('med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell gods\xad befordran på väg, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 1

Nr 132

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell gods­ befordran på väg, m. m.; given Stockholms slott den 28 juni 1968.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att dels godkänna den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR), dels antaga härvid fogat förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell gods­ befordran på väg.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en år 1956 avslutad kon­ vention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Samtidigt läggs fram förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konven­ tionen. Lagförslaget innehåller föreskrift att konventionen, med undantag för slutbestämmelserna, skall gälla som svensk lag och upptar därutöver vissa bestämmelser som är nödvändiga för att fylla ut konventionens regel­ system. Konventionen innehåller regler om fraktsedel och om fraktförares ansvarighet för transporterat gods samt vissa processuella bestämmelser.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 132

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

Förslag

till

Lag

med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Härigenom förordnas som följer.

1 §• Artiklarna 1-—41 av den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventio­ nen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg skall, med iakt­ tagande av vad som ytterligare föreskrives i det följande, gälla som svensk lag.

2 §•

Konungen kan efter överenskommelse med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet förordna, att befordran av gods på väg i lokal gränstrafik mellan Sverige och den staten skall vara helt eller delvis undan­ tagen från tillämpning av konventionen.

3 §•

På fraktsedel som upprättas i Sverige får fraktförarens och avsändarens underskrifter vara tryckta. Stämpel får användas i stället för underskrift. 4 §• Försäljning enligt artikel 16 tredje stycket av gods som finnes i Sverige skall ske på offentlig auktion eller, om sådan icke lämpligen kan äga rum, på annat betryggande sätt. Såvitt det är möjligt skall fraktföraren i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats för försälj­ ningen. 5 §• Vid tillämpning av artikel 29 och artikel 32 första stycket skall grov vårds­ löshet likställas med uppsåt.

Talan som enligt artikel 31 första stycket kan upptagas i Sverige får väc­ kas, utom vid domstol som är behörig enligt rättegångsbalken, vid domstolen

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 3

i den ort där godset mottogs för befordran eller vid domstolen i bestäm­ melseorten. Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stock­ holms rådhusrätt.

7 §•

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas 1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet; 2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser tvist angående befordran som är underkastad konventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat. Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens be­ hörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är hand­ ling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus. Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig över ansökningen. Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som svensk dom­ stols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot hov­ rättens beslut förordnar annat.

8 §•

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som kan behövas för konventionens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Utdrag av protokollet över justitieärenden,hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 5 april 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L änge , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ils ­ son , G ustafsson , G eijer , M yrdal , O dhnoff , W ickman .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lagstiftning an­ gående fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, m. m., och anför. Den 19 maj 1956 avslutades i Geneve en konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, vanligen kallad CMR efter sin franska benämning ”Convention relative au contrat de transport international de marchandises par route.” Konventionen trädde i kraft den 2 juli 1961 och gäller numera mellan Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Stat som har undertecknat konventionen kan ra­ tificera den. Annan stat kan under vissa förutsättningar ansluta sig till konventionen. Sverige och Schweiz har undertecknat men inte ratificerat konventionen. Konventionen i de franska och engelska versionerna samt en inom justitie­ departementet utarbetad översättning till svenska torde få fogas vid stats­ rådsprotokollet i detta ärende som bilaga 2. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 11 november 1960 sakkunniga1 för att utreda bl. a. frågan om lagstiftning i anledning av ett svenskt tillträde till konventionen (Utredningen angående fraktavtalet vid godsbefordran på väg). Utredningen har bedrivit sitt arbete i samverkan med motsvarande danska, finska och norska utredningskommittéer. År 1966 avlämnade utredningen betänkandet ”Vägfraktavtalet I — Internatio­ nell befordran” (SOU 1966:36) med förslag till lag om internationell be­ fordran av gods på väg. Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt,

1 Numera statssekreteraren Gunnar von Sydow, ordförande, direktören Torsten Anders­ son och numera hovrättspresidenten Karl Sidenbladh. Sedan von Sydow frånträtt sitt uppdrag den 4 juni 1962, förordnades samma dag Sidenbladh till ordförande och numera departementsrådet Clas Nordström till sakkunnig.

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 5

statens järnvägar, järnvägsrådet, statens biltrafiknämnd, generaltullstyrel­ sen, försäkringsinspektionen, kommerskollegium — efter hörande av Stock­ holms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handels­ kammare — riksbanksfullmäktige, Sveriges advokatsamfund, Näringslivets trafikdelegation, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistför­ bund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges hantverks- och industriorga­ nisation, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Sjöassuradörernas förening, Svenska flygförsäkringspoolen, Svenska petroleum institutet och Internatio­ nella handelskammarens svenska nationalkommitté.

Gällande svensk rätt

I Sverige finns f. n. inte någon lagstiftning om fraktavtal rörande godsbe­ fordran på väg. I viss utsträckning torde de frakträttsliga regler som gäller på andra områden av transportväsendet vara av allmängiltig natur och såle­ des vara åtminstone analogiskt tillämpliga också på vägfraktavtal. Handels­ bruk och annan sedvänja spelar en betydande roll. Vissa regler på området har utbildats i rättstillämpningen, men tvister rörande vägfraktavtal har sällan blivit föremål för domstolsprövning. Detta beror till stor del på att av­ talen ofta innehåller skiljedomsklausul. Det är med hänsyn till dessa förhållanden knappast möjligt att lämna cn närmare redogörelse för gällande svensk rätt på detta område. Vissa påpe­ kanden bör dock göras. Frågor om fraktförarens ansvarighet för förlust av eller skada på godset och för dröjsmål med dess utlämnande avgörs enligt den allmänna culparegeln och allmänna regler om s. k. principalansvar i inomobligatoriska förhållanden. Det innebär att fraktföraren är ansvarig för skada som han själv eller hans medhjälpare vållar uppsåtligen eller ge­ nom vårdslöshet. Liksom inom sjö- och lufträtten är emellertid bevisbör­ dan i vållandefrågan omkastad, så att fraktföraren blir ersättningsskyldig, om han inte kan visa att skadan inte beror på vållande från hans eller hans medhjälpares sida. Rättsförhållandet mellan fraktförare och lastägare på den svenska väg­ transportmarknaden är i stor utsträckning reglerat genom standardiserade partsavtal. Av dessa bör främst nämnas de ansvars- och befordringsbestämmelser som antagits av de flesta större svenska lastbilstransportföretagen och som gäller fr. o. m. den 1 januari 1967. Dessa befordringsvillkor ansluter i stor utsträckning till konventionens bestämmelser. I fråga om villkoren för fraktförarens ansvarighet bör följande nämnas. Fraktföraren påtar sig i princip ett objektivt ansvar för händelser som medför att godset förkom­ mer, minskas eller skadas under den tid fraktföraren omhänderhar godset.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Fraktföraren fritar sig emellertid från ansvarighet i vissa fall, såsom då skadan orsakas av fel eller försummelse på avsändarens eller mottagarens sida, av godsets egen beskaffenhet eller av force majeure. Vidare påtar sig fraktföraren ansvarighet för skada som uppkommit till följd av sådant dröjsmål med transportuppdragets utförande som beror av uppenbar för­ summelse på fraktförarens sida. Den skadelidandes rätt till ersättning är begränsad, vid förlust, minskning eller skada till 200 kronor för kilogram av godsets bruttovikt och vid dröjsmål till fraktens dubbla belopp. Slutligen bör nämnas att avtal om vägtransport till Sverige från stat som redan har tillträtt konventionen regelmässigt är underkastade dennas reg­ lering, eftersom konventionen föreskriver att fraktsedel som utfärdas i konventionsstat skall innehålla bestämmelse att befordringen är underkastad konventionens bestämmelser även om annat är avtalat.

Det nordiska lagstiftningssamarbetet

Efter beslut på nordiskt justitieministermöte år 1960 tillkallades i Dan­ mark, Finland, Norge och Sverige sakkunnigkommittéer för att i samarbete utreda frågan om utformningen av den lagstiftning som är nödvändig för ett tillträde till CMR från de nordiska ländernas sida och frågan huruvida i samband med en sådan lagstiftning också bör införas lagregler om det inhemska vägfraktavtalet. Den danska kommittén avlämnade redan år 1962 betänkande med förslag till lagstiftning om internationella vägfraktavtal (betaenkning nr 319). På grundval av förslaget genomfördes ”lov af 10 marts 1965 (nr 47) om fragtaftaler ved international vejtransport”, vilken trädde i kraft den 1 juli 1965. I samband härmed ratificerade Danmark CMR. Den norska kommittén lade fram ett motsvarande betänkande år 1964, och inom det norska justisdepartementet förbereds f. n. lagstiftning i ämnet på grundval av kommittéförslaget med sikte på att Norge skall till­ träda CMR under år 1968. I Finland har något betänkande ännu inte lagts fram. Den svenska utredningen avlämnade sitt betänkande med förslag till lag om internationell befordran av gods på väg (”Vägfraktavtalet I”) i april 1966. Efter remissbehandling av betänkandet har förslaget varit under över­ vägande inom justitiedepartementet. De danska, finska, norska och svenska kommittéerna fortsätter utred­ ningsarbetet med att överväga frågan om lagstiftning angående vägfraktav­ talet vid inhemsk godstransport på väg. Arbetet är f. n. inriktat på att regler härom skall inarbetas i de tidigare avlämnade förslagen till lagstiftning — i Danmark gällande lag — om det internationella vägfraktavtalet. Utred­ ningsarbetet väntas vara avslutat tidigast någon gång vid mitten av år 1969.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 7

Huvuddragen av konventionen

Konventionen har utarbetats inom Förenta Nationernas ekonomiska kom­ mission för Europa (ECE) och kan tillträdas av stater som är medlemmar i ECE eller som enligt kommissionens stadga har rätt att delta i dennas ar­ bete. Konventionen syftar till att åstadkomma enhetliga regler om interna­ tionell godsbefordran på väg, särskilt såvitt gäller skriftliga handlingar som används vid sådan befordran och i fråga om fraktförarens ansvarighet. Konventionen är indelad i åtta kapitel. Kap. I behandlar tillämpnings­ området (art. 1 och 2). Kap. II innehåller bestämmelse om för vilka per­ soner fraktföraren ansvarar (art. 3). Kap. III behandlar frågor om slutande och fullgörande av fraktavtal (art. 4—16). Kap. IV innehåller regler om fraktförarens ansvarighet (art. 17—29). Kap. V upptar reklamationsregler och vissa processuella bestämmelser samt preskriptionsbestämmelser (art. 30—33). Kap. VI innehåller särskilda bestämmelser om befordran som ut­ förs av flera fraktförare efter varandra (art. 34—40). Kap. VII upptar före­ skrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen (art. 41) och kap. VIII innehåller sedvanliga slutbestämmelser om underteck­ nande, anslutning, ratifikation, ikraftträdande, uppsägning, territoriellt tilllämpningsområde, slitande av tvister, reservationer och revision m. m. (art. 42—51). Konventionen gäller bara i fråga om vägtransporter som sker mot veder­ lag. Den är tillämplig inte bara på befordringar mellan konventionsstaterna utan också på befordran mellan konventionsstat och icke-konventionsstat. Vissa postbefordringar samt begravningstransporter och befordran av flytt­ saker är undantagna från konventionens tillämpning (art. 1 första—fjärde styckena). Genom ett särskilt signaturprotokoll undantas från tillämpnings­ området befordran mellan Storbritannien och Republiken Irland samt för­ binder sig signatärmakterna att ta upp förhandlingar angående avtal om transport av flyttsaker och om sammansatt befordran. Inom sitt tillämpningsområde innefattar konventionen också en internationellt-privaträttslig reglering. Enligt art. 1 första stycket är konventionen tillämplig på varje avtal om internationell godsbefordran på väg, oavsett parternas hemvist och nationalitet. Sedd mot bakgrunden av vissa andra bestämmelser i konventionen som syftar till att säkerställa en tillämpning av konventionens regler (art. 6 första stycket k), art. 7 tredje stycket, art. 33 samt art. 44) måste denna föreskrift ges den innebörden att konventionsstaternas domstolar i fråga om sådana vägfraktavtal skall tillämpa kon­ ventionens regelsystem även i fall då enligt allmänna internationellt-privaträttsliga regler lagen i en icke-konventionsstat skulle vara tillämplig. Förutsättningarna för att ett giltigt vägfraktavtal skall anses föreligga regleras inte i konventionen, som inte heller innehåller några regler om hä­

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

vande av sådant avtal. Dessa frågor får bedömas enligt tillämplig nationell lag. Enligt konventionen skall fraktavtalet bekräftas genom att fraktsedel upprättas (art. 4). Denna skall undertecknas av avsändaren och fraktföra­ ren (art. 5). Konventionen innehåller detaljerade regler om vilka uppgifter fraktsedeln skall innehålla (art. 6). Fraktsedeln tjänar i första hand som bevismedel dels i fråga om avtalsvillkoren och om fraktförarens mottagande av godset, dels i fråga om godsets och förpackningens synliga tillstånd vid mottagandet m. m. (art. 9). Men fraktsedeln utgör också nödvändig legitimationshandling för den som vill utöva sin rätt att förfoga över godset under transporten genom att ge fraktföraren nya anvisningar, t. ex. i fråga om be­ stämmelseorten (art. 12 femte stycket). Till skillnad från vad som gäller be­ träffande konossement är fraktsedeln däremot inte bärare av rätten till god­ set i den meningen att innehav av fraktsedeln omedelbart berättigar inne­ havaren att få godset utlämnat till sig. Fraktföraren är i princip ansvarig på objektiv grund för skada som upp­ kommer genom att godset förkommer, minskas eller skadas under trans­ porten (i det följande sammanfattas dessa skador under benämningen realskada) eller att godset utlämnas för sent (art. 17 första stycket). Ansvarig­ het inträder således oberoende av om fel eller försummelse ligger fraktfö­ raren eller hans folk till last. Ansvarigheten inskränks emellertid dels ge­ nom regler som befriar fraktföraren från ansvarighet i särskilt angivna fall (art. 17 andra och fjärde styckena) dels genom bestämmelser om undan­ lag för vissa slag av skador och om begränsning av ersättningsbeloppen (art. 23 och 25). Fraktföraren är fri från ansvarighet bl. a. om skadan vållats av avsändaren eller mottagaren eller orsakats av godsets egen beskaffenhet eller av force majeure (art. 17 andra stycket). Fraktföraren går vidare i vissa fall fri från ansvarighet för realskada på den grund att risken varit särskilt stor för att godset skulle komma till skada under transporten (art. 17 fjärde stycket). Fraktföraren har i princip bevisbördan för att sådan om­ ständighet förelegat som befriar honom från ansvar (art. 18). Ersättning för realskada skall beräknas efter godsets värde (art. 23 första och andra styckena). Dessutom utgår ersättning för frakt, tullavgifter och andra kost­ nader (art. 23 fjärde stycket). Däremot utgår inte ersättning för utebliven handelsvinst eller annan allmän förmögenhetsskada. Ersättning för godsets värde får inte överstiga 25 guldfrancs (f. n. motsvarande 42: 25 kr.) per kilo­ gram bruttovikt (art. 23 tredje stycket). Vid dröjsmål ihed godsets utläm­ nande utgår ersättning för all skada, således även allmän förmögenhets­ skada, men ersättningen är begränsad till fraktens belopp (art. 23 femte stycket). Konventionens bestämmelser är enligt uttrycklig föreskrift i art. 41 tving­ ande. Det innebär bl. a. att ett åtagande från fraktförarens sida att svara med högre belopp än konventionen föreskriver inte är bindande för honom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 11

konventionen endast om dennas huvudprinciper måste anses oförenliga med svensk rättsuppfattning. Vårt ställningstagande till konventionen bör en­ ligt utredningen främst grundas på en prövning av konventionens regler om fraktförarens ansvarighet. Enligt gällande svensk rätt bär fraktföraren ett culpaansvar med omkastad bevisbörda. Om konventionen antas, innebär detta åtminstone teoretiskt en skärpning av ansvaret, eftersom fraktföraren enligt konventionen i viss utsträckning svarar oberoende av vållande. Verkan härav mildras emellertid av konventionens regler om maximiersättning. Dessa är förmånligare för fraktföraren än motsvarande regler i flertalet öv­ riga frakträttsliga regelsystem1. Å andra sidan erbjuder konventionen parter­ na i fraktavtalet vissa möjligheter att genom särskilda överenskommelser anpassa ersättningsreglerna till behoven i det enskilda fallet. Ett svenskt till­ träde till konventionen torde enligt utredningen inte medföra någon allmän höjning av fraktkostnadsnivån. Utredningen föreslår sålunda att Sverige snarast tillträder konventionen.

Remissyttrandena Flertalet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att Sverige tillträder konventionen. Näringslivets trafikdelegation tillstyrker ett svenskt tillträde till konventionen. Även om vissa erinringar kan framställas mot konventionens utformning, exempelvis i fråga om ansvarighets- och preskriptionsreglerna, kan delegationen dock acceptera konventionens regelsystem. Trafikdelegationens yttrande åberopas av Sveriges allmänna exportförening, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Folksam och Internationella handels­ kammarens svenska nationalkommitté. Svenska lasttrafikbilägareförbundet uttalar att ett snart svenskt tillträde till konventionen ter sig mycket ange­ läget. Enligt Sjöassuradörernas förening har olägenheterna av att vi saknar lagstiftning om fraktavtalet vid lastbilstransport framträtt på olika sätt i samband med den utveckling som lastbilstrafiken har undergått efter andra världskriget. Behovet av lagstiftning på området har enligt föreningen blivit allt större och önskemål om en lagreglering har tid efter annan förts fram

1 Begränsningsbeloppet 25 francs (motsvarande 42:25 kr.) är lägre än de motsvarande gränser som gäller enligt de konventioner om luftbefordran och järnvägsbefordran som Sverige har tillträtt. Enligt den genom 1955 års Haagprotokoll reviderade konventionen av år 1929 om internationell luftbefordran (Warszawakonventionen) är ersättningen be­ gränsad till ett belopp motsvarande 86 kronor per kilogram, och enligt 1961 års inter­ nationella fördrag angående godsbefordran på järnväg (CIM) gäller ett belopp mot­ svarande 169 kronor per kilogram. I detta sammanhang kan beträffande järnvägsbe­ fordran inom Sverige nämnas att järnvägen enligt 62 § järnvägstrafikstadgan den 13 maj 1966 (nr 202) kan begränsa sin ansvarighet till 200 kronor per kilogram. 1924 års kon­ ventionen om konossement föreskriver ett beräkningssätt som inte medger direkta jäm­ förelser. Ersättningen skall enligt denna konvention beräknas per kolli eller annan enhet av godset och är begränsad till ett belopp motsvarande 1 800 kronor per kolli eller enhet. Konossementskonventionen anses dock leda till genomsnittligt lägre ersättningar än CMR.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

av såväl varuägare som fraktförare. Föreningens medlemmar berörs av frå­ gan i egenskap av försäkringsgivare för båda dessa kategorier. Med hänsyn till de uppenbara fördelar som tillkomsten av enhetliga rättsregler kommer att innebära, finner föreningen det särskilt tillfredsställande att svensk lag­ stiftning i ämnet baseras på konventionen, vilken kan antas komma att på­ verka lagstiftningen i samtliga västeuropeiska länder. Föreningens syn­ punkter åberopas också av Svenska försäkringsbolags riksförbund. Några remissinstanser uttalar betänkligheter mot att fraktförarens ansva­ righet enligt konventionen är begränsad till lägre belopp än som gäller för internationell godsbefordran med vissa andra transportmedel och att frakt­ föraren är förhindrad att generellt åta sig ansvarighet med högre belopp. En­ ligt Sveriges advokatsamfund medför detta olägenheter vid den s. k. samlastningstrafik som bedrivs av de stora transportföretagen och som innebär att gods från olika transportkunder samlas och befordras som en enda sändning med järnväg, bil, fartyg eller flyg. Transportföretagen förbehåller sig därvid rätt att begagna det transportmedel ”som lämpligen bör ifrågakomma”, om kunden inte uttryckligen begär att godset skall befordras på visst sätt. För att inte samlastningsföretagen onödigt skall bindas vid valet av transport­ medel och för att kunden på förhand skall kunna bedöma omfattningen av det skydd som ansvarighetsreglerna ger honom samt lämpa sitt eget försäk­ ringsskydd därefter, måste dessa företag utgå från den högsta begränsningssumma som gäller för något av de transportmedel som kan komma i fråga, dvs. f. n. det ansvarsbelopp om 200 kronor per bruttokilogram som gäller enligt den nya järnvägstrafikstadgan. Vid kombinerade väg- och sjö­ transporter som sker med containers eller på flak och när godset på annat sätt är enhetslastat kan konossementskonventionens begränsningsregler leda till ett högre belopp än vägtransportkonventionen. Ansvarsgränsen måste då sät­ tas så högt att den inte kommer i konflikt med konossementskonventionens tvingande regler. Att vägtransportkonventionen hindrar vägfraktföraren att frivilligt höja ansvarsgränsen medför enligt advokatsamfundets mening att man får en inte önskvärd skillnad mellan olika slag av transporter av en­ hetslastat gods. Nackdelarna kan visserligen i viss mån elimineras genom att avsändaren vid vägtransport avger en deklaration om godsets verkliga vär­ de. En sådan deklaration medför dock praktiska svårigheter — motsvaran­ de bestämmelser inom sjö-, luft- och järnvägstransporträtten används säl­ lan i praktiken. Svårigheter kan också uppstå vid utformningen av ansvarighetsregler för enhetslaster och vid kombinerade transporter. Bestämmel­ sen i art. 41 att avtalsvillkor som avviker från konventionens regler är ogil­ tigt kan vidare innebära ett hinder i de strävanden att rationalisera och för­ billiga försäkringsskyddet mot transportrisker som tar sig uttryck i att fraktförarna åtar sig ett utökat ansvar och täcker detta genom försäkring, en ordning som i många fall medför att behovet av ytterligare försäkrings­ skydd bortfaller. — Trots de invändningar som sålunda kan göras mot kon-

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 9

Konventionen föreskriver emellertid, att om avsändaren mot erläggande av avtalad tilläggsavgift anger högre värde på godset än som svarar mot detta belopp, det angivna värdet i stället gäller som maximigräns för skadeersätt­ ning (art. 24). Avsändaren kan vidare, mot erläggande av avtalad tilläggs­ avgift, i fraktsedeln ange ett belopp motsvarande det särskilda intresset av att befordringen fullgörs utan realskada eller dröjsmål, s. k. särskilt leve­ ransintresse, och i sådant fall är fraktföraren skyldig att intill detta belopp utge ersättning för all skada, bl. a. även för utebliven handelsvinst vid real­ skada (art. 26). Konventionen föreskriver vissa reklamationsfrister och preskriptionstider. Reklamationsfristen är i fråga om minskning eller skada på godset i intet fall längre än sju dagar från godsets mottagande (art. 30 första och andra styckena). Vid dröjsmål är reklamationsfristen 21 dagar från den dag god­ set ställdes till mottagarens förfogande (art. 30 tredje stycket). Rätt att fora ersättningstalan preskriberas efter ett år eller, vid uppsåt eller därmed jämställt förfarande, efter tre år. Preskriptionstiden räknas vid minskning, skada eller dröjsmål från den dag godset utlämnades och vid förlust från trettionde dagen efter den då godset skulle ha utlämnats eller, i vissa fall, från sextionde dagen efter den dag då godset togs emot till befordran samt i övriga fall från det tre månader gått sedan fraktavtalet slöts (art. 32 första stycket). Konventionen innehåller j urisdiktions- och verkställighetsregler som i huvudsak innebär, att tvist om befordran som faller under konventionen skall kunna väckas bara vid domstol inom stat, till vilken parterna har en naturlig anknytning (art. 31 första stycket), att tvist mellan samma parter angående samma sak inte skall kunna väckas på nytt, sedan den prövats och avgjorts av behörig domstol eller under det att den är under prövning av sådan domstol (art. 31 andra stycket) och att dom som har meddelats i en konventionsstat är verkställbar också i övriga konventionsstater (art. 31 tredje stycket). För s. k. genomgångstransport, dvs. befordran som enligt ett och samma fraktavtal utförs av flera fraktförare efter varandra, föreskrivs att varje fraktförare i princip svarar för hela befordringen och inte bara för den del därav som han själv utför (art. 34). I anslutning härtill ges bestämmelser om den slutliga fördelningen av ansvaret mellan fraktförarna inbördes (art. 37 och 38). Konventionen innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Rörande dessas innehåll bör följande nämnas. Konventionen står som nämnts öppen för tillträde från stater som är med­ lemmar i ECE eller som enligt kommissionens direktiv är berättigade att del­ ta i dess arbete (art. 42 första stycket). Stater som enligt direktiven får delta i kommissionens arbete i viss omfattning får ansluta sig till konventionen, sedan denna har trätt i kraft (art. 42 andra stycket). Konventionen skall ra­

10 Kiingl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968

tificeras (art. 42 fjärde stycket). Den träder i kraft sedan fem stater har rati­ ficerat eller anslutit sig till den. För stat som därefter ratificerar eller an­ sluter sig till konventionen träder den i kraft på nittionde dagen efter det att ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats (art. 43). För­ enta Nationernas generalsekreterare är depositarie för konventionen (art. 42 femte stycket). Konventionen kan sägas upp av enskild konventionsstat. Uppsägning får verkan tolv månader efter den dag då depositarien mottog uppsägningen (art. 44). Tvist mellan två eller flera konventionsstater om konventionens tolkning eller tillämpning, som dessa inte har kunnat bilägga genom underhand­ lingar eller på annat sätt, kan av någon av parterna hänskjutas till avgöran­ de av Internationella domstolen i Haag (art. 47). Mot denna bestämmelse får reservation göras i samband med tillträde till konventionen. I övrigt är reservationer mot konventionen inte tillåtna (art. 48). Sedan konventionen har varit i kraft i tre år kan konventionsstat begära hos FNs generalsekreterare att en revisionskonferens sammankallas. Om minst en fjärdedel av konventionsstaterna samtycker skall en revisions­ konferens hållas.

Frågan om Sveriges tillträde till konventionen

Utredningen Betydelsen av att man får enhetliga regler i Europa om fraktavtalet vid internationella vägfraktavtal är enligt utredningen uppenbar. Det under­ lättar slutandet av sådana avtal, skänker större trygghet i transportförhål­ landena och minskar antalet tvister. Bl. a. i Sverige har önskemål om enhet­ liga regler på detta område i olika sammanhang förts fram av företrädare för såväl varuägare som transportörer. Lastbilstransporterna mellan Sve­ rige och de stater som redan har tillträtt konventionen är av betydande omfattning. Det innebär att svenska domstolar redan nu kan ha att tillämpa konventionen. Med hänsyn bl. a. till den ovisshet som råder om den svenska vägfrakträttens innehåll skulle det enligt utredningen vara en fördel att med vår rättsordning införliva konventionen, eftersom man då får ett regel­ system som blir tillämpligt på all utrikes godsbefordran på väg och som stämmer överens med vad som gäller i de länder med vilka vi har de liv­ ligaste biltrafikförbindelserna. Det skulle enligt utredningen också vara en fördel för de svenska vägfraktförare som utför internationell godsbefordran — bl. a. i fråga om möjligheterna att få trafikrättigheter utomlands — att bli underkastade samma bestämmelser i Sverige som i de länder som redan är bundna av konventionen och att i rättsligt hänseende bli likställda med fraktförare i dessa länder. Sverige bör enligt utredningen ställa sig utanför

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 13

ventionen anser sig advokatsamfundet inte kunna motsätta sig att Sverige tillträder konventionen. Samfundet fäster härvid särskild vikt vid behovet av enhetliga internationella bestämmelser och framför allt önskemålet att Sverige inte på detta område bryter den nordiska rättsenheten. Samfundet yrkar dock att man från svensk sida begär förhandlingar med övriga konventionsstater med sikte på att i första hand få till stånd en sådan ändring av art. 41 i konventionen att denna i fråga om avtalsfriheten anpassas till konossementskonventionen och Warszawakonventionen. Också Näringsli­ vets trafikdelegation anser att man från svensk sida bör så snart som möj­ ligt begära revision av art. 41. Olägenheterna av att ersättningsreglerna är tvingande torde tills vidare kunna i viss mån begränsas genom tillämpning av bestämmelserna om särskild deklaration rörande godsets verkliga värde. Försäkringsinspektionen framhåller att de standardavtal som har utfor­ mats av de ledande speditionsföretagen synes fylla relativt högt ställda krav. Fraktförarens ansvarighet täcks av standardiserade försäkringar som är bil­ liga ur administrativ synpunkt och enkla att sköta. Över huvud taget torde den svenska ordningen vara bättre än den som har utvecklats på de flesta håll utomlands. Enligt försäkringsinspektionen medför konventionens ansvarighetsregler och dessas inverkan på försäkringarna väsentliga olägenhe­ ter. De särskilda åtgärder som krävs för att en högre ansvarsgräns än kon­ ventionen föreskriver skall gälla måste verka fördyrande och medföra ökat arbete för parterna i fraktavtalet och för försäkringsgivarna. För mindre exportörer och importörer kan konventionens maximigräns ha till följd att försäkringsbehovet på grund av uteblivna åtgärder inte blir fullt täckt. Kon­ ventionens ansvarighetsregler medför vidare att lastbilstrafiken inte kan konkurrera med järnvägstrafiken på lika villkor. Maximiersättningarna i lastbilstrafiken kommer också att ligga på en lägre nivå än motsvarande er­ sättningar inom flygtrafiken. Försäkringsinspektionen hyser av dessa skäl tveksamhet om lämpligheten av att Sverige tillträder vägtransportkonvenlionen.

Departementschefen

Den betydande ökning av den internationella handeln som har ägt rum un­ der det senaste århundradet har medfört ett ökat behov av en harmonisering av de enskilda staternas rättsregler om internationella godstranspor­ ter. Redan år 1890 tillkom den första internationella överenskommelsen om fraktavtal vid internationell godstransport. Då avslutades i Bern en konven­ tion angående godsbefordran på järnväg (CIM). Konventionen har vid flera tillfällen reviderats. Den senast reviderade konventionen öppnades för un­ dertecknande år 1961 och gäller i Sverige sedan den 1 januari 1965 (SFS 1964:870).

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

På 1920-talet tillkom två konventioner om sjö- resp. lufttransport. År 1924 avslutades i Bryssel den internationella konventionen rörande fast­ ställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement (konossementskonventionen) och år 1929 avslutades i Warszawa konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om inter­ nationell luftbefordran (Warszawakonventionen). Konossementskonventionen införlivades med svensk rätt genom lagen den 5 juni 1936 (nr 277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rö­ rande konossement (Haag-lagen). Denna lag trädde i kraft den 1 januari 1939 (SFS 1938:469). Warszawakonventionen införlivades med svensk rätt genom lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg, som trädde i kraft den 1 oktober 1937. Genom ett i Haag år 1955 avslutat pro­ tokoll reviderades Warszawakonventionen i vissa hänseenden. Bestämmel­ ser grundade på Warszawakonventionen i dess sålunda reviderade lydelse bar genom lagen den 8 april 1960 (nr 69) om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297) tagits upp i 9 kap. luftfartslagen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 augusti 1963 (SFS 1963:399). Arbetet på att få till stånd enhetliga regler om internationell godstrans­ port på väg påbörjades i slutet av 1940-talet inom Förenta Nationernas eko­ nomiska kommission för Europa (ECE). Det resulterade som nämnts i att en konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR) jämte tillhörande signaturprotokoll avslutades i Geneve den 19 maj 1956. Konventionen, som trädde i kraft år 1961, har numera tillträtts av nio västeuropeiska och två östeuropeiska stater. Konventionen har där­ jämte undertecknats av Sverige och Schweiz. I likhet med CIM, konossementskonventionen och Warszawakonventionen innehåller CMR i materiellträttsligt hänseende bestämmelser om transport­ dokumentet och om fraktförarens ansvarighet för godset. Konventionen har utformats i nära anslutning till CIM. Också Warszawakonventionen har i viss utsträckning tjänat som förebild. I fråga om konventionens huvudsak­ liga innehåll hänvisar jag till den redogörelse som jag har lämnat i det före­ gående. Det förslag till lag om internationell befordran av gods på väg som den år 1960 tillkallade utredningen angående fraktavtalet vid godsbefordran på väg lade fram år 1966 efter samarbete med motsvarande kommittéer i Dan­ mark, Finland och Norge (”Vägfraktavtalet I”) bygger på CMR och förut­ sätter att Sverige tillträder konventionen. Förslaget överensstämmer i allt väsentligt med den lag i ämnet som genomfördes i Danmark år 1965 på grundval av den danska kommitténs förslag och med det motsvarande lagförslag som den norska kommittén avlämnade år 1964 och som f. n. är under övervägande i det norska justisdepartementet. Det stora flertalet av de instanser som under remissbehandlingen av det svenska betänkandet har yttrat sig i frågan om ett svenskt tillträde till kon­

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 15

ventionen har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att Sverige ratificerar konventionen. 1 svensk rätt finns som nämnts inte några lagregler om fraktavtal vid godstransport på väg. Det finns knappast någon rättspraxis på området. Rättsförhållandet mellan lastägare och fraktförare regleras i flertalet fall av standardavtal som utarbetats av de stora transportföretagen. Även om dessa avtal synes ha fungerat bra i praktiken, föreligger ett från flera håll omvitt­ nat behov av lagregler på området, särskilt för de internationella vägtrans­ porternas del. För parterna i avtal om godsbefordran som berör olika län­ der är det av betydelse att internationellt enhetliga regler gäller, så att de frakträttsliga frågorna blir bedömda på samma sätt, oavsett i vilket land en tvist blir föremål för prövning. Betydelsen av internationellt enhetliga reg­ ler på frakträttens område framgår inte minst av att samtliga de förut nämn­ da konventionerna om sjö-, luft- och järnvägsbefordran har fått en mycket bred anslutning. Också den nu aktuella konventionen om fraktavtal vid internationell godsbefordran på väg har visat sig fylla ett behov. Den bar redan tillträtts av ett stort antal stater, däribland för svenska godstrans­ porter så viktiga länder som Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Po­ len och Nederländerna. En ytterligare utvidgning av kretsen av konventionsstater och därmed av konventionens tillämpningsområde kan förutses. För Sverige är det särskilt av betydelse att Norge kan väntas tillträda konven­ tionen i en nära framtid. Mot denna bakgrund måste det enligt min mening fordras mycket starka skäl för att Sverige även i fortsättningen skall stå utanför konventionen. I likhet med utredningen anser jag en sådan hållning försvarlig bara om det kan påvisas att konventionen innehåller bestämmelser som strider mot grundläggande svenska rättsprinciper. Så är dock inte fallet. Bestämmel­ serna om fraktsedeln överensstämmer nära med motsvarande regler i CIM och Warszawakonventionen. Reglerna i CMR om fraktförarens ansvarighet bygger på principer som redan är erkända i svensk frakträtt: objektivt an­ svar med vissa särskilt angivna ansvarsfrihetsgrunder samt ansvarsbegräns­ ning. Till den speciella frågan om betydelsen av att konventionens begränsningsregler är tvingande skall jag strax återkomma. Reklamations- och preskriptionsreglerna överensstämmer med motsvarande föreskrifter i CIM och inger inte några betänkligheter i sak. De processuella reglerna om bl. a. domsrätt och verkställighet av utländsk dom har fått en från svensk synpunkt i huvudsak tillfredsställande utformning, låt vara att parternas möjligheter att avtala om behörig domstol synes ha blivit onödigt kraftigt beskurna. Vissa erinringar kan göras också mot en del andra bestämmelser men rör inte frågor av principiell betydelse och bör enligt min mening inte inverka på bedömningen av frågan om Sveriges tillträde till konventionen. Det är bara på en punkt som det kan finnas anledning att hysa mer all­ varliga betänkligheter inför konventionens reglering. Det gäller föreskrif­

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

terna om begränsning av fraktförarens ansvarighet för realskada. Ersätt­ ningen skall enligt huvudregeln vara begränsad till ett belopp motsvarande ca 42 kr. per kilogram av det skadade eller förlorade godsets bruttovikt. Fraktföraren kan inte generellt åta sig ansvarighet för realskada med högre belopp än konventionen förskriver. Ett sådant avtalsvillkor är enligt art. 41 ogiltigt. Under remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser kri­ tiserat denna ordning. För egen del biträder jag remissinstansernas upp­ fattning att regleringen på denna punkt är otillfredsställande och att man i stället bort lösa frågan på samma sätt som i konossementskonventionen och Warszawakonventionen, där begränsningsreglerna är dispositiva i den meningen att de kan frångås till lastägarens förmån och att ett generellt åtagande av en fraktförare att svara med högre ersättningsbelopp — t. ex. i form av ett i tryckta fraktsedelsformulär intaget villkor — blir gällan­ de mot honom. Emellertid kan man inte bortse från att också CMR ger parterna vissa möjligheter att i det enskilda fallet bestämma en högre gräns för ansvarigheten. Om avsändaren i fraktsedeln anger ett högre värde på godset än som motsvarar konventionens begränsningsbelopp och er­ lägger särskilt överenskommen tilläggsavgift, gäller nämligen det angivna värdet i stället som gräns för ansvarigheten. Visserligen innebär kravet på att avsändaren avger en särskild deklaration om godsets värde och betalar tilläggsavgift en viss omgång. Olägenheterna bör dock inte överskattas. Den praktiska betydelsen av konventionens reglering på denna punkt torde dess­ utom i verkligheten vara begränsad. Enligt vad jag har inhämtat kan det genomsnittliga värdet av biltransporterat gods till och från utlandet f. n. beräknas understiga 4 kr. per kilogram och det torde endast undantags­ vis förekomma att värdet överstiger konventionens begränsningsbelopp. Jag anser därför inte att de invändningar man på denna punkt kan göra mot konventionen bör tillmätas sådan vikt att Sverige av denna anledning skall avstå från att tillträda konventionen. På nu anförda skäl förordar jag i likhet med utredningen och majorite­ ten av remissinstanserna att Sverige ratificerar konventionen. Det kan möjligen ifrågasättas, om tidpunkten för ett svenskt tillträde till konventionen är lämpligt vald. Inom de nordiska kommittéerna pågår som nämnts arbetet med att utforma regler för inhemsk godsbefordran på väg. Arbetet är f. n. inriktat på att åstadkomma förslag till en för nationella och internationella vägtransporter gemensam lagstiftning. Kommittéerna be­ räknas kunna lägga fram förslag till sådan lagstiftning någon gång under år 1969. Under sådana förhållanden skulle det kunna göras gällande att Sveriges tillträde till konventionen och därav påkallade lagstiftningsåtgär­ der bör anstå i avbidan på att en för nationella och internationella vägfraktavtal gemensam lagstiftning kan genomföras. Det bör emellertid beaktas att det redan förflutit mer än tio år sedan Sverige undertecknade konventionen. Inom ECE hyser man ett starkt in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 17

tresse för att Sverige snarast ratificerar konventionen. Detta samman­ hänger med att förhandlingar om en revision av konventionen är nära före­ stående och att man är angelägen om bl. a. Sveriges deltagande i dessa för­ handlingar. En förutsättning för att Sverige skall kunna delta aktivt i re­ visionsförhandlingarna är emellertid att vi har tillträtt konventionen, ef­ tersom bara fördragsslutande stat har förslagsrätt vid revisionskonferenserna. Som har framgått av vad jag tidigare har sagt framstår vissa änd­ ringar i konventionen som önskvärda från svensk synpunkt. Det vore där­ för olyckligt om vi genom att skjuta upp frågan om vårt tillträde till kon­ ventionen blir avskurna från möjligheten att aktivt verka för bättre lös­ ningar. En annan viktig faktor i sammanhanget är att Danmark redan har tillträtt konventionen och att Norge torde ansluta sig till denna inom den närmaste tiden. Ett svenskt tillträde till konventionen skulle således bidra till ökad nordisk rättslikhet och därmed till att underlätta de internordiska godstransporterna på väg. Jag anser därför att en svensk ratifika­ tion av konventionen bör ske nu.

Lagstiftningsåtgärder med anledning av konventionen

Metoden för konventionens införlivande med svensk rätt

Utredningen En svensk ratifikation av konventionen förutsätter att konventionens reg­ ler införlivas med vår lagstiftning. Vid överläggningarna mellan de nor­ diska kommittéerna har rått enighet om att den lagstiftning som föranleds av konventionen så långt möjligt bör utformas så att den systematiskt an­ sluter till det mönster för rent nationell lagstiftning som är vedertaget i de nordiska länderna. Kommittéernas förslag innebär i enlighet härmed att konventionens regelsystem i sin helhet överförs -—• transformeras — till en fristående nationell lag. De lagförslag som har utarbetats av kommittéerna har härigenom kommit att i vissa hänseenden avvika från systematiken i konventionen. Sinsemellan överensstämmer de nordiska förslagen väl i fråga om både disposition och redaktionell utformning.

Departementschefen När en konvention skall införlivas med nationell rätt kan man även inom ramen för det hos oss tillämpade s. k. dualistiska systemet i princip gå till väga på tre olika sätt. Man kan som utredningen i detta fall har föreslagit transformera konventionens innehåll till svensk lag och därvid använda den lagstiftningsteknik som är bruklig vid rent intern lagstiftning. Detta till­ vägagångssätt är det som vanligen förekommer hos oss när det gäller kon- 2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 132

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968

ventioner på civilrättens område och det tillämpades t. ex. när den tidigare nämnda Warszawakonventionen och sedermera det till denna anknutna Haagprotokollet införlivades med svensk rätt. En annan metod är att kon­ ventionens regler i så gott som helt oförändrat skick tas upp i en intern lag. Exempel härpå erbjuder lagen den 1 juni 1912 (nr 69) om vissa inter­ nationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, vilken för­ anleddes av Sveriges tillträde till 1905 års Haag-konvention rörande konflik­ ter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Ett i viss mån likartat tillvägagångssätt användes när lconossementskonventionen införlivades med svensk rätt. Men man kan också förfara på det sättet att konventionen helt eller delvis utan transformering och genom en betydligt enklare lagstiftningsakt görs omedelbart tillämplig här i landet. Ett sådant förfarande har använts bl. a. i samband med att Sverige har tillträtt för­ dragen om godsbefordran på järnväg. I samband med vår anslutning till dessa fördrag har antagits endast en lag innehållande vissa offentligrätts­ liga bestämmelser om bl. a. svensk domsrätt och om verkställighet av ut­ ländsk dom. För att konventionsbestämmelser skall i oförändrat skick göras direkt tillämpliga som svensk lag bör krävas att de har en klar och någorlunda lättillgänglig utformning och att kompletterande nationella bestämmelser inte är nödvändiga i någon större utsträckning. CMR fyller enligt min me­ ning båda dessa krav. Konventionen har terminologiskt och systematiskt en sådan utformning att den låter sig väl infoga i den svenska rättens regel­ system. Det är därför i och för sig möjligt att välja vilken som helst av de metoder som jag har beskrivit. Tiden är enligt min mening inte mogen för en allmän omläggning av det system som med bara enstaka undantag har tillämpats hittills hos oss och som innebär att internationella konventioner på privaträttens område trans­ formeras till intern lag med användande av gängse lagstiftningsteknik. I förevarande fall anser jag emellertid att speciella skäl talar för att en enkla­ re metod kommer till användning. De nordiska utredningarna kommer inom en relativt snar framtid med all sannolikhet att lägga fram förslag till gemensam lagstiftning om nationella och internationella vägfraktavtal. Om man nu efter transformering av kon­ ventionen genomför en fullständig lag om det internationella vägfraktavtalet, kommer denna lag troligen inom bara några år att få ersättas av en ny lag, omfattande också nationella vägfraktavtal. I fråga om de internationella transporterna kommer en sådan lag visserligen inte att innebära några för­ ändringar i sak. Såväl för de enskilda personer vilka berörs av lagstiftningen som för de lagstiftande och rättstillämpande organen framstår det emellertid som föga rationellt — bl. a. från arbetsekonomisk synpunkt — att en om­ fattande lagstiftning på ett och samma ämnesområde genomförs två gånger med bara några års mellanrum.

Kungi. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 19

Jag anser det med hänsyn till dessa förhållanden lämpligast att konven­ tionens regler görs omedelbart tillämpliga i Sverige genom en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen och att i denna lag i övrigt tas upp endast sådana bestämmelser som är nödvändiga för att fylla ut kon­ ventionens regelsystem. Härvid utgår jag från att när frågan om lagstift­ ning angående det nationella vägfraktavtalet aktualiseras en förutsättnings­ lös prövning sker huruvida en slutgiltig lagstiftning om det internationella vägfraktavtalet bör ske i andra former. Med den lösning som jag nu har förordat blir det inte möjligt att i form av en specialmotivering till enskilda lagbestämmelser på vanligt sätt när­ mare ange innebörden av de regler som föreslås. Jag kommer därför i stället att i ett följande avsnitt lämna en detaljerad redogörelse för de en­ skilda konventionsbestämmelserna och i anslutning därtill vissa kommen­ tarer till dessa.

Huvuddragen av lagstiftningen

Departementschefen I den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till konventionen bör inledningsvis tas upp bestämmelse av innebörd att konventionen skall, med iakttagande av vad som ytterligare föreskrivs i den särskilda lagen, gälla som svensk lag. Som jag tidigare har nämnt får art. 1 i konventionen uppfattas som en internationellt-privaträttslig regel, som innebär att konven­ tionen inom sitt sakliga tillämpningsområde skall tillämpas utan hinder av vad som annars skulle följa av allmänna internationellt-privaträttsliga reg­ ler. Eftersom konventionens regelsystem görs omedelbart tillämpligt i Sve­ rige finns det enligt min mening ingen anledning att som utredningen har föreslagit göra undantag från denna internationellt-privaträttsliga reglering för det fall att allmänna internationellt-privaträttsliga regler hänvisar till lagen i annan konventionsstat. Konventionen öppnar möjlighet för två eller flera konventionsstater att sinsemellan överenskomma att gemensam gränstrafik skall undantas från konventionens tillämpning (art. 1 femte stycket). Det synes med hän­ syn till de internordiska förhållandena lämpligt att sådana överenskom­ melser kan träffas med våra grannländer utan onödig omgång. Kungl. Maj:t bör därför i lagen bemyndigas att ingå överenskommelse av detta slag. Motsvarande fullmaktsbestämmelse finns i den danska lagen (§1 stk. 4), och i Norge torde man enligt vad jag har inhämtat komma att föreslå att en sådan bestämmelse tas upp i den norska lagen. Jag anser däremot inte att bestämmelsen i art. 1 femte stycket om att två eller flera konventionsstater kan avtala att fraktsedel som är bärare av rätt till godset får användas vid transporter som utförs uteslutande inom

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

deras territorier bör föranleda någon motsvarande fullmaktsbestämmelse. På den punkten överensstämmer mitt förslag med den danska lagen och det norska kommittéförslaget. I vissa frågor har konventionen uttryckligen överlämnat den rättsliga regleringen till konventionsstaternas nationella lagstiftning. I det följande skall därför närmare övervägas i vad mån eller på vilket sätt en reglering av sådana frågor bör ske i den nya lagen. Enligt art. 5 första stycket får fraktförarens och avsändarens underskrif­ ter på fraktsedeln vara tryckta eller ersättas med stämplar, om lagen i den stat där fraktsedeln upprättas medger det. Utredningen har föreslagit att sådant förfarande skall vara tillåtet när fraktsedel upprättas i Sverige. Förslaget har inte rönt erinringar under remissbehandlingen och bör enligt min mening godtas. Föreskrift i detta hänseende bör tas upp i lagen. Enligt art. 16 tredje stycket kan fraktföraren sälja godset i vissa fall när fraktavtalet inte kan fullgöras eller godset inte kan utlämnas på bestäm­ melseorten. För sådant fall föreskrivs i art. 16 femte stycket att förfarandet vid försäljning bestäms enligt lag eller sedvana på den ort där godset finns. Utredningen har ansett att föreskrifter bör meddelas om förfarandet när gods som finns i Sverige skall säljas enligt dessa konventionsbestämmelser och har föreslagit bestämmelser om att försäljning skall ske på offentlig auktion eller på annat betryggande sätt och att fraktföraren såvitt möjligt skall i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats för försäljningen. Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i 103 och 116 §§ sjölagen och i 56 § järnvägstrafikstadgan. Utredningens förslag har godtagits av remissinstanserna och även jag anser förslaget lämpligt. Före­ skrifter i ämnet bör tas upp i lagen. Om fraktföraren har betalat ersättning för gods som kommit bort och som skall anses ha gått förlorat men godset sedermera kommer till rätta, får fraktföraren enligt art. 20 fjärde stycket förfoga över godset enligt lagen på den ort där godset finns, under förutsättning antingen att den som uppbar ersättningen inte därvid har begärt att bli underrättad för den hän­ delse godset kommer till rätta eller inte låtit sig avhöra inom 30 dagar efter det han fått sådan underrättelse eller att godset kommer till rätta först efter det att ett år förflutit från den dag då ersättningen betalades. I svensk frakträtt finns f. n. inte några regler om fraktförares rätt att förfoga över tillrättakommet gods för vilket han har utgett ersättning. Var­ ken sjölagen eller luftfartslagen innehåller några bestämmelser i ämnet. Enligt 84 § 1925 års järnvägstrafikstadga hade järnväg rätt att fritt för­ foga över tillrättakommet gods, om den som mottagit ersättning för godset inte därvid förbehållit sig att bli underrättad för den händelse godset skulle komma till rätta eller efter erhållen underrättelse inte yrkat att få det ut­ lämnat till sig men bestämmelsen saknar motsvarighet i 1966 års järnvägs­ trafikstadga. Trots att CIM i art. 30 § 4 innehåller en bestämmelse som helt

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 21

överensstämmer med regeln i CMR art. 20 fjärde stycket, har någon före­ skrift i ämnet inte tagits upp i 1963 års lag i anledning av Sveriges anslut­ ning till bl. a. CIM. Utredningen har under hänvisning till den ovisshet som råder i fråga om svensk frakträtts ståndpunkt i detta hänseende ansett att frågan för lands­ vägstransporternas del bör regleras i lag. Enligt utredningen inger det inte några betänkligheter att tillerkänna fraktföraren oinskränkt förfoganderätt till godset i fall då den som har fått ersättning inte har begärt att bli under­ rättad om godset kommer till rätta eller efter att ha fått sådan under­ rättelse har förhållit sig passiv under 30 dagar. Däremot är det enligt utred­ ningen tveksamt, om enbart den omständigheten att godset har kommit till rätta senare än inom ett år efter det ersättningen betalades bör medföra att fraktföraren får fritt förfoga över godset. Utredningen anser dock att detta bör kunna godtas, bl. a. med hänsyn till att mottagare eller avsändare all­ tid har möjlighet att bevara sin rätt till godset genom att underlåta att be­ gära ersättning för förlust av godset. Förbehåll bör dock enligt utredningen ske för den rätt till godset som kan tillkomma tredje man, t. ex. en för­ säkringsgivare. I enlighet med dessa överväganden har utredningen före­ slagit en bestämmelse av innehåll, att fraktföraren i de fall som avses i art. 20 fjärde stycket i konventionen får förfoga över godset med de inskränk­ ningar som kan följa av tredje mans rätt (28 § tredje stycket i utredningens förslag). Bestämmelsen har lämnats utan erinran under remissbehandlingen. För egen del anser jag emellertid att f. n. frågan inte heller på detta områ­ de bör regleras i lag. Det är svårt att ange förutsättningarna för fraktföra­ rens förfoganderätt på ett sådant sätt, att tillämpningen av en bestämmelse i ämnet leder till sakligt tillfredsställande resultat i varje enskilt fall. Det praktiska behovet av en legislativ reglering torde emellertid inte vara sär­ skilt stort. Jag anser därför att det tills vidare bör överlämnas till rättstilllämpningen att avgöra hithörande frågor under hänsynstagande till om­ ständigheterna i varje särskilt fall. Spörsmålet kan komma att aktualiseras på nytt i samband med en lagstiftning om det nationella vägfraktavtalet. Konventionen innehåller också vissa bestämmelser av rent offentligrätts­ lig natur. Av dessa torde endast reglerna om domsrätt och om verkställighet av domar behöva föranleda särskilda lagbestämmelser. I art. 31 första stycket föreskrivs att talan rörande befordran som är un­ derkastad konventionen får väckas endast vid sådan domstol i fördragsslutande stat som parterna har utsett genom överenskommelse samt dom­ stol i stat inom vars område a) svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet slutits eller b) den ort där godset togs emot av fraktföraren eller bestämmelseorten är belägen. Enligt art. 39 andra stycket gäller särskilda regler i fråga om re­ gressanspråk som någon av de olika fraktförarna vid genomgångstransport riktar mot en eller flera av de övriga. Har en av fraktförarna betalat er­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

sättning, kan han enligt denna bestämmelse väcka regresstalan mot de öv­ riga vid domstol i stat där någon av dem har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet har slutits. Talan kan väckas vid samma domstol mot samtliga övriga fraktförare. Kon­ ventionen reglerar, med sist angivna undantag, bara frågan i vilken stat talan får väckas. Det ankommer på de enskilda konventionsstaterna att be­ stämma vilken eller vilka domstolar som skall vara behöriga. Det måste givetvis finnas interna svenska forumregler som tillägger svensk domstol behörighet i samtliga de fall då talan enligt konventionen kan väc­ kas i Sverige. För flertalet fall är forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken (RB) tillfyllest. 10 kap. 16 § RB tillgodoser kravet att talan skall kunna väckas vid domstol som parterna anvisat genom s. k. prorogationsavtal. I motsats till detta lagrum innehåller visserligen art. 31 i konventionen ingen föreskrift om att prorogationsavtal skall vara skriftligt. Detta kan dock inte tolkas så att muntligt avtal måste godtas. Konventionen får anses ha överlämnat frågan om prorogationsavtalets form till nationell lagstiftning. Konventionens regler om att talan får väckas i stat där svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars med­ verkan fraktavtalet har slutits motsvaras av bestämmelserna i 10 kap. 1, 4 och 5 §§ RB. Att gemensam regresstalan mot flera fraktförare kan väckas vid domstol som är behörig att ta upp talan mot någon av dem följer av 10 kap. 14 § RB. Det finns däremot inte någon bestämmelse i RB som anvisar be­ hörigt forum, när talan väcks i Sverige på den grund att orten för godsets mottagande för befordran eller bestämmelseorten ligger här. I den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till CMR bör därför tas upp bestäm­ melse att talan som avses i art. 31 första stycket i konventionen får väckas vid domstolen på den ort där godset togs emot för befordran eller på be­ stämmelseorten. Enligt bestämmelsen i art. 31 femte stycket får säkerhet för kostnad i rättegång om befordran, som är underkastad konventionen, inte krävas av någon som är medborgare i konventionsstat och har sitt hemvist eller idkar rörelse med fast driftställe i sådan stat. Med hänsyn till denna bestäm­ melse bör Kungl. Maj :t med stöd av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk dom­ stol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada förordna om undantag från lagens bestämmelser för de fall som avses i berörda konventionsbestämmelse. Konventionen innehåller i art. 31 tredje och fjärde styckena vissa bestäm­ melser av innebörd att dom som har meddelats av domstol i konventions­ stat med anledning av talan rörande befordran som är underkastad kon­ ventionen skall kunna verkställas i annan konventionsstat, när den har bli­ vit verkställbar i domstolslandet och så snart de formföreskrifter som gäl­ ler i verkställighetslandet har blivit uppfyllda. I samma stycke av artikeln

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 23

föreskrivs också uttryckligen att sådana formföreskrifter inte får innefatta möjlighet att ompröva själva saken. I överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit bör sådana form­ föreskrifter som avses i denna konventionsbestämmelse meddelas för det fall att verkställighet av dom som har meddelats av domstol i annan konventionsstat söks i Sverige. Föreskrifterna bör i allt väsentligt utformas efter mönster av motsvarande bestämmelser i 6—8 §§ 1963 års lag i anledning av Sveriges anslutning till bl. a. OM och i 38 § atomansvarighetslagen den 8 mars 1968 (nr 45). Den nya lagstiftningen föranleder inte några följdändringar i gällande lagstiftning.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upp­ rättats förslag till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Förslaget torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1. Angående de särskilda bestämmelserna i konventionen och lagförslaget vill jag anföra följande.

De särskilda bestämmelserna i konventionen

KAPITEL I

T illämpjiingsområde

Art. 1 Enligt första stycket första punkten är konventionen tillämplig på varje avtal om godsbefordran på väg, när befordringen sker mot vederlag och or­ ten för godsets mottagande till befordran samt bestämmelseorten — såsom dessa orter har angetts i avtalet — är belägna i skilda stater, av vilka åt­ minstone den ena är konventionsstat. Enligt andra punkten gäller detta oav­ sett avtalsparternas hemvist eller nationalitet. Bestämmelsen innebär att det för konventionens tillämplighet är avgö­ rande — förutom att ersättning för befordringen skall utgå — att transpor­ ten enligt avtalet skall ske mellan skilda stater, varav åtminstone den ena är konventionsstat. Har befordringen faktiskt upphört innan fordonet läm­ nat den stat där godset tagits emot för befordran, t. ex. därför att fordonet med tillhörande last blivit totalförstört, är konventionen ändå tillämplig. Däremot gäller konventionen inte om orten för godsets mottagande och be­

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

stämmelseorten är belägna i samma stat, även om en del av transporten går genom en annan stat. Som tidigare har nämnts får första stycket uppfattas som en internationellt-privaträttslig regel, vilken träder i stället för sådana annars tillämp­ liga regler som skulle ha medfört att annan stats lag blivit tillämplig på tvist angående befordringen. Enligt andra stycket skall med uttrycket fordon förstås motorfordon, sammansatt fordon, släpfordon och påhängsvagn som avses i art. 4 i kon­ ventionen den 19 september 1949 rörande vägtrafik. CMR gäller enligt uttrycklig föreskrift i art. 1 tredje stycket också när befordran som faller inom dess tillämpningsområde utförs av stater eller statliga inrättningar eller organisationer. I fjärde stycket föreskrivs undantag från konventionens tillämpningsom­ råde beträffande vissa befordringar. Konventionen gäller inte postbefordran som utförs enligt internationella överenskommelser om sådan befordran och inte heller begravningstransport eller befordran av flyttsaker. Enligt femte stycket gäller som huvudregel att konventionsstaterna inte får sinsemellan sluta avtal som innebär avvikelser från konventionens reg­ lering. Det har dock öppnats möjlighet för staterna att undanta gemensam gränstrafik från konventionens tillämpningsområde. Någon anvisning om vad som innefattas i begreppet gränstrafik lämnar inte konventionen, och det får därför anses överlämnat åt konventionsstaterna att genom överens­ kommelser närmare avgränsa tillämpningsområdet för eventuella undantag. Vidare kan fördragsslutande stater sinsemellan avtala att fraktsedel, som är bärare av rätt till godset, får användas vid befordran som utförs uteslutande inom deras territorier. Denna bestämmelse skall ses i belysning av att frakt­ sedel enligt bestämmelserna i kap. III i konventionen inte har karaktären av värdepapper.

Art. 2 För del fall att fordon med pålastat gods under en del av befordringen fraktas ombord på fartyg, järnvägsvagn eller luftfartyg (till sjöss, med järnväg, på inlandsvattenväg eller med luftfartyg) innehåller denna artikel en delvis komplicerad reglering. Under förutsättning att godset under befordringen med det andra trans­ portmedlet inte lossas från vägfordonet eller godset enligt art. 14 lossas från fordonet i lastägarens intresse på grund av att hinder har uppstått att full­ göra avtalet på det sätt fraktsedeln föreskriver, är konventionen enligt första stycket första punkten tillämplig också på denna del av befordringen. I fråga om vägfraktförarens ansvarighet föreskrivs ett undantag från denna huvudregel i första stycket andra punkten. Om det blivit styrkt att realskada eller dröjsmål med godsets utlämnande inte har orsakats av åtgärd eller un­ derlåtenhet av vägfraktföraren utan beror på en händelse som kunnat in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 25

träffa endast under och på grund av befordringen med det andra trans­ portmedlet, tillämpas vid bestämmande av vägfraktförarens ansvarighet mot lastägaren i stället för konventionens regler de tvingande lagregler som gäl­ ler för befordran av gods med det andra transportmedlet och som skulle ha tillämpats för fraktföraren av detta transportmedel om avsändaren hade träffat avtal direkt med denne om transport av enbart godset. Saknas så­ dana tvingande lagregler, bestäms emellertid vägfraktförarens ansvarighet enligt konventionen. Bestämmelsen i första punkten innebär bl. a. att fraktföraren gentemot lastägaren svarar även för fel eller försummelse av den andre fraktföraren eller hans folk. Med reglerna i andra punkten har man sökt åstadkomma en ordning som generellt skall medföra att den ersättning vägfraktföraren har att utge till lastägaren skall motsvara vad han regressvis kan kräva ut av den andre fraktföraren. Huruvida detta resultat uppnås i det särskilda fallet blir emellertid beroende av flera omständigheter, bl. a. innehållet i det avtal som vägfraktföraren slutit med den andre fraktföraren. Av förarbetena till konventionen framgår att med uttrycket tvingande lagregler avses inte bara regler som är tvingande för båda parterna i av­ talet utan också sådana som kan åberopas bara av den ena parten. Som exempel på regler av det sistnämnda slaget kan nämnas bestämmelserna om begränsning av fraktförares ansvarighet i 1936 års lag i anledning av Sve­ riges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement (Haag-lagen) och i 9 kap. luftfartslagen, vilka innebär att förbehåll som in­ skränker fraktförarens ansvarighet eller föreskriver lägre ansvarsbelopp än som anges i resp. lag är ogiltigt. Om vägfraktföraren är fraktförare också med avseende på det andra transportmedlet, skall enligt andra stycket hans ansvarighet bestämmas med tillämpning av reglerna i första stycket och så som om verksamheten som vägfraktförare och verksamheten som fraktförare med avseende på det andra transportmedlet hade utövats av två skilda personer. Om i ett sådant fall befordringsavtal har slutits mellan lastägaren och fraktföraren också rörande befordringen på det andra transportmedlet, torde lastägaren, när det gäller sådan skada under denna del av befordringen som enligt första stycket är underkastad CMRs ersättningsregler, kunna åberopa antingen de ansvarsregler som gäller för det andra transportmedlet eller CMRs regler och så­ ledes välja de regler som är förmånligast för honom. Men han kan givetvis inte få ersättning med högre belopp än som motsvarar den lidna skadan.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

KAPITEL II

Personer för vilka fraktföraren ansvarar

Art. 3. Denna artikel innehåller bestämmelse om fraktförarens ansvar för sina anställda och andra medhjälpare. Fraktföraren är ansvarig för handling eller underlåtenhet i tjänsten av sina anställda och av annan person som han anlitar för befordringen. Han svarar i sådant fall på samma sätt som för egen handling eller underlåtenhet. Bestämmelsen innebär att fraktföraren svarar också för s. k. självständiga medhjälpare. En förutsättning härför är dock att medhjälparen anlitats just för befordringen i fråga och att han handlat i tjänsten, dvs. vid fullgörande av sitt uppdrag i samband med befordringen. Vad som skall krävas i dessa hänseenden torde få avgöras med tillämpning av de allmänna grundsatserna för principalansvar i tillämplig nationell lag. Vad som här föreskrivs om principalansvarets omfattning gäller självfallet bara anspråk som grundas på konventionens ansvarsregler. Grundas kravet på andra skadeståndsreg­ ler i nationell lag gäller den lagens allmänna regler om principalansvar.

KAPITEL III

Slutande och fullgörande av fraktavtal

Art. k. Artikeln innehåller föreskrift om att fraktavtalet skall bekräftas genom fraktsedel. Om fraktsedel inte har upprättats eller inte har föreskrivet in­ nehåll eller har förkommit, inverkar detta inte på frågan om avtal har kom­ mit till stånd eller om avtalet är giltigt, och avtalet förblir underkastat be­ stämmelserna i konventionen. Konventionen reglerar inte förutsättningarna för att ett giltigt fraktav­ tal skall ha kommit till stånd. Hithörande frågor får bedömas enligt tillämp­ lig nationell lag med iakttagande av den uttryckliga föreskriften att upprät­ tande av fraktsedel inte är en förutsättning för avtalets giltighet. Kan det visas att giltigt fraktavtal har slutits, blir avtalet underkastat konventio­ nens regler, även om fraktsedel inte har utfärdats eller inte har föreskrivet innehåll. En fraktförare kan således inte kringgå konventionens tvingande ansvarsregler genom att underlåta att utfärda fraktsedel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 27

Fraktsedeln är som nämnts inte såsom konossementet bärare av rättig­ heten till godset och har således inte karaktären av värdepapper. I lik­ het med fraktsedel som utfärdas enligt Warszawakonventionen eller CIM gäller emellertid fraktsedel enligt CMR som bevis om villkoren i fraktav­ talet och om fraktförarens mottagande av godset. Som har nämnts vid art. 1 kan dock två eller flera konventionsstater sinsemellan överenskomma att fraktsedel, som är bärare av rätt till godset, får användas vid befordran som utförs uteslutande inom deras territorier.

Art. 5.

Artikeln innehåller i första stycket vissa bestämmelser om utställande av fraktsedel. Fraktsedel skall upprättas i tre originalexemplar som skall un­ dertecknas av avsändaren och fraktföraren. Underskrifterna får vara tryckta eller ersatta med avsändarens och fraktförarens stämplar under förutsätt­ ning att lagen i den stat där fraktsedeln har upprättats tillåter detta. Be­ stämmelse i detta hänseende har tagits upp i 3 § förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen. Paragrafen berörs närmare i det följande. Det första exemplaret av fraktsedeln skall överlämnas till avsändaren, det andra följa med godset och det tredje behållas av fraktföraren. Att det skall utställas tre originalexemplar av fraktsedeln hindrar inte att något eller några av dessa exemplar utgörs av maskinskrifts- eller fotokopior. Alla tre exemplaren måste dock vara undertecknade. Om godset skall lastas på skilda fordon eller det är fråga om skilda gods­ slag eller om skilda partier, kan avsändaren eller fraktföraren enligt andra stycket fordra att skilda fraktsedlar utfärdas för varje fordon, godsslag eller parti. Bestämmelsen torde innebära att tre originalfraktsedlar skall utställas för varje enhet.

Art. 6.

Denna artikel innehåller bestämmelser om fraktsedelns innehåll. Enligt första stycket a) — i) skall fraktsedeln alltid innehålla uppgifter om ort och dag för dess utfärdande, om avsändarens, fraktförarens och mot­ tagarens namn och adress, om ort och dag för godsets mottagande och om bestämmelseorten, samt vissa närmare angivna uppgifter om godset och om kostnader som är hänförliga till befordringen. Under j) föreskrivs att frakt­ sedeln skall innehålla erforderliga anvisningar beträffande tull- och andra formaliteter. Slutligen skall fraktsedeln enligt bestämmelse i första stycket k) innehålla meddelande att befordringen är underkastad bestämmelser­ na i konventionen utan hinder av att annat kan vara avtalat. Denna be­ stämmelse skall ses mot bakgrunden av att konventionen är tillämplig

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

även på befordran mellan konventionsstat och icke-konventionsstat och att talan om befordran som är underkastad konventionen under vissa förut­ sättningar kan väckas i en icke-konventionsstat (art. 31). Väcks sådan talan i konventionsstat skall domstolen enligt vad som har påpekats vid art. 1 tillämpa konventionens materiella regler. Men om talan väcks i en ickekonventionsstat, kan det tänkas att domstolen med tillämpning av dom­ stolslandets internationellt-privaträttsliga regler finner att lex fori eller lagen i en annan icke-konventionsstat skall tillämpas som materialstatut. Detta kan leda till att tvisten blir löst på ett annat sätt än som skulle ha blivit fallet om den prövats av domstol i konventionsstat. Den nu förevarande be­ stämmelsen har tillkommit för att man i möjligaste mån skall undvika så­ dana konsekvenser. Meddelandet i fraktsedeln om konventionens tillämplig­ het får vid tvist om avtalet karaktären av en partsöverenskommelse om till­ lämplig lag, som gör det möjligt för domstol i en icke-konventionsstat att tillämpa konventionen, oavsett vad som annars skulle följa av allmänna internationellt-privaträttsliga regler. Enligt andra stycket skall fraktsedeln i förekommande fall också inne­ hålla uppgifter om förbud mot omlastning (a), de kostnader som avsända­ ren åtar sig att betala (b), efterkravsbelopp som skall uppbäras vid godsets utlämnande (c), godsets deklarerade värde samt belopp motsvarande sär­ skilt intresse av leveransen (d), avsändarens anvisningar till fraktföraren rörande försäkring av godset ( e ), avtalad tid inom vilken befordringen skall vara fullgjord (f) samt förteckning över handlingar som överlämnas till fraktföraren (g). Enligt tredje stycket kan parterna i fraktsedeln ta in de ytterligare upp­ gifter som de anser påkallade.

Art. 7. Artikeln innehåller bestämmelser om ansvarigheten för att fraktsedeln innehåller oriktiga eller ofullständiga uppgifter. Flertalet av de uppgifter som enligt art. 6 skall inflyta i fraktsedeln avser förhållanden som avsändaren ensam känner till. Det föreskrivs därför i första stycket a) — b) att avsändaren skall — med vissa undantag — svara för all kostnad och skada som tillskyndas fraktföraren genom att uppgift som nämns i art. 6 första eller andra stycket är oriktig eller ofullständig. På motsvarande sätt svarar avsändaren enligt första stycket c) för oriktig­ het eller ofullständighet hos annan uppgift eller anvisning som han lämnar för fraktsedelns upprättande eller för att införas i denna. De nyss antydda undantagen gäller till en början uppgifterna om ort och dag för fraktsedelns utfärdande, om fraktförarens namn och adress samt om kostnader som är hänförliga till bef ordringen (art. 6 första stycket a), c) och i). Det ligger givetvis närmast till hands att fraktföraren ser till att dessa uppgifter förs

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 29

in på fraktsedeln. Om fraktsedeln i något av dessa hänseenden blivit oriktig eller ofullständig, kan fraktföraren inte få ersättning av avsändaren för kostnad eller skada som tillskyndas honom till följd därav. I praktiken förekommer det inte sällan att fraktföraren tillhandahåller formulär till fraktsedel och att han själv fyller i detta efter anvisning från avsändaren. Bestämmelsen i andra stycket att fraktföraren, om annat inte visas, anses ha handlat för avsändarens räkning, när han i fraktsedeln har fört in uppgift eller anvisning som avses i första stycket, innebär emellertid att det saknar betydelse vid tillämpning av ansvarsreglerna i första stycket vem av parterna som faktiskt har skrivit ut fraktsedeln. Fraktföraren har vidare ansetts böra svara för att fraktsedeln innehåller meddelande om att befordringen skall vara underkastad bestämmelserna i konventionen (art. 6 första stycket k), och reglerna i första stycket om an­ svarighet för avsändaren omfattar därför inte sådant meddelande. I stället föreskrivs i tredje stycket, att om sådant meddelande saknas, fraktföraren svarar för all kostnad och skada som därigenom tillskyndas den som äger förfoga över godset. Som har berörts vid art. 6 kan sådan kostnad och skada uppkomma genom att domstol i icke-konventionsstat på en tvist om beford­ ran som omfattas av konventionen tillämpar annan lag än lag som överens­ stämmer med konventionen. Men svårigheten att påvisa att domstolen skulle ha tillämpat konventionen eller lag som överensstämmer med denna, om meddelandet hade tagits in i fraktsedeln — eller med andra ord att det föreligger adekvat kausalitet mellan det uteblivna meddelandet och skadan — kommer möjligen att i viss mån förringa det praktiska värdet av be­ stämmelsen. I övrigt reglerar konventionen inte vilka rättsverkningar som följer av att fraktsedeln över huvud taget inte innehåller uppgift som föreskrivs i art. 6 första eller andra stycket. Har parterna avtalat sådana särskilda villkor som nämns i art. 6 andra stycket utan att dessa har tagits in i fraktsedeln, innebär visserligen bestämmelsen i art. 9 att fraktsedeln utgör prima-faciebevis i fråga om avtalsvillkoren, men part som gör gällande att villkor som inte angetts i fraktsedeln dock avtalats kan föra motbevisning härom. I övrigt får rättsverkningarna av att föreskriven uppgift inte förts in i frakt­ sedeln bedömas enligt allmänna grundsatser, under hänsynstagande givetvis till grunderna för de uttryckliga ansvarsreglerna i art. 7.

Art. 8.

Artikeln innehåller regler om fraktförarens skyldighet att undersöka god­ set. Enligt första stycket skall fraktföraren när han tar emot godset undersöka dels riktigheten av uppgifterna i fraktsedeln om antalet kollin samt dessas märkning och nummer (a), dels godsets och förpackningens synliga till­

30 Kungl. May.ts proposition nr 132 år 1968

stånd (b). Andra stycket innehåller regler om förbehåll från fraktförarens sida. Kan fraktföraren inte med skäliga medel undersöka riktigheten av fraktsedelns uppgifter om kollinas antal, märkning och nummer, skall han teckna förbehåll härom på fraktsedeln och därvid också ange grunden för förbehållet. Han skall också ange grunden för varje förbehåll som han gör beträffande godsets och förpackningens synliga tillstånd. Slutligen före­ skrivs att förbehåll inte gäller mot avsändaren, om denne inte uttryck­ ligen har godkänt det på fraktsedeln. Enligt tredje stycket kan avsän­ daren fordra att fraktföraren undersöker godsets bruttovikt eller på an­ nat sätt uttryckta mängd samt kollinas innehåll. I sådant fall kan frakt­ föraren kräva ersättning för de kostnader som undersökningen medför. Re­ sultatet av undersökningen skall antecknas på fraktsedeln. Bestämmelserna i första och andra styckena om fraktförarens skyldighet att undersöka godset och att på fraktsedeln göra de anteckningar som un­ dersökningen föranleder sammanhänger med att konventionen tillägger fraktsedeln viss bevisverkan. Enligt art. 9 skall nämligen fraktsedeln, om annat inte styrks, gälla som bevis för att fraktföraren har tagit emot godset sådant detta har beskrivits i fraktsedeln. En sådan reglering är vanlig också i andra frakträttsliga sammanhang. Den syftar till att underlätta bevis­ ningen när det påstås att godset har skadats under transporten. Den större trygghet för köparen vid internationellt distansköp som detta medför under­ lättar i sin tur en ordning, enligt vilken säljaren mot överlämnande av frakt­ sedeln kan få betalning för godset, t. ex. genom rembours, redan innan god­ set har tagits emot av köparen. Fraktförarens undersökningsplikt beträffande kollinas antal, märkning och nummer bortfaller enligt andra stycket första punkten om undersök­ ningen inte kan göras med de medel fraktföraren skäligen bör använda. Vad som skall anses skäligt i det hänseendet får bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Bedömningen måste emellertid ske med beaktande av att fraktföraren i detta fall — i motsats till vad som gäl­ ler i fråga om den särskilda undersökning som avsändaren kan begära en­ ligt tredje stycket — inte är berättigad till någon ersättning för undersök­ ningens utförande. Skyldigheten att undersöka godset och förpackningen är inte på mot­ svarande sätt begränsad till vad som kan ske med anlitande av skäliga me­ del. Omfattningen av undersökningsplikten bestäms i stället genom före­ skriften att den behöver avse bara godsets och förpackningens synliga till­ stånd (”the apparent condition”). Med detta uttryck torde avses att under­ sökningsplikten gäller inte bara förhållanden som kan iakttas med syn­ sinnets hjälp utan över huvud taget vad som är märkbart vid en utvärtes granskning. Sålunda bör t. ex. lukter som ger vid handen att godset är för­ skämt föranleda anteckning i fraktsedeln. Bestämmelsen i andra stycket andra punkten att fraktföraren skall ange

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 31

grunden för sina förbehåll innebär krav på att motiveringen skall inne­ hålla ett konkret skäl för förbehållet, låt vara att den av naturliga skäl måste göras kortfattad. En anteckning på fraktsedeln av innehåll att frakt­ föraren helt allmänt gör förbehåll beträffande godsets och förpackningens tillstånd saknar verkan. För att ett förbehåll som fraktföraren har gjort skall bli gällande mot avsändaren krävs vidare att avsändaren uttryckligen har godkänt förbehållet på fraktsedeln. Det torde i allmänhet inte vara till­ räckligt med den underskrift avsändaren alltid skall teckna på fraktsedeln, utan det torde krävas en särskild påteckning, t. ex. i form av en signatur i omedelbar anslutning till förbehållet eller annat uttryckligt godkännande av detta. Fi aktsedeln har enligt art. 9 inte bevisverkan i fråga om de uppgifter om godsets bruttovikt eller annat uttryck för dess mängd eller om kollinas inne­ håll som fraktsedeln skall innehålla enligt art. 6 första stycket h) resp. f). Avsändaren kan emellertid enligt tredje stycket av nu förevarande artikel kräva att fraktföraren mot särskild ersättning undersöker godset också i dessa hänseenden. Anteckning på fraktsedeln om resultatet av undersök­ ningen bör ske även om undersökningen inte visar annat än att avsändarens uppgifter är riktiga.

Art. 9. I denna artikel regleras fraktsedelns bevisverkan. Enligt första stycket gäller fraktsedeln som bevis om att fraktavtal har slutits, om avtalsvillkoren och om fraktförarens mottagande av godset, så­ vida annat inte styrks. Har fraktföraren inte på fraktsedeln tecknat förbe­ håll och angett grunden för detta, skall enligt andra stycket godset och dess förpackning antas ha varit i gott synligt tillstånd, när fraktföraren tog emot godset, samt antalet kollin och deras märkning och nummer antas ha över­ ensstämt med uppgifterna i fraktsedeln, allt under förutsättning att annat förhållande inte blir styrkt. Bestämmelsen i andra stycket innebär att den bevispresumtion som kon­ ventionen tillerkänner fraktsedeln i där nämnda hänseenden inte gäller, om fraktföraren har tecknat ett motiverat förbehåll på fraktsedeln. Om av­ sändaren har godkänt förbehållet, torde de uppgifter som förbehållet inne­ håller utan vidare få tas för goda, såvida godkännandet inte visas vara en ogiltig rättshandling.

Art. 10. Artikeln innehåller regler om ansvarighet för skada som uppkommer under transporten genom bristfällig förpackning av godset. Avsändaren svarar mot fraktföraren för sådan skada på person, materiel eller annat gods som uppkommer genom bristfällig förpackning av godset samt för

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

därav föranledda kostnader. Han går emellertid fri från ansvarighet, om bristfälligheten var synlig eller känd för fraktföraren när denne tog emot godset och fraktföraren ändå underlät att göra förbehåll. Avsändarens ansvar enligt artikeln är objektivt och inträder således obe­ roende av om avsändaren gjort sig skyldig till fel eller försummelse. An­ svaret omfattar inte bara skada som drabbar fraktföraren direkt utan också skada som tillskyndas tredje man, t. ex. annan lastägare, och som frakt­ föraren blir skyldig att ersätta.

Art. 11. I denna artikel tas upp bestämmelser om skyldighet för avsändaren att ställa vissa handlingar för tullbehandling o. d. till fraktförarens förfogande och om avsändarens och fraktförarens ansvarighet för dessa handlingar och deras innehåll. För uppfyllande av de tullbestämmelser och andra offentliga föreskrifter som skall iakttas, innan godset utlämnas till mottagaren, skall avsändaren enligt första stycket foga erforderliga handlingar till fraktsedeln eller ställa dem till fraktförarens förfogande samt lämna fraktföraren de upplysningar som denne begär. Enligt andra stycket är fraktföraren inte skyldig att un­ dersöka om de handlingar och upplysningar som avsändaren lämnar till honom är riktiga eller fullständiga, och avsändaren svarar gentemot frakt­ föraren för skada till följd av att sådan handling eller upplysning saknas eller är ofullständig eller oriktig, om fel eller försummelse inte ligger frakt­ föraren till last. Enligt tredje stycket svarar fraktföraren som en kommis­ sionär för följderna av att de handlingar som är omnämnda i fraktsedeln och som åtföljer denna eller som har överlämnats till honom går förlorade eller används oriktigt, men den ersättning som han kan ha att utge får inte överstiga det belopp som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat. Som framgår av art. 6 andra stycket g) skall fraktsedeln innehålla en förteckning över de handlingar som överlämnas till fraktföraren. Bara de handlingar som sålunda omnämns i fraktsedeln synes enligt ordalydelsen i tredje stycket omfattas av fraktförarens ansvarighet. Fraktföraren torde emellertid kunna bli ansvarig enligt allmänna regler, om handlingen inte har angetts i fraktsedeln, men motparten måste i sådant fall givetvis styrka att handlingen har överlämnats till fraktföraren. Bestämmelsen att fraktföraren skall vara ansvarig som en kommissionär, om handling går förlorad eller används oriktigt, ger inte klart besked om vilket lands lag som skall läggas till grund vid bedömningen av ansvarig­ hetens omfattning. Den frågan torde därför få besvaras med ledning av allmänna internationellt-privaträttsliga regler. För svensk rätts del gäller enligt 17 § kommissionslagen att kommittenten äger rätt till ersättning för skada som tillskyndas honom genom att kommissionären visar försumlighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 35

honom på bestämmelseorten. Innehav av fraktsedeln är emellertid en garanti mot att avsändare eller mottagare under transporten ger nya anvisningar be­ träffande godset, t. ex. anger annan mottagare eller ny bestämmelseort. Där­ emot kan innehavaren av fraktsedeln inte enbart i kraft av innehavet hindra att godset utlämnas till mottagaren på bestämmelseorten. Underlåter fraktförare att efterkomma anvisning som har meddelats i enlighet med artikelns bestämmelser eller utför han sådan anvisning utan att begära att det första exemplaret av fraktsedeln företes, är han enligt sjunde stycket ansvarig för skada som uppkommer därigenom. Utredningen har ansett att när det i konventionstexten sägs att fraktföraren är ansvarig gentemot ”the person entitled to make a claim” resp. ”1’ayant droit du prejudice” detta uttryck bör översättas med ”den som äger förfoga över godset”. I regel torde också de skador som avses med bestämmelsen drabba den som har rätt att förfoga över godset. Det kan emellertid inträffa, att skada tillfogas annan person. Om t. ex. vid ett distansköp mottagaren har fått första fraktsedelsexemplaret i sin hand mot erläggande av köpeskilling­ en men fraktföraren trots detta har efterkommit avsändarens anvisning om annan mottagare, kan den ursprunglige mottagaren lida skada. I sådant fall torde han enligt förevarande bestämmelse vara berättigad till ersättning av fraktföraren. I den svenska översättningen av konventionen i bilaga 2 har därför i stället angetts att fraktföraren är ”ansvarig gentemot den som därigenom tillskyndats skada”.

Art. 13.

Artikeln innehåller bestämmelser om godsets utlämnande på bestämmelse­ orten. I första stycket föreskrivs till en början som huvudregel, att när godset har kommit fram till bestämmelseorten, mottagaren kan fordra att frakt­ föraren mot kvitto utlämnar det andra exemplaret av fraktsedeln samt god­ set till honom (första punkten). Visar det sig att godset har gått förlorat eller har godset inte kommit fram i rätt tid, kan mottagaren gentemot frakt­ föraren i eget namn göra gällande de rättigheter som följer av fraktavtalet (andra punkten). I fråga om beräkningen av den tid inom vilken godset rätteligen skall komma fram hänvisas i andra punkten till bestämmelserna i art. 19. Enligt andra stycket första punkten skall en mottagare som ut­ nyttjar de rättigheter som har tillförsäkrats honom i första stycket betala det belopp som framgår av fraktsedeln. Uppkommer det tvist angående mottagarens förpliktelser i detta hänseende är fraktföraren enligt andra stycket andra punkten inte skyldig att utlämna godset, om mottagaren inte ställer säkerhet. Bestämmelserna i första stycket innebär, att mottagaren från den tid­ punkt då godset kommer fram eller rätteligen hade bort komma fram till

36 Kungl. May.ts proposition nr 132 år 1968

bestämmelseorten är berättigad att inträda i avsändarens ställe i fråga om rätten till godset och därmed också rätten till ersättning för skada. Från denna tidpunkt är avsändaren avskuren från möjligheten att förfoga över godset, och han kan således inte förhindra att detta lämnas ut till motta­ garen. Det krävs inte att mottagaren företer avsändarens exemplar av frakt­ sedeln. Det är tillräckligt att han visar att han är den person som i frakt­ sedeln har angetts som mottagare. Fraktföraren är då skyldig att lämna ut den fraktsedel som följer med godset. För att få godset utlämnat till sig är emellertid mottagaren skyldig att till fraktföraren betala det belopp som framgår av fraktsedeln under för­ utsättning givetvis att beloppet inte redan har betalats. Här avses frakt och andra kostnader som är hänförliga till befordringen (jfr art. 6 första styc­ ket i) samt efterkravsbelopp som skall uppbäras vid godsets utlämnan­ de (art. 6 andra stycket c). Är fraktföraren ansvarig för realskada eller dröjsmål kan han dock bli skyldig att helt eller delvis återbetala beloppen (art. 23 fjärde och femte styckena). För att mottagaren skall kunna göra bruk av sin rätt att kräva ersätt­ ning för förlorat eller för sent utlämnat gods är han i princip skyldig att betala det belopp som framgår av fraktsedeln, dvs. frakt, avgifter, kostna­ der etc. Det innebär i praktiken att fraktföraren i dessa fall kan kvitta sitt anspråk på betalning för frakt och kostnader mot ersättningsanspråket. Konventionen ger inte något klart besked huruvida fraktföraren är be­ rättigad att enligt denna artikel få betalt för hela fraktbeloppet för den hän­ delse att endast en del av transportsträckan hade tillryggalagts när godset gick förlorat eller om frakten skall reduceras med hänsyn härtill. Frågan får dock knappast praktisk betydelse med hänsyn till att fraktföraren i re­ gel är skyldig återbetala beloppet (art. 23 fjärde stycket).

Art. 14.

I denna artikel regleras förfarandet i fall då det före godsets ankomst till bestämmelseorten av någon orsak visar sig omöjligt att fullfölja transporten på det sätt som anges i fraktsedeln. Enligt första stycket skall fraktföraren i sådant fall i första hand begära anvisning från den som enligt art. 12 äger förfoga över godset. I andra styc­ ket föreskrivs, att ifall omständigheterna medger att befordringen utförs på annat sätt än som anges i fraktsedeln och fraktföraren inte inom skälig tid har kunnat erhålla anvisning från den som äger förfoga över godset, fraktföraren har att vidta de åtgärder som synes honom bäst tillgodose dens intressen som har förfoganderätten till godset, vilket normalt torde inne­ bära att fraktföraren skall fullfölja befordringen på det sätt som är möjligt. Artikeln är tillämplig oavsett av vilken anledning hinder har uppkommit för befordringen. Det är sålunda likgiltigt om hindret har orsakats av force

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 33

vid fullgörandet av sitt uppdrag. Det kan nämnas att en bestämmelse mot­ svarande art. 11 tredje stycket fanns intagen i 1952 års version av CIM. Den ersattes emellertid vid 1961 års revisionskonferens av en bestämmelse om att järnvägen i hithörande fall svarar för fel eller försummelse från järnvägens sida. Vid kommande revisionsförhandlingar av CMR kan det bli aktuellt att väcka fråga om motsvarande ändring i denna konvention.

Art. 12.

Denna artikel reglerar avsändarens och mottagarens rätt att förfoga över godset under transporten. Enligt första stycket äger avsändaren förfoga över godset. Som exempel på åtgärder som avsändaren kan företa nämns att han hos fraktföraren kan begära att befordringen skall stoppas, att bestämmelseorten skall änd­ ras eller att godset skall utlämnas till annan mottagare än den som har angetts i fraktsedeln. I andra stycket föreskrivs, att avsändarens rätt att för­ foga över godset upphör, när det andra exemplaret av fraktsedeln överläm­ nas till mottagaren eller denne gör gällande sin rätt enligt art. 13 första stycket samt att fraktföraren från denna tidpunkt skall råtta sig efter mot­ tagarens anvisningar. Det andra exemplaret av fraktsedeln skall enligt art. 5 följa med godset under transporten och skall enligt art. 13 första stycket första punkten överlämnas till mottagaren, när godset kommer fram till bestämmelseorten. Avsändarens rätt att förfoga över godset övergår således normalt på mot­ tagaren först när godset har anlänt till bestämmelseorten. Om godset har gått förlorat eller inte kommit fram i rätt tid, kan emellertid mottagaren enligt art. 13 första stycket andra punkten mot fraktföraren göra anspråk på de rättigheter som följer av fraktavtalet. I sådant fall upphör alltså av­ sändarens rätt att förfoga över godset när mottagaren gör sina anspråk mot fraktföraren gällande. Det står emellertid avsändaren fritt att förlägga övergången av förfogan­ derätten till en tidigare tidpunkt än som anges i andra stycket. Enligt tredje stycket skall nämligen förfoganderätten tillkomma mottagaren så snart fraktsedeln har upprättats, om avsändaren har fört in uppgift härom i fraktsedeln. Mottagaren får därmed möjlighet att redan under transporten förfoga över godset genom att t. ex. ändra bestämmelseorten eller ange an­ nan mottagare. Mottagaren kan emellertid på grund av den uttryckliga före­ skriften i femte stycket inte utöva denna förfoganderätt utan att också förete det första fraktsedelsexemplaret för fraktföraren (dvs. avsändarens exemplar; jfr art. 5). Innehåller fraktsedeln uppgift enligt tredje stycket utan att mottagaren har fått tillgång till avsändarens exemplar av frakt­ sedeln, har uppgiften dock det värdet för mottagaren att avsändaren är för­ hindrad att vidare förfoga över godset. 3 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 132

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Av hänsyn till fraktföraren har det ansetts nödvändigt att begränsa möj­ ligheten till upprepade ändringar i destinationen av godset. I fjärde stycket föreskrivs därför, att om mottagaren med utnyttjande av sin rätt att för­ foga över godset har föreskrivit att det skall utlämnas till annan, den andre inte har rätt att i sin tur anvisa annan mottagare. I femte stycket föreskrivs som nyss antytts vissa villkor för att förfogan­ derätten skall få utövas. Avsändare eller — i fall som avses i tredje stycket — mottagare, som vill utöva denna rätt, skall enligt femte stycket a) förete det första exemplaret av fraktsedeln (avsändarens exemplar), på vilket de nya anvisningarna till fraktföraren skall ha antecknats, samt betala fraktföraren ersättning för den kostnad och skada som utförandet av de nya anvisningarna för med sig. Bestämmelsen innebär att avsändaren inte kan förfoga över godset, sedan han avhänt sig sitt exemplar av fraktsedeln. För distansköpens del medför detta, att säljaren kan erhålla betalning mot fraktsedelns överlämnande. Den omständigheten att avsändaren överlämnar fraktsedeln till mottagaren medför dock inte att denne får förfoganderätten. Om mottagaren inte en­ ligt tredje stycket har fått denna rätt redan i och med fraktsedelns upp­ rättande, kan han som nämnts trots förvärvet av avsändarens fraktsedelsexemplar inte förfoga över godset, förrän detta har kommit fram till bestäm­ melseorten. Sedan mottagaren har fått det första exemplaret av fraktsedeln är han emellertid — även om han själv inte har förfoganderätten — skyd­ dad mot att avsändaren förfogar över godset genom anvisningar som strider mot mottagarens intressen. Enligt femte stycket b ) och c) gäller som ytterligare villkor för rätten att förfoga över godset, att det skall vara möjligt att utföra de nya anvisningar­ na, när dessa når den som skall efterkomma dem, samt att anvisningarnas utförande varken hindrar den normala utövningen av fraktförarens verk­ samhet eller medför skada för avsändare eller mottagare av annan sändning eller leder till delning av sändning. Den sistnämnda bestämmelsen har sin grund i att det regelmässigt skulle bli betungande för fraktföraren att ut­ föra anvisning som medför delning av en sändning. Kan fraktföraren inte efterkomma en erhållen anvisning därför att den skulle hindra hans verksamhet eller medföra skada för avsändare eller mot­ tagare av annan sändning, är han enligt sjätte stycket skyldig att omedel­ bart underrätta den som meddelat anvisningen. Någon sådan skyldighet har han däremot inte när det gäller anvisning som skulle medföra delning av sändning. Av de nu berörda bestämmelserna i artikeln framgår, att annan än av­ sändare och mottagare inte äger förfoga över godset. Den som har fått första exemplaret av fraktsedeln överlåtet på sig utan att samtidigt ha angetts som ny mottagare har således inte rätt att lämna fraktföraren anvisningar be­ träffande godset under transporten eller att begära att godset utlämnas till

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 37

majeure eller om det har uppstått till följd av avsändarens, mottagarens eller fraktförarens vållande.

Art. 15.

Artikeln innehåller regler om förfarandet i fall då det efter godsets an­ komst till bestämmelseorten uppstår hinder för dess utlämnande. Enligt första stycket första punkten skall fraktföraren i sådant fall be­ gära anvisning från avsändaren. Om mottagaren efter godsets ankomst till bestämmelseorten vägrar att ta emot godset, har avsändaren enligt första stycket andra punkten rätt att förfoga över godset utan att han på sätt som föreskrivs i art. 12 femte stycket behöver förete det första exemplaret av fraktsedeln. Men även när mottagaren har vägrat att ta emot godset, äger han enligt andra stycket kräva dess utlämnande, så länge fraktföraren inte har fått annan anvisning från avsändaren. Enligt art. 12 tredje stycket är mottagaren berättigad att förfoga över godset så snart fraktsedel har upprättats, under förutsättning att uppgift härom har tagits in i fraktsedeln. För det fall att hinder för godsets utläm­ nande uppstår efter det att mottagaren med begagnande av denna rätt har förordnat att godset skall lämnas ut till annan person, föreskrivs i tredje stycket att mottagaren vid tillämpning av första och andra styckena skall anses som avsändare och den andre som mottagare.

Art. 16.

Artikeln innehåller bestämmelser om ansvarighet för de kostnader som föranleds av anvisning och om fraktförarens skyldighet att ta vård om god­ set. Bestämmelserna kompletterar art. 14 och 15. Fraktföraren har enligt första stycket rätt till ersättning för kostnad som han har haft för att inhämta anvisning eller att efterkomma mottagen an­ visning, om kostnaden inte har uppkommit till följd av fraktförarens fel eller försummelse. Enligt andra stycket får fraktföraren i de fall som avses i art. 14 första stycket eller art. 15 genast lossa godset för den persons räk­ ning vilken äger förfoga över godset ( första punkten ). I andra stycket före­ skrivs vidare att befordringen skall anses avslutad sedan godset har lossats (andra punkten), att fraktföraren därefter skall förvara godset för den per­ sons räkning vilken äger förfoga över godset (tredje punkten), att han dock får anförtro godset åt tredje man och i sådant fall svarar bara för att denne väljs med tillbörlig omsorg (fjärde punkten) samt att godset också efter lossningen häftar för de belopp som framgår av fraktsedeln och för varje annan kostnad (femte punkten). Såvitt avser det fall att det före godsets ankomst till bestämmelseorten har uppstått hinder att utföra befordringen på det sätt som anges i frakt­

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

sedeln innebär hänvisningen i andra stycket första punkten till art. 14 första stycket, att rätten att omedelbart lossa godset tillkommer fraktföraren bara om befordringen inte kan fullföljas på annat sätt (jfr art. 14 andra stycket). Föreskriften att befordringen skall anses avslutad efter det att godset har lossats innebär att fraktföraren därefter inte längre är underkastad kon­ ventionens ansvarsregler. Om fraktföraren efter lossningen själv tar vård om godset — vilket torde vara ovanligt — torde han bli ansvarig för godset enligt de i tillämplig nationell lag givna reglerna om depositaries ansvarig­ het. Anförtror han godset i tredje mans vård, t. ex. till en speditör, är han enligt den uttryckliga föreskriften i andra stycket fjärde punkten ansvarig bara för att denne väljs med tillbörlig omsorg. Bestämmelsen att godset efter lossningen alltjämt häftar för de belopp som framgår av fraktsedeln och för varje annan kostnad (t. ex. kostnad för inhämtande av anvisning eller för godsets förvaring) innebär, att fraktföra­ ren har retentionsrätt till godset, dvs. rätt att innehålla detta till säkerhet för betalning av beloppen. Denna rätt består även om godset överlämnas till tredje man för förvaring. Fraktföraren har under vissa förutsättningar rätt att sälja godset. Be­ stämmelser härom finns upptagna i tredje stycket. Om godset är utsatt för snar förstörelse eller om dess tillstånd ger anledning därtill eller om kost­ naden för dess förvaring inte står i rimligt förhållande till dess värde får fraktföraren sälja godset utan att invänta anvisning från den som äger för­ foga över det ( första punkten ). Han får också oavsett godsets beskaffen­ het sälja detta, om han inte från den som äger förfoga över godset inom skä­ lig tid har fått annan anvisning som han skäligen bör anses skyldig att rätta sig efter (andra punkten). Fastän konventionen behandlar möjligheten att sälja godset som en frakt­ föraren tillkommande rättighet, torde det av fraktförarens allmänna vårdnadsplikt i dessa fall följa att han ofta också har en skyldighet att ombe­ sörja försäljning. Bestämmelser om köpeskillingens fördelning efter försäljning finns i fjärde stycket. När godset har sålts, skall enligt första punkten köpeskilling­ en efter avdrag för de kostnader för vilka godset häftar tillställas den som ägde förfoga över godset. Om de nämnda kostnaderna överstiger köpeskil­ lingen har fraktföraren enligt andra punkten rätt till ersättning för skill­ naden. De kostnader som avses är dels de kostnader som avses i andra styc­ ket, dels kostnaderna för godsets försäljning. I femte stycket föreskrivs, att i fråga om förfarandet vid försäljning skall tillämpas lag eller sedvänja på den ort där godset finns. I 4 § förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen har tagits upp före­ skrifter om förfarandet vid försäljning av gods som finns i Sverige. Para­ grafen kommenteras i det följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 39

KAPITEL IV

Fraktförarens ansvarighet

Detta kapitel omfattar art. 17—29. Av dessa innehåller art. 17 och 18 de centrala bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet i fall då gods går förlorat, minskas eller skadas eller dröjsmål uppkommer med utlämnandet. Till dessa bestämmelser ansluter sig art. 19, vari begreppet dröjsmål defi­ nieras, och art. 20, som behandlar förkommet gods. Därefter tas i art. 21 och 22 — utan närmare samband med det föregående — upp regler om fraktförarens ansvar för uttagandet av efterkravsbelopp samt om behand­ lingen av farligt gods. Art. 23—26 innehåller de viktiga bestämmelserna om hur ersättningsbeloppen skall beräknas, bl. a. regler om begränsning av fraktförarens ansvarighet. I anslutning härtill meddelas i art. 27 bestäm­ melser om ränta och regler för omräkning av ersättningsbelopp i annan va­ luta. Slutligen innehåller art. 28 och 29 bestämmelser om ansvarsfrihet och ansvarsbegränsning när fraktföraren eller hans folk har ådragit sig skadeståndsskyldighet på utomobligatorisk grund. Bestämmelserna om förutsättningarna för fraktförarens ansvarighet och om sättet för ansvarsbeloppens beräkning har fått en delvis komplicerad utformning. Här skall därför lämnas en översiktlig redogörelse för deras innehåll. Fraktföraren är oberoende av om han själv eller någon för vilken han svarar (art. 3) har varit vållande ansvarig för a) s. k. realskada (dvs. förlust eller minskning av gods samt skada på gods) som uppkommer under tiden från det fraktföraren tog emot godset för befordran till dess det utlämnades och b) skada som uppkommer till följd av dröjsmål med godsets utlämnande. Ersättning för realskada får inte överstiga 25 s. k. Germinalfrancs eller f. n. omkring 42 kr. per kilogram av det skadade eller förlorade godsets bruttovikt. Härutöver skall frakt och vissa andra utlägg återbetalas. Ersättning på grund av dröjsmål får inte överstiga fraktens belopp. Fraktföraren är fri från ansvarighet om skadan eller dröjsmålet har or­ sakats av något av följande förhållanden 1. fel eller försummelse av den berättigade, 2. sådan anvisning av denne som inte har föranletts av fraktförarens vål­ lande, 3. godsets egen beskaffenhet, 4. force majeure, 5. vid realskada sådan med transporten förbunden risk som särskilt angetts i art. 17 fjärde stycket. Bevisskyldigheten för att realskada eller dröjsmål beror på något av de

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

nämnda förhållandena åvilar fraktföraren. När det gäller förhållande som anges under 5 räcker det dock i regel att fraktföraren gör sannolikt att ska­ dan beror på sådan risk som där avses. I några av hithörande fall måste han emellertid för att få åberopa ansvarsfrihetsgrunden först visa att han har vidtagit skäliga skyddsåtgärder och har följt givna anvisningar.

Art. 17.

Artikeln innehåller materiella regler om grunderna för fraktförarens an­ svarighet och om de omständigheter som kan befria honom från ansva­ righet. Första stycket innehåller huvudregeln om fraktförarens ansvarighet. Där föreskrivs att fraktföraren är ansvarig för förlust eller minskning av godset samt för skada därpå, som inträffar under tiden mellan godsets mottagande till befordran och dess utlämnande, samt för dröjsmål med utlämnandet. Med förlust avses att godset har gått helt förlorat (”total loss” resp. ”perte totale”) och med minskning att det delvis har gått förlorat (”partial loss” resp. ”perte partielle”). Med uttrycket skada avses här att godset helt eller delvis har undergått en kvalitativ försämring. Fraktföraren är således i princip underkastad ett objektivt ansvar för realskada under transporten och för dröjsmål. Ansvarighet för realskada föreligger endast under tiden från det han mottog godset för befordran till dess det lämnas ut. Omständigheterna i det särskilda fallet får bli avgörande när det gäller att närmare fastställa dessa tidpunkter. Bl. a. blir det av be­ tydelse huruvida lastning resp. lossning enligt avtalet skall utföras av frakt­ föraren. Utförs lastning eller lossning av avsändaren eller mottagaren går fraktföraren under alla omständigheter fri från ansvarighet för skada som uppkommer i samband härmed (jfr art. 17 fjärde stycket c). Från huvudregeln i första stycket görs vissa undantag i andra och fjärde styckena. Enligt andra stycket är fraktföraren fri från ansvarighet om realskadan eller dröjsmålet orsakats av 1. fel eller försummelse av den berättigade, 2. sådan anvisning från denne som inte har föranletts av fraktförarens fel eller försummelse, 3. godsets bristfälliga beskaffenhet eller 4. förhållande som fraktföraren inte har kunnat undvika och vars följder han inte kunna förebygga (force majeure). Av art. 18 första stycket följer, att fraktföraren för att undgå ansvarighet enligt dessa regler måste visa att någon av de angivna omständigheterna föreligger. I fråga om bestämmelsen under 1 bör framhållas att konventionen inte reglerar frågan om s. k. passiv identifikation, dvs. frågan om verkan av alt

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 41

någon som är anställd hos den skadelidande eller någon för vilken denne i övrigt svarar har varit vållande till skadan eller dröjsmålet. Huruvida frakt­ föraren som grund för ansvarsfrihet kan åberopa sådant vållande får be­ dömas enligt nationell lag, i den mån andra bestämmelser i konventionen inte är tillämpliga (jfr art. 17 fjärde stycket c). Enligt konventionstexten är fraktföraren fri från ansvarighet för hän­ delse som orsakas av fel eller försummelse av ”the claimant” resp. 'Tayant droit”. I den till utredningens betänkande fogade översättningen av konven­ tionstexten har uttrycket översatts med ”den som äger förfoga över godset”. Motsvarande uttryck i CIM art. 27 § 2 har i den svenska översättningen av konventionen översatts med ”den berättigade” (jfr däremot ”den till god­ set berättigade” i 58 § järnvägstrafikstadgan). I den danska lagen om frakt­ avtal vid internationell vägtransport talas om fel eller försummelse ”fra den berettigedes side” som ansvarsfrihetsgrund. Samma uttryck används också i det förslag till lag om internationell godsbefordran på väg som f. n. utar­ betas inom det norska justisdepartementet. I anslutning till de danska och norska texterna och till den svenska översättningen av CIM anges i den över­ sättning av CMR som finns i bilaga 2 till statsrådsprotokollet att fraktfö­ raren är fri från ansvarighet för händelse som orsakats av fel eller försum­ melse av ”den berättigade”. Det får ankomma på rättstillämpningen att i de sällsynta fall då frågan kan bli aktuell ta ställning till om fraktföraren som grund för ansvarsfrihet kan åberopa fel eller försummelse också av annan än den som gör ersättningsanspråket gällande. Med orden ”förhållande som fraktföraren inte kunnat undvika och vars följder han inte kunnat förebygga” (punkt 4) torde avses bara omständig­ heter av force-majeure-karaktär. Bestämmelsen överensstämmer med art. 27 § 2 i CIM. Fram till 1952 års revision användes i CIM formuleringen ”un cas de force majeure”. Erfarenheten hade emellertid visat, att begreppet force majeure getts olika innebörd i skilda konventionsstater. Vid den om­ arbetning av CIM som skedde 1952 ansågs det därför mest ändamålsenligt att i stället använda en omskrivande formulering. Med den valda formule­ ringen ”des circonstances que le chemin de fer ne pouvait pas éviter et aux conséquences desquelles il ne pouvait pas obvier” avsågs emellertid inte att göra någon saklig ändring i artikeln. Den innebörd begreppet force majeure har i svensk rätt torde inte avvika från vad som avses med bestämmelsen i art. 27 i CIM, vilken tjänat som förebild för nu förevarande bestämmelse i CMR. I tredje stycket föreskrivs, att fraktföraren till befrielse från ansvarighet inte får åberopa vare sig bristfällighet hos det fordon som använts för befordringen eller fel eller försummelse av den som hyrt ut fordonet till ho­ nom eller av dennes folk. Fjärde stycket innehåller bestämmelser om vissa ansvarsfrihetsgrunder som sammanhänger med att risken för realskada är särskilt påtaglig vid

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

vissa slag av transporter. Fraktföraren går fri från ansvarighet, om realskada härrör av den särskilda risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden a) användande, enligt uttrycklig och i fraktsedeln angiven överenskom­ melse, av öppet fordon utan presenning, b) felande eller bristfällig förpackning av gods, som på grund av sin egen beskaffenhet är utsatt för förlust eller skada när det inte är förpackat eller är bristfälligt förpackat, c) handhavande, lastning, stuvning eller lossning av godset som ombe­ sörjts av avsändaren eller mottagaren eller någon som handlar för enderas räkning, d) sådan beskaffanhet hos visst slag av gods som medför att godset är särskilt utsatt för fara att gå förlorat, minskas eller skadas, i synnerhet ge­ nom bräckning, rost, inre självförstöring, uttorkning, läckage, normalt svinn eller angrepp av skadeinsekter eller gnagare, e) ofullständig eller felaktig märkning eller numrering av kollin eller f) befordran av levande djur. Dessa bestämmelser avser bara realskada och således inte skada på grund av dröjsmål. Kravet på att realskadan skall härröra ”av den särskilda risk som är förbunden med ett eller flera” av de under a)—f) angivna förhål­ landena innebär att skadan skall vara en typisk följd av något av dessa för­ hållanden. Bevisbördan för att skada har orsakats av något av dessa för­ hållanden åvilar fraktföraren. Medan fraktföraren i andra styckets fall måste förebringa full bevisning krävs det emellertid för ansvarsfrihet enligt fjärde stycket normalt inte mer än att fraktföraren visar att skadan, av fö­ religgande omständigheter att döma, kan bero på någon av de nämnda sär­ skilda riskerna med transporten. Den närmare innebörden av dessa bevis­ regler berörs i det följande vid art. 18. Har flera omständigheter medverkat till realskada eller dröjsmål och är någon av dem av sådan beskaffenhet att den medför ansvarsfrihet enligt andra eller fjärde stycket, bortfaller enligt femte stycket fraktförarens an­ svarighet i den mån denna omständighet har medverkat till skadan eller dröjsmålet.

Art. 18. Som har framgått av det föregående innehåller artikeln bevisbörderegler, vilka kompletterar de materiella reglerna i art. 17 om fraktförarens ansva­ righet. I första stycket fastslås, att fraktföraren har bevisskyldigheten för att realskada eller dröjsmål har orsakats av förhållande som avses i art. 17 andra stycket. Bestämmelserna i andra—femte styckena hänför sig till de ansvarsfrihetsregler som finns i art. 17 fjärde stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 43

Om fraktföraren visar att realskada kan härröra av en eller flera av de särskilda risker som nämns där, skall skadan enligt andra stycket antas ha orsakats därav. Mottagaren kan emellertid fora motbevisning om att skadan i verkligheten inte vare sig helt eller delvis är att tillskriva sådan risk. Har det skett en onormalt stor minskning av godset eller har hela kollin gått för­ lorade, får det emellertid enligt tredje stycket inte antas att skadan beror på att transporten har skett med öppet fordon utan presenning (art. 17 fjärde stycket a). Denna bestämmelse föranleds av att det i dessa fall finns starka skäl anta att skadan har uppkommit av annan orsak, t. ex. stöld. Om fraktföraren skall gå fri från ansvar i hithörande fall, måste han på vanligt sätt visa att skadan har orsakats av att sådant transportsätt har an­ vänts. Fjärde och femte styckena innehåller regler som begränsar fraktförarens möjlighet att åberopa vissa av bestämmelserna i art. 17 fjärde stycket. Om befordringen sker med fordon som är utrustat med särskild anordning för att skydda godset mot inverkan av värme, kyla, temperaturväxlingar eller luftens fuktighet, kan fraktföraren till befrielse från ansvar inte åberopa art. 17 fjärde stycket d), om han inte visar att alla åtgärder har vidtagits som det med hänsyn till omständigheterna har åvilat honom att vidta i fråga om val, underhåll och användning av anordningen. På motsvarande sätt kan fraktföraren vid transport av levande djur inte åberopa art. 17 fjärde styc­ ket f) som ansvarsfrihetsgrund, om han inte visar att han vidtagit alla de åtgärder som det med hänsyn till omständigheterna normalt har ålegat ho­ nom att vidta. I båda fallen måste han dessutom visa att han har följt de särskilda anvisningar som kan ha meddelats honom. Art. 18 reglerar bevisskyldigheten bara i fråga om sådana förhållanden som kan medföra ansvarsfrihet för fraktföraren. I övrigt tillämpas allmänna bevisregler i tillämplig nationell lag. Det åligger t. ex. den skadelidande att visa att skada har åsamkats honom och att skadan har uppkommit under tid då fraktföraren enligt konventionen är ansvarig för godset. Med hänsyn till de korta reklamationsfristerna och till det bevisvärde som enligt art. 9 tillmäts fraktsedeln torde några svårigheter att fullgöra bevisskyldigheten i regel inte uppkomma.

Art. 19.

Enligt denna artikel skall dröjsmål med godsets utlämnande anses före­ ligga, när godset inte har utlämnats inom avtalad tid, eller, om särskild tid inte har avtalats, när den verkliga befordringstiden överskrider vad som med hänsyn till omständigheterna skäligen bör medges en omsorgsfull fraktförare, varvid i fråga om dellast skall särskilt beaktas vilken tid som krävs för att i sedvanlig ordning samla full last. Eftersom fraktföraren blir ersätlningsskyldig bara under förutsättning att dröjsmålet verkligen or sa-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

kat ekonomisk skada, torde frågan om dröjsmål föreligger aktualiseras bara när ganska väsentligt överskridande av tidsfristen skett, och tillämpningen av denna bestämmelse torde därför sällan bereda några praktiska svårig­ heter. Konventionen reglerar bara dröjsmål med godsets utlämnande. Förekom­ mer annat dröjsmål i samband med fraktavtalets fullgörande, t. ex. med hämtning av gods hos avsändaren, får verkningarna härav bedömas enligt allmänna obligationsrättsliga regler i nationell lag.

Art. 20. Artikeln innehåller regler om när gods som inte har utlämnats skall be­ traktas som förlorat samt verkningarna härav och av att godset senare kom­ mer till rätta. Enligt första stycket får den som äger förfoga över godset betrakta det som förlorat, om godset inte har utlämnats inom 30 dagar efter utgången av avtalad leveranstid eller, när särskild tid inte har avtalats, inom 60 dagar från det fraktföraren tog emot godset till befordran. Bestämmelsen innebär att den som äger förfoga över godset kan efter ut­ gången av 30- resp. 60-dagarsfristen göra gällande de rättsverkningar som är knutna till förlust av godset. Någon särskild bevisning om att godset verkligen är förlorat behöver inte förebringas. Även om det visas att godset finns i behåll, kan den som äger förfoga över godset kräva ersättning för totalförlust. Kommer godset till rätta efter utgången av den tillämpliga fris­ ten men innan den som äger förfoga över godset har påkallat tillämpning av första stycket, är mottagaren berättigad att kräva godset utlämnat och att begära ersättning för dröjsmålet. Rätten att betrakta godset som förlorat tillkommer bara lastägaren. Frakt­ föraren blir inte befriad från sitt transportåtagande genom att hänvisa till att godset är att anse som förlorat och att erbjuda ersättning härför. Vill den berättigade även efter fristens utgång avvakta att godset kommer fram, är fraktföraren skyldig att i den mån det är möjligt fullgöra fraktavtalet. När den som äger förfoga över godset tar emot ersättning för att godset har gått förlorat, kan han enligt andra stycket begära att omedelbart bli underrättad för den händelse godset skulle komma till rätta inom loppet av ett år från det ersättningen utbetalades. Skriftlig bekräftelse på att sådan begäran har framställts skall lämnas. Får han underrättelse om att godset har kommit till rätta, har han enligt tredje stycket 30 dagar på sig att på­ fordra att godset utlämnas till honom mot att han erlägger det belopp som skall betalas enligt fraktsedeln och återbetalar den ersättning för godset som han har uppburit, mot avdrag för däri eventuellt inräknad kostnads­ ersättning. Rätten att få ersättning för dröjsmål påverkas enligt uttrycklig föreskrift i tredje stycket inte av att den som äger förfoga över godset ut­ nyttjar denna möjlighet att påfordra godsets utlämnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 45

I fjärde stycket föreskrivs att fraktföraren får förfoga över godset i över­ ensstämmelse med lagen på den ort där godset finns dels när begäran om underrättelse enligt andra stycket inte har framställts, dels när den som liar fått underrättelse enligt tredje stycket inte inom 30-dagarsfristen framstäl­ ler anspråk på att godset skall utlämnas, dels om godset inte kommer till rätta förrän mer än ett år har förflutit från det ersättning betalades ut. Som nämnts i det föregående får det tills vidare lämnas åt rättstillämpningen att avgöra under vilka förutsättningar fraktföraren i dessa fall skall anses ha oinskränkt förfoganderätt till godset. Bestämmelsen torde enligt svensk rätt liksom enligt de flesta andra nationella rättssystem innebära att fraktföra­ ren som regel får äganderätt till godset i hithörande fall. Reglerna i andra, tredje och fjärde styckena är tillämpliga bara när den som äger förfoga över godset har fått ersättning för detta. Har ersättning för godset inte betalats, blir rättsförhållandet att bedöma enligt allmänna obligationsrättsliga regler, vilket för svensk rätts del torde innebära att rät­ ten att få ut godset består.

Art. 21.

Artikeln innehåller regler om fraktförarens ansvarighet vid underlåten­ het att kräva mottagaren på efterkravsbelopp. i fraktavtalet kan föreskrivas att godset skall beläggas med s. k. efterkrav (jfr art. 6 andra stycket c). Detta innebär att fraktföraren inte får lämna ut godset, om mottagaren inte betalar det bestämda efterkravsbeloppet. Skulle fraktföraren trots detta lämna ut godset utan att ta ut efterkravsbe­ loppet, blir han enligt nu förevarande artikel skyldig att utge ersättning till avsändaren intill efterkravets belopp. Vad fraktföraren sålunda nödgas be­ tala kan han emellertid söka åter av den som har mottagit godset. En förutsättning för fraktförarens ersättningsskyldighet är givetvis att beloppet inte på annat sätt har erlagts till avsändaren. Om sålunda motta­ garen har betalat direkt till avsändaren, har fraktföraren ingen skyldighet att utge ersättning.

Art. 22.

Artikeln innehåller vissa särskilda bestämmelser om farligt gods. Avsändare som till fraktförare överlämnar gods av farlig beskaffenhet är enligt första stycket första punkten skyldig att underrätta denne om farans särskilda art och att ange de försiktighetsmått som eventuellt skall vidtas. I andra punkten föreskrivs, att om sådan underrättelse inte har tagits in i fraktsedeln, avsändaren eller mottagaren har att på annat sätt styrka att fraktföraren ägde kännedom om den särskilda fara som var förenad med befordringen av godset. Andra stycket innehåller i första punkten bestäm­ melse, att om fraktföraren inte på nu angivet sätt har fått kännedom om

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

godsets farliga beskaffenhet, han får när och var som helst lossa, förstöra eller oskadliggöra det utan att därigenom ådra sig skyldighet att ersätta den skada som kan uppkomma genom hans åtgärd. I andra punkten föreskrivs, att avsändaren i sådant fall är ansvarig för all kostnad, förlust eller skada som uppkommer till följd av godsets överlämnande till befordran eller till följd av befordringen. I konventionen anges inte närmare vilka egenskaper godset skall ha för att dessa bestämmelser skall bli tillämpliga. Det kan emellertid nämnas att som bilaga till CIM har fogats ett internationellt reglemente om befordran av farligt gods på järnväg. Vidare har inom ECE den 30 september 1957 i Geneve träffats en överenskommelse om internationell befordran av farligt gods på väg. Denna överenskommelse har tillkommit i avsikt att få en för­ teckning och klassificering av ämnen och föremål, som på grund av explor sionsrisk, brandfara, radioaktivitet eller giftiga, frätande eller liknande egenskaper bör uteslutas från befordran eller tagas emot till befordran en­ dast på särskilda villkor, t. ex. i fråga om godsets förpackning och etikettering, dess samlastning med annat gods eller beträffande konstruktion, ut­ rustning och handhavande av transportmedlet. Frågan om ett svenskt god­ kännande av överenskommelsen utreds f. n. av särskilt tillkallade sakkun­ niga (utredningen angående befordran av farligt gods på väg m. m.).

Art. 23. Denna artikel innehåller regler om beräkning av ersättning för förlust eller minskning av godset och av ersättning för dröjsmål. Ersättning för förlust eller minskning av gods skall enligt första stycket beräknas efter det värde som godset hade på den ort där det togs emot för befordran vid tiden för mottagandet. Enligt andra stycket bestäms värdet efter börspriset eller, om sådant saknas, efter marknadspriset. Finns inte heller marknadspris, bestäms värdet efter det gängse värdet av gods av sam­ ma slag och beskaffenhet. I tredje stycket föreskrivs att ersättningen inte får överstiga 25 francs för kilogram bruttovikt av vad som gått förlorat. Med franc förstås guldfranc med en vikt av 10/31 gram och 0,900 finhet. Denna myntenhet, den s.k. Germinalfrancen, motsvarar f.n. i svenskt mynt 42:25 kr. Enligt fjärde stycket skall fraktföraren — utöver ersättning för själva godset — återbetala så stor del av utlagda belopp för frakt, tullav­ gifter och andra kostnader som svarar mot minskningen eller förlusten av godset. Annan skada ersätts inte, vilket bl. a. innebär, att förlorad handels­ vinst och annan allmän förmögenhetsskada inte är ersättningsgill. I femte stycket föreskrivs, att om det visas att skada uppkommit till följd av dröjs­ mål med godsets utlämnande, fraktföraren skall ersätta skadan, dock högst med fraktens belopp. Slutligen föreskrivs i sjätte stycket att högre ersättning än nu nämnts kan krävas endast om godsets värde eller särskilt leverans­ intresse har angetts enligt art. 24 eller 26.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 47

Konventionen innehåller inte några regler om vilka slags skador på grund av dröjsmål som berättigar till ersättning. Inte heller anges — frånsett regeln om maximering av ersättningen — efter vilka grunder skadeståndet skall beräknas. Dessa frågor blir följaktligen att bedöma enligt allmänna skadeståndsregler i tillämplig nationell lag. För svensk rätts del torde bl. a. gälla att inom den givna ramen hänsyn kan tas även till förlorad han­ delsvinst.

Art. 24

Enligt denna artikel kan avsändaren, mot erläggande av den tilläggsavgift som parterna har överenskommit, i fraktsedeln ange ett högre värde på godset än som motsvarar den i art. 23 tredje stycket angivna gränsen, dvs. 25 francs per kilogram, och i sådant fall gäller det uppgivna värdet som gräns för ansvarigheten. Att det särskilt angivna värdet gäller som ansvars­ gräns innebär, att också i detta fall ersättningen skall bestämmas enligt art. 23 första och andra styckena. Avsändaren kan sålunda inte skydda sig mot förmögenhetsskada genom att uppge högre värde på godset (jfr reglerna i art. 26 om ersättning när särskilt leveransintresse uppgetts).

Art. 25

Artikeln innehåller bestämmelser om beräkning av ersättning för skadat gods. Skada på gods föreligger som nämnts när godset har undergått en kvalitativ försämring. I första stycket föreskrivs, att fraktföraren skall ersätta den värdeminsk­ ning som godset har undergått p.g.a. skadan och att denna värdeminskning skall beräknas på grundval av godsets värde enligt art. 23 första, andra och fjärde styckena. Ersättningen är dock enligt andra stycket begränsad, a) när hela sändningen undergått värdeminskning, till det belopp som skulle ha utgått om sändningen hade gått förlorad, och b) när bara en del av sänd­ ningen minskat i värde, till det belopp som skulle ha utgått om denna del hade gått förlorad. Beräkning av värdeminskning torde böra ske på det sättet att man först räknar fram den procentuella minskning av godsets värde på bestämmelse­ orten som har inträtt till följd av skadan samt därefter minskar det värde som godset enligt art. 23 första stycket hade på den ort där det togs emot till befordran med det framräknade procenttalet. Detta procenttal bör också läggas till grund vid beräkning av hur stor del av erlagda fraktavgifter och andra avgifter eller kostnader som skall återbetalas. I fråga om ersättning för värdeminskning gäller samma begränsning som föreskrivs i art. 23 tredje stycket vid förlust eller minskning av godset. Har bara en del av godset direkt träffats av skadan men medför skadan att ock­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

så återstoden av godset minskar i värde, torde inom ramen för begränsnings­ beloppet ersättning kunna krävas också för denna värdeminskning. Liksom när det gäller förlust eller minskning av gods åligger det enligt allmänna regler den skadelidande att styrka i vilken omfattning godset har skadats samt visa att skadan har inträffat under tid då fraktföraren var ansvarig för godset. Också vid skada på gods gäller att högre ersättning än som föreskrivs i art. 23 tredje stycket kan utgå, om högre värde har upp­ getts enligt reglerna i art. 24.

Art. 26 Bestämmelserna i denna artikel gör det möjligt för parterna att avtala att ersättning skall utgå med högre belopp än som anges i art. 23—25. Enligt första stycket kan avsändaren genom anteckning i fraktsedeln och mot erläggande av avtalad tilläggsavgift fastställa ett belopp som i hän­ delse av realskada eller dröjsmål med utlämnande av godset inom avtalad tid anger det särskilda intresset av en riktig befordran. Har sådant s.k. sär­ skilt leveransintresse angetts, får enligt andra stycket — utöver ersättning enligt art. 23—25 — fordras gottgörelse för den ytterligare skada som visas ha uppkommit. Det särskilt angivna beloppet utgör i så fall gränsen för den ersättning som kan krävas i sådant hänseende. Vid realskada utgår ersättning enligt art. 23—25 för ett på visst sätt be­ räknat värde av godset. Däremot utgår inte ersättning enligt dessa regler för utebliven vinst, skada p. g. a. driftstopp e. d. Vid dröjsmål utgår ersättning enligt art. 23 femte stycket inte med högre belopp än som motsvarar frak­ ten. Genom att utnyttja möjligheten att ange särskilt leveransintresse kan avsändaren i fråga om realskada gardera sig också mot skador som inte är ersättningsgilla enligt nyssnämnda bestämmelser och i fråga om skada genom dröjsmål få ersättning för vad som på grund av ansvarsbegräns­ ningen inte täcks av skadestånd enligt art. 23 femte stycket. I likhet med vad som är fallet när avsändaren vill uppge högre värde på godset (art. 24) krävs emellertid att överenskommen tilläggsavgift betalas. Enligt ordalydelsen är bestämmelsen i första stycket, såvitt gäller dröjs­ mål, tillämplig bara när avtalad tid för utlämnandet har överskridits. För att skydda sig mot verkningarna av försenad leverans bör avsändaren därför se till att uppgift om avtalad leveranstid tas in i fraktsedeln (art. 6 andra stycket f).

Art. 27 Artikeln innehåller regler om ränta m.m. I första stycket föreskrivs att den som är berättigad till ersättning kan fordra ränta på ersättningsbeloppet efter fem procent för år från den dag då skriftligt anspråk på ersättning avsändes till fraktföraren eller, om sådant

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 49

anspråk inte har framställts, från den dag då talan väcktes. När talan förs vid svensk domstol skall ränta således i sistnämnda fall beräknas från den dag då stämningsansökan kom in till domstolen eller kvittningsanspråk framställdes i pågående rättegång. När skriftligt krav framställs utom rätta, torde ränta löpa från den dag då kravbrev har avlämnats för befordran med allmänna posten. Om belopp som ligger till grund för ersättningens beräkning inte har ut­ tryckts i myntslaget på betalningsorten, skall beloppet enligt andra stycket omräknas efter den kurs som gäller på betalningsorten den dag då betal­ ning sker.

Art. 28

Artikeln innehåller vissa bestämmelser för det fall att utomobligatoriskt ersättningsanspråk framställs mot fraktföraren eller mot någon för vilken han svarar. Kan realskada eller dröjsmål, som har uppkommit under befordran vilken är underkastad konventionen, enligt tillämplig nationell lag ge upphov till ett utomobligatoriskt skadeståndsanspråk, kan fraktföraren enligt första stycket åberopa de bestämmelser i konventionen som utesluter hans ansva­ righet eller anger eller begränsar ersättningens storlek. Motsvarande rätt tillkommer enligt andra stycket person, för vilken fraktföraren svarar en­ ligt art. 3, om utomobligatoriskt skadeståndsanspråk med anledning av realskada eller dröjsmål framställs mot sådan person. Det sägs inte uttryckligen i förevarande artikel att det sammanlagda be­ lopp som kan krävas av fraktföraren och hans folk inte får överstiga det be­ gränsningsbelopp som gäller för fraktföraren. Av konventionens förarbeten framgår emellertid att ett sådant resultat åsyftats och art. 28 torde böra tolkas i enlighet härmed.

Art. 29 Artikeln innehåller regler om obegränsad ansvarighet m. m., när frakt­ föraren eller hans folk har orsakat skada uppsåtligen eller genom oaktsam­ het som är av särskilt allvarligt slag. I första stycket föreskrivs att fraktförare, som har orsakat skada uppsåt­ ligen eller av sådan vårdslöshet som enligt lagen i den stat där talan väckts likställs med uppsåt, inte får åberopa de bestämmelser i kap. IV av konven­ tionen som utesluter eller begränsar hans ansvarighet eller som innebär att bevisskyldigheten överflyttas på motparten (i sistnämnda hänseende hän­ visar jag till art. 18 andra stycket).Detsamma gäller enligt andra stycket när någon som är anställd hos fraktföraren eller som denne har anlitatförbefordringen i tjänsten har gjort sig skyldig till uppsåt eller vårdslöshet av nämnt slag, och i sådant fall kan den anställde eller medhjälparen inte heller själv 4 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 132

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

åberopa berörda bestämmelser i kap. IV, när anspråk riktas mot honom personligen. Med vårdslöshet som enligt lex fori likställs med uppsåt torde för svensk rätts del få avses särskilt allvarliga former av vårdslöshet. Samma uttryck finns i Warszawakonventionen och motsvaras i 25 § 1937 års luftbeford­ ringslag av ”grov vårdslöshet”. Uttrycket ”skada” omfattar här liksom i art. 26 andra stycket all slags skada, således även allmän förmögenhetsskada.

KAPITEL V

Anmärkningar och väckande av talan

Art. 30. Artikeln innehåller regler om reklamation. Som har anförts vid art. 17 och 18 kan fraktföraren undgå ersättnings­ skyldighet för realskada endast om han kan visa att skadan har orsakats — eller i vissa fall kan ha orsakats — av förhållande, för vilket fraktföraren enligt uttryckliga regler inte svarar. Med hänsyn till dessa bevisregler är det givetvis av stor vikt för fraktföraren att han så snart som möjligt får känne­ dom om att realskada har inträffat. Även för fraktförarens motpart är det emellertid av betydelse att eventuell skada konstateras snabbt och — med hänsyn till den skadelidandes bevisbörda i fråga om skadans förekomst och omfattning — om möjligt på sådant sätt att framtida bevisning om dessa förhållanden blir onödig. Reklamationsreglerna i första och andra styckena av denna artikel har olika innehåll för det fall att parterna gemensamt har undersökt godset i samband med godsets utlämnande och för det fall att någon sådan under­ sökning inte har skett. I första stycket meddelas bestämmelser om den tid inom vilken mottagaren skall framställa anmärkning angående minsk­ ning av eller skada på godset, när han har tagit emot godset utan att ge­ mensamt med fraktföraren undersöka godsets tillstånd. I sådant fall skall anmärkning om synlig minskning eller skada framställas senast vid utlämnandet och anmärkning om minskning eller skada som inte är synlig göras senast inom sju dagar därefter, söndagar och andra all­ männa fridagar ej inräknade. Anmärkning skall innehålla en allmän be­ skrivning av minskningens eller skadans art. Vidare föreskrivs, att om an­ märkning inte har framställts inom angiven tid, mottagaren skall anses ha mottagit godset i det tillstånd som har angetts i fraktsedeln, om annat inte styrks. I fråga om minskning eller skada som inte är synlig skall anmärk­ ningen framställas skriftligen. Andra stycket innehåller regler för det fall att mottagaren och fraktföraren gemensamt har undersökt godsets tillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 51

I sådant fall får bevisning mot vad som fastställts vid undersökningen föras bara i fråga om minskning eller skada som inte är synlig och endast under förutsättning att mottagaren har avsänt skriftlig anmärkning till frakt­ föraren inom sju dagar från dagen för undersökningen, söndagar och all­ männa fridagar oräknade. Vad som är att räkna till allmänna fridagar torde få avgöras enligt tillämplig nationell lag. För svensk rätts del gäller enligt 1930 års lag om beräkning av lagstadgad tid, att med söndag likställs annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton och julafton. Reklamationsbestämmelserna är således strängare för det fall att en gemensam undersökning av godset har ägt rum. I sådant fall medför under­ låten reklamation att resultatet av undersökningen utgör exklusivt bevis­ medel. Om sådan undersökning inte har ägt rum, får underlåten reklama­ tion däremot endast verkan av bevispresumtion. Det bör påpekas att de nu berörda bestämmelserna endast gäller minsk­ ning eller skada men däremot inte är tillämpliga vid förlust av godset, vilket framgår av att bestämmelserna för sin tillämpning förutsätter att godset har mottagits. Konventionen uppställer inte något krav på reklamation för det fall att hela sändningen har gått förlorad. Konventionen ånger inte på vad sätt resultatet av den av fraktföraren och mottagaren gemensamt utförda undersökningen skall fastställas. I den franska texten talas om att godsets tillstånd skall vara ”constaté contradictoirement”. Detta torde innebära att parterna skall delge varandra sina iakttagelser och synpunkter. Enligt tredje stycket går rätten till ersättning för dröjsmål förlorad, om skriftlig anmärkning inte har blivit avsänd till fraktföraren inom 21 dagar från den dag då godset ställdes till mottagarens förfogande. I fråga om inne­ börden av att anmärkningen skall ha blivit avsänd till fraktföraren torde gälla att så skett när anmärkningsskrift har blivit lämnad för befordran med allmänna posten. I motsats till vad som gäller i fråga om de frister som anges i första och andra styckena skall söndagar och allmänna fridagar räknas in i fristen enligt tredje stycket. I fjärde stycket föreskrivs beträffande beräkningen av samtliga frister i artikeln att den dag som bildar utgångspunkt för beräkningen, dvs. dagen för godsets utlämnande eller, i förekommande fall, den dag då godset blev undersökt eller ställdes till mottagarens förfogande, inte skall medräknas. Genom bestämmelse i femte stycket åläggs fraktföraren och mottagaren att i skälig omfattning underlätta för varandra att utföra nödvändiga un­ dersökningar.

Art. 31.

Artikeln innehåller bestämmelser om forum, om lis pendens och res iudicata, om verkställighet av utländsk dom och om säkerhet för rätte­ gångskostnad.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Första stycket innehåller regler om i vilka stater talan får väckas rörande befordran som är underkastad konventionen. Sådan talan får väckas vid domstol som parterna genom avtal har utsett att lösa tvisten, under förut­ sättning att domstolen är belägen i konventionsstat. Därjämte får talan väckas vid domstol i stat, inom vars område antingen a) svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars med­ verkan fraktavtalet slutits eller b) den ort där godset togs emot av frakt­ föraren eller bestämmelseorten är belägen. Enligt uttrycklig föreskrift får talan inte väckas vid annan domstol än som nu nämnts. Det kan möjligen anses tveksamt huruvida konventionen medger att parter­ na träffar avtal om att viss domstol skall vara exklusivt behörig eller om kä­ randen alltid har valrätt mellan de fora som anges i första stycket. Konventionstexten ger, särskilt i den franska versionen, ett starkt formellt stöd för den senare tolkningen. Sakliga skäl talar dock närmast för att parterna skall kunna utpeka viss domstol som exklusivt behörig. Sådana prorogationsavtal anses i de flesta västeuropeiska länder vanligen både grunda behörighet för avtalat forum och ha derogationsverkan, dvs. utesluta behörighet för dom­ stol som annars skulle äga jurisdiktion. Den omständigheten att konven­ tionen erkänner skiljeavtal (art. 33) talar också starkt för en sådan tolkning. Med den utformning konventionstexten har fått får det likväl an­ ses att konventionen inte erkänner prorogationsavtal om exklusiv kompetens för viss domstol eller domstolarna i viss konventionsstat. Jurisdiktionsreglerna torde ha utformats på sätt som skett med den direkta avsikten att skydda den typiskt sett svagare avtalsparten, dvs. lastägaren, mot att tvingas på förhand acceptera att ett för honom kanske mycket obekvämt forum blir exklusivt behörigt. Konventionen innehåller som jag tidigare har påpekat inte några regler om prorogationsavtalets form och denna fråga torde därför vara att bedöma enligt lex fori. I svensk rätt gäller som nämnts enligt 10 kap. 16 § RB att avtalet skall ha upprättats skriftligen. Konventionens regler om domsrätt gäller varje tvist ”rörande befordran som är underkastad denna konvention”. De är sålunda tillämpliga inte bara beträffande tvister om frågor som regleras i konventionen, exempelvis er­ sättning för skada, utan också beträffande tvister i frågor som inte regleras i konventionen, t. ex. om ogiltighet eller hävande av fraktavtal. Bestämmelserna i första stycket innebär att talan kan komma att väckas vid domstol i icke-konventionsstat. För att i möjligaste mån säkerställa att konventionens bestämmelser tillämpas också i dessa fall har den tidigare nämnda bestämmelsen i art. 6 första stycket k) tillkommit, som föreskriver att fraktsedeln skall innehålla meddelande om att befordringen är under­ kastad konventionen. Andra stycket innehåller regler om lis pendens och res iudicata. Om talan som avses i första stycket är anhängig vid domstol, som är behörig enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 53

första stycket, eller om sådan talan har avgjorts av sådan domstol, får talan mellan samma parter angående samma sak inte väckas på nytt. Detta gäller dock bara under förutsättning att den förstnämnda domstolens avgörande kan verkställas i den stat där ny talan väcks. Tredje stycket innehåller regler om verkställighet av dom som har med­ delats av domstol i konventionsstat i tvist som avses i första stycket. Sedan sådan dom blivit verkställbar i domstolslandet skall den också kunna verk­ ställas i annan konventionsstat, så snart i denna stat gällande formföre­ skrifter blivit uppfyllda. Sådana formföreskrifter får inte medge ompröv­ ning av själva saken. Med dom får här förstås varje avgörande som tillkom­ mit efter judiciellt förfarande och innefattar slutlig prövning av den sak som avgörandet gäller. Enligt fjärde stycket äger bestämmelserna om verkställighet tillämpning beträffande domar meddelade efter kontradiktoriskt förfarande, tredskodomar och av domstol stadfästa förlikningar. Bestämmelserna gäller där­ emot inte domar som är bara interimistiskt verkställbara och inte heller av­ göranden varigenom kärande som helt eller delvis har tappat målet ålagts att på grund härav utge skadestånd utöver rättegångskostnaderna. Med inte­ rimistiskt verkställbar dom avses dom som inte har vunnit laga kraft (jfr 4 § 1963 års lag i anledning av Sveriges anslutning till bl. a. CIM samt 38 § atomansvarighetslagen). Fastän konventionen inte innehåller någon ut­ trycklig föreskrift därom, torde i överensstämmelse med allmänt erkända grundsatser gälla, att verkställighetsreglerna inte medför skyldighet att verkställa utländsk dom, om avgörandet är uppenbart oförenligt med grun­ derna för rättsordningen i verkställighetslandet (ordre public). Av allmän­ na grundsatser lär också följa, att verkställighetslandet inte är skyldigt att tillämpa vad den utländska domen kan innehålla om tvångsmedel. I rättegång som avses i första stycket får enligt femte stycket säkerhet för kostnad inte fordras av medborgare i konventionsstat, om han har hemvist eller driver rörelse med fast driftställe i sådan stat. Bestämmelserna i denna artikel har föranlett vissa föreskrifter om be­ hörig domstol och om förfarandet vid verkställighet av utländsk dom i 5 och 6 §§ i den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till konventionen. Paragraferna kommenteras i det följande.

Art. 32.

Artikeln innehåller regler om preskription av talan rörande befordran som omfattas av konventionen. Enligt huvudregeln i första stycket skall talan väckas inom ett år. Om talan grundas på uppsåt eller grov vårdslöshet, är dock preskriptionstiden tre år. Preskriptionstiden räknas a) vid minskning, skada eller dröjsmål från den dag då godset lämnades ut till mottagaren, b) vid förlust av godset

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

från trettionde dagen efter utgången av avtalad tid för utlämnandet eller, om särskild tid inte har avtalats, från sextionde dagen efter det fraktföraren tog emot godset till befordran samt c) i annat fall från utgången av en tid av tre månader från det fraktavtalet slöts. Den dag från vilken tid för talans väckande löper räknas inte in i preskriptionstiden. Enligt andra stycket upphör preskriptionstiden tillfälligt att löpa, när skriftligt krav framställs mot fraktföraren. Preskriptionstiden fortsätter att löpa den dag då fraktföraren skriftligen bestrider kravet och återsänder de handlingar som åtföljt kravet. Om kravet delvis medges, fortsätter tiden att löpa bara beträffande den del som kvarstår som tvistig. Detta torde inne­ bära att medgivandet skall anses ha medfört preskriptionsavbrott i fråga om den del av kravet som medgetts. Den som påstår att krav eller svar härpå har mottagits eller att handlingar har återställts måste bevisa sitt påstående. Slutligen föreskrivs att förnyat krav om samma sak inte medför uppehåll i preskriptionstiden. Det finns inte några regler för det fall att skriftligt krav inte besvaras eller handlingar som åtföljer kravet inte återsänds. Frågan får därför bedömas enligt domstolslandets lag. Om denna i likhet med den svenska preskriptionsförordningen saknar regler om suspension, torde suspensionsfristen fortsätta att löpa till dess kravet preskriberas enligt all­ männa regler, dvs. i Sverige efter tio år, räknat från det kravet framställdes. I den mån annat inte följer av andra stycket skall enligt tredje stycket lagen i den stat där talan väcks gälla i fråga om uppehåll i preskriptions­ tiden och beträffande preskriptionsavbrott. Artikeln innehåller slutligen i fjärde stycket en föreskrift om att preskri­ berad fordran inte får göras gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning. Detta torde överensstämma med vad som hos oss i allmänhet gäl­ ler i fråga om fordringar som är underkastade specialpreskription.

Art. 33. Enligt denna artikel är bestämmelse i fraktavtal att tvist om avtalet skall avgöras av skiljemän giltig, under förutsättning att bestämmelsen ålägger skiljemännen att tillämpa konventionens regler. Anvisning om att tvisten skall lösas enligt sådan nationell lag som överensstämmer med konventionen får anses uppfylla konventionens villkor för giltigt skiljeavtal. Konventionen innehåller inte någon bestämmelse om huruvida parterna, sedan tvist har uppstått, kan avtala att denna skall avgöras av skiljemän. Det torde inte föreligga något hinder för att också sådana avtal tillerkänns bindande verkan, om detta överensstämmer med lex fori och den i konven­ tionen angivna förutsättningen är uppfylld.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 55

KAPITEL VI

Bestämmelser om befordran som utförs av flera fraktförare efter varandra

I detta kapitel meddelas särskilda regler för det fall att en transport som omfattas av ett och samma fraktavtal utförs av flera fraktförare efter var­ andra. Transporter som utförs av flera fraktförare med samma slags trans­ portmedel brukar inom frakträtten benämnas genomgångstransporter till skillnad från s. k. kombinerade transporter, vid vilka de deltransporter som ingår i den avtalade transporten utförs med transportmedel av olika slag. Konventionen reglerar inte kombinerade transporter utom när det gäller det specialfall som behandlas i art. 2 och som avser befordran av fordon med pålastat gods på annat transportmedel. De särskilda problem som uppstår vid genomgångstransporter hänför sig främst till rättsförhållandet mellan lastägaren och de fraktförare som inte själva har slutit fraktavtalet samt rättsförhållandet mellan de olika fraktförarna inbördes. Den förstnämnda frågan behandlas i art. 34 och art. 36. Övriga artiklar i kapitlet (art. 35 samt art. 37—40) berör fraktförarnas inbördes förhållanden.

Art. 34.

Artikeln reglerar frågan om fraktförarnas ansvarighet vid genomgångstransport. Om en befordran enligt ett och samma fraktavtal utförs av flera fraktfö­ rare efter varandra, är var och en av dem ansvarig för transporten i dess helhet. Genom att ta emot godset och fraktsedeln inträder fraktförare som i ordningsföljden kommer efter den förste i fraktavtalet på de villkor som anges i fraktsedeln. Han är således ansvarig inte bara för den del av befordringen som han själv utför. Den fraktförare som ingick fraktavtalet med avsändaren är emellertid också ansvarig för hela transporten. Den efter­ följande fraktförarens ansvarighet uppkommer i och med att godset och fraktsedeln överlämnas till honom. Såväl fraktförarexemplaret som det ex­ emplar som medföljer godset bör överlämnas. Ansvarighetens omfattning bestäms av fraktsedelns innehåll. Har en fraktförare gjort åtaganden som inte framgår av fraktsedeln, blir en senare fraktförare givetvis inte utan vidare bunden av dessa, lika litet som ett tilläggsavtal som någon av frakt­ förarna har ingått blir bindande för fraktförare i tidigare led.

Art. 35.

Denna artikel innehåller föreskrifter om förfarandet när en fraktförare överlämnar godset till annan fraktförare. Reglerna är av betydelse för den slutliga fördelningen av ansvarigheten mellan fraktförarna inbördes.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Fraktförare som tar emot godset från föregående fraktförare skall enligt första stycket lämna denne ett dagtecknat och underskrivet kvitto på god­ sets mottagande samt skriva sitt namn och sin adress på det exemplar av fraktsedeln som åtföljer godset. Vidare skall han på såväl detta fraktsedelsexemplar som kvittot anteckna sådana förbehåll om kollinas antal, märk­ ning och nummer och om godsets och förpackningens tillstånd som avses i art. 8 andra stycket. Enligt andra stycket skall bestämmelserna i art. 9 om fraktsedels bevisverkan tillämpas på förhållandet mellan fraktförare som utför befordran efter varandra. Bestämmelserna i första stycket innebär att efterföljande fraktförare har samma skyldighet att undersöka godset som den förste fraktföraren. Om den efterföljande fraktföraren inte har antecknat något förbehåll eller har gjort förbehåll utan att ange grunden för detta, anses han med hänsyn till föreskriften i andra stycket ha tagit emot godset i det skick som frakt­ sedeln anger, om annat inte styrks. Gör han förbehåll och motiverar detta, gäller däremot inte någon sådan presumtion utan allmänna bevisregler blir tillämpliga. Har han gjort motiverat förbehåll om t. ex. skada på godset och därefter blivit skyldig att utge ersättning härför till mottagaren, måste han visserligen vid regresskrav mot föregående fraktförare visa att godset var skadat när han tog emot det men i synnerhet uppgifterna på kvittot torde därvid komma att tillmätas stort bevisvärde. Det bör i detta sammanhang observeras att föreskriften i art. 8 andra stycket sista punkten om verkan av att förbehåll godkänts av avsändaren torde böra tillämpas analogiskt i det inbördes förhållandet mellan fraktförarna.

Art. 36.

Artikeln innehåller regler om mot vilken eller vilka av fraktförarna som talan om ansvarighet för realskada eller med anledning av dröjsmål får föras. Enligt huvudregeln i första punkten får sådan talan föras bara mot a) den förste fraktföraren, b) den siste fraktföraren eller c) den fraktförare som utförde den del av befordringen varunder händelse inträffade som or­ sakade skadan eller dröjsmålet. Om annan fraktförare än de nu nämnda själv har väckt talan mot avsändare eller mottagare får dock anspråk med anledning av realskada eller dröjsmål göras gällande mot honom genom genkäromål eller yrkande om kvittning, under förutsättning att genkäromålet och kvittningsyrkandet grundas på samma fraktavtal som huvudkäromålet. Detta framgår av inledningen till första punkten. Enligt andra punkten kan talan föras samtidigt mot alla de fraktförare som nämns i första punkten. Bestämmelserna i första punkten innebär en begränsning av den ansva­ righet för hela befordringen i förhållande till avsändare eller mottagare som

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 57

enligt art. 34 åvilar alla fraktförarna. Annan fraktförare än den förste eller den siste kan sålunda göras primärt ansvarig bara om skadan eller dröjs­ målet har inträffat under den del av befordringen som han utförde. Att talan kan riktas mot den förste fraktföraren — varmed enligt konventionen torde avses den fraktförare som har slutit fraktavtalet — är naturligt och kan möjligen anses följa redan av bestämmelserna i art. 3 om fraktförarens ansvar för de personer som lian anlitar för befordringen. Genom reglerna i art. 34 och 36 fastslås emellertid uttryckligen att huvudfraktföraren är an­ svarig för hela befordringen, även om det i avtalet förutsatts att han själv skulle utföra bara en del av befordringen. Att talan kan riktas mot den siste fraktföraren torde vara motiverat av att mottagaren därigenom ofta bereds möjlighet att föra rättegången i sitt hemland. Regeln att talan kan riktas mot den fraktförare under vars innehav av godset den händelse inträffade som medfört förlust, minskning, skada eller dröjsmål bidrar till att minska antalet regressanspråk fraktförarna emellan. Bestämmelsen i andra punkten medför såtillvida en utvidgning av forum­ reglerna i art. 31, att efterföljande fraktförare kan bli skyldig att svara t. ex. vid domstol i stat där den förste fraktföraren har sitt hemvist eller huvud­ kontor eller tog emot godset eller där bestämmelseorten ligger, trots att han själv inte har någon anknytning till den staten.

Art. 37.

Artikeln innehåller regler om fraktförares regressrätt mot annan frakt­ förare. Fraktförare som har betalat ersättning enligt konventionen får återkräva vad han har utgett jämte ränta och gottgörelse för kostnader av de övriga fraktförarna, varvid följande regler för ansvarighetens fördelning skall tilllämpas. Den fraktförare som är ansvarig för skadan på den grund att den skadeorsakande händelsen inträffat under den del av befordringen som han utförde skall slutligt bära hela ersättningen, även om den har betalats ut till den skadelidande av annan fraktförare. Är skadan att hänföra till två eller flera fraktförare, skall var och en av dem stå för så mycket av ersätt­ ningen som motsvarar hans ansvarighet. Om ansvarighetens omfattning inte kan bestämmas, tar varje fraktförare del i ersättningsskyldigheten i förhållande till den del av frakten som tillkommer honom. Kan det inte ut­ redas vilken eller vilka fraktförare som är ansvariga för skadan, fördelas ersättningsskyldigheten mellan samtliga fraktförare i förhållande till vars och ens andel i frakten.

Art. 38.

Denna artikel behandlar det fall att fraktförare som är ansvarig enligt art. 37 är på obestånd. Den del av ersättningen som faller på sådan fraktförare

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

och som han inte har betalat skall i sådant fall fördelas mellan de övriga fraktförarna i förhållande till deras andelar av frakten. Detta innebär att den brist som har uppstått täcks av samtliga fraktförare och alltså inte bara av dem som är betalningsskyldiga enligt art. 37.

Art. 39. Artikeln innehåller vissa processuella bestämmelser om regresstalan. Enligt första stycket får fraktförare mot vilken regresstalan förs inte göra invändning om att motparten inte har varit skyldig att utge ersätt­ ning, såvida ersättningen har fastställts av domstol och regressvaranden be­ hörigen har underrättats om rättegången och har beretts tillfälle att inträda i denna. Bestämmelsen är tillämplig på krav enligt både art. 37 och art. 38. Andra stycket innehåller särskilda regler om domsrätt i regressmål. Re­ gresstalan skall väckas vid behörig domstol i stat där någon av de fraktfö­ rare mot vilka talan riktas har sitt hemvist eller sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet slutits. Talan får väckas vid samma domstol mot samtliga dessa fraktförare. Jämförda med domsrättsreglerna i art. 31 första stycket innebär bestäm­ melserna såtillvida en inskränkning att orten för godsets mottagande till be­ fordran eller bestämmelseorten inte grundar jurisdiktion i regressmål. Å andra sidan innebär bestämmelserna om gemensam talan att anspråk kan riktas också mot fraktförare som enligt reglerna i art. 31 inte varit skyldig att underkasta sig jurisdiktion i den stat där talan väcks. Härigenom blir det möjligt att i en och samma rättegång avgöra samtliga regresskrav. En delvis motsvarande reglering finns i CIM, som emellertid föreskriver att talan skall väckas vid en och samma domstol vid risk att regressrätten mot de icke instämda järnvägarna förfaller. Enligt tredje stycket skall bestämmelserna i art. 31 om verkställighet av dom äga motsvarande tillämpning i fråga om dom i regressmål. I fjärde stycket slutligen föreskrivs, att bestämmelserna i art. 32 om preskription skall tillämpas också i fråga om regressanspråk. Om det anspråk som gett upphov till regresskravet har blivit domfäst, löper preskriptionstiden från den dag då ersättningens belopp slutligt bestämdes av domstol, vilket torde innebära att preskriptionstiden börjar löpa den dag då dom som har vunnit laga kraft meddelades. I övriga fall löper tiden från den dag då ersättningen betalades.

Art. JO. Enligt denna artikel kan fraktförarna sinsemellan avtala att andra be­ stämmelser än de som finns i art. 37 och 38 skall gälla i fråga om den slut­ liga inbördes fördelningen av ansvarigheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 59

KAPITEL VII

Ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen

Art. U.

I denna artikel föreskrivs i första stycket att varje avtalsvillkor som di­ rekt eller indirekt avviker från konventionens bestämmelser är ogiltigt, om annat inte följer av art. 40, samt att ogiltighet av avtalsvillkor dock inte medför att avtalet i övrigt blir ogiltigt. I andra stycket anges att i synnerhet sådana villkor är ogiltiga som innebär att rätten till utfallande försäkrings­ belopp överlåts på fraktföraren eller som har en liknande innebörd eller som innebär överflyttning av bevisskyldigheten. Konventionens regler är således i princip tvingande. Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande sjö- och lufträttsliga konventioner (Haagreglerna och Warszawakonventionen) är inte bara sådana avtalsvillkor som är oförmånligare för lastägaren ogiltiga utan detta gäller också sådana vill­ kor som ger honom en förmånligare ställning än konventionens bestämmel­ ser. Konventionens reglering på denna punkt har motiverats med att enhet­ liga regler är önskvärda av allmänna transportpolitiska skäl.

KAPITEL VIII

Slutbestämmelser

Konventionen innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Beträffande inne­ hållet i dessa hänvisar jag till den tidigare redogörelsen för konventionens huvudsakliga innehåll.

Signaturprotokoll

I samband med att konventionen öppnades för undertecknande avsluta­ des ett signaturprotokoll som innefattar överenskommelse om förklaring och precisering av konventionen. Enligt första stycket av protokollet skall kon­ ventionen inte tillämpas på befordran mellan Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland samt Republiken Irland. I anslutning till reg­ lerna i art. 1 fjärde stycket om undantag från konventionens tillämpnings­ område för bl. a. befordran av flyttsaker togs i andra stycket av protokollet in förklaring enligt vilken signatärmakterna förbinder sig att inleda under­ handlingar i syfte att uppnå överenskommelse angående avtal om befordran av flyttsaker och om sammansatt befordran.

60 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968

Förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen

1 §•

I överensstämmelse med vad jag har anfört i det föregående tas i den­ na paragraf upp föreskrift om att konventionen skall gälla som svensk lag, med iakttagande av vad som ytterligare föreskrivs i förevarande lag. Av art. 1 i konventionen framgår dennas sakliga tillämpningsområde, dvs. vilka befordringar som är underkastade konventionen. En förutsättning för konventionens tillämpning är enligt denna artikel, att åtminstone den ena av de orter mellan vilka befordringen sker, dvs. den ort där godset tas emot till befordran (avgångsorten) och bestämmelseorten, ligger i en konventionsstat. I det särskilda fallet måste domstolen således förvissa sig om att i varje fall en av de berörda staterna är konventionsstat. Den avgörande tidpunkten synes böra vara den dag då fraktavtalet slöts. Om inte någon av de stater där avgångs- resp. bestämmelseorten ligger var bunden av konventionen vid denna tidpunkt, blir konventionen inte tillämp­ lig, även om någon av staterna tillträder och blir bunden av konventionen innan transporten är avslutad. Ett ställningstagande till dessa problem torde i praktiken knappast bli aktuellt annat än i fråga om befordringsavtal som ingås innan konventionen träder i kraft för Sverige men avser transporter vilka avslutas först därefter. I fråga om befordran som inte omfattas av konventionen förblir all­ männa vägfrakträttsliga regler tillämpliga. Detta kommer bl. a. att gälla transport av flyttsaker. Huruvida i sådant fall svensk eller utländsk lag skall tillämpas blir att bedöma enligt allmänna internationellt-privaträttsliga regler.

2 §.

Enligt denna paragraf kan Kungl. Maj :t efter överenskommelse med annan konventionsstat och under förutsättning av ömsesidighet förordna att gods­ befordran i lokal gränstrafik mellan Sverige och den staten skall vara helt eller delvis undantagen från tillämpning av konventionen. Bestämmelsen grundar sig på art. 1 femte stycket i konventionen. I fråga om grunderna för bestämmelsen hänvisar jag till vad jag har anfört i det föregående. Konventionen innehåller som nämnts inte någon definition av begreppet gränstrafik. Uttrycket torde dock böra ges en ganska snäv innebörd och detta återspeglas i lagtexten i bestämningen ”lokal”, som återfinns också i § 1 stk. 4 i den danska lagen. I övrigt får det ankomma på Kungl. Maj :t att på grundval av innehållet i överenskommelser som Kungl. Maj:t kan komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 61

att ingå med stöd av bestämmelsen närmare precisera tillämpningsområdet för de undantagsbestämmelser som meddelas.

3 §• Paragrafen innehåller bestämmelser om underskrifter på fraktsedel. Enligt art. 5 första stycket första punkten skall avsändaren och fraktfö­ raren underteckna fraktsedeln. Enligt andra punkten får emellertid under­ skrifterna vara tryckta eller ersatta med avsändarens och fraktförarens stämplar, om lagen i den stat där fraktsedeln upprättas tillåter detta. Som jag tidigare har anfört bör ett sådant förfarande kunna godtas för Sveriges del. I enlighet härmed föreskrivs i förevarande paragraf, att på fraktsedel som upprättas i Sverige avsändarens och fraktförarens underskrifter får vara tryckta ( första punkten ) och att stämpel får användas i stället för underskrift ( andra punkten). Det är givetvis ingenting som hindrar att bara den ena partens under­ skrift är tryckt eller ersatt med stämpel medan den andra parten under­ tecknar fraktsedeln på vanligt sätt. När avsändare eller fraktförare är juri­ disk person innebär rätten att ersätta underskrift med stämpel att det räc­ ker med en stämpel som anger den juridiska personens identitet, men det krävs inte att firmatecknares namn finns angivet.

4 §• Denna paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet vid fraktföra­ rens försäljning av godset i vissa fall. I art. 16 tredje stycket i konventionen föreskrivs att fraktföraren under vissa angivna förutsättningar kan sälja godset när hinder har uppstått för transportens fullföljande eller för godsets utlämnande. Enligt samma artikel femte stycket bestäms förfarandet vid försäljningen av lag eller sedvana på den ort där godset finns. I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har i denna paragraf tagits upp bestämmelser av innehåll att när gods som finns i Sverige säljs enligt dessa konventionsbestämmelser försäljningen skall ske på offentlig auktion eller, om sådan inte lämpligen kan äga rum, på annat betryggande sätt (första punkten ) och att om det är möjligt fraktföraren skall i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats för försälj­ ningen ( andra punkten). Försäljningen bör i allmänhet ske på offentlig auktion. Annat försäljningssätt bör komma i fråga bara om speciella skäl talar härför, t. ex. när godset är utsatt för risk att bli förstört och en auktion därför inte kan av­ vaktas. Om en försäljning på annat sätt än på auktion kan antas ge för­ månligare resultat eller om kostnaden för auktionen inte står i rimligt för­

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

hållande till godsets värde bör offentlig auktion också kunna underlåtas, under förutsättning att försäljning i annan form kan ske på betryggande sätt. Bestämmelsen i andra punkten är betingad av att den som äger förfoga över godset om möjligt skall få tillfälle att bevaka sina intressen i samband med försäljningen. Vilka åtgärder fraktföraren bör vara skyldig att vidta för att vederbörande skall få kännedom om försäljningen får bedömas med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. I allmänhet får han anses ha gjort vad som ankommer på honom om han har avsänt skriftligt medde­ lande om försäljningen under den adress som finns angiven på fraktsedeln eller som på annat sätt är känd för fraktföraren. I brådskande lägen bör han dock underrätta den förfogandeberättigade per telefon eller telegram. Fraktföraren har en allmän skyldighet att ta vård om godset och han kan därför enligt allmänna regler bli skyldig att utge ersättning till den som äger förfoga över detta, om han brister i omsorg vid godsets försäljning.

5 §• Paragrafen innehåller forumregler. Som jag har utvecklat närmare i det föregående tillgodoser forumreglerna i 10 kap. RB behovet av bestämmelser om behörighet för svensk domstol för flertalet av de fall då talan rörande befordran som avses i konventionen enligt art. 31 första stycket skall kunna väckas i Sverige. Undantag utgör emellertid de fall då talan väcks här enbart på den grund att godset tagits emot till befordran i Sverige eller bestämmelseorten ligger här. För dessa fall är en särskild forumregel således nödvändig. I förevarande paragraf av förslaget föreskrivs därför, att talan som enligt art. 31 första stycket i konventionen kan väckas i Sverige får väckas, utom vid domstol som är behörig enligt rättegångsbalken, vid domstolen i den ort där godset mottogs för befordran eller vid domstolen i bestämmelseorten. Hänvisningen till art. 31 första stycket i konventionen innebär att bestäm­ melsen är tillämplig så snart tvisten angår befordran som omfattas av kon­ ventionen och således inte bara när den rör sådana frågor rörande befordringen som regleras i konventionen utan också när den gäller frågor som konventionen inte innehåller några bestämmelser om, t. ex. giltigheten av fraktavtal . Konventionens jurisdiktionsregler i art. 31 är uttömmande och exklusiva. Finns behörigt forum i Sverige enligt RB, exempelvis på den grund att sva­ randen har egendom här i landet, men är svensk domstol inte behörig enligt art. 31 första stycket, får talan inte tas upp till prövning här. Som jag har påpekat vid redogörelsen för art. 31 medger konventionen inte att parterna avtalar att viss domstol skall vara exklusivt behörig att pröva tvist angående befordringen. Har parterna avtalat att tvisten skall av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 63

göras av t. ex. fransk domstol, hindrar detta inte att talan väcks i Sverige, under förutsättning att svensk domsrätt föreligger på annan grund, t. ex. därför att bestämmelseorten är belägen här.

6 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet när fråga upp­ kommer om verkställighet i Sverige av dom som har meddelats i annan konventionsstat. Konventionen föreskriver i art. 31 tredje stycket att dom, som meddelats av domstol i konventionsstat i tvist angående befordran som avses i kon­ ventionen, får verkställas också i annan konventionsstat, sedan den blivit verkställbar i domstolslandet och i verkställighetslandet gällande formföre­ skrifter har uppfyllts. Rörande den närmare innebörden av bestämmelsen hänvisar jag till vad jag har anfört vid art. 31. Föreskrifterna i förevarande paragraf om förfarandet, när någon en­ ligt denna konventionsbestämmelse söker verkställighet i Sverige av ut­ ländsk dom har i enlighet med vad jag har anfört tidigare utformats efter mönster av motsvarande bestämmelser i 6—8 §§ 1963 års lag i anledning av Sveriges anslutning till bl. a. CIM och i 38 § atomansvarighetslagen. Be­ stämmelsen i sistnämnda lagrum att domen skall vara åtföljd av förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats att domen avser ersättning enligt konventionen (dvs. Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område) saknar motsvarighet i 6 § 1963 års nyssnämnda lag men en föreskrift av sådan innebörd har ansetts lämpligen böra tas upp i nu förevarande paragraf. Som jag har nämnt vid redogörelsen i det föregående för art. 31 i konventionen får undantaget i fjärde stycket av artikeln för dom som är endast interimis­ tiskt verkställbar anses avse dom som inte har vunnit laga kraft. I före­ varande paragraf uppställs därför krav på att lagakraftbevis skall företes (jfr 6 § andra stycket 2 i 1963 års nyssnämnda lag och 38 § andra styc­ ket 2 atomansvarighetslagen, vilka föreskrifter båda grundar sig på konventionsbeslämmelser som i detta hänseende har samma innehåll som art. 31 fjärde stycket i CMR). Jag erinrar slutligen om mina uttalanden vid art. 31 om att verkställighet kan vägras under hänvisning till ordre public och att vad den utländska domen kan innehålla om tvångsmedel inte omfattas av verkställighetsreglerna.

7 §•

Paragrafen innehåller en sedvanlig bestämmelse om att Kungl. Maj :t meddelar de ytterligare föreskrifter om konventionens tillämpning som kan behövas.

64 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

Ikraftträdande

Lagen bör träda i kraft samtidigt med att konventionen efter ratifikation blir bindande för Sverige. Det synes lämpligt att det sker en tidsmässig sam­ ordning i fråga om Norges anslutning till och Sveriges ratifikation av kon­ ventionen så att denna träder i kraft samtidigt för båda länderna. Det bör därför överlämnas åt Kungl. Maj :t att förordna om lagens ikraftträdande. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inte behövas.

Hemställan

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg inhämtas för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av stats­ rådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj :t Konungen. Ur protokollet: Rritta Gyllensten

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 65

Bilaga 1

Förslag

till

Lag

i anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Härigenom förordnas som följer.

Den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg ( konventionen ) skall, med iakttagande av vad som ytterligare föreskrives i det följande, gälla som svensk lag.

2 §• Konungen kan efter överenskommelse med främmande stat som tillträtt konventionen och under förutsättning av ömsesidighet förordna, att beford­ ran av gods på väg i lokal gränstrafik mellan Sverige och den staten skall vara helt eller delvis undantagen från tillämpning av konventionen.

3 §• På fraktsedel som upprättas i Sverige får fraktförarens och avsändarens underskrifter vara tryckta. Stämpel får användas i stället för underskrift.

4 §• Försäljning enligt artikel 16 tredje stycket i konventionen av gods som finnes i Sverige skall ske på offentlig auktion eller, om sådan icke lämpligen kan äga rum, på annat betryggande sätt. Om det är möjligt skall fraktfö­ raren i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats för försäljningen.

Talan som enligt artikel 31 första stycket i konventionen kan väckas i Sverige får väckas, utom vid domstol som är behörig enligt rättegångsbal- 5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 132

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

ken, vid domstolen i den ort där godset mottogs för befordran eller vid dom­ stolen i bestämmelseorten.

6 §•

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje och fjärde styckena i konventionen kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall fogas

1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet; 2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser tvist angående befordran som är underkastad konventionen samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat. Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens be­ hörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är hand­ ling i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska eller norska, skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius publicus. Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att yttra sig över ansökningen. Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som svensk dom­ stols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot hov­ rättens beslut förordnar annat.

7 §•

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som kan behövas för konventionens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 67

Bilaga 2

Konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

5 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 132

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Convcntion Gonvention on the contract for tlie international relative au contrat de transport interna­ carriage of goods by road tional de marchandises par route (CMR) (CMR)

Preamble Préambule

The Contracting Parties, Les Parties contractantes, Having recognized the desirability of Ayant reconnu 1’utilité de régler standardizing the conditions govern- d’une maniére uniforme les conditions ing the contract for the international du contrat de transport international de carriage of goods by road, particularly marchandises par route, particuliérewith respect to the documents used for ment en ce qui concerne les documents such carriage and to the carrier’s lia- utilisés pour ce transport et la responbility, sabilité du transporteur, Have agreed as follows: Sont convenues de ce qui suit :

CHAPTER I CHAPITRE PREMIER

Scope of application Champ d’application

Article 1 Artide premier

1. This Gonvention shall apply to 1. La présente Convention s’applique every contract for the carriage of goods å tout contrat de transport de marchan­ by road in vehicles för reward, when dises par route å titre onéreux au the place of taking over of the goods moyen de véhicules, lorsque le lieu de and the place designated for delivery, la prise en charge de la marchandise as specified in the contract, are situa- et le lieu prévu pour la livraison, tels ted in two different countries, of which qu’ils sont indiqués au contrat, sont åt least one is a Contracting country, situés dans deux pays différents dont irrespective of the place of residence l’un au moins est un pays contractant. and the nationality of the parties. Il en est ainsi quels que soient le domicile et la nationalité des parties. 2. For the purposes of this Conven- 2. Pour 1’application de la présente tion, “vehicles” means motor vehicles, Convention, il faut entendre par articulated vehicles, trailers and semi- « véhicules » les automobiles, les véhi­ trailers as defined in article 4 of the cules articulés, les remorques et les Gonvention on Road Traffic dated 19 semi-remorques, tels qu’ils sont définis September 1949. par 1’article 4 de la Convention sur la circulation routiére en date du 19 septembre 1949. 3. This Gonvention shall apply also 3. La présente Convention s’applique where carriage coming within its scope méme si les transports rentrant dans is carried out by States or by govern- son champ d’application sont effectués mental institutions or organizations. par des Etats ou par des institutions ou organisations gouvernementales.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 69

Konvention om fraktavtalet vid internationell gods­ befordran på väg (CMR)

Inledning

De Fördragsslutande Parterna, Vilka erkänner önskvärdheten av en­ hetliga regler rörande villkoren i avtal om internationell godsbefordran på väg, särskilt såvitt angår de skriftliga hand­ lingar som brukas vid sådan befordran samt fraktförarens ansvarighet,

Har överenskommit följande:

KAPITEL I

Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning på varje avtal om godsbefordran med fordon på väg mot vederlag, när orten för godsets mottagande till befordran och bestämmelseorten, såsom de angi­ vits i avtalet, är belägna i skilda stater, av vilka åtminstone den ena är en för­ dragsslutande. stat. Vad nu sagts gäller oavsett parternas hemvist och nationa­ litet.

2. I denna konvention förstås med »fordon» sådana motorfordon, samman­ satta fordon, släpfordon och påhängsvagnar, som avses i artikel 4 i konven­ tionen den 19 september 1949 rörande vägtrafik.

3. Denna konvention gäller även när befordran som faller inom dess til­ lämpningsområde utföres av stater eller statliga inrättningar eller organisatio­ ner.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

4. This Convention shall not apply: 4. La présente Convention ne s’applique pas : (a) to carriage performed under the a) aux transports effectués sous l’emterms of any International postal con­ pire de conventions postales internavention; tionales, (b) to funeral consignments; b) aux transports funéraires, (c) to furniture removal. c) aux transports de déménagement. 5. The Contracting Parties agree not 5. Les Parties contractantes s’interto vary any of the provisions of this disent d’apporter par voie d’accords Convention by special agreements be- particuliers c-onclus entre deux ou plutween two or more of them, except to sieurs d’entre elles toute modification å make it inapplicable to their frontier la présente Convention, sauf pour soustraffic or to authorize the use in trans­ traire å son empire leur trafic fronport operations entirely confined to talier ou pour autoriser dans les trans­ their territory of consignment notes re- ports empruntant exclusivement leur presenting a title to the goods. territoire 1’emploi de la lettre de voiture representative de la marchandise.

Article 2 Article 2

1. Where the vehicle containing the 1. Si le véhicule contenant les margoods is carried over part of the jour- chandises est transporté par mer, ney by sea, rail, inland waterways or chemin de fer, voie navigable intérieure air, and, except where the provisions ou air sur une partie du parcours, sans of article 14 are applicable, the goods rupture de charge sauf, éventuellement, are not unloaded from the vehicle, this pour 1’application des dispositions de Convention shall nevertheless apply 1’article 14, la présente Convention to the whole of the carriage. Provided s’applique, néanmoins, pour 1’ensemble that to the extent that it is proved that du transport. Cependant, dans la meany loss, damage or delay in delivery sure ou il est prouvé qu’une perte, une of the goods which occurs during the avarie ou un retard å la livraison de la carriage by the other means of trans­ marchandise qui est survenu au cours port was not caused by an act or omis­ du transport par l’un des modes de sion of the carrier by road, but by some transport autre que la route n’a pas event which could only have occurred été causé par un acte ou une omission in the course of and by reason of the du transporteur routier et qu’il procarriage by that other means of trans­ vient d’un fait qui n’a pu se produire port, the liability of the carrier by qu’au cours et en raison du transport road shall be determined not by this non routier, la responsabilité du trans­ Convention but in the manner in which porteur routier est déterminée non par the liability of the carrier by the other la présente Convention, mais de la facon means of transport would have been dont la responsabilité du transporteur determined if a contract för the carria­ non routier eut été déterminée si un ge of the goods alone had been made contrat de transport avait été conclu by the sender with the carrier by the entre l’expéditeur et le transporteur other means of transport in accordance non routier pour le seul transport de with the conditions prescribed by law la marchandise conformément aux dis­ for the carriage of goods by that means positions impératives de la loi conof transport. If, however, there are no cernant le transport de marchandises such prescribed conditions, the liabili­ par le mode de transport autre que la ty of the carrier by road shall be de­ route. Toutefois, en 1’absence de telles termined by this Convention. dispositions, la responsabilité du träns-

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 71

4. Denna konvention äger icke tilllämpning a) på befordran, som utföres i enlig­ het med internationella överenskom­ melser om postbefordran; b) på begravningstransport; c) på befordran av flyttsaker. 5. De Fördragsslutande Parterna för­ binder sig att icke genom särskilda överenskommelser mellan två eller fle­ ra av dem avtala om annan ändring i denna konvention än som avser att från dess tillämpning undantaga gemensam gränstrafik eller att för befordran, som uteslutande utföres inom deras territo­ rier, medge användning av fraktsedel, som är bärare av rätt till godset.

Artikel 2

1. Fraktas fordon med pålastat gods under del av befordringen till sjöss, med järnväg, på inlandsvattenväg eller med luftfartyg utan att godset — från­ sett fall då artikel 14 är tillämplig — lossas från fordonet, äger denna kon­ vention likväl tillämpning på beford­ ringen i dess helhet. I den mån det styr­ kes, att förlust, minskning eller skada eller dröjsmål med godsets utlämnande, som inträffat medan godset befordrades på annat sätt än på väg, icke orsakats av åtgärd eller underlåtenhet av vägfraktföraren utan härrör av händelse, som kunnat inträffa endast under sådan be­ fordran och på grund av att befordring­ en skett på annat sätt än på väg, bestäm­ mes vägfraktförarens ansvarighet icke enligt denna konvention utan på det sätt varpå den andre fraktförarens ansvarig­ het skolat bestämmas, därest avtal slu­ tits mellan avsändaren och sistnämnde fraktförare om befordran enbart av god­ set i enlighet med de tvingande lagreg­ ler, som gäller för befordran av gods med det ifrågavarande transportmedlet. Saknas sådana regler, bestämmes emel­ lertid vägfraktförarens ansvarighet en­ ligt denna konvention.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

porteur par route sera déterminée par la présente Convention. 2. If the carrier by road is also 2. Si le transporteur routier est en himself the carrier by the other means méme temps le transporteur non rou­ of transport, his liability shall also be tier, sa responsabilité est également dé­ determined in accordance with the pro­ terminée par le paragraphe premier visions of paragraph 1 of this artide, comme si sa fonction de transporteur but as if, in his capacities as carrier routier et sa fonction de transporteur by road and as carrier by the other non routier étaient exercées par deux means of transport, he were two sepa- personnes différentes. rate persons.

CHAPTER II CHAPITRE II

Persons for whom the carrier Personnes dont répond le transporteur is responsible

Article 3 Article 3

For the purposes of this Convention Pour 1’application de la présente the carrier shall be responsible for the Convention, le transporteur répond, acts and omissions of his agents and comme de ses propres actes et omis­ servants and of any other persons of sions, des actes et omissions de ses préwhose services he makes use for the posés et de toutes autres personnes aux performance of the carriage, when services desquelles il recourt pour l’exésuch agents, servants or other persons cution du transport lorsque ees prépoare acting within the scope of their sés ou ees personnes agissent dans employment, as if such acts or omis­ 1’exercice de leurs fonetions. sions were his own.

CHAPTER III CHAPITRE III

Conclusion and performance of the Conclusion et exécution du contrat contract of carriage de transport

Article 4 Article 4

The contract of carriage shall be con- Le contrat de transport est constaté firmed by the making out of a con- par une lettre de voiture. L’absence, signment note. The absence, irregulari- Pirrégularité ou la perte de la lettre de ty or loss of the consignment note shall voiture n’affectent ni 1’existence ni la not affect the existence or the validity validité du contrat de transport qui of the contract of carriage which shall reste soumis aux dispositions de la remain subject to the provisions of this présente Convention. Convention.

Article 5 Article 5

1. The consignment note shall be 1. La lettre de voiture est établie en made out in three original copies signed trois exemplaires originaux signés par by the sender and by the carrier. These 1’expéditeur et par le transporteur, ees signatures may be printed or replaced signatures pouvant étre imprimées ou by the stamps of the sender and the remplacées par les timbres de 1’expé­ carrier if the law of the country in diteur et du transporteur si la législawhich the consignment note has been tion du pays ou la lettre de voiture est

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 73

2. Är vägfraktföraren tillika fraktfö­ rare med avseende på det andra trans­ portmedlet, bestämmes hans ansvarig­ het likaledes enligt vad i första stycket sägs och som om hans verksamhet som vägfraktförare och hans verksamhet som fraktförare med avseende på det andra transportmedlet utövats av två skilda personer.

KAPITEL II

Personer för vilka fraktföraren ansvarar

Artikel 3

Vid tillämpning av denna konvention är fraktföraren ansvarig för vad hos honom anställd eller annan som han anlitar för befordringen företager eller underlåter i tjänsten eller för uppdra­ gets fullgörande. Fraktföraren svarar därvid såsom för egen handling eller underlåtenhet.

KAPITEL III

Slutande och fullgörande av fraktavtal

Artikel 4

Fraktavtalet skall bekräftas genom fraktsedel. Att fraktsedel icke har upp­ rättats eller icke har föreskrivet inne­ håll eller har gått förlorad inverkar icke på avtalets existens eller giltighet, och avtalet förblir underkastat bestäm­ melserna i denna konvention.

Artikel 5

1. Fraktsedeln skall upprättas i tre originalexemplar, vilka skall underteck­ nas av avsändaren och fraktföraren. Underskrifterna får vara tryckta eller ersatta med avsändarens och fraktföra­ rens stämplar, om lagen i den stat där fraktsedeln upprättas tillåter detta. Det

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

made out so permits. The first copy établie le permet. Le premier exemshall be handed to the sender, the se- plaire est remis å 1’expéditeur, le deuxiécond shall accompany the goods and me accompagne la marchandise et le the third shall be retained by the troisiéme est retenu par le transporteur. carrier. 2. When the goods which are to be 2. Lorsque la marchandise å trans­ carried have to be loaded in different porter doit ctre chargée dans des véhivehicles, or are of different kinds or cules différents, ou lorsqu’il s’agit de are divided into different lots, the sen­ différentes espéces de marchandises ou der or the carrier shall have the right de lots distincts, 1’expéditeur ou le to require a separate consignment note transporteur a le droit d’exiger l’étato be made out for each vehicle used, blissement d’autant de lettres de voior for each kind or lot of goods. ture qu’il doit étre utilisé de véhicules ou qu’il y a d’espéces ou de lots de marchandises.

Article 6 Artide 6

1. The consignment note shall con- 1. La lettre de voiture doit contenir tain the following particulars: les indications suivantes : (a) the date of the consignment note a) le lieu et la date de son établisseand the place åt which it is made out; ment, (b) the name and address of the b) le nom et Tadresse de 1’expéditeur, sender; (c) the name and address of the c) le nom et Tadresse du transpor­ carrier; teur, (d) the place and the date of tak- d) le lieu et la date de la prise en ing over of the goods and the place charge de la marchandise et le lieu designated for delivery; prévu pour la livraison, (e) the name and address of the con- e) le nom et Tadresse du destinataire, signee; (f) the description in common use f) la dénomination courante de la of the nature of the goods and the nature de la marchandise et le mode method of packing, and, in the case of d’emballage, et, pour les marchandises dangerous goods, their generally re- dangereuses, leur dénomination génécognized description; ralement reconnue, (g) the number of packages and g) le nombre des colis, leurs marques their special marks and numbers; particuliéres et leurs numéros, (h) the gross weight of the goods h) le poids brut ou la quantité autreor their quantity otherwise expressed; ment exprimée de la marchandise, (i) charges relating to the carriage i) les frais afférents au transport (carriage charges, supplementary (prix de transport, frais accessoires, charges, customs duties and other droits de douane et autres frais survecharges incurred from the making of nant å partir de la conclusion du conthe contract to the time of delivery); trat jusqu’å la livraison), (j) the requisite instructions för j) les instructions requises pour les Customs and other formalities; formalités de douane et autres, (k) a statement that the carriage is k) 1’indication que le transport est subject, notwithstanding any clause to soumis, nonobstant toute clause conthe contrary, to the provisions of this traire, au régime établi par la présente Convention. Convention.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 75

första exemplaret överlämnas till av­ sändaren, det andra åtföljer godset och det tredje behålles av fraktföraren.

2. Skall godset lastas på skilda for­ don eller är fråga om olika godsslag el­ ler om skilda partier, äger avsändaren eller fraktföraren fordra, att skilda fraktsedlar utfärdas för varje fordon, godsslag eller parti.

Artikel 6

1. Fraktsedeln skall innehålla följan­ de uppgifter: a) ort och dag för utfärdandet;

b) avsändarens namn och adress;

c) fraktförarens namn och adress;

d) ort och dag för godsets mottagan­ de till befordran samt bestämmelseor­ ten; e) mottagarens namn och adress;

f) gängse benämning på godsets art och på förpackningssättet samt, i fråga om farligt gods, dettas allmänt veder­ tagna benämning;

g) antalet kollin, dessas särskilda märkning och nummer; h) godsets bruttovikt eller annan uppgift om dess mängd; i) kostnader hänförliga till befordringen (frakt, tilläggsavgifter, tullavgif­ ter och andra kostnader som uppkom­ mer under tiden från avtalets ingående till godsets utlämnande); j) erforderliga anvisningar beträffan­ de tull- och andra formaliteter; k) meddelande att befordringen är underkastad bestämmelserna i denna konvention utan hinder av att annat kan vara avtalat.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

2. Where applicable, the consign- 2. Le cas échéant, la lettre de voiture ment note shall also contain the follow- doit contenir, en outre, les indications ing particulars: suivantes : (a) a statement that transhipment is a) 1’interdiction de transbordement, not allowed; (b) the charges which the sender b) les frais que Pexpéditeur prend undertakes to pay; å sa charge, (c) the amount of “cash on delivery” c) le montant du remboursement ä charges; percevoir lors de la livraison de la marchandise, (d) a declaration of the value of the d) la valeur déclarée de la marchan­ goods and the amount representing dise et la somme représentant Pintérét special interest in delivery; spécial ä la livraison, (e) the sender’s instructions to the e) les instructions de Pexpéditeur au carrier regarding insurance of the transporteur en ce qui concerne 1’assugoods; rance de la marchandise, (f) the agreed time-limit within f) le délai convenu dans lequel le which the carriage is to be carried transport doit étre effectué, out; (g) a list of the documents handed g) la liste des documents remis au to the carrier. transporteur. 3. The parties may enter in the con- 3. Les parties peuvent porter sur la signment note any other particulars lettre de voiture toute autre indication which they may deem useful. qu’elles jugent utile.

Article 7 Article 7

1. The sender shall be responsible 1. L’expéditeur répond de tous frais for all expenses, loss and damage sus- et dommages que supporterait le trans­ tained by the carrier by reason of the porteur en raison de 1’inexactitude ou inaccuracy or inadequacy of: de 1’insuffisance — (a) the particulars specified in ar­ a) des indications mentionnées å ticle 6, paragraph 1, (b), (d), (e), (f), 1’article 6, paragraphe 1. b), d), e), f), (g), (h) and (j); g), h) etj), (b) the particulars specified in ar­ b) des indications mentionnées å ticle 6, paragraph 2; 1’article 6, paragraphe 2, (c) any other particulars or in­ c) de toutes autres indications ou structions given by him to enable the instructions qu’il donne pour 1’établisconsignment note to be made out or for sement de la lettre de voiture ou pour the purpose of their being entered y étre reportées. therein. 2. If, åt the request of the sender, the 2. Si, å la demande de 1’expéditeui, carrier enters in the consignment note le transporteur inscrit sur la lettre de the particulars referred to in para­ voiture les mentions visées au para­ graph 1 of this article, he shall be graphe 1 du présent article, il est condeemed, unless the contrary is proved, sidéré, jusqu’å preuve du contraire, to have done so on behalf of the sender. comme agissant pour le compte de Pex­ péditeur. 3. If the consignment note does not 3. Si la lettre de voiture ne contient contain the statement specified in ar­ pas la mention prévue å Particle 6, ticle 6, paragraph 1 (k), the carrier paragraphe 1. k), le transporteur est shall be liable for all expenses, loss and responsable de tous frais et dommages

Kiingl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 77

2. I förekommande fall skall frakt­

sedeln också innehålla följande upp­ gifter: a) förbud mot omlastning;

b) de kostnader som avsändaren åta­ ger sig att betala; c) efterkravsbelopp som skall upp­ bäras vid godsets utlämnande;

d) godsets deklarerade värde samt belopp motsvarande särskilt intresse av leveransen; e) avsändarens anvisningar till frakt­ föraren rörande försäkring av godset;

f) avtalad tid inom vilken befordringen skall vara fullgjord;

g) förteckning över handlingar som överlämnas till fraktföraren. 3. Parterna äger i fraktsedeln infö­ ra de ytterligare uppgifter som de an­ ser påkallade.

Artikel 7 1. Avsändaren svarar för all kostnad

och skada som tillskyndas fraktföraren till följd av oriktighet eller ofullständig­ het hos a) uppgifter som nämnes i artikel 6 första stycket b), d), e), f), g), h) och j); b) uppgifter som nämnes i artikel 6 andra stycket; c) annan uppgift eller anvisning som avsändaren lämnar för fraktsedelns upprättande eller för att införas i den­ na.

2. Har fraktföraren på avsändarens begäran i fraktsedeln infört uppgift el­ ler anvisning som sägs i första stycket, anses han ha handlat för avsändarens räkning, om annat icke visas.

3. Innehåller fraktsedeln icke med­ delande som avses i artikel 6 första stycket k), svarar fraktföraren för all kostnad och skada som därigenom till-

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

damage sustained through such omis­ que subirait l’ayant droit å la marchansion by the person entitled to dispose dise en raison de cette omission. of the goods.

Article 8 Article 8

1. On taking over the goods, the 1. Lors de la prise en charge de la carrier shall check: marchandise, le transporteur est tenu de vérifier —• (a) the accuracy of the statements in a) 1’exactitude des mentions de la the consignment note as to the number lettre de voiture relatives au nombre of packages and their marks and num- de colis, ainsi qu’å leurs marques et bers, and numéros, (b) the apparent condition of the b) 1’état apparent de la marchandise goods and their packaging. et de son emballage. 2. Where the carrier has no reaso- 2. Si le transporteur n’a pas de nable means of checking the accuracy moyens raisonnables de vérifier 1’exac­ of the statements referred to in para- titude des mentions visées au paragraph 1 (a) of this article, he shall graph 1. a) du present article, il inscrit enter his reservations in the consign­ sur la lettre de voiture des réserves ment note together with the grounds qui doivent étre motivées. Il doit de on which they are based. He shall like- méme motiver toutes les réserves qu’il wise specify the grounds for any re­ fait au sujet de 1’état apparent de la servations which he makes with regard marchandise et de son emballage. Ces to the apparent condition of the goods réserves n’engagent pas Texpéditeur, si and their packaging. Such reservations celui-ci ne les a pas expressément acshall not bind the sender unless he has ceptées sur la lettre de voiture. expressly agreed to be bound by them in the consignment note. 3. The sender shall be entitled to re- 3. L’expéditeur a le droit d’exiger la quire the carrier to check the gross vérification par le transporteur du poids weight of the goods or their quantity brut ou de la quantité autrement exotherwise expressed. He may also re- primée de la marchandise. Il peut aussi quire the contents of the packages to exiger la vérification du contenu des be checked. The carrier shall be entitled colis. Le transporteur peut réclamer le to claim the cost of such checking. The paiement des frais de vérification. Le result of the checks shall be entered in résultat des vérifications est consigné the consignment note. sur la lettre de voiture.

Article 9 Article 9

1. The consignment note shall be 1. La lettre de voiture fait foi, jus-

prima facie evidence of the making of qu’å preuve du contraire, des condi­

the contract of carriage, the conditions tions du contrat et de la réception de la of the contract and the receipt of the marchandise par le transporteur. goods by the carrier. 2. If the consignment note contains 2. En 1’absence d’inscription sur la no specific reservations by the carrier, lettre de voiture de réserves motivées it shall be presumed, unless the con- du transporteur, il y a présomption que trary is proved, that the goods and la marchandise et son emballage étaient their packaging appeared to be in good en bon état apparent au moment de la condition wlien the carrier took them prise en charge par le transporteur et over and that the number of packages, que le nombre des colis, ainsi que leurs

Kungi. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 81

antagas ha överensstämt med uppgif­ terna i fraktsedeln.

Artikel 10

Avsändaren svarar gentemot fraktfö­ raren för sådan skada på person, ma­ teriel eller annat gods och sådana kost­ nader som uppkommit till följd av brist­ fällig förpackning av godset, om icke bristfälligheten var synlig eller känd för fraktföraren, när denne mottog god­ set, och fraktföraren ändå underlät att göra förbehåll därom.

Artikel 11

1. Till uppfyllande av de tullbestäm­ melser och andra offentliga föreskrif­ ter som skall iakttagas innan godset ut­ lämnas till mottagaren skall avsändaren foga erforderliga handlingar till frakt­ sedeln eller ställa sådana handlingar till fraktförarens förfogande samt lämna fraktföraren de upplysningar som den­ ne begär.

2. Fraktföraren är icke skyldig att undersöka, huruvida dessa handlingar och upplysningar är riktiga eller full­ ständiga. Avsändaren svarar gentemot fraktföraren för skada som uppkommer till följd av att sådan handling eller upplysning saknas eller är ofullstän­ dig eller oriktig, utom då fel eller för­ summelse ligger fraktföraren till last.

3. Fraktföraren bär samma ansvar som en kommissionär för följderna av att de handlingar som är omnämnda i fraktsedeln och som åtföljer denna el­ ler överlämnats till honom går förlo­ rade eller används oriktigt. Den er­ sättning som han har att utge får dock icke överstiga vad som skolat utgå, om godset gått förlorat.

Artikel 12

1. Avsändaren äger förfoga över god­ set, särskilt genom att begära hos frakt­ föraren att godset stoppas under befordringen, att bestämmelseorten änd-

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

delivery is to take place or to deliver la livraison ou de livrer la marchanthe goods to a consignee other than the dise å un destinataire différent de celui consignee indicated in the consignment indiqué sur la lettre de voiture. note. 2. This right shall cease to exist when 2. Ce droit s’éteint lorsque le deuxiéthe second copy of the consignment me exemplaire de la lettre de voiture note is handed to the consignee or when est remis au destinataire ou que celuithe consignee exercises his right under ci fait valoir le droit prévu å 1’article article 13, paragraph 1; from that time 13, paragraphe 1; å partir de ce mo­ onwards the carrier shall obey the ment, le transporteur doit se conformer orders of the consignee. aux ordres du destinataire. 3. The consignee shall, however, have 3. Le droit de disposition appartient the right of disposal from the time when toutefois au destinataire dés 1’établissethe consignment note is drawn up, if ment de la lettre de voiture si une the sender makes an entry to that effect mention dans ce sens est faite par Fexin the consignment note. péditeur sur cette lettre. 4. If in exercising his right of dispo­ 4. Si, en exer^ant son droit de dis­ sal the consignee has ordered the de­ position, le destinataire ordonne de livery of the goods to another person, livrer la marchandise å une autre perthat other person shall not be entitled sonne, celle-ci ne peut pas designer to name other consignees. d’autres destinataires. 5. The exercise of the right of dispo­ 5. ITexercice du droit de disposition sal shall be subject to the following est subordonné aux conditions suivanconditions: tes : (a) that the sender or, in the case a) 1’expéditeur ou, dans le cas visé referred to in paragraph 3 of this ar­ au paragraphe 3 du présent article, le ticle, the consignee who wishes to ex­ destinataire qui veut exercer ce droit ercise the right produces the first copy doit présenter le premier exemplaire of the consignment note on which the de la lettre de voiture, sur lequel doinew instructions to the carrier have vent étre inscrites les nouvelles in­ been entered and indemnifies the car­ structions données au transporteur, et rier against all expenses, loss and dédommager le transporteur des frais damage involved in carrying out such et du préjudice qu’entraine Texécution instructions; de ees instructions; (b) that the carrying out of such b) cette exécution doit étre possible instructions is possible åt the time when au moment ou les instructions parvienthe instructions reach the person who nent ä la personne qui doit les exécuter is to carry them out and does not either et elle ne doit ni entraver l’exploitainterfere with the normal working of tion normale de 1’entreprise du trans­ the carrier’s undertaking or prejudice porteur, ni porter préjudice aux expéthe senders or consignees of other con- diteurs ou destinataires d’autres envois; signments; (c) that the instructions do not re- c) les instructions ne doivent jamais sult in a division of the consignment. avoir pour effet de diviser l’envoi. 6. When, by reason of the provisions 6. Lorsque, en raison des dispositions of paragraph 5 (b) of this article, the prévues au paragraphe 5. b) du présent carrier cannot carry out the instruc­ article, le transporteur ne peut exécu­ tions which he receives, he shall im- ter les instructions qu’il reejoit, il doit mediately notify the person who gave en aviser immédiatement la personne him such instructions. dont émanent ees instructions. 7. A carrier who has not carried out 7. Le transporteur qui n’aura pas the instructions given under the con- exécuté les instructions données dans

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 79

skyndas den som äger förfoga över godset.

Artikel 8

1. Vid mottagandet av godset skall fraktföraren undersöka

a) riktigheten av fraktsedelns upp­ gifter om antalet kollin samt om dessas märkning och nummer;

b) godsets och förpackningens syn­ liga tillstånd. 2. Kan fraktföraren icke med skäliga medel undersöka riktigheten av de i första stycket under a) nämnda upp­ gifterna, skall han på fraktsedeln teck­ na förbehåll härom och ange grunden för förbehållet. Han skall också ange grunden för varje förbehåll som han gör i fråga om godsets och förpackningens synliga tillstånd. Sådant förbehåll gäl­ ler icke mot avsändaren, om denne icke uttryckligen har godkänt det på frakt­ sedeln.

3. Avsändaren äger fordra, att frakt­ föraren undersöker godsets bruttovikt eller på annat sätt angivna mängd. Han kan även fordra undersökning av kol­ linas innehåll. Fraktföraren äger kräva ersättning för kostnaderna för sådan undersökning. Resultatet av undersök­ ningen skall antecknas på fraktsedeln.

Artikel 9

1. Fraktsedeln skall, såvida annat icke styrkes, gälla som bevis om att fraktavtal slutits, om avtalsvillkoren och om fraktförarens mottagande av god­ set. 2. Har fraktföraren icke tecknat för­ behåll på fraktsedeln samt angivit grun­ den för detta, skall, om annat icke styr­ kes, godset och dess förpackning an­ tagas ha varit i gott synligt tillstånd, när fraktföraren mottog godset, samt antalet kollin, dessas märkning och nummer

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

their marks and numbers corresponded marques et numéros, étaient conformes with the statements in the consignment aux énonciations de la lettre de voiture. note.

Article 10 Artide 10

The sender shall be liable to the L’expéditeur est responsable envers carrier for damage to persons, equip- le transporteur des dommages aux perment or other goods, and for any ex- sonnes, au matériel ou å d’autres penses due to defective packing of the marchandises, ainsi que des frais, qui goods, unless the defect was apparent auraient pour origine la défectuosité or known to the carrier åt the time de Temballage de la marchandise, å when he took over the goods and he moins que, la défectuosité étant appamade no reservations concerning it. rente ou connue du transporteur au moment de la prise en charge, le trans­ porteur n’ait pas fait de réserves å son sujet.

Artide 11 Artide 11

1. For the purposes of the Customs 1. En vue de raceomplissement des or other formalities which have to be formalités de douane et autres å remcompleted before delivery of the goods, plir avant la livraison de la marchan­ the sender shall attach the necessary dise, 1’expéditeur doit joindre å la lettre documents to the consignment note or de voiture ou mettre å la disposition place them åt the disposal of the carrier du transporteur les documents nécesand shall furnish him with all the in­ saires et lui fournir tous renseigneformation which he requires. ments voulus.

2. The carrier shall not be under any 2. Le transporteur n’est pas tenu duty to enquire into either the ac- d’examiner si ees documents et renseicuracy or the adequacy of such docu­ gnements sont exaets ou suffisants. ments and information. The sender L’expéditeur est responsable envers le shall be liable to the carrier for any transporteur de tous dommages qui damage caused by the absence, inade- pourraient résulter de 1’absence, de quacy or irregularity of such docu­ 1’insuffisance ou de Tirrégularité de ees ments and information, except in the documents et renseignements, sauf en case of some wrongful act or neglect cas de faute du transporteur. on the part of the carrier. 3. The liability of the carrier for the 3. Le transporteur est responsable au consequences arising from the loss or méme titre qu’un commissionnaire des incorrect use of the documents speci- conséquences de la perte ou de 1’utilified in and accompanying the consign­ sation inexaete des documents menment note or deposited with the carrier tionnés sur la lettre de voiture et qui shall be that of an agent, provided that accompagnent celle-ci ou qui sont déthe compensation payable by the car­ posés entre ses mains; toutefois, l’inrier shall not exceed that payable in demnité å sa charge ne dépassera pas the event of loss of the goods. celle qui serait due en cas de perte de la marchandise.

Artide 12 Artide 12

1. The sender has the right to dis­ 1. L’expéditeur a le droit de disposer pose of the goods, in particular by ask- de la marchandise, notamment en deing the carrier to stop the goods in mandant au transporteur d’en arréter le transit, to changé the place åt which transport, de modifier le lieu prévu pour

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 83

ras eller att godset utlämnas till annan mottagare än den som angivits i frakt­ sedeln.

2. Denna rätt upphör, när det andra exemplaret av fraktsedeln överlämnas till mottagaren eller denne gör gällan­ de sin rätt enligt artikel 13 första styc­ ket. Från denna tidpunkt skall frakt­ föraren rätta sig efter mottagarens an­ visningar. 3. Rätten att förfoga över godset till­ kommer dock mottagaren så snart frakt­ sedeln upprättats, om avsändaren infört föreskrift därom i fraktsedeln.

4. Har mottagaren under utövande av sin rätt att förfoga över godset givit anvisning om att det skall utlämnas till annan person, äger denne ej anvisa an­ nan mottagare. 5. Förfoganderätten får utövas en­ dast under följande villkor:

a) att avsändare eller, i fall som av­ ses i tredje stycket, mottagare som vill utöva denna rätt företer det första exemplaret av fraktsedeln, på vilket de nya anvisningarna till fraktföraren tecknats, samt gottgör fraktföraren för kostnad och skada som följer av anvis­ ningarnas utförande;

b) att utförandet av de nya anvis­ ningarna är möjligt vid den tidpunkt när de når den som skall efterkomma dem och varken hindrar den normala utövningen av fraktförarens verksam­ het eller medför skada för avsändare eller mottagare av annan sändning;

c) att anvisningarna icke leder till delning av sändningen. 6. Kan fraktföraren på grund av be­ stämmelserna i femte stycket b) icke efterkomma erhållen anvisning, skall han härom omedelbart underrätta den som meddelat anvisningen.

7. Fraktförare som underlåtit att ef­ terkomma anvisning, vilken meddelats 6 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 132

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

ditions provided for in this artide, or les conditions prévues au présent ar­ who has carried them out without re- ticle ou qui se sera conformé å de telles quiring the first copy of the consign- instructions sans avoir exigé la pre­ ment note to be produced, shall be sentation du premier exemplaire de la liable to the person entitled to make a lettre de voiture sera responsable en­ claim for any loss or damage caused vers l’ayant droit du préjudice causé thereby. par ce fait.

Article 13 Artide 13

1. After arrival of the goods åt the 1. Apres 1’arrivée de la marcliandise place designated for delivery, the con- au lieu prévu pour la livraison, le dessignee shall be entitled to require the tinataire a le droit de demander que carrier to deliver to him, against a re- le deuxiéme exemplaire de la lettre ceipt, the second copy of the consign- de voiture lui soit remis et que la ment note and the goods. If the loss of marchandise lui soit livrée, le tout conthe goods is established or if the goods tre décharge. Si la perte de la marchan­ have not arrived after the expiry of the dise est établie, ou si la marchandise period provided for in article 19, the n’est pas arrivée å 1’expiration du déconsignee shall be entitled to enforce lai prévu å 1’article 19, le destinataire in his own name against the carrier any est autorisé å faire valoir en son pro­ rights arising from the contract of pre nom vis-å-vis du transporteur les carriage. droits qui résultent du contrat de trans­ port. 2. The consignee who avails himself 2. Le destinataire qui se prévaut des of the rights granted to him under pa- droits qui lui sont accordés aux terragraph 1 of this article shall pay the mes du paragraphe 1 du présent article charges shown to be due on the con- est tenu de payer le montant des créansignment note, but in the event of dis- ces résultant de la lettre de voiture. En pute on this matter the carrier shall cas de contestation å ce sujet, le trans­ not be required to deliver the goods porteur n’est obligé d’effectuer la liv­ unless security has been furnished by raison de la marchandise que si une the consignee. caution lui est fournie par le destina­ taire.

Artide 14 Artide li

1. If for any reason it is or becomes 1. Si, pour un motif quelconque, impossible to carry out the contract in 1’exécution du contrat dans les condi­ accordance with the terms laid down in tions prévues å la lettre de voiture est the consignment note before the goods ou devient impossible avant 1’arrivée reacli the place designated for delivery, de la marchandise au lieu prévu pour la the carrier shall ask for instructions livraison, le transporteur est tenu de from the person entitled to dispose of demander des instructions å la personne the goods in accordance with the pro­ qui a le droit de disposer de la mar­ visions of article 12. chandise conformément å Tarticle 12. 2. Nevertheless, if circumstances are 2. Toutefois, si les circonstances persuch as to allow the carriage to be mettent Texécution du transport dans carried out under conditions differing des conditions différentes de celles pré­ from those laid down in the consign­ vues å la lettre de voiture et si le trans­ ment note and if the carrier has been porteur n’a pu obtenir en temps utile unable to obtain instructions in rea- les instructions de la personne qui a le sonable time from the person entitled droit de disposer de la marchandise

Knngl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 85

enligt bestämmelserna i denna artikel, eller som utfört sådan anvisning utan att fordra, att det första exemplaret av fraktsedeln företes, är ansvarig gent­ emot den som därigenom tillskyndats skada.

Artikel 13

1. Sedan godset kommit fram till be­ stämmelseorten äger mottagaren fordra att fraktföraren mot kvitto utlämnar det andra exemplaret av fraktsedeln samt godset till honom. Utrönes det att godset gått förlorat eller har godset ej kommit fram vid utgången av den i ar­ tikel 19 nämnda fristen, äger mottaga­ ren gentemot fraktföraren i eget namn göra gällande de rättigheter som följer av fraktavtalet.

2. Mottagare vilken gör gällande rätt som tillkommer honom enligt första stycket, skall betala det belopp som framgår av fraktsedeln. I fall av tvist härom är fraktföraren icke skyldig att utlämna godset, om mottagaren icke ställer säkerhet.

Artikel 14

1. Är eller blir det av någon orsak före godsets ankomst till bestämmelse­ orten omöjligt att fullgöra avtalet på sätt fraktsedeln anger, skall fraktföra­ ren begära anvisning från den som en­ ligt artikel 12 äger förfoga över godset.

2. Om emellertid omständigheterna medger att befordringen utföres på an­ nat sätt än fraktsedeln anger och frakt­ föraren icke kunnat inom skälig tid er­ hålla anvisning från den som enligt ar­ tikel 12 äger förfoga över godset, åligger det fraktföraren att vidtaga de åtgärder

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

to dispose of the goods in accordance conformément å Farticle 12, il prend les with the provisions of article 12, he mesures qui lui paraissent les meilleushall take such steps as seem to him to res dans Tintérét de la personne ayant be in the best interests of the person le droit de disposer de la marchandise. entitled to dispose of the goods.

Article 15 Article 15

1. Where circumstances prevent de- 1. Lorsque, apres Tarrivée de la mar­ livery of the goods after their arrival chandise au lieu de destination, il se åt the place designated for delivery, the présente des empéchements å la livcarrier shall ask the sender for his in- raison, le transporteur demande des in­ structions. If the consignee refuses the structions å 1’expéditeur. Si le destinagoods the sender sliall be entitled to taire refuse la marchandise, 1’expéditeur dispose of them without being obliged a le droit de disposer de celle-ci sans to produce the first copy of the con- avoir å produire le premier exemplaire signinent note. de la lettre de voiture. 2. Even if he has refused the goods, 2. Méme s’il a refusé la marchandise, the consignee may nevertheless require le destinataire peut toujours en demandelivery so long as the carrier has not der la livraison tant que le transpor­ received instructions to the contrary teur n’a pas repu d’instructions confrom the sender. traires de 1’expéditeur. 3. Wlien circumstances preventing 3. Si 1’empéchement å la livraison se delivery of the goods arise after the présente apres que, conformément au consignee, in exercise of his rights un­ droit qu’il détient en vertu de Farticle der article 12, paragraph 3, has given 12, parlagraphe 3, le destinataire a an order for the goods to be delivered donné 1’ordre de livrer la marchan­ to another person, paragraphs 1 and 2 dise å une autre personne, le destina­ of this article shall apply as if the con­ taire est substitué å Fexpéditeur, et cette signee were the sender and that other autre personne au destinataire, pour person were the consignee. Fapplication des paragraphes 1 et 2 ci-dessus.

Article 16 Article 16

1. The carrier shall be entitled to re- 1. Le transporteur a droit au remcover the cost of his request for in­ boursement des frais que lui cause sa structions and any expenses entailed demande d’instructions, ou qu’entraine in carrying out such instructions, un- pour lui 1’exécution des instructions reless such expenses were caused by the ?ues, å moins que ees frais ne soient wrongful act or neglect of the carrier. la conséquence de sa faute. 2. In the cases referred to in article 2. Dans les cas visés å Farticle 14, 14, paragraph 1, and in article 15, the paragraphe 1, et å Farticle 15, le trans­ carrier may immediately unload the porteur peut décharger immédiatement goods for account of the person entitled la marchandise pour le compte de to dispose of them and thereupon the 1’ayant droit; apres ce déchargement, le carriage shall be deemed to be åt an transport est réputé terminé. Le trans­ end. The carrier shall then hold the porteur assume alors la garde de la goods on behalf of the person so entit­ marchandise. Il peut toutefois confier led. He may however entrust them to a la marchandise å un tiers et n’est alors third party, and in that case he sliall responsable que du choix judicieux de not be under any liability except for ce tiers. La marchandise reste grevée the exercise of reasonable care in the des créances résultant de la lettre de choice of such third party. The charges voiture et de tous autres frais.

Kungl. Mnj:ts proposition nr 132 år 1968 87

som synes honom bäst tillgodose den­ nes intresse.

Artikel 15

1. Föreligger efter godsets ankomst till bestämmelseorten hinder för dess utlämnande, skall fraktföraren begära anvisning från avsändaren. Vägrar mot­ tagaren att taga emot godset, äger av­ sändaren förfoga över detta utan att förete det första exemplaret av frakt­ sedeln.

2. Mottagaren äger, trots att han väg­ rat mottaga godset, påfordra dess utläm­ nande så länge fraktföraren icke er­ hållit annan anvisning från avsändaren.

3. Uppstår hinder för utlämnandet efter det att mottagaren med begagnan­ de av sin rätt enligt artikel 12 tredje stycket givit anvisning om att godset skall utlämnas till annan, skall vid tilllämpning av första och andra styckena av förevarande artikel mottagaren an­ ses som avsändare och den andre som mottagare.

Artikel 16

1. Fraktföraren har rätt till ersätt­ ning för kostnad som han haft för att inhämta anvisning eller efterkomma mottagen anvisning, om kostnaden icke uppkommit till följd av hans fel eller försummelse. 2. I fall som avses i artikel 14 första stycket eller artikel 15 äger fraktfö­ raren genast lossa godset för dens räk­ ning som äger förfoga däröver. Efter lossningen skall befordringen anses av­ slutad. Fraktföraren skall därefter för­ vara godset åt den andre. Han äger dock anförtro godset åt tredje man och svarar i sådant fall endast för att den­ ne väljes med tillbörlig omsorg. God­ set häftar alltjämt för de belopp som framgår av fraktsedeln samt för varje annan kostnad.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

due under the consignment note and all other expenses shall remain chargeable against the goods. 3. The carrier may sell the goods, 3. Le transporteur peut faire procéwithout awaiting instructions from the der å la vente de la marchandise sans person entitled to dispose of them, if attendre d’instructions de Tayant droit the goods are perishable or their con­ lorsque la nature périssable ou 1’état de dition warrants such a course, or when la marchandise le justifie ou lorsque les the storage expenses would be out of frais de garde sont hors de proportion proportion to the value of the goods. avec la valeur de la marchandise. Dans He may also proceed to the sale of the les autres cas, il peut également faire goods in other cases if after the expiry procéder å la vente lorsque, dans un of a reasonable period he has not re- délai raisonnable, il n’a pas recu de ceived from the person entitled to dis­ Tayant droit d’instructions contraires pose of the goods instructions to the dont Texécution puisse équitablement contrary which he may reasonably be étre exigée. required to carry out. 4. If the goods have been sold pur- 4. Si la marchandise a été vendue en suant to this article, the proceeds of application du présent article, le prosale, after deduction of the expenses duit de la vente doit étre mis å la dis­ chargeable against the goods, shall be position de Tayant droit, déduction placed åt the disposal of the person faite des frais grevant la marchandise. entitled to dispose of the goods. If these Si ees frais sont supérieures au produit charges exceed the proceeds of sale, de la vente, le transporteur a droit ä la the carrier shall be entitled to the diffe- différence. rence. 5. The procedure in the case of sale 5. La fa<jon de procéder en cas de shall be determined by the law or vente est déterminée par la loi ou les custom of the place where the goods usages du lieu ou se trouve la marchan­ are situated. dise.

CHAPTER IV CHAPITRE IV

Liability of the carrier Responsabilité du transporteur

Article 17 Article 17

1. The carrier shall be liable for the 1. Le transporteur est responsable de total or partial loss of the goods and la perte totale ou partielle, ou de 1’avafor damage thereto occurring between rie, qui se produit entre le moment de the time when he takes over the goods la prise en charge de la marchandise and the time of delivery, as well as for et celui de la livraison, ainsi que du any delay in delivery. retard å la livraison. 2. The carrier shall however be re- 2. Le transporteur est déchargé de lieved of liability if the loss, damage cette responsabilité si la perte, 1’avarie or delay was caused by the wrongful ou le retard a eu pour cause une faute act or neglect of the claimant, by the de Tayant droit, un ordre de celui-ci ne instructions of the claimant given other- résultant pas d’une faute du transpor­ wise than as the result of a wrongful teur, un vice propre de la marchandise, act or neglect on the part of the car­ ou des circonstances que le transpor­ rier, by inherent vice of the goods or teur ne pouvait pas éviter et aux conthrough circumstances which the car­ séquences desquelles il ne pouvait pas rier could not avoid and the con- obvier. sequenses of which he was unable to prevent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 89

3. Fraktföraren äger sälja godset utan att invänta anvisning från den som äger förfoga över det, om godset är utsatt för snar förstörelse eller dess tillstånd ger anledning därtill eller kostnaden för dess förvaring icke står i rimligt förhållande till dess värde. Han äger också i annat fall sälja godset, om han icke inom skälig tid från den som äger förfoga över godset erhållit annan an­ visning som han skäligen får anses skyl­ dig att efterkomma.

4. Har godset sålts med tillämpning av denna artikel, skall köpeskillingen efter avdrag för de kostnader för vilka godset häftar tillställas den som ägde förfoga över godset, överstiger dessa kostnader köpeskillingen, äger fraktfö­ raren rätt till ersättning för mellanskill­ naden.

5. Förfarandet vid försäljning be­ stämmes av lag eller sedvana på den ort där godset finnes.

KAPITEL IV

Fraktförarens ansvarighet

Artikel 17

1. Fraktföraren är ansvarig för så­ dan förlust eller minskning av godset och sådan skada därpå som inträffar under tiden mellan godsets mottagande till befordran och dess utlämnande samt för dröjsmål med utlämnandet. 2. Fraktföraren är dock fri från an­ svarighet, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet orsakats an­ tingen av fel eller försummelse av den berättigade eller av sådan anvisning från denne som icke föranletts av frakt­ förarens fel eller försummelse eller av godsets bristfälliga beskaffenhet eller av förhållande, som fraktföraren icke kunnat undvika och vars följder han icke kunnat förebygga.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

3. The carrier shall not be relieved 3. Le transporteur ne peut exciper, af liability by reason of the defective pour se décharger de sa responsabilité, condition of the vehicle used by him ni des défectuosités du véhicule dont in order to perform the carriage, or il se sert pour effectuer le transport, ni by reason of the wrongful act or neg- de fautes de la personne dont il aurait lect of the person from whom he may loué le véhicule ou des préposés de have hired the vehicle or of the agents celle-ci. or servants of the latter. 4. Subject to artide 18, paragraphs 4. Compte tenu de 1’article 18, para- 2 to 5, the carrier shall be relieved of graphes 2 å 5, le transporteur est déliability when the loss or damage arises cliargé de sa responsabilité lorsque la from the special risks inherent in one perte ou l’avarie résulte des risques or more of the following circum- particuliers inhérents å l’un des faits stances: suivants ou å plusieurs d’entre eux :

(a) Use of open unsheeted vehicles, a) emploi de véhicules ouverts et when their use has been expressly non båchés, lorsque cet emploi a été agreed and specified in the consign- convenu d’une maniére expresse et menment note; tionné dans la lettre de voiture; (b) the lack of, or defective con­ b) absence ou défectuosité de l’emdition of packing in the case of goods ballage pour les marchandises exposées which, by their nature, are liable to par l'eur nature å des déchets ou avaries wastage or to be damaged when not quand elles ne sont pas emballées ou packed or when not properly packed; sont mal emballées; (c) handling, loading, stowage or un- c) manutention, chargement, arriloading of the goods by the sender, the mage ou déchargement de la marchanconsignee or persons acting on behalf dise par 1’expéditeur ou le destinataire of the sender or the consignee; ou des personnes agissant pour le compte de 1’expéditeur ou du destina­ taire; (d) the nature of certain kinds of d) nature de certaines marchandises goods which particularly exposes them exposées, par des causes inhérentes å to total or partial loss or to damage, cette nature méme, soit å perte totale especially through breakage, rust, decay, ou partielle, soit å avarie, notamment desiccation, leakage, normal wastage, par bris, rouille, détérioration interne or the action of moth or vermin; et spontanée, dessication, coulage, déchet normal ou action de la vermine et des rongeurs; (e) insufficiency or inadequacy of e) insuffisance ou imperfection des marks or numbers on the packages; marques ou des numéros de colis; (f) the carriage of livestock. f) transport d’animaux vivants. 5. Where under this article the car­ 5. Si, en vertu du présent article, le rier is not under any liability in re- transporteur ne répond pas de certains spect of some of the factors causing des facteurs qui ont causé le dommage, the loss, damage or delay, he shall sa responsabilité n’est engagée que only be liable to the extent that those dans la proportion ou les facteurs dont factors for which he is liable under il répond en vertu du présent article this article have contributed to the ont contribué au dommage. loss, damage or delay.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 91

3. Fraktföraren kan icke till befriel­ se från ansvarighet åberopa vare sig bristfällighet hos det fordon som han använder för befordringen eller fel el­ ler försummelse av den från vilken han kan ha hyrt fordonet eller av dennes folk.

4. Under de förutsättningar som an­ ges i artikel 18 andra till femte styc­ kena är fraktföraren fri från ansva­ righet, om förlusten, minskningen eller skadan härrör av den särskilda risk som är förbunden med ett eller flera av följande förhållanden: a) användning av öppet fordon utan presenning, när detta transportsätt ut­ tryckligen avtalats och angivits i frakt­ sedeln; b) felande eller bristfällig förpack­ ning av gods, som på grund av sin egen beskaffenhet är utsatt för minskning el­ ler skada när det icke är förpackat el­ ler är bristfälligt förpackat; c) handhavande, lastning, stuvning eller lossning av godset som ombesörjts av avsändaren, mottagaren eller person, som handlar för avsändarens eller mot­ tagarens räkning;

d) sådan beskaffenhet hos visst slag av gods som medför att godset är sär­ skilt utsatt för fara att gå förlorat, minskas eller skadas, i synnerhet ge­ nom bräckning, rost, inre självförstö­ ring, uttorkning, läckage, normalt svinn eller angrepp av skadeinsekter eller gnagare; e) ofullständig eller felaktig märk­ ning eller numrering av kollina; f) befordran av levande djur. 5. Är fraktföraren enligt denna arti­ kel icke ansvarig för viss eller vissa av de omständigheter som medverkat till förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet, svarar han endast i den ut­ sträckning som de förhållanden för vil­ ka han enligt denna artikel är ansvarig har medverkat till förlusten, minsk­ ningen, skadan eller dröjsmålet.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Article 18 Article 18

1. The burden of proving that loss, 1. La preuve que la perte, 1’avarie ou damage or delay was due to one of the le retard a eu pour cause un des faits causes specified in article 17, paragraph prévus å 1’article 17, paragraphe 2, in- 2, shall rest upon the carrier. combe au transporteur. 2. When the carrier establishes that 2. Lorsque le transporteur établit que, in the circumstances of the case, the eu égard aux circonstances de fait, la loss or damage could be attributed to perte ou Tavarie a pu résulter d’un ou one or more of the special risks re- de plusieurs des risques particuliers ferred to in article 17, paragraph 4, it prévus å 1’article 17, paragraphe 4, il y shall be presumed that it was so caused. a présomption qu’elle en résulte. The claimant shall however be entitled L’ayant droit peut toutefois faire la to prove that the loss or damage was preuve que le dommage n’a pas eu l’un not, in fact, attributable either wholly de ees risques pour cause totale ou or partly to one of these risks. partielle.

3. This presumption shall not apply 3. La présomption visée ci-dessus in the circumstances set out in article n’est pas applicable dans le cas prévu 17, paragraph 4(a), if there has been å Tarticle 17, paragraphe 4. a), s’il y a an abnormal shortage, or a loss of any manquant d’une importance anormale package. ou perte de colis. 4. If the carriage is performed in 4. Si le transport est effeetué au vehicles specially equipped to protect moyen d’un véhieule aménagé en vue the goods from the effects of heat, cold, de soustraire les marchandises å Tinvariations in temperature or the humi- fluence de la chaleur, du froid, des dity of the air, the carrier shall not be variations de température ou de Thumientitled to claim the benefit of article dité de l’air, le transporteur ne peut 17, paragraph 4 (d), unless he proves invoquer le bénéfice de Tarticle 17, that all steps incumbent on him in the paragraphe 4. d), que s’il fournit la circumstances with respect to the preuve que toutes les mesures lui inchoice, maintenance and use of such combant, compte tenu des circonstan­ equipment were taken and that he com- ces, ont été prises en ce qui concerne plied with any special instructions le choix, 1’entretien et Temploi de ees issued to him. aménagements et qu’il s’est conformé aux instructions spéciales qui ont pu lui étre données. 5. The carrier shall not be entitled 5. Le transporteur ne peut invoquer to claim the benefit of article 17, para­ le bénéfice de Tarticle 17, paragraphe graph 4 (f), unless he proves that all 4. f), que s’il fournit la preuve que steps normally incumbent on him in toutes les mesures lui incombant northe circumstances were taken and that malement, compte tenu des circon­ he complied with any special instruc­ stances, ont été prises et qu’il s’est tions issued to him. conformé aux instructions spéciales qui ont pu lui étre données.

Artide 19 Artide 19

Delay in delivery shall be said to Il y a retard å la livraison lorsque la occur when the goods have not been marchandise n’a pas été livrée dans le delivered within the agreed time-limit délai convenu ou, s’il n’a pas été conor when, failing an agreed time-limit, venu de délai, lorsque la durée effeethe actual duration of the carriage hav- tive du transport dépasse, compte tenu

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 93

Artikel 18

1. Bevisskyldigheten för att förlust, minskning, skada eller dröjsmål orsa­ kats av förhållande som anges i artikel 17 andra stycket åvilar fraktföraren. 2. Visar fraktföraren att förlust, minskning eller skada att döma av fö­ religgande omständigheter kan härrö­ ra av en eller flera av de särskilda risker som nämnes i artikel 17 fjärde stycket, skall den antagas härröra där­ av. Motparten äger dock föra bevis­ ning om att förlusten, minskningen el­ ler skadan i verkligheten icke vare sig helt eller delvis är att tillskriva sådan risk. 3. Antagande enligt andra stycket får icke göras i fall som avses i artikel 17 fjärde stycket a), därest fråga är om onormalt stor minskning eller om för­ lust av hela kollin. 4. Sker befordringen med fordon som är utrustat med särskild anordning för att skydda godset mot inverkan av värme, kyla, temperaturväxlingar eller luftens fuktighet, äger fraktföraren icke till befrielse från ansvarighet åberopa bestämmelsen i artikel 17 fjärde styc­ ket d), om han icke visar att alla åt­ gärder blivit vidtagna, som med hän­ syn till omständigheterna åvilar ho­ nom i fråga om val, underhåll och an­ vändning av anordningen, samt att han följt de särskilda anvisningar som kan ha meddelats honom.

5. Fraktföraren äger icke till befriel­ se från ansvarighet åberopa bestäm­ melsen i artikel 17 fjärde stycket f), om han icke visar att alla åtgärder blivit vidtagna, som med hänsyn till omständigheterna normalt åvilar ho­ nom, samt att han följt de särskilda an­ visningar som kan ha meddelats ho­ nom.

Artikel 19

Dröjsmål med utlämnandet förelig­ ger, när godset icke utlämnats inom av­ talad tid eller, om särskild tid ej avta­ lats, när den tid som åtgått för beford­ ringen överskrider vad som med hän-

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

ing regard to the circumstances of tlie des circonstances et, notamment, dans case, and in particular, in the case of le cas d’un chargement partiel, du temps partial loads, the time required for mak- voulu pour assembler un chargement ing up a complete load in the normal complet dans des conditions normales, way, exceeds the time it would be le temps qu’il est raisonnable d’allouer reasonable to allow a diligent carrier. å des transporteurs diligents.

Article 20 Artide 20

1. The fact that goods have not been 1. L’ayant droit peut, sans avoir å delivered within thirty days foliow- fournir d’autres preuves, considérer la ing the expiry of the agreed time-limit, marchandise comme perdue quand elle or, if there is no agreed time-limit, n’a pas été livrée dans les trente jours within sixty days from the time when qui suivent Fexpiration du délai conthe carrier took over the goods, shall venu ou, s’il n’a pas été convenu de be conclusive evidence of the loss of délai, dans les soixante jours qui sui­ the goods, and the person entitled to vent la prise en charge de la marchan­ make a claim may thereupon treat them dise par le transporteur. as lost. 2. The person so entitled may, on 2. L’ayant droit peut, en recevant le receipt of compensation for the missing paiement de Tindemnité pour la mar­ goods, request in writing that he shall chandise perdue, demander, par écrit, be notified immediately should the å étre avisé immédiatement dans le cas goods be recovered in the course of the ou la marchandise serait retrouvée au year following the payment of compen­ cours de 1’année qui suivra le paiement sation. He shall be given a written de Tindemnité. Il lui est donné par écrit acknowledgment of such request. acte de cette demande. 3. Within the thirty days following 3. Dans les trente jours qui suivent Ia receipt of such notification, the person réception de cet avis, Tayant droit peut entitled as aforesaid may require the exiger que la marchandise lui soit livrée goods to be delivered to him against contre paiement des créances résultant payment of the charges shown to be de la lettre de voiture et contre restitu­ due on the consignment note and also tion de Tindemnité qu’il a recue, déagainst refund of the compensation he duction faite éventuellement des frais received less any charges included qui auraient été compris dans cette therein but without prejudice to any indemnité, et sous réserve de tous droits claims to compensation for delay in å Tindemnité pour retard å la livraison delivery under article 23 and, where prévue å 1’article 23 et, s’il y a lieu, å applicable, article 26. 1’article 26. 4. In the absence of the request 4. A défaut soit de la demande pré­ mentioned in paragraph 2 or of any vue au paragraphe 2, soit d’instructions instructions given within the period of données dans le délai de trente jours thirty days specified in paragraph 3, or prévu au paragraphe 3, ou encore si la if the goods are not recovered until marchandise n’a été retrouvée que plus more than one year after the payment d’un an apres le paiement de Tindem­ of compensation, the carrier shall be nité, le transporteur en dispose conforentitled to deal with them in accor- mément å la loi du lieu ou se trouve la dance with the law of the place where marchandise. the goods are situated.

Artide 21 Artide 21

Should the goods have been delivered Si la marchandise est livrée au desto the consignee without collection of tinataire sans encaissement du rem-

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 95

syn till omständigheterna skäligen bör medges en omsorgsfull fraktförare. I fråga om dellast skall därvid särskilt beaktas den tid som kräves, för att i sedvanlig ordning samla full last.

Artikel 20

1. Om godset icke utlämnats inom trettio dagar efter utgången av avta­ lad tid eller, om särskild tid ej avtalats, inom sextio dagar från det fraktföraren mottog godset till befordran, äger den berättigade anse godset som förlorat utan att behöva förebringa annan be­ visning härför.

2. Den berättigade kan, när han mot­ tager gottgörelse för att godset gått för­ lorat, skriftligen begära att omedelbart bli underrättad i händelse godset skulle komma tillrätta inom loppet av ett år från det ersättningen utbetalades. Skrift­ lig bekräftelse på att sådan begäran framställts skall lämnas honom. 3. Inom trettio dagar från det han er­ hållit underrättelse som nu sagts kan den berättigade påfordra, att godset ut­ lämnas till honom mot att han erläg­ ger de belopp som framgår av fraktse­ deln och återbetalar den gottgörelse han uppburit, minskad med den kost­ nadsersättning som kan ha inräknats däri, men utan inskränkning i den rätt till gottgörelse för dröjsmål med utläm­ nandet som han kan ha enligt artikel 23 och, i förekommande fall, artikel 26. 4. Framställes ej begäran som sägs i andra stycket eller lämnas icke nå­ gon anvisning inom den i tredje styc­ ket nämnda trettiodagarsfristen eller kommer godset icke tillrätta förrän mer än ett år förflutit från det ersätt­ ningen utbetalades, äger fraktföraren förfoga över godset i överensstämmelse med lagen på den ort där godset fin­ nes.

Artikel 21

Har godset utlämnats till mottagaren utan uttagande av efterkrav, som frakt-

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

the “cash on delivery” charge which boursement qui aurait du étre perpu par should have been collected by the car- le transporteur en vertu des disposi­ rier under the terms of the contract of tions du contrat de transport, le trans­ carriage, the carrier shall be liable to porteur est tenu d’indemniser l’expédithe sender for compensation not ex- teur å concurrence du montant du remceeding the amount of such charge boursement, sauf son recours contre le without prejudice to his right of action destinataire. against the consignee.

Article 22 Article 22

1. When the sender hands goods of 1. Si 1’expéditeur remet au transpor­ a dangerous nature to the carrier, he teur des marchandises dangereuses, il shall inform the carrier of the exact lui signale la nature exacte du danger nature of the danger and indicate, if qu’elles présentent et lui indique évennecessarj', the precautions to be taken. tuellement les precautions å prendre. If this information has not been entered Au cas ou cet avis n’a pas été consigné in the consignment note, the burden of sur la lettre de voiture, il appartient å proving, by some other means, that the l’expéditeur ou au destinataire de faire carrier knew the exact nature of the la preuve, par tous autres moyens, que danger constituted by the carriage of le transporteur a eu connaissance de la the said goods shall rest upon the nature exacte du danger que présensender or the consignee. tait le transport desdites marchandises. 2. Goods of a dangerous nature 2. Les marchandises dangereuses qui which, in the circumstances referred n’auraient pas été connues comme telto in paragraph 1 of this article, the les par le transporteur dans les concarrier did not know were dangerous, ditions prévues au paragraphe 1 du may, åt any time or place, be unloaded, présent article, peuvent å tout moment destroyed or rendered harmless by the et en tout lieu étre déchargées, détruicarrier without compensation; further, tes ou rendues inoffensives par le trans­ the sender shall be liable for all ex- porteur, et ce sans aucune indemnité; penses, loss or damage arising out of 1’expéditeur est en outre responsable their handing over for carriage or of de tous frais et dommages résultant de tlieir carriage. leur remise au transport ou de leur transport.

Article 23 Article 23

1. When, under the provisions of this 1. Quand, en vertu des dispositions Convention, a carrier is liable for com­ de la présente Convention, une indem­ pensation in respect of total or partial nité pour perte totale ou partielle de la loss of goods, such compensation shall marchandise est mise å la charge du be calculated by reference to the value transporteur, cette indemnité est calof the goods åt the place and time åt culée d’aprés la valeur de la marchan­ which they were accepted for carriage. dise au lieu et å 1’époque de la prise en charge. 2. The value of the goods shall be 2. La valeur de la marchandise est fixed according to the commodity ex- déterminée d’aprés le cours en bourse change price or, if there is no such ou, å défaut, d’aprés le prix courant price, according to the current märket sur le marché ou, å défaut de 1’un et price or, if there is no commodity ex- de 1’autre, d’aprés la valeur usuelle change price or current märket price, des marchandises de méme nature et by reference to the normal value of qualité. goods of the same kind and quality.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 97

föraren skolat uppbära enligt fraktav­ talet, är fraktföraren skyldig att hålla avsändaren skadeslös intill efterkravets belopp, fraktföraren dock obetaget att söka sitt åter av mottagaren.

Artikel 22

1. Överlämnar avsändaren gods av farlig beskaffenhet till fraktföraren, skall han underrätta denne om farans särskilda art och, om nödvändigt, ange de försiktighetsmått som skall vidtagas. Har sådan underrättelse icke intagits i fraktsedeln, ankommer det på avsän­ daren eller mottagaren att på annat sätt styrka, att fraktföraren ägde kännedom om den särskilda arten av den fara som var förbunden med befordringen av godset. 2. Gods av farlig beskaffenhet, om vars farlighet fraktföraren icke erhållit kännedom enligt första stycket av den­ na artikel, kan fraktföraren när och var som helst lossa, förstöra eller oskad­ liggöra utan att bli ersättningsskyldig. Avsändaren är ansvarig för all kostnad, förlust eller skada som uppkommer till följd av godsets avlämnande till beford­ ran eller till följd av dess befordran.

Artikel 23

1. Är fraktföraren på grund av be­ stämmelserna i denna konvention skyl­ dig att utge ersättning för förlust eller minskning av gods, beräknas ersätt­ ningen efter det värde godset vid tiden för dess mottagande till befordran hade på den ort där det mottogs till beford­ ran. 2. Godsets värde bestämmes efter börspriset eller, om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om inte hel­ ler sådant pris finnes, efter det gängse värdet av gods av samma slag och be­ skaffenhet.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

3. Compensation shall not, however, 3. Toutefois, 1’indemnité ne peut déexceed 25 francs per kilogram of gross passer 25 francs par kilogramme du weight short. “Franc” means the gold poids brut manquant. Le franc s’entend franc weighing 10/31 of a gramme and du franc-or, d’un poids de 10/31 de being of millesimal fineness 900. gramme au titre de 0,900. 4. in addition, the carriage cliarges, 4. Sont en outre remboursés le prix Customs duties and other charges in- du transport, les droits de douane et les curred in respect of the carriage of the autres frais encourus å 1’occasion du goods shall be refunded in full in case transport de la marchandise, en totalité of total loss and in proportion to the en cas de perte totale, et au prorata en loss sustained in case of partial loss, cas de perte partielle; d’autres dommabut no further damages shall be payable. ges-intéréts ne sont pas dus. 5. In the case of delay, if the claimant 5. En cas de retard, si l’ayant droit proves that damage lias resulted there- prouve qu’un préjudice en est résulté, from the carrier shall pay compensa­ le transporteur est tenu de payer pour tion for such damage not exceeding the ce préjudice une indemnité qui ne peut carriage charges. pas dépasser le prix du transport. 6. Higher compensation may only be 6. Des indemnités plus élevées ne claimed where the value of the goods peuvent étre réclamées qu’en cas de or a special interest in delivery has déclaration de la valeur de la marchan­ been declared in accordance with ar­ dise ou de déclaration d’intérét spécial tides 24 and 26. å la livraison, conformément aux ar­ tides 24 et 26.

Article 24 Article 24

The sender may, against payment of L’expéditeur peut déclarer dans la a surcharge to be agreed upon, declare lettre de voiture, contre paiement d’un in the consignment note a value for supplement de prix å convenir, une the goods exceeding the limit laid down valeur de la marchandise excédant la in article 23, paragraph 3, and in that limite mentionnée au paragraphe 3 de case the amount of the declared value 1’article 23 et, dans ce cas, le montant shall be substituted for that limit. déclaré se substitue å cette limite.

Article 25 Article 25

1. In case of damage, the carrier 1. En cas d’avarie, le transporteur shall be liable for the amount by which paie le montant de la dépréciation calthe goods have diminished in value, culée d’aprés la valeur de la marchan­ calculated by reference to the value of dise fixée conformément å 1’article 23, the goods fixed in accordance with ar­ paragraphes 1, 2 et 4. ticle 23, paragraphs 1, 2 and 4. 2. The compensation may not, how­ 2. Toutefois, 1’indemnité ne peut dé­ ever, exceed: passer —- (a) if the whole consignment has a) si la totalité de 1’expédition est been damaged, the amount payable in dépréciée par 1’avarie, le chiffre qu’elle the case of total loss; aurait atteint en cas de perte totale;

(b) if part only of the consignment b) si une partie seulement de l’expéhas been damaged, the amount payable dition est dépréciée par l’avarie, le in the case of loss of the part affected. chiffre qu’elle aurait atteint en cas de perte de la partie dépréciée.

Article 26 Article 26

1. The sender may, against payment 1. L’expéditeur peut fixer, en l’inof a surcharge to be agreed upon, fix scrivant ä la lettre de voiture, et contre

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 101

överenskommen tilläggsavgift fastställa ett belopp, som motsvarar det särskilda intresset av riktigt utlämnande i hän­ delse godset går förlorat, minskas eller skadas eller avtalad tid för utlämnan­ det överskrides. 2. Har särskilt leveransintresse uppgivits kan vid sidan av ersättning som avses i artiklarna 23, 24 och 25 gottgörelse fordras intill beloppet av det upp­ givna intresset för den ytterligare ska­ da som visas ha uppkommit.

Artikel 27

1. Den som är berättigad till ersätt­ ning äger fordra ränta på ersättnings­ beloppet. Ränta beräknas efter fem pro­ cent om året och löper från den dag då skriftligt anspråk på ersättning av­ sändes till fraktföraren eller, om sådant anspråk icke framställts, från den dag då talan väcktes.

2. Är belopp som ligger till grund för beräkning av ersättning icke uttryckt i myntslaget i den stat där betalning kräves, skall omräkning ske efter den på betalningsdagen gällande kursen på den ort där betalning sker.

Artikel 28

1. Kan enligt tillämplig lag förlust, minskning, skada eller dröjsmål, som uppkommit under befordran vilken är underkastad denna konvention, ge upp­ hov till anspråk på annan grund än av­ tal, får fraktföraren åberopa de bestäm­ melser i denna konvention som uteslu­ ter hans ansvarighet eller som anger eller begränsar ersättningens storlek.

2. Framställes på annan grund än av­ tal anspråk med anledning av förlust, minskning, skada eller dröjsmål mot person, för vilken fraktföraren svarar enligt artikel 3, äger även sådan person åberopa de bestämmelser i denna kon­ vention som utesluter fraktförarens an-

102 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968

bility of the carrier or which fix or la responsabilité du transporteur ou qui limit the compensation due. déterminent ou limitent les indeinnités dues.

Article 29 Article 29

1. The carrier shall not be entitled to 1. Le transporteur n’a pas le droit de avail himself of the provisions of this se prévaloir des dispositions du présent chapter which exclude or limit his lia- chapitre qui excluent ou limitent sa bility or which shift the burden of responsabilité ou qui renversent le farproof if the damage was caused by his deau de la preuve, si le dommage prowilful misconduct or by such default vient de son dol ou d’une faute qui lui on his part as, in accordance with the est imputable et qui, d’aprés la loi de law of the court or tribunal seized of la juridiction saisie, est considérée the case, is considered as equivalent to comme équivalente au dol. wilful misconduct. 2. The same provision shall apply if 2. Il en est de méme si le dol ou la the wilful misconduct or default is faute est le fait des préposés du trans­ committed by the agents or servants of porteur ou de toutes autres personnes the carrier or by any other persons of aux services desquelles il recourt pour whose services he makes use for the 1’exécution du transport lorsque ees performance of the carriage, when such préposés ou ees autres personnes agisagents, servants or other persons are sent dans 1’exercice de leurs fonetions. acting within the scope of their employ- Dans ce cas, ees préposés ou ees autres ment. Furthermore, in such a case such personnes n’ont pas davantage le droit agents, servants or other persons shall de se prévaloir, en ce qui concerne leur not be entitled to avail themselves, with responsabilité personnelle, des disposi­ regard to their personal liability, of the tions du présent chapitre visées au paprovisions of this chapter referred to in ragraphe 1. paragraph 1.

CHAPTER V CHAPITRE V

Claims and actions Réclamations et actions

Article 30 Article 30

1. If the consignee takes delivery of 1. Si le destinataire a pris livraison the goods without duly checking their de la marchandise sans qu’il en ait conscondition with the carrier or without taté 1’état contradictoirement avec le sending him reservations giving a ge­ transporteur ou sans qu’il ait, au plus neral indication of the loss or damage, tard au moment de la livraison s’il s’agit not later than the time of delivery in de pertes ou avaries apparentes, ou dans the case of apparent loss or damage and les sept jours å dater de la livraison, within seven days of delivery, Sundays dimanche et jours fériés non compris, and public holidays excepted, in the lorsqu’il s’agit de pertes ou avaries case of loss or damage which is not non apparentes, adressé des réserves apparent, the fact of his taking delivery au transporteur indiquant la nature gé-

shall be prima facie evidence that he nérale de la perte ou de Pavarie, il est

has received the goods in the condition présumé, jusqu’å preuve contraire, avoir described in the consignment note. In re<?u la marchandise dans l’état déerit the case of loss or damage which is not dans la lettre de voiture. Les réserves apparent the reservations referred to visées ci-dessus doivent étre faites par shall be made in writing. écrit lorsqu’il s’agit de pertes ou ava­ ries non apparentes.

Knngl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 99

3. Ersättningen får dock icke över­ stiga 25 francs för kilogram av förlo­ rad bruttovikt. Med franc förstås guld­ franc med en vikt av 10/31 gram och 0,900 finhet. 4. Härutöver skall frakt, tullavgifter och andra kostnader med anledning av befordringen återbetalas, till fullo vid förlust och proportionsvis vid minsk­ ning, men annan skada ersättes icke.

5. Skada till följd av dröjsmål är fraktföraren skyldig att ersätta intill fraktens belopp.

6. Ytterligare ersättning kan fordras endast om godsets värde eller särskilt leveransintresse angivits enligt artikel 24 eller artikel 26.

Artikel 24

Avsändaren äger mot erläggande av överenskommen tilläggsavgift i fraktse­ deln uppge högre värde på godset än som motsvarar det i artikel 23 tredje stycket föreskrivna ansvarighetsbelop­ pet, och i sådant fall gäller det uppgiv­ na värdet i stället som sådant belopp.

Artikel 25

1. Vid skada på godset skall fraktfö­ raren ersätta värdeminskningen, beräk­ nad efter det enligt artikel 23 första, andra och fjärde styckena bestämda värdet av godset.

2. Ersättningen får dock icke över­ stiga: a) om hela sändningen minskat i vär­ de till följd av skadan, det belopp som skulle ha utgått om sändningen gått förlorad; b) om blott en del av sändningen minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha utgått, om denna del gått förlorad.

Artikel 26

1. Avsändaren kan genom anteckning i fraktsedeln och mot erläggande av 7 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 132

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

the amount of a special interest in deli- paiement d’un supplément de prix å very in the case of loss or daraage or convenir, le montant d’un intérét spéof the agreed time-limit being exceeded, cial å la livraison, pour le cas de perte by entering such amount in the consign- ou d’avarie et pour celui de dépassement note. ment du délai convenu.

2. If a declaration of a special inter­ 2. S’il y a eu déclaration d’intérét est in delivery has been made, com- spécial å la livraison, il peut étre répensation for the additional loss or clamé, indépendamment des indemnités damage proved may be claimed, up to prévues aux artides 23, 24 et 25, et å the total amount of the interest decla- concurrence du montant de 1’intérét red, independently of the compensation déclaré, une indemnité égale au dom­ provided for in artides 23, 24 and 25. mage supplémentaire dont la preuve est apportée.

Article 27 Artide 27

1. The claimant shall be entitled to 1. L’ayant droit peut demander les claim interest on compensation payable. intéréts de 1’indemnité. Ces intéréts, Such interest, calculated åt five per calculés å raison de cinq pour cent centum per annum, shall accrue from Fan, courent du jour de la réclamation the date on which the claim was sent adressée par écrit au transporteur ou, in writing to the carrier or, if no such s’il n’y a pas eu de réclamation, du jour claim lias been made, from the date on de la demande en justice. which legal proceedings were insti­ tuted. 2. When the amounts on which the 2. Lorsque les éléments qui servent de calculation of the compensation is base au calcul de 1’indemnité ne sont based are not expressed in the currency pas exprimés dans la monnaie du pays of the conutry in which payment is ou le paiement est réclamé, la conver­ claimed, conversion shall be åt the rate sion est faite d’apres le cours du jour of exchange applicable on the day and et du lieu du paiement de 1’indemnité. åt the place of payment of compensa­ tion.

Artide 28 Artide 28

1. In cases where, under the law 1. Lorsque, d’aprés la loi applicable, applicable, loss, damage or delay aris- la perte, Favarie ou le retard survenu au ing out of carriage under this Conven- cours d’un transport soumis å la prétion gives rise to an extra-contractual sente Convention peut donner lieu å claim, the carrier may avail himself of une réclamation extra-contractuelle, le the provisions of this Convention which transporteur peut se prévaloir des dis­ exclude his liability or which fix or positions de la présente Convention qui limit the compensation due. excluent sa responsabilité ou qui déterminent ou limitent les indemnités dues. 2. In cases where the extra-contrac­ 2. Lorsque la responsabilité extratual liability for loss, damage or delay contractuelle pour perte, avarie ou re­ of one of the persons for whom the tard d’une des personnes dont le trans­ carrier is responsible under the terms porteur répond aux termes de Farticle of article 3 is in issue, such person may 3 est mise en cause, cette personne peut also avail himself of the provisions of également se prévaloir des dispositions this Convention which exclude the lia- de la présente Convention qui excluent

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 103

svårighet eller som ånger eller begrän­ sar ersättningens storlek.

Artikel 29

1. Fraktföraren kan icke åberopa de bestämmelser i detta kapitel vilka ute­ sluter eller begränsar hans ansvarighet eller innebär överflyttning av bevisskyl­ digheten, om han orsakat skadan upp­ såtligen eller om sådan vårdslöshet lig­ ger honom till last som likställes med uppsåt enligt lagen i den stat där talan väckts.

2. Vad nu sagts gäller även när upp­ såt eller vårdslöshet ådagalagts av nå­ gon som är anställd hos fraktföraren eller av annan som denne anlitat för befordringen när den anställde hand­ lar i tjänsten eller medhjälparen för uppdragets fullgörande. I sådant fall får den anställde eller medhjälparen ej heller med avseende på sin personliga ansvarighet åberopa de bestämmelser i detta kapitel vilka nämnts i första styc­ ket.

KAPITEL V

Anmärkningar och väckande av talan

Artikel 30

1. Har mottagaren tagit emot godset utan att ha gemensamt med fraktföra­ ren undersökt dess tillstånd eller utan att, när fråga är om synlig minskning eller skada, senast vid utlämnandet, el­ ler, när fråga är om minskning eller skada, som icke var synlig, inom sju dagar, söndagar och andra allmänna fridagar oräknade, ha till fraktföraren framställt anmärkning innefattande en allmän beskrivning av minskningens el­ ler skadans art, skall mottagaren, om annat ej styrkes, antagas ha tagit emot godset i det tillstånd som angivits i. fraktsedeln. I fråga om minskning eller skada, som ej var synlig, skall anmärk­ ningen göras skriftligen.

104 Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1068

2. When the condition of the goods 2. Lorsque 1’état de la marchandise has been duly checked by the con- a été constaté contradictoirement par signee and the carrier, evidence con- le destinataire et le transporteur, la tradicting the result of this checking preuve contraire au résultat de cette shall only be admissible in the case of constatation ne peut étre faite que s’il loss or damage which is not apparent s’agit de pertes ou avaries non appaand provided tliat the consignee has rentes et si le destinataire a adressé des duly sent reservations in writing to the réserves écrites au transporteur dans carrier within seven days, Sundays and les sept jours, dimanche et jours fériés public liolidays excepted, from the date non compris, å daler de cette constata­ of checking. tion. 3. No compensation shall be payable 3. Un retard å la livraison ne peut for delay in delivery unless a reserva­ donner lieu å indemnité que si une rétion has been sent in writing to the serve a été adressée par écrit dans le carrier, within twenty-one days from délai de 21 jours å dater de la mise de the time that the goods were placed åt la marchandise å la disposition du des­ the disposal of the consignee. tinataire. 4. In calculating the time-limits pro­ 4. La date de livraison ou, selon le vided for in this Article the date of cas, celle de la constatation ou celle de delivery, or the date of checking, or the la mise å disposition n’est pas comptée date when the goods were placed åt the dans les délais prévus au présent ar­ disposal of the consignee, as the case ticle. may be, shall not be included. 5. The carrier and the consignee shall 5. Le transporteur et le destinataire give each other every reasonable facili- se donnent réciproquement toutes famty for making the requisite investiga- lités raisonnables pour les constatations tions and checks. et vérifications utiles.

Article 31 Article 31

1. In legal proceedings arising out 1. Pour tous litiges auxquels donnent of carriage under this Convention, the lieu les transports soumis å la présente plaintiff may bring an action in any Convention, le demandeur peut saisir, court or tribunal of a contracting en dehors des juridictions des pays concountry designated by agreement be- tractants désignées d’un commun actween the parties and, in addition, in cord par les parties, les juridictions du the courts or tribunals of a country pays sur le territoire duquel — within whose territory (a) the defendant is ordinarily re­ a) le défendeur a sa résidence habisident, or has liis principal place of tuelle, son siége principal ou la sucbusiness, or the branch or agency cursale ou 1’agence par 1’intermédiaire through which the contract of carriage de laquelle le contrat de transport a été was made, or conclu, ou (b) the place where the goods were b) le lieu de la prise en charge de la taken over by the carrier or the place marchandise ou celui prévu pour la designated for delivery is situated, livraison est situé, and in no other courts or tribunals. et ne peut saisir que ees juridictions.

2. Where in respect of a claim re- 2. Lorsque dans un litige visé au ferred to in paragraph 1 of this article paragraphe premier du présent article an action is pending before a court or une action est en instance devant une tribunal competent under that para­ juridiction compétente aux termes de graph, or where in respect of such a ce paragraphe, ou lorsque dans un tel

Kungl. Mcij. ts proposition nr 132 år 1968 105

2. Har mottagaren och fraktföraren gemensamt undersökt godsets tillstånd, får bevisning föras mot vad därvid fast­ ställts endast när fråga är om minsk­ ning eller skada, som icke var synlig, och mottagaren avsänt skriftlig an­ märkning till fraktföraren inom sju da­ gar, söndagar och andra allmänna fri­ dagar oräknade, från dagen för under­ sökningen.

3. Ersättning på grund av dröjsmål utgår endast om skriftlig anmärkning blivit avsänd till fraktföraren inom tjugoen dagar från den dag då godset ställdes till mottagarens förfogande.

4. Vid beräkning av de tidsfrister som avses i denna artikel medräknas icke den dag då godset utlämnades el­ ler, i förekommande fall, den dag då det blev undersökt eller ställdes till mottagarens förfogande. 5. Fraktföraren och mottagaren är skyldiga att i skälig omfattning under­ lätta för varandra att utföra erforder­ liga undersökningar.

Artikel 31

1. Talan rörande befordran som är underkastad denna konvention får upp­ tagas, förutom vid sådan domstol i fördragsslutande stat som parterna utsett, vid domstol i stat, inom vars område

a) svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agen­ tur genom vars medverkan fraktavtalet slutits, eller

b) den ort där godset mottogs av fraktföraren eller bestämmelseorten är belägen, och får icke väckas vid annan dom­ stol. 2. Är talan som avses i första stycket av denna artikel anhängig vid en enligt det stycket behörig domstol eller har sådan talan avgjorts av dylik domstol, får ny talan icke väckas mellan sam-

106 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

claim a judgment has been entered by litige un jugement a été prononcé par such a court or tribunal no new action une telle juridiction, il ne peut étre inshall be started between the same par- tenté aucune nouvelle action pour la ties on the same grounds unless the méme cause entre les mémes parties å judgment of the court or tribunal be- moins que la décision de la juridiction fore which the first action was brought devant laquelle la premiére action a is not enforceable in the country in été intentée ne soit pas susceptible which the fresh proceedings are d’étre exécutée dans le pays ou la nou­ brought. velle action est intentée. 3. When a judgment entered by a 3. Lorsque dans un litige visé au court or tribunal of a contracting coun­ paragraphe 1 du présent article un ju­ try in any such action as is referred gement rendu par une juridiction d’un to in paragraph 1 of this article has pays contractant est devenu exécutoire become enforceable in that country, it dans ce pays, il devient également exé­ shall also become enforceable in each cutoire dans chacun des autres pays of the other contracting States, as soon contractants aussitöt apres accomplisseas the formalities required in the coun­ ment des formalités prescrites å cet try concerned have been complied witli. effet dans le pays intéressé. Ces forma­ These formalities shall not permit the lités ne peuvent comporter aucune re­ merits of the case to be re-opened. vision de 1’affaire.

4. The provisions of paragraph 3 of 4. Les dispositions du paragraphe 3 this article shall apply to judgments du présent article s’appliquent aux jugeafter trial, judgments by default and ments contradictoires, aux jugements settlements confirmed by an order of par défaut et aux transactions judiciaithe court, but shall not apply to interim res mais ne s’appliquent ni aux juge­ judgments or to awards of damages, in ments qui ne sont exécutoires que par addition to costs against a plaintiff who provision, ni aux condamnations en wholly or partly fails in his action. dommages et intéréts qui seraient pro- 5. Security for costs shall not be re­ noncés en sus des dépens contre un quired in proceedings arising out of demandeur en raison du rejet total ou carriage under this Convention from partiel de sa demande. nationals of contracting countries resi­ 5. Il ne peut étre exigé de caution dent or having their place of business de ressortissants de pays contractants, in one of those countries. ayant leur domicile ou un établissement dans un de ces pays, pour assurer le paiement des dépens å 1’occasion des actions en justice auxquelles donnent lieu les transports soumis å la présente Convention.

Article 32 Article 32

1. The period of limitation for an 1. Les actions auxquelles peuvent action arising out of carriage under donner lieu les transports soumis å la this Convention shall be one year. Ne- présente Convention sont prescrites vertheless, in the case of wilful mis- dans le délai d’un an. Toutefois, dans conduct, or such default as in ac- le cas de dol ou de faute considérée, cordance with the law of the court or d’aprés la loi de la juridiction saisie, tribunal seised of the case, is con- comme équivalente au dol, la prescripsidered as equivalent to wilful mis- tion est de trois ans. La prescription conduct, the period of limitation shall court — be three years. The period of limitation shall begin to run:

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 107

ma parter angående samma sak, med mindre avgörandet av den domstol vid vilken den första talan väcktes icke kan verkställas i den stat där den nya talan väckes.

3. Sedan dom i tvist som avses i förs­ ta stycket av denna artikel meddelats av domstol i fördragsslutande stat och bli­ vit verkställbar i den staten skall do­ men vara verkställbar även i var och en av de övriga fördragsslutande stater­ na, så snart de formföreskrifter bär bli­ vit uppfyllda som gäller i den fördrags­ slutande stat där verkställighet söks. Sådana formföreskrifter får ej innefatta möjlighet till omprövning av själva sa­ ken. 4. Bestämmelserna i tredje stycket av denna artikel äger tillämpning på do­ mar, meddelade efter kontradiktoriskt förfarande, tredskodomar och av dom­ stol stadfästa förlikningar men icke på domar, som är endast interimistiskt verkställbara, eller på avgöranden, var­ igenom kärande, som helt eller delvis tappat målet, ålagts att på grund härav utge skadestånd utöver rättegångskost­ naden. 5. Säkerhet för kostnad i rättegång med anledning av befordran som är un­ derkastad denna konvention får icke fordras av sådan medborgare i för­ dragsslutande stat som har hemvist el­ ler idkar rörelse med fast driftställe i sådan stat.

Artikel 32

1. Talan rörande befordran som är underkastad denna konvention skall väckas inom ett år. Grundas talan på uppsåt eller sådan vårdslöshet som en­ ligt lagen i den stat där talan föres lik­ ställes med uppsåt, gäller dock en frist om tre år. Preskriptionstiden löper

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

(a) in the casc of partial loss, a) dans le cas de perte partielle, damage or delay in delivery, from the d’avarie ou de retard, å partir du jour date of delivery; ou la marchandise a été livrée; (b) in the case of total loss, from b) dans le cas de perte totale, å the thirtieth day after the expiry of the partir du trentiéme jour apres Texpiraagreed time-limit or where there is no tion du délai convenu ou, s’il n’a pas été agreed time-limit from the sixtieth day convenu de délai, å partir du soixanfrom the date on which the goods were tiéjne jour apres la prise en charge de taken o ver by the carrier; la marchandise par le transporteur; (c) in all other cases, on the expiry c) dans tous les autres cas, å partir of a period of three months after the de 1’expiration d’un délai de trois mois making of the contract of carriage. å dater de la conclusion du contrat de transport. The day on which the period of Le jour indiqué ci-dessus comme limitation begins to run shall not be point de départ de la prescription n’est included in the period. pas compris dans le délai. 2. A written claim shall suspend the 2. Une réclamation écrite suspend la period of limitation until such date as prescription jusqu’au jour ou le trans­ the carrier rejects the claim by noti- porteur repousse la réclamation par fication in writing and returns the écrit et restitue les piéces qui y étaient documents attached thereto. If a part jointes. En cas d’acceptation partielle of the claim is admitted the period of de la réclamation, la prescription ne limitation shall start to run again only reprend son cours que pour la partie in respect of that part of the claim still de la réclamation qui reste litigieuse. in dispute. The burden of proof of the La preuve de la réception de la réclama­ receipt of the claim, or of the reply tion ou de la réponse et de la restitution and of the return of the documents, des piéces est å la charge de la partie shall rest with the party relying upon qui invoque ce fait. Les réclamations these facts. The running of the period ultérieures ayant le méme objet ne of limitation shall not be suspended by suspendent pas la prescription. further claims having the same object. 3. Subject to the provisions of para- 3. Sous réserve des dispositions du graph 2 above, the extension of the paragraphe 2 ci-dessus, la suspension period of limitation shall be governed de la prescription est régie par la loi by the law of the court or tribunal de la juridiction saisie. Il en est de seised of the case. That law shall also méme en ce qui concerne Tinterrupgovern the fresh accrual of rights of tion de la prescription. action. 4. A right of action which has be- 4. L’action prescrite ne peut plus come barred by lapse of time may not étre exercée, méme sous forme de debe exercised by way of counter-claim mande reconventionnelle ou d’excepor set-off. tion.

Article 33 Artide 33

The contract of carriage may con- Le contrat de transport peut contenir tain a clause conferring competence on une clause attribuant compétence å un an arbitration tribunal if the clause tribunal arbitral å condition que cette conferring competence on the tribunal clause prévoie que le tribunal arbitral provides that the tribunal shall apply appliquera la présente Convention. this Convention.

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 109

a) vid minskning, skada eller dröjs­ mål från dagen då godset utlämnades till mottagaren; b) vid förlust från trettionde dagen efter utgången av avtalad tid för ut­ lämnandet eller, där särskild tid ej av­ talats, från sextionde dagen efter det fraktföraren mottog godset till beford­ ran; c) i annat fall från utgången av en tid av tre månader från det fraktavta­ let slöts.

Den dag från vilken tid för talans väckande löper medräknas icke i tiden.

2. Skriftligt krav medför uppehåll i preskriptionstiden intill den dag då fraktföraren skriftligen bestrider kra­ vet och återsänder de handlingar som åtföljt kravet. Medges kravet delvis, fortsätter preskriptionstiden att löpa en­ dast med avseende på den del av kra­ vet som kvarstår som tvistig. Bevisskyl­ digheten för att krav eller svar därpå mottagits eller att handlingar återställts åvilar den som påstår sådant förhål­ lande. Förnyat krav rörande samma sak medför icke uppehåll i preskriptions­ tiden.

3. Om annat ej följer av bestämmel­ serna i andra stycket, tillämpas i frå­ gor som avser uppehåll i preskriptions­ tiden lagen i den stat där talan väckts. Samma lag tillämpas i frågor som gäl­ ler preskriptionsavbrott.

4. Preskriberad fordran kan ej göras gällande genom genkäromål eller yrkan­ de om kvittning.

Artikel 33

Fraktavtalet får innehålla bestäm­ melse om att tvist skall avgöras av skiljemän, om bestämmelsen föreskri­ ver att skiljemännen skall tillämpa denna konvention.

110 Kungl. Maj:is proposition nr 132 år 1968

CHAPTER VI CHAPITRE VI

Provisions relating to carriage performed Dispositions relatives au transport by successive carriers effectué par transporteurs successifs

Article 34 Artide 34

If carriage governed by a single con- Si un transport régi par un contrat tract is performed by successive road unique est exécuté par des transporteurs carriers, each of them shall be re- routiers successifs, chacun de ceux-ci sponsible for the performance of the assume la responsabilité de 1’exécution whole operation, the second carrier and du transport total, le second transporeach succeeding carrier becoming a teur et chacun des transporteurs suiparty to the contract of carriage, under vants devenant, de par leur acceptation the terms of the consignment note, by de la marchandise et de la lettre de reason of his acceptance of the goods voiture, parties au contrat, aux oonand the consignment note. ditions de la lettre de voiture.

Artide 35 Artide 35 1. A carrier accepting the goods from 1. Le transporteur qui accepte la

a previous carrier shall give the latter marchandise du transporteur précédent a dated and signed receipt. He shall remet å celui-ci un recu daté et signé. enter his name and address on the se­ Il doit porter son nom et son adresse cond copy of the consignment note. sur le deuxiéme exemplaire de la lettre Where applicable, he shall enter on the de voiture. S’il y a lieu, il appose sur cet second copy of the consignment note exemplaire, ainsi que sur le re^u, des and on the receipt reservations of the réserves analogues å celles qui sont prékind provided for in article 8, para- vues ä 1’article 8, paragraphe 2. graph 2. 2. The provisions of article 9 shall 2. Les dispositions de 1’article 9 apply to the relations between suc­ s’appliquent aux relations entre trans­ cessive carriers. porteurs successifs.

Artide 36 Artide 36

Except in the case of a counter- A moms qu’il ne s’agisse d’une declaim or a set-off raised in an action mande reconventionnelle ou d’une ex­ concerning a claim based on the same ception formulée dans une instance recontract of carriage, legal proceedings iative å une demande fondée sur le in respect of liability for loss, damage méme contrat de transport, Faction en or delay may only be brought against responsabilité pour perte, avarie ou the first carrier, the last carrier or the retard ne peut étre dirigée que contre carrier who was performing that por­ le premier transporteur, le dernier tion of the carriage during which the transporteur, ou le transporteur qui event causing the loss, damage or delay exécutait la partie du transport au cours occurred; an action may be brought åt de laquelle s’est produit le fait ayant the same time against several of these causé la perte, Favarie ou le retard; carriers. Faction peut étre dirigée å la fois con­ tre plusieurs de ees transporteurs.

Artide 37 Artide 37

A carrier who has paid compensation Le transporteur qui a payé une inin compliance with the provisions of demnité en vertu des dispositions de la

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 111

KAPITEL VI

Bestämmelser om befordran som utföres av flera fraktförare efter varandra

Artikel 3'i

Utföres befordran på grund av ett och samma fraktavtal av flera vägfraktförare efter varandra, är var och en av dem ansvarig för utförandet av befordringen i dess helhet. Den andre frakt­ föraren och envar av de följande in­ träder genom att taga emot godset och fraktsedeln såsom part i fraktavtalet på de villkor som anges i fraktsedeln.

Artikel 35

1. Fraktförare, som mottager godset från föregående fraktförare, skall läm­ na denne ett dagtecknat och underskri­ vet kvitto. Han skall teckna sitt namn och sin adress på det andra exempla­ ret av fraktsedeln. Finnes anledning därtill skall han såväl på nämnda exem­ plar som på kvittot anteckna förbehåll av den art som avses i artikel 8 andra stycket. 2. Bestämmelserna i artikel 9 äger tillämpning på förhållandet mellan fraktförare vilka utför befordran efter varandra.

Artikel 36

Talan om ansvarighet för förlust, minskning, skada eller dröjsmål på grund av fraktavtal får, utom när frå­ ga är om genkäromål eller kvittningsyrkande i rättegång rörande fordran grundad på fraktavtalet, föras endast mot den förste eller den siste fraktfö­ raren eller mot den fraktförare som utförde sådan del av befordringen var­ under händelse inträffade vilken orsa­ kade förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet. Talan får samtidigt fö­ ras mot flera av dessa fraktförare.

Artikel 37

Fraktförare, som betalat ersättning enligt bestämmelserna i denna konven-

112 Kangl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

this Convention, shall be entitled to présente Convention a le droit d’exercer recover such compensation, together un recours en principal, intéréts et with interest thereon and all costs and frais contre les transporteurs qui ont expenses incurred by reason of the participé å 1’exécution du contrat de claim, from the other carriers who have transport, conformément aux disposi­ taken part in the carriage, subject to tions suivantes : the following provisions: (a) the carrier responsible for the a) le transporter par le fait duquel loss or damage shall be solely liable le dommage a été causé doit seul sup­ fcr the compensation whether paid by porter 1’indemnité, qu’il l’ait payée luihimself or by another carrier; mérne ou qu’elle ait été payée par un autre transporteur; (b) when the loss or damage has b) lorsque le dommage a été causé been caused by the action of two or par le fait de deux ou plusieurs trans­ more carriers, eacli of them shall pay porteurs, chacun d’eux doit payer un an amount proportionate to his share montant proportionnel å sa part de of iiability; shouid it be impossible to responsabilité; si 1’évaluation des parts apportion the Iiability, each carrier de responsabilité est impossible, chacun shall be liable in proportion to the d’eux est responsable proportionnelleshare of the payment for the carriage inent å la part de rémunération du which is due to him; transport qui lui revient; (c) if it cannot be ascertained to c) si 1’on ne peut déterminer quels which carriers Iiability is attributable sont ceux des transporteurs auxquels for the loss or damage, the amount of la responsabilité est imputable, la charge the compensation shall be apportioned de 1’indemnité due est répartie, dans la between all the carriers as laid down proportion fixée en b), entre tous les in (b) above. transporteurs.

Article 38 Article 38

If one of the carriers is insolvent, Si l’un des transporteurs est insolthe share of the compensation due vable, la part lui incombant et qu’il n’a from him and unpaid by him shall be pas payée est répartie entre tous les divided among the other carriers in autres transporteurs proportionnelleproportion to the share of the payment ment å leur rémunération. for the carriage due to them.

Article 39 Artide 39

1. No carrier against whom a claim 1. Le transporteur contre lequel est is made under artides 37 and 38 shall exercé un des recours prévus aux ar­ be entitled to dispute the validity of tides 37 et 38 dest pas recevable å conthe payment made by the carrier måln­ tester le bien-fondé du paiement effectué ing the claim if the amount of the com­ par le transporteur exer$ant le recours, pensation was determined by judicial lorsque 1’indemnité a été fixée par déauthority after the first mentioned cision de justice, pourvu qu’il ait été carrier had been given due notice of dument informé du procés et qu’il ait the proceedings and afforded an oppor- été å méme d’y intervenir. tunity of entering an appearance. 2. A carrier wishing to take proceed­ 2. Le transporteur qui veut exercer ings to enforce his right of recovery son recours peut le former devant le may make his claim before the com- tribunal compétent du pays dans lequel petent court or tribunal of the country l'un des transporteurs intéressés a sa in which one of the carriers concerned résidence habituelle, son siége princi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 113

tion, kan återkräva ersättningen jämte ränta och gottgörelse för kostnader av övriga fraktförare som deltagit i befordringen, med iakttagande av följan­ de regler:

a) fraktförare, som är ansvarig för skadan, skall slutligt bära hela ersätt­ ningen, vare sig denna betalats av ho­ nom själv eller av annan fraktförare;

b) har skadan orsakats av omstän­ dighet som är att hänföra till två eller flera fraktförare, skall envar av dem bära så mycket av ersättningen som motsvarar hans ansvarighet; är det icke möjligt att bestämma fraktförarnas in­ bördes ansvarighet, skall varje frakt­ förare taga del i ersättningen i förhål­ lande till den andel av frakten som till­ kommer honom; c) kan det icke utredas vilken frakt­ förare ansvarigheten åvilar, fördelas ersättningsskyldigheten mellan samtliga fraktförare enligt de under b) angivna grunderna.

Artikel 38

Är någon av fraktförarna på obe­ stånd, skall den andel som faller på honom och som han ej betalat delas mellan de övriga fraktförarna i förhål­ lande till deras andelar av frakten.

Artikel 39

1. Fraktförare, mot vilken krav framställes med stöd av artikel 37 eller arti­ kel 38, kan icke göra gällande att den fraktförare som framställer kravet ej va­ rit skyldig att betala det belopp han ut­ givit, om detta fastställts av domstol och den förstnämnde fraktföraren blivit be­ hörigen underrättad om rättegången och fått tillfälle att inträda däri.

2. Vill fraktförare föra talan om re­ gress, skall talan väckas vid behörig domstol i stat, där någon av de frakt­ förare mot vilka talan riktas har sitt hemvist, sitt huvudkontor eller den fi-

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

is ordinarily resident, or has his prin­ pal ou la succursale ou 1’agence par cipal place of business or the branch 1’entremise de laquelle le contrat de or agency through which the contract transport a été conclu. Le recours peut of carriage was made. All the carriers étre dirigé dans une seule et méme insconcerned may be made defendants in tance contre tous les transporteurs inthe same action. téressés. 3. The provisions of article 31, para- 3. Les dispositions de 1’article 31, graphs 3 and 4, shall apply to judg- paragraphes 3 et 4, s’appliquent aux ments entered in the proceedings re- jugements rendus sur les recours prévus ferred to in articles 37 and 38. aux articles 37 et 38.

4. The provisions of article 32 shall 4. Les dispositions de 1’article 32 apply to claims between carriers. The sont applicables aux recours entre trans­ period of limitation shall, however, porteurs. La prescription court, toutebegin to run either on the date of the fois, soit å partir du jour d’une décision final judicial decision fixing the amount de justice définitive fixant l’indemnité of compensation payable under the pro­ å payer en vertu des dispositions de la visions of this Convention, or, if there présente Convention, soit, au cas ou il is no such judicial decision, from the n’y aurait pas eu de telle décision, å actual date of payment. partir du jour du paiement effectif.

Article 40 Article 40

Carriers shall be free to agree among Les transporteurs sont libres de conthemselves on provisions other than venir entre eux de dispositions dérotliose laid down in articles 37 and 38. geant aux articles 37 et 38.

CHAPTER VII CHAPITRE VII

Nullity of stipulations contrary Nullité des stipulations contraires to the Convention å la Convention

Article 47 Article 4 1

1. Subject to the provisions of 1. Sous réserve des dispositions de article 40, any stipulation which would 1’article 40, est nulle et de nul effet directly or indirectly derogate from the toute stipulation qui, directement ou provisions of this Convention shall be indirectement, dérogerait aux disposi­ null and void. The nullity of such a tions de la présente Convention. La nul­ stipulation shall not involve the nullity lité de telles stipulations n’entraine pas of the other provisions of the contract. la nullité des autres dispositions du contrat. 2. In particular, a benefit of insu- 2. En particulier, seraient nulles toute rance in favour of the carrier or any clause par laquelle le transporteur se other similar clause, or any clause ferait céder le bénéfice de Tassurance shifting the burden of proof shall be de la marchandise ou toute autre clause null and void. analogue, ainsi que toute clause déplacant le fardeau de la preuve.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 115

lial eller agentur genom vars medver­ kan fraktavtalet slutits. Talan får väc­ kas i samma rättegång mot samtliga dessa fraktförare.

3. Bestämmelserna i artikel 31 tredje och fjärde styckena äger motsvarande tillämpning på avgöranden i mål an­ gående regressanspråk enligt artiklar­ na 37 och 38. 4. Bestämmelserna i artikel 32 skall äga motsvarande tillämpning beträf­ fande regressanspråk mellan fraktfö­ rare. Preskriptionstiden löper dock an­ tingen från den dag då avgörande om den ersättning som skall utgå enligt be­ stämmelserna i denna konvention vann laga kraft eller, om sådant avgörande ej föreligger, från den dag då betalningskedde.

Artikel 40

Fraktförare äger sinsemellan avtala om avvikelse från bestämmelserna i artiklarna 37 och 38.

KAPITEL VII

Ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen

Artikel 47

1. Om annat icke följer av vad som föreskrives i artikel 40 är varje avtals­ villkor som direkt eller indirekt avvi­ ker från bestämmelserna i denna kon­ vention ogiltigt. Ogiltigheten av sådant avtalsvillkor medför icke ogiltighet av avtalet i övrigt.

2. I synnerhet är sådana villkor ogil­ tiga som innebär överlåtelse på frakt­ föraren av rätten till utfallande för­ säkringsbelopp eller som har liknande innebörd eller som innebär överflytt­ ning av bevisskyldigheten.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 132

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

CHAPTER VIII CHAPITRE VIII

Final provisions Dispositions finales

Article 42 Artide 42

1. This Convention is open for signa- 1. La présente Convention est ouverte ture or accession by countries members å la signature ou å 1’adhésion des pays of tlie Economic Commission for membres de la Commission économique Europé and countries admitted to the pour TEurope et des pays admis å la Commission in a consultative capacity Commission å titre consultatif conforunder paragraph 8 of the Commission’s mément au paragraphe 8 du mandat de Terms of Reference. cette Commission.

2. Such countries as may particip ate 2. Les pays susceptibles de partici­ in certain activities of the Economic per å certains travaux de la Commis­ Commission for Europé in accordance sion économique pour TEurope en apwith paragraph 11 of the Commission’s plication du paragraphe 11 du mandat Terms of Reference may become Con- de cette Commission peuvent devenir tracting Parties to this Convention by Parties contractantes å la présente Con­ acceding thereto after its entry into vention en y adhérant apres son entrée force. en vigueur. 3. The Convention shall be open for 3. La Convention sera ouverte å la signature until 31 August 1956 inclusive. signature jusqu’au 31 aout 1956 inclus. Thereafter, it shall be open for acces­ Apres cette date, elle sera ouverte å sion. 1’adhésion. 4. This Convention shall be ratified. 4. La présente Convention sera ratifiée. 5. Ratification or accession shall be 5. La ratification ou Tadhésion sera effected by the deposit of an instrument effectuée par le dépöt d’un instrument with the Secretary-General of the United auprés du Secrétaire général de l’Orga- Nations. nisation des Nations Unies.

Artide 43 Artide 43

1. This Convention shall come into 1. La présente Convention entrera en force on the ninetieth day after five vigueur le quatre-vingt-dixiéme jour of the countries referred to in article apres que cinq des pays mentionnés au 42, paragraph 1, have deposited their paragraphe 1 de 1’article 42 auront déinstruments of ratification or accession. posé leur instrument de ratification ou d’adhésion. * 2. For any country ratifying or ac­ 2. Pour chaque pays qui la ratifiera ceding to it after five countries have ou y adhérera apres que cinq pays deposited their instruments of ratifica­ auront déposé leur instrument de rati­ tion or accession, this Convention shall fication ou d’adhésion, la présente Con­ enter into force on the ninetieth day vention entrera en vigueur le quatreafter the said country has deposited its vingt-dixiéme jour qui suivra le dépöt instrument of ratification or accession. de 1’instrument de ratification ou d’adhésion dudit pays.

Artide 44 Artide 44

1. Any Contracting Party may de- 1. Chaque Partie contractante pourra nounce this Convention by so notifying dénoncer la présente Convention par

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 117

KAPITEL VIII

Slutbestämmelser

Artikel 42

1. Denna konvention står öppen för undertecknande eller anslutning av stater, som är medlemmar av Ekono­ miska Kommissionen för Europa, och av stater, som är berättigade att som rådgivande deltaga i kommissionens arbete enligt åttonde stycket av kom­ missionens direktiv. 2. Stater, som får deltaga i viss del av den av Ekonomiska Kommissionen för Europa bedrivna verksamheten en­ ligt elfte stycket av kommissionens di­ rektiv, kan bli För dragsslutande Par­ ter i denna konvention genom att an­ sluta sig till konventionen sedan denna trätt i kraft. 3. Konventionen skall stå öppen för undertecknande till och med den 31 augusti 1956. Därefter skall den stå öppen för anslutning. 4. Denna konvention skall ratifice­ ras. 5. Ratifikation eller anslutning sker genom att instrument därom depone­ ras hos Förenta Nationernas general­ sekreterare.

Artikel 43

1. Denna konvention träder i kraft på nittionde dagen efter det att fem av de stater som avses i artikel 42 första stycket har deponerat sina ratifika­ tions- eller anslutningsinstrument.

2. För stat, som ratificerar konven­ tionen eller ansluter sig därtill efter det att fem stater deponerat sina rati­ fikations- eller anslutningsinstrument, träder konventionen i kraft på nittion­ de dagen efter det att den staten har deponerat sitt ratifikations- eller an­ slutninginstrument.

Artikel 44

1. För dragsslutande part kan uppsä­ ga denna konvention genom underrät- Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 132

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

the Secretary-General of the United notification adressée au Secrétaire gé- Nations. néral de POrganisation des Nations Unies. 2. Denunciation shall take effect 2. La dénonciation prendra effet twelve months after the date of receipt douze mois apres la date å laquelle le by the Secretary-General of the noti- Secrétaire general en aura recu noti­ ficatien of denunciation. fication.

Article 45 Artide 45

If, after the entry into force of this Si, apres l’entrée en vigueur de la Convention, the number of Contracting présente Convention, le nombre de Parties is reduced, as a result of de- Parties contractantes se trouve, par nunciations, to less than five, the Con­ suite de dénonciations, ramené å moins vention shall cease to be in force from de cinq, la présente Convention cessera the date on which the last of such de- d’étre en vigueur å partir de la date ä nunciations takes effect. laquelle la derniére de ees dénoncia­ tions prendra effet.

Artide 46 Artide 46

1. Any country may, åt the time of 1. Tout pays pourra, lors du dépot depositing its instrument of ratifica- de son instrument de ratification ou tion or accession or åt any time there- d’adhésion ou å tout moment ultérieur, after, declare by notification addressed déclarer, par notification adressée au to the Secretary-General of the United Secrétaire général de POrganisation des Nations that this Convention shall ex- Nations Unies, que la présente Conven­ tend to all or any of the territories for tion sera applicable å tout ou partie the International relations of which it des territoires qu’il représente sur le is responsible. The Convention shall plan international. La Convention sera extend to the territory or territories applicable au territoire ou aux territoi­ named in the notification as from the res mentionnés dans la notification å ninetieth day after its receipt by the dater du quatre-vingt-dixiéme jour Secretary-General or, if on that day apres réception de cette notification the Convention has not yet entered into par le Secrétaire général ou, si å ce force, åt the time of its entry into jour la Convention n’est pas encore force. entrée en vigueur, å dater de son entrée en vigueur. 2. Any country which has made a de- 2. Tout pays qui aura fait, conforméclaration under the preceding para- ment au paragraphe précédent, une graph extending this Convention to any déclaration ayant pour effet de rendre territory for whose international rela­ la présente Convention applicable å un tions it is responsible may denounce territoire qu’il représente sur le plan the Convention separately in respect of international pourra, conformément å that territory in accordance with the 1’article 44, dénoncer la Convention en provisions of article 44. ce qui concerne ledit territoire.

Artide 47 Artide 47

Any dispute between two or more Tout différend entre deux ou plusieurs Contracting Parties relating to the Parties contractantes touchant Pinterinterpretation or application of this prétation ou Papplication de la présente Convention, which the parties are Convention que les Parties n’auraient unable to settle by negotiation or other pu régler par voie de négociations ou means may, åt the request of any one of par un autre mode de réglement pourra

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 119

telse till Förenta Nationernas general­ sekreterare.

2. Uppsägning får verkan tolv må­ nader efter den dag då generalsekrete­ raren mottog underrättelse därom.

Artikel 45

Om efter det konventionen trätt i kraft antalet Fördragsslutande Parter på grund av uppsägningar nedgår un­ der fem, upphör konventionen att gälla från den dag då den sista uppsägning­ en får verkan.

Artikel 46

1. Varje stat äger att vid depositio­ nen av sitt ratifikations- eller anslut­ ningsinstrument eller när som helst därefter genom underrättelse till För­ enta Nationernas generalsekreterare förklara, att denna konvention skall vara tillämplig inom alla de territorier för vilkas internationella angelägenhe­ ter den staten svarar eller inom visst sådant territorium. Konventionen blir gällande för varje i underrättelsen nämnt territorium från nittionde da­ gen efter det att generalsekreteraren mottagit underrättelsen eller, om kon­ ventionen då ännu ej trätt i kraft, från dagen för dess ikraftträdande.

2. Stat, som enligt första stycket av­ givit förklaring, varigenom konventio­ nen blir gällande för territorium för vars internationella angelägenheter den staten svarar, kan enligt vad som föreskrives i artikel 44 uppsäga konven­ tionen särskilt såvitt angår detta terri­ torium.

Artikel 41

Varje tvist mellan två eller flera För­ dragsslutande Parter rörande tolkning­ en eller tillämpningen av denna kon­ vention, vilken parterna ej kan bilägga genom underhandlingar eller på annat sätt, kan på begäran av någon av de

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

the Contracting Parties concerned, be étre pörte, å la requéte d’une quelconreferred for settlement to the Interna­ que des Parties contractantes intérestional Court of Justice. sées, devant la Cour internationale de Justice, pour étre tranché par elle.

Article 48 Artide 48

1. Each Contracting Party may, åt 1. Chåque Partie contractante pourra, the time of signing, ratifying, or ac- au moment ou elle signera ou ratifiera ceding to, this Convention, declare that la présente Convention ou y adhérera, it does not consider itself as bound by déclarer qu’elle ne se considére pas liée article 47 of the Convention. Other par 1’article 47 de la Convention. Les Contracting Parties shall not be bound autres Parties contractantes ne seront bj’ article 47 in respect of any Con­ pas liées par 1’article 47 envers toute tracting Party which has entered such Partie contractante qui aura formulé a reservation. une telle réserve. 2. Any Contracting Party having 2. Toute Partie contractante qui aura entered a reservation as provided for formulé une réserve conformément au in paragraph 1 may åt any time with- paragraphe 1 pourra å tout moment draw such reservation by notifying the lever cette réserve par une notification

Secretary-General of the United Nations. adressée au Secrétaire général de reor­

ganisation des Nations Unies. 3. No other reservation to this Con­ 3. Aucune autre réserve å la présente vention shall be permitted. Convention ne sera admise.

Artide 49 Article 49

1. After this Convention has been in 1. Apres que la présente Convention force for three years, any Contracting aura été en vigueur pendant trois ans, Party may, by notification to the Sec­ toute Partie contractante pourra, par retary-General of the United Nations, notification adressée au Secrétaire gé­ request that a conference be convened néral de TOrganisation des Nations for the purpose of reviewing the Con­ Unies, demander la convocation d’une vention. The Secretary-General shall conférence å 1’effet de reviser la pré­ notify all Contracting Parties of the sente Convention. Le Secrétaire général request and a review conference shall notifiera cette demande å toutes les be convened by the Secretary-General Parties contractantes et convoquera une if, within a period of four months fol- conférence de revision si, dans un délai lowing the date of notification by the de quatre mois å dater de la notifica­ Secretary-General, not less than one- tion adressée par lui, le quart au moins fourth of the Contracting Parties notify des Parties contractantes lui signifient him of their concurrence with the re­ leur assentiment å cette demande. quest. 2. If a conference is convened in 2. Si une conférence est convoquée accordance with the preceding para­ conformément au paragraphe précédent, graph, the Secretary-General shall notify le Secrétaire général en avisera toutes all the Contracting Parties and invite les Parties contractantes et les invitera them to submit within a period of å présenter, dans un délai de trois mois, three months such proposals as they les propositions qu’elles souhaiteraient may wish the Conference to consider. voir examiner par la conférence. Le The Secretary-General shall circulate Secrétaire général communiquera ä tou­ to all Contracting Parties the provisio­ tes les Parties contractantes Tordre du nal agenda for the conference together jour provisoire de la conférence, ainsi

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 121

berörda Fördragsslutande parterna hänskjutas till avgörande av Interna­ tionella domstolen.

Artikel 48

1. Fördragsslutande Part kan vid un­ dertecknandet eller ratificeringen av denna konvention eller vid anslutning­ en till den förklara, att den icke anser sig bunden av artikel 47 i konventio­ nen. Andra Fördragsslutande Parter är icke bundna av artikel 47 i förhållande till Fördragsslutande Part som gjort sådant förbehåll. 2. Fördragsslutande Part som gjort förbehåll enligt första stycket äger när som helst återtaga förbehållet genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

3. Annat förbehåll mot denna kon­ vention är icke tillåtet.

Artikel 49

1. Sedan denna konvention varit i kraft i tre år, kan envar Fördragsslu­ tande Part genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare begära att en konferens sammankallas för revision av konventionen. General­ sekreteraren skall underrätta alla För­ dragsslutande parter om denna fram­ ställning och sammankalla en revisior.skonferens, under förutsättning att minst en fjärdedel av de Fördragsslu­ tande Parterna inom fyra månader från dagen för generalsekreterarens under­ rättelse meddelar honom att de sam­ tycker till framställningen.

2. Om en konferens sammankallas enligt föregående stycke, skall general­ sekreteraren underrätta alla Fördrags­ slutande parter därom och anmoda dem att inom tre månader framlägga de förslag de önskar behandlade av konferensen. Generalsekreteraren skall senast tre månader före den dag då konferensen skall öppnas tillställa samtliga Fördragsslutande Parter en

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

with the texts of such proposals åt que le texte de ees propositions, trois least three months before the date on mois au moins avant la date d’ouverwhich the conference is to meet. ture de la conférence. 3. The Secretary-General shall invite 3. Le Secrétaire général invitera å to any conference convened in accord- toute conférence convoquée conforméance with this artide all countries re- ment au présent article tous les pays ferred to in artide 42, paragraph 1, and visés au paragraphe 1 de Particle 42, countries which have become Con- ainsi que les pays devenus Parties contracting Parties under artide 42, para­ traetantes en application du paragraphe graph 2. 2 de Particle 42.

Article 50 Article 50

In addition to the notifications pro­ Outre les notifications prévues å vided for in article 49, the Secretary- Particle 49, le Secrétaire général de General of the United Nations shall POrganisation des Nations Unies notinotify the countries referred to in ar­ fiera aux pays visés au paragraphe 1 de ticle 42, paragraph 1, and the coun­ Particle 42, ainsi qu’aux pays devenus tries which have become Contracting Parties contractantes en application du Parties under article 42, paragraph 2, paragraphe 2 de Particle 42, — of: (a) ratifications and accessions under a) les ratifications et adhésions en article 42; vertu de Particle 42, (b) the dates of entry into force of b) les dates auxquelles la présente this Convention in accordance with Convention entrera en vigueur conforarticle 43; mément å Particle 43, (c) denunciations under article 44; c) les dénonciations en vertu de Par­ ticle 44, (d) the termination of this Conven­ d) 1’abrogation de la présente Con­ tion in accordance with article 45; vention conformément å Particle 45, (e) notifications received in accord­ e) les notifications recues conformé­ ance with article 46; ment å Particle 46, (f) declarations and notifications re­ f) les déclarations et notifications received in accordance with article 48, ?ues conformément aux paragraphes 1 paragraphs 1 and 2. et 2 de Particle 48.

Article 51 Article 51

After 31 August 1956, the original of Apres le 31 aout 1956, Poriginal de la this Convention shall be deposited with présente Convention sera déposé auprés the Secretary-General of the United du Secrétaire général de POrganisation Nations, who shall transmit certified des Nations Unies, qui en transmettra true copies to each of the countries des copies certifiées conformes å chamentioned in article 42, paragraphs 1 cun des pays visés aux paragraphes 1 and 2. et 2 de Particle 42.

In witness whereof, the undersigned, En joi de quoi, les soussignés, å ce

being duly authorized thereto, have dument autorisés, ont signé la présente signed this Convention. Convention.

Done åt Geneva, this nineteenth day Fait å Geneve, le dix-neuf mai mil

of May one thousand nine hundred and neuf cent cinquante-six, en un seul exfifty-six, in a single copy in the Eng- emplaire, en langues anglaise et franlish and French languages, each text caise, les deux textes faisant également being equally authentic. foi.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 123

preliminär dagordning för konferensen samt texterna till framlagda förslag.

3. Generalsekreteraren skall till var­ je konferens, som sammankallas enligt denna artikel, inbjuda alla de stater som avses i artikel 42 första stycket samt de stater vilka blivit Fördragsslutande Parter enligt artikel 42 andra stycket.

Artikel 50

Utöver de underrättelser som nämnts i artikel 49 skall Förenta Nationernas generalsekreterare lämna de stater som avses i artikel 42 första stycket och de stater vilka blivit För dragsslutande Par­ ter enligt artikel 42 andra stycket un­ derrättelse om:

a) ratifikationer och anslutningar enligt artikel 42; b) de dagar då detta fördrag träder i kraft enligt artikel 43;

c) uppsägningar enligt artikel 44;

d) konventionens upphörande enligt artikel 45; e) underrättelser som mottagits en­ ligt artikel 46; f) förklaringar och underrättelser som mottagits enligt artikel 48 första och andra styckena.

Artikel 51

Efter den 31 augusti 1956 skall ori­ ginalexemplaret av denna konvention deponeras hos Förenta Nationernas ge­ neralsekreterare, som översänder be­ styrkta avskrifter därav till varje stat som avses i artikel 42 första och andra styckena.

Till bekräftelse varpå underteckna­

de, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat denna konvention.

Som skedde i Geneve den nittonde

maj nittonhundrafemtiosex i ett enda exemplar på engelska och franska språ­ ken, vilka båda texter äger lika vitsord.

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

Protocol of signature Protocole de signature

On proceeding to sign the Conven- Au moment de procéder å la signature tion on the Contract for the Interna­ de la Convention relative au contrat de tional Carriage of Goods by Road, the transport international de marchanundersigned, being duly authorized, dises par route, les soussignés, dument have agreed on the following statement autorisés, sont convenus des déclaraand explanation: tion et précision suivantes : 1. This Convention shall not apply 1. La présente Convention ne s’apto traffic between the United Kingdom plique pas aux transports entre le of Great Britain and Northern Ireland Royaume-Uni de Grande-Bretagne et and the Republic of Ireland. dTrlande du Nord et la République dTrlande.

2. Ad article 1, paragraph 4. 2. Ad article premier, paragraphe 4.

The undersigned undertake to nego- Les soussignés s’engagent å négocier fiate conventions governing contracts des conventions sur le contrat de défor furniture removals and combined ménagement et le contrat de transport transport. combiné.

In witness whereof, the undersigned, En foi de quoi, les soussignés, k ce

being duly authorized thereto, have dument autorisés, ont signé le présent signed this Protocol. Protocole. Done åt Geneva, this nineteenth day Fait å Geneve, le dix-neuf mai mil of May one thousand nine hundred and neuf cent cinquante-six, en un seul exfifty-six, in a single copy in the Eng- emplaire, en langues anglaise et franlish and French languages, each text caise, les deux textes faisant également being equally authentic. foi.

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 125

Signaturprotokoll

Vid undertecknandet av konventio­ nen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg har underteck­ nade, vederbörligen befullmäktigade, överenskommit om följande förklaring och precisering: 1. Denna konvention äger icke tilllämpning på befordran mellan Det För­ enade Konungariket Storbritannien och Nordirland samt Republiken Irland.

2. Till artikel 1 fjärde stycket. Undertecknade förbinder sig att in­ leda underhandlingar för att uppnå överenskommelser angående avtal om befordran av flyttsaker och om sam­ mansatt befordran. Till bekräftelse varpå underteckna­ de, därtill vederbörligen befullmäkti­ gade, undertecknat detta protokoll. Som skedde i Geneve den nittonde maj nittonhundrafemtiosex i ett enda exemplar på engelska och franska språ­ ken, vilka båda texter äger lika vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 127

Protokoll, hållet i lagrådet den 27 maj 1968.

Närvarande:

f. d. justitierådet L ind , justitierådet A lexanderson , regeringsrådet R ingdén , justitierådet C onradi .

Enligt lagrådet den 18 april 1968 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 april 1968, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av assessorn Birgitta Blom.

Lagrådet yttrade:

Konventionens regelsystem är sådant att hinder inte möter mot dess in­ förlivande med svensk rätt. Konventionen är avsedd att föreläggas riksdagen för godkännande. Lagrådet har att med utgångspunkt från att konventio­ nen godkänns yttra sig rörande vilka lagstiftningsåtgärder som kan vara ändamålsenliga för införlivandet. Enligt vedertagen uppfattning fordras en lagstiftningsakt för att bestäm­ melserna i en konvention skall tillämpas av svensk domstol eller annan myndighet. När det gäller en internationell överenskommelse på civilrät­ tens område, avsedd att skapa rättigheter och skyldigheter för enskilda, har hittills det ojämförligt vanligaste varit att dess innehåll i vad det är av vikt skrivs om till svensk lag. På grundval av konventionens regelsystem utar­ betas en svensk lagtext med begagnande av sedvanligt svenskt lagspråk och svensk lagstiftningsteknik. Konventionen transformeras, som det heter, till svensk lag. Enligt hittills anlagt synsätt torde den folkrättsliga förpliktelsen ej sträcka sig längre än att det är konventionens materiella innehåll som skall bringas till tillämpning. För Sveriges del är påtagliga fördelar för­ knippade med ett sådant förfaringssätt. En internationell konvention an­ knyter i allmänhet till de större staternas olika rättssystem. Ofta kommer den juridiska utformningen att delvis bero på kompromisser på skilda 9 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 132

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968

punkter. Ett mindre land kan av naturliga skäl mera sällan påräkna hän­ syn för sin särskilda rättsteknik. Transformering till svensk lag kan då leda till jämkningar inom konventionens ram för att anpassning skall kun­ na ske utan att de inhemska rättsreglernas inre sammanhang bryts sön­ der. Och förfarandet kan ge orsak till översyn även av vad som ligger utan­ för det direkt aktuella rättsområdet. Eventuella oklarheter i konventionen kan påvisas i auktoritativa lagmotiv, vilka på hos oss brukligt sätt redovisar bakgrunden till de olika bestämmelserna och söker klargöra den exakta innebörden av de använda svenska uttrycken. Beträffande den konvention varom nu är fråga föreslås en annan metod för införlivandet med svensk rätt. Enligt det remitterade lagförslaget för­ klaras konventionen skola gälla som svensk lag. Konventionen är avfattad på engelska och franska. Enligt slutorden i konventionen äger de båda tex­ terna lika vitsord. Metoden innebär sålunda att som svensk lag skall — vid sidan av varandra — gälla en engelsk och en fransk text. Den bifogade svenska översättningen äger icke vitsord utan utgör endast ett hjälpmedel för tolkningen av de utländska texterna. En sådan ordning kan av naturliga skäl väcka betänkligheter. Konven­ tionen skall läsas och förstås av svenska medborgare och den skall tilläm­ pas av svenska domstolar och myndigheter. Språksvårigheter kan utgöra visst hinder vid tillämpningen i Sverige. Några därmed sammanhängande förhållanden synes böra särskilt understrykas. Konventionen saknar mo­ tivuttalanden i egentlig mening. För bestämmelser som varit resultat av kompromisser kan med avsikt ha begagnats uttryck som ger utrymme för olika tolkningar. Ibland synes den engelska och den franska texten på grund av språkliga förhållanden inte helt överensstämma. Ytterligare svårighe­ ter har efter konventionens utarbetande uppkommit, när till de två främ­ mande texterna skolat fogas en tredje — den svenska — som till uppställ­ ning och utformning så nära som möjligt skall ansluta till de två andra texterna. Det har inte kunnat undvikas att innebörden av vissa bestäm­ melser i konventionen på grund av nu anförda eller andra omständigheter framstår som oklar. Några exempel härpå skall anföras. I bl. a. art. 17 andra stycket, art. 20 första, andra och tredje styckena samt art. 23 femte stycket förekommer på engelska uttrycket »the claimant» resp. »the person entitled to make a claim» och på franska uttrycket »l’ayant droit». Det synes i och för sig tveksamt, huruvida innebörden av den eng­ elska och den franska texten i detta hänseende är helt densamma. Men härtill kommer att i den svenska översättningen av bestämmelserna finns i tur och ordning uttrycken »den berättigade», »den som äger förfoga över godset» och »någon som visar att han lidit skada». — Enligt art. 31 första stycket har kontralctsparterna tillagts befogenhet att överenskomma om tvistens hänskjutande till domstol i någon av konventionsstaterna. Det är omöjligt att av de engelska och franska texterna läsa ut, om sådant hän-

Kungl. Maj. ts proposition nr 132 år 1968 129

skjutande skall ske till viss domstol eller s. a. s. till domstolsorganisationen i visst land (varvid ankommer på det landet att tillhandahålla forum) eller om möjligen parterna äger prorogera till domstolsorganisationen i flera länder, vilket sistnämnda kunde vara motiverat för att skapa behörighet för domstolarna i alla länder som godset passerar. Såsom framgår av re­ missprotokollet kan för övrigt vara tveksamt om enligt bestämmelsen en prorogation medför exklusiv behörighet. — Angående art. 36 vill lagrådet framhålla att en annan uppfattning är tänkbar än den departementschefen givit uttryck för. Av uttalanden vid konventionens tillkomst framgår att bestämmelsen i andra punkten inte avsetts medföra någon utvidgning av domsrättsreglerna i art. 31 första stycket och att talan mot flera fraktförare enligt art. 36 därför bara kan föras när den stat där talan väcks äger juris­ diktion i fråga om samtliga dessa fraktförare. Bestämmelsen i andra punk­ ten torde därför böra tolkas som en regel om kumulation. Den med denna be­ stämmelse i stort sett överensstämmande regeln i art. 39 andra stycket andra punkten innebär uppenbarligen inte annat än en kumulationsregel. — Oklar­ het vidlåder också bestämmelsen i andra punkten av art. 39 fjärde stycket, avseende utgångspunkten för beräkning av preskriptionstiden för regress­ anspråk. I remissprotokollet uttalas den uppfattningen att preskriptions­ tiden när det grundläggande ersättningsanspråket blivit domfäst börjar löpa den dag då dom som har vunnit laga kraft meddelades. Enligt lagrå­ dets mening nödvändiggör konventionstexten icke en sådan tolkning och sakliga skäl synes närmast tala för att preskriptionstiden skall börja löpa först den dag då laga kraft inträtt. — Åtskilliga otydligheter i övrigt har belysts genom uttalanden av departementschefen. Det skall emellertid inte bestridas att den i det remitterade förslaget be­ gagnade metoden för införlivande av en konvention med svensk rätt, dvs. att konventionen såsom sådan skall gälla som svensk lag, kan ha vissa för­ delar. Ibland torde det kunna vara av betydelse att en svensk kontraktspart kan hänvisa till att en konvention som sådan — och inte en omskriv­ ning på svenska — är lag i Sverige. Måhända kan också antagas att utsik­ terna till enhetlig rättstillämpning i alla konventionsstater blir större, om det är exakt samma text (texter) som gäller i de skilda länderna. Av remissprotokollet framgår att en ny lagstiftning avseende såväl na­ tionella som internationella vägfraktavtal är avsedd att komma till stånd inom några år. Tanken är att vid denna tidpunkt kommer att prövas om en transformering av konventionen skall ske, ehuru givetvis detta icke kom­ mer att innebära några förändringar i det väsentliga innehållet. Lagrådet kan med hänsyn härtill instämma i departementschefens uppfattning att speciella skäl talar för att en enklare metod kommer till användning i detta särskilda fall. När lagrådet i frågan hur en internationell överenskommelse bör över­ föras till svensk lag ansett transformeringsmetoden äga principiellt före-

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

träde, har denna bedömning företagits med hänsyn till förhållandena så­ dana de nu gestaltar sig och med ledning av vunna erfarenheter. Emellertid kan förutses att med tilltagande mellanfolkligt samarbete antalet av Sve­ rige biträdda konventioner som måste omsättas i svensk lag kommer att snabbt öka i antal. Möjligen kommer därvid strängare krav att ställas på formell överensstämmelse mellan olika rättsordningar. Genomförandet i den form som får anses som den från svensk rättssynpunkt bästa, nämligen innehållets transformering till svensk lagtext, kan möta svårigheter. Skall transformeringsmetoden mera allmänt ersättas av exempelvis den metod som använts i förevarande fall bör, med hänsyn till frågans stora vikt, saken enligt lagrådets mening bli föremål för ett principiellt avgörande av gene­ rell räckvidd.

Lagrådets närmare granskning av konventionens innehåll har skett från synpunkten i vad mån dennas regler gör bestämmelser i den föreslagna lagen erforderliga. Den svenska översättningens överensstämmelse med kon­ ventionens originaltexter faller utanför granskningen.

1 §■ Bland konventionsbestämmelser vilka enligt förevarande paragraf skall gälla som svensk lag ingår den i art. 45 upptagna föreskriften att konven­ tionen, i händelse antalet konventionsstater på grund av uppsägningar ned­ går under fem, upphör att gälla från den dag då den sista uppsägningen får verkan. Skulle konventionen av sådan anledning upphöra, kan det bli före­ mål för tvekan, huruvida dess materiella bestämmelser alltjämt utgör svensk lag eller ej. Det bör emellertid tillkomma den svenska lagstiftaren att i ett dylikt läge avgöra om regleringen skall behållas eller ej samt, i sistnämnda fall, bestämma tidpunkten då lagen skall upphöra och meddela de över­ gångsbestämmelser som då erfordras. Avsikten lär också vara att lagens giltighet skall vara oberoende av konventionens. Denna ståndpunkt skulle klart framträda, om förevarande paragraf fick förslagsvis den lydelsen att som svensk lag skall, med iakttagande av vad som ytterligare föreslcrives i det följande, gälla art. 1—41 av konventionen. Att därigenom från giltighet såsom svensk lag uteslutes konventionens inledning och, förutom art. 45, också dess slutbestämmelser i övrigt är en fördel med den angivna lydel­ sen, vilken lagrådet får förorda. För tydlighetens skull må anmärkas att jämlikt första stycket i signatur­ protokollet konventionen ej äger tillämpning på befordran mellan Det För­ enade Konungariket Storbritannien och Nordirland samt Republiken Irland. Godtages lagrådets förslag, behöver i senare paragrafer hänvisning till viss artikel icke efterföljas av orden »i konventionen».

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 131

2 §.

Den möjlighet att avtala om undantag från konventionens tillämpning som enligt art. 1 femte stycket står konventionsstater inbördes till buds måste rimligen så mycket mer antagas tillkomma konventionsstat i förhål­ lande till stat som står utanför konventionen. För Sverige kan det i vissa lägen vara av vikt att kunna tolka och tillämpa konventionen i enlighet med denna uppfattning om dess innebörd. Om exempelvis Norge tillträder konventionen men Finland låter med tillträdet anstå, skulle det te sig egen­ domligt, om den lokala gränstrafiken med Norge kunde undantagas från konventionens tvingande reglering men inte samma slags trafik med Fin­ land. Av dessa skäl förordar lagrådet att villkoret att den främmande sta­ ten skall ha tillträtt konventionen får utgå.

5 §• Denna paragraf innehåller bestämmelser om forum och föreskriver att talan som enligt art. 31 första stycket kan upptagas här i landet får väckas ej blott vid domstol som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken utan även vid domstolen i den ort där godset mottogs för befordran eller vid dom­ stolen i bestämmelseorten. Såsom lagrådet förut anfört är det emellertid tveksamt huruvida inte parterna kan avtala om jurisdiktion här i landet utan att ange den domstol som skall upptaga tvisten. Därest så sker kan det uppstå fall då ingen svensk domstol blir behörig. Med hänsyn härtill får lagrådet föreslå ett tillägg till lagtexten av följande lydelse »eller, om en­ ligt det sagda behörig domstol ej finnes, vid Stockholms rådhusrätt».

Lagrådet förordar att ytterligare en paragraf införs i lagen. Enligt art. 29 i konventionen äger fraktföraren inte åberopa vissa till hans skydd uppställda regler om ansvarsbegränsning och bevisbördans fördel­ ning, försåvitt skadan orsakats av honom eller hans folk uppsåtligen eller genom sådan vårdslöshet som likställs med uppsåt enligt lagen i den stat där talan väckts. Motsvarande gäller beträffande den personliga ansvarig­ heten för någon som är anställd hos fraktföraren eller som är dennes med­ hjälpare. Och enligt art. 32 första stycket förlängs den vanliga ettåriga pre­ skriptionstiden till tre år, om talan grundas på uppsåt eller sådan vårds­ löshet som enligt lagen i den stat där talan fors likställs med uppsåt. De­ partementschefen har i anslutning till art. 29 i remissprotokollet uttalat att med vårdslöshet som enligt lex fori likställs med uppsåt torde för svensk rätts del få avses särskilt allvarliga former av vårdslöshet; därvid hänvisas bl. a. till 25 § i 1937 års luftbefordringslag. På olika ställen i svensk lag förekommer sammanställningen uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Någon allmän regel om att med uppsåt jäm­ ställs grov vårdslöshet torde dock inte gälla. Fastmera tyder den omständig­

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968

heten att sådana sammanställningar görs närmast på att det ansetts krävas uttrycklig föreskrift för att i det särskilda fallet grov vårdslöshet skall jäm­ ställas med uppsåt. Det synes lämpligt att vid införlivande av konventionen med svensk rätt upptaga tanken att vårdslöshet av allvarlig beskaffenhet skall jämställas med uppsåt. Härför krävs enligt det anförda en uttrycklig bestämmelse. Det torde därvid knappast kunna ifrågakomma att använda annat uttryck än »grov vårdslöshet». Att härmed avses bara oaktsamhet av mycket all­ varlig natur torde vara tydligt med hänsyn till rättstillämpningen i övrigt inom civilrätten. Lagrådet föreslår i enlighet härmed att i lagen upptas stadgande att vid tillämpningen av art. 29 och art. 32 första stycket med uppsåt skall likstäl­ las grov vårdslöshet. Stadgandet bör lämpligen utgöra lagens 5 §. I para­ grafnumreringen bör göras härav betingade ändringar.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

Kungl. Maj.ts proposition nr 132 år 1968 133

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 28 juni 1968.

Närvarande:

Statministern E rlander , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L änge , K ling , J ohansson , H olmqvist , A spling , P alme , S ven -E ric N ilsson , L undkvist , G ustafsson , G eijer , O dhnoff , W ickman .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över förslag till lag i anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. I likhet med lagrådet förutser jag en utveckling mot ett snabbt ökande antal av Sverige biträdda konventioner som måste omsättas i svensk lag. 1 själva verket är situationen redan nu sådan, att vi har svårigheter att följa med i det internationella lagharmoniseringsarbetet, eftersom den hos oss traditionella transformeringstekniken är en mycket tidsödande och arbetskrävande lagstiftningsmetod. Redan häri ligger ett viktigt skäl att över­ väga en övergång till enklare och snabbare metoder när det gäller att inför­ liva internationella konventioner med svensk rätt. Som lagrådet har påpekat torde det vidgade mellanfolkliga samarbetet på det rättsliga området också medföra att kraven på formell överensstämmelse mellan olika nationella rättsordningar efter hand ställs högre. Trans­ formeringstekniken sådan den nu tillämpas hos oss ger inte alltid tillfreds­ ställande resultat i det hänseendet. Med hänsyn till dessa förhållanden anser jag att frågan om att helt eller delvis ersätta transformeringsmetoden med exempelvis den metod som an­ vänts i förevarande fall bör tas upp till prövning i hela dess omfattning. Jag har tidigare berört denna fråga i ett mera speciellt sammanhang. I samband med att jag tillkallade sakkunniga för att i nordiskt samråd utreda förut­ sättningarna för att bevara och utveckla den nordiska rättsgemenskapen vid en eventuell anslutning till den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) uttalade jag i direktiven för de sakkunniga, att det planerade utrednings­ arbetet borde omfatta bl. a. vilken legislativ form som bör väljas för genom­ förandet i den nationella lagstiftningen av Romfördraget eller däremot sva­ rande fördrag samt de avtal som anknyter därtill ävensom av sådana för den

134 Kungl. Maj.ls proposition nr 132 år 1968

gemensamma marknaden bindande beslut som fattas av organen inom EEC. Jag delar lagrådets uppfattning att frågan bör bli föremål för ett prin­ cipiellt ställningstagande av allmän räckvidd. Ett sådant ställningstagande förutsätter emellertid en föregående allsidig bedömning av olika alternativa lösningar. Eftersom en omläggning av det nu tillämpade systemet skulle få omedelbara återverkningar på det nordiska lagsamarbetet bör samråd ske med de övriga nordiska länderna innan man tar ställning i frågan. Jag avser att ta initiativ till ett sådant samråd. Först därefter kan avgöras i vilka for­ mer de fortsatta övervägandena skall ske. De av lagrådet föreslagna jämkningarna i 1 och 2 §§ i lagförslaget bör göras. Förslaget att i lagen tas upp uttrycklig föreskrift av innebörd att vid tillämpning av konventionens bestämmelser i art. 29 och 32 första styc­ ket grov vårdslöshet skall likställas med uppsåt bör också godtas. Bestäm­ melse i ämnet bör som lagrådet föreslagit tas upp som en ny 5 §. Detta för­ anleder en omnumrering av 5—7 §§ i det remitterade förslaget. Bestämmelsen i art. 31 första stycket får enligt min mening — med hän­ syn särskilt till utformningen av den franska texten — närmast ges den innebörden att ett prorogationsavtal enligt konventionen skall respekteras endast om parterna i avtalet angett, direkt eller indirekt, den eller de dom­ stolar som skall vara behöriga. Det torde således inte vara tillräckligt att avtalet helt allmänt utpekar domstolarna i viss stat. Tolkar man bestäm­ melsen på detta sätt, behövs inte den av lagrådet föreslagna regeln att talan skall väckas vid Stockholms rådhusrätt, om det inte finns behörig domstol enligt forumregeln i 5 § i det remitterade förslaget. Uttrycket »viss dom­ stol» i 10 kap. 16 § RB kan nämligen inte ges den innebörden att ett proro­ gationsavtal som tillägger flera än en domstol behörighet är ogiltigt. Då emellertid konventionstexten i art. 31 första stycket inte är helt otvetydig, vill jag inte motsätta mig att den av lagrådet föreslagna bestämmelsen tas upp i lagen. Bestämmelsen bör som lagrådet föreslagit tas upp som ett andra stycke i 5 § (6 § i det nya förslaget). Det blir domstolarnas sak att på grundval av en tolkning av berörda konventionsbestämmelse avgöra, huruvida i det enskilda fallet förutsättningar finns för en tillämpning av den nya bestämmelsen, dvs. att det visserligen föreligger ett enligt konven­ tionen giltigt prorogationsavtal men behörig domstol inte kan utpekas med ledning av avtalet och en tillämpning av 10 kap. 16 § RB. I övrigt bör lagförslaget underkastas vissa redaktionella jämkningar. Jag kan för egen del ansluta mig till lagrådets uttalanden om innebörden av art. 36 andra punkten och art. 39 fjärde stycket i konventionen. Över­ sättningen av den sistnämnda bestämmelsen bör jämkas i överensstämmelse med den tolkning som lagrådet har förordat. Också i övrigt bör vissa redak­ tionella jämkningar göras i den svenska översättningen av konventionen. Föredraganden hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att

Kungl. Maj:ts proposition nr 132 år 1968 135

dels godkänna den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, dels antaga förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till kon­ ventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten