om övergng konventionell beskattning av allmännyttiga bostadsföretag
Prop.
1992/93:241
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp ibifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 1 april 1993.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att de allmännyttiga bostadsföretagen skallbeskattas konventionellt. Detta innebär att bostadsföretagen skallbeskattas på samma sätt som privata fastighetsägare. Förslaget innebärockså en reglering av vissa övergångsfrågor.
1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 241
Härigenom föreskrivs att 2 § 7 mom. och 16 mom. lagen (1947:576)om statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
7 mom.2 Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomiskförening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligenbestår i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare beredabostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsföreningeller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag,vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i atttillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage ellerannan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning ibyggnad som ägs av föreningen eller bolaget.
Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skallsåsom intäkt av fastigheten tas upp följande poster.
1. Ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetenstaxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsattför året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval avfastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättandeav taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
2. Ett belopp motsvarande under beskattningsåret erhållet statligträntebidrag för bostadsändamål.
I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andrastycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta pålånat, i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt räntebidragför bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Vad som sägs i detta momentskall även gälla i fråga om fastig-het, vilken tillhört bolag, föreningeller stiftelse, som av bostads-styrelsen (statens byggnadslåne-byrå) eller länsbostadsnämndenerkänts såsom allmännyttigt bo-stadsföretag. Vidare får regeringenefter ansökan medge att vad somsägs i detta moment skall gälla ifråga om fastighet som tillhört an-nat företag under förutsättning att
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2Senaste lydelse 1991:1833.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. företagets verksamhet uteslu-tande eller så gott som uteslutandebestår i att äga och förvalta bo-stadsfastigheter samt
2. företaget bedriver sin verk-samhet enligt principer liknandedem som gäller för allmännyttigabostadsföretag.
Regeringens medgivande fåråterkallas om omständigheternager anledning till det.
Äger fastigheten del i sådan samfällighet som avse i 41 a § kom-munalskattelagen (1928:370) skall fastighetens andel av samfällighetenstaxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andrastycket 1 i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.Vidare skall som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses i punkt 2av anvisningarna till nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs avavkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelningsom avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.
16 momf Förvärvar en juridisk person - direkt eller genom förmedlingav dotterföretag - aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ettbestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag enligtpunkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), gåraktiebolaget vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvet sker misteom rätten till avdrag för underskott som avses i 26 § kommunal-skattelagen om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet fåren tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelseeller kapitalförvaltning. Den som äger eller på därmed jämförligt sättinnehar aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget anses ha ettbestämmande inflytande i detta. Vad som sägs om aktiebolag och aktieri sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska föreningar ochandelar i sådana föreningar.
Föranleder en överlåtelse avaktier eller andelar i ett allmän-nyttigt bostadsföretag eller annanändring i fråga om företaget attgodkännandet som allmännyttigtbostadsföretag skall återkallas harföretaget vid taxeringen för detbeskattningsår då ändringen in-träffade inte rätt till avdrag förunderskott som avses i 26 § kom-munalskattelagen. Vad nu harsagts om allmännyttigt bostads-företag gäller också företag somefter medgivande av regeringen har
3Senaste lydelse 1990:651.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tillämpat samma metod vid in-komstbeskattningen som de allmän-nyttiga bostadsföretagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas förstagången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock förbeskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.
2. Bestämmelserna i punkterna 3-8 gäller sådant bostadsföretag somavses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess lydelse intill den 31 december1993.
3. Ett bostadsföretag som taxeras enligt de nya bestämmelserna medgesinte avdrag för underskott enligt 26 § kommunalskattelagen (1928:370)i den mån underskottet avser förvaltning av fastighet som avses i 2 §7 mom. fjärde stycket i dess äldre lydelse.
4. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdragi punkterna 6 och 12 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen(1928:370) skall bokfört värde för byggnader och inventarier ansesutgöra vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet (det skattemäs-siga restvärdet) vid ingången av det beskattningsår för vilket taxeringförsta gången sker enligt de nya bestämmelserna. Med bokfört värdeavses värdet i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilkettaxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna. Har nämnda tillgångarskrivits upp under detta eller något av de två närmast föregåenderäkenskapsåren skall det tidigare värdet, efter avdrag för skälig värde-minskning, i stället utgöra det skattemässiga restvärdet.
5. Omfattar det bokförda värdet för byggnad enligt punkt 4 inte sådanmarkanläggning som anskaffats före ikraftträdandet eller markanläggningsom anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår förvilket taxering sker enligt de äldre bestämmelserna skall, vid tillämpningav bestämmelserna om värdeminskningsavdrag, byggnadens anskaffnings-värde och skattemässiga restvärde ökas med markanläggningens anskaff-ningsvärde respektive bokförda värde. Bestämmelserna i punkt 4 omuppskrivning skall därvid tillämpas på motsvarande sätt.
6. Vad som i punkt 5 sagts om markanläggning skall tillämpas påmotsvarande sätt i fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag somavses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen(1928:370).
7. Föreskrifterna i punkterna 4-6 skall tillämpas på motsvarande sätti fråga om tillgångar i sådan samfällighet som avses i 41 a § kom-munalskattelagen (1928:370).
8. Har ett bostadsföretag i balansräkningen för det sista beskattningsårför vilket taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna redovisatsärskild tillgångspost enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser ombokföring av bostadslån m.m., skall avdrag medges med tre procent omåret av tillgångspostens belopp enligt särskild plan.
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vidinskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt tusental kronor avegendomens värde.
Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skatten trettiokronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde utom dåförvärvaren
1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt om egendomen hade erhållitssom gåva,
2) är en bostadsrättsförening el- 2) är en bostadsrättsförening,ler av bostadsstyrelsen eller läns-bostadsnämnd erkänd som ett all-männyttigt bostadsföretag enligt de
bestämmelser om lån av statsmedeltill främjande av bostadsbyggandetsom gällde vid tiden för förvärvet,
3) är en kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordningär skyldig att åter avyttra egendomen,
4) är dödsbo.
Skatten är dock i fall som avses i första och andra styckena alltid lägstfemtio kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gällerfortfarande i fråga om förvärv som hänför sig till tiden föreikraftträdandet.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Vid inkomstbeskattningen av flerbostadshus gäller olika regler beroendepå vem som äger fastigheten. För flerbostadshus som ägs av allmän-nyttiga bostadsföretag sker beskattningen enligt en starkt schabloniseradmetod till skillnad från den konventionella metod enligt vilken privatägdaflerbostadshus beskattas. Under senare år har alltmer ifrågasatts omdenna olikhet är lämplig. En övergång till konventionell metod förallmännyttiga bostadsföretag förordades på sikt av Utredningen omreformerad företagsbeskattning (URF). I Bostadsrättsvärderingskom-mitténs (BVK) betänkande (SOU 1992:8) lämnades vad som kanbetecknas som ett principförslag härom. Sedermera har frågan ävenöversiktligt berörts av Utredningen om statens stöd för bostadsfinansi-eringen i dess slutbetänkande (SOU 1992:47) där en övergång tillkonventionell beskattning också förordas. De nämnda betänkandena harremissbehandlats. Sammanställningar av remissyttrandena har upprättatsinom Finansdepartementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet. Enförteckning över de remissinstanser som yttrat sig över BVK:s betänkan-de bör fogas som bilaga 1 till protokollet.
Jag avser nu att lägga fram förslag om en övergång till beskattningenligt konventionell metod för de allmännyttiga bostadsföretagen. Desenast nämnda utredningsförslagen utgör tillsammans med remissyn-punkterna samt underhandskontakter med Riksskatteverket och Bokfö-ringsnämnden samt med företrädare för Kommunförbundet, SverigesAllmännyttiga Bostadsföretag SABO och Sveriges Fastighetsägareförbundunderlag för de ställningstaganden som gjorts.
Något godkännande av bostadsföretagens allmännyttiga karaktär görsinte längre och något sådant behov föreligger inte heller framdeles vidbeskattningen. Bostadsföretagen kännetecknas emellertid av att de nästanuteslutande ägs av en kommun eller av att kommunen har ett be-stämmande inflytande över företaget. Jag kommer därför i det följandeatt genomgående vid mina förslag använda beteckningen kommunägda
bostadsföretag när jag avser de företag som hittills betecknats som Prop. 1992/93:241allmännyttiga. Därvid inkluderar jag även de andra bostadsföretag varsfastigheter fått schablonbeskattas efter regeringens medgivande.
Regeringen beslutade den 18 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrandeöver lagförslagen. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas tillprotokollet i detta ärende som bilaga 2. Lagrådet har i yttrande lämnatförslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i dettaärende som bilaga 3.
Vissa ändringar av närmast redaktionell karaktär har företagits iförhållande till de till Lagrådet remitterade förslagen.
Som inledningsvis framgått kan ägare till hyreshus i dag inkomstbeskattasför fastighetsverksamheten antingen enligt en konventionell metod ellerenligt en schablonmetod. Inkomstbeskattning enligt den konventionellametoden innebär att intäkterna från fastighetsförvaltningen behandlas påsamma sätt som övrig näringsverksamhet, dvs. redovisning sker av deverkliga intäkterna och kostnaderna i verksamheten enligt bokförings-mässiga grunder. Privatägda hyreshus beskattas enligt denna metod. Före1991 års skattereform skedde beskattningen i inkomstslaget annan fastig-het men sker numera i inkomstslaget näringsverksamhet.
Vissa bostadsföretags fastigheter beskattas däremot enligt schablon-metoden. Bestämmelserna finns i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statliginkomstskatt, SIL. Inkomstberäkningen innebär att dels ett belopp mots-varande 3 % av fastighetens taxeringsvärde, dels ett belopp motsvarandeunder beskattningsåret erhållet statligt räntebidrag för bostadsändamål,skall tas upp som intäkt. Avdrag får inte göras för andra omkostnader änför ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligträntebidrag för bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande av-gäld. Liksom för privata fastighetsförvaltare beskattas verksamhetennumera i inkomstslaget näringsverksamhet mot tidigare i inkomstslagetannan fastighet. Inkomsten av verksamheten beräknas enligt bokförings-mässiga grunder. Skattesatsen är som för andra juridiska personer 30 %.
Det är enbart bostadsföretagets inkomst av fastighetförvaltning somskall redovisas på detta schablonmässiga sätt. Inkomst av verksamhetsom företaget kan ha vid sidan av sin fastighetsförvaltning, t.ex. reavinstvid fastighetsavyttringar, beskattas enligt det regelsystem som gäller förinkomst av näringsverksamhet.
Bland de verksamhetsformer som kommer i fråga för denna schablon-metod kan nämnas bostadsföreningar (numera är det främst bostads-rättsföreningar som kommer i fråga) och bostadsaktiebolag. Bostads-företagen måste emellertid uppfylla vissa villkor i fråga om sin verksam-
hetsinriktning för att schablonmetoden skall kunna tillämpas - bostads- Prop. 1992/93:241företagen kallas då "äkta”.
Schablonmetoden tillämpas även i fråga om fastighet som tillhörtbolag, förening eller stiftelse som av Boverket eller av Länsbostadsnämn-den erkänts som allmännyttigt bostadsföretag. Regeringen kan enligt 2 §7 mom. SIL efter ansökan medge att även annat företag schablonbeskat-tas om verksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande består i attäga och förvalta bostadsfastigheter samt företaget bedriver verksamhetenenligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföre-tag.
Schablonbeskattningen av s.k. äkta bostadsföretag och allmännyttigabostadsföretag har i sina huvuddrag tillämpats sedan 1955 års taxering.Från början skilde sig utformningen av schablonmetoden något åt mellandessa verksamhetsformer. Principen var emellertid att beskattningenskulle ske av en beräknad avkastning av det egna i fastigheten nedlagdakapitalet. Sedan år 1959 sker intäktsberäkningen på likartat sätt i de bådafallen, dvs. som intäkt skall tas upp 3 % av taxeringsvärdet, varefteravdrag får göras för räntekostnader och tomträttsavgälder.
Begreppet allmännyttigt bostadsföretag härrör från vissa författningarom statliga lån och bidrag som utges till kommunala företag som drivsi bostadsfrämjande syfte. Några nya godkännanden som allmännyttigtbostadsföretag kan inte lämnas efter utgången av år 1991. För bostads-företag som godkänts som allmännyttigt har godkännandet dock fortfa-rande betydelse såväl i bostadsfinansieringssammanhang som för beskatt-ningen. Ett godkännande kan alltjämt återkallas under vissa förutsätt-ningar, t.ex. om aktier i bolaget överlåts till någon annan än kommunen.
Motiven till att utsträcka schablonmetoden till nämnda företag varfrämst att de bedrev sin verksamhet utan enskilt vinstsyfte samt att destod under kommunal eller statlig kontroll. Frånvaron av enskilt vinst-syfte ansågs dock inte utesluta att skälig avkastning erhölls på det iföretaget insatta kapitalet. Vidare framhölls att hyrorna var så bestämdaatt någon vinst inte uppkom, i varje fall inte på längre sikt sedan hänsyntagits till bl.a. kommande underhållskostnader. Det anfördes att de dittillsgällande beskattningsreglerna medfört speciella besvärligheter för deallmännyttiga bostadsföretagen särskilt under de första åren med småreparationsbehov men stora amorteringar.
I samband med utformningen av den ursprungliga lydelsen av scha-blonbestämmelsen framhölls att lagstiftningen i viss mån fick betraktassom ett provisorium. Anledningen angavs vara att kommunerna fått till-skapa särskilda bolag, föreningar eller stiftelser av samma typ ochställning i beskattningshänseende som enskilda vinstsyftande företag föratt komma i åtnjutande av de statliga lånen. Denna belägenhet hade deallmännyttiga bostadsföretagen försatts i utan att konsekvenserna häravblivit beaktade. Därför ansågs att den rättsliga konstruktionen av dessaföretag borde ses över. Om en ny ordning skulle framkomma borde ävenbeskattningsfrågan kunna få en annan tillfredsställande lösning.
Även vid den ändring av bestämmelsen som företogs år 1959 - då Prop. 1992/93:241intäktsberäkningen enligt schablonmetoden gjordes identisk för såväl deäkta som de allmännyttiga bostadsföretagen - framhölls på nytt attschablonmetoden inte innebar någon rationell lösning på längre sikt men
att den kunde kvarstå såsom ett förlängt provisorium.
Mitt förslag: Kommunägda bostadsföretag skall beskattas enligtkonventionell metod fr.o.m. 1995 års taxering. För sådana företagvars räkenskapsår löper över årsskiftet 1993/94 (brutet räkenskapsår)tillämpas dock de äldre bestämmelserna. Särskilda övergångsreglerinförs för att underlätta övergången.
BVK:s förslag: Överensstämmer med mitt förslag även om ett alternativttidigare ikraftträdande också föreslogs.
Remissinstanserna: Så gott som samtliga remissinstanser har tillstyrkteller lämnat förslaget utan erinran. Hyresgästernas Riksförbund uttryckerdock viss tveksamhet till förslaget. Förbundet framhåller att schablonbe-skattningen har gett förutsättningar för företagens ekonomiska dis-positioner som väsentligt skiljer sig från de som gäller vid konventionellbeskattning. Dessa skillnader innebär omställningsproblem vid byte avbeskattningsprincip som kräver speciella övergångslösningar om deallmännyttiga bostadsföretagen inte skall missgynnas. LO anser att detfinns starka skäl för att slopa dagens schablonbeskattning för allmännyt-tiga bostadsföretag. Vissa frågor som t.ex. avdrag för avsättning tillunderhålls- och reparationsfonder och val av övergångstid måste dockytterligare analyseras. SABO framhåller att de allmännyttiga bo-stadsföretagen i framtiden bör ges möjlighet att konkurrera på bo-stadsmarknaden med övriga fastighetsägare på lika villkor. SABO ställersig därför positivt till en övergång till konventionell- beskattning.
Skälen för mitt förslag: Det kan konstateras att schablonmetodenkommit att tillämpas i över tre decennier på de kommunägda bo-stadsföretagens fastighetsförvaltning. Den har således fått en permanentkaraktär trots att den vid tillkomsten angavs vara ett provisorium.Schablonmetoden ansågs på sikt inte utgöra någon skattemässig förmåns-behandling av de kommunägda bostadsföretagen eftersom deras vinst-motiv inte var uttalade. De betänkligheter som framfördes vid schablon-metodens tillkomst synes främst ha rört dess stabilitet. Bostadsföretagenkunde förr eller senare finna metoden oförmånlig. Denna farhåga harhittills inte besannats även om schablonmetoden diskuterats flitigt undersenare tid. Däremot har en ombildning mellan olika företagsformerfortgått, innebärande främst att aktiebolagsformen har blivit vanligare.
1 * Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 241
En omprövning av schablonbeskattningen framstår som motiverad med Prop. 1992/93:241tanke på bl.a. de ändrade förhållanden som 1991 års skattereforminneburit. Ledmotivet för skattereformen är att olika slag av verksam-heter och organisationsformer skall ges så enhetliga, likformiga ochneutrala skatteregler som möjligt. Dessa grundprinciper talar således föratt skillnaderna i inkomstskattereglerna mellan det kommunägda och detprivata fastighetsbeståndet avskaffas.
Jag föreslår därför att schablonbeskattningen för de kommunägdabostadsföretagen avskaffas.
Bytet av beskattningsmetod föranleder ställningstaganden och särskildalösningar i ett antal övergångsfrågor. Det gäller främst underskott somhärrör från tiden före övergången, utrymmet för värdeminskningsavdragsamt vissa särskilda bokföringsposter.
I det följande avser jag att lägga fram förslag också i dessa delar.
Förslagen beräknas inte ha några statsfinansiella effekter på kort ellermedellång sikt.
Mitt förslag: Avdrag för värdeminskning av byggnader och inven-tarier beräknas enligt vanliga regler. Vid övergången till konven-tionell beskattning skall byggnaders bokförda värde utgöra skatte-mässigt restvärde. Befintliga markanläggningar hänförs till byggnad.Även för inventarier skall bokfört värde utgöra skattemässigtrestvärde.
Underskott i fastighetsförvaltningen som uppkommit före över-gången till konventionell beskattning får inte utnyttjas när bo-stadsföretaget beskattas konventionellt.
För bostadsföretag som schablonbeskattats skall sådana kostnadersom fått bokföras som tillgångspost i bostadsföretagets balansräkningenligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring avbostadslån m.m. skrivas av skattemässigt med 3 % om året enligten särskild avskrivningsplan baserad på vad som kvarstår av till-gångsposten vid övergången till konventionell beskattning.
BVK:s förslag: Utgångspunkten för beräkning av värdeminskningsav-dragen skall vara en avskrivningsplan som anses ha löpt från byggnadensförvärvstidpunkt.
Bostadsföretagen skall få beakta underskott från de två beskattningsårsom föregått övergången om dessa underskott hade uppstått vid enkonventionell beskattning.
Den särskilda bokföringslagen behandlades inte av BVK.
10 Remissinstanserna: SABO har invänt mot kommittéförslaget beträffan- Prop. 1992/93:241de värdeminskningsavdragen och föreslagit att det bokförda värdet vidövergången skall anses utgöra skattemässigt restvärde.
BVK:s förslag om underskottsavdragen är inte tillräckligt belyst enligtSABO. En utredning bör därför göras om hur många företag som skullefå över- resp, underskott med detta förslag. Enligt SABO borde detövervägas att ge bostadsföretagen underskottsavdrag beräknat enligtschablonmetoden för ett antal år tillbaka. Sveriges Fastighetsägareförbundanser att den tid som underskotten får utnyttjas bakåt i tiden börutsträckas till tio år för juridiska personer och sex år för stiftelser.
SABO har berört den särskilda bokföringslagen såväl i remissyttrandetsom i en särskild skrivelse till Finansdepartementet (dnr 4409/92). EnligtSABO bör balansposterna i sin helhet få skrivas av skattemässigt genomatt läggas till byggnadernas anskaffningsvärde.
Bakgrund
Vid konventionell beskattning av näringsverksamhet utgår man frånföretagets verkliga intäkter och kostnader. Bland kostnaderna behandlasutgifter för anläggningstillgångar på visst sätt. Utgifter för anskaffningav anläggningstillgångar såsom byggnader och inventarier fördelas genomett avskrivningsförfarande och varje enskilt beskattningsår belastasdärigenom med en viss del av anskaffningsutgiften. I vissa fall får istället omkostnadsföring ske direkt, t.ex. i fråga om inventarier avmindre värde eller med en kortare ekonomisk livslängd än tre år.
Byggnader skrivs av enligt planenlig avskrivning med en viss procentav byggnadens anskaffningsvärde (punkt 6 av anvisningarna till 23 §kommunalskattelagen [1928:370], KL). Procentsatsen bestäms med hän-syn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Enligt Riksskatte-verkets rekommendationer (RSV Dt 1991:14) bör avdrag normalt medgesmed 2 % för hyreshus. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter förny-, till- eller ombyggnad.
Före 1991 års skattereform förelåg en möjlighet för fastighets-förvaltande företag till snabbare avskrivning av värmepannor, hiss-maskineri och jämförlig maskinell utrustning som ingick i byggnadsvärdet(punkt 2 b av anvisningarna till 25 § KL i dess lydelse före den 1 juli1990). Anskaffningsvärdet för sådan utrustning fick brytas ut ur anskaff-ningsvärdet för byggnaden och skrevs av med 5 - 10 % om året medanprocentsatsen för värdeminskningsavdrag för byggnader var 1,75 % förbyggnader av trä och 1,5 % för byggnader av sten, tegel eller betong(Meddelanden från Riksskattenämnden, Serie 1 nr 1 1970 p. 1). Vid ut-byte av sådan utrustning förelåg inte - till skillnad från vad som gällerenligt nuvarande regler - rätt till reparationsavdrag. Utrangeringsavdragfick i stället göras för oavskriven del av anskaffningsvärdet.
För sådan maskinell utrustning som anskaffats före skattereformenkvarstår möjligheten till snabbare avskrivning (punkt 14 av övergångsbe-stämmelserna till SFS 1990:650).
11 Anslutningsavgifter eller anläggningsbidrag som fastighetsägaren erlagt Prop. 1992/93:241för nyttighet (t.ex. anslutning till elnätet, VA- eller fjärrvärmeanläggningsamt bidrag för uppförande av sådan anläggning) som är knuten tillfastigheten är numera generellt avdragsgilla enligt de regler som gällerför inventarier (punkt 17 av anvisningarna till 23 § KL). Före skatte-reformen fick sådana utgifter normalt dras av med 5 % om året(punkt 2 b av anvisningarna till 25 § KL i dess lydelse före den 1 juli1990 och RSV Dt 1975:50 II 2). De äldre bestämmelserna gäller fort-sättningsvis för utgifter före övergången (punkt 17 av övergångsbe-stämmelserna till SFS 1990:650).
Även markanläggningar skrivs av planenligt. Avdrag får normalt görasmed 5 % om året på anskaffningsvärdet (punkt 7 av anvisningarna till23 § KL). Bestämmelserna gäller numera även fastighetsförvaltandeföretag. Före 1991 års skattereform fanns i princip inte begreppetmarkanläggning i inkomstslaget annan fastighet. Utgifterna för vissasådana anordningar fick i stället inräknas i byggnadens anskaffnings-värde. För vid övergången till de nya skattereglerna befintliga markan-läggningar gäller de äldre bestämmelerna även fortsättningsvis (punkt 15av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:650).
Värdeminskningsavdrag för inventarier kan beräknas enligt två olikametoder, räkenskapsenlig avskrivning och restvärdemetod (punkterna 12 -14 av anvisningarna till 23 § KL). Huvudregeln för räkenskapsenligavskrivning innebär att avdrag för avskrivning får göras med maximalt30 % av inventariernas restvärde. Avskrivningen görs alltså kollektivt påhela inventariebeståndet. Underlaget utgör summan av det ingåendebalansvärdet på de inventarier som finns vid årets början och an-skaffningsutgiften för under året anskaffade inventarier som finns kvarvid årets slut.
När huvudregeln tillämpas kommer viss del av anskaffningsutgiften förinventarier att förbli oavskriven. Möjlighet finns därför att tillämpa enkompletterande regel. Den innebär att inventarierna får skrivas av med20 % av anskaffningsutgiften per år.
Restvärdemetoden är en förenklad variant av räkenskapsenligavskrivning. Skillnaden är huvudsakligen att det inte finns något krav påöverensstämmelse mellan skattemässigt och bokföringsmässigt restvärde.Maximalt värdeminskningsavdrag är 25 %.
Eftersom de kommunägda bostadsföretagens fastigheter beskattats efterschablon där enda avdragsposter varit skuldränta, tomträttsavgäld ochliknande har anledning inte funnits att upprätta skattemässiga avskriv-ningsplaner. Hänsynstagandet till värdeminskning m.m. har i stället gjortsgenom den låga intäktsprocenten.
En omläggning från schablonbeskattning till konventionell beskattningfordrar att man tar ställning till bl.a. vilket initialt skattemässigt restvärdesom skall gälla för byggnader, markanläggningar och inventarier vidövergången, dvs. bestämmer hur mycket som skall anses återstå oavskri-vet av anskaffningsutgiften.
12 Schablonmetoden har lett till att de kommunägda bostadsföretagens Prop. 1992/93:241fastighetsförvaltning ofta visat skattemässiga underskott. Underskotten ärfiktiva i den meningen att de inte motsvaras av verkliga förluster iverksamheten. Detta sammanhänger med att bara schablonintäkten redo-visats på intäktssidan medan i huvudsak enbart räntekostnader ochtomträttsavgälder fått dras av. Underskott kan på detta sätt ackumulerasoch senare utnyttjas i annan konventionellt beskattad verksamhet.
En övergång till konventionell beskattning aktualiserar frågan hurunderskott som uppkommit före övergången till konventionell beskattningskall hanteras.
Vid remissbehandlingen av BVK:s betänkande väcktes även fråganvilka skattekonsekvenser som en övergång till konventionell be-skattningsmetod föranleder såvitt avser tillämpningen av lagen (1972:175)med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m. - här kalladden särskilda bokföringslagen.
Den skattemässiga inkomstberäkningen för inkomstslaget näringsverk-samhet bygger på bokföringsmässiga grunder. Efter 1991 års skatte-reform har således en koppling behållits mellan redovisning ochbeskattning, vilket numera framgår av bl.a. 24 § KL med anvisningar.Även de kommunägda bostadsföretagen har sedan 1979 års taxering hafträtt att beräkna inkomst av fastighet enligt bokföringsmässiga grundertrots att de schablonbeskattats. Fr.o.m. 1992 års taxering blev redovis-ning enligt bokföringsmässiga grunder obligatorisk.
För konventionellt beskattade bostadsföretag som tillämpat densärskilda bokföringslagen torde vidtagna åtgärder också ha fått genomslagvid beskattningen. De schablonbeskattade bostadsföretagen påverkas där-emot inte skattemässigt av sådana bokföringsåtgärder. Även nämnda om-ständighet aktualiserar ett antal frågor.
Skälen för mitt förslag
Som framgått av bakgrundsbeskrivningen föreligger flera frågor sommåste behandlas i samband med att de kommunägda bostadsföretagenskall övergå till att bli konventionellt beskattade. Det sätt på vilketfrågorna hanteras är av väsentlig betydelse för att dessa bostadsföretagskall få en med övriga konventionellt beskattade bostadsföretag likformigbehandling. Vid beredningen av frågorna har framkommit både praktiskaoch principiella problem. Det är enligt min mening inte möjligt att angenågon materiellt sett entydigt riktig lösning. Det blir därför nödvändigtatt göra en skälighetsbedömning av de sammantagna effekterna av dessaövergångslösningar. Mot bakgrund härav anser jag att det är lämpligastatt behandla dessa övergångsfrågor sammanhållet. Utformningen avövergångsreglerna har naturligtvis skett med kännedom om och medhänsyn till de speciella ekonomiska villkor under vilka de kommunägdabostadsföretagen verkar. Syftet med förslagen är att de sammantaget skallge ett skäligt resultat som inte försvårar bostadsföretagens fortsattaverksamhet men som inte heller snedvrider konkurrensen i förhållandetill privatdriven fastighetsförvaltning. Jag kommer i det följande att
redovisa de frågor som enligt min bedömning kräver särskilda övergångs- Prop. 1992/93:241regler samt mitt ställningstagande till dessa.
Skattemässigt restvärde
En omläggning från schablonbeskattning till konventionell metod fordraratt man tar ställning till vilket initialt skattemässigt restvärde som skallgälla för avskrivningsbara anläggningstillgångar dvs. att bestämma hurmycket som skall anses återstå oavskrivet av anskaffningsutgiften,framför allt för byggnader. BVK har föreslagit att man bör utgå från deallmänna regler som gäller för värdeminskningsavdrag för byggnad pånäringsfastighet. Detta skulle innebära att en avskrivningsplan fickupprättas vid omläggningen till konventionell beskattning och att planenbeaktade den värdeminskning som skett från den tidpunkt då byggnadenförvärvades.
SABO framhåller att BVK:s förslag kan få vissa negativa effekter.
Vissa bostadsföretag, som under längre tid gjort avskrivningar medbelopp enbart motsvarande amorteringarna, skulle få ett betydligt högrebokfört än skattemässigt restvärde. De skulle därför vid en konventionellbeskattning tvingas till högre intäkter för att täcka de redovisningsmässigaavskrivningarna, vilka i sin helhet inte kan utnyttjas som värdeminsk-ningsavdrag vid beskattningen. Enligt SABO skulle detta leda till enhårdare beskattning av bostadsföretag som i sin bokföring skrivit avmindre än till det skattemässiga restvärdet. SABO menar därför att detvore bättre att använda det bokförda värdet som skattemässigt restvärde.
För egen del vill jag framhålla att ett hänsynstagande till värdeminsk-ning redan har skett inom ramen för schablonbeskattningen. Den av BVKföreslagna lösningen med ett restvärde efter en konstruerad avskriv-ningsplan är därför principiellt sett riktig. Lösningen överensstämmerockså med den som gäller i fråga om karaktärsbyte från privatbostad tillbyggnad i näringsverksamhet (punkt 6 åttonde stycket av anvisningarnatill 23 § KL). Sådana konsekvenser som SABO påtalar kan uppkommapå lång sikt, nämligen när det skattemässiga restvärdet närmar sig noll.Detta inträffar även för privata fastighetsägare som gjort störreskattemässiga än bokföringsmässiga avskrivningar.
Mot bakgrund av bl.a. att den av BVK föreslagna lösningen är förenadmed vissa komplikationer samt vad jag inledningsvis sagt om syftet attuppnå ett totalt sett skälig lösning på övergångsfrågorna är jag emellertidberedd att ansluta mig till SABO:s förslag om att låta det bokförda värdetutgöra skattemässigt restvärde. Utgifter före övergången för vissa mark-anläggningar, anslutningsavgifter och anläggningsbidrag bör också fåhänföras till anskaffningsvärdet för byggnader. Detsamma bör gällabeträffande tillgångar i vissa samfälligheter.
I författningskommentaren (avsnitt 7) kommer jag att utveckla närmarehur detta värde skall fastställas.
Frågan om värdeminskningsavdrag har betydelse även vid reavinstbe-räkningen vid avyttring av näringsfastighet. Vid en avyttring återförsmedgivna värdeminskningsavdrag till beskattning. Det bör därför här
betonas att detta enbart gäller sådana värdeminskningsavdrag som Prop. 1992/93:241verkligen medgetts under den tid bostadsföretagen varit konventionelltbeskattade. Detta framgår av punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL.
"Gamla" underskott
Reglerna om förlustutjämning ändrades i samband med 1991 års skatte-reform. Enligt de tidigare reglerna fick uppkomna underskott utnyttjasunder en viss tid som förlustavdrag. För vissa skattskyldiga, däriblandstiftelser, gällde att förlustavdragen fick utnyttjas senast sex år efterförluståret. För aktiebolag och ekonomiska föreningar gällde en tioårs-period. Förlustens storlek bestämdes först vid den taxering då förlustav-draget yrkades, dvs. underskottets storlek fastställdes inte det år då detuppkom.
I det nya skattesystemet görs förlustutjämning genom att avdragmedges för underskott i förvärvskällan vid inkomstberäkningen detpåföljande året (26 § KL). Underskottets storlek beräknas och bestämsredan vid inkomsttaxeringen för underskottsåret. Uppkommer underskottflera år i rad ackumuleras underskotten.
BVK har ansett det lämpligt att låta de kommunägda bostadsföretagenfå beakta sådana underskott som skulle ha uppkommit om de tillämpatkonventionell beskattning under de två senaste beskattningsåren föreomläggningen till konventionell beskattning. Nämnda tidsbegränsningmotiverades - förutom av rent praktiska hänsynstaganden - av önskemåletatt åstadkomma balans mot sådana bostadsföretag som skulle ha redovisatöverskott om dessa hade beskattats enligt konventionell metod för tidigareår. Ett hänsynstagande till de bostadsföretag som skulle ha uppvisatunderskott vid konventionell beskattning borde därför inte utsträckasalltför långt tillbaka i tiden.
Enligt Sveriges Fastighetsägareförbund bör tidsperioden utsträckas tilltio år för juridiska personer och sex år för stiftelser, vilket enligtförbundet motsvarar de tidsperioder som gällt för konventionellt beskat-tade juridiska personer vid övergången i 1991 års skattereform. För-bundet menar att neutralitetsaspekterna därmed tillgodoses. Även SABOhar framfört sådana synpunkter.
För egen del anser jag att utgångspunkten för i vad mån gamla under-skott skall få utnyttjas efter övergången principiellt sett bör vara att deskattemässiga underskotten motsvaras av faktiska förluster. Det äremellertid inte praktiskt möjligt att avgöra i vilken utsträckning så harvarit fallet. Allmänt sett torde bostadsföretagen i regel kontinuerligt haredovisat skattemässiga förluster medan man bokföringsmässigt redovisatnollresultat. Att bygga en övergångslösning på en jämförelse med detskattemässiga utfallet vid konventionell beskattning för förfluten tid ärdärför inte en framkomlig väg.
Det kan vidare enligt min mening inte anses rimligt att de kommun-ägda bostadsföretagen skall få tillgodogöra sig fiktiva underskott somackumulerats som förlustavdrag i fastighetsförvaltningen under den tidderas fastigheter schablonbeskattats. Detta hänger samman med att
omläggningen från schablonmetod till konventionell metod i sig innebäratt ett nytt beskattningssystem skall tillämpas. Det synsättet har redantidigare tillämpats i samband med att rätten till förlustavdrag slopades förde bostadsföretag som förlorat sin allmännyttiga karaktär. I denproposition som låg till grund för riksdagens beslut framhöll departe-mentschefen att principen bör vara att underskotten bara skall få utnyttjasså länge schablonbeskattningen består. Riksdagen delade denna stånd-punkt (prop. 1986/87:119, bet. SkU 1986/87:44, rskr. 276, SFS 1987:336). Bestämmelsen återfinns numera i 2 § 16 mom. andra stycket SIL.
En lösning som innebär att gamla förluster inte får utnyttjas efterövergången till konventionell beskattning leder också till att spärregler avnämnda typ kan undvaras.
Mot bakgrund av vad jag anfört i det föregående och med beaktandeav den helhetsbedömning som övergångsreglerna kräver bör enligt minmening gamla underskott inte få utnyttjas efter övergången till konven-tionell beskattning. Jag föreslår därför att det samlade underskott ifastighetsförvaltningen som bostadsföretagen redovisat under sista åretvid beskattning enligt schablonmetoden inte skall få utnyttjas närbostadsföretagen övergår till att beskattas enligt konventionell metod.
Den särskilda bokföringslagen
Som jag framhållit vid bakgrundsbeskrivningen har bokföringsåtgärderenligt den särskilda bokföringslagen inte haft någon skattemässiginverkan för de schablonbeskattade bostadsföretagen. SABO har docktagit upp den skattemässiga hanteringen av bokföringsåtgärderna. Jagavser därför att i det följande särskilt uppehålla mig vid denna fråga.
Frågan kräver dock en kort bakgrundsbeskrivning. (Jfr bl.a. Paritetslå-neutredningens betänkande [SOU 1971:67] Ränteomfördelning ochvinstutdelning och prop. 1972:76 med förslag till vissa bestämmelserom bokföring av bostadslån m.m. samt även civilutskottets betänkandeCU 1978/79:35 med anledning av motioner om bokföring av under-hållslån).
Införandet av den särskilda bokföringslagen påkallades av vissakonsekvenser i samband med det under åren 1968 - 1974 gällandeparitets- resp, räntelånesystemet. Detta bostadsfinansieringssystem byggdepå att kapitalkostnaderna omfördelades tidsmässigt. Låntagaren fick lånaerforderlig del av räntekostnaderna på det statliga bostadslånet och erhölläven tillskott till räntekostnaderna för de underliggande krediterna.Lånebeloppen lades till den ursprungliga bostadslåneskulden. I början aven bostadsfastighets innehavstid uppstod således en skuldökning förlåntagaren avseende räntor. Skuldökningen kom emellertid att bli störreän beräknat främst beroende på en högre allmän räntenivå än som varförutsatt från början.
Den skuldökning som uppstod i början av låneperioden förorsakadevissa svårigheter. Principiellt skulle nämligen skuldökningen - dekapitaliserade räntekostnaderna - redovisas på balansräkningens passiv-sida tillsammans med övriga skuldposter. Till följd av att någon
motsvarande uppbyggnad inte redovisades på balansräkningens tillgångs- Prop. 1992/93:241sida kunde ett bostadsföretag vid tillräckligt stor skuldökning bli tvungetatt upprätta kontrollbalansräkning. För att företagen av dessa skäl inteskulle tvingas avstå från möjligheten att låna, infördes en speciallagstift-ning på området. Genom den särskilda bokföringslagen tilläts företagenatt balansera skulduppbyggnaden på balansräkningens passivsida med enfiktiv motpost på aktivsidan. Härigenom kunde det egna kapitalet hållasintakt. Metoden rönte kritik eftersom en kostnad för redovisningsperioden
- räntekostnaderna - tilläts bli aktiverad i stället för att belasta denaktuella perioden. 1 lagtexten uppställs emellertid kravet att upplysningskall lämnas om hur posten har påverkat årsresultatet.
Under skulduppbyggnadsperioden fick således den samlade skuldök-ningen tas upp som en särskild tillgångspost i balansräkningen. Räntornapå de aktuella bostadslånen torde ha debiterats ett utgiftskonto. Genomatt de dessutom fått aktiveras, dvs. torde ha krediterats utgiftskontot somdärmed utjämnats samt motsvarande post debiterats ett särskilt tillgångs-konto (bostadslånepost), har resultaträkningen i och för sig inte påver-kats. Resultatet har emellertid redovisats såsom bättre än vad sommotsvarar det verkliga förhållandet. Enligt Föreningen AuktoriseradeRevisorers FAR rekommendationer bör förändringen av ifrågavarandebalanspost redovisas som en bokslutsdisposition. Det är först under densenare "amorteringsperioden" när den s.k. bostadslåneposten minskarsom den senarelagda räntekostnaden kommer att direkt påverka resultateti minskande riktning.
Den bestämmelse som tillåter att sådana ränteposter får tas upp påbalansräkningens tillgångssida finns numera i första stycket i densärskilda bokföringslagen. Lagen har sedermera utvidgats till att gällaäven vissa andra låneformer. Även här rör det sig om utgifter som enligtordinarie bokföringsprinciper omedelbart skulle ha kostnadsförts mensom alltså tillåtits bli aktiverade. I balansräkningen skall posterna enligtlagen specificeras under beteckningarna underhållslånepost, reparationslå-nepost resp, ersättningslånepost.
SABO har framhållit att de allmännyttiga bostadsföretagen haranpassat sin hyressättning till bl.a. den redovisningsmässiga kostnad somuppstår vid avskrivning av dessa poster. SABO har med anledning häravbegärt besked om huruvida bostadsföretagen kommer att tillåtas att göraskattemässiga avskrivningar med samma belopp eller om företagen blirbeskattade för denna "senarelagda intäkt".
Bostadslånepost och ersättningslånepost
Vad först angår de räntor som återfinns under beteckningarna bostads-lånepost resp, ersättningslånepost, vilka fått aktiveras enligt första resp,fjärde stycket den särskilda bokföringslagen, torde dessa poster sedanlänge befinna sig i en "amorteringsperiod" eftersom det bakomliggandelånesystemet övergavs vid mitten av 1970-talet. Dessa räntor har varitavdragsgilla och torde också rent faktiskt ha dragits av vid taxeringen för
det beskattningsår då de debiterats eller räntelån betalats ut (jfr Prop. 1992/93:241prop. 1967:153 s. 169).
Eftersom ifrågavarande ränteposter numera undergår den senarelagdakostnadsföringen kan det ifrågasättas om de skall vara skattemässigtavdragsgilla efter övergången till konventionell beskattning av de kom-munägda bostadsföretagen.
Frågan har i princip inget samband med hur man skall förfara med de"gamla" underskotten. Till följd av schablonmetoden torde de kom-munägda bostadsföretagen så gott som undantagslöst kontinuerligt haredovisat skattemässiga förluster. Bokföringsmässigt torde de däremot haredovisat nollreslutat. De skattemässiga förlusterna har kunnat utnyttjasunder som mest en tioårsperiod enligt närmare angivna regler somupphört i samband med skattereformen. Dessa bostadsföretag torde dockvanligtvis inte haft inkomstgivande verksamhet utanför fastighetsför-valtningen mot vilket förlustavdragen kunnat utnyttjas. Förlust tordesåledes vanligtvis ha lagts till förlust. De samlade förlusterna kan därförha uppgått till betydande belopp. Fr.o.m. 1992 års taxering fickförlustavdragen föras över i det nya skattesystemet med rullandeunderskottsavdrag. De förlustavdrag som förts över i det nya systemethar emellertid inget samband med räntor från det tidigare bostadslåne-systemet som upphörde år 1975, eftersom den period under vilka dekunnat utnyttjas som förlustavdrag för länge sedan gått till ända. Manbehöver således generellt sett inte befara att de räntor som har sambandmed nämnda bostadslån skulle bli dubbelt beaktade om avdragsrättdessutom medges vid den konventionella beskattningen för den senarelag-da kostnadsföringen. Det kan dock inte uteslutas att förluster hänförligatill dessa räntor kunnat utnyttjas som förlustavdrag under tidigare år.Detta torde dock nu vara ogörligt att utröna. Av bl.a. denna anledningblir bedömningen av om det är riktigt att medge skattemässig avdragsrättför nu ifrågavarande poster osäker. En ytterligare komplikation är attbostadslåneposten kan ha ersatts med en ersättningslånepost.
Underhållslånepost, reparationslånepost och ersättningslånepost
Reglerna om aktivering av de kostnader som bokförts under beteck-ningarna underhållslånepost, reparationslånepost eller sådana poster somnumera kan ha övergått i en ersättningslånepost, finns i andra, tredjeresp, fjärde styckena i den särskilda bokföringslagen. Dessa regleröverensstämmer med dem som gäller för bostadslåneposten med denskillnaden att dessa poster fortfarande kan vara i ett uppbyggnadsskede.Detta gäller de i andra stycket omnämnda underhålls-, reparations- ellerenergisparåtgärder för vilka bidrag har erhållits enligt förordningen(1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, det s.k.RBF-stödet.
Som framgått har i huvudsak endast räntekostnader och tomträttsavgäl-der varit avdragsgilla vid beskattningen enligt schablonmetoden. Nuifrågavarande underhålls- och reparationskostnader har således intekunnat dras av. Ett hänsynstagande till sådana kostnader sker genom den
låga intäktsprocenten. Underhålls- och reparationskostnader som finan- Prop. 1992/93:241sierats med statligt lånestöd har sedan 1981 års taxering inte heller fåttdras av omedelbart av den som beskattats enligt konventionell metod(punkt 4 av anvisningarna till 23 § KL). Dessa kostnader skall i ställetbeaktas genom värdeminskningsavdrag (punkt 6 av anvisningarna till23 § KL).
Vid övergången till konventionell beskattning har man således här attta ställning till flera omständigheter. För det första är nämnda underhålls-och reparationskostnader, liksom de tidigare behandlade räntekostnader-na, i princip senarelagda och belastar resultatet under "amorteringsperio-den". För det andra har kostnaderna inte varit avdragsgilla under den tidsom bostadsföretagen varit beskattade enligt schablonmetoden. Slutligenkan i posterna ingå utgifter som skulle ha periodiserats även vid enkonventionell beskattning enligt punkt 6 av anvisningarna till 23 § KL.
Om sistnämnda balansposter tilläts bli avdragsgilla som senarelagdakostnader i takt med att de minskar genom amorteringar uppnås ungefärsamma effekt som om de lagts till avskrivningsunderlaget för byggnaderenligt nämnda anvisningspunkt. För att dessa poster skall betraktas somavdragsgilla kostnader krävs dock enligt min mening en uttryckligreglering vid övergången till konventionell beskattningsmetod.
Inte heller de övriga senarelagda underhålls- och reparationkostnadernafick dras av vid schablonbeskattningen. Det kan naturligtvis sättas i frågaom det från adminstrativa utgångspunkter över huvud är ändamålsenligtatt göra en åtskillnad i den skattemässiga behandlingen av dessa poster.Balansposterna torde inte vara specificerade till den grad att man kanutläsa och göra nämnda åtskillnad. Därtill kommer att det i huvudsak intelängre byggs upp balansposter av detta slag och att de därför i sinom tidkommer att upphöra.
Sammanfattande bedömning beträffande den särskilda bokföringslagen
Som framgår av det anförda avser de balansposter som tas upp i densärskilda bokföringslagen enbart av aktiverade ränte-, underhålls- ochreparationskostnader. Anledningen till att de tillåtits bli noterade påbalansräkningens tillgångssida är önskemålet att företaget inte skallbehöva upprätta kontrollbalansräkning. De representerar således ingetsubstansvärde. Följaktligen bör de inte heller, såsom SABO föreslagit,läggas till byggnadernas anskaffningsvärde och grunda värdeminsknings-avdrag i det ordets rätta bemärkelse - som framgått görs detta dock ivissa fall som regleras i punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 23 § KL.Fråga är i stället om periodiserade utgifter som skulle kunna föranledaskattemässigt avdrag när de kostnadsförs. Vidare avser de aktiveradeposterna både avdragsgilla och inte avdragsgilla kostnader vid schablon-metoden.
Det kan således råda tveksamhet om hur dessa poster principiellt settbör hanteras skattemässigt vid övergången. Skäl kan anföras såväl försom emot en skattemässig avdragsrätt. I sammanhanget gör sig ävengällande de ifrågavarande bostadsföretagens konsolideringsbehov men
också andra, rent praktiska, hänsynstaganden som de hanteringsmässiga Prop. 1992/93:241fördelarna av att ha gemensamma regler för de olika posterna.
Vid en samlad bedömning anser jag att övervägande skäl talar för attlåta samtliga nu ifrågavarande kostnader vara avdragsgilla vid taxeringen.Avdragsrätten bör dock ske genom ett årligt procentavdrag enligt ensärskild skattemässig avskrivningsplan. Procentsatsen för de årligaavdragen bör komma till uttryck i lagtext. Enligt min mening kan detanses skäligt att fastställa denna till 3 %.
En omständighet att beakta i detta sammanhang är att den särskildabokföringslagen inte är begränsad till kommunägda bostadsföretag utanavser i tillämpliga fall även privata fastighetsägare. Lagen är inte hellerav tvingande karaktär. I den mån en privat fastighetsägare har tillämpatden särskilda bokföringslagen finns för närvarande ingen skattemässigsärreglering såvitt avser den bokföringstekniska åtgärden. Någon sådanbehövs inte heller i fortsättningen för de bostadsföretag som hittillsbeskattats enligt konventionell metod. Den särskilda skattemässiga av-skrivningsplanen avseende balansposterna bör enbart gälla för de kom-munägda bostadsföretagen med hänsyn till att övergångsproblemen i nuförevarande avseende endast är förknippade med den schablonmetod somgällt för dessa företag.
De föreslagna reglerna bör tas in i övergångsbestämmelserna.
Nuvarande reserveringar
Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga som inte berördes av BVK mensom dock är av principiellt intresse. Det gäller den övergångsvisahanteringen av befintliga reserveringar. Under beredningen av lagstift-ningsärendet har ett klarläggande begärts om hur redan avsatta fonderademedel kommer att hanteras vid övergången. SABO har hävdat att dereserveringar som bostadsföretagen gjort i bokföringen under den tid devarit schablonbeskattade skall betraktas som beskattat eget kapital. Jagdelar den bedömningen. Enligt min mening är ett sådant synsätt ensjälvklar konsekvens av den hittillsvarande beskattningsprincipen. Någonuttrycklig reglering av detta kan inte anses behövlig.
Slopandet av den skattemässiga särbehandlingen av de kommunägdabostadsföretagen leder till att konsekvensändringar behöver göras i vissaförfattningar, exempelvis i vissa bostadslåneförordningar.
1 enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättatsförslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vidinskrivningsmyndigheter.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
2 § 7 mom.
Ändringen innebär att fjärde och femte styckena slopas.
I det nuvarande fjärde stycket anges den bestämmelse som slår fast attde beskattningsregler som enligt momentet gäller för de s.k. äkta bostads-företagen även skall gälla för de allmännyttiga bostadsföretagen. Medallmännyttigt bostadsföretag avses bolag, förening eller stiftelse som avbostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnden erkänts som allmännyttigt.Den 1 januari 1991 ersatte Boverket Plan- och bostadsverket, Bostads-styrelsen och Statens planverk (SFS 1990:1364). Enligt den numera upp-hävda förordningen (1986:694) om handläggning, förvaltning m.m. avbostadslån och räntebidrag kunde bolag eller stiftelse, som förvaltadebostadsfastigheter och som arbetade utan enskilt vinstsyfte, godkännassom allmännyttigt bostadsföretag av länsbostadsnämnden under förutsätt-ning att kommunen tillsköt hela grundkapitalet och utsåg samtliga leda-möter i företagets styrelse.
Enligt det nuvarande fjärde stycket kan regeringen efter ansökanmedge även annat företag schablonbeskattning i fråga om fastighet omdess verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att ägaoch förvalta bostadsfastigheter samt företaget bedriver sin verksamhetenligt principer liknande dem som gäller för allmännyttiga bostadsföre-tag. Möjligheten att ge sådant medgivande tillkom genom lagstiftning år1985 och har hittills getts i endast ett par fall.
De nya beskattningsregler som föreslås för de kommunägda bostads-företagen kommer således att innefatta hela den nu nämnda kretsen före-tag som omfattas av nuvarande fjärde stycket.
Som framgår kvarstår övriga delar av momentets bestämmelser. Dessatar sikte på de företag som vanligtvis går under benämningen äktabostadsföretag. Härmed förstås, förutom vissa gamla bostadsföreningaroch bostadsaktiebolag, numera främst bostadsrättsföreningar som upp-fyller vissa krav. För dessa kvarstår schablonbeskattningen.
Harmoniseringen av skattereglerna för de kommunägda bostadsföre-tagen med vad som generellt gäller för andra juridiska personer innefattaräven koncernbidragsreglerna. Begränsningen i 2 § 3 mom. första stycketa) genom hänvisningen till 2 § 7 mom., kommer således i fortsättningenatt enbart gälla de schablonbeskattade äkta bostadsföretagen.
Motsvarande gäller även den hänvisning till 2 § 7 mom. SIL som görsi punkt 1 av anvisningarna till 2 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
2 § 16 mom.
Enligt övergångsbestämmelserna får sådant underskott i förvärvskälla,som uppkommit under den tid då kommunägt bostadsföretag taxeratsenligt schablonmetoden, inte utnyttjas under efterföljande år. Härigenombortfaller behovet av en bestämmelse med den innebörd som återfinns iandra stycket. Andra stycket kan därför slopas.
Övergångsbestämmelser
Punkterna 1 och 2
De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas förstagången vid 1995 års taxering för bostadsföretag med kalenderår somräkenskapsår. För företag med räkenskapsår som löper över årsskiftet1993/1994 (brutet räkenskapsår) skall dock de äldre bestämmelernatillämpas.
I punkterna 3-8 ges övergångsregler för de bostadsföretag varsfastighetsförvaltning varit schablonbeskattad enligt 2 § 7 mom. fjärdestycket i dess äldre lydelse.
Punkt 3
Underskott som har uppkommit i den schablonbeskattade fastighetsför-valtningen och som inte utnyttjats senast vid den taxering då företagetsista gången skall beskattas enligt schablonmetoden, får inte utnyttjasefter övergången till konventionell metod. Detta skall emellertid inte gällaför den del av underskottet som i förekommande fall kan vara hänförligttill redan före övergången konventionellt beskattad verksamhet. I prak-tiken gäller detta främst reaförluster på fastigheter. Sådana förluster sominte utnyttjats tidigare får alltså utnyttjas även efter övergången tillkonventionell beskattning. I fråga om reaförluster som hänför sig till1991 eller tidigare års taxeringar gäller särskilda bestämmelser (punkt 6av övergångsbestämmelserna till SFS 1990:651).
Punkt 4
Som framgått av den allmänna motiveringen skall det skattemässigarestvärdet vid övergången anses utgöras av det bokförda värdet.Härigenom blir bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning ochrestvärdeavskrivning för inventarier tillämpliga. I fråga om byggnaderkommer värdeminskningsavdragen enligt generella regler att baseras påanskaffningsvärdet.
Med bokfört värde förstås värdet i balansräkningen för det sistabeskattningsår för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestäm-melserna.
För att förhindra en skattemässig anpassning inför övergången skall enuppskrivning av tillgångarna inför övergången inte få genomslag vidbestämmande av det skattemässiga restvärdet. Tillgångarna får inte ha
skrivits upp under detta eller något av de närmast föregående två räken- Prop. 1992/93:241skapsåren. För det fall sådan uppskrivning har skett skall i stället dettidigare inte uppskrivna bokförda värdet tillämpas, efter att avdrag gjortsför den värdeminskning som tillgångarna har undergått från och med deträkenskapsår uppskrivning skett.
Punkt 5
Har markanläggning anskaffats under beskattningsår för vilket de äldrebestämmelserna skall gälla och ingår inte markanläggningens värde i detbokförda värdet för byggnad enligt punkt 4, skall utgiften och detbokförda värdet för sådan markanläggning inräknas i anskaffningsvärdetresp, det skattemässiga restvärdet för byggnaden vid beräkningen avvärdeminskningsavdragen. Förbudet i punkt 4 mot att i visst fall tillämpaett uppskrivet värde på byggnad har även gjorts tillämpligt på markan-läggning. Bestämmelserna i anvisningspunkt 7 till 23 § KL blir tillämp-liga endast i fråga om markanläggningar som anskaffas fr.o.m. beskatt-ningsår som taxeras enligt de nya bestämmelserna.
Punkt 6
Sådan anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet förfastighet som hör till beskattningsår för vilket de äldre bestämmelsernaskall gälla och som inte ingår i det bokförda värdet för byggnad enligtpunkt 4, skall inräknas i anskaffningsvärdet resp, det bokförda värdet förbyggnaden vid beräkningen av värdeminskningsavdragen. Bestämmelser-na i anvisningspunkt 17 till 23 § KL blir tillämpliga endast i fråga omutgifter eller bidrag under beskattningsår som taxeras enligt de nyabestämmelserna.
Punkt 7
För samfällighet som inte är självständigt skattesubjekt sker beskattningenhos delägande fastighet. För delägande fastighet i sådan samfällighet skalldärvid bestämmelserna i punkterna 4-6 gälla på motsvarande sätt i frågaom tillgångar i samfälligheten som belöper på fastigheten.
Punkt 8
I denna punkt anges att tillgångspost enligt den särskilda bokföringslagenskall föranleda årligt skattemässigt avdrag. Avdraget skall uppgå till treprocent om året och baseras på det belopp med vilket tillgångsposten hartagits upp i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilkettaxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna. Som framgår avpunkt 2 gäller bestämmelserna i punkt 8 inte de bostadsföretag som redantidigare har beskattats enligt konventionell metod.
Som framgår av den allmänna motiveringen kan viss tillgångspost somavses i den särskilda bokföringslagen även framdeles komma att ökabeloppsmässigt. Sådant tillkommande belopp skall emellertid inte läggas
till avskrivningsunderlaget enligt denna punkt. Det framgår av bestäm- Prop. 1992/93:241melsen att det endast är tillgångspost som föreligger vid i punktennämnda beskattningsår som skall grunda avdrag enligt denna punkt. Denskattemässiga hanteringen av tillkommande belopp skall, efter det attkonventionell beskattningsmetod skall tillämpas, ske genom föreskrifternai punkt 4 andra stycket resp, punkt 6 av anvisningarna till 23 § KL.
Någon särskild erinran om detta i sistnämnda bestämmelser torde intebehövas.
Den skilda skattemässiga behandlingen av gamla och nya sådanaposter nödvändiggör en särredovisning av posterna.
8 §
Justeringen är att se som ett led i harmoniseringen av reglerna förkommunägda och privatägda fastigheter.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vidinskrivningsmyndigheter.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och beslutar attgenom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredaragan-den lagt fram.
24 Sammanställning över remissinstanser som avgett yttranden över Prop. 1992/93:241betänkandet (SOU 1992:8) Fastighetstaxering m.m. - Bostadsrätter Bilaga 1från Bostadsrättsvärderingskommittén
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Riksskatteverket(RSV), Riksförsäkringsverket, Boverket, Statens institut förbyggnadsforskning, Lantmäteriverket (LMV), Centralnämnden för fas-tighetsdata (CFD), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Hovrättenöver Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten iJönköping, Tekniska Högskolan i Stockholm, Byggentreprenörerna,Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Svenska Arbetsgivare-föreningen, HSB:s Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Landsor-ganisationen i Sverige, Mäklarsamfundet, Riksbyggen, Samfundet förfastighetsekonomi, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Allmän-nyttiga Bostadsföretag SABO, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralor-ganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund,Tjänstemännens Centralorganisation och Villaägarnas Riksförbund.
Yttranden har också inkommit från Skattebetalarnas Förening,
Stockholms Handelskammare och Medborgarrättsrörelsen.
Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen ochSveriges Industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.
25 Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 2 § 7 mom. och 16 mom. lagen (1947:576)om statlig inkomstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
7 mom.1 Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomiskförening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligenbestår i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare beredabostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsföreningeller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag,vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i atttillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage ellerannan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning ibyggnad som ägs av föreningen eller bolaget.
Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skallsåsom intäkt av fastigheten tas upp följande poster.
1. Ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetenstaxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsattOför året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval avfastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättandeav taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
2. Ett belopp motsvarande under beskattningsåret erhållet statligträntebidrag för bostadsändamål.
I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andrastycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta pålånat, i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt räntebidragför bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld.
Vad som sägs i detta momentskall även gälla i fråga om fas-tighet, vilken tillhört bolag, före-ning eller stiftelse, som av bo-stadsstyrelsen (statens byggnads-lånebyrå) eller länsbostadsnämn-den erkänts såsom allmännyttigtbostadsföretag. Vidare får rege-ringen efter ansökan medge att vadsom sägs i detta moment skallgälla i fråga om fastighet som
'Senaste lydelse 1991:1833.
26 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Bilaga 2
som sägs i detta moment skall gäl-la i fråga om fastighet som tillhörtannat företag under förutsättningatt
1. företagets verksamhet uteslut-ande eller så gott som uteslutandebestår i att äga och förvalta bo-stadsfastigheter samt
2. företaget bedriver sin verksa-mhet enligt principer liknande demsom gäller för allmännyttiga bo-stadsföretag.
Regeringens medgivande fåråterkallas om omständigheternager anledning till det.
Äger fastigheten del i sådan samfällighet som avse i 41 a § kom-munalskattelagen (1928:370) skall fastighetens andel av samfällighetenstaxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andrastycket 1 i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet.Vidare skall som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses i punkt 2av anvisningarna till nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs avavkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelningsom avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf.
16 mom.1 Förvärvar en juridisk person - direkt eller genom förmedlingav dotterföretag - aktier i sådan omfattning att förvärvaren får ettbestämmande inflytande i ett aktiebolag, som inte är fåmansföretag enligtpunkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), gåraktiebolaget vid taxeringen för det beskattningsår då förvärvet sker misteom rätten till avdrag för underskott som avses i 26 § kommunal-skattelagen om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet fåren tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelseeller kapitalförvaltning. Den som äger eller på därmed jämförligt sättinnehar aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget anses ha ettbestämmande inflytande i detta. Vad som sägs om aktiebolag och aktieri sådana bolag gäller också beträffande ekonomiska föreningar ochandelar i sådana föreningar.
Föranleder en överlåtelse avaktier eller andelar i ett allmän-nyttigt bostadsföretag eller annanändring i fråga om företaget attgodkännandet som allmännyttigtbostadsföretag skall återkallas harföretaget vid taxeringen för detbeskattningsår då ändringen in-träffade inte rätt till avdrag förunderskott som avses i 26 § kom-munalskattelagen. Vad nu har
2Senaste lydelse 1990:651.
27 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:241
Bilaga 2
sagts om allmännyttigt bostads-företag gäller också företag somefter medgivande av regeringen hartillämpat samma metod vid in-komstbeskattningen som de allmän-nyttiga bostadsföretagen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas förstagången vid 1995 års taxering. De nya bestämmelserna i punkterna 2 - 7gäller sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i desslydelse intill den 31 december 1993. Äldre bestämmelser tillämpas dockför beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.
2. Första gången ett bostadsföretag skall taxeras enligt de nyabestämmelserna medges inte avdrag för underskott enligt 26 § kom-munalskattelagen (1928:370) i den mån underskottet avser sådanfastighetsförvaltning som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess äldrelydelse.
3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdragi punkterna 6 och 12 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen(1928:370) skall bokfört värde för byggnader och inventarier ansesutgöra vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet (skattemässigtrestvärde) vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering förstagången sker enligt de nya bestämmelserna. Med bokfört värde avsesvärdet i balansräkning för år 1993 eller, vid annat räkenskapsår änkalenderår, det räkenskapsår som löper ut närmast efter den 31 december1993. Har sådana tillgångar skrivits upp detta eller något av de tvånärmast föregående räkenskapsåren skall det ouppskrivna värdet, efteravdrag för skälig värdeminskning, i stället utgöra skattemässigt restvärde.
4. Beträffande markanläggning som anskaffats före ikraftträdandet ochmarkanläggning som anskaffats efter ikraftträdandet men under ettbeskattningsår för vilket taxering sker enligt de äldre bestämmelsernaskall föreskrifterna i punkt 2 a av anvisningarna till 25 § kommunal-skattelagen (1928:370), i dess lydelse intill den 1 juli 1990, tillämpas.Ingår sådan markanläggning inte i det bokförda värdet för byggnad enligtpunkt 3 skall, vid tillämpning av bestämmelserna om värdeminskningsav-drag, byggnadens anskaffningsvärde och skattemässiga restvärde ökasmed markanläggningens anskaffningsvärde respektive bokförda värde.Bestämmelserna i punkt 3 om uppskrivning skall därvid tillämpas påmotsvarande sätt.
5. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses ipunkt 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370)skall utgifter före ikraftträdandet och utgifter efter ikraftträdandet menunder ett beskattningsår för vilket taxering sker enligt de äldre be-stämmelserna hänföras till anskaffningsvärdet för byggnad. Ingår sådan
28 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Bilaga 2
utgift inte i det bokförda värdet för byggnad enligt punkt 3 skall vidtillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag byggnadensanskaffningsvärde ökas med utgiften respektive det värde med vilket denupptagits i bokföringen.
6. Föreskrifterna i punkterna 3-5 skall tillämpas på motsvarande sätti fråga om tillgångar i sådan samfällighet som avses i 41 a § kom-munalskattelagen (1928:370).
7. Har ett bostadsföretag i balansräkningen för år 1993 eller, vid annaträkenskapsår än kalenderår, för det räkenskapsår som löper ut närmastefter den 31 december 1993 redovisat balanspost enligt lagen (1972:175)med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m., skall avdragmedges med tre procent om året av balanspostens belopp enligt särskildplan.
29 Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vidinskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Stämpelskatten är femton kronor för varje fullt tusental kronor avegendomens värde.
Förvärvas egendomen av en juridisk person är dock skatten trettiokronor för varje fullt tusental kronor av egendomens värde utom dåförvärvaren
1) skulle ha varit befriad från gåvoskatt om egendomen hade erhållitssom gåva,
2) är en bostadsrättsförening 2) är en bostadsrättsförening,eller av bostadsstyrelsen eller
länsbostadsnämnd erkänd som ettallmännyttigt bostadsföretag enligtde bestämmelser om lån av stats-medel till främjande av bostads-byggandet som gällde vid tiden förförvärvet,
3) är en kreditinrättning som enligt lag, reglemente eller bolagsordningär skyldig att åter avyttra egendomen,
4) är dödsbo.
Skatten är dock i fall som avses i första och andra styckena alltid lägstfemtio kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gällerfortfarande i fråga om förvärv som hänför sig till tiden föreikraftträdandet.
'Senaste lydelse 1984:404.
30 LAGRÅDET
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-30
Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1993 harregeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämtalagrådets yttrande över förslag till
l.lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,2.lag om ändring i lagen (1984:4040) om stämpelskatt vid inskriv-ningsmyndigheter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessornNils-Ove Äng.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
31 Prop. 1992/93:241
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag
1 Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 2
2 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter 5
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 april 1993 6
1 Ärendet 6
2 Bakgrund 7
3 Konventionell beskattningsmetod 9
4 Frågor i samband med byte av beskattningsmetod 10
Skattemässigt restvärde 14
"Gamla" underskott 15
Den särskilda bokföringslagen 16
Bostadslånepost och ersättningslånepost 17
Underhållslånepost, reparationslånepost
och ersättningslånepost 18
Sammanfattande bedömning beträffande
den särskilda bokföringslagen 19
Nuvarande reserveringar 20
5 Följdändringar 20
6 Upprättade lagförslag 20
7 Författningskommentarer 21
7.1 Lagen om statlig inkomstskatt 21
7.2 Stämpelskattelagen 24
8 Hemställan 24
9 Beslut 24
Bilaga 1 Förteckningar över remissinstanser 25
Bilaga 2 De remitterade lagförslagen 26
Bilaga 3 Lagrådets yttrande 31
gotab 43562, Stockholm 1993