om särregleringen för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras kommer svensk rätt inte att innehålla några särskilda bestämmelser som bygger på andra tjänstepensionsdirektivet, eller som nu är fallet första tjänstepensionsdirektivet, om informationsbyte mellan Finansinspektionen och andra behöriga myndigheter i länder som använder sig av möjligheten att tillämpa vissa artiklar andra tjänstepensionsdirektivet på sådana försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. EESförsäkringsgivare kommer dock fortsatt att omfattas av bestämmelser som följer av Solvens II-direktivet. För det fall ett informationsutbyte inte kan hanteras inom Solvens II-regelverkets bestämmelser om samarbete mellan behöriga myndigheter, bör sådana frågor kunna hanteras genom samarbete och överenskommelser mellan de enskilda behöriga myndigheterna. Ett sådant informationsutbyte förutsätter inte att det i svensk rätt finns särskilda bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet. I sammanhanget kan det nämnas att, vilket Svensk Försäkring även poängterade, det är få länder som använder sig av möjligheten att tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet på EES-försäkringsgivarnas tjänstepensionsverksamhet. Mot bakgrund av att Sverige inte längre använder sig av den möjlighet som andra tjänstepensionsdirektivet ger att tillämpa vissa artiklar i det direktivet på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet, bör de särskilda bestämmelserna om sådan verksamhet hos EES-försäkrings- 71

givare i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige nu utmönstras.

5.2 Ingripanden mot utländska tjänstepensionsinstitut

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förbjuda ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet, om ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda de bestämmelser om skyldighet att lämna information till enskilda som gäller enligt svensk rätt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet I andra tjänstepensionsdirektivet finns det bestämmelser om tillsyn och ingripanden mot tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet. Som utgångspunkt är det den behöriga myndigheten i hemlandet, hemlandsmyndigheten, som ska ansvara för tillsyn och ingripanden mot de institut som driver gränsöverskridande verksamhet (se t.ex. artikel 11.3 och 11.10). Viss tillsyn ska dock ske i värdlandet. Tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, värdlandsmyndigheten, i fråga om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens krav för information till enskilda. Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 11.10). I vissa fall får värdlandsmyndigheten även vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra oriktigheter eller, om det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet från att driva verksamhet i värdmedlemsstaten. Värdlandsmyndigheten får ingripa i de fall som institutet fortsätter att överträda lagstiftning som rör värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning och som är relevant för tjänstepensionsområdet. Värdlandsmyndigheten får även ingripa vid överträdelser som rör den medlemsstatens krav på information till enskilda (artikel 11.11).

Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns det bestämmelser om hur Finansinspektionen ska

agera om ett utländskt tjänstepensionsinstitut inte följer den svenska social- och arbetsmarknadslagstiftning som gäller på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller gentemot enskilda. Finansinspektionen ska i sådana fall genast underrätta den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland. Finansinspektionen har i särskilt angivna fall även rätt att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut (3 kap. 6 §). Bestämmelserna i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.11). Finansinspektionen har dock bara möjlighet att ingripa i de fall ett utländskt tjänstepensionsinstitut, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet (3 kap. 6 § sjunde och nionde styckena jämförda med artikel 11.11 i andra tjänstepensionsdirektivet). För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt bör det införas en bestämmelse om att Finansinspektionen också ska få ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut vid överträdelse av de bestämmelser om information till enskilda som gäller i Sverige.

6 Vissa ändringar i försäkringsrörelselagen

och i de associationsrättsliga

bestämmelserna för

tjänstepensionsföretag

6.1 Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag och vissa bestämmelser om ingripanden

Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag om underrättelser till Bolagsverket och Skatteverket vid fusion ska ändras så att samma regler gäller för samtliga försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag oavsett associationsform. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om kontrollbalansräkningens innehåll i ett försäkringsaktiebolag ska moderniseras språkligt. Det ska även göras en språklig ändring i förtydligande syfte i bestämmelserna om tvångslikvidation för försäkringsaktiebolag. Det ska införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen för ömsesidiga försäkringsbolag om att det som sägs om föreningsregistret i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse försäkringsregistret. Av bestämmelsen ska det också framgå vid vilken tidpunkt registrering i försäkringsregistret ska ske. Finansinspektionen ska vara den myndighet som prövar om det finns skäl att besluta om undantag från kravet på att styrelseledamöter och den verkställande direktören ska vara bosatta inom EES även i ömse- 73

sidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Redaktionella ändringar ska göras i försäkringsrörelselagen så att bestämmelserna om ingripande av Finansinspektionen samlas i samma kapitel.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Associationsrättsliga bestämmelser för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag Det finns tre olika associationsformer för att driva verksamhet som försäkringsföretag. Dessa är försäkringsaktiebolag (11 kap. FRL), ömsesidigt försäkringsbolag (12 kap. FRL) och försäkringsförening (13 kap. FRL). Som utgångspunkt gäller bestämmelserna i aktiebolagslagen, förkortad ABL, och lagen om ekonomiska föreningar, förkortad FL, också för försäkringsföretag, dvs. aktiebolagslagen för försäkringsaktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar. I försäkringsrörelselagen finns dock särskilda associationsrättsliga bestämmelser för de olika formerna för försäkringsföretag. De särskilda bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller då i stället för det som annars skulle gälla enligt aktiebolagslagen eller lagen om ekonomiska föreningar (se tex. 11 kap. 1 §, 12 kap. 24 § och 13 kap. 2 § FRL). Även för tjänstepensionsföretag finns det tre olika associationsformer: tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening. På motsvarande sätt som för försäkringsföretag är utgångspunkten att bestämmelserna i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar också ska gälla för tjänstepensionsföretagen, aktiebolagslagen för tjänstepensionsaktiebolag och lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Även för tjänstepensionsföretag finns det särskilda associationsrättsliga bestämmelser som ska gälla i stället för det som annars skulle gälla enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Dessa särskilda associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag finns i 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (10 kap. LTF jämfört med 11 – 13 kap. FRL, se även prop. 2018/19:158 s. 456 – 476).

Fusion och absorption För såväl försäkringsföretag som tjänstepensionsföretag finns det associationsrättsliga bestämmelser om fusion. En fusion innebär att två eller flera aktiebolag kan gå samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (fusion). Vid fusionen upplöses det eller de överlåtande bolagen utan likvidation (23 kap. 1 § första

stycket ABL). Motsvarande gäller för ekonomiska föreningar (16 kap. 1 § första stycket FL). Absorption är en särskild form av fusion (23 kap. 1 § andra stycket 1 ABL och 16 kap. 1 § andra stycket 1 FL). En absorption innebär att ett bolag, det överlåtande bolaget, går upp i ett annat bolag, det övertagande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. Ett särskilt slag av absorption och i praktiken den vanligaste typen av fusion är när ett helägt dotterbolag går upp i moderbolaget (se prop. 2004/05:85 s. 478 f.). I försäkringsrörelselagen finns det särskilda bestämmelser om absorption av helägt dotterbolag för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (11 kap. 37 § och 12 kap. 86 § FRL). Motsvarande bestämmelser finns för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (10 kap. 15 och 45 §§ LTF).

Underrättelser vid fusion I de särskilda bestämmelserna för försäkringsföretag anges att en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska ges in till Finansinspektionen (för försäkringsaktiebolag 11 kap. 33 § första stycket FRL, för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 82 § första stycket FRL och för försäkringsföreningar 13 kap. 33 § första stycket FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag (för tjänstepensionsaktiebolag 10 kap. 11 § första stycket, för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 10 kap. 41 § första stycket och för tjänstepensionsföreningar 10 kap. 62 § första stycket). Vidare gäller att Finansinspektionen enligt såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan (se för försäkringsföretag 11 kap. 33 § fjärde stycket, 12 kap. 82 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket FRL och för tjänstepensionsföretag 10 kap. 11 § tredje stycket, 11 kap. 41 § tredje stycket och 11 kap. 62 § tredje stycket LTF). För försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar gäller att Bolagsverket ska underrättas om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft (11 kap. 33 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket FRL). För ömsesidiga försäkringsbolag gäller att även Skatteverket ska underrättas om de slutliga besluten (12 kap. 82 § FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska underrättas oavsett associationsform (10 kap. 11 § tredje stycket, 41 § tredje stycket och 62 § tredje stycket LTF). Om det rör sig om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska även Skatteverket underrättas (10 kap. 41 § tredje stycket LTF). Underrättelsen till Bolagsverket om slutliga beslut som har fått laga kraft hänger ihop med tidpunkten för styrelsens skyldighet att anmäla fusionen för registrering (se t.ex. 11 kap. 36 §, 12 kap. 85 § och 13 kap. 36 § FRL). Det har inte motiverats särskilt varför också Skatteverket ska underrättas om slutliga beslut i dessa frågor när det rör sig om ömsesidiga försäkrings- och tjänstpensionsbolag (jfr för försäkringsföretag prop. 2009/10:246 s. 496 och 508 och för tjänstepensionsföretag prop. 2018/19:158 s. 464 och 468 f.). Denna tidpunkt, när beslutet har fått laga kraft, har bara betydelse för tidpunkten för Bolagsverkets registrering av

fusionen. Det bör därmed inte krävas att Finansinspektionen också ska underrätta Skatteverket om detta. Särskilt inte som de nu gällande bestämmelserna endast avser de beslut som rör ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och i lagen om tjänstepensionsföretag för ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag bör därför ändras så att Finansinspektionen bara ska underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft.

Underrättelser vid absorption av helägda dotterbolag Som anges ovan ska Skatteverket underrättas om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Syftet med denna underrättelse är att Skatteverket ska uppmärksammas på att en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan är under handläggning och därmed ha möjlighet att ingripa och besluta att fusionsplanen inte får verkställas (se bl.a. prop. 2018/19:158 s. 496). Bestämmelser om sådana ingripanden från Skatteverket finns när det gäller försäkringsaktiebolag i aktiebolagslagen (23 kap. 21 a §). För ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar finns en motsvarande bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar (16 kap. 20 §, se 12 kap. 81 § respektive 13 kap. 2 § FRL). Skatteverket har möjlighet att ingripa även vid absorption av ett helägt dotterbolag. Dessa bestämmelser avviker delvis från det som annars gäller vid fusion. Som närmare utvecklas ovan ska Finansinspektionen enligt försäkringsrörelselagen underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan (för försäkringsföretag 11 kap. 33 § fjärde stycket, 12 kap. 82 § fjärde stycket och 13 kap. 33 § fjärde stycket). Vid absorption av ett helägt dotterbolag finns det dock inte någon skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. En sådan skyldighet gäller emellertid vid absorption av helägt dotterbolag enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (23 kap. 22 § tredje stycket och 33 § tredje stycket) och vid fusion mellan en ekonomisk förening och ett helägt dotteraktiebolag enligt lagen om ekonomiska föreningar (16 kap. 21 § tredje stycket och 28 § andra stycket). Dessa bestämmelser i de båda lagarna gäller dock inte för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (se 11 kap. 32 § och 12 kap. 81 § andra stycket FRL). Motsvarande skillnader finns för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag vid fusion respektive absorption av helägt dotterbolag (10 kap. 11 och 41 §§ jämförda med 10 kap. 15 och 45 §§ LTF). Bestämmelserna i aktiebolagslagen respektive lagen om ekonomiska föreningar om underrättelse till Skatteverket vid absorption gäller inte heller för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se 10 kap. 10 § LTF för tjänstepensionsaktiebolag, jfr 10 kap. 40 § samma lag för ömsesidiga tjänstepensionsbolag). Samma förfarande bör gälla vid absorption av helägt dotterbolag för försäkringsaktiebolag och för ömsesidiga försäkringsbolag som vid annan typ av fusion för dessa associationsformer. Detta gäller även för motsvarande förfaranden för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bestämmelserna om absorption av helägda dotterbolag i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör därför ändras

så att även Skatteverket ska underrättas om ansökningar om tillstånd att verkställa en pensionsplan.

Förtydliganden vid tillämpningen av bestämmelser i andra lagar än försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag Det finns flera bestämmelser i försäkringsrörelselagen som innebär att bestämmelser i andra lagar också ska gälla för försäkringsföretag. Vanligtvis är det självklart hur dessa bestämmelser ska tillämpas på försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. Ibland krävs dock bestämmelser som förtydligar hur en viss bestämmelse ska tillämpas i ett särskilt fall. I såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser som anger att vissa begrepp i andra lagar i stället ska avse andra begrepp. Ett sådant exempel är att när det gäller försäkringsaktiebolag så ska det som sägs i aktiebolagslagen om Bolagsverket, i vissa bestämmelser, i stället ska avse Finansinspektionen (se bl.a. 11 kap. 1 § andra stycket FRL). Ytterligare ett exempel är bestämmelsen för försäkringsföreningar som anger att det som sägs om föreningsregistret i lagen om ekonomiska föreningar, i stället ska avse försäkringsregistret (13 kap. 2 § första stycket 2 FRL). Sådana förtydliganden har dock inte införts på ett enhetligt och konsekvent sätt i de associationsrättsliga bestämmelserna för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. För att det inte ska råda några tveksamheter kring vad som gäller vid tillämpningen av bestämmelser i andra lagar, bör det göras vissa förtydliganden i försäkringsrörelselagen och i lagen om tjänstepensionsföretag. Detta handlar dels om att införa en bestämmelse för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om att när det i det kapitlet (12 kap. FRL) anges att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag ska det som där sägs om föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret och att flytta en bestämmelse om vid vilken tidpunkt registrering ska ske. Dels gäller det ändringar i 12 och 13 kap. försäkringsrörelselagen och 10 kap. lagen om tjänstepensionsföretag som innebär att när bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar om Skatteverkets ingripande vid fusion tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska det som sägs i den lagen om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen (se 16 kap. 20 § FL).

Finansinspektionen ska få medge dispens från bosättningskravet för styrelseledamöter och den verkställande direktören I försäkringsrörelselagen finns det bestämmelser om bosättningskrav för ledningen i ett försäkringsföretag. För försäkringsaktiebolag gäller att minst hälften av styrelseledamöterna ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet (11 kap. 1 § första och andra styckena FRL och 8 kap. 9 § ABL). Ett bosättningskrav, med möjlighet till dispens, gäller även för den verkställande direktören (11 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap. 30 § ABL). Motsvarande bosättningskrav gäller för styrelseledamöter och den verkställande direktören i ett tjänstepensionsaktiebolag. Även i dessa fall

får Finansinspektionen medge dispens från dessa krav (se 10 kap. 1 § första och andra styckena LTF och 8 kap. 9 och 30 §§ ABL). Även i lagen om ekonomiska föreningar finns det bestämmelser om bosättningskrav för styrelseledamöter och den verkställande direktören finns (7 kap. 8 och 30 §§). Bestämmelserna i den lagen gäller för ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar (se för ömsesidiga försäkringsbolag 12 kap. 24 § FRL, för försäkringsföreningar 13 kap. 2 § FRL, för ömsesidiga tjänstepensionsbolag 10 kap. 26 § LTF och 10 kap. 48 § LTF). Till skillnad mot det som gäller för försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag, ska dispensprövningen för dessa associationsformer göras av Bolagsverket. Beslut om undantag från bosättningskravet för styrelseledamöter och den verkställande direktören i försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag bör göras av en och samma myndighet, oavsett associationsform. Finansinspektionen är i dag den myndighet som ansvar för lämplighetsprövningen av dessa funktionärer i såväl försäkringsföretag som tjänstepensionsföretag. Detta gäller samtliga associationsformer för försäkringsföretag och tjänstpensionsföretag. Undantag från bosättningskravet bör även det prövas av Finansinspektionen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag bör ändras så att Finansinspektionen ska vara den myndighet som får medge undantag från bosättningskravet även för ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar.

Ingripandebestämmelser rörande vissa holdingföretag Vid genomförandet av Solvens II-direktivet infördes det nya bestämmelser om ingripande mot försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag i försäkringsrörelselagen (prop. 2015/16:9 s. 457 – 463). Dessa bestämmelser infördes i avsnittet som rör grupptillsyn (19 kap. FRL). Bestämmelserna innebär att om någon i ledningen för ett sådant företag inte uppfyller lämplighetskraven i den lagen, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till detta. Finansinspektionen får även förelägga företaget att vidta rättelse om företaget inte uppfyller krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av kapitlet (19 kap. 64 § FRL). En bestämmelse om ingripande mot försäkringsholdingföretag finns i dag även i avsnittet för ingripande (18 kap. FRL). Även andra bestämmelser om ingripande mot försäkringsföretag finns samlade i det kapitlet. Bestämmelsen i 19 kap. 64 § om ingripande mot vissa holdingföretag bör överföras till kapitlet med de andra ingripandebestämmelserna i 18 kap., så att bestämmelserna om ingripande finns samlade i ett och samma kapitel i försäkringsrörelselagen. Detta är även den ordning som gäller enligt lagen om tjänstepensionsföretag (se prop. 2018/19:158 s. 531 och 774).

6.2 Överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska högst en gång om året få väcka frågan om en överenskommelse om att utse grupptillsynsmyndighet. Regeringens bedömning: Solvens II-direktivets övriga bestämmelser om att utse grupptillsynsmyndighet tillgodoses av de nu gällande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om grupptillsynsmyndighet. Detta gäller dels vilken tillsynsmyndighet som också ska vara grupptillsynsmyndighet, dels vilken tillsyn som grupptillsynsmyndigheten ska ansvara för. Av direktivet följer att en enda myndighet ska ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen. Detta ska vara en av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna (artikel 247.1). I direktivet finns bestämmelser om vilken tillsynsmyndighet som ska utses till grupptillsynsmyndighet (artikel 247.2). De berörda tillsynsmyndigheterna har möjlighet att komma överens om att en viss tillsynsmyndighet ska utses till grupptillsynsmyndighet (artikel 247.3). Bestämmelserna i Solvens II-direktivet som rör grupptillsynsmyndighet har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Bestämmelser om grupptillsynsmyndighet och dess ansvar finns i 19 kap. 6 § FRL. I 19 kap. 7 § FRL finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet. Bestämmelser om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet finns i 19 kap. 8 § FRL. Bestämmelsen i 19 kap. 8 § FRL överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelse i Solvens II-direktivet (artikel 247.3). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen innehåller dock inte, till skillnad från den i direktivet, någon begränsning i fråga om hur ofta Finansinspektionen får väcka en fråga om överenskommelse om utseende av grupptillsynsmyndighet. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet bör det införas en bestämmelse om detta i försäkringsrörelselagen. I försäkringsrörelselagen ska det alltså anges att Finansinspektionen högst en gång om året ska få väcka en fråga om överenskommelse om utseende av grupptillsynsmyndighet. De övriga kraven i Solvens II-direktivet om de villkor och det förfarande som ska följas för att nå fram till ett gemensamt beslut inom tillsynskollegiet om utseende av en alternativ grupptillsynsmyndighet tillgodoses av nu gällande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

6.3 Samordningsöverenskommelse

Regeringens förslag: När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med berörda behöriga myndigheter i tillsynskollegiet. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av Finansinspektionen. En samordningsöverenskommelse ska åtminstone innehålla beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i det direktivet. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska därefter överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Samordningsöverenskommelse – när ska den ingås och vad ska den innehålla? För att underlätta grupptillsynen ska ett tillsynskollegium, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas (artikel 248.2 i Solvens IIdirektivet). Ett sådant kollegium ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i de länder där något dotterföretag har sitt huvudkontor och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) (artikel 248.3 första stycket). Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket). Inrättandet av och verksamheten vid ett tillsynskollegium ska baseras på en samordningsöverenskommelse mellan grupptillsynsmyndigheten och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 248.4 första stycket). Om det uppstår delade meningar mellan medlemmarna i tillsynskollegiet vid upprättandet av en samordningsöverenskommelse, får de hänskjuta en sådan fråga till Eiopa (artikel 248.4 andra stycket). Det finns i dag inte några bestämmelser i svensk rätt om de samordningsöverenskommelser som avses i Solvens II-direktivet. För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas bestämmelser om samordningsöverenskommelser i försäkringsrörelselagen. Inledningsvis bör det införas en bestämmelse om när Finansinspektionen ska ingå en samordningsöverenskommelse. Detta ska ske när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller när inspektionen utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn. En samordningsöverenskommelse ska ingås med de berörda be-

höriga myndigheterna i tillsynskollegiet, dvs. de myndigheter som ska ingå i tillsynskollegiet. I kollegiet ingår grupptillsynsmyndigheten, de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget samt Eiopa (artikel 248.3 första stycket). Vidare finns det därutöver myndigheter som har rätt att delta i tillsynskollegiet: behöriga myndigheter för betydande filialer och anknutna företag (artikel 248.3 andra stycket). I försäkringsrörelselagen ska det anges att en samordningsöverenskommelse, i överensstämmelse med direktivet, ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det (artikel 248.4 första stycket). Det bör även, i enlighet med direktivet, införas en bestämmelse om att en samordningsöverenskommelse ska undertecknas av Finansinspektionen. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av Solvens II-direktivet, förutsatt att de inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (4 b §). Denna bestämmelse gör det möjligt för Finansinspektionen att ingå en samordningsöverenskommelse med berörda behöriga myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 414). I Solvens II-direktivet finns en bestämmelse med materiella krav för en samordningsöverenskommelse (artikel 248.5 första stycket). Dessa krav bör framgå av lag och därför bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen med de krav som anges i direktivet. En samordningsöverenskommelse som Finansinspektionen ingår med berörda behöriga myndigheter bör alltså, i enlighet med direktivet, åtminstone innehålla förfaranden för beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i det direktivet. Solvens II-direktivet innehåller även en bestämmelse om vad en samordningsöverenskommelse får respektive kan innehålla. Detta handlar då om ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheter eller Eiopa (artikel 248.5 andra stycket) och förfaranden för samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt artiklarna 213 – 217, 219 – 221, 227, 244 – 246, 250, 256, 260 och 262 eller samarbete med övriga tillsynsmyndigheter (artikel 248.5 tredje stycket). Dessa ytterligare krav har som sitt huvudsakliga syfte att förbättra samarbetet i tillsynskollegiet och på så sätt bidra till en effektiv grupptillsyn, under förutsättning att den enskilda tillsynen inte försämras. Det har inte framkommit att det finns något särskilt behov av att införa ytterligare krav för grupptillsynen, och då särskilt beträffande tillsynskollegierna, för att samarbetet vid grupptillsynen ska fungera tillfredsställande. Eiopa har även tagit fram riktlinjer för kollegiernas operativa funktion med tillhörande mall för samordningsöverenskommelse (EIOPA-BoS-14/146), i det följande benämnda Eiopas riktlinjer. Sammantaget finns det inte anledning att införa ytterligare krav i lag på vad en samordningsöverenskommelse ska innehålla.

Hänskjutande av frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning Enligt Solvens II-direktivet får en medlem av tillsynskollegiet, om det uppstår delade meningar om upprättandet av en samordningsöverenskommelse, hänskjuta frågan till Eiopa och begära dess hjälp. Grupp-

tillsynsmyndigheten ska därefter fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut och vidarebefordra beslutet till de berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 248.4 andra stycket). I försäkringsrörelselagen finns det i dag en bestämmelse om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 248, 249, 255 och 260 i Solvens II-direktivet (19 kap. 53 §). Denna bestämmelse tillgodoser direktivets krav att Finansinspektionen, om inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om en samordningsöverenskommelse, får hänskjuta en sådan fråga till Eiopa för tvistlösning. Det finns dock inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som motsvarar det som anges i Solvens II-direktivet om vad som ska gälla om Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse (artikel 248.4 andra stycket tredje och fjärde meningarna). För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse och Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Finansinspektionen ska därefter vidarebefordra sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.

6.4 Möte med behöriga myndigheter

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte med de behöriga myndigheterna som deltar i grupptillsynen över en grupp om 1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen, 2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet, beräknat enligt den metod som används i den aktuella gruppen, eller 3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet anges att de myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp, liksom grupptillsynsmyndigheten, i vissa särskilt angivna fall omedelbart ska kalla till möte med samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsynen. Det första fallet när detta enligt direktivet ska ske är om tillsynsmyndigheten blir medveten om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 249.2 a). En tillsynsmyndighet ska också kalla till ett möte om den blir medveten om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda 82 uppgifter eller det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen enligt den

beräkningsmetod som använts (artikel 249.2 b). En tillsynsmyndighet ska även kalla till ett möte om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat (artikel 249.2 c). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska kalla till ett möte med behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen. I lagen finns däremot en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar direktivets krav att Finansinspektionen i vissa fall ska kalla till möte med behöriga myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 438). Det kan dock finnas skäl att i lag förtydliga i vilka fall Finansinspektionen ska kalla till ett möte med de behöriga myndigheterna som deltar i grupptillsynen. I enlighet med det som anges i Solvens II-direktivet bör det därför anges i försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen ska kalla till ett möte med behöriga myndigheter om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen. Det bör även, i enlighet med direktivet, anges i den lagen att Finansinspektionen ska kalla till ett möte om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen. Slutligen bör det, i en ny bestämmelse i lagen, anges att Finansinspektionen ska kalla till ett möte om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat. De fall som anges i Solvens II-direktivet (artikel 249.2 a – c) är en minimireglering av de fall då en myndighet åtminstone ska kalla till möte. Det innebär att det skulle vara möjligt att i den svenska regleringen gå längre och ställa upp krav på att Finansinspektionen ska kalla till möten i fler situationer än de som anges i direktivet. Det har dock hittills inte framkommit skäl att i lag ställa sådana längre gående krav. Trots detta kan det även i andra fall än de som uttryckligen anges i direktivet finnas skäl att hålla möte mellan de behöriga myndigheterna. I uppräkningen i försäkringsrörelselagen bör det därför, i likhet med i motsvarande bestämmelse i direktivet, inte uttömmande anges de fall då Finansinspektionen ska kalla till möte med de andra behöriga myndigheterna.

6.5 Samråd med berörda behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet

Regeringens förslag: Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut om 1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd,

2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan, eller 3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut om förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur eller om förlängning av tidsfristerna knutna till en åtgärdsplan. Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten. Samråd ska inte behöva ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt Solvens II-direktivet ska berörda tillsynsmyndigheter, före de fattar beslut som är av betydelse för tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet. De beslut som ska föregås av samråd är beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation (artikel 250.1 första stycket a). Samråd ska även ske före ett beslut om en förlängning av återhämtningsplan (artikel 250.1 första stycket b). En tillsynsmyndighet ska dessutom samråda med andra myndigheter före ett beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet (artikel 250.1 första stycket c). Vid vissa typer av beslut ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten (artikel 250.1 andra stycket). De berörda tillsynsmyndigheterna ska också samråda med varandra innan beslut fattas som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter (artikel 250.1 tredje stycket). En tillsynsmyndighet får avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna (artikel 250.2). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen ska samråda med behöriga myndigheter innan inspektionen fattar beslut i de frågor som särskilt anges i direktivet. I lagen finns i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar direktivets krav om att Finans-

inspektionen ska samråda med de berörda behöriga myndigheterna inom tillsynskollegiet före inspektionen fattar vissa typer av beslut (se prop. 2015/16:9 s. 438). En liknande bedömning har gjorts tidigare när det gäller lagstiftningen om finansiella konglomerat (se prop. 2005/06:45 s. 151 – 156). Det kan dock finnas skäl för att i lag förtydliga vilka typer av beslut som ska föregås av samråd inom tillsynskollegiet. Därmed bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen vid vissa beslut som är av betydelse för behöriga myndigheters tillsynsuppgifter, ska samråda med de berörda behöriga myndigheterna inom tillsynskollegiet. De beslut som ska föregås av samråd är, i enlighet med det som anges i direktivet, beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag inom en grupp som kräver inspektionens tillstånd. I direktivet anges dock inte närmare vad som avses med beslut om förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag. Finansinspektionen fattar regelbundet ett flertal beslut som anknyter till dessa områden. Syftet med kravet i direktivet torde inte vara att alla dessa beslut ska föregås av samråd med andra behöriga inom ett tillsynskollegium. I stället bör utgångspunkten vara att samråd inom grupptillsynen ska ske om det rör sig om beslut där Finansinspektionen inom tillsynen över enskilda försäkringsföretag ska samråda med andra behöriga myndigheter. Samråd bör därmed bl.a. ske med andra behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet innan Finansinspektionen fattar beslut i frågor om beståndsöverlåtelser och förvärvstillstånd (se 14 kap. 7 och 10 §§ och 15 kap. 9 § FRL). Samråd bör även ske före beslut som leder till en förändring av försäkringsföretagets verksamhet. Detta torde kunna vara ändringar av bolagsordningen respektive stadgarna som särskilt rör försäkringsrörelsen, t.ex. ändring av bolagsformen, tillståndet att driva försäkrings- eller återförsäkringsrörelse eller övergång från icke-vinstutdelande till vinstutdelande livförsäkringsrörelse. Finansinspektionen ska också, i enlighet med direktivet, samråda med de berörda behöriga myndigheterna inom tillsynskollegiet före beslut om en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller av tidsfristen för att vidta åtgärder enligt en sådan åtgärdsplan. Slutligen bör inspektionen samråda före beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. I enlighet med direktivet bör samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten om beslutet rör tidsfristerna som är knutna till en återhämtningsplan med anledning av bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet eller om det rör betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Finansinspektionen bör, också detta i enlighet med direktivet, samråda med de berörda behöriga myndigheterna innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från behöriga myndigheter. Ett beslut bör i vissa särskilda fall inte föregås av samråd. Som anges i direktivet bör det inte ställas något krav på samråd före ett beslut, om beslutet är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. Om ett beslut har fattats utan att ha föregåtts av samråd bör Finansinspek- 85

tionen, i enlighet med direktivet, utan dröjsmål underrätta de övriga berörda behöriga myndigheterna om beslutet.

6.6 Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet

Regeringens förslag: När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som är relevant för grupptillsynen och den informationen redan har lämnats till en annan behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om informationsinhämtning. Grupptillsynsmyndigheten får t.ex. uppmana tillsynsmyndigheter i en medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära viss information och vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten (artikel 251 första stycket). För att undvika dubbelrapportering ska grupptillsynsmyndigheten i vissa fall vända sig direkt till en tillsynsmyndighet. Detta är fallet om grupptillsynsmyndigheten behöver sådan information som är relevant för grupptillsynen och den informationen redan har lämnats till en tillsynsmyndighet (artikel 251 andra stycket). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära in information med hjälp av en behörig myndighet i ett annat land inom EES. I lagen finns i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära att en behörig myndighet hämtar in information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och därefter vidarebefordrar informationen till inspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 438). Det kan dock, på samma sätt som när det gäller Solvens II-direktivets regler om möte och samråd (se avsnitten 6.4 och 6.5) finnas skäl för att i lag förtydliga när Finansinspektionen får begära att en behörig myndighet hämtar in viss information. Därmed bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen där det uttryckligen anges att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära in information från moderföretag i andra länder inom EES med hjälp av en behörig myndighet

i samma land som moderföretaget. Den information som Finansinspektionen på detta sätt får begära in är sådan information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter enligt direktivet. I vissa fall kan den information som grupptillsynsmyndigheten behöver redan ha lämnats till en annan tillsynsmyndighet. För att undvika dubbelrapportering bör det också för denna situation införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som uttryckligen anger att Finansinspektionen, i ett sådant fall ska vända sig direkt till den behöriga myndigheten.

6.7 Lägesrapport

Regeringens förslag: Försäkringsföretag som får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna, ska varje år lämna in en lägesrapport till Finansinspektionen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Försäkrings- och återförsäkringsföretag får enligt Solvens II-direktivet, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser (artikel 308c.1). Försäkrings- och återförsäkringsföretag får även, också det med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar (artikel 308d.1). Företag som har fått sådana förhandsgodkännanden ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet (artikel 308e tredje stycket). Bestämmelserna i direktivet om en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen och ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna har i svensk rätt genomförts dels genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (5 kap. 10 och 12 §§ och 18 kap. 6 §), dels genom bestämmelser i Finansinspektionens föreskrifter (5 kap. 1 – 14 §§ Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse). I försäkringsrörelselagen anges att ett försäkringsföretag som använder en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen, eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna, ska lämna in en lägesrapport till Finansinspektionen (18 kap. 6 § andra stycket). En sådan rapport ska innehålla en redogörelse för företagets åtgärder och framsteg för att upprätta en tillräcklig kapitalbas eller reducera företagets riskprofil, för att senast den 1 januari 2032 uppfylla solvenskapitalkravet (5 kap. 14 § Finansinspektionens föreskrifter om övergångsreglering för försäkringsrörelse). Det finns dock inte, varken i försäkringsrörelselagen eller i Finansinspektionens föreskrifter, någon bestämmelse som uttryckligen anger att lägesrapporten ska

lämnas in varje år. För att fullt ut genomföra denna del av direktivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om detta.

7 Vissa ändringar i reglerna om

grupptillsyn för tjänstepensionsföretag

7.1 Nivån för grupptillsyn

Regeringens förslag: Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för tjänstepensionsföretaget som är det yttersta moderföretaget. Detta ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och om det yttersta företaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser om nivån för grupptillsyn (prop. 2018/19:158 s. 558 – 566). Bestämmelser om nivån för grupptillsyn blir aktuella när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är både dotterföretag till ett tjänstepensionsföretag och moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 7.1. Utgångspunkten är då att grupptillsyn ska utövas dels över tjänstepensionsföretag A, dels över tjänstepensionsföretag B. Detta följer av att tjänstepensionsföretag A och B var för sig är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B respektive C, och därmed ska grupptillsyn utövas över båda dessa moderföretag (16 kap. 2 § 1 LTF).

Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget i en sådan grupp som den i figur 7.1, i denna grupp tjänstepensionsföretag A (16 kap. 7 § första stycket). Detta innebär en lättnad för företag på lägre nivåer, i figur 7.1 tjänstepensionsföretag B, och begränsar grupptillsynen så att denna tillsyn bara ska utövas på den högsta nivån i en grupp, om det i gruppen finns företag på olika nivåer som det var för sig ska utövas grupptillsyn över. Lagen om tjänstepensionsföretag innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn för grupper där det i toppen av gruppen finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till a) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller b) ett blandat finansiellt holdingföretag, och som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, se exemplet i figur 7.2.

Detta svarar mot de fall då grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska utövas på nivån under det yttersta moderföretaget och detta företag är någon form av holdingföretag (se 16 kap. 2 § 3 b och c). För en sådan grupp som i figur 7.2 ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas

bara på nivån för det yttersta moderföretaget, dvs. tjänstepensionsföretag A (16 kap. 8 § samma lag). Tjänstepensionsföretag kan dock ingå i grupper med flera nivåer där det finns både tjänstepensionsföretag och andra typer av företag, men där inget av företagen är ett sådant holdingföretag som avses ovan. Som exempel kan nämnas att en grupp kan bestå av ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin tur är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och därmed ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, se figur 7.3.

En grupp som den i figur 7.3 omfattas inte av bestämmelserna om nivån för grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag. Det saknas skäl för att behandla en sådan grupp på annat sätt än en sådan grupp som den i figur 7.1 eller 7.2. Det därför införas en bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag för den situationen att det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin egenskap av moderföretag till ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen. I den situationen bör, enligt den nya bestämmelsen, det som föreskrivs om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett försäkringsföretag och det företaget i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Motsvarande bör gälla om dels företaget i toppen av gruppen i stället för ett tjänstepensionsföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare, dels företaget under moderföretaget i toppen av gruppen, i stället för ett försäkringsföretag, är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Om det i en grupp finns flera tjänstepensionsföretag gäller bestämmelserna om nivån för grupptillsyn även när det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller om

det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag (16 kap. 7 § andra stycket LTF). Det torde kunna uppkomma flera fall av grupptillsyn även i grupper med endast ett tjänstepensionsföretag och där det yttersta moderföretaget är någon form av holdingföretag, se exemplet i figur 7.4.

Även för en sådan grupp som den i figur 7.4 finns ett behov av bestämmelser om nivån för grupptillsyn. I lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att det som föreskrivs om grupptillsyn i den lagen ska tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget om det företaget är a) ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag eller b) ett blandat finansiellt holdingföretag, och det yttersta moderföretaget under sig i koncernstrukturen har ett dotterföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen i egenskap av utländskt tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag, EESförsäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland.

7.2 Beslut om undantag från rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att ett tjänstepensionsföretag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp till inspektionen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelserna i lagen om tjänstepensionsföretag Tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn (prop. 2018/19:158 s. 532 och 534 – 536). Ett av områdena för grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag är rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (16 kap. 1 § tredje stycket). Vid fullständig grupptillsyn ska väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen minst en gång per år (samma prop. s. 593 och 595 – 598). En grupp som ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag kan också komma att omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt något annat regelverk, t.ex. särskild tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, i det följande benämnd konglomeratlagen och förkortad KL. En sådan situation med flera fall av gruppbaserad tillsyn kan uppkomma även för förhållandevis enkla gruppstrukturer. Så är fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till dels ett annat tjänstepensionsföretag, dels ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.5.

I denna grupp är tjänstepensionsföretag A moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B, och fullständig grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretag A (16 kap. 2 § 1 LTF). Den fullständiga grupptillsynen omfattar bl.a. krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Denna rapportering ska skötas av tjänstepensionsföretag A (16 kap. 23 § LTF). Särskild tillsyn över finansiella konglomerat är en gruppbaserad tillsyn över grupper med företag som driver verksamhet i både försäkringssektorn och bank- och värdepapperssektorn. Denna tillsyn har sin grund i EUrätten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i det följande benämnt konglomeratdirektivet). Konglomeratdirektivet har i svensk rätt genomförts genom konglomeratlagen (prop. 2005/06:45). I konglomeratlagen finns definitioner av blandat finansiellt holdingföretag, försäkringsholdingföretag och reglerat företag (1 kap. 3 § 4, 10 och 14, se även 1 kap. 5 § 2 och 8 LTF). Den särskilda

tillsynen över finansiella konglomerat omfattar bl.a. krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen (5 kap. 11 § KL). Ett tjänstepensionsföretag är ett reglerat företag som tillhör försäkringssektorn enligt konglomeratlagen (prop. 2018/19:158 s. 619 och 622 – 624). Om gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn är betydande utgör gruppen i figur 7.5 ett finansiellt konglomerat (2 kap. 1 § KL). Detta innebär att gruppen ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna särskilda tillsyn omfattar krav på att riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag, regelbundet ska rapporteras till Finansinspektionen (5 kap. 11 § KL). I en grupp som den i figur 7.5 är utgångspunkten att det är tjänstepensionsföretag A som ska sköta denna rapportering (5 kap. 12 § KL). Den förhållandevis enkla gruppstrukturen i figur 7.5 kan därmed komma att omfattas av åtminstone två regelverk för gruppbaserad tillsyn. Detta gäller dels grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels särskild tillsyn över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen. Som anges ovan finns det i båda dessa regelverk bestämmelser om att riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen ska rapporteras. Detta kan leda till att en grupp kan bli tvungen att rapportera samma uppgifter mer än en gång till tillsynsmyndigheten. Ofta är det dessutom samma företag i gruppen som mer än en gång ska rapportera uppgifterna till Finansinspektionen. För att undvika en sådan dubbelrapportering får Finansinspektionen enligt lagen om tjänstepensionsföretag besluta om undantag från kraven på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (samma prop. s. 593 och 596). Ett sådant beslut innebär för en grupp som den i figur 7.5 att tjänstepensionsföretag A inte behöver rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt lagen. Tjänstepensionsföretag A ska dock fortfarande rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag till Finansinspektionen enligt det som gäller enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Samma risk för dubbelrapportering uppkommer om ett tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag A, är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B, samtidigt som det är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.6.

Tjänstepensionsföretagen i figur 7.6 omfattas på samma sätt som tjänstepensionsföretagen i figur 7.5 av dels grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels särskild tillsyn över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen. För dessa grupper uppkommer en viss skillnad för företaget inom bankoch värdepapperssektorn. Enligt lagen om tjänstepensionsföretag kommer tjänstepensionsföretag A såväl i gruppen i figur 7.5 som i gruppen i figur 7.6 att vara det yttersta moderföretaget som ska omfattas av grupptillsyn enligt den lagen. Som anges ovan kommer företaget inom bank- och värdepapperssektorn i figur 7.5 att omfattas av fullständig grupptillsyn och krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt lagen om tjänstepensionsföretag (16 kap. 2 § 1, 23 och 24 §§). När företaget inom bank- och värdepapperssektorn i stället, som i figur 7.6, är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag kommer det inte att omfattas av fullständig grupptillsyn enligt den lagen och därmed inte heller av några krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt lagen. Det kan dock vara så att företaget inom bank- och värdepapperssektorn i en sådan grupp som i figur 7.6 anses vara ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Detta leder till att det företaget omfattas av begränsad grupptillsyn med krav på god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (16 kap. 3 § 2, 27 och 28 §§ LTF). Företaget inom bank- och värdepapperssektorn i figur 7.6 kommer, på motsvarande sätt som i figur 7.5, att omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. För gruppen i figur 7.6 är det företaget inom bank- och värdepapperssektorn som är det reglerade företaget i toppen av det finansiella konglomeratet. Det är därför det företaget som ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (5 kap. 12 § KL). På motsvarande sätt som för gruppen i figur 7.5, får Finansinspektionen besluta att tjänstepensionsföretag A i figur 7.6 inte ska behöva rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till inspektionen. Detta eftersom dessa riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen

redan ska rapporteras till Finansinspektionen enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, om än att detta ska göras av ett annat företag, företaget inom bank- och värdepapperssektorn. Vissa grupper ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag även om det bara finns ett tjänstepensionsföretag i gruppen. Så är fallet om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag, se figur 7.7.

Grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretaget vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag (16 kap. 2 § 3 c LTF). Denna grupptillsyn omfattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen (16 kap. 23 § LTF). Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat (1 kap. 3 § 4 KL). Som anges ovan är ett tjänstepensionsföretag att anse som ett reglerat företag som tillhör försäkringssektorn (prop. 2018/19:158 s. 619 och 622 – 624). För att företaget i toppen av gruppen i figur 7.7 ska kunna anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag krävs dock att det förutom tjänstepensionsföretaget också finns ett företag inom bank- och värdepapperssektorn i gruppen (se definitionen av finansiellt konglomerat i 2 kap. 1 § KL). En grupp som den i figur 7.7 utgör därmed ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Denna särskilda tillsyn innefattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner (5 kap. 11 § KL). Som utgångspunkt ska rapporteringen skötas av det blandade finansiella holdingföretaget (5 kap. 12 § KL). Gruppen i figur 7.7 kommer därmed, på samma sätt som grupperna i figurerna 7.5 och 7.6, att omfattas av krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen dels enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels enligt konglomeratlagen. Även om det för gruppen i figur 7.7, på samma sätt som för gruppen i figur 7.6, inte är samma företag som ska sköta rapporteringen enligt de olika regelverken torde det finnas en risk för att samma uppgifter rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. För att undvika detta får Finansinspektionen besluta att

tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för moderföretaget, vilket i figur 7.7 är det blandade finansiella holdingföretaget (16 kap. 26 § LTF). Ett sådant beslut innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.7 inte behöver rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen enligt den grupptillsyn som ska utövas enligt lagen om tjänstepensionsföretag. I stället ska sådana uppgifter rapporteras av det blandade finansiella holdingföretaget inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Tjänstepensionsföretag kan komma att omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag även när tjänstepensionsföretaget är dotterföretag till ett holdingföretag som inte är att anse som ett blandat finansiellt holdingföretag. En sådan situation kan uppkomma om ett företag inom bank- och värdepapperssektorn är moderföretag till ett holdingföretag samtidigt som holdingföretaget är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, se figur 7.8.

Med holdingföretag avses ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska fullständig grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag (16 kap. 2 § 3 b). Grupptillsyn ska därmed utövas över tjänstepensionsföretaget i figur 7.8 om holdingföretaget skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget, i stället för ett tjänstepensionsföretag, var ett försäkringsföretag. I så fall ska riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen ska rapporteras till Finansinspektionen (16 kap. 23 § LTF). I gruppen i figur 7.8 finns det också ett företag inom bank- och värdepapperssektorn och gruppen torde därmed kunna utgöra ett finansiellt konglomerat (2 kap. 1 § KL). En skillnad uppkommer dock i förhållande till gruppen i figur 7.7. I gruppen i figur 7.7 är det holdingföretaget som är moderföretag och i toppen av det finansiella konglomeratet. Detta medför att holdingföretaget anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag. Holdingföretaget i figur 7.8 är däremot bara moderföretag till ett reglerat företag i försäkringssektorn, tjänstepensionsföretaget, och därmed kan 96 detta holdingföretag inte anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag

enligt konglomeratlagen (1 kap. 3 § 4). I denna grupp är det i stället företaget inom bank- och värdepapperssektorn som är moderföretag i ett finansiellt konglomerat. Likväl kan det vara så att gruppen i figur 7.8 omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Detta eftersom det i gruppen finns reglerade företag inom såväl försäkringssektorn – tjänstepensionsföretaget – som bank- och värdepapperssektorn – det yttersta moderföretaget. Gruppen omfattas då av krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner enligt den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (5 kap. 11 § KL). Denna rapportering ska skötas av företaget inom bank- och värdepapperssektorn (5 kap. 12 § KL). På motsvarande sätt som gäller för gruppen i figur 7.6 kommer företaget inom bank- och värdepapperssektorn i gruppen i figur 7.8 inte att omfattas av bestämmelserna om fullständig grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag. Trots det finns det även inom denna grupp en risk för dubbelrapportering. Detta eftersom både tjänstepensionsföretaget och holdingföretaget i figur 7.8 kan komma att omfattas av krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen dels enligt lagen om tjänstepensionsföretag, dels enligt konglomeratlagen. För att undvika detta får Finansinspektionen för en grupp som den i figur 7.8 besluta om undantag från den tillsyn som avser rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp på nivån för holdingföretaget (16 kap. 26 § LTF). Ett sådant beslut innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.8 inte behöver rapportera riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den grupptillsyn som utövas med stöd av lagen om tjänstepensionsföretag. Sådana uppgifter ska fortfarande rapporteras av företaget inom bank- och värdepapperssektorn inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat enligt konglomeratlagen.

Grupper med tjänstepensionsföretag vars moderföretag är försäkringsföretag, utländska tjänstepensionsinstitut, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland Som närmare utvecklas ovan får Finansinspektionen besluta om undantag från kraven på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Detta omfattar dock inte alla fall av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med mer än ett annat reglerat företag, dvs. i gruppen finns det mer än två reglerade företag. Detta är fallet om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsföretag samtidigt som försäkringsföretaget är moderföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.9.

Grupptillsyn ska då utövas över tjänstepensionsföretaget i figur 7.9. Detta följer av att tjänstepensionsföretagets moderföretag är ett försäkringsföretag (16 kap. 2 § 3 a LTF). Denna grupptillsyn omfattar krav på rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. I denna grupp ska rapporteringen göras av tjänstepensionsföretaget (16 kap. 23 § LTF). Om försäkringsföretaget som i gruppen i figur 7.9 även är moderföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn består gruppen av reglerade företag inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Gruppen kan då utgöra ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § KL). Detta innebär att försäkringsföretaget inom denna särskilda tillsyn ska rapportera riskkoncentrationer och interna transaktioner till Finansinspektionen (5 kap. 11 och 12 §§ KL). För gruppen i figur 7.9 finns det således en risk för att samma uppgifter om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen kommer att rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. På motsvarande sätt som för grupperna i figurerna 7.5 och 7.7, bör en grupp som den i figur 7.9 kunna undantas från den rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska ske vid fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta torde vara aktuellt även om moderföretaget i toppen av gruppen, i stället för att vara ett försäkringsföretag, tillhör någon av de andra typer av moderföretag som kan ge upphov till fullständig grupptillsyn över ett tjänstepensionsföretag och som även kan vara ett reglerat företag, dvs. en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Det bör därför införas en ny bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 a den lagen och som självt är ett reglerat företag och omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.9 inte behöver rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Försäkringsföretagets skyldighet att rapportera om riskkoncentrationer och interna transaktioner inom

ramen för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat bör inte påverkas av en sådan bestämmelse. Flera fall av gruppbaserad tillsyn kan uppkomma även för andra gruppstrukturer än den i figur 7.9 om det i gruppen finns ett tjänstepensionsföretag och andra reglerade företag. Så är fallet om ett försäkringsföretag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag samtidigt som försäkringsföretaget är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 7.10.

I denna grupp finns det ett tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska då utövas över det tjänstepensionsföretaget (16 kap. 2 § 3 a LTF). Denna grupptillsyn ska omfatta rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Rapporteringen ska göras av tjänstepensionsföretaget (16 kap. 23 § LTF). Om försäkringsföretaget i sin tur är dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn finns det i gruppen reglerade företag inom såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn. Gruppen i figur 7.10 kan då utgöra ett finansiellt konglomerat som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § KL). Denna särskilda tillsyn innebär krav på rapportering av riskkoncentrationer och interna transaktioner (5 kap. 11 § KL). Rapporteringen ska skötas av företaget inom bank- och värdepapperssektorn (1 kap. 12 § KL). Även inom en sådan grupp som den i figur 7.10 kan samma uppgifter om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen komma att rapporteras mer än en gång till Finansinspektionen. Detta trots att det yttersta moderföretaget, företaget inom bank- och värdepapperssektorn, på motsvarande sätt som för grupperna i figurerna 7.6 och 7.8 inte omfattas av fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. På motsvarande sätt som för gruppen i figur 7.9, bör en sådan grupp som den i figur 7.10 kunna undantas från den rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska ske vid fullständig grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta blir även aktuellt om företaget som både är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och dotterföretag till ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, i stället för ett försäkringsföretag, är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-

försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land (se 16 kap. 2 § 3 a LTF). Samma risk för dubbelrapportering kan också i särskilda fall uppkomma om det yttersta moderföretaget, som i gruppen i figur 7.10 är ett reglerat företag, i stället är ett blandat finansiellt holdingföretag. Det bör därför införas en ny bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag som ger Finansinspektionen möjlighet att besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 a den lagen och som är anknutet företag till ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget i figur 7.10 inte ska behöva rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen enligt den lagen. Skyldigheten för företaget inom bank- och värdepapperssektorn att rapportera om riskkoncentrationer och interna transaktioner inom ramen för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat bör inte påverkas av en sådan bestämmelse.

7.3 Beräkning och rapportering av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Genom Solvens II-direktivet infördes ett nytt regelverk för tillsynsrapportering för försäkringsföretag. Detta regelverk består dels av nationella bestämmelser i försäkringsrörelselagen och i Finansinspektionens föreskrifter (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:13] om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse), dels av EU-rättsliga bestämmelser i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen, och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2450 av den 2 december 2015 om fastställande av tekniska genomförandestandarder med avseende på blanketter för inlämning av uppgifter till tillsynsmyndigheterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, i det följande benämnd genomförandeakten. Regelverket är förhållandevis omfattande och det finns bestämmelser om rapportering av såväl kvantitativa som kvalitativa uppgifter där vissa uppgifter ska rapporteras varje kvartal medan det är tillräckligt att andra uppgifter rapporteras årsvis. I särskilda fall får Finansinspektionen besluta om begränsningar av och undantag från denna tillsynsrapportering (se prop. 2015/16:9 s. 355).

Solvens II-direktivet har även inneburit att det införts nya bestämmelser om grupptillsyn (se samma prop. s. 394 – 491). Som en del av Solvens IIregelverket infördes det även nya bestämmelser om rapportering vid grupptillsyn. Dessa bestämmelser finns i huvudsak i Solvens II-förordningen (artiklarna 372 – 377) och i genomförandeakten (artiklarna 22 – 36). Bestämmelserna för rapportering vid grupptillsyn överensstämmer i stort med det som gäller för rapportering vid tillsyn över enskilda försäkringsföretag. Som utgångspunkt vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen gäller att uppgifter om solvens och finansiell ställning ska rapporteras varje kvartal. I propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag görs bedömningen att utgångspunkten bör vara att ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som om företaget skulle ha omfattats av sådana bestämmelser om det var ett försäkringsföretag (prop. 2018/19:158 s. 536). Grupptillsynen ska således inte upphöra eller minska i sin omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Skyldigheten att beräkna gruppbaserad kapitalbas och kapitalkrav och sedan rapportera resultaten bör därmed i huvudsak vara desamma oavsett om grupptillsynen ska utövas enligt försäkringsrörelselagen eller lagen om tjänstepensionsföretag. Som utgångspunkt gäller enligt såväl försäkringsrörelselagen som lagen om tjänstepensionsföretag att ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med antingen ett gruppbaserat kapitalkrav eller det högre belopp som Finansinspektionen kan besluta om. Därutöver gäller som huvudregel vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen att gruppsolvens ska rapporteras kvartalsvis. De risker som uppkommer när företag ingår i grupper med andra företag torde vara desamma, oberoende av om det rör sig om försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag. För grupper som står under grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen finns det behov av att kunna agera proaktivt och på ett tidigt stadium identifiera såväl enskilda företag som grupper med finansiella problem. Ett sådant behov bör också finnas för grupper som står under grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. På motsvarande sätt som gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, bör därför vid grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag gälla att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas kvartalsvis. Om det finns särskilda skäl bör beräkningen kunna ske mer sällan, dock minst årligen. För tjänstepensionsföretag gäller därutöver, på motsvarande sätt som för försäkringsföretag, att resultatet av beräkningen ska rapporteras till Finansinspektionen (samma prop. s. 582 och 585 f.). De närmare bestämmelserna om beräkning och rapportering av gruppsolvens bör meddelas genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska beräknas.

7.4 Upplysningar till Finansinspektionen om transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn. I lagen om tjänstepensionsföretag ska det även tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska transaktioner inom en grupp ska rapporteras till Finansinspektionen. Detta gäller såväl vid fullständig som vid begränsad grupptillsyn. Vid fullständig grupptillsyn ska betydande transaktioner inom en grupp minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt (16 kap. 23 § LTF). Vid begränsad grupptillsyn ska tjänstepensionsföretag dels rapportera transaktioner med moderföretaget, dels med företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Det är bara sådana transaktioner som är betydande som ska rapporteras och tjänstepensionsföretaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt (16 kap. 27 § LTF). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag vid fullständig grupptillsyn ska lämna till Finansinspektionen när det gäller betydande transaktioner inom en grupp. I lagen om tjänstepensionsföretag finns en upplysningsbestämmelse där det anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar (16 kap. 41 § andra stycket). Även vid begränsad grupptillsyn ska vissa typer av transaktioner inom en grupp rapporteras till Finansinspektionen. På motsvarande sätt som vid rapportering av transaktioner inom en grupp vid fullständig grupptillsyn, finns det också för den rapportering av transaktioner som ska ske vid begränsad grupptillsyn ett behov av ytterligare föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Hur och när ett tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar om sådana transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn kan regleras genom verkställighetsföreskrifter. I lagen om

tjänstepensionsföretag bör det därför tas in en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

7.5 Uppgifter till brottsutredande myndigheter

Regeringens förslag: De uppgifter som ett företag ska lämna till brottsutredande myndigheter enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I lagen om tjänstepensionsföretag finns det bestämmelser om tystnadsplikt för vissa befattningshavare, uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar för den som bryter mot ett meddelandeförbud (16 kap. 36 – 39 §§, se även prop. 2018/19:158 s. 604 f. och 609). Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos vissa fysiska personer, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder (16 kap. 37 §). Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott i lagen om tjänstepensionsföretag är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (se samma prop. s. 609). Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 46 §) är dock numera ändrad och det har införts dels ett skyndsamhetskrav, dels ett krav på att uppgifterna ska lämnas ut i elektronisk form (prop. 2017/18:291 s. 35 – 38). Vid den ändringen anförde regeringen bl.a. följande (samma prop. s. 36). Uppgifter från finansiella företag om enskildas förhållanden till företagen är ofta av stor betydelse för utredningar om brottslighet i allmänhet och om ekonomisk brottslighet i synnerhet. Företag har en skyldighet enligt försäkringsrörelselagen, och flera andra regelverk inom det finansiella området, att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller mellanfolklig domstol begärs av åklagare, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. För att de brottsutredande myndigheterna ska kunna genomföra utredningar på ett effektivt sätt, är det viktigt att uppgifterna lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Detta bör gälla även vid uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör därmed, i överensstämmelse med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen, införas en bestämmelse i lagen om tjänstepensionsföretag om att de uppgifter som ett företag ska lämna till brottsutredande myndigheter enligt den lagen, ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om uppgiftsskyldighet till brottsutredande myndigheter kompletteras med en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas (19 kap. 104 § 8). Även en bestämmelse om uppgiftsskyldighet till brottsutredande myndigheter i lagen om tjänstepensionsföretag bör kompletteras med föreskrifter på en lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur sådana uppgifter ska lämnas enligt den lagen.

8 Ändringar i vissa andra lagar

Regeringens förslag: En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska för ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar göras hos Bolagsverket. Ett beslut av Bolagsverket i ett sådant ärende ska överklagas till tingsrätten på den ort där företagets styrelse har sitt säte. Detta ska även gälla sådana beslut som rör en ekonomisk förening. Vid ett överklagande ska lagen om domstolsärenden gälla. Det ska förtydligas vilka bestämmelser i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ som ska gälla för europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person ska få användas vid delgivning med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret. Den som har näringsförbud ska inte få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås någon ändring i fråga om det som gäller för överklagande av Bolagsverkets beslut. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Ansökan om kallelse på okända borgenärer Om ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening försätts i likvida-

tion ska likvidatorn ansöka om kallelse på okända borgenärer (se 12 kap. 75 § och 13 kap. 2 § FRL, 10 kap. 38 och 48 §§ LTF och 17 kap. 30 § FL). En sådan ansökan ska göras hos Kronofogdemyndigheten (4 § lagen [1981:131] om kallelse på okända borgenärer). Om det i stället rör sig om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska en motsvarande ansökan göras hos Bolagsverket (se 25 kap. 34 § ABL, 17 kap. 30 § FL och 4 § lagen om kallelse på okända borgenärer). Den nu gällande ordningen innebär att en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras till olika myndigheter utifrån försäkrings- och tjänstepensionsföretagets associationsform. Detta trots att det i samtliga fall rör sig om försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Om det rör sig om ett försäkrings- eller tjänstepensionsaktiebolag ska ansökan göras hos Bolagsverket. Rör det sig om ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska ansökan i stället ges in till Kronofogdemyndigheten. Det framstår som mer ändamålsenligt att samma ordning gäller för alla försäkrings- och tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform. Bestämmelserna om kallelse på okända borgenärer vid likvidation bör därför ändras så att en ansökan för samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag ska göras hos Bolagsverket. Lagen om kallelse på okända borgenärer bör därmed ändras i enlighet med detta. Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolaget har sitt säte (5 a § andra stycket lagen om kallelse på okända borgenärer). Detta bör gälla i samtliga fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska ges in till Bolagsverket och inte bara då en ansökan rör ett aktiebolag. Ett beslut av Bolagsverket med anledning av en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska därför, oavsett vilken associationsform som företaget har, överklagas till tingsrätten på den ort där företagets styrelse har sitt säte (jfr SOU 2009:37 s. 307).

Förtydliganden i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ Europabolag och europakooperativ är europeiska associationsformer för gränsöverskridande samverkan. Dessa associationsformer regleras i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE-förordningen) respektive rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen). För europabolag och europakooperativ med säte i Sverige finns kompletterande bestämmelser i lagen (2004:575) om europabolag och lagen (2006:595) om europakooperativ. Vissa av dessa bestämmelser gäller särskilt för europabolag och europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Lagen om europabolag och lagen om europakooperativ gäller också för europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Eftersom tjänstepensionsverksamhet är en form av försäkringsrörelse är det inte nödvändigt med några författningsändringar för att europabolag och europakooperativ som fått tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska omfattas av dessa lagar. I vissa bestämmelser i de två lagarna anges dock uttryckligen att de gäller för europabolag respektive europakooperativ som driver försäk-

ringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (se t.ex. 6 § lagen om europabolag och 7 § lagen om europakooperativ). För att uppnå en enhetlig lagstiftning bör liknande förtydliganden införas i samtliga bestämmelser i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ som gäller särskilt för europabolag respektive europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Dessa lagar bör således justeras så att det uttryckligen anges vad som gäller för europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

Särskild delgivning med juridisk person Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med bl.a. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret (29 § 5 delgivningslagen [2010:1932]). Denna form för delgivning får även användas vid delgivning med tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se prop. 2018/19:158 s. 655). Den nu gällande ordningen innebär att särskild delgivning med juridisk person inte får användas med samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person får användas med försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag, men inte med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska båda registreras i försäkringsregistret (se 4 kap. 1 § försäkringsrörelseförordningen [2011:257]). Detta överensstämmer med det som gäller för övriga försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Särskild delgivning med juridisk person bör därmed få användas även vid delgivning med sådana företag. Delgivningslagen bör därför ändras så att särskild delgivning med juridisk person också får användas vid delgivning med försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret.

Bestämmelser om näringsförbud Bestämmelser om näringsförbud finns i lagen (2014:836) om näringsförbud. Den som har näringsförbud får inte vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett försäkringsaktiebolag, ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag (11 § 7). De nu gällande bestämmelserna om näringsförbud omfattar inte verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening. En försäkringsförening ska ha en verkställande direktör (se 13 kap. 10 § FRL). Detta överensstämmer med det som gäller försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (11 kap. 9 § och 12 kap. 27 § FRL). Motsvarande gäller för tjänstepensionsföretag där såväl tjänstepensionsföreningar som tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag ska ha en verkställande direktör (se 10 kap. 2, 21 och 49 §§ LTF som hänvisar till motsvarande bestämmelser i FRL). En person som har näringsförbud bör, som gäller för

andra typer av försäkringsföretag, inte få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening. Inte heller bör en person med näringsförbud kunna inneha en sådan ställning i en tjänstepensionsförening. Bestämmelserna om näringsförbud bör därför utökas så att den som har näringsförbud inte heller ska få vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening.

9 Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2020. En övergångsbestämmelse ska införas för ansökningar om kallelse på okända borgenärer vid likvidation.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte någon övergångsbestämmelse. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdandebestämmelser Vissa av de lagändringar som föreslås i denna lagrådsremiss har till syfte att i svensk rätt fullt ut genomföra Solvens II-direktivet och andra tjänstepensionsdirektivet. Detta helt i enlighet med Sveriges förpliktelser som medlemsstat i EU. Båda dessa direktiv har trätt i kraft. Det är därför angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möjligt. Det tidigaste datumet för detta torde vara den 1 juli 2020. Även de lagändringar som inte direkt föranleds av Solvens II-direktivet eller andra tjänstepensionsdirektivet bör träda i kraft vid denna tidpunkt.

Övergångsbestämmelser I lagen om kallelse på okända borgenärer föreslås att vissa ansökningar ska ges in till Bolagsverket, se förslaget i avsnitt 8. De aktuella ansökningarna ska i dag ges in till Kronofogdemyndigheten. Ansökningar som vid ikraftträdandet redan har getts in till Kronofogdemyndigheten bör som utgångspunkt lämnas över till Bolagsverket i samband detta. En övergångsbestämmelse med sådant innehåll bör gälla för förslaget till ändring i lagen om kallelse på okända borgenärer. Om Kronofogdemyndigheten redan har fattat beslut i ärendet, bör dock en ansökan fortsätta att handläggas av den myndigheten (jfr punkt 2 i ikraftträdandeoch övergångsbestämmelserna till lagen [2018:712] om ändring i lagen [1981:131] om kallelse på okända borgenärer).

10 Förslagens konsekvenser

Offentligfinansiella konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella konsekvenser.

Konsekvenser för företag och andra berörda aktörer

Förslagen i avsnitt 4 till ändringar i tryggandelagen leder enligt bedömningen i denna lagrådsremiss bara till begränsade konsekvenser för enskilda. Arbetsgivare åläggs att på begäran tillhandahålla viss ytterligare information. En stiftelse ska offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Något fler anmälningar ska göras till länsstyrelserna. Dessa och övriga ändringar som föreslås kan ge upphov till en något ökad administrativ börda för arbetsgivare och pensionsstiftelser. Förslagen kan därmed leda till något ökade kostnader. Någon alternativ lösning till att införa bestämmelserna torde dock knappast finnas eftersom det handlar om regler som i flera delar krävs för att genomföra unionsrätt. Regelrådet har efterfrågat en analys av dessa och övriga förslags eventuella påverkan på konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn. I den delen gör regeringen bedömningen att de föreslagna ändringarna i tryggandelagen inte på något märkbart sätt kommer att försämra attraktiviteten hos tryggande av tjänstepension genom överföring till pensionsstiftelse i förhållande till andra tryggandeformer. Förslagen i avsnitt 5 till ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bedöms inte leda till några nämnvärda konsekvenser för enskilda. Ändringarna som görs är en följd av att Sverige har valt att inte längre använda sig av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Som berörs i avsnitt 5.1 torde inte heller utmönstrandet av de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet hos försäkringsgivare inom EES leda till att gränsöverskridande verksamhet in i Sverige inom ramen för sådan verksamhet hanteras på något annat sätt hos Finansinspektionen. Inte heller påverkas möjligheterna att driva sådan gränsöverskridande verksamhet. De föreslagna förändringarna torde alltså inte påverka konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn. Regelrådet efterlyser en tydligare redogörelse för vilka alternativa lösningar som finns till de föreslagna lagändringarna. Regeringen konstaterar att utmönstrandet av de särskilda reglerna är en närmast formell följd av att en valmöjlighet för medlemsstaterna som finns i andra tjänstepensionsdirektivet, enligt ett tidigare ställningstagande av regeringen, inte ska utnyttjas. Att låta de aktuella bestämmelserna vara kvar blir därför missvisande och kan inte ses som något alternativ. Förslagen i avsnitt 6 till ändringar i försäkringsrörelselagen har även de mestadels karaktär av förtydliganden och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Genom förtydligandena förmodas tvärtom tillämpningen av de aktuella bestämmelserna kunna underlättas.

Förslagen i avsnitten 6.1 och 7 till ändringar i lagen om tjänstepensionsföretag innebär bara mindre justeringar i den associationsrättsliga regleringen och i fråga om grupptillsyn enligt den lagen. Dessa ändringar väntas inte medföra några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Inte heller väntas någon påverkan uppkomma för konkurrensförhållandena inom tjänstepensionssektorn. Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ utgör bara förtydliganden som gör de båda lagarna lättare att tillämpa, och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i delgivningslagen och lagen om näringsförbud innebär bara att försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar i de lagarna behandlas på samma sätt som övriga försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag. Detta torde inte leda till ökade kostnader eller andra negativa konsekvenser för enskilda. Inte heller ändringarna i lagen om kallelse på okända borgenärer bedöms medföra några kostnader för enskilda.

Konsekvenser för berörda myndigheter

Förslagen i avsnitt 4 till ändringar i tryggandelagen leder enligt bedömningen i denna lagrådsremiss bara till begränsade konsekvenser för det allmänna. Något fler anmälningar ska göras till länsstyrelserna som sedan ska underrätta Finansinspektionen om anmälningarna. Dessa och de övriga ändringar som föreslås kan ge upphov till en något ökad administrativ börda för berörda myndigheter. Förslagen kan därmed leda till något ökade kostnader. Någon alternativ lösning till att införa bestämmelserna torde dock knappast finnas eftersom det handlar om regler som i flera delar krävs för att genomföra unionsrätt och i övrigt om bestämmelser som behövs för att Finansinspektionen ska kunna utöva tillsyn över de berörda pensionsstiftelserna. Eventuella ökade kostnader ska finansieras inom myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. Förslagen i avsnitt 5 till ändringar i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bedöms inte leda till några nämnvärda konsekvenser för det allmänna. Som anges ovan är ändringarna som görs en följd av att Sverige har valt att inte längre använda sig av den möjlighet som finns enligt såväl första tjänstepensionsdirektivet som andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 4) att tillämpa reglerna i tjänstepensionsdirektivet om bl.a. gränsöverskridande verksamhet på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Som berörs i avsnitt 5.1 torde inte heller utmönstrandet av de särskilda bestämmelserna om tjänstepensionsverksamhet hos försäkringsgivare inom EES leda till att gränsöverskridande verksamhet in i Sverige inom ramen för sådan verksamhet hanteras på något annat sätt hos Finansinspektionen. Förslagen i avsnitt 6 till ändringar i försäkringsrörelselagen har även de mestadels karaktär av förtydliganden och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna. Genom förtydligandena förmodas tvärtom tillämpningen av de aktuella bestämmelserna kunna underlättas. Att dispensprövningen när det gäller bosättningskravet för styrelseledamöter och verkställande direktör för samtliga försäkrings- och tjänstepensionsföretag kommer att göras av Finans-

inspektionen, som berörs i avsnitt 6.1, bedöms inte föranleda några ökade kostnader för myndigheten. Detsamma gäller den utökade skyldigheten för Finansinspektionen att skicka underrättelser till Skatteverket även vid absorption av helägda dotterbolag. Förslagen i avsnitten 6.1 och 7 till ändringar i lagen om tjänstepensionsföretag innebär bara mindre justeringar i den associationsrättsliga regleringen och i fråga om grupptillsyn enligt den lagen. Ändringarna kan leda till marginellt högre kostnader för Finansinspektionen och Skatteverket på grund av att det tillkommer vissa ytterligare krav på underrättelser mellan dessa två myndigheter. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom de båda myndigheternas befintliga ekonomiska ramar. I övrigt väntas inte dessa ändringar medföra några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna. Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i lagen om europabolag och lagen om europakooperativ utgör bara förtydliganden som gör de båda lagarna lättare att tillämpa, och bedöms inte föranleda några kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna. Förslagen i avsnitt 8 till ändringar i delgivningslagen och lagen om näringsförbud innebär bara att försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar i de lagarna behandlas på samma sätt som övriga försäkringsföretag respektive tjänstepensionsföretag. Detta torde inte leda till ökade kostnader eller andra negativa konsekvenser för det allmänna. Inte heller ändringarna i lagen om kallelse på okända borgenärer bedöms i praktiken leda till ökade eller minskade kostnader för de berörda myndigheterna. Eventuella ökade kostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

9 a § För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b – 10 d och 16 b §§. Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e – 10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a – 15 d, 16 a, 16 c – 16 j och 16 l §§. Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 c § andra stycket gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.

I paragrafen anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på olika pensionsstiftelser. I tredje stycket görs en följdändring.

10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansi-

ella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument (s.k. derivatinstrument) i sin placeringsverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 4.1. En pensionsstiftelse som omfattas av bestämmelserna i tryggandelagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet får enligt första stycket använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument, s.k. derivatinstrument, för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. I andra stycket finns en bestämmelse om ytterligare bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av derivatinstrument. Stycket ändras på så sätt att den hittillsvarande hänvisningen till föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, ersätts med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om användning av derivatinstrument enligt denna lag.

10 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin placeringsstrategi . Principerna ska beskriva hur stiftelsen 1. övervakar relevanta frågor om bolag som den placerar medel i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning, 2. för dialoger med företrädare för portföljbolag, 3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet, 4. samarbetar med andra aktieägare, 5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och 6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

10 h § Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås. Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för placeringarna , ska stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna. Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

10 i § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som placerar medel i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och

som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i placeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

10 j § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, placerar medel för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för 1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar placeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt, 2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal, 3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och 4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.

Paragraferna, 10 e och 10 h – 10 j §§, innehåller bestämmelser om skyldighet för en pensionsstiftelse att anta principer för sitt aktieägarengagemang ( 10 e § ), att offentliggöra viss information ( 10 h § ) samt att redogöra för inslag i sin aktieinvesteringsstrategi och i sina överenskommelser med kapitalförvaltare ( 10 i och 10 j §§ ). Övervägandena finns i avsnitt 4.1. I paragraferna görs språkliga ändringar på så sätt att termen investeringar ersätts med termen placeringar, som används i övrigt i lagen. Det innebär ingen ändring i sak. I 10 e, 10 i och 10 j §§ läggs även begreppet medel till. Inte heller detta utgör någon ändring i sak.

10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om 1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, 2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och 3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig. Arbetsgivaren ska på begäran av den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken information som en arbetsgivare ska lämna till de personer som den tryggar utfästelser om pension till i en pensionsstiftelse och om pensionsbesked. Ändringen i paragrafen genomför artikel 44 c i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2. I första stycket anges att en arbetsgivare lämna den information som behövs om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, de över-

enskommelser som ligger till grund för pensionerna, och utbetalningsalternativ inför pensioneringen. En arbetsgivare ska, enligt andra stycket , ge samma personer ett pensionsbesked med viss grundläggande information om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig. Enligt tredje stycket , som är nytt, ska arbetsgivaren på begäran av den som omfattas av en utfästelse om pension lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet. Det kan t.ex. röra sig om sådana antaganden om pensionsålder och ekonomiska scenarier som legat till grund för prognoser om de individuella förmånerna.

16 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för 1. riskhantering, 2. internrevision, och 3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra information om ersättningspolicyn.

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrdokument (riktlinjer). Ändringen i paragrafen genomför artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2. I tredje stycket anges att en pensionsstiftelse ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. I stycket införs en skyldighet för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer att regelbundet offentliggöra information om sin ersättningspolicy. Det är inte hela ersättningspolicyn som behöver offentliggöras, utan det är tillräckligt med relevant information om denna (artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). Vad som är relevant information får avgöras utifrån en pensionsstiftelses enskilda ersättningspolicy och den verksamhet som stiftelsen faktiskt driver. I 16 i § andra stycket införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras.

16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och 2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter inom de angivna områdena. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

I andra stycket , som är nytt, införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §. Detta motsvarar det som gäller för tjänstepensionsföretag enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag, förkortad LTF (9 kap. 27 § andra stycket).

31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län.

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser. Första stycket delas upp i två stycken genom att den hittillsvarande andra meningen i första stycket blir ett nytt andra stycke . Ingen ändring i sak är avsedd. De hittillsvarande tredje – tionde styckena flyttas till de nya 31 a – 31 d §§ och 36 – 38 §§.

31 a § Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för

tillsyn. En pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om anmälan för tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. I paragrafen anges att en styrelse ska anmäla en stiftelse för tillsyn. Detta gäller både pensions- och personalstiftelser och överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § andra stycket. Ändringen rör endast pensionsstiftelser och innebär att kravet på att en sådan stiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag utvidgas. Detta krav gäller nu för samtliga pensionsstiftelser och inte som hittills bara sådana pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer (andra meningen). En personalstiftelse ska anmälas för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för dessa stiftelser.

31 b § En anmälan enligt 31 a § ska innehålla uppgifter om stiftelsens postadress

och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Tillsammans med anmälan ska det lämnas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren har upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgifter om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. En anmälan från en pensionsstiftelse ska även innehålla uppgifter om hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om vad en anmälan för tillsyn ska innehålla och om att en stiftelse i vissa fall är skyldig att anmäla ändrade förhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

I första stycket anges vad en anmälan om tillsyn ska innehålla och de handlingar som ska lämnas in tillsammans med en sådan anmälan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § tredje stycket första och andra meningarna. I stycket görs även språkliga ändringar. I andra stycket införs ett nytt krav för en anmälan för tillsyn. En sådan anmälan från en pensionsstiftelse ska också innehålla uppgift om omfattningen av tryggandet i stiftelsen. Kravet gäller endast för pensionsstiftelser. Det som ska anges är hur många personer stiftelsen tryggar utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Tredje stycket motsvarar det som hittills gällt enligt 31 § tredje stycket tredje meningen. Om det inträffar en ändring i något förhållande som anges i första stycket och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. Uppgifter om hur många personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till (andra stycket) omfattas inte av skyldigheten att enligt detta stycke anmäla ändrade förhållanden till tillsynsmyndigheten.

31 c § När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a §

första eller andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket. Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när stiftelsen har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena.

I paragrafen, som är ny, finns bl.a. bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska anmäla när dess verksamhet ändrar omfattning. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. En pensionsstiftelses styrelse ska enligt första stycket göra en anmälan till tillsynsmyndigheten när verksamheten når den omfattning som anges i 9 a § första eller andra stycket, dvs. minst 16 eller 100 personer. En sådan anmälan ska göras genast. Styrelsen för en pensionsstiftelse ska också göra en anmälan till tillsynsmyndigheten genast efter det att tryggandet i stiftelsen inte längre omfattar minst 16 personer. Skyldigheten att anmäla när verksamheten ändrar omfattning har hittills bara gällt när tryggandet nått upp till minst 100 personer (se hittillsvarande 31 § fjärde stycket första meningen). Enligt andra stycket ska styrelsen för en pensionsstiftelse anmäla när en stiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Också en sådan anmälan ska göras genast. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § fjärde stycket andra meningen.

31 d § Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den

omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med 31 c § andra stycket har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.

I paragrafen, som är ny, finns bl.a. bestämmelser om förfarandet när en pensionsstiftelses verksamhet har ändrat omfattning. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. I första stycket anges att en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, dvs. minst 100 personer, kan ansöka hos Finansinspektionen om att inte längre behöva tillämpa de bestämmelser som anges enligt 9 a § andra stycket. För ett sådant beslut krävs att det föreligger särskilda skäl. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § femte stycket. I andra stycket finns bestämmelser för en pensionsstiftelse som frivilligt valt att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Även en sådan stiftelse kan ansöka om att inte längre behöva tillämpa de bestämmelser som särskilt anges i 9 a § första och andra styckena. Finansinspektionen får i ett sådant fall, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin tidigare anmälan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § sjätte stycket. Vid Finansinspektionens prövning av om det finns särskilda skäl bör hänsyn tas till bl.a. hur många pensionsutfästelser som tryggas av pensionsstiftelsen, hur antalet kan väntas variera över tid och hur mycket kapital som stiftelsen förvaltar (se prop. 2004/05:165 s. 250 och prop. 2018/19:159 s. 154).

35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket, 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller 4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 6 §§ , 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och 17 kap. 13 § första stycket första meningen och andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) gälla för pensionsstiftelser. Vid tillämpningen av bestämmelserna ska det som sägs om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag i stället gälla pensionsstiftelser.

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att vidta åtgärder mot en pensionsstiftelse och om vissa skyldigheter för styrelsen i en pensionsstiftelse. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. Femte stycket ändras på så sätt att vissa hänvisningar till tillämpliga bestämmelser i 17 och 18 kap. försäkringsrörelselagen ersätts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om tjänstepensionsföretag. Detta gäller bestämmelser om upplysningsskyldighet, platsundersökning, avgifter, ingripande vid gränsöverskridande verksamhet, information till Eiopa och vite. I stycket tas även hänvisningen till föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § försäkringsrörelselagen bort. Den ändringen innebär att föreskrifter om försäkringsföretagens upplysningsskyldighet och avgifter inte längre ska tillämpas vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. I lagen införs i stället bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela sådana föreskrifter med avseende på pensionsstiftelserna (se författningskommentaren till 35 a §). I bestämmelsen görs även, efter synpunkter från Finansinspektionen , en ändring av hänvisningarna till bestämmelser i andra lagar. Detta innebär inte någon ändring i sak.

36 § Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser.

Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om register och underrättelser om en anmälan för registrering. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. I första stycket anges att tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Med tillsynsmyndigheten avses den länsstyrelse som i det enskilda fallet utövar tillsyn över en viss stiftelse. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § sjunde stycket. I andra stycket anges att tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt 31 a eller 31 c §. På motsvarande sätt ska Finansinspektionen underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt 31 d § och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § åttonde stycket.

37 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och en upplysningsbestämmelse om verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. I första stycket finns ett bemyndigande som avser avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § nionde stycket

I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 31 § tionde stycket.

38 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före-

skrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.

Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter och en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. Bemyndigandet i första stycket avser en pensionsstiftelses upplysningsskyldighet enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser. Med stöd av bemyndigandet kan artikel 50 a – d och f i andra tjänstepensionsdirektivet delvis genomföras. Bemyndigandet i andra stycket ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om sådana avgifter som får tas ut av pensionsstiftelser för att täcka kostnader för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser. I tredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag. Den bestämmelsen gäller enligt 35 § femte stycket även för pensionsstiftelser.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

4 § En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag , en ekonomisk förening , ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening , ska dock ansökan göras hos Bolagsverket. Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, om det är möjligt, ange deras adress.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hos vilken myndighet en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras och om den förteckning som ska bifogas ansökan. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Om gäldenären är ett aktiebolag eller en ekonomisk förening ska, enligt första stycket , en ansökan om kallelse på okända borgenärer göras hos Bolagsverket. Stycket ändras så att även sådana ansökningar som rör ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar ska göras hos Bolagsverket. Detta innebär att samtliga ansökningar som rör försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, oavsett associationsform, ska göras hos Bolagsverket. I andra stycket görs en språklig ändring.

5 a § Vid överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut tillämpas 18 kap. utsökningsbalken. Ett beslut av Bolagsverket överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Paragrafen behandlar överklagande av beslut enligt lagen om kallelse på okända borgenärer. Övervägandena finns i avsnitt 8. I 4 § anges de fall som en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket (se författningskommentaren till den paragrafen). Enligt andra stycket ska Bolagsverkets beslut överklagas till tingsrätten på den ort där bolagets eller föreningens styrelse har sitt säte. Det innebär att bestämmelsen är tillämplig i samtliga fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket. Ändringen är en följd av den ändring som föreslås i 4 § om de fall då en ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos Bolagsverket.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020. 2. En ansökan om kallelse på okända borgenärer vid likvidation som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening ska överlämnas från Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket, om någon kallelse på okända borgenärer inte har utfärdats före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 9. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Enligt punkt 2 ska en ansökan om kallelse på okända borgenärer i ett likvidationsförfarande som rör ett ömsesidigt försäkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening och som handläggs vid ikraftträdandet överlämnas av Kronofogdemyndigheten till Bolagsverket om Kronofogdemyndigheten inte före ikraftträdandet har fattat beslut om kallelse på okända borgenärer.

11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 kap.

6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen. Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som 1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller 2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare. Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4 – 12 §§.

Paragrafen innehåller vissa definitioner m.m. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket , som innehåller en definition av tjänstepensionsförsäkring, tas bort. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna i denna lag om EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet, som bygger på andra tjänstepensionsdirektivet, utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska därmed, i denna lag, regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare. I paragrafen görs även en följdändring med anledning av att tredje stycket tas bort.

7 § Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses 1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, 2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, 3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, 4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.

När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

Paragrafen innehåller vissa definitioner som bl.a. har betydelse för vad som är att anse som gränsöverskridande verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Ändringen innebär att det hittillsvarande fjärde stycket tas bort. Genom ändringen utmönstras den särskilda bestämmelsen om i vilka fall Sverige anses vara det land där åtagandet ska fullgöras när det gäller tjänstepensionsförsäkring som meddelas av EES-försäkringsgivare. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet utmönstras ur lagen. Sådan verksamhet omfattas i stället av regleringen om livförsäkring i tredje stycket.

2 kap.

1 § En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige 1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas, 2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om EES-försäkringsgivares rätt att driva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Ändringen innebär att det hittillsvarande andra stycket tas bort. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. Sådan verksamhet ska i stället omfattas av regleringen i första stycket och behandlas på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.

1 a § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige 1. från en sekundäretablering här i landet, 2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndig-

heten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts rätt att driva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. I paragrafen görs följdändringar.

2 § En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla 1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare, 2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och 3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, 2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende verksamhet från en sekundäretablering. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Ändringen innebär att det hittillsvarande andra stycket tas bort. Detsamma gäller den särskilda bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket om ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska i stället regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.

3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla 1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och 2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om a) försäkringsgivarens kapitalbas, och b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte

uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla 1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och 2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, 2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen. Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende gränsöverskridande verksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. Detsamma gäller den särskilda bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket om ändrade förhållanden som innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet ska i stället regleras på samma sätt som annan livförsäkring hos EES-försäkringsgivare.

3 kap.

2 § Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet. Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen. När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. Finansinspektionen ska, när tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa uppgifter som Finansinspektionen har som värdlandsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.

Ändringen innebär att det hittillsvarande tredje stycket tas bort. I fjärde stycket , det hittillsvarande femte stycket, inskränks Finansinspektionens skyldighet att underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet. Denna skyldighet ska endast gälla när ett tjänstepensionsinstitut påbörjat sin verksamhet. Finansinspektionen har hittills varit skyldig att underrätta behöriga myndigheter också när en försäkringsgivare påbörjat sin verksamhet. Dessa ändringar är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras, i detta fall att hittillsvarande 2 kap. 2 § andra stycket och 3 § tredje stycket tas bort (se författningskommentarerna till de bestämmelserna). I tredje stycket , det hittillsvarande fjärde stycket, görs följdändringar.

6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas. Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser. Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren. Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut , trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen på tjänstepensionsområdet eller de bestämmelser om information som gäller här i landet , får Finansinspektionen förbjuda tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt tjänstepensionsinstitutet att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa ingripanden av Finansinspektionen. Genom ändringen genomförs delar av artikel 11.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.1 och 5.2.

Ändringarna innebär bl.a. att EES-försäkringsgivare inte, som hittills gällt, ska omfattas av den särskilda regleringen om ingripanden i femte – sjunde styckena . EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska i stället omfattas av de allmänna bestämmelserna om ingripanden i första – fjärde styckena. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för annan livförsäkringsverksamhet hos EES-försäkringsgivare. Denna ändring är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. Den särskilda regleringen för ingripanden i femte – sjunde styckena är genom ändringen bara tillämplig på utländska tjänstepensionsinstitut. Ändringarna i dessa stycken innebär en utvidgad rätt för Finansinspektionen att ingripa mot utländska tjänstepensionsinstitut. Finansinspektionen får genom ändringen ingripa även om ett institut fortsätter att överträda de bestämmelser om information som gäller här i landet. Detta överensstämmer med det som anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.11). Med information som gäller här i landet avses den information som ska lämnas till enskilda (8 kap. 1 b § första stycket) eller i föreskrifter på lägre nivå än lag om sådan information (8 kap. 1 b § andra stycket). U ttrycket ”tillämplig arbetsrätt” ändras till uttrycket ”tillämplig social och arbetsmarknadslagstift ning”. Detta uttryck stämmer överens med den terminologi som numera används i detta kapitel. Någon ändring i sak är inte avsedd.

8 kap.

1 a § Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar ska ges den information de behöver. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information en försäkringsgivare ska lämna till försäkringstagarna, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna och till dem som erbjuds att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts skyldighet att lämna information till enskilda och ett bemyndigande för sådan information. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Ändringen innebär att den särskilda bestämmelsen i första stycket om en EES-försäkringsgivares skyldighet att lämna information om tjänstepensionsförsäkring utmönstras. Detta är en följd av att de särskilda bestämmelserna för EES-försäkringsgivares tjänstepensionsverksamhet nu utmönstras. Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena , är språkliga och redaktionella.

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

7 § Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget driver bankrörelse, bankregistret. Om europabolaget driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, tillämpas i stället bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och 2. handläggningen av registreringsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av europabolag i ett europabolagsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8. Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolagsregistret). Som utgångspunkt ska bestämmelserna om registrering i aktiebolagsregistret tillämpas även för detta register. För europabolag som driver en särskild typ av rörelse ska dock andra bestämmelser tillämpas i fråga om registrering. I första stycket förtydligas att i fråga om registrering i europabolagsregistret av ett europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret tillämpas. Detta gäller även för europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.

9 a § När ett europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 10 §, 11 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 12 – 14 §§. Sådana bolag ska, om bolagsstämman med stöd av artikel 8 i SE-förordningen har beslutat att bolagets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden som är av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om 1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, 2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och 3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft . Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om flyttning av säte för europabolag som driver försäkringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 8. Genom ändringen i första stycket förtydligas att paragrafen gäller även för europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. För europabolag som driver försäkringsrörelse gäller särskilda bestämmelser om de avser att flytta sitt säte från Sverige. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna i lagen om underrättelse till bolagets borgenärer (10 §), ansökan om tillstånd (11 § första stycket första meningen och andra stycket 4) och bestämmelserna om handläggning hos Bolagsverket respektive allmän domstol (12 – 14 §§). Om europabolaget driver försäkringsrörelse ska en ansökan om tillstånd i stället ges in till Finansinspektionen. I andra stycket finns vissa krav för att tillstånd ska meddelas. De särskilda bestämmelserna som gäller för europabolag som driver försäkringsrörelse ska därmed även gälla för europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. I 12 a § lagen (2006:595) om europakooperativ görs en motsvarande ändring (se författningskommentaren till den paragrafen). I tredje stycket görs en språklig ändring.

15 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SEförordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen. När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8. I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda förutsättningarna för utfärdande av intyg som anges i stycket även gäller i fråga om europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena , är språkliga.

26 a § Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SE-förordningen. Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen. För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänste- 127

pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av särskilt bokslut. Övervägandena finns i avsnitt 8. I första stycket anges att om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. I bestämmelsen anges även vad som ska gälla för detta särskilda bokslut. Som utgångspunkt ska, enligt tredje stycket , bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen tillämpas för det särskilda bokslutet. Genom ändringen i tredje stycket förtydligas att bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska tillämpas, i stället bestämmelser i årsredovisningslagen, när det gäller europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

8 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg vid bildandet av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 8. I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda bestämmelserna i stycket för utfärdande av intyg även gäller i fråga om europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.

10 § Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag , försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen

(2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och 2. handläggningen av registreringsärenden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av europakooperativ i ett europakooperativsregister. Övervägandena finns i avsnitt 8. Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europakooperativsregistret). Som utgångspunkt ska bestämmelserna om registrering i aktiebolagsregistret tillämpas även för detta register. För europakooperativ som driver en särskild typ av rörelse ska dock andra bestämmelser tillämpas i fråga om registrering. I första stycket förtydligas att om det rör sig om ett europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska bestämmelserna i aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret tillämpas. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.

12 a § När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag avser att flytta sitt säte från Sverige till en annan stat gäller inte 14 och 15 §§, 16 § första stycket första meningen och andra stycket 4 samt 17 – 19 §§. Sådana kooperativ ska, om föreningsstämman med stöd av artikel 7 i SCE-förordningen har beslutat att europakooperativets säte ska flyttas till en annan stat, ansöka om tillstånd till flyttningen hos Finansinspektionen. Ärenden av principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om 1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, 2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och 3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 7.15 i SCE-förordningen . Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft . Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om flyttning av säte för europakooperativ som driver försäkringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 8. Genom ändringen i första stycket förtydligas att paragrafen gäller även för europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. För europakooperativ som driver försäkringsrörelse gäller särskilda bestämmelser om de avser att flytta sitt säte från Sverige. I ett sådant fall gäller inte bestämmelserna om underrättelse till och skydd för borgenärer (14 och 15 §§), ansökan om tillstånd (16 § första stycket första meningen och andra stycket 4) och bestämmelserna om handlägg-

ning hos Bolagsverket och allmän domstol (17 – 19 §§). Om europakooperativet driver försäkringsrörelse ska en ansökan om tillstånd ges in till Finansinspektionen. I andra stycket finns vissa krav för att tillstånd ska meddelas. De särskilda bestämmelserna som gäller för europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska därmed även gälla för de europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. I 9 a § lagen (2004:575) om europabolag görs en motsvarande ändring (se författningskommentaren till den paragrafen). Andra stycket 3 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till artikel 8.15 i SE-förordningen ersätts med en hänvisning till artikel 7.15 i SCE-förordningen. I tredje stycket görs en språklig ändring.

20 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCEförordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har fått laga kraft. Intyg får dock inte utfärdas om Finansinspektionen har meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8. I första stycket finns bestämmelser om när Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses artikel 7.8 i SCE-förordningen. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att de särskilda förutsättningarna för utfärdande av intyg som anges i stycket även gäller i fråga om europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd. Övriga ändringar i paragrafen, i första och andra styckena , är språkliga.

31 § Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tillämpas i stället de bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar. När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar i stället för första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av årsredovisning och koncernredovisning. Övervägandena finns i avsnitt 8. Som utgångspunkt gäller att ett europakooperativ ska upprätta en årsredovisning och vissa fall även en koncernredovisning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen som är tillämpliga på ekonomiska 130 föreningar. För europakooperativ som driver viss typ av verksamhet gäller

dock andra bestämmelser. Genom ändringen i första stycket förtydligas att de bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar ska tillämpas när det gäller europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.

32 § Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCE-förordningen. Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen. För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska det som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket bokföringslagen om bestämmelser i årsredovisningslagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av särskilt bokslut. Övervägandena finns i avsnitt 8. I första stycket anges att om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut I bestämmelsen anges även det som ska gälla för detta särskilda bokslut. Som utgångspunkt ska, enligt tredje stycket , bestämmelserna om årsbokslut i bokföringslagen tillämpas för det särskilda bokslutet. Genom ändringen i tredje stycket förtydligas att bestämmelser i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag ska tillämpas, i stället för bestämmelser i årsredovisningslagen, när det gäller europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för europakooperativ som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag. Ingen ändring i sak är avsedd.

11.6 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

29 § Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med 1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret, 2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,

3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret, 4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret, 5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, tjänstepensionsaktiebolag , ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret, 6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och 7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

I paragrafen anges när särskild delgivning med juridisk person får användas. Övervägandena finns i avsnitt 8. Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet med vissa typer av företag. För detta krävs att ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst. I punkt 5 görs ett tillägg för försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret. Särskild delgivning med juridisk person ska även få användas vid delgivning med sådana företag. Att sådana föreningar ska vara registrerade i försäkringsregistret framgår av 17 kap. 1 § FRL respektive 14 kap. 2 § lagen om tjänstepensionsföretag (se prop. 2018/19:158 s. 143). Detta motsvarar det som gäller för övriga försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

11.7 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

11 kap.

37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap. 32 och 33 §§ aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande. Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och som fått laga kraft . Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för förfarandet vid absorption. Absorption är en särskild form av fusion där det överlåtande bolaget

uppgår i det övertagande bolaget. Det överlåtande bolaget upplöses och dess tillgångar och skulder övertas av det övertagande bolaget. I fjärde stycket finns bl.a. bestämmelser om att Finansinspektionen ska underrätta andra myndigheter om en ansökan om att verkställa en fusionsplan och beslut som meddelas med anledning av en sådan ansökan. Ändringarna i fjärde stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 33 §, dvs. vid annan form av fusion än absorption av helägt dotterbolag. Ändringarna innebär även ett förtydligande om att det bara är Finansinspektionens underrättelser till Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft, som ska föranleda registrering enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen. Övriga ändringar är språkliga och redaktionella.

45 § Utöver det som föreskrivs om tvångslikvidation i 25 kap. aktiebolagslagen (2005:551) gäller att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om 1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller 2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse. Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart. I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om Bolagsverkets beslut om tvångslikvidation. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Paragrafen anger under vilka förutsättningar som Bolagsverket, utöver det som följer av aktiebolagslagens bestämmelser, ska besluta att ett försäkringsaktiebolag ska gå i likvidation. Ändringen i första stycket tydliggör att även övriga bestämmelser om likvidation i 25 kap. aktiebolagslagen är tillämpliga för försäkringsaktiebolagen vid sidan av denna paragraf. Ingen ändring i sak är avsedd.

48 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet

minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta. Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag , om de motsvarar försäkringstekniska avsättningar enligt 6 kap. 11 § första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande : 1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för, 2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för, 3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för, 4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för, 5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för, 6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för, 7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för, 8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1 – 7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats som säkerhet, under förutsättning att panträtten ligger inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, och 9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1 – 7 svarar för och för vilka en annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats. Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i tredje stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller dock bara värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av försäkringsaktiebolaget först efter längre tid än ett år .

Paragrafen innehåller bestämmelser för försäkringsaktiebolag om kontrollbalansräkningens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I tredje stycket finns bestämmelser om att vissa värdehandlingar under särskilt angivna förutsättningar får tas upp till ett högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Ändringen innebär att de olika värdehandlingar som får tas upp till högre värde nu uttryckligen anges i paragrafen. I den hittillsvarande lydelsen hänvisas till 6 kap. 3 § 1 – 4, 9 – 11, 16 och 17. Sedan 6 kap. 3 § ändrades i samband med genomförandet av Solvens II-direktivet innehåller den paragrafen inte längre någon uppräkning av värdehandlingar (se SFS 2015:700). Ändringen innebär inte någon ändring i sak beträffande de värdehandlingar som i kontrollbalansräkningen får tas upp till ett högre värde. I punkterna görs även språkliga ändringar i förhållande till den tidigare lydelsen av 6 kap. 3 §. Detta gäller punkterna 3 , 8 och 9 . Ändringarna i fjärde stycket är språkliga.

12 kap.

3 § När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om 1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag, 2. medlem i stället avse delägare, 3. stadgar i stället avse bolagsordning, 4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma, och 5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret . Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings – bolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag om att vissa begrepp i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse andra begrepp enligt denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I första stycket införs en ny punkt, punkt 5 . Detta innebär att det som i lagen om ekonomiska föreningar sägs om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret. Att Bolagsverket är registreringsmyndighet och ska föra ett försäkringsregister framgår av 17 kap. 1 §. Den nya bestämmelsen ersätter motsvarande bestämmelser i hittillsvarande 85 § första stycket, 86 § sjätte stycket och 90 § första stycket andra meningen. I stycket görs även en språklig ändring. Tredje stycket , som är nytt, innebär att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga försäkringsbolag, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Detta innebär att det i fortsättningen är Finansinspektionen som ska pröva om det finns skäl för undantag från bosättningskravet för styrelseledamöter och verkställande direktör i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Detta överensstämmer med det som gäller för en motsvarande prövning för försäkringsaktiebolag (se 11 kap. 1 § andra stycket 1).

81 § Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket. I stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82 – 84 och 86 §§ i detta kapitel. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

I tredje stycket , som är nytt, införs en bestämmelse om att det sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när den bestämmelsen tillämpas på ömsesidiga försäkringsbolag. Detta motsvarar i sak bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 och det som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är redan i dag Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande och inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringen för försäkringsföreningar (se 13 kap. 32 §). I fjärde stycket , som är nytt, införs en bestämmelse om tidpunkten för registrering. Bestämmelsen innebär att registrering ska ske senast två månader från det att Finansinspektionens beslut om tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft, i stället för det som anges i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar. Detta motsvarar hittillsvarande 12 kap. 85 § andra stycket och innebär ingen ändring i sak. I andra stycket görs en följdändring med anledning av det nya fjärde stycket.

82 § När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen. Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige. En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket . Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft .

Paragrafen innehåller bestämmelser om fusion för ömsesidiga försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I fjärde stycket finns bestämmelser om att Finansinspektion ska underrätta vissa myndigheter om dels en ansökan om att verkställa en fusionsplan, dels beslut som har meddelats med anledning av en sådan ansökan. Ändringen innebär att det bara är Bolagsverket som ska underrättas om slutliga beslut som har meddelats med anledning av ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och som har fått laga kraft. Genom ändringen överensstämmer bestämmelserna för ömsesidiga försäkringsbolag om Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 kap. 33 § och 13 kap. 33 §, dvs. det som gäller vid motsvarande förfarande för försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar. Övriga ändringar är redaktionella.

85 § I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av en fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Ändringen innebär att det hittillsvarande första stycket , om att det som sägs om föreningsregistret enligt vissa bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse försäkringsregistret, tas bort. Att det som sägs om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret för de ömsesidiga försäkringsbolagens del anges nu i 12 kap. 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen). I det hittillsvarande andra stycket görs en följdändring med anledning av att det hittillsvarande första stycket tas bort.

86 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel. Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt andra stycket . Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft . Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I fjärde stycket anges att Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket dels om ansökningar tillstånd att verkställa en fusionsplan av ett helägt dotterbolag, dels om beslut som har meddelats med anledning av en sådan ansökan och har fått laga kraft. Ändringen innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet vid absorption av ett helägt dotterbolag med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 82§, dvs. vid annan fusion än absorption av ett helägt dotterbolag. I stycket görs även redaktionella ändringar. Bestämmelsen i det hittillsvarande femte stycket överförs till fjärde stycket. Det förtydligas även att det bara är underrättelser till Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft som ska föranleda registrering enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.

Bestämmelsen i det hittillsvarande sjätte stycket om att det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 29 § i stället ska avse försäkringsregistret tas bort. Detta följer i stället nu av 12 kap. 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).

90 § För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap. 2 – 9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1 – 3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering av ömsesidiga försäkringsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I första stycket tas bestämmelsen om att det som sägs i 19 kap. 2 – 9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar om föreningsregistret i stället ska avse försäkringsregistret i hittillsvarande andra meningen bort. Detta följer i stället nu av 12 kap. 3 § första stycket 5 (se författningskommentaren till den bestämmelsen).

13 kap.

2 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och 2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på försäkringsföreningar och om hur den ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I första stycket görs en språklig ändring. I tredje stycket , som är nytt, anges att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar på en försäkringsförening ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller för en motsvarande prövning för försäkringsaktiebolag (se 11 kap. 1 § andra stycket 1). Motsvarande ändring föreslås för ömsesidiga försäkringsbolag (se författningskommentaren till 12 kap. 3 §).

32 § Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33 – 35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33 – 35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.

När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen anger vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som inte gäller för försäkringsföreningar vid fusion och om vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som i stället ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I första stycket görs en språklig ändring. I andra stycket , som är nytt, införs en bestämmelse om att det som sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när bestämmelsen tillämpas på en försäkringsförening. Detta motsvarar i sak bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 och det som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas, gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är redan i dag Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar. Ändringen utgör bara ett förtydligande och inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringen för ömsesidiga försäkringsbolag (se 12 kap. 81 § och författningskommentaren till den bestämmelsen).

18 kap.

6 § Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen. Företaget ska varje år lämna en lägesrapport till Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om särskilda krav för försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Paragrafen genomför artiklarna 308d.5 b och 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.80 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7. Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett försäkringsföretag får använda en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen (5 kap. 10 §) eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 12 §). De närmare villkoren för en justering eller ett avdrag och hur dessa ska beräknas anges i Finansinspektionens föreskrifter (5 kap. 1 – 13 §§ Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse). Om ett försäkringsföretag har fått tillstånd att använda sig av en justering eller ett avdrag ska Finansinspektionen enligt första stycket förelägga företaget att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av justeringen eller avdraget senast den 1 januari 2032. Finansinspektionen ska också förelägga företaget att inom två månader från dagen för bristens konstaterande överlämna en plan för infasning. Ett försäkringsföretag som får använda sig av

en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur vid beräkningen av den bästa skattningen eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska enligt andra stycket lämna en lägesrapport till Finansinspektionen. I andra stycket görs ett tillägg för att fullt ut genomföra artiklarna 308d.5 b och 308e tredje stycket i Solvens II-direktivet. Detta innebär att en lägesrapport ska lämnas in varje år.

24 § Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som anges i 19 kap. 63 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet. Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot vissa holdingföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Ändringarna i första och andra styckena innebär att bestämmelsen i hittillsvarande 19 kap. 64 § överförs till denna paragraf. Genom ändringen samlas bestämmelserna om ingripande mot såväl försäkringsholdingföretag som blandade holdingföretag i en och samma bestämmelse. Detta innebär inte någon ändring i sak, utan Finansinspektionen har samma möjligheter att ingripa mot dessa företag som hittills gällt.

19 kap.

8 § När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder. Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen. Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspektionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen. En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelse och beslut om utseende av grupptillsynsmyndighet. Paragrafen genomför artikel 247.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.65 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I artikel 247.2 i Solvens II-direktivet regleras vilken tillsynsmyndighet 140 som ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för samordningen och

utförandet av grupptillsynen. Om det i en grupp finns flera försäkringsföretag i olika länder och dessa företag står under tillsyn hos olika tillsynsmyndigheter är utgångspunkten att den myndighet som utövar tillsyn över det ledande företaget, vanligtvis moderföretaget, också vara grupptillsynsmyndighet (artikel 247.2 a). I direktivet regleras också vilken tillsynsmyndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet när det ledande företaget är ett försäkringsholdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller när det inte finns något moderföretag alls i gruppen (artikel 247.2 b). Finansinspektionen får även tillsammans med behöriga myndigheter komma överens om att en annan tillsynsmyndighet än den som pekas ut i artikel 247.2, ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp. I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse och om förfarandet för detta. I fjärde stycket införs en ny bestämmelse för att genomföra artikel 247.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.65 i Omnibus II-direktivet. Genom bestämmelsen begränsas Finansinspektionens möjligheter att väcka frågan om en överenskommelse om att en annan tillsynsmyndighet än den anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får enligt den nya bestämmelsen högst en gång om året väcka den frågan.

10 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen. Samordningsöverenskommelsen ska åtminstone innehålla förfaranden för 1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och 2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens II-direktivet. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samordningsöverenskommelser. Paragrafen genomför artikel 248.4 första och andra styckena och 248.5 första stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.3. I en grupp som ska omfattas av grupptillsyn kan det finnas företag som står under tillsyn som enskilda företag i olika länder inom EES. För en sådan grupp ska det inrättas ett tillsynskollegium (artikel 248.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet). Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheter i alla länder inom EES där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa (artikel 248.3 första stycket i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.66 i Omnibus II-direktivet). Även tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag ska ha rätt att delta i tillsynskollegiet (artikel 248.3 andra stycket i Solvens II-direktivet).

I första stycket anges grundläggande och formella krav för en samordningsöverenskommelse. Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ingå en samordningsöverenskommelse. Samordningsöverenskommelsen ska ingås med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet, inbegripet grupptillsynsmyndigheten i de fall Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet. Samordningsöverenskommelsen ska avse inrättandet av ett tillsynskollegium och verksamheten i det. En samordningsöverenskommelse ska undertecknas av Finansinspektionen. Finansinspektionens behörighet att ingå sådana överenskommelser regleras i 4 b § förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. I kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen, anges att samordningsöverenskommelsen ska vara skriftlig (artikel 355). I andra stycket anges krav på innehållet i en samordningsöverenskommelse. En samordningsöverenskommelse ska åtminstone innehålla förfaranden för beslutsprocessen vid beslut enligt artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet och för det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i direktivet. Ytterligare krav på innehållet i en samordningsöverenskommelse finns i Solvens II-förordningen (artikel 355). Detta gäller bl.a. formerna för informationsutbyte och en krisplan. Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan komma överens om upprättandet av en samordningsöverenskommelse får Finansinspektionen hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning (se 53 §). I tredje stycket anges att om Eiopa har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Finansinspektionen ska därefter överlämna sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG finns bestämmelser om förfarandet hos Eiopa (se bl.a. artiklarna 19, 38 och 39).

10 b § Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte med de behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen över en grupp, om 1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen, 2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller 3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om möte med behöriga myndigheter. Paragrafen genomför artikel 249.2 i Solvens II-direktivet, i

lydelsen enligt artikel 2.67 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen, i vissa särskilda fall, omedelbart ska kalla till möte med de behöriga myndigheter som deltar i grupptillsynen över en viss grupp. Det första fallet då Finansinspektionen ska kalla till ett möte är om inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen, punkt 1 . Det andra fallet är då inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används, punkt 2 . Det tredje fallet då Finansinspektionen ska kalla till ett möte är om andra exceptionella omständigheter inträffar eller har inträffat, punkt 3 . Det innebär att uppräkningen inte är uttömmande (se artikel 249.2 i Solvens IIdirektivet).

10 c § Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut om 1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd, 2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller 3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3. Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten. Samråd enligt första – tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om samråd med behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet. Paragrafen genomför artikel 250 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.68 i Omnibus II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. I första stycket anges att Finansinspektionen ska samråda med de berörda behöriga myndigheterna inom tillsynskollegiet innan inspektionen fattar beslut i vissa frågor. Detta krav på samråd gäller bara om ett beslut är av betydelse för de andra behöriga myndigheterna. De beslut som ska föregås av samråd är enligt första stycket 1 beslut som rör förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkringsföretag inom en grupp som kräver Finansinspektionens tillstånd. De beslut som avses torde främst vara beslut om beståndsöverlåtelser, förvärvstillstånd eller sådana beslut som leder till en betydande förändring av försäkringsföretagets verksamhet. Samråd ska enligt första stycket 2 också ske innan beslut fattas om en förlängning av en tidsfrist för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §.

I första stycket 3 anges att samråd dessutom ska ske före beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska vidtas. Inom detta ryms bl.a. beslut om fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt 17 kap. 24 – 28 §§ och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt 17 kap. 18 – 21 §§. Finansinspektionen ska, om inspektionen inte själv är grupptillsynsmyndighet, enligt andra stycket alltid samråda med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar ett beslut rörande en återhämtningsplan, första stycket 2 , eller ett beslut om betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder, första stycket 3 . Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen också samråda med de berörda behöriga myndigheterna innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från behöriga myndigheter. I fjärde stycket anges att Finansinspektionen, med undantag från det som anges i första – tredje styckena, inte behöver samråda med andra tillsynsmyndigheter om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. Om ett beslut har fattats utan att ha föregåtts av samråd ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de övriga berörda behöriga myndigheterna om beslutet.

50 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet. Paragrafen genomför artikel 251 i Solvens II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6. I första stycket anges att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Den information som Finansinspektionen på detta sätt får begära in är sådan information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 i Solvens II-direktivet. I andra stycket finns en bestämmelse vars syfte är att undvika dubbelrapportering. I vissa fall kan den information som behövs för grupptillsynen redan ha lämnats till en behörig myndighet i ett annan land. I ett sådant fall får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet begära att få informationen från den myndigheten. Detta gäller dock bara sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens IIdirektivet, dvs. den information som behövs för grupptillsynen (jfr 49 §).

11.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

11 § Den som har näringsförbud får inte 1. driva näringsverksamhet, 2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring, 3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, 4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank, 5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet, 6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, 7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m., 9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3 – 5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial, 10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent, 11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3 – 5, 12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller 13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

I paragrafen anges vad en person som har näringsförbud inte får göra. Övervägandena finns i avsnitt 8. I punkt 7 görs tillägg för försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar. Detta innebär att en person med näringsförbud inte får vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening. Detta överensstämmer med det som gäller för andra former av försäkringsföretag och tjänstepensions-

företag, dvs. försäkringsaktiebolag ömsesidiga försäkringsbolag, tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

11.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag

10 kap.

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan . Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökningen och fått laga kraft . Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser för tjänstepensionsaktiebolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket på ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 §, dvs. vid annan fusion än absorption av ett helägt dotterbolag. Ändringen motsvarar ändringen för försäkringsaktiebolag (se författningskommentaren till 11 kap. 37 § FRL). I stycket görs även redaktionella ändringar.

20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22 – 46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag, 2. medlem avse delägare, 3. stadgar avse bolagsordning, och 4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om att vissa begrepp i lagen om ekonomiska föreningar i stället ska avse andra begrepp i denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Tredje stycket , som är nytt, innebär att vid tillämpningen enligt 26 § denna lag av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar för ömsesidiga tjänstepensionsbolag, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller vid en motsvarande prövning för tjänstepensionsaktiebolag (10 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap. 9 § aktiebolagslagen).

40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1 – 16, 20, 24 – 40 och 42 – 51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41 – 45 §§ i detta kapitel. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka bestämmelser i 16 kap. lagen om ekonomiska föreningar som gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I andra stycket , som är nytt, införs en bestämmelse om att det sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när bestämmelsen tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Detta motsvarar bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 FRL, som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är redan i dag Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande, inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringarna i 12 kap. 81 § och 13 kap. 32 § FRL (se författningskommentarerna till de paragraferna).

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket . Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av sådana ansökningar och fått laga kraft .

Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Ändringen i tredje stycket innebär att det bara är Bolagsverket som ska informeras om slutliga beslut som har fått laga kraft och som meddelats 147

med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 och 62 §§. Ändringen överensstämmer med ändringen i 12 kap. 82 § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). I stycket görs även redaktionella ändringar.

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om en ansökan . Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om beslut som har meddelats med anledning av ansökan och som fått laga kraft. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret. Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag om absorption av ett helägt dotterbolag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionen även ska underrätta Skatteverket om ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Därigenom uppmärksammas Skatteverket på ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan och har möjlighet att ingripa med stöd av 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar när det finns skäl för det. Genom ändringen överensstämmer Finansinspektionens underrättelseskyldighet vid absorption med det som gäller vid ansökningar om tillstånd att verkställa en fusionsplan enligt 11 och 41 §§, dvs. vid annan fusion än absorption. Ändringen motsvarar ändringen i 12 kap. 86 § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). I stycket görs även en språklig ändring.

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och 2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar och om hur den ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Andra stycket , som är nytt, innebär att vid tillämpningen av bestämmelserna om bosättningskrav för styrelseledamöter och verkställande direktör i 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar, ska det som i den lagen sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. Genom ändringen flyttas prövningen av om det finns skäl för undantag från bosättningskravet från Bolagsverket till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med det som gäller vid en motsvarande prövning för tjänstepensionsaktiebolag (10 kap. 1 § första och andra styckena och 8 kap. 9 § aktiebolagslagen). Ändringen motsvarar ändringen för ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se författningskommentaren till 20 §).

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62 – 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62 – 64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser för tjänstepensionsföreningar om vilka bestämmelser i denna lag som gäller i stället för lagen om ekonomiska föreningar vid fusion. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. I andra stycket , som är nytt, införs en bestämmelse om att det sägs i 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar om Bolagsverket i stället ska avse Finansinspektionen när den bestämmelsen tillämpas på tjänstepensionsföreningar. Detta motsvarar bestämmelsen i 11 kap. 1 § andra stycket 2 FRL, som gäller för försäkringsaktiebolag. Det innebär att den möjlighet som Skatteverket har att besluta om att en fusionsplan inte får verkställas gäller under den tid som Finansinspektionen handlägger en ansökan om tillstånd att verkställa en sådan plan. Det är redan i dag Finansinspektionen som handlägger sådana ansökningar och ändringen utgör bara ett förtydligande, inte någon ändring i sak. Ändringen motsvarar ändringarna i 12 kap. 81 § och 13 kap. 32 § FRL (se författningskommentarerna till de paragraferna).

16 kap.

8 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag. Första stycket gäller även om 1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller 2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

I första stycket anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. I bestämmelsen görs ett tillägg för grupper med undergrupper med tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Tillägget innebär att bestämmelserna om nivån för grupptillsyn (7 § och denna paragraf) omfattar samtliga fall då fullständig grupptillsyn ska utövas enligt 2 § på nivån under det yttersta moderföretaget, dvs. företaget i toppen av en grupp. Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i denna lag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. I andra stycket , som är nytt, görs en bestämmelse för grupper där det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och grupper där det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i en sådan grupp uppkommer flera fall av grupptillsyn på olika nivåer ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta motsvarar det som gäller enligt 7 § andra stycket.

26 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Fullständig grupptillsyn enligt lagen omfattar krav på rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp (se 2 § som hänvisar till 23 och 24 §§). Rapporteringen ska fullgöras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § (se även prop. 2018/19:158 s. 786 f.). Finansinspektionen får i särskilda fall besluta att tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp inte ska utövas på en viss nivå i gruppen. Ett sådant beslut innebär att det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn inte behöver rapportera riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen. I paragrafen görs ett tillägg för grupper med utländska tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare och försäkringsgivare från tredjeland, dvs. de företag som anges som moderföretag i 2 § 3 a. Om ett sådant företag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och därmed ska omfattas av grupptillsyn enligt lagen och dessutom självt omfattas

av särskild tillsyn över finansiella konglomerat, antingen som anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, får Finansinspektionen besluta om undantag från tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp på nivån för det företaget.

37 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott. Övervägandena finns i avsnitt 7.5. Ett företag som när det fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna om grupptillsyn får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos vissa fysiska personer, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Ändringen innebär att det införs dels ett skyndsamhetskrav, dels ett krav på att uppgifterna ska lämnas ut i elektronisk form. Detta överensstämmer med det som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 46 §, se även prop. 2017/18:291).

41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15 – 17, 20 och 22 §§, 2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §, 3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket, 4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 , 27 och 33 §§, 5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, 6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 § , och 7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 , 27 och 33 §§.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom vissa områden och en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 7.3 – 7.5. I första stycket 1 görs ett tillägg så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om när den

gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas. I första stycket 4 görs ett tillägg så att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller de transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn. I första stycket 7 införs ett nytt bemyndigande som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur uppgifter i samband med utredningar om brott ska lämnas. Detta överensstämmer med det som gäller enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 104 § 8). I andra stycket görs ett tillägg så att upplysningsbestämmelsen även omfattar hur och när ett företag ska lämna upplysningar om de transaktioner inom en grupp som ska rapporteras vid begränsad grupptillsyn.

11.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2020:000) om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

11 § Den som har näringsförbud får inte 1. driva näringsverksamhet, 2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring, 3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, 4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank, 5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet, 6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, 7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m., 9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3 – 5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,

10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent, 11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3 – 5, 12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller 13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Ändringen i paragrafen motsvarar den ändring som görs i samma paragraf i förslaget i avsnitt 2.8 (se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 11.8).

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/37

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341

av den 14 december 2016

om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53, 62 och 114.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( ), 1

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ), och 2

av följande skäl:

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG ( ) har ändrats väsentligt flera gånger ( ). Eftersom ytterligare 3 4 ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

(2) På den inre marknaden bör tjänstepensionsinstitut ha möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skydds- och säkerhetsnivå säkerställs för tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare.

(3) Detta direktiv syftar till minimiharmonisering och bör därför inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten. Detta direktiv gäller inte frågor som rör nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalsrätt, eller huruvida pensionsavsättningarna i medlemsstaterna är tillräckliga.

(4) För att ytterligare underlätta arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna är syftet med detta direktiv att säkerställa god företagsstyrning, tillhandahållande av information till pensionsplanernas medlemmar samt att skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet.

(5) Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas utformning och reglering av tjänstepensionsinstituten. Både tjänstepensionsinstitut och livförsäkringsföretag förvaltar tjänstepensionsplaner. Därför är det inte lämpligt med en standardmodell för alla tjänstepensionsinstitut. Kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten ( ) EUT C 451, 16.12.2014, s. 109. 1 (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 november 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2016. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10). (4) Se bilaga I, del A.

Bilaga 1

L 354/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( ), bör i sin verksamhet ta hänsyn till medlemsstaters olika traditioner och 1 fastställa utformningen av tjänstepensionsinstitut utan att det påverkar nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning.

(6) Direktiv 2003/41/EG utgjorde ett första steg på lagstiftningsområdet på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner organiserad på unionsnivå. En verklig inre marknad för tjänstepensioner är avgörande för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen och för att det ska vara möjligt att ta itu med den utmaning som det åldrande samhället innebär. Det direktivet, från 2003, har inte ändrats i materiellt hänseende för att införa ett modernt riskbaserat företagsstyrningssystem för tjänstepensionsinstitut. Lämplig reglering och tillsyn på unionsnivå och nationell nivå är avgörande för utvecklingen av säkra och trygga tjänstepensioner i alla medlemsstater.

(7) Som allmän princip bör tjänstepensionsinstitut där så är relevant beakta målet att säkerställa balans mellan generationerna i tjänstepensionsplaner genom att sträva efter att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner.

(8) Lämpliga åtgärder behövs för att ytterligare förbättra kompletterande privat pensionssparande, såsom tjänstepensionsplaner. Detta är viktigt eftersom de sociala trygghetssystemen utsätts för allt större tryck, vilket innebär att tjänstepensioner i allt högre utsträckning används som ett komplement till andra pensioner. Tjänstepensionsinstitut spelar en viktig roll för den långsiktiga finansieringen av unionens ekonomi och för att erbjuda säkra pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstituten är en central del av unionens ekonomi och har tillgångar som är värda 2 500 miljarder EUR på cirka 75 miljoner medlemmars och förmånstagares vägnar. Tjänstepensioner bör förbättras, dock utan att de offentliga pensionssystemens stora betydelse ifrågasätts när det gäller ett tryggt, varaktigt och effektivt socialt skydd, som bör garantera en rimlig levnadsstandard på ålderdomen och som därför bör stå i fokus för målet att förstärka de europeiska sociala modellerna.

(9) Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i unionen och situationen när det gäller nationella budgetar är tjänstepensioner ett värdefullt tillägg till offentliga pensionssystem. Ett motståndskraftigt pensionssystem förutsätter ett varierat produktutbud, mångfald bland instituten och ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis.

(10) Medlemsstaterna bör skydda arbetstagarna från äldrefattigdom och främja kompletterande pensionsplaner som är kopplade till anställningskontrakt såsom kompletterande skydd till allmänna pensioner.

(11) Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, rätten till egendom, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder samt rätten till en hög konsumentskyddsnivå, särskilt genom att säkerställa en större transparens kring pensioner, en väl underbyggd personlig finansiell planering och pensionsplanering samt genom att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(12) Att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner genom att klarlägga de relevanta förfarandena och undanröja onödiga hinder skulle kunna få positiva effekter på de berörda företagen och deras anställda, oavsett i vilken medlemsstat de verkar, genom att förvaltningen av tjänstepensionstjänsterna centraliseras.

(13) Tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet bör inte påverka nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i värdmedlemsstaten och som är tillämplig på förhållandet mellan det företag som erbjuder tjänstepensionsplanen (nedan kallat det uppdragsgivande företaget ) och medlemmar och förmånstagare. Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner är skilda saker och bör styras av olika bestämmelser. Om en gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan leder till gränsöverskridande verksamhet bör bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet tillämpas.

(14) Om det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat utgör inte det faktum att en pensionsplans medlemmar eller förmånstagare är bosatta i en annan medlemsstat i sig att gränsöverskridande verksamhet föreligger.

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk 1 tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/39

(15) Medlemsstaterna bör ta hänsyn till behovet av att skydda pensionsrättigheter för arbetstagare som tillfälligt utstationeras till en annan medlemsstat för att arbeta.

(16) Trots att direktiv 2003/41/EG har trätt i kraft har den gränsöverskridande verksamheten förblivit begränsad på grund av skillnaderna i nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning. Vidare återstår viktiga tillsynsrelaterade hinder som gör det dyrare för tjänstepensionsinstitut att förvalta pensionsplaner över gränserna. Dessutom måste det nuvarande minimiskyddet för medlemmar och förmånstagare förbättras. Detta är desto viktigare på grund av att livslängds- och marknadsrisker allt oftare bärs av medlemmar och förmånstagare i stället för av tjänstepensionsinstitutet eller det uppdragsgivande företaget. Dessutom måste den nuvarande miniminivån för den mängd information som lämnas till medlemmar och förmånstagare höjas.

(17) Syftet med de aktsamhetsregler som fastställs i detta direktiv är dels att garantera en hög grad av trygghet för alla framtida pensionärer genom att införa strikta tillsynskrav, dels att möjliggöra en sund, aktsam och effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

(18) Tjänstepensionsinstitut bör vara helt åtskilda från uppdragsgivande företag och förvalta fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstitut som drivs enbart utifrån det syftet bör ha frihet att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade aktsamhetskrav, oavsett om sådana tjänstepensionsinstitut anses vara juridiska personer eller inte.

(19) I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre pelarna i pensionssystemet ska spela i enskilda medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företagspensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta medlemsstaternas prerogativ, utan syftar snarare till att uppmuntra dem att bygga upp tillräckliga, trygga och bärkraftiga tjänstepensioner och underlätta gränsöverskridande verksamhet.

(20) Eftersom tjänstepensionerna behöver förbättras ytterligare bör kommissionen tillföra ett stort mervärde på unionsnivå genom att vidta ytterligare åtgärder för att stödja medlemsstaternas samarbete med arbetsmarknadens parter vid förbättrandet av pensionsplaner inom andra pelaren och genom att inrätta en högnivågrupp med experter för att förbättra pensionssparandet inom den andra pelaren i medlemsstaterna, inklusive främjandet av medlemsstaternas utbyte av bästa praxis, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande verksamhet.

(21) De nationella reglerna för egenföretagares deltagande i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt. I vissa medlemsstater kan tjänstepensionsinstitut drivas på grundval av överenskommelser med branschorganisationer vars medlemmar uppträder i egenskap av egenföretagare, eller direkt med egenföretagare och anställda. I vissa medlemsstater kan en egenföretagare även bli medlem i ett tjänstepensionsinstitut när egenföretagaren uppträder i egenskap av arbetsgivare eller tillhandahåller yrkesmässiga tjänster åt ett företag. I vissa medlemsstater kan inte egenföretagare bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som följer av social- och arbetsmarknadslagstiftning, är uppfyllda.

(22) Institut som förvaltar sociala trygghetssystem, vilka redan har samordnats på unionsnivå, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Hänsyn bör dock tas till de specifika förutsättningar som gäller för de tjänstepensionsinstitut som i en enskild medlemsstat förvaltar såväl sociala trygghetssystem som tjänstepensionsplaner.

(23) Institut som drivs enligt principen om kapitalfinansiering som en del av ett obligatoriskt socialt trygghetssystem omfattas inte av detta direktiv.

(24) Finansiella institut som redan omfattas av ramlagstiftning på unionsnivå bör generellt undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Eftersom sådana institut i vissa fall även erbjuder tjänster på tjänstepensionsområdet, är det dock viktigt att säkerställa att detta direktiv inte ger upphov till någon snedvridning av konkurrensen. Sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i detta direktiv tillämpas på tjänstepensionsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i – iii och artikel 2.3 b ii – iv i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( ). Kommissionen bör även noggrant övervaka 1 situationen på marknaden för tjänstepensionsplaner och beakta möjligheten att utvidga den frivilliga tillämpningen av detta direktiv till andra reglerade finansiella institut.

( ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och 1 återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

Bilaga 1

L 354/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

(25) Eftersom tjänstepensionsinstitut har som mål att säkra ekonomisk trygghet under pensionstiden bör tjänstepensionsinstituten kunna betala ut pensionsförmånerna som livslånga utbetalningar, som betalningar som ska göras under en viss tid, i form av engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.

(26) Det är viktigt att säkerställa att äldre och personer med funktionsnedsättning inte riskerar fattigdom utan kan åtnjuta en rimlig levnadsstandard. Tillräcklig täckning för biometriska risker i tjänstepensionsprogram är en viktig aspekt i kampen mot fattigdom och osäkerhet bland äldre personer. När en pensionsplan inrättas bör arbetsgivare och arbetstagare, eller deras respektive företrädare, beakta möjligheten att pensionsplanen inbegriper täckning för risker kopplade till lång levnad och invaliditet samt efterlevandeskydd.

(27) Om medlemsstaterna ges möjlighet att från tillämpningsområdet för nationell genomförandelagstiftning undanta tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har färre än 100 medlemmar, kan tillsynen underlättas i sådana medlemsstater utan att detta hindrar att den inre marknaden på detta område fungerar väl. Detta bör emellertid inte undergräva sådana tjänstepensionsinstituts rätt att utse kapitalförvaltare som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaltningen av sin investeringsportfölj, samt förvaringsinstitut som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaringen av sina tillgångar. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna tillämpa särskilda bestämmelser avseende investeringsregler och företagsstyrningssystemet på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har mer än totalt 15 medlemmar.

(28) Institut som Unterstützungskassen i Tyskland, där medlemmarna inte har någon laglig rätt till förmåner med visst belopp och där deras intressen skyddas av en obligatorisk lagstadgad obeståndsförsäkring, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

(29) För att skydda medlemmarna och förmånstagarna bör tjänstepensionsinstituten begränsa sina verksamheter till sådana som avses i detta direktiv och till verksamheter som direkt föranleds av dessa.

(30) Om ett uppdragsgivande företag går i konkurs riskerar medlemmar att förlora både sitt arbete och sina intjänade pensionsrättigheter. Detta gör det nödvändigt att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet samt att minimikrav på aktsamhet fastställs för att skydda medlemmarna. När aktsamhetskraven fastställs bör hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutens möjligheter att få tillgång till pensionsgarantisystem eller liknande mekanismer som skyddar intjänade individuella rättigheter för medlemmar och förmånstagare mot risken att det uppdragsgivande företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser.

(31) Driften av tjänstepensionsinstitut och tillsynen över dessa uppvisar betydande skillnader i de olika medlemsstaterna. I vissa medlemsstater kan tillsynen utövas inte bara över själva tjänstepensionsinstituten utan också över de enheter eller företag som har auktoriserats för att förvalta dessa tjänstepensionsinstitut. Medlemsstaterna bör kunna ta hänsyn till sådana särdrag så länge som alla krav i detta direktiv uppfylls på ett korrekt sätt. Medlemsstaterna bör även kunna tillåta försäkringsföretag och andra finansiella företag att förvalta tjänstepensionsinstitut.

(32) Tjänstepensionsinstitut är pensionsinstitut som har ett socialt syfte och som tillhandahåller finansiella tjänster. De har ansvar för tillhandahållandet av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet och villkoren för att bedriva denna verksamhet uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet, med beaktande av nationella regler och traditioner. Dessa institut bör emellertid inte behandlas som rena finansiella tjänsteleverantörer. Deras sociala funktion och trepartsförhållandet mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och tjänstepensionsinstitutet bör beaktas på ett korrekt sätt och stödjas som vägledande principer för detta direktiv.

(33) Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt förvaltar pensionsfonder som inte är någon juridisk person och består av enskilda medlemmars pensionsplaner och vars tillgångar är separerade från tjänstepensionsinstitutens tillgångar, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att betrakta varje pensionsfond som en egen pensionsplan enligt detta direktiv.

(34) Det stora antalet tjänstepensionsinstitut i vissa medlemsstater kräver en pragmatisk lösning när det gäller kravet på förhandsgodkännande av tjänstepensionsinstitut. Om ett tjänstepensionsinstitut önskar förvalta en plan i en annan medlemsstat bör det dock krävas ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

(35) Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör tjänstepensionsinstituten

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/41

kunna erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater efter erhållande av tillstånd från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Tjänstepensionsinstituten bör tillåtas att åta sig uppdrag för företag som är belägna i någon av medlemsstaterna och att förvalta pensionsplaner med medlemmar i fler än en medlemsstat. Detta skulle kunna medföra betydande stordriftsfördelar för sådana tjänstepensionsinstitut, förbättra konkurrenskraften hos unionens näringsliv och underlätta arbetskraftens rörlighet.

(36) Rätten för ett tjänstepensionsinstitut som är etablerat i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån den är relevant för tjänstepensionsplaner, exempelvis definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överlåtelse av pensionsrättigheter. Tillsynsreglernas omfattning bör klargöras för att säkerställa rättslig säkerhet för tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet.

(37) Tjänstepensionsinstitut bör kunna överlåta pensionsplaner till andra tjänstepensionsinstitut över gränserna inom unionen i syfte att underlätta organisationen av tjänstepensioner på unionsnivå. Överlåtelser bör bli föremål för ett godkännande av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat efter det att den behöriga myndigheten har erhållit godkännande från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det tjänstepensionsinstitut som överlåter pensionsplanen. Överlåtelsen och villkoren för denna bör vara beroende av ett förhandsgodkännande av en majoritet av medlemmarna och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, en majoritet av deras företrädare, till exempel en ”trustee” i en trustbaserad plan.

(38) Vid överlåtelse av en del av en pensionsplan bör bärkraften hos både den överlåtna och den återstående delen av pensionsplanen säkerställas och alla medlemmars och förmånstagares rättigheter bör skyddas på ett fullgott sätt efter överlåtelsen, genom krav på att både det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet har tillräckliga och lämpliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna för den överlåtna delen och den återstående delen av planen.

(39) För att underlätta samordningen av tillsynspraxis kan Eiopa begära information från de behöriga myndigheterna i enlighet med de befogenheter som Eiopa tilldelats genom förordning (EU) nr 1094/2010. Om det vid en fullständig eller partiell gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan råder oenighet mellan de berörda behöriga myndigheterna bör det vidare vara möjligt för Eiopa att utföra medling.

(40) Aktsamhet vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är en grundläggande förutsättning för att det ska kunna säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas både på kort och lång sikt. Tekniska avsättningar bör beräknas enligt erkända aktuariella metoder och bestyrkas av en aktuarie eller en annan expert på området. Maximiräntesatserna bör väljas på ett aktsamt sätt enligt relevanta nationella bestämmelser. De tekniska avsättningarna bör motsvara ett minimibelopp som är tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de förmåner som redan är under utbetalning till förmånstagarna och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. Aktuariefunktionen bör utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som motiveras av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämpliga yrkeskvalifikationer eller andra normer.

(41) Det finns betydande skillnader mellan tjänstepensionsinstituten i olika medlemsstater beträffande vilka risker som täcks. Hemmedlemsstaterna bör därför ha möjlighet att fastställa ytterligare, mer detaljerade bestämmelser för beräkningen av de tekniska avsättningarna förutom bestämmelserna i detta direktiv.

(42) Tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna bör krävas för att skydda intressena för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare i händelse av det uppdragsgivande företagets insolvens.

(43) För att främja lika spelregler mellan inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut bör medlemsstaterna beakta skuldtäckningskraven för både inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut.

(44) I många fall kan det vara det uppdragsgivande företaget och inte tjänstepensionsinstitutet självt som står för de biometriska riskerna eller som garanterar vissa förmåner eller viss avkastning. Det förekommer dock även att tjänstepensionsinstitutet självt står för sådana risker eller lämnar sådana garantier, varvid det uppdragsgivande företaget i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna. I dessa fall bör de berörda tjänstepensionsinstituten ha ett kapital som grundas på värdet av de tekniska avsättningarna och riskkapitalet.

Bilaga 1

L 354/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

(45) Tjänstepensionsinstitut är mycket långsiktiga investerare. De tillgångar som tjänstepensionsinstitut förfogar över får i regel inte lösas in annat än för tillhandahållande av pensionsförmåner. För att medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter ska skyddas på ett fullgott sätt bör tjänstepensionsinstituten även ha möjlighet att välja placeringar som passar deras åtagandens specifika typ och varaktighet. Därför krävs en effektiv tillsyn liksom en inriktning på investeringsregler som ger tjänstepensionsinstituten det handlingsutrymme som behövs för att de ska kunna besluta om den säkraste och mest effektiva investeringspolicyn och som ålägger dem att agera på ett aktsamt sätt. Iakttagandet av aktsamhetsprincipen kräver därför en investeringspolicy som är anpassad till medlemsstrukturen i det enskilda tjänstepensionsinstitutet.

(46) Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen ( the prudent person rule ) ska vara den grundläggande principen för kapitalinvesteringar och genom att det görs möjligt för tjänstepensionsinstitut att bedriva verksamhet över gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och sociala framsteg.

(47) Tillsynsmetoder och tillsynspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför ges visst utrymme att efter eget skön i detalj utforma de investeringsregler som de önskar kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorium ska följa. Dessa regler får dock inte inskränka den fria rörligheten för kapital, såvida det inte är motiverat av aktsamhetsskäl.

(48) Detta direktiv bör säkerställa en lämplig investeringsfrihet för tjänstepensionsinstitut. Eftersom tjänstepensionsinstituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma gränser investera i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). De kan också utnyttja fördelarna med en internationell diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl i linje med aktsamhetsprincipen för att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, finnas några begränsningar för investeringar i aktier i valutor andra än dem som åtagandena är uttryckta i eller i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar.

(49) Tolkningen av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil är vid. Dessa instrument är ej överförbara värdepapper och har därför inte tillgång till likviditeten på andrahandsmarknader. De kräver ofta åtaganden med fast tidsfrist, vilket begränsar deras säljbarhet och bör tolkas så att de inbegriper andelar och skuldinstrument i och lån som tillhandahålls icke börsnoterade företag. Onoterade företag omfattar infrastrukturprojekt, icke-börsnoterade tillväxtföretag, fastigheter eller andra tillgångar som skulle kunna vara lämpliga för långsiktiga investeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar och är beroende av långfristiga krediter för finansiering av projekt.

(50) Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att investera i andra medlemsstater i enlighet med reglerna i deras hemmedlemsstat för att minska kostnaderna för gränsöverskridande verksamhet. Värdmedlemsstaterna bör därför inte tillåtas ålägga tjänstepensionsinstitut belägna i andra medlemsstater ytterligare investeringskrav.

(51) Enskilda måste kunna få en klar överblick över sina intjänade pensionsrättigheter enligt lagstadgade pensionsplaner och tjänstepensionsplaner, särskilt när sådana rättigheter har tjänats in i fler än en medlemsstat. Detta kan möjliggöras genom pensionsövervakningstjänster som omfattar hela unionen av det slag som redan har införts i vissa medlemsstater till följd av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 med en agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, som förespråkar utvecklingen av sådana tjänster.

(52) Vissa risker kan inte minskas genom kvantitativa krav, återspeglade i tekniska avsättningar och skuldtäckningskrav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på företagsstyrningen. Att säkerställa ett effektivt företagsstyrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering och för skyddet av medlemmar och förmånstagare. Dessa system bör stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

(53) En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i tjänstepensionsinstitut. Principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansiella institut och behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/43

(54) En nyckelfunktion är kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tjänstepensionsinstituten bör ha tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör inte hindra ett tjänstepensionsinstitut från att fritt besluta hur det vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken, om inte annat anges i detta direktiv. Detta bör inte leda till onödigt betungande krav eftersom hänsyn bör tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

(55) De personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut bör kollektivt vara lämpliga för sin uppgift och personer som utför nyckelfunktioner bör ha adekvata kunskaper och erfarenheter och, i tillämpliga fall, adekvata yrkeskvalifikationer. Dock bör endast personer som innehar nyckelfunktioner omfattas av kraven på anmälan till den behöriga myndigheten.

(56) Med undantag av den interna revisionsfunktionen, bör det vara möjligt för en enda person eller organisatorisk enhet att utföra fler än en nyckelfunktion. Den person eller organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion bör dock vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna bör kunna ge tjänstepensionsinstitutet tillstånd att låta samma person eller organisatoriska enhet utföra nyckelfunktioner under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det undviker eller hanterar en intressekonflikt med det uppdragsgivande företaget.

(57) Det är viktigt att tjänstepensionsinstitut förbättrar sin riskhantering, med beaktande av målet att ha en rättvis spridning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner, så att potentiella sårbarheter med avseende på pensionsplanernas långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de berörda behöriga myndigheterna. Tjänstepensionsinstituten bör som ett led i sina riskhanteringssystem göra en riskbedömning för sina verksamheter som rör pensioner. Den riskbedömningen bör också göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna och bör, om så är relevant, bland annat inkludera risker i samband med klimatförändring, resursanvändning, miljön, sociala risker och risker som är relaterade till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar (strandade tillgångar).

(58) Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer enligt av Förenta nationerna stödda principer för ansvarsfulla investeringar är viktiga för tjänstepensionsinstituts investeringspolicy och riskhanteringssystem. Medlemsstaterna bör ålägga tjänstepensionsinstitut att uttryckligen redovisa när dessa faktorer beaktas vid investeringsbeslut och hur de ingår i deras riskhanteringssystem. Uppgifter om hur relevanta och väsentliga miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer är för en pensionsplans investeringar och hur de beaktas bör ingå i den information som ett tjänstepensionsinstitut tillhandahåller enligt detta direktiv. Detta utesluter inte att ett tjänstepensionsinstitut fullgör kravet genom att i sådan information ange att miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer inte beaktas i dess investeringspolicy eller att kostnaderna för ett system för att övervaka relevansen och väsentligheten i sådana faktorer och hur de beaktas är oproportionella i förhållande till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet.

(59) Varje medlemsstat bör kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är beläget inom dess territorium upprättar årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsbokslut och förvaltningsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och som vederbörligen godkänts av en auktoriserad person, är en mycket betydelsefull informationskälla för planens medlemmar och förmånstagare samt för de behöriga myndigheterna. I synnerhet gör de det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka tjänstepensionsinstitutets finansiella sundhet och att bedöma om det kan uppfylla alla sina avtalsmässiga förpliktelser. Årsbokslut och förvaltningsberättelser bör offentliggöras på en webbplats, om möjligt, eller på andra sätt såsom att tryckta exemplar tillhandahålls på begäran.

(60) Ett tjänstepensionsinstituts investeringspolicy är en avgörande faktor både vad avser tjänstepensionsplanernas säkerhet och ekonomiska hållbarhet på lång sikt. Tjänstepensionsinstituten bör därför upprätta och minst vart tredje år se över riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer bör göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna och på begäran även för varje pensionsplans medlemmar och förmånstagare.

(61) Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att helt eller delvis utkontraktera samtliga verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner, till tjänsteleverantörer som arbetar för deras räkning. Tjänstepensionsinstituten bör fortfarande ha det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv när de utkontrakterar

Bilaga 1

L 354/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

nyckelfunktioner eller annan verksamhet. Tjänstepensionsinstitut bör ingå ett skriftligt avtal med tjänsteleverantören när en verksamhet utkontrakteras. Vid tillämpningen av detta direktiv omfattas inte avtal för operativa tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal.

(62) Det bör vara möjligt för medlemsstater att kräva att förvaringsinstitut utses för förvaring av ett tjänstepensionsinstituts tillgångar.

(63) Med beaktande av pensionsplanens karaktär och den administrativa bördan bör tjänstepensionsinstituten ge tydlig och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om sin pensionering och säkerställa en hög grad av transparens under de olika faserna i en pensionsplan, vilka omfattar tiden före anslutningen, medlemskapet (inbegripet tiden före pensioneringen) och tiden efter pensioneringen. Särskilt bör lämnas information om intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensionsförmånerna, risker och garantier samt kostnader. När de beräknade pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier bör informationen också inkludera ett oförmånligt scenario som bör vara extremt men trovärdigt. Om medlemmarna står för en investeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om investeringsprofilen, tillgängliga alternativ och historisk avkastning. Informationen bör motsvara användarens behov och bör beakta Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet vad beträffar tillgänglighet och tillgång till information, i enlighet med artiklarna 3 respektive 21 i konventionen. Medlemsstater kan välja att närmare specificera vem som får lämna informationen till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare, inbegripet genom insamling av pensionsuppgifter ( pension tracking services ).

(64) På grund av särdragen i de pensionsplaner som ger en viss förmånsnivå påverkas dessa förmåner inte av den historiska avkastningen eller av kostnadsstrukturen, förutom i extrema fall. Information om detta bör därför endast lämnas för pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut.

(65) Innan presumtiva medlemmar ansluter sig till en pensionsplan bör de ges all den information de behöver för att kunna göra ett välgrundat val. Om presumtiva medlemmar inte har ett val utan automatiskt ansluts till en pensionsplan bör tjänstepensionsinstitutet förse dem med grundläggande relevant information om deras medlemskap direkt efter anslutningen.

(66) Tjänstepensionsinstitut bör för medlemmar utarbeta ett pensionsbesked som innehåller viktig personlig och allmän information om pensionsplanen. Pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt och innehålla relevant och lämplig information för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och inom olika pensionsplaner och för att främja arbetskraftens rörlighet.

(67) Tjänstepensionsinstituten bör underrätta sina medlemmar i tillräckligt god tid före pensioneringen om de utbetalningsalternativ de kan välja mellan. Om pensionen inte betalas ut som en livslång utbetalning, bör medlemmar som närmar sig pensionering underrättas om tillgängliga förmånsutbetalningsprodukter för att underlätta finansiell planering inför pensionen.

(68) Under den fas när pensionsförmåner utbetalas bör förmånstagarna fortsätta att få information om sina förmåner och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen. Förmånstagare bör även informeras om eventuella sänkningar av förmånsnivåer innan någon sådan sänkning tillämpas, efter det att ett beslut som leder till en sänkning har fattats. I enlighet med god praxis rekommenderas tjänstepensionsinstituten att samråda med förmånstagarna innan ett sådant beslut fattas.

(69) Den behöriga myndigheten bör utöva sina befogenheter i de huvudsakliga syftena att skydda rättigheterna för medlemmar och förmånstagare och tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet.

(70) Tillsynens omfattning varierar mellan medlemsstaterna. Detta kan orsaka problem om ett tjänstepensionsinstitut måste följa rörelsereglerna i sin hemmedlemsstat och samtidigt följa social- och arbetsmarknadslagstiftningen i sin värdmedlemsstat. Klargörandet av vilka områden som ska anses vara en del av tillsynen enligt detta direktiv minskar den rättsliga osäkerheten och tillhörande transaktionskostnader.

(71) En inre marknad för tjänstepensionsinstitut kräver ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Ett tjänstepensionsinstituts efterlevnad av dessa krav bör övervakas av de behöriga myndigheterna i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Medlemsstaterna bör ge de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att använda förebyggande eller korrigerande åtgärder om ett tjänstepensionsinstitut bryter mot något av kraven i detta direktiv.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/45

(72) För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som utkontrakterats, inklusive all verksamhet som senare utkontrakteras på nytt, är det viktigt att de behöriga myndigheterna har tillgång till alla relevanta uppgifter som innehas av tjänsteleverantörer till vilka verksamheter har utkontrakterats, oavsett om den senare är en reglerad eller oreglerad enhet, och har rätt att genomföra inspektioner på plats. För att myndigheterna ska kunna ta hänsyn till marknadsutvecklingen och säkerställa att villkoren i uppdragsavtalet fortlöpande efterlevs bör behöriga myndigheter ha nödvändiga befogenheter att begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörer om utkontrakterade verksamheter.

(73) Det bör införas bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, andra myndigheter och organ som arbetar med ansvar för att stärka den finansiella stabiliteten och uppsägning av pensionsplaner. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke bör dessa myndigheter, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för samtycket.

(74) Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, såsom de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 ( ), och de 1 europeiska tillsynsmyndigheternas utbyte eller överföring av information enligt detta direktiv bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 ( ). 2

(75) För att säkerställa en väl fungerande inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på unionsnivå bör kommissionen, efter samråd med Eiopa, se över och rapportera om tillämpningen av detta direktiv och bör lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet senast den 13 januari 2023.

(76) För att säkerställa en sund konkurrens mellan instituten bör den övergångsperiod som ger försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG möjlighet att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt de regler som avses i artikel 4 i det här direktivet förlängas till och med den 31 december 2022. Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(77) Vidareutvecklingen på unionsnivå av solvensmodeller, exempelvis HBS-modeller ( holistic balance sheet ), är inte realistisk i praktiken och inte effektiv när det gäller kostnader och förmåner, särskilt med tanke på mångfalden hos tjänstepensionsinstitut inom och mellan medlemsstaterna. Inga kvantitativa kapitalkrav, såsom Solvens II eller HBS-modeller som anknyter till Solvens II, bör därför utvecklas på unionsnivå när det gäller tjänstepensionsinstitut, eftersom de potentiellt skulle kunna minska arbetsgivarnas beredvillighet att tillhandahålla tjänstepensionsplaner.

(78) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en rättslig ram på unionsnivå som omfattar tjänstepensionsinstitut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(79) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

(80) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(81) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

Bilaga 1

L 354/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt inte är juridiska personer ska medlemsstaterna tillämpa direktivet antingen på dessa tjänstepensionsinstitut eller, om inte annat föreskrivs i punkt 2, på de auktoriserade enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras räkning.

2. Detta direktiv ska inte tillämpas på

a) institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 ( ) och (EG) nr 987/2009 ( ), 1 2

b) institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG ( ), 2009/138/EG, 2011/61/EU ( ), 3 4 2013/36/EU ( ) och 2014/65/EU ( ), 5 6

c) institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen ( pay as you go ),

d) institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner,

e) företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.

Artikel 3

Tillämpning på tjänstepensionsinstitut som förvaltar sociala trygghetssystem

Tjänstepensionsinstitut som också förvaltar obligatoriska anställningsrelaterade pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska omfattas av detta direktiv när det gäller den del av deras verksamheter som avser tillhandahållande av icke-obligatoriska tjänstepensioner. I sådana fall ska skulder och motsvarande tillgångar hållas fullständigt åtskilda och de ska inte kunna överlåtas till de obligatoriska pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem eller omvänt.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1). (3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1). (5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/47

Artikel 4

Frivillig tillämpning på institut som omfattas av direktiv 2009/138/EG

Hemmedlemsstater får välja att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 9 – 14, 19 – 22, 23.1, 23.2 och 24 – 58 i detta direktiv på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i – iii och artikel 2.3 b ii – iv i direktiv 2009/138/EG. I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten hållas fullständigt åtskilda från, förvaltas och hanteras skilt från livförsäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon möjlighet till överlåtelse.

I fall som avses i första stycket i den här artikeln, och endast när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska livförsäkringsföretag inte omfattas av artiklarna 76 – 86, 132, 134.2, 173, 185.5, 185.7, 185.8 och 209 i direktiv 2009/138/EG.

Hemmedlemsstaten ska säkerställa att antingen de behöriga myndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för tillsynen av livförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG, som en del av sin tillsynsverksamhet kontrollerar att den verksamhet som rör tjänstepensioner hålls strikt åtskild från övrig verksamhet.

Artikel 5

Små tjänstepensionsinstitut och pensionsplaner som följer av lag

Med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32 – 35 får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa detta direktiv på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Om inte annat föreskrivs i artikel 2.2 ska sådana tjänstepensionsinstitut dock ha rätt att tillämpa direktivet på frivillig grund. Artikel 11 får tillämpas endast om alla övriga bestämmelser i detta direktiv är tillämpliga. Medlemsstaterna ska tillämpa artiklarna 19.1, 21.1 och 21.2 på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar.

Medlemsstaterna får välja att tillämpa någon av artiklarna 1 – 8, artikel 19 och artiklarna 32 – 35 på institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, enligt nationell rätt, och vilka pensioner garanteras av en offentlig myndighet.

Artikel 6

Definitioner

I detta direktiv avses med

1. tjänstepensionsinstitut : ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits

a) enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller

b) med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten,

och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,

2. pensionsplan : ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund ( trust deed ) eller bestämmelser vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor,

3. uppdragsgivande företag : varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa, och som erbjuder en pensionsplan eller gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut,

Bilaga 1

L 354/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

4. pensionsförmåner : förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ,

5. medlem : en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en pensionsplan,

6. förmånstagare : en person som uppbär pensionsförmåner,

7. presumtiv medlem : en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan,

8. behörig myndighet : en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i detta direktiv,

9. biometriska risker : risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad,

10. hemmedlemsstat : den medlemsstat där tjänstepensionsinstitutet har registrerats eller auktoriserats och där det har sin huvudsakliga förvaltningsort i enlighet med artikel 9,

11. värdmedlemsstat : den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna eller förmånstagarna,

12. överlåtande tjänstepensionsinstitut : ett tjänstepensionsinstitut som överlåter alla eller delar av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,

13. mottagande tjänstepensionsinstitut : ett tjänstepensionsinstitut som tar emot alla eller delar av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,

14. reglerad marknad : en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU,

15. multilateral handelsplattform eller MTF-plattform : en multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22 i direktiv 2014/65/EU,

16. organiserad handelsplattform eller OTF-plattform : en organiserad handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.23 i direktiv 2014/65/EU,

17. varaktigt medium : ett instrument som gör det möjligt för en medlem eller förmånstagare att lagra information som riktas till den medlemmen eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen,

18. nyckelfunktion : inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen,

19. gränsöverskridande verksamhet : förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

Artikel 7

Ett tjänstepensionsinstituts verksamhet

Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium begränsar sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av dessa.

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/49 Om ett livförsäkringsföretag, i enlighet med artikel 4, driver sin tjänstepensionsverksamhet genom att hålla tillgångarna och skulderna fullständigt åtskilda, ska de fullständigt åtskilda tillgångarna och skulderna hanteras endast inom ramen för sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därav direkt föranledd verksamhet. Som allmän princip ska tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna.

Artikel 8

Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut

Medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.

Artikel 9

Registrering eller auktorisering

1. Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium, säkerställa att tjänstepensionsinstitutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna. Med huvudsaklig förvaltningsort avses den plats där tjänstepensionsinstitutet fattar sina viktigaste strategiska beslut. 2. Vid sådan gränsöverskridande verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 11 ska även de medlemsstater där tjänstepensionsinstitutet är verksamt framgå av registret. 3. Informationen från registret ska meddelas Eiopa, som ska offentliggöra den på sin webbplats.

Artikel 10

Operativa krav

1. Medlemsstaterna ska för varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium säkerställa att a) tjänstepensionsinstitutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner, b) det uppdragsgivande företaget, om det garanterar pensionsförmånerna, är skyldigt att regelbundet finansiera detta åtagande. 2. I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från socialförsäkringssystemen får medlemsstaterna föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalade belopp erbjuds till medlemmarna om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta.

Artikel 11

Gränsöverskridande verksamhet och förfaranden

1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska också tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva eller faktiskt bedriver gränsöverskridande verksamhet.

Bilaga 1

L 354/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

2. Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den relevanta behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

3. Ett tjänstepensionsinstitut ska till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anmäla att det avser att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut lämnar följande uppgifter när de gör denna anmälan:

a) Namnet på den eller de värdmedlemsstater, vilka i förekommande fall ska anges av det uppdragsgivande företaget.

b) Det uppdragsgivande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort.

c) De viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.

4. När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten mottar en anmälan enligt punkt 3 ska denna – under förutsättning att den inte har utfärdat ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är förenliga med den föreslagna gränsöverskridande verksamheten – inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som anges i punkt 3 vidarebefordra dessa till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och informera tjänstepensionsinstitutet om detta.

Det motiverade beslut som avses i första stycket ska utfärdas inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som anges i punkt 3.

5. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte översänder de uppgifter som anges i punkt 3 till värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska den informera det berörda tjänstepensionsinstitutet om skälen för detta inom tre månader från det att den har mottagit uppgifterna. Underlåtenhet att översända uppgifter ska kunna överklagas till domstol i hemmedlemsstaten.

6. Tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska omfattas av de informationskrav som anges i avdelning IV och som värdmedlemsstaten uppställer med avseende på de presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare som berörs av den gränsöverskridande verksamheten.

7. Innan tjänstepensionsinstitutet börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten inom sex veckor efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och som ska uppfyllas när pensionsplanen förvaltas på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten och om värdmedlemsstatens informationskrav enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsinstitutet.

8. Tjänstepensionsinstitutet får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i enlighet med de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7 så snart som det har mottagit den information som avses i punkt 7 eller, om ingen information från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inkommer, efter utgången av den tidsfrist som anges i punkt 7.

9. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om alla väsentliga ändringar av de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner som kan påverka pensionsplanens särdrag i den mån det gäller den gränsöverskridande verksamheten samt om alla väsentliga ändringar i värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsinstitutet.

10. Tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten i fråga om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i samordning med den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet upphör med de upptäckta överträdelserna.

11. Om tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller på grund av att lämpliga åtgärder saknas i hemmedlemsstaten, fortsätter att överträda de tillämpliga

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/51

bestämmelserna i de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner eller värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7, får den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra ytterligare oriktigheter och, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet från att bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten för det uppdragsgivande företagets räkning.

Artikel 12

Gränsöverskridande överlåtelser

1. Medlemsstaterna ska godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet eller de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det mottagande tjänstepensionsinstitutet.

3. Överlåtelsen måste förhandsgodkännas

a) av en majoritet av berörda medlemmar och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, av en majoritet av deras företrädare. Vad som utgör en majoritet ska definieras i enlighet med nationell rätt. Informationen om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för berörda medlemmar och förmånstagare och, i förekommande fall, för deras företrädare, av det överlåtande tjänstepensionsinstitutet i god tid innan den ansökan som avses i punkt 4 lämnas in, och

b) i förekommande fall, av det uppdragsgivande företaget.

4. Överlåtelsen av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar mellan överlåtande och mottagande tjänstepensionsinstitut ska kräva godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, efter förhandsgodkännandet av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Ansökan om godkännande av överlåtelsen ska lämnas in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska bevilja eller avslå ansökan om godkännande och meddela sitt beslut till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom tre månader från det att ansökan mottagits.

5. Ansökan om det godkännande av överlåtelsen som avses i punkt 4 ska innehålla följande upplysningar:

a) Det skriftliga avtalet mellan det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet, i vilket ska anges överlåtelsens villkor.

b) En beskrivning av pensionsplanens viktigaste särdrag.

c) En beskrivning av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar.

d) Det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutets namn och huvudsakliga förvaltningsort, samt den medlemsstat i vilken vart och ett av tjänstepensionsinstituten är registrerat eller auktoriserat.

e) Det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort och namn.

f) Belägg för förhandsgodkännandet i enlighet med punkt 3.

g) I förekommande fall, namnet på de medlemsstater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen.

6. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska utan dröjsmål efter mottagandet vidarebefordra ansökan enligt punkt 4 till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsinstitutet.

7. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma om

a) all information enligt punkt 5 har lämnats av det mottagande tjänstepensionsinstitutet,

Bilaga 1

L 354/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

b) det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen,

c) de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen,

d) det mottagande tjänstepensionsinstitutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid tidpunkten för överlåtelsen, när överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, och

e) tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

8. Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma

a) vid en partiell överlåtelse av till pensionsplanen hänförliga skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, om medlemmarnas och förmånstagarnas långsiktiga intressen i den kvarvarande delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade,

b) om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen,

c) om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

9. Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända resultaten av bedömningen enligt punkt 8 inom åtta veckor från det att ansökan enligt punkt 6 erhållits så att den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kan fatta ett beslut i enlighet med punkt 4.

10. Om ansökan om godkännande avslås ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ange skälen till ett sådant avslag inom den tremånadersperiod som anges i punkt 4. Det avslaget, eller underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, ska kunna överklagas till domstol i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

11. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska informera den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om beslutet enligt punkt 4 inom två veckor efter att ha fattat det beslutet.

När överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat också informera den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas samt om de informationskrav i värdmedlemsstaten enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Detta ska meddelas inom ytterligare fyra veckor.

Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända denna information till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka efter mottagandet.

12. Efter att ha mottagit ett beslut om godkännande enligt punkt 4 eller, om ingen information om beslutet mottagits från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, vid utgången av den period som anges i punkt 11 tredje stycket, får det mottagande tjänstepensionsinstitutet börja förvalta pensionsplanen.

13. Om det råder oenighet om förfarandet eller innehållet i en åtgärd eller utebliven åtgärd från den behöriga myndigheten i det överlåtande eller det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, inbegripet ett beslut att godkänna eller avslå ansökan om en gränsöverskridande överlåtelse, får Eiopa genomföra icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran av någon av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ.

14. Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet bedriver gränsöverskridande verksamhet ska artikel 11.9, 11.10 och 11.11 tillämpas.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/53

AVDELNING II

KVANTITATIVA KRAV

Artikel 13

Tekniska avsättningar

1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner alltid innehar tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal.

2. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner, där tjänstepensionsinstitutets åtagande täcker biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, gör tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt dessa planer.

3. Dessa tekniska avsättningar ska beräknas varje år. Hemmedlemsstaten får dock tillåta att beräkningarna utförs vart tredje år, om tjänstepensionsinstitutet till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna överlämnar ett intyg eller en rapport om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.

4. Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på det området, till exempel en revisor, när så är tillåtet enligt nationell rätt, på grundval av aktuariella metoder som erkänns av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och enligt följande principer:

a) Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänstepensionsinstitutets pensionsarrangemang. Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.

b) Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler i hemmedlemsstaten. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av

i) avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensionsinstitutet har och den förväntade avkastningen på framtida investeringar,

ii) den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer, obligationer från Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, eller

iii) en kombination av leden i och ii.

c) De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet förväntade förändringar i de relevanta riskerna.

d) Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat. Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.

5. Hemmedlemsstaten får, för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt, fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna.

Artikel 14

Skuldtäckning av tekniska avsättningar

1. Hemmedlemsstaten ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut alltid ska inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar.

Bilaga 1

L 354/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

2. Hemmedlemsstaten får tillåta ett tjänstepensionsinstitut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna. I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att tjänstepensionsinstitutet antar en konkret och genomförbar återhämtningsplan med tidsangivelser så att kraven i punkt 1 blir uppfyllda igen. Planen ska vara förenad med följande villkor:

a) Tjänstepensionsinstitutet ska upprätta en konkret och genomförbar plan för hur det inom rimlig tid ska kunna återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska göras tillgänglig för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare och/eller godkännas av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

b) När planen upprättas ska hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutets specifika situation, särskilt vad gäller dess matchning av tillgångar och skulder ( asset-liability structure ), riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de medlemmar som är berättigade till pensionsförmåner samt till om planerna befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade.

c) Om en tjänstepensionsplan avvecklas under den period som avses i första meningen i denna punkt ska tjänstepensionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Tjänstepensionsinstitutet ska inrätta ett förfarande för hur tillgångarna och motsvarande åtaganden i den planen ska överlåtas till ett annat tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsbolag eller annat lämpligt organ. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska underrättas om detta förfarande, och förfarandets huvuddrag ska göras tillgängliga för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare i enlighet med konfidentialitetsprincipen.

3. När det gäller gränsöverskridande verksamhet ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är tillräckliga i förhållande till samtliga planer som förvaltas. Om detta villkor inte är uppfyllt ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten direkt ingripa och kräva att tjänstepensionsinstitutet omedelbart utformar lämpliga åtgärder och genomför dem utan dröjsmål på ett sådant sätt att medlemmar och förmånstagare har ett adekvat skydd.

Artikel 15

Lagstadgat kapitalkrav

1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner där tjänstepensionsinstitutet och inte det uppdragsgivande företaget står för åtagandet att täcka biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ständigt, som en buffert, innehar kompletterande tillgångar utöver de tekniska avsättningarna. Dess storlek ska återspegla typen av risk och tillgångsportföljen avseende samtliga de pensionsplaner som förvaltas. Dessa tillgångar ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter.

2. För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 18 tillämpas.

3. Punkt 1 ska dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller från att fastställa mer detaljerade regler, om sådana är berättigade av aktsamhetsskäl.

Artikel 16

Disponibel solvensmarginal

1. För att säkerställa att tjänstepensionerna är långsiktigt hållbara ska medlemsstaterna kräva att alla tjänstepensionsinstitut som avses i artikel 15.1 och som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsinstitutet som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett tjänstepensionsinstitut i form av ett ömsesidigt bolag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier är uppfyllda:

i) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/55

ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga bolaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.

iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.

c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

d) I den utsträckning som detta medges i nationell rätt: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas för att täcka eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som tjänstepensionsinstitutet självt innehar.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att tjänstepensionsinstitutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginalen, beroende på vilken som är lägst, för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii) Utställandeavtalet ska ge tjänstepensionsinstitutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii) Långivarens fordran på tjänstepensionsinstitutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin verksamhet.

v) Endast till fullo inbetalda belopp ska beaktas.

Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppfylla följande villkor:

i) Endast till fullo inbetalda medel ska beaktas.

ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska tjänstepensionsinstitutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande tjänstepensionsinstitutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska tjänstepensionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om tjänstepensionsinstitutets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

Bilaga 1

L 354/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter, utöver likvidation av tjänstepensionsinstitutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

4. På tjänstepensionsinstitutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien.

b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

Artikel 17

Föreskriven solvensmarginal

1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas så som anges i punkterna 2 – 6 beroende på ingångna försäkringsavtal.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande resultat:

a) Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession ska multipliceras med ett procenttal, som inte får vara mindre än 85 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

b) Andra resultatet:

För försäkringsavtal där risksumman inte är negativ multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som tjänstepensionsinstitutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som tjänstepensionsinstitutet förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det totala beloppet för risksumman för återförsäkring.

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %.

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.3 a iii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för tjänstepensionsinstitut enligt artikel 18.

4. När det gäller sådan verksamhet avseende inlösning som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a.

5. När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/57 6. När det gäller försäkringar som är kopplade till investeringsfonder och omfattas av artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och när det gäller de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii – v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande: a) 4 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet står för en investeringsrisk. b) 1 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år. c) 25 % av de administrationskostnader som netto kan hänföras till sådana försäkringar och sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, och det belopp som avsatts till täckande av administrationskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år. d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet försäkrar dödsfallsrisk.

Artikel 18

Föreskriven solvensmarginal i artikel 17.3

1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren. 2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4. 3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen. De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop. Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår. Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet. Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsandelen och 16 % av den andra ska läggas ihop. Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %. 4. Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande: De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop. Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

Bilaga 1

L 354/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.

5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2 – 4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet respektive i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än 1.

Artikel 19

Investeringsregler

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:

a) Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen som helhet. Vid en eventuell intressekonflikt ska tjänstepensionsinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj säkerställa att investeringen görs uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

b) Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstituten att ta hänsyn till investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer.

c) Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen.

d) Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer.

e) Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. De måste värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värderingen av ett tjänstepensionsinstituts tillgångar. Tjänstepensionsinstitut ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet.

f) Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen.

Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för ett tjänstepensionsinstitut.

g) Investeringar i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga 5 % av den samlade portföljen, och när det uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringar i företag som ingår i samma grupp som det uppdragsgivande företaget inte överstiga 10 % av portföljen.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/59

Om ett tjänstepensionsinstitut har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringar i dessa uppdragsgivande företag göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de krav som avses i leden f och g på investeringar i statsobligationer.

2. Med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten i de tjänstepensionsinstitut som står under tillsyn, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten i tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 ( ) i deras investeringspolicy och, om så är lämpligt, verkar för minskade effekter av sådana hänvisningar, 1 i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

3. Hemmedlemsstaten ska förbjuda tjänstepensionsinstitut att ta upp lån eller ställa säkerhet på tredje parts vägnar. Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstituten att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov.

4. Medlemsstaterna får inte kräva att de tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium investerar i särskilda typer av tillgångar.

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 får medlemsstaterna inte kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan.

6. Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1 – 5 fastställa mer detaljerade föreskrifter, inbegripet kvantitativa regler, för tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl, för att ta hänsyn till samtliga planer som dessa tjänstepensionsinstitut förvaltar.

Medlemsstaterna får dock inte hindra tjänstepensionsinstituten från att

a) investera upp till 70 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna – eller när det gäller planer där medlemmarna står för investeringsrisken, 70 % av hela portföljen – i aktier, överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller genom MTFplattformar eller OTF-plattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen. Om det är motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna dock tillämpa en lägre gräns, som inte får understiga 35 %, för tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står för investeringsrisken och själva står för garantin,

b) investera upp till 30 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i tillgångar denominerade i andra valutor än dem som åtagandena är uttryckta i,

c) investera i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar,

d) investera i instrument som är utfärdade eller garanterade av EIB inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande och Europeiska riskkapitalfonder.

7. Punkt 6 hindrar inte medlemsstaterna från att, även i enskilda fall, kräva att striktare investeringsregler tillämpas på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, särskilt med tanke på tjänstepensionsinstitutets åtaganden, om det är motiverat av aktsamhetsskäl.

8. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten för ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11 får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1 – 6 för den del av tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för gränsöverskridande verksamhet.

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 1 17.11.2009, s. 1).

Bilaga 1

L 354/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

AVDELNING III

VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV VERKSAMHETEN

KAPITEL 1

Företagsstyrningssystem

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 20

Lednings- eller tillsynsorganets ansvar

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret enligt nationell rätt för att det berörda tjänstepensionsinstitutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

2. Detta direktiv påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsinstituten.

Artikel 21

Allmänna krav på företagsstyrning

1. Medlemsstaterna ska kräva att samtliga tjänstepensionsinstitut har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Systemet ska omfatta en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut, och systemet ska regelbundet ses över internt.

2. Det företagsstyrningssystem som avses i punkt 1 ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet. Dessa skriftliga riktlinjer ska först godkännas av tjänstepensionsinstitutets lednings- eller tillsynsorgan och ska ses över minst vart tredje år, samt anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har upprättat ett effektivt system för internkontroll. Detta system ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på tjänstepensionsinstitutets samtliga nivåer.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av beredskapsplaner. Tjänstepensionsinstitutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

6. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har minst två personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet. Medlemsstaterna får tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, på grundval av en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbetsmarknadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensionsinstitutet samt storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/61

Artikel 22

Krav på ledningens lämplighet och redbarhet

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, personer som utför nyckelfunktioner och, i förekommande fall, personer eller enheter som anlitas för att utföra funktioner i enlighet med artikel 31 uppfyller följande krav i sitt arbete:

a) Krav på lämplighet:

i) För personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är kollektivt tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepensionsinstitutet.

ii) För personer som utför nyckelfunktioner i form av aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner innebär detta att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.

iii) För personer som utför andra nyckelfunktioner innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.

b) Krav på redbarhet. Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.

3. Om en hemmedlemsstat från de personer som avses i punkt 1 kräver bevis om gott anseende, bevis om konkursfrihet eller bådadera, ska den medlemsstaten, när det gäller medborgare från andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret från den andra medlemsstaten eller, i avsaknad av ett belastningsregister i den andra medlemsstaten, en motsvarande handling utfärdad av en behörig rättslig eller administrativ myndighet, antingen i den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten, som visar att dessa krav är uppfyllda.

4. Om inte någon behörig rättslig eller administrativ myndighet i antingen den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten utfärdar en motsvarande handling enligt punkt 3, ska den personen i stället få avlägga försäkran under ed.

I hemmedlemsstater där det inte finns någon bestämmelse om att försäkran under ed får avläggas ska dock medborgarna från andra berörda medlemsstater få avlägga en försäkran på heder och samvete inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där de är medborgare, eller inför en notarie i en av dessa medlemsstater. Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

5. Det bevis om konkursfrihet som avses i punkt 3 kan även läggas fram i form av en försäkran som medborgaren från den andra berörda medlemsstaten avgett inför ett behörigt rättsligt organ en behörig yrkes- eller branschorganisation i den andra medlemsstaten.

6. De handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska visas upp inom tre månader från utfärdandet.

7. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organ som ska ha behörighet att utfärda de handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 och ska omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Medlemsstaterna ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter eller organ till vilka de handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska lämnas till stöd för en ansökan om att få bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 11 på ifrågavarande medlemsstats territorium.

Artikel 23

Ersättningspolicy

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar en sund ersättningspolicy för alla personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och för personer som utövar nyckelfunktioner samt för andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil på ett sätt som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet.

Bilaga 1

L 354/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

2. Om inte annat föreskrivs i förordning (EU) 2016/679 ska tjänstepensionsinstituten regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.

3. Tjänstepensionsinstitut ska följa följande principer när de upprättar och tillämpar den ersättningspolicy som avses i punkt 1:

a) Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med tjänstepensionsinstitutets verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet, samt bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning av tjänstepensionsinstituten.

b) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med de långsiktiga intressena hos medlemmar och förmånstagare i pensionsplaner som förvaltas av tjänstepensionsinstitutet.

c) Ersättningspolicyn ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.

d) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med en sund och effektiv riskhantering och får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med tjänstepensionsinstitutets riskprofiler och regler.

e) Ersättningspolicyn ska gälla för tjänstepensionsinstitutet och de tjänsteleverantörer som avses i artikel 31.1 såvida inte dessa tjänsteleverantörer omfattas av de direktiv som anges i artikel 2.2 b.

f) Tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för ersättningspolicyn, se över och uppdatera policyn åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande.

g) Företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv.

Avsnitt 2

Nyckelfunktioner

Artikel 24

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut inrättar följande nyckelfunktioner: en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.

2. Tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, med undantag för internrevisionsfunktionen enligt artikel 26, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner.

3. Den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna får, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, tillåta tjänstepensionsinstitutet att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdragsgivande företaget, under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget.

4. Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas.

5. Utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, ska personer med nyckelfunktioner underrätta den behöriga myndigheten för tjänstepensionsinstitutet, om tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder,

a) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har upptäckt en betydande risk för att tjänstepensionsinstitutet inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, eller

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/63 b) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet i samband med personens eller den organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. 6. Medlemsstaterna ska säkerställa det rättsliga skyddet för personer som underrättar den behöriga myndigheten i enlighet med punkt 5.

Artikel 25

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har en effektiv riskhanteringsfunktion som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Den funktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssystem med avseende på vilket tjänstepensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänstepensionsinstitutet och de pensionsplaner det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa. Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och beslutsprocesser. 2. Riskhanteringssystemet ska, i proportion till tjänstepensionsinstitutens storlek och interna organisation liksom deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, täcka risker som kan uppstå inom tjänstepensionsinstituten, eller i företag till vilka ett tjänstepensionsinstituts uppgifter eller verksamheter har utkontrakterats, åtminstone inom följande områden, i tillämpliga fall: a) Teckning av försäkringar och avsättningar. b) Asset-liability management. c) Investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden. d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker. e) Hantering av operativ risk. f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker. g) Miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning. 3. Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanteringssystemet även ta hänsyn till de riskerna ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel.

Artikel 26

Internrevisionsfunktion

Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten inrättar en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Internrevisionsfunktionen ska omfatta en utvärdering av hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet, inklusive, i förekommande fall, verksamheter som utkontrakterats.

Artikel 27

Aktuariefunktion

1. Om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig aktuariefunktion som ska a) samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna,

Bilaga 1 L 354/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 b) bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av tekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning, c) bedöma om de data som används vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är tillräckliga, samt bedöma deras kvalitet, d) jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av tekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen, e) informera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av tekniska avsättningar är, f) yttra sig om den övergripande policyn för teckning av försäkring om tjänstepensionsinstitutet har en sådan policy, g) yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet om tjänstepensionsinstitutet har sådana arrangemang, och h) bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet. 2. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten utser minst en oberoende person, inom eller utanför tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen.

Avsnitt 3

Handlingar som gäller företagsstyr ning

Artikel 28

Egen riskbedömning

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, vidtar en egen riskbedömning och dokumenterar denna bedömning. Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners riskprofil. Om det sker en betydande förändring av en viss pensionsplans riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just den pensionsplanen. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att riskbedömningen enligt punkt 1, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, inkluderar följande: a) En beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och beslutsprocesser. b) En bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet. c) En beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget, när tjänstepensionsinstitutet utkontrakterar nyckelfunktioner till det uppdragsgivande företaget i enlighet med artikel 24.3. d) En bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, i förekommande fall inbegripet en beskrivning av återhämtningsplanen. e) En bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i eventuella korrigerande åtgärder, med beaktande av, i förekommande fall: i) indexeringsmekanismer, ii) mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem. f) En kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner, inklusive, beroende på vad som är tillämpligt, garantier, överenskommelser eller andra typer av finansiellt stöd från det uppdragsgivande företaget, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av direktiv 2009/138/EG eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för tjänstepensionsinstitutet eller medlemmarna och förmånstagarna.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/65

g) En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna.

h) Om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar.

3. Med avseende på tillämpningen av punkt 2 ska tjänstepensionsinstituten ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på tjänstepensionsinstitutets förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen.

4. Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut.

Artikel 29

Årsbokslut och förvaltningsberättelser

Medlemsstaterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium upprättar och offentliggör årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet förvaltar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer, i enlighet med nationell rätt.

Artikel 30

Riktlinjer för investeringsverksamheten

Medlemsstaterna ska säkerställa att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium utarbetar och minst vart tredje år ser över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Medlemsstaterna ska föreskriva att riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna ska offentliggöras.

KAPITEL 2

Utkontraktering och kapitalförvaltning

Artikel 31

Utkontraktering

1. Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensionsinstitut, till tjänsteleverantörer som arbetar för dessa tjänstepensionsinstituts räkning.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.

3. Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till något av följande:

a) Kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyrningssystem försämras.

b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

Bilaga 1

L 354/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

c) De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina förpliktelser.

d) Möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare undergrävs.

4. Tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner, förvaltningen av dessa tjänstepensionsinstitut eller andra verksamheter som omfattas av detta direktiv, ingår ett skriftligt avtal med tjänsteleverantören. Ett sådant avtal ska vara rättsligt bindande och tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleverantörens rättigheter och skyldigheter.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut underrättar behöriga myndigheter i god tid om all utkontraktering av verksamheter som omfattas av detta direktiv. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan utkontraktering träder i kraft. Medlemsstaterna ska också säkerställa att tjänstepensionsinstitut till sina behöriga myndigheter anmäler alla senare viktiga förändringar med avseende på de utkontrakterade verksamheterna.

7. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att när som helst begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörerna om utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter.

Artikel 32

Kapitalförvaltning

Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att, för förvaltningen av investeringsportföljen, utse kapitalförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och som där är vederbörligen auktoriserade för sådan verksamhet i enlighet med direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU samt de auktoriserade enheter som avses i artikel 2.1 i det här direktivet.

KAPITEL 3

Förvaringsinstitut

Artikel 33

Utseende av ett förvaringsinstitut

1. När det är fråga om en tjänstepensionsplan där medlemmar och förmånstagare står för hela investeringsrisken, får hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35. Värdmedlemsstaten får kräva att dessa tjänstepensionsinstitut utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35 när de bedriver gränsöverskridande verksamhet i enlighet med artikel 11, under förutsättning att dess nationella rätt kräver att ett förvaringsinstitut utses.

2. För tjänstepensionsplaner i vilka medlemmar och förmånstagare inte står för hela investeringsrisken, får hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar eller för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35.

3. Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU eller som är godkända som förvaringsinstitut enligt direktiv 2009/65/EG eller direktiv 2011/61/EU.

4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att enligt deras nationella rätt, i enlighet med artikel 48, förbjuda förvaringsinstitut som är belägna inom deras territorium att fritt förfoga över förvarade tillgångar om detta begärs av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/67

5. Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. Avtalet ska föreskriva översändande av information som förvaringsinstitutet behöver för att kunna utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv samt andra relevanta lagar eller författningar.

6. När tjänstepensionsinstitutet och förvaringsinstitutet utför de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 34 och 35 ska de agera hederligt, korrekt, professionellt, oberoende och i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

7. Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende tjänstepensionsinstitutet som kan skapa intressekonflikter mellan tjänstepensionsinstitutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och för tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

8. Om inget förvaringsinstitut utses ska tjänstepensionsinstituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare.

Artikel 34

Förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar

1. Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan som består av finansiella instrument som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.

Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med reglerna i direktiv 2014/65/EU, öppnade i tjänstepensionsinstitutets namn, så att de alltid tydligt kan identifieras som tillhörande tjänstepensionsinstitutet eller pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.

2. Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan består av andra tillgångar än de som avses i punkt 1, ska förvaringsinstitutet kontrollera att tjänstepensionsinstitutet är tillgångarnas ägare och föra ett register över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från tjänstepensionsinstitutet och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför tjänstepensionsinstitutet och medlemmarna och förmånstagarna för eventuella förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet utan godtagbara skäl underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstituts ansvar enligt punkt 3 inte påverkas av att det har anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar.

5. Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska tjänstepensionsinstituten vara skyldiga att minst

a) säkerställa att finansiella instrument är föremål för vederbörlig omsorg och skydd,

b) föra register som gör det möjligt för tjänstepensionsinstitutet att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar,

c) vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar,

d) på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.

Artikel 35

Tillsynsuppgifter

1. Utöver de uppgifter som avses i artikel 34.1 och 34.2 ska det förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter

a) följa tjänstepensionsinstitutets anvisningar, såvida inte dessa strider mot nationell rätt eller tjänstepensionsinstitutets regler,

Bilaga 1 L 354/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 b) säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan inbetalas till tjänstepensionsinstitutet inom sedvanliga tidsfrister, och c) säkerställa att inkomster från tillgångar används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler. 2. Utan hinder av punkt 1 får tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra. 3. Om inget förvaringsinstitut utses för tillsynsuppgifter ska tjänstepensionsinstitutet genomföra förfaranden som säkerställer att uppgifterna, som i annat fall står under förvaringsinstituts tillsyn, utförs på ett korrekt sätt inom tjänstepensionsinstitutet.

AVDELNING IV

INFORMATION SOM SKA LÄMNAS TILL PRESUMTIVA MEDLEMMAR, MEDLEMMAR OCH

FÖRMÅNSTAGARE

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 36

Principer

1. Med beaktande av pensionsplanens karaktär ska medlemsstaterna säkerställa att alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium tillhandahåller a) presumtiva medlemmar, åtminstone den information som anges i artikel 41, b) medlemmar, åtminstone den information som anges i artiklarna 37 – 40, 42 och 44, och c) förmånstagare, åtminstone den information som anges i artiklarna 37, 43 och 44. 2. Den information som avses i punkt 1 a) ska uppdateras regelbundet, b) ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk; fackspråk ska undvikas och även tekniska termer ska undvikas om vardagliga uttryck kan användas i stället, c) får inte vara vilseledande, och konsekvens ska råda när det gäller ordförråd och innehåll, d) ska presenteras på ett lättläst sätt, e) ska vara tillgänglig på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på pensionsplanen i fråga, och f) ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare i elektronisk form, inbegripet på varaktiga medier eller via en webbplats, eller i pappersform. 3. Medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare.

Artikel 37

Allmän information om pensionsplanen

1. Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet förvaltar, särskilt vad gäller a) tjänstepensionsinstitutets namn samt i vilken medlemsstat tjänstepensionsinstitutet är registrerat eller auktoriserat och namnet på dess behöriga myndighet,

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/69 b) de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har, c) information om investeringsprofilen, d) vilken typ av finansiella risker som medlemmarna och förmånstagarna står för, e) villkoren för fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds i pensionsplanen, en förklaring om detta, f) de mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns, g) när medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, h) strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare, för pensionsplaner som inte erbjuder en viss förmånsnivå, i) de valmöjligheter som medlemmar och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner, j) om en medlem har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse. 2. För pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med olika investeringsprofiler ska medlemmarna informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och, i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och pensionsplanens regel om att en viss medlem anvisas ett visst investeringsalternativ. 3. Medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare ska inom skälig tid erhålla all relevant information om ändringar av reglerna för pensionsplanen. Dessutom ska tjänstepensionsinstituten tillhandahålla medlemmar och förmånstagare en förklaring om hur väsentliga förändringar av de tekniska avsättningarna påverkar medlemmarna och förmånstagarna. 4. Tjänstepensionsinstituten ska tillhandahålla den allmänna information om pensionsplanen som anges i denna artikel.

KAPITEL 2

Pensionsbesked och kompletterande information

Artikel 38

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar ett kortfattat dokument med basfakta för varje medlem, med hänsyn till den särskilda karaktären hos nationella pensionssystem och relevant nationell social-, arbetsmarknads- och skattelagstiftning (nedan kallat pensionsbesked ). Dokumentets titel ska innehålla ordet ”pensionsbesked”. 2. Den exakta dag som informationen i pensionsbeskedet avser ska anges tydligt. 3. Medlemsstaterna ska kräva att informationen i pensionsbeskedet är korrekt, uppdaterad, och att den görs tillgänglig kostnadsfritt för alla medlemmar minst varje år i elektronisk form, inbegripet på ett varaktigt medium eller via en webbplats, eller i pappersform. En papperskopia ska på begäran lämnas till medlemmar, utöver informationen i elektronisk form. 4. Alla betydande förändringar av informationen i pensionsbeskedet i förhållande till föregående år ska tydligt anges. 5. Medlemsstaterna ska fastställa regler för att fastställa antaganden för de prognoser som avses i artikel 39.1 d. Dessa regler ska tillämpas av tjänstepensionsinstituten för att i relevanta fall fastställa den årliga nominella avkastningen på investeringarna, den årliga inflationen och trenden för framtida löner.

Bilaga 1 L 354/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 Artikel 39

Pensionsbesked

1. Pensionsbeskedet ska åtminstone innehålla följande basfakta för medlemmarna: a) Personuppgifter om medlemmen, inbegripet en tydlig angivelse av den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder som fastställts i pensionsplanen eller uppskattats av tjänstepensionsinstitutet eller den pensionsålder som medlemmen satt, beroende på vad som är tillämpligt. b) Tjänstepensionsinstitutets namn och dess kontaktadress och angivelse av medlemmens pensionsplan. c) I tillämpliga fall, information om fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen och om så är relevant, var ytterligare information finns. d) Information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som anges i led a och en varning om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär. e) Information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär. f) Information om de bidrag som det uppdragsgivande företaget och medlemmen betalat in till pensionsplanen, åtminstone under de senaste tolv månaderna, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär. g) En specificering av de kostnader som tjänstepensionsinstitutet dragit av åtminstone under de senaste tolv månaderna. h) Information om finansieringsnivån för pensionsplanen som helhet. 2. Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 60 utbyta bästa praxis om pensionsbeskedets format och innehåll.

Artikel 40

Kompletterande information

1. Pensionsbeskedet ska ange var och hur kompletterande information kan erhållas, inbegripet följande: a) Ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som medlemmen har enligt pensionsplanen. b) Den information som specificeras i artiklarna 29 och 30. c) I tillämpliga fall, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet. d) Information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör. 2. För pensionsplaner där medlemmarna står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs medlemmen genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska pensionsbeskedet ange var ytterligare information finns tillgänglig.

KAPITEL 3

Annan information och handlingar som ska tillhandahållas

Artikel 41

Information som ska lämnas till presumtiva medlemmar

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att presumtiva medlemmar som inte automatiskt ansluts till en pensionsplan informeras om följande innan de ansluter sig till den pensionsplanen: a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/71 b) Relevanta inslag i pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner. c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt. d) Var ytterligare information finns tillgänglig. 2. När medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska presumtiva medlemmar ges information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare. 3. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut säkerställer att presumtiva medlemmar som automatiskt ansluts till en pensionsplan direkt efter sin anslutning informeras om följande: a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ. b) Relevanta egenskaper hos pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner. c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt. d) Var ytterligare information finns tillgänglig.

Artikel 42

Information som ska lämnas till medlemmar före pensionering

Förutom pensionsbeskedet ska tjänstepensionsinstituten i god tid före den pensionsålder som specificeras i artikel 39.1 a, eller på medlemmens begäran, tillhandahålla varje medlem information om de alternativ för utbetalning av förmåner som de har för att erhålla sina pensionsförmåner.

Artikel 43

Information som ska lämnas till förmånstagare under utbetalningsfasen

1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten regelbundet ger förmånstagare information om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ. 2. Tjänstepensionsinstituten ska utan dröjsmål informera förmånstagarna efter det att ett slutgiltigt beslut fattats som leder till att förmånsnivåerna reduceras, och tre månader innan detta beslut genomförs. 3. Om förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska medlemsstaterna säkerställa att förmånstagarna regelbundet får den information de behöver.

Artikel 44

Kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran

På begäran av en medlem eller förmånstagare eller deras företrädare ska tjänstepensionsinstitutet lämna följande kompletterande information: a) Det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 29 eller, om ett tjänstepensionsinstitut ansvarar för mer än en pensionsplan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser just deras pensionsplan.

Bilaga 1 L 354/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 b) De riktlinjer för investeringsverksamheten som avses i artikel 30. c) Eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för de prognoser som avses i artikel 39.1 d. AVDELNING V

TILLSYN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser om tillsyn

Artikel 45

Tillsynens huvudsyfte

1. Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmars och förmånstagares rättigheter och att säkerställa tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som är nödvändigt för att uppnå det huvudsyfte med tillsynen som avses i punkt 1.

Artikel 46

Tillsynens omfattning

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsyn utövas över tjänstepensionsinstituten, i tillämpliga fall inbegripet tillsyn över a) villkor för att få bedriva verksamhet, b) tekniska avsättningar, c) finansiering av tekniska avsättningar, d) lagstadgat kapitalkrav, e) disponibel solvensmarginal, f) föreskriven solvensmarginal, g) investeringsregler, h) kapitalförvaltning, i) företagsstyrningssystem, j) information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare.

Artikel 47

Allmänna principer för tillsyn

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynen baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod. 3. Tillsynen över tjänstepensionsinstitut ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/73

4. Tillsynsbefogenheter ska utövas på ett sätt som är lämpligt och står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer.

Artikel 48

De behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern kontroll.

2. Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter och medlemsstaternas rätt att föreskriva och påföra straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.

3. Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några regler om administrativa sanktioner enligt detta direktiv för överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska i så fall underrätta kommissionen om de relevanta straffrättsliga bestämmelserna.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utan oskäligt dröjsmål offentliggör alla administrativa sanktioner eller andra åtgärder som påförts – och inte överklagats i tid – till följd av överträdelser av nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, däribland information om överträdelsens typ och art och de ansvariga personernas identitet. Om den behöriga myndigheten anser, efter en bedömning från fall till fall av proportionaliteten i att offentliggöra de juridiska personernas identitet eller de fysiska personernas identitet eller personuppgifter, att det vore oproportionellt att offentliggöra sådana uppgifter, eller om ett offentliggörande äventyrar finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning, får den behöriga myndigheten emellertid besluta att skjuta upp offentliggörandet, att avstå från offentliggörande eller att offentliggöra sanktionerna på anonym grund.

5. Varje beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska omfatta utförliga skäl och delges tjänstepensionsinstitutet. Beslutet ska också anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11.

6. Behöriga myndigheter får även begränsa eller förbjuda tjänstepensionsinstitutets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, särskilt om

a) tjänstepensionsinstitutet inte har gjort tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till hela sin verksamhet eller om de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga,

b) tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav.

7. För att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen får de behöriga myndigheterna helt eller delvis överföra de befogenheter som enligt rätten i hemmedlemsstaten innehas av de personer som driver ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, till en särskild företrädare som är lämpad för att utöva dessa befogenheter.

8. De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, särskilt om

a) tjänstepensionsinstitutet inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen,

b) tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet,

c) tjänstepensionsinstitutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av,

Bilaga 1 L 354/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 d) tjänstepensionsinstitutet, vid gränsöverskridande verksamhet, inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner. 9. Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv kan överklagas till domstol.

Artikel 49

Tillsynens granskningsprocess

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har nödvändiga befogenheter för att granska de strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv, varvid hänsyn ska tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet. Vid granskningen ska hänsyn tas till de omständigheter under vilka tjänstepensionsinstituten bedriver sin verksamhet, och, i förekommande fall, till de parter som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter för deras räkning. Granskningen ska omfatta följande aspekter: a) En bedömning av de kvalitativa krav som avser företagsstyrningssystemet. b) En bedömning av de risker som tjänstepensionsinstitutet står inför. c) En bedömning av tjänstepensionsinstitutets förmåga att bedöma och hantera dessa risker. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas. 3. De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att tjänstepensionsinstitut åtgärdar svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess. 4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar enligt punkt 1 minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

Artikel 50

Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna

Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla tjänstepensionsinstitut registrerade eller auktoriserade inom deras territorium som är nödvändiga för att a) kräva att tjänstepensionsinstitutet, dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner när som helst ska lämna information om alla affärsangelägenheter eller överlämna alla affärshandlingar, b) utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsinstitutet och andra företag eller mellan tjänstepensionsinstitut, när tjänstepensionsinstitut utkontrakterar nyckelfunktioner eller annan verksamhet till dessa andra företag eller tjänstepensionsinstitut och all utkontraktering i senare led, som påverkar tjänstepensionsinstitutets finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn, c) få tillgång till följande handlingar: den egna riskbedömningen, riktlinjerna för investeringsverksamheten, årsbokslutet och förvaltningsberättelsen och alla handlingar som krävs för tillsynen, d) fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen, inbegripet följande: i) interna delårsrapporter, ii) aktuariella värderingar och detaljerade antaganden,

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/75 iii) analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder ( asset-liability studies ), iv) dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs, v) dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt, vi) rapporter från de personer som tilldelats ansvaret för revisionen av de årsbokslut som avses i artikel 29, e) utföra inspektioner på plats i tjänstepensionsinstitutens lokaler och, när så är lämpligt, på platser där utkontrakterade och i senare led på nytt utkontrakterade verksamheter utförs för att kontrollera huruvida verksamheten bedrivs i enlighet med tillsynsreglerna, f) när som helst begära information från tjänstepensionsinstitut om utkontrakterade verksamheter och om alla i senare led utkontrakterade verksamheter.

Artikel 51

Transparens och ansvarighet

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför de uppgifter som fastställs i detta direktiv på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information offentliggörs: a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmän vägledning om tjänstepensionsplaner, samt information om huruvida medlemsstaten väljer att tillämpa detta direktiv i enlighet med artiklarna 4 och 5. b) Information om tillsynens granskningsprocess enligt artikel 49. c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket. d) Huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och verksamhet. e) Reglerna om administrativa sanktioner och andra åtgärder tillämpliga på överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv. 3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ.

KAPITEL 2

Tystnadsplikt och informationsutbyte

Artikel 52

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt, får dessa personer inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras. 2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, om en pensionsplan håller på att avvecklas, tillåta att konfidentiella uppgifter lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

Bilaga 1 L 354/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 Artikel 53

Användning av konfidentiella uppgifter

Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter som erhåller konfidentiella uppgifter enligt detta direktiv använder dem endast i tjänsten och då endast för följande ändamål: a) För att kontrollera att tjänstepensionsinstituten uppfyller villkoren för att få bedriva tjänstepensionsverksamhet innan de inleder sin verksamhet. b) För att underlätta övervakningen av tjänstepensionsinstitutens verksamhet, inklusive kontrollen av de tekniska avsättningarna, solvensen, företagsstyrningssystemet och den information som lämnas till medlemmar och förmånstagare. c) För att införa korrigerande åtgärder, bland annat administrativa sanktioner. d) För att offentliggöra, om det är tillåtet enligt den nationella rätten, nyckeltal för verksamheten för alla enskilda tjänstepensionsinstitut, som kan hjälpa medlemmar och förmånstagare att fatta finansiella beslut om sina pensioner. e) I överklaganden av beslut som de behöriga myndigheterna fattar i enlighet med bestämmelserna om införlivande av detta direktiv. f) Vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

Artikel 54

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 52 och 53 ska inte påverka de utredningsbefogenheter som tilldelats Europaparlamentet enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 55

Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter

1. Artiklarna 52 och 53 ska inte utgöra hinder för något av följande: a) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat vid utövandet av deras tillsynsfunktioner. b) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater vid utövandet av deras tillsynsfunktioner. c) Informationsutbyte, vid utövandet av deras tillsynsfunktioner, mellan behöriga myndigheter och någon av följande inom samma medlemsstat: i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter inom den finansiella sektorn och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader. ii) Myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet i medlemsstaterna genom makrotillsynsregler. iii) Organ som deltar i avvecklingen av en pensionsplan och i andra liknande förfaranden. iv) Myndigheter eller organ med omstruktureringsuppgifter i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet. v) Personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och andra finansiella institut. d) Utlämnande, till organ som administrerar avvecklingen av en pensionsplan, av sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Bilaga 1

23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/77

2. Information som mottas av de myndigheter, organ och personer som avses i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikel 52.

3. Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och någon av följande:

a) Myndigheter som ansvarar för att övervaka de organ som deltar i avvecklingen av pensionsplaner och liknande förfaranden.

b) Myndigheter som ansvarar för att övervaka de personer som ansvarar för lagstadgad revision av tjänstepensionsinstituts, försäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

c) Oberoende aktuarier för tjänstepensionsinstitut som utövar tillsyn över dessa tjänstepensionsinstitut samt de organ som ansvarar för att övervaka sådana aktuarier.

Artikel 56

Överföring av information till centralbanker, monetära myndigheter, de europeiska tillsynsmyndig-

heterna och Europeiska systemriskrådet

1. Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra en behörig myndighet att överföra information till följande myndigheter eller organ för att de ska kunna utföra sina respektive uppgifter:

a) Centralbanker och andra organ med liknande funktion, i egenskap av monetära myndigheter.

b) Andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem i förekommande fall.

c) Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( ) och den europeiska tillsynsmyndigheten 1 (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( ). 2

2. Artiklarna 55 – 58 ska inte hindra de myndigheter eller organ som avses i punkt 1 a, b och c i den här artikeln från att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som de behöriga myndigheterna kan behöva vid tillämpningen av artikel 53.

3. Den information som tas emot i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 57

Utlämning av information till den centrala förvaltning som ansvarar för finansiell lagstiftning

1. Artiklarna 52.1, 53 och 58.1 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att konfidentiell information lämnas ut av behöriga myndigheter till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning.

Informationen får endast lämnas ut då det är nödvändigt för att utövande av tillsyn, samt för förebyggande av konkurser och resolution av konkurshotade tjänstepensionsinstitut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 55, och information som erhållits vid kontroll på plats får lämnas ut endast med uttryckligt godkännande av den behöriga myndighet från vilken informationen härrör eller av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen på plats utfördes.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

Bilaga 1 L 354/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 2. Medlemsstaterna får tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tjänstepensionsinstitut lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätter i den egna medlemsstaten och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten, om samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Enheterna har befogenhet enligt nationell rätt att utreda eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn över tjänstepensionsinstitut eller för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn. b) Informationen är strikt nödvändig för utövandet av den befogenhet som avses i led a. c) De personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt enligt nationell rätt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv. d) Om informationen härrör från en annan medlemsstat, att den endast lämnas ut med uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter från vilka den härrör, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har givit sitt samtycke.

Artikel 58

Villkor för informationsutbyte

1. För informationsutbyte enligt artikel 55, överföring av information enligt artikel 56 och utlämnande av information enligt artikel 57 ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande villkor är uppfyllda: a) Informationen ska bytas ut, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn. b) Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke. 2. Artikel 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag. Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor är uppfyllda: a) Informationen måste vara avsedd att användas för avslöjande och för utredning och granskning enligt artikel 57.2 a. b) Den information som tas emot måste omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, om så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke. 3. Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i punkt 2 första stycket utför sin uppgift att avslöja eller utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, ska den möjlighet till informationsutbyte som föreskrivs i artikel 57.2 gälla.

Artikel 59

Nationella bestämmelser av tillsynskaraktär

1. Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om hur pensionssystem ska vara uppbyggda i artikel 11.1.

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/79 2. Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra dem på sin webbplats.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 60

Samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa

1. Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att detta direktiv tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap. 2. Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensionsinstitutens verksamhet. 3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010, och ska utan dröjsmål förse Eiopa med all information den behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1094/2010, i enlighet med artikel 35 i den förordningen. 4. Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta direktiv ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning.

Artikel 61

Behandling av personuppgifter

När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska tjänstepensionsinstitut och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för detta direktiv i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Vad gäller Eiopas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska Eiopa följa förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 62

Utvärdering och översyn

1. Senast den 13 januari 2023 ska kommissionen göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess tillämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet. 2. Den översyn som avses i punkt 1 ska särskilt avse a) detta direktivs lämplighet när det gäller tillsyn och företagsstyrning, b) gränsöverskridande verksamhet, c) erfarenheterna i samband med tillämpningen av detta direktiv och dess effekter för tjänstepensionsinstituts stabilitet, d) pensionsbeskedet.

Bilaga 1 L 354/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016 Artikel 63

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 13 ska led 7 ersättas med följande: ”7. återförsäkring : något av följande: a) Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland. b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd's. c) Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (*). (*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).”

2. I artikel 308b ska punkt 15 ersättas med följande: ”15. Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som hade antagits av dem i syfte att följa artiklarna 1 – 19, 27 – 30, 32 – 35 och 37 – 67 i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31 december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31 december 2022. Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande: a) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensionsverksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341. b) Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell rätt till följd av detta direktiv.”

Artikel 64

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/81 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 65

Upphävande

Direktiv 2003/41/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 13 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I. Hänvisningar till det upphävda direktivet 2003/41/EG ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II. Artikel 66

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 67

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 14 december 2016. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ I. KORČOK Ordförande Ordförande

Bilaga 1 L 354/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

BILAGA I

DEL A

Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta

(som det hänvisas till i artikel 65) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG Endast artikel 303 (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU Endast artikel 4 (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU Endast artikel 62 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU Endast artikel 1 (EUT L 145, 31.5.2013, s. 1)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 65) Direktiv Frist för införlivande Datum för tillämpning 2003/41/EG 23.9.2005 23.9.2005 2009/138/EG 31.3.2015 1.1.2016 2010/78/EU 31.12.2011 31.12.2011 2011/61/EU 22.7.2013 22.7.2013 2013/14/EU 21.12.2014 21.12.2014

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/83 BILAGA II

Jämförelsetabell

Direktiv 2003/41/EG Detta direktiv Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2 Artikel 2 Artikel 3 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 4 Artikel 5 Artikel 5 Artikel 6 a Artikel 6.1 Artikel 6 b Artikel 6.2 Artikel 6 c Artikel 6.3 Artikel 6 d Artikel 6.4 Artikel 6 e Artikel 6.5 Artikel 6 f Artikel 6.6 Artikel 6.7 Artikel 6 g Artikel 6.8 Artikel 6 h Artikel 6.9 Artikel 6 i Artikel 6.10 Artikel 6 j Artikel 6.11 Artikel 6.12 – 6.19 Artikel 7 Artikel 7 Artikel 8 Artikel 8 Artikel 9.1 a Artikel 9 Artikel 9.1 c Artikel 10.1 a Artikel 9.1 e Artikel 10.1 b Artikel 9.2 Artikel 10.2 Artiklarna 20, 9.5 Artikel 11 Artikel 12 Artikel 15.1 – 15.5 Artikel 13.1 – 13.5 Artikel 15.6 Artikel 16 Artikel 14 Artikel 17 Artikel 15

Bilaga 1 L 354/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Direktiv 2003/41/EG Detta direktiv Artikel 17a.1 – 17a.4 Artikel 16.1 – 16.4 Artikel 17a.5 Artikel 17b Artikel 17 Artikel 17c Artikel 17d Artikel 18 Artikel 18 Artikel 19 Artikel 20 Artikel 21 Artikel 9.1 b Artikel 22.1 Artikel 22.2 – 22.7 Artikel 23 Artikel 24 Artikel 25 Artikel 26 Artikel 27 Artikel 28 Artikel 10 Artikel 29 Artikel 12 Artikel 30 Artikel 9.4 Artikel 31.1 Artikel 31.2 – 31.7 Artikel 19.1 Artikel 32 Artikel 19.2 andra stycket Artikel 33.1 Artikel 33.2 Artikel 19.2 första stycket Artikel 33.3 Artikel 19.3 Artikel 33.4 Artikel 33.5 – 33.8 Artikel 34 Artikel 35 Artikel 36 Artikel 9.1 f Artikel 37.1 Artikel 11.4 c Artikel 37.2 Artikel 11.2 b Artikel 37.3 Artikel 37.4 Artikel 38 Artikel 39 Artikel 40.1 a – c

Bilaga 1 23.12.2016 SV Europeiska unionens officiella tidning L 354/85

Direktiv 2003/41/EG Detta direktiv Artikel 11.4 b Artikel 40.1 d Artikel 40.2 Artikel 41 Artikel 42 Artikel 11.5 Artikel 43 Artikel 11.2 a Artikel 44 a Artikel 11.3 Artikel 44 b Artikel 44 c Artikel 45 Artikel 46 Artikel 47 Artikel 14.1 Artikel 48.1 Artikel 14.2 första stycket Artikel 48.2 Artikel 48.3 – 48.5 Artikel 14.2 andra stycket Artikel 48.6 Artikel 14.3 – 14.5 Artikel 48.7 – 48.9 Artikel 49 Artikel 13.1 Artikel 50 Artikel 13.2 Artikel 51 Artikel 52 Artikel 53 Artikel 54 Artikel 55 Artikel 56 Artikel 57 Artikel 58 Artikel 20.11 första stycket Artikel 59.1 Artikel 20.11 andra stycket Artikel 59.2 Artikel 20.11 tredje och fjärde styckena Artikel 21 Artikel 60 Artikel 61 Artikel 62 Artikel 63 Artikel 22 Artikel 64 Artikel 65 Artikel 66 Artikel 67

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG

av den 25 november 2009

om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ- ANTAGIT DETTA DIREKTIV ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster ( ), rådets 6 med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55, av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) ( ), Europaparlamentets 7 med beaktande av kommissionens förslag, och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkmed beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- ringsgrupp ( ), Europaparlamentets och rådets direktiv 8 téns yttrande ( ), 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och 1 likvidation av försäkringsföretag ( ), Europaparlamentets 9 och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 efter att ha hört Regionkommittén, om livförsäkring ( ) och Europaparlamentets och rådets 10 direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring ( ). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv 11 i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( ), och 2 omarbetas.

av följande skäl:

(2) För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings- (1) En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direkoch återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som lagar och andra författningar angående rätten att etablera gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livmedlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för försäkring ( ), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 3 försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för- 1978 om samordning av lagar och andra författningar som säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att avser koassuransverksamhet inom gemenskapen ( ), rådets 4 det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför- åtaganden som är belägna på denna marknad. säkring ( ), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 5

( 1 ) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11. ( 6 ) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1. (2) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig- ( 7 ) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009. ( ) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. 8 ( 3 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. ( 9 ) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28. ( 4 ) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25. ( 10 ) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. ( 5 ) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77. ( 11 ) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

Bilaga 2

L 335/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(3) För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent- redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge- definitionerna som fastställs i de direktiven också tillämnärerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden pas i det här direktivet. beträffande försäkringsföretag.

(8) Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd- (4) Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk- vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom sådan auktorisation och även för eventuella avslag på detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller ansökan. art - genom att de har nära koppling till de offentliga försäkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera (9) I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestämtill särskilda personer. melser i detta hänseende.

(10) Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför- (5) Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor, säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 miloch återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsominrättats för dessa bolag. råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv tillämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til- (11) Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och återfriheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlemssöka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät- inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller tas genom det här direktivet. tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstadkomma den harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda (6) Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är som medger att tillsynen över ett företag utövas av undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska hemmedlemsstaten. registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa företag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn. (12) Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor- (7) Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) ( ) 6 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för- fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentanfattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon- ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv. troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ( ), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 1 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam- (13) Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till manställd redovisning ( ), rådets andra direktiv 84/5/EEG 2 återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems- Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor- exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgivdon ( ), Europaparlamentets och rådets direktiv 3 ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verkfinansiella instrument ( ) och Europaparlamentets och 4 samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät- artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( ) fast- 5 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn ställs allmänna regler och definitioner på områdena för över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat ( ). Detta krav innebär 7 dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och ( 1 ) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1. finansverksamhet får bedrivas. ( ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. 2 ( ) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17. 3 ( ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. ( ) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. 4 6 ( ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. ( ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1. 5 7

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/3

(14) En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att (20) Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända- försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spemålsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal- cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spemarknaden har gjort att det nu gällande systemet inte cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta införa ett nytt regelverk. mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitetsprincipen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskrivas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna (15) I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom i standardformeln för solvenskapitalkravet. riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisationer som Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (International Association of Insurance Supervisors), International Accounting Standards Board (21) Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som och International Actuarial Association och med hänsyn captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar. till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknipriskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkringspade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör, och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och hanbör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportionatera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar art, omfattning och komplexitet. och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.

(16) Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över (22) Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karakoch förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta- tär och det faktum att försäkringstagarna själva är gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso- försäkrings- eller återförsäkringsföretag. ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal. Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säkerställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas (23) Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återförinkräkta på det centrala syftet. säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana uppgifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte- (17) Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för- ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter. väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare. Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndigheter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all (24) Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföretamedel och personalresurser. gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genomföra granskningar och utvärderingar.

(18) Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha tillgång till de medel som krävs för att säkerställa att (25) Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen, för uppförande och överblickbarhet som följs av instituoavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etabletioner som handlar med oreglerade eller alternativa ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att investeringsinstrument. tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyndigheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfattningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, (26) Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav oavsett den betydelse det berörda företaget har för den inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsynsövergripande finansiella stabiliteten på marknaden. myndigheterna bör därför endast under särskilda omständigheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter (19) Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofiär en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen. len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger försäkrings- och återförsäkringsföretag som på adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett tillsynsutövningen. företag.

Bilaga 2

L 335/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(27) Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den (35) För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkesbemärkelsen att den endast bör användas som en sista mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fakutväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån beaktas som ytterligare faktorer. varje företags specifika situation snarare än till antalet kapitaltillägg som åläggs på en viss marknad.

(36) Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en

integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbundet bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin (28) Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständigspecifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning). heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveckhändelse av betydande brister hos en partiell eller fullstänlas och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsynsän solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resultamyndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndigheansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till ten som en del av den information som ska lämnas i fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte tillsynssyfte. på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande år. (37) För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp- (29) För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen, dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet, hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrningseller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner system är därför av central betydelse för att säkerställa en på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsuttillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdragsregleringssystemet. avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl- (30) Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunklande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsmed direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på funktionen och aktuariefunktionen. kreditinstitut.

(31) En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa (38) För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat eller elektronisk form - väsentlig information om sin solanges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung- vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite- offentliggöra kompletterande uppgifter.

ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter (39) Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet. tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i

kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden som sådant informationsut- (32) I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som organisatorisk enhet. villkor för tillståndet.

(40) Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte (33) De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn funktioner. över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrättades genom kommissionens beslut 2009/79/EG ( ) bör 1 spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rapportera till Europaparlamentet och kommissionen om den (34) Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämputveckling som skett. liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på

anmälan till tillsynsmyndigheten. ( ) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28. 1

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/5

(41) Syftet med den information och rapport som Ceiops ska i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får medlämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd- räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återförav kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare medlemsstaterna. begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dispositionen av det egna kapitalet.

(42) För att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikorganen samarbeta och utbyta information. (48) Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutsebara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi- (43) I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk- dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka tillringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad- gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets detta direktiv, betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1). direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning ( ) 1 vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning eller administrativa organisation. (49) Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar. I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäkringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin (44) Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeförfond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verkmycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen. kan de i själva verket inte användas för att täcka risker Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbede som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, beståhovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska metoende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag, den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet. art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkravet återspegla de minskade poolnings- eller diversifieringseffekter som är förknippade med dessa separerade fonder.

(45) Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska principer och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig information om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör särskilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela (50) Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag balansräkningen. säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser. Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som tillhör den juridiska person i vilken de genererats. (46) De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet för att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

(51) Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det (47) I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital- bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedömbasmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovisbalansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för- ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassiposterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå ( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87. 1-kapital.

Bilaga 2

L 335/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(52) Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax- den utsträckning som den gör det möjligt för försäkringseringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa särbetalningar, för att öka de medel de har för att täcka för- skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet. luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga associationer eller liknande företag, bland annat när dessa associationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar (56) Antagandena om det referensföretag som antas ta över och erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkringsmotsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax- synnerhet bör man som en del av konsekvensbedömeringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli- om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vilgare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar- ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i rangemang, och de belopp som godkänts för denna beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av sedan harmoniseras på gemenskapsnivå. god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga associationer och liknande företag där infordran av ytterligare betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet bör de belopp som godkänts för denna infordran från (57) För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 2). det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.

(58) Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste (53) För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och reauppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta- listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät- och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäkoch de försäkringsmatematiska och statistiska metoder ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och harsom ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings- moniserade försäkringsmatematiska metoder används. tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemenskapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och överblickbarhet.

(59) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.

(54) Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder, med marknaden och med den internationella utvecklingen (60) Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, baseinom redovisning och tillsyn. rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenskapitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som medlen inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan uppnås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en (55) Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där- lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför- minimikapitalkravet. säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförpliktelser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö- (61) För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de finanssystemet och undvika en situation där försäkringsunderliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel- och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär- följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmarkskilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för information avseende skaderegleringens hantering och solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symmekostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/7

det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän- (67) I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck- för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möjlig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe- medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln. måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet.

(68) I enlighet med den riskbaserade metod som valts för solvenskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna (62) Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk- modeller för beräkningen av detta krav i stället för stanningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings- dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånstaoch återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker- tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning. sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer och standarder.

(63) För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en (69) Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet falmedräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital- ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller återkravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd- försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primärsolvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka kapital i nivå med minimikapitalkravet. detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det sker en betydande ändring av riskprofilen.

(70) Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast- (64) För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa ställda undre och övre gränser på grundval av det riskbakapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra definieras som det ekonomiska kapital som försäkringsgradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att data som kan kontrolleras. det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gentemot försäkringstagare och förmånstagare under de kom- (71) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beakåtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt diversifieringseffekter. aktsamhetsprincipen.

(65) Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av (72) Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller återsolvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk- försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan- tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som innebär att den individuella exponeringen för varje riskka- föreskrivs i artikel 56 i fördraget. tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggregeras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsriskprofil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här- (73) Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger letts med en standardiserad metod. medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av tillgångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk- (66) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredjesituation bör det finnas förenklade metoder för beräkning land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara av solvenskapitalkravet med standardformeln. likvärdig.

Bilaga 2

L 335/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(74) I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare (79) På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö- mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och nödvändig information innan de ingår ett avtal och under förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes passar deras behov. genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmelserna kodifieras och integreras i det här direktivet.

(80) Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas (75) Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapibedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenskatalkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkrapen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock vet som sådana företag ska täcka. inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyndigheterna ska informeras om förvärv av innehav under de tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 % för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm- (81) Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemenmelser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att skapen för verksamheter som på grund av sin art eller tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav omfattning är lämpade att täckas av internationell koassuskulle anses leda till ett väsentligt inflytande. rans bör underlättas genom ett minimum av harmonisering för att förhindra snedvridning av konkurrensen och diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford- (76) På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker- komma till stånd beträffande koassuransverksamheten ställa att systemet med grönt kort och överenskommel- inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas tillserna mellan de nationella byråerna för synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det kommissionen. lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsföretag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finansieringen av denna och av den garantifond som upprättats (82) För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekontillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan inom dess territorium som ska samla in all nödvändig försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas. information beträffande försäkringsfall och representera I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkringsföretaget i fråga. tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom tillräckliga garantier. (77) På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlemsstat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan- (83) Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfödet görs bör därför se till att det inte finns någonting som retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så korförhindrar marknadsföring inom deras respektive territorekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemenmedlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med förfarande som ger jämförbara garantier. gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i hemmedlemsstaten. (84) I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäkring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu- (78) Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klasett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä- ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realitegällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa. ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/9

sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ( ) bör, i enlighet med 1 av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse- detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer- omfattas av artikel 7 i den förordningen. ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillkoren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter- (89) För att beakta de internationella aspekterna av återförsäknativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk- ring bör bestämmelser införas som möjliggör att internaringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras. formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedriver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territorier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavseende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte (85) I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rätatt öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredjetsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möjland, oavsett om det sker genom etablering eller tillhandaligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de hållande av tjänster över nationsgränserna. inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja (90) På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återförsig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlemssäkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkringsstaten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även uppoch återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell nås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återfrivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade socialoch kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte eller verksamheter. får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tekniskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar. (91) Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör betraktas som belopp som kan dras av enligt (86) Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö- återförsäkrings- och retrocessionsavtal. retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras territorier, följer de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio- (92) Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm- bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla bör vara hemmedlemsstatens ansvar. nya verksamheter som startas genom ett sådant företag efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

(87) I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före- (93) Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären mål för någon form av indirekt beskattning, medan flertahos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlemslet medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer. avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att förhindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta- (94) Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag, terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör med beaktande av det arbete som gjorts inom andra detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att finanssektorer. utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs, och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så (95) Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och återatt sådana skatter och avgifter betalas. försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för tillsynen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella ställning. (88) De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig ( ) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. 1

Bilaga 2

L 335/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(96) Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta (105) Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndigutöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig. hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen som denna medlemsstat eller försäkringstagare och förmånstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer (97) Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk- som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvidaringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkrings- tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäkringstatillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort. bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.

(98) Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller (106) Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig formaliserade och hållbara relationer, som baseras på för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkringsgaranterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag. företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas för att täcka sitt solvenskapitalkrav. genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara föremål för tillsyn enligt samma regler som de som föreskrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna och lika konkurrensvillkor för alla grupper.

(107) Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat- (99) Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant informoderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvudmation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla tillkunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma relepå ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna nödvändigt. inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet sökas hos Ceiops. (100) Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

(101) Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör (108) Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotterförsäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp, företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkringsså att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de sätt. medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsynsmyndigheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn (102) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller återgrupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller modell som ska användas för solvensberäkningen på både riskerar att äventyras. gruppnivå och individuell nivå.

(103) Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryckligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll (109) Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan även avseende andra bestämmelser. påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner (104) I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, inbegridet erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess att redovisa sin verksamhet. solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/11

(110) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en (116) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenskaföremål för tillsynsmyndighetens bedömning. pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrangemang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet beträffande bestämmelserna och utbyta information med myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för (111) Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före- att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäkmål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna. införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord- tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsynstillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsynsmyntillhör samma grupp bör upprätta digheterna i fråga. samordningsöverenskommelser.

(117) Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats (112) Med tanke på de ökade befogenheterna för grupptillsyns- är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och likgrupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås. vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam- Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet, utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på åtgärder och av likabehandling och skydd av olika marknader, bör inte interna transaktioner inom grup- försäkringsborgenärer. pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.

(118) Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkrings- (113) Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag företags finansiella soliditet och i största möjliga utsträckinom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn- sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfarandigheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak- den bör dock inte påverkas. tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och (119) Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndigmyndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder verksamma inom andra finansiella sektorer. och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkringsföretagens tillsynsmyndigheter.

(114) Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten, (120) Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hänomfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person. i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur tillmot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör gångar och skulder, som innehas av oberoende personer inrättas för att sörja för att samarbetet, informationsutby- som har stående fullmakt att företräda försäkringsföretatet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatiotillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyns- nen av försäkringsföretaget. myndigheterna bör använda kollegiet till att främja överensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela gruppen enligt harmoniserade kriterier. (121) Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersättningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäkringsföretag som härrör från arbetstagares (115) I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till denna myndighet när det fattar beslut. När tillsynsmyndig- ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras. ( lex concursus ).

Bilaga 2

L 335/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(122) Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations- sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmedförfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har eller bostadsort. vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgärder, däribland rekonstruktionsåtgärder. (130) För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som

genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten (123) Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verkbör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden ningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfanär det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla med- tvångsåtgärder som beslutats under rättegång. lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena i hemmedlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning . Information bör också lämnas till kända borgenärer som är (131) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut fordringar och inkomma med synpunkter. 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( ). 1 (124) Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beaktas under likvidationsförfarandet.

(132) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgärder i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att (125) Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa krahemmedlemsstatens lag. ven på områden som företagsstyrningssystem, offentliggöranden, bedömningskriterier beträffande kvalificerat innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar (126) För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Komåtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten missionen bör också ges befogenhet att anta genomföranoch i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus att likvidationsförfaranden inletts. beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa

åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att (127) Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för- komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk- kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden. Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänförliga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan (133) Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträcktill skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärförsäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i föransvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverkdraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör medartikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvänlemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för digt för att uppnå dessa mål. säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika (134) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämpavskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i lig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenäfriheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas och retrocession ( ), rådets direktiv 73/240/EEG av den 2 genom den berörda medlemsstatens lagstiftning. 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( ), rådets direktiv 76/580/EEG av den 3 (128) När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som samordning av lagar och andra författningar angående rätbeviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt skett. försäkring än livförsäkring ( ), rådets direktiv 84/641/EEG 4

Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden ( ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. 1 (129) anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter. ( ) EGT 56, 4.4.1964, s. 878. 2 Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med- ( 3 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20. lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma ( 4 ) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/13

av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse- lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om bestämmelserna om tillsynssamordning och samordning av lagar och andra författningar om rätten att samarbetsformer. etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( ) har blivit obsoleta och bör därför upp- 1 höra att gälla.

(141) Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och (135) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag- kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller återstiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en försäkringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldig- hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt villheten att införliva de oförändrade bestämmelserna före- kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av förskrivs i de tidigare direktiven. säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för finansiell stabilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas att ge råd till kommissionen om struktur och principer som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd- (136) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig- ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommislagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B. sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till Europaparlamentet och rådet om alternativa system för stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag inom grupper som kan förstärka en effektiv kapitalplane- (137) Kommissionen kommer att pröva om de existerande ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag. sådant system.

(138) I artikel 17.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillvilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem syn över tjänstepensionsinstitut ( ) hänvisas till gällande 2 med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en harlagstiftning avseende solvensmarginaler. Dessa hänvismoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga mynningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissiodigheter, centralbanker och finansministerier vad avser nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG krishantering, krislösning och skattemässig delning av böri enlighet med artikel 21.4 i det direktivet. Kommissionen dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en harsolvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmonisesom de grundläggande särdragen för försäkring kommer rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt ska tillämpas på dessa institut. nationell bolagsrätt för tillgångsöverföring. I denna rapport bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffekter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade med att vara en del av en grupp, praxis avseende centrali- (139) Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäkringstagaserad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller ren ändras då detta direktiv antas. Kommissionen bör så fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och snart som möjligt och under alla omständigheter före riskkoncentrationer. utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling ( ), med 3 beaktande av det här direktivets följder för försäkringstagarna. (142) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ( ) uppmuntras medlemsstaterna att för 4 egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen (140) Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s offentliggöra dessa tabeller. finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade fram den 25 februari 2009. Kommissionen bör föreslå

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. ( ) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21. 1 ( ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. 2 ( ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3. ( ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. 3 4

Bilaga 2 L 335/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ- VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING KAPITEL I Syfte, tillämpningsområde och definitioner AVSNITT 1 Syfte och tillämpningsområde Artiklarna 1 och 2 AVSNITT 2 Undantag från tillämpningsområdet Underavsnitt 1 Allmänt Artiklarna 3 och 4 Underavsnitt 2 Skadeförsäkring Artiklarna 5-8 Underavsnitt 3 Livförsäkring Artiklarna 9 och 10 Underavsnitt 4 Återförsäkring Artiklarna 11 och 12 AVSNITT 3 Definitioner Artikel 13 KAPITEL II Startande av verksamhet Artiklarna 14-26 KAPITEL III Tillsynsmyndigheter och allmänna regler Artiklarna 27-39 KAPITEL IV Villkor för utövandet av verksamheten AVSNITT 1 Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar Artikel 40 AVSNITT 2 Företagsstyrningssystem Artiklarna 41-50 AVSNITT 3 Offentliggöranden Artiklarna 51-56 AVSNITT 4 Kvalificerade innehav Artiklarna 57-63 AVSNITT 5 Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhetlighet i tillsynen Artiklarna 64-71 AVSNITT 6 Skyldigheter för revisorer Artikel 72 KAPITEL V Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring Artiklarna 73 och 74 KAPITEL VI Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler AVSNITT 1 Värdering av tillgångar och skulder Artikel 75 AVSNITT 2 Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar Artiklarna 76-86 AVSNITT 3 Kapitalbas Underavsnitt 1 Fastställande av kapitalbasmedel Artiklarna 87-92 Underavsnitt 2 Klassificering av kapitalbasmedel Artiklarna 93-97 Underavsnitt 3 Krav för medräkning av kapitalbasmedel Artiklarna 98 och 99

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/15 AVSNITT 4 Solvenskapitalkrav Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln eller en intern modell Artiklarna 100-102 Underavsnitt 2 Standardformel för solvenskapitalkravet Artiklarna 103-111 Underavsnitt 3 Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna modeller Artiklarna 112-127 AVSNITT 5 Minimikapitalkrav Artiklarna 128-131 AVSNITT 6 Placeringar Artiklarna 132-135 KAPITEL VII Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler Artiklarna 136-144 KAPITEL VIII Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster AVSNITT 1 Etablering av försäkringsföretag Artiklarna 145-146 AVSNITT 2 Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser Artiklarna 147-149 Underavsnitt 2 Ansvarsförsäkring för motorfordon Artiklarna 150-152 AVSNITT 3 Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten Underavsnitt 1 Försäkring Artiklarna 153-157 Underavsnitt 2 Återförsäkring Artikel 158 AVSNITT 4 Statistik Artikel 159 Avsnitt 5 Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka likvidationsförfaranden inletts Artiklarna 160-161 KAPITEL IX Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenskapen AVSNITT 1 Startande av verksamhet Artiklarna 162-171 AVSNITT 2 Återförsäkring Artiklarna 172-175 KAPITEL X Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav Artiklarna 176 och 177 AVDELNING II SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖR- SÄKRING KAPITEL I Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring AVSNITT 1 Tillämplig lag Artikel 178 AVSNITT 2 Obligatorisk försäkring Artikel 179 AVSNITT 3 Det allmänna bästa Artikel 180 AVSNITT 4 Försäkringsvillkor och premietariffer Artiklarna 181 och 182

Bilaga 2 L 335/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 AVSNITT 5 Information till försäkringstagarna Underavsnitt 1 Skadeförsäkring Artiklarna 183 och 184 Underavsnitt 2 Livförsäkring Artiklarna 185 och 186 KAPITEL II Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring AVSNITT 1 Allmänna bestämmelser Artiklarna 187-189 AVSNITT 2 Koassurans inom gemenskapen Artiklarna 190-196 AVSNITT 3 Assistans Artikel 197 AVSNITT 4 Rättsskyddsförsäkring Artiklarna 198-205 AVSNITT 5 Sjukförsäkring Artikel 206 AVSNITT 6 Arbetsskadeförsäkring Artikel 207 KAPITEL III Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring Artiklarna 208 och 209 KAPITEL IV Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring Artiklarna 210 och 211 AVDELNING III TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRE- TAG SOM INGÅR I EN GRUPP KAPITEL I Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsområde och nivåer AVSNITT 1 Definitioner Artikel 212 AVSNITT 2 Tillämpningsområde Artiklarna 213 och 214 AVSNITT 3 Nivåer Artiklarna 215-217 KAPITEL II Finansiell ställning AVSNITT 1 Solvens på gruppnivå Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser Artiklarna 218 och 219 Underavsnitt 2 Val av beräkningsmetod och allmänna principer Artiklarna 220-224 Underavsnitt 3 Tillämpning av beräkningsmetoderna Artiklarna 225-229 Underavsnitt 4 Beräkningsmetoder Artiklarna 230-234 Underavsnitt 5 Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag Artikel 235 Underavsnitt 6 Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering Artiklarna 236-243 AVSNITT 2 Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp Artiklarna 244 och 245 AVSNITT 3 Riskhantering och internkontroll Artikel 246 KAPITEL III Åtgärder för att underlätta grupptillsynen Artiklarna 247-259 KAPITEL IV Tredjeländer Artiklarna 260-264 KAPITEL V Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet Artiklarna 265 och 266

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/17 AVDELNING IV REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ- RETAG KAPITEL I Tillämpningsområde och definitioner Artiklarna 267 och 268 KAPITEL II Rekonstruktionsåtgärder Artiklarna 269-272 KAPITEL III Likvidationsförfaranden Artiklarna 273-284 KAPITEL IV Gemensamma bestämmelser Artiklarna 285-296 AVDELNING V ANDRA BESTÄMMELSER Artiklarna 297-304 AVDELNING VI ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER KAPITEL I Övergångsbestämmelser AVSNITT 1 Försäkring Artiklarna 305 och 306 AVSNITT 2 Återförsäkring Artiklarna 307 och 308 KAPITEL II Slutbestämmelser Artiklarna 309-312 BILAGA I SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER A. Klassificering av risker i klasser B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass BILAGA II LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER BILAGA III FÖRETAGSFORMER A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag B. Företagsformer för livförsäkringsföretag C. Former för återförsäkringsföretag BILAGA IV STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR) 1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet 2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring 3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring 4. Beräkning av marknadsriskmodulen BILAGA V GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI- KEL 159 BILAGA VI Del A Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310) Del B Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310) BILAGA VII JÄMFÖRELSETABELL

Bilaga 2

L 335/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

AVDELNING I Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhandahålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis- ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH tans i sådan egenskap.

UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING

OCH ÅTERFÖRSÄKRING

3. När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:

KAPITEL I a) Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

i) Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av Avsn itt 1 erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

Syfte och tillämpningsområde

ii) Livräntor.

Artikel 1 iii) Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv- Syfte försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende av olyckshändelse eller sjukdom.

1) rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukfördirekt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet, säkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.

2) tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper, b) Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn- 3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag. digheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:

Artikel 2 i) Verksamhet som innebär inrättande av medlemssammanslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen

Tillämpningsområde

och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne 1. Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma (tontiner). med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där. ii) Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat- Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på åter- tar förpliktelser med fastställd varaktighet och beloppsförsäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverk- storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium fastställda periodiska inbetalningar. eller som önskar etablera sig där.

iii) Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning 2. När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 för- reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betalsta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande verksamhetskälla. bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts iv) Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av de olika omständigheter som anges i avtalet. minimiränta.

Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De v) Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska egen personal och utrustning. ”Code des assurances”.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/19

c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag- 2. Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk- och med det fjärde året. ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.

3. Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva Avsn itt 2 försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga tecknade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsättningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt

Undantag från tillämpningsområdet

återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem åren. Un deravsn itt 1

4. Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföre- Allmänt tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga följande villkor är uppfyllda:

Artikel 3 a) Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskri- Lagfästa system dits under de föregående tre på varandra följande åren.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c ska detta b) Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett överskridas inom de följande fem åren. lagfäst socialförsäkringssystem. Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här arti- Artikel 4 keln inte gälla.

Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek

5. Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation 1. Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5 – 10 ska detta enligt detta direktiv. direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samtliga följande villkor:

Un deravsn itt 2 a) Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster överstiger inte 5 miljoner EUR.

Skadeförsäkring

b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte Artikel 5 25 miljoner EUR.

Verksamhet

c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk- När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan återgälla följande: vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 25 miljoner EUR. 1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi­ nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning. d) Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida 2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1. förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.

e) Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksamhet som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna 3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är med mer än 0,5 miljoner EUR, eller de försäkringstekniska juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av preåterförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5 mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar. miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings- 4. Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig avtal och från specialföretag med mer än 10 %. garanti eller med staten som försäkringsgivare.

Bilaga 2

L 335/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 6 Artikel 7

Assistans Ömsesidiga företag

1. Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver skasamtliga följande villkor: deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna försäkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinha- överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är direktiv. verksam.

Artikel 8 b) Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:

Institut

i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver skaav försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämputrustning. lig lag ändras med avseende på deras behörighet:

ii) Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste 1. I Danmark, Falck Danmark. ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort- 2. I Tyskland, följande halvstatliga institut: sätta sin resa på annat sätt.

a) ”Postbeamtenkrankenkasse”. iii) Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”. försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung- 3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”. liga resmålet inom samma stat.

4. I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”. c) Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmelserna i detta direktiv gäller. Un de r avs n itt 3

2. I de fall som avses i punkt 1 b i och ii ska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med- L i v f ö r s ä k r i n g lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där förmånstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport Artikel 9 av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respektive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende Tjänster och verksamheter enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie betalas, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis- När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte tiltansen tillhandahålls av en och samma organisation som är lämpas på följande: verksam i båda dessa länder.

1. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där 3. Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidrapunkt 1 b iii när olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp. eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordonet, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transporteras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller 2. Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier. som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhandahålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till 4. Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av dödsautomobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns- av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verkterna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de förmed förare och passagerare, till dessa personers hem. säkringsmatematiska avsättningarna.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/21

3. Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag Artikel 12 som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare

Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

(TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under förutsättning att

1. Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och utesluskyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verkpensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär- samhet ska inte omfattas av detta direktiv. skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och

2. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återförsäkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt alla övriga medlemsstater. tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkringsbolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller Avsn itt 3 deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.

D efinitioner

Artikel 10

Organisationer, företag och institut Artikel 13

Definitioner

När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut: I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte 1. försäkringsföretag : ett företag som tillhandahåller direkt livöverstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en eller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner. artikel 14.

2. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på 2. captivebolag för försäkring : ett försäkringsföretag som ägs omfattningen av dess behörighet. endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke- 3. ”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkringsinte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk- skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som samhet eller behörighet. captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

Un deravsn itt 4 3. försäkringsföretag i tredjeland : ett företag som, om dess huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisa- Återförsäkring tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.

Artikel 11 4. återförsäkringsföretag : ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.

Återförsäkring

När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på 5. captivebolag för återförsäkring : ett återförsäkringsföretag som sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garan- ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkringsteras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkrings- återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett ickegivare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäkkrävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prakti- ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs- som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den mässiga grunder. grupp som captivebolaget är en del av.

Bilaga 2

L 335/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

6. återförsäkringsföretag i tredjeland : ett företag som, om dess 13. medlemsstat där risken är belägen : något av följande: huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 14. a) Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring. 7. återförsäkring : något av följande:

b) Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen a) Den verksamhet som består i att överta risker som över- avser fordon av något slag. låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland. c) Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäkring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, oberoende av försäkringsklass. b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, medlem av Lloyd’s. den medlemsstat där något av följande är beläget:

i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller 8. hemmedlemsstat : något av följande:

ii) om försäkringstagaren är en juridisk person, denne a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk- försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor, gäller.

b) Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkrings- 14. medlemsstat för åtagandet : den medlemsstat där något av fölföretag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor. jande är beläget:

a) Försäkringstagarens stadigvarande bostad. c) Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor.

b) Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller. 9. värdmedlemsstat : den medlemsstat, annan än hemmedlemsstaten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska- 15. moderföretag : ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller direktiv 83/349/EEG. tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett försäkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat. 16. dotterföretag : ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag. 10. tillsynsmyndighet : den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag. 17. nära förbindelser : en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarintresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till 11. filial : en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återfören och samma person. säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

18. kontroll : förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG 12. etableringsställe : ett företags huvudkontor eller någon av dess eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk filialer. person och ett företag.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/23

19. transaktion inom gruppen : en transaktion där ett försäkrings- 26. specialföretag : ett företag, annat än ett befintligt försäkringseller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäkjuridisk person som har en nära koppling till företag inom ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är sådana risker genom inkomster från emissioner av skuldekontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en brev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetalbetalning eller inte. ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter. 20. ägarintresse : ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag. 27. stora risker: 21. kvalificerat innehav : direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly- a) risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A tande över ledningen av företaget. i bilaga I.

22. reglerad marknad : något av följande: b) risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I, i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver industriell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i a) Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en regnågot av de fria yrkena, och riskerna avser sådan lerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direkverksamhet. tiv 2004/39/EG.

b) Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell c) risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del marknad som uppfyller följande villkor: A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:

i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmedlemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med i) Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar. kraven i direktiv 2004/39/EG.

ii) De finansiella instrument som omsätts på denna ii) Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening marknad är av en kvalitet som är jämförbar med som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av kvaliteten hos de instrument som omsätts på den den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördrareglerade marknaden, eller de reglerade markna- get om årsbokslut i vissa typer av bolag ( ). 1 derna, i hemmedlemsstaten.

iii) Genomsnittligen 250 anställda under 23. nationell byrå : en sådan nationell försäkringsbyrå som definieräkenskapsåret. ras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.

24. nationell garantifond : ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det direktiv 84/5/EEG. upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första 25. finansiellt företag : någon av följande enheter: stycket led c.

a) Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksamriskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkeshet enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direksammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures”) eller tilltiv 2006/48/EG. fälliga sammanslutningar.

b) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholdingbolag i den mening som avses i arti- 28. uppdragsavtal : en överenskommelse i någon form mellan ett kel 212.1 f. försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleverantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vilken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller c) Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG. annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget självt. d) Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG; ( ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. 1

Bilaga 2

L 335/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

29. funktion : inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet KAPITEL II att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen. Startande av verksamhet

30. teckningsrisk : risken för förlust eller negativ förändring avse- Artikel 14 ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar. Auktorisationsprincipen

1. Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings- 31. marknadsrisk : risken för förlust eller negativ förändring avseeller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv. ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsakas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella 2. Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som instrument. avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:

32. kreditrisk : risken för förlust eller negativ förändring avseende a) Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit- medlemsstats territorium. värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i b) Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisaform av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av tion enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel marknadsrisker. försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.

33. operativ risk : risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser Artikel 15

Auktorisationens räckvidd

34. likviditetsrisk : risken för att försäkrings- och återförsäkringsföretag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för 1. En auktorisation enligt artikel 14 ska gälla inom hela gemenatt uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att betalning. bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.

35. koncentrationsrisk : varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller 2. En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning. klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen. 36. riskreduceringstekniker : varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som part. anges i artikel 16.

37. diversifieringseffekter : reducering av riskexponeringen för Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksamav att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt het i dessa klasser bedrivs samtidigt. resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsammare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade. 3. När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.

38. prognostiserad sannolikhetsfördelning : en matematisk funktion Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande komverksamhetsplan som avses i artikel 23. mande händelser kommer att förverkligas.

4. Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis- 39. riskmått : en matematisk funktion som tilldelar ett penningbe- tans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av som ökar monotont med risknivån för den exponering som artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan ligger till grund för sannolikhetsfördelningen. verksamhet.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/25

5. När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för Artikel 18 återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk-

Villkor för auktorisation

ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet.

Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den 1. Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansöverksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av ker om auktorisation ska, uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den medlemsstat i vilken auktorisationen söks.

a) när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till Artikel 16 försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan

Underordnade risker

affärsverksamhet,

1. Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt b) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksambilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan het till återförsäkring och därmed sammanhängande verkatt särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor: och verksamheter som avser verksamheter inom den finansiella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv a) De hör samman med huvudrisken. 2002/87/EG,

b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken. c) förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,

c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken. d) ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut 2. Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i artiklasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som kel 129.1 d, underordnade risker till andra klasser.

Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1 ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapitalsamt ett av följande villkor är uppfyllda: kravet enligt artikel 100,

a) Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för personer som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet enligt artikel 128, b) Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg. g) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV Artikel 17 avsnitt 2,

Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag

h) när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på 1. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företagsartikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i former som anges i bilaga III. den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det 2. Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar. föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före- 2. Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning. utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auktorisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23. kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.

Bilaga 2

L 335/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för- Artikel 21 säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker

Försäkringsvillkor och premietariffer

auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klasserna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det: 1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäkringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sära) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den skilt använts för beräkning av premietariffer och absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkringsförsäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artihandlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavankel 129.1 d, den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.

b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlevminimikrav som avses i artikel 74.3. naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatematiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid 4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för- beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse- Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäkende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i ringsföretag ska beviljas auktorisation. bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det: 2. Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings- priskontrollsystem. företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i artikel 129.1 d, 3. Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga minimikrav som avses i artikel 74.3. om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sammanhänger med den klassen. Artikel 19

Nära förbindelser

4. Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseurkund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återförför normal tillsyn ska företes. säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska tillsynsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn. Artikel 22

Marknadens ekonomiska behov

Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter- Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til- ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov. lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Artikel 23 Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk- Verksamhetsplan ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs. 1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska innehålla uppgifter eller dokumentation om följande:

Artikel 20 a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.

Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags

huvudkontor

b) De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföretaget avser att avtala om med cedentföretag. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten. c) Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/27

d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån 2. Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter på minimikapitalkravet. enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars väre) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras och 12.5 i det direktivet. enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till försäkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen. Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av 2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt de tre första räkenskapsåren, omfatta följande: avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för a) En prognos för balansräkningen. att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den Artikel 25 beräkningsmetod som använts för denna skattning.

Avslag på auktorisationsansökan

c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artiklarna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prog- Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtfölnos för balansräkningen som avses i led a samt den jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda beräkningsmetod som använts för denna skattning. företaget.

d) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansösolvenskapitalkrav. kan om auktorisation kan prövas i domstol.

e) När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där tillföljande: synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs. i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskostnader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner. Artikel 26

Samråd med myndigheter i andra medlemsstater

ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för försäkringsfall.

1. Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra f) När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk- beviljas för något av följande företag: ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

a) Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag Artikel 24 som är auktoriserat i den medlemsstaten.

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller 1. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverk- medlemsstaten. samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav. c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn den medlemsstaten. till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompetensen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande. ( ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. 1

Bilaga 2

L 335/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsynsansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre- myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl- av sina åtgärder. jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

a) Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag Artikel 29 som är auktoriserat i gemenskapen.

Allmänna principer för tillsynen

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen. 1. Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkringsc) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler. eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen. 2. Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska innefatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektio- 3. De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ner på plats. ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. 3. Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tillämpas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten återförsäkringsföretags verksamhet. hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisa- 4. Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beaktion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas proverksamhetsvillkor. portionerligt, särskilt när det gäller mycket små försäkringsföretag.

KAPITEL III

Artikel 30

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning

Artikel 27 1. Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella Tillsynens huvudsyfte tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har tillgång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkompetens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare. 2. Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, Artikel 28 enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmel-

Finansiell stabilitet och procyklikalitet

ser som har antagits på gemenskapsnivå.

Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan- Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att fördet av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna krissituationer, med hänsyn till den information som finns till- utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmedgänglig vid tillfället i fråga. lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/29

3. Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsynsmyndigheterna i detta företags hemmedlemsstat. Artikel 32

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om före- Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och taget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta retrocessionsavtal direktiv.

1. Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att Artikel 31 godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlig-

Överblickbarhet och ansvar

het med artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser. 1. Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett överblickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiell information. 2. Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett 2. Medlemsstaterna ska se till att följande information återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt offentliggörs: artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser. a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna vägledningar på försäkringsrättens område.

Artikel 33 b) De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som

Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.

Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkringsc) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tileller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat lämpningen av stabilitetsregelverket. utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på d) Hur de valmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas. plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer. Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller. De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara tillräckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.

Artikel 34 Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format

Allmänna tillsynsbefogenheter

och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första stycket leden a – e ska finnas tillgänglig i varje medlemsstat på en och samma webbplats. 1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för 3. Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas sty- lagar och andra författningar i varje medlemsstat. relser och verkställande organ.

4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för punkt 2 2. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre- åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om format, finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa och medlemmar av deras förvaltnings-, lednings- eller offentliggöranden. tillsynsorgan.

Bilaga 2

L 335/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmedhar befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för lare eller ingåtts med tredje man. att utöva tillsyn enligt artikel 35.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg- och aktuarier. lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen 3. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att följande: hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befo- a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar. av sådana.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra underb) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags kombination av sådana. lokaler.

6. Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig komrimlig tid och på ett proportionerligt sätt. bination av sådana.

7. De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk- 4. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i överringsföretag som avses i punkterna 1 – 5 ska även gälla verksamensstämmelse med följande principer: heter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal.

8. De åtgärder som anges i punkterna 1 – 5 och 7 ska, vid behov a) De ska stå i proportion till arten, omfattningen och komoch när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg. plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.

Artikel 35 b) De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänseende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.

Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk- c) De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga. ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i 5. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkartikel 36: ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1 – 4 och ett styrdokument som godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets a) Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tillämde lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven. pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering. 6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera de uppgifter som avses i punkterna 1 – 4 i syfte att b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram- nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter tillsynsorganen. och -skyldigheter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta 2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det följande befogenheter: föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter- Artikel 36 försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen:

Tillsynens granskningsprocess

i) Med i förväg fastställd periodicitet.

1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna granii) När i förväg definierade händelser inträffar. skar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat iii) Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta återförsäkringsföretags situation. direktiv.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/31

Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av Artikel 37 kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av

Kapitaltillägg

de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att ställas – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den 1. Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndigmiljö där de verkar. heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall: 2. Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs: a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de a) Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbeantaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, dömning, enligt kapitel IV avsnitt 2. beräknat med standardformeln i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och

b) Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.

i) kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119 c) Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5. är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller

ii) en fullständig eller partiell intern modell håller på att d) Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6. utarbetas i enlighet med artikel 119.

e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3. b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl- beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i lande av kraven på fullständiga och partiella interna model- överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på ler i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före- 3. Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollred- liggande riskprofilen. skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar. c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV 4. Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida förändhantering och rapportering av de risker som det är – eller kan ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats berörs. av andra åtgärder.

Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå 2. I de fall som anges i punkt 1 a och b ska kapitaltillägget emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i ekonomiska förhållandena. artikel 101.3.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag- proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund heter eller brister som påvisats i den samlade av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om tillsynsbedömningen. kapitaltillägg.

6. De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses 3. I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndighei punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet. ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggandet av ett krav på kapitaltillägg. Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedömningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten 4. Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när verksamhet. företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.

Bilaga 2

L 335/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

5. Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas Artikel 39 med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som

Överlåtelse av försäkringsbestånd

förelagts.

Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det 1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natiokapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräk- nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5. kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett 6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter- acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen. ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas och metoderna för beräkningen av ett sådant krav. Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptföretaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det överlåtelsen beaktats. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. För försäkringsföretag ska punkterna 3 – 6 gälla. Artikel 38

Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av

uppdragsavtal 3. Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen rådfrågas. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska medlemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller 4. I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndigåterförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat garantera att följande villkor uppfylls: ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks, antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla a) Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller tjänster. återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal. 5. Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlåoch tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgif- tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat. ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta c) Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstelemedgivande. verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

6. En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd 2. Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska av punkterna 1 – 5 ska offentliggöras antingen före eller efter auktillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn- torisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlemsdigheter – själva eller genom personer som de utser för detta staten eller den medlemsstat där risken är belägen eller i ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens medlemsstaten för åtagandet. lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyndighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleverantörens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäk- Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsynsringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna myndigheten vara relevant myndighet. avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.

Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till- Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på medsynsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp etablerad. avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/33

KAPITEL IV 4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av bered- Villkor för utövandet av verksamheten skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

Avsn itt 1 5. Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäkringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera F ö r v a l t n i n g s - , l e d n i n g s - e lle r framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka t i l l s y n s o r g a n e t s a n sva r sundheten i deras finansiella situation.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogen- Artikel 40 het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för- Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar stärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42 – 49 efterlevs.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det Artikel 42 yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och

Lämplighetskrav för personer som leder företagets

andra författningar som antas enligt detta direktiv.

verksamhet eller utför andra centrala funktioner

Avsn itt 2 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra centrala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:

F öretagsstyrningssystem

a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en Artikel 41 sund och ansvarsfull företagsledning.

Allmänna krav på företagsstyrningen

b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav. 1. Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem 2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela tillsom garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning. synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämphar den lämplighet som krävs. lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna 42 – 49. 3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punkterna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt. uppfyller kraven i punkt 1.

2. Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och Artikel 43 komplexitet.

Styrkande av gott anseende

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, 1. När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i konuppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs. kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medborgare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande hand- Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndiglednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas het i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga föränd- medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa ringar av det berörda systemet eller området inträffar. krav är tillgodosedda.

Bilaga 2

L 335/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän- d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker. ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – e) Hantering av operativ risk. eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker. inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig. Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a – f i denna avgiven försäkran. punkt.

Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen 3. I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäktidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa- ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6. tion i den berörda medlemsstaten.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk- 3. De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar vid ingivandet inte vara äldre än tre månader. genomförandet av riskhanteringssystemet.

4. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisatio- 5. För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemsstaartiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också ter och kommissionen om detta. ansvara för följande:

Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och a) Att utforma och genomföra den interna modellen. kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan b) Att testa och validera den interna modellen. verksamhet som avses i artikel 2.

c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare Artikel 44 ändringar av den.

Riskhantering

d) Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten. 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på e) Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta, om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områövervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan den där förbättringar krävs och informera organet om hur komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel- insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter lan dessa. fortskrider.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur Artikel 45 och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner. Egen risk- och solvensbedömning

2. Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska 1. Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4 en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna solvensbedömning. beräkning.

Bedömningen ska minst omfatta följande: Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:

a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets specia) Teckning av försäkringar och avsättningar. fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi. b) ALM- tekniker (”asset– liability management”).

b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnitc) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande ten 4 och 5 och av kraven på försäkringstekniska avsättåtaganden. ningar i kapitel VI avsnitt 2.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/35

c) Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets Artikel 47 riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvens-

Internrevision

kravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effekmodell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. tiv internrevisionsfunktion.

Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och 2. För tillämpningen av punkt 1 a ska det berörda företaget ha effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av infört processer som står i proportion till arten, omfattningen och företagsstyrningssystemet. komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verksamhet, och som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de risker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller 2. Internrevisionsfunktionen ska verka objektivt och oberokan komma att bli, exponerat för. Företaget ska redovisa de metoende i förhållande till de operativa funktionerna. der det använt i denna bedömning.

3. Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer 3. Om en intern modell används, ska i det fall som avses i ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som dessa resultat och rekommendationer, och ser till att dessa åtgärgäller för solvenskapitalkravet. der genomförs.

4. Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en Artikel 48 integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa-

Aktuariefunktion

gets strategiska beslut.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en 5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den effektiv aktuariefunktion som ska: bedömning som avses i punkt 1 regelbundet och utan dröjsmål när någon väsentlig förändring av deras riskprofil inträffat. a) samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och sol- b) säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande vensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt modeller som används samt av de antaganden som görs vid artikel 35. beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäk- 7. Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas ringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvaliför att beräkna kapitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast justet som krävs, teras i enlighet med artiklarna 37, 231-233 och 238.

d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,

Artikel 46 e) informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om Internkontroll graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar,

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett f) se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna effektivt system för internkontroll. i de fall som anges i artikel 82,

Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisnings- g) yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av metoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsruti- försäkring, ner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad.

h) yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkringslösningarna, och 2. Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta rådgivning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas i) bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44 enligt detta direktiv. Den ska också bedöma de möjliga konse- genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som för bristande regelefterlevnad. avses i artikel 45.

Bilaga 2

L 335/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kun- 2. När det är nödvändigt att garantera adekvat samstämmigskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som moti- het vad avser den bedömning som nämns i artikel 45.1 a får komveras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende missionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet, specificera delarna i den bedömningen. och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämpliga krav inom branschen eller andra gällande normer. 3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i Artikel 49 artikel 301.3.

Uppdragsavtal

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför- Avsn itt 3 säkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta Offentliggöranden direktiv.

Artikel 51 2. Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller viktiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll något av följande:

1. Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som a) Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4, kräva att försämras väsentligt. varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning. ställning.

c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kon- Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom trollera att företaget uppfyller sina förpliktelser. hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning, som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav: d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna tillfredsställande service. a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid underrätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal beträf- b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedömfande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil. också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa funktioner eller verksamheter. c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och Artikel 50 riskkänslighet.

Genomförandeåtgärder

d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäkringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen 1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytteroch metoderna för deras värdering med förklaring av evenligare specificera följande: tuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen. a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och återe) En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst försäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och tar upp följande: placeringar enligt artikel 44.2.

i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet. b) De funktioner som avses i artiklarna 44 och 46-48.

c) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av ii) Beloppen för solvenskapitalkravet och dem. minimikapitalkravet.

d) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i iii) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som tredjeländer. anges i artikel 304.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/37

iv) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och mellan de antaganden som legat till grund för standard- skadeförsäkringsverksamhet, formeln och de som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav. v) återförsäkringsföretag.

v) Storleken av underskridande av minimikapitalkravet b) För var och en av de uppgifter som anges i led a: andelen av eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b och c. under rapporteringsperioden, även om dessa förhållanden senare rättats till, samt en förklaring av deras 2. Ceiops ska årligen offentliggöra följande uppgifter: ursprung och följder och en redogörelse för korrigerande åtgärder som vidtagits. a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och 2. Den beskrivning som avses i punkt 1 e i ska innehålla en separat redovisat för analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av eventuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag, delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras. ii) livförsäkringsföretag, I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punkt 1 e ii ska separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 iii) skadeförsäkringsföretag, underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37 eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och med artikel 110, med kortfattad uppgift om den berörda tillsyns- skadeförsäkringsverksamhet, myndighetens skäl för sitt krav.

v) återförsäkringsföretag. Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat sepapunkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effek- rat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäk- försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda ringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, medlemsstaten. offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2017. c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b, andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall och c. åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning. 3. Ceiops ska överlämna de uppgifter som anges i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan till- Artikel 52 synsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.

Information till och rapporter från Ceiops

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att tillsynsmyndigheterna Artikel 53 årligen ska lämna följande uppgifter till Ceiops:

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:

tillämpliga principer

a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet 1. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och återoch med separat redovisning avseende försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag, a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.

ii) livförsäkringsföretag, b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relatioiii) skadeförsäkringsföretag, ner med motparter.

Bilaga 2

L 335/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offent- 2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offentliggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och liggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller finansiell ställning med uppgift om skälen till detta. finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.

3. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, Artikel 55 såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är likvärdiga med den information som krävs enligt artikel 51. Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:

styrdokument och godkännande

4. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 51.1 e. 1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt Artikel 54 ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: relevanta.

uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter

1. Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig 2. Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återförgrad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts säkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkrings- får offentliggöras först efter detta godkännande. företag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna betydande förändring.

Artikel 56 Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:

betydande förändringar:

genomförandeåtgärder

a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan och formerna för detta. inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två månaföreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. der efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit någon realistisk åtgärdsplan.

I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att Avsn itt 4 företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskridandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig Kvalificerade innehav finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med Artikel 57 en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna

Förvärv

korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande åtgärder.

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska per- I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att soner, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta förföretaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskri- värvare ), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäksamt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtgärds- ringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett plan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att övermånader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggö- stiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäkrings- eller återförras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring säkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag, av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande (tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheåtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande terna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de åtgärder. avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/39

storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta upp- b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn gifter enligt artikel 59.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/EEG av tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredje- den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra del enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( ), direktiv 1 2004/39/EG eller direktiv 2006/48/EG. 2. Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre- 4. Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning beslutag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets tar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetshemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det dagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den avsedda avyttrandet. En sådan person ska även underrätta tillsynstilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om inget myndigheten om ett beslut om att minska den personens kvalifiannat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering cerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte förkapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att värvarens begäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotterge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan företag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemsstaatt den tilltänkte förvärvaren begär detta. terna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. 5. Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet anses vara godkänt. Artikel 58

Bedömningsperiod

6. Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga 1. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbets- den när det är lämpligt. dagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna 7. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav på underrätför den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet. telse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som föreskrivs i detta direktiv. Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de 8. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närhandlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen mare specificerar justeringar av kriterierna i artikel 59.1 för att i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden) beakta den framtida utvecklingen och sörja för en enhetlig tillämpning av artiklarna 57 – 63. Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. 2. Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart Artikel 59 ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömning

Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsynsmyndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot 1. Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkringsuppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vil- eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beakket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömnings- tande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på perioden avbryts. försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samtliga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt: 3. Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den tilltänkte förvärvaren är a) Den tilltänkte förvärvarens anseende.

a) etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller ( ) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3. 1

Bilaga 2

L 335/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som kom- Artikel 60 mer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verk-

Förvärv som görs av reglerade finansiella företag

samhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

1. Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt samc) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när råd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärvadet gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedri- ren tillhör någon av följande kategorier: vas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvärvet gäller.

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2 d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag) kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, annan sektor än den som förvärvet gäller. främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan tillb) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, synsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltansvaret mellan tillsynsmyndigheterna. ningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditinenligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv stitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap- 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för- persföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sekoch finansiering av terrorism ( ), eller att det tilltänkta förvär- 1 tor än den som förvärvet gäller. vet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2. Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse var- 2. Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvär- andra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är vet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt kri- väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsynsterierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den myndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta tilltänkte förvärvaren är ofullständiga. uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgifter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsynsmyndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkringsföretag som förvärvet gäller. 3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för storleken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsynsmyndigheterna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov. Artikel 61

Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till

tillsynsmyndigheterna

4. Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för underrättelsen som avses i artikel 57.1. Uppgiftskraven ska vara propor- Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom tionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva upp- sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital gifter som inte är relevanta för bedömningen. som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1 – 58.7.

5. Utan hinder av artikel 58.1, 58.2 och 58.3 ska en tillsynsmyndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera till- Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de till- om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade tänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt. innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i ( ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. 1 enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/41

Artikel 62 Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får ingen konfidentiell information som sådana personer

Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas

erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i

befogenheter

sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag. Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i konför en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller återkurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell försäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsinformation, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda staten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen Artikel 65 samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas

tillsynsmyndigheter

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information avses i artikel 57. mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan information ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64. Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva: Artikel 66

Samarbetsavtal med tredjeland

1. att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av informa- 2. att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga. tion med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2 endast om den information som ska lämnas omfattas av garan- Artikel 63 tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för Rösträtt dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från tilldirektivet. synsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande. Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering Artikel 67 av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt

Användning av konfidentiell information

avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt förvärvet. artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:

Avsn itt 5 1. För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt

T y s t n a d s p l i k t , i n f o r m a t i o n s u t byte och

med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsätt-

f r ä m j a n d e av e n h e t l i g h e t i t i l l s y n e n

ningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och företagsstyrningssystem.

Artikel 64 2. För att ålägga sanktioner.

Tystnadsplikt

3. Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fat- Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänsttats av tillsynsmyndigheten. gör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revisorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt. 4. Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.

Bilaga 2

L 335/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 68 Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

Informationsutbyte med andra myndigheter

a) Informationen ska användas för att genomföra den övervakning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första 1. Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder stycket. för något av följande: b) Den information som mottas ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 64. a) Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat under utövandet av deras c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den tillsynsfunktion. inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den tillsynsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt b) Utbyte av information, under utövandet av deras tillsyns- tillstånd. funktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande parter i samma medlemsstat: Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt första och andra styckena. i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut och andra finansiella organisationer samt myndighe- 3. Vad som sägs i artiklarna 64 – 67 ska inte hindra medlemster med ansvar för tillsyn över finansiella marknader. staterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för ii) Organ som har befattning med försäkrings- eller återför- att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig säkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande lagstiftning. förfaranden. Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls: iii) Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäkringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finan- a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka siella instituts räkenskaper. och utreda överträdelser enligt första stycket.

b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt c) Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaran- enligt artikel 64. den eller garantifonder lämna sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den tillsynsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt mellan olika medlemsstater. tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64. med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som 2. Artiklarna 64 – 67 ska inte hindra medlemsstaterna från att avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket. någon av följande parter: För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsombefattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags lik- råde för de personer som ska få tillgång till denna. vidation, konkurs och liknande förfaranden. 4. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har tillåtelse att motta information enligt punkt 3. b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återförsäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och Artikel 69 andra finansiella instituts räkenskaper.

Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som

ansvarar för den finansiella lagstiftningen

c) Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemsstade organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier. terna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/43

information lämnas ut till andra organ inom deras centrala för- Avsn itt 6 valtning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana Skyldigheter för revisorer organ.

Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva Artikel 72 att sådan information som har erhållits med stöd av artiklarna 65

Skyldigheter för revisorer

och 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 32 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats 1. Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktoriseutfördes. rade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i fördraget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstadgad revision av räkenskaper ( ), som i ett försäkrings- eller 1 Artikel 70 återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i Överföring av uppgifter till centralbanker och andra artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG monetära myndigheter eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsynsmyndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får en tillsyns- som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och myndighet överföra uppgifter till följande för att de ska kunna som riskerar att få någon av följande konsekvenser: utföra sina uppgifter:

1. Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i a) En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som deras egenskap av monetära myndigheter. reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet. 2. I förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

b) Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföreta- Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndighe- gets fortsatta drift. terna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt. c) Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av reservationer.

Artikel 71 d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.

Enhetlighet i tillsynen

1. Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet. ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enliggenom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller het med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs. till att tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Ceiops i enlighet med beslut 2009/79/EG och tar vederbörlig hänsyn till Ceiops riktlinjer och rekommendationer i punkt 3 i denna artikel. 2. Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer 3. Ceiops ska, om så krävs, tillhandahålla icke rättsligt bin- sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 ska inte utgöra dande riktlinjer och rekommendationer avseende genomförandet en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller av bestämmelserna i detta direktiv och dess genomförandeåtgär- annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar der för att förbättra tillsynsmetodernas enhetlighet. Dessutom ska för dessa personer. Ceiops regelbundet, dock minst vartannat år, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om utvecklingen av tillsynens enhetlighet i gemenskapen. ( ) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20. 1

Bilaga 2

L 335/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

KAPITEL V Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkrings-

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

verksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första stycket. Artikel 73

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

Artikel 74 1. Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både

Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring

livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna före- 1. Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organiskriva att: seras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från skadeförsäkringsverksamhet. a) Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2. Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring b) Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring. livförsäkringsverksamhet.

Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 artikel 74. och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 beräkna: 3. Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i punkt 2 för hela sin verksamhet ska följa de redovisningsregler som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om liklivåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i vidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 och som bedrivs av den separata redovisning som avses i punkt 6, och dessa företag ska följa de regler som gäller för livförsäkringsverksamhet.

4. När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga b) ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företatillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att get i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal av den separata redovisning som avses i punkt 6. mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och intäkter. 3. Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska 5. Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av medlivförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av räkningsbara poster i primärkapitalet: detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samtidigt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upprättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74. a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet. a) 1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland. b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spa- skadeåterförsäkringsverksamhet. nien eller Portugal.

c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Öst- De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför errike, Finland eller Sverige. sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksamheten, får inte belasta den andra verksamheten. d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien. 4. Så länge de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 är uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är infore) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulga- merad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara posrien och Rumänien. terna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag. avses i artikel 100.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/45

5. Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv- b) Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i punk- överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga parterna 1 – 4 uppfylls. ter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

6. Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av plaegen kreditvärdighet. ceringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, förstärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverk- 2. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ange samheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Pos- vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen ter som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt av tillgångar och skulder enligt punkt 1. de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de medräkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2. Avsn itt 2

7. Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapi-

Bestämmelser om försäkringstekniska

talet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de

avsättningar

finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska tillsynsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten. Artikel 76

Allmänna bestämmelser

Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet 1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkredovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena ringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga verksamhetsformen till den andra. om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

KAPITEL VI 2. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäkringsföretag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra

Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder,

över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat

försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas,

försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler

3. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella Avsn itt 1 marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsrisker (överensstämmelse med marknaden).

Värdering av tillgångar och sku lder

4. De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.

Artikel 75 5. Med beaktande av principerna i punkterna 2, 3 och 4, och med hänsyn till principerna i artikel 75.1 ska beräkningen av de

Värdering av tillgångar och skulder

försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med artiklarna 77 – 82 och 86. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skulder enligt följande principer: Artikel 77

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

a) Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som 1. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara är oberoende av varandra och har ett intresse av att transak- lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt tionen genomförs. punkterna 2 och 3.

Bilaga 2

L 335/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kas- försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att saflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt durationer. avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvändigt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.

Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och trovärdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och Artikel 78 statistiska metoder.

Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de

försäkringstekniska avsättningarna

Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäkskattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som ringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstekkrävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser niska avsättningarna: under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

1. Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna. Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81. 2. Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.

3. Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att vär- 3. Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberätdet av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp tigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbeför att ta över och uppfylla försäkrings- och tala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida återförsäkringsförpliktelserna. ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa Artikel 79 skattningen och riskmarginalen separat.

Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner

som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal

Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknadsfinansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom värde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsättförsäkrings- och återförsäkringskontrakt. ningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skatt- Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör ning och riskmarginal. beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalningarna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit, 5. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner. genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid. Artikel 80

Fördelning

Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital- försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena riskräntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återför- grupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäksäkringsföretag och ska ses över regelbundet. ringstekniska avsättningar.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/47

Artikel 81 Artikel 84

Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska

från specialföretag avsättningarna

Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och åter- Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som försäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är tilska stå i överensstämmelse med artiklarna 76 – 80. lämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.

Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de Artikel 85 direkta utbetalningarna.

Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna

Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artikanpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för larna 76 – 83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss -given-default, dessa artiklar. LGD”).

Artikel 86 Artikel 82

Genomförandeåtgärder

Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive

individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa

avsättningarna

följande:

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföa) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att retag har upprättat interna processer och metoder för att säkerberäkna bästa skattning enligt artikel 77.2. ställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga. b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kvalitet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättmetod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings- ningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkräav en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder vas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, beräknas som en helhet. användas för beräkning av bästa skattningar.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det Artikel 83 belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och

Jämförelse med gjorda erfarenheter

kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat proces- e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de ser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda avsättningarna. erfarenheter.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan fullständigheten och riktigheten av data som används vid erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som använda lämpliga approximationer, inklusive individuella används och/eller av de antaganden som görs. beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattningen.

Bilaga 2

L 335/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

g) De metoder som ska användas vid beräkningen av den Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang ingår som poster i primärkapitalet: som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang. a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.

h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att b) Bankkreditiv och garantier. se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och c) Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. för försäkring eller återförsäkring.

I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida forddirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det ringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar under den följande tolvmånadersperioden.

Avsn itt 3 2. När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland pos- Kapitalbas terna i tilläggskapitalet.

Un deravsn itt 1 Artikel 90

Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

F astställande av kapitalbasmedel

1. Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av posterna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av Artikel 87 kapitalbasen.

Kapitalbas

2. Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt arti- återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på aktkel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89. samma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara detta nominella värde, när detta motsvarar postens förlusttäckningsegenskaper. Artikel 88

Primärkapital

3. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:

Primärkapitalet ska bestå av följande poster: a) Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.

1. Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2. b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggskapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av belopp som fastställts med denna metod ska ges för en sär- 2. Efterställda skulder. skilt angiven tidsperiod.

Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av 4. För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:

a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja Artikel 89 att betala.

Tilläggskapital

b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av pos- 1. Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i tens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster. posten från att inbetalas eller infordras.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/49

c) All information om resultatet av tidigare infordringar som Un deravsn itt 2 försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är Klassificering av kapitalbasmedel tillförlitlig.

Artikel 93 Artikel 91 Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen

av poster i kapitalbasen

Överskottsmedel

1. Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassi- 1. Vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till förficeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primärsäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som kapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller överskottsmedel. följande egenskaper:

2. Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsme- a) Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i del inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamheden utsträckning de uppfyller kriterierna i artikel 94.1. ten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).

b) Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att Artikel 92 täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehavaren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och

Genomförandeåtgärder

återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkringsavtal, har uppfyllts (efterställdhet). 1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare ange följande: 2. Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i frama) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt tiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, särartikel 90. skilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktigheten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje övervägas (tillräcklig varaktighet). stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fastställandet av kapitalbasen. Dessutom ska följande kriterier beaktas:

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det a) Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).

b) Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro 2. De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som av obligatoriska fasta kostnader). avses i punkt 1 b ska omfatta följande:

c) Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar). a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

Artikel 94 i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som

Huvudkriterier för uppdelning på nivåer

avses i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG,

1. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande ii) värdepappersföretag i den mening som avses i arti- nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG. kel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2.

b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artiklarna 63 och 64.3 i direktiv 2. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande 2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artiinnehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten, kel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i i vilka de har ett ägarintresse. artikel 93.2.

Bilaga 2

L 335/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 Artikel 97 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1

Genomförandeåtgärder

a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2.

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fast- 3. Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte ställa följande: omfattas av punkterna 1 och 2 ska klassificeras som tillhörande nivå 3. a) En förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de Artikel 95 egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.

Klassificering av kapitalbasposter

b) De metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsföposter som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den retag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i förteckning som avses i led a. artikel 94.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i artiföreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. kel 97.1 a.

2. Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov upp- Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteck- datera den förteckning som avses i punkt 1 a med hänsyn till ning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och marknadsutvecklingen. klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassificeringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

Un deravsn itt 3

Artikel 96

Krav för medräkning av kapitalbasmedel

Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för

försäkringsföretag

Artikel 98 Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 a Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3 ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar gälla: 1. I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska följande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara 1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som till- beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara hörande nivå 1. sådana att minst följande villkor uppfylls:

2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för a) Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapitalförsäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och basen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt kapitalbasmedel. direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2. b) Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tredjedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen. 3. Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga associationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 2. När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primären infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv kapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2. kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa gränsvärden ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag primärkapitalet. med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna, och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som till- 3. Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som hörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som ska täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 100 ska vara lika med anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräkningsanges i artikel 93.2. bara delarna av nivå 2 och nivå 3.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/51

4. Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska 3. Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att täcka minimikapitalkravet enligt artikel 128 ska vara lika med alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsfösumman av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräknings- retaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksambara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats het samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de som tillhörande nivå 2. följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade förluster i den pågående verksamheten.

Artikel 99 Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapital- Genomförandeåtgärder basen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som motsvarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande: 4. Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:

a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring. och 98.2.

b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande b) Teckningsrisk vid livförsäkring. möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring. skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).

d) Marknadsrisk. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. e) Kreditrisk.

Avsn itt 4 f) Operativ risk.

Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rätts-

Solvenskapitalkrav

liga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker. Un deravsn itt 1 5. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkringsoch återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreducerings-

Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med

tekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och

tillämpning av standardformeln eller en

intern modell andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet.

Artikel 100 Artikel 102

Allmänna bestämmelser

Återkommande beräkningar

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna solsolvenskapitalkravet. venskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna. Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardformeln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara underavsnitt 3. kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.

Artikel 101 Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka Beräkning av solvenskapitalkravet beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet. 1. Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2 – 5: Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast 2. Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjsföretaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt mål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till fortlevnadsprincipen. tillsynsmyndigheterna.

Bilaga 2

L 335/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings- I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utformeller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan ningen av varje riskmodul. dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet. 5. Samma utformning och specifikationer ska användas för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräk- Un deravsn itt 2 ningar enligt artikel 109.

Standardformel för solvenskapitalkravet

6. Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmoduler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och Artikel 103 sjukförsäkring.

Standardformelns struktur

7. Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utformlika med summan av följande: ningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess parametrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104. de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäkring och sjukförsäkring. b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.

Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter c) Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäk- från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart releringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt vanta för sådana transaktioner som företaget genomför med artikel 108. användning av standardformler.

Artikel 104 När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrollera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och

Utformningen av det grundläggande solvenskapitalkravet

lämpliga.

1. Det grundläggande solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV. Artikel 105

Minst följande riskmoduler ska ingå: Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring. 1. Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2 – 6: b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring. 2. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla riskerna med skadeförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av d) Marknadsrisk. verksamheten.

e) Motpartsrisk. Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkringsföretagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och 2. Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c ska försäkringsåterförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmoförväntas tecknas inom de följande tolv månaderna. dul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska karaktär.

Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en 3. Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper: aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och kalibrering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergripande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av i artikel 101. försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel- 4. Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kali- serna som i tidpunkter och belopp för breras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensni- skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker vån 99,5 % för en ettårsperiod. inom skadeförsäkring).

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/53

b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för- 4. Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, oberoprissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om ende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de skadeförsäkring). processer som används i verksamheten.

Den ska täcka minst följande risker: 3. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla riskerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulverksamheten. derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkringsoch återförsäkringsavtal. Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper: b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunkter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händela) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul- serna som i tidpunkter och belopp för derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet tillhandahålls. leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken). c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulav större epidemier och onormal ackumulering av risker derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad under sådana extrema förhållanden. volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).

5. Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivåerna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul- instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad der. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan tillvolatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och till- gångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration. frisknande (invaliditets- och sjukrisk).

Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper: d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkringsa) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finanoch återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring). siella instrument för ändringar i de durationsberoende räntesatserna eller deras volatilitet (ränterisk).

e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulderna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finanomprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rätts- siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspriliga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade serna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk). (omprövningsrisk).

c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för ändringar av nivåerna på marknadsprif) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskulserna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk). derna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, förnyelse och återköp (annullationsrisk). d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finansiella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk). g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finanextrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom siella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna livförsäkring). eller dessas volatilitet (valutarisk).

Bilaga 2

L 335/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsfö- 2. I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för retag som härrör antingen från bristande diversifiering av till- placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för gångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbör- försäkringsförpliktelser. des anknytning (marknadsriskkoncentrationer).

3. I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringstransaktio- 6. Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av förner än de som avses i punkt 2 ska man vid beräkningen av kapiluster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvärtalkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym, dighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motpartsdessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall riskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkringsska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det priarrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar mära solvenskapitalkravet för försäkrings- och på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfatåterförsäkringsriskerna. tas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hänsyn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed. Artikel 108

Justering för förlusttäckningskapacitet hos

Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexponering för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget. Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapacitet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsätt- Artikel 106 ningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.

Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism

för symmetrisk justering

Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkrings- 1. Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt standard- avtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsföformeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav retagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreducenivåändringar i aktiepriserna. ring som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.

2. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkravet för aktier, kalibrerat enligt artikel 104.4, och som täcker risker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskrepå en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex tionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda genommed dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena snittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara för beräkningen av bästa skattning. densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

3. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra- Artikel 109 vet för aktier, och som täcker risker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav Förenklingar av standardformeln för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än tio procent.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en riskmodul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen Artikel 107 och komplexiteten av de risker de står inför och det vore oproportionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsfö-

Kapitalkrav för operativ risk

retag ska tillämpa standardberäkningen.

1. Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa risker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i arti- Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med kel 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3. artikel 101.3.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/55

Artikel 110 g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats

Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till

som avses i artikel 107.3.

grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet h) De metoder och justeringar som ska användas för att återmed standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda spegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk- fonder. ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt standardformeln med parametrar som är specifika för det företa- i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsget, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, ska- beloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska deförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7. avsättningar eller uppskjutna skatter enligt artikel 108. Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att företaget följer bestämmelserna i artikel 101.3. j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som kan ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7. Artikel 111

Genomförandeåtgärder

k) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspeci- 1. Kommissionen ska för att säkerställa likabehandling av alla fika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskaanvända uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämpligpitalkravet på grundval av standardformeln eller för att ta hänsyn het som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt till utvecklingen på marknaden, anta följande godkännande. genomförandeåtgärder:

a) En standardformel i enlighet med bestämmelserna i artikl) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och larna 101 och 103-109. undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och någon av dessa förenklade beräkningar. följande uppdateringar.

c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska til- m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i lämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av solundergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkra- venskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen vet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, meka- aktierisk enligt artikel 105.5, med beaktande av den förmonismen för symmetrisk justering och den lämpliga dat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 tag på grund av dessa investeringars strategiska natur och det samt den lämpliga metoden för att integrera metoden i arti- inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa kel 304 i samband med solvenskapitalkravet beräknat i enlig- anknutna företag. het med standardformeln.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive paramedirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det trarna i bilaga IV samt rutinerna för att uppdatera dessa föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. parametrar.

e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder 2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fastriskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska ställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräkanvändas vid bedömningen av förändringar av berörda före- ningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig tags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genomsolvenskapitalkravet. förandeåtgärder ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringsf) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som tagarna står för placeringsrisken. Dessa åtgärder ska ses över av avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på faktiskt har överförts till tredje part. finansmarknaderna.

Bilaga 2

L 335/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta 7. Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkändirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det nande för att tillämpa en intern modell får försäkrings- och återföreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. försäkringsföretag genom ett motiverat beslut åläggas att till tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solvenskapitalkravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2. Un deravsn itt 3

Solvenskapitalkrav F u llständiga och partiella interna

modeller Artikel 113

Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella

interna modeller

Artikel 112

Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga

och partiella interna modeller 1. I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndigheterna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artikel 112 och följande ytterligare villkor: 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en fullständig eller partiell intern modell som godkänts av tillsynsmyndigheterna. a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av tillämpningsområdet för modellen.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda partiella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande: b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler högre grad med principerna i underavsnitt 1. som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104 och 105. c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna modelb) Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107. len kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet. c) Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.

2. Under sin bedömning av en ansökan om användning av en Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verkpartiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en samheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller en eller flera större affärsenheter. återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska över- 3. Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska lämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsomförsäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna rådet för modellen. handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven i artiklarna 120 – 125.

I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings- Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsomska kraven i artiklarna 120 – 125 anpassas med hänsyn till det rådet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att begränsade tillämpningsområdet för modellen. modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstransaktioner som berörs av den specifika riskmodulen. 4. Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.

Artikel 114 5. Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om

Genomförandeåtgärder

de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen uppfyller kraven i punkt 3. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare fastställa följande:

6. I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avslaget anges. 1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/57

2. Anpassningar av de standarder som anges i artik- Artikel 118 larna 120 – 125 för att ta hänsyn till det begränsade tillämp-

Brister i tillämpningen av en intern modell

ningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta modell, inte längre uppfyller kraven i artiklarna 120-125 ska de direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.

Artikel 115 2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte genom-

Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella

för den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva

interna modeller

att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt standardformeln, så som anges i underavsnitt 2.

Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Artikel 119 Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna modell i enlighet med dessa styrdokument. Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till

grund för beräkning enligt standardformeln

Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större ändringar av de interna modellerna. När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkstyrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndighe- ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ten alltid krävas enligt artikel 112. ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det. För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget förhandsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet. Artikel 120

Användningskrav

Artikel 116

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna ansvarsområden modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artiklarna 41 – 50, och särskilt Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till tillsynsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen a) deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av beslutsprocesser, modellen.

b) deras processer för bedömning och allokering i fråga om eko- Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det nomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses upprättas system som säkerställer att den interna modellen fort- i artikel 45. löpande fungerar korrekt.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med Artikel 117 hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av Återgång till standardformeln deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.

Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i säkerställa att utformningen och användningen av den interna underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständig- modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande heter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och godkännande. återförsäkringsföretagen.

Bilaga 2

L 335/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 121 7. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är för-

Statistiska kvalitetsnormer

enade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter. De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjligheter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska 1. Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prog- de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finannostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska upp- siella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana fylla kriterierna i punkterna 2 – 9: valmöjligheter.

2. De metoder som används för att beräkna den prognostise- 8. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna rade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under specivara förenliga med de metoder som används för att beräkna de fika omständigheter. försäkringstekniska avsättningarna.

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella upp- hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder. gifter och realistiska antaganden.

9. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndigmodeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånstaheterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för gare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garanderas respektive interna modeller. terade genom avtal eller ej.

3. De uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga. Artikel 122

Kalibreringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de uppgiftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år. 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i artikel 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att 4. Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördel- modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger ningen. försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101.

Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att 2. När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföregarantera att den används i stor utsträckning och har en viktig tagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiseuppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens rade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanteringsinterna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som system och beslutsprocesser enligt artikel 120. anges i artikel 101.3.

Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna 3. Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan härmodeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4. leda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att 5. I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och återföretagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkringsförsäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes och förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsynssom anges i artikel 101. myndigheterna är övertygade om att de system som används för att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.

4. Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och åter- 6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, för- relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på utsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa den interna modellen och kontrollera att dess specifikation övermodeller. ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/59

Artikel 123 Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt

Resultatanalys

artikel 115.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som Artikel 126 gjorts inom varje affärsenhet.

Externa modeller och uppgifter

De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vin- ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på sterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings- interna modeller som anges i artiklarna 120 – 125. eller återförsäkringsföretags riskprofil.

Artikel 127 Artikel 124

Genomförandeåtgärder

Valideringsnormer

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder avseende artik- Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet valilarna 120 – 126 i syfte att säkerställa en harmonisering av fordera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fungmerna för användningen av interna modeller inom hela erar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av och testa resultaten mot de faktiska utfallen. riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäkringsföretagens verksamheter. Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk process för validering av den interna modellen med vars hjälp Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina tilldirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det synsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. lämpliga.

Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den Avsn itt 5 prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör dem.

Minimikapitalkrav

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat Artikel 128 den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagandena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, full- Allmänna bestämmelser ständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet. Artikel 125

Dokumentationsnormer

Artikel 129 Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera

Beräkning av minimikapitalkravet

utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion. 1. Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer: Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med artiklarna 120 – 124. a) Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen. Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett b) Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett fram till den interna modellens utformning. belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen. verksamhet.

Bilaga 2

L 335/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

c) Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för 5. Kommissionen ska senast den 31 oktober 2017 till Euroatt beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde paparlamentet och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsför value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en kommittén som inrättats genom kommissionens beslut ettårsperiod. 2004/9/EG ( ) överlämna en rapport om de bestämmelser och 1 den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkterna 1-4.

d) Det får under inga omständigheter underskrida Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsynsmyndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna i) 2 200 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet artikel. captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10 – 15 under del A i bilaga 1 täcks, varvid det inte får underskrida 3 200 000 EUR, Artikel 130

Genomförandeåtgärder

ii) 3 200 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 128 och 129. iii) 3 200 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapi- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta talkravet inte får underskrida 1 000 000 EUR, direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

iv) summan av de belopp som anges i leden i och ii för försäkringsföretag som avses i artikel 73.5. Artikel 131

Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av

minimikapitalkravet

2. Om inte annat följer av punkt 3 ska minimikapitalkravet beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller deluppsättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkringsavsättningar, tecknade premier, risksumma, uppskjutna skatter och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i mätas utan efter avdrag för återförsäkring. direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG av den 31 oktober 2012, men som inte innehar tillräckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapitalkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den 31 oktober 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får mini- 2013. mikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 % av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom åläggs i enlighet med artikel 37. den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession återkallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter under en tidsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2014 kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procent- Avsn itt 6 satser som anges i första stycket endast på ett företags solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2. Placeringar

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna mini- Artikel 132 mikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resul-

Aktsamhetsprincipen

taten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk- Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de ringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsamgränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla till- hetsprincip som närmare redovisas i punkterna 2, 3 och 4. synsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta. ( ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34. 1

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/61

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela 4. I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3 sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instru- ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, ment vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kon- utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2. trollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra stycket a. Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garante- Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade rar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer. helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att deras åtkomst garanteras. Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet. Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsättningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånstaemittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett förgares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål säkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration. för placeringarna.

Artikel 133 I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de

Placeringsfrihet

enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placeringarna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

1. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar.

3. I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsris- 2. Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller ken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2. som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess placeringsförvaltare.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna 3. Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan 85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende för- som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än bestämmelmånerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i serna i direktiv 85/611/EEG. de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

Artikel 134 I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som tillgångar avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdel- 1. När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemenning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säker- skapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas het och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig tillgångar på vilka referensvärdet är baserat. till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss medlemsstat.

Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garan- är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i terad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsva- ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt rande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar punkt 4. som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.

Bilaga 2

L 335/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkrings- KAPITEL VII tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då åter- Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i försäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler auktoriserat i enlighet med detta direktiv.

Artikel 136

Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande

Artikel 135 och anmälan av försämringar av de ekonomiska

förhållandena

Genomförandeåtgärder

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när 1. I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direksådana försämringar inträffar. tiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specificera kvalitativa krav inom följande områden:

Artikel 137

Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska

a) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering

avsättningar

av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2 första stycket. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestämmelserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt förb) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering foga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsav specifika risker i samband med derivatinstrument och staten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder. sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket.

Artikel 138 2. För att åstadkomma enhetlighet mellan sektorer och få Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet. intressena att sammanfal la hos företag som ”stuvar om” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföre- 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart tag som investerar i dessa värdepapper eller instrument, ska underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att kommissionen anta genomförandeåtgärder som fastställer kraven solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för inom följande områden: detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom två månader från konstaterandet av den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska det berörda försäkringsa) De krav som originatorerna måste uppfylla för att ett eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk åtgärdsplan försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i värtill tillsynsmyndigheten för godkännande. depapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som garanterar att originatorerna upprätthåller ett ekonomiskt intresse netto som inte 3. Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återförunderstiger 5 %. säkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupprätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskproåterförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper fil för att följa solvenskapitalkravet. eller instrument.

Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.

3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med 4. Vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna får tilldet föreskrivande förfarande med kontroll som avses i synsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket med artikel 301.3. en lämplig period, med beaktande av alla relevanta faktorer.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/63

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var Artikel 140 tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i

Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är

vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur

placerade inom en medlemsstats territorium

arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlighet med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkringsföretag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna. framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det Artikel 141 datum då lägesrapporten inlämnades.

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av

finansiell ställning

5. Om särskilda omständigheter föreligger får tillsynsmyndig- Utan hinder av artiklarna 138 och 139 ska tillsynsmyndigheterna, heten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställ- om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha befoning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets genhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina till- försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, gångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndig- eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal. heterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkringsdessa åtgärder. eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.

Artikel 142 Artikel 139

Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.

1. Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den finansiella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande: 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimikapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna under de närmaste tre månaderna. omkostnader och provisioner.

b) Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäk- 2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapital- ring samt mottagen och avgiven återförsäkring. kravet inte efterlevs ska det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att c) En prognos för balansräkningen. se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräkningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar minimi- d) Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka förkapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil. säkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav.

3. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring. inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den tillsynsmyndigheten ska därvid underrätta tillsynsmyndigheterna 2. Om tillsynsmyndigheterna krävt en åtgärdsplan enligt artii värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begä- kel 138.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 139.2 i ran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myn- enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett digheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i intyg i enlighet med artikel 39, om de anser att försäkringstagarhemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av nas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga skyldessa åtgärder. digheter, hotas.

Bilaga 2

L 335/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 143 Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för

Genomförandeåtgärder

de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföretagets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med artikel 140. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närmare anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artikel 138.4, inklusive den maximala tidsperioden som avses i artikel 138.4 3. Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullstänförsta stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara densamma dig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag. återförsäkringsföretaget.

När det är nödvändigt för att förbättra konvergensen får kommis- KAPITEL VIII sionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera såväl åtgärdsplaner enligt artikel 138.2, finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2 som artikel 141, och därvid vara upp-

Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

märksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

Avsn itt 1 Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Etablering av försäkringsföretag

Artikel 144 Artikel 145

Återkallelse av auktorisation Villkor för etablering av filial

1. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en 1. Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkrings- önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium företag i följande fall: underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.

Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territoa) Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom rium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har fortolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida företagets egen personal eller av någon som är fristående från inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör. samma sätt som en agentur.

b) Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för 2. Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som auktorisation. avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium tillhandahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse som anges i punkt 1: c) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser enligt de bestämmelser det omfattas av. a) Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera filialen. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag b) En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkraaffärsverksamhet och organisationsstruktur. vet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella saneringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande konstaterades. till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäkringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myndigheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad 2. När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsyns- det befullmäktigade ombudet . myndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att d) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga inom deras territorier. meddelanden till det befullmäktigade ombudet.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/65

Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksamgrund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas min- het från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmeddre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt lemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget slag. meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket.

3. Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska för- Avsn itt 2 säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella F rihet att tillhandahålla tjänster för garantifond. försäkringsföretag

Un deravsn itt 1 4. Om någon av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2 leden b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten Allmänna bestämmelser och i den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filia- Artikel 147 len är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 146.

Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten

Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten Artikel 146 att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla

Överföring av uppgifter

detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.

1. Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrnings- Artikel 148 system eller finansiella situation eller att det befullmäktigade

Anmälan från hemmedlemsstaten

ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mottagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända 1. Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147 den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyn- ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna földigheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta. jande information till den eller de medlemsstater inom vilkas territorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapiförsäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimitalkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artikkapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129. larna 100 och 129.

b) De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda. 2. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsynsc) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget myndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till avser att försäkra i värdmedlemsstaten. det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all information erhållits. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt underrätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten. 2. Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsföretag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, försäkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar föl- 3. Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet jande information: ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som a) Namn på och adress till den representant som avses i avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaartikel 18.1 h. ten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda för- b) En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella säkringsföretaget om detta. byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.

Bilaga 2

L 335/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte Artikel 151 överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid

Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk

som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget. Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till att personer som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre för- En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli månlig ställning till följd av det förhållandet att företag som förföremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten. säkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett eta- 4. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och bleringsställe i den staten. med det datum då det mottog den information som avses i punkt 1 första stycket. Artikel 152

Representant

Artikel 149 1. För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlems-

Ändringar av risker eller åtaganden

staten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant, bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de upp- som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadeligifter som avses i artikel 145 ska omfattas av det förfarande som dande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för föreskrivs i artiklarna 147 och 148. representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det företrädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall. Un deravsn itt 2 Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkringsföretaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det

Ansvarsförsäkring för motorfordon

är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motorfordon föreligger.

2. Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det Artikel 150 skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon åtgärder än dem som anges i punkt 1.

3. Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig inne- 1. När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe bära etablering av en sådan filial som avses i artikel 145. i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäkringsklass 10 i del A i bilaga I och som finns i en annan medlemsstat, 4. Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar, får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresenska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och tant som har utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2000/26/EG utför deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och de uppgifter som åligger den representant som avses i punkt 1 i dess nationella garantifond. den här artikeln.

Avsn itt 3 2. Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klassificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom till- Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i handahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis värdmedlemsstaten som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten. Un deravsn itt 1

F örsäkring

Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets premieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i Artikel 153 den medlemsstaten.

Språk

3. Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemssta- upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet ten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestäm- som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium melserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i etablerade i den staten. den medlemsstaten.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/67

Artikel 154 Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för

Förhandsanmälan och förhandsgodkännande

dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

1. Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på 4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på de berörda medförhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och lemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring, att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territode tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premie- rier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhintariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär dra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda medlemsstaters territorier. i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

5. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras 2. Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäkterritorier. ringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstift- 6. Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse ning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda medförutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva lemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i enligverksamhet. het med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etableringsstället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen. 3. Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna 7. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 2 – 6 och som innepriskontrollsystem. fattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.

8. Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmed- Artikel 155 lemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som Försäkringsföretag som inte följer rättsregler begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1 – 7, i den mån som även försäkringsföretag med huvudkontor i värdmedlemsstaten i fråga har sådana skyldigheter. 1. Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat konstaterar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk- 9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artikterritorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företalarna 146 och 148, där åtgärder har vidtagits enligt punkt 4 i den get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäkringshär artikeln. företaget att vidta rättelse.

Kommissionen ska på grundval av denna information underrätta 2. Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén vartannat diga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga år. underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.

Artikel 156 Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse. Marknadsföring

Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får mark- Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera tillnadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlemssynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som staten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i vidtagits. sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.

3. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmed- Artikel 157 lemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten, Skatter på premier får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta 1. Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmoniseoegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för ring ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skatföretaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlems- ter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs statens territorium. i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.

Bilaga 2

L 335/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i Avsn itt 4 en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territorium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om s t a t i s t i k byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.

Artikel 159 När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det Statistik om gränsöverskridande verksamhet spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllandet av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten. Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta till- 2. Den lag som enligt artikel 178 i det här direktivet och för- synsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, ordning (EG) nr 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförpå den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter. säkring och per medlemsstat, enligt följande:

a) För skadeförsäkring: per grupp av klasser enligt bilaga V. 3. Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäkringsföretag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, tillämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I – IX enligt säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande bilaga II. avgifter som ska betalas i enlighet med punkt 1.

Vad gäller klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyn- Un deravsn itt 2 digheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Återförsäkring

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd Artikel 158 medlemsstat på deras begäran.

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

Avsn itt 5 1. Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verksamhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess

Behandling av avtal som tecknats genom filialer för

territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa-

vilka likvidationsförfaranden inletts

get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäkringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser. Artikel 160

Likvidation av försäkringsföretag

2. Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndighe- för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda terna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet. det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.

Artikel 161 Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter-

Likvidation av återförsäkringsföretag

ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag. Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom 3. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 1 och 2 och som ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorinnefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av åter- lunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga försäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda återförsäkringsavtal. återförsäkringsföretaget.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/69

KAPITEL IX 3. I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium av ett företag som avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller bedriver försäkringsverksamhet.

återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför

gemenskapen

Artikel 163

Filialens verksamhetsplan

Avsn itt 1

1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en filial ska innehålla följande:

Startande av verksamhet

a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget avser att täcka. Artikel 162

Principer för auktorisation och villkor

b) Grundprinciperna för återförsäkring.

1. Medlemsstaterna ska föreskriva auktorisation för företag c) Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräkbedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 första stycket. ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

2. En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget uppfyller minst följande villkor: d) Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräkningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa a) Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva skattningar. försäkringsverksamhet. e) Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt b) Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där kapitel VI avsnitten 4 och 5. företaget ansökt om auktorisation.

f) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration c) Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen uppoch övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är rätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska förvara alla handlingar som hör till verksamheten. täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgängliga medel för tillhandahållande av assistans.

d) Det utser en allmän representant som ska godkännas av tillsynsmyndigheterna. g) Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.

2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen, e) Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande: om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för minimikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskel- a) En prognos för balansräkningen. värde som säkerhet. b) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och f) Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimisolvenskapitalkrav. kapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128.

c) För skadeförsäkring: g) Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepresentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlemsi) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskoststat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undanprovisioner. tag för fraktförares ansvar.

ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för h) Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i försäkringsfall. artikel 163.

d) För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över i) Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt motkapitel IV. tagen och avgiven återförsäkring.

Bilaga 2

L 335/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att 5. Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myndigutgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få heterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses likbedriva sin verksamhet. värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

6. En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1 – 5 ska offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i Artikel 164 den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.

Överlåtelse av försäkringsbestånd

Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkringstagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter 1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen. lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territorier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etablerade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i Artikel 165 den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som

Försäkringstekniska avsättningar

avses i artikel 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäkstycket. ringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva 2. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo- avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3. rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyn- Artikel 166 digheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräknings- Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav bara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första stycket. 1. Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att etablerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3. 3. Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territorium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5. kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlemsstaten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, avses i artikel 167 kan intyga följande: för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas till endast den berörda filialens verksamhet.

a) Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen 2. Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav solvenskapitalkravet. ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artikel 98.4.

3. Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte b) Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i artien sådan överlåtelse. kel 129.1 d.

Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas c) Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen. i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka minimikapitalkravet.

4. I de fall som avses i punkterna 1-3 ska den medlemsstat där den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att 4. De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den med- minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den lemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åta- medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande tillgandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten. gångar inom gemenskapen.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/71

Artikel 167 ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solvensen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas

Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en

med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag eta-

medlemsstat

blerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.

1. Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt: Artikel 169

a) Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen.

1. Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom b) Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet. endast i en av de berörda medlemsstaterna.

c) De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlighet med artikel 134 placeras i vilken som helst av de med- 2. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma lemsstater där företaget bedriver sin verksamhet. att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tidpunkt enligt artikel 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förut- I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen satt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer i enlighet med artikel 74. som är etablerade inom gemenskapen.

2. Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1 ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. 3. Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i framstycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess tertiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som ritorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i Företagets val av myndighet ska motiveras. artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den och samtidigt bedriver båda verksamheterna där. medlemsstaten.

3. Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlems- Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta stater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksamförmåner som anges i punkt 1. heterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 första stycket i en medlemsstat enbart bedrev Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där. företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsyns- Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom myndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom endast genom ett dotterföretag. gemenskapen.

Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemsstaterna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen Artikel 170 för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.

Återkallelse av auktorisation för företag som är

auktoriserade i mer än en medlemsstat

4. De enligt punkterna 1, 2 och 3 medgivna förmånerna ska återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på initiativ av en eller flera av dessa.

Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auktorisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de Artikel 168 övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik dessa ska vidta behövliga åtgärder.

samt företag i svårigheter

Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt. Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhållande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en Vid tillämpningen av artiklarna 137 – 139, då ett företag befunnits ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som bevilberättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3, jat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.

Bilaga 2

L 335/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 171 Artikel 174

Avtal med tredjeländer Principer och villkor för utövande av

återförsäkringsverksamhet

Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet, i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverkmedge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmel- samhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder serna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna. med huvudkontor i den medlemsstaten.

Artikel 175 Avsn itt 2

Avtal med tredjeländer

1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande

Återförsäkring

förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva extra tillsyn över följande:

a) Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver åter- Artikel 172 försäkringsverksamhet inom gemenskapen.

Likvärdighet

b) Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands 1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som speci- territorium. ficerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som 2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på villbedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvär- kor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt dig med den som fastställs genom avdelning I. marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta följande: direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. a) Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver 2. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa- verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier. rande som avses i artikel 301.2 och med beaktande av de kriteb) Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplysrier som antagits i enlighet med punkt 1 anta beslut om huruvida ningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkmed huvudkontor inom deras territorier som bedriver verkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i samhet inom gemenskapen. samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta- Dessa beslut ska ses över regelbundet. ten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln och den situation som dessa ger upphov till. 3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv ska återförsäk- KAPITEL X ringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tredjeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv. Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för

vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av

innehav

Artikel 173 Artikel 176

Förbud mot pantsättning av tillgångar

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissioavsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreser- nen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje ver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller. försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvensordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda den som fastställs genom detta direktiv. företagsgruppens struktur.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/73

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, för- Avsn itt 2 värvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen så att detta försäkrings- eller Obligatorisk försäkring återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelandsföretaget ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga Artikel 179 medlemsstater om detta.

Anknutna skyldigheter

Artikel 177 1. Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obliga- Behandling i tredjeland av försäkrings- och torisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel.

återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

2. När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäk- 1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäk- ring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet ringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland. sådan försäkring i den medlemsstaten.

2. Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet 3. Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkrings- det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsynsmyndigföretag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på heterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande följande: göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat. a) Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserade i gemenskapen. 4. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de risker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lagb) Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag stiftning, och därvid ange följande: i tredjeland.

c) Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana a) De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring. etablerade företag.

b) De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeförd) Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och säkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland. där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts. Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämpliga förslag eller rekommendationer. En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att försäkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestäm- AVDELNING II melser som gäller för sådan försäkring.

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH

ÅTERFÖRSÄKRING

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra de uppgifter som avses i första stycket b. KAPITEL I

Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring

Avsn itt 3

D et allmänna bästa

Avsn itt 1

T i l l ä m p l i g lag

Artikel 180

Det allmänna bästa

Artikel 178

Tillämplig lag

Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förord- avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor ning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förord- som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot ningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen. där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

Bilaga 2

L 335/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Avsn itt 4 Avsn itt 5

Information till försäkringstagarna

F örsäkringsvillkor och premietariffer

Un deravsn itt 1

Skadeförsäkring

Artikel 181

Skadeförsäkring

Artikel 183

Allmän information till försäkringstagare

1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premie- 1. Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkringstariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett förföretaget informera försäkringstagaren om följande: säkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. a) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.

Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrol- b) Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och lera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana vilken lag försäkringsgivaren föreslår. krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva verksamhet. Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avtalen handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäk- 2. En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får ringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder. kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och särskilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet innan de får spridas. 2. De förpliktelser som avses i punkt 1 ska gälla endast om försäkringstagaren är en fysisk person.

3. Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på 3. Närmare bestämmelser för genomförandet av punkterna 1 förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre- och 2 ska fastställas av den medlemsstat där risken är belägen. miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem. Artikel 184

Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som

erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att

Artikel 182 tillhandahålla tjänster

Livförsäkring

1. När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstagaren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäk- vilken avtalet ska ingås är belägen. ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsätt- Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla ningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett livden information som avses i första stycket. försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med försäkringstagarna. Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på stora risker.

Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsma- 2. I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, tematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tek- samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för niska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en för- i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som utsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet. ger skyddet.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/75

Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den repre- l) Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från sentant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i föreäven ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna kommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som handpunkt. lägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.

Un de r avs n itt 2 m) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har L i v f ö r s ä k r i n g fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.

Artikel 185 4. Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att för-

Information till försäkringstagare

säkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär och som denne därmed tar. 1. Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den information som anges i punkterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren. 5. Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas informerad om ändringar i fråga om följande information: 2. Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:

a) Företagets namn och företagsform. a) Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.

b) Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, b) Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvudden filial där avtalet ingås, är beläget. kontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial som ingått avtalet. c) Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den filial som ingår avtalet. c) Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d – j vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för d) En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrap- avtalet. porten om solvens och finansiell ställning, som gör denna information lättillgänglig för försäkringstagaren. d) Årligen uppgift om återbäringssituationen. 3. Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas: Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller a) Definition av förmåner och optioner. tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktuella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren b) Avtalets löptid. ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersättningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre c) Hur avtalet kan avbrytas. olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringstagaren på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexemd) Hur premier ska betalas och premieperioder. plet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtalse) Hur återbäring beräknas och fördelas. grundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.

f) Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska föromfattning dessa är garanterade. säkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel g) Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmå- i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har ner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner. presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skillnader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga h) I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till uppgifterna. vilka förmånerna är knutna.

i) Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är 6. Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart baserade på. och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts. j) Sättet för utövandet av uppsägningsrätten. Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkringsk) Allmän information om de skatteregler som gäller för aktu- tagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller ell försäkringstyp. om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

Bilaga 2

L 335/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

7. Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att liv- Artikel 188 försäkringsföretagen ska lämna information utöver den som för-

Upphävande av monopol

tecknas i punkterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av åtagandet. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8 8. Närmare regler för genomförandet av punkterna 1 – 7 ska upphävs. fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.

Artikel 189 Artikel 186

Deltagande i nationella garantisystem

Uppsägningstid

Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informe- som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning rades om ingåendet av avtalen. till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från Avsn itt 2 alla framtida förpliktelser som följer av avtalet.

Koassu rans inom gemenskapen

Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synnerhet såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informe- Artikel 190 ras om att avtal har ingåtts.

Koassuransverksamhet inom gemenskapen

2. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande 1. Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom fall: gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna 3 – 16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor: a) Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.

a) Risken är en stor risk. b) I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av särskilt skydd. b) Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i för- en ska vara ledande försäkringsföretag. sta stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.

c) Risken finns inom gemenskapen.

KAPITEL II d) För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkrings-

Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring

företaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.

Avsn itt 1 e) Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom ett huvudkontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den

Allmänna bestämmelser

där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.

Artikel 187 f) Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll som tillkommer det enligt gällande praxis för koassurans- Försäkringsvillkor verksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och tariffer.

Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas villkor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständighe- 2. Artiklarna 147 – 152 ska endast tillämpas på det ledande ter som hänför sig till den risk som ska försäkras. försäkringsföretaget.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/77

3. Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i Artikel 196 punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med

Samarbete under genomförandet

undantag av det här avsnittet.

Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av detta avsnitt. Artikel 191

Deltagande i koassurans inom gemenskapen Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföretaget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koas- Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom suranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer. föreskrivs i detta avsnitt.

Avsn itt 3

A s s i s t a n s

Artikel 192

Försäkringstekniska avsättningar

Artikel 197

Verksamhet liknande reseförsäkring

Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestämmas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddningshemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande tjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omstänpraxis i den medlemsstaten. digheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta direktiv.

De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I. regler som gäller i dennes hemmedlemsstat. Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet som uppenbart ingår i andra klasser. Artikel 193

Statistik Avsn itt 4

Rättsskyddsförsäkring

Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom Artikel 198 gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlemsstater som omfattas. Tillämpningsområde för detta avsnitt

1. Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföre- Artikel 194 tag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rättsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt

Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden

anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften:

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsföutanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt retagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förfarande. förmånstagarnas nationalitet.

b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersätt- Artikel 195 ningskrav har riktats mot denna person.

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter

2. Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:

Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsyns- a) Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som härmyndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdel- rör från eller har samband med användning av havsgående ning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras. fartyg.

Bilaga 2

L 335/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

b) Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvars- Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen försäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäk- anställd som har befattning med handläggningen av skadeärenrade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna den eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning samsamtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföre- tidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår tags egna intressen inom ramen för sådan försäkring. i företagets verksamhet.

c) Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring 3. Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av skameddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller föl- deärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är jande villkor: en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant särskilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i artikel 199. i) Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där den försäkrade har sin stadigvarande bostad. Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av ii) Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslu- de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som tande assistans för personer som hamnar i svårigheter handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild stadigvarande bostaden. juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgifter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får föreskriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, ledningseller tillsynsorganen. I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen. 4. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot försäkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det Artikel 199 medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.

Separata avtal

Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal Artikel 201 som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande Fritt val av advokat av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet. 1. I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryckligen anges:

Artikel 200

Handläggning av skadeärenden

a) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras 1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i intressen vid undersökningar eller förhandlingar. enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punkb) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de terna 2, 3 och 4. föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades uppstår. intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.

2. I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt 2. Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som befattning med handläggningen av skadeärenden inom rättsanges i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om skyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat att tillhandahålla tjänster ( ). 1 företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I. ( ) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17. 1

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/79

Artikel 202 Avsn itt 5

Undantag från det fria valet av advokat

Sju kförsäkring

1. Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda: Artikel 206

Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom

a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som upp- socialförsäkringssystemet kommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium. 1. Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssysassistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon temet, får föreskriva följande: är inblandat.

a) Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna c) Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäkmedlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd ringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring. för det allmänna bästa.

d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är b) Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag. meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.

2. Ett undantag som medgivits enligt punkt 1 ska inte inverka på tillämpningen av artikel 200. 2. Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda: Artikel 203

Skiljeförfarande a) Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är relevanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra förmed de matematiska metoder som används inom faranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att försäkringsverksamhet. lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas. b) En reserv upprättas för stigande levnadsålder.

I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt c) Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en att använda sig av sådana förfaranden. bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där risken är belägen.

Artikel 204 d) Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas

Intressekonflikter

och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.

När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvistens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är e) Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstämde rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har mer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsföatt använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203. retag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de förvärvat.

Artikel 205 I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven Upphävande av krav på specialisering för för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast krävas om ersättningsnivån ska höjas.

rättsskyddsförsäkring

Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär för- Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offentbud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive med- liggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgiflemsstats territorium bedriva verksamhet avseende ter som avses i första stycket a samt överlämna dem till rättsskyddsförsäkring och andra klasser. tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.

Bilaga 2

L 335/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antagan- KAPITEL IV den, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna uppfylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps Artikel 210 ut på marknaden.

Finansiell återförsäkring

Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befintliga avtal. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera Avsn itt 6 och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

Arbetsskadeförsäkring

2. I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissio- Artikel 207 nen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera bestämmelserna i punkt 1 i fråga om övervakning, hantering och

Obligatorisk arbetsskadeförsäkring

kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmedlemsstaten ska vara ensamt ansvarig. 3. I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, KAPITEL III som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tidsrisk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livs- Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring längd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:

Artikel 208 a) Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.

Förbud mot tvångsavstående från del av

försäkringsverksamhet

b) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen. Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt artikel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag. Artikel 211

Specialföretag

Artikel 209

Premie för nya försäkringar 1. Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande. Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmatematiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföretagen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att 2. I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av specikunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar. alföretag ska kommissionen anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett försäkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än pre- a) Auktorisationens omfattning. mier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet. b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/81

c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföreta- c) grupp : en företagsgrupp gets ledningspersonal.

d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvali- i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotterficerat innehav i specialföretaget. företag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för sta- ii) som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan bilitetstillsyn och statistik. dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga associationer eller liknande företag, under förutsättning att g) Solvenskrav.

— ett av dessa företag genom centraliserad samord- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta ning utövar ett dominerande inflytande över besludirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det ten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. som ingår i gruppen, och

3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat speci- — ingående och avbrytande av sådana förbindelser, alföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter enligt vad som avses i denna avdelning, det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1 och 2. kräver ett förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten.

AVDELNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH Det företag som utövar centraliserad samordning ska ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag.

KAPITEL I d) grupptillsynsmyndighet : den tillsynsmyndighet som i enlighet

Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall,

med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,

tillämpningsområde och nivåer

e) tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för sam- Avsn itt 1 arbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna,

D efinitioner

Artikel 212 f) försäkringsholdingbolag : ett moderföretag som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direk- Definitioner tiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, 1. I denna avdelning avses med eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag, a) företag med ägarintresse : ett företag som är antingen moderföretag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, g) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkringsb) anknutet företag : ett företag som är antingen ett dotterföretag företag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.

Bilaga 2

L 335/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndig- 3. I de fall som avses i punkt 2 a och b får grupptillsynsmynheterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt digheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarderas uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande intresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom över ett annat företag. gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncen- De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, trationer enligt artikel 244 i det här direktivet eller över transakenligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett tioner inom en grupp enligt artikel 245 i direktivet eller båda dominerande inflytande. dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkringseller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med ägarintresse. De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas. Artikel 214

Grupptillsynens tillämpningsområde

Avsn itt 2

Tillämpningsområde 1. Att grupptillsyn utövas enligt artikel 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland, försäkringsholdingbolaget eller försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet, utan att detta ska påverka til- Artikel 213 lämpningen av artikel 257 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.

Fall då grupptillsyn ska tillämpas

2. Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att 1. Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som artikel 213: ingår i en grupp.

a) Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hinder för överförandet av nödvändig information, utan att det De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229. nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat föreskrivs i denna avdelning. b) Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hänsyn till grupptillsynens syfte. 2. Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tillämpas på följande: c) Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen. a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tred- Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individujeland enligt artiklarna 218 – 258. ellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsammans, är av icke ringa intresse. b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen enligt artiklarna 218-258. Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut. är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland enligt artiklarna 260-263. Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkringseller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c, får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgifär ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet ter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller återenligt artikel 265. försäkringsföretaget i fråga.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/83

Avsn itt 3 3. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på Nivåer nationell nivå, ska det val av metod som grupptillsynsmyndigheten gjort i enlighet med artikel 220 beträffande det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyn- Artikel 215 digheten i den berörda medlemsstaten.

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på

gemenskapsnivå

4. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintres- 1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats tillringsholdingbolag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a stånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna och b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återförsolvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven säkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har sitt huvudför de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i grupkontor inom gemenskapen ska artiklarna 218-258 tillämpas pen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgöendast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäkrande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom medlemsstaten. gemenskapen.

2. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk- Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapen och som har det yttersta ägarintresset enligt punkt 1 nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som godär dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn känts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företaenligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, får grupptillsynsmyndig- get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av heten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 244, över kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om transaktioner inom en grupp enligt artikel 245 eller över båda under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderfö- vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt solretag som har det yttersta ägarintresset. venskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både Artikel 216 företaget och grupptillsynsmyndigheten.

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på

nationell nivå

5. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på 1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk- nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet ringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom med artikel 236 eller 243 ansöka om tillstånd att låta något av gemenskapen som avses i artikel 213.2 a och b inte har detta sina dotterföretag omfattas av artiklarna 238 och 239. huvudkontor i samma medlemsstat som det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215, får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderfö- 6. Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter retag, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäk- fattar sådana beslut som avses i punkt 1, ska de föreskriva att inga ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som är moderföretag sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföretaoch som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå. get med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotterföretag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 och det företaget har erhållit tillstånd enligt artikel 237 eller 243 att låta det dotterfö- I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut retaget omfattas av artiklarna 238 och 239. för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.

7. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att närmare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får Artiklarna 218 – 258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat fölfattas. jer av punkterna 2-6.

2. Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det att gälla i ett eller flera avsnitt av kapitel II. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Bilaga 2

L 335/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 217 4. Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens granskningsprocess enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3.

Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater

Artiklarna 136 och 138.1-138.4 ska gälla i tillämpliga delar.

1. Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta 5. Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndig- informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet heter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra underskridas under de närmaste tre månaderna, ska grupptillsynsgrupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater. myndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsynskollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskommelse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt Artikel 219 artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen. Återkommande beräkningar

2. Artikel 216.2 – 216.6 ska gälla i tillämpliga delar. 1. Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som avses i artikel 218.2 och 218.3 utförs minst en gång per år, 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när- antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarmare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får intresse eller av försäkringsholdingbolaget. fattas.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återförföreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. säkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsholdingbolaget eller av det företag i gruppen som grupptillsynsmyndigheten utsett efter samråd med övriga berörda KAPITEL II tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.

Finansiell ställning

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget samt försäkrings- Avsn itt 1 holdingbolaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de anta- Solvens på gru ppnivå ganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenskapitalkravet ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten. Un deravsn itt 1

Allmänna bestämmelser

Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, får grupptillsynsmyndighe- Artikel 218 ten kräva en förnyad beräkning av detta krav.

Solvenstillsyn på gruppnivå

1. Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med punk- Un deravsn itt 2 terna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.

Val av beräkningsmetod och allmänna principer

2. I det fall som avses i artikel 213.2 a ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintressen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings kapi- Artikel 220 talbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4. Val av metod

3. I det fall som avses i artikel 213.2 b ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en 1. Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och återgrupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar försäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras enligt de kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för försäkringstekniska principer som anges i artiklarna 221 – 233 och gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5. med en av de metoder som redovisas där.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/85

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på Artikel 222 gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som

Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen

avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som anges i artiklarna 230-232.

1. Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återförnär de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en säkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter tillåtas. och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombination av metoderna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle ha varit lämpligt. I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de metoder som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestämmelser om detta, följande belopp undantas:

Artikel 221

Beaktande av den proportionella andelen

a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för 1. Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den något av dess anknutna försäkrings- eller proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de återförsäkringsföretag. anknutna företagen.

Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella andeb) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringslen omfatta något av följande: företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprätför det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har tandet av den sammanställda redovisningen. ägarintresse.

b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse. c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som representerar finansieringen Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas. som har ägarintresse.

Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begrän- 2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande sat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på propor- att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget: tionell basis.

2. Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga a) Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den propor- livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet tionella andel som ska beaktas i följande fall: till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp. b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indisolvens beräknas. rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget. Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:

c) När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsynsmyndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande i) Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig förinflytande över detta andra företag. pliktelse för ett företag med ägarintresse.

Bilaga 2

L 335/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

ii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter- 2. Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det återförsäkringsföretag. försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesidig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse. iii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkringseller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföre- 3. Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när tag med ägarintresse. ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat företag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget. 3. Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapitalbasen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det Artikel 224 försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast Värdering omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka solvenskapitalkravet i det anknutna företaget. Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med artikel 75.

4. Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punkterna 2 och 3 får inte överstiga solvenskapitalkravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. Un deravsn itt 3

Tillämpning av beräkningsmetoderna

5. Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på Artikel 225 gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande krävs enligt artikel 90, får ingå i beräkningen endast Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsynsmyndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna företaget. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beaktas vid beräkningen av gruppens solvens.

Artikel 223

Eliminering av kapital som skapats inom en grupp Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna 1. Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller åter- bestämmelserna i den andra medlemsstaten. försäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:

Artikel 226 a) Ett anknutet företag.

Mellanliggande försäkringsholdingbolag

b) Ett företag med ägarintresse. 1. Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkringseller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett förc) Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägar- säkringsholdingbolag ska det mellanliggande försäkringsholdingintresse i det berörda företaget. bolagets ställning beaktas.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/87

Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkrings- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta holdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om sol- föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. venskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3. 4. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 i 2. I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag inneden här artikeln, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i har efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelbegränsningar gäller enligt artikel 98, ska dessa poster godkännas ning I kapitel VI. upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gränsvärden som anges i artikel 98 för summan av de utestående posterna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på gruppnivå. Dessa beslut ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till eventuella ändringar av solvensordningen i avdelning I kapitel VI och den solvensordning som gäller i tredjelandet. Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbolag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på 5. När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av med punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är likgrupptillsynsmyndigheten. värdig ska punkt 2 inte tillämpas.

När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med Artikel 227 punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är lik- Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i värdig ska den möjlighet som anges i punkt 1 andra stycket att tredjeland beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte tillämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelandet ska behandlas uteslutande i enlighet med punkt 1 första 1. När man i enlighet med artikel 233 beräknar solvensen på stycket. gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gemenskapen. Artikel 228

Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och

finansiella institut

Om det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i avdelning I, får medlemsstaterna dock föreskriva att man i fråga När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett om detta företag vid beräkningen ska beakta det solvenskapital- försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i krav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt instisom fastställts av det berörda tredjelandet. tut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återförsäkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 i den bilagan ska dock endast tillämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den sam- 2. Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig ordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter ska utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiasom avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställtiv eller på begäran av företaget med ägarintresse. ningen är tillräcklig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, sitt beslut. när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i för- 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi- sta stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid cerar kriterierna för huruvida solvensordningen i ett tredjeland är bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI. ägarintresse.

Bilaga 2

L 335/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 229 b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

Tillgång till nödvändiga data saknas

Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i prisom är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett märkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4. försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå. det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221 – 229 gälla i tillämpliga delar. Arti- I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband kel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar. med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapitalbaspost när det gäller solvensen på gruppnivå.

Artikel 231 Un deravsn itt 4

Gruppintern modell

Beräkningsmetoder

1. Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda Artikel 230 solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern redovisning modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsyns- 1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkringsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant tilleller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. tillståndet.

Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande: Ansökan enligt första stycket ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten. a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data. Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna. b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i sammanställda data.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för Bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex måna- 1, 2 och 3 och i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, der från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den full- 2 och 3 ska gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som ständiga ansökan. får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvenskapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den 2. Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna. sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 3. Under den tidsfrist som anges i punkt 2 får grupptillsynsunderavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 myndigheten, och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna rådunderavsnitten 1 och 3. fråga Ceiops. Ceiops ska också rådfrågas om företaget med ägarintresse begär det. Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av följande:

Om Ceiops rådfrågas ska samtliga berörda tillsynsmyndigheter a) Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller informeras och den tidsfrist som anges i punkt 2 förlängas med återförsäkringsföretaget med ägarintresse. två månader.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/89

4. Om Ceiops inte har rådfrågats i enlighet med punkt 3 för- Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte sta stycket, och om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har nått skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att fram till något gemensamt beslut inom sex månader från den dag företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standarddå grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan formel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitska grupptillsynsmyndigheten uppmana Ceiops att inom ytterli- ten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får myndigheten gare två månader överlämna sina rekommendationer till alla för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapitalett beslut inom tre veckor efter det att dessa rekommendationer krav som framkommer med tillämpning av standardformeln. har överlämnats och ska beakta dem i sin helhet.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäkrings- 5. Oavsett om Ceiops har rådfrågats eller inte ska grupptillföretaget som grupptillsynsmyndigheten. synsmyndighetens beslut innehålla en fullständig motivering och beakta de synpunkter som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat.

Artikel 232

Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden Kapitaltillägg på gruppnivå och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupp- De berörda tillsynsmyndigheterna ska följa beslutet. tillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då omständigheter som avses i artikel 37.1 a – c kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall: 6. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i punkt 2 respektive 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan. a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta kvantifiera. följande:

b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsynsa) De synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsynsmyndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7. myndigheter uttryckt under tidsfristen.

Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte b) Rekommendationen från Ceiops, om denna kommitté tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg rådfrågats. på gruppnivå beslutas.

Artikel 37.1 – 37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär- Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar. av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från Ceiops.

Artikel 233 Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och

sammanläggningsmetoden

Beslutet ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda 1. Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäktillsynsmyndigheterna. ringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:

7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som a) Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som punkt 2. ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsförede synpunkter som den framfört, för företaget fastställa ett kapi- tagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller återtaltillägg utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med til- försäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade lämpning av den interna modellen. solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.

Bilaga 2

L 335/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika Artikel 234 med summan av följande:

Genomförandeåtgärder

a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare solvenskapitalkravet. specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 220 – 229 och tillämpningen av artiklarna 230 – 233 för att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen. b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbas- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta medel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsfödirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det retagen som får medräknas för täckning av föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. solvenskapitalkravet.

3. Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan Un deravsn itt 5 av följande:

Tillsyn över solvens på gru ppnivå för

försäkrings- och återförsäkringsföretag som är

dotterföretag till ett försäkringsholdingbolag

a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse.

Artikel 235 b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de

Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag

anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett 4. Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäk- försäkringsholdingbolag, ska grupptillsynsmyndigheten säkerringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de ställa att gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingbolagsanknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redo- nivå med tillämpning av artiklarna 220.2 – 233. visningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det avses i punkterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande pro- vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av portionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller 1, 2 och 3 och som ska omfattas av samma villkor för att kapiåterförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för talbasmedel ska få medräknas för täckning av solvenskapitalkradessa. vet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.

5. Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med Un deravsn itt 6 en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag

Tillsyn över solvens på gru ppnivå för gru p p er med

som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska artikel 231

centraliserad riskhantering

gälla i tillämpliga delar.

6. Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenska- Artikel 236 pitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndighe-

villkor

terna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är svåra att kvantifiera. Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på uppfyllda: gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta krav. a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupp- Artikel 37.1 – 37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär- tillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar. avdelning.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/91

b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanterings- 5. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som processer och mekanismer för internkontroll, och de berörda anges i punkterna 2 och 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföreta- eget beslut om ansökan. get visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.

Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta c) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i arti- följande: kel 246.4 tredje stycket.

a) De synpunkter och reservationer som berörda tillsynsmynd) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i digheter lämnat under tidsfristen. artikel 256.2.

b) De reservationer som andra tillsynsmyndigheter i tillsynskole) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av legiet lämnat under tidsfristen. artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237. c) Ceiops rekommendationer, i de fall då Ceiops har rådfrågats.

Artikel 237 Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: av eventuella väsentliga avvikelser från reservationerna från andra beslut om ansökningar berörda tillsynsmyndigheter och från Ceiops rekommendationer. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. 1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samråda om alla aspekter som är av Artikel 238 betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: som ska gälla för det. fastställande av solvenskapitalkravet

Ansökan enligt första stycket ska endast riktas till den tillsyns- 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 231 ska solmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyn- venskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2, digheten ska utan dröjsmål underrätta och vidarebefordra den 4 och 5 i den här artikeln. fullständiga ansökan till de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet. 2. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med arti- 2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för kel 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföreatt nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre måna- taget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna der från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mot- modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tog den fullständiga ansökan. tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37 föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag 3. Under den period som avses i punkt 2 och när det råder utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning olika uppfattningar om godkännande av en ansökan som avses i av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant punkt 1, får grupptillsynsmyndigheten eller någon av de övriga kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att berörda tillsynsmyndigheterna rådfråga Ceiops. I de fall då Ceiops företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardforrådfrågas bör samtliga berörda tillsynsmyndigheter underrättas meln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskoloch den period som avses i punkt 2 ska förlängas med en månad. legiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

När Ceiops har rådfrågats ska de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar 3. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med sitt gemensamma beslut. standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, 4. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfredsska till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i ställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkpunkterna 2 och 3 vilket ska innehålla en fullständig motivering ter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från Ceiops ställ- en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen ningstaganden, i de fall då Ceiops har rådfrågats. Detta gemen- enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa samma beslut ska erkännas som avgörande och tillämpas av de företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, berörda tillsynsmyndigheterna. skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110

Bilaga 2

L 335/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg 2. När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföreutöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag. taget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål underrätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet som ska vidtas. och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från 4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma över- underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag ens om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat om de åtgärder som ska vidtas. dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori- 5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är serat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn av skiljaktig mening, ska Ceiops rådfrågas inom en månad från till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter tillsynsmyndighetens förslag och Ceiops ska meddela sina rekomi tillsynskollegiet. mendationer inom två månader från det att det rådfrågats.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag 3. I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att ska vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fat- det påverkar tillämpningen av artikel 139 ska den tillsynsmyndigtar sitt slutliga beslut. het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupp- Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta synrätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker punkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i tillminimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att minimikasynskollegiet och Ceiops rekommendationer. pitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet på dotterföretagsnivå. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

Artikel 240 Artikel 239 Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

upphörande av undantag för ett dotterföretag

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och

minimikapitalkravet

1. De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska upphöra att gälla i följande fall: 1. I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138 ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskollegiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av a) Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls. dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så att solvenskapitalkravet uppfylls. b) Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevnac) Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls. den av solvenskapitalkravet konstaterades.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori- I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den serat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dotåtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reser- terföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart undervationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet. rätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/93

I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för Artikel 242 att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs,

Översyn

ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlev- 1. Senast den 31 oktober 2014 ska kommissionen göra en naden inom rimlig tid. utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet, Ceiops rättsliga status och tillsynspraxisen för att Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska gruppfastställa kapitaltilläggen, och översända en rapport till Europatillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ konparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till ändringar trollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs. av detta direktiv. Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs. 2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen göra en utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings- Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndighe- eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens ten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 oktoefterlevnaden inom rimlig tid. ber 2008 (A6 – 0413/2008) om detta förslag från Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskri- Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskol- dande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering legiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som avseende avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta. a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,

2. Den ordning som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska tilb) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur lämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester, erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artikel 237.

c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom grupper, Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

genomförandeåtgärder d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,

e) en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 236-240, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om följande: f) en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra a) Närmare specifikationer av de kriterier som ska tillämpas vid tillgångar, bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda. g) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånstagare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer, b) Närmare specifikationer av vilka kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av vad som ska betraktas som krissituatioh) en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för ner, enligt artikel 239.2. försäkringsgarantisystem,

c) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsynsmyndighei) en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga terna ska följa när de utbyter information, utövar sina befomyndigheter, centralbanker och finansministerier avseende genheter och uppfyller sina förpliktelser enligt krishantering, krislösning och skattemässig delning av börartiklarna 237-240. dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. detta direktiv.

Bilaga 2

L 335/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 243 4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avseende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering

Dotterföretag till försäkringsholdingbolag

av väsentliga riskkoncentrationer och rapporteringen av dessa.

Artiklarna 236-242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkringsoch återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta försäkringsholdingbolag. direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Avsn itt 2 Artikel 245

R i s k k o n c e n t r a t i o n e r och t r a n s a k t i o n e r

Tillsyn över transaktioner inom en grupp

inom en gru pp

1. Tillsynen över transaktioner inom en grupp ska utövas i Artikel 244 enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.

Tillsyn över riskkoncentrationer

1. Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå ska utövas 2. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäki enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti- ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst kel 246 och kapitel III. en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla betydande interna transaktioner som försäkrings- och återförsäkringsföretag gjort inom en grupp, inklusive de som gjorts med 2. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk- fysiska personer som har en nära koppling till något företag inom ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst gruppen. en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje väsentlig riskkoncentration på gruppnivå. Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande transaktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt. Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings- Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmynholdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre- digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkringsföretagsgruppen. holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Riskkoncentrationer ska bli föremål för tillsynens gransknings- företagsgruppen. process utförd av grupptillsynsmyndigheten.

Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens gransk- 3. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga ningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten. berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. 3. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndig- av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkringsheter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de beakta företag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Artigruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur. kel 244.3 ska gälla i tillämpliga delar.

För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska 4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avserapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter samråd med ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen föreav väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av skriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav, dessa. försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyn- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta digheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/95

Avsn itt 3 Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet Riskhantering och internkontroll och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

Artikel 246 Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsyns- Tillsyn över företagsstyrningssystem myndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund av att denna möjlighet utnyttjas. 1. Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

KAPITEL III Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner Åtgärder för att underlätta grupptillsynen genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn enligt artikel 213.2 a och 213.2 b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå. Artikel 247

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska meka- Grupptillsynsmyndighet nismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande: 1. En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samordningen och utförandet av grupptillsynen (grupptillsynsmyndighea) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för ten) ska utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är medlemsstater. utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara kapitalbasen till riskerna.

2. Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla b) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att över- försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna tillvaka och hantera transaktioner inom gruppen och synsmyndighet tilldelas uppgiften att vara riskkoncentrationer. grupptillsynsmyndighet.

3. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med bestämmel- I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som serna i kapitel III utföra tillsynens granskningsprocess beträffande grupptillsynsmyndighet utföras av följande: de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1 och 2.

a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktorise- 4. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäkrat det företaget. ringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingbolag på gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med kapitel III genomföra tillsynens granskningsprocess beträffande den egna risk- och b) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkringssolvensbedömningen på gruppnivå. eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som utses enligt följande principer:

Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod 1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsföi) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäkretaget med ägarintresse eller försäkringsholdingbolaget visa för ringsföretag är ett försäkringsholdingbolag ska den tillgrupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden synsmyndighet utses som auktoriserat det försäkringsmellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna eller återförsäkringsföretaget. försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.

ii) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptill- samma försäkringsholdingbolag och ett av dessa företag synsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringsholkrävs genom artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för dingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndigheett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som ten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattar samtliga bedömningar. auktoriserats utses.

Bilaga 2

L 335/96 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iii) Om gruppen har mer än ett ledande företag som är för- 7. Ceiops ska minst en gång om året underrätta Europaparlasäkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i mentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svåskilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett righeter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6. försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen största totala balansomslutningen utses. av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder som specificerar dessa kriterier. iv) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa företag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkrings- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta holdingbolaget har sitt huvudkontor, ska direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det tillsynsmyndigheten som auktoriserat det av dessa föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses. 8. Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäkv) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i ringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter. i-iv, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses. Artikel 248

3. I särskilda fall får de berörda myndigheterna, på begäran Grupptillsynsmyndighetens och andra från någon av myndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 och utse en annan till- Tillsynskollegiet synsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämpligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings- 1. De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsynsföretagens verksamheter i olika länder. myndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:

I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till dis- a) Samordning av insamling och spridning av information som kussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden år. som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av betydelse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndig- b) Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella het inom tre månader från det att diskussionen om frågan begär- ställning. des. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en 4. Under den tremånadersperiod som avses i punkt 3 tredje grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218 – 245. stycket får var och en av de berörda myndigheterna begära att Ceiops rådfrågas. Om Ceiops rådfrågas ska den tidsperioden förlängas med två månader. d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt artikel 246 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags 5. Om Ceiops rådfrågas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i vederbörligen beakta Ceiops råd innan de fattar sitt gemensamma artiklarna 42 och 257. beslut. Det gemensamma beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av varje betydande avsteg från de råd som Ceiops gett. e) Planering och samordning, genom regelbundna möten minst årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i 6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas om att göra samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beakavsteg från kriterierna i punkt 2, ska uppgiften som grupptillsyns- tande av arten, omfattningen och komplexiteten i de innebomyndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlig- ende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i het med punkt 2. gruppen.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/97

f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupp- 5. Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validations- avses i punkt 4 fastställas förfaranden för förfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artiklarna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den a) beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enligordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas. het med artiklarna 231, 232 och 247,

b) det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i artikel 218.5. 2. För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförandeskap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas. Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter till grupptillsynsmyndigheten eller andra tillsynsmyndigheter i fall där detta resulterar i en effektivare Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, inforgrupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsmationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsynsverksamhet när det gäller deras enskilda ansvar. kollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga. Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva förfaranden för

3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten och a) samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföre- artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260 tags huvudkontor är beläget. och 262,

b) samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag 6. Ceiops ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras delfungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av tagande ska dock endast vara att främja ett effektivt konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras informationsutbyte. minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Ceiops överlämnar informationen om hur tillsynskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna. För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvändigt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndig- 7. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för samordheter inom tillsynskollegiet. ningen av grupptillsynen med avseende på punkterna 1-6, inbegripet definitionen av betydande filial .

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta 4. Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet baseföreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. ras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptillsynsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 249

Samarbete och utbyte av information mellan

tillsynsmyndigheter

Om det råder delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hänskjuta frågan till Ceiops. 1. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med berörda tillsynsmyndigheter vederbörligen beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska inne- För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndighålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella heten, ska ha garanterad tillgång till lika mycket relevant inforväsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptill- mation ska de, utan att det påverkar deras respektive synsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda ansvarsområden, och oavsett om de är etablerade i samma medtillsynsmyndigheter. lemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för

Bilaga 2

L 335/98 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att full- b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende gits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapiska de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten taltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den införande av någon begränsning av användningen av en blir tillgänglig. Den information som avses i detta stycke omfat- intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt tar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen. I frågor som avses i led b ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

2. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med från andra tillsynsmyndigheter. samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn, åtminstone i följande fall: 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd i brådskande fall eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana a) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol- fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga venskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkra- berörda tillsynsmyndigheter. vet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Artikel 251 b) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol-

Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från

venskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i

övriga tillsynsmyndigheter

sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapitalkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräk- Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som ningsmetod som använts i enlighet med avdelning III, inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlemskapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4. stat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moderföretag begära all information som skulle kunna vara relevant för utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättigc) När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har heter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 inträffat. och att vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten. 3. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder i syfte att Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan informafastställa vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupption som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till tillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmynen annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den digheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de berörda tillsynsmyndigheter. olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att specificera vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på Artikel 252 gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut

och värdepappersföretag

De åtgärder som avses i denna punkt, och som avser till att ändra Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med konvärdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG troll som avses i artikel 301.3. eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma företag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra före- Artikel 250 tag ha ett nära samarbete.

Samråd mellan tillsynsmyndigheter Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myndigheter till varandra överlämna all information som kan underlätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska denna avdelning. berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande: Artikel 253

Tystnadsplikt och sekretess

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina tillinom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkän- synsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt nande eller auktorisation. artiklarna 249 – 252.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/99

Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan till- önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den. synsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.

Artikel 256

Artikel 254 Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå

Tillgång till information

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en 1. Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska persorapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artikner som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle larna 51 och 53 – 55 ska gälla i tillämpliga delar. kunna vara relevant för grupptillsynen.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin- 2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de av deras myndigheter tresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om som ansvarar för grupptillsyn ska ha tillgång till all information grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rapsom är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda port om solvens och finansiell ställning som ska innehålla företagen. Artikel 35 ska gälla i tillämpliga delar. följande:

De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företaa) Den information på gruppnivå som ska offentliggöras enligt gen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om punkt 1. denna information har begärts från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhandahållits inom rimlig tid. b) Den information beträffande dotterföretag inom gruppen som ska vara identifierbar per företag och offentliggöras enligt artiklarna 51 och 53 – 55. Artikel 255

Kontroll av information

Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt första stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet 1. Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer. antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den 3. Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas informainformation som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av följande: tion som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföretag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda tilla) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av synsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i grupptillsyn. fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.

b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller 4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytteråterförsäkringsföretag. ligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och formerna för detta vad avser lägesrapporten om solvens och c) Moderföretag till detta försäkrings- eller finansiell ställning. återförsäkringsföretag.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en Artikel 257 grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i kontrollen. försäkringsholdingbolag

Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verksamsin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen heten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert uppdrag. utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna. Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.

Bilaga 2

L 335/100 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 258 Artikel 259

Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad Ceiops rapportering

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp 1. Ceiops ska varje år komma till Europaparlamentet för en allinte följer kraven i artiklarna 218 – 246, eller om kraven är uppmän utskottsutfrågning. När ett sådant besök sammanfaller med fyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transakrapporteringskravet för Ceiops enligt artikel 71.3, ska detta krav tioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkringsanses vara uppfyllt, när det gäller Europaparlamentet, genom att eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande Ceiops närvarar vid utfrågningen. myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:

2. Ceiops ska i samband med den utfrågning som avses i a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholding- punkt 1 bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfabolag. renheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om

b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag. a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och den geografiska spridningen, Om i det fall som avses i första stycket a grupptillsynsmyndigheten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta medverkan och engagemang i de fall de inte är nödvändiga åtgärder. grupptillsynsmyndighet.

Om i det fall som avses i första stycket b grupptillsynsmyndighe- 3. Ceiops får i samband med utfrågningen enligt punkt 1 även ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt. ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

KAPITEL IV

Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka

Tredjeländer

åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingbolag.

Artikel 260 De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyndigheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder. Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av

likvärdighet

2. Utan att det påverkar tillämpningen av deras straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller 1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsandra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller persomyndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäkringsner som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och företag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför andra författningar som antagits för att genomföra denna avdelgemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tredning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att jeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelsäkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva, ning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga etaåterförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b. bleringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess huvudkontor.

Kontrollen ska genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samord- ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 ningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de i punkterna 1 och 2. försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ, såvida kommissionen inte tidigare hade beslutat att tillsynsord- Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta ningen i det berörda tredjelandet är likvärdig. Grupptillsynsmyndirektiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det digheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/101

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi- Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderförecerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper taget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäki ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna ringsföretag som omfattades av samma villkor som de som avdelning. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i 2 och 3 i fråga om kapitalbasmedel som får medräknas för täckenlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses ning av solvenskapitalkravet och något av följande: i artikel 301.3.

a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med principerna i artikel 226 om företaget är ett 3. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkringsholdingbolag. försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits enligt punkt 2, anta ett beslut om huruvida tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princiär likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning. perna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

Dessa beslut ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av 2. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter tilden ordning för tillsynsordningen över grupper som fastställs lämpar andra metoder som säkerställer en tillfredsställande tillgenom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet syn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp. och alla ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet Dessa metoder ska ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten om likvärdighet. efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.

När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringsholbeträffande ett tredjeland ska detta beslut erkännas som avgö- dingbolag med huvudkontor inom gemenskapen ska etableras rande när det gäller den kontroll som avses i punkt 1. och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkringsföretagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.

Artikel 261 De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.

1. Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260 Artikel 263 ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt punkt 2. Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer

Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dot- 2. Artiklarna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samarterföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanbetet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. för gemenskapen eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast tillämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 på nivån för det yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tred- Artikel 262 jeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte

föreligger

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, utföra 1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, ska en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen til- försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett förlämpa antingen artiklarna 218 – 258, i tillämpliga delar och med säkringsholdingbolag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredjeundantag av artiklarna 236 – 243, eller någon annan metod enligt land eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland. punkt 2.

I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1 andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet. De allmänna principer och metoder som anges i artiklarna 218 – 258 ska tillämpas på nivån för försäkringsholdingbolaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäkringsföretaget i tredjeland. Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.

Bilaga 2

L 335/102 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 264 Artikel 266

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland Samarbete med tredjeland

I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i til- 1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om lämpliga delar. förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om metoderna för att utöva grupptillsyn över

AVDELNING IV a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV

det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i

FÖRSÄKRINGSFÖRETAG

artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och

KAPITEL I b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening Tillämpningsområde och definitioner som avses i artikel 213 med huvudkontor inom gemenskapen. Artikel 267 2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säker- Tillämpningsområde för denna avdelning ställa att

Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och a) tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den likvidationsförfaranden som rör följande: information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor a) Försäkringsföretag. inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintressen i företag utanför gemenskapen, och b) Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföretag i tredjeland. b) tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkringsoch återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa län- Artikel 268 ders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater. Definitioner

1. I denna avdelning gäller följande definitioner: 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med biträde av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta- a) behöriga myndigheter : de administrativa eller rättsliga myndigten av de förhandlingar som avses i punkt 1. heter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.

KAPITEL V b) filial : varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet försäkringsverksamhet.

c) rekonstruktionsåtgärder : åtgärder som medför ingripande av Artikel 265 behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som

Transaktioner inom grupper

påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat till åtgärder som kan komma att innebära inställande av 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderförebetalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller nedtaget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är skrivning av fordringar. ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsynsmyndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkringseller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktio- d) likvidationsförfarande : kollektivt förfarande som innebär att ett nerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och för- försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen försäkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess delas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på anknutna företag. lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollektiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande 2. Artiklarna 245, 249 – 255 och 258 ska gälla i tillämpliga åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om delar. det är frivilligt eller obligatoriskt.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/103

e) rekonstruktör : varje person eller organ som utses av de behö- 4. Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlemsriga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder. statens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater, även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskrif) förvaltare : varje person eller organ som utses av de behöriga ver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda. organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande. 5. Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela gemenskapen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten. g) försäkringsfordran : ett belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot försäkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal Artikel 270 eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta Information till tillsynsmyndigheterna för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är kända. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vidett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g tar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter. inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfarandena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslu- 2. Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktions- tet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar åtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlems- som sådana åtgärder kan få i praktiken. stat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande definitioner gälla:

Artikel 271 a) hemmedlemsstat : den medlemsstat där filialen beviljades auk-

Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder

torisation i enlighet med artiklarna 145 – 149.

b) tillsynsmyndigheter : tillsynsmyndigheterna i 1. Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en hemmedlemsstaten. rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt därtill i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en c) behöriga myndigheter : de behöriga myndigheterna i rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande hemmedlemsstaten. som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs. KAPITEL II

Rekonstruktionsåtgärder Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrättats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt som de anser lämpligt. Artikel 269

Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag

2. Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 ska innehålla namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, til- 1. Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska lämplig lag enligt artikel 269.3 samt namnet på rekonstruktören ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett förom en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det offisäkringsföretag, inklusive dess filialer. ciella språket eller på ett av de officiella språken i den medlemsstat där informationen offentliggörs. 2. Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemsstaten från att inleda likvidationsförfaranden. 3. Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestämmelserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och ska gälla 3. Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förord- fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i ningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föreskriannat anges i artiklarna 285 – 292. ver annat.

Bilaga 2

L 335/104 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

4. Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt inforsom innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare mera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslueller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3 tet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekon- som ett sådant förfarande kan få i praktiken. struktionsåtgärderna föreskriver annat.

Artikel 274 De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag. Tillämplig lag

1. Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett Artikel 272 försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat föreskrivs i artiklarna 285 – 292.

fordringar

2. Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande: 1. Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har a) Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföretadenna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmedget efter det att likvidationsförfarandet har inletts. lemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281 och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan b) Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet. medlemsstat.

c) Förutsättningarna för kvittning. 2. Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller fram- d) Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gälföra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som lande avtal. har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artike) Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av larna 282 och 283.2. enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rättegångar som avses i artikel 292.

KAPITEL III f) Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföre- Likvidationsförfaranden taget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

Artikel 273 g) Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.

Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till

tillsynsmyndigheterna

h) Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska fördelas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenärer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis 1. Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som kvittning. avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut om rekonstruktionsåtgärder. i) Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfarandet avslutats, särskilt genom ett ackord. 2. Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemsstaj) Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande. ter, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där k) Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband förfarandet inleds. med likvidationsförfarandet.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska l) Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltigskyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten förklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter. samtliga borgenärer.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/105

Artikel 275 3. Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värderade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid

Behandling av försäkringsfordringar

något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har förmånsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom en av eller båda de följande metoderna: 4. Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i a) Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut för- med i det samlade värde som avses i punkt 3. månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.

5. Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkringsb) Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäk- företaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a ringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga: för

a) Om den tillgång som används för att täcka försäkringsteki) fordringar som härrör från arbetstagares anställningsavniska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje tal och anställningsförhållanden, mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i punkt 4 är uppfyllda. ii) fordringar som avser skatt till offentliga organ,

b) Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll iii) fordringar som avser socialförsäkringsavgifter, till förmån för en borgenär eller tredje man.

iv) fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar. c) Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i sam- 6. När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansättband med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt ningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1 – 5 finns medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom korförsäkringsfordringar. rigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd. 3. De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i punkt 1 a ska kräva att försäkringsföretag upprättar och håller aktuellt ett särskilt register i enlighet med artikel 276. Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har mottagits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidationsförfarandet inleds fram till dess betalningen av Artikel 276 försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av Särskilt register försäkringsbestånd sker.

1. Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett 7. Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för tillförsäkringstekniska avsättningar som har beräknats och investe- synsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta. rats i enlighet med hemmedlemsstatens lag.

2. Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeför- Artikel 277 säkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda regis-

Subrogation till ett garantisystem

ter för varje slag av verksamhet.

I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärertäcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna nas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisys- 1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att tem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i verksamhet. artikel 275.1.

Bilaga 2

L 335/106 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 278 Artikel 281

Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar Information till kända borgenärer

1. När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myn- De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i arti- digheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som kel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de ford- de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjsringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför mål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är anteck- borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i andra medlemsstater. nade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar. 2. I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tidsfrister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot Artikel 279 anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga åtgärder.

Återkallande av auktorisationen

I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas fordringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina 1. När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande fordringar. avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation återkallas enligt förfarandet i artikel 144, utom i den utsträckning När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2. anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäkringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller försäkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den 2. Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hin- försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende dra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behö- på avtalet eller verksamheten. riga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationen. Artikel 282

Rätt att anmäla fordringar

Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fort- 1. Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga sättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndighemyndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte befinterna i den medlemsstaten. ner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angående fordringar.

Artikel 280 2. Fordringar som innehas av borgenärer som avses i punkt 1 Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte 1. Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som diskriminera på gemenskapsnivå. den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentliggöra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de 3. Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett kopior av eventuella verifikationer samt ange följande: utdrag ur beslutet om likvidation.

a) Fordringens art och belopp.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett lik- b) Fordringens uppkomstdatum. vidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt. c) Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd eller äganderättsförbehåll för fordringen.

2. I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska också anges d) I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller. den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det officiella språket eller på något av de officiella språken i den med- Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkringslemsstat där informationen offentliggörs. fordringar åtnjuter enligt artikel 275.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/107

Artikel 283 c) När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egendom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offent-

Språk och blankett

ligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs. 1. Den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk. Artikel 286 I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rubriker på Europeiska unionens alla officiella språk: Tredje mans sakrättsliga skydd

a) ”Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta”, eller 1. Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden b) om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av syn- inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga punkter angående fordringar: ”Anmodan att lämna synpunk­ skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom ter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta”. – både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör för- Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock säkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller förden information som ska lämnas i den underrättelse som avses i farandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium. artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor. 2. Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande ingå: 2. Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvudkontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran a) Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller dess officiella språk. panträtt.

I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekommande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara b) Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ”Synpunkter angåeller säkerhetsöverlåtelse. ende fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk.

c) Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från Artikel 284 den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.

Regelbunden information till borgenärerna

1. Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regeld) Nyttjanderätt till egendomen. bundet informerade om hur likvidationen fortskrider.

2. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplysningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur lik- 3. En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och vidationsförfarandet utvecklas. som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, ska anses vara sakrättsligt skyddad. KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser

4. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l. Artikel 285

Verkan på vissa avtal och rättigheter

Artikel 287 Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidations- Äganderättsförbehåll förfarande har regleras på följande sätt:

a) När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden: 1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en anställningsavtalet eller anställningsförhållandet. tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgärb) När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att för- den eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan medvärva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat lemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet där den fasta egendomen är belägen. inleddes.

Bilaga 2

L 335/108 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande Artikel 291 inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett

Skydd för tredje mans förvärv

försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfaran- Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom det inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vidstat där åtgärden eller förfarandet inleddes. tagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfogar över något av följande:

a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den 3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka en talan som rör ogil- fasta egendomen är belägen. tighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l. b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.

Artikel 288 c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska Kvittning gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centraliserad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller 1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande systemet. inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran. Artikel 292

Pågående rättegångar

2. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul- Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfalering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l. rande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande regleras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

Artikel 289 Artikel 293

Reglerade marknader

Rekonstruktörer och förvaltare

1. Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styr- 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 286 ska verkas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje kan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvidaannat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i tionsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna hemmedlemsstaten. har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som är tillämplig på den marknaden. Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget formellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon 2. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annulannan motsvarande formalitet ska krävas. lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden. 2. Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.

I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för Artikel 290 att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genom- Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna förandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lättare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i sådana stater ställs inför. Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dragit fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga bor- 3. Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina genärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra förfaranden för avyttring av tillgångar och information till talan mot handlingen. arbetstagarna.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/109

Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller Artikel 298 rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

1. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att Artikel 294 underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom Registrering i ett offentligt register gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.

1. Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet 2. Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta tillbegära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett lik- synen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen vidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt regis- samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av ter som förs i de övriga medlemsstaterna. detta direktiv kan ge upphov till.

Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk 3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla registrering ska den myndighet eller person som avses i första betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja upphov till. registreringen.

Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter 2. Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna utgifter för förfarandet. en ändamålsenlig lösning.

Artikel 295 Artikel 299

Tystnadsplikt

Euro

Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det motled i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara värde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 decembundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikber varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober larna 64 – 69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gälmånad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns notelande nationella bestämmelser är tillämpliga. rade i alla gemenskapens valutor.

Artikel 296 Artikel 300

Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i Omprövning av belopp som uttrycks i euro

tredjeland

De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procenen medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på tuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för tillämpningen av denna avdelning. samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat från och med den 31 oktober 2012 fram till justeringsdagen och avrundas De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa uppåt till närmaste 100 000-tal EUR. medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder. Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att mindre än 5 % ska ingen revidering göras. samordna sina åtgärder.

Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europeiska unionens officiella tidning . AVDELNING V

ANDRA BESTÄMMELSER De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 297

Rätt att föra talan inför domstol Artikel 301

Kommittéförfarande

Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till 1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och domstolsprövning. tjänstepensionskommittén.

Bilaga 2

L 335/110 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det att, om sådana betalningar som avses i led i sker av beslutet. annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i 3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1 – 5a.4 förväg och att de under denna period får förbjuda och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av utbetalningen. artikel 8 i det beslutet.

iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och Artikel 302 stadgar får endast ändras om de behöriga myndig- Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra heterna har förklarat sig inte ha några invändningar författningar som är nödvändiga för att följa mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen artiklarna 57 – 63 har trätt i kraft av de kriterier som anges i leden i och ii.

Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de ingångna försäkringsförpliktelser. behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i medlemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen. c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

Artikel 303 d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa

Ändringar av direktiv 2003/41/EG

kan användas till täckande av eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och Direktiv 2003/41/EG ska ändras enligt följande: förmånstagare.

1. Artikel 17.2 ska ersättas med följande: Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som institutet självt innehar. ”2. För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 17a och 17d gälla.” 3. Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av: 2. Följande artiklar ska införas:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital ”Artikel 17a upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får Disponibel solvensmarginal bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bin- 1. Varje medlemsstat ska föreskriva att alla institut som dande avtal om att förlagslåne- eller avses i artikel 17.1 och som är belägna inom dess territorium preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtmins- alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut tone motsvaras av kraven i detta direktiv. förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förplikinbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana telser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande: som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginaa) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömse- len, beroende på vilken som är lägst, för det sammansidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet lagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att avses i led a, om de uppfyller följande villkor: samtliga följande kriterier uppfylls:

i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller betalningar från dessa konton till medlemmar utan den behöriga myndighetens endast får ske i den utsträckning detta inte medför förhandsgodkännande. att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget ii) Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att har lösts. uppskjuta räntebetalningar på lånet.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/111

iii) Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha 4. På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes borgenärer. godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värdea) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpapperen ska innehålla bestämmelser om att lånepas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskapital och obetalda räntor får användas till kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej förlusttäckning och möjliggöra för institutet att fortzillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk sätta sin verksamhet. avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien. v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.

b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppär av exceptionell natur. fylla följande villkor:

c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapii) Endast helt inbetalda medel ska beaktas. tal, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfalloda- Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av sumtum ska institutet till de behöriga myndigheterna man av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkför godkännande lämna en plan för hur den disporingar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska nibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej såvida inte den andel av den disponibla solvensmaravskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång. ginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen 5. Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punkav sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker terna 2-4 för att beakta en utveckling som motiverar tekniska om detta och förutsatt att dess disponibla solvensjusteringar av de poster som får ingå i den disponibla marginal inte därigenom faller under den föresolvensmarginalen. skrivna nivån.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsäg- detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förningstid, med undantag av de fall då de inte längre farande med kontroll som avses i artikel 21b. kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta Artikel 17b de behöriga myndigheterna senast sex månader före

Föreskriven solvensmarginal

det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och institutet ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga 1. Om inte annat följer av artikel 17c ska den föreskrivna myndigheterna ska endast godkänna återbetal- solvensmarginalen bestämmas så som anges i punkterna 2 – 6 ningen om institutets disponibla solvensmarginal beroende på vilka skulder som avses. inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande två resultat: iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till a) Första resultatet: betalning före de avtalade förfallodagarna.

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myn- avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan digheterna har förklarat sig inte ha några invänd- avdrag för retrocession ska multipliceras med ett proningar mot den föreslagna ändringen. centtal, som inte får vara mindre än 85 %, som för

Bilaga 2

L 335/112 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan- d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den det mellan de totala försäkringsmatematiska avsättning- utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk. arna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

Artikel 17c b) Andra resultatet:

Garantifonder

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala 1. Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b, ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår mot- poster som anges i artikel 17a.2 och 17a.3 och, efter godkänsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den nande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avgi- artikel 17a.4 b. ven återförsäkring och retrocession, och det totala beloppet för risksumman för återförsäkring. 2. Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR. Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garan- När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en tifonden får nedsättas med 25 % när det gäller ömsesidiga längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor och liknande företag. vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %. Artikel 17d

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i arti- Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b.3 kel 2.3 a iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande 1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska bestämmas på och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet (Solvens II) ( ) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara * eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som senaste räkenskapsåren. avses i artikel 17d.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med 4. När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4. redem ption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna 3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av beräknade enligt punkt 2 a. följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen. 5. När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmar- De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänginalen vara lika med 1 % av tillgångarna. för sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop. 6. När det gäller försäkringar enligt artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till investerings- Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförfonder och för de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii, säkring under närmast föregående räkenskapsår. iv och v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande: Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, lika) 4 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade som det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på enligt punkt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet. påtar sig en placeringsrisk.

b) 1 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka enligt punkt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsantäckande av driftskostnaderna fastställts för en period delen och 16 % av den andra ska läggas ihop. som överstiger fem år. Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättutsträckning institutet inte påtar sig någon placerings- ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade risk, och det belopp som avsatts till täckande av drifts- efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och kostnaderna inte fastställts för en period som överstiger det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta fem år. procenttal får inte vara mindre än 50 %.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/113

4. Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande: Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessio- 100 000-tal EUR. närer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop. Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % ska ingen justering göras. Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder över- 2. Kommissionen ska årligen underrätta Europaparlamentagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet tet och rådet om översynen och det justerade belopp som för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som avses i punkt 1. fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring. Artikel 21b Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som

Kommittéförfarande

återvunnits under de perioder som anges i punkt 1. 1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som och tjänstepensionskommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/9/EG ( ). * gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende 2. När det hänvisas till denna punkt ska artikpå direkt försäkring och återförsäkring. larna 5a.1 – 5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i ( ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34 .” * två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop. Artikel 304

Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt- 1. Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och a) bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta direktiv 2003/41/EG, eller procenttal får inte vara mindre än 50 %. b) erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna 5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäkenligt punkterna 2 – 4 är lägre än den föreskrivna solvensmarringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat ginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvenssom har auktoriserat företaget, marginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med där förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet och i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring i) alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvo- till denna verksamhet separeras samt förvaltas och orgaten får aldrig vara större än ett. niseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan möjlighet till överföring, ( ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1. ” * ii) verksamheterna i det företag som avses i leden a och b och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs 3. Följande artiklar ska införas: enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats, och

”Artikel 21a iii) den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12

Översyn av garantifondens belopp

år,

1. Det belopp i euro som fastställs i artikel 17c.2 ska ses att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker över årligen med början den 31 oktober 2012, så att det som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under avspeglar förändringar i det harmoniserade konsumentpris- en tidsperiod som överensstämmer med den typiska inneindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av havstiden för det företagets placeringar i aktier, med en kon- Eurostat. fidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en

Bilaga 2

L 335/114 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och 73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapital- utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten uppkravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det går till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resulgäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta tatet av den granskning som föreskrivs i artikel 298.2, ska rådet inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäk- på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemsstaringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har. terna ska upphäva detta undantag.

Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska den metod som anges i första stycket endast användas om det 2. Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariberörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt ket ”by Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan den bolagsform de hade den 31 juli 1973. inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överensstämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidensnivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och för- Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by månstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i Royal Charter”, ”by private Act” eller ”by special Public Act” får artikel 101. under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 15 mars 1979.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under vederbörligen motiverade omständigheter och under förutsättning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande. Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de företag som avses i första och andra styckena och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen. 2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen till Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och Europaparlamentet översända en rapport om tillämpningen av den metod som anges i punkt 1 och 3. De sammanslutningar som i Förenade kungariket registreom den praxis tillsynsmyndigheterna tillämpat till följd av rats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Denna rapport ska livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna syften, bedrev den 15 mars 1979. metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.

4. På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven AVDELNING VI i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 4 och 5 ska medlemsstaterna upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.

KAPITEL I

Artikel 306

Övergångsbestämmelser

Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och

försäkringsföretag

Avsn itt 1

F ö r s ä k r i n g

1. Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respektive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som före- Artikel 305 skrivs i artiklarna 145 och 146.

Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser

1. Medlemsstaterna får medge undantag för skadeförsäkrings- 2. Artiklarna 147 och 148 ska inte inverka på sådana rättigföretag, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artik- heter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli larna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie- 1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhandaeller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex hålla tjänster.

Bilaga 2

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/115

Avsn itt 2 När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning

Återförsäkring

när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta Artikel 307 direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv

utfärda.

2005/68/EG

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i inom det område som omfattas av detta direktiv. direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direktiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008. Artikel 310

Upphävande

Artikel 308 1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag 76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i 1. Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den 1 november 2012 utan som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäkatt detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de ringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemsstatidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direktiter där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska ven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B. betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14. Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvis- De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direk- ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämfötiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som relsetabellen i bilaga VII. anges i artikel 18.1 b och d – g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4. Artikel 311

Ikraftträdande

2. Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det 2005 inte uppfyllde kraven i artikel 18.1 b, artiklarna 19 och 20 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . och i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav. Artiklarna 1-3, 5-9, 11, 12, 15-17, 19-22, 24, 25, 33, 56-66, 69, 70, 73, 143, 145, 147, 149-161, 168-171, 174-177, 179-184, 186-189, 191, 193-209, 267-300, 302, 305-308 och bilagorna I, KAPITEL II II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 november 2012.

Slutbestämmelser

Artikel 312 Artikel 309

Adressater

Införlivande

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, Utfärdat i Strasbourg, 25 november 2009 23, 26-32, 34-49, 51-55, 67, 68, 71, 72, 74-85, 87-91, 93-96, 98, 100-110, 112, 113, 115-126, 128, 129, 131-134, 136-142, På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar 144, 146, 148, 162-167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210- 233, 235-240, 243-258, 260-263, 265, 266, 303 och 304 samt Ordförande Ordförande bilagorna III och IV senast den 31 oktober 2012. J. BUZEK Åsa TORSTENSSON

Bilaga 2 L 335/116 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A. Klassificering av risker i klasser

1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar): — Fastställda försäkringsbelopp. — Skadeersättningar. — Kombinationer av båda ovanstående. — Passagerarskada. 2. Sjukdom: — Fastställda försäkringsbelopp. — Skadeersättningar. — Kombinationer av båda ovanstående. 3. Landfordon (andra än spårbundna) All skada på eller förlust av — motordrivna landfordon, — andra landfordon. 4. Spårbundna fordon All skada på eller förlust av spårbundna fordon. 5. Luftfartyg All skada på eller förlust av luftfartyg. 6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik) All skada på eller förlust av — flod- och kanalfartyg, — insjöfartyg, — högsjöfartyg. 7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods) All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel. 8. Brand och naturkrafter All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av — brand, — explosion, — storm,

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/117 — annan naturkraft än storm, — atomenergi, — jordskred. 9. Annan skada på egendom All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8. 10. Motorfordonsansvar All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar). 11. Luftfartygsansvar All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar). 12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg) All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar). 13. Allmän ansvarighet All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12. 14. Kredit: — Insolvens (allmän). — Exportkredit. — Avbetalningskredit. — Hypotekskredit. — Lantbrukskredit. 15. Borgen: — Borgen (direkt). — Borgen (indirekt). 16. Ekonomiska förluster av olika slag: — Arbetslöshetsrisker. — Inkomstförlust (allmän). — Dåligt väder. — Förlust av förmån. — Fortlöpande allmänna omkostnader. — Oförutsedda handelsomkostnader.

Bilaga 2 L 335/118 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 — Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde. — Hyres- eller intäktsförlust. — Annan indirekt handelsförlust. — Ekonomisk förlust ej förenad med handel. — Annan ekonomisk förlust. 17. Rättsskydd Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter. 18. Assistans Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller sin stadigvarande bostad.

B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass

Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan: a) Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls - och sjukförsäkring”. b) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”. c) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö - och transportförsäkring”. d) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”. e) Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”. f) Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”. g) Klasserna 14 och 15: ”Kredit - och borgensförsäkring”. h) Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/119

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

I. Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i – iii med undantag för dem som anges i II och III. II. Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen. III. Försäkring som avses i artikel 2.3 a i – ii och som är anknuten till investeringsfonder. IV. Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv. V. Tontiner som avses i artikel 2.3 b i. VI. Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii. VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv. VIII. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v. IX. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.

Bilaga 2 L 335/120 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot­ schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”. 2. Bulgarien: ”акционерно дружество”. 3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”. 4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”. 5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich -rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”. 6. Estland: ”aktsiaselts”. 7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”. 8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”. 9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”. 10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”. 11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”. 12. Cypern: ”eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο”. 13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”. 14. Litauen: ”akcinė bendrovė”, ”uždaroji akcinė bendrovė”. 15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”. 16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”. 17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”. 18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”. 19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”. 20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”. 21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”. 22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”. 23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”. 24. Slovakien: ”akciová spoločnost”.

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/121 25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”. 26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag” ”understödsföreningar”. 27. Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”. 28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1-27: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 ( ). 1

B. Företagsformer för livförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot­ schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”. 2. Bulgarie n: ”акционерно дружество”, ”взаимозастрахователна кооперация”. 3. Tjeckien: ”akciová společnost”, ”družstvo”. 4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ”pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tvær­ gående pensionskasser)”. 5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”öffentlich -rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”. 6. Estland: ”aktsiaselts”. 7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”. 8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”. 9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”. 10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”. 11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”. 12. Cypern: ”Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές”, ”εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση”. 13. Lettland: ”apdrošināšanas akciju sabiedrība”, ”savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība”. 14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”. 15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ” société coopérative”. 16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ”külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”. 17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”. 18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”. 19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”. 20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”. ( 1 ) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.

Bilaga 2 L 335/122 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”. 22. Rumänien: ”societăţi pe acţiuni”, ”societăţi mutuale”. 23. Slovenien: ”delniška družba”, ”družba za vzajemno zavarovanje”. 24. Slovakien: ”akciová spoločnost”. 25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/”ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö”/”försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”. 26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag”, ”understödsföreningar”. 27. Förenade kungariket: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s. 28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1 – 27: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

C. Former för återförsäkringsföretag:

1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ”société en commandite par actions/commanditaire vennoot­ schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”. 2. Bulgarie n: ”акционерно дружество”. 3. Tjeckien: ”akciová společnost”. 4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”. 5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich -rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”. 6. Estland: ”aktsiaselts”. 7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”. 8. Grekland: ”ανώνυμη εταιρία”, ”αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός”. 9. Spanien: ”sociedad anónima”. 10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ”institution de prévoyance régie par le code de la sécurité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”. 11. Italien: ”società per azioni”. 12. Cypern: ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές”, ”Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση”. 13. Lettland: ”akciju sabiedrība”, ”sabiedrība ar ierobežotu atbildību”. 14. Litauen: ”akcinės bendrovės”, ”uždaroji akcinės bendrovės”. 15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”. 16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe”. 17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”. 18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”.

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/123 19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”. 20. Polen: ”spółka akcyjna”, ”towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych”. 21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”. 22. Rumänien: ”societate pe acţiuni”. 23. Slovenien: ”delniška družba”. 24. Slovakien: ”akciová spoločnost”. 25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”. 26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidigt försäkringsbolag”. 27. Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ”the asso­ ciation of underwriters known as Lloyd’s”. 28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1 – 27: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

Bilaga 2 L 335/124 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt: √ Basic SCR = ∑ Corr i,j × SCR i × SCR j i,j där SCR i betecknar riskmodul i och SCR j betecknar riskmodul j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR skade betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring. — SCR liv betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring. — SCR hälsa betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring. — SCR marknad betecknar marknadsriskmodulen. — SCR motpartsrisk betecknar motpartsriskmodulen. Faktorn Corr ij betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix: j Marknad Motpartsrisk Liv Hälsa Skade i Marknad 1 0,25 0,25 0,25 0,25 Motpartsrisk 0,25 1 0,25 0,25 0,5 Liv 0,25 0,25 1 0,25 0 Hälsa 0,25 0,25 0,25 1 0 Skade 0,25 0,5 0 0 1

2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring

Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt: √ SCR skade = ∑ Corr i,j × SCR i × SCR j i,j där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter­ merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR skade-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring. — SCR skade-katastrof betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/125

3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring

Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt: √ SCR liv = ∑ Corr i,j × SCR i × SCR j i,j där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter­ merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR dödsfall betecknar undergruppen dödsfallsrisk. — SCR livsfall betecknar undergruppen livsfallsrisk. — SCR handikapp betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk. — SCR liv kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring. — SCR ändring betecknar undergruppen omprövningsrisk. — SCR förfall betecknar undergruppen förfallsrisk. — SCR liv katastrof betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring.

4. Beräkning av marknadsriskmodulen

Strukturen på marknadsriskmodulen Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt: √ SCR marknad = ∑ Corr i,j × SCR i × SCR j i,j där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ”i, j” betyder att summan av de olika ter­ merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR ränta betecknar undergruppen ränterisk. — SCR aktie betecknar undergruppen aktiekursrisk. — SCR egendom betecknar undergruppen fastighetsrisk. — SCR spread betecknar undergruppen spreadrisk. — SCR koncentration betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker. — SCR valuta betecknar undergruppen valutarisk.

Bilaga 2 L 335/126 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159

1. Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I). 2. Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar, anges separat). 3. Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I). 4. Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I). 5. Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I). 6. Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I). 7. Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/127

BILAGA VI

DEL A

Upphävda direktiv med senare ändringar

(som det hänvisas till i artikel 310)

Rådets direktiv 64/225/EEG (EGT 56, 4.4.1964, s. 878) Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutningsakt (EGT L 73, 27.3.1972, s. 89) Rådets första direktiv 73/239/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3) Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsak t (EGT C 241, 29.8.1994, s. 197) (ersatt av rådets beslut 95/1/EG) (EGT L 1, 1.1.1995, s. 1) Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt (EUT L 236, 23.9.2003, s. 335) Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt (EGT L 302, 15.11.1985, s. 156) Rådets direktiv 76/580/EEG Endast artikel 1 (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 84/641/EEG Endast artiklarna 1 – 14 (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/343/EEG Endast artikel 1 och bilagan (EGT L 185, 4.7.1987, s. 72) Rådets direktiv 87/344/EEG Endast artikel 9 (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) Rådets andra direktiv 88/357/EEG Endast artiklarna 9, 10 och 11 (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) Rådets direktiv 90/618/EEG Endast artiklarna 2, 3 och 4 (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53 (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1 (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG Endast artikel 8 (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG Endast artikel 1 (EGT L 77, 20.3.2002, s. 17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG Endast artikel 22 (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Bilaga 2 L 335/128 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 4 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 57 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG Endast artikel 1 och punkt I i bilagan (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) Rådets direktiv 73/240/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20) Rådets direktiv 76/580/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 78/473/EEG (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25) Rådets direktiv 84/641/EEG (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/344/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) Rådets andra direktiv 88/357/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) Rådets direktiv 90/618/EEG Endast artiklarna 5 – 10 (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37, 39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1 (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG Endast artikel 9 (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG Endast artikel 3 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första strecksatsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra streck- (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) satsen Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG Endast artikel 2 (EGT L 290, 17.11.2000, s. 27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG Endast artikel 24 (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 6 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 58 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Bilaga 2 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/129 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG Endast artikel 1 (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG Endast artikel 28 (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 7 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 59 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG (EGT L 110, 20.4.2001, s. 28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1) Rådets direktiv 2004/66/EG Endast punkt II i bilagan (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 8 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 60 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG Endast artikel 2 (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG Endast artikel 1 (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG Endast artikel 4 (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG Endast artikel 1 (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG Endast artikel 1 (EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)

Bilaga 2 L 335/130 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

DEL B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 310)

Direktiv Tidsfrist för införlivande Tidsfrist för tillämpning 64/225/EEG 26 augusti 1965 73/239/EEG 27 januari 1975 27 januari 1976 73/240/EEG 27 januari 1975 76/580/EEG 31 december 1976 78/473/EEG 2 december 1979 2 juni 1980 84/641/EEG 30 juni 1987 1 januari 1988 87/343/EEG 1 januari 1990 1 juli 1990 87/344/EEG 1 januari 1990 1 juli 1990 88/357/EEG 30 december 1989 30 juni 1990 90/618/EEG 20 maj 1992 20 november 1992 92/49/EEG 31 december 1993 1 juli 1994 95/26/EG 18 juli 1996 18 juli 1996 98/78/EG 5 juni 2000 2000/26/EG 20 juli 2002 20 januari 2003 2000/64/EG 17 november 2002 2001/17/EG 20 april 2003 2002/13/EG 20 september 2003 2002/83/EG 17 november 2002, 20 september 2003, 19 juni 2004 (beroende på den särskilda bestämmelsen) 2002/87/EG 11 augusti 2004 2004/66/EG 1 maj 2004 2005/1/EG 13 maj 2005 2005/14/EG 11 juni 2007 2005/68/EG 10 december 2007 2006/101/EG 1 januari 2007 2008/19/EG Ej tillämplig 2008/37/EG Ej tillämplig

Bilaga 2 17 .1 BILAGA VII 2. 200

JÄMFÖRELSETABELL 9

Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG SV

Artikel 1.1 Artikel 2 Artikel 1.1 Artikel 2 första Artikel 1.1 Artiklarna 1, 2.2, meningen 2.3 och 267

Artikel 1.2 Artikel 2.2

Artikel 1.3 — Eur Artikel 2.1 a-c — op ei sk a u Artikel 2.1 d Artikel 3.4 Artikel 3 nio ne ns of fic Artikel 2.1 e — iel la ti dn Artikel 2.2 a Artikel 5.1 in g

Artikel 2.2 b Artikel 5.2

Artikel 2.2 c Artikel 5.3

Artikel 2.2 d Artikel 5.4

Artikel 2.3 första Artikel 6 till fjärde styckena L 33 Artikel 2.3 femte Artikel 15.4 5/ stycket 13 1

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 13 Artikel 3.1 första — 2 och andra stycket

Artikel 3.1 tredje Artikel 4.5 SV stycket

Artikel 3.2 Artikel 7

Artikel 4 första Artikel 8 första meningen meningen

Artikel 4 a Artikel 8.2 Eur op ei Artikel 4 b — sk a u nio Artikel 4 c Artikel 8.3 ne ns of Artikel 4 e — fic iel la ti Artikel 4 f Artikel 8.1 dn in g

Artikel 4 g Artikel 8.4

Artikel 5 a —

Artikel 5 b Artikel 1.1 o —

Artikel 5 c Artikel 1.1 p Artikel 134.1

Artikel 5 d — 17 .1 2. Artikel 6 Artikel 4 Artikel 4 Artikel 3 Artikel 14.1, 200

14.2 a och b 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 7.1 Artikel 5.1 Artikel 5.1 Artikel 15.1 9 och 7.2 första och 5.2, första och 5.2, första och 15.2 första stycket stycket stycket stycket

SV

Artikel 7.2.2a Artikel 5.2.2a Artikel 15.3 första stycket

Artikel 7.2.2 b Artikel 5.2.2 b —

Artikel 8.1 a Artikel 6.1 a Artikel 6.1 a Bilaga I Bilaga IIIA och B Eur op ei Artikel 8.1 a, Artikel 5.2 Artikel 17.2 sk sista stycket a u nio ne ns of Artikel 8.1 b Artikel 6.1 b Artikel 6.1 b Artikel 6 a Artikel 18.1 a fic iel la ti Artikel 6 a Artikel 18.1 b dn in g

Artikel 8.1 c Artikel 6.1 c Artikel 6.1 c Artikel 6 b Artikel 18.1 c

Artikel 8.1 d Artikel 6.1 d Artikel 6.1 d Artikel 6 c Artikel 18.1 d

Artikel 8.1 e Artikel 6.1 e Artikel 6.1 e Artikel 6 d Artikel 18 g

Artikel 8.1 f Artikel 18 h L 33 Artikel 8.1, andra Artikel 6.2 Artikel 7 Artikel 19 5/ till fjärde stycket 13 3

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 13 Artikel 8.1 a Artikel 6.3 Artikel 8 Artikel 20 4

Artikel 8.2 Artikel 6.2 Artikel 6.4 Artikel 18.2 SV

Artikel 8.3, första Artikel 6.3 Artikel 6.5 Artikel 9.1 Artikel 21.4 stycket första stycket tredje stycket

Artikel 8.3, andra Artikel 6.3 Artikel 6.5 Artikel 9.2 Artikel 21.1 stycket andra stycket första stycket första stycket och artikel 29 första stycket första meningen Eur op ei sk Artikel 8.3 tredje Artikel 6.3 Artikel 21.2 stycket tredje stycket a u och artikel 29 nio andra stycket ne ns of fic Artikel 8.3 fjärde Artikel 6.3 Artikel 21.3 iel stycket fjärde stycket la ti dn in g Artikel 8.4 Artikel 6.4 Artikel 6.6 Artikel 10 Artikel 22

Artikel 9 a-d Artikel 7 a-d Artikel 7 a-d Artikel 11.1 a, Artikel 23.1 a, c, c, d och e d och e

Artikel 9 e och f Artikel 7 e Artikel 11.2 a Artikel 23.2 e och f och b

Artikel 9 g och h Artikel 7 g Artikel 7 f Artikel 11.2 c Artikel 23.2 a och h och g och d och d 17 .1 2. Artikel 10.1 Artikel 32.1 Artikel 40.1 Artikel 145.1 200

första stycket 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 10.2 Artikel 32.2 Artikel 40.2 Artikel 145.2 9 första stycket första stycket

Artikel 10.2 Artikel 32.2 Artikel 145.3 SV andra stycket andra stycket

Artikel 10.3 Artikel 32.3 Artikel 40.3 Artikel 146.1 och 2

Artikel 10.4 Artikel 32.4 Artikel 40.4 Artikel 146.3

Artikel 10.5 Artikel 32.5 Artikel 40.5 Artikel 146.3 andra stycket Eur op Artikel 10.6 Artikel 32.6 Artikel 40.6 Artikel 145.4 ei sk a u Artikel 11 Artikel 33 — nio ne Artikel 12 Artikel 56 Artikel 9 Artikel 13 Artikel 25 andra ns stycket of fic iel la Artikel 12a Artikel 9a Artiklarna 14 Artikel 26 ti dn och 60.2 in g Artikel 13.1 Artikel 9.1 Artikel 10.1 Artikel 15.1 Artikel 30.1, och 13.2 första och 9.2 första första meningen första och andra 30.2 första stycket stycket och 10.2 första stycket stycket stycket

Artikel 13.2 Artikel 9.2 Artikel 30.2 andra stycket andra stycket andra stycket

Artikel 10.1, Artikel 15.1, Artikel 30.3 andra och tredje andra stycket meningen

Artikel 13.2 Artikel 10.2 Artikel 60. 3 Artikel 32.1 L tredje stycket andra stycket 33 5/ Artikel 13. 3 Artikel 9.3 Artikel 10.3 Artikel 15.4 — 13 5

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 13 Artikel 14 Artikel 10 Artikel 11 Artikel 16 Artikel 33 6

Artiklarna 15.1, Artikel 17 Artikel 20.1-20.3 Artikel 32.1 Artiklarna 76-86 15.2 och 15.3, och 20.4 andra och 32.3 SV andra stycket stycket

Artikel 15.3 Artikel 20.4 Artikel 32.2 Artiklarna 134.2 första stycket första stycket och 173

Artikel 15a Artikel 18 Artikel 33 —

Artikel 16 Artikel 27 Artiklarna 35, Artiklarna 87-99 36, 60.8 Eur op Artikel 16a Artikel 28 Artiklarna 37-39, Artikel 100-127 ei sk 60.9 a u nio ne Artikel 17.1 Artikel 29.1 Artikel 40.1 Artiklarna 128, ns 129.1 a-c of och 127.2 fic iel Artikel 17.2 Artikel 29.2 Artikel 40.2 Artikel 129.1 d la ti dn Artikel 17a Artikel 30 Artikel 41 — in g

Artikel 17b Artiklarna 28 Artikel 60.10 — och 28 a

Artikel 18 Artikel 31 —

Artikel 14 Artikel 11 Artikel 16 Artikel 33

Artikel 19.2 Artikel 11.2 Artikel 13.2 Artikel 17.2 Artikel 35

Artikel 19.3 Artikel 10 Artikel 11.3 Artikel 13.3 Artikel 17.3 Artikel 34.1-34.3 17 första stycket första stycket första stycket och 17.4 första och 34.5-34.7 .1 och andra stycket och andra och andra stycket leden a 2. leden a och b stycket leden a stycket leden a och b 200

och b och b 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 19.3 Artikel 10 Artikel 11.3 Artikel 13.3 Artikel 17.4 Artikel 34.8 9 andra stycket led andra stycket andra stycket första stycket c led c led c led c

SV Artikel 19.3 Artikel 10 Artikel 11.3 Artikel 13.3 Artikel 17.4 Artikel 35.2 b tredje stycket tredje stycket tredje stycket andra stycket

Artikel 20.1 Artikel 37.1 Artikel 42.1 Artikel 137

Artikel 20.2 Artikel 13.2 Artikel 37.2 Artikel 42.2 — första stycket första stycket första stycket första stycket

Eur Artikel 20.2 Artikel 13.2 Artikel 37.2 Artikel 42.2 Artikel 138.5 andra stycket andra stycket andra stycket andra stycket op ei sk a u nio Artikel 20.3 Artikel 13.3 Artikel 37.3 Artikel 42.3 — första stycket första stycket första stycket första stycket ne ns of Artikel 20.3 Artikel 13.3 Artikel 37.3 Artikel 42.3 Artikel 139.3 fic andra stycket andra stycket andra stycket andra stycket iel la ti dn Artikel 20.4 Artikel 13.4 — in g

Artikel 20.5 Artikel 13.2 Artikel 37.2 Artikel 42.2 Artikel 138.5 andra och femte andra och fjärde stycket stycket

Artikel 20a.1 Artikel 38.1 Artikel 43.1 Artiklarna 138.2 första stycket första meningen och 139.2 första meningen

Artikel 20a.1 Artikel 38.1 Artikel 43.2 Artikel 142.1 första stycket andra meningen leden a-e andra meningen leden a-e leden a-e L 33 5/ Artikel 20a.2 Artikel 38.2 Artikel 141 13 7

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 13 Artikel 20a.3 Artikel 38.3 Artikel 43.4 Artikel 140.2 8

Artikel 20a.4 Artikel 38.4 Artikel 43.5 —

SV Artikel 20a.5 Artikel 38.5 Artikel 43.6 Artikel 142.2

Artikel 21 Artikel 11.1 —

Artikel 22.1 Artikel 14 Artikel 39.1 Artikel 44.1 Artikel 144.1 a, b första stycket led första stycket första stycket och c a, b och d led a, b och d led a, b och d

Artikel 22.1 Artikel 39.1 Artikel 44.1 Artikel 144.2 Eur andra stycket andra stycket andra stycket första stycket op första meningen första meningen ei sk a u nio Artikel 22.1 Artikel 39.1 Artikel 144.2 andra stycket andra stycket andra stycket andra meningen andra meningen ne ns of Artikel 22.2 Artikel 39.2 Artikel 44.2 Artikel 144.3 fic iel la ti dn Artikel 23.1 Artikel 51.1 Artikel 162.1 in g Artikel 23.2 a-g Artikel 51.2 Artikel 162.2 a-f och h

Artikel 23.2 h Artikel 162.2 g

Artikel 24 första Artikel 54 Artikel 163 stycket första första stycket första meningen meningen första meningen

Artikel 24 första Artikel 54 — stycket andra första stycket meningen till andra meningen tredje stycket till tredje 17 stycket .1 2. 200

Artikel 25 Artikel 55 Artikel 166 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 26 Artikel 56 Artikel 167 9

Artikel 27 första Artikel 52.2 Artikel 168 stycket första stycket första stycket SV

Artikel 27 andra Artikel 52.2 Artikel 168 stycket andra stycket andra stycket

Artikel 28 Artikel 52.3 Artikel 170

Artikel 28a Artikel 53 Artikel 53 Artikel 164

Eur Artikel 29 Artikel 57 Artikel 171 op ei Artikel 29a Artikel 58 Artikel 174 sk första till tredje stycket a u nio ne ns Artikel 29b.1 Artikel 59.1 Artikel 52.1 Artikel 177.1 of och 29b.2 och 59.2 och 52.2 och 177.2 fic iel Artikel 29b.3-29b.6 Artikel 59.3-59.6 Artikel 52.3 — la och 52.4 ti dn in g Artikel 30.1 — och 30.2 a

Artikel 30.2 b Artikel 305.1

Artikel 30.4 Artikel 305.2

Artikel 30.5 Artikel 305.4

Artikel 31 —

Artikel 32 — L 33 Artikel 33 Artikel 28 Artikel 62 Artikel 54.2 Artikel 298.2 5/ och 298.3 13 9

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 14 Artikel 34 Artikel 9 Artikel 29 Artikel 11.5 Artikel 6.5 Artikel 6 — 0 fjärde stycket

Artikel 35 Artikel 10 Artikel 10 Artikel 32 Artikel 57.1 Artikel 11.1-11.3 Artikel 31.1 Artikel 69.1 – 69.4 Artikel 64.1 Artikel 7.1 Artikel 309.1 och 31.2 SV

Artikel 36 Artikel 11 Artikel 11 Artikel 33 Artikel 57.2 Artikel 11.4 Artikel 31.3 Artikel 70 Artikel 64.2 Artikel 7.2 Artikel 309.2

Artikel 37 Artikel 34 —

Artikel 38 Artikel 12 Artikel 12 Artikel 35 Artikel 58 Artikel 13 Artikel 33 Artikel 74 Artikel 66 Artikel 9 Artikel 312

Bilaga del A Artikel 15.2 andra stycket och Bilaga I del A Eur op Bilaga delarna A Bilaga I del A ei sk och B och B a u Bilaga del C Artikel 16 nio ne Bilaga del D — ns of fic Artikel 1.1 Artikel 190.1 iel la första stycket ti dn Artikel 1.2 Artikel 190.2 in g andra stycket

Artikel 1.2 —

Artikel 2.1 Artikel 190.1

Artikel 2.2 Artikel 190.3

Artikel 3 Artikel 191

Artikel 4.1 Artikel 192 första och andra stycket 17 .1 Artikel 4.2 — 2. 200

Artikel 5 Artikel 193 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 6 Artikel 195 9

Artikel 7 Artikel 194

SV Artikel 8 Artikel 196

Artikel 1 —

Artikel 2 Artikel 198

Artikel 3.1 Artikel 199

Artikel 3.2 Artikel 200.1 första stycket första stycket Eur op första meningen ei sk Artikel 3.2 a – c Artikel 200.2-200. 4 a u nio ne Artikel 3.3 Artikel 200.1 ns andra stycket of Artikel 4 Artikel 201 fic iel la ti Artikel 5 Artikel 202 dn in g Artikel 6 Artikel 203

Artikel 7 Artikel 204

Artikel 8 Artikel 205

Artikel 9 Artikel 16.2

Artikel 1 —

Artikel 2 a, 2 b — och 2 e L Artikel 2 c Artikel 1.1 c Artikel 2.1 e — 33 5/ Artikel 2 d Artikel 13.13 14 1

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 14 Artikel 2 f Artikel 1 e Artikel 1.1 h — 2

Artikel 3 Artikel 1 b Artikel 145.1 andra meningen andra stycket SV

Artikel 4 Artikel 187

Artikel 6 —

Artikel 7.1 a – e — Eur

op ei Artikel 7.1 f Artikel 27 — sk a u nio ne Artikel 7.1 g-7.3 — ns of fic iel Artikel 8.1 Artikel 177.1 och 8.2 och 177.2 la ti dn in Artikel 8.3 — g

Artikel 8.4 a Artikel 30.1 — och 8.4 c

Artikel 8.4 d Artikel 179.3

Artikel 8.5 Artikel 179.4

17 Artikel 12 — .1 2. 200

Artikel 12a.1 – 12a. 3 Artikel 150 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 12a.4 Artikel 151 9 första stycket

Artikel 12a.4 Artikel 152 andra till sjätte SV stycket

Artikel 14 Artikel 34 Artikel 41 Artikel 147

Artikel 16.1 Artikel 35 Artikel 42 Artikel 148.1 första och andra stycket

Eur Artikel 16.1 Artikel 35 Artikel 148.2 tredje stycket op ei sk Artikel 17 Artikel 36 Artikel 43 Artikel 149 a u Artikel 26 — nio ne ns Artikel 27 — of fic iel Artikel 31 Artikel 299 la ti dn Artikel 31 Artikel 68.2 Artikel 300 in g

Bilaga I Artikel 23 Bilaga II —

Bilaga 2 A —

Bilaga 2 B —

Artiklarna 5, 9, — 10 och 11

Artikel 1 a Artikel 1 a Artikel 2 a Artikel 1.1 a Artikel 13.1

L Artikel 1 b Artikel 1.1 b Artikel 2.1 d Artikel 13.11 33 5/ Artikel 1 c Artikel 2 e Artikel 1.1 e Artikel 2.1 f Artikel 1.3.8 a 14 3

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 14 Artikel 1 d Artikel 1.1 f Artikel 2.1 g — 4

Artikel 1 f Artikel 1.1 i Artikel 2.1 i Artikel 13.18 SV

Artikel 1 g Artikel 1.1 j Artikel 2.1 j Artiklarna 13.21, 24.2 och artikel 63

Artikel 1 h Artikel 1 d Artikel 1.1 k Artikel 2.1 k Artikel 13.15

Eur Artikel 1 i Artikel 1 e Artikel 1.1 l Artikel 2.1 l Artikel 13.16 op ei sk Artikel 1 j Artikel 1.1 m Artikel 13.22 a u nio ne Artikel 1 k Artikel 1 k Artikel 2 h Artikel 1.1 n Artikel 2.1 m Artikel 13.10 ns of fic iel la Artikel 1 l Artikel 1.1 r Artikel 2.1 n Artikel 13.17 ti dn in g Artikel 1 l a Artikel 1 f Artikel 1.1 r i Artikel 2.1 n i Artikel 13.20

Artikel 1 l b Artikel 1.1 r ii Artikel 2.1 n ii Artikel 13.18

Artikel 3 Artikel 188

Artikel 8 Artikel 12 Artikel 24.1

17 Artikel 12.2 Artikel 14.1 Artikel 18 Artikel 39.1 .1 2. 200

Artikel 12.3-12.6 Artikel 14.2-14.5 Artikel 39.2-6 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 15.1 Artikel 15.1 Artikel 19.1 Artikel 57 9 och 15.2 och 15.2

Artikel 15.3 Artikel 15.3 Artikel 22 Artikel 61 SV

Artikel 15.4 Artikel 15.4 Artikel 23 Artikel 62

Artikel 15a Artikel 15a Artikel 19.2-19.8 Artikel 58.1-58.7

Artikel 15b Artikel 15b Artikel 19a Artikel 59

Artikel 15c Artikel 15c Artikel 20 Artikel 60 Eur Artikel 16.1 Artikel 16.1 Artikel 24 Artikel 64 op ei sk Artikel 16.2 Artikel 16.2 Artikel 25 Artikel 65 a u nio ne ns Artikel 16.3 Artikel 16.3 Artikel 26 Artikel 66 of fic iel Artikel 16.4 Artikel 16.4 Artikel 27 Artikel 67 la ti Artikel 16.5 Artikel 16.5 Artikel 28.1 Artikel 68.1 dn in g Artikel 16.5b Artikel 16.7 Artikel 28.3 Artikel 68.3 första till fjärde första till fjärde första till fjärde stycket stycket stycket

Artikel 165b Artikel 16.7 Artikel 28.3 Artikel 68.4 femte stycket femte stycket femte stycket

Artikel 16.3 Artikel 66

Artikel 16.5 c Artikel 16.8 Artikel 29 Artikel 70

Artikel 16.5 a Artikel 16.6 Artikel 28.2 Artikel 68.2 L 33 Artikel 16a.1 a Artikel 17.1 a Artikel 31.1 Artikel 72.1 5/ första stycket a – 72.1 c 14 5

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 14 Artikel 16a.1 b Artikel 17.1 b Artikel 31.1 Artikel 72.1 6 andra stycket andra stycket

Artikel 16a.2 Artikel 17.2 Artikel 31.2 Artikel 72.2 SV Artikel 20 Artikel 22 —

Artikel 21 Artikel 23 Artikel 34.1-34.3 —

Artikel 22 Artikel 24 Artikel 34.4 —

Artikel 25 —

Artikel 28 Artikel 33 Artikel 180 Eur Artikel 29 Artikel 181.1 op och 179.3 ei sk Artikel 30.2 Artikel 181.2 a u nio Artikel 31 Artikel 183 ne ns Artikel 38 Artikel 44 Artikel 153 of fic iel Artikel 39.2 Artikel 45 Artikel 154 la och 39.3 ti dn in Artikel 40.2 Artikel 46.1 Artikel 155.8 g

Artikel 40.3 Artikel 46.2 Artikel 155.1

Artikel 40.4, Artikel 46.3, Artikel 155.2, 40.6-40.8 46.5-46.7 155.4-155.6 och 40.10 och 46.9 och 155.9

Artikel 40.5 Artikel 46.4 Artikel 155.3

Artikel 40.9 Artikel 46.8 Artikel 155.7

Artikel 41 Artikel 47 Artikel 156 17 Artikel 42.2 Artikel 48 Artikel 160 .1 2. Artikel 43.2 Artikel 184 200

och 43.3 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 44.2 Artikel 49 Artikel 159 9 och bilaga V

Artikel 45.2 Artikel 189 SV

Artikel 46.2 Artikel 50.1 Artikel 157 första till tredje första och tredje stycket stycket artikel 50.2

Artiklarna 47-50 — Eur op Artikel 51 Artikel 64 Artikel 56 — ei sk a u Artikel 51 sista Artikel 1.4 Artikel 58.8 nio strecksatsen ne ns of fic Artikel 52 — iel la ti dn Artikel 54 Artikel 206 in g

Artikel 55 Artikel 207

Artiklarna 24 — och 26

Artiklarna 12.1, — 19, 33, 37, 39.1 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1, 46.1 L 33 5/ Artikel 1 b Artikel 13.3 14 7

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 14 Artikel 1 c Artikel 1.1 s Artikel 2.1 c Artikel 13.4 8

Artikel 1 g Artikel 212.1 a SV

Artikel 1 h Artikel 212.1 b

Artikel 1 i Artikel 59.2 a i Artikel 210.1 f

Artikel 1 j Artikel 59.2 a j Artikel 210.1 f Eur

op ei Artikel 1 l Artikel 59.2 b Artikel 13.6 sk a u nio Artikel 2 Artikel 59.3 Artikel 214.1 ne ns of fic Artikel 3 Artikel 59.3 Artikel 214.1 iel la och 214.2 första ti dn och andra stycket in g

Artikel 4 Artikel 59.3 Artikel 247.1

Artikel 5.1 Artikel 59.4 Artikel 246

Artikel 5.2 Artikel 254.1

Artikel 6 Artikel 59.5 Artiklarna 254.2, 255.1 och 255.2 17 .1 2. Artikel 7 Artikel 59.5 Artiklarna 249.1, 200

252, 253 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 8 Artikel 59.5 Artiklarna 245, 9 246, 258.1

Artikel 9 Artikel 59.6 Artiklarna 218, SV 219, 258.1

Artikel 10 Artikel 59.7 Artiklarna 218, 219, 258.1, 260-263

Artikel 10a Artikel 59.8 Artikel 264

Eur Artikel 10b Artikel 257 op ei sk a u Artikel 12 Artikel 32 Artikel 73 Artikel 65 Artikel 8.1 Artikel 311 nio ne Bilaga I Artikel 59.9 Artiklarna 213-215 ns of fic och bilaga II och 218-246 iel la ti dn Bilaga II Artikel 59.9 Artiklarna 215-217 , in och bilaga II 220-243 g

Artikel 1.2 Artikel 267

Artikel 2 b Artikel 268.1 b

Artikel 2 c Artikel 268.1 c

Artikel 2 d Artikel 268.1 d

Artikel 2 f Artikel 2.1 h Artikel 13.9 L 33 5/ Artikel 2 g Artikel 268.1 a 14 9

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 15 Artikel 2 i Artikel 268.1 e 0

Artikel 2 j Artikel 268.1 f

Artikel 2 k Artikel 268.1 g SV Artikel 3 —

Artikel 4 Artikel 269

Artikel 5 Artikel 270

Artikel 6 Artikel 271

Artikel 7 Artikel 272

Artikel 8 Artikel 273 Eur op Artikel 9 Artikel 274 ei Artikel 10 Artikel 275 sk a u nio Artikel 11 Artikel 277 Artikel 12 Artikel 278 ne ns Artikel 13 Artikel 279 of fic Artikel 14 Artikel 280 iel la ti dn Artikel 15 Artikel 281 in Artikel 16 Artikel 282 g

Artikel 17 Artikel 283

Artikel 18 Artikel 284

Artikel 19 Artikel 285

Artikel 20 Artikel 286

Artikel 21 Artikel 287

Artikel 22 Artikel 288

Artikel 23 Artikel 289

Artikel 24 Artikel 290 17 .1 Artikel 25 Artikel 291 2. 200

Artikel 26 Artikel 292 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 27 Artikel 293 9

Artikel 28 Artikel 294

SV Artikel 29 Artikel 295

Artikel 30.1 Artikel 268.2

Artikel 30.2 Artikel 296

Bilaga Artikel 276 Eur Artikel 1.1 d — op ei sk a u Artikel 1.1 g Artikel 13.14 nio Artikel 1.1 q — ne ns of Artikel 1.2 Artikel 2.3 — fic iel la ti Artikel 2.1 Artikel 2.3 dn in g Artikel 3.2, 3.3 Artikel 9 och 3.8

Artikel 3.5 Artikel 10 och 3.7

Artikel 3.6 —

Artikel 5.2 Artikel 15.2 andra och tredje tredje stycket stycket och 15.3 andra stycket L 33 Artikel 6.5 Artikel 21.1 första och andra 5/ stycket 15 1

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 15 Artikel 7 e Artikel 23.2 f 2

Artikel 8 Artikel 12 Artikel 24.1

SV Artikel 12 Artikel 208

Artikel 16.9 Artikel 30 Artikel 69

Artikel 18.1 – 18.6 Artikel 73

Artikel 18.7 —

Artikel 19.1 Artikel 74.1 första stycket första Eur

op strecksatsen ei sk Artikel 19.1 Artikel 74.3 andra stycket andra stycket a u andra nio strecksatsen ne ns of fic Artikel 19.1 Artikel 74.4-74.7 andra stycket, iel 19.2 och 19.3 la ti dn in Artikel 21 Artikel 209 g

Artikel 25 —

Artikel 26 —

Artikel 32 —

Artikel 34 Artikel 182

Artikel 35 Artikel 186

Artikel 36.1 Artikel 185.1

17 Artikel 36.2 Artikel 185.4 .1 första meningen 2. 200

Bilaga III a Artikel 185.6 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 36.3 Artikel 185.7 9

Artikel 41 Artikel 147

SV Artikel 42.1-42.3 Artikel 148.1, 148.3 och 148.4

Artikel 43 Artikel 149

Artikel 45 —

Artikel 48 Artikel 160

Artikel 49 Artikel 159 Eur Artikel 51.2 a-g Artikel 162.2 a-e, op ei 160.2 g och h sk a u nio Artikel 51.3 Artikel 163 och 51.4 ne ns of Artikel 52.1 Artikel 169 fic iel Artikel 55.1 Artikel 166.1 la och 55.2 och 166.2 ti dn Artikel 56 Artikel 167 in g

Artikel 59.1 Artikel 52.1 Artikel 177.1 och 59.2 och 52.2 och 177.2

Artikel 59.3 Artikel 52.3 — och 59.6 och 52.4

Artikel 60.1 Artikel 305.2 andra och tredje stycket

Artikel 60.2 Artikel 305.3

Artikel 31 Artikel 61 Artikel 243 L 33 Artikel 65 Artikel 55 Artikel 301.1 5/ och 301.3 15 3

Bilaga 2 L 33 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv 5/ Detta direktiv 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG 15 Artikel 66 Artikel 308 4

Artikel 67 Artikel 53 Artikel 297

SV Artikel 68.1 —

Artikel 71 —

Artikel 72 Artikel 310

Bilaga I Bilaga II

Eur Bilaga III Artikel 185.2 a-c, 185.3 och 185.5 op ei första stycket sk a u Bilaga IV — nio ne ns of Bilaga V Bilaga VI fic iel Bilaga VI Bilaga VII la ti dn Artikel 1.2 d Artikel 11 in g

Artikel 2.1 a Artikel 13.7

Artikel 2.1 b —

Artikel 2.1 h Artikel 13.9

Artikel 2.1 o Artikel 13.25

Artikel 2.1 p Artikel 13.26 17 Artikel 2.1 q Artikel 210.3 .1 2. 200

Artikel 2.2 — 9

Bilaga 2 17 Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv Direktiv .1 73/239/EEG 78/473/EEG 87/344/EEG 88/357/EEG 92/49/EEG 98/78/EG 2001/17/EG 2002/83/EG 2005/68/EG 2007/44/EG Detta direktiv 2. 200 Artikel 4.2 Artikel 15.5 9

Artikel 5.1 Artikel 17.1 första och andra och 17.2, stycket bilaga III C SV Artikel 9.1 Artikel 21.4 Artikel 11.1 b Artikel 23.1 b

Artikel 15.3 Artikel 32.2

Artikel 21 —

Artikel 45 —

Artikel 46 Artikel 211.1 och 211.2 Artikel 47 Artikel 158 Eur Artikel 48 Artikel 161 op ei sk Artikel 50 Artikel 175 a u Artikel 51 Artikel 176 nio Artikel 54.1 Artikel 298.1 ne Artikel 61 Artikel 308 ns of Artikel 62 Artikel 12 fic iel Artikel 63 Artikel 307 la ti Artiklarna 57, — dn 58, 59 och 60, in g bilaga II

Artiklarna 1.4, Artikel 58.8 2.4 och 4.6 Artikel 8.2 Artikel 312

L 33 5/ 15 5

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/1

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU

av den 16 april 2014

om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009,

(EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsyn-

smyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsyn-

smyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53, 62 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ), 1

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( ), 2

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ), och 3

av följande skäl:

(1) Under finanskrisen 2007 och 2008 avslöjades betydande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanlänkade europeiska finansiella marknaderna, där många finansinstitut verkar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionsrätten och ömsesidigt förtroende mellan de nationella behöriga myndigheterna.

(2) I ett flertal resolutioner före och under finanskrisen har Europaparlamentet uppmanat till en förändring i riktning mot en mer integrerad europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga förutsättningar för alla aktörer på unionsnivå, och begärt att denna tillsyn ska avspegla de finansiella marknadernas ökande integration i unionen, särskilt i sina resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande om att genomföra handlingsramen för finansiella marknaderna: en handlingsplan, av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005 – 2010) – vitbok, av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity, av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer, och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut.

( ) EUT C 159, 28.5.2011, s. 10. 1 ( ) EUT C 218, 23.7.2011, s. 82. 2 (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

Bilaga 3

L 153/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

(3) I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar unionens medborgare och återställer förtroendet för det finansiella systemet. Högnivågruppen rekommenderade i sin slutrapport, som lades fram den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten ), att tillsynsramarna skulle förstärkas för att minska risken för och omfattningen av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. I de Larosière-rapporten rekommenderades också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn skulle inrättas, bestående av tre europeiska tillsynsmyndigheter: en för tillsyn över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn – samt ett europeiskt systemriskråd.

(4) Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och tillväxt. Den finansiella krisen har blottlagt stora brister i den finansiella tillsynen, som varken har lyckats förutse en negativ övergripande utveckling på de finansiella marknaderna eller förhindra att alltför stora risker ackumuleras i det finansiella systemet.

(5) I slutsatserna av den 18 och 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Det rekommenderade också att systemet skulle syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företag och inrätta ett enhetligt europeiskt regelverk som är tillämpligt på alla finansinstitut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallade ESAmyndigheterna ) också bör ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS ) ska kunna agera kraftfullt i krissituationer.

(6) År 2010 antog Europaparlamentet och rådet följande tre förordningar om inrättande av ESA-myndigheterna: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( ) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn- 1 dighet (Europeiska bankmyndigheten), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( ) om inrät- 2 tande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( ) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn- 3 dighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som en del av ESFS.

(7) För att ESFS ska fungera effektivt krävs det ändringar av unionslagstiftningsakter när det gäller de tre ESAmyndigheternas verksamhetsområden. Sådana förändringar består i att fastställa räckvidden för vissa befogenheter för ESA-myndigheterna samt införa vissa befogenheter i befintliga processer som föreskrivs i relevanta unionslagstiftningsakter respektive ändringar för att se till att ESA-myndigheterna fungerar smidigt och effektivt inom ramen för ESFS.

(8) Inrättandet av de tre tillsynsmyndigheterna bör därför åtföljas av upprättandet av en enda regelbok för att säkerställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar ännu effektivare och att tillsynen på mikronivå genomförs mer effektivt. Enligt förordningarna om inrättande av ESFS får dessa myndigheter utarbeta förslag till tekniska standarder inom de områden som särskilt anges i den tillämpliga lagstiftningen, vilka ska läggas fram för kommissionen för antagande i enlighet med artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i form av delegerade akter eller genomförandeakter. En första grupp med sådana områden anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU ( ), men det här direktivet bör ange ytterligare en grupp områden, i synnerhet för Europaparlamen- 4 tets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG ( ) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 5 nr 1060/2009 ( ) och för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. 6

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120). (5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 325, 17.12.2009, s. 1). (6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/3

(9) I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör det fastställas inom vilka områden som de europeiska tillsynsmyndigheterna har befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder och hur de ska antas. I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör fastställas delar, villkor och specifikationer, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det gäller delegerade akter.

(10) Vid fastställandet av de områden där tekniska standarder bör antas bör en lämplig avvägning göras så att det införs en enda uppsättning harmoniserade regler utan att regelverket och verkställigheten kompliceras i onödan. De områden som ska väljas ut bör enbart vara de där enhetliga tekniska regler på ett väsentligt och effektivt sätt kommer att bidra till att syftet med de relevanta lagstiftningsakterna uppnås, samtidigt som det säkerställs att Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan göra sina politiska ställningstaganden i enlighet med de gängse förfarandena.

(11) De frågor som behandlas i tekniska standarder bör vara av genuint teknisk karaktär och behöver utarbetas med stöd av tillsynsexperters sakkunskaper. Genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits som delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget bör villkor för en konsekvent harmonisering av reglerna ytterligare utvecklas, specificeras och fastställas i de lagstiftningsakter som antagits av Europaparlamentet och rådet för att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i dessa. Å andra sidan bör de tekniska standarderna för genomförande som antagits som genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget fastställa villkor för en enhetlig tillämpning av lagstiftningsakter. Tekniska standarder bör inte inbegripa politiska ställningstaganden.

(12) I fallet med tekniska standarder för tillsyn är det lämpligt att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095- /2010, beroende på vad som är lämpligt. Tekniska standarder för genomförande bör antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010, beroende på vad som är lämpligt.

(13) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör bidra till en enhetlig regeluppsättning för lagstiftningen om finansiella tjänster, vilket Europeiska rådet stödde i sina slutsatser från juni 2009. Eftersom vissa krav i unionens lagstiftningsakter inte är helt harmoniserade och i enlighet med försiktighetsprincipen för tillsyn, bör bindande tekniska standarder för tillsyn och genomförande för att utveckla, specificera eller fastställa tillämpningsvillkoren för dessa krav inte hindra att medlemsstater begär ytterligare information eller inför strängare krav. Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör därför medge att medlemsstaterna begär ytterligare information eller inför strängare krav inom specifika områden när lagstiftningsakterna lämnar ett sådant utrymme.

(14) I enlighet med förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör ESA-myndigheterna i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd vad gäller de tekniska standarderna för tillsyn eller genomförande och analysera de potentiella kostnaderna och fördelarna innan dessa standarder lämnas till kommissionen.

(15) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör kunna omfatta övergångsåtgärder där lämpliga tidsfrister anges, om kostnaderna för det omedelbara genomförandet är orimliga i förhållande till nyttan.

(16) Samtidigt som detta direktiv antas pågår redan arbetet med att förbereda och anordna samråd om den första uppsättningen åtgärder för att genomföra rambestämmelserna enligt direktiv 2009/138/EG. För att dessa åtgärder ska kunna slutföras inom kort är det lämpligt att under en övergångsperiod ge kommissionen rätt att anta de tekniska standarder för tillsyn som föreskrivs i det här direktivet, i enlighet med förfarandet för antagande av delegerade akter. Ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella tekniska standarder för tillsyn för genomförande av direktiv 2009/138/EU, bör antas i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Bilaga 3

L 153/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

(17) Det är dessutom lämpligt att låta Eiopa, efter en övergångsperiod på två år, föreslå uppdateringar av ett antal delegerade akter inom ramen för tekniska standarder för tillsyn. De uppdateringarna bör begränsas till tekniska aspekter av de berörda delegerade akterna och bör inte innebära strategiska beslut eller politiska val.

(18) När Eiopa förbereder och utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn för att anpassa delegerade akter till den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna bör kommissionen se till att information om de förslagen till tekniska standarder för tillsyn översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(19) I förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 föreskrivs en mekanism för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Om en nationell tillsynsmyndighet invänder mot en annan nationell tillsynsmyndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område som specificeras i unionslagstiftningsakter i enlighet med de förordningarna, och de relevanta lagstiftningsakterna kräver samarbete, samordning eller gemensamma beslut av nationella tillsynsmyndigheter från mer än en medlemsstat, bör den berörda ESA-myndigheten på begäran av en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna bistå myndigheterna med att nå fram till en överenskommelse inom den tidsfrist som fastställs av ESA-myndigheten, vilken bör beakta eventuella relevanta tidsfrister i den tillämpliga lagstiftningen och hur komplex och brådskande tvisten är. Om en sådan tvist kvarstår, bör ESAmyndigheten kunna avgöra tvisten.

(20) Enligt förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 krävs att sektorsspecifik lagstiftning anger när tvistlösningsmekanismen får tillämpas för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Detta direktiv bör fastställa en första grupp med sådana fall inom försäkrings- och återförsäkringssektorn, utan att hindra tillägg av ytterligare fall i framtiden. Detta direktiv bör inte hindra ESA-myndigheterna från att agera i enlighet med andra befogenheter eller utföra uppgifter som anges i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, inklusive icke-bindande medling, och sörja för en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten. Inom områden där det redan finns någon form av ickebindande medling i den tillämpliga rätten eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska fattas av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, krävs det dessutom ändringar för att säkerställa klarhet och minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut, men också för att se till att ESA-myndigheterna ska kunna lösa tvister i tillämpliga fall. Syftet med det bindande tvistlösningsförfarandet är att lösa situationer där nationella tillsynsmyndigheter inte själva mellan sig kan lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem med efterlevnaden av unionsrätten.

(21) Detta direktiv bör därför identifiera de situationer där förfarandefrågor kan behöva lösas eller väsentliga problem med efterlevnaden av unionsrätten och där de nationella tillsynsmyndigheterna kanske inte kan lösa problemet på egen hand. I sådana fall bör en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna hänföra frågan till den berörda ESA-myndigheten. Den ESA-myndigheten bör handla i enlighet med sin inrättandeförordning och detta direktiv. Den bör med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna kräva att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlemsstaterna beslutsfattande behörighet, bör en ESA-myndighets beslut inte ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten.

(22) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs gemensamma beslut i fråga om godkännande av ansökningar om användning av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag, godkännande av ansökningar om att ett dotterbolag ska omfattas av artiklarna 238 och 239 i det direktivet och utnämnandet av en grupptillsynsmyndighet på en annan grundval än de kriterier som föreskrivs i artikel 247 i samma direktiv. Inom samtliga de områdena bör det i en ändring tydligt anges att om en tvist uppstår får Eiopa lösa denna tvist med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1094/2010. På så sätt blir det tydligt att tvister bör kunna lösas och samarbete stärkas innan ett slutligt beslut fattas av den nationella tillsynsmyndigheten eller utfärdas till en institution, samtidigt som Eiopa inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut. Eiopa bör lösa tvister genom medling mellan de nationella tillsynsmyndigheternas skiljaktiga synpunkter.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/5

(23) Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella tillsynsmyndigheterna samarbetar nära med ESA-myndigheterna. Ändringar i de relevanta lagstiftningsakterna bör säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om informationsutbyte som har införts i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 och att tillhandahållandet av uppgifter inte ger upphov till en onödig administrativ börda.

(24) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör endast åläggas att lämna sådan information till sina nationella tillsynsmyndigheter som är relevant för syftena med tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i direktiv 2009/138/EG. Uppgifter i en fullständig förteckning där tillgångarna redovisas post för post och andra uppgifter som bör tillhandahållas oftare än en gång per år bör krävas endast om de ytterligare kunskaper som den nationella tillsynsmyndigheten erhåller för syftet att övervaka företagens finansiella situation eller med hänsyn till de eventuella effekterna av deras beslut på den finansiella stabiliteten uppväger den börda som det innebär att beräkna och överlämna den informationen. Efter bedömningen av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet bör de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att tillåta en begränsning av frekvensen och omfattningen av den information som ska rapporteras eller att göra undantag från kravet på rapportering av tillgångarna post per post endast om företaget inte överstiger särskilda tröskelvärden. Det bör säkerställas att de minsta företagen har rätt till begränsningar och undantag och att de företagen inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad.

(25) I syfte att säkerställa att den information som rapporteras av försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse eller försäkringsholdingbolag på gruppnivå är korrekt och fullständig bör nationella tillsynsmyndigheter inte tillåta begränsningar av den information som ska rapporteras eller undantag från kravet att rapportera tillgångarna post per post för företag som ingår i en grupp, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten är övertygad om att rapporteringskravet skulle vara olämpligt med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

(26) På de områden där kommissionen enligt direktiv 2009/138/EG för närvarande har befogenhet att anta genomförandeåtgärder, där dessa åtgärder är akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar i det direktivet i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med den artikeln eller tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(27) För att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet enligt direktiv 2009/138/EG, på grundval av standardformeln, eller för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med hänsyn till beräkningen av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.

(28) I det fall riskerna inte i tillräcklig utsträckning täcks av en undergrupp till en riskmodul bör Eiopa ges befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa kvantitativa gränser och kriterier för godtagbara tillgångar vid beräkning av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.

(29) För att säkerställa en konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna hos försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ett centralt organ regelbundet härleder, offentliggör och uppdaterar vissa tekniska uppgifter vad gäller riskfria räntesatser för relevanta durationer, med beaktande av iakttagelser på den finansiella marknaden. Det sätt på vilket de riskfria räntesatserna för relevanta durationer härleds bör vara transparent. Med tanke på dessa uppgifters tekniska och försäkringsrelaterade natur bör de utföras av Eiopa.

(30) De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör undvika artificiell volatilitet för försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel och erbjuda incitament för god riskhantering. Valet av tidpunkt för att inleda extrapoleringen av riskfria räntesatser bör ge företagen möjlighet att vid beräkning av bästa skattning med obligationer matcha de kassaflöden som diskonteras med icke-extrapolerade räntesatser. Under marknadsförhållanden liknande dem som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör extrapoleringen av riskfria räntesatser, särskilt i euro, ha utgångspunkt i en återstående löptid på 20 år. Under liknande marknadsförhållanden som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, särskilt i euro, konvergera på ett sådant sätt mot den slutliga terminskursen att den extrapolerade terminsräntan för löptider som sträcker sig 40 år längre fram i tiden än tidpunkten för inledandet av

Bilaga 3

L 153/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

extrapoleringen av de extrapolerade terminskurserna inte avviker mer än tre räntepunkter från den slutliga terminskursen. För andra valutor än euron bör hänsyn tas till särdragen på de lokala obligations- och swapmarknaderna när tidpunkten för inledandet av extrapoleringen av riskfria räntesatser och den lämpliga konvergensperioden för den slutliga terminskursen fastställs.

(31) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar obligationer eller andra tillgångar med liknande kassaflödesegenskaper fram till förfallodagen, är de inte exponerade för risken för ändringar i spreaden för de tillgångarna. För att undvika att ändringar i tillgångens spreadar påverkar dessa företags kapitalbasvolym bör företagen tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i linje med förändringarna av spreaden för sina tillgångar. Tillämpningen av en sådan justering bör inte kräva tillsynsmyndighetens godkännande och strikta krav på tillgångar och skulder bör säkerställa att försäkringsföretaget och återförsäkringsföretaget kan hålla kvar sina tillgångar till förfallodatum. Särskilt bör kassaflödena för tillgångar och skulder matchas och tillgångarna bör ersättas i syfte att bibehålla matchningen endast när de förväntade kassaflödena har ändrats väsentligt, såsom när en obligation skrivs ner eller vid fallissemang. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör offentligt redogöra för hur matchningsjusteringen påverkat deras finansiella position för att trygga fullgod transparens.

(32) I syfte att undvika procykliska investeringsbeteenden bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning av försäkringstekniska avsättningar för att mildra effekterna av mycket stora räntedifferenser för obligationer. En sådan volatilitetsjustering bör bygga på referensportföljer för de företagens relevanta valutor och, vid behov för att säkra representativitet, på referensportföljer för de nationella försäkringsmarknaderna. För att trygga fullgod transparens bör försäkringsoch återförsäkringsföretag offentligt redogöra för hur volatilitetsjusteringen påverkat deras finansiella position.

(33) Med hänsyn till vikten av diskontering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna bör direktiv 2009/138/EG säkerställa enhetliga villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretagens val av diskonteringsräntor. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa relevanta riskfria räntesatser för relevanta durationer för att använda vid beräkningen av bästa skattning och de grundläggande räntedifferenserna för beräkningen av matchningsjusteringen och volatilitetsjusteringen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( ). Dessa genomförandeakter bör ta hänsyn till den tekniska information som fås från och offentlig- 1 görs av Eiopa. Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av de genomförandeakterna.

(34) Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall hänförliga till riskfria räntesatser för relevanta durationer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(35) I syfte att mildra oönskade potentiella procykliska effekter bör perioden för återupprättande av efterlevnaden av solvenskapitalkravet utökas under exceptionellt svåra förhållanden, inbegripet i fall av stora kursfall på finansiella marknaderna, förhållanden med ihållande låga räntor och katastrofer med stora efterverkningar, som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera huruvida exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att vidta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden.

(36) I samband med matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer enligt detta direktiv bör kravet att den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras, förvaltas och organiseras separat från företagens övriga verksamheter, och att dessa tillgångar inte kan användas för att täcka förluster som uppstår inom företagens övriga verksamheter, förstås i ett ekonomiskt perspektiv. Det bör inte innebära ett krav på att medlemsstaterna ska ha ett juridiskt begrepp för separerade fonder i den nationella lagstiftningen. Företag som utnyttjar matchningsjusteringen bör identifiera, organisera och förvalta portföljen med tillgångar och förpliktelser separat från

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer 1 för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/7

andra delar av affärsverksamheten och bör därför inte tillåtas att hantera risker som uppstår i andra delar av verksamheten genom att utnyttja den avsatta tillgångsportföljen. Samtidigt som detta gör det möjligt att förvalta portföljen effektivt behöver den minskade möjligheten till överföring och diversifiering mellan den avsatta portföljen och återstoden av företagen, med hänsyn till matchningsjusteringen, återspeglas i justeringar av kapitalbasmedel och solvenskapitalkravet.

(37) Spreaden för den referensportfölj som avses i detta direktiv bör fastställas på ett transparent sätt genom utnyttjande av relevanta index när så är möjligt.

(38) I syfte att säkra en transparent tillämpning av volatilitetsjusteringen, matchningsjusteringen och de övergångsåtgärder för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar som fastställs i detta direktiv, bör försäkringsoch återförsäkringsföretag offentliggöra effekterna av att inte tillämpa dessa åtgärder på sina finansiella positioner, inbegripet effekter på beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet enligt direktiv 2009/138/EG, primärkapitalet och beloppet för medräkningsbara kapitalbasmedel som kan täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.

(39) Medlemsstaterna bör i sin nationella lagstiftning kunna ge sina nationella tillsynsmyndigheter befogenheter att tillåta, och under exceptionella omständigheter avvisa, utnyttjandet av volatilitetsjusteringen.

(40) För att säkerställa att vissa tekniska uppgifter till solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln tillhandahålls regelbundet, t.ex. för att möjliggöra harmoniserade strategier för användningen av tariffer, bör särskilda uppgifter tilldelas Eiopa. Erkännandet av kreditvärderingsinstitut bör anpassas till och göras förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( ). Överlappning med förordning (EG) 1 2 nr 1060/2009 bör undvikas och därför är det motiverat att ge den gemensamma kommitté för de europeiska tillsynsmyndigheterna som inrättats genom förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 en roll. Eiopa bör utnyttja Esmas kompetens och erfarenhet optimalt. Exakt hur sådana uppgifter ska utföras bör anges närmare i de åtgärder som antas genom delegerade akter eller genomförandeakter.

(41) Förteckningar över regionala regeringar och lokala myndigheter som offentliggörs av Eiopa bör inte vara mer detaljerade än vad som är nödvändigt för att se till att dessa regeringar eller myndigheter behandlas på samma sätt endast om exponeringsriskerna är lika stora som för centralregeringarna.

(42) För att säkerställa en harmoniserad strategi enligt direktiv 2009/138/EG för att fastställa när återhämtningsperioden för överträdelser mot solvenskapitalkravet får förlängas, bör det specificeras vilka villkor som anses utgöra ett ”exceptionellt svårt förhållande”. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera när sådana exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att anta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden i fall av sådana exceptionellt svåra förhållanden.

(43) För att säkerställa överensstämmelse mellan sektorerna och få intressena att sammanfalla hos företag som ”ompa­ keterar” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i sådana värdepapper eller instrument, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter inom ramen för investeringar i ompaketerade lån i enlighet med direktiv 2009/138/EG som inte bara anger kraven, utan även konsekvenserna om de överträds.

(44) För att möjliggöra större enhetlighet vid de förfaranden som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG för myndigheternas godkännande av företagsspecifika parametrar, styrdokument för ändringar av modeller, specialföretag samt fastställande och upphävande av kapitaltillägg, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter som anger relevanta förfaranden på dessa områden.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). (2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

Bilaga 3

L 153/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

(45) Den utveckling som Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bedriver när det gäller en global, riskbaserad solvensstandard är fortlöpande och bidrar fortsättningsvis till ökad tillsynssamordning och tillsynssamarbete internationellt. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG som hänför sig till kommissionens delegerade akter där det fastställs om likvärdighet för tredjeländers solvens- och tillsynsordningar är förenligt med målet att främja internationell konvergens mot införandet av riskbaserade solvens- och tillsynsordningar. För att ta hänsyn till att vissa tredjeländer kan behöva mer tid för att anpassa och tillämpa solvens- och tillsynsordningar som helt uppfyller kriterierna för att bedömas som likvärdig, är det nödvändigt att närmare ange villkor för hur sådana ordningar i tredjeländer ska behandlas för att dessa tredjeländer bör kunna bedömas som tillfälligt likvärdiga. Kommissionens delegerade akter där det fastställs om tillfällig likvärdighet bör om så är lämpligt ta hänsyn till den internationella utvecklingen. Om kommissionen fastställer att ett tredjelands tillsynsordning för grupptillsyn är tillfälligt likvärdig, bör ytterligare tillsynsrapportering tillåtas i syfte att garantera att försäkringstagare och förmånstagare skyddas inom unionen.

(46) Med hänsyn till försäkringsmarknadens särskilda struktur bör kommissionen, i syfte att trygga lika villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretag etablerade i tredjeländer, oavsett om deras moderbolag är etablerade inom unionen eller inte, kunna fastställa att ett tredje land är tillfälligt likvärdigt när det gäller beräkning av grupptillsynskrav och medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla de kraven.

(47) För att se till att berörda aktörer informeras korrekt om försäkrings- och återförsäkringsgruppernas struktur måste information om deras juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur offentliggöras för allmänheten. Den informationen bör åtminstone innehålla uppgifter om firmanamn, typ av affärsverksamhet och dotterbolagens etableringsland, väsentliga anknutna företag och betydande filialer.

(48) I kommissionens beslut om huruvida ett tredjelands solvens- eller tillsynsordning är helt eller tillfälligt likvärdig bör i förekommande fall hänsyn tas till förekomsten av övergångsåtgärder i dessa tredjeländers ordningar samt åtgärdernas varaktighet och karaktär.

(49) För att göra det möjligt för europeiska kooperativa föreningar, inrättade genom rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ( ), att tillhandahålla försäkrings- och återförsäkringstjänster är det nödvändigt att utöka förteck- 1 ningen över tillåtna former för företags- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG för att inbegripa europeiska kooperativa föreningar.

(50) Minimikapitalkravets grundbelopp i euro för försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör justeras. Detta är nödvändigt på grund av att grundbeloppen till de befintliga kapitalkraven för sådana företag har justerats regelbundet för att anpassas till inflationen.

(51) Beräkningen av solvenskapitalkravet för sjukförsäkringar bör återspegla nationella utjämningssystem och även beakta ändringar i den nationella hälso- och sjukvårdslagstiftningen, eftersom dessa faktorer är grundläggande delar i försäkringssystemet inom de nationella marknaderna för hälso- och sjukvård.

(52) Vissa genomförandebefogenheter som tilldelas i enlighet med artikel 202 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen bör ersättas med lämpliga bestämmelser enligt artikel 290 i EUF-fördraget.

(53) Anpassningen av kommittéförfarandet till EUF-fördraget, och särskilt artikel 290, bör ske från fall till fall. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna och specificera de krav som fastställs genom de direktiv som ändras genom detta direktiv, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Delegerade akter bör i synnerhet antas när det gäller detaljer som rör förvaltningskrav, värdering, tillsynsrapportering och offentliggörande, fastställande och klassificering av kapitalbasmedel, standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet (inklusive eventuella följdändringar avseende kapitaltillägg) och val av metoder och antaganden för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.

( ) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 1 18.8.2003, s. 1).

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/9

(54) I förklaring nr 39 om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade akter för finansiella tjänster.

(55) Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdatum. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader i fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också ha möjlighet att underrätta de övriga institutionerna om att de inte kommer att göra några invändningar. Ett sådant tidigt godkännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner i grundakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter.

(56) Mot bakgrund av finanskrisen och de procykliska mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte dess effekter, utfärdade rådet för finansiell stabilitet, Baselkommittén för banktillsyn och G20-gruppen rekommendationer för att mildra de procykliska effekterna av den finansiella regleringen. Dessa rekommendationer har en direkt relevans för försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilka utgör viktiga delar av finanssystemet.

(57) För att uppnå samstämmig tillämpning av detta direktiv och säkerställa makrotillsyn i hela unionen bör Europeiska systemrisknämnden, som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 ( ), 1 utarbeta principer som skräddarsytts för unionens ekonomi.

(58) Finanskrisen har visat att finansinstituten i stor utsträckning underskattade nivån på den motpartsrisk som är förknippad med OTC-derivat. Detta föranledde G20-gruppen att i september 2009 begära att fler OTC-derivat ska clearas genom en central motpart. Dessutom begärde de att OTC-derivat som inte kan clearas centralt ska omfattas av högre kapitalkrav för att de högre risker de är förknippade med ska återspeglas korrekt.

(59) Vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet bör exponeringar mot kvalificerade centrala motparter behandlas konsekvent med behandlingen av sådana exponeringar i kapitalkraven för kreditinstitut och finansinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i synnerhet när det gäller skillnader i behandlingen mellan kvalificerade centrala motparter och andra motparter.

(60) I syfte att se till att unionens mål om långsiktig hållbar tillväxt och målen i direktiv 2009/138/EG, att främst skydda försäkringstagare och även trygga finansiell stabilitet, fortsätter att uppnås, bör kommissionen se över lämpligheten av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet inom fem år efter det att direktiv 2009/138/EG börjar tillämpas. Översynen bör särskilt baseras på den övergripande erfarenheten hos de försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder standardformeln för solvenskapitalkravet under en övergångsperiod. I översynen bör även hänsyn tas till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i de tillgångarna och finansiella instrumenten samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Översynen av standardparametrarna för vissa tillgångsklasser, såsom räntebärande värdepapper och långsiktig infrastruktur, kan behöva prioriteras.

(61) För att möjliggöra en smidig övergång i enlighet med direktiv 2009/138/EG till ett nytt system är det nödvändigt att fastställa infasningsperioder och särskilda övergångsperioder. Övergångsbestämmelserna bör syfta till att undvika marknadsstörningar, begränsa konflikter med befintliga produkter och säkra tillgången på försäkringsprodukter. Övergångsbestämmelserna bör uppmuntra företag att så snart som möjligt övergå till att följa de särskilda bestämmelserna i det nya systemet.

( ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på 1 EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

Bilaga 3

L 153/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

(62) Det är nödvändigt att fastställa en övergångsordning för tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsföretag enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG ( ) under den tid som kommissionen 1 utför sin översyn av det direktivet. Övergångsperioden bör löpa ut så snart som ändringarna till direktiv 2003/41/EG träder i kraft.

(63) Utan hinder av den provisoriska tillämpningen av direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller bedömningar relaterade till godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika parametrar, specialföretag, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och övergångsbestämmelsen för beräkning av bästa skattning vad avser försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som motsvarar inbetalda premier för befintliga kontrakt, bör rådets direktiv 64/225/EEG ( ), 73/239/EEG ( ), 73/240/EEG ( ), 2 3 4 76/580/EEG ( ), 78/473/EEG ( ), 84/641/EEG ( ), 87/344/EEG ( ), 88/357/EEG ( ) och 92/49/EEG ( ) och Europa- 5 6 7 8 9 10 parlamentets och rådets direktiv 98/78/EG ( ), 2001/17/EG ( ), 2002/83/EG ( ) och 2005/68/EG ( ) (tillsam- 11 12 13 14 mans kallade Solvens I ), i deras ändrade lydelse enligt de rättsakter som förtecknas i del A i bilaga VI till direktiv 2009/138/EG, fortsätta att gälla fram till utgången av 2015.

(64) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan om införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv och direktiv 2009/138/EG anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(65) Eftersom målen med detta direktiv – nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå av stabilitetsreglering och tillsyn, skydda försäkringstagare och förmånstagare och därigenom företag och konsumenter, skydda finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktionssätt, upprätthålla det finansiella systemets stabilitet och stärka den internationella samordningen av tillsynen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den planerade åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(66) Direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT L 235, 23.9.2003, s. 10). (2) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s. 878). (3) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3). (4) Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20). (5) Rådets direktiv nr 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13). (6) Rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning av lagar och andra författningar som avser koassuransverksamhet inom gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25). (7) Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21). (8) Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77). (9) Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1). (10) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1). (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (EGT L 110, 20.4.2001, s. 28). (13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1). (14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/11 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/71/EG

Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 5.4 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras till­ gängliga för investerarna, registreras hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt meddelas av den behöriga myndigheten till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna så snart det är praktiskt möjligt när ett erbjudande till allmänheten görs, och om möjligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten börjar gälla eller de berörda värdepappren tas upp till handel. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska meddela de slutliga villkoren till Esma. De slutgiltiga villkoren ska innehålla information som endast avser värdepappersnoten och ska inte användas för att komplettera grundprospektet. Artikel 8.1 a ska tillämpas i sådana fall.” 2. Artikel 11.3 ska ersättas med följande: ”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilken information som ska införlivas genom hänvisning. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 3. Artikel 13.7 ska ersättas med följande: ”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller godkännandet av prospekt ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera förfarandena för godkännande av prospekt och villkoren för justering av tidsfristerna. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 4. Artikel 14.8 ska ersättas med följande: ”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna om offentliggörande av prospekt i punkterna 1 – 4. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 5. Artikel 15.7 ska ersättas med följande: ”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna i fråga om spridning av annonser som gäller planerade erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad, framför allt innan prospekten har gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teckningstiden inletts samt specificera bestämmelserna i punkt 4.

Bilaga 3 L 153/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 6. Följande artikel ska införas: ”Artikel 31a

Esmas personal och resurser

Esma ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 13 ska ändras på följande sätt: a) Följande led ska införas efter led 32: ”32a. kvalificerad central motpart : en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (*) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen, (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).” b) Följande led ska läggas till: ”40. externt ratinginstitut eller ECAI : ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (**) eller en centralbank som utfärdar kreditbetyg som inte omfattas av den förordningen. (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).” 2. Artikel 17.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a beträffande de företagsformer som anges i bilaga III, med undantag av punkterna 28 och 29 i delarna A, B och C.” 3. Följande artikel ska införas: ”Artikel 25a

Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation

Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (***). Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska föras in på en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad. (***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).” 4. Artikel 29.4 ska ersättas med följande: ”4. I de delegerade akter, tekniska standarder för tillsyn och t ekniska standarder för genomförande som kommissionen antar ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföretag.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/13

I de förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010, de förslag till tekniska standarder för genomförande som lagts fram i enlighet med artikel 15 i den förordningen och de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 16 i samma förordning ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföre tag.”

5. Artikel 31.4 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 ska kommissionen enligt artikel 301a anta delegerade akter för punkt 2 i den här artikeln med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggregerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offentliggöranden.

5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, och utan att tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 påverkas, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera mallarna för och strukturen på det offentliggörande som anges i den här artikeln.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

6. I artikel 33 ska följande stycken läggas till:

”Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

7. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings - och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28. Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:”

b) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i punkt 2 a i understiger ett år kan de berörda myndigheterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen om

a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) uppgifterna rapporteras minst årligen.

Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en regelbunden tillsynsrapportering till en frekvens som är kortare än ett år är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Bilaga 3 L 153/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 Begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar. Tillsynsmyndigheterna ska prioritera de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av dessa begränsningar. 7. De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäkrings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post om a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, b) överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändigt för den effektiva tillsynen över företaget, c) undantaget inte undergräver de berörda finanssystemens stabilitet i unionen, och d) företaget kan tillhandahålla dessa uppgifter på ad-hoc -basis. Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en rapportering där tillgångarna redovisas post för post är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten. Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas försäkringsoch återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar. Tillsynsmyndigheterna ska ge prioritet till de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av de undantagen. 8. Med hänsyn till tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska tillsynsmyndigheterna, som en del av översynen av tillsynsprocessen, bedöma om överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, med beaktande av åtminstone a) volymen av företagets premier och försäkringstekniska avsättningar, b) volatiliteten för de anspråk och förmåner som företaget täcker, c) de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till, d) riskkoncentrationsnivån, e) det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktoriseringen beviljas, f) eventuella effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten, g) företagets system och strukturer för att tillhandahålla information för tillsynsändamål och det styrdokument som avses i punkt 5, h) lämpligheten av företagets förvaltningssystem, i) storleken på de kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, j) huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring som endast täcker risker som är förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör. 9. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera de uppgifter som avses i punkterna 1 – 4 i den här artikeln och tidsfristerna för inlämnade av dessa uppgifter, i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/15

10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor i förhållande till denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

11. För att främja en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 6 och 7 ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att närmare specificera de metoder som ska användas vid fastställande av den marknadsandel som avses i tredje stycket i punkterna 6 och 7.”

8. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led b ska ersättas med följande:

”b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings - eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.”

ii) Följande led ska läggas till:

”d) Om försäkrings - eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. I de fall som anges i led a och b i punkt 1 ska kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 101.3.

I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.

I de fall som beskrivs under punkt 1 d ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de avvikelser som avses i den punkten.”

c) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas.

7. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera metoderna för beräkningen av kapitaltillägg.

8. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning med avseende på denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapitaltillägg.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

Bilaga 3

L 153/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

9. I artikel 38.2 ska följande stycken läggas till:

”Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kontroll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

10. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings - och återförsäkringsföretag regelbundet bedöma följande:

a) Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.

b) Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas

i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den grundläggande räntedifferens (spreaden) som avses i artikel 77c.1 b, och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,

ii) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,

iii) effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll.

c) Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas,

i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,

ii) effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalkravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.

Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.”

c) Följande punkt ska införas:

”4a. För att undvika ett alltför stort utnyttjande av externa ratinginstitut vid utnyttjande av extern kreditvärdering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet, ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som en del av sin riskhantering bedöma huruvida de externa kreditvärderingarna är korrekta genom att använda ytterligare värderingar när det är möjligt, i syfte att undvika ett mekaniskt beroende av externa värderingar.

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/17 För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar. Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.” 11. I artikel 45 ska följande punkt läggas till: ”2a. Om försäkrings - eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d, ska de utföra den bedömning av efterlevnad av kapitalkraven som avses i punkt 1 b både genom att beakta och inte beakta de justeringarna och övergångsåtgärderna.” 12. Artikel 50 ska ersättas med följande: ”Artikel 50

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande: a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkringsoch återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar som avses i artikel 44.2. b) De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48. 2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande: a) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem. b) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010. 3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller den bedömning som avses i artikel 45.1 a ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera delarna av denna bedömning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 13. Artikel 51 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”1a. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1 d inkludera en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj med förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas, samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll får på företagets finansiella position. Den beskrivning som avses i punkt 1 d ska också inkludera en förklaring om huruvida den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas av företaget och en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll får på företagets finansiella position.”

Bilaga 3 L 153/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 december 2020.” 14. Artikel 52 ska ersättas med följande: ”Artikel 52

Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa: a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för i) försäkrings- och återförsäkringsföretag, ii) livförsäkringsföretag, iii) skadeförsäkringsföretag, iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, v) återförsäkringsföretag. b) För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c. c) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar. d) Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar. 2. Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter: a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för i) försäkrings- och återförsäkringsföretag, ii) livförsäkringsföretag, iii) skadeförsäkringsföretag, iv) försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, v) återförsäkringsföretag.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/19

b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.

c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.

d) För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

e) För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

3. Eiopa ska tillhandahålla de uppgifter som avses i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan tillsynsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.”

15. Artikel 56 ska ersättas med följande:

”Artikel 56

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomfö-

rande

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, format och mallar.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.”

16. Artikel 58.8 ska ersättas med följande:

”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt får Eiopa, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en uttömmande förteckning över uppgifter som avses i artikel 59.4, vilken de tilltänkta förvärvarna ska inkludera i sin anmälan, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 58.2.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utvecklingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.

9. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, blanketter och mallar för det samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter som avses i artikel 60.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

Bilaga 3 L 153/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 17. Följande artikel ska införas:

”Artikel 65a

Samarbete med Eiopa

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.”

18. Följande artikel ska införas:

”Artikel 67a

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget).”

19. I artikel 69 ska andra stycket ersättas med följande: ”Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.” 20. Artikel 70 ska ersättas med följande:

”Artikel 70

Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betal-

ningssystem samt Europeiska systemrisknämnden

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64 – 69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande: a) Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive Europeiska centralbanken (ECB) och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet. b) I förekommande fall, andra nationella offentliga myndigheter som ansvarar för tillsyn över betalningssystem. c) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (*), om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter. 2. I en krissituation, inbegripen en sådan krissituation som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska medlemsstaterna tillåta behöriga myndigheter att utan dröjsmål lämna information till centralbankerna inom ECBS, inklusive ECB, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till ESRB om denna information är relevant för dess uppgifter.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/21

3. Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).”

21. Artikel 71 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att

a) tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,

b) tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från dessa, ska ange skälen för detta,

c) tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i Eiopa eller enligt detta direktiv.”

b) Punkt 3 ska utgå.

22. I artikel 75 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ange vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.

3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

a) I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

b) De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

c) De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1, om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

23. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 77a

Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

Förfarandet för fastställande av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till relevanta finansiella instrument för de löptiderna, om marknaderna för de finansiella instrumenten samt obligationerna är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras.

Bilaga 3

L 153/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från en eller ett antal räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig terminskurs.

Artikel 77b

Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäkringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra tillgångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsentligt.

b) Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår inom företagets övriga verksamheter.

c) De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflödena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.

d) De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte framtida premiebetalningar.

e) De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livsfallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.

f) Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än 5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2 – 101.5

g) De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.

h) Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan tredje part.

i) Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.

Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassaflödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/23

I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investeraren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.

2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen på en portfölj med försäkringseller återförsäkringsförpliktelser ska inte återgå till en metod som inte inkluderar en matchningsjustering. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjustering inte längre kan uppfylla villkoren i punkt 1 ska det omedelbart informera tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren. Om företaget inte har möjlighet att inom två månader från och med den dag då det inte längre uppfyllde villkoren, på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren, ska det upphöra att tillämpa matchningsjusteringen på sina försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser och ska inte tillämpa justeringen under en period på ytterligare 24 månader.

3. Matchningsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för de förpliktelserna inbegriper en volatilitetsjustering enligt artikel 77d eller övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt artikel 308c.

Artikel 77c

Beräkning av matchningsjusteringen

1. För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande principer:

a) Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:

i) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.

ii) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.

b) Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets risker.

c) Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjusteringen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet ( investment grade ) med samma löptid och av samma tillgångsklass.

d) Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med artikel 111.1 n.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:

a) Den ska motsvara summan av

i) den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,

ii) den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.

b) För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella marknaderna.

Bilaga 3

L 153/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

c) För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella marknaderna.

Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.

Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna som anges i leden b och c.

Artikel 77d

Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

1. Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheterna ger ett förhandsgodkännande för försäkrings- och återförsäkringsföretags tillämpning av en volatilitetsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av den bästa skattning som avses i artikel 77.2.

2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på räntedifferensen mellan den räntesats som kan fås för tillgångar som ingår i en referensportfölj för den valutan och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för den valutan.

Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.

3. Omfattningen av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser ska motsvara 65 procent av den riskkorrigerade valutaspreaden.

Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda krediteller andra risker för tillgångarna.

Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna.

4. För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands valuta, före tillämpningen av 65 procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade landsspreaden är högre än 100 räntepunkter. Den ökade volatilitetsjusteringen ska tillämpas på beräkningen av bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i fråga om produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad. Den riskkorrigerade landsspreaden beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade valutaspreaden för detta lands valuta, men baseras på en referensportfölj som är representativ för de tillgångar i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser av produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta.

5. Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt artikel 77b.

6. Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar av volatilitetsjusteringen.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/25

Artikel 77e

Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1. Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per kvartal:

a) Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering.

b) För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.

c) För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77d.1.

2. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka det för varje relevant valuta anges de tekniska uppgifter som avses i punkt 1. I de genomförandeakterna ska den informationen utnyttjas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.

Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 301.3.

3. När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkringsoch återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77, matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d.

När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning.

Artikel 77f

Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder

1. Eiopa ska årligen, fram till den 1 januari 2021, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om effekterna av tillämpningen av artiklarna 77a – 77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.

Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:

a) Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.

b) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, förlängningen av återhämtningsplanen i enlighet med artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.

c) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt företag.

d) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investeringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.

Bilaga 3 L 153/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 e) Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäkringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet. f) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och 308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsynsmyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning. 2. Eiopa ska när så är lämpligt, efter samråd med ESRB och efter ett offentligt samråd, ge kommissionen ett yttrande om utvärderingen av tillämpningen av artiklarna 77a – 77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. Den utvärderingen ska göras med avseende på tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter, försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare och, mer generellt, den finansiella stabiliteten. 3. På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska särskilt fokusera på effekterna för a) skydd av försäkringstagare, b) de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera, c) den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna, d) den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare, e) tillgången på och prissättningen av livränteprodukter, f) tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter, g) försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier, h) konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet, i) diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsportfölj, j) den finansiella stabiliteten. Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a – 77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. 4. Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.” 24. Artikel 86 ska ersättas med följande: ”Artikel 86

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2. b) Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/27

c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.

e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna som avses i artikel 80.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattning som avses i artikel 82.

g) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.

h) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.

i) Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet en formel för beräkning av den spread som avses i punkt 2 i den artikeln.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.

b) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 77b, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering enligt artikel 77b.1.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska standarder för tillsyn.”

25. Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a) Titeln ska ersättas med följande:

”Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande”

b) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller fastställandet av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90.

Bilaga 3 L 153/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010. 1a. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fastställandet av kapitalbasen.” c) Följande punkt ska läggas till: ”3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 90 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital. Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 26. Artikel 97 ska ersättas med följande: ”Artikel 97

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa en förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen. 2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller klassificering av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010. Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn till marknadsutvecklingen.” 27. Artikel 99 ska ersättas med följande: ”Artikel 99

Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2. b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).” 28. Följande artikel ska införas: ”Artikel 109a

Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler

1. Vid tillämpning av beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln ska ESA-myndigheterna via den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av placeringen av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar på en objektiv skala för kreditkvalitet genom tillämpning av de kreditkvalitetsvärden som specificeras i enlighet med artikel 111.1 n.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/29

ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i artikel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsättningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av

a) förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponeringar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,

b) det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c och o,

c) de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket.

3. Eiopa ska minst en gång per kvartal offentliggöra tekniska uppgifter som inbegriper information om den symmetriska justering som avses i artikel 106.

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att underlätta beräkningen av den teckningsriskmodul för sjukförsäkring som avses i artikel 105.4 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande, med beaktande av de beräkningar som gjorts av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna, av standardavvikelser när det gäller medlemsstaternas särskilda nationella lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller kriterierna i punkt 5 och alla ytterligare kriterier som fastställts genom delegerade akter.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

5. De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:

a) Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken den hänför sig.

b) Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker ( Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska, för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverksamhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende reservrisk.

Bilaga 3

L 153/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

c) Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.

d) Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om avses i punkt 4 i den här artikeln.”

29. Artikel 111 ska ersättas med följande:

”Artikel 111

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103 – 109

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103 – 109.

b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och följande uppdateringar.

c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3 och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.

d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera dessa parametrar.

e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.

fa) Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013.

g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats som avses i artikel 107.3.

h) De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.

i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.

j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/31

k) Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande, tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.

l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräkningar.

m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk som avses i artikel 105.5, med beaktande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företag på grund av de investeringarnas strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.

n) Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.

o) Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.

p) Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.

q) Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av företagsspecifika parametrar som avses i punkt 1 k.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen göra en bedömning av lämpligheten för de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet. Kommissionen ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i dessa tillgångar och finansiella instrument samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa tillgångsklasser får prioriteras. Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv eller av delegerade eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.

4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller solvenskapitalkravet ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att definiera kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för det fall att dessa risker inte täcks i tillräcklig utsträckning av en undergrupp till en riskmodul.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella marknaderna.”

Bilaga 3 L 153/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 30. Artikel 114 ska ersättas med följande: ”Artikel 114

Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenska-

pitalkravet

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120 – 125 mot bakgrund av det begränsade tillämpningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller. b) Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker. 2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller a) godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och b) godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av interna modeller som avses i artikel 115. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 31. Artikel 127 ska ersättas med följande: ”Artikel 127

Delegerade akter avseende artiklarna 120 – 126

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120 – 126 i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.” 32. Artikel 129 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 d ska leden i, ii och iii ersättas med följande: ”i) 2 500 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10 – 15 under del A i bilaga I täcks, varvid beloppet inte får underskrida 3 700 000 EUR. ii) 3 700 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag. iii) 3 600 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapitalkravet inte får understiga 1 200 000 EUR.” b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december 2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första stycket endast på ett företags solvenskapitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2.” c) I punkt 4 ska följande stycke införas efter första stycket: ”Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalk­ ravet varje kvartal.”

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/33 d) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande: ”5. Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkterna 1 –4.” 33. Artikel 130 ska ersättas med följande: ”Artikel 130

Delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 128 och 129.” 34. I artikel 131 första stycket ska datumen ”31 oktober 2012” och ”31 oktober 2013” ersättas med datumen ”31 december 2015” respektive ”31 december 2016”. 35. Artikel 135 ska ersättas med följande: ”Artikel 135

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav

1. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande områden: a) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2 första stycket. b) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med artikel 132.4 tredje stycket. 2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) De krav som de företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) måste uppfylla för att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i värdepapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som säkerställer att originatorerna, sponsorerna eller de ursprungliga långivarna på löpande basis upprätthåller ett väsentligt ekonomiskt intresse netto som under inga omständigheter får understiga 5 procent. b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper eller instrument. c) Specificering av de omständigheter enligt vilka ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträdelse av kraven som fastställs i leden a och b i denna punkt, utan hinder av artikel 101.3. 3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2 c, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för beräkning av ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 36. Artikel 138.4 ska ersättas med följande: ”4. Om Eiopa, efter samråd med ESRB när så är lämpligt, fastställer att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket för berörda företag med en period på högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid.

Bilaga 3

L 153/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa vid tillämpningen av denna punkt på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten fastställa när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden. Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:

a) Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.

b) Förhållanden med ihållande låga räntor.

c) Katastrofer med stora efterverkningar.

Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.”

37. Artikel 143 ska ersättas med följande:

”Artikel 143

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som kompletterar de olika typerna av svåra förhållanden och närmare anger de faktorer och kriterier som ska beaktas av Eiopa vid fastställandet av när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden och av tillsynsmyndigheterna vid fastställandet av förlängningen av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller artiklarna 138.2, 139.2 och 141, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera åtgärdsplaner som avses i artikel 138.2 och finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2 samt med avseende på artikel 141, och därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

38. Artikel 149 ska ersättas med följande:

”Artikel 149

Ändringar av risker eller åtaganden

Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 147 ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.”

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/35 39. Artikel 155 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 3 ska följande stycke införas efter första stycket: ”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.” b) Punkt 9 ska ersättas med följande: ”9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artiklarna 146 och 148, eller där åtgärder har vidtagits enligt punkterna 3 och 4 i den här artikeln.” 40. Följande stycke ska införas efter första stycket i artikel 158.2: ”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem - eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.” 41. Artikel 159 ska ersättas med följande: ”Artikel 159

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per medlemsstat, enligt följande: a) För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten. b) För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten. Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.” 42. Artikel 172 ska ersättas med följande: ”Artikel 172

Likvärdighet avseende försäkringsföretag

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I. 2. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 1 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I i detta direktiv. De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet. Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket. 3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv, ska återförsäkringsavtal som ingås med företag som har sitt huvudkontor i det tredjelandet behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.

Bilaga 3

L 153/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

4. Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone följande kriterier:

a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

d) Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

f) Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket.

5. Den begränsade period som avses i första stycket i punkt 4 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 2, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.

6. Återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4, ska behandlas på samma sätt som i punkt 3. Artikel 173 ska även tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4.”

43. Artikel 176 ska ersättas med följande:

”Artikel 176

Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.

Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.”

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/37 44. Artikel 177.1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.” 45. Artikel 210.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera bestämmelserna som avses i punkt 1 i den här artikeln i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.” 46. Artikel 211.2 och 211.3 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsynsmyndigheternas godkännande: a) Auktorisationens omfattning. b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal. c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal. d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget. e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen. f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik. g) Solvenskrav. 2a. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 211.1 och 211.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av specialföretag och för de format och modeller som ska användas med avseende på punkt 2 f. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010. 2b. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 211.1 och 211.2 får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera de tillämpliga förfarandena för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna, i de fall där det specialföretag som övertar risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är etablerat i en annan medlemsstat än den där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är auktoriserat. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010. 3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 december 2015 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1, 2 och 2a.” 47. I artikel 212.1 ska led e ersättas med följande: ”e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av besluts­ fattande avseende tillsynen över en grupp.”

Bilaga 3

L 153/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

48. Artikel 216 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycken läggas till:

”I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

Artiklarna 218 – 258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2 –6 i den här artikeln.”

b) Punkt 4 tredje stycket ska ersättas med följande:

”Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”

c) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera unde r vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 i den här artikeln får fattas.”

49. Artikel 217 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndig­ heten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln får fattas.”

50. Artikel 227 ska ersättas med följande:

”Artikel 227

Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland

1. När solvensen på gruppnivå beräknas för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland i enlighet med artikel 233, ska försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland endast vid den beräkningen behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemsstaterna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.

2. Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/39

3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huruvida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI.

4. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.

De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

5. Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:

a) Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.

b) Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

c) Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

d) Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.

e) Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

6. Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om inte, innan den perioden löpt ut,

a) den delegerade akten har återkallats,

b) en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.

Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfarande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska rapportera slutsatserna till parlamentet.

7. När det i enlighet med punkt 5 har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.”

Bilaga 3

L 153/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

51. Artikel 231 ska ersättas med följande:

”Artikel 231

Gruppintern modell

1. Om en ansökan om tillstånd att med en intern modell beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant tillstånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta och överlämna den fullständiga ansökan till de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.

3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på sex månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta beslutet och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1 och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut enligt punkt 2, ska grupptillsynsmyndigheten ge sökanden ett dokument där skälen till fullo anges.

6. Om inget gemensamt beslut antas inom sex månader från den dag då gruppen mottog den fullständiga ansökan ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.

Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullständigt motiverade beslutet.

Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/41 7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå, får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten framfört, fastställa ett kapitaltillägg för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med tillämpning av den interna modellen. Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av standardformeln. Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet. Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.” 52. I artikel 232 första stycket ska inledningen ersättas med följande: ”Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens risk­ profil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i artikel 37.1 a – d kan uppkomma på gruppni vå, särskilt i följande fall:” 53. I artikel 232 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Artikel 37.1– 37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.” 54. I artikel 233.6 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Artikel 37.1– 37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.” 55. Artikel 234 ska ersättas med följande: ”Artikel 234

Delegerade akter avseende artiklarna 220 – 229 och 230 – 233

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 220 – 229 och tillämpningen av artiklarna 230 – 233, med beaktande av den ekonomiska karaktären hos vissa juridiska strukturer.” 56. Artikel 237 ska ersättas med följande: ”Artikel 237

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det. Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidarebefordra den fullständiga ansökan till dem. 2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan.

Bilaga 3

L 153/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1, och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut som avses i punkt 2, ska den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

6. Om inget gemensamt beslut fattats av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som anges i punkt 2 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.

b) Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndighete rna.”

57. Artikel 238.4 ska ersättas med följande:

”4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.”

58. Artikel 238.5 ska ersättas med följande:

”5. Om tillsynsmyndi gheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening får endera tillsynsmyndigheten inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Denna period på en månad ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskommelse har uppnåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/43 Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.” 59. I artikel 239 ska följande punkt läggas till: ”4. Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar a) om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod som avses i punkt 1, eller b) om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt 2. I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa a) efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut, b) efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt 2 andra stycket, c) i krissituationer som avses i punkt 2. Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.” 60. Artikel 241 ska ersättas med följande: ”Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande: a) Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda. b) Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2. c) De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237 –240.” 61. Artikel 242.1 ska ersättas med följande: ”1. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet och tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, och ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt åtföljd av förslag till ändringar av detta direktiv.” 62. I artikel 242.2 ska datumet ”31 oktober 2015” ersättas med datumet ”31 december 2018”.

Bilaga 3

L 153/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

63. Artikel 244.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegera de akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga riskkoncentrationer.

5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över riskkoncentrationer ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att med avseende på punkt 3 specificera identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och besluta om lämpliga tröskelvärden.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, blanketter och mallar för rapportering av sådana riskkoncentrationer.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

64. Artikel 245.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga transaktioner inom en grupp.

5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över transaktioner inom en grupp får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkt 3 för att specificera identifiering av väsentliga transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, förfarandena, blanketter och mallar för rapportering av sådana transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

65. Artikel 247.3 – 247.7 ska ersättas med följande:

”3. I särskilda fall får de berörda tillsynsmyndigheterna, på begäran från någon av de andra tillsynsmyndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 om det vore olämpligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter i olika länder och utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet.

I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/45

Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

4. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyndigheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

5. Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

7. Eiopa ska åtminstone årligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.

Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa kriterier.”

66. Artikel 248 ska ändras på följande sätt:

a) Följande stycke ska läggas till i punkt 2:

”Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskollegiet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”

b) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelse rna får en medlem av tillsynskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.”

d) I punkt 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet när det gäller deras enskilda ansvar.”

e) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Eiopa ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Eiopa överlämnar informationen om hur tillsynskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.

Bilaga 3

L 153/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkterna 1 – 6 för att specificera samordningen av grupptillsynen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

8. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på definitionen av betydande filial .”

67. Artikel 249 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etablerade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.”

b) Följande punkt ska införas:

”1a. När en tillsynsmyndighet inte har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.

När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a) vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,

b) vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning när det gäller samordningen och utbytet av information mellan tillsynsmyndigheterna ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar för överlämnande av uppgifter till grupptillsynsmyndigheten samt förfarandet för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter enligt bestämmelserna i denna artikel.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/47

Eiopa ska till kommissionen överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

68. Artikel 250 ska ändras på följande sätt:

”Artikel 250

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.

b) Beslutet om förlängningen av återhämtningsplanen enligt artikel 138.3 och 138.4.

c) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.”

69. I artikel 254.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller. Artikel 35.1 – 35.5 ska gälla i tillämpliga delar.

Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.”

70. I artikel 255.2 ska följande stycken läggas till:

”När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

Bilaga 3 L 153/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 71. Artikel 256 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och fristerna för det årliga offentliggörandet av uppgifterna vad avser lägesrapporten om solvens och finansiell ställning i enlighet med punkt 2 och rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå i enlighet med punkt 1.” b) Följande punkt ska läggas till: ”5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor när det gäller rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar och sätten att offentliggöra gruppens lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt bestämmelserna i denna artikel. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 72. Följande artikel ska införas: ”Artikel 256a

Gruppstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör gruppen.” 73. Artikel 258.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för sa mordningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.” 74. Artikel 259 ska ersättas med följande: ”Artikel 259

Eiopas rapportering

1. Eiopa ska varje år rapportera till Europaparlamentet i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1094/2010. 2. Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska spridning, b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptillsynsmyndighet. 3. Eiopa får vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.” 75. Artikel 260 ska ersättas med följande: ”Artikel 260

Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet

1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera huruvida försäkringsoch återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför unionen är föremål för tillsyn, utförd av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/49

Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten ) på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

2. Kommissionen får anta delegerade akter, i enlighet med artikel 301a, som specificerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

3. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

4. Om kommissionen inte antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 eller 5 i den här artikeln ska artikel 262 tillämpas.

5. Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande kriterier:

a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.

c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.

d) Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.

e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

Bilaga 3

L 153/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

f) Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporteringskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.

6. Den begränsade period som avses i punkt 5 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 3, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i denna avdelning, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.

7. När en delegerad akt antas, där det beslutas att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 5, ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande grupptillsynsmy ndigheten.”

76. I artikel 262.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpa något av följande:

a) Artiklarna 218 – 235 och artiklarna 244 – 258 i tillämpliga delar.

b) En av de metoder som fastställs i punkt 2.”

77. I artikel 300 ska första stycket ersättas med följande:

”De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och avrundat uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.”

78. Artikel 301 ska ersättas med följande:

”Artikel 301

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den förordningen tillämpas.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/51

Artikel 301a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 23 maj 2014.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 eller 308b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 301b

Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn

1. Fram till den 24 maj 2016 ska kommissionen, när den för första gången antar de tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 50, 58, 75, 86, 92, 97, 111, 135, 143, 244, 245, 248 och 249, tillämpa det förfarande som fastställs i artikel 301a. Eventuella ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella nya tekniska standarder för tillsyn, ska antas i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

2. Den delegering av befogenheter som avses i punkt 1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Senast den 24 maj 2016 får Eiopa lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för att anpassa de delegerade akter som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b till den tekniska utvecklingen på finansiella marknaderna.

Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/210.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10 – 14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(*) Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).”

Bilaga 3 L 153/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 79. I artikel 304 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om tillämpningen av den metod som fastställs i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Den rapporten ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.” 80. Följande avsnitt ska läggas till i avdelning VI, kapitel I:

”AVSNITT 3

FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

Artikel 308a

Infasning

1. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att fatta beslut om godkännande av följande: a) Tilläggskapital i enlighet med artikel 90. b) Klassificering av kapitalbasmedel som avses i artikel 95 tredje stycket. c) Företagsspecifika parametrar i enlighet med artikel 104.7. d) En fullständig eller partiell intern modell i enlighet med artiklarna 112 och 113. e) Specialföretag som ska etableras på deras territorium i enlighet med artikel 211. f) Ett mellanliggande försäkringsholdingbolags tilläggskapital i enlighet med artikel 226.2. g) En gruppintern modell i enlighet med artiklarna 230, 231 och 233.5. h) Användningen av undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker i enlighet med artikel 304. i) Tillämpning av matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artiklarna 77b och 77c. j) Om medlemsstaterna så önskar, tillämpning av volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artikel 77d. k) Tillämpning av övergångsåtgärden för riskfria räntesatser för durationer i enlighet med artikel 308c. l) Tillämpning av övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artikel 308d. 2. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter: a) Befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning i enlighet med avdelning III kapitel I, avsnitten 2 och 3. b) Befogenhet att fastställa grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 247. c) Befogenhet att inrätta ett tillsynskollegium i enlighet med artikel 248. 3. Från och med den 1 juli 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter: a) Befogenhet att dra av ägarintresse i enlighet med artikel 228 andra stycket. b) Befogenhet att fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens i enlighet med artikel 220. c) Befogenhet att fatta beslut om likvärdighet och, i förekommande fall, tillfällig likvärdighet i enlighet med artiklarna 227 och 260.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/53

d) Befogenhet att låta försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av artiklarna 238 och 239 i enlighet med artikel 236.

e) Befogenhet att fatta de beslut som avses i artiklarna 262 och 263.

f) Befogenhet att när så är lämpligt fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser i enlighet med artikel 308b.

4. Medlemsstaterna ska ålägga de berörda tillsynsmyndigheterna att behandla ansökningar om godkännande eller tillstånd som lämnats in av försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med punkterna 2 och 3. De beslut som tillsynsmyndigheterna fattar om godkännande eller tillstånd ska inte börja tillämpas före den 1 januari 2016.

Artikel 308b

Övergångsbestämmelser

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1 januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen

a) har övertygat tillsynsmyndigheten om att det kommer att avsluta sin verksamhet före den 1 januari 2019, eller

b) är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktör har utsetts.

2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av

a) punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet,

b) punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 om följande villkor uppfylls:

a) Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

b) Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

c) Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.

Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och III i detta direktiv.

4. Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag som berörs och överlämna den förteckningen till alla övriga medlemsstater.

5. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska medlemsstaterna säkerställa att fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att lämna de uppgifter som avses i artikel 35.1 – 35.4 varje år eller med en kortare periodicitet minskar med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

6. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkringsoch återförsäkringsföretag för att offentliggöra de uppgifter som avses i artikel 51 minska med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

Bilaga 3

L 153/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

7. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkringsoch återförsäkringsföretag för att lämna in de uppgifter som avses i artikel 35.1 – 35.4 varje kvartal minska med en vecka varje räkenskapsår, med början senast åtta veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och med fem veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

8. Medlemsstaterna ska säkerställa att punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag på gruppnivå i enlighet med artiklarna 254 och 256, varvid de frister som anges i punkterna 5, 6 och 7 ska förlängas med sex veckor.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,

c) inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.

10. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.

11. När det gäller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i överlåtbara värdepapper eller andra finansiella instrument som bygger på ompaketerade lån som emitterades före den 1 januari 2011, ska kraven i artikel 135.2 endast gälla i situationer då nya underliggande exponeringar läggs till eller ersätts efter den 31 december 2014.

12. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska följande gälla:

a) Fram till den 31 december 2017 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta vara samma standardparametrar som de som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.

b) År 2018 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 80 procent när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

c) År 2019 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 50 procent när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

d) Från och med den 1 januari 2020 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln inte minskas när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/55

13. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av

a) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304, och

b) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.

Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas, inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

14. Utan hinder av artikel 138.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138.4, ska tillsynsmyndigheten kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 16a i direktiv 73/239/EEG, artikel 28 i direktiv 2002/83/EG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG, såsom de är tillämpliga i medlemsstatens lagstiftning dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet, men som inte efterlever solvenskapitalkravet under det första tillämpningsåret för det här direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att upprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

15. Om hemmedlemsstaterna den 23 maj 2014 tillämpade de bestämmelser som avses i artikel 4 i direktiv 2003/41/EG får den hemmedlemsstaten fram till den 31 december 2019 fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som de antagit för att uppfylla artiklarna 1 – 19, 27 – 30, 32 – 35 och 37 – 67 i direktiv 2002/83/EG och som var i kraft den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.

Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra den övergångsperiod som föreskrivs i denna punkt om ändringar av artiklarna 17 – 17c i direktiv 2003/41/EG har antagits före det datum som anges i denna punkt.

16. Medlemsstaterna får ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarintresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än de övriga i gruppen.

Bilaga 3 L 153/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 17. Utan hinder av artiklarna 218.2 och 218.3, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 8 – 12 och 15 i den här artikeln och i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla i tillämpliga delar på gruppnivå. Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här artikeln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv 98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå. Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser a) eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i artiklarna 222 och 223, b) värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224, c) tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i artikel 225, d) tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226, e) beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233, f) beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231, g) fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232, h) principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235. Artikel 308c

Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser. 2. Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan a) den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det direktivet, b) den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2. Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG. Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i artikel 77d.

Bilaga 3

22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/57

3. De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:

a) De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämpningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.

b) Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsättningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.

c) Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjustering som aves i artikel 77d,

b) inte tillämpa artikel 308d,

c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar den tillfälliga riskfria räntesatsen för durationer och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade denna övergångsåtgärd.

Artikel 308d

Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på den homogena riskgruppsnivå som avses i artikel 80.

2. Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:

a) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.

b) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv 73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

Den högsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den dagen.

3. Med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får de belopp för de försäkringstekniska avsättningarna, i förekommande fall inklusive beloppet för volatilitetsjusteringen, som används för att beräkna det tillfälliga avdrag som avses i punkterna 2 a och b räknas om var 24:e månad, eller oftare om företagets riskprofil har ändrats väsentligt.

4. Det avdrag som avses i punkt 2 får begränsas av tillsynsmyndigheten om tillämpningen av det kan leda till en minskning av de krav på finansiella medel som gäller för företaget jämfört med kraven vid en beräkning i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktiv 73/239/EEG, direktiv 2002/83/EG och direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

Bilaga 3

L 153/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014

5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) inte tillämpa artikel 308c,

b) om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyndighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade det tillfälliga avdraget.

Artikel 308e

Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c eller 308d ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden.

Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen under övergångsperioden.

De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrapporten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.”

81. Artikel 309.1 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26 – 32, 34 – 49, 51 – 55, 67, 68, 71, 72, 74 – 85, 87 – 91, 93 – 96, 98, 100 – 110, 112, 113, 115 – 126, 128, 129, 131 – 134, 136 – 142, 144, 146, 148, 162 – 167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210 – - 233, 235 – 240, 243 – 258, 260 – 263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars 2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.”

b) Följande stycke ska läggas till:

”Utan hinder av andra stycket, ska medlemss taterna tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 308a från och med den 1 april 2015.”

82. Följande artikel ska införas:

”Artikel 310a

Eiopas personal och resurser

Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/59 83. Artikel 311 ska ersättas med följande: ”Artikel 311

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 308a ska tillämpas från och med den 1 april 2015. Artiklarna 1, 2, 3, 5 – 9, 11, 12, 15, 16, 17, 19 – 22, 24, 25, 33, 57 – 66, 69, 70, 73, 145, 147, 149 – 161, 168 – 171, 174 – 177, 179 – 184, 186 – 189, 191, 193 – 209, 267 – 300, 302, 305 – 308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 januari 2016. Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande före det datum som avses i tredje stycket.” 84. I bilaga III A ska punkt 28 ersättas med följande: ”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1– 27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001(1). 29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1 – 28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 (*). (*) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).” 85. I bilaga III B ska punkt 28 ersättas med följande: ”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1 – 27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001. 29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1 – 28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.” 86. I bilaga III C ska punkt 28 ersättas med följande: ”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1– 27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001. 29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1 – 28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.” 87. I jämförelsetabelle n i bilaga VII, under kolumnen ”Detta direktiv” ska artikel 13.27 införas som motsvarande arti­ kel 5 d i direktiv 73/239/EEG.

Artikel 3

Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009

I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 2.3 utgå.

Bilaga 3 L 153/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 22.5.2014 Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010

Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande: ”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader. Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” 2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010

Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande: ”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” 2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”

Artikel 6

Översyn

Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 och därefter varje år för Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om huruvida ESA-myndigheterna har lagt fram de förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som avses i direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG, oavsett om det är obligatoriskt eller frivilligt att lägga fram sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande, tillsammans med eventuella förslag.

Bilaga 3 22.5.2014 SV Europeiska unionens officiella tidning L 153/61 Artikel 7

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1.1 och 2.1, 2.3, 2.6 – 2.11, 2.13, 2.14, 2.17 – 2.23, 2.32, 2.34, 2.36, 2.38 – 2.44, 2.46 – 2.54, 2.56 – 2.59, 2.65 – 2.70, 2.72, 2.75, 2.76, 2.80, 2.81, 2.84, 2.85 och 2.86. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa åtgärder. 2. De ska tillämpa de åtgärder som avses i punkt 1 från och med den 1 januari 2016. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 2.25, 2.43 och 2.82 ska tillämpas från och med den 31 mars 2015. Artikel 9

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ D. KOURKOULAS Ordförande Ordförande

Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian

I promemorian lämnas förslag i flera olika frågor inom försäkrings- och tjänstepensionsområdena. Det föreslås ändringar i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer, lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, lagen (2004:575) om europabolag, lagen (2006:595) om europakooperativ, delgivningslagen (2010:1932), försäkringsrörelselagen (2010:2043), lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Dessa lagändringar föranleds huvudsakligen av genomförandet i svensk rätt av andra tjänstepensionsdirektivet. Det direktivet genomförs i övrigt genom lagen om tjänstepensionsföretag och andra lagändringar som trädde i kraft den 15 december 2019 (prop. 2018/19:158 och prop. 2018/19:159, finansutskottets betänkanden 2019/20:FiU12 och 2019/20:FiU13, rskr. 2019/20:26 och 2019/20:27). Genom de lagändringar som föreslås i promemorian förtydligas och kompletteras genomförandet på några punkter. I promemorian lämnas också förslag på ändringar i försäkringsrörelselagen, som delvis är föranledda av Solvens II-direktivet. Det direktivet är i svensk rätt genomfört huvudsakligen i försäkringsrörelselagen (se prop. 2015/16:9). Genom de lagändringar som föreslås i promemorian förtydligas genomförandet på några punkter. Därutöver förtydligas och justeras den associationsrättsliga regleringen i försäkringsrörelselagen i några avseenden. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2020.

Bilaga 5 Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. dels att 10 d, 10 e, 10 h – 10 j, 10 m, 16 g, 16 i, 31 och 35 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 35 a §, av följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU13 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:26

10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa Regeringen eller den myndighet föreskrifter som har meddelats med som regeringen bestämmer får stöd av bestämmelserna om an- meddela föreskrifter om användvändning av derivatinstrument i ning av derivatinstrument enligt 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelse- första stycket . lagen (2010:2043), utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna .

10 e § En pensionsstiftelse som avses i En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är som placerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonom- bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska iska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägar- anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana engagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det fram- aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktie- gå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investe- ägarengagemanget i sin placeringsringsstrategi . strategi . Principerna ska beskriva hur stiftelsen 1. övervakar relevanta frågor om 1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (port- bolag som den placerar i (portföljbolag), däribland bolagens följbolag), däribland bolagens

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om 420 verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.

strategi, finansiella och icke- strategi, finansiella och icke- Bilaga 5 finansiella resultat och risker, finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljö- kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolags- mässiga påverkan och bolagsstyrning, styrning, 2. för dialoger med företrädare för portföljbolag, 3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet, 4. samarbetar med andra aktieägare, 5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och 6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 10 h § Principerna för aktieägarengagemang enligt 10 e §, den årliga redogörelsen enligt 10 f § och uppgifter enligt 10 g § ska hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats. Om stiftelsen inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås. Om pensionsstiftelsen inte redo- Om pensionsstiftelsen inte redovisar omröstningar i den årliga visar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att stiftel- redogörelsen på grund av att stiftelsen har gett en sådan kapital- sen har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i förvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs- aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt noterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna , ska att ansvara för placeringarna , ska stiftelsen på webbplatsen uppge var stiftelsen på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna. informationen om omröstningarna. Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU13 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:26

10 i § En pensionsstiftelse som avses i En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är som placerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investerings- viktigaste inslagen i placerings-

2 Senaste lydelse 2019:285.

Bilaga 5 strategin bidrar till tillgångarnas ut- strategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. veckling på medellång till lång sikt.

10 j § Om en sådan kapitalförvaltare Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europa- som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar direktiv (EU) 2017/828, placerar för en pensionsstiftelse som avses i för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är placeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensions- bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier stiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för redogöra för 1. hur överenskommelsen med 1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar invest- kapitalförvaltaren främjar placereringsbeslut som grundas på ingsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i port- och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra följbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång deras resultat på medellång till lång sikt, sikt, 2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal, 3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och 4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det.

10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om 1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, 2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och 3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

Arbetsgivaren ska på begäran av Bilaga 5 den som omfattas av utfästelsen lämna information om de antaganden som ligger till grund för prognoser i pensionsbeskedet.

16 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för 1. riskhantering, 2. internrevision, och 3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska upprätta Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller över- för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat vakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verk- sätt kan påverka riskerna i verksamheten. samheten. Stiftelsen ska regelbundet offentliggöra information om ersättningspolicyn.

16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. de krav som ska gälla för dem som är verksamma i en pensionsstiftelse enligt 16 a och 16 e §§, 1 . vad placeringsriktlinjerna och 2 . vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska inne- redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och hålla, och 2 . vad de styrdokument som 3 . vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla. anges i 16 g § ska innehålla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras enligt 16 g §.

31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. Styrelsen för en pensions- eller Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftel- personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader sen för tillsyn. En pensionsstiftelse efter det att styrelsen har tagit emot ska anmälas för tillsyn genast efter sitt uppdrag . En sådan pensions- det att styrelsen har tagit emot sitt 423

Bilaga 5 stiftelse som avses i 9 a § andra uppdrag. En personalstiftelse ska stycket ska dock anmälas för tillsyn anmälas för tillsyn senast genast efter det att uppdraget har sex månader efter det att styrelsen tagits emot . har tagit emot sitt uppdrag . En anmälan enligt andra stycket En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostads- namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefon- adress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en nummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat av- som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, seende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en stiftelsens förmögenhet. En anändring har inträtt i något för- mälan från en pensionsstiftelse ska hållande som tidigare har anmälts, även innehålla uppgift om hur ska detta genast anmälas till många personer stiftelsen tryggar tillsynsmyndigheten. utfästelser om pension till och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. När en ändring har inträtt i något förhållande som anges i första och andra meningarna och som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. När en pensionsstiftelses verk- När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som samhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess anges i 9 a § första eller andra styrelse genast göra en anmälan till stycket, ska dess styrelse genast tillsynsmyndigheten. Detsamma göra en anmälan till tillsynsgäller när en pensionsstiftelse har myndigheten. Styrelsen för en penbeslutat att tillämpa de bestäm- sionsstiftelse ska också genast göra melser som anges i 9 a § första och en anmälan till tillsynsmyndigheten andra styckena. när stiftelsens verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är 424 skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan.

Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Bilaga 5 Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden.

Lydelse enligt prop. 2019/20:37 Föreslagen lydelse

35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första eller andra stycket, 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller 4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut. I fråga om styrelsens skyldighet I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgäng- tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande liga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och tillsynen i övrigt ska 14 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket 6 §§, 7 § 1 och 17 § samt 15 kap. första meningen och andra stycket 1 § andra stycket, 15 och 25 §§ och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och lagen (2019:000) om tjänstepen- 27 §§ försäkringsrörelselagen sionsföretag och 17 kap. 13 § (2010:2043) samt föreskrifter som första stycket första meningen och meddelats med stöd av 17 kap. 30 § andra stycket försäkringsrörelsesamma lag tillämpas på motsvar- lagen (2010:2043) tillämpas på ande sätt. motsvarande sätt. 425

Bilaga 5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

35 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar styrelsen i en pensionsstiftelse ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 kap. 5 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och när de ska lämnas. Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter för pensionsstiftelser som ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet enligt 14 kap. 17 § lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas av styrelsen för en pensionsstiftelse enligt 14 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om Bilaga 5 kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 4 § En ansökan om kallelse på En ansökan om kallelse på okända borgenärer ska göras hos okända borgenärer ska göras hos Kronofogdemyndigheten. Om gäl- Kronofogdemyndigheten. Om gäldenären är ett aktiebolag eller en denären är ett aktiebolag , en ekonoekonomisk förening, ska dock misk förening , ett ömsesidigt föransökan göras hos Bolagsverket. säkringsbolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening , ska dock ansökan göras hos Bolagsverket. Sökanden ska bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenärer och, såvitt möjligt, ange deras adress.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

1 Senaste lydelse 2018:712.

Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 och 7 §§, 2 kap. 1 – 3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§ och 8 kap. 1 a § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares 1 och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr.2019/20:27

1 kap.

2 6 § Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag. Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som 1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller 2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. Femte stycket gäller inte sådana Fjärde stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som teck- avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egen- nas för egen räkning av egenföretagare. företagare. Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring. För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4 – 12 §§.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 2 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

3 7 § Bilaga 5 Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses 1. risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring, 2. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, 3. risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning, 4. risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige. När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller livförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige. När det gäller tjänstepensionsförsäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkringsgivaren, har sitt etableringsställe i Sverige. När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 1 § En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

3 Ändringen innebär att fjärde stycket tas bort. 4 Senaste lydelse 2008:101. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

Bilaga 5 1. från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas, 2. genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §. Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:27

1 a § Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige 1. från en sekundäretablering här i landet, 2. genom gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsverksamheten Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensions- får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter institutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensions- myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland tagit emot en institutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller som anges i 2 § andra stycket eller 3 § fjärde stycket. 3 § tredje stycket.

5 2 § Bilaga 5 En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla 1. uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare, 2. en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och 3. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkringsgivarens kapitalbas. Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla 1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och 2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänstepension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, 2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Om försäkringsgivaren avser att Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Finansinspektionen om ändringen. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock

5 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Bilaga 5 bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas. Om ett utländskt tjänstepensions- Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verk- institut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som samhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas. paragraf tillämpas.

6 3 § En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla 1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och 2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om a) försäkringsgivarens kapitalbas, och b) de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar. För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla 1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och 2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen. Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla 1. uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och 2. uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna. Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

432 6 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist, Bilaga 5 2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen. Om försäkringsgivaren avser att Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär hemland. att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 kap.

7 2 § Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet. Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen. När det gäller EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensions-

7 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

Bilaga 5 försäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. När det gäller utländska tjänste- När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspek- pensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det tionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndig- stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets heten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social- och tillämplig svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. ett sådant avtal. Finansinspektionen ska, när Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänste- tjänstepensionsinstitutet påbörjat pensionsinstitutet påbörjat sin sin verksamhet här i landet, underverksamhet här i landet, underrätta rätta den behöriga myndigheten i den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar hemlandet om väsentliga ändringar i social- och arbetsmarknadslagi social- och arbetsmarknadslag- stiftningen och i de bestämmelser stiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i om information som gäller här i landet. landet.

8 6 § Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas. Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

434 8 Ändringen innebär bl.a. att åttonde stycket tas bort.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndig- Bilaga 5 heten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser. Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren. Om en EES-försäkringsgivare Om ett utländskt tjänstepensionssom meddelar tjänstepensions- institut överträder sådana bestämförsäkring överträder sådana be- melser som anges i 2 § tredje stämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens myndigheten i försäkringsgivarens hemland. hemland. Om en EES-försäkringsgivare , Om ett utländskt tjänstepensionstrots de åtgärder som vidtagits av institut , trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hem- vidtagits av den behöriga myndiglandet, fortsätter att överträda den i heten i hemlandet, fortsätter att Sverige tillämpliga arbetsrätten på överträda den i Sverige tillämpliga tjänstepensionsområdet, får social- och arbetsmarknadslag- Finansinspektionen förbjuda stiftningen på tjänstepensionsförsäkringsgivaren att fortsätta sin området eller de bestämmelser om marknadsföring och att ingå nya information som gäller här i landet , avtal om tjänstepensionsförsäkring får Finansinspektionen förbjuda som ska fullgöras här i landet. tjänstepensionsinstitutet att fort- Innan ett förbud meddelas, ska sätta sin marknadsföring och att inspektionen underrätta den ingå nya avtal om tjänstepension behöriga myndigheten i försäk- som ska fullgöras här i landet. ringsgivarens hemland. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Ett förbud enligt sjätte stycket får Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finans- meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES- inspektionen har förelagt tjänsteförsäkringsgivaren att vidta rättel- pensionsinstitutet att vidta rättelse, se, om inte motsvarande åtgärd har om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndig- vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens heten i tjänstepensionsinstitutets hemland. hemland. Det som sägs i femte – sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut. 435

Bilaga 5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

9 1 a § Information till försäkringstagare Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en och dem som erbjuds att teckna en försäkring skall vara anpassad efter försäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värde- försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättnings- utveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av försäk- berättigade på grund av försäkringar skall ges den information de ringar ska ges den information de behöver. I fråga om tjänste- behöver. pensionsförsäkring skall informationen innehålla uppgifter om försäkringsgivaren och dennes verksamhet samt om de överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om meddela föreskrifter om vilken vilken information som en information som en försäkringsförsäkringsgivare skall lämna till givare ska lämna till försäkringsförsäkringstagarna, andra ersätt- tagarna, andra ersättningsningsberättigade på grund av för- berättigade på grund av försäksäkringarna och till dem som ringarna och till dem som erbjuds erbjuds att teckna en försäkring hos att teckna en försäkring hos försäkringsgivaren. försäkringsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

436 9 Senaste lydelse 2005:1123.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om Bilaga 5 europabolag

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag dels att 7, 9 a, 15 och 26 a §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 9 a § ska lyda ”Särskilt om europabolag som driver försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet”.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 7 § Bolagsverket ska föra ett register Bolagsverket ska föra ett register över europabolag (europabolags- över europabolag (europabolagsregistret). I fråga om registrering i registret). I fråga om registrering i europabolagsregistret tillämpas europabolagsregistret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar (2005:551) och andra författningar om registrering i aktiebolags- om registrering i aktiebolagsregistret eller, om europabolaget registret eller, om europabolaget driver bankrörelse eller försäk- driver bankrörelse, bankregistret. ringsrörelse , bankregistret respek- Om europabolaget driver försäktive försäkringsregistret . Om en ringsrörelse som försäkringsförearbetstagarrepresentant har utsetts tag eller tjänstepensionsverksamenligt lagen (2004:559) om arbets- het som tjänstepensionsföretag tilltagarinflytande i europabolag, ska lämpas i stället bestämmelserna i även detta registreras. aktiebolagslagen och andra författningar om registrering i försäkringsregistret. Om en arbetstagarrepresentant har utsetts enligt lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag, ska även detta registreras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och 2. handläggningen av registreringsärenden.

3 9 a § När ett europabolag som driver När ett europabolag som driver försäkringsrörelse avser att flytta försäkringsrörelse som försäkringssitt säte från Sverige till en annan företag eller tjänstepensionsverkstat gäller inte 10 §, 11 § första samhet som tjänstepensionsföretag stycket första meningen och andra avser att flytta sitt säte från Sverige stycket 4 samt 12 – 14 §§. Sådana till en annan stat gäller inte 10 §, bolag ska, om bolagsstämman med 11 § första stycket första meningen stöd av artikel 8 i SE-förordningen och andra stycket 4 samt 12 – 14 §§.

1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 9 a § 2010:2068. 2 Senaste lydelse 2010:2068. 3 Senaste lydelse 2010:2068.

Bilaga 5 har beslutat att bolagets säte ska Sådana bolag ska, om bolagsflyttas till en annan stat, ansöka om stämman med stöd av artikel 8 i SEtillstånd till flyttningen hos Finans- förordningen har beslutat att inspektionen. Ärenden som är av bolagets säte ska flyttas till en principiell betydelse eller av annan stat, ansöka om tillstånd till särskild vikt prövas dock av flyttningen hos Finansinspekregeringen efter anmälan av tionen. Ärenden som är av Finansinspektionen. principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om 1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till bolagets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, 2. bolagets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och 3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i SE-förordningen. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första styck- om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också et. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om laga- underrätta Bolagsverket om beslut kraftvunna beslut som har med- som har meddelats med anledning delats med anledning av sådana av sådana ansökningar och som fått ansökningar. laga kraft . Det som anges om Bolagsverket i 11 § tredje stycket och 11 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.

4 15 § Bolagsverket ska utfärda ett Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 8.8 sådant intyg som avses i artikel 8.8 i SE-förordningen när ett beslut om i SE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 13 eller 14 § har tillstånd enligt 13 eller 14 § har meddelats och beslutet har vunnit meddelats och beslutet har fått laga laga kraft. Intyg får dock inte kraft. Intyg får dock inte utfärdas utfärdas om Finansinspektionen om Finansinspektionen har har meddelat ett sådant beslut som meddelat ett sådant beslut som avses i 9 b § eller om det föreligger avses i 9 b § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i ett sådant förhållande som avses i artikel 8.15 i SE-förordningen. artikel 8.15 i SE-förordningen. När det gäller europabolag som När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska driver försäkringsrörelse som Bolagsverket dock utfärda intyget försäkringsföretag eller tjänstenär beslut om tillstånd har pensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska Bolagsverket

438 4 Senaste lydelse 2010:2068.

meddelats enligt 9 a § andra stycket dock utfärda intyget när beslut om Bilaga 5 och beslutet har vunnit laga kraft. tillstånd har meddelats enligt 9 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.

5 26 a § Om ett europabolag flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har blivit gällande enligt artikel 8.10 i SEförordningen. Om ett aktiebolag deltar i bildandet av ett europabolag genom fusion enligt artikel 17 i SE-förordningen och europabolaget får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för aktiebolaget upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europabolaget registreras enligt artikel 12 i SE-förordningen. För det särskilda bokslutet enligt För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokförings- 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). När det gäller lagen (1999:1078). När det gäller europabolag som driver försäkr- europabolag som driver försäkringsrörelse ska det som sägs i ingsrörelse som försäkringsföretag 6 kap. 4 § andra stycket bok- eller tjänstepensionsverksamhet föringslagen om bestämmelser i som tjänstepensionsföretag ska det årsredovisningslagen (1995:1554) i som sägs i 6 kap. 4 § andra stycket stället avse motsvarande bestäm- bokföringslagen om bestämmelser i melser i lagen (1995:1560) om årsredovisningslagen (1995:1554) i årsredovisning i försäkrings- stället avse motsvarande bestämföretag. Bokslutet ska ges in till melser i lagen (1995:1560) om Bolagsverket inom en månad från årsredovisning i försäkringsutgången av den period som bok- företag. Bokslutet ska ges in till slutet omfattar. Bolagsverket inom en månad från utgången av den period som bokslutet omfattar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

5 Senaste lydelse 2010:2068.

Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:595) om europakooperativ dels att 8, 10, 12 a, 20, 31 och 32 §§ ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 12 a § ska lyda ”Särskilt om europa kooperativ som driver försäkringsrörelse eller tjänstepensionsverksamhet”.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:27

8 § Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. När det gäller europakooperativ När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska som driver försäkringsrörelse som Bolagsverket utfärda intyget när försäkringsföretag eller tjänstepenbeslut om tillstånd har meddelats sionsverksamhet som tjänstepenenligt 13 kap. 33 § försäkrings- sionsföretag ska Bolagsverket utrörelselagen (2010:2043) eller färda intyget när beslut om tillstånd 10 kap. 62 § lagen (2019:000) om har meddelats enligt 13 kap. 33 § tjänstepensionsföretag och beslutet försäkringsrörelselagen har fått laga kraft. (2010:2043) eller 10 kap. 62 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 10 § Bolagsverket ska föra ett register Bolagsverket ska föra ett register över europakooperativ (europa- över europakooperativ (europakooperativsregistret). I fråga om kooperativsregistret). I fråga om registrering i europakooperativs- registrering i europakooperativsregistret tillämpas bestämmelserna registret tillämpas bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om registrering andra författningar om registrering i aktiebolagsregistret eller, om i aktiebolagsregistret eller, om europakooperativet driver försäkr- europakooperativet driver försäkingsrörelse, försäkringsregistret. ringsrörelse som försäkringsföre- Om en arbetstagarrepresentant har tag eller tjänstepensionsverksamutsetts enligt lagen (2006:477) om het som tjänstepensionsföretag , försäkringsregistret. Om en arbets-

1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 12 a § 2010:2074. 440 2 Senaste lydelse 2010:2074.

arbetstagarinflytande i europako- tagarrepresentant har utsetts enligt Bilaga 5 operativ, ska även detta registreras. lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ, ska även detta registreras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter i ärenden om registrering enligt denna lag, och 2. handläggningen av registreringsärenden.

3 12 a § När ett europakooperativ som När ett europakooperativ som driver försäkringsrörelse avser att driver försäkringsrörelse som flytta sitt säte från Sverige till en försäkringsföretag eller tjänstepenannan stat gäller inte 14 och 15 §§, sionsverksamhet som tjänstepen- 16 § första stycket första meningen sionsföretag avser att flytta sitt säte och andra stycket 4 samt 17 – 19 §§. från Sverige till en annan stat gäller Sådana kooperativ ska, om inte 14 och 15 §§, 16 § första föreningsstämman med stöd av stycket första meningen och andra artikel 7 i SCE-förordningen har stycket 4 samt 17 – 19 §§. Sådana beslutat att europakooperativets kooperativ ska, om föreningssäte ska flyttas till en annan stat, stämman med stöd av artikel 7 i ansöka om tillstånd till flyttningen SCE-förordningen har beslutat att hos Finansinspektionen. Ärenden europakooperativets säte ska flyttas av principiell betydelse eller av till en annan stat, ansöka om särskild vikt prövas dock av tillstånd till flyttningen hos regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Ärenden av Finansinspektionen. principiell betydelse eller av särskild vikt prövas dock av regeringen efter anmälan av Finansinspektionen. Tillstånd till flyttningen av säte ska meddelas om 1. försäkringstagarna och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, om ett sådant skydd behövs med hänsyn till kooperativets ekonomiska förhållanden och borgenärerna inte redan har en sådan säkerhet, 2. kooperativets ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att flyttningen kan anses förenlig med försäkringstagares och andra borgenärers intressen, och 3. det inte finns hinder mot 3. det inte finns hinder mot flyttningen enligt artikel 8.15 i flyttningen enligt artikel 7.15 i SE-förordningen . SCE-förordningen . Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första styck- om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska också et. Finansinspektionen ska också underrätta Bolagsverket om laga- underrätta Bolagsverket om beslut kraftvunna beslut som har med- som har meddelats med anledning

3 Senaste lydelse 2011:919.

Bilaga 5 delats med anledning av sådana av sådana ansökningar och som fått ansökningar. laga kraft . Det som anges om Bolagsverket i 16 § tredje stycket och 16 a § första stycket ska i stället gälla Finansinspektionen eller regeringen.

4 20 § Bolagsverket ska utfärda ett Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 7.8 sådant intyg som avses i artikel 7.8 i SCE-förordningen när ett beslut i SCE-förordningen när ett beslut om tillstånd enligt 18 eller 19 § har om tillstånd enligt 18 eller 19 § har meddelats och beslutet har vunnit meddelats och beslutet har fått laga laga kraft. Intyg får dock inte kraft. Intyg får dock inte utfärdas utfärdas om Finansinspektionen om Finansinspektionen har har meddelat ett sådant beslut som meddelat ett sådant beslut som avses i 13 § eller om det föreligger avses i 13 § eller om det föreligger ett sådant förhållande som avses i ett sådant förhållande som avses i artikel 7.15 i SCE-förordningen. artikel 7.15 i SCE-förordningen. När det gäller europakooperativ När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska som driver försäkringsrörelse som Bolagsverket dock utfärda intyget försäkringsföretag eller tjänstenär beslut om tillstånd har med- pensionsverksamhet som tjänstedelats enligt 12 a § andra stycket pensionsföretag ska Bolagsverket och beslutet har vunnit laga kraft. dock utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats enligt 12 a § andra stycket och beslutet har fått laga kraft.

5 31 § Ett europakooperativ ska upp- Ett europakooperativ ska upprätta årsredovisning och, i före- rätta årsredovisning och, i förekommande fall, koncernredovis- kommande fall, koncernredovisning i enlighet med de be- ning i enlighet med de bestämmelser i årsredovisningslagen stämmelser i årsredovisningslagen (1995:1554) som är tillämpliga på (1995:1554) som är tillämpliga på ekonomiska föreningar. När det ekonomiska föreningar. När det gäller europakooperativ som driver gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället försäkringsrörelse som försäkringsde bestämmelser i lagen företag eller tjänstepensions- (1995:1560) om årsredovisning i verksamhet som tjänstepensionsförsäkringsföretag som är till- företag tillämpas i stället de ämpliga på försäkringsföreningar. bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag som är tillämpliga på försäkringsföreningar. När det gäller europakooperativ som ger ut elektroniska pengar eller driver finansieringsrörelse tillämpas 12 kap. 28 § lagen (2004:297) om

4 Senaste lydelse 2010:2074. 5 Senaste lydelse 2018:173.

bank- och finansieringsrörelse respektive 3 kap. 10 § lagen (2011:755) om Bilaga 5 elektroniska pengar i stället för första stycket.

6 32 § Om ett europakooperativ flyttar sitt säte, ska lednings- eller förvaltningsorganet upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då flyttningen av säte har fått verkan enligt artikel 7.10 i SCEförordningen. Om en ekonomisk förening deltar i bildandet av ett europakooperativ genom fusion enligt artikel 19 i SCE-förordningen och europakooperativet får säte i en annan stat än Sverige, ska styrelsen för den ekonomiska föreningen upprätta ett särskilt bokslut. Det särskilda bokslutet ska omfatta den tid för vilken årsredovisning inte tidigare har upprättats fram till den dag då europakooperativet registreras enligt artikel 11.1 i SCE-förordningen. För det särskilda bokslutet enligt För det särskilda bokslutet enligt första och andra styckena gäller första och andra styckena gäller bestämmelserna om årsbokslut i bestämmelserna om årsbokslut i 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokförings- 6 kap. 4, 5 och 8 §§ bokföringslagen (1999:1078). Bokslutet ska lagen (1999:1078). Bokslutet ska ges in till Bolagsverket inom en ges in till Bolagsverket inom en månad från utgången av den period månad från utgången av den period som bokslutet omfattar. När det som bokslutet omfattar. När det gäller europakooperativ som driver gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska det som sägs försäkringsrörelse som försäkringsi 6 kap. 4 § andra stycket bok- företag eller tjänstepensionsföringslagen om bestämmelser i verksamhet som tjänstepensionsårsredovisningslagen i stället avse företag ska det som sägs i 6 kap. 4 § motsvarande bestämmelser i lagen andra stycket bokföringslagen om (1995:1560) om årsredovisning i bestämmelser i årsredovisningsförsäkringsföretag. lagen i stället avse motsvarande bestämmelser i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

6 Senaste lydelse 2010:2074.

Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:27

29 § Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med 1. aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret, 2. ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret, 3. handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret, 4. bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret, 5. försäkringsaktiebolag, ömse- 5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänste- sidiga försäkringsbolag, försäkpensionsaktiebolag och ömsesidiga ringsföreningar, tjänstepensionstjänstepensionsbolag som är aktiebolag , ömsesidiga tjänsteregistrerade i försäkringsregistret, pensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som är registrerade i försäkringsregistret, 6. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och 7. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Bilaga 5 (2010:2043)

1 2 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 85 § och 19 kap. 64 § ska utgå, dels att 11 kap. 37, 45 och 48 §§, 12 kap. 3, 81, 82, 85, 86 och 90 §§, 13 kap. 2 och 32 §§, 18 kap. 6 och 24 §§ och 19 kap. 8 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 13 kap. 40 § ska lyda ”Straff”, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 19 kap. 10 a – 10 c och 50 a §§, och närmast före 19 kap. 10 a – 10 c och 50 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

3 37 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag gäller inte 23 kap. 32 och 33 §§ aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller följande. Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska ges in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen, senast två år efter det att uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. I fråga om ett ärende enligt första stycket gäller 34 och 35 §§ i tillämpliga delar. Det som anges om överlåtande bolag ska avse dotterbolag och det som anges om övertagande bolag ska avse moderbolag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar rätta Bolagsverket och Skatteverket enligt andra stycket och om laga- om ansökningar enligt andra kraftvunna beslut som meddelats stycket. Finansinspektionen ska med anledning av sådana ansök- också underrätta Bolagsverket om ningar. Bolagsverket ska efter en beslut som har meddelats med sådan underrättelse registrera till- anledning av sådana ansökningar ståndet enligt 23 kap. 34 § aktie- och som fått laga kraft . Bolagsbolagslagen. verket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 23 kap. 34 § aktiebolagslagen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 2 Senaste lydelse av 12 kap. 85 § 2018:731 19 kap. 64 § 2015:700 rubriken närmast före 19 kap. 64 § 2015:700. 3 Senaste lydelse 2013:456.

Bilaga 5 Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:27

4 45 § Utöver det som föreskrivs i Utöver det som föreskrivs om 25 kap. 11 § aktiebolagslagen tvångslikvidation i 25 kap. aktie- (2005:551) om i vilka fall allmän bolagslagen (2005:551) gäller att domstol eller Bolagsverket ska Bolagsverket ska besluta att besluta att ett bolag ska gå i bolaget ska gå i likvidation om likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om 1. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller 2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse. Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart. I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 48 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll gäller för försäkringsaktiebolag följande. Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek ska det lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. I fråga om sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag gäller att de tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta. Värdehandlingar som används Följande värdehandlingar får tas för skuldtäckning enligt 6 kap. 3 § upp till högre värde än det som 1 – 4, 9 – 11, 16 och 17 får tas upp till följer av lagen om årsredovisning i

4 Senaste lydelse 2013:166. 446 5 Senaste lydelse 2015:826.

högre värde än det som följer av försäkringsföretag , om de Bilaga 5 lagen om årsredovisning i försäk- motsvarar försäkringstekniska ringsföretag. Detta gäller bara om avsättningar enligt 6 kap. 11 § värdehandlingarna kan avyttras till första stycket och kan avyttras till detta högre värde vid sådana tid- detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att punkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande. anses tillfredsställande : 1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för, 2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för, 3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in skatter eller avgifter svarar för, 4. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för, 5. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för, 6. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för, 7. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för, 8. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1 – 7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och 9. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1 – 7 svarar för och för 447

Bilaga 5 vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats. Andra värdehandlingar än de Om det finns särskilda skäl för som avses i tredje stycket och som det får andra värdehandlingar än de utgörs av reversfordringar som ska som avses i tredje stycket tas upp betalas eller kan sägas upp till över det verkliga värdet, dock högst betalning av försäkringsaktie- till anskaffningsvärdet. Detta bolaget först efter längre tid än ett gäller dock bara värdehandlingar år får, om det finns särskilda skäl som utgörs av reversfordringar för det, tas upp över det verkliga som ska betalas eller kan sägas upp värdet, dock högst till anskaffnings- till betalning av försäkringsaktievärdet . bolaget först efter längre tid än ett år .

12 kap.

6 3 § När det i detta kapitel hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som där sägs om 1. ekonomisk förening i stället avse ömsesidigt försäkringsbolag, 2. medlem i stället avse delägare, 3. stadgar i stället avse bolags- 3. stadgar i stället avse bolagsordning, och ordning, 4. föreningsstämma i stället avse 4. föreningsstämma i stället avse bolagsstämma. bolagsstämma, och 5. föreningsregistret i stället avse försäkringsregistret . Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkrings – bolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

7 81 § Vid fusion med ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket. I stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 I stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen om ekonomiska och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 82 – 84 och föreningar tillämpas 82 – 84 och 86 §§ i detta kapitel. I 85 § i detta 86 §§ i detta kapitel. I 86 § i detta kapitel finns regler om tillämpning

6 Senaste lydelse 2018:731. 448 7 Senaste lydelse 2018:731.

av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om kapitel finns regler om tillämpning Bilaga 5 ekonomiska föreningar. I 86 § i av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag. detta kapitel finns regler om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt försäkringsbolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen. I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft.

8 82 § När fusionsplanen gäller i samtliga försäkringsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen. Vid fusion genom kombination ska försäkringsbolagen dessutom ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 8 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige. En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått stycket . Finansinspektionen ska laga kraft och som har meddelats också underrätta Bolagsverket om med anledning av sådana ansök- beslut som har fått laga kraft och ningar. som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

8 Senaste lydelse 2018:731.

9 Bilaga 5 85 § Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret. I stället för det som föreskrivs om I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för regi- tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket strering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, lagen ( 2018:672) om ekonomiska ska en sådan anmälan göras senast föreningar, ska en sådan anmälan två månader från det att Finans- göras senast två månader från det inspektionens tillstånd till att Finansinspektionens tillstånd till verkställande av fusionsplanen har verkställande av fusionsplanen har fått laga kraft. fått laga kraft.

10 86 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 80 § i detta kapitel. Moderbolaget ska ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen hos Finansinspektionen. Ansökan ska lämnas in senast en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att en uppgift om att planen har registrerats har kungjorts. I fråga om ett sådant ärende gäller 83 och 84 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs om överlåtande bolag ska då avse dotterbolag och det som sägs om övertagande bolag ska avse moderbolag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar rätta Bolagsverket och Skatteverket enligt andra stycket och om beslut om ansökningar enligt andra som har fått laga kraft och som har stycket . Finansinspektionen ska meddelats med anledning av också underrätta Bolagsverket om sådana ansökningar. beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska efter en underrättelse om ett sådant beslut registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Bolagsverket ska efter en sådan underrättelse registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar.

9 Senaste lydelse 2018:731. Ändringen innebär bl.a. att första stycket tas bort. 10 Senaste lydelse 2018:731.

Det som sägs om förenings- Bilaga 5 registret i 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.

11 90 § För registrering av ett ömsesidigt För registrering av ett ömsesidigt försäkringsbolag gäller 19 kap. försäkringsbolag gäller 19 kap. 2 – 9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ 2 – 9 §§ och 23 kap. 1 och 2 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningar. föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret. För överklagande av beslut av Finansinspektionen gäller 21 kap. 1 – 3 §§ i denna lag i stället för 23 kap. 1 och 2 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

13 kap.

12 2 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar om inte något annat följer av denna lag. Vid tillämpning av lagen om ekonomiska föreningar på försäkringsföreningar ska det som där sägs om 1. ekonomisk förening avse försäkringsförening, och 2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

13 32 § Vid fusion med en försäkringsförening gäller inte 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 33 – 35 §§ i detta kapitel. I 36 § i detta kapitel finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en försäkringsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 33 – 35 §§ i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs där om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

11 Senaste lydelse 2018:731. 12 Senaste lydelse 2018:731. 13 Senaste lydelse 2018:731.

Bilaga 5 18 kap. 14 6 § Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att företaget kan uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur enligt 5 kap. 10 § eller ett tillfälligt avdrag enligt 5 kap. 12 § senast den 1 januari 2032 och att inom två månader från dagen då bristen konstaterades överlämna en plan för infasning till inspektionen. Företaget ska lämna en läges- Företaget ska varje år lämna en rapport till Finansinspektionen. lägesrapport till Finansinspektionen.

15 24 § Om någon i ledningen för ett Om någon i ledningen för ett försäkringsholdingföretag inte upp- försäkringsholdingföretag eller ett fyller de krav som anges i 19 kap. blandat finansiellt holdingföretag 63 § första stycket, får Finans- inte uppfyller de krav som anges i inspektionen förelägga företaget att 19 kap. 63 § första stycket, får rätta till förhållandet. Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet. Detsamma gäller om ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens IIdirektivet, 19 kap. eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet.

19 kap.

16 8 § När Finansinspektionen enligt 7 § ska vara grupptillsynsmyndighet, får inspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter komma överens om att en annan myndighet inom EES än inspektionen ska utses till grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får träffa en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till grupptillsynsmyndighet med hänsyn till gruppens struktur och den relativa betydelsen av gruppens verksamhet i olika länder. Om det i ett annat fall än det som avses i första stycket skulle vara olämpligt med hänsyn till en grupps struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder att grupptillsynsmyndigheten utses enligt de grunder som anges i artikel 247.2 i Solvens II-direktivet, får Finansinspektionen träffa en överenskommelse om att inspektionen eller en behörig myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet för gruppen.

14 Senaste lydelse 2015:700. 15 Senaste lydelse 2017:233. 452 16 Senaste lydelse 2015:700.

Om en överenskommelse enligt andra stycket innebär att Finansinspek- Bilaga 5 tionen utses till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen fatta ett beslut om detta och överlämna beslutet till gruppen. En överenskommelse enligt En överenskommelse enligt första eller andra stycket får träffas första eller andra stycket får träffas inom tre månader från den dag då inom tre månader från den dag då frågan om en sådan överens- frågan om en sådan överenskommelse väcktes av en berörd kommelse väcktes av en berörd myndighet. Den berörda gruppen myndighet. Den berörda gruppen ska ges tillfälle att yttra sig. ska ges tillfälle att yttra sig. Finansinspektionen får högst en gång om året väcka frågan om en sådan överenskommelse.

Samordningsöverenskommelse

10 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet eller utövar tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn, ska inspektionen ingå en samordningsöverenskommelse med de berörda behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. En sådan överenskommelse ska avse inrättandet av tillsynskollegiet och verksamheten i det. Överenskommelsen ska undertecknas av inspektionen. En sådan överenskommelse som avses i första stycket ska åtminstone innehålla förfaranden för 1. beslutsprocessen vid de beslut som avses i artiklarna 231, 232 och 247 i Solvens II-direktivet, och 2. det samråd som avses i artiklarna 218.5 och 248.4 i Solvens IIdirektivet. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut om upprättande av en samordningsöverenskommelse ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Finansinspektionen ska överlämna

Bilaga 5 sitt beslut till de berörda behöriga myndigheterna.

Möte med behöriga myndigheter

10 b § Finansinspektionen ska omedelbart kalla till möte med de behöriga myndigheterna som deltar i grupptillsynen över en grupp, om 1. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen eller en överträdelse av minimikapitalkravet för ett försäkringsföretag i gruppen, 2. inspektionen får kännedom om en betydande överträdelse av det gruppbaserade solvenskapitalkravet för den aktuella gruppen, beräknat enligt den metod som används i gruppen, eller 3. andra exceptionella omständigheter inträffar eller har in-

träffat.

Samråd med berörda behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet

10 c § Om ett beslut är av betydelse för behöriga myndigheter inom ett tillsynskollegium, ska Finansinspektionen samråda med dem innan inspektionen fattar beslut om 1. en förändring i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur för ett försäkringsföretag i den aktuella gruppen, om förändringen kräver inspektionens tillstånd, 2. en förlängning av tidsfristerna för upprättande och överlämnande av en återhämtningsplan enligt 18 kap. 4 § 1 eller för att vidta åtgärder enligt en åtgärdsplan enligt 18 kap. 4 § 2 eller 5 §, eller 3. betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som ska 454 vidtas.

Om Finansinspektionen inte är Bilaga 5 grupptillsynsmyndighet, ska samråd ske med grupptillsynsmyndigheten innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket 2 och 3. Finansinspektionen ska också samråda med en behörig myndighet innan inspektionen fattar ett beslut som bygger på information från den behöriga myndigheten. Samråd enligt första – tredje styckena behöver inte ske om ett beslut är brådskande eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I så fall ska Finansinspektionen utan dröjsmål underrätta de berörda behöriga myndigheterna om beslutet.

Inhämtande av information med hjälp av en behörig myndighet

50 a § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen begära att en behörig myndighet i ett annat land inom EES, från ett moderföretag som har sitt huvudkontor i samma land som den myndigheten, inhämtar information som rör grupptillsynsmyndighetens uppgifter och vidarebefordrar informationen till inspektionen. Om Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, behöver sådan information som avses i artikel 254.2 i Solvens II-direktivet och den informationen redan har lämnats till en behörig myndighet, ska inspektionen begära att få informationen från den myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:27

11 § Den som har näringsförbud får inte 1. driva näringsverksamhet, 2. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring, 3. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, 4. vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank, 5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – en sparbank, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige, – en pensionsstiftelse, eller – en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet, 6. vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, 7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i – ett aktiebolag, – en ekonomisk förening, – ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, – en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening, – ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige, – en sparbank, – en medlemsbank, eller – en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., 8. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m., 9. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3 – 5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial, 10. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,

11. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes Bilaga 5 näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3 – 5, 12. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller 13. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 15, 20, 40, 41, 45, 48 och 61 §§ och 16 kap. 8, 26, 37 och 41 §§ lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse

Lydelse enligt bet. 2019/20:FiU12 Föreslagen lydelse och rskr. 2019/20:27

10 kap.

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos moderbolaget. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan rätta Bolagsverket och Skatteverket och om beslut som har fått laga om en ansökan. Finansinspekkraft som har meddelats med tionen ska också underrätta anledning av ansökningen. Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen. Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 12 och 13 §§.

20 § Vid tillämpning av sådana bestämmelser i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i 22 – 46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag, 2. medlem avse delägare, 3. stadgar avse bolagsordning, och 4. föreningsstämma avse bolagsstämma. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1 – 16, 20, 24 – 40 och 42 – 51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska före-

ningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41 – 45 §§ i detta Bilaga 5 kapitel. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket rätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått stycket. Finansinspektionen ska laga kraft och som har meddelats också underrätta Bolagsverket om med anledning av sådana ansök- beslut som har fått laga kraft och ningar. som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag. Finansinspektionen ska under- Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan rätta Bolagsverket och Skatteverket och om beslut som har meddelats om en ansökan . Finansinspekmed anledning av ansökan och som tionen ska också underrätta fått laga kraft. Bolagsverket ska Bolagsverket om beslut som har registrera tillståndet enligt 16 kap. meddelats med anledning av 29 § lagen om ekonomiska fören- ansökan och som fått laga kraft. ingar. Det som sägs där om fören- Bolagsverket ska registrera tillingsregistret ska i stället avse för- ståndet enligt 16 kap. 29 § lagen säkringsregistret. om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret 459

Bilaga 5 ska i stället avse försäkringsregistret. Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, om inte något annat följer av denna lag eller av sådana bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om 1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och 2. föreningsregistret avse försäkringsregistret. När 7 kap. 8 och 30 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en tjänstepensionsförening ska det som där sägs om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62 – 64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17 – 19, 21 – 23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag ska det som sägs i 62 – 64 §§ om överlåtande förening avse dotterbolaget. När 16 kap. 20 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på en försäkringsförening ska det som sägs där om Bolagsverket i stället avse Finansinspektionen.

16 kap.

8 § Om det i toppen av en grupp finns Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES- ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moder- försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag företag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska som avses i 2 § 3 a, b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moder- nivån för detta yttersta moderföretag. företag. Första stycket gäller även om 1. det yttersta moderföretaget är 460 ett företag som skulle vara ett

försäkringsholdingföretag om Bilaga 5 tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, eller 2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

26 § Finansinspektionen får besluta Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncen- att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en trationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c och som är ett anknutet eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. konglomerat.

37 § Ett företag som vid fullgörandet Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på fram- rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verk- ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utred- ställighet av en europeisk utredningsorder. ningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur den gruppbaserade 1. hur och när den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade

Bilaga 5 kapitalkravet ska beräknas enligt kapitalkravet ska beräknas enligt 15 – 17, 20 och 22 §§, 15 – 17, 20 och 22 §§, 2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §, 3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket, 4. vilka upplysningar ett företag 4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§, enligt 23 , 27 och 33 §§, 5. företagsstyrningssystem inom 5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och en grupp enligt 29 §, 6. innehållet i en egen risk- och 6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp solvensbedömning inom en grupp enligt 31 § . enligt 31 § , och 7. hur uppgifter enligt 37 § ska lämnas. Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regerings- med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om formen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§. upplysningar enligt 23 , 27 och 33 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2020.

Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har haft synpunkter: Bolagsverket, Finansinspektionen, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, ömsesidigt, Regelrådet, Skatteverket, Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA), Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund. Följande remissinstanser har uppgett att de inte har några synpunkter på förslagen: Arbetsgivarverket, Bokföringsnämnden, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, Revisorsinspektionen, Riksgäldskontoret, Svensk Försäkring och Tjänstepensionsförbundet. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: FAR, Finansbolagens Förening, Företagarna, Landsorganisationen i Sverige (LO), Länsstyrelsen i Stockholms län, Riksdagens ombudsmän, Stockholms universitet Juridiska fakultetsnämnden, Svenska Bankföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges riksbank.

Bilaga 7 Jämförelsetabell över kompletterande

genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet

Artikel i andra Svenska bestämmelser

tjänstepensions-

direktivet

11.11 3 kap. 6 § sjätte stycket lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige 23.2 16 g § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 44 c 10 m § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om 464 verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.

Bilaga 8 Jämförelsetabell över kompletterande genomförande av Solvens II-direktivet

Artikel i Solvens II- Svenska bestämmelser i:

–

direktivet försäkringsrörelselagen (2010:2043),

nedan FRL,

– försäkringsrörelseförordningen

(2011:257), nedan FRF,

– Finansinspektionens föreskrifter och

allmänna råd (FFFS 2015:8) om

försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:8,

– Finansinspektionens föreskrifter (FFFS

2015:21) om övergångsreglering för

försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:21

34.3 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (17 kap. 5 § FRL), se avsnitt 17.3.1 i prop. 2015/16:9 77b.1 andra stycket Genomförs i Finansinspektionens föreskrifter (4 kap. 15 § 4 FFFS 2015:8)

247.3 första stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 8 § första och andra styckena FRL), se avsnitt 6.2 247.3 andra stycket 19 kap. 8 § fjärde stycket FRL 247.3 tredje stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 8 § fjärde stycket FRL), se avsnitt 6.2 247.3 fjärde stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 8 § tredje stycket FRL), se avsnitt 6.2 248.4 första stycket 19 kap. 10 a § första stycket FRL 248.4 andra stycket Delvis ny bestämmelse (19 kap. 10 a § tredje stycket FRL), delvis uppfylld i gällande svensk rätt (19 kap. 53 §), se avsnitt 6.2 och prop. 2015/16:9 s. 630 248.4 tredje stycket Inte längre relevant. I bestämmelsen anges hur grupptillsynsmyndigheten ska förhålla sig till Ceiops 248.5 första stycket 19 kap. 10 a § andra stycket FRL 248.5 andra stycket Valmöjligheten utnyttjas inte, se avsnitt 6.3 248.5 tredje stycket Valmöjligheten utnyttjas inte, se avsnitt 6.3 248.6 första stycket I bestämmelsen anges uppgifter för Eiopa första meningen 248.6 första stycket I bestämmelsen anges uppgifter för Eiopa andra meningen

1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843. 465

Bilaga 8 248.6 första stycket 1 kap. 5 § FRF tredje meningen 248.6 andra stycket I bestämmelsen anges uppgifter för Eiopa 248.6 tredje stycket I bestämmelsen anges uppgifter för kommissionen 249.2 19 kap. 10 b § FRL 250.1 första stycket 19 kap. 10 c § första stycket FRL 250.1 andra stycket 19 kap. 10 c § andra stycket FRL 250.1 tredje stycket 19 kap. 10 c § tredje stycket FRL 250.2 19 kap. 10 c § fjärde stycket FRL 251 första stycket 19 kap. 50 a § första stycket FRL 251 andra stycket 19 kap. 50 a § andra stycket FRL 308d.5 a Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (5 kap. 8 § 1 FFFS 2015:21), se avsnitt 6.7 308d.5 b 18 kap. 6 § andra stycket FRL 308d.5 c Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt (5 kap. 8 § 2 FFFS 2015:21), se avsnitt 6.7