Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet

Regeringens proposition

2020/21:129

Genomförande av ändringar i Prop. Solvens II-direktivet 2020/21:129

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 mars 2021

Stefan Löfven

Åsa Lindhagen (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet – EU:s försäkringsrörelsedirektiv – som har gjorts genom ett ändringsdirektiv som antogs i december 2019. I propositionen lämnas även förslag till lagändringar med anledning av ändringar i Eiopa-förordningen som också de antogs i december 2019. Ändringarna i de aktuella EU-rättsakterna utgör ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, den s.k. ESA-översynen. Förslagen i propositionen syftar till att stärka informationsutbytet och samarbetet inom försäkringsområdet mellan Finansinspektionen, andra nationella tillsynsmyndigheter inom EES och Eiopa (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Det föreslås bl.a. att Finansinspektionen ska få möjlighet att inrätta en samarbetsplattform med berörda tillsynsmyndigheter när ett försäkringsföretag driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Finansinspektionen föreslås också få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I propositionen lämnas även förslag till lagändringar som på några punkter kompletterar och förtydligar tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2021.

Förslag till riksdagsbeslut 1

Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

Lagtext 2

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäk- 2 ringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §, dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c – 2 e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

3 6 kap. 2 a § 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europa- av artiklarna 33, 155 och 158 i parlamentets och rådets direktiv Europaparlamentets och rådets 2009/138/EG av den 25 november direktiv 2009/138/EG av den 2009 om upptagande och utövande 25 november 2009 om upptagande av försäkrings- och återförsäkrings- och utövande av försäkrings- och verksamhet (Solvens II), i lydelsen återförsäkringsverksamhet (Solenligt Europaparlamentets och råd- vens II), i lydelsen enligt Europaets direktiv 2014/51/EU . parlamentets och rådets direktiv

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 6 3 Senaste lydelse av tidigare 6 kap. 2 a § 2015:714.

(EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet) . Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

9 kap.

4 17 § Om Finansinspektionen och den Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en om förfarandet eller innehållet i en

4 Senaste lydelse 2019:751.

åtgärd, får inspektionen hänskjuta åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europa- artikel 31.2 c i Europaparlamentets parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU) nr (EU) nr 1094/2010 av den 1094/2010 av den 24 november 24 november 2010 om inrättande 2010 om inrättande av en europeisk av en europeisk tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet (Europeiska för- (Europeiska försäkrings- och säkrings- och tjänstepensionstjänstepensionsmyndigheten), om myndigheten), om ändring av ändring av beslut nr 716/2009/EG beslut nr 716/2009/EG och om och om upphävande av kommis- upphävande av kommissionens sionens beslut 2009/79/EG. beslut 2009/79/EG.

10 kap.

5 4 a § Finansinspektionen får bestäm- Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla ma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäk- 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt ringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att för- tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt foga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten skall be- 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra drivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. stycket.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

8 5 Senaste lydelse 2005:1123.

2.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå, dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §, dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap. 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 – 22 b §§, 9 kap. 2 a – 2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a – 23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a – 2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en ut- 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörig- ländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en ut- het att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, ländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag , 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut : ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse 2019:766.

försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredje 8. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare land : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II- som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde direktivet om dess hemland hörde till EES, till EES, 9. grupptillsynsmyndighet : den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet : Europa- 10. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen verksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU , rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 11. specialföretag : ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag : ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

2 kap.

Finansinspektionens

underrättelse om

gränsöverskridande verksamhet

eller sekundäretablering

16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och

2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.

3 kap.

Samarbetsplattformar

3 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.

22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

9 kap.

4 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9 – 18 §§ är uppfyllda.

3 Tidigare 22 § upphävd genom 2015:700. 4 Senaste lydelse 2015:700.

Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd

2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd

2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Handläggning av en ansökan om tillstånd

2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

5 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,

12 5 Senaste lydelse 2015:700.

2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5 – 11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a – 2 c §§.

6 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen. Finansinspektionen , som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 § . Vid prövningen gäller 2 a – 2 c §§. Samtliga ändringar av styr- Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av dokumentet ska godkännas av Finansinspektionen. Finansinspektionen , som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 § . Vid prövningen gäller 2 c § . Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket.

7 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1 – 5 §§, partiell intern modell enligt 1 , 2 och 3 – 5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9 – 14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §.

6 Senaste lydelse 2015:700. 7 Senaste lydelse 2015:700.

17 kap. 8 3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med – andra behöriga myndigheter, – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.

3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

9 3 a § 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom behörig myndighet inom EES till EES till Europeiska försäkrings- Europeiska försäkrings- och och tjänstepensionsmyndigheten tjänstepensionsmyndigheten för för tvistlösning i de fall som fram- tvistlösning i de fall som framgår går av artiklarna 33, 38, 155 och av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i 158 i Solvens II-direktivet. Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet.

8 Senaste lydelse 2019:732. 14 9 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2015:700.

18 kap. 10 9 § Om ett försäkringsföretag driver Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller be- efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran hörig myndighets begäran om rätom rättelse, ska inspektionen vidta telse, ska inspektionen vidta de åtde åtgärder som behövs för att gärder som behövs för att förhindra förhindra fortsatta överträdelser. fortsatta överträdelser. Inspektion- Inspektionen ska underrätta den en ska underrätta den behöriga behöriga utländska myndigheten myndigheten om vilka åtgärder om vilka åtgärder som vidtas. som vidtas.

19 kap.

11 9 § Om Finansinspektionen eller Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånaders- digheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit frist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning enlighet med artikel 19 i Europa- (EU) nr 1094/2010 , i lydelse enligt parlamentets och rådets förordning Europaparlamentets och rådets (EU) nr 1094/2010 av den direktiv 2014/51/EU , ska inspek- 24 november 2010 om inrättande tionen och de berörda behöriga av en europeisk tillsynsmyndighet myndigheterna invänta det beslut (Europeiska försäkrings- och som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om tjänstepensionsmyndigheten kan ändring av beslut nr 716/2009/EG komma att fatta enligt artikel 19.3 i och om upphävande av kommissamma förordning. Finansinspek- sionens beslut 2009/79/EG , ska tionen ska följa ett sådant beslut i inspektionen och de berörda sak. Om Finansinspektionen utsetts behöriga myndigheterna invänta till grupptillsynsmyndighet, ska in- det beslut som Europeiska försäkspektionen överlämna beslutet och rings- och tjänstepensionsmyndigskälen för det till försäkringsföre- heten kan komma att fatta enligt taget och tillsynskollegiet. artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.

10 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700. 11 Senaste lydelse 2015:700.

12 21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapital- det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. kravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1 – 18 §§ Bestämmelserna i 9 kap. 1 – 18 §§ ska gälla för en intern modell som ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det grupp- används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. baserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a – 2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.

13 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs

12 Senaste lydelse 2015:700. 16 13 Senaste lydelse 2015:700.

1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna.

Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp

23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäk- 17

ringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Överlämnande av ansökningar

23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.

23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten.

14 24 § När Finansinspektionen prövar När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra en ansökan enligt 23 a § tillämpas stycket tillämpas denna lag. Inspek- denna lag. Inspektionen får dock tionen får dock även tillämpa även tillämpa bestämmelser som bestämmelser som enligt författ- enligt författningar i en annan stat ningar i en annan stat inom EES inom EES gäller för en sådan intern gäller för en sådan intern modell modell som avses i ansökan. När som avses i ansökan. När ansökan ansökan har lämnats in till inspekhar lämnats in till inspektionen, tionen, gäller detta dock bara om

18 14 Senaste lydelse 2015:700.

gäller detta dock bara om det är det är nödvändigt för en effektiv nödvändigt för en effektiv tillsyn tillsyn över försäkringsföretag eller över försäkringsföretag eller EES- EES-försäkringsgivare. försäkringsgivare.

Hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan

24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.

15 25 § När Finansinspektionen är När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska in- grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från spektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda be- komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket höriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anled- beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överens- ning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska kommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finans- redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i inspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.

16 26 § Om Finansinspektionen eller Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånaders- digheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första period som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet stepensionsmyndigheten i enlighet

15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2015:700.

med artikel 19 i förordning (EU) nr med artikel 19 i Europaparla- 1094/2010, i lydelsen enligt mentets och rådets förordning (EU) Europaparlamentets och rådets nr 1094/2010, ska inspektionen avdirektiv 2014/51/EU, ska inspek- vakta med ett beslut enligt 25 § tionen avvakta med ett beslut enligt andra stycket och invänta det beslut 25 § andra stycket och invänta det som Europeiska försäkrings- och beslut som Europeiska försäkrings- tjänstepensionsmyndigheten kan och tjänstepensionsmyndigheten komma att fatta enligt artikel 19.3 i kan komma att fatta enligt samma förordning. artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten . Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det stepensionsmyndigheten och den beslut som föreslås av panelen i myndigheten inte fattar ett sådant enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 beslut som avses i första stycket och 44.1.3 i förordning (EU) nr inom den tid som anges i artikel 1094/2010, i lydelsen enligt 231.3 andra stycket i Solvens II- Europaparlamentets och rådets direktivet , ska Finansinspektionen direktiv 2014/51/EU, avvisas , ska fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.

17 31 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i för- heten i enlighet med artikel 19 i ordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparla- förordning (EU) nr 1094/2010 om mentets och rådets direktiv inspektionen inte samtycker till ett 2014/51/EU, om inspektionen inte beslut i fråga om likvärdighet som samtycker till ett beslut i fråga om fattats av en grupptillsynsmyndiglikvärdighet som fattats av en het enligt artikel 227.2 i Solvens II-

20 17 Senaste lydelse 2015:700.

grupptillsynsmyndighet enligt direktivet. Ett ärende får hänskjutas artikel 227.2 i Solvens II-direk- till Europeiska försäkrings- och tivet. Ett ärende får hänskjutas till tjänstepensionsmyndigheten inom Europeiska försäkrings- och tjän- tre månader från det att gruppstepensionsmyndigheten inom tre tillsynsmyndigheten meddelat sitt månader från det att grupptillsyns- beslut. myndigheten meddelat sitt beslut.

18 86 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i heten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparlament- förordning (EU) nr 1094/2010 om ets och rådets direktiv 2014/51/EU, inspektionen inte inom tre månader om inspektionen inte inom tre kan komma överens med berörda månader kan komma överens med behöriga myndigheter enligt 85 § berörda behöriga myndigheter första stycket. Ett ärende får inte enligt 85 § första stycket. Ett hänskjutas till Europeiska försäkärende får inte hänskjutas till rings- och tjänstepensionsmyndig- Europeiska försäkrings- och heten efter det att tremånaderstjänstepensionsmyndigheten efter perioden löpt ut eller ett beslut har det att tremånadersperioden löpt ut fattats. eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som myndigheten och den myndigheten föreslås av panelen i enlighet med inte fattar något beslut inom den tid artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i som anges i artikel 237.3 andra förordning (EU) nr 1094/2010, i stycket i Solvens II-direktivet , ska lydelsen enligt Europaparla- Finansinspektionen, när inspekmentets och rådets direktiv tionen är grupptillsynsmyndighet, 2014/51/EU, avvisas , ska grupptill- fatta det slutliga beslutet. synsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

19 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

18 Senaste lydelse 2015:700. 19 Senaste lydelse 2015:700.

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentlig- Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och göra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. och på nivån för dotterföretaget.

20 96 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i heten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparlament- förordning (EU) nr 1094/2010 om ets och rådets direktiv 2014/51/EU, inspektionen inte inom angiven tid om inspektionen inte inom angiven kan komma överens med grupptid kan komma överens med grupp- tillsynsmyndigheten om sådana förtillsynsmyndigheten angående så- slag som avses i 89, 90, 92 och dana förslag som avses i 89, 90, 92 93 §§. och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.

21 97 § Om ett ärende hänskjutits till Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspek- 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och tionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta myndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning enligt artikel 19.3 i Europaparla-

20 Senaste lydelse 2015:700. 22 21 Senaste lydelse 2015:700.

(EU) nr 1094/2010 , i lydelsen mentets och rådets förordning (EU) enligt Europaparlamentets och nr 1094/2010. Finansinspektionen rådets direktiv 2014/51/EU . ska följa ett beslut i saken från Finansinspektionen ska följa ett Europeiska försäkrings- och beslut i saken från Europeiska tjänstepensionsmyndigheten. Införsäkrings- och tjänstepensions- spektionen ska även fatta ett beslut myndigheten. Inspektionen ska i enlighet med Europeiska även fatta ett beslut i enlighet med försäkrings- och tjänstepensions- Europeiska försäkrings- och myndighetens beslut. Inspektjänstepensionsmyndighetens be- tionens beslut ska innehålla de skäl slut. Inspektionens beslut ska inne- som har bestämt utgången i ärendet hålla de skäl som har bestämt ut- och överlämnas till dotterföretaget gången i ärendet och överlämnas och tillsynskollegiet. Beslutet är till dotterföretaget och tillsyns- bindande för de berörda företagen kollegiet. Beslutet är bindande för och Finansinspektionen och ska de berörda företagen och Finans- ligga till grund för inspektionens inspektionen och ska ligga till tillsyn. grund för inspektionens tillsyn.

20 kap.

22 14 § Om ett specialföretag driver Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets be- behörig myndighets begäran om gäran om rättelse, ska inspektionen rättelse, ska inspektionen vidta de vidta de åtgärder som behövs för att åtgärder som behövs för att förförhindra fortsatta överträdelser. hindra fortsatta överträdelser. In- Inspektionen ska underrätta den spektionen ska underrätta den bebehöriga utländska myndigheten höriga myndigheten om vilka åtom vilka åtgärder som vidtas. gärder som vidtas.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

22 Senaste lydelse 2015:700.

2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet : Europa- 4. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen verksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU , rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 5. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag : ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform , OTF-plattform och reglerad marknad : detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

11. uppdragsgivande företag : den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

11 kap.

25 § Om Finansinspektionen och den Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med arti- för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europa- kel 31.2 c i Europaparlamentets parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU) nr (EU) nr 1094/2010 av den 1094/2010 av den 24 november 24 november 2010 om inrättande 2010 om inrättande av en europeisk av en europeisk tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet (Europeiska för- (Europeiska försäkrings- och säkrings- och tjänstepensionstjänstepensionsmyndigheten), om myndigheten), om ändring av ändring av beslut nr 716/2009/EG beslut nr 716/2009/EG och om och om upphävande av kommis- upphävande av kommissionens sionens beslut 2009/79/EG. beslut 2009/79/EG.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

Ärendet och dess beredning 3

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens II-direktivet, antogs i november 2009. Solvens II-direktivet finns i bilaga 1 . Solvens IIdirektivet är det grundläggande regelverket på EU-nivå för försäkringsföretag. Direktivet ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i det följande benämnt Omnibus II-direktivet. Omnibus II-direktivet finns i bilaga 2 . Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, i det följande benämnt ändringsdirektivet, gjordes ytterligare ändringar i Solvens IIdirektivet. Ändringsdirektivet antogs i december 2019 och trädde i kraft den 30 december 2019. Ändringsdirektivet finns i bilaga 3 . Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESAöversynen. I promemorian behandlas de ändringar i Solvens II-direktivet som gjordes i ändringsdirektivet (artikel 2 i ändringsdirektivet). Ändringarna ska tillämpas från och med den 30 juni 2021, med undantag för en ändring som ska tillämpas senast den 1 juli 2020. De ändringar som rör Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (artikel 1 i ändringsdirektivet) behandlas i propositionen Ändrade krav på insiderförteckningar och några tillsynsfrågor (prop. 2020/21:24, bet. 2020/21:FiU14, rskr. 2020/21:75). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, i det följande benämnd Eiopa-förordningen, antogs i november 2010. Eiopa-förordningen finns i bilaga 4 . Eiopa-förordningen ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som

referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel, i det följande benämnd ändringsförordningen. Ändringsförordningen, som trädde i kraft den 30 december 2019, finns i bilaga 5 . I promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen görs med anledning av ändringsförordningen överväganden om utformningen av vissa bestämmelser på försäkringsområdet som innehåller hänvisningar till bestämmelser i Eiopa-förordningen. Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet, genomfördes i svensk rätt genom omfattande ändringar i bl.a. lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT, och försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL (prop. 2015/16:9, bet. 2015/16:FiU7, rskr. 2015/16:38). I promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen görs även överväganden om utformningen av vissa bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet i svensk rätt. Det huvudsakliga innehållet och lagförslagen i promemorian finns i bilagorna 6 och 7 . Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8 . Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2020/03996). I denna proposition behandlas förslagen i promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen. I bilaga 11 finns en jämförelsetabell. I tabellen visas de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna proposition för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet som görs i ändringsdirektivet.

Lagrådet Regeringen beslutade den 11 februari 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9 . Lagrådets yttrande finns i bilaga 10 . Regeringen har följt Lagrådets synpunkter, som behandlas i författningskommentaren (avsnitt 8.2).

4 Lagstiftningsåtgärder med anledning av

ESA-översynen

4.1 Bakgrund

I spåren av finanskrisen 2007 och 2008 blev det tydligt att det fanns brister i den finansiella tillsynen inom EU. För att komma till rätta med dessa brister inrättades i januari 2011 en ny tillsynsstruktur med ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). Systemet består av Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och tre europeiska tillsynsmyndigheter (ESAmyndigheterna). ESA-myndigheterna är Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma).

För att kunna fullgöra sina uppgifter har ESA-myndigheterna utrustats med ett antal befogenheter som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093 – 1095/2010 (ESA-förordningarna). Eiopa-förordningen rör Eiopa och den myndighetens verksamhet. Förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. ESA-myndigheternas befogenheter har även preciserats i en rad sektorsdirektiv. För Eiopa finns det sådana bestämmelser i Solvens II-direktivet. Dessa bestämmelser infördes i och med de ändringar som gjordes genom Omnibus II-direktivet. Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet, har i svensk rätt genomförts genom ändringar i bl.a. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige och försäkringsrörelselagen (se propositionen Genomförande av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet [prop. 2015/16:9]). Som ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn föreslog kommissionen 2017 ändringar av ESA-förordningarna och vissa andra regelverk på finansmarknadsområdet, däribland Solvens II-direktivet. I december 2019 antogs ändringsförordningen. Den syftar bl.a. till att ge ESA-myndigheterna ytterligare befogenheter för att skapa en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster. Även ändringsdirektivet antogs i december 2019 med anledning av den s.k. ESA-översynen. Ändringsdirektivet innehåller i huvudsak ändringar som kompletterar de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen. Syftet med ändringarna av Solvens II-direktivet är bl.a. att göra tillämpningen av unionsrätten mer enhetlig när det gäller gränsöverskridande försäkringsverksamhet, i synnerhet på ett tidigt stadium, genom att stärka informationsutbytet och samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa (jfr skäl 7 i ändringsdirektivet). I avsnitten 4.2 – 4.8 behandlas de delar av ändringsdirektivet som gäller ändringar av Solvens II-direktivet. Ändringar som föranleds av ändringsförordningen behandlas i avsnitt 4.8. I avsnitt 4.2.2 behandlas även vissa ändringar i försäkringsrörelselagen som inte direkt föranleds av ESAöversynen. De ändringarna rör bestämmelser om interna modeller på gruppnivå.

4.2 Interna modeller

4.2.1 Enskild nivå

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ansökningar om tillstånd att använda eller ändra en intern modell. Detta ska gälla oavsett om en ansökan avser en fullständig eller en partiell intern modell. Vid sin prövning av ansökningar som rör en intern modell ska Finansinspektionen få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i Solvens IIdirektivet kräver inte att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ansökningar om ändring av styrdokument för ändring av intern modell. De kräver inte heller 28 att Finansinspektionen ska få begära hjälp från Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten vid sin prövning av sådana ansökningar.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om interna modeller (artiklarna 112 – 127). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts dels i bestämmelser i försäkringsrörelselagen (9 kap.), dels i bestämmelser i föreskrifter som Finansinspektionen har meddelat med stöd av ett bemyndigande (9 kap. 19 § FRL, 7 kap. 2 § 40 – 45 försäkringsrörelseförordningen [2011:257] och 8 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Det finns även bestämmelser om interna modeller i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens IIförordningen (artiklarna 222 – 247). Som utgångspunkt ska solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag beräknas enligt en standardformel. I ett enskilt fall får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag i stället får använda en intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav (8 kap. 4 § FRL). En intern modell ger ett försäkringsföretag möjlighet att beräkna kapitalkravet på ett sätt som ger en mer rättvisande bild av företagets riskprofil. Detta möjliggör i sin tur en mer effektiv kapitalallokering och styrning av företaget (Finansinspektionens beslutspromemoria Nya och ändrade regler för försäkringsföretag till följd av Solvens 2, dnr 10 – 9537, s. 44). En intern modell kan vara fullständig eller partiell (9 kap. 1 § första stycket andra meningen FRL). I en partiell intern modell har tillämpningsområdet för modellen på något sätt begränsats. Den partiella modellen kan ha begränsats till att beräkna kapitalkravet för en eller flera risker eller undergrupper av risker som ingår i det primära solvenskapitalkravet, kapitalkravet för operativ risk och ett justeringsbelopp, eller en kombination av dessa. En partiell intern modell kan också tillämpas på hela verksamheten eller på en eller flera av försäkringsföretagets större affärsenheter (9 kap. 3 § FRL). För att få använda en intern modell krävs tillstånd av Finansinspektionen. Detta gäller såväl en fullständig som en partiell modell (9 kap. 1 § första stycket FRL). Ett försäkringsföretag ska, tillsammans med en ansökan om tillstånd att använda en intern modell, ge in ett styrdokument för ändring av den interna modellen. Styrdokumentet ska även det godkännas av Finansinspektionen och innehålla en förteckning eller specifikation över möjliga större och mindre ändringar av den interna modellen (9 kap. 6 § FRL). En intern modell får ändras. I vissa fall krävs dock ett särskilt tillstånd av Finansinspektionen. Huruvida tillstånd krävs avgörs av styrdokumentet

för ändring av den interna modellen. Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av den interna modellen, i enlighet med det som anges i styrdokumentet för ändring av den interna modellen. För större ändringar krävs tillstånd av Finansinspektionen och i dessa fall behöver även styrdokumentet ändras (9 kap. 7 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 291 f.). I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om Eiopa och dess verksamhet. Bland annat anges att Eiopa ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller godkännande av en intern modell och godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av styrdokumentet för ändringar av interna modeller (se artikel 114.2). Detta ska ske för att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten (se bl.a. skäl 8 i Omnibus IIdirektivet och samma prop. s. 185).

Underrättelse till Eiopa Genom ändringsdirektivet har det införts nya bestämmelser om interna modeller i Solvens II-direktivet. Enligt dessa ska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 35.1 i Eiopa-förordningen informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell (artikel 112.3a första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om att Eiopa ska underrättas om ansökningar som rör interna modeller. I försäkringsrörelselagen finns det i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Denna samarbets- och informationsskyldighet omfattar i och för sig den ovannämnda nya skyldigheten för Finansinspektionen att informera Eiopa om ansökningar som rör en intern modell. För att det inte ska råda någon tveksamhet om att Sverige fullständigt har genomfört Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet finns det dock skäl att i lag införa en uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionen ska informera Eiopa om ansökningar som rör en intern modell (jfr propositionen Vissa frågor om försäkring och tjänstepension [prop. 2019/20:138 s. 85]). Skyldigheten att informera Eiopa ska gälla såväl ansökningar om tillstånd att använda en fullständig eller en partiell intern modell som ansökningar om tillstånd att ändra sådana interna modeller. Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa, se avsnitt 4.4. Som utgångspunkt gäller samma villkor och förfarande för ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell som för ansökan och ändring av en intern modell (artikel 115 tredje stycket i Solvens II-direktivet, se även 9 kap. 7 § fjärde stycket FRL). I den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet anges dock endast att tillsynsmyndigheterna ska informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell (artikel 112.3a första meningen). I bestämmelsen nämns inte styr-

dokument för ändring av en intern modell. Ordalydelsen får därmed anses tala för att informationsskyldigheten inte bör omfatta ansökningar om att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. I enlighet med det bör Finansinspektionen inte vara skyldig att underrätta Eiopa om ansökningar om att ändra styrdokument för ändring av en intern modell.

Finansinspektionen ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa Genom ändringsdirektivet har det införts en ny bestämmelse i Solvens IIdirektivet om att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökningen (artikel 112.3a andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när den prövar en ansökan om en intern modell, får begära hjälp av Eiopa. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa vid sin prövning av en ansökan som rör en intern modell. Detta bör gälla ansökningar om såväl tillstånd att använda en intern modell, fullständig eller partiell, som tillstånd att ändra en intern modell, förutsatt att ändringen kräver tillstånd av Finansinspektionen. Liksom för underrättelser till Eiopa, se ovan, bör den nya möjligheten för en tillsynsmyndighet att begära hjälp av Eiopa inte gälla vid Finansinspektionens prövning av ansökningar om att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell.

4.2.2 Gruppnivå

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om – tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, när gruppen använder konsolideringsmetoden för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet, och – tillstånd att använda en intern modell endast för beräkningen av solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen, när gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet.

De handlingar som företag har lämnat in i samband med en sådan ansökan ska, tillsammans med ansökan, lämnas över till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Ansökningar och handlingar ska bara överlämnas om det finns ett tillsynskollegium för en grupp. Om det inte finns något tillsynskollegium är det tillräckligt att Finansinspektionen informerar Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan. Inspektionen ska i ett sådant fall fatta 31

beslut i fråga om tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan lämnats in. Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten om sökanden har rätt att göra en ansökan. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om tillämplig lag vid prövningen av ansökningar om tillstånd ska gälla vid samtliga ansökningar som ska ges in till Finansinspektionen. Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska Finansinspektionen få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut som rör en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut i ärendet, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär att bara vissa av de bestämmelser som gäller för en intern modell på enskild nivå också ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Promemorians förslag innehåller inte någon begränsning av skyldigheten att lämna över ansökningar om en intern modell och de handlingar som har lämnats in i samband med en ansökan till de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet och Eiopa. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att de bestämmelser som föreslås för en intern modell på enskild nivå (om underrättelse till Eiopa om en ansökan om tillstånd, om möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en ansökan om tillstånd och handläggning av en ansökan om tillstånd) också bör gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Finansinspektionen anser också att bestämmelsen om överlämnande av ansökningar, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bör justeras så att ordalydelsen närmare stämmer överens med Solvens II-direktivet. I och med detta begränsas skyldigheten att överlämna ansökningar om intern modell och de handlingar som getts in i samband med en ansökan till de behöriga myndigheterna och Eiopa.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt I Solvens II-regelverket finns det bestämmelser om grupptillsyn. Denna särskilda tillsyn omfattar flera olika områden. Ett av områdena för grupptillsyn är gruppsolvens, kapitalbas och kapitalkrav för en grupp av företag.

På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag finns det bestämmelser om interna modeller för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå (artiklarna 230 och 231). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 21 och 23 – 28 §§). Det finns även bestämmelser om interna modeller på gruppnivå i Solvens II-förordningen (artiklarna 343 – 350). I fråga om gruppsolvens gäller att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt konsolideringsmetoden eller enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Det är även möjligt att använda en kombination av dessa metoder (19 kap. 17 § FRL). Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden kan beräkningen ske med användning av en fullständig eller partiell intern modell (19 kap. 21 § första stycket FRL). En intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå kan användas för att enbart beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se artikel 230 i Solvens II-direktivet och artiklarna 343 – 346 i Solvens IIförordningen). Det är även möjligt att använda en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkraven för försäkringsföretag som ingår i gruppen (se artikel 231 i Solvens II-direktivet och artiklarna 347 – 350 i Solvens II-förordningen). Oavsett om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden eller sammanläggnings- och avräkningsmetoden får ett enskilt företag som ingår i en grupp använda en intern modell för beräkning av sitt solvenskapitalkrav på enskild nivå (se prop. 2015/16:9 s. 428 – 430). Tillämpningsområdet för en intern modell på gruppnivå kan avgränsas till att endast omfatta vissa av försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna i en grupp. Detta gäller både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och ett enskilt företags solvenskapitalkrav. En intern modell på gruppnivå kan även begränsas så att den endast omfattar vissa risker eller vissa verksamheter. I likhet med en intern modell som används för beräkningen av ett enskilt försäkringsföretags solvenskapitalkrav kan en intern modell på gruppnivå vara avgränsad både med avseende på risker och med avseende på verksamheter (samma prop. s. 429). För att få använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå krävs tillstånd. Tillståndsförfarandet skiljer sig delvis åt beroende på vad en ansökan avser. I samtliga fall ska en ansökan ges in till grupptillsynsmyndigheten (artikel 343.1 i Solvens II-förordningen och 19 kap. 23 § första och andra styckena FRL, se även artikel 231.1 andra stycket i Solvens II-direktivet). Om en ansökan endast rör en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska den prövas av grupptillsynsmyndigheten. Innan grupptillsynsmyndigheten fattar sitt slutliga beslut ska den ha hört och samrått med de övriga behöriga myndigheterna (artiklarna 344.1 och 344.2 och 345.1 i Solvens II-förordningen). Om en ansökan i stället rör en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen gäller ett annat beslutsförfarande. I dessa fall ska grupptillsynsmyndigheten tillsammans med de berörda behöriga myndigheterna komma överens om vilket beslut som bör fattas (19 kap. 25 § första stycket 33

FRL, se även artikel 231.2 i Solvens II-direktivet). Det är även möjligt att hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL, se även artikel 231.3 första stycket i Solvens II-direktivet). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa för tvistlösning och om den myndighetens tillsynsstyrelse avvisar den oberoende panelens förslag till beslut, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet (19 kap. 26 § andra stycket FRL, se även artikel 231.3 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Grupptillsynsmyndigheten ska även fatta det slutliga beslutet om det inte fattats något gemensamt beslut inom sex månader och ärendet under denna tid inte har hänskjutits till Eiopa (19 kap. 25 § andra stycket tillsammans med 26 § första stycket FRL, se även artikel 231.6 första stycket tillsammans med 231.3 första stycket i Solvens II-direktivet).

Grundläggande bestämmelser för interna modeller på gruppnivå Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden kan beräkningen ske med användning av en fullständig eller partiell intern modell. I så fall gäller bestämmelserna för interna modeller på enskild nivå i 9 kap. 1 – 18 §§ FRL också för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 21 § FRL). Bestämmelsen i 19 kap. 21 § FRL genomför artikel 230.2 första stycket i Solvens II-direktivet. I den artikeln anges att solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3 i direktivet. Genom ändringsdirektivet har det införts det nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om interna modeller. I de nya bestämmelserna anges dels att Eiopa ska underrättas om en ansökan om en intern modell, dels att den behöriga myndigheten ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en sådan ansökan (se artikel 112.3a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Artikel 112.3a har förts in i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. I detta avsnitt finns sedan tidigare en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten ska besluta om en ansökan inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs (artikel 112.4). Därmed bör, som Finansinspektionen för fram, bestämmelserna för en ansökan om intern modell på enskild nivå om att Eiopa ska underrättas om en ansökan, att inspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en prövning av en ansökan och att inspektionen ska fatta ett beslut om ansökan inom sex månader som utgångspunkt också gälla för en ansökan om intern modell som ska användas för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. I Solvens II-direktivet finns det särskilda bestämmelser för vissa typer av interna modeller. Om gruppen använder konsolideringsmetoden (metod 1) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet och en ansökan gäller tillstånd att beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell gäller ett särskilt beslutsförfarande (se artikel 231). Som utgångspunkt ska ett sådant beslut

fattas gemensamt av grupptillsynsmyndigheten och de övriga tillsynsmyndigheterna (artikel 231.2). Grupptillsynsmyndigheten ska i dessa fall överlämna den fullständiga ansökan till de andra medlemmarna i tillsynskollegiet (artikel 231.1 tredje stycket). Det finns också särskilda tidsfrister inom vilka ett beslut ska fattas (se t.ex. artikel 231.2). Dessa bestämmelser gäller i vissa fall också om gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet och en ansökan gäller tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven med en intern modell för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp (se artikel 233.5). Bestämmelserna för en intern modell på enskild nivå om underrättelse till Eiopa av en ansökan om intern modell, att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en sådan prövning och att ett beslut ska fattas inom sex månader bör därför inte gälla för dessa ansökningar då det för sådana ansökningar finns särskilda bestämmelser i direktivet (se artikel 231). De ändringar i Solvens II-direktivet som särskilt rör dessa ansökningar behandlas nedan (artikel 231.1 och 231.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet). För att underlätta arbetet med grupptillsynen ska ett tillsynskollegium inrättas (artikel 248.2 första stycket i Solvens II-direktivet). Med tillsynskollegium avses en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp (artikel 212.1e). Ett tillsynskollegium ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa (artikel 248.3 första stycket). För en del grupper inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium. Så är fallet om en och samma tillsynsmyndighet både är grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen. Detta gäller t.ex. om en grupp bara består av svenska försäkringsföretag. För en sådan grupp, en s.k. nationell grupp, är Finansinspektionen både grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet över de enskilda försäkringsföretagen. I dessa fall är det inte aktuellt med något gemensamt beslutsfattande mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. Bestämmelserna för interna modeller på enskild nivå om underrättelse till Eiopa om en ansökan om intern modell, att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en sådan prövning och att ett beslut ska fattas inom sex månader bör därför gälla för en ansökan om intern modell på gruppnivå om det inte finns något tillsynskollegium.

Överlämnande av ansökningar om interna modeller inom en grupp – när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet Genom ändringsdirektivet har det gjorts ändringar i Solvens II-direktivets bestämmelser om interna modeller. Ändringar har gjorts bl.a. i bestämmelsen om interna modeller på gruppnivå (artikel 231). Grupptillsynsmyndigheten ska enligt den nya lydelsen utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa, om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget har lämnat in, till de medlemmarna (artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet).

I försäkringsrörelselagen finns det i dag en bestämmelse om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp (19 kap. 23 §). Denna bestämmelse infördes för att genomföra artikel 231.1 i Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 625). I bestämmelsen anges bl.a. att Finansinspektionen snarast möjligt ska överlämna ansökningar till de berörda behöriga myndigheterna (19 kap. 23 § femte stycket FRL). Detta överensstämmer i sak med det som angavs i Solvens II-direktivet i den tidigare lydelsen. I och med ändringsdirektivet har det införts nya krav för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet bör bestämmelsen i försäkringsrörelselagen ändras. Det bör därför införas en bestämmelse om att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska lämna över ansökan och de handlingar som företag har lämnat in i samband med en ansökan. Som tidigare ska detta göras till de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. För bättre överensstämmelse med Solvens II-direktivet bör det, som Finansinspektionen för fram, anges att ansökan och handlingarna ska överlämnas till medlemmarna i tillsynskollegiet. I enlighet med direktivet bör det uttryckligen anges att i detta inbegrips Eiopa (artikel 231.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet, jfr dock artikel 248.3). För en del grupper inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium (se ovan). En ansökan om intern modell inom en grupp prövas då av en och samma tillsynsmyndighet. I dessa fall är det rimligen inte aktuellt att överlämna en ansökan och de handlingar som har getts in tillsammans med ansökan till andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa. Det bör i stället vara tillräckligt att Eiopa informeras om en ansökan. Beträffande sekretess vid överlämnande av ansökningar från Finansinspektionen, se avsnitt 4.4.

Överlämnande av ansökningar om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp – när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet

I försäkringsrörelselagen finns det även en bestämmelse om det som ska gälla när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet (19 kap. 23 § fjärde stycket). Finansinspektionen ska då lämna över en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp till grupptillsynsmyndigheten. Detta gäller dock bara för ansökningar som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Vanligtvis torde det vara ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som själv står under tillsyn som enskilt företag som också ansöker om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. I försäkringsrörelselagen anges dock, i överensstämmelse med Solvens II-direktivet, att även andra företag får göra en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. Exempelvis gäller att en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (se 19 kap. 23 § andra stycket FRL och artikel 231.1 första stycket i Solvens II-direktivet).

Skyldigheten för Finansinspektionen att överlämna ansökningar till grupptillsynsmyndigheten bör inte vara begränsad till de fall då en ansökan görs av ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. I försäkringsrörelselagen bör det därför anges att Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna ansökningar om tillstånd till användning av en intern modell inom en grupp i samtliga fall då sökanden har rätt att göra en sådan ansökan.

Tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan I försäkringsrörelselagen finns det en bestämmelse om tillämplig lag vid prövning av en ansökan om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp (19 kap. 24 §). När Finansinspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen tillämpas försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. Det finns dock ytterligare ansökningar om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp som ska ges in till Finansinspektionen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (19 kap. 23 § tredje stycket FRL). Bestämmelsen om tillämplig lag bör ändras så att den även gäller för sådana ansökningar.

Finansinspektionen ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid sin prövning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp Genom ändringsdirektivet har det införts en bestämmelse i Solvens IIdirektivet om att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i Eiopa-förordningen, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan (artikel 231.1 tredje stycket andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet). En motsvarande bestämmelse har samtidigt införts för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell i ett enskilt företag (artikel 112.3a andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Den bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.1. Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp, får begära hjälp av Eiopa. För att fullt ut genomföra ändringarna av Solvens II-direktivet i denna del bör det införas en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Bestämmelsen bör ge Finansinspektionen möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövningen av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp.

I Solvens II-direktivet anges att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan (artikel 231.1 tredje stycket andra meningen). Utgångspunkten för ansökningar som rör tillstånd att använda en intern modell på gruppnivå är att de berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket beslut som bör fattas. Detta ska ske inom sex månader. Därefter ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen (19 kap. 25 § första stycket FRL). Det vanliga torde därmed vara att hjälp begärs på ett tidigt stadium, inom sexmånadersfristen och innan myndigheterna har kommit överens om vilket beslut som bör fattas. Det borde således i första hand vara i dessa fall som Finansinspektionen bör få möjlighet att begära hjälp från Eiopa. Denna möjlighet bör gälla såväl i de fall då Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska fatta ett slutligt beslut som när en behörig myndighet är grupptillsynsmyndighet, dvs. i de fall då en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp. Finansinspektionens möjlighet att begära hjälp från Eiopa bör således inte vara begränsad till de fall då inspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska fatta ett slutligt beslut med anledning av ansökan. Det torde inte finnas något hinder mot att hjälp begärs först efter det att sexmånadersfristen löpt ut. Tvärtom kan det i dessa fall finnas ett särskilt behov av hjälp då Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte har kunnat komma överens om vilket beslut som bör fattas. I dessa fall är det även så att Finansinspektionen ensam ska fatta ett slutligt beslut (19 kap. 25 § andra stycket FRL). Finansinspektionen bör därför få möjlighet att begära hjälp från Eiopa när inspektionen, som grupptillsynsmyndighet, ensam ska pröva en ansökan om tillstånd att använda en intern modell på gruppnivå. Detta torde dock endast inträffa i särskilda fall eftersom Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inom sexmånadersperioden får hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL). Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning och den myndigheten har fattat ett beslut, ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett slutligt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det torde inte finnas något ytterligare behov av hjälp från Eiopa då Finansinspektionen i ett sådant fall ska fatta ett beslut i enlighet med Eiopas beslut. Om Eiopa inte fattar ett beslut inom den föreskrivna tiden på en månad, ska Finansinspektionen fatta ett slutligt beslut (artikel 231.3 i Solvens IIdirektivet). I enlighet med direktivets ordalydelse bör Finansinspektionen även i dessa fall ha möjlighet att begära hjälp från Eiopa. I Solvens II-direktivet finns det olika typer av ansökningar som rör interna modeller. Bestämmelsen i direktivet omfattar i första hand en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (artikel 231). Bestämmelser om sådana ansökningar finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 23 § andra stycket). Finansinspektionen bör således få begära hjälp av Eiopa vid ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvens-

kapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Det finns emellertid ytterligare en typ av ansökningar om interna modeller i Solvens II-direktivet: ansökningar om tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven för de enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell. För dessa ansökningar ska det som anges ovan gälla i tillämpliga delar (artikel 233.5). Finansinspektionen bör därför få möjlighet att begära hjälp från Eiopa också vid sin prövning av sådana ansökningar. Finansinspektionen bör alltså även få möjlighet att begära hjälp från Eiopa om en ansökan rör tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (dvs. en ansökan som avses i 19 kap. 23 § tredje stycket FRL). För ansökningar om tillstånd att använda en intern modell bara för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet gäller att grupptillsynsmyndigheten, efter att ha hört de övriga tillsynsmyndigheterna, ska fatta ett eget beslut om ansökan (artikel 345.1 i Solvens II-förordningen). Även i dessa fall bör Finansinspektionen få begära hjälp från Eiopa när en ansökan ska prövas. Detta torde dock ske med stöd av de grundläggande bestämmelserna för interna modeller på gruppnivå (se 19 kap. 21 § FRL).

När Eiopa har fattat ett beslut En ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska behandlas i tillsynskollegiet (19 kap. 25 § FRL). Tillsynskollegiet består av Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna som ska delta i grupptillsynen över en viss grupp (1 kap. 12 § 12 FRL). Om Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet inte kan komma överens om vilket beslut som ska fattas, har inspektionen en möjlighet att hänskjuta ärendet till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL). Såväl grupptillsynsmyndigheten som de andra myndigheterna i tillsynskollegiet har möjlighet att hänskjuta ett ärende till Eiopa. Om ett ärende hänskjuts till Eiopa ska den myndigheten fatta ett beslut inom en månad (artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet). När ett ärende har hänskjutits till Eiopa ska Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, invänta det beslut som Eiopa kan komma att fatta (19 kap. 26 § första stycket första meningen FRL). I Solvens II-direktivet anges att grupptillsynsmyndigheten ska skjuta upp sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna har hänskjutit ärendet till Eiopa. Grupptillsynsmyndigheten ska sedan fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut (artikel 231.3 första stycket). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Sådana bestämmelser finns däremot för andra typer av ärenden som får hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (se t.ex. 19 kap. 10 a § FRL som rör upprättande av en samordningsöverenskommelse). För att fullt ut genomföra de nu aktuella reglerna i Solvens II-direktivet (artikel 231.3) bör det införas en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen. I bestämmelsen bör det anges att Finansinspektionen ska fatta sitt slutliga beslut i

enlighet med Eiopas beslut, om Eiopa har fattat ett beslut som rör en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp.

När Eiopa inte fattar något beslut Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i bestämmelsen i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa inte fattar något beslut när ett ärende om intern modell inom en grupp har hänskjutits till den myndigheten. I bestämmelsen anges nu att det slutliga beslutet ska fattas av grupptillsynsmyndigheten, om Eiopa inte fattar ett beslut (artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 b i ändringsdirektivet). Bestämmelsen i Solvens II-direktivet, i den tidigare lydelsen, är i svensk rätt genomförd i en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 26 § andra stycket). I den bestämmelsen anges att Finansinspektionen ska fatta det slutliga beslutet om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och det beslut som föreslås av panelen avvisas. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras för att genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Det bör därför anges att Finansinspektionen ska fatta det slutliga beslutet om ett ärende om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar något beslut i ärendet.

4.3 Sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet

4.3.1 Underrättelse om ansökan om tillstånd att driva

försäkringsrörelse

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd att driva försäkringsrörelse, underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt Enligt Solvens II-direktivet krävs auktorisation för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet (artikel 14). En auktorisation ska gälla inom hela gemenskapen och ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där (artikel 15.1). Auktorisationen ger därmed etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. I direktivet an-

ges vidare att vissa villkor måste vara uppfyllda för att auktorisation ska kunna beviljas. Ett företag som ansöker om auktorisation måste bl.a. ge in en verksamhetsplan med vissa uppgifter om och prognoser för den planerade verksamheten (artiklarna 18.1 c och 23). Det är tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, benämnd hemmedlemsstaten, som ska pröva ansökan (artiklarna 13.8 och 14.2). Dessa bestämmelser i direktivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser om tillstånd i försäkringsrörelselagen, försäkringsrörelseförordningen (2011:257) och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse. I Solvens II-direktivet finns även närmare bestämmelser om försäkringsföretags etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (avdelning I kapitel VIII). Ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium, benämnd värdmedlemsstaten, ska underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta och tillhandahålla vissa uppgifter (artikel 145). Myndigheterna ska därefter sända över informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om det inte finns anledning att ifrågasätta att försäkringsföretaget uppfyller vissa krav i samband med den planerade verksamheten (artikel 146). Innan försäkringsföretaget får etablera sin filial ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrätta myndigheten i hemmedlemsstaten om vilka villkor som gäller för verksamheten. På liknande sätt ska ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten, att inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och ange vissa uppgifter (artikel 147). Myndigheterna ska därefter överlämna viss information om försäkringsföretaget och den planerade verksamheten till värdmedlemsstaten. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten då det tagit emot underrättelse om att informationen överlämnats (artikel 149). I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om försäkringsföretags verksamhet i ett annat land inom EES och Finansinspektionens uppgifter i egenskap av hemlandsmyndighet (3 kap.). Vid genomförandet av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att bestämmelserna huvudsakligen uppfyllde direktivets krav (prop. 2015/16:9 s. 218 – 221). Bestämmelserna gäller i enlighet med direktivet endast för försäkringsföretag som inte är återförsäkringsbolag. Försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som har fått tillstånd för försäkringsrörelse som bara avser återförsäkring omfattas alltså inte av kravet på underrättelse till Finansinspektionen om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES (1 kap. 10 § och 3 kap. 1 och 15 §§ FRL). Sådana försäkringsföretag omfattas därmed inte heller av förfarandet med överföring av uppgifter mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i det andra landet (3 kap. 2 – 7 och 16 – 21 §§ FRL). Detta har motiverats med att återförsäkring i de flesta fall är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget (prop. 2007/08:40 s. 63).

En utökad underrättelseskyldighet vid planerad sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet Genom ändringsdirektivet har det införts ytterligare en bestämmelse i Solvens II-direktivet om tillsynsmyndigheternas förfarande vid planerad verksamhet i flera medlemsstater (artikel 152a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Enligt den nya bestämmelsen ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vars verksamhetsplan det anges att en del av dess verksamhet kommer att grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten i en annan medlemsstat, och om det i verksamhetsplanen också anges att denna verksamhet sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad. Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Som anges i avsnitt 4.2.1 finns det en allmän bestämmelse om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter och Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i unionen (17 kap. 3 § FRL). Den samarbets- och informationsskyldigheten omfattar i och för sig det nu aktuella kravet på underrättelse om vissa ansökningar om tillstånd. Det finns dock skäl att i lag förtydliga Finansinspektionens underrättelseskyldighet i detta avseende och därför bör det införas en uttrycklig bestämmelse om detta i försäkringsrörelselagen. Ett av syftena med ändringsdirektivet är att stärka samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa på ett tidigt stadium (se avsnitt 4.1). Till skillnad från den nuvarande regleringen inträder därmed den utökade underrättelseskyldigheten redan innan ett beslut att ge tillstånd har meddelats. Enligt Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, ska underrättelse nämligen ske när en tillsynsmyndighet avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som planerar att driva gränsöverskridande försäkringsverksamhet. Frågan är hur detta krav ska genomföras i svensk rätt. Det är inte lämpligt med en ordning där Finansinspektionens avsikt att ge tillstånd att driva försäkringsrörelse utgör en förutsättning för myndighetens underrättelse. En underrättelse om planerad sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet skulle i sådana fall kunna uppfattas som ett förhandsbesked i frågan om tillstånd. Innan Finansinspektionen har meddelat beslut kan dock myndigheten inte anses ha tagit ställning i frågan. Den nya bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör därför utformas så att Finansinspektionen är skyldig att underrätta Eiopa och berörd värdlandsmyndighet innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd. Underrättelse bör ske oavsett vilken preliminär bedömning som inspektionen gör avseende ansökan om tillstånd. En sådan utformning av underrättelseskyldigheten får anses ligga väl i linje med syftet med den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Det bör i sammanhanget framhållas att den nu föreslagna underrättelseskyldigheten även gäller vid ansökningar om tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring, dvs. verksamhet som drivs av återförsäkringsbolag. Som anges ovan omfattar det nuvarande underrättelseförfarandet inte sådan verksamhet (3 kap. 1 och 15 §§ FRL).

Enligt den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet gäller hemlandsmyndighetens underrättelseskyldighet endast om det i ett företags verksamhetsplan anges att den planerade verksamheten sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad. En rimlig tolkning av direktivet är att det är hemlandsmyndigheten som utifrån uppgifter i verksamhetsplanen ska bedöma om det finns ett krav på att lämna en underrättelse. Det bör alltså inte vara en förutsättning för underrättelse att det ansökande företaget har gjort en bedömning av den planerade verksamhetens omfattning. Direktivets krav på att verksamheten ska vara relevant när det gäller marknaden i värdmedlemsstaten får anses innebära att företaget som ansöker om auktorisation kan förväntas driva gränsöverskridande försäkringsverksamhet i mer betydande omfattning (jfr skäl 7 i ändringsdirektivet). Vid denna bedömning borde exempelvis uppgifter om företagets uppskattade intäkter från verksamheten i värdmedlemsstaten i förhållande till företagets totala uppskattade intäkter samt de förväntade effekterna på värdmedlemsstatens försäkringsmarknad kunna beaktas. Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES, se avsnitt 4.4. Av Solvens II-direktivet framgår att underrättelsen till Eiopa och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska vara tillräckligt detaljerad för att möjliggöra en korrekt bedömning (artikel 152a.3, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Direktivets krav på innehållet i underrättelsen bör genomföras genom verkställighetsföreskrifter.

4.3.2 Underrättelse om brister och hänskjutande till

Eiopa

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering i det landet och riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. Finansinspektionen ska få underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland om inspektionen har anledning att befara att det finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd hos försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska få hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av den myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och om deras samarbete med varandra och med Eiopa. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa och förser myndigheten med de uppgifter som den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med Eiopa-förordningen (artikel 65 a i Solvens II-direktivet). När det gäller ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna är hemmedlemsstaten ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkringsoch återförsäkringsföretag, vilket även innefattar den del av verksamheten som ett företag bedriver i en annan medlemsstat (artikel 30 i Solvens IIdirektivet). Denna finansiella tillsyn ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar samt dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå. Om tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten. För tillsynen i övrigt gäller ett delat ansvar mellan tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten. Om ett försäkringsföretag inte följer de rättsregler som är tillämpliga i värdmedlemsstaten, ska tillsynsmyndigheterna i denna stat anmoda företaget att vidta rättelse (artikel 155 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet). Om företaget inte vidtar nödvändiga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreglerna i värdmedlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta ytterligare åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hem- eller värdmedlemsstaten får även hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Eiopa-förordningen. Ett liknande förfarande gäller i fråga om återförsäkringsföretag (artikel 158 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet). Bestämmelserna i Solvens II-direktivet har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser om hemlandstillsyn i försäkringsrörelselagen (17 och 18 kap.) och bestämmelser om värdlandstillsyn i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap.).

Finansinspektionens underrättelse om brister i pågående verksamhet Genom ändringsdirektivet har det införts nya bestämmelser i Solvens IIdirektivet om samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndig- 44 heterna i fråga om gränsöverskridande verksamhet (artikel 152a.2 första

och andra meningarna i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda hemmedlemsstaten om den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd. I försäkringsrörelselagen finns en allmän bestämmelse om Finansinspektionens skyldighet att som hemlandsmyndighet samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter och Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i unionen (17 kap. 3 §). Detta torde i och för sig kunna omfatta det nya kravet i Solvens II-direktivet på underrättelse om framväxande risker i gränsöverskridande verksamhet. Det finns dock skäl att i lag förtydliga Finansinspektionens underrättelseskyldighet i detta avseende. Det bör därför införas en uttrycklig bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering i det landet. En förutsättning för underrättelse bör vara att riskerna bedöms kunna ha en gränsöverskridande effekt. Som anges ovan är Finansinspektionen i egenskap av hemlandsmyndighet ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES. Underrättelseskyldigheten tar därmed i första hand sikte på sådana risker som inspektionen kan konstatera inom ramen för den tillsynen. Även i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna om det behövs för deras tillsyn samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter (3 kap. 2 § andra stycket). Det bör därutöver införas en bestämmelse om att Finansinspektionen ska få underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland om inspektionen har anledning att befara att det hos försäkringsgivaren finns allvarliga brister i konsumentskyddet. I Solvens II-direktivet görs en tydlig avgränsning på så sätt att en underrättelse till hemlandsmyndigheten ska gälla allvarliga farhågor i fråga om skyddet för konsumenter (artikel 152a.2 andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Skyddet för andra kunder hos en försäkringsgivare berörs dock inte i den aktuella direktivbestämmelsen. Den nya bestämmelsen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör därför begränsas till att avse skyddet för försäkringstagare, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar och dem som erbjuds att teckna en försäkring hos en EES-försäkringsgivare som meddelar försäkringar till konsumenter. Som anges i avsnitt 4.1 är ett av syftena med ändringsdirektivet att stärka samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna på ett tidigt stadium. Den föreslagna bestämmelsen ger därför Finansinspektionen möjlighet att under- 45

rätta hemlandsmyndigheten redan i skede där det finns en allvarlig och motiverad farhåga i fråga om konsumentskyddet hos en EES-försäkringsgivare. Det krävs således inte att Finansinspektionen har slagit fast att försäkringsgivaren har överträtt en bestämmelse som har betydelse för konsumentskyddet. En välgrundad misstanke om en sådan överträdelse ska vara tillräcklig för att en underrättelse ska kunna lämnas. Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES, se avsnitt 4.4. Av Solvens II-direktivet framgår att Finansinspektionens underrättelser ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt bedömning (artikel 152a.3, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Direktivets krav på innehållet i underrättelserna bör genomföras genom verkställighetsföreskrifter.

Hänskjutande av frågor till Eiopa Det utökade underrättelseförfarandet som beskrivs ovan utgör ett led i att stärka informationsutbytet och samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter i vissa gränsöverskridande tillsynsärenden. Genom ändringsdirektivet har det även införts en bestämmelse i Solvens II-direktivet som ger tillsynsmyndigheterna en möjlighet att hänskjuta ett sådant ärende till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas (artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). För att genomföra ändringen i Solvens II-direktivet bör det införas bestämmelser i försäkringsrörelselagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i direktivet.

4.3.3 Samarbetsplattformar

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska tillsammans med berörda behöriga myndigheter få inrätta en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, ska inspektionen få begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska inrätta en samarbetsplattform. Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i Solvens II-direktivet som bara rör Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens verksamhet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Bestämmelsen i direktivet om att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med direktivet kräver inga lag- 46 stiftningsåtgärder.

Inrättande av en samarbetsplattform bör inte utgöra en internationell överenskommelse.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar Genom ändringsdirektivet har det införts bestämmelser om samarbetsplattformar i Solvens II-direktivet (artikel 152b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Enligt de nya bestämmelserna ska Eiopa få inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna. Detta ska Eiopa få göra vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och om sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts eller ärendet har hänskjutits till Eiopa (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet). Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2 i Solvens II-direktivet). Inrättandet av en samarbetsplattform påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med Solvens II-direktivet (artikel 152b.3). De berörda tillsynsmyndigheterna ska på Eiopas begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl (artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet).

Inrättande av en samarbetsplattform I försäkringsrörelselagen finns det i dag inte några bestämmelser som motsvarar de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Inte heller finns det några sådana bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. För att genomföra de nya bestämmelserna om samarbetsplattformar i direktivet bör det införas bestämmelser om detta i svensk rätt. Delar av de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar rör Eiopa och den myndighetens möjlighet att inrätta en samarbetsplattform (artikel 152b.1). De bestämmelser som bara rör Eiopa och den myndighetens befogenhet att agera kräver inte några lagstiftningsåtgärder. I Solvens II-direktivet anges att Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform inte påverkar de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 47

152b.2). Finansinspektionen bör således, vid sidan av Eiopa, ha möjlighet att tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform för tillsynen över ett enskilt företag. Detta bör gälla när det är Finansinspektionen som ska utöva den finansiella tillsynen över en försäkringsgivare, dvs. när det är inspektionen som har gett ett företag tillstånd att som försäkringsföretag driva försäkringsrörelse (2 kap. 1 och 15 §§ FRL). Finansinspektionen bör också ha möjlighet att inrätta en samarbetsplattform när en behörig myndighet ska utöva den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivare samtidigt som inspektionen ska utöva en begränsad tillsyn över det företaget, dvs. s.k. värdlandstillsyn (3 kap. 1 § andra stycket LUFT). Det bör därmed införas bestämmelser om samarbetsplattformar dels i försäkringsrörelselagen, dels i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Enligt dessa bestämmelser bör Finansinspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter få inrätta en samarbetsplattform. Inrättandet av en samarbetsplattform sker, i enlighet med Solvens IIdirektivet, för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan myndigheterna när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Det syftet bör framgå av de svenska nationella bestämmelserna. I Solvens II-direktivets nya bestämmelser om samarbetsplattformar anges bl.a. att Eiopa på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får inrätta och samordna en samarbetsplattform (artikel 152b.1). Utgångspunkten bör vara att de olika tillsynsmyndigheterna först försöker komma överens om att tillsammans inrätta en samarbetsplattform när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Om de enskilda myndigheterna inte lyckas nå en överenskommelse, ger den nya bestämmelsen i direktivet varje berörd myndighet möjlighet att begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform. För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas en bestämmelse i svensk rätt som ger Finansinspektionen möjlighet att begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Detta bör gälla först om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform. Denna möjlighet bör, på motsvarande sätt som möjligheten att genom en överenskommelse inrätta en samarbetsplattform, gälla såväl när Finansinspektionen ska utöva tillsyn över ett försäkringsföretag som när inspektionen ska utöva värdlandstillsyn över en EESförsäkringsgivare. Bestämmelser bör därför införas både i försäkringsrörelselagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Fortsatt tillsyn över de enskilda försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna I den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar anges att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med det direktivet (artikel 152b.3). Denna bestämmelse bör i huvudsak innebära en upplysning om att Finansinspektionens tillsyn och möjligheter att ingripa mot ett företag inte

påverkas av att det har inrättats en samarbetsplattform för ett visst företag. Detta gäller såväl den tillsyn som Finansinspektionen utövar som hemlandsmyndighet enligt försäkringsrörelselagen som den tillsyn som inspektionen utövar som värdlandsmyndighet enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. De bestämmelser som nu föreslås om samarbetsplattformar har till syfte att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan olika myndigheter när ett företag är verksamt i mer än ett land inom EES (se bl.a. skäl 7 i ändringsdirektivet). Finansinspektionens rätt att utöva tillsyn över ett enskilt företag påverkas inte av de bestämmelserna. Detta bör gälla om inte annat särskilt anges. Någon uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionens tillsynsmandat inte påverkas av att det har inrättats en samarbetsplattform är därför inte nödvändig.

Innebörden av att en samarbetsplattform inrättas I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om Finansinspektionens samverkan med behöriga myndigheter, dvs. utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsgivare (se definitionen i 1 kap. 12 § 1 FRL och avsnitt 5.1). Det finns bl.a. en generell bestämmelse om att Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med myndigheter (17 kap. 3 § FRL). En motsvarande samverkansbestämmelse finns i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap. 2 § andra stycket). Det finns också mer detaljerade bestämmelser om att Finansinspektionen i ett visst fall ska ingå en överenskommelse eller fatta ett gemensamt beslut med andra tillsynsmyndigheter. Detta kan gälla hur tillsynen över en viss grupp ska bedrivas, vilket är fallet med bestämmelserna om beslut att en viss myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet eller upprättande av en samordningsöverenskommelse (se 19 kap. 8 och 10 a §§ FRL). Det kan också röra ett beslut som mer direkt rör de enskilda företagen, vilket är fallet med en ansökan om tillstånd att få använda en intern modell inom en grupp eller att få omfattas av en särskild tillsynsordning (se 19 kap. 25 och 85 §§ FRL). Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse ska då följas upp av ett beslut från en viss tillsynsmyndighet. Vanligtvis är det grupptillsynsmyndigheten som ska fatta ett sådant beslut. De gemensamma besluten och överenskommelserna anses som internationella överenskommelser (se prop. 2015/16:9 s. 414 och 433). Grundläggande för de gemensamma beslut och överenskommelser som regleras särskilt i försäkringsrörelselagen är att de är förenade med någon form av rättsverkan. Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse kan dock först efter att det har fattats ett nationellt beslut med samma innehåll få direkt rättsverkan för en enskild. Detta är t.ex. fallet när ett företag eller en grupp får tillstånd att använda en intern modell inom en grupp (samma prop. s. 433). I dessa fall har en överenskommelse mellan tillsynsmyndigheterna även föregåtts av en särskild ansökan från en enskild, antingen från ett företag eller gemensamt av flera företag (19 kap. 23 § FRL). Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse kan också avse en skyldighet för Finansinspektionen eller en behörig myndighet. Så är fallet

med bestämmelserna om överenskommelse om utseende av grupptillsynsmyndighet (19 kap. 8 § FRL). En sådan överenskommelse innebär att Finansinspektionen antingen åtar sig eller överlämnar till en behörig myndighet att ansvara för grupptillsynen över en viss grupp. Även ingående av en samordningsöverenskommelse är förenat med skyldigheter för Finansinspektionen (19 kap. 10 a § FRL). I Solvens II-direktivets nya bestämmelser om samarbetsplattformar anges att Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform inte påverkar de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2). Det anges även att inrättandet av en samarbetsplattform inte heller påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med direktivet (artikel 152b.3). I skälen i ändringsdirektivet anges att samarbetsplattformar är ett effektivt verktyg för att åstadkomma ett stärkt och snabbt samarbete tillsynsmyndigheter emellan och därmed även stärka konsumentskyddet. Det förtydligas även att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har, och kommer att fortsätta att ha, befogenhet över beslut om auktorisation, tillsyn och kontroll av efterlevnaden (skäl 7 i ändringsdirektivet). Inrättande av en samarbetsplattform får inte någon rättsverkan för det enskilda företaget. En samarbetsplattform leder inte till några nya skyldigheter eller lättnader för de enskilda företagen, utan samma bestämmelser gäller som före inrättandet. Ett enskilt företag har inte någon möjlighet att begära att en samarbetsplattform inrättas och det finns inte heller något krav på att ett företag ska ges tillfälle att yttra sig innan så sker. Bestämmelserna i Solvens II-direktivet är utformade så att de ger tillsynsmyndigheterna en möjlighet att inrätta en samarbetsplattform. I vissa fall får även Eiopa inrätta en samarbetsplattform. Det finns inte någon skyldighet för tillsynsmyndigheterna att begära eller medverka till att en samarbetsplattform inrättas. Inte heller tillkommer det någon ny och särskild skyldighet för tillsynsmyndigheterna bara för att en samarbetsplattform inrättas. Om Eiopa inrättar en samarbetsplattform är tillsynsmyndigheterna självfallet skyldiga att följa ett sådant beslut. Till skillnad från bestämmelserna om utseende av grupptillsynsmyndighet och upprättande av en samordningsöverenskommelse påverkar en samarbetsplattform inte tillsynsmyndigheternas tillsyn över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare (artikel 152b.3 jämförd med artiklarna 247.3 och 248.4). Som framgår kan tillsynsmyndigheterna ta initiativ till att en samarbetsplattform inrättas. Finansinspektionen har alltså, i enlighet med bestämmelserna som nu föreslås, befogenhet att inrätta en sådan samarbetsplattform tillsammans med en eller flera andra tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer att själva inrättandet av en samarbetsplattform inte i sig innebär någon förpliktelse som binder Sverige som stat. En överenskommelse om att inrätta en samarbetsplattform bör därför inte anses som en internationell överenskommelse i den mening som avses i 10 kap. regeringsformen. En samarbetsplattform bör i stället ses som ett särskilt tillsynsverktyg för de nationella tillsynsmyndigheterna. För Finansinspektionen torde en samarbetsplattform utgöra ett verktyg som möjliggör ett mer strukturerat 50 och regelbundet informationsutbyte än det som redan anges i de generella

bestämmelserna om samverkan mellan inspektionen och behöriga myndigheter (17 kap. 3 § FRL och 3 kap. 2 § andra stycket LUFT). Detta innebär att även om själva inrättandet inte är en internationell överenskommelse som kräver regeringens bemyndigande kan Finansinspektionen, inom ramen för en samarbetsplattform, ändå komma att ingå ytterligare överenskommelse som i sin tur är att bedöma som en internationell överenskommelse. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen får ingå internationella överenskommelser som följer av Solvens II-direktivet och som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (4 b §). Bemyndigandet gör det därför möjligt för Finansinspektionen att, inom ramen för en samarbetsplattform, ingå vissa särskilda överenskommelser med behöriga myndigheter.

Uppgiftslämnande till Eiopa Genom ändringsdirektivet har det införts en bestämmelse i Solvens IIdirektivet om att de berörda tillsynsmyndigheterna på Eiopas begäran i god tid ska lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl (artikel 152b.4). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om uppgiftslämnande till Eiopa. Inte heller finns det någon sådan bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I försäkringsrörelselagen finns det i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med bl.a. Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar Solvens II-direktivets nya krav om att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa om hur en enskild samarbetsplattform fungerar. Det kan dock finnas skäl för att i försäkringsrörelselagen förtydliga när Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Detta bör göras i en uttrycklig bestämmelse i den lagen. Den allmänna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen gäller dessutom bara vid tillsyn över försäkringsföretag. För att genomföra den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet bör det även införas en bestämmelse om uppgiftslämnande i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I de nya bestämmelserna bör anges att Finansinspektionen till Eiopa ska lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Detta ska ske på begäran av Eiopa. Beträffande sekretess vid uppgiftslämnande från Finansinspektionen till Eiopa, se avsnitt 4.4.

4.4 Sekretessfrågor

Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om Finansinspektionens informationsutbyte med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheter i

andra länder inom EES kräver inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen.

Promemorians bedömning överensstämmer i sak med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte bedömningen särskilt. Justitiekanslern efterfrågar ett konstaterande när det gäller huruvida promemorians förslag kräver några överväganden beträffande sekretess. Skälen för regeringens bedömning: Enligt förslagen i avsnitten 4.2 och 4.3 ska Finansinspektionen få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande till Eiopa och behöriga myndigheter i andra länder inom EES vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I promemorian föreslås inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen med anledning av förslagen. Justitiekanslern efterfrågar ytterligare överväganden i sekretesshänseende. Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. försäkringsväsendet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs (30 kap. 4 §). En underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES kan därmed omfatta uppgifter som är sekretessbelagda. Sekretessbelagda uppgifter får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 § OSL). De nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som föreslås i avsnitten 4.2 och 4.3 aktualiserar den sekretessbrytande bestämmelsen i 8 kap. 3 § OSL och möjliggör därigenom överföring av information från Finansinspektionen till Eiopa och behöriga myndigheter i andra länder inom EES i enlighet med Solvens II-direktivet. Regeringen bedömer att myndigheternas intresse av att effektivt och ändamålsenligt kunna utföra sina uppgifter i enlighet med direktivet väger tyngre än det intresse som sekretessen är avsedd att skydda. I sammanhanget kan det också noteras att tystnadsplikt ska gälla hos såväl Eiopa som behöriga myndigheter i andra länder inom EES för information av konfidentiell karaktär (se artikel 70 i Eiopa-förordningen och artiklarna 64 och 65 i Solvens II-direktivet). Sammanfattningsvis krävs inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen med anledning av de nya bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES.

4.5 Särskild tillsynsordning

Regeringens förslag: Om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt I Solvens II-direktivet finns det bestämmelser om tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering (artiklarna 236 – 243). De artiklarna har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 84 – 103 §§). I lagen finns de bestämmelserna under rubriken ”Tillsyn över vissa grupper med centraliserad riskhantering – särsk ild tillsynsordning”. Det finns även flera bestämmelser om detta i Solvens II-förordningen (artiklarna 351 – 353). Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn står även under tillsyn som enskilt försäkringsföretag (19 kap. 5 § FRL). Grupptillsyn utgör således ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget (prop. 2015/16:9 s. 394). Som huvudregel påverkas inte Finansinspektionens tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag av att företaget också ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn. Finansinspektionen har fortfarande ensam rätt att besluta om åtgärder mot ett försäkringsföretag som inte uppfyller de krav som gäller för att få driva försäkringsrörelse. I vissa fall behöver Finansinspektionen i och för sig samråda med eller informera de behöriga myndigheterna inom ett tillsynskollegium om beslut som rör ett enskilt försäkringsföretag (se t.ex. 19 kap. 10 c § FRL). I dessa fall är det dock fortfarande Finansinspektionen som ensam fattar beslut, om än med beaktande av synpunkter från behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet. Om ett försäkringsföretag omfattas av en särskild tillsynsordning gäller i vissa fall ett särskilt beslutsförfarande. I huvudsak gäller följande. Finansinspektionen ska lämna förslag till tillsynskollegiet om åtgärder som bör vidtas mot företaget. Ett eventuellt beslut ska i första hand fattas efter en överenskommelse inom tillsynskollegiet (se t.ex. 19 kap. 92 § FRL). Först om en överenskommelse inte kan träffas inom en viss tid ska Finansinspektionen fatta ett eget beslut (19 kap. 94 § FRL). I vissa fall får ett ärende hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 96 § FRL). Om Eiopa fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i enlighet med Eiopas beslut (19 kap. 97 § FRL). Ett beslut om tillstånd för ett dotterföretag inom en grupp att omfattas av en särskild tillsynsordning begränsar således Finansinspektionens rätt att ensam besluta om åtgärder mot ett enskilt försäkringsföretag. För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning krävs att företaget beaktas vid den grupptillsyn som utövas 53

över dess moderföretag. Vidare krävs att gruppen har fått tillstånd att göra en gruppgemensam egen risk- och solvensbedömning, att gruppen fått tillstånd att lämna en gemensam rapport om solvens och finansiell ställning samt att försäkringsföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll (19 kap. 87 § FRL). För de enskilda företagen innebär ett beslut om särskild tillsynsordning bl.a. att riskhanteringsuppgifter förs över från ett dotterföretag till dess moderföretag. Dotterföretaget måste dock fortfarande uppfylla sitt individuella kapitalkrav. Det är således inte bara försäkringsföretag som är dotterföretag som berörs av ett beslut om särskild tillsynsordning. För moderföretag vars dotterföretag omfattas av en särskild tillsynsordning gäller dessutom att de ska beräkna solvenskapitalkravet för det dotterföretaget enligt särskilda bestämmelser (19 kap. 88 § FRL). Moderföretaget ansvarar även för att villkoren för att få omfattas av en särskild tillsynsordning fortlöpande uppfylls (19 kap. 100 § FRL).

När Eiopa inte fattar något beslut Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i bestämmelsen i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa inte fattar beslut i ett ärende om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning som har hänskjutits till myndigheten (artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, artikel 2.5 i ändringsdirektivet). I bestämmelsen anges nu att om Eiopa inte fattar ett sådant beslut i enlighet med artikel 19.3 i Eiopa-förordningen ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten. Bestämmelsen i Solvens II-direktivet i den tidigare lydelsen är i svensk rätt genomförd genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 86 § andra stycket). Enligt den bestämmelsen ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet om ett ärende hänskjutits till Eiopa och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 och 44.1.3 i Eiopa-förordningen avvisas. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras på motsvarande sätt som bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Fortsättningsvis bör därför gälla att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska fatta det slutliga beslutet om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar något beslut.

4.6 Volatilitetsjustering

Regeringens bedömning: Ändringarna i bestämmelserna i Solvens IIdirektivet om volatilitetsjustering kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om volatilitetsjustering. Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts dels genom grundläggande bestämmelser i försäkringsrörelselagen, dels genom mer detaljerade bestämmelser som Finansinspektionen har meddelat med stöd av ett bemyndigande (se 5 kap. 9 § och 18 § 3 FRL, 7 kap. 2 § första stycket 24 försäkringsrörelseförordningen och 4 kap. 22 – 28 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Ett försäkringsföretag får använda sig av en volatilitetsjustering vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 9 § FRL). Med en volatilitetsjustering kan effekterna mildras av överdrivna eller mycket stora räntedifferenser eller spreadar för obligationer. Syftet med bestämmelserna om volatilitetsjustering är att motverka s.k. procykliskt agerande i försäkringsföretagens investeringsprocesser (skäl 32 i Omnibus IIdirektivet). I Finansinspektionens ovan nämnda föreskrifter anges hur ett försäkringsföretag ska beräkna volatilitetsjusteringen (4 kap. 22 – 28 §§). Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i Solvens IIdirektivet om hur en volatilitetsjustering ska beräknas ( artikel 77d.4 första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet ). Den bestämmelsen är i svensk rätt genomförd genom en bestämmelse i Finansinspektionens ovan nämnda föreskrifter (4 kap. 23 §, se även prop. 2015/16:9 246 f.). Som en följd av ändringen i Solvens IIdirektivet har Finansinspektionen ändrat sina föreskrifter (se föreskrifter [FFFS 2020:6] om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Denna ändring har trätt i kraft. Finansinspektionens föreskrifter överensstämmer efter ändringen med Solvens II-direktivets lydelse enligt ändringsdirektivet. Det krävs därför inte några ytterligare åtgärder för att genomföra denna ändring i Solvens II-direktivet.

4.7 Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner

Regeringens bedömning: Utmönstringen i Solvens II-direktivet av bestämmelser om kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) kräver inte några lagstiftningsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I den ursprungliga lydelsen av Solvens II-direktivet fanns det flera bestämmelser om kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) och dess verksamhet (se t.ex. artiklarna 52 och 231). Ceiops har därefter ersatts av Eiopa. Till stor del har Eiopa tagit över Ceiops uppgifter (se skäl 9 och artiklarna 1, 76 och 80 i Eiopa-förordningen). Eiopa har även delvis getts en annan roll än Ceiops. Detta gäller fram-

för allt Eiopas förhållande till de nationella tillsynsmyndigheterna och inflytandet över tillsynen. I den ursprungliga lydelsen av Solvens IIdirektivet angavs att Ceiops bör ges en rådgivande roll och att råd från Ceiops till en tillsynsmyndighet inte bör vara bindande för denna myndighet när det fattar beslut (skäl 115). Om Eiopa anges däremot i skälen i Omnibus II-direktivet att den myndigheten med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna kräva att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlemsstaterna beslutsfattande behörighet, bör Eiopa inte ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten (skäl 21). Det anges även att Eiopa ges en rätt att lösa tvister rörande gemensamma beslut som ska fattas bl.a. om godkännande av ansökningar om användning av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag. Samtidigt betonas att Eiopa inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut (skäl 22). Genom Omnibus II-direktivet ändrades de flesta bestämmelserna i Solvens II-direktivet om Ceiops och dess verksamhet. En bestämmelse ändrades dock inte. I denna anges att grupptillsynsmyndigheten efter samråd med berörda tillsynsmyndigheter vederbörligen ska beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter (artikel 248.4 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Genom ändringarna i Solvens II-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet har denna bestämmelse utgått (artikel 2.6 i ändringsdirektivet). Som skäl anges att Ceiops nu ersatts av Eiopa (skäl 9 i ändringsdirektivet). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som motsvarar den bestämmelse i Solvens II-direktivet som nu har utgått. I ett annat lagstiftningsärende konstaterades att bestämmelsen inte längre var relevant (se propositionen Vissa frågor om försäkring och tjänstepension [prop. 2019/20:138 s. 519]). Den nu aktuella ändringen i Solvens IIdirektivet kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder.

4.8 Hänvisningar till Eiopa-förordningen och Solvens II-direktivet

Regeringens förslag: Hänvisningar till Eiopa-förordningen i försäkringsrörelselagen ska ändras från att vara statiska till att vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningar till Solvens II-direktivet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag ska ändras till att avse direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. I försäkringsrörelselagen finns flera bestämmelser som innehåller hänvisningar till artikel 19 i Eiopa-förordningen, i lydelsen enligt Omnibus IIdirektivet (se 19 kap. 9, 26, 31, 86, 96 och 97 §§). De bestämmelserna genomför bestämmelser i Solvens II-direktivet som inte ändras genom ändringsdirektivet. Hänvisningarna i försäkringsrörelselagen bör dock justeras eftersom artikel 19 i Eiopa-förordningen har ändrats genom ändringsförordningen. För att eventuella ändringar i Eiopa-förordningen i fortsättningen ska få omedelbart genomslag i den svenska lagstiftningen är det lämpligt att hänvisningarna görs dynamiska. När det gäller EU-förordningar är det också den hänvisningsteknik som regeringen ofta har använt i senare tids propositioner (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20 f., prop. 2016/17:22 s. 95 f. och prop. 2019/20:37 s. 33). I försäkringsrörelselagen och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag finns definitioner av Solvens II-direktivet som hänvisar till direktivets lydelse enligt Omnibus II-direktivet (1 kap. 12 § 10 respektive 1 kap. 5 § 4). En motsvarande hänvisningsteknik används i en bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (6 kap. 2 a §). Till skillnad från ändringar i Eiopa-förordningen, som är direkt tillämpliga i Sverige, kommer alla EU-direktiv som ändrar Solvens II-direktivet att kräva överväganden om genomförandeåtgärder i svensk rätt. Hänvisningarna i de aktuella lagarna bör därför även i fortsättningen vara statiska (jfr prop. 2015/16:9 s. 207). De bör dock justeras så att de avser Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.

5 Vissa ändringar som inte föranleds av

ESA-översynen

5.1 Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen

Regeringens förslag: Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen ska ändras så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: En relativt stor del av bestämmelserna i Solvens II-direktivet behandlar frågor om tillsyn. I dessa bestämmelser

används termen tillsynsmyndighet för att beteckna den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 13.10). I försäkringsrörelselagen används uttrycket behörig myndighet i stället för termen tillsynsmyndighet. Enligt definitionen är en behörig myndighet en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 12 § 1 FRL). I vissa paragrafer används dock uttrycket för att beteckna en utländsk myndighet som får utöva tillsyn över ett försäkringsföretag, dvs. en svensk försäkringsgivare. Så är fallet i exempelvis bestämmelserna om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet i 3 kap. I dessa bestämmelser avser behörig myndighet en utländsk myndighet i ett annat land inom EES som har behörighet att utöva en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn, över ett försäkringsföretag som avser att driva eller driver verksamhet i det landet (jfr prop. 2015/16:9 s. 218 – 221 och 569). I denna proposition föreslås även ytterligare bestämmelser där uttrycket behörig myndighet har den betydelsen (se avsnitt 4.3). För att förtydliga definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen bör den ändras så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag.

5.2 Hänskjutande till Eiopa av fråga om undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller en undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering här i landet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om tillsyn över filialer i en annan medlemsstat (artikel 33, i lydelsen enligt artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet). I de fall då ett försäkringseller återförsäkringsföretag utövar verksamhet genom filial får tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller. Om en tillsynsmyndighet i hemmedlemsstaten är förhindrad att utföra undersökning på plats eller om en tillsynsmyndighet i värdmedlemsstaten inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta, får myndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära dess hjälp. Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige innehåller bestämmelser om tillsyn över EES-försäkringsgivare som driver verksamhet från en filial eller annan sekundär-

etablering här i landet (3 kap.). Efter anmälan till Finansinspektionen får den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland göra en undersökning hos en sådan sekundäretablering (3 kap. 5 § LUFT). Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen. Detta överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Om Finansinspektionen inte kan utöva sin rätt att delta i en undersökning har inspektionen dock inte möjlighet att hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning i enlighet med artikel 33 i det direktivet. Enligt en bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige får nämligen Finansinspektionen endast hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Solvens IIdirektivet (6 kap. 2 a §). För att fullt ut genomföra direktivet bör det i den bestämmelsen även införas en hänvisning till artikel 33 i Solvens IIdirektivet. Vidare bör bestämmelsen flyttas till 3 kap. samma lag eftersom den rör en fråga om tillsyn över EES-försäkringsgivare och inte tillsyn över försäkringsgivare från tredjeland. När det gäller Finansinspektionens möjlighet att i egenskap av hemlandsmyndighet hänskjuta en fråga om undersökning i ett annat land inom EES till Eiopa finns en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (17 kap. 3 a §).

5.3 Finansinspektionens skyldighet att följa ett beslut som Eiopa fattar

Regeringens förslag: Bestämmelser i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fattar ska tas bort.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen och behöriga myndigheter har i flera olika fall möjlighet att hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning (se t.ex. artiklarna 231 och 247 i Solvens II-direktivet). I dessa fall har Eiopa befogenhet att lösa tvisten (artikel 19 i Eiopa-förordningen). I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om att Finansinspektionen ska följa ett beslut som Eiopa fattar (19 kap. 9 och 26 §§). Eiopas verksamhet och befogenhet att agera styrs av Eiopa-förordningen. Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning gäller följande (artikel 19.3). Om förlikningsskedet har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter

som de har enligt tillämplig unionsrätt. Eiopa-förordningen är direkt tillämplig och gäller således i Sverige. Finansinspektionen är därmed, även om det inte särskilt anges i försäkringsrörelselagen, skyldig att följa ett beslut som Eiopa fattar. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Eiopa bör därför tas bort.

6 Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 30 juni 2021.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet trädde i kraft den 30 december 2019 (artikel 5). Nationella bestämmelser som genomför ändringarna i Solvens II-direktivets bestämmelser om volatilitetsjustering ska börja tillämpas senast den 1 juli 2020 (artikel 4.3 i ändringsdirektivet, se även avsnitt 4.6). Bestämmelser som genomför övriga ändringar i Solvens II-direktivet ska däremot tillämpas från och med den 30 juni 2021. De lagändringar som föreslås i denna proposition med anledning av ändringsdirektivet bör därför träda i kraft det datumet. Vissa av de lagändringar som föreslås i denna proposition har till syfte att förtydliga och komplettera tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Det är angeläget att dessa lagändringar träder i kraft så snart som möjligt. Det tidigaste datumet för detta bedöms vara den 30 juni 2021. Även de lagändringar som inte direkt föranleds av Solvens II-direktivet bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt. Den ändring som rör artikel 77d.4 i Solvens II-direktivet, se avsnitt 4.6, har redan trätt i kraft (artikel 2.1 tillsammans med artikel 4.2 och 4.3 i ändringsdirektivet).

7 Förslagens konsekvenser

Förslagens syfte och alternativa lösningar

I denna proposition finns förslag till lagändringar som är nödvändiga för att i svensk rätt genomföra de ändringar i Solvens II-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet. Det finns även förslag till mindre justeringar som syftar till att förtydliga och komplettera tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Genom förslagen tillgodoses direktivens krav på genomförande i nationell rätt. Eftersom det följer av unionsrätten hur nationell reglering behöver ändras, är valmöjligheterna för medlemsstaterna begränsade.

Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i Solvens IIdirektivet. Om Sverige inte vidtar nödvändiga lagstiftningsåtgärder är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att vidta lagstiftningsåtgärder är alltså inte något alternativ.

Berörda aktörer

Förslagen i propositionen berör i första hand Finansinspektionen. Försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn kan indirekt påverkas av förslagen. För närvarande är det fråga om 159 försäkringsföretag och 611 EES-försäkringsgivare (mars 2021).

Konsekvenser för Finansinspektionen

I propositionen föreslås vissa utökade skyldigheter för Finansinspektionen när det gäller myndighetens samarbete med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. Förslagen innebär framför allt ökade krav i fråga om utbyte av information (se avsnitten 4.2, 4.3 och 4.5). Finansinspektionen bedöms i stor utsträckning redan i dag inhämta sådan information som omfattas av förslagen inom ramen för myndighetens löpande tillsyn. Inspektionen kan dock bli tvungen att begära in ytterligare uppgifter från berörda företag, framför allt om det efterfrågas av Eiopa (se avsnitt 4.3.3). Detta bedöms emellertid inte leda till annat än marginellt ökad arbetsbörda. Förslagen i propositionen kan också medföra en något ökad administrativ börda för Finansinspektionen. Detta torde särskilt gälla för tillsynen över försäkringsföretag och försäkringsgivare som driver gränsöverskridande verksamhet och där det har inrättats samarbetsplattformar. Flera av de bestämmelser som nu föreslås berör dock endast tillsynen över ett mindre antal företag. Det är t.ex. bara fem företag som har tillstånd att använda en intern modell på enskild nivå och en grupp på gruppnivå och såvitt känt finns det inte något företag som har ansökt om att få omfattas av en särskild tillsynsordning. Gränsöverskridande verksamhet förekommer i och för sig i viss utsträckning men de nya bestämmelserna är förhållandevis allmänt hållna och det är i nuläget svårt att bedöma konsekvenserna för Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Eventuella merkostnader som förslagen kan medföra ska hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar. I propositionen lämnas förslag om att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa när inspektionen ska pröva vissa typer av tillståndsärenden (se avsnitten 4.2.1 och 4.2.2). Detta bör kunna leda till kostnadsbesparingar för Finansinspektionen om det leder till ett minskat behov av egen specialistkompetens för dessa typer av ärenden. Sammantaget torde det dock röra sig om ett fåtal ärenden per år som har mindre betydelse för myndighetens totala ekonomiska ramar. Finansinspektionens arbete med tillståndsärenden finansieras genom avgifter som disponeras av inspektionen och som tas ut av dem som ansöker om tillstånd. Sådana avgifter regleras i dag i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av

ärenden hos Finansinspektionen. Det är i nuläget svårt att bedöma om förslagen i propositionen medför att avgifterna behöver justeras.

Konsekvenser för företag

Förslagen i propositionen riktar sig i huvudsak till Finansinspektionen och innebär framför allt ökade krav i fråga om informationsutbyte och samarbete med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa. Försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare kan dock beröras indirekt av förslagen eftersom Finansinspektionen kan behöva uppgifter från dem för att uppfylla de föreslagna kraven. För försäkringsföretagens del gäller detta framför allt de företag som driver verksamhet i andra länder inom EES (se avsnitt 4.3). Av de 159 försäkringsföretag som för närvarande står under Finansinspektionens tillsyn är det 48 företag som driver gränsöverskridande verksamhet eller har inrättat en sekundäretablering inom EES (mars 2021). Av dessa är det dock bara några enstaka företag vars verksamhet bedöms vara av sådan omfattning att de kan komma att beröras. Enligt gällande rätt är försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn skyldiga att lämna de uppgifter som inspektionen begär. Som anges ovan bedöms också företagen redan i dag lämna sådana uppgifter som berörs av de föreslagna kraven, även om det kan bli aktuellt med ytterligare uppgiftslämnande. Sammantaget bedöms dock förslagen i propositionen få mycket begränsade konsekvenser för försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. I avsnitt 6 föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 30 juni 2021. Det finns inte något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen. I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

8 Författningskommentar

8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

3 kap.

2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet

om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om Finansinspektionens informationsutbyte med den behöriga myndigheten i en EES-försäkrings-

givares hemland. Paragrafen genomför artikel 152a.2 andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2 och 4.4. Paragrafen innebär att Finansinspektionen kan underrätta hemlandsmyndigheten i ett skede där inspektionen hyser en allvarlig och motiverad farhåga i fråga om konsumentskydd hos en EES-försäkringsgivare. Med konsumentskydd avses i paragrafen skyddet för försäkringstagare, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar och dem som erbjuds att teckna en försäkring hos en EES-försäkringsgivare som meddelar försäkringar till konsumenter. Det krävs inte att Finansinspektionen har slagit fast att försäkringsgivaren har överträtt en bestämmelse som har betydelse för konsumentskyddet. Underrättelse får ske redan när inspektionen har en välgrundad misstanke om en sådan överträdelse. Om Finansinspektionen och hemlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning finns möjlighet att begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) enligt 2 b § andra stycket (se författningskommentaren till den paragrafen).

2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet) . Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

Paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 6 kap. 2 a §, innehåller bestämmelser om hänskjutande av frågor till Eiopa. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 33 i Solvens II-direktivet (i lydelsen enligt artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet) och delvis artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet (i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2, 4.8 och 5.2. Första stycket innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning. I stycket införs en hänvisning till artikel 33 i Solvens II-direktivet. Ändringen innebär att Finansinspektionen, om inspektionen inte kan utöva sin rätt enligt 5 § att delta i en undersökning som ska göras av en behörig myndighet inom EES hos en sekundäretablering här i landet, får hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning. I stycket definieras även Solvens IIdirektivet. Hänvisningen till Solvens II-direktivet ändras så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Enligt andra stycket , som är nytt, får Finansinspektionen även hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. De fall som avses enligt direktivet är dels sådana där den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland har konstaterat försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker hos försäkringsgivaren, dels sådana där Finans-

inspektionen befarar att det finns allvarliga brister i konsumentskyddet hos en sådan försäkringsgivare. Den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland är skyldig att underrätta Finansinspektionen om försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker som kan ha en gränsöverskridande effekt (se artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får enligt 2 a § underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd hos EES-försäkringsgivaren. Om Finansinspektionen och hemlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning efter en sådan underrättelse ska de kunna hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 152a i Solvens II-direktivet. Bestämmelsen i andra stycket innebär att Finansinspektionen får hänskjuta en sådan fråga till Eiopa.

2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter

inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inrättande av en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.2 i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. I paragrafen anges att Finansinspektionen i vissa fall får inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet. Detta görs tillsammans med berörda behöriga myndigheter. Med berörda behöriga myndigheter avses de nationella myndigheter utomlands som i ett enskilt fall har behörighet att utöva tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige (se definitionen i 1 kap. 5 § 5). I första hand avses den myndighet som har gett EES-försäkringsgivaren tillstånd att driva verksamhet och ansvarar för den finansiella tillsynen, dvs. hemlandsmyndigheten (se 1 § första stycket). Med berörda behöriga myndigheter kan även avses en myndighet i ett annat land än Sverige där EES-försäkringsgivaren driver verksamhet och står under en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn (jfr 1 § andra stycket om Finansinspektionens tillsyn i dessa fall). En förutsättning för att en samarbetsplattform ska få inrättas är att en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. EES-försäkringsgivaren ska således i vart fall driva verksamhet i sitt hemland och i Sverige. Verksamheten i Sverige kan drivas antingen genom sekundäretablering (2 kap. 1 § 1) eller genom gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 1 § 2). Syftet med en samarbetsplattform ska vara att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheter som utövar tillsyn över en viss EES-försäkringsgivare. Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).

I de fall Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform (se författningskommentaren till 2 d §).

2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om

inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen i vissa fall får begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform om en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige (se 2 c §). Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en sådan plattform. För att Eiopa i ett enskilt fall ska få inrätta en samarbetsplattform krävs även att något av villkoren i artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet är uppfyllt. Således krävs att a) den gränsöverskridande verksamheten är relevant när det gäller värdlandets marknad, b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemlandet om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2 eller c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2. Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 a § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).

2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänste-

pensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftslämnande till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.3 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Uppgifterna ska lämnas på begäran. De uppgifter som ska lämnas är uppgifter som Eiopa behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller oavsett om det rör sig om en samarbetsplattform som Finansinspektionen har inrättat tillsammans med berörda behöriga myndigheter (2 c §) eller om den inrättats av Eiopa, antingen på eget initiativ (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet) eller efter begäran från en tillsynsmyndighet (2 d § eller motsvarande nationella bestämmelser i andra länder inom EES som genomför artikel 152b.1).

Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 b § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen).

9 kap.

17 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Paragrafen reglerar medling av Eiopa i ett ärende om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsavtal. Ändringen är en följdändring med anledning av att det har gjorts en redaktionell ändring i artikel 31 i Eiopa-förordningen genom artikel 2.24 i ändringsförordningen. Ingen ändring i sak är avsedd.

10 kap.

4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket.

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens förordnande om att beslut ska gälla omedelbart. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får bestämma att sådana beslut som anges i punkterna 1 – 5 ska gälla omedelbart. När det gäller andra beslut av Finansinspektionen tillämpas bestämmelserna om omedelbar verkställighet i 35 § förvaltningslagen (2017:900). Punkt 2 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 3 kap. 6 § tas bort. I paragrafen görs även språkliga ändringar.

8.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 kap.

12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag , 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut : ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit-värderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 9. grupptillsynsmyndighet : den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 11. specialföretag : ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag : ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitten 4.8 och 5.1. I punkt 1 ändras definitionen av behörig myndighet så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag. Därmed förtydligas att uttrycket också avser en utländsk myndighet som utövar en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlands-

tillsyn, över ett försäkringsföretag som driver verksamhet i det landet (se bestämmelserna i bl.a. 3 kap. om verksamhet i ett annat land inom EES). I punkt 8 görs en språklig ändring på så sätt att den hittillsvarande termen ”tredje land” ändras till ”tredjeland”. I punkt 10 ändras definitionen av Solvens II-direktivet så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.

2 kap.

16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta

Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och 2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och en behörig myndighet i ett annat land inom EES om planerad verksamhet i det landet. Paragrafen genomför artikel 152a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.1 och 4.4. Enligt paragrafen är Finansinspektionen skyldig att underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett företag som ansöker om tillstånd att driva försäkringsrörelse avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet. Underrättelse enligt denna paragraf ska ske innan Finansinspektionen beslutar i fråga om tillstånd. En underrättelse ska lämnas om det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att den planerade verksamheten i ett annat land inom EES kommer att vara relevant för marknaden i det landet. Det ska alltså vara fråga om verksamhet av mer betydande omfattning. Vid Finansinspektionens bedömning av omfattningen ska enligt paragrafen uppgifter i företagets verksamhetsplan beaktas. Uppskattade intäkter från verksamheten i värdlandet i förhållande till företagets totala uppskattade intäkter samt de förväntade effekterna på värdlandets försäkringsmarknad har betydelse för bedömningen huruvida företagets verksamhet är relevant för marknaden i värdlandet i paragrafens mening. I 3 kap. 2 och 17 §§ finns bestämmelser om Finansinspektionens meddelande till den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett försäkringsföretag som inte är ett återförsäkringsbolag avser att inrätta en sekundäretablering eller driva gränsöverskridande verksamhet.

3 kap.

22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter

inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inrättande av en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.2 i Solvens II-

direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. I paragrafen anges att Finansinspektionen i vissa fall får inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet. En samarbetsplattform får inrättas tillsammans med berörda behöriga myndigheter. Med berörd behörig myndighet avses en utländsk myndighet som i ett enskilt fall har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag (se definitionen av behörig myndighet i 1 kap. 12 § 1). För att en samarbetsplattform ska få inrättas krävs även att försäkringsföretaget driver verksamhet både i Sverige och i minst ett annat land inom EES. I det andra landet kan verksamheten drivas antingen genom sekundäretablering (se 1 – 7 §§) eller genom gränsöverskridande verksamhet (se 15 – 21 §§). Syftet med en samarbetsplattform ska vara att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheter som utövar tillsyn över ett visst försäkringsföretag. Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 c § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen). I de fall Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform får inspektionen begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform (se författningskommentaren till 22 a §).

22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan

enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES (se författningskommentaren till 22 §). Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en sådan plattform. För att Eiopa i ett enskilt fall ska få inrätta en samarbetsplattform krävs även att något av villkoren i artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet är uppfyllt. Således krävs att a) den gränsöverskridande verksamheten är relevant när det gäller värdlandets marknad, b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemlandet om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2 eller c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2. Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkrings-

givare gäller 3 kap. 2 d § LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen).

22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänste-

pensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftslämnande till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.3 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Uppgifterna ska lämnas efter begäran. De uppgifter som ska lämnas är uppgifter som Eiopa behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller oavsett om det rör sig om en samarbetsplattform som Finansinspektionen har inrättat tillsammans med berörda behöriga myndigheter (22 §) eller om den inrättats av Eiopa, antingen på eget initiativ (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet) eller efter begäran från en tillsynsmyndighet (22 a § eller motsvarande nationella bestämmelser i andra länder inom EES som genomför artikel 152b.1). Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 e § LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen).

9 kap.

2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9 – 18 §§ är uppfyllda.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för att få använda en intern modell. Ändringen innebär att hittillsvarande andra stycket flyttas till nya 2 c §.

2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänste-

pensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om underrättelse till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 112.3a första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.1 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Detta krav på underrättelse gäller också ansökningar som avser tillstånd att använda en partiell intern modell (se 4 § andra stycket) eller tillstånd att ändra en intern modell (se 7 § femte stycket första meningen).

2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen genomför delvis artikel 112.3a andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1. I paragrafen anges att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen gäller även vid ansökningar om tillstånd att använda en partiell intern modell (se 4 § andra stycket) eller tillstånd att ändra en intern modell (se 7 § femte stycket första meningen).

2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern

modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens handläggning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen genomför delvis artikel 112.4 i Solvens II-direktivet. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska fatta ett beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 2 § andra stycket. Paragrafen gäller även vid andra typer av ansökningar som rör interna modeller (se 4 § andra stycket för ansökningar om partiella interna modeller och 7 § femte stycket första meningen för ansökningar om ändring av en intern modell) och ansökningar om ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell (se 7 § femte stycket andra meningen).

4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort, 2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5 – 11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a – 2 c §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att använda en partiell intern modell. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 112.3a och 112.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1. I första stycket anges särskilda krav på utformningen av en partiell intern modell. För tillstånd att få använda en partiell intern modell krävs att dels dessa krav, dels kraven för en fullständig intern modell är uppfyllda. Kraven för att få använda en fullständig intern modell anges i 2 §.

I andra stycket , som är nytt, anges vad som gäller för Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att få använda en partiell intern modell. Stycket genomför delvis artikel 112.3a i Solvens IIdirektivet. Samma bestämmelser gäller för Finansinspektionens prövning oavsett om en ansökan rör tillstånd att få använda en fullständig eller en partiell intern modell. Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om att inspektionen har mottagit en ansökan om en partiell intern modell (2 a §). Finansinspektionen får även begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om en partiell intern modell (2 b §). För en ansökan om tillstånd att använda en partiell intern modell gäller dessutom att Finansinspektionen ska fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (2 c §).

7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen , som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 § . Vid prövningen gäller 2 a – 2 c §§. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen , som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 § . Vid prövningen gäller 2 c §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ändring av en intern modell och styrdokumentet för ändring av en intern modell. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 112.3a och 112.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1. I första stycket anges att ett försäkringsföretag får göra mindre ändringar av en intern modell i enlighet med vad som anges i styrdokumentet för ändring av den interna modellen. För större ändringar av en intern modell krävs enligt andra stycket tillstånd från Finansinspektionen. Genom den nya hänvisningen följer att kraven för tillstånd att få använda en intern modell (2 §), också ska gälla vid Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att ändra en intern modell. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt det hittillsvarande fjärde stycket. I stycket införs även bestämmelser om förfarandet hos Finansinspektionen. Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om att inspektionen har mottagit en ansökan om ändring av en intern modell (se 2 a §). Finansinspektionen får även begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om ändring av en intern modell (se 2 b §). Dessa bestämmelser genomför delvis artikel 112.3a i Solvens II-direktivet. Vid ansökningar som rör ändring av en intern modell ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (se 2 c §). Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt fjärde stycket. I tredje stycket finns bestämmelser om ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell. En sådan ändring ska godkännas av Finansinspektionen. Genom den nya hänvisningen följer att kraven för tillstånd att få använda en intern modell (2 §), också ska gälla vid Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt det hittillsvarande fjärde stycket. Vid ansökningar som rör

ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (se 2 c §). Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt fjärde stycket. Bestämmelserna i det hittillsvarande fjärde stycket förs över till andra och tredje styckena.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1 , 2 och 3 – 5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9 – 14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som rör interna modeller. Hänvisningen i punkt 1 ändras som en följd av att det införs nya bestämmelser för förfarandet hos Finansinspektionen vid prövningen av ansökningar som rör en intern modell (nya 2 a – 2 c §§).

17 kap.

3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.

Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. I paragrafen görs en språklig ändring i form av att i första strecksatsen tas ordet ”andra” bort i det hittillsvarande uttrycket ”andra behöriga myndigheter”. En definition av be hörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen endast avser utländska myndigheter och att den inte innefattar Finansinspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).

3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepen-

sionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen genomför artikel 152a.2 första meningen i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2 och 4.4. Genom paragrafen införs en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen, i egenskap av hemlandsmyndighet, konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver verksamhet i det andra landet. En förutsättning för underrättelse är att den aktuella risken bedöms kunna ha en gränsöverskridande effekt. Om Finansinspektionen och värdlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning finns möjlighet att begära hjälp av Eiopa enligt 3 b § andra stycket (se författningskommentaren till den paragrafen). Hittillsvarande 3 a § får ny beteckning (3 b §) och delvis ändrad lydelse.

3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens IIdirektivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

Paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 3 a §, innehåller bestämmelser om hänskjutande av frågor till Eiopa. Det nya andra stycket genomför delvis artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.2. I första stycket görs en språklig ändring på så sätt att ordet ”annan” tas bort i det hittillsvarande uttrycket ”annan behörig myndighet”. En defini tion av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att definitionen endast avser utländska myndigheter och att den inte innefattar Finansinspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.). I andra stycket , som är nytt, anges att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. De fall som avses enligt direktivet är dels sådana där Finansinspektionen har konstaterat försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES, dels sådana där en behörig myndighet i det andra landet hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskyddet hos försäkringsföretaget. Finansinspektionen är enligt 3 a § skyldig att underrätta behörig värdlandsmyndighet om försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som kan ha en gränsöverskridande effekt. Värdlandsmyndigheten får underrätta Finansinspektionen om farhågor i fråga om konsumentskydd (se artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Om Finansinspektionen och värdlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning efter en underrättelse ska de kunna

hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 152a i Solvens II-direktivet.

18 kap.

9 § Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om det som gäller när ett försäkringsföretag inte följer ett beslut om rättelse. I paragrafen görs s pråkliga ändringar på så sätt att ordet ”utländsk” tas bort i det hittillsvarande uttrycket ”behörig utländsk myndighet”. En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen inte innefattar Finansinspektionen utan endast avser utländska myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).

19 kap.

9 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG , ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande av ett ärende om utseende av grupptillsynsmyndighet till Eiopa. Övervägandena finns i avsnitten 4.8 och 5.3. Första stycket ändras så att Eiopa-förordningen anges med fullständig beteckning. Hänvisningen ändras även från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Stycket ändras också på det sätt att den hittillsvarande andra meningen tas bort. Att Finansinspektionen ska följa ett beslut från Eiopa följer av artikel 19.3 i Eiopa-förordningen.

21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1 – 18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det grupp-

baserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a – 2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet. I andra stycket anges de bestämmelser som ska gälla för en intern modell som ska användas för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Att det gruppbaserade solvenskapitalkravet i vissa fall får beräknas med en intern modell följer av första stycket. I 9 kap. införs det nya bestämmelser för prövning av en ansökan om intern modell på enskild nivå (se författningskommentarerna till 9 kap. 2 a – 2 c §§). Genom hänvisningen till 9 kap. gäller de bestämmelserna även för prövning av en ansökan om intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Som utgångspunkt ska Finansinspektionen underrätta Eiopa om en ansökan om att använda en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se 9 kap. 2 a §). Finansinspektionen har möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en sådan ansökan (se 9 kap. 2 b §) och ett beslut ska fattas inom sex månader (se 9 kap. 2 c §). Enligt tillägget gäller detta dock inte för vissa grupper och ansökningar. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a – 2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §. Ett tillsynskollegium är en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap. (se definitionen i 1 kap. 12 § 12). Med ansökningar enligt 23 a § avses dels ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, dels ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (se 23 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelser om prövning av sådana ansökningar finns i stället bl.a. i 23 b, 24 och 25 §§.

23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om användning av en intern modell inom en grupp. Ändringen innebär att de hittillsvarande andra – femte styckena flyttas till de nya 23 a – 23 c §§.

23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det

gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om olika typer av ansökningar om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 23 § andra och tredje styckena. I första stycket finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen. En sådan ansökan får ges in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag. En ansökan får också göras gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 23 § andra stycket som genomfört artikel 231.1 i Solvens II-direktivet. Första stycket gäller därmed bara om gruppen använder konsolideringsmetoden (metod 1) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se prop. 2015/16:9 s. 429 f. och 625). I andra stycket finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen ta emot en sådan ansökan. En ansökan får göras gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, andra stycket 1 . En ansökan får också göras gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen, andra stycket 2 . Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 23 § tredje stycket som genomfört artikel 233.5 i Solvens II-direktivet. Andra stycket gäller därmed bara om gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se samma prop. s. 430 och 625).

23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet,

snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överlämnande av ansökningar om intern modell. Paragrafen genomför artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt

artikel 2.4 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.2 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska överlämna ansökningar som rör tillstånd till användning av en intern modell inom en grupp till medlemmarna i ett tillsynskollegium, inbegripet Eiopa. De ansökningar som ska överlämnas är ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen (nya 23 a § första stycket). Även ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska överlämnas (nya 23 a § andra stycket). Detta överensstämmer delvis med det som hittills gällt enligt 23 § femte stycket. Tidigare har det bara angetts att ansökningar ska överlämnas till berörda behöriga myndigheter. För att bättre stämma överens med Solvens II-direktivet ändras uttrycket ”berörda behöriga myndigheter” till ”övriga medlemmar i till syns kollegiet”. Ingen ändring i sak är avsedd. I enlighet med artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet, förtydligas att en ansökan även ska överlämnas till Eiopa. För att fullt ut genomföra artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet införs det ett nytt krav om att också de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en ansökan ska överlämnas. Detta bör ske i samband med att ansökan överlämnas. De handlingar som avses är åtminstone de handlingar som särskilt anges i artikel 347.6 i Solvens II-förordningen. Handlingarna ska, liksom ansökan, överlämnas till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa. Om det rör sig om en grupp där Finansinspektionen både är grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen i gruppen, dvs. en s.k. nationell grupp med enbart svenska försäkringsföretag, finns det inte något egentligt tillsynskollegium. I ett sådant fall är det tillräckligt att Finansinspektionen underrättar Eiopa om en ansökan enligt 23 a § (se 21 § och författningskommentaren till den paragrafen). Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och har fått in en ansökan enligt 23 a § gäller i stället 23 c § (se författningskommentaren till den paragrafen).

23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet,

har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överlämnande av ansökningar om intern modell när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2. I paragrafen anges att Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna sådana ansökningar som avses i 23 a § till grupptillsynsmyndigheten. I 23 a § finns bestämmelser om två olika typer av ansökningar om intern modell. Det finns även bestämmelser om vilka företag som får göra sådana ansökningar (se 23 a § och artiklarna 231.1 första stycket och 233.5 i Solvens II-direktivet). Detta överensstämmer delvis med det som hittills gällt enligt 23 § fjärde stycket.

Skyldigheten att överlämna ansökningar har hittills bara gällt de ansökningar som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Denna skyldighet utvidgas nu till att gälla samtliga ansökningar som avses i nya 23 a §. Finansinspektionen ska således överlämna samtliga ansökningar som avses i 23 a § om sökanden har rätt att göra en sådan ansökan. Överlämnandet ska, som hittills gällt, ske till grupptillsynsmyndigheten. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och har fått in en ansökan enligt 23 a § gäller i stället 23 b § (se författningskommentaren till den paragrafen).

24 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2. Som en följd av att bestämmelsen i hittillsvarande 23 § andra stycket flyttas till nya 23 a § första stycket ändras hänvisningen till den bestämmelsen (se författningskommentarerna till de paragraferna). Bestämmelserna har hittills bara gällt för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Genom att hänvisningen inte bara omfattar 23 a § första stycket, som motsvarar hittillsvarande 23 § andra stycket, utan även 23 a § andra stycket, som motsvarar hittillsvarande 23 § tredje stycket, utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelserna. Paragrafen gäller därmed också för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen om en sådan ansökan ges in till Finansinspektionen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och

tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa vid prövning av en ansökan om intern modell. Paragrafen genomför artikel 231.1 tredje stycket andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2. I paragrafen anges att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar vissa ansökningar om tillstånd att använda en intern

modell. Detta gäller om en sådan ansökan avser beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (23 a § första stycket). Finansinspektionen får också begära hjälp av Eiopa om en ansökan avser tillstånd att använda en intern modell enbart för beräkningen av solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (23 a § andra stycket). Möjligheten att begära hjälp av Eiopa gäller när Finansinspektionen som grupptillsynsmyndighet dels ensam ska fatta ett beslut (25 § andra stycket), dels tillsammans med de berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket beslut som bör fattas (25 § första stycket). Finansinspektionen har också möjlighet att begära hjälp från Eiopa i andra fall då inspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet ska fatta ett slutligt beslut (26 § första och andra styckena). Det är även möjligt för Finansinspektionen att begära hjälp av Eiopa i de fall då inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, dvs. när det är en behörig myndighet som är grupptillsynsmyndighet och den myndigheten ska fatta det slutliga beslutet. Även i dessa fall ska de berörda tillsynsmyndigheterna göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan (se artikel 231.2 första stycket i Solvens II-direktivet).

25 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.

Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om intern modell. I första stycket ändras en hänvisning som en följd av att bestämmelserna i hittillsvarande 23 § andra och tredje styckena flyttas till nya 23 a § (se författningskommentarerna till de paragraferna).

26 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första

stycket inom den tid som anges i artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet , ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvistlösning. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 b i ändringsdirektivet, och förtydligar genomförandet av artikel 231.3 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet . Övervägandena finns i avsnitten 4.2.2, 4.8 och 5.3. Hänvisningen till Eiopa-förordningen i första stycket ändras från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Stycket ändras också på det sättet att den hittillsvarande andra meningen tas bort. Att Finansinspektionen ska följa ett beslut från Eiopa följer av artikel 19.3 i Eiopa-förordningen. I andra stycket , som är nytt, införs en särskild bestämmelse om vad som ska gälla om Eiopa har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, dvs. beslut i ett ärende om tillstånd att använda en intern modell som hänskjutits för tvistlösning. Finansinspektionen ska då fatta ett slutligt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Detta gäller bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet (se första stycket och hänvisningen till beslut enligt 25 §). Om det i stället är en behörig myndighet som är grupptillsynsmyndighet, ska den myndigheten fatta ett motsvarande beslut. Det beslutet gäller i Sverige på samma sätt som om det hade fattats av Finansinspektionen (se 27 § och prop. 2015/16:9 s. 433). Genom stycket förtydligas genomförandet av artikel 231.3 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet (jfr hittillsvarande första stycket andra meningen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Eiopa). Tredje stycket , hittillsvarande andra stycket, justeras på motsvarande sätt som artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet. Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Som för de fall som avses i andra stycket ska Finansinspektionen bara fatta ett sådant beslut när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En motsvarande justering görs när det gäller ansökningar om tillstånd att få omfattas av en särskild tillsynsordning (se 86 § och författningskommentaren till den paragrafen). Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning ska den myndigheten fatta ett beslut inom en månad (artikel 231.3 andra stycket första meningen i Solvens II-direktivet). Fjärde stycket överensstämmer med det hittillsvarande tredje stycket.

31 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. 81

I paragrafen finns bestämmelser om hänskjutande av ärende till Eiopa vid oenighet om likvärdighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. Hänvisningen till Eiopa-förordningen ändras från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

86 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut inom den tid som anges i artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet , ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa vid oenighet om en ansökan om särskild tillsynsordning. Ändringen i andra stycket genomför artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens IIdirektivet, i lydelsen enligt artikel 2.5 i ändringsdirektivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet . Övervägandena finns i avsnitten 4.5 och 4.8. I första stycket ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Andra stycket justeras på motsvarande sätt som artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet. Som utgångspunkt ska Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter nå ett gemensamt beslut i fråga om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning (se 85 § första stycket och artikel 237.2 i Solvens IIdirektivet). Om de inte kan komma överens, får ett ärende hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (se första stycket och artikel 237.3 första stycket i Solvens II-direktivet tillsammans med artikel 19 i Eiopa-förordningen). Eiopa får då fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten (artikel 19.3 i Eiopaförordningen). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar ett beslut inom en månad (se artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet) ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i och med justeringen fatta det slutliga beslutet. En motsvarande justering görs när det gäller ansökningar som rör användning av en intern modell inom en grupp (se 26 § och författningskommentaren till den paragrafen).

87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens IIdirektivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens IIdirektivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för tillstånd att få omfattas av särskild tillsynsordning. I punkt 4 görs en språklig ändring. Ingen ändring i sak är avsedd.

96 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.

Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa vid oenighet om åtgärdsförslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. I första stycket anges de fall då Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, får hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning. I stycket ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Det görs även en språklig ändring. Ingen ändring i sak är avsedd.

97 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla när ett ärende har hänskjutits till Eiopa. Övervägandena finns i avsnitt 4.8.

I paragrafen ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

20 kap.

14 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om det som gäller när ett specialföretag inte följer ett beslut om rättelse. I paragrafen görs språkliga ändringar på så sätt att ordet ”utländsk” tas bort i det hittillsvarande uttrycket ”behörig utländsk myndighet”. En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen inte innefattar Finansinspektionen utan att den endast avser utländska myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.).

8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag

1 kap.

5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 5. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag : ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från

tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform , OTF-plattform och reglerad marknad : detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag : den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. I punkt 4 ändras definitionen av Solvens II-direktivet så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet.

11 kap.

25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Paragrafen reglerar medling av Eiopa i ett ärende om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsavtal. Ändringen är en följdändring med anledning av att det har gjorts en redaktionell ändring i artikel 31 i Eiopa-förordningen genom artikel 2.24 i ändringsförordningen. Ingen ändring i sak är avsedd.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/1

I

(Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/138/EG

av den 25 november 2009

om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författ­ ANTAGIT DETTA DIREKTIV ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster ( 6 ), rådets med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2 och 55, av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan med beaktande av kommissionens förslag, direkt försäkring än livförsäkring) ( 7 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäk­ med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ ringsgrupp ( 8 ), Europaparlamentets och rådets direktiv téns yttrande ( 1 ), 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag ( 9 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 efter att ha hört Regionkommittén, om livförsäkring ( 10 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om åter­ försäkring ( 11 ). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 2 ), och omarbetas.

av följande skäl:

(2) För att göra det lättare att starta och bedriva försäkrings- (1) En rad väsentliga ändringar ska göras av rådets första direk­ och återförsäkringsverksamhet är det nödvändigt att tiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av undanröja de största skillnaderna mellan de lagregler som lagar och andra författningar angående rätten att etablera gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag i de olika och driva verksamhet med annan direkt försäkring än liv­ medlemsstaterna. Därför bör rättsliga ramar införas för försäkring ( 3 ), rådets direktiv 78/473/EEG av den 30 maj försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller för­ 1978 om samordning av lagar och andra författningar som säkringsverksamhet inom hela den inre marknaden, så att avser koassuransverksamhet inom gemenskapen ( 4 ), rådets det blir lättare för försäkrings- och återförsäkringsföretag direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning med huvudkontor inom gemenskapen att täcka risker och av lagar och andra författningar angående rättsskyddsför­ åtaganden som är belägna på denna marknad. säkring ( 5 ), rådets andra direktiv 88/357/EEG av den

( 1 ) EUT C 224, 30.8.2008, s. 11. ( 6 ) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1. ( 2 ) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig­ ( 7 ) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1. gjord i EUT) och rådets beslut av den 10 november 2009. ( 8 ) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1. ( 3 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. ( 9 ) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28. ( 4 ) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25. ( 10 ) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1. ( 5 ) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77. ( 11 ) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(3) För att den inre marknaden ska fungera väl är det väsent­ redovisning, ansvarsförsäkring för motorfordon, finansiella ligt att samordnade bestämmelser införs för tillsynen över instrument och kreditinstitut. Det är lämpligt att vissa av försäkringsgrupper och, med hänsyn till skyddet av borge­ definitionerna som fastställs i de direktiven också tilläm­ närerna, för rekonstruktions- och likvidationsförfaranden pas i det här direktivet. beträffande försäkringsföretag.

(8) Innan försäkrings- och återförsäkringsverksamhet får börja bedrivas bör det krävas auktorisation. Det är därför nöd­ (4) Det är lämpligt att vissa företag som tillhandahåller försäk­ vändigt att fastställa villkoren och förfarandet för att bevilja ringstjänster inte omfattas av det system som införs genom sådan auktorisation och även för eventuella avslag på detta direktiv på grund av sin storlek, rättsliga form eller ansökan. art - genom att de har nära koppling till de offentliga för­ säkringssystemen – eller med hänsyn till det speciella slag av tjänster som de erbjuder. Det är också önskvärt att i flera (9) I de direktiv som upphävs genom detta direktiv finns det medlemsstater undanta vissa institut vilkas verksamhet inga bestämmelser om vilken återförsäkringsverksamhet endast täcker en mycket begränsad sektor och som genom som ett försäkringsföretag kan tillåtas att bedriva. Det är föreskrift i lag är begränsad till ett särskilt territorium eller upp till medlemsstaterna att besluta om att införa bestäm­ till särskilda personer. melser i detta hänseende.

(10) Hänvisningar i detta direktiv till försäkrings- eller återför­ (5) Mycket små försäkringsföretag som uppfyller vissa villkor, säkringsföretag bör inbegripa captivebolag för försäkring bland annat att bruttopremieinkomsten är lägre än 5 mil­ och återförsäkring, förutom då särskilda bestämmelser joner EUR, undantas från detta direktivs tillämpningsom­ inrättats för dessa bolag. råde. Alla försäkringsföretag och livförsäkringsföretag som redan har auktorisation enligt de nuvarande direktiven ska dock fortsätta att vara auktoriserade när detta direktiv til­ lämpas. Företag som är undantagna från detta direktivs til­ (11) Eftersom detta direktiv utgör ett viktigt instrument för att lämpningsområde bör kunna utnyttja de grundläggande fullborda den inre marknaden, bör försäkrings- och åter­ friheter som fördraget ger. Dessa företag har möjlighet att försäkringsföretag som är etablerade i sina hemmedlems­ söka auktorisation enligt detta direktiv så att de kan stater kunna bedriva några eller alla sina verksamheter komma i åtnjutande av den enda auktorisation som inrät­ inom hela gemenskapen genom att upprätta filialer eller tas genom det här direktivet. tillhandahålla tjänster. Det är därför lämpligt att åstad­ komma den harmonisering som är nödvändig och tillräck­ lig för att uppnå ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och tillsynssystem och därigenom en enda (6) Medlemsstaterna bör kunna kräva att företag som bedriver auktorisation som är giltig inom hela gemenskapen och försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet och som är som medger att tillsynen över ett företag utövas av undantagna från detta direktivs tillämpningsområde ska hemmedlemsstaten. registrera sig. Medlemsstaterna kan också låta dessa före­ tag omfattas av stabilitetstillsyn och lagstadgad tillsyn. (12) Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motor­ (7) Genom rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 fordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring) ( 6 ) om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra för­ fastställs regler för utseende av skaderegleringsrepresentan­ fattningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kon­ ter. Samma regler bör gälla även enligt detta direktiv. troll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet ( 1 ), rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sam­ (13) Återförsäkringsföretag bör begränsa sin verksamhet till manställd redovisning ( 2 ), rådets andra direktiv 84/5/EEG återförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlems­ Detta krav bör inte hindra återförsäkringsföretag från att staternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfor­ exempelvis tillhandahålla statistisk eller aktuariell rådgiv­ don ( 3 ), Europaparlamentets och rådets direktiv ning, riskanalyser eller undersökningar till sina kunder. De 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för kan även ha en holdingbolagsfunktion och utföra verk­ finansiella instrument ( 4 ) och Europaparlamentets och samheter inom den finansiella sektorn enligt definitionen i rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rät­ artikel 2.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv ten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( 5 ) fast­ 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn ställs allmänna regler och definitioner på områdena för över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersfö­ retag i ett finansiellt konglomerat ( 7 ). Detta krav innebär dock under inga omständigheter att orelaterad bank- och ( 1 ) EGT L 103, 2.5.1972, s. 1 . finansverksamhet får bedrivas. ( 2 ) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 . ( 3 ) EGT L 8, 11.1.1984, s. 17 . ( 4 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1 . ( 6 ) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65 . ( 5 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 . ( 7 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1 .

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/3

(14) En förutsättning för skyddet av försäkringstagarna är att (20) Detta direktiv bör i synnerhet inte vara för betungande för försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av ända­ försäkringsföretag som är specialiserade på att erbjuda spe­ målsenliga solvenskrav som leder till en effektiv kapitalal­ cifika försäkringstyper eller erbjuda tjänster till specifika lokering inom Europeiska unionen. Utvecklingen på kundsegment, och det bör erkännas att denna typ av spe­ marknaden har gjort att det nu gällande systemet inte cialisering kan vara ett värdefullt redskap för att hantera längre fyller sin funktion. Det är därför nödvändigt att risk på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att detta införa ett nytt regelverk. mål ska kunna uppnås, och också för att proportionalitets­ principen ska tillämpas korrekt, bör det särskilt föreskri­ vas att företag har rätt att utnyttja sina egna uppgifter för att kalibrera parametrarna i återförsäkringsriskmodulerna (15) I överensstämmelse med den senaste utvecklingen inom i standardformeln för solvenskapitalkravet. riskhantering, med beaktande av arbetet inom organisatio­ ner som Internationella organisationen för försäkringstill­ synsmyndigheter (International Association of Insurance Supervisors), International Accounting Standards Board (21) Detta direktiv bör också beakta de särskilda särdrag som och International Actuarial Association och med hänsyn captivebolagen för försäkring och återförsäkring uppvisar. till utvecklingen inom andra finansiella sektorer bör en Eftersom dessa bolag endast täcker risker som är förknip­ riskbaserad ekonomisk metod väljas som ger försäkrings- pade med den industri- eller handelsgrupp som de tillhör, och återförsäkringsföretagen incitament att mäta och han­ bör lämpliga metoder inrättas i enlighet med proportiona­ tera sina risker på ett adekvat sätt. Harmoniseringen bör litetsprincipen för att återspegla deras affärsverksamhets utvidgas genom särskilda regler för värdering av tillgångar art, omfattning och komplexitet. och skulder, däribland försäkringstekniska avsättningar.

(16) Det centrala syftet med regleringen av och tillsynen över (22) Tillsynen över återförsäkringsverksamheten bör ta hänsyn försäkring och återförsäkring är att ge försäkringstagare till den verksamhetens särdrag, särskilt dess globala karak­ och förmånstagare tillräckligt skydd. Termen förmånsta­ tär och det faktum att försäkringstagarna själva är gare är avsedd att omfatta alla fysiska eller juridiska perso­ försäkrings- eller återförsäkringsföretag. ner som har en rättighet enligt ett försäkringsavtal. Dessutom syftar denna reglering och tillsyn till att säker­ ställa finansiell stabilitet och korrekt fungerande stabila marknader, vilket också bör beaktas men inte tillåtas (23) Tillsynsmyndigheterna bör från försäkrings- och återför­ inkräkta på det centrala syftet. säkringsföretagen kunna erhålla all information som krävs för tillsynen, i förekommande fall inbegripet sådana upp­ gifter som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag offentligt lämnat enligt krav avseende finansiell rapporte­ (17) Den nya solvensordning som föreskrivs i detta direktiv för­ ring, börsnotering eller andra lagar och föreskrifter. väntas leda till ett ännu bättre skydd av försäkringstagare. Medlemsstaterna kommer att åläggas att ge tillsynsmyndig­ heter de resurser som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Detta omfattar all (24) Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter bör ansvara för den kapacitet som kan krävas, bland annat ekonomiska övervakningen av försäkrings- och återförsäkringsföreta­ medel och personalresurser. gens finansiella sundhet. De bör därför regelbundet genom­ föra granskningar och utvärderingar.

(18) Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter måste därför ha till­ gång till de medel som krävs för att säkerställa att (25) Tillsynsmyndigheter bör kunna ta hänsyn till effekterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedriver sin verksamhet på ett korrekt sätt inom hela gemenskapen, riskhantering och kapitalförvaltning från de frivilliga koder för uppförande och överblickbarhet som följs av institu­ oavsett om denna verksamhet utövas med stöd av etable­ ringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster. För att tioner som handlar med oreglerade eller alternativa tillsynen ska bli effektiv bör alla åtgärder som tillsynsmyn­ investeringsinstrument. digheterna vidtar stå i proportion till arten av, omfatt­ ningen av och komplexiteten hos de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller återförsäkringsföretags verksamhet, oavsett den betydelse det berörda företaget har för den (26) Utgångspunkten för att ställa adekvata kvantitativa krav övergripande finansiella stabiliteten på marknaden. inom försäkringssektorn är solvenskapitalkravet. Tillsyns­ myndigheterna bör därför endast under särskilda omstän­ digheter i de fall som nämns i detta direktiv ha befogenhet att fastställa kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet efter (19) Detta direktiv bör inte vara alltför betungande för små och att tillsynens granskningsprocess utförts. Standardformeln medelstora försäkringsföretag. Ett sätt att uppnå detta mål för solvenskapitalkravet är avsedd att återspegla riskprofi­ är en korrekt tillämpning av proportionalitetsprincipen. len hos de flesta försäkrings- och återförsäkringsföretagen. Denna princip bör tillämpas såväl på kraven på Det kan dock finnas vissa fall där standardformeln inte ger försäkrings- och återförsäkringsföretag som på adekvat uttryck för en mycket speciell riskprofil hos ett tillsynsutövningen. företag.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(27) Att fastställa ett kapitaltillägg är en undantagsåtgärd i den (35) För att avgöra den kompetensnivå som krävs bör yrkes­ bemärkelsen att den endast bör användas som en sista mässiga meriter och erfarenheter hos de personer som fak­ utväg när andra tillsynsåtgärder är verkningslösa eller tiskt driver företaget eller innehar andra nyckelfunktioner olämpliga. Termen undantagsfall bör dessutom ses utifrån beaktas som ytterligare faktorer. varje företags specifika situation snarare än till antalet kapi­ taltillägg som åläggs på en viss marknad. (36) Alla försäkrings- och återförsäkringsföretag bör som en integrerad del i sin affärsstrategi ha som rutin att regelbun­ det bedöma sitt totala solvensbehov med hänsyn till sin (28) Kapitaltilläggen bör behållas så länge som de omständig­ specifika riskprofil (egen risk- och solvensbedömning). heter som föranledde deras införande inte har rättats till. I Denna bedömning kräver inte att en intern modell utveck­ händelse av betydande brister hos en partiell eller fullstän­ las och inte heller att det beräknas något annat kapitalkrav dig intern modell eller i företagsstyrningen bör tillsyns­ än solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet. Resulta­ myndigheterna se till att företaget i fråga vidtar alla ten av bedömningen bör rapporteras till tillsynsmyndighe­ ansträngningar för att avhjälpa de brister som ledde till ten som en del av den information som ska lämnas i fastställande av kapitaltillägget. Om standardformeln inte tillsynssyfte. på ett korrekt sätt avspeglar ett företags specifika riskprofil kan emellertid kapitaltillägget vara kvar under påföljande år. (37) För att säkerställa en effektiv tillsyn över funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal är det av avgörande betydelse att tillsynsmyndigheterna för det (29) För vissa risker är det endast krav på företagsstyrningen, försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår upp­ inte kvantitativa krav, återspeglade i solvenskapitalkravet, dragsavtal har tillgång till alla relevanta uppgifter som finns som kan ge önskat resultat. Ett effektivt företagsstyrnings­ hos tjänsteleverantören, oavsett om denne är en reglerad system är därför av central betydelse för att säkerställa en eller oreglerad enhet, och rätt att genomföra inspektioner tillfredsställande ledning av ett försäkringsföretag och för på plats. För att de ska kunna ta hänsyn till marknadsut­ regleringssystemet. vecklingen och förvissa sig om att villkoren för uppdrags­ avtal fortfarande efterlevs bör tillsynsmyndigheterna underrättas innan uppdragsavtal ingås beträffande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter. Dessa krav bör (30) Företagsstyrningssystemen inbegriper riskhanteringsfunk­ beakta arbetet i Joint Forum och är förenliga med nu gäl­ tionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisions­ lande bestämmelser och praxis inom banksektorn samt funktionen och aktuariefunktionen. med direktiv 2004/39/EG och dess tillämpning på kreditinstitut.

(31) En funktion är en administrativ befogenhet att utföra vissa (38) För att säkerställa överblickbarhet bör försäkrings- och fastställda styrningsuppgifter. Att en viss funktion har återförsäkringsföretag minst en gång per år offentliggöra angivits hindrar inte företaget från att fritt besluta hur det dvs. utan kostnad göra den tillgänglig antingen i tryckt vill organisera denna funktion i praktiken, om inte annat eller elektronisk form - väsentlig information om sin sol­ anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betung­ vens och finansiella ställning. Företagen bör frivilligt kunna ande krav eftersom arten, omfattningen och komplexite­ offentliggöra kompletterande uppgifter. ten i företagets verksamhet beaktas. Dessa funktioner bör därför kunna innehas av företagets egna anställda, utföras med hjälp av externa experter eller läggas ut på experter (39) Föreskrifter bör införas för utbyte av information mellan inom ramen för de begränsningar som fastställs i direktivet. tillsynsmyndigheterna och myndigheter eller organ som i kraft av sin uppgift bidrar till att stärka stabiliteten hos det finansiella systemet. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden som sådant informationsut­ (32) I mindre företag och företag av mindre komplexitet bör det byte bör vara möjligt. När information får offentliggöras vara möjligt att mer än en funktion, med undantag av endast med tillsynsmyndigheternas uttryckliga tillstånd bör internrevisionsfunktionen, utförs av en enda person eller dessa vidare, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som organisatorisk enhet. villkor för tillståndet.

(40) Det är nödvändigt att främja enhetlighet i tillsynen, inte (33) De funktioner som ingår i företagsstyrningssystemen anses bara i fråga om dess redskap utan också när det gäller dess vara nyckelfunktioner och därför också viktiga och kritiska praxis. Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn funktioner. över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops), som inrät­ tades genom kommissionens beslut 2009/79/EG ( 1 ) bör spela en viktig roll i detta avseende och regelbundet rap­ portera till Europaparlamentet och kommissionen om den (34) Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämp­ utveckling som skett. liga för sin uppgift. Det är dock endast de personer som innehar nyckelfunktioner som bör omfattas av kraven på anmälan till tillsynsmyndigheten. ( 1 ) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28 .

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/5

(41) Syftet med den information och rapport som Ceiops ska i tre nivåer och det belopp av kapitalbasen som får med­ lämna om kapitaltillägg är inte att inkräkta på den använd­ räknas för att täcka kapitalkraven begränsas i motsvarande ning av dessa som tillåts enligt detta direktiv utan att bidra utsträckning. Gränsvärdena för posterna i kapitalbasen bör till en högre nivå av tillsynskonvergens för användningen endast tillämpas för att fastställa försäkrings- och återför­ av kapitaltillägg mellan tillsynsmyndigheter i de olika säkringsföretagens solvensstatus och inte ytterligare medlemsstaterna. begränsa dessa företags frihet när det gäller den interna dis­ positionen av det egna kapitalet.

(42) För att minska den administrativa bördan och undvika dubbelarbete bör tillsynsmyndigheterna och de nationella statistikorganen samarbeta och utbyta information. (48) Generellt sett kan tillgångar som är fria från alla förutse­ bara förpliktelser täcka förluster på grund av ogynnsam affärsutveckling, såväl på löpande basis som vid en likvi­ (43) I syfte att stärka tillsynen över försäkrings- och återförsäk­ dation. Därför bör huvuddelen av de belopp med vilka till­ ringsföretag och skydda försäkringstagarna bör de lagstad­ gångar överskrider skulder, värderat enligt principerna i gade revisorer som avses i Europaparlamentets och rådets detta direktiv, betraktas som kapital av hög kvalitet (nivå 1). direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning ( 1 ) vara skyldiga att omgående rapportera varje förhållande som kan antas få allvarliga följder för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags finansiella ställning eller adminis­ trativa organisation. (49) Inom ett företag är inte alla tillgångar utan begränsningar. I några medlemsstater leder vissa specifika produkter till separat hållna fondstrukturer där en viss klass av försäk­ ringstagare har större rättigheter till tillgångarna inom sin (44) Försäkringsföretag som bedriver såväl liv- som skadeför­ fond. Även om dessa tillgångar ingår i beräkningen av hur säkringsverksamhet bör ha separat ledning av dessa verk­ mycket tillgångarna överstiger skulderna i kapitalbassyfte samheter för att skydda livförsäkringstagarnas intressen. kan de i själva verket inte användas för att täcka risker Särskilt bör företagen omfattas av samma kapitalkrav som utanför den separata fonden. Beräkningen av kapitalbasbe­ de som gäller för en motsvarande försäkringsgrupp, bestå­ hovet bör, för att vara förenlig med den ekonomiska meto­ ende av ett livförsäkrings- och ett skadeförsäkringsföretag, den, anpassas för att återspegla att de tillgångar som ingår med hänsyn tagen till de ökade möjligheterna att överföra i ett arrangemang med separerade fonder är av en annan kapital i försäkringsföretag med blandad verksamhet. art. På liknande sätt bör beräkningen av solvenskapitalkra­ vet återspegla de minskade poolnings- eller diversifierings­ effekter som är förknippade med dessa separerade fonder.

(45) Bedömningen av försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning bör bygga på sunda ekonomiska prin­ ciper och på bästa sätt utnyttja informationen från de finansiella marknaderna och allmänt tillgänglig informa­ tion om försäkringstekniska risker. Solvenskraven bör sär­ skilt grundas på en ekonomisk bedömning av hela (50) Det är praxis i vissa medlemsstater att försäkringsföretag balansräkningen. säljer livförsäkringsprodukter där försäkringstagarna och förmånstagarna bidrar till företagets riskkapital i utbyte mot hela eller en del av avkastningen på dessa insatser. Dessa ackumulerade vinster utgör överskottsmedel som tillhör den juridiska person i vilken de genererats. (46) De värderingsstandarder som används för tillsynsändamål bör i största möjliga utsträckning vara förenliga med den internationella utvecklingen på redovisningsområdet för att begränsa den administrativa bördan på försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

(51) Överskottsmedel bör värderas i överensstämmelse med den ekonomiska metod som fastställs i detta direktiv. Det (47) I enlighet med detta bör kapitalkraven täckas med kapital­ bör härvid inte räcka med en enkel hänvisning till bedöm­ basmedel, oavsett om det rör sig om poster i eller utanför ningen av överskottsmedel i den lagstadgade årsredovis­ balansräkningen. Eftersom inte alla medel kan täcka för­ ningen. I överensstämmelse med kapitalbaskraven bör luster vid likvidation och under pågående verksamhet, bör överskottsmedel bli föremål för de kriterier om nivåklassi­ posterna i kapitalbasen klassificeras enligt kvalitetskriterier ficering som fastställs i detta direktiv. Detta innebär bland annat att endast överskottsmedel som uppfyller kraven i fråga om klassificering i nivå 1 bör betraktas som nivå ( 1 ) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87 . 1-kapital.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(52) Ömsesidiga associationer och liknande företag med uttax­ den utsträckning som den gör det möjligt för försäkringseringsrätt kan från sina medlemmar infordra ytterligare och återförsäkringsföretagen att bättre återspegla dessa sär­ betalningar, för att öka de medel de har för att täcka för­ skilda egenskaper hos försäkringsbeståndet. luster. Infordran av ytterligare betalningar från medlemmar kan utgöra en viktig finansieringskälla för ömsesidiga asso­ ciationer eller liknande företag, bland annat när dessa asso­ ciationer drabbas av en ogynnsam affärsutveckling. Därför bör infordran av ytterligare betalningar från medlemmar (56) Antagandena om det referensföretag som antas ta över och erkännas som en post i tilläggskapitalet och behandlas på uppfylla de underliggande försäkrings- och återförsäkrings­ motsvarande sätt i solvenssyfte. I det konkreta fallet med förpliktelserna bör harmoniseras i hela gemenskapen. I associationer, eller liknande företag, av rederier med uttax­ synnerhet bör man som en del av konsekvensbedöm­ eringsrätt vilka endast försäkrar branschrelaterade risker är ningen av genomförandeåtgärder analysera de antaganden det vedertagen praxis att från medlemmar infordra ytterli­ om referensföretaget som avgör huruvida, och i så fall i vil­ gare betalningar, enligt vissa specifika återbetalningsar­ ken utsträckning, diversifieringseffekter behöver beaktas i rangemang, och de belopp som godkänts för denna beräkningen av riskmarginalen, och dessa antaganden bör infordran från medlemmarna bör betraktas som kapital av sedan harmoniseras på gemenskapsnivå. god kvalitet (nivå 2). För andra typer av ömsesidiga asso­ ciationer och liknande företag där infordran av ytterligare betalningar från medlemmar är av motsvarande kvalitet bör de belopp som godkänts för denna infordran från medlemmarna också betraktas som kapital av hög kvalitet (57) För att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna bör (nivå 2). det vara möjligt att använda rimliga interpoleringar och extrapoleringar från direkt tillgängliga marknadsvärden.

(58) Det förväntade nuvärdet av försäkringsskulderna måste (53) För att försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska kunna beräknas utifrån aktuell och trovärdig information och rea­ uppfylla sina åtaganden mot försäkrings- och förmånsta­ listiska antaganden med beaktande av finansiella garantier gare bör medlemsstaterna kräva att dessa företag upprät­ och optioner i försäkrings- och återförsäkringsavtal för att tar adekvata försäkringstekniska avsättningar. De principer ge en ekonomisk värdering av försäkrings- och återförsäk­ och de försäkringsmatematiska och statistiska metoder ringsförpliktelserna. Det bör krävas att effektiva och har­ som ligger till grund för beräkningen av dessa försäkrings­ moniserade försäkringsmatematiska metoder används. tekniska avsättningar bör harmoniseras inom hela gemen­ skapen i syfte att skapa ökad jämförbarhet och överblickbarhet.

(59) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna.

(54) Beräkningen av försäkringstekniska avsättningar bör vara förenlig med värderingen av tillgångar och övriga skulder, med marknaden och med den internationella utvecklingen (60) Tillsynsordningen bör innefatta ett riskkänsligt krav, base­ inom redovisning och tillsyn. rat på en prospektiv beräkning för att säkerställa korrekta ingripanden i god tid av tillsynsmyndigheterna (solvenska­ pitalkravet) och en miniminivå för säkerheten som med­ len inte får underskrida (minimikapitalkravet). Båda dessa kapitalkrav bör harmoniseras inom hela gemenskapen så att en enhetlig skyddsnivå för försäkringstagarna kan upp­ nås. För att detta direktiv ska fungera väl bör det finnas en (55) Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör där­ lämplig ingripandenivå mellan solvenskapitalkravet och för motsvara det belopp som ett försäkrings- eller återför­ minimikapitalkravet. säkringsföretag skulle få betala om det omedelbart överförde sina kontraktsrättigheter och kontraktsförplik­ telser till ett annat företag. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna bör således motsvara det belopp som ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag (referensfö­ (61) För att mildra möjliga oönskade procykliska effekter på retag) skulle förväntas kräva för att ta över och uppfylla de finanssystemet och undvika en situation där försäkringsunderliggande försäkrings- och återförsäkringsförpliktel­ och återförsäkringsföretag på ett orimligt sätt skulle tvingas serna. De försäkringstekniska avsättningarnas belopp bör anskaffa ytterligare kapital eller sälja sina placeringar till återspegla det underliggande försäkringsbeståndets sär­ följd av en tillfälligt ogynnsam utveckling på finansmark­ skilda egenskaper. Företagsspecifik information, såsom naderna, bör marknadsriskmodulen i standardformeln för information avseende skaderegleringens hantering och solvenskapitalkravet innehålla en mekanism för symme­ kostnader, bör därför endast användas vid beräkningen i trisk justering för nivåändringar i aktiepriser.Dessutom bör

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/7

det införas bestämmelser så att tillsynsmyndigheter, i hän­ (67) I princip innefattar den nya riskbaserade metoden inte delse av exceptionella fall på finansmarknaderna och då några kvantitativa placeringsbegränsningar och kriterier denna mekanism för symmetrisk justering inte är tillräck­ för tillgångars medräkningsbarhet. Det bör dock vara möj­ lig för att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska kunna ligt att införa placeringsgränser och kriterier för tillgångars uppfylla sitt solvenskapitalkrav, kan förlänga den tidspe­ medräkningsbarhet för att bemöta risker som inte täcks riod inom vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag tillräckligt genom en undergrupp i standardformeln. måste återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalba­ sen enligt solvenskapitalkravet.

(68) I enlighet med den riskbaserade metod som valts för sol­ venskapitalkravet bör det under särskilda omständigheter vara möjligt att använda partiella eller fullständiga interna (62) Solvenskapitalkravet bör motsvara en nivå på den medräk­ modeller för beräkningen av detta krav i stället för stan­ ningsbara kapitalbasen som gör det möjligt för försäkrings- dardformeln. För att ge försäkringstagare och förmånsta­ och återförsäkringsföretagen att täcka betydande förluster gare en likvärdig skyddsnivå bör det krävas att och som ger försäkrings- och förmånstagare rimlig säker­ tillsynsmyndigheten ger sitt förhandsgodkännande av het för att få sina ersättningar när de förfaller till betalning. sådana interna modeller utifrån harmoniserade processer och standarder.

(63) För att försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha en (69) Om beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet fal­ medräkningsbar kapitalbas som uppfyller solvenskapital­ ler under minimikapitalkravet bör försäkrings- eller åter­ kravet på löpande basis, med beaktande av alla föränd­ försäkringsföretagets auktorisation återkallas om det inte ringar i deras riskprofil, bör dessa företag beräkna inom kort tid kan återupprätta medräkningsbart primär­ solvenskapitalkravet åtminstone en gång om året, övervaka kapital i nivå med minimikapitalkravet. detta löpande och göra en ny beräkning så snart som det sker en betydande ändring av riskprofilen.

(70) Minimikapitalkravet bör garantera en miniminivå som medlen inte får underskrida. Det är nödvändigt att den nivån beräknas med en enkel formel som innehåller fast­ (64) För att främja en god riskhantering och anpassa de lagfästa ställda undre och övre gränser på grundval av det riskba­ kapitalkraven till branschpraxis bör solvenskapitalkravet serade solvenskapitalkravet så att det blir möjligt att göra definieras som det ekonomiska kapital som försäkrings- gradvis skärpta tillsynsingripanden, och som grundas på och återförsäkringsföretag ska hålla för att säkerställa att data som kan kontrolleras. det föreligger en konkurssituation högst i vart tvåhundrade fall, eller alternativt att dessa företag med en sannolikhet på minst 99,5 % ska kunna uppfylla sina förpliktelser gente­ mot försäkringstagare och förmånstagare under de kom­ mande 12 månaderna. Detta ekonomiska kapital bör (71) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör ha tillgångar beräknas utifrån företagens faktiska riskprofil med beak­ av tillräcklig kvalitet för att täcka sina samlade finansiella tande av effekterna av möjliga riskreduceringstekniker och åtaganden. Alla placeringar som hålls av försäkrings- och diversifieringseffekter. återförsäkringsföretag bör förvaltas enligt aktsamhetsprincipen.

(65) Det bör beslutas om en standardformel för beräkningen av (72) Medlemsstaterna bör inte kräva att försäkrings- eller åter­ solvenskapitalkravet så att alla försäkrings- och återförsäk­ försäkringsföretagen ska placera sina tillgångar i särskilda ringsföretag kan bedöma sitt ekonomiska kapital. För stan­ tillgångsslag, eftersom ett sådant krav skulle kunna vara dardformelns struktur bör en modulmetod väljas, vilket oförenligt med den liberalisering av kapitalrörelserna som innebär att den individuella exponeringen för varje riskka­ föreskrivs i artikel 56 i fördraget. tegori bedöms som ett första steg, varefter värdena aggre­ geras i nästa steg. Om företagsspecifika parametrar gör det möjligt att bättre fånga in företagets verkliga teckningsrisk­ profil, bör detta tillåtas förutsatt att parametrarna har här­ (73) Det är nödvändigt att förbjuda alla bestämmelser som ger letts med en standardiserad metod. medlemsstaterna möjlighet att kräva pantsättning av till­ gångar som täcker ett försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retags försäkringstekniska avsättningar, oavsett formen för ett sådant krav, om försäkringsföretaget har återförsäkring hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som auk­ (66) För att ta hänsyn till de små och medelstora företagens toriserats enligt detta direktiv eller hos ett företag i tredje­ situation bör det finnas förenklade metoder för beräkning land om tredjelandets tillsynsordning har bedömts vara av solvenskapitalkravet med standardformeln. likvärdig.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(74) I regelverket har det hittills inte föreskrivits några närmare (79) På en inre marknad för försäkringar får konsumenterna ett kriterier för en bedömning av det förvärv som föreslås och bredare och mer varierat utbud av försäkringar att välja inte heller något förfarande för tillämpningen. Ett klargö­ mellan. Om de ska kunna utnyttja denna mångfald och rande av kriterierna och förfarandet för bedömning behövs den ökade konkurrensen fullt ut bör konsumenterna ges all för att säkerställa nödvändig rättssäkerhet, tydlighet och nödvändig information innan de ingår ett avtal och under förutsebarhet både vad gäller bedömningsförfarandet och hela avtalstiden så att de kan välja den försäkring som bäst dess resultat. Dessa kriterier och förfaranden infördes passar deras behov. genom bestämmelser i direktiv 2007/44/EG. På områdena för försäkring och återförsäkring bör därför de bestämmel­ serna kodifieras och integreras i det här direktivet.

(80) Företag som tillhandahåller assistansavtal bör förfoga över erforderliga medel för att kunna tillhandahålla de erbjudna serviceförmånerna tillräckligt snabbt. Det bör fastställas (75) Det är därvid av avgörande vikt att de förfarandena och särskilda bestämmelser för beräkning av det solvenskapi­ bedömningarna harmoniseras maximalt i hela gemenska­ talkrav och den absolut minsta nivå på minimikapitalkra­ pen. Bestämmelserna om kvalificerade innehav bör dock vet som sådana företag ska täcka. inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tillsynsmyn­ digheterna ska informeras om förvärv av innehav under de tröskelvärden som fastställs genom dessa bestämmelser, så länge inte mer än ett ytterligare tröskelvärde under 10 % för detta syfte införs i någon medlemsstat. Dessa bestäm­ (81) Ett effektivt utövande av koassuransrörelse inom gemen­ melser bör inte heller hindra tillsynsmyndigheterna från att skapen för verksamheter som på grund av sin art eller tillhandahålla allmänna riktlinjer om när sådana innehav omfattning är lämpade att täckas av internationell koassu­ skulle anses leda till ett väsentligt inflytande. rans bör underlättas genom ett minimum av harmonise­ ring för att förhindra snedvridning av konkurrensen och diskriminerande behandling. I sådana sammanhang bör det ledande försäkringsföretaget bedöma försäkringsford­ (76) På grund av att unionsmedborgarna förflyttar sig i allt ringarna och fastställa beloppet för de försäkringstekniska högre grad erbjuds ansvarsförsäkring för motorfordon i avsättningarna. Ett särskilt samarbete bör dessutom ökande utsträckning över nationsgränserna. För att säker­ komma till stånd beträffande koassuransverksamheten ställa att systemet med grönt kort och överenskommel­ inom gemenskapen, både mellan medlemsstaternas till­ serna mellan de nationella byråerna för synsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och trafikförsäkringsföretag fortsätter att fungera väl är det kommissionen. lämpligt att medlemsstaterna kan kräva att försäkringsfö­ retag som erbjuder ansvarsförsäkring för motorfordon inom deras territorier genom tillhandahållande av tjänster ska ansluta sig till den nationella byrån och delta i finan­ sieringen av denna och av den garantifond som upprättats (82) För att skydda de försäkrade bör medlemsstaternas lagar i medlemsstaten i fråga. Den medlemsstat där tjänsterna om rättsskyddsförsäkring harmoniseras. Varje intressekon­ tillhandahålls bör kräva att företag som tillhandahåller flikt som kan uppstå särskilt på grund av det förhållandet ansvarsförsäkring för motorfordon utser en representant att försäkringsföretaget täcker en annan person eller täcker inom dess territorium som ska samla in all nödvändig en person såväl i fråga om rättsskydd som inom en annan information beträffande försäkringsfall och representera försäkringsklass ska så långt möjligt förhindras eller lösas. företaget i fråga. I detta syfte kan en lämplig nivå på skyddet av försäkrings­ tagarna nås på olika sätt. Vilken lösning som än väljs, bör de rättsskyddsförsäkrades intressen skyddas genom till­ räckliga garantier. (77) På den inre marknaden ligger det i försäkringstagarnas intresse att de ska ha tillgång till största möjliga urval av försäkringsprodukter inom gemenskapen. Den medlems­ stat där risken är belägen eller den medlemsstat där åtagan­ (83) Konflikter mellan försäkrade personer och försäkringsfö­ det görs bör därför se till att det inte finns någonting som retag som erbjuder rättsskyddsförsäkring bör lösas så kor­ förhindrar marknadsföring inom deras respektive territo­ rekt och snabbt som möjligt. Det är därför lämpligt att rier av produkter som erbjuds för försäljning inom gemen­ medlemsstaterna föreskriver ett skiljeförfarande eller ett skapen, så länge som dessa produkter inte står i strid med förfarande som ger jämförbara garantier. gällande rättsliga bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstaten och det inte finns motsvarande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i hemmedlemsstaten. (84) I vissa medlemsstater utgör privat eller frivillig sjukförsäk­ ring helt eller delvis ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäkringssystemet. Den särskilda natu­ (78) Det bör införas ett sanktionssystem som ska tillämpas om ren hos sådan sjukförsäkring särskiljer den från andra klas­ ett försäkringsföretag i den medlemsstat där risken är belä­ ser av skade- och livförsäkring, i den utsträckning det är gen eller den medlemsstat där åtagandet görs inte följer nödvändigt att kontrollera att försäkringstagarna i realite­ gällande bestämmelser till skydd för det allmänna bästa. ten har tillgång till privat eller frivilligt tecknat skydd vid

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/9

sjukdom oberoende av sin ålder eller riskprofil. På grund lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ( 1 ) bör, i enlighet med av sjukförsäkringsavtalens beskaffenhet och sociala konse­ detta direktiv, tillämpa bestämmelserna i den förordningen kvenser bör tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där för att fastställa tillämplig lag för försäkringsavtal som risken är belägen ha möjlighet att kräva att de kontinuer­ omfattas av artikel 7 i den förordningen. ligt underrättas om de allmänna och särskilda avtalsvillko­ ren i fråga om privat eller frivillig sjukförsäkring för att kunna avgöra om dessa avtal helt eller delvis är ett alter­ (89) För att beakta de internationella aspekterna av återförsäk­ nativ till det skydd vid sjukdom som ingår i socialförsäk­ ring bör bestämmelser införas som möjliggör att interna­ ringssystemet. En sådan kontroll bör inte vara en tionella avtal ingås med tredjeland i syfte att fastställa förutsättning för att produkterna ska få marknadsföras. formerna för tillsyn över återförsäkringsenheter som bedri­ ver verksamhet inom de avtalsslutande parternas territo­ rier. Det bör vidare skapas förutsättningar för ett smidigt förfarande för prövning av likvärdighet i stabilitetsavse­ ende på gemenskapsbasis i förhållande till tredjeland i syfte (85) I detta syfte har några medlemsstater antagit särskilda rät­ att öka liberaliseringen av återförsäkringstjänster i tredje­ tsregler. Till skydd för det allmänna bästa bör det vara möj­ land, oavsett om det sker genom etablering eller tillhanda­ ligt att anta eller behålla sådana rättsregler, förutsatt att de hållande av tjänster över nationsgränserna. inte på ett otillbörligt sätt inskränker etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, och förutsatt att bestämmelserna tillämpas lika. Dessa rättsregler kan skilja sig åt beroende på förhållandena i den enskilda medlems­ (90) På grund av den särskilda karaktären hos finansiell återför­ staten. Målet att skydda det allmänna bästa kan även upp­ säkring bör medlemsstaterna säkerställa att försäkringsnås genom att kräva att de företag som erbjuder privat eller och återförsäkringsföretag som ingår avtal om finansiell frivilligt tecknade sjukförsäkringar använder standardavtal återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan åter­ som motsvarar det skydd som ges i de lagstadgade social­ försäkring på ett tillfredsställande sätt kan identifiera, mäta och kontrollera de risker som uppstår genom sådana avtal försäkringsprogrammen med en premiesättning som inte får överskrida ett fastställt maximum samt att de deltar i eller verksamheter. förlustutjämningsprogram. En ytterligare möjlighet är att kräva att privat eller frivilligt tecknade sjukförsäkringar tek­ niskt utformas på liknande sätt som livförsäkringar. (91) Lämpliga bestämmelser bör införas för specialföretag som övertar risker från försäkrings- och återförsäkringsföretag utan att själva vara ett försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retag. Belopp som kan återvinnas från specialföretag bör betraktas som belopp som kan dras av enligt (86) Värdmedlemsstater bör kunna kräva att alla försäkringsfö­ återförsäkrings- och retrocessionsavtal. retag, som på egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskade­ försäkring inom deras territorier, följer de särskilda bestämmelser för sådan försäkring som ingår i deras natio­ (92) Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 nella lagstiftning. Detta krav bör dock inte gälla bestäm­ bör omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat melserna om finansiell tillsyn som fortfarande uteslutande specialföretaget. För att undvika tillsynsarbitrage bör alla bör vara hemmedlemsstatens ansvar. nya verksamheter som startas genom ett sådant företag efter den 31 oktober 2012 omfattas av bestämmelserna i detta direktiv.

(87) I vissa medlemsstater är försäkringstransaktioner inte före­ mål för någon form av indirekt beskattning, medan flerta­ (93) Med tanke på den ökade gränsöverskridande karaktären let medlemsstater tillämpar särskilda skatter och andra hos försäkringsverksamhet bör skillnader mellan medlems­ staternas ordningar för specialföretag, vilka omfattas av former av avgifter, bland annat extraavgifter ämnade för skadeersättningsorgan. Dessa skatter och avgifter varierar bestämmelserna i detta direktiv, minskas så mycket som avsevärt beträffande struktur och omfattning mellan de möjligt, med beaktande av deras tillsynsstrukturer. medlemsstater där de förekommer. Det är önskvärt att för­ hindra att de skillnader som finns leder till snedvridning av konkurrensen i fråga om försäkringstjänster medlemssta­ (94) Ytterligare insatser bör göras beträffande specialföretag, terna emellan. I avvaktan på ytterligare harmonisering bör med beaktande av det arbete som gjorts inom andra detta problem sannolikt kunna avhjälpas genom att finanssektorer. utnyttja skattesystemen och de övriga avgiftsformerna i de medlemsstater där risken är belägen eller åtaganden görs, och det är medlemsstaternas uppgift att vidta åtgärder så (95) Åtgärder beträffande tillsynen över försäkrings- och åter­ att sådana skatter och avgifter betalas. försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp bör göra det möjligt för de myndigheter som ansvarar för till­ synen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag att göra en mer välgrundad bedömning av dess finansiella ställning. (88) De medlemsstater som inte omfattas av tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig ( 1 ) EUT L 177, 4.7.2008, s. 6 .

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(96) Sådan grupptillsyn bör i nödvändig utsträckning beakta (105) Alla försäkringstagare och förmånstagare ska behandlas försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag med lika oavsett nationalitet eller bostadsort. I detta syfte bör blandad verksamhet. Detta direktiv bör dock inte i något varje medlemsstat se till att alla åtgärder som vidtas av en hänseende innebära att medlemsstaterna är skyldiga att tillsynsmyndighet på grundval av denna tillsynsmyndig­ utöva tillsyn över vart och ett av dessa företag för sig. hets nationella mandat inte anses strida mot de intressen som denna medlemsstat eller försäkringstagare och för­ månstagare i denna medlemsstat kan ha. I alla situationer (97) Även om tillsyn över enskilda försäkrings- och återförsäk­ som innebär reglering av ersättningsanspråk och likvida­ ringsföretag fortfarande är huvudprincipen för försäkrings­ tioner bör tillgångar fördelas rättvist till alla försäkringsta­ tillsynen är det nödvändigt att fastställa vilka företag som gare i fråga, oavsett deras nationalitet eller bostadsort. bör omfattas av tillsyn på gruppnivå.

(98) Olika slags företag, i synnerhet ömsesidiga associationer och liknande, bör i enlighet med gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning kunna bilda koncentrationer eller (106) Det är nödvändigt att säkerställa att kapitalbasen fördelas grupper, och då inte genom kapitalband utan genom starka på ett lämpligt sätt inom gruppen och att den är tillgänglig formaliserade och hållbara relationer, som baseras på för att skydda alla försäkrings- och förmånstagare oavsett avtalsmässigt eller annat relevant erkännande och som var behovet uppkommer. Försäkrings- och återförsäkrings­ garanterar en finansiell solidaritet mellan dessa företag. företag inom en grupp bör därför ha tillräcklig kapitalbas Om ett betydande eller dominerande inflytande utövas för att täcka sitt solvenskapitalkrav. genom en centraliserad samordning, bör dessa företag vara föremål för tillsyn enligt samma regler som de som före­ skrivs för grupper som bildats genom kapitalbindningar för att nå en tillräcklig skyddsnivå för försäkringstagarna och lika konkurrensvillkor för alla grupper.

(107) Alla tillsynsmyndigheter som deltar i grupptillsyn bör (99) Grupptillsynen bör under alla omständigheter omfatta det kunna förstå de beslut som fattas, särskilt när besluten fat­ moderföretag med yttersta ägarintresse som har sitt huvud­ tas av grupptillsynsmyndigheten. Så snart relevant infor­ kontor inom gemenskapen. Medlemsstaterna bör dock mation blir tillgänglig för en av tillsynsmyndigheterna, bör kunna låta sina tillsynsmyndigheter tillämpa grupptillsyn den därför delges övriga tillsynsmyndigheter, så att alla till­ på ett begränsat antal lägre nivåer om de anser det vara synsmyndigheter kan skapa sig en bild utifrån samma rele­ nödvändigt. vanta information. Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kan enas bör kvalificerade råd för att lösa problemet sökas hos Ceiops. (100) Det är nödvändigt att beräkna solvensen på gruppnivå för försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp.

(101) Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå bör (108) Ett försäkringsföretags solvens kan, i det fall det rör sig om beakta den totala riskdiversifieringen mellan alla ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är dotter­ försäkrings- och återförsäkringsföretag inom denna grupp, företag till ett försäkringsholdingbolag, ett försäkringsså att gruppens riskexponering återspeglas på ett korrekt eller återförsäkringsföretag i tredjeland, påverkas av de sätt. medlen i den grupp som försäkringsföretaget ingår i och av fördelningen av dessa medel inom gruppen. Tillsynsmyn­ digheterna bör därför ges möjlighet att utöva grupptillsyn (102) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en och att vidta lämpliga åtgärder på försäkrings- eller åter­ grupp bör kunna ansöka om godkännande av en intern försäkringsföretagets nivå när dess solvens äventyras eller modell som ska användas för solvensberäkningen på både riskerar att äventyras. gruppnivå och individuell nivå.

(103) Vissa av detta direktivs bestämmelser föreskriver uttryck­ ligen en medlande eller rådgivande roll för Ceiops, men detta bör inte hindra Ceiops från att spela en sådan roll (109) Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp kan även avseende andra bestämmelser. påverka försäkrings- och återförsäkringsföretags finansiella ställning. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna utöva tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner (104) I detta direktiv beskrivs en innovativ tillsynsmodell där en inom en grupp, med beaktande av arten på relationerna grupptillsynsmyndighet ges en nyckelroll samtidigt som mellan reglerade enheter och oreglerade enheter, inbegri­ det erkänns att den fristående tillsynsmyndigheten har en pet försäkringsholdingbolag och försäkringsholdingbolag viktig roll och denna roll behålls. Tillsynsmyndigheternas med blandad verksamhet, och vidta lämpliga åtgärder på befogenheter och ansvar är kopplade till deras skyldighet försäkrings- eller återförsäkringsföretagets nivå om dess att redovisa sin verksamhet. solvens äventyras eller riskerar att äventyras.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/11

(110) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en (116) Försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp bör ha lämpliga företagsstyrningssystem som bör bli grupp vars ledande företag befinner sig utanför gemenska­ föremål för tillsynsmyndighetens bedömning. pen bör omfattas av lämpliga likvärdiga tillsynsarrang­ emang. Det är därför nödvändigt att skapa överblickbarhet beträffande bestämmelserna och utbyta information med myndigheter i tredjeland vid alla tillfällen då det är relevant att så sker. För att säkerställa harmoniserade metoder för (111) Alla försäkrings- och återförsäkringsgrupper som är före­ att avgöra och bedöma om försäkrings- och återförsäk­ mål för grupptillsyn bör ha en grupptillsynsmyndighet ringstillsyn i tredjeländer är likvärdig bör bestämmelser som är utsedd bland de berörda tillsynsmyndigheterna. införas så att kommissionen fattar ett bindande beslut om Grupptillsynsmyndighetens rättigheter och skyldigheter huruvida solvensordningar i tredjeländer är likvärdiga. För bör omfatta tillräckliga befogenheter i fråga om samord­ tredjeländer för vilka kommissionen inte fattat något beslut ning och beslutsfattande. Myndigheter som medverkar i bör bedömningen av likvärdighet göras av grupptillsyns­ tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag som myndigheten efter att ha konsulterat de övriga tillsynsmyn­ tillhör samma grupp bör upprätta digheterna i fråga. samordningsöverenskommelser.

(117) Eftersom de nationella lagreglerna om rekonstruktionsåt­ gärder och likvidationsförfaranden inte har harmoniserats (112) Med tanke på de ökade befogenheterna för grupptillsyns­ är det lämpligt att för den inre marknaden säkerställa myndigheten bör det säkerställas att kriterierna för att välja ömsesidigt erkännande av rekonstruktionsåtgärder och lik­ grupptillsynsmyndigheten inte utan vidare kan kringgås. vidationslagstiftning i medlemsstaterna och också det sam­ Särskilt i fall där grupptillsynsmyndigheten kommer att arbete som krävs med hänsyn till behovet av enhet, utses med beaktande av gruppens struktur och den relativa allmängiltighet, samordning och publicitet för sådana vikten av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet på åtgärder och av likabehandling och skydd av olika marknader, bör inte interna transaktioner inom grup­ försäkringsborgenärer. pen och inte heller gruppåterförsäkring dubbelräknas när den relativa vikten inom en marknad ska bedömas.

(118) Det bör också säkerställas att rekonstruktionsåtgärder som beslutas av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat och som syftar till att bevara eller återställa ett försäkrings­ (113) Tillsynsmyndigheter från alla medlemsstater i vilka företag företags finansiella soliditet och i största möjliga utsträck­ inom gruppen är etablerade bör delta i grupptillsyn genom ning förhindra ett likvidationsförfarande får full effekt ett tillsynskollegium (kollegiet). De bör alla ha tillgång till inom hela gemenskapen. Effekten gentemot tredjeland av information som finns tillgänglig hos andra tillsynsmyn­ sådana rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfaran­ digheter inom kollegiet och de bör alltid vara aktivt delak­ den bör dock inte påverkas. tiga i beslutsfattandet. Samarbete bör inledas mellan de myndigheter som ansvarar för tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag samt mellan dessa myndigheter och (119) Det bör göras en åtskillnad mellan å ena sidan de myndig­ myndigheter som ansvarar för tillsyn över företag som är heter som är behöriga i fråga om rekonstruktionsåtgärder verksamma inom andra finansiella sektorer. och likvidationsförfaranden och å andra sidan försäkrings­ företagens tillsynsmyndigheter.

(114) Kollegiets verksamhet bör vara proportionerlig mot arten, (120) Definitionen av ”filial” bör i insolvenssammanhang ta hän­ omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna syn till att försäkringsföretaget är en enda juridisk person. i verksamheten för alla företag som ingår i gruppen och Hemmedlemsstatens lagstiftning bör dock avgöra hur till­ mot den gränsöverskridande dimensionen. Kollegiet bör gångar och skulder, som innehas av oberoende personer inrättas för att sörja för att samarbetet, informationsutby­ som har stående fullmakt att företräda försäkringsföreta­ tet och samrådet mellan tillsynsmyndigheterna i kollegiet get som försäkringsombud, bör behandlas vid likvidatio­ tillämpas effektivt i enlighet med detta direktiv. Tillsyns­ nen av försäkringsföretaget. myndigheterna bör använda kollegiet till att främja över­ ensstämmelse mellan sina respektive beslut och att bedriva ett nära samarbete vid utövandet av tillsynen inom hela gruppen enligt harmoniserade kriterier. (121) Villkor bör fastställas, enligt vilka likvidationsförfaranden som, utan att vara grundade på insolvens, inbegriper en prioriteringsordning för utbetalning av försäkringsersätt­ ningar, omfattas av detta direktiv. Fordringar på ett försäk­ ringsföretag som härrör från arbetstagares (115) I detta direktiv bör Ceiops ges en rådgivande roll. Råd från anställningsavtal eller anställningsförhållanden bör genom Ceiops till en tillsynsmyndighet bör inte vara bindande för övertagande av rättigheter (subrogation) kunna gå över till denna myndighet när det fattar beslut. När tillsynsmyndig­ ett nationellt lönegarantisystem. Sådana fordringar bör ges heten i fråga fattar beslut bör det dock ta full hänsyn till den behandling som bestäms av hemmedlemsstatens lag detta råd och varje viktigt avsteg från det bör förklaras. ( lex concursus ).

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

(122) Rekonstruktionsåtgärder hindrar inte att ett likvidations­ sätt som beträffande motsvarande fordringar i hemmed­ förfarande inleds. Likvidationsförfaranden bör därför lemsstaten utan diskriminering på grund av nationalitet kunna inledas såväl när inga rekonstruktionsåtgärder har eller bostadsort. vidtagits som efter det att sådana åtgärder inletts och de kan avslutas genom förlikning eller genom liknande åtgär­ der, däribland rekonstruktionsåtgärder. (130) För att skydda rättmätiga förväntningar och skapa rättslig förutsebarhet när det gäller vissa transaktioner som genomförs i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten (123) Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten måste det fastställas vilken lag som är tillämplig på de verk­ bör ha befogenhet att besluta om likvidationsförfaranden ningar som rekonstruktionsåtgärder och likvidationsförfa­ när det gäller försäkringsföretag. Besluten bör få verkan i randen får på pågående mål och på enskilda exekutiva gemenskapen som helhet och bör erkännas av alla med­ tvångsåtgärder som beslutats under rättegång. lemsstater. De bör offentliggöras enligt förfarandena i hem­ medlemsstaten och i Europeiska unionens officiella tidning . Information bör också lämnas till kända borgenärer som är (131) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta bosatta inom gemenskapen som bör ha rätt att framställa direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut fordringar och inkomma med synpunkter. 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 1 ). (124) Alla tillgångar och skulder i försäkringsföretaget bör beak­ tas under likvidationsförfarandet.

(132) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta åtgär­ der i fråga om anpassning av bilagorna och åtgärder för att (125) Alla förutsättningar för att inleda, genomföra och slutföra närmare definiera tillsynsmyndigheternas befogenheter ett likvidationsförfarande bör i normala fall regleras av och åtgärder som ska vidtas samt närmare fastställa kra­ hemmedlemsstatens lag. ven på områden som företagsstyrningssystem, offentliggö­ randen, bedömningskriterier beträffande kvalificerat innehav, beräkning av försäkringstekniska avsättningar (126) För att säkerställa samordning mellan medlemsstaternas och kapitalkrav, placeringsregler och grupptillsyn. Kom­ åtgärder bör tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten missionen bör också ges befogenhet att anta genomföran­ och i alla övriga medlemsstater omedelbart underrättas om deåtgärder som ger tredjeländer likvärdighetsstatus att likvidationsförfaranden inletts. beträffande bestämmelserna i detta direktiv. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att (127) Det är av yttersta vikt att försäkrade, försäkringstagare, för­ komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de månstagare samt skadelidande som har rätt att direkt mot antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med försäkringsföretaget rikta anspråk som härrör från försäk­ kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. ringsverksamhet skyddas vid likvidationsförfaranden. Detta skydd gäller dock inte fordringar som inte är hänför­ liga till försäkringsavtal eller försäkringsverksamhet utan (133) Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträck­ till skyldigheter som följer av annat civilrättsligt ansvar ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på som förorsakats av försäkringsombud vid förhandlingar grund av sin omfattning och sina verkningar bättre kan som detta ombud, enligt den lagstiftning som gäller för uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgär­ försäkringsavtalet eller försäkringsverksamheten, inte är der i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för­ ansvarig för enligt försäkringsavtalet eller försäkringsverk­ draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma samheten. För att detta mål ska kunna uppnås bör med­ artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­ lemsstaterna kunna välja mellan likvärdiga metoder för digt för att uppnå dessa mål. säkerställa att försäkringsborgenärer får en särskild behandling. Ingen av dessa metoder hindrar emellertid inte en medlemsstat från att införa en rangordning mellan olika kategorier av försäkringsersättningar. Vidare bör en lämp­ (134) Rådets direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om lig avvägning göras mellan skyddet av försäkringsborgenä­ avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten och i rerna och andra prioriterade borgenärer som skyddas friheten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring genom den berörda medlemsstatens lagstiftning. och retrocession ( 2 ), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etable­ ringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 3 ), rådets direktiv 76/580/EEG av den (128) När ett likvidationsförfarande inleds bör detta innebära att 29 juni 1976 om ändring av direktiv 73/239/EEG om den erhållna auktorisationen att bedriva verksamhet som samordning av lagar och andra författningar angående rät­ beviljats försäkringsföretaget återkallas om inte detta redan ten att etablera och driva verksamhet med annan direkt skett. försäkring än livförsäkring ( 4 ), rådets direktiv 84/641/EEG

(129) Borgenärer bör ha rätt att vid likvidationsförfaranden ( 1 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23 . anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter. ( 2 ) EGT 56, 4.4.1964, s. 878 . Fordringar från borgenärer som är bosatta i en annan med­ ( 3 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20 . lemsstat än hemmedlemsstaten bör behandlas på samma ( 4 ) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13 .

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/13

av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avse­ lagstiftning som tar itu med de brister som identifierats i ende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om bestämmelserna om tillsynssamordning och samordning av lagar och andra författningar om rätten att samarbetsformer. etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 1 ) har blivit obsoleta och bör därför upp­ höra att gälla.

(141) Det är nödvändigt att söka råd från Ceiops om hur man bäst ska hantera frågorna om förstärkt grupptillsyn och (135) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lag­ kapitalplanering inom en grupp av försäkrings- eller åter­ stiftning bör begränsas till de bestämmelser som utgör en försäkringsföretag. Ceiops bör uppmanas att ge råd som avsevärd förändring jämfört med tidigare direktiv. Skyldig­ hjälper kommissionen att utarbeta sina förslag enligt vill­ heten att införliva de oförändrade bestämmelserna före­ kor som är förenliga med en hög nivå på skyddet av för­ skrivs i de tidigare direktiven. säkringstagare (och förmånstagare) och garantier för finansiell stabilitet. I detta avseende bör Ceiops uppmanas att ge råd till kommissionen om struktur och principer som skulle ge vägledning för de eventuella framtida änd­ (136) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig­ ringar till detta direktiv som kan komma att behövas för att heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell genomföra ändringar som kan komma föreslås. Kommis­ lagstiftning av de direktiv som anges i bilaga VI del B. sionen bör översända en rapport med lämpliga förslag till Europaparlamentet och rådet om alternativa system för stabilitetstillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag inom grupper som kan förstärka en effektiv kapitalplane­ (137) Kommissionen kommer att pröva om de existerande ring inom grupper, om kommissionen är övertygad om att garantisystemen i försäkringsbranschen är lämpliga och det finns ett adekvat regelverk till stöd för att införa ett lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag. sådant system.

(138) I artikel 17.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv I synnerhet är det önskvärt att ett system för grupptillskott 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till­ vilar på sunda grunder med harmoniserade garantisystem syn över tjänstepensionsinstitut ( 2 ) hänvisas till gällande med tillräcklig finansiering för försäkringssektorn, en har­ lagstiftning avseende solvensmarginaler. Dessa hänvis­ moniserad och rättsligt bindande ram för behöriga myn­ ningar bör behållas för att bevara status quo. Kommissio­ digheter, centralbanker och finansministerier vad avser nen bör så snart som möjligt se över direktiv 2003/41/EG krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör­ i enlighet med artikel 21.4 i det direktivet. Kommissionen dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar, en bör med stöd av Ceiops utveckla ett passande system av rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, en har­ solvensbestämmelser för tjänstepensionsinstitut, samtidigt moniserad ram för tidiga ingripanden och en harmonise­ som de grundläggande särdragen för försäkring kommer rad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och till uttryck, och därför inte utgå ifrån att det här direktivet likvidationsförfaranden som undanröjer hinder enligt ska tillämpas på dessa institut. nationell bolagsrätt för tillgångsöverföring. I denna rapport bör kommissionen också beakta hur diversifieringseffek­ ter yttrar sig över tiden och de risker som är förknippade med att vara en del av en grupp, praxis avseende centrali­ (139) Försäkringsföretagets riskprofil gentemot försäkringstaga­ serad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller ren ändras då detta direktiv antas. Kommissionen bör så fungerar samt tillsyn över transaktioner inom gruppen och snart som möjligt och under alla omständigheter före riskkoncentrationer. utgången av 2010 lägga fram ett förslag om översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling ( 3 ), med beaktande av det här direktivets följder för försäkringstagarna. (142) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning ( 4 ) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel­ ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen (140) Det finns ett stort behov av ytterligare genomgripande mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att reformer av reglerings- och tillsynsmodellen för EU:s offentliggöra dessa tabeller. finanssektor, och kommissionen bör snarast lägga fram förslag med vederbörlig hänsyn till de slutsatser som expertgruppen under ledning av Jacques de Larosière lade fram den 25 februari 2009. Kommissionen bör föreslå

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. ( 1 ) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21. ( 2 ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. ( 3 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3. ( 4 ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Bilaga 1 L 3 3 5 / 1 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

AVDELNING I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH UTÖ­ VANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING KAPITEL I Syfte, tillämpningsområde och definitioner AVSNITT 1 Syfte och tillämpningsområde Artiklarna 1 och 2 AVSNITT 2 Undantag från tillämpningsområdet Underavsnitt 1 Allmänt Artiklarna 3 och 4 Underavsnitt 2 Skadeförsäkring Artiklarna 5-8 Underavsnitt 3 Livförsäkring Artiklarna 9 och 10 Underavsnitt 4 Återförsäkring Artiklarna 11 och 12 AVSNITT 3 Definitioner Artikel 13 KAPITEL II Startande av verksamhet Artiklarna 14-26 KAPITEL III Tillsynsmyndigheter och allmänna regler Artiklarna 27-39 KAPITEL IV Villkor för utövandet av verksamheten AVSNITT 1 Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar Artikel 40 AVSNITT 2 Företagsstyrningssystem Artiklarna 41-50 AVSNITT 3 Offentliggöranden Artiklarna 51-56 AVSNITT 4 Kvalificerade innehav Artiklarna 57-63 AVSNITT 5 Tystnadsplikt, informationsutbyte och främjande av enhet­ lighet i tillsynen Artiklarna 64-71 AVSNITT 6 Skyldigheter för revisorer Artikel 72 KAPITEL V Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring Artiklarna 73 och 74 KAPITEL VI Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, för­ säkringstekniska avsättningar, kapitalbas, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler AVSNITT 1 Värdering av tillgångar och skulder Artikel 75 AVSNITT 2 Bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar Artiklarna 76-86 AVSNITT 3 Kapitalbas Underavsnitt 1 Fastställande av kapitalbasmedel Artiklarna 87-92 Underavsnitt 2 Klassificering av kapitalbasmedel Artiklarna 93-97 Underavsnitt 3 Krav för medräkning av kapitalbasmedel Artiklarna 98 och 99

Bilaga 1 1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/15 AVSNITT 4 Solvenskapitalkrav Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser för solvenskapitalkravet med til­ lämpning av standardformeln eller en intern modell Artiklarna 100-102 Underavsnitt 2 Standardformel för solvenskapitalkravet Artiklarna 103-111 Underavsnitt 3 Solvenskapitalkrav fullständiga och partiella interna model­ ler Artiklarna 112-127 AVSNITT 5 Minimikapitalkrav Artiklarna 128-131 AVSNITT 6 Placeringar Artiklarna 132-135 KAPITEL VII Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler Artiklarna 136-144 KAPITEL VIII Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster AVSNITT 1 Etablering av försäkringsföretag Artiklarna 145-146 AVSNITT 2 Frihet att tillhandahålla tjänster för försäkringsföretag Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser Artiklarna 147-149 Underavsnitt 2 Ansvarsförsäkring för motorfordon Artiklarna 150-152 AVSNITT 3 Befogenheter för tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten Underavsnitt 1 Försäkring Artiklarna 153-157 Underavsnitt 2 Återförsäkring Artikel 158 AVSNITT 4 Statistik Artikel 159 Avsnitt 5 Behandling av avtal som tecknats genom filialer för vilka lik­ vidationsförfaranden inletts Artiklarna 160-161 KAPITEL IX Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför gemenska­ pen AVSNITT 1 Startande av verksamhet Artiklarna 162-171 AVSNITT 2 Återförsäkring Artiklarna 172-175 KAPITEL X Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av innehav Artiklarna 176 och 177 AVDELNING II SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖR­ SÄKRING KAPITEL I Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring AVSNITT 1 Tillämplig lag Artikel 178 AVSNITT 2 Obligatorisk försäkring Artikel 179 AVSNITT 3 Det allmänna bästa Artikel 180 AVSNITT 4 Försäkringsvillkor och premietariffer Artiklarna 181 och 182

Bilaga 1 L 3 3 5 / 1 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 AVSNITT 5 Information till försäkringstagarna Underavsnitt 1 Skadeförsäkring Artiklarna 183 och 184 Underavsnitt 2 Livförsäkring Artiklarna 185 och 186 KAPITEL II Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring AVSNITT 1 Allmänna bestämmelser Artiklarna 187-189 AVSNITT 2 Koassurans inom gemenskapen Artiklarna 190-196 AVSNITT 3 Assistans Artikel 197 AVSNITT 4 Rättsskyddsförsäkring Artiklarna 198-205 AVSNITT 5 Sjukförsäkring Artikel 206 AVSNITT 6 Arbetsskadeförsäkring Artikel 207 KAPITEL III Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring Artiklarna 208 och 209 KAPITEL IV Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring Artiklarna 210 och 211 AVDELNING III TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRE­ TAG SOM INGÅR I EN GRUPP KAPITEL I Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, tillämpningsom­ råde och nivåer AVSNITT 1 Definitioner Artikel 212 AVSNITT 2 Tillämpningsområde Artiklarna 213 och 214 AVSNITT 3 Nivåer Artiklarna 215-217 KAPITEL II Finansiell ställning AVSNITT 1 Solvens på gruppnivå Underavsnitt 1 Allmänna bestämmelser Artiklarna 218 och 219 Underavsnitt 2 Val av beräkningsmetod och allmänna principer Artiklarna 220-224 Underavsnitt 3 Tillämpning av beräkningsmetoderna Artiklarna 225-229 Underavsnitt 4 Beräkningsmetoder Artiklarna 230-234 Underavsnitt 5 Tillsyn över solvens på gruppnivå för försäkrings- och åter­ försäkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings­ holdingbolag Artikel 235 Underavsnitt 6 Tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centrali­ serad riskhantering Artiklarna 236-243 AVSNITT 2 Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp Artiklarna 244 och 245 AVSNITT 3 Riskhantering och internkontroll Artikel 246 KAPITEL III Åtgärder för att underlätta grupptillsynen Artiklarna 247-259 KAPITEL IV Tredjeländer Artiklarna 260-264 KAPITEL V Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet Artiklarna 265 och 266

Bilaga 1 1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/17 AVDELNING IV REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV FÖRSÄKRINGSFÖ­ RETAG KAPITEL I Tillämpningsområde och definitioner Artiklarna 267 och 268 KAPITEL II Rekonstruktionsåtgärder Artiklarna 269-272 KAPITEL III Likvidationsförfaranden Artiklarna 273-284 KAPITEL IV Gemensamma bestämmelser Artiklarna 285-296 AVDELNING V ANDRA BESTÄMMELSER Artiklarna 297-304 AVDELNING VI ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER KAPITEL I Övergångsbestämmelser AVSNITT 1 Försäkring Artiklarna 305 och 306 AVSNITT 2 Återförsäkring Artiklarna 307 och 308 KAPITEL II Slutbestämmelser Artiklarna 309-312 BILAGA I SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER A. Klassificering av risker i klasser B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en för­ säkringsklass BILAGA II LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER BILAGA III FÖRETAGSFORMER A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag B. Företagsformer för livförsäkringsföretag C. Former för återförsäkringsföretag BILAGA IV STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR) 1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet 2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring 3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring 4. Beräkning av marknadsriskmodulen BILAGA V GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTI­ KEL 159 BILAGA VI Del A Upphävda direktiv med senare ändringar (enligt artikel 310) Del B Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning (som det hänvisas till i artikel 310) BILAGA VII JÄMFÖRELSETABELL

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

AVDELNING I Assistansverksamhet ska inte täcka fordonsservice, underhåll, uppföljningstjänster eller enbart angivande att assistans tillhanda­ hålles i egenskap av mellanhand eller tillhandahållande av assis­ ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM UPPTAGANDE OCH tans i sådan egenskap.

UTÖVANDE AV VERKSAMHET MED DIREKT FÖRSÄKRING

OCH ÅTERFÖRSÄKRING

3. När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv omfatta:

KAPITEL I a) Följande livförsäkringsverksamheter, när dessa grundar sig på avtal:

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

i) Livförsäkring som omfattar kapitalförsäkring för livsfall och/eller dödsfall, livförsäkring med återbetalning av A v s n i t t 1 erlagda premier, försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående och försäkring som utfaller vid födelsen.

S y f t e o c h t i l l ä m p n i n g s o m r å d e

ii) Livräntor.

Artikel 1 iii) Tilläggsförsäkring som tecknas för att komplettera liv­ Syfte försäkring, särskilt försäkring mot personskada inklusive arbetsoförmåga, försäkring mot dödsfall på grund av olyckshändelse och försäkring mot invaliditet förorsakad Genom detta direktiv fastställs bestämmelser avseende av olyckshändelse eller sjukdom.

1) rätten att inom gemenskapen starta och bedriva självständig iv) Den typ av permanenta, inte uppsägningsbara sjukför­ direkt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet, säkring som finns i Irland och i Förenade Kungariket.

2) tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsgrupper, b) Följande verksamhetsformer, när dessa grundar sig på avtal och i den utsträckning de är föremål för tillsyn av de myn­ 3) rekonstruktion och likvidation av direktförsäkringsföretag. digheter som svarar för tillsynen av privat försäkringsverksamhet:

Artikel 2 i) Verksamhet som innebär inrättande av medlemssam­ manslutningar för gemensam kapitalisering av bidragen

Tillämpningsområde

och för fördelning av därigenom uppbyggda medel bland de överlevande eller förmånstagare till den avlidne 1. Detta direktiv ska tillämpas på företag som är verksamma (tontiner). med direkt liv- och skadeförsäkring och som är etablerade inom en viss medlemsstat eller som vill etablera sig där. ii) Verksamhet avseende inlösning (”capital redemption”) grundad på försäkringstekniska beräkningar, som omfat­ Det ska också, med undantag av avdelning IV, tillämpas på åter­ tar förpliktelser med fastställd varaktighet och belopps­ försäkringsföretag som uteslutande bedriver återförsäkringsverk­ storlek mot inbetalning av ett engångsbelopp eller samhet och som är etablerade inom en medlemsstats territorium fastställda periodiska inbetalningar. eller som önskar etablera sig där.

iii) Förvaltning av pensionsfonder som omfattar förvaltning 2. När det gäller skadeförsäkringar ska detta direktiv omfatta av placeringar, speciellt av tillgångar för täckning av verksamhet i de klasser som anges i bilaga I del A. I punkt 1 för­ reserverna i de verksamhetsenheter som svarar för betal­ sta stycket ska med ”skadeförsäkring” även avses verksamhet som ningar vid dödsfall, under försäkringstagarnas livstid utgör assistans för personer som råkar i svårigheter under resa, eller i händelse av nedläggning eller inskränkning av när de befinner sig utanför sin hemort eller sin stadigvarande verksamhetskälla. bostad. Verksamheten ska bestå i att mot förskottsbetald premie tillhandahålla försäkringstagaren omedelbar hjälp i enlighet med ett avtal som täcker de svårigheter som försäkringstagaren utsätts iv) Verksamhet som avses i led iii, när den är förenad med för på grund av en oförutsedd händelse i de olika fall och under försäkring för värdesäkring av kapital eller betalning av de olika omständigheter som anges i avtalet. minimiränta.

Hjälpen kan bestå av kontanta medel eller serviceförmåner. De v) Verksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag som senare kan också tillhandahållas med hjälp av försäkringsgivarens avses i kapitel 1 avdelning 4 i bok IV av den franska egen personal och utrustning. ”Code des assurances”.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/19

c) Verksamhet som relateras till livslängd och som regleras i lag­ 2. Om något av de belopp som anges i punkt 1 överskrids stiftningen rörande socialförsäkring, i den mån som sådan under tre på varandra följande år, ska detta direktiv tillämpas från verksamhet bedrivs eller förvaltas på egen risk av livförsäk­ och med det fjärde året. ringsföretag i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat.

3. Genom undantag från punkt 1 ska detta direktiv tillämpas på alla företag som ansöker om auktorisation att bedriva A v s n i t t 2 försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vilkas årliga teck­ nade bruttopremieinkomster eller försäkringstekniska avsätt­ ningar brutto av belopp som kan återvinnas enligt

U n d a n t a g f r å n t i l l ä m p n i n g s o m r å d e t

återförsäkringsavtal och från specialföretag förväntas överskrida något av de belopp som nämns i punkt 1 inom de följande fem åren. U n d e r a v s n i t t 1

4. Detta direktiv ska upphöra att gälla för de försäkringsföre­ A l l m ä n t tag för vilka tillsynsmyndigheten har fastslagit att samtliga föl­ jande villkor är uppfyllda:

Artikel 3 a) Inget av de tröskelbelopp som nämns i punkt 1 har överskri­ Lagfästa system dits under de föregående tre på varandra följande åren.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2.3 c ska detta b) Inget av de tröskelbelopp som anges i punkt 1 förväntas direktiv inte tillämpas på direkt försäkring som omfattas av ett överskridas inom de följande fem åren. lagfäst socialförsäkringssystem.

Så länge det berörda försäkringsföretaget fortsätter att bedriva verksamhet enligt artiklarna 145-149 ska punkt 1 i den här arti­ Artikel 4 keln inte gälla.

Undantag från tillämpningsområdet beroende på storlek

5. Punkterna 1 och 4 ska inte hindra något försäkringsföretag 1. Utan att det påverkar artikel 3 och artiklarna 5–10 ska detta från att ansöka om att få, eller att fortsätta att ha, auktorisation direktiv inte tillämpas på ett försäkringsbolag som uppfyller samt­ enligt detta direktiv. liga följande villkor:

U n d e r a v s n i t t 2 a) Företagets årligen tecknade bruttopremieinkomster översti­ ger inte 5 miljoner EUR.

S k a d e f ö r s ä k r i n g

b) Företagets totala försäkringstekniska avsättningar brutto inklusive belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings­ avtal och från specialföretag enligt artikel 76, överstiger inte Artikel 5 25 miljoner EUR.

Verksamhet

c) Om företaget ingår i en grupp och gruppens totala försäk­ När det gäller skadeförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte ringstekniska avsättningar, inklusive de belopp som kan åter­ gälla följande: vinnas brutto enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, inte överstiger 25 miljoner EUR. 1. Verksamhet avseende ”capital redemption” såsom denna defi­ nieras i enskilda medlemsstaters lagstiftning. d) Företagets verksamhet omfattar inte försäkrings- eller åter­ försäkringsverksamhet som täcker försäkringsrisker avseende åtagande av ansvar, kredit- och borgensförbindelser, såvida 2. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där de inte utgör underordnade risker enligt artikel 16.1. förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra­ gen från medlemmarna utgörs av ett fast belopp.

e) Företagets verksamhet omfattar inte återförsäkringsverksam­ het som överstiger de tecknade bruttopremieinkomsterna 3. Verksamhet som utövas av sammanslutningar som inte är med mer än 0,5 miljoner EUR, eller de försäkringstekniska juridiska personer och vars ändamål är att tillhandahålla avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt medlemmarna ömsesidig försäkring utan betalning av pre­ återförsäkringsavtal och från specialföretag med mer än 2,5 mier eller upprättande av försäkringstekniska avsättningar. miljoner EUR, eller de tecknade bruttopremieinkomsterna med mer än 10 % eller de försäkringstekniska avsättningarna brutto av belopp som kan återvinnas enligt återförsäkrings­ 4. Exportkreditförsäkring för statens räkning eller med statlig avtal och från specialföretag med mer än 10 %. garanti eller med staten som försäkringsgivare.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 2 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 6 Artikel 7

Assistans Ömsesidiga företag

1. Detta direktiv ska inte tillämpas på assistans som uppfyller Detta direktiv ska inte gälla ömsesidiga företag som bedriver ska­ samtliga följande villkor: deförsäkringsverksamhet och som med andra ömsesidiga företag har ingått avtal, som omfattar full återförsäkring av ingångna för­ säkringsavtal eller som innebär att acceptföretaget inträder i det a) Assistans tillhandahålls i händelse av olyckor eller maskinha­ överlåtande företagets förpliktelser enligt försäkringsavtalen. I verier med vägfordon när olyckorna eller maskinhaverierna sådant fall ska acceptföretaget omfattas av bestämmelserna i detta inträffar inom den medlemsstat där försäkringsgivaren är direktiv. verksam.

Artikel 8 b) Ansvaret för assistansen är begränsat till följande tjänster:

Institut

i) Maskinskadeservice på platsen, som i de flesta fall utförs Detta direktiv gäller inte nedanstående institut som bedriver ska­ av försäkringsgivaren med hjälp av egen personal och deförsäkringsverksamhet, såvida inte deras stadgar eller tillämp­ utrustning. lig lag ändras med avseende på deras behörighet:

ii) Bortforsling av fordon till närmaste eller lämpligaste 1. I Danmark, Falck Danmark. ställe där reparation kan utföras och eventuell samtidig transport, normalt med samma färdmedel, av förare och passagerare till närmaste plats från vilken de kan fort­ 2. I Tyskland, följande halvstatliga institut: sätta sin resa på annat sätt.

a) ”Postbeamtenkrankenkasse”. iii) Transport av fordonet, om bestämmelser beträffande sådan transport utfärdats av den hemmedlemsstat där b) ”Krankenversorgung der Bundesbahnbeamten”. försäkringsgivaren är verksam, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller till det ursprung­ 3. I Irland, ”Voluntary Health Insurance Board”. liga resmålet inom samma stat.

4. I Spanien, ”Consorcio de Compensación de Seguros”. c) Assistansen utförs inte av ett företag för vilket bestämmel­ serna i detta direktiv gäller. U n d e r a v s n i t t 3

2. I de fall som avses i punk t 1 b i och ii ska villkoret att olyckan eller maskinhaveriet måste ha inträffat inom den med­ L i v f ö r s ä k r i n g lemsstat där försäkringsgivaren är verksam inte gälla i fall där för­ månstagaren är medlem i den organisation som är försäkringsgivare, och där maskinskadeservice eller borttransport Artikel 9 av fordonet tillhandahålls av en liknande organisation i respek­ tive land inom ramen för ett ömsesidigt avtal, mot företeende Tjänster och verksamheter enbart av ett medlemskort och utan att någon tilläggspremie beta­ las, eller, när det gäller Irland och Förenade kungariket, när assis­ När det gäller livförsäkringsverksamhet ska detta direktiv inte til­ tansen tillhandahålls av en och samma organisation som är lämpas på följande: verksam i båda dessa länder.

1. Verksamhet som utövas av ömsesidiga understödsinstitut där 3. Detta direktiv ska inte gälla för verksamhet som avses i förmånerna varierar med tillgången på medel, medan bidra­ punkt 1 b iii när olyckan eller maskinhaveriet inträffat i Irland gen från medlemmarna utgörs av ett fastställt belopp. eller Nordirland, när det gäller Förenade kungariket, och fordo­ net, eventuellt tillsammans med förare och passagerare, transpor­ teras till dessa personers hem eller till platsen för deras avresa eller 2. Verksamhet som bedrivs av andra organisationer än företag till det ursprungliga resmålet inom ettdera av dessa territorier. som avses i artikel 2, och som har till ändamål att tillhanda­ hålla förmåner för anställda eller självständiga näringsidkare, som är knutna till ett företag eller grupp av företag eller till 4. Detta direktiv ska inte gälla räddningstjänster som utförs av en viss bransch eller grupp av branscher, i händelse av döds­ automobilklubben i Luxemburg när olyckan eller maskinhaveriet fall eller överlevnad eller vid nedläggning eller inskränkning med ett vägfordon har inträffat utanför Luxemburg, och tjäns­ av verksamhetskällan, oavsett om de åtaganden som verk­ terna består i att transportera fordonet, eventuellt tillsammans samheten omfattar vid varje tillfälle helt motsvaras av de för­ med förare och passagerare, till dessa personers hem. säkringsmatematiska avsättningarna.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/21

3. Pensionsverksamhet inom sådana pensionsförsäkringsföretag Artikel 12 som avses i den finska lagen om pensioner för arbetstagare (TyEL) eller annan finsk lagstiftning på området, under för­ Återförsäkringsföretag som upphör med sin verksamhet

utsättning att

1. Återförsäkringsföretag som senast den 10 december 2007 a) pensionsförsäkringsbolag, som enligt finsk lag redan är har upphört med att teckna nya återförsäkringsavtal och uteslu­ skyldiga att ha särskild bokföring och förvaltning för sin tande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verk­ pensionsverksamhet, från den 1 januari 1995 bildar sär­ samhet ska inte omfattas av detta direktiv. skilda bolag eller andra rättssubjekt för att bedriva den verksamheten, och

2. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningar över de återför­ b) de finska myndigheterna på ett icke-diskriminerande sätt säkringsföretag som berörs och överlämna dessa förteckningar till tillåter alla medborgare och företag från medlemsstater alla övriga medlemsstater. att enligt finsk lag bedriva sådan verksamhet som anges i artikel 2, och som omfattas av detta undantag, antingen genom ägande eller deltagande i befintliga försäkrings­ bolag eller bolagsgrupper eller genom bildande av eller A v s n i t t 3 deltagande i nya försäkringsbolag eller bolagsgrupper, däribland pensionsförsäkringsbolag.

D e f i n i t i o n e r

Artikel 10

Organisationer, företag och institut Artikel 13

Definitioner

När det gäller livförsäkringar ska detta direktiv inte tillämpas på följande organisationer, företag och institut: I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. Organisationer som tillhandahåller försäkringsförmåner endast vid dödsfall och där storleken av förmånerna inte överstiger den genomsnittliga begravningskostnaden för en 1. försäkringsföretag : ett företag som tillhandahåller direkt liveller skadeförsäkring och som har fått auktorisation enligt avliden eller där förmånerna utgår genom serviceförmåner. artikel 14.

2. ”Versorgungsverband deutscher Wirtschaftsorganisationen” i Tyskland, såvida inte dess stadgar ändras med avseende på 2. captivebolag för försäkring : ett försäkringsföretag som ägs omfattningen av dess behörighet. endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett icke- 3. ”Consorcio de Compensación de Seguros” i Spanien, såvida finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda försäkrings­ inte dess stadgar ändras vad avser omfattningen av dess verk­ skydd uteslutande för risker i det företag eller de företag som samhet eller behörighet. captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den grupp som captivebolaget är en del av.

U n d e r a v s n i t t 4 3. försäkringsföretag i tredjeland : ett företag som, om dess huvud­ kontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auktorisa­ Å t e r f ö r s ä k r i n g tion för ett försäkringsföretag i enlighet med artikel 14.

Artikel 11 4. återförsäkringsföretag : ett företag som har fått auktorisation enligt artikel 14 för att bedriva återförsäkringsverksamhet.

Återförsäkring

När det gäller återförsäkring ska detta direktiv inte tillämpas på 5. captivebolag för återförsäkring : ett återförsäkringsföretag som sådan återförsäkringsverksamhet som utförs eller till fullo garan­ ägs endera av ett finansiellt företag annat än ett försäkringsteras av en medlemsstats regering, när denna regering av skäl som eller återförsäkringsföretag eller en grupp av försäkrings- eller är av betydande allmänt intresse uppträder som återförsäkrings­ återförsäkringsföretag enligt artikel 212.1 c eller av ett ickegivare i sista hand, inbegripet under omständigheter när detta finansiellt företag, och som syftar till att erbjuda återförsäk­ krävs på grund av att situationen på marknaden gör det i prakti­ ringsskydd uteslutande för risker i det företag eller de företag ken omöjligt att erhålla adekvat återförsäkringsskydd på affärs­ som captivebolaget tillhör eller i ett eller flera företag i den mässiga grunder. grupp som captivebolaget är en del av.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 2 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

6. återförsäkringsföretag i tredjeland : ett företag som, om dess 13. medlemsstat där risken är belägen : något av följande: huvudkontor var beläget i gemenskapen, skulle behöva auk­ torisation för ett återförsäkringsföretag i enlighet med artikel 14. a) Den medlemsstat i vilken egendomen är belägen, när försäkringen avser antingen byggnad eller byggnad och dess innehåll, till den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring. 7. återförsäkring : något av följande:

b) Den medlemsstat där registrering skett, när försäkringen a) Den verksamhet som består i att överta risker som över­ avser fordon av något slag. låts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland. c) Den medlemsstat där försäkringstagaren tecknat försäk­ ring, när försäkringen har en giltighetstid av fyra måna­ der eller mindre och omfattar rese- eller semesterrisker, b) När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgi­ oberoende av försäkringsklass. vare som uppträder under namnet Lloyd’s: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäk­ ringsföretag än Lloyd’s övertar risker som överlåts av en d) I alla fall som inte uttryckligen täcks av leden a, b eller c, medlem av Lloyd’s. den medlemsstat där något av följande är beläget:

8. hemmedlemsstat : något av följande: i) Försäkringstagarens stadigvarande bostad eller

ii) om försäkringstagaren är en juridisk person, denne a) Vid skadeförsäkring: den medlemsstat där det försäk­ försäkringstagares etableringsställe för vilket avtalet ringsföretag som försäkrar risken har sitt huvudkontor, gäller.

b) Vid livförsäkring: den medlemsstat där det försäkrings­ 14. medlemsstat för åtagandet : den medlemsstat där något av föl­ företag som svarar för åtagandet har sitt huvudkontor. jande är beläget:

a) Försäkringstagarens stadigvarande bostad. c) Vid återförsäkring: den medlemsstat där återförsäkrings­ företaget har sitt huvudkontor.

b) Om försäkringstagaren är en juridisk person, denne för­ säkringstagares etableringsställe för vilket avtalet gäller. 9. värdmedlemsstat : den medlemsstat, annan än hemmedlemssta­ ten, där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har en filial eller tillhandahåller tjänster. För livförsäkring och ska­ 15. moderföretag : ett moderföretag enligt definitionen i artikel 1 i deförsäkring avses med den medlemsstat som tillhandahåller direktiv 83/349/EEG. tjänster medlemsstaten för åtagandet eller medlemsstaten där risken är belägen, när åtagandet eller risken täcks av ett för­ säkringsföretag eller en filial i en annan medlemsstat. 16. dotterföretag : ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet dotterföretag till sådana företag. 10. tillsynsmyndighet : den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva till­ syn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag. 17. nära förbindelser : en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll, eller ägarin­ tresse, eller en situation där två eller flera fysiska eller juri­ diska personer kontrolleras genom en varaktig förbindelse till 11. filial : en agentur eller en filial till ett försäkrings- eller återför­ en och samma person. säkringsföretag som är belägen i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

18. kontroll : förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotter­ företag enligt vad som anges i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG 12. etableringsställe : ett företags huvudkontor eller någon av dess eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk filialer. person och ett företag.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/23

19. transaktion inom gruppen : en transaktion där ett försäkrings- 26. specialföretag : ett företag, annat än ett befintligt försäkringseller återförsäkringsföretag direkt eller indirekt förlitar sig på eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett eget bolag ett annat företag inom samma grupp, eller på en fysisk eller eller ej, som övertar risker från försäkrings- eller återförsäk­ juridisk person som har en nära koppling till företag inom ringsföretag och till fullo finansierar sin exponering för denna grupp, för att fullgöra ett åtagande, oavsett om det är sådana risker genom inkomster från emissioner av skulde­ kontraktsbundet eller inte och oavsett om det innebär en brev eller någon annan finansieringsmekanism där återbetal­ betalning eller inte. ningsrättigheterna för dem som tillhandahåller sådana lån eller en sådan finansieringsmekanism är efterställda ett sådant företags återförsäkringsskyldigheter. 20. ägarintresse : ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag. 27. stora risker: 21. kvalificerat innehav : direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt infly­ a) risker som anges i klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i del A tande över ledningen av företaget. i bilaga I.

22. reglerad marknad : något av följande: b) risker som anges i klasserna 14 och 15 i del A i bilaga I, i fall då försäkringstagaren yrkesmässigt bedriver indu­ striell eller kommersiell verksamhet eller är verksam i a) Vad gäller en marknad belägen i en medlemsstat: en reg­ något av de fria yrkena, och riskerna avser sådan lerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i direk­ verksamhet. tiv 2004/39/EG.

b) Vad gäller en marknad belägen i tredjeland: en finansiell c) risker som anges i klasserna 3, 8, 9, 10, 13 och 16 i del marknad som uppfyller följande villkor: A i bilaga I, om försäkringstagaren överskrider gränserna för åtminstone två av följande kriterier:

i) Den är godkänd av försäkringsföretagets hemmed­ lemsstat och uppfyller krav som är jämförbara med i) Balansomslutning: 6,2 miljoner EUR i tillgångar. kraven i direktiv 2004/39/EG.

ii) De finansiella instrument som omsätts på denna ii) Nettoomsättning: 12,8 miljoner EUR i den mening marknad är av en kvalitet som är jämförbar med som avses i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av kvaliteten hos de instrument som omsätts på den den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördra­ reglerade marknaden, eller de reglerade markna­ get om årsbokslut i vissa typer av bolag ( 1 ). derna, i hemmedlemsstaten.

iii) Genomsnittligen 250 anställda under 23. nationell byrå : en sådan nationell försäkringsbyrå som definie­ räkenskapsåret. ras i artikel 1.3 i direktiv 72/166/EEG.

24. nationell garantifond : ett sådant organ som avses i artikel 1.4 i Ifall försäkringstagaren tillhör en företagsgrupp för vilken det direktiv 84/5/EEG. upprättas sammanställd redovisning enligt direktiv 83/349/EEG ska den sammanställda redovisningen ligga till grund för tillämpning av de kriterier som anges i första 25. finansiellt företag : någon av följande enheter: stycket led c.

a) Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag Medlemsstaterna får till den i första stycket led c beskrivna som tillhandahåller tjänster anknutna till bankverksam­ riskkategorin hänföra sådana risker som försäkras av yrkes­ het enligt definitionen i artikel 4.1, 4.5 och 4.21 i direk­ sammanslutningar, samriskföretag (”joint ventures” ) eller till­ tiv 2006/48/EG. fälliga sammanslutningar.

b) Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäk­ ringsholdingbolag i den mening som avses i arti­ 28. uppdragsavtal : en överenskommelse i någon form mellan ett kel 212.1 f. försäkrings- eller återförsäkringsföretag och en tjänsteleve­ rantör, oavsett om denne står under tillsyn eller ej, enligt vil­ ken tjänsteleverantören utför en process, tjänst eller c) Ett värdepappersföretag eller ett finansiellt institut enligt verksamhet, direkt eller genom underentreprenad, som definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG. annars skulle ha utförts av försäkrings- eller återförsäkrings­ företaget självt. d) Ett blandat finansiellt holdingföretag enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG; ( 1 ) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11 .

Bilaga 1

L 3 3 5 / 2 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

29. funktion : inom ett företagsstyrningssystem, intern kapacitet KAPITEL II att utföra konkreta uppgifter; ett företagsstyrningssystem inbegriper riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelef­ terlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen. Startande av verksamhet

30. teckningsrisk : risken för förlust eller negativ förändring avse­ Artikel 14 ende försäkringsförpliktelsens värde till följd av felaktiga tariffer och antaganden om avsättningar. Auktorisationsprincipen

1. Auktorisation ska krävas för att starta direkt försäkrings- 31. marknadsrisk : risken för förlust eller negativ förändring avse­ eller återförsäkringsverksamhet som omfattas av detta direktiv. ende den finansiella ställningen som direkt eller indirekt orsa­ kas av svängningar i nivån eller volatiliteten när det gäller marknadspriserna för tillgångar, skulder och finansiella 2. Följande företag ska ansöka om sådan auktorisation som instrument. avses i punkt 1 hos tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten:

32. kreditrisk : risken för förlust eller negativ förändring avseende a) Varje företag som etablerar sitt huvudkontor inom denna den finansiella ställningen till följd av svängningar i kredit­ medlemsstats territorium. värdigheten hos emittenter, motparter och gäldenärer för vilka försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerade i b) Varje försäkringsföretag som, efter att ha beviljats auktorisa­ form av motparts- eller spreadrisker eller koncentrationer av tion enligt punkt 1, önskar utvidga sin verksamhet till en hel marknadsrisker. försäkringsklass eller till andra klasser än de för vilka det redan är auktoriserat.

33. operativ risk : risken för förlust till följd av att interna rutiner visat sig otillräckliga eller fallerat, orsakad av personal eller system eller av externa händelser Artikel 15

Auktorisationens räckvidd

34. likviditetsrisk : risken för att försäkrings- och återförsäkrings­ företag inte kan avyttra placeringar och andra tillgångar för 1. En auktorisation enligt artikel 14 ska gälla inom hela gemen­ att uppfylla sina finansiella åtaganden när de förfaller till skapen. Den ska ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att betalning. bedriva verksamhet där, varvid auktorisationen även ska omfatta etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.

35. koncentrationsrisk : varje riskexponering som kan leda till en förlust som är så stor att den kan hota ett försäkrings- eller 2. En auktorisation enligt artikel 14 ska beviljas för en viss återförsäkringsföretags solvens eller finansiella ställning. klass av direktförsäkringar som förtecknas i del A i bilaga I eller i bilaga II. Den ska omfatta hela försäkringsklassen, såvida inte sökanden önskar försäkra endast vissa risker inom försäkringsklassen. 36. riskreduceringstekniker : varje teknik som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att överföra vissa eller samtliga risker som de är exponerade för till någon annan Risker i en viss klass får inte ingå i annan klass annat än i fall som part. anges i artikel 16.

37. diversifieringseffekter : reducering av riskexponeringen för Auktorisation får beviljas för verksamhet i två eller flera klasser försäkrings- och återförsäkringsföretag och -grupper till följd om en medlemsstats nationella lagstiftning medger att verksam­ av att de diversifierar sin verksamhet, eftersom ett negativt het i dessa klasser bedrivs samtidigt. resultat i fråga om en risk kan kompenseras av ett gynnsam­ mare resultat när det gäller en annan risk, om dessa risker inte är fullständigt korrelerade. 3. När det gäller skadeförsäkringar får medlemsstaterna bevilja auktorisation för de grupper av klasser som anges i del B i bilaga I.

38. prognostiserad sannolikhetsfördelning : en matematisk funktion Tillsynsmyndigheterna får begränsa den begärda auktorisationen som anger ett värde för sannolikheten av att en omfattande för en försäkringsklass till sådan verksamhet som anges i den uppsättning av sinsemellan ömsesidigt uteslutande kom­ verksamhetsplan som avses i artikel 23. mande händelser kommer att förverkligas.

4. Företag för vilka detta direktiv gäller får bedriva sådan assis­ 39. riskmått : en matematisk funktion som tilldelar ett penningbe­ tans som avses i artikel 6 endast om de beviljats auktorisation för lopp till en given prognostiserad sannolikhetsfördelning och klass 18 i del A i bilaga I, utan att detta påverkar tillämpningen av som ökar monotont med risknivån för den exponering som artikel 16.1. I sådant fall ska detta direktiv gälla för sådan ligger till grund för sannolikhetsfördelningen. verksamhet.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/25

5. När det gäller återförsäkring ska auktorisation beviljas för Artikel 18 återförsäkringsverksamhet på skadeförsäkrings- eller livförsäk­ ringsområdet eller för alla slag av återförsäkringsverksamhet. Villkor för auktorisation

Ansökan om auktorisation ska behandlas med beaktande av den verksamhetsplan som ska läggas fram enligt artikel 18.1 c och av 1. Hemmedlemsstaterna ska kräva att varje företag som ansö­ uppfyllandet av de auktorisationskrav som fastställts av den med­ ker om auktorisation ska, lemsstat i vilken auktorisationen söks.

a) när det gäller försäkringsföretag, begränsa sin verksamhet till Artikel 16 försäkringsområdet och verksamhet som är direkt anknuten till detta område med uteslutande av all annan Underordnade risker affärsverksamhet,

1. Ett försäkringsföretag som beviljats auktorisation för en huvudrisk tillhörande en viss klass eller grupp av klasser enligt b) när det gäller återförsäkringsföretag, begränsa sin verksam­ bilaga I får också försäkra risker som ingår i en annan klass utan het till återförsäkring och därmed sammanhängande verk­ att särskild auktorisation erfordras för dessa risker, förutsatt att samhet; i detta krav kan inrymmas en holdingbolagsfunktion riskerna uppfyller samtliga nedanstående villkor: och verksamheter som avser verksamheter inom den finan­ siella sektorn i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv a) De hör samman med huvudrisken. 2002/87/EG,

b) De avser det försäkringsobjekt som skyddas mot huvudrisken. c) förete en verksamhetsplan i enlighet med artikel 23,

c) De täcks av det försäkringsavtal som omfattar huvudrisken. d) ha medräkningsbart primärkapital som täcker den absolut 2. Genom undantag från punkt 1 får sådana risker som ingår i lägsta nivå på minimikapitalkravet som föreskrivs i arti­ klasserna 14, 15 och 17 under del A i bilaga I inte betraktas som kel 129.1 d, underordnade risker till andra klasser.

Dock får rättsskyddsförsäkring enligt klass 17 betraktas som en e) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna underordnad risk till klass 18, när de villkor som anges i punkt 1 ha en medräkningsbar kapitalbas som täcker solvenskapital­ samt ett av följande villkor är uppfyllda: kravet enligt artikel 100,

a) Huvudrisken hänför sig uteslutande till assistans för perso­ ner som hamnar i svårigheter under resa eller vid vistelse f) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna utanför sin hemort eller sin stadigvarande bostad. ha medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapi­ talkravet enligt artikel 128,

b) Försäkringen avser tvister eller risker som härrör från eller har samband med användning av havsgående fartyg. g) styrka att företaget under sin verksamhet kommer att kunna följa det företagsstyrningssystem som avses i kapitel IV Artikel 17 avsnitt 2,

Företagsform för försäkrings- och återförsäkringsföretag

h) när det gäller skadeförsäkring, meddela namn och adress på 1. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att företag som ansöker alla skaderegleringsrepresentanter som utses i enlighet med om auktorisation enligt artikel 14 ska anta någon av de företags­ artikel 4 i direktiv 2000/26/EG i varje medlemsstat utom i former som anges i bilaga III. den medlemsstat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas klassificeras i klass 10 under del A i bilaga I till det 2. Medlemsstaterna får också etablera företag i en form som här direktivet, med undantag för fraktförares ansvar. föreskrivs i gällande offentligrättslig lagstiftning, förutsatt att ändamålet för deras verksamhet är försäkrings- eller återförsäk­ ringsverksamhet på villkor som motsvarar dem som gäller före­ 2. Ett försäkringsföretag, som ansöker om auktorisation att tag som omfattas av privaträttslig lagstiftning. utvidga sin verksamhet till andraklasser eller att utvidga en auk­ torisation som endast täcker vissa risker inom en försäkringsklass, 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder beträffande ska förete en verksamhetsplan enligt artikel 23. kompletteringar av de företagsformer som anges i bilaga III.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta Företaget ska dessutom kunna visa att det har en medräkningsbar direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det kapitalbas som täcker de solvens- och minimikapitalkrav som föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. föreskrivs i artikel 100 första stycket och artikel 128.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 2 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för­ Artikel 21 säkringsföretag som bedriver livförsäkringsverksamhet och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsom­ Försäkringsvillkor och premietariffer råde till någon eller några av de försäkringsrisker som avses i klas­ serna 1 eller 2 i del A i bilaga I visa att det: 1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller regelbunden underrättelse om allmänna och särskilda försäk­ ringsvillkor, premietariffer, försäkringstekniska grunder som sär­ a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den skilt använts för beräkning av premietariffer och absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings­ försäkringstekniska avsättningar, eller formulär och andra tryckta företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti­ handlingar som företaget avser att använda i sina mellanhavan­ kel 129.1 d, den med försäkringstagare eller cedent- eller retrocedentföretag.

b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella För livförsäkringar och uteslutande i syfte att kontrollera efterlev­ minimikrav som avses i artikel 74.3. naden av nationella bestämmelser rörande försäkringsmatema­ tiska principer, får hemmedlemsstaten dock kräva regelbunden underrättelse om de försäkringstekniska grunder som använts vid 4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska ett för­ beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsättningar. säkringsföretag som bedriver skadeförsäkringsverksamhet avse­ Detta krav ska inte utgöra en förutsättning för att ett livförsäk­ ende försäkringsrisker som anges i klasserna 1 eller 2 i del A i ringsföretag ska beviljas auktorisation. bilaga I och söker auktorisation enligt artikel 73 för att utvidga sitt verksamhetsområde till livförsäkringsrisker visa att det: 2. Medlemsstaterna ska inte upprätthålla eller införa system med förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna a) innehar medräkningsbart primärkapital som motsvarar den premiehöjningar, om detta inte är en del av allmänna absolut lägsta nivå på minimikapitalkraven för livförsäkrings­ priskontrollsystem. företag och för skadeförsäkringsföretag som anges i arti­ kel 129.1 d, 3. Medlemsstaterna får kräva att företag, som söker eller har beviljats auktorisation för klass 18 i del A i bilaga I, ska genomgå b) förbinder sig att under sin verksamhet uppfylla de finansiella kontroller beträffande sina direkta och indirekta resurser i fråga minimikrav som avses i artikel 74.3. om personal och utrustning som bl.a. omfattar den medicinska personalens kvalifikationer och kvaliteten på den utrustning som dessa företag förfogar över för att utföra de åtaganden som sam­ manhänger med den klassen. Artikel 19

Nära förbindelser 4. Medlemsstaterna får upprätthålla eller införa lagar och andra författningar som föreskriver godkännande av stiftelseur­ kund och bolagsordning samt att alla andra handlingar som krävs Om det finns nära förbindelser mellan försäkrings- eller återför­ för normal tillsyn ska företes. säkringsföretaget och andra fysiska eller juridiska personer ska till­ synsmyndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn. Artikel 22

Marknadens ekonomiska behov

Tillsynsmyndigheterna ska vägra auktorisation om lagar eller andra författningar i ett tredjeland, som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer med vilka försäkrings- eller åter­ Medlemsstaterna får inte kräva att en ansökan om auktorisation försäkringsföretaget har nära förbindelser, eller svårigheter vid til­ ska behandlas med hänsyn till marknadens ekonomiska behov. lämpningen av dessa författningar, hindrar dem från att utöva en effektiv tillsyn.

Artikel 23 Tillsynsmyndigheterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ Verksamhetsplan ringsföretagen förser dem med erforderliga uppgifter för att de fortlöpande ska kunna övervaka att bestämmelserna i första stycket efterlevs. 1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 18.1 c ska inne­ hålla uppgifter eller dokumentation om följande:

Artikel 20 a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget avser att täcka.

Försäkringsföretags och återförsäkringsföretags

huvudkontor

b) De slag av återförsäkringsåtgärder som återförsäkringsföre­ taget avser att avtala om med cedentföretag. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö­ retags huvudkontor ska vara belägna i samma medlemsstat som deras stadgeenliga säten. c) Grundprinciperna för återförsäkring och retrocession.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/27

d) De poster i primärkapitalet som motsvarar den lägsta nivån 2. Vid tillämpning av punkt 1 i ska hänsyn tas till rösträtter på minimikapitalkravet. enligt artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets direk­ tiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars vär­ e) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration depapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ( 1 ) samt och övriga nödvändiga företagsfunktioner; för ändamålet villkoren för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 avsatta medel och, om de risker som ska täckas klassificeras och 12.5 i det direktivet. enligt klass 18 i del A i bilaga I, de resurser som står till för­ säkringsföretagets förfogande för tillhandahållande av den utlovade assistansen. Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av 2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska planen, beträffande garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering de tre första räkenskapsåren, omfatta följande: av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för a) En prognos för balansräkningen. att ingripa i emittentens förvaltning och dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

b) Skattningar av det framtida solvenskapitalkravet enligt kapi­ tel VI avsnitt 4 underavsnitt 1 som utarbetats på grundval av den prognos för balansräkningen som avses i led a samt den Artikel 25 beräkningsmetod som använts för denna skattning.

Avslag på auktorisationsansökan

c) Skattningar av det framtida minimikapitalkravet enligt artik­ larna 128 och 129 som utarbetats på grundval av den prog­ Varje beslut om avslag på en ansökan om auktorisation ska åtföl­ nos för balansräkningen som avses i led a samt den jas av en närmare motivering som ska tillställas det berörda beräkningsmetod som använts för denna skattning. företaget.

d) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och Varje medlemsstat ska se till att ett beslut om avslag på en ansö­ solvenskapitalkrav. kan om auktorisation kan prövas i domstol.

e) När det gäller skadeförsäkring och återförsäkring även Sådan rätt till domstolsprövning ska även finnas i de fall där till­ följande: synsmyndigheterna inte behandlat en ansökan om auktorisation inom sex månader från den dag då ansökan mottogs. i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost­ nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och provisioner. Artikel 26

ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för Samråd med myndigheter i andra medlemsstater

försäkringsfall.

1. Samråd med tillsynsmyndigheterna i någon av de andra f) När det gäller livförsäkring ska även en detaljerad prognos berörda medlemsstaterna ska genomföras innan auktorisation lämnas över intäkter och kostnader avseende direkt försäk­ beviljas för något av följande företag: ring samt mottagen och avgiven återförsäkring.

a) Dotterföretag till ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag Artikel 24 som är auktoriserat i den medlemsstaten.

Aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett försäkrings- eller 1. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska inte bevilja återförsäkringsföretag som är auktoriserat i den ett företag auktorisation för försäkrings- eller återförsäkringsverk­ medlemsstaten. samhet förrän de har fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indi­ rekt har kvalificerade innehav, och om storleken av dessa innehav. c) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i Dessa myndigheter ska vägra auktorisation om de, med hänsyn den medlemsstaten. till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, bedömer att kompeten­ sen hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande. ( 1 ) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38 .

Bilaga 1

L 3 3 5 / 2 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Samråd med de myndigheter i en berörd medlemsstat som I tider av exceptionella rörelser på finansmarknaderna ska tillsyns­ ansvarar för tillsynen över kreditinstitut eller värdepappersföre­ myndigheterna ta hänsyn till de potentiellt procykliska effekterna tag ska genomföras innan auktorisation beviljas för något av föl­ av sina åtgärder. jande försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

a) Dotterföretag till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag Artikel 29 som är auktoriserat i gemenskapen.

Allmänna principer för tillsynen

b) Dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen. 1. Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. Den ska innefatta kontinuerlig kontroll av att försäkrings- och återförsäkringsverksamheten fungerar korrekt och att försäkringsc) Ett företag som står under ägarkontroll av samma fysiska och återförsäkringsföretagen iakttar gällande tillsynsregler. eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett kredit­ institut eller värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen. 2. Tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inne­ fatta en lämplig blandning av åtgärder på distans och inspektio­ 3. De relevanta myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ner på plats. ska samråda med varandra särskilt när de bedömer lämpligheten hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner och som ingår i ledningen för en annan enhet i samma grupp. 3. Medlemsstaterna ska se till att kraven i detta direktiv tilläm­ pas på ett sätt som står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i varje försäkrings- eller De ska till varandra överlämna alla de uppgifter om lämpligheten återförsäkringsföretags verksamhet. hos aktieägarna och alla personer som i praktiken leder företaget eller utför andra centrala funktioner, som är relevanta för övriga berörda behöriga myndigheter när det gäller att bevilja auktorisa­ 4. Kommissionen ska se till att genomförandeåtgärderna beak­ tion samt fortlöpande bedöma efterlevnaden av uppställda verksamhetsvillkor. tar proportionalitetsprincipen så att detta direktiv tillämpas pro­ portionerligt, särskilt när det gäller mycket små försäkringsföretag.

KAPITEL III

Artikel 30

Tillsynsmyndigheter och allmänna regler

Tillsynsmyndigheter och tillsynens omfattning

Artikel 27 1. Hemmedlemsstaten är ensam ansvarig för den finansiella Tillsynens huvudsyfte tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, inbegripet den del av verksamheten som företagen bedriver genom filial eller med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna har till­ gång till de medel som krävs, och att de har relevant expertkom­ petens, kapacitet och mandat för att uppnå tillsynens huvudsyfte, nämligen skyddet av försäkrings- och förmånstagare. 2. Finansiell tillsyn enligt punkt 1 ska omfatta kontroll avse­ ende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar, dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, Artikel 28 enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmel­ Finansiell stabilitet och procyklikalitet ser som har antagits på gemenskapsnivå.

Utan att det påverkar huvudsyftet med tillsynen enligt artikel 27, ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna vid utövan­ Om det berörda försäkringsföretaget har auktorisation att för­ det av sina allmänna uppgifter tar vederbörlig hänsyn till de säkra risker som förts till försäkringsklass 18 i del A i bilaga I ska potentiella effekter som deras beslut kan komma att få för de tillsynen utvidgas till att gälla kontroll av de resurser i tekniskt berörda finanssystemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i avseende som försäkringsföretaget förfogar över för att kunna krissituationer, med hänsyn till den information som finns till­ utföra den assistans som det har åtagit sig att lämna, om hemmed­ gänglig vid tillfället i fråga. lemsstatens lagstiftning föreskriver kontroll av sådana resurser.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/29

3. Om tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där risken är Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta belägen eller i medlemsstaten för åtagandet eller, när det gäller direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det återförsäkringsföretag, i värdmedlemsstaten har anledning att föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre­ tag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsyns­ myndigheterna i detta företags hemmedlemsstat. Artikel 32

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska avgöra om före­ Förbud mot vägran att godkänna återförsäkrings- och taget följer de stabilitetsprinciper som fastställs genom detta retrocessionsavtal direktiv.

1. Ett försäkringsföretags hemmedlemsstat får inte vägra att Artikel 31 godkänna ett återförsäkringsavtal som ingåtts med ett återförsäk­ ringsföretag eller ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlig­

Överblickbarhet och ansvar

het med artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets 1. Tillsynsmyndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett över­ finanser. blickbart sätt med tydlig ansvarsfördelning och vederbörlig hän­ syn till skyddet av konfidentiell information. 2. Återförsäkringsföretagets hemmedlemsstat får inte motsätta sig ett retrocessionsavtal som företaget ingått med ett 2. Medlemsstaterna ska se till att följande information återförsäkrings- eller försäkringsföretag som är auktoriserat enligt offentliggörs: artikel 14 av skäl som direkt sammanhänger med sundheten i det återförsäkrings- eller försäkringsföretagets finanser.

a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna väg­ ledningar på försäkringsrättens område.

Artikel 33 b) De allmänna kriterier och metoder, inklusive de verktyg som utvecklats i enlighet med artikel 34.4, som tillämpas vid den Tillsyn över filialer i en annan medlemsstat

samlade tillsynsbedömningen enligt artikel 36.

Medlemsstaterna ska föreskriva att, i de fall då ett försäkringsc) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av til­ eller åter försäkringsföretag som är auktoriserat i en medlemsstat lämpningen av stabilitetsregelverket. utövar verksamhet genom filial, tillsynsmyndigheterna i hemmed­ lemsstaten får, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom därför utsedda ombud på d) Hur de valmöjligheter som ges genom detta direktiv utnyttjas. plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finan­ siella tillsynen över företaget. e) Tillsynens syften och dess huvudsakliga funktioner och verksamhetsformer. Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller. De uppgifter som offentliggörs enligt första stycket ska vara till­ räckliga som underlag för en jämförelse mellan de metoder som används av tillsynsmyndigheterna i de olika medlemsstaterna.

Artikel 34 Offentliggörandena ska utformas enligt ett gemensamt format

Allmänna tillsynsbefogenheter

och uppdateras regelbundet. Den information som det hänvisas till första stycket leden a–e ska finnas tillgänglig i varje medlems­ stat på en och samma webbplats. 1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogenheter att vidta förebyggande och korrigerande åtgärder för 3. Medlemsstaterna ska föreskriva överblickbara rutiner för att säkerställa att försäkrings- och återförsäkringsföretag följer tillsättande och avsked av ledamöter i tillsynsmyndigheternas sty­ lagar och andra författningar i varje medlemsstat. relser och verkställande organ.

4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för punkt 2 2. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vidta alla med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggre­ åtgärder som krävs – när så är lämpligt, även av administrativ eller gerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om format, finansiell natur – som rör försäkrings- eller återförsäkringsföretag struktur, innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa och medlemmar av deras förvaltnings-, lednings- eller offentliggöranden. tillsynsorgan.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 3 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna b) Att kräva in alla uppgifter om avtal som innehas av förmed­ har befogenhet att kräva in alla uppgifter som är nödvändiga för lare eller ingåtts med tredje man. att utöva tillsyn enligt artikel 35.

4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna c) Att begära information från externa experter, t.ex. revisorer har befogenhet att, när så är lämpligt och nödvändigt, utöver reg­ och aktuarier. lerna för beräkning av solvenskapitalkravet utarbeta kvantitativa redskap för att som ett led i den samlade tillsynsbedömningen 3. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta analysera försäkrings- och återförsäkringsföretags förmåga att följande: hantera möjliga händelser eller framtida förändringar av de eko­ nomiska förhållandena som skulle kunna påverka deras samlade finansiella ställning negativt. Tillsynsmyndigheterna ska ha befo­ a) Kvalitativa eller kvantitativa inslag, eller lämplig kombination genhet att kräva att företagen genomför sådana bedömningar. av sådana.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att göra under­ sökningar på plats i försäkrings- och återförsäkringsföretags b) Historiska, aktuella eller framåtblickande inslag, eller lämplig kombination av sådana. lokaler.

6. Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom c) Uppgifter från interna eller externa källor, eller lämplig kom­ rimlig tid och på ett proportionerligt sätt. bination av sådana.

7. De befogenheter beträffande försäkrings- och återförsäk­ 4. De uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 ska stå i över­ ringsföretag som avses i punkterna 1–5 ska även gälla verksam­ ensstämmelse med följande principer: heter i dessa företag som omfattas av uppdragsavtal.

8. De åtgärder som anges i punkterna 1–5 och 7 ska, vid behov a) De ska stå i proportion till arten, omfattningen och kom­ och när så är lämpligt, genomdrivas på rättslig väg. plexiteten av det berörda företagets verksamhet, särskilt de inneboende riskerna med denna verksamhet.

Artikel 35 b) De ska vara tillgängliga, fullständiga i varje väsentligt hänse­ ende, jämförbara och konsekvent utformade över tiden.

Uppgifter som ska lämnas till tillsynsmyndigheterna

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ c) De ska vara relevanta, tillförlitliga och förståeliga. ringsföretag till tillsynsmyndigheterna lämnar de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen. Dessa uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i 5. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ artikel 36: ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i punkterna 1–4 och ett styrdokument som godkänts av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets a) Bedömningen av företagens företagsstyrningssystem, den förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och som säkerställer att verksamhet de bedriver, de värderingsprinciper som tilläm­ de lämnade uppgifterna hela tiden motsvarar kraven. pas i solvenssammanhang, de risker företagen står inför och deras system för att hantera dessa samt, i fråga om kapital, struktur, behov och planering. 6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när­ mare specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i syfte att b) Beslut som framstår som påkallade till följd av vad som fram­ nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till kommit när myndigheterna utövat sina tillsynsrättigheter tillsynsorganen. och -skyldigheter.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta 2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det följande befogenheter: föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

a) Att fastställa art, omfattning och format för de uppgifter som avses i punkt 1 och som de kräver att försäkrings- och åter­ försäkringsföretag ska lämna vid följande tillfällen: Artikel 36

Tillsynens granskningsprocess

i) Med i förväg fastställd periodicitet.

1. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna gran­ ii) När i förväg definierade händelser inträffar. skar och utvärderar de strategier, processer och rapporteringsru­ tiner som försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat iii) Under undersökningar som gäller ett försäkrings- eller för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta återförsäkringsföretags situation. direktiv.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/31

Denna granskning och utvärdering ska omfatta bedömningar av Artikel 37 kvalitativa krav med avseende på systemet för företagsstyrning, av de risker som de berörda företagen står - eller kan komma att stäl­ Kapitaltillägg

las – inför och av företagens förutsättningar för att kunna bedöma dessa risker med beaktande av de rådande förhållandena i den 1. Efter den samlade tillsynsbedömningen får tillsynsmyndig­ miljö där de verkar. heterna i särskilda fall genom ett motiverat beslut fastställa ett krav på kapitaltillägg för ett försäkrings- eller återförsäkringsföre­ tag. Denna möjlighet ska endast kunna utnyttjas i följande fall: 2. Tillsynsmyndigheterna ska särskilt granska och utvärdera att bestämmelserna om följande efterlevs: a) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de a) Företagsstyrningssystem, inklusive egen risk- och solvensbe­ antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, dömning, enligt kapitel IV avsnitt 2. beräknat med standardformeln i överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2, och

b) Försäkringstekniska avsättningar enligt kapitel VI avsnitt 2.

i) kravet på att använda en intern modell enligt artikel 119 c) Kapitalkrav enligt kapitel VI avsnitten 4 och 5. är olämpligt eller har visat sig ineffektivt, eller

d) Placeringsregler enligt kapitel VI avsnitt 6. ii) en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas i enlighet med artikel 119.

e) Kapitalbasens kvalitet och kvantitet enligt kapitel VI avsnitt 3. b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de f) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget använder en antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, fullständig eller partiell intern modell: kontinuerligt uppfyl­ beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i lande av kraven på fullständiga och partiella interna model­ överensstämmelse med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på ler i kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräck­ lig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den före­ 3. Tillsynsmyndigheterna ska ha inrättat lämpliga kontrollred­ liggande riskprofilen. skap för att kunna påvisa försämringar av den finansiella ställ­ ningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och följa upp insatserna för att åtgärda sådana försämringar. c) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de normer som fastställs genom kapitel IV 4. Tillsynsmyndigheterna ska bedöma om försäkrings- och avsnitt 2, att dessa avvikelser medför att företaget inte kan återförsäkringsföretagen har utvecklat tillfredsställande metoder garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, och praxis för att påvisa möjliga händelser eller framtida föränd­ hantering och rapportering av de risker som det är – eller kan ringar av de ekonomiska förhållandena som skulle kunna påverka komma att bli – exponerat för och att det är osannolikt att den samlade ekonomiska ställningen negativt i de företag som bristerna kan korrigeras inom skälig tid endast genom insats berörs. av andra åtgärder.

Tillsynsmyndigheterna ska bedöma företagens förmåga att stå 2. I de fall som anges i punkt 1 a och b ska kapitaltillägget emot sådana möjliga händelser eller framtida förändringar av de beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i ekonomiska förhållandena. artikel 101.3.

5. Tillsynsmyndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara att kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag åtgärdar svag­ proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund heter eller brister som påvisats i den samlade av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om tillsynsbedömningen. kapitaltillägg.

6. De granskningar, utvärderingar och bedömningar som avses 3. I de fall som anges i punkt 1 b och c ska tillsynsmyndighe­ i punkterna 1, 2 och 4 ska genomföras regelbundet. ten se till att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget vidtar alla ansträngningar för att avhjälpa de risker som ledde till föreläggan­ det av ett krav på kapitaltillägg. Tillsynsmyndigheterna ska fastställa en minsta frekvens och omfattning för dessa granskningar, utvärderingar och bedöm­ ningar med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten 4. Tillsynsmyndigheten ska granska det krav på kapitaltillägg av det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets som avses i punkt 1 minst en gång om året och upphäva det när verksamhet. företaget har avhjälpt de brister som ledde till föreläggandet.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 3 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

5. Det icke-tillfredsställande solvenskapitalkravet ska ersättas Artikel 39 med samma solvenskapitalkrav plus det kapitaltillägg som förelagts. Överlåtelse av försäkringsbestånd

Utan hinder av punkt 1 ska solvenskapitalkravet inte innefatta det 1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som föreskrivs i natio­ kapitaltillägg som förelagts i enlighet med punkt 1 c för beräk­ nell lag, ge försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvud­ ning av den riskmarginal som anges i artikel 77.5. kontor inom deras territorier tillstånd att, helt eller delvis, överlåta sådana egna bestånd av försäkringsavtal, som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster, till ett 6. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter­ acceptföretag som är etablerat inom gemenskapen. ligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapi­ taltillägg kan föreläggas och metoderna för beräkningen av ett sådant krav. Tillstånd till sådan överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndig­ heterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att acceptfö­ retaget har tillräcklig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta solvenskapitalkrav som anges i artikel 100 första stycket sedan direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det överlåtelsen beaktats. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. För försäkringsföretag ska punkterna 3–6 gälla. Artikel 38

Tillsyn över funktioner och verksamheter som omfattas av

uppdragsavtal 3. Om en filial avser att, helt eller delvis, överlåta egna bestånd av försäkringsavtal, ska den medlemsstat där filialen är belägen rådfrågas. 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 49 ska med­ lemsstaterna se till att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande en funktion eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet vidtar de åtgärder som krävs för att 4. I de fall som avses i punkterna 1 och 3 ska tillsynsmyndig­ garantera att följande villkor uppfylls: heterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingicks, antingen enligt etableringsfriheten eller rätten att tillhandahålla a) Tjänsteleverantören ska samarbeta med försäkrings- eller tjänster. återförsäkringsföretagets tillsynsmyndigheter avseende de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal. 5. Myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran om samråd, lämna b) Försäkrings- och återförsäkringsföretagen, deras revisorer sina yttranden eller medgivanden till myndigheterna i det överlå­ och tillsynsmyndigheterna ska ha faktisk tillgång till uppgif­ tande försäkringsföretagets hemmedlemsstat. ter som rör de funktioner eller verksamheter som omfattas av uppdragsavtal.

Om de myndigheter som rådfrågats inte lämnat något svar inom denna tid ska detta tolkas som att de har givit sitt tysta c) Tillsynsmyndigheterna ska ha faktiskt tillträde till tjänstele­ medgivande. verantörens lokaler och ska kunna utöva dessa tillträdesrättigheter.

6. En överlåtelse av försäkringsbestånd som tillåtits med stöd 2. Den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad ska av punkterna 1–5 ska offentliggöras antingen före eller efter auk­ tillåta att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn­ torisationen i överensstämmelse med nationell lag i hemmedlems­ digheter – själva eller genom personer som de utser för detta staten eller den medlemsstat där risken är belägen eller i ändamål – genomför inspektioner på plats i tjänsteleverantörens medlemsstaten för åtagandet. lokaler. Försäkrings- eller återförsäkringsföretagets tillsynsmyn­ dighet ska underrätta de relevanta myndigheterna i tjänsteleveran­ törens medlemsstat innan de genomför inspektionen på plats. Sådana överlåtelser ska automatiskt bli gällande gentemot försäk­ Om det gäller en enhet som inte är föremål för tillsyn, ska tillsyns­ ringstagare, de försäkrade och alla andra för vilka de överlåtna myndigheten vara relevant myndighet. avtalen medför rättigheter eller skyldigheter.

Tillsynsmyndigheterna i försäkrings- eller återförsäkringsföreta­ gets medlemsstat får delegera sådana inspektioner på plats till till­ Första och andra styckena i denna punkt ska inte inverka på med­ synsmyndigheterna i den medlemsstat där tjänsteleverantören är lemsstaternas rätt att ge försäkringstagarna möjlighet att säga upp etablerad. avtal inom en fastställd tid efter en överlåtelse.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/33

KAPITEL IV 4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kon­ tinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utvecklingen av bered­ Villkor för utövandet av verksamheten skapsplaner. Företaget ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

A v s n i t t 1 5. Tillsynsmyndigheterna ska ha tillräckliga medel, metoder och befogenheter för att kontrollera försäkrings- och återförsäk­ ringsföretagens företagsstyrningssystem och för att utvärdera F ö r v a l t n i n g s - , l e d n i n g s - e l l e r framväxande risker som företagen påvisat och som kan påverka t i l l s y n s o r g a n e t s a n s v a r sundheten i deras finansiella situation.

Artikel 40 Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna har befogen­ het att kräva att ett företagsstyrningssystem förbättras och för­ Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar stärks för att säkerställa att kraven i artiklarna 42–49 efterlevs.

Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återförsäk­ ringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det Artikel 42 yttersta ansvaret för att varje berört företag följer de lagar och

Lämplighetskrav för personer som leder företagets

andra författningar som antas enligt detta direktiv.

verksamhet eller utför andra centrala funktioner

A v s n i t t 2 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska se till att alla personer som leder företagets verksamhet eller utför andra cen­ trala funktioner vid varje tidpunkt uppfyller följande krav:

F ö r e t a g s s t y r n i n g s s y s t e m

a) Deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verk­ samhetsområdet är tillräckliga för att de ska kunna utöva en Artikel 41 sund och ansvarsfull företagsledning.

Allmänna krav på företagsstyrningen

b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla försäkrings- och återför­ säkringsföretag har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull företagsledning. 2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska meddela till­ synsmyndigheten varje förändring av den personkrets som leder verksamheten eller har ansvaret för andra centrala funktioner och Systemet ska minst omfatta en tillfredsställande och överblickbar därvid att lämna alla uppgifter som är nödvändiga för att man ska organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämp­ kunna bedöma om nytillkomna medlemmar av företagsledningen har den lämplighet som krävs. lig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Det ska vara utformat så att det uppfyller kraven i artiklarna 42–49. 3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska underrätta sina tillsynsmyndigheter om någon av de personer som avses i punk­ Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över internt. terna 1 och 2 har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven i punkt 1.

2. Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets art, storlek och Artikel 43 komplexitet.

Styrkande av gott anseende

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska ha utarbetat styrdokument för åtminstone riskhantering, internkontroll, 1. När en värdmedlemsstat av sina egna medborgare kräver internrevision och, i tillämpliga fall, verksamhet som omfattas av vandelsintyg eller bevis om att de inte tidigare varit försatta i kon­ uppdragsavtal. De ska se till att dessa styrdokument efterföljs. kurs, eller både och, ska medlemsstaten, när det gäller medbor­ gare i andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret eller, i avsaknad därav, motsvarande hand­ Styrdokumenten ska ses över minst en gång per år. Förvaltnings-, lingar, utfärdade av en behörig rättslig eller administrativ myndig­ lednings- eller tillsynsorganets förhandsgodkännande ska krävas het i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske för styrdokumenten, som ska anpassas när väsentliga föränd­ medborgaren senast har uppehållit sig och som visar att dessa ringar av det berörda systemet eller området inträffar. krav är tillgodosedda.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 3 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Om hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där utlän­ d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker. ningen senast har uppehållit sig inte utfärdar sådana handlingar som avses i punkt 1, får dessa ersättas av en förklaring under ed – eller, i medlemsstater där inga bestämmelser om edgång finns, av e) Hantering av operativ risk. en försäkran – av den utländske medborgaren inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, f) Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker. inför en notarie i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där den utländske medborgaren senast har uppehållit sig. Det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 ska Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller innehålla riktlinjer avseende andra stycket leden a–f i denna avgiven försäkran. punkt.

Den förklaring som avses i första stycket får, när det gäller ingen 3. I fråga om placeringsrisker ska försäkrings- och återförsäk­ tidigare konkurs, också avges inför en behörig näringsorganisa­ ringsföretagen styrka att de uppfyller kraven i kapitel VI avsnitt 6. tion i den berörda medlemsstaten.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en risk­ 3. De handlingar och intyg som avses i punkterna 1 och 2 får hanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar vid ingivandet inte vara äldre än tre månader. genomförandet av riskhanteringssystemet.

4. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organisatio­ 5. För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder ner som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i en partiell eller fullständig intern modell som godkänts enligt punkterna 1 och 2 och ska genast underrätta övriga medlemssta­ artiklarna 112 och 113 ska riskhanteringsfunktionen också ter och kommissionen om detta. ansvara för följande:

Varje medlemsstat ska även underrätta övriga medlemsstater och a) Att utforma och genomföra den interna modellen. kommissionen om de myndigheter och organisationer till vilka de i punkterna 1 och 2 nämnda handlingarna ska ges in till stöd för en ansökan om att inom ifrågavarande medlemsstat bedriva sådan b) Att testa och validera den interna modellen. verksamhet som avses i artikel 2.

c) Att dokumentera den interna modellen, inbegripet senare Artikel 44 ändringar av den.

Riskhantering

d) Att analysera den interna modellens funktion och utarbeta sammanfattande rapporter om resultaten. 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, pro­ cesser och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på e) Att underrätta förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet företags- och gruppnivå fortlöpande kunna identifiera, mäta, om de resultat den interna modellen presterar, föreslå områ­ övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan den där förbättringar krävs och informera organet om hur komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mel­ insatserna för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter lan dessa. fortskrider.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat med försäkrings- eller återförsäkringsföretagets organisationsstruktur Artikel 45 och beslutsprocesser, med lämplig hänsyn till vilka personer som faktiskt leder företaget eller innehar andra nyckelpositioner. Egen risk- och solvensbedömning

2. Riskhanteringssystemet ska avse såväl sådana risker som ska 1. Varje försäkringsföretag och återförsäkringsföretag ska som ingå vid beräkningen av solvenskapitalkravet enligt artikel 101.4 en del av sitt riskhanteringssystem genomföra en egen risk- och som risker som inte, eller endast delvis, ska beaktas vid denna solvensbedömning. beräkning.

Bedömningen ska minst omfatta följande: Riskhanteringssystemet ska omfatta minst följande områden:

a) Det totala solvenskravet med beaktande av företagets speci­ a) Teckning av försäkringar och avsättningar. fika riskprofil, godkända risktoleransgränser och affärsstrategi. b) ALM-tekniker ( ” asset–liability management ”).

b) Fortlöpande uppfyllelse av kapitalkraven i kapitel VI avsnit­ c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande ten 4 och 5 och av kraven på försäkringstekniska avsätt­ åtaganden. ningar i kapitel VI avsnitt 2.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/35

c) Hur betydande avvikelsen är mellan det berörda företagets Artikel 47 riskprofil och de antaganden som legat till grund för solvens­ kravet enligt artikel 101.3 är, beräknat enligt kapitel VI Internrevision avsnitt 4 underavsnitt 2 antingen med standardformeln eller med hjälp av företagets partiella eller fullständiga interna 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inrätta en effek­ modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. tiv internrevisionsfunktion.

2. För tillämpningen av punkt 1 a ska det berörda företaget ha Internrevisionsfunktionen ska också utvärdera hur lämpligt och infört processer som står i proportion till arten, omfattningen och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av komplexiteten av de inneboende riskerna i dess verksamhet, och företagsstyrningssystemet. som gör det möjligt att korrekt kunna påvisa och värdera de ris­ ker som det står inför på kort och lång sikt och som det är, eller 2. Internrevisionsfunktionen ska verka objektivt och obero­ kan komma att bli, exponerat för. Företaget ska redovisa de meto­ ende i förhållande till de operativa funktionerna. der det använt i denna bedömning.

3. Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer 3. Om en intern modell används, ska i det fall som avses i ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet punkt 1 c bedömningen även omfatta den omkalibrering som som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till omvandlar interna risktal till det riskmått och den kalibrering som dessa resultat och rekommendationer, och ser till att dessa åtgär­ gäller för solvenskapitalkravet. der genomförs.

4. Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en Artikel 48 integrerad del i affärsstrategin och beaktas konsekvent vid företa­

Aktuariefunktion

gets strategiska beslut.

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska upprätta en 5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska genomföra den effektiv aktuariefunktion som ska: bedömning som avses i punkt 1 regelbundet och utan dröjsmål när någon väsentlig förändring av deras riskprofil inträffat. a) samordna beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

6. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska underrätta tillsynsmyndigheterna om resultaten av varje egen risk- och sol­ b) säkerställa lämpligheten av de metoder och de underliggande vensbedömning som en del av uppgiftslämnandet enligt modeller som används samt av de antaganden som görs vid artikel 35. beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäk­ 7. Den egna risk- och solvensbedömningen ska inte användas ringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvali­ för att beräkna kapitalkrav. Solvenskapitalkravet ska endast jus­ tet som krävs, teras i enlighet med artiklarna 37, 231-233 och 238.

d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,

Artikel 46 e) informera förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet om Internkontroll graden av tillförlitlighet och lämplighet i beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar,

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat ett f) se över beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna effektivt system för internkontroll. i de fall som anges i artikel 82,

Det systemet ska minst omfatta förvaltnings- och redovisnings­ g) yttra sig om den övergripande policyn för tecknande av metoder, ramar för internkontrollen, lämpliga rapporteringsruti­ försäkring, ner på alla nivåer av företaget och en funktion för regelefterlevnad. h) yttra sig om lämpligheten av de utnyttjade återförsäkrings­ lösningarna, och 2. Funktionen för regelefterlevnad ska bland annat innefatta rådgivning till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i fråga om efterlevnaden av lagar och andra författningar som antas i) bidra till att det riskhanteringssystem som avses i artikel 44 enligt detta direktiv. Den ska också bedöma de möjliga konse­ genomförs effektivt, särskilt när det gäller de riskmodeller kvenserna av förändringar av de rättsliga ramarna för det berörda som ligger till grund för beräkningen av kapitalkrav enligt företagets verksamheter och påvisande och bedömning av risker kapitel VI avsnitten 4 och 5 och för den bedömning som för bristande regelefterlevnad. avses i artikel 45.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 3 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kun­ 2. När det är nödvändigt att garantera adekvat samstämmig­ skaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som moti­ het vad avser den bedömning som nämns i artikel 45.1 a får kom­ veras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende missionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare riskerna i försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verksamhet, specificera delarna i den bedömningen. och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämp­ liga krav inom branschen eller andra gällande normer. 3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i Artikel 49 artikel 301.3.

Uppdragsavtal

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför­ A v s n i t t 3 säkringsföretag som ingår uppdragsavtal beträffande funktioner eller försäkrings- eller återförsäkringsverksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta O f f e n t l i g g ö r a n d e n direktiv.

2. Uppdragsavtal får inte ingås beträffande kritiska eller vik­ Artikel 51 tiga operativa funktioner eller verksamheter om det leder till Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: innehåll något av följande:

1. Medlemsstaterna ska, med beaktande av uppgifterna som a) Kvaliteten hos det berörda företagets företagsstyrningssystem krävs enligt artikel 35.3 och principerna i artikel 35.4, kräva att försämras väsentligt. varje försäkrings- och återförsäkringsföretag årligen offentliggör en lägesrapport beträffande sin solvenssituation och finansiella b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning. ställning.

c) Tillsynsmyndigheterna får försämrade möjligheter att kon­ Rapporten ska innehålla följande, i fullständig form eller genom trollera att företaget uppfyller sina förpliktelser. hänvisning till likvärdig information, både till art och omfattning, som offentliggjorts för att uppfylla andra rättsliga eller adminis­ trativa krav: d) Hinder skapas för att fortlöpande ge försäkringstagarna till­ fredsställande service. a) En beskrivning av företagets verksamhet och resultat.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i god tid under­ rätta tillsynsmyndigheterna innan de ingår uppdragsavtal beträf­ b) En beskrivning av företagsstyrningssystemet och en bedöm­ fande kritiska eller viktiga funktioner eller verksamheter och ning av dess lämplighet med hänsyn till företagets riskprofil. också om därpå följande väsentliga förändringar inom dessa funk­ tioner eller verksamheter. c) En beskrivning där varje riskkategori behandlas separat av riskexponering, riskkoncentration, riskreducering och Artikel 50 riskkänslighet.

Genomförandeåtgärder

d) En beskrivning, med separat behandling av tillgångar, försäk­ ringstekniska avsättningar och andra skulder, av underlagen 1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter­ och metoderna för deras värdering med förklaring av even­ ligare specificera följande: tuella större skillnader mellan dessa och dem som tillämpas vid värderingen av dem i den finansiella rapporteringen. a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkrings- och åter­ e) En beskrivning av dispositionen av egna kapitalet, som minst försäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och tar upp följande: placeringar enligt artikel 44.2.

b) De funktioner som avses i artiklarna 44 och 46-48. i) Kapitalbasens struktur och belopp samt kvalitet.

c) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av ii) Beloppen för solvenskapitalkravet och dem. minimikapitalkravet.

d) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i iii) Det alternativ för att beräkna solvenskapitalkravet som tredjeländer. anges i artikel 304.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/37

iv) Information som klargör de huvudsakliga skillnaderna iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och mellan de antaganden som legat till grund för standard­ skadeförsäkringsverksamhet, formeln och de som ligger till grund för den eventuella interna modell som företaget använder vid beräkningen av sitt solvenskapitalkrav. v) återförsäkringsföretag.

v) Storleken av underskridande av minimikapitalkravet b) För var och en av de uppgifter som anges i led a: andelen av eller väsentliga underskridanden av solvenskapitalkravet kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b och c. under rapporteringsperioden, även om dessa förhållan­ den senare rättats till, samt en förklaring av deras ursprung och följder och en redogörelse för korrige­ 2. Ceiops ska årligen offentliggöra följande uppgifter: rande åtgärder som vidtagits. a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga med­ 2. Den beskrivning som avses i punk t 1 e i ska innehålla en lemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och analys av eventuella väsentliga förändringar som inträffat sedan separat redovisat för den föregående rapporteringsperioden och en förklaring av even­ tuella större skillnader i förhållande till värderingen av sådana i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag, delar i den finansiella rapporteringen samt en kort beskrivning av i vilken mån kapital kan överföras. ii) livförsäkringsföretag,

I den uppgift om solvenskapitalkravet som avses i punk t 1 e ii ska separat anges det belopp som beräknats enligt kapitel VI avsnitt 4 iii) skadeförsäkringsföretag, underavsnitten 2 och 3 och eventuellt kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37 eller effekten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäkringsföretaget ska använda i enlighet iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och med artikel 110, med kortfattad uppgift om den berörda tillsyns­ skadeförsäkringsverksamhet, myndighetens skäl för sitt krav.

v) återförsäkringsföretag. Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offent­ liggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och admi­ nistrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat sepa­ punk t 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effek­ rat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga ten av de specifika parametrar som försäkrings- eller återförsäk­ försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda ringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, medlemsstaten. offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2017 . c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b, andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b Offentliggörandet av solvenskapitalkravet ska i tillämpliga fall och c. åtföljas av en uppgift om att beloppet blir slutgiltigt först efter det att tillsynsmyndigheten gjort sin bedömning. 3. Ceiops ska överlämna de uppgifter som anges i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan till­ Artikel 52 synsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de Information till och rapporter från Ceiops olika medlemsstaterna.

1. Medlemsstaterna ska föreskriva att tillsynsmyndigheterna Artikel 53 årligen ska lämna följande uppgifter till Ceiops:

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:

tillämpliga principer

a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet 1. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter­ och med separat redovisning avseende försäkringsföretag inte offentliggör uppgifter i följande fall:

i) samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag, a) Om ett företags konkurrenter skulle gynnas i otillbörlig grad om uppgifterna offentliggjordes.

ii) livförsäkringsföretag, b) Om ett företag är ålagt tystnadsplikt eller sekretess genom sina förpliktelser mot försäkringstagarna eller andra relatio­ iii) skadeförsäkringsföretag, ner med motparter.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 3 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Om tillsynsmyndigheten har tillåtit att uppgifter inte offent­ 2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får frivilligt offent­ liggörs, ska företagen ange detta i lägesrapporten om solvens och liggöra varje uppgift eller förklaring som rör deras solvens eller finansiell ställning med uppgift om skälen till detta. finansiella ställning för vilken offentliggörande inte krävs genom artiklarna 51 och 53 och punkt 1 i den här artikeln.

3. Tillsynsmyndigheterna ska tillåta att försäkrings- och åter­ försäkringsföretag utnyttjar, eller hänvisar till, offentliggöranden som gjorts för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, Artikel 55 såvida dessa offentliggöranden till såväl art som omfattning är lik­ värdiga med den information som krävs enligt artikel 51. Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:

styrdokument och godkännande

4. Punkterna 1 och 2 ska inte tillämpas på de uppgifter som avses i artikel 51.1 e. 1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ ringsföretag ska ha upprättat lämpliga system och strukturer för att uppfylla kraven i artiklarna 51 och 53 och artikel 54.1 samt Artikel 54 ett styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offent­ liggörs i enlighet med artiklarna 51, 53 och 54 fortlöpande är Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: relevanta.

uppdateringar och frivilliga ytterligare uppgifter

1. Om någon betydande förändring inträffat som i väsentlig 2. Lägesrapporten ska godkännas av försäkrings- eller återför­ grad minskat relevansen hos de uppgifter som offentliggjorts säkringsföretagets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan och enligt artiklarna 51 och 53, ska försäkrings- och återförsäkrings­ får offentliggöras först efter detta godkännande. företag offentliggöra lämplig information om arten och följderna av denna betydande förändring.

Artikel 56 Vid tillämpningen av första stycket ska minst följande anses vara betydande förändringar: Lägesrapport om solvens och finansiell ställning:

genomförandeåtgärder

a) Det har konstaterats att minimikapitalkravet inte är uppfyllt, och tillsynsmyndigheterna antingen bedömer att företaget Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytterligare inte kommer att kunna överlämna någon realistisk kortsiktig specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras finansiell saneringsplan eller inte erhåller någon sådan plan och formerna för detta. inom en månad efter det datum då underlåtelsen upptäcktes.

b) Ett väsentligt underskridande av solvenskapitalkravet har Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta konstaterats, och tillsynsmyndigheterna har efter två måna­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det der efter det datum då underlåtelsen upptäcktes inte erhållit föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. någon realistisk åtgärdsplan.

I fall enligt andra stycket a ska tillsynsmyndigheterna kräva att A v s n i t t 4 företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet av underskri­ dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en kortsiktig K v a l i f i c e r a d e i n n e h a v finansiell saneringsplan ursprungligen bedömts vara realistisk men avvikelsen från minimikapitalkravet ändå inte har korrige­ rats inom tre månader från det att den konstaterats, ska avvikel­ sen offentliggöras vid utgången av denna period tillsammans med Artikel 57 en förklaring av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna

Förvärv

korrigerande åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korri­ gerande åtgärder.

1. Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska per­ I fall enligt andra stycket b ska tillsynsmyndigheterna kräva att soner, eller sådana personer i samråd (nedan kallade tilltänkta för­ företaget i fråga omedelbart offentliggör beloppet för underskri­ värvare ), som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt dandet tillsammans med en förklaring av dess orsaker och följder förvärva ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäk­ samt eventuella vidtagna korrigerande åtgärder. Om en åtgärds­ ringsföretag, eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett plan ursprungligen har bedömts vara realistisk men avvikelsen kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, från minimikapitalkravet ändå inte har korrigerats inom sex varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att över­ månader från det att den konstaterats, ska avvikelsen offentliggö­ stiga 20 %, 30 % eller 50 % eller så att försäkrings- eller återför­ ras vid utgången av denna period tillsammans med en förklaring säkringsföretaget kommer att få ställning av dotterföretag, av dess orsaker och följder samt eventuella vidtagna korrigerande (tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar tillsynsmyndighe­ åtgärder samt eventuella ytterligare planerade korrigerande terna för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vilket de åtgärder. avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/39

storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta upp­ b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn gifter enligt artikel 59.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa enligt det här direktivet eller rådets direktiv 85/611/EEG av tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredje­ den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra del enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) ( 1 ), direktiv 2004/39/EG eller direktiv 2006/48/EG. 2. Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk per­ son som har fattat ett beslut om att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföre­ 4. Om tillsynsmyndigheterna efter avslutad bedömning beslu­ tag först skriftligen underrättar tillsynsmyndigheterna i företagets tar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbets­ hemmedlemsstat om storleken av den personens innehav efter det dagar, och inom bedömningsperioden, skriftligen underrätta den avsedda avyttrandet. En sådan person ska även underrätta tillsyns­ tilltänkte förvärvaren och ange skälen för sitt beslut. Om inget myndigheten om ett beslut om att minska den personens kvalifi­ annat föreskrivs i nationell lagstiftning, får en lämplig motivering cerade innehav i sådan mån att dennes andel av röstetalet eller av beslutet göras tillgänglig för allmänheten på den tilltänkte för­ kapitalet skulle understiga 20 %, 30 % eller 50 %, eller så att värvarens begäran. Detta får inte hindra en medlemsstat från att försäkrings- eller återförsäkringsföretagets ställning som dotter­ ge tillsynsmyndigheten befogenhet att offentliggöra beslutet utan företag till den personen därigenom skulle upphöra. Medlemssta­ att den tilltänkte förvärvaren begär detta. terna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 % om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG. 5. Om tillsynsmyndigheterna inom bedömningsperioden inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet, ska förvärvet anses vara godkänt. Artikel 58

Bedömningsperiod

6. Tillsynsmyndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört och förlänga 1. Utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbets­ den när det är lämpligt. dagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen enligt artikel 57.1 samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av den information som avses i punkt 2, ska tillsynsmyndigheterna 7. Medlemsstaterna får inte införa strängare krav på underrät­ för den tilltänkte förvärvaren skriftligen bekräfta mottagandet. telse till och godkännande av tillsynsmyndigheterna av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital än de som före­ skrivs i detta direktiv. Tillsynsmyndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 59.1 (bedömningen) inom 60 arbetsdagar från och med den skriftliga bekräftelsen av mottagandet av underrättelsen och av alla de 8. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som när­ handlingar som medlemsstaten kräver ska bifogas underrättelsen mare specificerar justeringar av kriterierna i artikel 59.1 för att i enlighet med förteckningen i artikel 59.4 (bedömningsperioden) beakta den framtida utvecklingen och sörja för en enhetlig til­ lämpning av artiklarna 57–63. Tillsynsmyndigheterna ska, vid tidpunkten för den skriftliga bekräftelsen, informera den tilltänkte förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. 2. Tillsynsmyndigheterna får under bedömningsperioden vid behov, och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedöm­ ningsperioden, begära ytterligare uppgifter som krävs för att slut­ föra bedömningen. Denna begäran ska vara skriftlig och ska klart Artikel 59 ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

Bedömning

Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då tillsyns­ myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot 1. Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 57.1 och från den tilltänkte förvärvaren. Avbrottet får inte överstiga tjugo av uppgifterna enligt artikel 58.2 ska tillsynsmyndigheterna, för arbetsdagar. Om tillsynsmyndigheterna därefter begär ytterligare att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det försäkringsuppgifter för komplettering eller förtydligande av uppgifterna, vil­ eller återförsäkringsföretag som förvärvet gäller, och med beak­ ket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömnings­ tande av den tilltänkte förvärvarens sannolika påverkan på perioden avbryts. försäkrings- eller återförsäkringsföretaget, på grundval av samt­ liga följande kriterier bedöma om den tilltänkte förvärvaren är lämplig och det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt: 3. Tillsynsmyndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 2 andra stycket till högst trettio arbetsdagar om den till­ tänkte förvärvaren är a) Den tilltänkte förvärvarens anseende.

a) etablerad eller reglerad utanför gemenskapen, eller ( 1 ) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 4 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som kom­ Artikel 60 mer att leda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets verk­ samhet till följd av det tilltänkta förvärvet. Förvärv som görs av reglerade finansiella företag

1. Berörda tillsynsmyndigheter ska arbeta i fullständigt sam­ c) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när råd med varandra vid bedömningen, om den tilltänkte förvärva­ det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedri­ ren tillhör någon av följande kategorier: vas i det försäkrings- eller återförsäkrings företag som förvär­ vet gäller.

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2 d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget kommer att i direktiv 85/611/EEG (förvaltningsbolag för fondföretag) kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla stabilitetskraven som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en enligt detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, annan sektor än den som förvärvet gäller. främst direktiv 2002/87/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan till­ b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, synsmyndigheterna samt fastställande av fördelningen av återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvalt­ ansvaret mellan tillsynsmyndigheterna. ningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvär­ vet gäller.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd pen­ ningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditin­ enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv stitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepap­ 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att för­ persföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är hindra att det finansiella systemet används för penningtvätt auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sek­ och finansiering av terrorism ( 1 ), eller att det tilltänkta förvär­ tor än den som förvärvet gäller. vet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

2. Tillsynsmyndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse var­ 2. Tillsynsmyndigheterna får motsätta sig det tilltänkta förvär­ andra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är vet endast om det finns rimlig anledning att göra detta enligt kri­ väsentliga eller relevanta för bedömningen. Härvid ska tillsyns­ terierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den myndigheterna inbördes på begäran överlämna alla relevanta tilltänkte förvärvaren är ofullständiga. uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgif­ ter. Eventuella synpunkter eller reservationer från den tillsyns­ myndighet som ansvarar för den tilltänkte förvärvaren ska anges i ett beslut av den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäk­ 3. Medlemsstaterna får varken införa förhandsvillkor för stor­ ringsföretag som förvärvet gäller. leken på förvärvet av aktieägarandel eller tillåta tillsynsmyndighe­ terna att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov. Artikel 61

Försäkrings- och återförsäkringsföretags information till

tillsynsmyndigheterna

4. Medlemsstaterna ska se till att en förteckning görs allmänt tillgänglig med de uppgifter som krävs för bedömningen och som måste lämnas till tillsynsmyndigheterna vid den tid för underrät­ telsen som avses i artikel 57.1. Uppgiftskraven ska vara propor­ Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska, då de får kännedom tionella och anpassade till den tilltänkte förvärvarens och det därom, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna får inte kräva upp­ sådana förvärv eller avyttringar av innehav i företagets kapital gifter som inte är relevanta för bedömningen. som får till följd att dessa innehav överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artiklarna 57 och 58.1–58.7.

5. Utan hinder av artikel 58.1, 58.2 och 58.3 ska en tillsyns­ myndighet, om den har fått underrättelser om två eller flera till­ Försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska också, minst en gång tänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och om året, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag, behandla de till­ om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade tänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt. innehav samt om storleken på sådana innehav, såsom framgår exempelvis av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma med aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i ( 1 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 . enlighet med föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/41

Artikel 62 Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstift­ ning, får ingen konfidentiell information som sådana personer Kvalificerade innehav: tillsynsmyndigheternas erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet utom i befogenheter sammandrag eller sammanställning som omöjliggör identifika­ tion av enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag. Medlemsstaterna ska, i fall då de personer som avses i artikel 57 utövar sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i kon­ för en sund och ansvarsfull ledning av ett försäkrings- eller åter­ kurs eller underkastats tvångslikvidation, får dock konfidentiell försäkringsföretag, kräva att tillsynsmyndigheten i hemmedlems­ information, som inte berör tredje part som strävar efter att rädda staten för det företag i vilket ett kvalificerat innehav eftersträvas företaget, röjas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden. eller utökas vidtar lämpliga åtgärder för att få detta förhållande att upphöra. Sådana åtgärder får bland annat bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande Artikel 65 aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Informationsutbyte mellan medlemsstaternas

tillsynsmyndigheter

Motsvarande åtgärder ska vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer som underlåter att lämna sådana underrättelser som Vad som sägs i artikel 64 ska inte hindra utbyte av information avses i artikel 57. mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. För sådan infor­ mation ska tystnadsplikt gälla enligt artikel 64. Om ett innehav har förvärvats trots att tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten har motsatt sig förvärvet, ska medlemssta­ terna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva: Artikel 66

Samarbetsavtal med tredjeland

1. att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas, eller

Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal om utbyte av informa­ 2. att avgivna röster får eller ska förklaras ogiltiga. tion med tillsynsmyndigheter i tredjeland eller med myndigheter eller organ i tredjeland enligt definitionen i artikel 68.1 och 68.2 endast om den information som ska lämnas omfattas av garan­ Artikel 63 tier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i detta avsnitt. Detta utbyte av information ska vara avsett för Rösträtt dessa myndigheters eller organs utförande av sin tillsynsuppgift.

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska hänsyn tas till rösträtter Om den information som ska lämnas av en medlemsstat till ett enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG samt villkoren tredjeland ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får för sammanläggning av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från till­ direktivet. synsmyndigheten i den medlemsstaten, och i så fall endast i det syfte för vilket den myndigheten gav sitt medgivande. Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering Artikel 67 av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att Användning av konfidentiell information

dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter Tillsynsmyndigheter, som erhåller konfidentiell information enligt förvärvet. artiklarna 64 eller 65, får använda den endast i tjänsten och där endast för följande ändamål:

A v s n i t t 5 1. För att kontrollera att villkoren för att försäkrings- eller åter­ försäkringsföretag ska få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta tillsynen över sådan verksamhet, särskilt

T y s t n a d s p l i k t , i n f o r m a t i o n s u t b y t e o c h

med avseende på kontroll av försäkringstekniska avsätt­

f r ä m j a n d e a v e n h e t l i g h e t i t i l l s y n e n

ningar, solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och företagsstyrningssystem.

Artikel 64 2. För att ålägga sanktioner.

Tystnadsplikt

3. Vid förvaltningsrättsligt överklagande av beslut som har fat­ Medlemsstaterna ska föreskriva att samtliga personer som tjänst­ tats av tillsynsmyndigheten. gör hos eller har tjänstgjort hos tillsynsmyndigheter, liksom revi­ sorer eller experter som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt. 4. Vid domstolsförfarande enligt detta direktiv.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 4 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 68 Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

Informationsutbyte med andra myndigheter

a) Informationen ska användas för att genomföra den övervak­ ning eller utöva den lagstadgade tillsyn som anges i första 1. Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte utgöra hinder stycket. för något av följande:

b) Den information som mottas ska omfattas av kravet på tyst­ nadsplikt enligt artikel 64. a) Utbyte av information mellan flera tillsynsmyndigheter i samma medlemsstat under utövandet av deras c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den tillsynsfunktion. inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till­ synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt b) Utbyte av information, under utövandet av deras tillsyns­ tillstånd. funktion, mellan tillsynsmyndigheter och någon av följande parter i samma medlemsstat: Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra med­ lemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har til­ låtelse att motta information enligt första och andra styckena. i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinsti­ tut och andra finansiella organisationer samt myndighe­ 3. Vad som sägs i artiklarna 64–67 ska inte hindra medlems­ ter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader. staterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan tillsyns­ myndigheterna och myndigheter eller organ som är ansvariga för ii) Organ som har befattning med försäkrings- eller återför­ att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig säkringsföretags konkurs eller likvidation eller liknande lagstiftning. förfaranden. Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls: iii) Personer med ansvar för obligatorisk revision av försäk­ ringsföretags, återförsäkringsföretags och andra finan­ a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka siella instituts räkenskaper. och utreda överträdelser enligt första stycket.

b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt c) Att till organ som administrerar tvångslikvidationsförfaran­ enligt artikel 64. den eller garantifonder lämna sådan information som är nöd­ vändig för att dessa ska kunna utföra sina uppdrag. c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från den till­ synsmyndighet från vilka den härrör, och när det är lämpligt Sådant informationsutbyte som avses i leden b och c får också ske endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt mellan olika medlemsstater. tillstånd.

Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i första Den information som dessa myndigheter, organ och personer tar stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 64. med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, får möjligheten till det informationsutbyte som 2. Artiklarna 64–67 ska inte hindra medlemsstaterna från att avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer tillåta informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna och enligt de villkor som föreskrivs i andra stycket. någon av följande parter: För genomförande av andra stycket c ska de myndigheter eller organ som avses i första stycket till de tillsynsmyndigheter från a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har vilka informationen härrör uppge identitet och exakt ansvarsom­ befattning med försäkrings- eller återförsäkringsföretags lik­ råde för de personer som ska få tillgång till denna. vidation, konkurs och liknande förfaranden. 4. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna vilka myndigheter, personer och organ som har b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som tillåtelse att motta information enligt punkt 3. ansvarar för lagstadgad revision av försäkrings- och återför­ säkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och Artikel 69 andra finansiella instituts räkenskaper.

Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som

ansvarar för den finansiella lagstiftningen

c) Oberoende aktuarier för försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retag som utövar lagstadgad tillsyn över dessa företag samt Vad som sägs i artiklarna 64 och 67 ska inte hindra medlemssta­ de organ som har till uppgift att övervaka dessa aktuarier. terna från att, med stöd av bestämmelser i lag, tillåta att viss

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/43

information lämnas ut till andra organ inom deras centrala för­ A v s n i t t 6 valtning som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinsti­ tut, finansiella institut, placeringstjänster och försäkrings- eller återförsäkringsföretag samt till personer som företräder sådana S k y l d i g h e t e r f ö r r e v i s o r e r organ.

Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utö­ vande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva Artikel 72 att sådan information som har erhållits med stöd av artiklarna 65

Skyldigheter för revisorer

och 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 32 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats 1. Medlemsstaterna ska föreskriva åtminstone att auktorise­ utfördes. rade personer i den mening som avses i rådets åttonde direktiv 84/253/EEG av den 10 april 1984 grundat på artikel 54.3 g i för­ draget, om godkännande av personer som har ansvar för lagstad­ gad revision av räkenskaper ( 1 ), som i ett försäkrings- eller Artikel 70 återförsäkringsföretag utför en lagstadgad revision som avses i Överföring av uppgifter till centralbanker och andra artikel 51 i direktiv 78/660/EEG, artikel 37 i direktiv 83/349/EEG monetära myndigheter eller artikel 31 i direktiv 85/611/EEG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldiga att omgående rapportera till tillsyns­ myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande detta företag Utan att det påverkar tillämpningen av detta avsnitt får en tillsyns­ som de har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och myndighet överföra uppgifter till följande för att de ska kunna som riskerar att få någon av följande konsekvenser: utföra sina uppgifter:

1. Centralbanker och andra organ med liknande uppgifter i a) En påtaglig överträdelse av lagar och andra författningar som deras egenskap av monetära myndigheter. reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av försäkrings- och återförsäkringsföretags verksamhet. 2. I förekommande fall till andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

b) Negativ påverkan på försäkrings- eller återförsäkringsföreta­ Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndighe­ gets fortsatta drift. terna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt. c) Vägran att godkänna räkenskaperna eller framställande av reservationer.

Artikel 71 d) Bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet.

Enhetlighet i tillsynen

1. Medlemsstaterna ska se till att en EU-dimension beaktas på e) Bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet. ett lämpligt sätt i tillsynsmyndigheternas mandat.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna De personer som avses i första stycket ska också rapportera alla vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det uppgifter eller beslut som de får kännedom om vid utförandet av gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de sitt i första stycket beskrivna uppdrag, rörande ett företag som lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlig­ genom kontroll har nära förbindelser med det försäkrings- eller het med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se återförsäkringsföretag i vilket uppdraget utförs. till att tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Ceiops i enlighet med beslut 2009/79/EG och tar vederbörlig hänsyn till Ceiops riktlinjer och rekommendationer i punkt 3 i denna artikel. 2. Det förhållandet att de personer som auktoriserats enligt direktiv 84/253/EEG till tillsynsmyndigheterna i god avsikt röjer 3. Ceiops ska, om så krävs, tillhandahålla icke rättsligt bin­ sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 ska inte utgöra dande riktlinjer och rekommendationer avseende genomförandet en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller av bestämmelserna i detta direktiv och dess genomförandeåtgär­ annan bestämmelse, och ska inte medföra något som helst ansvar der för att förbättra tillsynsmetodernas enhetlighet. Dessutom ska för dessa personer. Ceiops regelbundet, dock minst vartannat år, rapportera till Euro­ paparlamentet, rådet och kommissionen om utvecklingen av till­ synens enhetlighet i gemenskapen. ( 1 ) EGT L 126, 12.5.1984, s. 20 .

Bilaga 1

L 3 3 5 / 4 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

KAPITEL V Hemmedlemsstaten får föreskriva att försäkringsföretag, inom en tidsperiod som bestäms av den medlemsstaten, ska upphöra med sådan samtidigt bedriven livförsäkrings- och skadeförsäkrings­ Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring verksamhet som de utövade vid de tidpunkter som anges i första

stycket. Artikel 73

Verksamhet med både livförsäkring och skadeförsäkring

Artikel 74 1. Försäkringsföretag får inte auktoriseras för att bedriva både Särskild förvaltning av livförsäkring och skadeförsäkring livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet samtidigt.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna före­ 1. Den särskilda förvaltning som avses i artikel 73 ska organi­ skriva att: seras på sådant sätt att livförsäkringsverksamhet hålls avskild från skadeförsäkringsverksamhet. a) Företag som auktoriserats för livförsäkringsverksamhet kan få auktorisation även för skadeförsäkringsverksamhet för sådana risker som anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2. Respektive intressen för liv- och skadeförsäkringstagare får inte åsidosättas, och i synnerhet ska avkastningen av livförsäkring b) Företag som har auktoriserats endast för sådana risker som komma livförsäkringstagarna till godo på samma sätt som om anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 får auktoriseras för försäkringsföretaget endast bedrev verksamhet med livförsäkring. livförsäkringsverksamhet.

Varje verksamhet ska emellertid förvaltas separat i enlighet med 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100 artikel 74. och 128 ska sådana försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 beräkna: 3. Medlemsstaterna får föreskriva att de företag som avses i punkt 2 för hela sin verksamhet ska följa de redovisningsregler som gäller för livförsäkringsföretag. I avvaktan på samordning i detta avseende får medlemsstaterna även i fråga om regler om lik­ a) Ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin livförsäkrings- eller vidation föreskriva att verksamhet som avser sådana risker som livåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företaget i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval av anges i del A i bilaga I i klasserna 1 och 2 och som bedrivs av dessa företag ska följa de regler som gäller för den separata redovisning som avses i punkt 6, och livförsäkringsverksamhet.

4. När ett skadeförsäkringsföretag har finansiella, affärsmässiga b) ett teoretiskt minimikapitalkrav för sin skadeförsäkrings- eller eller administrativa kopplingar till ett livförsäkringsföretag, ska skadeåterförsäkringsverksamheter, beräknat som om företa­ tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaterna säkerställa att get i fråga endast bedrev sådan verksamhet och på grundval berörda företags redovisning inte förlorar i tydlighet genom avtal av den separata redovisning som avses i punkt 6. mellan företagen eller genom någon åtgärd som skulle kunna påverka fördelningen av kostnader och intäkter. 3. Försäkringsföretag som avses i artikel 73.2 och 73.5 ska 5. Företag som vid följande tidpunkter samtidigt bedrev både minst täcka följande med ett lika stort belopp bestående av med­ livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet som omfattas av räkningsbara poster i primärkapitalet: detta direktiv får fortsätta att bedriva dessa verksamheter samti­ digt, under förutsättning att det för varje verksamhetsform upp­ rättas en särskild förvaltning i enlighet med artikel 74. a) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras liv- och livåterförsäkringsverksamhet. a) 1 januari 1981 vad gäller företag som har auktoriserats i Grekland. b) Det teoretiska minimikapitalkravet för deras skade- och b) 1 januari 1986 vad gäller företag som har auktoriserats i Spa­ skadeåterförsäkringsverksamhet. nien eller Portugal.

c) 1 januari 1995 vad gäller företag som har auktoriserats i Öst­ De finansiella minimikrav som avses i första stycket, som hänför errike, Finland eller Sverige. sig till livförsäkringsverksamheten och skadeförsäkringsverksam­ heten, får inte belasta den andra verksamheten. d) 1 maj 2004 vad gäller företag som har auktoriserats i Tjeck­ ien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien. 4. Så länge de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 är uppfyllda får företaget, förutsatt att tillsynsmyndigheten är infor­ e) 1 januari 2007 vad gäller företag som auktoriserats i Bulga­ merad härom, utnyttja de öppet redovisade medräkningsbara pos­ rien och Rumänien. terna i kapitalbasen som vid tillfället är tillgängliga för den ena eller andra verksamheten för att täcka det solvenskapitalkrav som f) 15 mars 1979 vad gäller övriga företag. avses i artikel 100.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/45

5. Tillsynsmyndigheterna ska granska resultaten av både liv- b) Skulder ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna och skadeförsäkringsverksamheten för att se till att kraven i punk­ överlåtas eller regleras i en transaktion mellan kunniga par­ terna 1–4 uppfylls. ter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs.

6. Räkenskaper ska föras som separat utvisar hur resultaten för Vid värdering av skulder enligt led b får ingen anpassning göras livförsäkring och skadeförsäkring uppnåtts. Alla intäkter, särskilt för att ta hänsyn till försäkrings- eller återförsäkringsföretagets premier, inbetalningar från återförsäkrare och avkastning av pla­ egen kreditvärdighet. ceringar, och alla kostnader, särskilt försäkringsersättningar, för­ stärkning av försäkringstekniska avsättningar, återförsäkringspremier och driftskostnader för försäkringsverk­ 2. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ange samheten, ska särredovisas med hänsyn till deras ursprung. Pos­ vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen ter som hänför sig till båda verksamheterna ska redovisas enligt av tillgångar och skulder enligt punkt 1. de fördelningsprinciper som godkänts av tillsynsmyndigheten. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det Försäkringsföretagen ska på grundval av sin redovisning utarbeta föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. en särredovisning med specifikation enligt artikel 98.4 av de med­ räkningsbara poster i primärkapitalet som täcker vart och ett av de teoretiska minimikapitalkrav som avses i punkt 2. A v s n i t t 2

7. Om värdet av de medräkningsbara posterna i primärkapi­

B e s t ä m m e l s e r o m f ö r s ä k r i n g s t e k n i s k a

talet för någon av verksamheterna är otillräckligt för att täcka de finansiella minimikrav som avses i punkt 3 första stycket, ska till­ a v s ä t t n i n g a r synsmyndigheterna med avseende på den verksamhetsform det gäller vidta de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv, oavsett resultatet av den andra verksamheten. Artikel 76

Allmänna bestämmelser

Med undantag från bestämmelserna i punkt 3 andra stycket, får bland dessa åtgärder ingå medgivande av överföring av öppet 1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk­ redovisade medräkningsbara poster i primärkapitalet från den ena ringsföretag bestämmer försäkringstekniska avsättningar i fråga verksamhetsformen till den andra. om alla sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser mot försäkrings- och förmånstagare enligt försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

KAPITEL VI 2. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska mot­ svara det aktuella belopp som försäkrings- och återförsäkringsfö­ Bestämmelser om värdering av tillgångar och skulder, retag skulle vara tvungna att betala om de omedelbart skulle föra över sina försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser till ett annat

försäkringstekniska avsättningar, kapitalbas,

försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

solvenskapitalkrav, minimikapitalkrav och placeringsregler

3. Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska utnyttja och vara förenlig med information från de finansiella A v s n i t t 1 marknaderna och allmänt tillgängliga uppgifter om teckningsris­ ker (överensstämmelse med marknaden).

V ä r d e r i n g a v t i l l g å n g a r o c h s k u l d e r

4. De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt.

Artikel 75 5. Med beaktande av principerna i punkterna 2, 3 och 4, och Värdering av tillgångar och skulder med hänsyn till principerna i artikel 75.1 ska beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna genomföras i enlighet med artiklarna 77–82 och 86.

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför­ säkringsföretag, om inte annat anges, värderar tillgångar och skul­ der enligt följande principer: Artikel 77

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

a) Tillgångar ska värderas till det belopp för vilket de skulle kunna utväxlas i en transaktion mellan kunniga parter som 1. Värdet av de försäkringstekniska avsättningarna ska vara är oberoende av varandra och har ett intresse av att transak­ lika med summan av bästa skattningen och en riskmarginal enligt tionen genomförs. punkterna 2 och 3.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 4 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Bästa skattningen ska motsvara det sannolikhetsvägda Den cost-of-capital-ränta som tillämpas ska vara lika med den genomsnittet för de framtida kassaflödena med beaktande av ytterligare ränta, utöver den riskfria räntesatsen, som ett pengarnas tidsvärde (det förväntade nuvärdet av de framtida kas­ försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle ådra sig genom att saflödena) med tillämpning av riskfria räntesatser för relevanta hålla ett så stort belopp av medräkningsbara kapitalbas enligt durationer. avsnitt 3 som är lika med solvenskapitalkravet, vilket är nödvän­ digt för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktel­ serna under förpliktelsernas ansvars- och avvecklingstid.

Beräkningen av bästa skattningen ska bygga på aktuell och tro­ värdig information och realistiska antaganden och utföras med lämpliga, tillämpliga och relevanta försäkringsmatematiska och Artikel 78 statistiska metoder.

Övriga faktorer som ska beaktas vid beräkningen av de

försäkringstekniska avsättningarna

Den kassaflödesprognos som används vid beräkningen av bästa Utöver vad som sägs i artikel 77 ska försäkrings- och återförsäk­ skattning ska beakta alla in- och utflöden av likvida medel som ringsföretag beakta följande när de beräknar de försäkringstek­ krävs för att reglera försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser niska avsättningarna: under deras återstående ansvars- och avvecklingstid.

1. Alla kostnader för att uppfylla försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna. Bästa skattningen ska beräknas brutto, utan avdrag för belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialfö­ retag. Dessa belopp ska beräknas separat i enlighet med artikel 81. 2. Inflationen, bland annat avseende driftskostnader och försäkringsersättningar.

3. Riskmarginalen ska vara tillräcklig för att säkerställa att vär­ 3. Alla ersättningar till försäkringstagare och ersättningsberät­ det av de försäkringstekniska avsättningarna motsvarar det belopp tigade, bland annat framtida återbäring, som försäkrings- och som försäkrings- och återförsäkringsföretag kan förväntas kräva återförsäkringsföretag förväntar sig att de kommer att utbe­ för att ta över och uppfylla försäkrings- och tala, oavsett om de är garanterade genom avtal eller ej, såvida återförsäkringsförpliktelserna. ersättningarna inte omfattas av artikel 91.2.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska värdera bästa Artikel 79 skattningen och riskmarginalen separat.

Värdering av finansiella garantier och avtalade optioner

som ingår i försäkrings- och återförsäkringsavtal

Om de framtida kassaflödena i samband med försäkrings- eller Vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska återförsäkringsförpliktelser kan efterbildas på ett säkert sätt med försäkrings- och återförsäkringsföretag ta hänsyn till värdet av hjälp av finansiella instrument för vilka ett pålitligt marknads­ finansiella garantier och eventuella optioner som erbjuds inom värde är tillgängligt, ska värdet av de försäkringstekniska avsätt­ försäkrings- och återförsäkringskontrakt. ningar som avser dessa framtida kassaflöden fastställas på grundval av marknadsvärdet av dessa finansiella instrument. I sådana fall ska det inte krävas separata beräkningar av bästa skatt­ Alla antaganden som försäkrings- och återförsäkringsföretag gör ning och riskmarginal. beträffande sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner, däribland uppehåll i premiebetalning­ arna och återköp, ska vara realistiska och bygga på aktuell och trovärdig information. Antagandena ska, explicit eller implicit, 5. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag värderar bästa beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finansiella skattning och riskmarginal separat, ska riskmarginalen beräknas och andra förhållanden kan få för utnyttjandet av sådana optioner. genom att bestämma kostnaden för att hålla ett så stort belopp av medräkningsbar kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid. Artikel 80

Fördelning

Den räntesats som används vid fastställandet av kostnaden för att Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fördela sina hålla denna medräkningsbara kapitalbas (cost-of-capital- försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser på homogena risk­ räntesatsen), ska vara densamma för alla försäkrings- och återför­ grupper, åtminstone efter klasser, när de beräknar sina försäk­ säkringsföretag och ska ses över regelbundet. ringstekniska avsättningar.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/47

Artikel 81 Artikel 84

Medel som kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och Lämpligheten av nivån på de försäkringstekniska

från specialföretag avsättningarna

Om tillsynsmyndigheterna begär detta, ska försäkrings- och åter­ Försäkrings- och återförsäkringsföretags beräkning av belopp som försäkringsföretag visa att nivån på deras försäkringstekniska kan återkrävas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag avsättningar är lämplig samt att de metoder som används är til­ ska stå i överensstämmelse med artiklarna 76–80. lämpliga och relevanta och att underliggande statistiska data som används är adekvata.

Vid beräkningen av de belopp som kan återkrävas enligt återför­ säkringsavtal och från specialföretag ska försäkrings- och återför­ säkringsföretagen beakta tidsskillnaden mellan återkraven och de Artikel 85 direkta utbetalningarna.

Ökning av de försäkringstekniska avsättningarna

Resultatet av denna beräkning ska anpassas för att ta hänsyn till Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkning av de förväntade förluster till följd av motpartsfallissemang Denna försäkringstekniska avsättningarna inte uppfyller kraven i artik­ anpassning ska bygga på en bedömning av sannolikheten för larna 76–83, får tillsynsmyndigheterna kräva att det ska öka motpartsfallissemang och den genomsnittliga förlust som detta dessas belopp så att det motsvarar en nivå som fastställts enligt orsakar (förlustandelen vid fallissemang – ”loss-given-default, dessa artiklar. LGD” ).

Artikel 86 Artikel 82 Genomförandeåtgärder

Datakvalitet och tillämpning av approximationer, inklusive

individuella beräkningsmetoder, för de försäkringstekniska

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa

avsättningarna

följande:

Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö­ a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att retag har upprättat interna processer och metoder för att säker­ beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2. ställa att de uppgifter som används vid beräkningen av deras försäkringstekniska avsättningar är lämpliga, fullständiga och riktiga. b) De riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag, under specifika omständigheter, inte har tillräckliga data av tillfredsställande kva­ litet för att kunna tillämpa en tillförlitlig försäkringsmatematisk c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsätt­ metod på någon viss grupp eller undergrupp av sina försäkrings- ningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa och återförsäkringsförpliktelser eller på belopp som kan återkrä­ av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder vas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag får lämpliga som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder, beräknas som en helhet. användas för beräkning av bästa skattningar.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräk­ ningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det Artikel 83 belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och Jämförelse med gjorda erfarenheter kalibreringen av kapitalkostnadstillägget.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat proces­ e) De klasser på vilka försäkrings- och återförsäkringsförpliktel­ ser och metoder för att säkerställa att bästa skattningar och de ser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska antaganden som dessa bygger på regelbundet jämförs med gjorda avsättningarna. erfarenheter.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, Om en sådan jämförelse visar på en systematisk avvikelse mellan fullständigheten och riktigheten av data som används vid erfarenheter och ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de beräknade bästa skattningar, ska företaget i fråga göra lämpliga specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att anpassningar av de försäkringsmatematiska metoder som använda lämpliga approximationer, inklusive individuella används och/eller av de antaganden som görs. beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattningen.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 4 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

g) De metoder som ska användas vid beräkningen av den Tilläggskapitalet får omfatta följande poster, förutsatt att de inte anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang ingår som poster i primärkapitalet: som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förvän­ tade förluster till följd av sådant fallissemang. a) Ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital som inte infordrats.

h) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att b) Bankkreditiv och garantier. se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfatt­ ningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och c) Andra rättsligt bindande åtaganden som gjorts till återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. för försäkring eller återförsäkring.

I fråga om ömsesidiga associationer eller liknande företag med Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta uttaxeringsrätt får tilläggskapitalet också omfatta framtida ford­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det ringar som associationen kan ha på sina medlemmar efter ett föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. beslut om infordran av ytterligare betalningar från medlemmar under den följande tolvmånadersperioden.

A v s n i t t 3 2. När en post i tilläggskapitalet har betalats in eller infordrats ska den behandlas som en tillgång och inte längre ingå bland pos­ K a p i t a l b a s terna i tilläggskapitalet.

U n d e r a v s n i t t 1 Artikel 90

Tillsynsmyndighetens godkännande av tilläggskapitalet

F a s t s t ä l l a n d e a v k a p i t a l b a s m e d e l

1. Tillsynsmyndigheten ska förhandsgodkänna värdet av pos­ terna i tilläggskapitalet som ska beaktas vid fastställandet av Artikel 87 kapitalbasen.

Kapitalbas

2. Det belopp som tillerkänns varje post i tilläggskapitalet ska Kapitalbasen ska omfatta summan av primärkapitalet enligt arti­ återspegla postens förlusttäckningsförmåga och bygga på akt­ kel 88 och tilläggskapitalet enligt artikel 89. samma och realistiska antaganden. När en post i tilläggskapitalet har ett bestämt nominellt värde ska beloppet för denna post vara detta nominella värde, när detta motsvarar postens förlusttäckningsegenskaper. Artikel 88

Primärkapital

3. Tillsynsmyndigheterna ska godkänna något av följande:

Primärkapitalet ska bestå av följande poster: a) Ett monetärt belopp för varje post i tilläggskapitalet.

1. Den positiva skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, värderad enligt artikel 75 och avsnitt 2. b) En metod för att fastställa beloppet för varje post i tilläggs­ kapitalet, varvid tillsynsmyndighetens godkännande av 2. Efterställda skulder. belopp som fastställts med denna metod ska ges för en sär­ skilt angiven tidsperiod.

Den positiva skillnaden som avses i punkt 1 ska minskas med beloppet av värdet på innehav av egna aktier som innehas av 4. För varje post i tilläggskapitalet ska tillsynsmyndigheterna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. grunda sitt godkännande på en bedömning av följande:

a) De berörda motparternas status i fråga om förmåga och vilja Artikel 89 att betala.

Tilläggskapital

b) Möjligheterna att återkräva medlen med beaktande av pos­ 1. Tilläggskapitalet ska bestå av poster utöver dem som ingår i tens rättsliga form och varje villkor som skulle kunna hindra primärkapitalet och som krävas in för att täcka förluster. posten från att inbetalas eller infordras.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/49

c) All information om resultatet av tidigare infordringar som U n d e r a v s n i t t 2 försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som har gjorts av sådant tilläggskapital, i den utsträckning informationen för att bedöma förväntade resultat av framtida infordringar är K l a s s i f i c e r i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l tillförlitlig.

Artikel 93 Artikel 91 Egenskaper och särdrag som beaktas vid nivåindelningen

Överskottsmedel av poster i kapitalbasen

1. Posterna i kapitalbasen ska delas upp på tre nivåer. Klassi­ 1. Vinster som inte har gjorts tillgängliga för utdelning till för­ ficeringen av dessa poster ska vara beroende av om de är primär­ säkringstagare och andra ersättningsberättigade ska anses som kapital eller tilläggskapital och i vilken omfattning de uppfyller överskottsmedel. följande egenskaper:

2. Om nationell lagstiftning medger detta ska överskottsme­ a) Posten är tillgänglig, eller kan infordras på begäran, för att i del inte betraktas som försäkrings- eller återförsäkringsskulder i sin helhet förlustabsorbera, såväl i den löpande verksamhe­ den utsträckning de uppfyller kriterierna i artikel 94.1. ten som vid likvidation (permanent tillgänglighet).

b) Vid likvidation är postens hela beloppet tillgängligt för att Artikel 92 täcka förluster och posten får inte återbetalas till innehava­ Genomförandeåtgärder ren förrän alla andra förpliktelser, däribland försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser gentemot försäkringstagare och ersättningsberättigade enligt försäkrings- och återförsäkrings­ 1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att när­ avtal, har uppfyllts (efterställdhet). mare ange följande: 2. Vid bedömningen av i vilken omfattning kapitalbasposterna uppfyller kriterierna i punkt 1 a och b för närvarande och i fram­ a) Kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande enligt tiden, ska man vederbörligen överväga postens varaktighet, sär­ artikel 90. skilt om posten är daterad eller inte. Om en kapitalbaspost är daterad ska postens relativa varaktighet jämfört med varaktighe­ ten för företagets försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser b) Behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje övervägas (tillräcklig varaktighet). stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fast­ ställandet av kapitalbasen. Dessutom ska följande kriterier beaktas:

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det a) Om posten är fri från krav på eller incitament till att lösa in föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. det nominella beloppet (frånvaro av incitament att lösa in).

2. De ägarintressen i finansiella institut och kreditinstitut som b) Om posten är fri från obligatoriska fasta kostnader (frånvaro avses i punkt 1 b ska omfatta följande: av obligatoriska fasta kostnader).

c) Om posten är fri från belastningar (frånvaro av belastningar). a) Ägarintressen som försäkrings- och återförsäkringsföretag har i

Artikel 94 i) kreditinstitut och finansiella institut i den mening som

Huvudkriterier för uppdelning på nivåer

avses i artikel 4.1 och 4.5 i direktiv 2006/48/EG,

1. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande ii) värdepappersföretag i den mening som avses i arti­ nivå 1 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti­ kel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG. kel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som fastställts i artikel 93.2.

b) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artiklarna 63 och 64.3 i direktiv 2. Poster i primärkapitalet ska klassificeras som tillhörande 2006/48/EG, som försäkrings- och återförsäkringsföretag nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i arti­ innehar i sådana enheter som anges i led a i den här punkten, kel 93.1 b, med beaktande av de kriterier som fastställts i i vilka de har ett ägarintresse. artikel 93.2.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 5 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Poster i tilläggskapitalet ska klassificeras som tillhörande nivå 2 Artikel 97 om de i väsentlig grad har de egenskaper som anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som anges i artikel 93.2. Genomförandeåtgärder

1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fast­ 3. Varje post i primärkapitalet och i tilläggskapitalet som inte ställa följande: omfattas av punkterna 1 och 2 ska klassificeras som tillhörande nivå 3. a) En förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i arti­ kel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de Artikel 95 egenskaper som har legat till grund för klassificeringen.

Klassificering av kapitalbasposter

b) De metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid god­ Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäkringsfö­ kännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den retag klassificerar sina kapitalbasposter enligt kriterierna i artikel 94. förteckning som avses i led a.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta I tillämpliga fall ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det referera till den förteckning över kapitalbasposter som avses i arti­ föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. kel 97.1 a.

2. Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov upp­ Om en post i kapitalbasen inte finns upptagen i denna förteck­ datera den förteckning som avses i punkt 1 a med hänsyn till ning ska försäkrings- och återförsäkringsföretagen bedöma och marknadsutvecklingen. klassificera den i enlighet med första stycket. Sådana klassifice­ ringar ska godkännas av tillsynsmyndigheten.

U n d e r a v s n i t t 3

Artikel 96

K r a v f ö r m e d r ä k n i n g a v k a p i t a l b a s m e d e l

Klassificering av kapitalbasposter som är specifika för

försäkringsföretag

Artikel 98 Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 95 och 97.1 a Krav och gränsvärden för nivåerna 1, 2 och 3 ska vid tillämpningen av detta direktiv följande klassificeringar gälla: 1. I fråga om efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska föl­ jande kvantitativa gränsvärden gälla för de medräkningsbara 1. Överskottsmedel enligt artikel 91.2 ska klassificeras som till­ beloppen av posterna på nivå 2 och 3. Dessa gränsvärden ska vara hörande nivå 1. sådana att minst följande villkor uppfylls:

2. Bankkreditiv och garantier som förvaras som säkerhet för a) Andelen nivå-1-kapital inom den medräkningsbara kapital­ försäkringsgivares borgenärer av en oberoende förvaltare och basen är mer än en tredjedel av dess totala medräkningsbara är utfärdade av kreditinstitut som är auktoriserade enligt kapitalbasmedel. direktiv 2006/48/EG ska klassificeras som tillhörande nivå 2.

b) Det medräkningsbara nivå-3-kapitalet är mindre än en tred­ jedel av de totala medräkningsbara kapitalbasmedlen. 3. Varje framtida fordring som fartygsägares ömsesidiga asso­ ciationer eller liknande företag med uttaxeringsrätt variabla bidrag, vilka endast försäkrar risker inom klasserna 6, 12 2. När det gäller efterlevnaden av minimikapitalkravet ska och 17 i del A i bilaga I, kan ställa på sina medlemmar efter kvantitativa gränsvärden gälla för beloppet för de poster i primär­ en infordran av ytterligare bidrag under de kommande tolv kapitalet som är klassificerade som tillhörande nivå 2 och som månaderna ska klassificeras som tillhörande nivå 2. kan medräknas för att täcka minimikapitalkravet. Dessa gränsvär­ den ska vara sådana att de minst garanterar att andelen nivå-1kapital inom den medräkningsbara primärkapitalet är större än I enlighet med artikel 94.2 andra stycket ska eventuella framtida hälften av det totala beloppet av det medräkningsbara fordringar som ömsesidiga associationer eller liknande företag primärkapitalet. med variabla bidrag kan ställa på sina medlemmar genom en infordran av ytterligare bidrag inom de närmaste tolv månaderna, och som inte faller under första stycket led 3, klassificeras som till­ 3. Det medräkningsbara beloppet för de kapitalbasmedel som hörande nivå 2 om de i väsentlig grad har de egenskaper som ska täcka solvenskapitalkravet enligt artikel 100 ska vara lika med anges i artikel 93.1 a och b, med beaktande av de kriterier som summan av beloppen för nivå 1-kapitalet och de medräknings­ anges i artikel 93.2. bara delarna av nivå 2 och nivå 3.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/51

4. Det medräkningsbara belopp av primärkapitalet som ska 3. Solvenskapitalkravet ska kalibreras så att det säkerställs att täcka minimikapitalkravet enligt artikel 128 ska vara lika med alla kvantifierbara risker som försäkrings- eller återförsäkringsfö­ summan av beloppet för nivå 1-kapitalet och det medräknings­ retaget är exponerat för beaktas. Det ska täcka pågående verksam­ bara beloppet av de poster i primärkapitalet som klassificerats het samt sådana nya åtaganden som förväntas tecknas inom de som tillhörande nivå 2. följande tolv månaderna. Det ska enbart täcka ej förväntade för­ luster i den pågående verksamheten.

Artikel 99 Det ska motsvara värdet av percentilen Value-at-Risk för kapital­ Genomförandeåtgärder basen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som mot­ svarar konfidensnivån 99,5 % för en ettårsperiod. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande: 4. Solvenskapitalkravet ska täcka minst följande risker:

a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring. och 98.2.

b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande b) Teckningsrisk vid livförsäkring. möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring. skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta d) Marknadsrisk. direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. e) Kreditrisk.

A v s n i t t 4 f) Operativ risk.

S o l v e n s k a p i t a l k r a v Den operativa risk som avses i första stycket f ska omfatta rätts­ liga risker men inte risker till följd av strategiska beslut och renommérisker. U n d e r a v s n i t t 1 5. Vid beräkningen av solvenskapitalkravet ska försäkringsoch återförsäkringsföretagen beakta effekterna av riskreducerings­

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t

m e d t i l l ä m p n i n g a v s t a n d a r d f o r m e l n e l l e r e n tekniker, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till kreditrisken och i n t e r n m o d e l l andra risker i samband med användningen av sådana tekniker vid fastställandet av solvenskapitalkravet.

Artikel 100 Artikel 102

Allmänna bestämmelser

Återkommande beräkningar

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö­ retagen har medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna sol­ solvenskapitalkravet. venskapitalkravet minst en gång per år och rapportera resultaten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna. Solvenskapitalkravet ska beräknas antingen enligt standardfor­ meln i underavsnitt 2 eller med en intern modell enligt Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha medräkningsbara underavsnitt 3. kapitalbasmedel som täcker det senast rapporterade solvenskapitalkravet.

Artikel 101 Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska fortlöpande övervaka Beräkning av solvenskapitalkravet beloppet av de medräkningsbara kapitalbasmedlen och solvenskapitalkravet. 1. Solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2–5: Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avvi­ ker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senast 2. Solvenskapitalkravet ska beräknas under antagandet att rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget i fråga utan dröjs­ företaget kommer att fortsätta att bedriva sin verksamhet, enligt mål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till fortlevnadsprincipen. tillsynsmyndigheterna.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 5 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Om det finns grundad anledning att anta att ett försäkrings- I tillämpliga fall ska diversifieringseffekter beaktas vid utform­ eller återförsäkringsföretags riskprofil förändrats väsentligt sedan ningen av varje riskmodul. dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet, får tillsynsmyndigheterna kräva att företaget i fråga gör en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet. 5. Samma utformning och specifikationer ska användas för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag, såväl i fråga om det primära solvenskapitalkravet som när det gäller förenklade beräk­ U n d e r a v s n i t t 2 ningar enligt artikel 109.

S t a n d a r d f o r m e l f ö r s o l v e n s k a p i t a l k r a v e t

6. Beträffande katastrofrisker får geografiska specifikationer i tillämpliga fall användas vid beräkningen av teckningsriskmodu­ ler i samband med livförsäkring, skadeförsäkring och Artikel 103 sjukförsäkring.

Standardformelns struktur

7. Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande får Solvenskapitalkravet, beräknat enligt standardformeln, ska vara försäkrings- och återförsäkringsföretag när det gäller utform­ lika med summan av följande: ningen av standardformeln ersätta en undergrupp av dess para­ metrar med parametrar som är specifika för företaget i fråga när a) Det primära solvenskapitalkravet enligt artikel 104. de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, skadeförsäk­ ring och sjukförsäkring.

b) Kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107.

Dessa parametrar ska kalibreras med stöd av interna uppgifter c) Justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet hos försäk­ från företaget i fråga eller av uppgifter som är omedelbart rele­ ringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter enligt vanta för sådana transaktioner som företaget genomför med artikel 108. användning av standardformler.

Artikel 104 När tillsynsmyndigheterna beviljar godkännande ska de kontrol­ lera att de använda uppgifterna är fullständiga, exakta och

Utformningen av det grundläggande solvenskapitalkravet

lämpliga.

1. Det grundläggande solvenskapitalkravet ska omfatta enskilda riskmoduler, aggregerade enligt punkt 1 i bilaga IV. Artikel 105

Minst följande riskmoduler ska ingå: Beräkning av det primära solvenskapitalkravet

a) Teckningsrisk vid skadeförsäkring. 1. Det primära solvenskapitalkravet ska beräknas i enlighet med punkterna 2–6: b) Teckningsrisk vid livförsäkring.

c) Teckningsrisk vid sjukförsäkring. 2. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris­ kerna med skadeförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av d) Marknadsrisk. verksamheten.

e) Motpartsrisk. Den ska beakta osäkerheten hos försäkrings- och återförsäkrings­ 2. Vid tillämpningen av punkt 1 a, b och c ska försäkrings- företagens resultat när det gäller de befintliga försäkrings- och eller återförsäkringstransaktionerna tilldelas den teckningsriskmo­ återförsäkringsförpliktelserna samt sådana nya åtaganden som dul som bäst motsvarar de underliggande riskernas tekniska förväntas tecknas inom de följande tolv månaderna. karaktär.

Den ska beräknas, i enlighet med punkt 2 i bilaga IV, som en 3. Genom tillämpning av korrelationskoefficienterna för kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper: aggregeringen av de riskmoduler som avses i punkt 1 och kali­ brering av kapitalkraven för varje riskmodul erhålls ett övergri­ pande solvenskapitalkrav som överensstämmer med principerna a) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av i artikel 101. försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk­ ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel­ 4. Var och en av de riskmoduler som avses i punkt 1 ska kali­ serna som i tidpunkter och belopp för breras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk med konfidensni­ skadeförsäkringsersättningarna (premie- och reservrisker vån 99,5 % för en ettårsperiod. inom skadeförsäkring).

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/53

b) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för­ 4. Modulen för teckningsrisk vid sjukförsäkring ska ge uttryck säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i för risken vid tecknande av sjukförsäkringsförpliktelser, obero­ prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om ende av om sjukförsäkring tekniskt sett fungerar på liknande sätt extrema eller exceptionella händelser (katastrofrisker inom som livförsäkring, till följd av såväl de risker som täcks som de skadeförsäkring). processer som används i verksamheten.

Den ska täcka minst följande risker: 3. Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring ska avspegla ris­ kerna med livförsäkringsförpliktelser i fråga om de risker som täcks och de processer som används under utövandet av a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ verksamheten. derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkringsoch återförsäkringsavtal. Den ska beräknas enligt punkt 3 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper: b) Risken för förlust eller för en negativ förändring av värdet av försäkringsskulderna till följd av variationer såväl i tidpunk­ ter, frekvens och svårighetsgrad för de försäkrade händel­ a) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ serna som i tidpunkter och belopp för derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om ökad dödlighet tillhandahålls. leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (dödsfallsrisken). c) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för­ säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om utbrott b) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad av större epidemier och onormal ackumulering av risker under sådana extrema förhållanden. volatilitetsgrad beträffande dödlighet, om minskad dödlighet leder till att försäkringsskuldernas värde ökar (livsfallsrisken).

5. Marknadsriskmodulen ska avspegla risker till följd av nivå­ erna eller volatilitetsgraden hos marknadspriserna för finansiella c) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ instrument som påverkar värdet av företagets tillgångar och skul­ derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad der. Den ska korrekt avspegla bristande matchning mellan till­ volatilitetsgrad beträffande invaliditet, insjuknande och till­ gångar och skulder, särskilt i fråga om deras duration. frisknande (invaliditets- och sjukrisk).

Det ska beräknas enligt punkt 4 i bilaga IV som en kombination av kapitalkrav för minst följande undergrupper: d) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ derna till följd av ändrade nivåer och trender eller ändrad volatilitetsgrad beträffande driftskostnaderna för försäkringsa) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan­ och återförsäkringsavtal (driftkostnadsrisk vid livförsäkring). siella instrument för ändringar i de durationsberoende ränte­ satserna eller deras volatilitet (ränterisk).

e) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ derna till följd av ändrade nivåer och trender beträffande b) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan­ omprövningar av skadelivräntor på grund av ändrade rätts­ siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri­ liga förhållanden eller ändrad hälsostatus hos de försäkrade serna för aktier eller dessas volatilitet (aktiekursrisk). (omprövningsrisk).

c) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan­ siella instrument för ändringar av nivåerna på marknadspri­ f) Risken för förlust eller negativ förändring av försäkringsskul­ serna för fastigheter eller dessas volatilitet (fastighetsrisk). derna till följd av ändrade nivåer eller ändrad volatilitetsgrad beträffande uppehåll i premiebetalningarna, upphörande, för­ nyelse och återköp (annullationsrisk). d) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan­ siella instrument för kreditspreaden över den riskfria räntan (spreadrisk). g) Risken för förlust eller negativ förändring av värdet av för­ säkringsskulderna till följd av väsentlig osäkerhet i prissättnings- och avsättningsantagandena i fråga om e) Känsligheten hos värdena av tillgångar, skulder och finan­ extrema eller onormala händelser (katastrofrisker inom siella instrument för ändringar av nivåerna på valutakurserna livförsäkring). eller dessas volatilitet (valutarisk).

Bilaga 1

L 3 3 5 / 5 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

f) Ytterligare risker för ett försäkrings- eller återförsäkringsfö­ 2. I fråga om livförsäkringsavtal där försäkringstagarna står för retag som härrör antingen från bristande diversifiering av till­ placeringsrisken ska man vid beräkningen av kapitalkravet för gångsportföljen eller stor exponering för fallissemangsrisken operativ risk ta hänsyn till de årliga driftskostnaderna för dessa för en enda emittent eller en grupp av emittenter med inbör­ försäkringsförpliktelser. des anknytning (marknadsriskkoncentrationer).

3. I fråga om andra försäkrings- och återförsäkringstransaktio­ 6. Motpartsriskmodulen ska ge uttryck för möjligheten av för­ ner än de som avses i punkt 2 ska man vid beräkningen av kapi­ luster till följd av oväntat fallissemang eller försämrad kreditvär­ talkravet för operativ risk ta hänsyn till transaktionernas volym, dighet som rör försäkrings- och återförsäkringsföretags motparter uttryckt i premieintäkter och försäkringstekniska avsättningar för och gäldenärer under en följande tolvmånadersperiod. Motparts­ dessa försäkrings- och återförsäkringstransaktioner. I sådana fall riskmodulen ska täcka riskreducerande avtal som återförsäkrings­ ska kapitalkravet för operativ risk inte överstiga 30 % av det pri­ arrangemang, värdepapperiseringar och derivat samt fordringar mära solvenskapitalkravet för försäkrings- och på förmedlare och varje annan kreditexponering som inte omfat­ återförsäkringsriskerna. tas av undergruppen för spreadrisk. Den ska ta vederbörlig hän­ syn till säkerheter eller andra värdepapper som innehas av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget eller för dess räkning, och de risker som är förknippade därmed. Artikel 108

Justering för förlusttäckningskapacitet hos

Motpartsriskmodulen ska för varje motpart beakta det berörda försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter försäkrings- eller återförsäkringsföretagets samlade riskexpone­ ring för motparten i fråga, oberoende av den rättsliga formen av motpartens avtalsmässiga förpliktelser gentemot företaget. Den justering som avses i artikel 103 c för förlusttäckningskapa­ citet hos försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter ska visa den möjliga kompensationen för oförutsedda förluster genom en samtidig minskning av försäkringstekniska avsätt­ Artikel 106 ningar eller uppskjutna skatter eller en kombination av båda.

Beräkning av undergruppen aktiekursrisk: en mekanism

för symmetrisk justering

Denna justering ska ta hänsyn till den riskreducerande effekt som kan erhållas genom framtida diskretionära förmåner i försäkrings­ 1. Undergruppen aktiekursrisk som beräknas enligt standard­ avtal i den utsträckning som försäkrings- och återförsäkringsfö­ formeln ska innehålla en symmetrisk justering av det kapitalkrav retagen kan visa att en minskning av förmåner kan användas för för aktier som används för att täcka risker som uppstår genom att täcka oförutsedda förluster då dessa uppstår. Den riskreduce­ nivåändringar i aktiepriserna. ring som kan uppnås genom framtida diskretionära förmåner får inte vara större än summan av de försäkringstekniska avsättningar och uppskjutna skatter som avser dessa framtida förmåner.

2. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra­ vet för aktier, kalibrerat enligt artikel 104.4, och som täcker ris­ ker som uppstår genom nivåändringar i aktiepriserna ska baseras Vid tillämpningen av andra stycket ska värdet av framtida diskre­ på en funktion av den nuvarande nivån på ett lämpligt aktieindex tionära förmåner under ogynnsamma omständigheter jämföras och en vägd genomsnittsnivå för detta index. Det vägda genom­ med dessa förmåners värde enligt de underliggande antagandena snittet ska beräknas under en tillräcklig tidsperiod, som ska vara för beräkningen av bästa skattning. densamma för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag.

3. Den symmetriska justering som görs av standardkapitalkra­ Artikel 109 vet för aktier, och som täcker risker som uppstår genom nivåänd­ ringar i aktiepriserna får inte leda till användning av ett kapitalkrav Förenklingar av standardformeln för aktier som understiger eller överstiger standardkapitalkravet för aktier med mer än tio procent.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en förenklad beräkning för en specifik riskmodul eller undergrupp av en risk­ modul, om det är motiverat med hänsyn till arten, omfattningen Artikel 107 och komplexiteten av de risker de står inför och det vore opro­ Kapitalkrav för operativ risk portionerligt att kräva att alla försäkrings- och återförsäkringsfö­ retag ska tillämpa standardberäkningen.

1. Kapitalkravet för operativ risk ska avspegla de operativa ris­ ker som inte redan beaktats inom de riskmoduler som avses i arti­ Förenklade beräkningar ska kalibreras i enlighet med kel 104. Kravet ska kalibreras i enlighet med artikel 101.3. artikel 101.3.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/55

Artikel 110 g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats Betydande avvikelser från de antaganden som ligger till som avses i artikel 107.3.

grund för beräkning enligt standardformeln

När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet h) De metoder och justeringar som ska användas för att åter­ med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda spegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk­ fonder. ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget ersätter en undergrupp av de parametrar som används i beräkningen enligt standardformeln med parametrar som är specifika för det företa­ i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justerings­ get, när det beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, ska­ beloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska deförsäkring och sjukförsäkring i enlighet med artikel 104.7. avsättningar eller uppskjutna skatter enligt artikel 108. Dessa specifika parametrar ska beräknas på ett sådant sätt att före­ taget följer bestämmelserna i artikel 101.3. j) Deluppsättningen av standardparametrar inom tecknings­ riskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som kan Artikel 111 ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.

Genomförandeåtgärder

k) Standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäk­ 1. Kommissionen ska för att säkerställa likabehandling av alla ringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspeci­ försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenska­ fika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de pitalkravet på grundval av standardformeln eller för att ta hänsyn använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplig­ till utvecklingen på marknaden, anta följande het som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt genomförandeåtgärder: godkännande.

a) En standardformel i enlighet med bestämmelserna i artik­ l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och larna 101 och 103-109. undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och någon av dessa förenklade beräkningar. följande uppdateringar.

c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska til­ m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i lämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av sol­ undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkra­ venskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen vet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, meka­ aktierisk enligt artikel 105.5, med beaktande av den förmo­ nismen för symmetrisk justering och den lämpliga dat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna före­ tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 tag på grund av dessa investeringars strategiska natur och det samt den lämpliga metoden för att integrera metoden i arti­ inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa kel 304 i samband med solvenskapitalkravet beräknat i enlig­ anknutna företag. het med standardformeln.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parame­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det trarna i bilaga IV samt rutinerna för att uppdatera dessa föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. parametrar.

e) För försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder 2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att fast­ riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska ställa kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräk­ användas vid bedömningen av förändringar av berörda före­ ningsbarhet i syfte att bemöta risker som inte täcks i tillräcklig tags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av utsträckning av en undergrupp till en riskmodul. Dessa genom­ solvenskapitalkravet. förandeåtgärder ska tillämpas på de tillgångar som täcker de för­ säkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkrings­ f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som tagarna står för placeringsrisken. Dessa åtgärder ska ses över av avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på faktiskt har överförts till tredje part. finansmarknaderna.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 5 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta 7. Efter det att tillsynsmyndigheterna givit dem sitt godkän­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det nande för att tillämpa en intern modell får försäkrings- och åter­ föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. försäkringsföretag genom ett motiverat beslut åläggas att till tillsynsmyndigheterna överlämna en skattning av solvenskapital­ kravet som utarbetats i enlighet med standardformeln så som anges i underavsnitt 2. U n d e r a v s n i t t 3

S o l v e n s k a p i t a l k r a v F u l l s t ä n d i g a o c h p a r t i e l l a

i n t e r n a m o d e l l e r Artikel 113

Särskilda bestämmelser för godkännande av partiella

interna modeller

Artikel 112

Allmänna bestämmelser för godkännande av fullständiga

och partiella interna modeller 1. I fråga om partiella interna modeller ska tillsynsmyndighe­ terna ge sitt godkännande endast om modellen uppfyller kraven i artikel 112 och följande ytterligare villkor: 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför­ säkringsföretag får beräkna solvenskapitalkravet med hjälp av en fullständig eller partiell intern modell som godkänts av tillsynsmyndigheterna. a) Företaget har vederbörligen motiverat begränsningen av til­ lämpningsområdet för modellen.

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda parti­ ella interna modeller för beräkningen av en eller flera av följande: b) Det solvenskapitalkrav som erhålls med modellen motsvarar bättre företagets riskprofil och överensstämmer i synnerhet i a) En eller flera riskmoduler eller undergrupper av riskmoduler högre grad med principerna i underavsnitt 1. som ingår i det primära solvenskapitalet enligt artiklarna 104 och 105. c) Utformningen av modellen är förenlig med principerna i underavsnitt 1, vilket innebär att den partiella interna model­ b) Kapitalkravet för operativ risk som fastställs i artikel 107. len kan integreras fullständigt med standardformeln för solvenskapitalkravet. c) Det justeringsbelopp som avses i artikel 108.

2. Under sin bedömning av en ansökan om användning av en Partiell modellkonstruktion får dessutom tillämpas på hela verk­ partiell intern modell som endast avser vissa undergrupper av en samheten i försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller endast på specifik riskmodul, vissa affärsenheter inom ett försäkrings- eller en eller flera större affärsenheter. återförsäkringsföretag med avseende på en specifik riskmodul eller delar av båda dessa områden får tillsynsmyndigheterna kräva 3. Tillsammans med varje ansökan om godkännande ska att försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i fråga ska över­ försäkrings- och återförsäkringsföretag åtminstone överlämna lämna en realistisk övergångsplan för att utvidga tillämpningsom­ handlingar som styrker att den interna modellen uppfyller kraven rådet för modellen. i artiklarna 120–125.

I denna övergångsplan ska det anges på vilket sätt försäkrings- Om ansökningen om godkännande avser en partiell intern modell eller återförsäkringsföretaget planerar att utvidga tillämpningsom­ ska kraven i artiklarna 120–125 anpassas med hänsyn till det rådet till andra undergrupper eller affärsenheter för att se till att begränsade tillämpningsområdet för modellen. modellen omfattar en övervägande del av dess försäkringstrans­ aktioner som berörs av den specifika riskmodulen. 4. Tillsynsmyndigheterna ska besluta om ansökningen inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs.

Artikel 114 5. Tillsynsmyndigheterna ska ge sitt godkännande endast om de har förvissat sig om att försäkrings- eller återförsäkringsföre­ Genomförandeåtgärder tagets system för att identifiera, mäta, övervaka, hantera och rap­ portera risker är lämpliga och särskilt att den interna modellen uppfyller kraven i punkt 3. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare fastställa följande:

6. I varje beslut av tillsynsmyndigheterna om avslag på en ansökan om användning av en intern modell ska skälen till avsla­ get anges. 1. Förfarandet för godkännande av interna modeller.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/57

2. Anpassningar av de standarder som anges i artik­ Artikel 118 larna 120–125 för att ta hänsyn till det begränsade tillämp­

Brister i tillämpningen av en intern modell

ningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller.

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, efter att ha Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta fått tillsynsmyndigheternas godkännande att använda en intern direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det modell, inte längre uppfyller kraven i artiklarna 120-125 ska de föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. utan dröjsmål antingen förelägga tillsynsmyndigheterna en plan för att på nytt uppnå överensstämmelse inom skälig tid eller visa att effekterna av den bristande överensstämmelsen är oväsentliga.

Artikel 115 2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte genom­

Styrdokument för ändringar av fullständiga och partiella

för den plan som avses i punkt 1, får tillsynsmyndigheterna kräva interna modeller att det ska återgå till att beräkna solvenskapitalkravet enligt stan­ dardformeln, så som anges i underavsnitt 2.

Som ett led i det inledande godkännandeförfarandet för en intern modell ska tillsynsmyndigheterna godkänna styrdokumentet för ändring av försäkrings- eller återförsäkringsföretagets modell. Artikel 119 Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får ändra sin interna modell i enlighet med dessa styrdokument. Väsentliga avvikelser från de antaganden som ligger till

grund för beräkning enligt standardformeln

Dessa ska innehålla en specifikation av mindre och större änd­ ringar av de interna modellerna. När det är olämpligt att beräkna solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln i underavsnitt 2, eftersom det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagets riskprofil avviker För större ändringar av de interna modellerna och ändringar av väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräk­ styrdokumenten ska förhandsgodkännande av tillsynsmyndighe­ ningen enligt standardformeln, får tillsynsmyndigheterna, genom ten alltid krävas enligt artikel 112. ett motiverat beslut, kräva att det berörda företaget använder en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet eller relevanta riskmoduler som ingår i det. För mindre ändringar av en intern modell ska däremot inget för­ handsgodkännande av tillsynsmyndigheten krävas, förutsatt att de har utarbetats i enlighet med styrdokumentet. Artikel 120

Användningskrav

Artikel 116

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganens Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska visa att deras interna ansvarsområden modeller används i stor utsträckning och har en viktig uppgift att fylla när det gäller deras företagsstyrningssystem enligt artik­ larna 41–50, och särskilt Försäkrings- och återförsäkringsföretagens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska godkänna ansökningar till till­ synsmyndigheterna om godkännande av den interna modellen a) deras riskhanteringssystem enligt artikel 44 och som avses i artikel 112 och av därpå följande större ändringar av beslutsprocesser, modellen.

b) deras processer för bedömning och allokering i fråga om eko­ Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att det nomi och solvenskrav, däribland den bedömning som avses upprättas system som säkerställer att den interna modellen fort­ i artikel 45. löpande fungerar korrekt.

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dessutom visa att frekvensen av deras beräkningar av solvenskapitalkravet med Artikel 117 hjälp av den interna modellen står i proportion till frekvensen av Återgång till standardformeln deras användning av den interna modellen för de andra syften som anges i första stycket.

Efter att ha beviljats godkännande i enlighet med artikel 112 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag inte återgå till att beräkna Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet ska ansvara för att hela eller delar av solvenskapitalkravet enligt standardformeln i säkerställa att utformningen och användningen av den interna underavsnitt 2, utom under vederbörligen motiverade omständig­ modellen fortlöpande är ändamålsenliga och ger tillfredsställande heter och förutsatt att tillsynsmyndigheterna har givit sitt uttryck för riskprofilerna hos de berörda försäkrings- och godkännande. återförsäkringsföretagen.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 5 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 121 7. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska i sina interna modeller noggrant bedöma särskilda väsentliga risker som är för­ Statistiska kvalitetsnormer enade med finansiella garantier och avtalsenliga valmöjligheter. De ska också bedöma de risker som är förenade med valmöjlig­ heter, såväl försäkringstagarnas som deras egna. I detta syfte ska 1. Den interna modellen, och särskilt den beräkning av prog­ de beakta de konsekvenser som framtida förändringar av finan­ nostiserad sannolikhetsfördelning som den bygger på, ska upp­ siella och andra förhållanden kan få för utövandet av sådana fylla kriterierna i punkterna 2–9: valmöjligheter.

2. De metoder som används för att beräkna den prognostise­ 8. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen får i sina interna rade sannolikhetsfördelningen ska bygga på lämpliga, tillämpliga modeller beakta framtida åtgärder som de har skälig anledning att och relevanta försäkringsmatematiska och statistiska tekniker och vara förenliga med de metoder som används för att beräkna de förvänta sig att företagsledningen kommer att vidta under speci­ försäkringstekniska avsättningarna. fika omständigheter.

De metoder som används för att beräkna den prognostiserade I det fall som avses i första stycket ska det berörda företaget ta sannolikhetsfördelningen ska bygga på trovärdiga aktuella upp­ hänsyn till den tid som krävs för att genomföra sådana åtgärder. gifter och realistiska antaganden.

9. Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska i sina interna Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska för tillsynsmyndig­ modeller beakta alla ersättningar till försäkrings- och förmånsta­ heterna kunna motivera de antaganden som ligger till grund för gare som de förväntar sig att utbetala, oavsett om dessa är garan­ deras respektive interna modeller. terade genom avtal eller ej.

3. De uppgifter som används för den interna modellen ska vara korrekta, fullständiga och lämpliga. Artikel 122

Kalibreringsnormer

Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska uppdatera de upp­ giftssammanställningar som används vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördelningen minst en gång per år. 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får använda en annan tidsperiod eller ett annat riskmått än vad som anges i arti­ kel 101.3 vid utarbetandet av sina interna modeller, förutsatt att 4. Det ska inte föreskrivas att någon viss metod ska användas dessa företag kan använda resultaten av sina respektive interna vid beräkningen av den prognostiserade sannolikhetsfördel- modeller för att beräkna solvenskapitalkrav på ett sätt som ger ningen. försäkrings- och förmånstagare en skyddsnivå som är likvärdig med den som anges i artikel 101.

Oberoende av vilken beräkningsmetod som väljs ska den interna modellens förmåga att rangordna risker vara tillräcklig för att 2. När så är möjligt ska försäkrings- och återförsäkringsföre­ garantera att den används i stor utsträckning och har en viktig tagen härleda solvenskapitalkravet direkt från den prognostise­ uppgift att fylla inom försäkrings- och återförsäkringsföretagens rade sannolikhetsfördelning som genererats av deras respektive företagsstyrningssystem, särskilt i fråga om deras riskhanterings­ interna modeller och använda det värde för Value-at-Risk som system och beslutsprocesser enligt artikel 120. anges i artikel 101.3.

Den interna modellen ska täcka alla betydande risker som ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag är exponerat för. Interna 3. Om försäkrings- och återförsäkringsföretagen inte kan här­ modeller ska täcka åtminstone de risker som anges i artikel 101.4. leda solvenskapitalkravet direkt från den prognostiserade sanno­ likhetsfördelning som genererats av deras respektive interna modeller får tillsynsmyndigheterna medge att approximationer 5. I fråga om diversifieringseffekter får försäkrings- och åter­ används vid beräkningen av solvenskapitalkravet, förutsatt att försäkringsföretagen inom sina interna modeller beakta inbördes företagen kan styrka för tillsynsmyndigheterna att försäkringsoch förmånstagare ges en skyddsnivå som är likvärdig med den beroenden inom och mellan riskkategorier, förutsatt att tillsyns­ myndigheterna är övertygade om att de system som används för som anges i artikel 101. att mäta dessa diversifieringseffekter är ändamålsenliga.

4. Tillsynsmyndigheterna får kräva att försäkrings- och åter­ 6. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får i sina interna försäkringsföretagen tillämpar sina respektive interna modeller på modeller fullt ut beakta effekterna av riskreduceringstekniker, för­ relevanta referensportföljer med antaganden som bygger på utsatt att kreditrisken och andra risker som är förenade med externa, inte interna, uppgifter för att verifiera kalibreringen av riskreduceringstekniker kommer till korrekt uttryck i dessa den interna modellen och kontrollera att dess specifikation över­ modeller. ensstämmer med allmänt accepterad marknadspraxis.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/59

Artikel 123 Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera varje mer betydande förändring av sina interna modeller enligt Resultatanalys artikel 115.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska minst en gång per år se över orsakerna och källorna till de vinster och förluster som Artikel 126 gjorts inom varje affärsenhet.

Externa modeller och uppgifter

De ska visa hur den kategorisering av riskerna som valts för den interna modellen förklarar orsakerna och källorna till vinsterna Att modeller eller uppgifter som erhållits från tredje part använts och förlusterna. Riskkategoriseringen och härledningen av vin­ ska inte anses vara skäl för undantag från något av de krav på sterna och förlusterna ska stå i proportion till varje försäkrings- interna modeller som anges i artiklarna 120–125. eller återförsäkringsföretags riskprofil.

Artikel 127 Artikel 124

Genomförandeåtgärder

Valideringsnormer

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder avseende artik­ Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska regelbundet vali­ larna 120–126 i syfte att säkerställa en harmonisering av for­ dera de interna modellerna och därvid även övervaka hur de fung­ merna för användningen av interna modeller inom hela erar, kontrollera att modellspecifikationen fortlöpande är lämplig gemenskapen och för att ytterligare förbättra bedömningen av och testa resultaten mot de faktiska utfallen. riskprofil och ledning när det gäller försäkrings och återförsäk­ ringsföretagens verksamheter. Modellvalideringsprocessen ska innefatta en effektiv statistisk pro­ cess för validering av den interna modellen med vars hjälp försäkrings- och återförsäkringsföretagen kan styrka för sina till­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta synsmyndigheter att de kapitalkrav som erhålls med modellen är direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det lämpliga. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Den statistiska metod som används ska omfatta testning av den A v s n i t t 5 prognostiserade sannolikhetsfördelningen jämförd inte bara med de inregistrerade förlusterna utan också med alla betydande nya uppgifter och upplysningar som rör dem.

M i n i m i k a p i t a l k r a v

Modellvalideringsprocessen ska innefatta en analys av den interna modellens stabilitet, särskilt testning av hur känsliga de resultat Artikel 128 den ger är för förändringar av de centrala underliggande antagan­ dena. Den ska också omfatta en bedömning av exaktheten, full­ Allmänna bestämmelser ständigheten och lämpligheten hos de uppgifter som används för den interna modellen. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsfö­ retagen innehar medräkningsbart primärkapital som täcker minimikapitalkravet. Artikel 125

Dokumentationsnormer

Artikel 129 Försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska dokumentera

Beräkning av minimikapitalkravet

utformningen av sina interna modeller och närmare uppgifter om dessas funktion. 1. Minimikapitalkravet ska beräknas enligt följande principer: Dokumentationen ska styrka överensstämmelsen med artiklarna 120–124. a) Det ska beräknas på ett klart och enkelt sätt och på ett sådant sätt som gör det möjligt att kontrollera beräkningen. Dokumentationen ska ge en detaljerad översikt över den teori, de antaganden och den matematiska och empiriska grund som lett fram till den interna modellens utformning. b) Det ska motsvara medräkningsbart primärkapital till ett belopp under vilket försäkrings- och förmånstagare skulle exponeras för en oacceptabel grad av risk om det berörda Eventuella omständigheter under vilka den interna modellen inte försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillåts fortsätta sin fungerar effektivt ska redovisas i dokumentationen. verksamhet.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 6 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

c) Den linjära funktion som anges i punkt 2, vilken används för 5. Kommissionen ska senast den 31 oktober 2017 till Euro­ att beräkna minimikapitalkravet, ska kalibreras till ett värde paparlamentet och Europeiska försäkrings- och tjänstepensions­ för value-at-risk med ett konfidensintervall på 85 % för en kommittén som inrättats genom kommissionens beslut ettårsperiod. 2004/9/EG ( 1 ) överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndighe­ terna antagit enligt punkterna 1-4.

d) Det får under inga omständigheter underskrida Den rapporten ska särskilt ta upp användningen av minimi- och maximivärden i punkt 3 och de eventuella problem som tillsyns­ myndigheterna eller företagen har haft vid tillämpningen av denna i) 2 200 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet artikel. captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga 1 täcks, varvid det inte får underskrida 3 200 000 EUR, Artikel 130

Genomförandeåtgärder

ii) 3 200 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artik­ larna 128 och 129. iii) 3 200 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapi­ talkravet inte får underskrida 1 000 000 EUR, Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

iv) summan av de belopp som anges i leden i och ii för för­ säkringsföretag som avses i artikel 73.5. Artikel 131

Övergångsbestämmelser för uppfyllelsen av

minimikapitalkravet

2. Om inte annat följer av punkt 3 ska minimikapitalkravet beräknas som en linjär funktion av en uppsättning eller delupp­ sättning av följande variabler: företagets försäkringstekniska Genom undantag från artiklarna 139 och 144 ska försäkringsavsättningar, tecknade premier, risksumma, uppskjutna skatter och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven och administrativa omkostnader. De använda variablerna ska solvensmarginal i artikel 28 i direktiv 2002/83/EG, artikel 16a i mätas utan efter avdrag för återförsäkring. direktiv 73/239/EEG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG av den 31 oktober 2012, men som inte innehar till­ räckligt medräkningsbart primärkapital för att täcka minimikapi­ talkravet, uppfylla kravet i artikel 128 senast den 31 oktober 3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 d får mini­ 2013. mikapitalkravet inte underskrida 25 % och inte överskrida 45 % av företagets solvenskapitalkrav, beräknat i enlighet med kapi­ tel VI avsnitt 4 underavsnitt 2 eller 3 inklusive kapitaltillägg som Om företaget i fråga inte kan uppfylla kravet i artikel 128 inom åläggs i enlighet med artikel 37. den tidsfrist som anges i första stycket ska dess koncession åter­ kallas enligt de tillämpliga förfaranden som föreskrivs i nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter under en tidsperiod som löper ut senast den 31 oktober 2014 kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procent­ A v s n i t t 6 satser som anges i första stycket endast på ett företags solvenska­ pitalkrav beräknat i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 2. P l a c e r i n g a r

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beräkna mini­ Artikel 132 mikapitalkravet minst en gång per kvartal och rapportera resul­

Aktsamhetsprincipen

taten av denna beräkning till tillsynsmyndigheterna.

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkrings- och återförsäk­ Om ett företags minimikapitalkrav fastslås genom något av de ringsföretagen investerar alla sina tillgångar enligt den aktsam­ gränsvärden som anges i punkt 3 ska företaget tillhandahålla till­ hetsprincip som närmare redovisas i punkterna 2, 3 och 4. synsmyndigheten uppgifter som gör det möjligt att klart förstå skälen till detta. ( 1 ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34 .

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/61

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska beträffande hela 4. I fråga om andra tillgångar än de som omfattas av punkt 3 sina portföljer av tillgångar investera endast i tillgångar och instru­ ska andra till och med femte styckena i denna punkt tillämpas, ment vars risker de kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kon­ utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2. trollera och rapportera, och på lämpligt sätt beakta i bedömningen sina övergripande solvensbehov, i enlighet med artikel 45.1 andra stycket a. Användning av derivatinstrument ska vara möjligt så länge som de bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning.

Alla tillgångar, och särskilt de som täcker minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet, ska investeras på ett sätt som garante­ Placeringar och tillgångar som inte får handlas på reglerade rar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för portföljen som finansmarknader ska hållas på aktsamma nivåer. helhet. Dessutom ska dessa tillgångars lokalisering vara sådan att deras åtkomst garanteras. Tillgångarna ska vara väl diversifierade på ett sådant sätt att man undviker överdrivet beroende av en viss tillgång, emittent eller grupp av företag eller av ett geografiskt område samt alltför stor riskackumulering i portföljen som helhet. Tillgångar som innehas för att täcka försäkringstekniska avsätt­ ningar ska även investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till försäkrings- och återförsäkringsskuldernas art och duration. Dessa tillgångar ska investeras i alla försäkrings- och förmånsta­ Placeringar i tillgångar som emitteras av samma emittent eller av gares bästa intresse, med hänsyn till eventuella deklarerade mål emittenter som tillhör samma grupp får inte medföra att ett för­ för placeringarna. säkringsföretag utsätts för överdriven riskkoncentration.

Artikel 133 I händelse av intressekonflikter ska försäkringsföretagen, eller de enheter som förvaltar deras tillgångsportföljer, se till att placering­ Placeringsfrihet arna görs i försäkrings- och förmånstagarnas bästa intresse.

1. Medlemsstaterna får inte föreskriva att försäkrings- och åter­ försäkringsföretag ska investera i vissa slag av tillgångar.

3. I fråga om tillgångar som innehas med avseende på livför­ säkringsavtal enligt vilka försäkringstagarna står för placeringsris­ 2. Medlemsstaterna ska inte kräva förhandsgodkännande eller ken ska andra, tredje och fjärde styckena i denna punkt tillämpas systematisk anmälningsplikt när det gäller de placeringsbeslut utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2. som fattas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller dess placeringsförvaltare.

I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna 3. Denna artikel påverkar inte medlemsstaternas krav på till värdet av andelar i ett fondföretag enligt definitionen i direktiv begränsning av de typer av tillgångar eller referensvärden som kan 85/611/EEG eller till värdet av tillgångar som ingår i en intern kopplas till försäkringsförmåner. Alla sådana bestämmelser ska fond som ägs av ett försäkringsföretag, vanligen uppdelad på tillämpas endast när placeringsrisken bärs av en försäkringstagare andelar, ska de försäkringstekniska avsättningarna avseende för­ som är en fysisk person, och ska inte vara striktare än bestämmel­ månerna så nära som möjligt motsvaras av dessa andelar eller, i serna i direktiv 85/611/EEG. de fall där uppdelning på andelar inte har skett, av dessa tillgångar.

Artikel 134 I de fall då förmånerna enligt ett försäkringsavtal är direkt knutna Tillgångarnas lokalisering och förbud mot pantsättning av till ett aktieindex eller till något annat referensvärde än de som tillgångar avses i andra stycket, ska de försäkringstekniska avsättningarna för sådana förmåner så nära som möjligt motsvaras antingen av de andelar som anses motsvara referensvärdet eller, om uppdel­ 1. När det gäller försäkringsrisker som är belägna inom gemen­ ning på andelar inte har skett, av tillgångar med tillräcklig säker­ skapen får medlemsstaterna inte kräva att tillgångar som innehas het och omsättningsbarhet vilka så nära som möjligt motsvarar de för att täcka de försäkringstekniska avsättningar som hänför sig tillgångar på vilka referensvärdet är baserat. till dessa risker är placerade inom gemenskapen eller i någon viss medlemsstat.

Om de förmåner som avses i andra och tredje styckena innefattar I fråga om fordringar enligt återförsäkringsavtal mot företag som en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garan­ är auktoriserade enligt detta direktiv eller har sitt huvudkontor i terad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsva­ ett tredjeland vars solvensordning bedöms vara likvärdig enligt rande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av artikel 172 ska medlemsstaterna inte heller kräva att tillgångar punkt 4. som motsvarar dessa fordringar placeras inom gemenskapen.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 6 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkrings­ KAPITEL VII tekniska avsättningar, behålla eller införa något system med brut­ toreserver som kräver att tillgångar ställs som säkerhet för att täcka ej intjänade premier och oreglerade skador i de fall då åter­ Försäkrings- och återförsäkringsföretag som befinner sig i försäkraren är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är svårigheter eller som inte uppfyller gällande regler auktoriserat i enlighet med detta direktiv.

Artikel 136

Försäkrings- och återförsäkringsföretags konstaterande

Artikel 135 och anmälan av försämringar av de ekonomiska

förhållandena

Genomförandeåtgärder

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska ha upprättat rutiner för att konstatera försämringar av de ekonomiska förhållandena 1. I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direk­ och för att omedelbart underrätta tillsynsmyndigheterna när tiv får kommissionen anta genomförandeåtgärder för att specifi­ sådana försämringar inträffar. cera kvalitativa krav inom följande områden:

Artikel 137

Bristande efterlevnad av kravet på försäkringstekniska

a) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering avsättningar av risker i samband med placeringar i anslutning till arti­ kel 132.2 första stycket. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte följer bestäm­ melserna i kapitel VI avsnitt 2 får tillsynsmyndigheterna i dess hemmedlemsstat, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaterna om sin avsikt, förbjuda företaget att fritt för­ b) Påvisande, mätning, övervakning, hantering och rapportering av specifika risker i samband med derivatinstrument och foga över sina tillgångar. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlems­ sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket. staten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av dessa åtgärder.

Artikel 138 2. För att åstadkomma enhetlighet mellan sektorer och få Bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet. intressena att sammanfalla hos företag som ”stuvar om” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (origi­ natorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföre­ 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart tag som investerar i dessa värdepapper eller instrument, ska underrätta tillsynsmyndigheten så snart som de konstaterat att kommissionen anta genomförandeåtgärder som fastställer kraven solvenskapitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för inom följande områden: detta under de närmaste tre månaderna.

2. Inom två månader från konstaterandet av den bristande efterlevnaden av solvenskapitalkravet ska det berörda försäkringsa) De krav som originatorerna måste uppfylla för att ett eller återförsäkringsföretaget överlämna en realistisk åtgärdsplan försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska få investera i vär­ till tillsynsmyndigheten för godkännande. depapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som garanterar att originato­ rerna upprätthåller ett ekonomiskt intresse netto som inte 3. Tillsynsmyndigheten ska kräva att försäkrings- eller återför­ understiger 5 %. säkringsföretaget i fråga vidtar nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevdes avhjälpa denna situation, antingen genom att återupp­ rätta den tidigare nivån på den medräkningsbara kapitalbas som b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller täcker solvenskapitalkravet eller genom reduceringar i sin riskpro­ återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper fil för att följa solvenskapitalkravet. eller instrument.

Om så är lämpligt, får tillsynsmyndigheten förlänga tidsfristen med tre månader.

3. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med 4. Vid ett exceptionellt kursfall på finansmarknaderna får till­ det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i synsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket med artikel 301.3. en lämplig period, med beaktande av alla relevanta faktorer.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/63

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var Artikel 140 tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur Förbud mot fritt förfogande över tillgångar som är arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräknings­ placerade inom en medlemsstats territorium

bara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att redu­ cera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga i enlig­ het med nationell lagstiftning för att kunna förbjuda försäkrings­ företag att fritt förfoga över tillgångar som är belägna inom deras territorier om företagets hemmedlemsstat begär detta i de fall som Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla anges i artiklarna 137-139 och 144.2, och hemmedlemsstaten om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av åtgärderna. framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapi­ talbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskpro­ filen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det Artikel 141 datum då lägesrapporten inlämnades.

Tillsynsmyndighetens befogenheter vid försämringar av

finansiell ställning

5. Om särskilda omständigheter föreligger får tillsynsmyndig­ Utan hinder av artiklarna 138 och 139 ska tillsynsmyndigheterna, heten, när den bedömer att det berörda företagets finansiella ställ­ om ett företags solvenssituation fortsätter att försämras, ha befo­ ning kommer att ytterligare försämras, även begränsa företagets genhet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att garantera rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina till­ försäkringstagarnas intressen när det rör sig om försäkringsavtal, gångar. Den tillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynsmyndig­ eller förpliktelser enligt återförsäkringsavtal. heterna i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. Dessa myndigheter ska, på begäran av tillsynsmyndigheten i hem­ medlemsstaten, vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i Åtgärderna ska vara proportionella och därmed återspegla graden hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av och varaktigheten av försämringen av det berörda försäkringsdessa åtgärder. eller återförsäkringsföretagets solvenssituation.

Artikel 142 Artikel 139

Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan

Bristande efterlevnad av minimikapitalkravet.

1. Den åtgärdsplan som avses i artikel 138.2 och den finan­ siella saneringsplan som avses i artikel 139.2 ska minst innehålla uppgifter eller bevis avseende följande: 1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om de konstaterar att minimika­ pitalkravet inte längre efterlevs eller att det finns risk för detta a) Uppskattade driftskostnader, särskilt löpande allmänna under de närmaste tre månaderna. omkostnader och provisioner.

b) Uppskattade intäkter och kostnader avseende direkt försäk­ 2. Inom en månad från konstaterandet av att minimikapital­ ring samt mottagen och avgiven återförsäkring. kravet inte efterlevs ska det berörda försäkrings- eller återförsäk­ ringsföretaget till tillsynsmyndigheten för godkännande överlämna en realistisk kortfristig finansiell saneringsplan för att c) En prognos för balansräkningen. se till att minimikapitalkravet återigen efterlevs inom tre månader från konstaterandet, antingen genom att återupprätta medräk­ ningsbara egna medel på en nivå som minst motsvarar minimi­ d) Uppskattad storlek på de medel som är avsedda att täcka för­ kapitalkravet eller genom reduceringar i företagets riskprofil. säkringstekniska avsättningar samt solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav.

3. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får vidare e) Företagets allmänna policy i fråga om återförsäkring. inskränka försäkrings- eller återförsäkringsföretagets rätt, eller helt förbjuda företaget, att fritt förfoga över sina tillgångar. Den tillsynsmyndigheten ska därvid underrätta tillsynsmyndigheterna 2. Om tillsynsmyndigheterna krävt en åtgärdsplan enligt arti­ i värdmedlemsstaterna om alla åtgärder den har vidtagit. På begä­ kel 138.2 eller en finansiell saneringsplan enligt artikel 139.2 i ran av tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska dessa myn­ enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska de inte utfärda ett digheter vidta samma åtgärder. Tillsynsmyndigheten i intyg i enlighet med artikel 39, om de anser att försäkringstagar­ hemmedlemsstaten ska ange vilka tillgångar som ska omfattas av nas rättigheter, eller återförsäkringsföretagets avtalsrättsliga skyl­ dessa åtgärder. digheter, hotas.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 6 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 143 Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska tillsammans med dessa myndigheter vidta alla de åtgärder som behövs till skydd för Genomförandeåtgärder de försäkrades intressen och särskilt inskränka försäkringsföreta­ gets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar i enlighet med artikel 140. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som närmare anger vilka faktorer som ska beaktas i enlighet med artikel 138.4, inklusive den maximala tidsperioden som avses i artikel 138.4 3. Varje beslut att återkalla en auktorisation ska ha en fullstän­ första stycket, uttryckt i antal månader, som ska vara densamma dig motivering och meddelas det berörda försäkrings- eller för alla försäkrings- och återförsäkringsföretag. återförsäkringsföretaget.

När det är nödvändigt för att förbättra konvergensen får kommis­ KAPITEL VIII sionen anta genomförandeåtgärder för att ytterligare specificera såväl åtgärdsplaner enligt artikel 138.2, finansiella saneringspla­ ner enligt artikel 139.2 som artikel 141, och därvid vara upp­ Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster märksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

A v s n i t t 1 Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

E t a b l e r i n g a v f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g

Artikel 144 Artikel 145

Återkallelse av auktorisation Villkor för etablering av filial

1. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten får återkalla en 1. Medlemsstaterna ska se till att ett försäkringsföretag som auktorisation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkrings­ önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium företag i följande fall: underrättar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter därom.

Ett företags stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territo­ a) Det berörda företaget utnyttjar inte auktorisationen inom rium ska betraktas som en filial, även om närvaron inte har for­ tolv månader, avstår uttryckligen från den eller upphör att men av en filial utan endast består av ett kontor som förestås av bedriva verksamhet under längre tid än sex månader, såvida företagets egen personal eller av någon som är fristående från inte den berörda medlemsstaten har utfärdat bestämmelser företaget men har en stående fullmakt att företräda företaget på om att auktorisationen i sådana fall automatiskt upphör. samma sätt som en agentur.

b) Det berörda företaget uppfyller inte längre villkoren för 2. Medlemsstaterna ska kräva att varje försäkringsföretag som auktorisation. avser att etablera en filial i en annan medlemsstats territorium till­ handahåller följande uppgifter när de lämnar den underrättelse som anges i punkt 1: c) Det berörda företaget åsidosätter allvarligt sina förpliktelser enligt de bestämmelser det omfattas av. a) Den medlemsstat inom vars territorium det avser att etablera filialen. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska återkalla en aukto­ risation som beviljats ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag b) En verksamhetsplan som åtminstone anger filialens tilltänkta i de fall företaget har brustit i efterlevnaden av minimikapitalkra­ affärsverksamhet och organisationsstruktur. vet och tillsynsmyndigheten har funnit att den finansiella sane­ ringsplanen är uppenbart otillräcklig eller det berörda företaget inte har lyckats genomföra planen inom tre månader från det att c) Namn på en person som har tillräckliga befogenheter att ingå den bristande efterlevnaden av minimikapitalkravet rättshandlingar som binder försäkringsföretaget i förhållande konstaterades. till tredje part eller, när det gäller Lloyd’s, de berörda försäk­ ringsgivarna och för att företräda det eller dem inför myn­ digheter och domstolar i värdmedlemsstaten – nedan kallad 2. När en auktorisation återkallas, eller upphör, ska tillsyns­ det befullmäktigade ombudet . myndigheten i företagets hemmedlemsstat anmäla detta till till­ synsmyndigheterna i de övriga medlemsstaterna, och dessa myndigheter ska vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att d) Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar kan erhållas försäkrings- eller återförsäkringsföretaget inleder ny verksamhet och till vilken handlingar kan sändas, inbegripet samtliga inom deras territorier. meddelanden till det befullmäktigade ombudet.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/65

Vad gäller Lloyd’s får i händelse av tvist i värdmedlemsstaten på Försäkringsföretaget får etablera filialen och inleda sin verksam­ grund av ingångna förpliktelser de försäkrade inte behandlas min­ het från och med det datum då tillsynsmyndigheten i hemmed­ dre gynnsamt än om tvisten hade förts mot företag av sedvanligt lemsstaten har mottagit ett sådant meddelande, eller ifall inget slag. meddelande har mottagits, vid utgången av den tidsfrist som anges i första stycket.

3. Om ett skadeförsäkringsföretag avser att dess filial ska för­ A v s n i t t 2 säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för frakt­ förares ansvar, ska det avge en försäkran om att det har blivit medlem av värdmedlemsstatens nationella byrå och nationella F r i h e t a t t t i l l h a n d a h å l l a t j ä n s t e r f ö r garantifond. f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g

U n d e r a v s n i t t 1 4. Om någon av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2 leden b, c eller d ändras ska försäkringsföretaget lämna skriftligt besked om ändringen till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r och i den medlemsstat där filialen är etablerad minst en månad innan ändringen görs, så att tillsynsmyndigheterna i hemmed­ lemsstaten och tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där filia­ Artikel 147 len är belägen kan fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 146.

Förhandsanmälan till hemmedlemsstaten

Ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten Artikel 146 att, inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater ska dessförinnan anmäla Överföring av uppgifter detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och därvid ange vilka slag av risker eller åtaganden det avser att försäkra.

1. Om tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte har anledning att ifrågasätta försäkringsföretagets företagsstyrnings­ Artikel 148 system eller finansiella situation eller att det befullmäktigade Anmälan från hemmedlemsstaten ombudet uppfyller lämplighetskraven i artikel 42 i samband med den planerade verksamheten, ska de inom tre månader från mot­ tagandet av den underrättelse som anges i artikel 145.2 översända 1. Inom en månad efter den anmälan som avses i artikel 147 den erhållna informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyn­ ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten överlämna föl­ digheter och underrätta det berörda försäkringsföretaget om detta. jande information till den eller de medlemsstater inom vilkas ter­ ritorier ett försäkringsföretag avser att bedriva verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster:

Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska även intyga att a) Ett intyg om att försäkringsföretaget uppfyller solvenskapi­ försäkringsföretaget uppfyller solvenskapitalkravet och minimi­ talkravet och minimikapitalkravet, beräknade enligt artik­ kapitalkravet, beräknade enligt artiklarna 100 och 129. larna 100 och 129.

b) De klasser försäkringsföretaget har auktoriserats att erbjuda. 2. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten vägrar att sända den information som avses i artikel 145.2 till tillsyns­ myndigheterna i värdmedlemsstaten ska skälen härför lämnas till c) De slag av risker eller åtaganden som försäkringsföretaget det berörda försäkringsföretaget inom tre månader från det att all avser att försäkra i värdmedlemsstaten. information erhållits. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska samtidigt under­ rätta det berörda försäkringsföretaget om denna information.

En vägran eller underlåtenhet att överlämna information ska kunna bli föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten. 2. Medlemsstater inom vars territorier ett skadeförsäkringsfö­ retag avser att, med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster, för­ säkra risker i klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, får kräva att försäkringsföretaget lämnar föl­ 3. Innan ett försäkringsföretags filial inleder sin verksamhet jande information: ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, i tillämpliga fall, inom två månader från det att de mottagit den underrättelse som avses i punkt 1 underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemssta­ a) Namn på och adress till den representant som avses i artikel 18.1 h. ten om de villkor som, med hänsyn till det allmänna bästa, gäller för att bedriva den verksamheten i värdmedlemsstaten. Tillsyns­ myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera det berörda för­ b) En försäkran om att det har blivit medlem av den nationella säkringsföretaget om detta. byrån och den nationella garantifonden i värdmedlemsstaten.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 6 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. I fall då tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten inte Artikel 151 överlämnar i den information som avses i punkt 1 inom den tid som fastställs i samma punkt, ska de inom samma tidsperiod Icke-diskriminering av personer som framställer anspråk meddela skälen för sin vägran till försäkringsföretaget. Värdmedlemsstaten ska kräva att skadeförsäkringsföretaget ser till att personer som framställer anspråk i anledning av händelser som inträffat inom dess territorium, inte kommer i en mindre för­ En vägran eller underlåtenhet att lämna information ska kunna bli månlig ställning till följd av det förhållandet att företag som för­ föremål för domstolsprövning i hemmedlemsstaten. säkrar risker klassificerade enligt försäkringsklass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktförares ansvar, gör detta inom ramen för tillhandahållande av tjänster i stället för att ha ett eta­ 4. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten från och bleringsställe i den staten. med det datum då det mottog den information som avses i punkt 1 första stycket. Artikel 152

Representant

Artikel 149 1. För de ändamål som anges i artikel 151 ska värdmedlems­ Ändringar av risker eller åtaganden staten kräva att skadeförsäkringsföretaget utser en representant, bosatt eller etablerad inom medlemsstatens territorium, som ska inhämta alla upplysningar som behövs om försäkringsfall, och Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de upp­ som har fullmakt att företräda företaget i förhållande till skadeli­ gifter som avses i artikel 145 ska omfattas av det förfarande som dande som skulle kunna framställa anspråk, innefattande rätt för föreskrivs i artiklarna 147 och 148. representanten att betala ersättningar i anledning av sådana anspråk och att företräda företaget, eller vid behov låta det före­ trädas, inför den medlemsstatens domstolar och myndigheter i angelägenheter som rör sådana försäkringsfall. U n d e r a v s n i t t 2 Representanten får också åläggas att företräda skadeförsäkrings­ företaget inför tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, då det A n s v a r s f ö r s ä k r i n g f ö r m o t o r f o r d o n är fråga om att kontrollera om giltig ansvarsförsäkring för motor­ fordon föreligger.

2. Värdmedlemsstaten får inte kräva att representanten för det Artikel 150 skadeförsäkringsföretag som utsett denne vidtar några andra Obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon åtgärder än dem som anges i punkt 1.

3. Det förhållandet att en representant utses ska inte i sig inne­ 1. När ett skadeförsäkringsföretag genom ett etableringsställe bära etablering av en sådan filial som avses i artikel 145. i en medlemsstat försäkrar en risk som anges under försäkrings­ klass 10 i del A i bilaga I och som finns i en annan medlemsstat, 4. Om försäkringsföretaget inte har utsett någon representant men som inte utgör en risk som hänför sig till fraktförares ansvar, får medlemsstaterna godkänna att den skaderegleringsrepresen­ ska värdmedlemsstaten kräva att det företaget blir medlem och tant som har utsetts enligt artikel 4 i direktiv 2000/26/EG utför deltar i finansieringen av den medlemsstatens nationella byrå och de uppgifter som åligger den representant som avses i punkt 1 i dess nationella garantifond. den här artikeln.

A v s n i t t 3 2. Det finansiella bidrag som avses i punkt 1 ska ges endast i förhållande till risker, med undantag för fraktförares ansvar, klas­ sificerade enligt klass 10 i del A i bilaga I som täcks genom till­ B e f o g e n h e t e r f ö r t i l l s y n s m y n d i g h e t e r n a i handahållande av tjänster. Bidraget ska beräknas på samma basis v ä r d m e d l e m s s t a t e n som för skadeförsäkringsföretag som försäkrar sådana risker genom ett etableringsställe i den medlemsstaten. U n d e r a v s n i t t 1

Beräkningen ska göras på grundval av försäkringsföretagets pre­ F ö r s ä k r i n g mieinkomster från den försäkringsklassen i värdmedlemsstaten eller av det antal risker i den försäkringsklassen som försäkras i Artikel 153 den medlemsstaten.

Språk

3. Värdmedlemsstaten får kräva att ett försäkringsföretag som Tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten får föreskriva att de tillhandahåller tjänster följer de bestämmelser i den medlemssta­ upplysningar de har rätt att begära beträffande den verksamhet ten som avser försäkring av förhöjda risker, i den mån bestäm­ som försäkringsföretag bedriver inom medlemsstatens territorium melserna gäller även för skadeförsäkringsföretag som är ska lämnas på det officiella språket, eller de officiella språken, i etablerade i den staten. den medlemsstaten.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/67

Artikel 154 Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter­ ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för Förhandsanmälan och förhandsgodkännande dessa åtgärder mot försäkringsföretag.

1. Värdmedlemsstaten får inte anta bestämmelser om krav på 4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på de berörda med­ förhandsgodkännande eller löpande redovisning av allmänna och lemsstaternas befogenheter att vidta lämpliga skyddsåtgärder för särskilda villkor, premietariffer eller, när det gäller livförsäkring, att förhindra eller ingripa mot oegentligheter inom deras territo­ de tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premie­ rier. Dessa befogenheter ska också innebära möjlighet att förhin­ tariffer och försäkringstekniska avsättningar, eller av de formulär dra att försäkringsföretag ingår nya försäkringsavtal inom berörda och andra handlingar som försäkringsföretaget avser att använda medlemsstaters territorier. i sina mellanhavanden med försäkringstagarna.

5. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte inverka på medlemsstaternas 2. Värdmedlemsstaten får endast i enstaka fall kräva att försäk­ rätt att sanktionera överträdelser som begåtts inom deras ringsföretag som avser att bedriva försäkringsverksamhet inom territorier. dess territorium redovisar dess villkor och andra handlingar för att kontrollera överensstämmelsen med dess nationella lagstift­ 6. Om ett försäkringsföretag som har begått en överträdelse ning rörande försäkringsavtal, och detta krav får inte utgöra en har ett etableringsställe eller innehar egendom i den berörda med­ förutsättning för att försäkringsföretaget ska få bedriva lemsstaten får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten, i enlig­ verksamhet. het med nationell lagstiftning, tillämpa de nationella administrativa sanktioner i form av tvångsmedel mot etablerings­ stället eller egendomen som är föreskrivna för överträdelsen. 3. Värdmedlemsstaten får inte upprätthålla eller införa krav på förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre­ miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna 7. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 2–6 och som inne­ priskontrollsystem. fattar begränsningar i utövandet av försäkringsverksamhet ska vara välgrundad och meddelas det berörda försäkringsföretaget.

8. Försäkringsföretag ska till tillsynsmyndigheterna i värdmed­ Artikel 155 lemsstaten på deras begäran överlämna alla handlingar som Försäkringsföretag som inte följer rättsregler begärs från dem vid tillämpning av punkterna 1–7, i den mån som även försäkringsföretag med huvudkontor i värdmedlems­ staten i fråga har sådana skyldigheter. 1. Om tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat konstate­ rar att ett försäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk­ 9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om det samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artik­ territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa­ larna 146 och 148, där åtgärder har vidtagits enligt punkt 4 i den get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda försäkrings­ här artikeln. företaget att vidta rättelse.

Kommissionen ska på grundval av denna information underrätta 2. Om försäkringsföretaget i fråga underlåter att vidta nödvän­ Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén vartannat diga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i medlemsstaten i fråga år. underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta.

Artikel 156 Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse. Marknadsföring

Försäkringsföretag med huvudkontor i medlemsstaterna får mark­ Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska informera till­ nadsföra sina tjänster med alla tillgängliga media i värdmedlems­ synsmyndigheterna i värdmedlemsstaten om de åtgärder som staten, med iakttagande av de regler för formen och innehållet i vidtagits. sådan marknadsföring som antagits till skydd för det allmänna bästa.

3. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsregler som gäller i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmed­ lemsstaten vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig Artikel 157 otillräckliga eller att inga åtgärder vidtagits i den medlemsstaten, Skatter på premier får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha under­ rättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgär­ der som behövs för att förhindra eller sanktionera fortsatta 1. Utan att det påverkar tillämpningen av senare harmonise­ oegentligheter, däribland, om det oundgängligen krävs, förbud för ring ska alla försäkringsavtal endast omfattas av de indirekta skat­ företaget att ingå ytterligare försäkringsavtal inom värdmedlems­ ter och skatteliknande avgifter på försäkringspremier som påförs statens territorium. i den medlemsstat där risken är belägen eller där åtagandet täcks.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 6 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Vid tillämpningen av första stycket, ska lös egendom som finns i A v s n i t t 4 en byggnad som är belägen inom en viss medlemsstats territo­ rium, med undantag för varor under handelstransport, anses utgöra en risk som är belägen i den medlemsstaten, även om s t a t i s t i k byggnaden och dess innehåll inte omfattas av samma försäkring.

Artikel 159 När det gäller Spanien ska ett försäkringsavtal också omfattas av sådana tilläggsavgifter som i lag föreskrivs till förmån för det Statistik om gränsöverskridande verksamhet spanska ”Consorcio de Compensación de Seguros” för uppfyllan­ det av dess uppgifter i samband med ersättande för förluster som uppkommer vid extraordinära händelser i den medlemsstaten. Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta till­ 2. Den lag som enligt artikel 178 i det här direktivet och för­ synsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, ordning (EG) nr 593/2008 är tillämplig på avtalet ska inte inverka försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återför­ på den tillämpliga ordningen för skatter och avgifter. säkring och per medlemsstat, enligt följande:

a) För skadeförsäkring: per grupp av klasser enligt bilaga V. 3. Varje medlemsstat ska, med avseende på de försäkringsfö­ retag som täcker risker eller åtaganden inom dess territorium, til­ lämpa egna nationella bestämmelser såvitt gäller åtgärder för att b) För livförsäkring: för var och en av klasserna I–IX enligt säkerställa uppbörd av sådana indirekta skatter och skatteliknande bilaga II. avgifter som ska betalas i enlighet med punkt 1.

Vad gäller klass 10 i del A i bilaga I, med undantag för fraktföra­ res ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyn­ U n d e r a v s n i t t 2 digheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar.

Å t e r f ö r s ä k r i n g

Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd Artikel 158 medlemsstat på deras begäran.

Återförsäkringsföretag som inte följer rättsreglerna

A v s n i t t 5 1. Om tillsynsmyndigheterna i en medlemsstat konstaterar att ett återförsäkringsföretag som har filial där, eller bedriver verk­ samhet med stöd av friheten att tillhandahålla tjänster inom dess

B e h a n d l i n g a v a v t a l s o m t e c k n a t s g e n o m

territorium, inte följer de rättsregler som är tillämpliga på företa­

f i l i a l e r f ö r v i l k a l i k v i d a t i o n s f ö r f a r a n d e n

get i denna medlemsstat, ska myndigheterna anmoda återförsäk­

i n l e t t s

ringsföretaget att vidta rättelse. De ska samtidigt underrätta tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om sina slutsatser.

Artikel 160 2. Om återförsäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreg­

Likvidation av försäkringsföretag

ler som är tillämpliga på företaget i värdmedlemsstaten, trots de åtgärder som hemmedlemsstaten har vidtagit eller till följd av att dessa åtgärder har visat sig otillräckliga, får tillsynsmyndigheterna Om ett försäkringsföretag träder i likvidation ska de förpliktelser i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndighe­ som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom ramen terna i hemmedlemsstaten, vidta de åtgärder som behövs för att för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annorlunda förhindra eller sanktionera fortsatta oegentligheter, däribland, om än de förpliktelser som följer av företagets andra försäkringsavtal det oundgängligen krävs, förbud för företaget att ingå ytterligare utan hänsyn till de försäkrades och förmånstagarnas nationalitet. återförsäkringsavtal inom värdmedlemsstatens territorium.

Medlemsstaterna ska se till att delgivning kan ske inom deras ter­ Artikel 161 ritorier av sådana rättsliga handlingar som är nödvändiga för Likvidation av återförsäkringsföretag dessa åtgärder mot återförsäkringsföretag.

Om ett återförsäkringsföretag träder i likvidation ska de förplik­ 3. Varje åtgärd som vidtas enligt punkterna 1 och 2 och som telser som följer av avtal som tecknats genom en filial eller inom innefattar sanktioner mot eller begränsningar i utövandet av åter­ ramen för friheten att tillhandahålla tjänster inte behandlas annor­ försäkringsverksamhet ska motiveras och meddelas det berörda lunda än de förpliktelser som följer av företagets övriga återförsäkringsföretaget. återförsäkringsavtal.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/69

KAPITEL IX 3. I detta kapitel avses med ”filial” varje form av stadigvarande närvaro inom en medlemsstats territorium av ett företag som avses i punkt 1, om det är auktoriserat i den medlemsstaten och Inom gemenskapen etablerade filialer till försäkrings- eller bedriver försäkringsverksamhet.

återförsäkringsföretag med huvudkontor utanför

gemenskapen

Artikel 163

Filialens verksamhetsplan

A v s n i t t 1

1. Den verksamhetsplan som avses i artikel 162.2 h för en S t a r t a n d e a v v e r k s a m h e t filial ska innehålla följande:

a) Beskaffenheten av de risker eller åtaganden som företaget Artikel 162 avser att täcka.

Principer för auktorisation och villkor

b) Grundprinciperna för återförsäkring.

1. Medlemsstaterna ska föreskriva auktorisation för företag c) Skattningar av det kommande solvenskapitalkravet enligt vars huvudkontor är beläget utanför gemenskapen och som vill kapitel VI avsnitt 4 på grundval av en prognos för balansräk­ bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 2.1 första stycket. ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa skattningar.

2. En medlemsstat får bevilja auktorisation om företaget upp­ fyller minst följande villkor: d) Skattningar av det kommande minimikapitalkravet enligt kapitel VI avsnitt 5 på grundval av en prognos för balansräk­ ningen samt den beräkningsmetod som använts för dessa a) Det har rätt enligt sitt eget lands lag att utöva skattningar. försäkringsverksamhet. e) Företagets medräkningsbara kapitalbas och primärkapital i b) Det etablerar en filial inom den medlemsstats territorium där fråga om solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet enligt företaget ansökt om auktorisation. kapitel VI avsnitten 4 och 5.

f) Uppskattade kostnader för uppbyggnaden av administration c) Det förbinder sig att på den plats där filialen är belägen upp­ och övriga nödvändiga företagsfunktioner, medel som är rätta till verksamheten hänförliga räkenskaper samt att där avsedda att täcka dessa kostnader och, om de risker som ska förvara alla handlingar som hör till verksamheten. täckas klassificeras enligt klass 18 i del A i bilaga I, tillgäng­ liga medel för tillhandahållande av assistans.

d) Det utser en allmän representant som ska godkännas av tillsynsmyndigheterna. g) Uppgifter om företagsstyrningssystemets struktur.

2. Utöver de krav som anges i punkt 1 ska verksamhetsplanen, e) Det innehar tillgångar i den medlemsstat där företaget ansökt beträffande de tre första räkenskapsåren, omfatta följande: om auktorisation av en storlek som motsvarar minst hälften av den i artikel 129.1 d föreskrivna lägsta gränsen för mini­ mikapitalkravet och deponerar en fjärdedel av detta tröskel­ a) En prognos för balansräkningen. värde som säkerhet.

b) Skattningar av storleken på de medel som är avsedda att täcka f) Det förbinder sig att täcka solvenskapitalkravet och minimi­ försäkringstekniska avsättningar, minimikapitalkrav och kapitalkravet enligt kraven i artiklarna 100 och 128. solvenskapitalkrav.

c) För skadeförsäkring: g) Det meddelar namn och adress på de skaderegleringsrepre­ sentanter som utses i varje medlemsstat utom i den medlems­ stat där auktorisationen söks, om de risker som ska täckas i) Skattningar av driftskostnader utöver uppbyggnadskost­ klassificeras enligt klass 10 under del A i bilaga I, med undan­ nader, särskilt löpande allmänna omkostnader och tag för fraktförares ansvar. provisioner.

ii) Skattningar av premier eller bidrag och kostnader för h) Det företer en verksamhetsplan enligt bestämmelserna i försäkringsfall. artikel 163.

d) För livförsäkring ska även en detaljerad prognos lämnas över i) Det uppfyller kraven på företagsstyrning i avsnitt 2 av intäkter och kostnader avseende direkt försäkring samt mot­ kapitel IV. tagen och avgiven återförsäkring.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 7 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

3. När det gäller livförsäkring får medlemsstaterna kräva att 5. Tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas försäkringsföretag ska lämna regelbunden underrättelse om de ska, inom tre månader efter det att de mottagit begäran, lämna tekniska grunderna som använts vid beräkning av premietariffer sina yttranden eller medgivanden till tillsynsmyndigheterna i den och försäkringstekniska avsättningar, så länge detta krav inte överlåtande filialens hemmedlemsstat. Om de rådfrågade myndig­ utgör en förutsättning för att ett livförsäkringsföretag ska få heterna inte lämnar något svar inom denna tid ska detta anses lik­ bedriva sin verksamhet. värdigt med ett tillstyrkande eller ett tyst medgivande.

6. En överlåtelse som godkänts enligt punkterna 1–5 ska Artikel 164 offentliggöras på det sätt som fastställts i nationell lagstiftning i den medlemsstat där riskerna är belägna eller där åtagandet gjorts.

Överlåtelse av försäkringsbestånd

Sådana överlåtelser ska automatiskt vara giltiga mot försäkrings­ tagare, försäkrade och varje annan person som har rättigheter 1. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell eller skyldigheter till följd av de överlåtna avtalen. lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo­ rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till acceptföretag som är etable­ rade i samma medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyndigheterna i Artikel 165 den medlemsstaten eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som

Försäkringstekniska avsättningar

avses i artikel 167 intygar att acceptföretaget, även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen, har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första Medlemsstaterna ska ålägga företagen att göra adekvata försäk­ stycket. ringstekniska avsättningar till täckning av försäkrings- och åter­ försäkringsförpliktelser inom respektive medlemsstats territorium beräknade enligt kapitel VI avsnitt 2. Medlemsstaterna ska kräva 2. Medlemsstaterna ska, på de villkor som fastställs i nationell att företagen värderar tillgångar och skulder enligt i kapitel VI lagstiftning, tillåta att filialer, som upprättats inom deras territo­ avsnitt 1 och fastställer sina egna medel enligt kapitel VI avsnitt 3. rier och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter sina bestånd av försäkringsavtal till försäkringsföretag med huvudkontor i en annan medlemsstat, förutsatt att tillsynsmyn­ Artikel 166 digheterna i den medlemsstaten intygar att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen har nödvändiga medräknings­ Solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav bara egna medel för att täcka det solvenskapitalkrav som avses i artikel 100 första stycket. 1. Varje medlemsstat ska inom sitt territorium kräva att eta­ blerade filialer håller ett belopp av medräkningsbar kapitalbas i form av sådana tillgångar som avses i artikel 98.3. 3. Om en medlemsstat, på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning, tillåter att filialer, som upprättats inom dess territo­ rium och som omfattas av detta kapitel, helt eller delvis överlåter Solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet ska beräknas i sina bestånd av försäkringsavtal till en filial, som omfattas av detta enlighet med bestämmelserna i kapitel VI avsnitten 4 och 5. kapitel och som upprättats i en annan medlemsstat, ska medlems­ staten säkerställa att tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat eller, i tillämpliga fall, i den medlemsstat som Vid beräkning av solvenskapitalkravet och minimikapitalkravet, avses i artikel 167 kan intyga följande: för såväl skadeförsäkring som livförsäkring, ska dock hänsyn tas till endast den berörda filialens verksamhet.

a) Att acceptföretaget även sedan hänsyn tagits till överlåtelsen 2. Beloppet av det medräkningsbara primärkapital som krävs har nödvändig medräkningsbar kapitalbas för att täcka för att täcka minimikapitalkravet och tröskelvärdet för detta krav solvenskapitalkravet. ska vara sammansatt enligt bestämmelserna i artikel 98.4.

3. Beloppet av det medräkningsbara primärkapitalet får inte b) Att lagstiftningen i acceptföretagets hemmedlemsstat tillåter vara mindre än hälften av den lägsta gräns som föreskrivs i arti­ en sådan överlåtelse. kel 129.1 d.

c) Att hemmedlemsstaten har medgivit överlåtelsen. Den deposition som ska göras enligt artikel 162.2 e ska inräknas i det medräkningsbara primärkapital som ska täcka minimikapitalkravet.

4. I de fall som avses i punkterna 1-3 ska den medlemsstat där den överlåtande filialen är belägen godkänna överlåtelsen efter att 4. De tillgångar som motsvarar solvenskapitalkravet ska till ha inhämtat medgivande från tillsynsmyndigheterna i den med­ minst ett belopp motsvarande minimikapitalkravet finnas i den lemsstat där riskerna är belägna, eller den medlemsstat där åta­ medlemsstat där verksamheten bedrivs och överskjutande till­ gandet gjorts om riskerna inte är belägna i den medlemsstaten. gångar inom gemenskapen.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/71

Artikel 167 ska den tillsynsmyndighet som svarar för verifieringen av solven­ sen för de filialer företaget etablerat inom gemenskapen, likställas Förmåner för företag som är auktoriserade i mer än en med tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där ett företag eta­ medlemsstat blerat i gemenskapen har sitt huvudkontor.

1. Företag som har ansökt om eller beviljats auktorisation i mer än en medlemsstat får ansöka om följande förmåner, som får medges endast gemensamt: Artikel 169

a) Det solvenskapitalkrav om anges i artikel 166 ska beräknas Åtskillnad mellan skade- och livförsäkring på grundval av hela den verksamhet som företaget bedriver inom gemenskapen.

1. Filialer som avses i detta avsnitt får inte samtidigt inom b) Den deposition som krävs enligt artikel 162.2 e ska göras samma medlemsstat bedriva liv- och skadeförsäkringsverksamhet. endast i en av de berörda medlemsstaterna.

c) De tillgångar som motsvarar minimikapitalkravet får i enlig­ het med artikel 134 placeras i vilken som helst av de med­ 2. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna bestämma lemsstater där företaget bedriver sin verksamhet. att de filialer som avses i detta avsnitt och som vid relevant tid­ punkt enligt artikel 73.5 första stycket samtidigt bedrev båda I de fall som avses i första stycket a ska man vid beräkningen verksamheterna i en medlemsstat får fortsätta med detta, förut­ endast beakta transaktioner som genomförts av samtliga filialer satt att det för varje verksamhet upprättas en särskild förvaltning som är etablerade inom gemenskapen. i enlighet med artikel 74.

2. Ansökan om tillgång till de förmåner som anges i punkt 1 ska göras till tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten. 3. Varje medlemsstat som med stöd av artikel 73.5 andra I ansökan ska anges den myndighet i medlemsstaten som i fram­ stycket föreskriver att försäkringsföretag etablerade inom dess ter­ tiden ska utöva tillsyn av solvensen för den totala verksamhet som ritorium ska upphöra att samtidigt bedriva de verksamheter inom utövas av de filialer som företaget etablerat inom gemenskapen. vilka de var verksamma vid den relevanta tidpunkt som avses i Företagets val av myndighet ska motiveras. artikel 73.5 första stycket ska ställa detta krav även på filialer som avses i detta avsnitt och som är etablerade inom dess territorium Den deposition som avses i artikel 162.2 e ska göras i den och samtidigt bedriver båda verksamheterna där. medlemsstaten.

3. Medgivande från tillsynsmyndigheterna i samtliga medlems­ Medlemsstaterna får föreskriva att de filialer som avses i detta stater som mottagit en sådan ansökan fordras för beviljande av de avsnitt och vars huvudkontor samtidigt bedriver båda verksam­ förmåner som anges i punkt 1. heterna, och som vid de tidpunkter som anges i artikel 73.5 för­ sta stycket i en medlemsstat enbart bedrev Dessa förmåner ska börja gälla från och med den dag då den av livförsäkringsverksamhet, får fortsätta med sin verksamhet där. företaget valda tillsynsmyndigheten meddelar de övriga tillsyns­ Om företaget önskar bedriva skadeförsäkringsverksamhet inom myndigheterna att den kommer att kontrollera solvensen för den samma territorium, får det bedriva livförsäkringsverksamhet totala verksamhet som bedrivs av företagets filialer inom endast genom ett dotterföretag. gemenskapen.

Den valda tillsynsmyndigheten ska från de övriga medlemssta­ terna inhämta erforderliga upplysningar om den totala solvensen Artikel 170 för de filialer företaget etablerat inom deras territorier.

Återkallelse av auktorisation för företag som är

auktoriserade i mer än en medlemsstat

4. De enligt punkterna 1, 2 och 3 medgivna förmånerna ska återkallas samtidigt av samtliga berörda medlemsstater på initia­ tiv av en eller flera av dessa.

Om den i artikel 167.2 nämnda myndigheten återkallar en auk­ torisation, ska den anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i de Artikel 168 övriga medlemsstater där företaget bedriver verksamhet, varpå Redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik dessa ska vidta behövliga åtgärder.

samt företag i svårigheter

Artiklarna 34, 139.3, 140 och 141 ska tillämpas på detta avsnitt. Om skälet till återkallelsen är att solvensen är otillräcklig i förhål­ lande till vad som föreskrivits av de medlemsstater som beviljat en Vid tillämpningen av artiklarna 137–139, då ett företag befunnits ansökan enligt artikel 167, ska även de medlemsstater som bevil­ berättigat till förmånerna enligt artikel 167.1, 167.2 och 167.3, jat sådana ansökningar återkalla sina auktorisationer.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 7 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 171 Artikel 174

Avtal med tredjeländer Principer och villkor för utövande av

återförsäkringsverksamhet

Gemenskapen får genom avtal som med stöd av fördraget träffas En medlemsstat ska inte på återförsäkringsföretag hemmahörande med ett eller flera tredjeländer, och på villkor om reciprocitet, i tredjeland som inleder eller redan bedriver återförsäkringsverk­ medge tillämpning av bestämmelser som avviker från bestämmel­ samhet inom dess territorium tillämpa bestämmelser som leder serna i detta avsnitt, för att garantera ett tillfredsställande skydd till att dessa behandlas gynnsammare än återförsäkringsföretag för försäkringstagare och försäkrade i medlemsstaterna. med huvudkontor i den medlemsstaten.

Artikel 175 A v s n i t t 2

Avtal med tredjeländer

1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet beträffande Å t e r f ö r s ä k r i n g förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto­ derna för att utöva extra tillsyn över följande:

Artikel 172 a) Återförsäkringsföretag från tredjeländer, som bedriver åter­ försäkringsverksamhet inom gemenskapen.

Likvärdighet

b) Återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen, som bedriver återförsäkringsverksamhet inom ett tredjelands 1. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder som speci­ territorium. ficerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som 2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att på vill­ bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvär­ kor av likvärdighet i stabilitetsregleringen säkerställa effektivt dig med den som fastställs genom avdelning I. marknadstillträde inom varje avtalsparts territorium och innehålla föreskrifter om ömsesidigt erkännande av tillsynsregler och praxis på återförsäkringsområdet. De ska också syfta till att säkerställa Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta följande: direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. a) Att tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan erhålla de upplysningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsfö­ retag med huvudkontor inom gemenskapen som bedriver 2. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa­ verksamhet inom de berörda tredjeländernas territorier. rande som avses i artikel 301.2 och med beaktande av de krite­ rier som antagits i enlighet med punkt 1 anta beslut om huruvida b) Att tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan erhålla de upplys­ den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäk­ ningar som krävs för tillsynen över återförsäkringsföretag ringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i med huvudkontor inom deras territorier som bedriver verk­ samma tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom samhet inom gemenskapen. avdelning I. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europe­ Dessa beslut ska ses över regelbundet. iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta­ ten av de förhandlingar som avses i punkt 1 i den här artikeln och den situation som dessa ger upphov till. 3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv ska återförsäk­ KAPITEL X ringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i detta tred­ jeland behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv. Dotterföretag till försäkrings- och återförsäkringsföretag för

vilka ett tredjelands lag gäller och sådana företags förvärv av

innehav

Artikel 173 Artikel 176

Förbud mot pantsättning av tillgångar

Information från medlemsstaterna till kommissionen

Medlemsstaterna får inte, för upprättandet av försäkringstekniska Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissio­ avsättningar, behålla eller införa något system med bruttoreser­ nen och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje ver som kräver att tillgångar pantsätts för att täcka ej intjänade auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller premier och oreglerade skador i de fall då återförsäkraren är ett flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller. försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland vars solvens­ ordning i enlighet med artikel 172 bedöms vara likvärdig med Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda den som fastställs genom detta direktiv. företagsgruppens struktur.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/73

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, för­ A v s n i t t 2 värvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i gemenskapen så att detta försäkrings- eller O b l i g a t o r i s k f ö r s ä k r i n g återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till tredjelands­ företaget ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten under­ rätta kommissionen och tillsynsmyndigheterna i övriga Artikel 179 medlemsstater om detta.

Anknutna skyldigheter

Artikel 177 1. Skadeförsäkringsföretagen får erbjuda och meddela obliga­ Behandling i tredjeland av försäkrings- och torisk försäkring på de villkor som anges i denna artikel.

återförsäkringsföretag hemmahörande i gemenskapen

1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla svå­ 2. När en medlemsstat föreskriver skyldighet att teckna försäk­ righeter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäk­ ring, ska ett försäkringsavtal anses uppfylla en sådan skyldighet ringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett endast om det följer de särskilda bestämmelser som gäller för tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland. sådan försäkring i den medlemsstaten.

2. Kommissionen ska periodvis överlämna en rapport till rådet 3. Om en medlemsstat föreskriver obligatorisk försäkring och om behandlingen i tredjeland av försäkrings- och återförsäkrings­ det krävs att försäkringsföretaget ska anmäla till tillsynsmyndig­ företag som auktoriserats i gemenskapen med avseende på heterna att försäkringsskyddet upphört, får detta upphörande följande: göras gällande gentemot skadelidande tredje man endast under de förutsättningar som fastställts av denna medlemsstat. a) Etablering i tredjeland av försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retag som är auktoriserade i gemenskapen. 4. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen om de ris­ ker för vilka försäkring är obligatorisk enligt medlemsstatens lag­ b) Förvärv av innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag stiftning, och därvid ange följande: i tredjeland.

c) Fortsatt försäkrings- och återförsäkringsverksamhet i sådana a) De särskilda föreskrifter som gäller för sådan försäkring. etablerade företag.

b) De uppgifter som ska anges i ett det intyg som ett skadeför­ d) Tillhandahållande över nationsgränserna av försäkrings- och säkringsföretag är skyldigt att utfärda till en försäkrad, i fall återförsäkringstjänster från gemenskapen till tredjeland. där denna medlemsstat fordrar bevis om att skyldigheten att teckna försäkring har uppfyllts. Kommissionen ska till rådet överlämna rapporterna jämte lämp­ liga förslag eller rekommendationer. En medlemsstat får kräva att bland de uppgifter som avses i första stycket b ska finnas en förklaring av försäkringsföretaget att för­ säkringsavtalet är i överensstämmelse med de särskilda bestäm­ AVDELNING II melser som gäller för sådan försäkring.

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FÖRSÄKRING OCH

ÅTERFÖRSÄKRING

Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentlig­ göra de uppgifter som avses i första stycket b. KAPITEL I Tillämplig lag och villkor för avtal om direkt försäkring A v s n i t t 3

D e t a l l m ä n n a b ä s t a

A v s n i t t 1

T i l l ä m p l i g l a g

Artikel 180

Det allmänna bästa

Artikel 178 Tillämplig lag Den medlemsstat där en risk är belägen eller medlemsstaten för åtagandet får inte hindra en försäkringstagare från att teckna ett Varje medlemsstat som inte omfattas av tillämpningen av förord­ avtal med ett försäkringsföretag som auktoriserats på de villkor ning (EG) nr 593/2008 ska tillämpa bestämmelserna i den förord­ som anges i artikel 14 om ingåendet av detta avtal inte strider mot ningen för att fastställa vilken lag som ska vara tillämplig på bestämmelser till skydd för det allmänna bästa i den medlemsstat försäkringsavtal som omfattas av artikel 7 i den förordningen. där risken är belägen eller i medlemsstaten för åtagandet.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 7 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

A v s n i t t 4 A v s n i t t 5

I n f o r m a t i o n t i l l f ö r s ä k r i n g s t a g a r n a

F ö r s ä k r i n g s v i l l k o r o c h p r e m i e t a r i f f e r

U n d e r a v s n i t t 1

Artikel 181 S k a d e f ö r s ä k r i n g

Skadeförsäkring

Artikel 183

Allmän information till försäkringstagare

1. Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande eller löpande anmälan av allmänna och särskilda avtalsvillkor, premie­ 1. Innan ett skadeförsäkringsavtal ingås ska skadeförsäkrings­ tariffer eller formulär och andra tryckta handlingar som ett för­ säkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med företaget informera försäkringstagaren om följande: försäkringstagarna. a) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet, om parterna inte har fritt val.

Medlemsstaterna får kräva att sådana avtalsvillkor och andra dokument företes vid enstaka tillfällen endast i syfte att kontrol­ b) Att parterna fritt kan välja vilken lag som ska tillämpas, och lera att nationella bestämmelser om försäkringsavtal följs. Sådana vilken lag försäkringsgivaren föreslår. krav får inte vara en förutsättning för att företag ska få bedriva verksamhet. Försäkringsföretaget ska också informera varje försäkringstagare om på vilket sätt försäkringstagarnas klagomål beträffande avta­ len handläggs och även, i förekommande fall, vilket särskilt organ som handhar sådana klagomål, utan att detta inskränker försäk­ 2. En medlemsstat som föreskriver obligatorisk försäkring får ringstagarens rätt att vidta rättsliga åtgärder. kräva att försäkringsföretag ska överlämna de allmänna och sär­ skilda villkoren för sådan försäkring till sin tillsynsmyndighet innan de får spridas. 2. De förpliktelser som avses i punkt 1 ska gälla endast om för­ säkringstagaren är en fysisk person.

3. Medlemsstaterna får inte upprätthålla eller införa krav på 3. Närmare bestämmelser för genomförandet av punkterna 1 förhandsanmälan eller förhandsgodkännande av föreslagna pre­ och 2 ska fastställas av den medlemsstat där risken är belägen. miehöjningar, om detta inte är en del av allmänna priskontrollsystem. Artikel 184

Ytterligare information beträffande skadeförsäkring som

erbjuds med stöd av etableringsfriheten eller friheten att

Artikel 182 tillhandahålla tjänster

Livförsäkring

1. När en skadeförsäkring erbjuds med stöd av etableringsfri­ heten eller friheten att tillhandahålla tjänster ska försäkringstaga­ ren, innan något åtagande görs, underrättas om i vilken Medlemsstaterna får inte kräva förhandsgodkännande av eller medlemsstat huvudkontoret eller, i tillämpliga fall, filialen med regelbundna underrättelser om allmänna och särskilda försäk­ vilken avtalet ska ingås är belägen. ringsvillkor, premietariffer, tekniska grunder som särskilt använts för beräkning av premietariffer och försäkringstekniska avsätt­ ningar, eller formulär och andra tryckta handlingar som ett liv­ Varje handling som lämnas ut till försäkringstagaren ska innehålla försäkringsföretag avser att använda i sina mellanhavanden med den information som avses i första stycket. försäkringstagarna.

Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på stora risker.

Hemmedlemsstaten får dock, uteslutande i syfte att kontrollera efterlevnaden av nationella bestämmelser rörande försäkringsma­ 2. I avtalet eller andra handlingar som ger försäkringsskydd, tematiska principer, kräva regelmässig underrättelse om de tek­ samt i försäkringsansökningen, i den mån den är bindande för niska grunder som använts vid beräkning av premietariffer och sökanden, ska finnas uppgift om adressen till huvudkontoret eller, försäkringstekniska avsättningar. Dessa krav får inte vara en för­ i tillämpliga fall, till den filial till skadeförsäkringsföretaget som utsättning för att ett försäkringsföretag ska få bedriva verksamhet. ger skyddet.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/75

Medlemsstaterna får kräva att namn på och adress till den repre­ l) Sättet för handläggning av klagomål på försäkringsavtal från sentant för skadeförsäkringsföretaget som avses i artikel 148.2 a försäkringstagare, försäkrade eller förmånstagare och, i före­ även ska anges i de handlingar som avses i första stycket i denna kommande fall, förekomsten av ett särskilt organ som hand­ punkt. lägger sådana klagomål utan inskränkning av rätten att vidta rättsliga åtgärder.

U n d e r a v s n i t t 2 m) Vilken lag som ska tillämpas på avtalet om parterna inte har L i v f ö r s ä k r i n g fritt val eller, om parterna har frihet att välja vilken lag som ska tillämpas, den lag livförsäkringsföretaget föreslår.

Artikel 185 4. Dessutom ska särskild information tillhandahållas så att för­ Information till försäkringstagare säkringstagaren verkligen förstår de risker som avtalet innebär och som denne därmed tar. 1. Innan ett livförsäkringsavtal ingås ska minst den informa­ tion som anges i punkterna 2-4 lämnas till försäkringstagaren. 5. Försäkringstagaren ska under hela avtalstiden hållas infor­ merad om ändringar i fråga om följande information: 2. Följande uppgifter om livförsäkringsföretaget ska meddelas:

a) Företagets namn och företagsform. a) Allmänna och särskilda försäkringsvillkor.

b) Medlemsstat i vilken huvudkontoret och, i tillämpliga fall, b) Livförsäkringsföretagets namn och företagsform eller huvud­ den filial där avtalet ingås, är beläget. kontorets adress och, i tillämpliga fall, adressen till den filial som ingått avtalet. c) Huvudkontorets adress och i tillämpliga fall adressen till den filial som ingår avtalet. c) Alla uppgifter som är upptagna i punkt 3 d–j vid ändring av försäkringsvillkoren eller den lagstiftning som gäller för d) En konkret hänvisning till den i artikel 51 nämnda lägesrap­ avtalet. porten om solvens och finansiell ställning, som gör denna information lättillgänglig för försäkringstagaren. d) Årligen uppgift om återbäringssituationen. 3. Följande uppgifter om åtagandet ska meddelas: Om försäkringsgivaren i samband med ett erbjudande om eller a) Definition av förmåner och optioner. tecknandet av ett livförsäkringsavtal presenterar siffror avseende storleken på potentiella betalningar som överstiger de kontraktu­ ella betalningarna, ska försäkringsgivaren ge försäkringstagaren b) Avtalets löptid. ett exempel på en beräkning i vilken det potentiella slutliga ersätt­ ningsbeloppet beräknas utifrån premieinbetalningarna vid tre c) Hur avtalet kan avbrytas. olika räntesatser. Detta ska inte gälla för terminsförsäkringar och terminskontrakt. Försäkringsgivaren ska informera försäkringsta­ d) Hur premier ska betalas och premieperioder. garen på ett tydligt och lättbegripligt sätt om att beräkningsexem­ plet endast är en beräkningsmodell som grundar sig på teoretiska antaganden, och att försäkringstagaren inte kan ställa några avtals­ e) Hur återbäring beräknas och fördelas. grundade anspråk utifrån beräkningsexemplet.

f) Angivande av återköpsvärde, fribrevsvärde och i vilken När det gäller försäkringar med rätt till andel i överskott ska för­ omfattning dessa är garanterade. säkringsgivaren årligen skriftligt informera försäkringstagaren om läget för försäkringstagarens fordringar, inklusive rätten till andel g) Uppgifter om premier för varje förmån, såväl huvudförmå­ i överskottet. Dessutom ska försäkringsgivaren, när denne har ner som, i tillämpliga fall, tilläggsförmåner. presenterat siffror över den potentiella framtida utvecklingen för rätten till andel i överskott, informera försäkringstagaren om skill­ h) I fråga om fondförsäkringsavtal uppgifter om de andelar till nader mellan den faktiska utvecklingen och de ursprungliga vilka förmånerna är knutna. uppgifterna.

i) Uppgift om vilka slags tillgångar som fondförsäkringsavtal är 6. Den information som avses i punkterna 2-5 ska vara klart baserade på. och tydligt formulerad och avfattad på ett officiellt språk i den medlemsstat där åtagandet gjorts. j) Sättet för utövandet av uppsägningsrätten. Informationen får dock lämnas på ett annat språk om försäkrings­ k) Allmän information om de skatteregler som gäller för aktu­ tagaren begär det och medlemsstatens lagstiftning tillåter det eller ell försäkringstyp. om försäkringstagaren har frihet att välja tillämplig lag.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 7 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

7. Den medlemsstat i vilken åtagandet gjorts får kräva att liv­ Artikel 188 försäkringsföretagen ska lämna information utöver den som för­ tecknas i punkterna 2-5 endast om det är nödvändigt för att Upphävande av monopol försäkringstagaren rätt ska förstå de väsentliga delarna av åtagandet. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säker­ ställa att de etableringsmonopol inom vissa klasser som beviljats organ etablerade inom deras territorier och som avses i artikel 8 8. Närmare regler för genomförandet av punkterna 1–7 ska upphävs. fastställas av den medlemsstat där åtagandet har gjorts.

Artikel 189 Artikel 186

Deltagande i nationella garantisystem

Uppsägningstid

Värdmedlemsstaterna får föreskriva att skadeförsäkringsföretag på 1. Medlemsstaterna ska föreskriva att försäkringstagare som samma sätt som skadeförsäkringsföretag som fått tillstånd inom ingår individuella livförsäkringsavtal ska kunna säga upp avtalen deras territorier ska ansluta sig till och delta i varje garantisystem inom en tid av mellan 14 och 30 dagar från den dag de informe­ som är avsett att säkerställa utbetalning av försäkringsersättning rades om ingåendet av avtalen. till försäkringstagare och skadelidande tredje man.

Försäkringstagarnas uppsägning ska innebära att de befrias från alla framtida förpliktelser som följer av avtalet. A v s n i t t 2

K o a s s u r a n s i n o m g e m e n s k a p e n

Andra rättsverkningar av och förutsättningar för uppsägning ska bestämmas genom den lag som ska tillämpas på avtalet, i synner­ het såvitt avser det sätt på vilket försäkringstagaren ska informe­ Artikel 190 ras om att avtal har ingåtts.

Koassuransverksamhet inom gemenskapen

2. Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa punkt 1 i följande 1. Detta avsnitt ska tillämpas på koassuransverksamhet inom fall: gemenskapen, vilken utgörs av den koassuransverksamhet som avser en eller flera av de risker som klassificerats enligt klasserna 3–16 i del A i bilaga I och som uppfyller följande villkor: a) Om ett avtal har en giltighetstid om sex månader eller mindre.

a) Risken är en stor risk. b) I fall då försäkringstagaren, på grund av sin ställning eller på grund av de omständigheter under vilka avtalet ingåtts inte är i behov av särskilt skydd. b) Risken täcks genom ett enda avtal med en samlad premie och för samma termin av två eller flera försäkringsgivare, som var och en ansvarar för sin del som ”koassuradörer” och av vilka Om medlemsstaterna utnyttjar den valmöjlighet som avses i för­ en ska vara ledande försäkringsföretag. sta stycket ska de i sin lagstiftning särskilt ange detta förhållande.

c) Risken finns inom gemenskapen.

KAPITEL II d) För att kunna täcka risken behandlas det ledande försäkrings­ Bestämmelser som särskilt avser skadeförsäkring företaget som om det vore det försäkringsföretag som täcker hela risken.

A v s n i t t 1 e) Minst en av koassuradörerna deltar i avtalet genom ett huvud­ kontor eller en filial etablerad i en annan medlemsstat än den

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

där det ledande försäkringsföretaget är etablerat.

Artikel 187 f) Det ledande försäkringsföretaget åtar sig till fullo den roll som tillkommer det enligt gällande praxis för koassurans­ Försäkringsvillkor verksamhet och särskilt fastställer försäkringsvillkor och tariffer.

Till allmänna och särskilda försäkringsvillkor ska inte räknas vill­ kor som, i ett enskilt fall, är betingade av särskilda omständighe­ 2. Artiklarna 147–152 ska endast tillämpas på det ledande ter som hänför sig till den risk som ska försäkras. försäkringsföretaget.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/77

3. Koassuransverksamhet som inte uppfyller villkoren i Artikel 196 punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna i detta direktiv med

Samarbete under genomförandet

undantag av det här avsnittet.

Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska i nära samarbete följa upp de svårigheter som kan uppkomma vid Artikel 191 genomförandet av detta avsnitt.

Deltagande i koassurans inom gemenskapen Inom ramen för detta samarbete ska de särskilt uppmärksamma sådan tillämpning som tyder på att det ledande försäkringsföre­ taget inte fullgör sitt åtagande enligt gällande praxis inom koas­ Försäkringsföretagens rätt att delta i koassuransverksamhet inom suranssektorn eller att täckningen av föreliggande risker gemenskapen får inte villkoras av andra bestämmelser än de som uppenbart inte kräver deltagande av två eller flera assuradörer. föreskrivs i detta avsnitt.

A v s n i t t 3

A s s i s t a n s

Artikel 192

Försäkringstekniska avsättningar

Artikel 197

Verksamhet liknande reseförsäkring

Storleken på de försäkringstekniska avsättningarna ska bestäm­ mas av de olika koassuradörerna enligt de regler som gäller i deras Medlemsstaterna får föreskriva att tillhandahållande av räddnings­ hemmedlemsstat eller, om sådana regler saknas, enligt gällande tjänster till personer som råkat i svårigheter under andra omstän­ praxis i den medlemsstaten. digheter än de som nämns i artikel 2.2 ska omfattas av detta direktiv.

De försäkringstekniska avsättningarna ska dock vara minst lika Om en medlemsstat föreskriver detta, ska den behandla sådan stora som de som fastställts av den ledande assuradören enligt de verksamhet som om den ingick i klass 18 i del A i bilaga I. regler som gäller i dennes hemmedlemsstat. Andra stycket ska inte på något sätt påverka möjligheterna till sådan klassificering som anges i bilaga I när det gäller verksamhet som uppenbart ingår i andra klasser. Artikel 193

Statistik A v s n i t t 4

R ä t t s s k y d d s f ö r s ä k r i n g

Hemmedlemsstaterna ska se till att koassuradörerna för statistik som visar omfattningen av den koassuransverksamhet inom Artikel 198 gemenskapen som de deltar i, med angivande av vilka medlems­ stater som omfattas. Tillämpningsområde för detta avsnitt

1. Detta avsnitt ska tillämpas på rättsskyddsförsäkring som avses i klass 17 i bilaga I del A, genom vilken ett försäkringsföre­ Artikel 194 tag åtar sig att, mot betalning av premie, bära kostnaderna för rät­ tsliga förfaranden och tillhandahålla andra tjänster som har direkt

Behandling av koassuransavtal vid likvidationsförfaranden

anknytning till vad en sådan försäkring omfattar, främst i följande syften:

Om ett försäkringsföretag träder i likvidation, ska de åtaganden a) Att tillförsäkra ersättning för den förlust eller skada som den som följer av koassuransavtal inom gemenskapen infrias på försäkrade åsamkats antingen genom uppgörelse som skett samma sätt som de åtaganden som hänför sig till försäkringsfö­ utanför domstol, eller genom civilrättsligt eller straffrättsligt retagets övriga försäkringsavtal, oavsett försäkringstagarens eller förfarande. förmånstagarnas nationalitet.

b) Att försvara eller företräda den försäkrade vid civilrättsliga, straffrättsliga eller förvaltningsrättsliga förfaranden eller vid andra liknande förfaranden eller i anledning av att ersätt­ Artikel 195 ningskrav har riktats mot denna person.

Informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter

2. Detta avsnitt ska inte gälla något av följande:

Vid genomförandet av detta avsnitt ska medlemsstaternas tillsyns­ a) Rättsskyddsförsäkring avseende tvister eller risker som här­ myndigheter, inom ramen för det samarbete som avses i avdel­ rör från eller har samband med användning av havsgående ning I kapitel IV avsnitt 5, utbyta all information som erfordras. fartyg.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 7 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

b) Åtgärder som ett försäkringsföretag, inom ramen för ansvars­ Försäkringsföretag med blandad verksamhet ska se till att ingen försäkring, vidtar för att försvara eller företräda den försäk­ anställd som har befattning med handläggningen av skadeären­ rade i en undersökning eller en förhandling, om åtgärderna den eller med därmed sammanhängande juridisk rådgivning sam­ samtidigt utövas för tillvaratagande av detta försäkringsföre­ tidigt utövar liknande verksamhet inom en annan klass som ingår tags egna intressen inom ramen för sådan försäkring. i företagets verksamhet.

c) Om en medlemsstat bestämmer detta, rättsskyddsförsäkring 3. Försäkringsföretaget ska anförtro handläggningen av ska­ meddelad av en assistansförsäkringsgivare som uppfyller föl­ deärenden avseende rättsskyddsförsäkring till ett företag som är jande villkor: en särskild juridisk person. Detta företag ska anges i ett sådant sär­ skilt försäkringsavtal eller i en sådan separat del av ett avtal som avses i artikel 199. i) Verksamheten utövas i en annan medlemsstat än den där den försäkrade har sin stadigvarande bostad. Om det företag som är en särskild juridisk person har anknytning till ett försäkringsföretag som är verksamt inom en eller flera av ii) Verksamheten utgör del av ett avtal som täcker uteslu­ de andra klasser som anges i bilaga I del A, får de anställda som tande assistans för personer som hamnar i svårigheter handlägger skadeärenden eller bistår med juridisk rådgivning i under resa eller vid vistelse utanför hemorten eller den samband med sådan handläggning i det företag som är en särskild stadigvarande bostaden. juridisk person inte samtidigt utöva samma eller liknande uppgif­ ter i det andra försäkringsföretaget. Medlemsstaterna får före­ skriva samma krav för medlemmarna i förvaltnings-, ledningseller tillsynsorganen. I det fall som avses i första stycket c ska det i avtalet tydligt anges att skyddet i fråga är begränsat till sådana omständigheter som anges i det ledet och är underordnat i förhållande till assistansen. 4. Avtalet ska innehålla en bestämmelse om att de försäkrade har rätt att, från den tidpunkt då de kan rikta anspråk mot för­ säkringsgivaren, fritt utse advokat eller, i den utsträckning det Artikel 199 medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikatio­ ner som behövs för att tillvarata de försäkrades intressen.

Separata avtal

Rättsskyddsförsäkring ska antingen meddelas genom ett avtal Artikel 201 som är skilt från det som upprättas för andra klasser, eller tas upp som en separat del av ett försäkringsbrev med särskilt angivande Fritt val av advokat av rättsskyddets omfattning samt, om medlemsstaten så begär, det motsvarande premiebeloppet.

1. I varje avtal om rättsskyddsförsäkring ska följande uttryck­ ligen anges:

Artikel 200

Handläggning av skadeärenden

a) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller någon annan person som har kvalifikationer enligt nationell lag att försvara eller företräda dem eller i övrigt tillvarata deras 1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att försäkringsföretag i intressen vid undersökningar eller förhandlingar. enlighet med det alternativ som medlemsstaten valt eller efter eget val, om medlemsstaten samtycker till detta, antar minst en av de metoder för handläggning av skadeärenden som anges i punk­ terna 2, 3 och 4. b) Att de försäkrade fritt ska kunna välja advokat eller, om de föredrar det och i den utsträckning det medges i nationell lag, någon annan person med de kvalifikationer som behövs för att tillvarata deras intressen närhelst en intressekonflikt Oavsett vilken lösning som väljs ska de rättsskyddsförsäkrades uppstår. intressen anses likvärdigt tillvaratagna enligt detta avsnitt.

2. I detta avsnitt avses med ”advokat” en person som har rätt 2. Försäkringsföretag ska se till att ingen anställd som har att utöva sin yrkesverksamhet under en av de benämningar som befattning med handläggningen av skadeärenden inom rätts­ anges i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om skyddsförsäkring eller med därmed sammanhängande juridisk underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten rådgivning samtidigt utövar liknande verksamhet inom ett annat att tillhandahålla tjänster ( 1 ). företag som är knutet till det första försäkringsföretaget finansiellt, kommersiellt eller administrativt och som omfattar en eller flera av de andra klasser som anges i bilaga I. ( 1 ) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17 .

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/79

Artikel 202 A v s n i t t 5

Undantag från det fria valet av advokat S j u k f ö r s ä k r i n g

1. Medlemsstaterna får medge undantag från artikel 201.1 för rättsskyddsförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda: Artikel 206

Sjukförsäkring som alternativ till skydd genom

a) Försäkringen är begränsad till de försäkringsfall som upp­ socialförsäkringssystemet kommer genom användning av vägfordon inom den berörda medlemsstatens territorium. 1. Medlemsstater, i vilka avtal om försäkring mot riskerna enligt klass 2 i bilaga I del A helt eller delvis kan ersätta det skydd b) Försäkringen är förenad med ett avtal om erbjudande av vid sjukdom som ges genom det lagstadgade socialförsäkringssys­ assistans vid olyckshändelse eller skadefall där ett vägfordon temet, får föreskriva följande: är inblandat.

a) Att sådana avtal ska följa de särskilda rättsregler som denna c) Varken rättsskyddsförsäkringsföretaget eller assistansförsäk­ medlemsstat har antagit för denna försäkringsklass till skydd ringsgivaren meddelar någon form av ansvarsförsäkring. för det allmänna bästa.

d) Sådana åtgärder har vidtagits att helt oberoende advokater bistår och företräder vardera parten i en tvist, när parterna är b) Att de allmänna och särskilda villkoren för denna försäkring rättsskyddsförsäkrade hos samma försäkringsföretag. meddelas till tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten innan de börjar tillämpas.

2. Ett undantag som medgivits enligt punkt 1 ska inte inverka på tillämpningen av artikel 200. 2. Medlemsstaterna får föreskriva att det sjukförsäkringssystem som avses i punkt 1 tekniskt sett ska fungera på liknande sätt som en livförsäkring, om samtliga följande villkor är uppfyllda: Artikel 203 Skiljeförfarande a) Premierna som ska betalas beräknas på grundval av tabeller över sjukdomsfall och andra statistiska uppgifter som är rele­ vanta för den medlemsstat där risken är belägen i enlighet Medlemsstaterna ska besluta om skiljeförfarande eller andra för­ med de matematiska metoder som används inom faranden som ger motsvarande garantier om objektivitet för att försäkringsverksamhet. lösa tvister mellan den som meddelat rättsskyddsförsäkring och den försäkrade, utan att den rätt till överklagande hos rättsliga instanser som kan finnas enligt nationell lag påverkas. b) En reserv upprättas för stigande levnadsålder.

I försäkringsavtalet ska det föreskrivas att den försäkrade har rätt att använda sig av sådana förfaranden. c) Försäkringsgivaren får upphäva avtalet endast inom en bestämd tidsperiod som fastställs av den medlemsstat där ris­ ken är belägen.

Artikel 204 d) Avtalet innehåller bestämmelser om att premierna kan ökas

Intressekonflikter

och ersättningarna minskas, även för gällande avtal.

När en intressekonflikt uppstår eller oenighet råder angående tvis­ tens lösning, ska rättsskyddsförsäkringsgivaren eller, där det är e) Avtalet innehåller bestämmelser om att försäkringstagarna lämpligt, skaderegleringsorganet, underrätta den försäkrade om får byta sina befintliga avtal mot ett avtal som överensstäm­ de rättigheter som anges i artikel 201.1 och den möjlighet han har mer med punkt 1 och som erbjuds av samma försäkringsfö­ att använda sig av ett sådant förfarande som avses i artikel 203. retag eller samma filial samt tar hänsyn till de rättigheter de förvärvat.

Artikel 205 I det fall som avses i första stycket e ska hänsyn tas till reserven Upphävande av krav på specialisering för för stigande levnadsålder, och ny läkarundersökning får endast rättsskyddsförsäkring krävas om ersättningsnivån ska höjas.

Medlemsstaterna ska upphäva alla bestämmelser som innebär för­ Tillsynsmyndigheterna i den berörda medlemsstaten ska offent­ bud för ett försäkringsföretag att samtidigt inom respektive med­ liggöra de tabeller över sjukdomsfall och andra relevanta uppgif­ lemsstats territorium bedriva verksamhet avseende ter som avses i första stycket a samt överlämna dem till rättsskyddsförsäkring och andra klasser. tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 8 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Premierna ska, på välgrundade försäkringsmatematiska antagan­ KAPITEL IV den, vara tillräckliga för att försäkringsföretagen ska kunna upp­ fylla samtliga sina förpliktelser med hänsyn till samtliga aspekter Bestämmelser som särskilt avser återförsäkring beträffande deras finansiella situation. Hemmedlemsstaten ska föreskriva att de tekniska grunderna för premieberäkningen ska överlämnas till dess tillsynsmyndigheter innan produkten släpps Artikel 210 ut på marknaden.

Finansiell återförsäkring

Tredje och fjärde styckena ska även gälla vid ändringar av befint­ liga avtal. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att försäkrings- och återför­ säkringsföretag, som ingår avtal om finansiell återförsäkring eller bedriver verksamheter med sådan återförsäkring, på ett tillfreds­ ställande sätt kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera A v s n i t t 6 och rapportera risker som uppstår genom sådana avtal eller verksamheter.

A r b e t s s k a d e f ö r s ä k r i n g

2. I syfte att säkerställa att en harmoniserad behandling av finansiell återförsäkringsverksamhet genomförs får kommissio­ Artikel 207 nen anta genomförandeåtgärder för att närmare specificera Obligatorisk arbetsskadeförsäkring bestämmelserna i punkt 1 i fråga om övervakning, hantering och kontroll av risker till följd av finansiell återförsäkringsverksamhet.

Medlemsstaterna får föreskriva att varje försäkringsföretag som på Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta egen risk erbjuder obligatorisk arbetsskadeförsäkring inom deras direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det territorier ska följa de särskilda bestämmelser som finns för detta föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. slag av försäkring i deras nationella lagstiftning, med undantag av bestämmelser om den finansiella tillsynen för vilken hemmed­ lemsstaten ska vara ensamt ansvarig. 3. I punkterna 1 och 2 avses med finansiell återförsäkring en återförsäkring som innebär att den explicita maximala potentiella förlust, uttryckt som den maximala överförda ekonomiska risken, KAPITEL III som uppstår genom överföring av en teckningsrisk och en tids­ risk som båda är betydande, överstiger premien för avtalets livs­ Bestämmelser som särskilt avser livförsäkring längd med ett begränsat men betydande belopp, samtidigt som åtminstone ett av följande förhållanden föreligger:

Artikel 208 a) Betydande hänsyn tas uttryckligen till pengars tidsvärde.

Förbud mot tvångsavstående från del av

försäkringsverksamhet

b) Avtalsbestämmelser föreligger för att utjämna skillnaden i ekonomiskt åtagande mellan parterna över tiden för att uppnå den åsyftade risköverföringen. Medlemsstaterna får inte föreskriva att livförsäkringsföretag ska avstå från någon del av sin försäkringsverksamhet enligt arti­ kel 2.3 till en eller flera organisationer som anges i nationell lag. Artikel 211

Specialföretag

Artikel 209

Premie för nya försäkringar 1. Medlemsstaterna ska tillåta specialföretag att etablera sig inom deras territorier, förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt förhandsgodkännande. Premier för nya försäkringar ska utifrån rimliga försäkringsmate­ matiska antaganden vara tillräckliga för att livförsäkringsföreta­ gen ska kunna uppfylla alla sina åtaganden och i synnerhet för att 2. I syfte att säkerställa en harmoniserad behandling av speci­ kunna göra adekvata försäkringstekniska avsättningar. alföretag ska kommissionen anta genomförandeåtgärder för att fastställa följande:

Vid denna bedömning får hänsyn tas till alla aspekter av ett för­ säkringsföretags ekonomiska situation, men andra medel än pre­ a) Auktorisationens omfattning. mier och därav härrörande avkastning får inte systematiskt och permanent utnyttjas på ett sådant sätt att det på lång sikt kan äventyra företagets soliditet. b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/81

c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföreta­ c) grupp : en företagsgrupp gets ledningspersonal.

d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvali­ i) som består av ett företag med ägarintresse, dess dotter­ ficerat innehav i specialföretaget. företag och de enheter i vilka företaget med ägarintresse eller dess dotterföretag har innehav samt företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, eller rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen.

f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för sta­ ii) som baseras på ingående, genom avtal eller på annat sätt, bilitetstillsyn och statistik. av starka och varaktiga finansiella kopplingar mellan dessa företag, och som kan innehålla ömsesidiga asso­ ciationer eller liknande företag, under förutsättning att g) Solvenskrav.

— ett av dessa företag genom centraliserad samord­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta ning utövar ett dominerande inflytande över beslu­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det ten, inklusive finansiella beslut, i de andra företag föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. som ingår i gruppen, och

3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 oktober 2012 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat speci­ — ingående och avbrytande av sådana förbindelser, alföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter enligt vad som avses i denna avdelning, det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1 och 2. kräver ett förhandsgodkännande av grupptillsynsmyndigheten.

AVDELNING III

TILLSYN ÖVER FÖRSÄKRINGS- OCH Det företag som utövar centraliserad samordning ska ÅTERFÖRSÄKRINGSFÖRETAG SOM INGÅR I EN GRUPP betraktas som moderföretag och de andra företagen ska betraktas som dotterföretag.

KAPITEL I d) grupptillsynsmyndighet : den tillsynsmyndighet som i enlighet Grupptillsyn: definitioner, tillämpliga fall, med artikel 247 fastställts som ansvarig för grupptillsynen,

tillämpningsområde och nivåer

e) tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för sam­ A v s n i t t 1 arbete och samordning mellan tillsynsmyndigheterna i de D e f i n i t i o n e r berörda medlemsstaterna,

Artikel 212 f) försäkringsholdingbolag : ett moderföretag som inte är ett blan­ dat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i direk­ Definitioner tiv 2002/87/EG, vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva och ha ägarintresse i dotterföretag, vilka enbart eller huvudsakligen är försäkrings- eller återförsäkringsföretag, 1. I denna avdelning avses med eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland, där minst ett av dotterföretagen är ett försäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag, a) företag med ägarintresse : ett företag som är antingen moderfö­ retag eller ett annat företag som har ett ägarintresse eller ett företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, g) försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett annat moderföretag än ett försäkringsföretag, ett försäkringsföre­ tag i tredjeland, ett återförsäkringsföretag, ett återförsäkrings­ b) anknutet företag : ett företag som är antingen ett dotterföretag företag i tredjeland, ett försäkringsholdingföretag eller ett eller ett annat företag som är föremål för ägarintresse eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i företag som är knutet till ett annat företag genom ett sådant direktiv 2002/87/EG, vilket har minst ett försäkrings- eller förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, återförsäkringsföretag bland sina dotterföretag.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 8 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Vid tillämpningen av denna avdelning ska tillsynsmyndig­ 3. I de fall som avses i punkt 2 a och b får grupptillsynsmyn­ heterna också som moderföretag betrakta varje företag som enligt digheten, om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar­ deras uppfattning i praktiken utövar ett dominerande inflytande intresse eller försäkringsholdingbolaget med huvudkontor inom över ett annat företag. gemenskapen är anknutet till en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingbolag som är underkastat extra tillsyn enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, besluta att tillsyn över riskkoncen­ De ska också som dotterföretag betrakta varje företag över vilket, trationer enligt artikel 244 i det här direktivet eller över transak­ enligt deras uppfattning, ett moderföretag i praktiken utövar ett dominerande inflytande. tioner inom en grupp enligt artikel 245 i direktivet eller båda dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det försäkringseller återförsäkringsföretaget eller försäkringsholdingbolaget med ägarintresse. De ska också som ägarintresse betrakta ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag över vilket enligt deras uppfattning ett betydande inflytande utövas. Artikel 214

Grupptillsynens tillämpningsområde

A v s n i t t 2

T i l l ä m p n i n g s o m r å d e 1. Att grupptillsyn utövas enligt artikel 213 ska inte innebära något krav på tillsynsmyndigheterna att utföra en tillsynsuppgift i fråga om det enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjeland, försäkringsholdingbolaget eller försäkringsholding­ Artikel 213 bolaget med blandad verksamhet, utan att detta ska påverka til­ lämpningen av artikel 257 såvitt gäller försäkringsholdingbolag.

Fall då grupptillsyn ska tillämpas

2. Grupptillsynsmyndigheten får från fall till fall besluta att 1. Medlemsstaterna ska föreskriva grupptillsyn i enlighet med inte låta ett företag omfattas av den grupptillsyn som avses i denna avdelning över försäkrings- och återförsäkringsföretag som artikel 213: ingår i en grupp.

a) Företaget är beläget i ett tredjeland där det finns rättsliga hin­ De bestämmelser i detta direktiv i vilka det föreskrivs tillsyn över der för överförandet av nödvändig information, utan att det försäkrings- och återförsäkringsföretag på det enskilda företagets påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 229. nivå är fortsatt tillämpliga på dessa företag, om inte annat före­ skrivs i denna avdelning. b) Det företag som skulle omfattas är av ringa intresse med hän­ syn till grupptillsynens syfte. 2. Medlemsstaterna ska se till att tillsyn på gruppnivå tilläm­ pas på följande: c) Det vore olämpligt eller vilseledande att med hänsyn till grupptillsynens syfte låta det berörda företaget omfattas av grupptillsynen. a) Försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, för­ säkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tred­ jeland enligt artiklarna 218–258. Även om flera företag inom samma grupp, betraktade individu­ ellt, får undantas enligt första stycket b, ska de dock inte desto mindre omfattas av grupptillsynen om de, betraktade tillsam­ mans, är av icke ringa intresse. b) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor inom gemenskapen enligt artiklarna 218-258. Om grupptillsynsmyndigheten anser att ett försäkrings- eller åter­ försäkringsföretag bör undantas från grupptillsynen enligt första stycket, leden b eller c, ska myndigheten samråda med övriga c) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar beslut. är ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utanför gemenskapen eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföre­ tag i tredjeland enligt artiklarna 260-263. Om grupptillsynsmyndigheten har undantagit ett försäkringseller återförsäkringsföretag från grupptillsynen enligt led b eller c, får tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där detta företag är d) Försäkrings- och återförsäkringsföretag vilkas moderföretag beläget hos det ledande företaget i gruppen inhämta alla uppgif­ är ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet ter som kan underlätta deras tillsyn över försäkrings- eller åter­ enligt artikel 265. försäkringsföretaget i fråga.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/83

A v s n i t t 3 3. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på N i v å e r nationell nivå, ska det val av metod som grupptillsynsmyndighe­ ten gjort i enlighet med artikel 220 beträffande det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti­ kel 215 betraktas som avgörande och tillämpas av tillsynsmyn­ Artikel 215 digheten i den berörda medlemsstaten.

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på

gemenskapsnivå

4. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå, och det moderföretag med det yttersta ägarintres­ 1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk­ set på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 har beviljats till­ ringsholdingbolag med ägarintresse som avses i artikel 213.2 a stånd i enlighet med artikel 231 eller artikel 233.5 att beräkna och b är ett dotterföretag till ett annat försäkrings- eller återför­ säkringsföretag eller försäkringsholdingbolag som har sitt huvud­ solvenskapitalkravet för gruppen och även solvenskapitalkraven kontor inom gemenskapen ska artiklarna 218-258 tillämpas för de försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i grup­ endast på det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk­ pen med en intern modell, ska detta beslut betraktas som avgö­ ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom rande och tillämpas av tillsynsmyndigheten i den berörda gemenskapen. medlemsstaten.

2. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk­ Om under sådana omständigheter tillsynsmyndigheten finner att ringsholdingbolag som är moderföretag med huvudkontor inom riskprofilen hos moderföretaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapen och som har det yttersta ägarintresset enligt punkt 1 nationell nivå avviker väsentligt från den interna modell som god­ är dotterföretag till ett företag som är underkastat extra tillsyn känts på gemenskapsnivå får myndigheten, så länge som företa­ enligt artikel 5.2 i direktiv 2002/87/EG, får grupptillsynsmyndig­ get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av heten efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter, de synpunkter som den framfört, besluta att för företaget fastställa besluta att tillsyn över riskkoncentrationer enligt artikel 244, över kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet på gruppnivå eller, om transaktioner inom en grupp enligt artikel 245 eller över båda under särskilda omständigheter sådant kapitaltillägg inte skulle dessa former av tillsyn inte ska utövas på nivån för det moderfö­ vara en lämplig lösning, kräva att företaget ska beräkna sitt sol­ retag som har det yttersta ägarintresset. venskapitalkrav för gruppen enligt standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både Artikel 216 företaget och grupptillsynsmyndigheten.

Moderföretag som har det yttersta ägarintresset på

nationell nivå

5. Om tillsynsmyndigheten beslutar att tillämpa kapitel II avsnitt 1 på moderföretaget med det yttersta ägarintresset på 1. Om det försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller försäk­ nationell nivå, ska detta företag inte ges möjlighet att i enlighet ringsholdingbolag med ägarintresse och med huvudkontor inom med artikel 236 eller 243 ansöka om tillstånd att låta något av gemenskapen som avses i artikel 213.2 a och b inte har detta sina dotterföretag omfattas av artiklarna 238 och 239. huvudkontor i samma medlemsstat som det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i arti­ kel 215, får medlemsstaterna tillåta sina tillsynsmyndigheter att, efter samråd med grupptillsynsmyndigheten och detta moderfö­ 6. Om medlemsstaterna medger att deras tillsynsmyndigheter retag, låta grupptillsynen avse det försäkrings- eller återförsäk­ fattar sådana beslut som avses i punkt 1, ska de föreskriva att inga ringsföretag eller försäkringsholdingbolag som är moderföretag sådana beslut kan fattas eller upprätthållas i de fall moderföreta­ och som har det yttersta ägarintresset på nationell nivå. get med det yttersta ägarintresset på nationell nivå är ett dotter­ företag till det moderföretag med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå som avses i artikel 215 och det företaget har erhållit tillstånd enligt artikel 237 eller 243 att låta det dotterfö­ I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut retaget omfattas av artiklarna 238 och 239. för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på gemenskapsnivå.

7. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när­ Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat föl­ mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får jer av punkterna 2-6. fattas.

2. Tillsynsmyndigheten får begränsa grupptillsynen över Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta moderföretaget med det yttersta ägarintresset på nationell nivå till direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det att gälla i ett eller flera avsnitt av kapitel II. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 8 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 217 4. Grupptillsynsmyndigheten ska utföra tillsynens gransk­ ningsprocess enligt kapitel III av kraven i punkterna 2 och 3. Moderföretag med ägarintressen från flera medlemsstater Artiklarna 136 och 138.1-138.4 ska gälla i tillämpliga delar.

1. Om medlemsstaterna tillåter att deras tillsynsmyndigheter fattar sådana beslut som avses i artikel 216, ska de också tillåta 5. Så snart som företaget med ägarintresse har konstaterat och dem att besluta att ingå överenskommelser med tillsynsmyndig­ informerat grupptillsynsmyndigheten om att solvenskapitalkravet heter i andra medlemsstater där andra moderföretag med yttersta inte längre uppfylls eller att det finns risk för att det kommer att ägarintresse på nationell nivå är verksamma i syfte att utföra underskridas under de närmaste tre månaderna, ska grupptillsyns­ grupptillsyn på undergruppsnivå omfattande flera medlemsstater. myndigheten informera övriga tillsynsmyndigheter inom tillsyns­ kollegiet, vilket ska analysera gruppens situation.

Om de berörda tillsynsmyndigheterna har träffat en överenskom­ melse enligt första stycket ska grupptillsynen inte utövas på nivån för något sådant moderföretag med yttersta ägarintresse enligt Artikel 219 artikel 216 som är verksamt i andra medlemsstater än den där den undergrupp som avses i första stycket i denna punkt är belägen. Återkommande beräkningar

2. Artikel 216.2–216.6 ska gälla i tillämpliga delar. 1. Grupptillsynsmyndigheten ska se till att de beräkningar som avses i artikel 218.2 och 218.3 utförs minst en gång per år, 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att när­ antingen av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägar­ mare ange under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 får intresse eller av försäkringsholdingbolaget. fattas.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta Relevanta data för beräkningen och beräkningens resultat ska direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det lämnas till grupptillsynsmyndigheten av försäkrings- eller återför­ föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. säkringsföretaget med ägarintresse eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings­ holdingbolaget eller av det företag i gruppen som grupptillsyns­ KAPITEL II myndigheten utsett efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och med gruppen själv.

Finansiell ställning

2. Försäkrings- och återförsäkringsföretaget samt försäkrings­ A v s n i t t 1 holdingbolaget ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om gruppens riskprofil avviker väsentligt från de anta­ S o l v e n s p å g r u p p n i v å ganden som låg till grund för det senast rapporterade solvenska­ pitalkravet ska en förnyad beräkning av detta krav göras utan dröjsmål och rapporteras till grupptillsynsmyndigheten. U n d e r a v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, får grupptillsynsmyndighe­ Artikel 218 ten kräva en förnyad beräkning av detta krav.

Solvenstillsyn på gruppnivå

1. Solvenstillsyn på gruppnivå ska utövas i enlighet med punk­ U n d e r a v s n i t t 2 terna 2 och 3 i den här artikeln samt artikel 246 och kapitel III.

V a l a v b e r ä k n i n g s m e t o d o c h a l l m ä n n a p r i n c i p e r

2. I det fall som avses i artikel 213.2 a ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintres­ sen säkerställer att gruppen har tillgång till en medräknings kapi­ Artikel 220 talbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för gruppen, beräknat enligt underavsnitten 2, 3 och 4. Val av metod

3. I det fall som avses i artikel 213.2 b ska medlemsstaterna kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en 1. Solvensberäkningen på gruppnivå för försäkrings- och åter­ grupp säkerställer att gruppen har tillgång till en medräkningsbar försäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras enligt de kapitalbas som alltid är minst lika med solvenskapitalkravet för försäkringstekniska principer som anges i artiklarna 221–233 och gruppen, beräknat enligt underavsnitt 5. med en av de metoder som redovisas där.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/85

2. Medlemsstaterna ska föreskriva att solvensberäkningen på Artikel 222 gruppnivå för sådana försäkrings- och återförsäkringsföretag som avses i artikel 213.2 a ska utföras i enlighet med metod 1 som Eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen anges i artiklarna 230-232.

1. Dubbelräkning av poster i kapitalbasen som används för att Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, täcka solvenskapitalkravet mellan olika försäkrings- eller återför­ när de fullgör uppgiften att vara grupptillsynsmyndighet för en säkringsföretag som beaktas vid solvensberäkningen ska inte viss grupp, efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter tillåtas. och gruppen, beslutar att på denna grupp tillämpa metod 2 som anges i artiklarna 233 och 234 eller en kombination av meto­ derna 1 och 2, om tillämpning uteslutande av metod 1 inte skulle ha varit lämpligt. I detta syfte ska, vid beräkning av en grupps solvens, när de meto­ der som beskrivs i underavsnitt 4 inte redan innehåller bestäm­ melser om detta, följande belopp undantas:

Artikel 221

Beaktande av den proportionella andelen a) Värdet av alla tillgångar i försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet för 1. Vid solvensberäkning för en grupp ska hänsyn tas till den något av dess anknutna försäkrings- eller proportionella andel som ett företag med ägarintresse innehar i de återförsäkringsföretag. anknutna företagen.

Vid tillämpningen av första stycket ska den proportionella ande­ b) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings­ len omfatta något av följande: företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings­ företaget med ägarintresse som representerar finansieringen av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet a) För metod 1: de procentandelar som tillämpats vid upprät­ för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har tandet av den sammanställda redovisningen. ägarintresse.

b) För metod 2: den andel av det tecknade bolagskapitalet som, direkt eller indirekt, innehas av företaget med ägarintresse. c) Värdet av alla tillgångar i ett försäkrings- eller återförsäkrings­ företag som är anknutet till försäkrings- eller återförsäkrings­ företaget med ägarintresse som representerar finansieringen Oberoende av vilken metod som används ska dock, när det av poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet anknutna företaget är ett dotterföretag som inte har tillräcklig för något annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag som medräkningsbar kapitalbas för att täcka sitt solvenskapitalkrav, är anknutet till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag hela dotterföretagets solvensunderskott beaktas. som har ägarintresse.

Om, enligt tillsynsmyndigheternas uppfattning, ansvaret hos ett moderföretag, som innehar en andel av kapitalet, strikt är begrän­ 2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får följande sat till denna kapitalandel får dock dessa behöriga myndigheter poster omfattas av beräkningen endast i den mån de får ingå för tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas på propor­ att täcka solvenskapitalkravet i det berörda anknutna företaget: tionell basis.

2. Grupptillsynsmyndigheten ska, efter samråd med övriga a) Överskottsmedel enligt artikel 91.2 som uppkommer i ett berörda tillsynsmyndigheter och gruppen, fastställa den propor­ livförsäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet tionella andel som ska beaktas i följande fall: till det försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin­ tresse för vilket solvensen på gruppnivå beräknas.

a) När det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp. b) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter­ försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller b) När en tillsynsmyndighet har fastställt att ett direkt eller indi­ återförsäkringsföretag med ägarintresse för vilket gruppens rekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas solvens beräknas. som ägarintresse, eftersom, enligt myndighetens uppfattning, ett väsentligt inflytande utövas över företaget. Följande ska dock i samtliga fall undantas vid beräkningen:

c) När en tillsynsmyndighet har avgjort att ett företag är ett moderföretag till ett annat företag eftersom det enligt tillsyns­ myndighetens uppfattning utövar ett faktiskt dominerande i) Tecknat men inte inbetalt kapital som medför en möjlig för­ inflytande över detta andra företag. pliktelse för ett företag med ägarintresse.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 8 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

ii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett försäkrings- eller åter­ 2. Vid beräkning av solvens på gruppnivå ska ingen hänsyn tas försäkringsföretag med ägarintresse som medför en möjlig till poster i kapitalbasen som kan täcka solvenskapitalkravet i ett förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till det återförsäkringsföretag. försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil­ ket sådan solvens beräknas om dessa poster härrör från ömsesi­ dig finansiering tillsammans med ett annat företag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse. iii) Tecknat men inte inbetalt kapital i ett anknutet försäkringseller återförsäkringsföretag som medför en möjlig förpliktelse för ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är anknutet till samma försäkrings- eller återförsäkringsföre­ 3. Ömsesidig finansiering ska anses föreligga åtminstone när tag med ägarintresse. ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag eller något av dess anknutna företag innehar aktier i, eller ger lån till, ett annat före­ tag som direkt eller indirekt innehar poster i sin kapitalbas som får ingå i solvensmarginalen för det förstnämnda företaget. 3. Om tillsynsmyndigheterna anser att vissa poster i kapital­ basen, utöver de som avses i punkt 2, som får täcka ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretags solvenskapitalkrav i praktiken inte kan göras tillgängliga för att täcka samma krav i det Artikel 224 försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse för vil­ ket solvensen på gruppnivå beräknas, får dessa poster endast Värdering omfattas av beräkningen i den mån de får ingå för att täcka sol­ venskapitalkravet i det anknutna företaget. Tillgångarnas och skuldernas värde ska bedömas i enlighet med artikel 75.

4. Summan av de poster i kapitalbasen som avses i punk­ terna 2 och 3 får inte överstiga solvenskapitalkravet för det anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretaget. U n d e r a v s n i t t 3

T i l l ä m p n i n g a v b e r ä k n i n g s m e t o d e r n a

5. Poster som ingår i kapitalbasen för ett försäkrings- eller åter­ försäkringsföretag som är anknutet till det försäkrings- eller åter­ försäkringsföretag med ägarintresse för vilket solvensen på Artikel 225 gruppnivå beräknas, och för vilka tillsynsmyndighetens förhands­ godkännande krävs enligt artikel 90, får ingå i beräkningen endast Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag under förutsättning att de vederbörligen godkänts av den tillsyns­ myndighet som är ansvarig för tillsynen över det anknutna företaget. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har mer än ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska vart och ett av dessa anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag beak­ tas vid beräkningen av gruppens solvens.

Artikel 223

Eliminering av kapital som skapats inom en grupp Om ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag inte har sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det försäkrings- eller återförsäkringsföretag för vilket beräkningen av gruppens solvens utförs, får medlemsstaterna föreskriva att, i fråga om det anknutna 1. Vid beräkning av en grupps solvens ska ingen hänsyn tas till företaget, beräkningen ska ta hänsyn till solvenskapitalkravet och poster i kapitalbasen som får täcka solvenskapitalkravet och som de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka detta enligt härrör från ömsesidig finansiering mellan försäkrings- eller åter­ bestämmelserna i den andra medlemsstaten. försäkringsföretaget med ägarintresse och något av följande:

Artikel 226 a) Ett anknutet företag.

Mellanliggande försäkringsholdingbolag

b) Ett företag med ägarintresse. 1. Vid beräkning av solvens på gruppnivå för ett försäkringseller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i ett anknutet försäkringsföretag, ett anknutet återförsäkringsföretag eller ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland genom ett för­ c) Ett annat företag som är anknutet till något företag med ägar­ säkringsholdingbolag ska det mellanliggande försäkringsholding­ intresse i det berörda företaget. bolagets ställning beaktas.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/87

Endast vid denna beräkning ska det mellanliggande försäkrings­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta holdingbolaget betraktas som om det vore ett försäkrings- eller direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det återförsäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om sol­ föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. venskapitalkrav i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, 2 och 3 och av samma villkor för att poster i kapitalbasen ska få medräknas för att täcka detta krav som de som fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3. 4. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 i 2. I de fall då ett mellanliggande försäkringsholdingbolag inne­ den här artikeln, anta ett beslut om huruvida solvensordningen i har efterställda skulder eller andra poster i kapitalbasen för vilka ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdel­ begränsningar gäller enligt artikel 98, ska dessa poster godkännas ning I kapitel VI. upp till de belopp som beräknats med tillämpning av de gräns­ värden som anges i artikel 98 för summan av de utestående pos­ terna på gruppnivå jämförd med solvenskapitalkravet på gruppnivå. Dessa beslut ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till even­ tuella ändringar av solvensordningen i avdelning I kapitel VI och den solvensordning som gäller i tredjelandet. Poster i kapitalbasen i ett mellanliggande försäkringsholdingbo­ lag, för vilka tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande skulle krävas enligt artikel 90 om de innehades av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, får ingå i beräkningen av solvensen på 5. När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet gruppnivå endast om de vederbörligen har godkänts av med punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland är lik­ grupptillsynsmyndigheten. värdig ska punkt 2 inte tillämpas.

När det i ett beslut som kommissionen antagit i enlighet med Artikel 227 punkt 4 slås fast att solvensordningen i ett tredjeland inte är lik­ Anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag i värdig ska den möjlighet som anges i punkt 1 andra stycket att tredjeland beakta solvenskapitalkravet och de medräkningsbara posterna i kapitalbasen enligt ordningen i det berörda tredjelandet inte til­ lämpas, och försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i tredjelan­ det ska behandlas uteslutande i enlighet med punkt 1 första 1. När man i enlighet med artikel 233 beräknar solvensen på stycket. gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredje­ land ska det sistnämnda företaget endast vid denna beräkning behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföre­ tag inom gemenskapen. Artikel 228

Anknutna kreditinstitut, värdepappersföretag och

finansiella institut

Om det tredjeland där detta företag har sitt huvudkontor kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom kapitel VI i avdelning I, får medlemsstaterna dock föreskriva att man i fråga När det gäller beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett om detta företag vid beräkningen ska beakta det solvenskapital­ försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ett ägarintresse i krav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag eller ett finansiellt insti­ som fastställts av det berörda tredjelandet. tut, ska medlemsstaterna tillåta att deras försäkrings- och återför­ säkringsföretag även tillämpar metoderna 1 eller 2 i bilaga I till direktiv 2002/87/EG. Metod 1 i den bilagan ska dock endast til­ lämpas om grupptillsynsmyndigheten anser att nivån på den sam­ 2. Kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig ordnade ledningen och interna kontrollen avseende de enheter ska utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initia­ som avses inbegripas i tillämpningsområdet för sammanställ­ tiv eller på begäran av företaget med ägarintresse. ningen är tillräcklig. Den valda metoden ska tillämpas konsekvent över tiden.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut. Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter, när dessa utför uppgiften som grupptillsynsmyndighet för en viss grupp, på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarin­ tresse beslutar att dra av varje sådant ägarintresse som avses i för­ 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi­ sta stycket från de poster i kapitalbasen som får medräknas vid cerar kriterierna för huruvida solvensordningen i ett tredjeland är bestämningen av solvensen på gruppnivå för företaget med likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI. ägarintresse.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 8 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 229 b) Den proportionella andelen av minimikapitalkraven för de anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretagen.

Tillgång till nödvändiga data saknas

Om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har tillgång till data som är nödvändiga för att beräkna solvensen på gruppnivå för ett Detta minimum ska täckas genom medräkningsbara poster i pri­ försäkrings- eller återförsäkringsföretag och som rör ett anknutet märkapitalbasen enligt vad som anges i artikel 98.4. företag med huvudkontor i en medlemsstat eller i tredjeland, ska detta företags bokförda värde i försäkrings- eller återförsäkrings­ företag med ägarintresse dras av från de poster i kapitalbasen som Vid bestämningen av om dessa poster får medräknas för att täcka får medräknas vid bestämningen av solvensen på gruppnivå. det minsta sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska principerna i artiklarna 221–229 gälla i tillämpliga delar. Arti­ I ett sådant fall får inte någon orealiserad vinst som har samband kel 139.1 och 139.2 ska gälla i tillämpliga delar. med detta ägarintresse betraktas som en medräkningsbar kapital­ baspost när det gäller solvensen på gruppnivå.

Artikel 231 U n d e r a v s n i t t 4

Gruppintern modell

B e r ä k n i n g s m e t o d e r

Artikel 230 1. Om en ansökan om tillstånd att beräkna det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för Metod 1 (Huvudmetod): Metod baserad på sammanställd försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern redovisning modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsyns­ 1. Beräkningen av solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- myndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant till­ eller återförsäkringsföretag med ägarintresse ska genomföras med stånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för utgångspunkt i den sammanställda redovisningen. tillståndet.

Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäkrings­ företag med ägarintresse utgörs av skillnaden mellan följande: Ansökan enligt första stycket ska lämnas till grupptillsynsmyndigheten. a) De kapitalbasmedel som får medräknas för att täcka solvens­ kapitalkravet, beräknat med utgångspunkt i sammanställda data. Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga berörda tillsynsmyndigheterna. b) Solvenskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångs­ punkt i sammanställda data.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för Bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex måna­ 1, 2 och 3 och i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1, der från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den full­ 2 och 3 ska gälla vid beräkningen av de poster i kapitalbasen som ständiga ansökan. får medräknas för att täcka solvenskapitalkravet och av solvens­ kapitalet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål vidarebefordra den 2. Solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i fullständiga ansökan till de övriga berörda tillsynsmyndigheterna. sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de all­ männa principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 3. Under den tidsfrist som anges i punkt 2 får grupptillsyns­ underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 myndigheten, och de övriga berörda tillsynsmyndigheterna råd­ underavsnitten 1 och 3. fråga Ceiops. Ceiops ska också rådfrågas om företaget med ägarintresse begär det. Det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå ska uppgå till minst summan av följande:

Om Ceiops rådfrågas ska samtliga berörda tillsynsmyndigheter a) Minimikapitalkravet enligt artikel 129 för försäkrings- eller informeras och den tidsfrist som anges i punkt 2 förlängas med återförsäkringsföretaget med ägarintresse. två månader.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/89

4. Om Ceiops inte har rådfrågats i enlighet med punkt 3 för­ Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte sta stycket, och om de berörda tillsynsmyndigheterna inte har nått skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att fram till något gemensamt beslut inom sex månader från den dag företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standard­ då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan formel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnit­ ska grupptillsynsmyndigheten uppmana Ceiops att inom ytterli­ ten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får myndigheten gare två månader överlämna sina rekommendationer till alla för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapital­ ett beslut inom tre veckor efter det att dessa rekommendationer krav som framkommer med tillämpning av standardformeln. har överlämnats och ska beakta dem i sin helhet.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i för­ 5. Oavsett om Ceiops har rådfrågats eller inte ska grupptill­ sta och andra stycket för såväl försäkrings- eller återförsäkrings­ företaget som grupptillsynsmyndigheten. synsmyndighetens beslut innehålla en fullständig motivering och beakta de synpunkter som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat. Artikel 232 Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden Kapitaltillägg på gruppnivå och till övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupp­ De berörda tillsynsmyndigheterna ska följa beslutet. tillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då omstän­ digheter som avses i artikel 37.1 a–c kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall: 6. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som anges i punkt 2 respektive 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan. a) En särskild risk som föreligger på gruppnivå och som inte skulle täckas i tillräcklig grad med standardformeln eller den interna modell som tillämpas på grund av att de är svåra att Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta kvantifiera. följande:

b) Ett kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet som anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretag ålagts av sina tillsyns­ a) De synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsyns­ myndigheter i enlighet med artiklarna 37 och 231.7. myndigheter uttryckt under tidsfristen.

Om det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå inte b) Rekommendationen från Ceiops, om denna kommitté tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil, får ett kapitaltillägg rådfrågats. på gruppnivå beslutas.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär­ av eventuella väsentliga avvikelser från ställningstagandet från der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar. Ceiops.

Artikel 233 Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Metod 2 (Alternativ metod): Avräknings- och

sammanläggningsmetoden

Beslutet ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda 1. Solvensen på gruppnivå för ett försäkrings- eller återförsäk­ tillsynsmyndigheterna. ringsföretag med ägarintresse ska utgöras av skillnaden mellan följande:

7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som a) Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas enligt står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som punkt 2. ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företa­ get inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av b) Det värde de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföre­ de synpunkter som den framfört, för företaget fastställa ett kapi­ tagen representerar i redovisningen för försäkrings- eller åter­ taltillägg utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med til­ försäkringsföretaget med ägarintresse plus det aggregerade lämpning av den interna modellen. solvenskapitalkravet för gruppen enligt punkt 3.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 9 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Gruppens aggregerade medräkningsbara kapitalbas är lika Artikel 234 med summan av följande:

Genomförandeåtgärder

a) De kapitalbasmedel hos försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retaget med ägarintresse som får medräknas för täckning av Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att närmare solvenskapitalkravet. specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233 för att säkerställa en enhetlig tillämpning inom hela gemenskapen.

b) Den proportionella andel som tillkommer försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägarintresse av de kapitalbas­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta medel hos de anknutna försäkrings- eller återförsäkringsfö­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det retagen som får medräknas för täckning av föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. solvenskapitalkravet.

3. Gruppens samlade solvenskapitalkrav är lika med summan U n d e r a v s n i t t 5 av följande:

T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r

f ö r s ä k r i n g s - o c h å t e r f ö r s ä k r i n g s f ö r e t a g s o m ä r

d o t t e r f ö r e t a g t i l l e t t f ö r s ä k r i n g s h o l d i n g b o l a g

a) Solvenskapitalkravet för försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retaget med ägarintresse.

Artikel 235 b) Den proportionella andelen av solvenskapitalkravet för de Solvens på gruppnivå för försäkringsholdingbolag anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagen.

När försäkrings- och återförsäkringsföretag är dotterföretag till ett 4. Om ägarintresset i de anknutna försäkrings- eller återförsäk­ försäkringsholdingbolag, ska grupptillsynsmyndigheten säker­ ringsföretagen helt eller delvis består av indirekt innehav, ska de ställa att gruppens solvens beräknas på försäkringsholdingbolags­ anknutna försäkrings- eller återförsäkringsföretagens värde i redo­ nivå med tillämpning av artiklarna 220.2–233. visningen för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget med ägar­ intresse inbegripa värdet av detta indirekta ägande med beaktande av de relevanta successiva ägarintressena, medan de poster som Vid denna beräkning ska moderföretaget behandlas som om det avses i punkterna 2 b och 3 b ska inbegripa de motsvarande pro­ vore ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av portionella andelarna av de kapitalbasmedel som får medräknas bestämmelserna i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten för att täcka solvensmarginalen för de anknutna försäkrings- eller 1, 2 och 3 och som ska omfattas av samma villkor för att kapi­ återförsäkringsföretagen respektive solvenskapitalkraven för talbasmedel ska få medräknas för täckning av solvenskapitalkra­ dessa. vet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, 2 och 3.

5. Om en ansökan om tillstånd att beräkna solvenskapitalkra­ ven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkrings­ U n d e r a v s n i t t 6 företag och dess anknutna företag eller gemensamt av företag

T i l l s y n ö v e r s o l v e n s p å g r u p p n i v å f ö r g r u p p e r

som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska artikel 231 m e d c e n t r a l i s e r a d r i s k h a n t e r i n g gälla i tillämpliga delar.

6. Vid bedömningen av om en grupps aggregerade solvenska­ Artikel 236 pitalkrav, beräknat enligt punkt 3, på ett tillfredsställande sätt

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

återspeglar gruppens riskprofil ska de berörda tillsynsmyndighe­

villkor

terna särskilt uppmärksamma de eventuella specifika risker på gruppnivå som inte skulle täckas i tillräcklig utsträckning, efter­ som de är svåra att kvantifiera. Medlemsstaterna ska föreskriva att bestämmelserna i artik­ larna 238 och 239 ska tillämpas på alla försäkrings- och återför­ säkringsföretag som är dotterföretag till ett försäkrings- eller Om en grupps riskprofil avviker väsentligt från de antaganden återförsäkringsföretag, förutsatt att samtliga följande villkor är som ligger till grund för det aggregerade solvenskapitalkravet på uppfyllda: gruppnivå, får ett kapitaltillägg fastställas för gruppen utöver detta krav. a) Grupptillsynsmyndigheten har inte fattat något beslut enligt artikel 214.2 beträffande dotterföretaget och utövar grupp­ Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de genomförandeåtgär­ tillsyn över det på moderföretagsnivå i enlighet med denna der som antagits enligt artikel 37.6, gälla i tillämpliga delar. avdelning.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/91

b) Dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanterings­ 5. Om inget gemensamt beslut fattats inom de tidsfrister som processer och mekanismer för internkontroll, och de berörda anges i punkterna 2 och 3 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett tillsynsmyndigheterna har förvissat sig om att moderföreta­ eget beslut om ansökan. get visar ansvarsfullhet i ledningen av dotterföretaget.

Vid sitt beslut ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta c) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i arti­ följande: kel 246.4 tredje stycket.

a) De synpunkter och reservationer som berörda tillsynsmyn­ d) Moderföretaget har fått det godkännande som avses i digheter lämnat under tidsfristen. artikel 256.2.

b) De reservationer som andra tillsynsmyndigheter i tillsynskol­ e) Moderföretaget har inlämnat en ansökan om att omfattas av legiet lämnat under tidsfristen. artiklarna 238 och 239, och denna ansökan har godkänts genom ett beslut enligt förfarandet i artikel 237. c) Ceiops rekommendationer, i de fall då Ceiops har rådfrågats.

Artikel 237 Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: av eventuella väsentliga avvikelser från reservationerna från andra beslut om ansökningar berörda tillsynsmyndigheter och från Ceiops rekommendationer. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. 1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestäm­ melserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndig­ heterna inom tillsynskollegiet samråda om alla aspekter som är av Artikel 238 betydelse för beslutet om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: som ska gälla för det. fastställande av solvenskapitalkravet

Ansökan enligt första stycket ska endast riktas till den tillsyns­ 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 231 ska sol­ myndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyn­ venskapitalkravet för dotterföretag beräknas enligt punkterna 2, digheten ska utan dröjsmål underrätta och vidarebefordra den 4 och 5 i den här artikeln. fullständiga ansökan till de övriga tillsynsmyndigheterna i tillsynskollegiet. 2. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med en intern modell som godkänts på gruppnivå i enlighet med arti­ 2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för kel 231, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföre­ att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre måna­ taget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från denna interna der från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mot­ modell får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tog den fullständiga ansökan. tillfredsställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som den framfört, i sådana fall som avses i artikel 37 föreslå att det fastställs ett kapitaltillägg för detta dotterföretag 3. Under den period som avses i punkt 2 och när det råder utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning olika uppfattningar om godkännande av en ansökan som avses i av modellen eller, om under särskilda omständigheter ett sådant punkt 1, får grupptillsynsmyndigheten eller någon av de övriga kapitaltillägg inte skulle vara någon lämplig lösning, kräva att berörda tillsynsmyndigheterna rådfråga Ceiops. I de fall då Ceiops företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt standardfor­ rådfrågas bör samtliga berörda tillsynsmyndigheter underrättas meln. Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskol­ och den period som avses i punkt 2 ska förlängas med en månad. legiet och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

När Ceiops har rådfrågats ska de berörda tillsynsmyndigheterna vederbörligen överväga dess rekommendationer innan de fattar 3. Om solvenskapitalkravet för dotterföretaget beräknas med sitt gemensamma beslut. standardformeln, och den tillsynsmyndighet som auktoriserat dotterföretaget finner att dess riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som gjorts för beräkningen enligt standardformeln, 4. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget får denna myndighet, så länge som företaget inte på ett tillfreds­ ska till sökanden överlämna det gemensamma beslut som avses i ställande sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunk­ punkterna 2 och 3 vilket ska innehålla en fullständig motivering ter som den framfört, i undantagsfall föreslå att företaget ersätter och förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från Ceiops ställ­ en undergrupp av de parametrar som används vid beräkningen ningstaganden, i de fall då Ceiops har rådfrågats. Detta gemen­ enligt standardformeln av parametrar som är specifika för dessa samma beslut ska erkännas som avgörande och tillämpas av de företag när de beräknar teckningsriskmoduler för livförsäkring, berörda tillsynsmyndigheterna. skadeförsäkring och sjukförsäkring, i enlighet med artikel 110

Bilaga 1

L 3 3 5 / 9 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

eller, i de fall som nämns i artikel 37, fastställa ett kapitaltillägg 2. När den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföre­ utöver solvenskapitalkravet för detta dotterföretag. taget i enlighet med artikel 136 konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena ska myndigheten utan dröjsmål under­ rätta tillsynskollegiet om de åtgärder som föreslås. Med undantag av krissituationer, ska tillsynskollegiet diskutera vilka åtgärder Tillsynsmyndigheten ska diskutera sitt förslag i tillsynskollegiet som ska vidtas. och redovisa skälen till sina förslag för både dotterföretaget och tillsynskollegiet.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att inom en månad från 4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma över­ underrättelsen komma överens om tillsynsmyndighetens förslag ens om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat om de åtgärder som ska vidtas. dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori­ serat dotterföretaget fatta ett eget beslut, med vederbörlig hänsyn av skiljaktig mening, ska Ceiops rådfrågas inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag och Ceiops ska meddela sina rekom­ till synpunkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter mendationer inom två månader från det att det rådfrågats. i tillsynskollegiet.

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag 3. I de fall där minimikapitalkravet inte efterlevs och utan att ska vederbörligen beakta dessa rekommendationer innan den fat­ det påverkar tillämpningen av artikel 139 ska den tillsynsmyndig­ tar sitt slutliga beslut. het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol­ legiet vidarebefordra den kortfristiga finansiella saneringsplan som framlagts av dotterföretaget för att, inom tre månader efter Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och beakta syn­ konstaterandet av att minimikapitalkravet inte efterlevts, återupp­ punkter och reservationer från övriga tillsynsmyndigheter i till­ rätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker synskollegiet och Ceiops rekommendationer. minimikapitalkravet eller reducera sin riskprofil så att minimika­ pitalkravet uppfylls. Tillsynskollegiet ska även informeras om varje åtgärd som vidtas för att genomdriva minimikapitalkravet på dotterföretagsnivå. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.

Artikel 240 Artikel 239 Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: upphörande av undantag för ett dotterföretag

bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet och

minimikapitalkravet

1. De bestämmelser som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska upphöra att gälla i följande fall: 1. I de fall där solvenskapitalkravet inte efterlevs och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138 ska den tillsynsmyndig­ het som auktoriserat dotterföretaget utan dröjsmål till tillsynskol­ legiet vidarebefordra den åtgärdsplan som framlagts av a) Om det villkor som avses i artikel 236 a inte längre uppfylls. dotterföretaget, för att inom sex månader efter konstaterandet av att solvenskapitalkravet inte efterlevts, återupprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel eller reducera sin riskprofil så att solvenskapitalkravet uppfylls. b) Om det villkor som avses i artikel 236 b inte längre uppfylls och gruppen inte på nytt uppfyller villkoret inom rimlig tid.

Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att komma överens om tillsynsmyndighetens förslag till godkännande av åtgärdsplan inom fyra månader från det datum då den bristande efterlevna­ c) Om villkoren i artikel 236 c och d inte längre uppfylls. den av solvenskapitalkravet konstaterades.

Om inget beslut fattats, ska den tillsynsmyndighet som auktori­ I fall enligt första stycket a ska grupptillsynsmyndigheten, om den serat dotterföretaget fatta ett eget beslut om godkännande av efter samråd med tillsynskollegiet beslutar att inte längre låta dot­ åtgärdsplanen, med vederbörlig hänsyn till synpunkter och reser­ terföretaget ingå i den grupptillsyn den utför, omedelbart under­ vationer från övriga tillsynsmyndigheter i kollegiet. rätta den berörda tillsynsmyndigheten och moderföretaget.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/93

I fall enligt artikel 236 b, c och d ska moderföretaget ansvara för Artikel 242 att se till att villkoren uppfylls fortlöpande. Om det inte efterlevs, ska moderföretaget utan dröjsmål underrätta grupptillsynsmyn­ Översyn

digheten och tillsynsmyndigheten för det berörda dotterföretaget. Moderföretaget ska lägga fram en plan för att återställa efterlev­ 1. Senast den 31 oktober 2014 ska kommissionen göra en naden inom rimlig tid. utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsyns­ myndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktions­ duglighet, Ceiops rättsliga status och tillsynspraxisen för att Utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket ska grupp­ fastställa kapitaltilläggen, och översända en rapport till Europa­ tillsynsmyndigheten minst en gång per år på eget initiativ kon­ parlamentet och rådet, vid behov åtföljd av förslag till ändringar trollera att villkoren i artikel 236 b, c och d fortfarande efterlevs. av detta direktiv. Grupptillsynsmyndigheten ska också genomföra sådan kontroll på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten om denna har betydande skäl att befara att villkoret inte längre efterlevs. 2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen göra en utvärdering av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom en grupp av försäkrings- Om brister påvisas under kontrollen, ska grupptillsynsmyndighe­ eller återförsäkringsföretag, med hänvisning till kommissionens ten kräva att moderföretaget lägger fram en plan för att återställa meddelande KOM(2008) 0119 och betänkandet av den 16 okto­ efterlevnaden inom rimlig tid. ber 2008 (A6–0413/2008) om detta förslag från Europaparla­ mentets utskott för ekonomi och valutafrågor. Utvärderingen ska innehålla möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskri­ Om grupptillsynsmyndigheten, efter att ha rådfrågat tillsynskol­ dande förvaltning av försäkringsgrupper, särskilt av riskhantering legiet, bedömer att den plan som avses i tredje eller femte stycket och kapitalförvaltning. I sin utvärdering ska kommissionen bland är otillräcklig eller senare finner att den inte genomförs inom annat ta hänsyn till nya utvecklingstendenser och framsteg överenskommen tid, ska den dra slutsatsen att det villkor som avseende avses i artikel 236 b, c och d inte längre efterlevs och omedelbart underrätta den berörda tillsynsmyndigheten om detta. a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden,

2. Den ordning som föreskrivs i artiklarna 238 och 239 ska til­ b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur lämpas på nytt om moderföretaget lämnar in en ny ansökan och gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester, erhåller ett gynnsamt beslut enligt förfarandet i artikel 237.

c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom grupper, Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag:

genomförandeåtgärder d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden,

e) en rättsligt bindande ram för medling i tillsynstvister, För att säkerställa en enhetlig tillämpning av artiklarna 236-240, ska kommissionen anta genomförandeåtgärder i fråga om följande: f) en harmoniserad ram för tillgångsöverföring och för insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin­ der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra a) Närmare specifikationer av de kriterier som ska tillämpas vid tillgångar, bedömningen av om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda. g) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånsta­ gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer, b) Närmare specifikationer av vilka kriterier som ska tillämpas vid bedömningen av vad som ska betraktas som krissituatio­ ner, enligt artikel 239.2. h) en harmoniserad och tillräckligt finansierad EU-lösning för försäkringsgarantisystem,

c) Närmare specifikationer av de förfaranden tillsynsmyndighe­ i) en harmoniserad och rättsligt bindande ram för behöriga terna ska följa när de utbyter information, utövar sina befo­ myndigheter, centralbanker och finansministerier avseende genheter och uppfyller sina förpliktelser enligt krishantering, krislösning och skattemässig delning av bör­ artiklarna 237-240. dorna där tillsynsbefogenheter kopplas till skatteansvar.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. detta direktiv.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 9 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 243 4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse­ ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering

Dotterföretag till försäkringsholdingbolag

av väsentliga riskkoncentrationer och rapporteringen av dessa.

Artiklarna 236-242 ska gälla i tillämpliga delar för försäkringsoch återförsäkringsföretag som är dotterföretag till ett Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta försäkringsholdingbolag. direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

A v s n i t t 2 Artikel 245

R i s k k o n c e n t r a t i o n e r o c h t r a n s a k t i o n e r

i n o m e n g r u p p Tillsyn över transaktioner inom en grupp

1. Tillsynen över transaktioner inom en grupp ska utövas i Artikel 244 enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti­ kel 246 och kapitel III.

Tillsyn över riskkoncentrationer

1. Tillsynen över riskkoncentrationer på gruppnivå ska utövas 2. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln samt arti­ ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst kel 246 och kapitel III. en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar alla betydande interna transaktioner som försäkrings- och återförsäk­ ringsföretag gjort inom en grupp, inklusive de som gjorts med 2. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ fysiska personer som har en nära koppling till något företag inom ringsföretag eller försäkringsholdingbolag regelbundet, och minst gruppen. en gång per år, till grupptillsynsmyndigheten rapporterar varje väsentlig riskkoncentration på gruppnivå.

Medlemsstaterna ska dessutom kräva att mycket betydande trans­ aktioner inom en grupp rapporteras snarast möjligt. Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn­ digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings­ Den nödvändiga informationen ska lämnas till grupptillsynsmyn­ holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre­ digheten av det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter det ledande företaget i gruppen eller, om det ledande företaget samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och inte är ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag, av försäkrings­ företagsgruppen. holdingbolaget eller av det försäkrings- eller återförsäkringsföre­ tag inom gruppen som grupptillsynsmyndigheten anger efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och Riskkoncentrationer ska bli föremål för tillsynens gransknings­ företagsgruppen. process utförd av grupptillsynsmyndigheten.

Transaktioner inom grupper ska bli föremål för tillsynens gransk­ 3. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag ningsprocess utförd av grupptillsynsmyndigheten. av risker försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. 3. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen ange vilka slag När grupptillsynsmyndigheten och andra berörda tillsynsmyndig­ av transaktioner inom gruppen försäkrings- och återförsäkrings­ heter definierar eller yttrar sig om slagen av risk ska de beakta företag som ingår i en viss grupp alltid ska rapportera. Arti­ gruppens specifika grupp- och riskhanteringsstruktur. kel 244.3 ska gälla i tillämpliga delar.

För att närmare ange vilka väsentliga riskkoncentrationer som ska 4. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder med avse­ rapporteras ska grupptillsynsmyndigheten efter samråd med ende på punkterna 2 och 3 i fråga om definition och identifiering övriga berörda tillsynsmyndigheter och företagsgruppen före­ av väsentliga transaktioner inom en grupp och rapporteringen av skriva lämpliga tröskelvärden som baseras på solvenskapitalkrav, dessa. försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska grupptillsynsmyn­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta digheten särskilt övervaka eventuella risker för spridning inom direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det gruppen eller intressekonflikter samt riskernas nivå eller volym. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/95

A v s n i t t 3 Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt tredje stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet R i s k h a n t e r i n g o c h i n t e r n k o n t r o l l och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer.

Artikel 246 Om en grupp utnyttjar den möjlighet som anges i tredje stycket ska den överlämna dokumentet samtidigt till alla berörda tillsyns­ Tillsyn över företagsstyrningssystem myndigheter. De berörda dotterföretagen ska inte befrias från sin skyldighet att se till att kraven i artikel 45 är uppfyllda på grund av att denna möjlighet utnyttjas. 1. Kraven i avdelning I kapitel IV avsnitt 2 ska gälla i tillämp­ liga delar på gruppnivå.

KAPITEL III Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska system för riskhantering och internkontroll samt rapporteringsrutiner Åtgärder för att underlätta grupptillsynen genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptill­ syn enligt artikel 213.2 a och 213.2 b, så att dessa system och rapporteringsrutiner kan kontrolleras på gruppnivå. Artikel 247

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska meka­ Grupptillsynsmyndighet nismerna för internkontroll inom en grupp minst omfatta följande: 1. En enda tillsynsmyndighet som ska ansvara för samord­ ningen och utförandet av grupptillsynen (grupptillsynsmyndighe­ a) Adekvata mekanismer i fråga om solvens på gruppnivå för ten) ska utses bland tillsynsmyndigheterna i berörda att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är medlemsstater. utsatt för och på lämpligt sätt korrelera den medräkningsbara kapitalbasen till riskerna.

2. Om samma tillsynsmyndighet är behörig när det gäller alla b) Sunda rapporterings- och redovisningsrutiner för att över­ försäkrings- och återförsäkringsföretag i en grupp, ska denna till­ vaka och hantera transaktioner inom gruppen och synsmyndighet tilldelas uppgiften att vara riskkoncentrationer. grupptillsynsmyndighet.

3. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med bestämmel­ I alla övriga fall och med förbehåll för punkt 3 ska uppgiften som serna i kapitel III utföra tillsynens granskningsprocess beträffande grupptillsynsmyndighet utföras av följande: de system och rapporteringsrutiner som avses i punkterna 1 och 2.

a) Om det ledande företaget i en grupp är ett försäkrings- eller 4. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- eller återförsäk­ återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som auktorise­ rat det företaget. ringsföretag med ägarintresse och försäkringsholdingbolag på gruppnivå genomför den bedömning som krävs enligt artikel 45. Grupptillsynsmyndigheten ska i enlighet med kapitel III genom­ föra tillsynens granskningsprocess beträffande den egna risk- och b) Om det ledande företaget i en grupp inte är ett försäkringssolvensbedömningen på gruppnivå. eller återförsäkringsföretag, den tillsynsmyndighet som utses enligt följande principer:

Om solvensberäkningen på gruppnivå görs i enlighet med metod 1 som avses i artikel 230 ska försäkrings- eller återförsäkringsfö­ retaget med ägarintresse eller försäkringsholdingbolaget visa för i) Om moderföretaget till ett försäkrings- eller återförsäk­ ringsföretag är ett försäkringsholdingbolag ska den till­ grupptillsynsmyndigheten att man verkligen förstår skillnaden synsmyndighet utses som auktoriserat det försäkringsmellan summan av solvenskapitalkraven för alla anknutna eller återförsäkringsföretaget. försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen och det sammanställda solvenskapitalkravet för gruppen.

ii) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarintresse med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om grupptill­ samma försäkringsholdingbolag och ett av dessa företag synsmyndigheten godkänner detta, företa bedömningar som har auktoriserats i den medlemsstat där försäkringshol­ krävs genom artikel 45 samtidigt på gruppnivå och på nivån för dingbolaget har sitt huvudkontor, ska tillsynsmyndighe­ ett dotterföretag inom gruppen och ta fram en enda handling som ten för det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattar samtliga bedömningar. auktoriserats utses.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 9 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iii) Om gruppen har mer än ett ledande företag som är för­ 7. Ceiops ska minst en gång om året underrätta Europaparla­ säkringsholdingbolag, dessa företag har huvudkontor i mentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svå­ skilda medlemsstater och det i båda dessa stater finns ett righeter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6. försäkrings- eller återförsäkringsföretag som ingår i gruppen, ska tillsynsmyndigheten för det av dessa försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen största totala balansomslutningen utses. av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3, ska kommis­ sionen anta genomförandeåtgärder som specificerar dessa kriterier. iv) Om mer än ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med huvudkontor i gemenskapen är dotterföretag till samma försäkringsholdingbolag och inget av dessa före­ tag har auktoriserats i den medlemsstat där försäkrings­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta holdingbolaget har sitt huvudkontor, ska direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det tillsynsmyndigheten som auktoriserat det av dessa föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

8. Om en medlemsstat har mer än en tillsynsmyndighet som ansvarar för stabilitetstillsyn över försäkrings- och återförsäk­ v) Om inget av företagen har ett moderföretag som ingår i ringsföretag ska den medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för samma grupp, och i sådana fall som inte avses i leden att säkerställa samordningen mellan dessa myndigheter. i-iv, ska den tillsynsmyndighet som auktoriserat det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har den största totala balansomslutningen utses.

Artikel 248

3. I särskilda fall får de berörda myndigheterna, på begäran Grupptillsynsmyndighetens och andra från någon av myndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra tillsynsmyndigheters rättigheter och skyldigheter avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 och utse en annan till­ Tillsynskollegiet synsmyndighet till grupptillsynsmyndighet, om det vore olämp­ ligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkrings­ 1. De rättigheter och skyldigheter som tilldelas grupptillsyns­ företagens verksamheter i olika länder. myndigheten i fråga om grupptillsyn ska omfatta följande:

I detta avseende får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frå­ gan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till dis­ a) Samordning av insamling och spridning av information som kussion. Sådana diskussioner får inte äga rum mer än en gång per är relevant eller avgörande såväl under normala förhållanden år. som i en nödsituation, däribland uppgifter som är av bety­ delse för en tillsynsmyndighets tillsynsuppgift.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndig­ b) Tillsynens granskningsprocess och gruppens finansiella het inom tre månader från det att diskussionen om frågan begär­ ställning. des. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut, ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

c) Bedömning av gruppens efterlevnad av bestämmelserna om solvens, riskkoncentrationer och transaktioner inom en 4. Under den tremånadersperiod som avses i punkt 3 tredje grupp enligt vad som föreskrivs i artiklarna 218–245. stycket får var och en av de berörda myndigheterna begära att Ceiops rådfrågas. Om Ceiops rådfrågas ska den tidsperioden för­ längas med två månader. d) Bedömning av gruppens företagsstyrningssystem enligt arti­ kel 246 och av frågan om medlemmarna i anknutna företags 5. Om Ceiops rådfrågas, ska de berörda tillsynsmyndigheterna förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan uppfyller kraven i vederbörligen beakta Ceiops råd innan de fattar sitt gemensamma artiklarna 42 och 257. beslut. Det gemensamma beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av varje betydande avsteg från de råd som Ceiops gett. e) Planering och samordning, genom regelbundna möten minst årligen eller på annat lämpligt sätt, av tillsynsverksamheten såväl under normala förhållanden som i nödsituationer i 6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas om att göra samarbete med de berörda tillsynsmyndigheterna, med beak­ avsteg från kriterierna i punkt 2, ska uppgiften som grupptillsyns­ tande av arten, omfattningen och komplexiteten i de innebo­ myndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlig­ ende riskerna i verksamheten för alla företag som ingår i het med punkt 2. gruppen.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/97

f) Andra uppgifter, åtgärder och beslut som tillkommer grupp­ 5. Utan att det påverkar eventuella åtgärder som antagits enligt tillsynsmyndigheten enligt detta direktiv eller som följer av detta direktiv, ska det i samordningsöverenskommelserna som tillämpningen av detta direktiv, däribland att leda validations­ avses i punkt 4 fastställas förfaranden för förfarandet av interna modeller på gruppnivå enligt artik­ larna 231 och 233 och förfarandet för att tillåta att den ordning som inrättas i artiklarna 237-240 tillämpas. a) beslutsprocessen bland berörda tillsynsmyndigheter i enlig­ het med artiklarna 231, 232 och 247,

b) det samråd som avses i punkt 4 i den här artikeln och i artikel 218.5. 2. För att underlätta arbetet med de grupptillsynsuppgifter som avses i punkt 1 ska ett tillsynskollegium, under ordförande­ skap av grupptillsynsmyndigheten, inrättas. Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tillde­ lats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fast­ ställa ytterligare uppgifter till grupptillsynsmyndigheten eller andra tillsynsmyndigheter i fall där detta resulterar i en effektivare Tillsynskollegiet ska se till att processerna för samarbete, infor­ grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsyns­ mationsutbyte och samråd bland tillsynsmyndigheterna i tillsyns­ verksamhet när det gäller deras enskilda ansvar. kollegiet faktiskt tillämpas i enlighet med avdelning III, så att deras respektive beslut och verksamheter blir allt mer samstämmiga. Samordningsöverenskommelserna kan dessutom föreskriva för­ faranden för

3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten och a) samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter, särskilt enligt tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföre­ artiklarna 213-217, 219-221, 227, 244-246, 250, 256, 260 tags huvudkontor är beläget. och 262,

b) samarbete med övriga tillsynsmyndigheter.

Tillsynsmyndigheter för betydande filialer och anknutna företag 6. Ceiops ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska ska också ha rätt att delta i tillsynskollegiet. Syftet med deras del­ fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av tagande ska dock endast vara att främja ett effektivt konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras informationsutbyte. minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsyns­ myndigheten till Ceiops överlämnar informationen om hur till­ synskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna. För att tillsynskollegiet ska fungera effektivt kan det bli nödvän­ digt att några uppgifter utförs av ett mindre antal tillsynsmyndig­ 7. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för samord­ heter inom tillsynskollegiet. ningen av grupptillsynen med avseende på punkterna 1-6, inbe­ gripet definitionen av betydande filial .

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta 4. Utan att det påverkar andra åtgärder som antas enligt detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det direktiv ska inrättandet av och verksamheten vid kollegiet base­ föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. ras på samordningsöverenskommelser som ingås av grupptill­ synsmyndigheten och övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Artikel 249

Samarbete och utbyte av information mellan

tillsynsmyndigheter

Om det råder delade meningar om upprättandet av samord­ ningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hän­ skjuta frågan till Ceiops. 1. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och grupptillsynsmyndigheten ska ha ett nära samarbete, särskilt i fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag möter finansiella svårigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska efter samråd med berörda tillsyns­ myndigheter vederbörligen beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska inne­ För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndig­ hålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella heten, ska ha garanterad tillgång till lika mycket relevant infor­ väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptill­ mation ska de, utan att det påverkar deras respektive synsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda ansvarsområden, och oavsett om de är etablerade i samma med­ tillsynsmyndigheter. lemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för

Bilaga 1

L 3 3 5 / 9 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att full­ b) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidta­ göra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I detta avseende gits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapi­ ska de berörda tillsynsmyndigheterna och tillsynsmyndigheten taltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den införande av någon begränsning av användningen av en blir tillgänglig. Den information som avses i detta stycke omfat­ intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt tar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen. I frågor som avses i led b ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

2. De myndigheter som ansvarar för tillsynen över enskilda Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp och varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information grupptillsynsmyndigheten ska omedelbart kalla till ett möte med från andra tillsynsmyndigheter. samtliga tillsynsmyndigheter som medverkar i grupptillsyn, åtminstone i följande fall: 2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd i brådskande fall eller om samrådet skulle kunna äventyra beslutets effekt. I sådana a) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol­ fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga venskapitalkravet eller en överträdelse av minimikapitalkra­ berörda tillsynsmyndigheter. vet för ett enskilt försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Artikel 251 b) När de blir medvetna om en betydande överträdelse av sol­ venskapitalkravet på gruppnivå beräknat med utgångspunkt i Grupptillsynsmyndighetens begäran om information från

övriga tillsynsmyndigheter

sammanställda uppgifter eller det aggregerade solvenskapi­ talkravet för gruppen, i överensstämmelse med den beräk­ Grupptillsynsmyndigheten får uppmana tillsynsmyndigheter, som ningsmetod som använts i enlighet med avdelning III, inte själva utövar grupptillsyn enligt artikel 247, i en medlems­ kapitel II, avsnitt 1, underavsnitt 4. stat där ett moderföretag har sitt huvudkontor att av detta moder­ företag begära all information som skulle kunna vara relevant för c) När andra exceptionella omständigheter inträffar eller har utövandet av grupptillsynsmyndighetens utövande av sina rättig­ heter och skyldigheter i fråga om samordning enligt artikel 248 inträffat. och att vidarebefordra denna information till grupptillsynsmyndigheten. 3. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder i syfte att fastställa vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupp­ Grupptillsynsmyndigheten ska när den behöver sådan informa­ tillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyn­ tion som avses i artikel 254.2 och som redan har överlämnats till en annan tillsynsmyndighet, när så är möjligt, vända sig till den digheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga tillsynsmyndigheten för att förhindra dubbelrapportering till de berörda tillsynsmyndigheter. olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att specificera vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på Artikel 252 gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen. Samarbete med myndigheter med ansvar för kreditinstitut

och värdepappersföretag

De åtgärder som avses i denna punkt, och som avser till att ändra Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och antingen ett icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, kreditinstitut enligt definitionen i direktiv 2006/48/EG eller ett ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kon­ värdepappersföretag enligt definitionen i direktiv 2004/39/EG troll som avses i artikel 301.3. eller båda är direkt eller indirekt anknutna eller har samma före­ tag med ägarintresse, ska de berörda tillsynsmyndigheterna och de myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa andra före­ Artikel 250 tag ha ett nära samarbete.

Samråd mellan tillsynsmyndigheter Utan att det påverkar deras respektive behörighet ska dessa myn­ digheter till varandra överlämna all information som kan under­ lätta utförandet av deras uppdrag, i synnerhet inom ramen för 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska denna avdelning. berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, sam­ råda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande: Artikel 253

Tystnadsplikt och sekretess

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag Medlemsstaterna ska tillåta utbyte av information mellan sina till­ inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkän­ synsmyndigheter samt mellan dessa och andra myndigheter enligt nande eller auktorisation. artiklarna 249–252.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/99

Information som tas emot under grupptillsyn, och särskilt varje Den tillsynsmyndighet som framställde begäran får, om den så informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter och mellan till­ önskar, delta i kontrollen, om den inte själv utför den. synsmyndigheter och andra myndigheter enligt denna avdelning ska omfattas av bestämmelserna i artikel 295.

Artikel 256

Artikel 254 Rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå

Tillgång till information

1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäk­ 1. Medlemsstaterna ska se till att fysiska och juridiska perso­ ringsföretag samt försäkringsholdingbolag årligen offentliggör en ner som omfattas av grupptillsyn och deras anknutna företag och rapport om solvens och finansiell ställning på gruppnivå. Artik­ företag med ägarintresse kan utbyta information som skulle larna 51 och 53–55 ska gälla i tillämpliga delar. kunna vara relevant för grupptillsynen.

2. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag med ägarin­ 2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de av deras myndigheter tresse eller ett försäkringsholdingbolag så beslutar får det, om som ansvarar för grupptillsyn ska ha tillgång till all information grupptillsynsmyndigheten godkänner detta, lämna en enda rap­ som är relevant för denna grupptillsyn, oavsett arten av de berörda port om solvens och finansiell ställning som ska innehålla företagen. Artikel 35 ska gälla i tillämpliga delar. följande:

De berörda tillsynsmyndigheterna får vända sig direkt till företa­ a) Den information på gruppnivå som ska offentliggöras enligt gen i gruppen för att erhålla nödvändig information endast om punkt 1. denna information har begärts från ett försäkrings- eller återför­ säkringsföretag som omfattas av grupptillsyn men inte tillhanda­ hållits inom rimlig tid. b) Den information beträffande dotterföretag inom gruppen som ska vara identifierbar per företag och offentliggöras enligt artiklarna 51 och 53–55. Artikel 255

Kontroll av information Innan grupptillsynsmyndigheten ger sitt godkännande enligt för­

sta stycket ska denna rådfråga medlemmarna i tillsynskollegiet 1. Medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, och vederbörligen beakta deras synpunkter och reservationer. antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant upp­ drag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som avses i artikel 254 i lokaler som tillhör något av 3. Om det i den rapport som avses i punkt 2 saknas informa­ följande: tion som den tillsynsmyndighet som auktoriserat ett dotterföre­ tag inom gruppen kräver att jämförbara företag ska lämna och detta utelämnande är av väsentlig betydelse, ska den berörda till­ a) Det försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av synsmyndigheten ha befogenhet att kräva att dotterföretaget i grupptillsyn. fråga offentliggör nödvändig ytterligare information.

b) Företag som är anknutna till detta försäkrings- eller 4. Kommissionen ska anta genomförandeåtgärder för att ytter­ återförsäkringsföretag. ligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och for­ merna för detta vad avser lägesrapporten om solvens och c) Moderföretag till detta försäkrings- eller finansiell ställning. återförsäkringsföretag.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta d) Företag som är anknutna till ett moderföretag till detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det försäkrings- eller återförsäkringsföretag. föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3.

2. Om tillsynsmyndigheterna i särskilda fall vill kontrollera information beträffande ett företag, reglerat eller ej, som ingår i en Artikel 257 grupp och är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att tillsynsmyndigheterna i denna andra medlemsstat genomför Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan i kontrollen. försäkringsholdingbolag

Myndigheter som tar emot en sådan begäran ska inom ramen för Medlemsstaterna ska kräva att alla som i praktiken leder verksam­ sin behörighet tillmötesgå denna begäran genom att antingen heten i ett försäkringsholdingbolag är lämpliga för att utföra sina utföra kontrollen direkt och då låta en revisor eller annan expert uppdrag. utföra den eller låta den myndighet som begärde kontrollen själv utföra den. Grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vid­ tagna åtgärderna. Artikel 42 ska gälla i tillämpliga delar.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 0 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 258 Artikel 259

Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad Ceiops rapportering

1. Om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en grupp 1. Ceiops ska varje år komma till Europaparlamentet för en all­ inte följer kraven i artiklarna 218–246, eller om kraven är upp­ män utskottsutfrågning. När ett sådant besök sammanfaller med fyllda men solvensen ändå kan vara äventyrad eller om transak­ rapporteringskravet för Ceiops enligt artikel 71.3, ska detta krav tioner inom gruppen eller riskkoncentrationer hotar försäkringsanses vara uppfyllt, när det gäller Europaparlamentet, genom att eller återförsäkringsföretagets finansiella ställning, ska följande Ceiops närvarar vid utfrågningen. myndigheter kräva nödvändiga åtgärder för att snarast möjligt rätta till situationen:

2. Ceiops ska i samband med den utfrågning som avses i a) Grupptillsynsmyndigheten i fråga om försäkringsholding- punkt 1 bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfa­ bolag. renheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan till­ synsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om

b) Tillsynsmyndigheterna i fråga om försäkrings- och återförsäkringsföretag. a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, anta­ let grupptillsynsmyndigheter och den geografiska spridningen, Om i det fall som avses i första stycket a grupptillsynsmyndighe­ ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där försäkringsholdingbolaget har sitt huvudkontor, ska grupptill­ synsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndigheter om vad b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta medverkan och engagemang i de fall de inte är nödvändiga åtgärder. grupptillsynsmyndighet.

Om i det fall som avses i första stycket b grupptillsynsmyndighe­ 3. Ceiops får i samband med utfrågningen enligt punkt 1 även ten inte är en av tillsynsmyndigheterna i den medlemsstat där rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt. ska grupptillsynsmyndigheten underrätta dessa tillsynsmyndighe­ ter om vad den kommit fram till i syfte att göra det möjligt för dem att vidta nödvändiga åtgärder.

KAPITEL IV

Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna fastställa vilka

Tredjeländer

åtgärder som deras tillsynsmyndigheter får vidta i fråga om försäkringsholdingbolag.

Artikel 260 De berörda tillsynsmyndigheterna, däribland grupptillsynsmyn­ digheten, ska när så är lämpligt samordna sina åtgärder. Moderföretag utanför gemenskapen: kontroll av

likvärdighet

2. Utan att det påverkar tillämpningen av deras straffrättsliga bestämmelser ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller andra åtgärder kan åläggas försäkringsholdingbolag eller perso­ 1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsyns­ ner som i praktiken leder dessa bolag, om de överträder lagar och myndigheterna kontrollera om försäkrings- och återförsäkrings­ andra författningar som antagits för att genomföra denna avdel­ företag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför ning. Tillsynsmyndigheterna ska ha ett nära samarbete för att gemenskapen är föremål för tillsyn, utförd av en myndighet i tred­ säkerställa att sådana sanktioner eller andra åtgärder är effektiva, jeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdel­ särskilt när den centrala förvaltningen eller det huvudsakliga eta­ ning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och bleringsstället för ett försäkringsholdingbolag inte finns på dess återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b. huvudkontor.

Kontrollen ska genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle 3. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för samord­ ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 ningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses vore tillämpliga på begäran av moderföretaget, av något av de i punkterna 1 och 2. försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom gemenskapen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ, såvida kommissionen inte tidigare hade beslutat att tillsynsord­ Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta ningen i det berörda tredjelandet är likvärdig. Grupptillsynsmyn­ direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det digheten ska i samband med detta samråda med övriga berörda föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 301.3. tillsynsmyndigheter och Ceiops innan den fattar sitt beslut.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/101

2. Kommissionen får anta genomförandeåtgärder som specifi­ Endast vid beräkningen av solvens på gruppnivå ska moderföre­ cerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper taget behandlas som om det vore ett försäkrings- eller återförsäk­ i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna ringsföretag som omfattades av samma villkor som de som avdelning. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga fastställs genom avdelning I kapitel VI avsnitt 3 underavsnitten 1, delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i 2 och 3 i fråga om kapitalbasmedel som får medräknas för täck­ enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses ning av solvenskapitalkravet och något av följande: i artikel 301.3.

a) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi­ perna i artikel 226 om företaget är ett 3. Kommissionen får, efter samråd med europeiska försäkringsholdingbolag. försäkrings- och tjänstepensionskommittén och i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 301.2, och med beaktande av de kriterier som antagits enligt punkt 2, anta ett beslut om huruvida tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland b) Ett solvenskapitalkrav som fastställts i enlighet med princi­ är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning. perna i artikel 227 om företaget är ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland.

Dessa beslut ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av 2. Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter til­ den ordning för tillsynsordningen över grupper som fastställs lämpar andra metoder som säkerställer en tillfredsställande till­ genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet syn över försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp. och alla ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet Dessa metoder ska ha godkänts av grupptillsynsmyndigheten om likvärdighet. efter samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter.

När kommissionen har antagit ett beslut enligt första stycket Tillsynsmyndigheterna får särskilt kräva att ett försäkringshol­ beträffande ett tredjeland ska detta beslut erkännas som avgö­ dingbolag med huvudkontor inom gemenskapen ska etableras rande när det gäller den kontroll som avses i punkt 1. och tillämpa denna avdelning på försäkrings- och återförsäkrings­ företagen i den grupp som leds av det försäkringsholdingbolaget.

Artikel 261 De valda metoderna ska göra det möjligt att uppnå de mål för grupptillsynen som anges i denna avdelning samt anmälas till Moderföretag utanför gemenskapen: likvärdighet övriga berörda tillsynsmyndigheter och kommissionen.

1. Om tillsynen konstaterats vara likvärdig enligt artikel 260 Artikel 263 ska medlemsstaterna förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig tillsyn enligt punkt 2. Moderföretag utanför gemenskapen: nivåer

Om det moderföretag som avses i artikel 260 i sin tur är ett dot­ 2. Artiklarna 247-258 ska i tillämpliga delar gälla för samar­ terföretag till ett försäkringsholdingbolag med huvudkontor utan­ betet med tillsynsmyndigheter i tredjeländer. för gemenskapen eller till ett försäkringsföretag i tredjeland eller återförsäkringsföretag i tredjeland, ska medlemsstaterna endast til­ lämpa den kontroll som föreskrivs i artikel 260 på nivån för det yttersta moderföretag som är ett försäkringsholdingbolag i tred­ Artikel 262 jeland, ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett återförsäkrings­ företag i tredjeland.

Moderföretag utanför gemenskapen: om likvärdighet inte

föreligger

Medlemsstaterna ska dock tillåta att deras tillsynsmyndigheter beslutar att, om likvärdig tillsyn enligt artikel 260 saknas, utföra 1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, ska en ny kontroll på en lägre nivå där det finns ett moderföretag till medlemsstaterna på försäkrings- och återförsäkringsföretagen til­ försäkrings- eller återförsäkringsföretag, oavsett om det är ett för­ lämpa antingen artiklarna 218–258, i tillämpliga delar och med säkringsholdingbolag i tredjeland, ett försäkringsföretag i tredje­ undantag av artiklarna 236–243, eller någon annan metod enligt land eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland. punkt 2.

I sådana fall ska den tillsynsmyndighet som avses i artikel 260.1 De allmänna principer och metoder som anges i artik­ andra stycket för gruppen ange skälen för beslutet. larna 218–258 ska tillämpas på nivån för försäkringsholdingbolaget, försäkringsföretaget i tredjeland eller återförsäk­ ringsföretaget i tredjeland. Artikel 262 ska gälla i tillämpliga delar.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 0 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 264 Artikel 266

Samarbete med tillsynsmyndigheter i tredjeland Samarbete med tredjeland

I fråga om samarbete med tredjeland ska artikel 264 gälla i til­ 1. Kommissionen får lägga fram förslag till rådet i fråga om lämpliga delar. förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer om meto­ derna för att utöva grupptillsyn över

AVDELNING IV a) försäkrings- eller återförsäkringsföretag bland vars delägare

REKONSTRUKTION OCH LIKVIDATION AV

det finns företag med ägarintresse i den mening som avses i FÖRSÄKRINGSFÖRETAG artikel 213 med huvudkontor i ett tredjeland, och

KAPITEL I b) försäkrings- eller återförsäkringsföretag i tredjeland bland vars delägare det finns företag med ägarintresse i den mening Tillämpningsområde och definitioner som avses i artikel 213 med huvudkontor inom gemenskapen.

Artikel 267

2. De avtal som avses i punkt 1 ska särskilt syfta till att säker­ Tillämpningsområde för denna avdelning ställa att

Denna avdelning ska tillämpas på de rekonstruktionsåtgärder och a) tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna kan få fram den likvidationsförfaranden som rör följande: information som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor a) Försäkringsföretag. inom gemenskapen och med dotterföretag eller ägarintres­ sen i företag utanför gemenskapen, och b) Filialer inom gemenskapens territorium till försäkringsföre­ tag i tredjeland. b) tillsynsmyndigheterna i tredjeland kan få fram den informa­ tion som krävs för tillsynen på gruppnivå över försäkringsoch återförsäkringsföretag med huvudkontor inom dessa län­ Artikel 268 ders territorier och med dotterföretag eller ägarintressen i företag i en eller flera medlemsstater. Definitioner

1. I denna avdelning gäller följande definitioner: 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 300.1 och 300.2 i fördraget ska kommissionen med biträde av Europe­ iska försäkrings- och tjänstepensionskommittén granska resulta­ a) behöriga myndigheter : de administrativa eller rättsliga myndig­ ten av de förhandlingar som avses i punkt 1. heter i medlemsstaterna som är behöriga i fråga om rekon­ struktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden.

KAPITEL V b) filial : varje slags ständig närvaro av ett försäkringsföretag i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten för bedrivande av Försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet försäkringsverksamhet.

c) rekonstruktionsåtgärder : åtgärder som medför ingripande av Artikel 265 behöriga myndigheter och som är avsedda att bevara eller återställa ett försäkringsföretags finansiella ställning och som

Transaktioner inom grupper

påverkar redan befintliga rättigheter som innehas av en annan part än försäkringsföretaget, inbegripet men inte begränsat till åtgärder som kan komma att innebära inställande av 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att, i de fall då moderföre­ betalningar, inställande av verkställighetsåtgärder eller ned­ taget till ett eller flera försäkrings- eller återförsäkringsföretag är skrivning av fordringar. ett försäkringsholdingbolag med blandad verksamhet, de tillsyns­ myndigheter som är ansvariga för tillsynen över dessa försäkringseller återförsäkringsföretag utövar allmän tillsyn över transaktio­ d) likvidationsförfarande : kollektivt förfarande som innebär att ett nerna mellan försäkrings- och återförsäkringsföretagen och för­ försäkringsföretags tillgångar avyttras och behållningen för­ säkringsholdingbolaget med blandad verksamhet och dess delas mellan borgenärerna, aktieägarna eller delägarna på anknutna företag. lämpligt sätt och som med nödvändighet medför ingripande av de behöriga myndigheterna, inbegripet fall där det kollek­ tiva förfarandet avslutas med ackord eller annan motsvarande 2. Artiklarna 245, 249–255 och 258 ska gälla i tillämpliga åtgärd, oavsett om förfarandet baseras på insolvens eller om delar. det är frivilligt eller obligatoriskt.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/103

e) rekonstruktör : varje person eller organ som utses av de behö­ 4. Rekonstruktionsåtgärder som vidtagits enligt hemmedlems­ riga myndigheterna för att förvalta rekonstruktionsåtgärder. statens lagstiftning ska få full verkan i hela gemenskapen utan vidare formaliteter, också mot tredje man i andra medlemsstater, även om lagstiftningen i dessa andra medlemsstater inte föreskri­ f) förvaltare : varje person eller organ som utses av de behöriga ver sådana rekonstruktionsåtgärder eller alternativt ställer upp myndigheterna eller, i förekommande fall, av de styrande villkor för deras genomförande som inte är uppfyllda. organen i ett försäkringsföretag för att förvalta ett likvidationsförfarande. 5. Rekonstruktionsåtgärderna ska få verkan i hela gemenska­ pen så snart som de får verkan i hemmedlemsstaten. g) försäkringsfordran : ett belopp som ett försäkringsföretag är skyldigt försäkrade, försäkringstagare, förmånstagare eller skadelidande vilka har rätt att rikta anspråk direkt mot för­ säkringsföretaget och som härrör från ett försäkringsavtal Artikel 270 eller från någon verksamhet som anges i artikel 2.3 b och c i direkt försäkringsverksamhet, inbegripet ett belopp avsatta Information till tillsynsmyndigheterna för dessa personer när vissa delar av skulden ännu inte är kända. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten om sitt De premier som ett försäkringsföretag är skyldigt, till följd av att beslut att vidta rekonstruktionsåtgärder, om möjligt innan de vid­ ett försäkringsavtal eller verksamhet som avses i första stycket g tar en sådan åtgärd eller annars omedelbart därefter. inte har ingåtts eller har annullerats enligt den lag som gäller för sådana avtal eller sådan verksamhet innan likvidationsförfaran­ dena har inletts, ska också betraktas som försäkringsfordran. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska skyndsamt infor­ mera tillsynsmyndigheterna i alla andra medlemsstater om beslu­ 2. Vid tillämpningen av denna avdelning på rekonstruktions­ tet att vidta rekonstruktionsåtgärder, inbegripet de verkningar åtgärder och likvidationsförfaranden avseende en i en medlems­ som sådana åtgärder kan få i praktiken. stat belägen filial till ett försäkringsföretag i tredjeland ska följande definitioner gälla:

Artikel 271 a) hemmedlemsstat : den medlemsstat där filialen beviljades auk­

Offentliggörande av beslut om rekonstruktionsåtgärder

torisation i enlighet med artiklarna 145–149.

b) tillsynsmyndigheter : tillsynsmyndigheterna i 1. Om det är möjligt att i hemmedlemsstaten överklaga en hemmedlemsstaten. rekonstruktionsåtgärd, ska de behöriga myndigheterna i hem­ medlemsstaten, rekonstruktören eller en person som har rätt där­ till i hemmedlemsstaten offentliggöra beslutet om en c) behöriga myndigheter : de behöriga myndigheterna i rekonstruktionsåtgärd enligt de förfaranden för offentliggörande hemmedlemsstaten. som föreskrivs i hemmedlemsstaten och dessutom så snart som möjligt i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett utdrag ur det dokument där rekonstruktionsåtgärden fastställs. KAPITEL II

Rekonstruktionsåtgärder Tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater som har underrät­ tats om beslutet om en rekonstruktionsåtgärd enligt artikel 270 får säkerställa att ett sådant beslut offentliggörs på deras respek­ Artikel 269 tive territorium på det sätt som de anser lämpligt.

Beslut om rekonstruktionsåtgärder – Tillämplig lag

2. Det offentliggörande som föreskrivs i punkt 1 ska innehålla namnet på den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, til­ 1. Endast de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska lämplig lag enligt artikel 269.3 samt namnet på rekonstruktören ha rätt att besluta om rekonstruktionsåtgärder som avser ett för­ om en sådan har utsetts. Offentliggörandet ska avfattas på det offi­ säkringsföretag, inklusive dess filialer. ciella språket eller på ett av de officiella språken i den medlems­ stat där informationen offentliggörs. 2. Rekonstruktionsåtgärderna ska inte hindra hemmedlemssta­ ten från att inleda likvidationsförfaranden. 3. Rekonstruktionsåtgärderna ska vidtas oberoende av bestäm­ melserna om offentliggörande i punkterna 1 och 2 och ska gälla 3. Rekonstruktionsåtgärderna ska regleras av de lagar, förord­ fullt ut mot borgenärer, om inte de behöriga myndigheterna i ningar och förfaranden som gäller i hemmedlemsstaten, om inte hemmedlemsstaten eller denna medlemsstats lagstiftning föreskri­ annat anges i artiklarna 285–292. ver annat.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 0 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

4. Om rekonstruktionsåtgärder enbart inverkar på rättigheter Hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter ska skyndsamt infor­ som innehas av personer i deras egenskap av aktieägare, delägare mera tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater om beslu­ eller anställda i ett försäkringsföretag ska punkterna 1, 2 och 3 tet att inleda ett likvidationsförfarande, inbegripet de verkningar inte tillämpas, såvida inte den lagstiftning som gäller för rekon­ som ett sådant förfarande kan få i praktiken. struktionsåtgärderna föreskriver annat.

Artikel 274 De behöriga myndigheterna ska fastställa hur de parter som avses i första stycket ska informeras i enlighet med tillämplig lag. Tillämplig lag

1. Beslutet om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett Artikel 272 försäkringsföretag, likvidationsförfarandena och deras verkningar Information till kända borgenärer - Rätt att anmäla ska regleras av tillämplig lag i hemmedlemsstaten om inte annat fordringar föreskrivs i artiklarna 285–292.

1. Om det enligt hemmedlemsstatens lag krävs att en fordran 2. Hemmedlemsstatens lag ska avgöra åtminstone följande: anmäls för att erkännas eller om det föreskrivs en obligatorisk information om en rekonstruktionsåtgärd till borgenärer som har a) Vilka tillgångar som ingår i boet och hur de tillgångar ska sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i behandlas som förvärvats av eller tillfaller försäkringsföreta­ denna medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i hemmed­ get efter det att likvidationsförfarandet har inletts. lemsstaten eller rekonstruktören i enlighet med artiklarna 281 och 283.1 även informera de kända borgenärer som har sin sta­ digvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan b) Försäkringsföretagets och förvaltarens respektive behörighet. medlemsstat.

c) Förutsättningarna för kvittning. 2. Om det i hemmedlemsstatens lag föreskrivs att borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkon­ tor i denna medlemsstat har rätt att anmäla fordringar eller fram­ d) Likvidationsförfarandets verkan på försäkringsföretagets gäl­ föra synpunkter angående sina fordringar, ska borgenärer som lande avtal. har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat ha samma rätt i enlighet med artik­ larna 282 och 283.2. e) Likvidationsförfarandets verkan på förfaranden som inletts av enskilda borgenärer, med undantag för sådana pågående rät­ tegångar som avses i artikel 292.

KAPITEL III f) Vilka fordringar som ska anmälas gentemot försäkringsföre­ Likvidationsförfaranden taget och hur de fordringar ska behandlas som uppkommit efter det att likvidationsförfarandet har inletts.

Artikel 273 g) Hur fordringar ska anmälas, styrkas och godtas.

Inledande av ett likvidationsförfarande - Information till

tillsynsmyndigheterna

h) Hur medel som influtit från tillgångar som avyttrats ska för­ delas, företrädesordningen och vilka rättigheter de borgenä­ rer har som efter det att likvidationsförfarandet inletts delvis 1. Endast hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha rätt att fatta beslut om att inleda ett likvidationsförfarande som tillgodosetts till följd av sakrättsligt skydd eller genom avser ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra med­ kvittning. lemsstater. Detta beslut får fattas i avsaknad av eller efter ett beslut om rekonstruktionsåtgärder. i) Förutsättningarna för och verkan av att likvidationsförfaran­ det avslutats, särskilt genom ett ackord.

2. Ett beslut om att inleda ett likvidationsförfarande avseende ett försäkringsföretag, inklusive dess filialer i andra medlemssta­ j) Borgenärernas ställning efter avslutat likvidationsförfarande. ter, som fattas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning ska utan vidare formaliteter erkännas inom hela gemenskapen och ska få verkan där så snart beslutet har fått verkan i den medlemsstat där k) Vilken part som ska stå för kostnader och utgifter i samband förfarandet inleds. med likvidationsförfarandet.

3. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska l) Vilka bestämmelser som är tillämpliga när det gäller ogiltig­ skyndsamt informera tillsynsmyndigheterna i den medlemsstaten förklaring till följd av ogiltighet, annullering och avsaknad av om beslutet att inleda ett likvidationsförfarande, om möjligt innan juridisk giltighet beträffande handlingar som är till skada för förfarandet inleds eller annars omedelbart därefter. samtliga borgenärer.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/105

Artikel 275 3. Det samlade värdet av de registrerade tillgångarna, värde­ rade i enlighet med tillämplig lag i hemmedlemsstaten, får inte vid

Behandling av försäkringsfordringar

något tillfälle underskrida värdet av de försäkringstekniska avsättningarna.

1. Medlemsstaterna ska se till att försäkringsfordringar har för­ månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget genom en av eller båda de följande metoderna: 4. Om en tillgång i registret är föremål för en borgenärs eller tredje mans sakrättsliga skydd, så att en del av tillgångens värde inte kan disponeras för att täcka åtagandena, ska detta noteras i a) Avseende tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska registret, och det belopp som inte kan disponeras ska inte räknas avsättningarna ska försäkringsfordringar åtnjuta absolut för­ med i det samlade värde som avses i punkt 3. månsrätt framför andra fordringar på försäkringsföretaget.

5. Behandlingen av en tillgång vid likvidation av försäkrings­ b) Avseende försäkringsföretagets samlade tillgångar ska försäk­ företaget, när det gäller det alternativ som avses i artikel 275.1 a ringsfordringar åtnjuta förmånsrätt framför andra fordringar ska fastställas enligt hemmedlemsstatens lagstiftning, såvida inte på försäkringsföretaget, med möjlighet till undantag endast artikel 286, 287 eller 288 är tillämplig på tillgången i fråga: för

a) Om den tillgång som används för att täcka försäkringstek­ i) fordringar som härrör från arbetstagares anställningsav­ niska avsättningar är föremål för en borgenärs eller tredje tal och anställningsförhållanden, mans sakrättsliga skydd, utan att de villkor som anges i punkt 4 är uppfyllda. ii) fordringar som avser skatt till offentliga organ,

b) Om en sådan tillgång är föremål för ett äganderättsförbehåll iii) fordringar som avser socialförsäkringsavgifter, till förmån för en borgenär eller tredje man.

iv) fordringar avseende sakrättsligt skyddade tillgångar. c) Om en borgenär har rätt att kräva kvittning för sin fordran mot försäkringsföretagets fordran.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får med­ lemsstaterna föreskriva att hela eller en del av kostnaden i sam­ 6. När ett likvidationsförfarande har inletts, får sammansätt­ band med ett likvidationsförfarande, fastställd enligt ningen av de tillgångar som i enlighet med punkterna 1–5 finns medlemsstatens nationella lag, ska ha förmånsrätt framför förtecknade i registret inte ändras, och inga ändringar utom kor­ försäkringsfordringar. rigeringar av rena skrivfel får göras i registren, utom när den behöriga myndigheten gett sitt tillstånd. 3. De medlemsstater som har valt det alternativ som anges i punkt 1 a ska kräva att försäkringsföretag upprättar och håller aktuellt ett särskilt register i enlighet med artikel 276. Förvaltarna ska dock till dessa tillgångar lägga den avkastning som härrör från dessa samt värdet av de rena premier som har motta­ gits för den berörda försäkringsklassen från det att likvidations­ förfarandet inleds fram till dess betalningen av Artikel 276 försäkringsfordringarna sker eller till dess att någon överlåtelse av Särskilt register försäkringsbestånd sker.

1. Alla försäkringsföretag ska hos sitt huvudkontor föra ett 7. Om behållningen av realisationen av tillgångar är mindre än särskilt register över de tillgångar som används för att täcka de deras uppskattade värde enligt registret ska förvaltarna för till­ försäkringstekniska avsättningar som har beräknats och investe­ synsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ange skälen för detta. rats i enlighet med hemmedlemsstatens lag.

2. Om ett försäkringsföretag bedriver både liv- och skadeför­ Artikel 277 säkringsverksamhet ska det vid huvudkontoret föra åtskilda regis­ ter för varje slag av verksamhet. Subrogation till ett garantisystem

I de fall då en medlemsstat ger försäkringsföretag auktorisation att Hemmedlemsstaten får föreskriva att, om försäkringsborgenärer­ täcka sådana livförsäkringsrisker och risker som anges i klasserna nas rättigheter genom subrogation har övergått till ett garantisys­ 1 och 2 i bilaga I del A, får medlemsstaten dock föreskriva att tem som är upprättat i den medlemsstaten, fordringar inom detta dessa försäkringsföretag ska föra ett enda register för hela sin garantisystem inte ska åtnjuta de förmåner som fastställs i verksamhet. artikel 275.1.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 0 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Artikel 278 Artikel 281

Täckning av förmånsberättigade fordringar med tillgångar Information till kända borgenärer

1. När ett likvidationsförfarande inleds ska de behöriga myn­ De medlemsstater som väljer det alternativ som avses i arti­ digheterna i hemmedlemsstaten, förvaltaren eller en person som kel 275.1 b ska kräva att alla försäkringsföretag ser till att de ford­ de behöriga myndigheterna utsett för detta ändamål utan dröjs­ ringar på företaget som kan ha förmånsrätt framför mål individuellt och skriftligen underrätta var och en av de kända försäkringsfordringar enligt artikel 275.1 b och som är anteck­ borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt nade i försäkringsföretagets redovisning vid varje tidpunkt och huvudkontor i andra medlemsstater. oberoende av eventuell likvidation täcks av tillgångar. 2. I underrättelsen enligt punkt 1 ska det särskilt anges tids­ frister, föreskrivna sanktioner som hänför sig till dessa tidsfrister, det organ eller den myndighet som har befogenhet att ta emot Artikel 279 anmälningar av fordringar eller synpunkter angående fordringar och eventuella övriga åtgärder.

Återkallande av auktorisationen

I underrättelsen ska det också anges om borgenärer vilkas ford­ ringar har förmånsrätt eller sakrättsligt skydd måste anmäla sina 1. När ett beslut fattas om att inleda ett likvidationsförfarande fordringar. avseende ett försäkringsföretag ska detta företags auktorisation återkallas enligt förfarandet i artikel 144, utom i den utsträckning När det gäller försäkringsfordringar ska det i underrättelsen vidare den erfordras för de ändamål som anges i punkt 2. anges likvidationsförfarandets allmänna verkningar på försäk­ ringsavtalen, särskilt datum för när försäkringsavtalen eller för­ säkringsverksamheten kommer att upphöra att gälla samt den 2. Återkallandet av auktorisationen enligt punkt 1 ska inte hin­ försäkrade personens rättigheter och skyldigheter med avseende dra förvaltaren eller någon annan person som utsetts av de behö­ på avtalet eller verksamheten. riga myndigheterna att fortsätta en del av försäkringsföretagets verksamhet i den mån som detta är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till likvidationen. Artikel 282

Rätt att anmäla fordringar

Hemmedlemsstaten får föreskriva att sådan verksamhet ska fort­ 1. Varje borgenär, inbegripet medlemsstaternas offentliga sättas med medgivande och under tillsyn av tillsynsmyndighe­ myndigheter, vars stadigvarande bostad, hemvist eller säte befin­ terna i den medlemsstaten. ner sig i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten ska ha rätt att anmäla fordringar eller lägga fram skriftliga synpunkter angå­ ende fordringar.

Artikel 280 2. Fordringar som innehas av borgenärer som avses i punkt 1 Offentliggörande av beslut om likvidationsförfaranden ska behandlas på samma sätt och åtnjuta samma förmånsrätt som fordringar av samma art som kan anmälas av borgenärer som har sin stadigvarande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor i hemmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna ska därför inte 1. Den behöriga myndigheten, förvaltaren eller en person som diskriminera på gemenskapsnivå. den behöriga myndigheten utsett för detta ändamål ska offentlig­ göra beslutet att inleda ett likvidationsförfarande i enlighet med de förfaranden för offentliggörande som gäller i hemmedlemsstaten 3. Med undantag för de fall då hemmedlemsstatens lag tillåter samt också i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra ett något annat ska en borgenär till den behöriga myndigheten sända kopior av eventuella verifikationer samt ange följande: utdrag ur beslutet om likvidation.

a) Fordringens art och belopp.

Tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater som i enlighet med artikel 273.3 har informerats om beslutet att inleda ett lik­ b) Fordringens uppkomstdatum. vidationsförfarande får säkerställa att ett sådant beslut offentlig­ görs på deras respektive territorium på det sätt de anser lämpligt. c) Om borgenären gör gällande förmånsrätt, sakrättsligt skydd eller äganderättsförbehåll för fordringen.

2. I det offentliggörande som avses i punkt 1 ska också anges d) I tillämpliga fall för vilka tillgångar säkerheten gäller. den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, den lag som är tillämplig samt den förvaltare som har utsetts. Detta ska ske på det officiella språket eller på något av de officiella språken i den med­ Det är inte nödvändigt att ange den förmånsrätt som försäkrings­ lemsstat där informationen offentliggörs. fordringar åtnjuter enligt artikel 275.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/107

Artikel 283 c) När det gäller försäkringsföretagets rättigheter till fast egen­ dom, ett fartyg eller ett luftfartyg vilka registreras i ett offent­

Språk och blankett

ligt register: uteslutande av lagen i den medlemsstat under vars ansvar registret förs. 1. Den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i artikel 281.1 ska ges på hemmedlemsstatens officiella språk eller något av dess officiella språk. Artikel 286 I detta syfte ska en blankett användas som har en av följande rub­ riker på Europeiska unionens alla officiella språk: Tredje mans sakrättsliga skydd

a) ” Anmodan att anmäla en fordran: tidsfrister att beakta ”, eller 1. Att rekonstruktionsåtgärder eller likvidationsförfaranden b) om hemmedlemsstatens lag föreskriver framförande av syn­ inleds påverkar inte borgenärers eller tredje mans sakrättsliga punkter angående fordringar: ” Anmodan att lämna synpunk­ skydd vad avser materiell eller immateriell, lös eller fast egendom ter beträffande en fordran: tidsfrister att beakta ”. – både särskilda tillgångar och en samling obestämda tillgångar som helhet vilken ändras vid olika tidpunkter – som tillhör för­ Om en känd borgenär innehar en försäkringsfordran ska dock säkringsföretaget och som vid den tidpunkt då åtgärden eller för­ den information som ska lämnas i den underrättelse som avses i farandet inleds finns inom en annan medlemsstats territorium. artikel 281.1 ges på det officiella språket eller något av de offici­ ella språken i den medlemsstat där borgenären har sin stadigva­ rande bostad, sin hemvist eller sitt huvudkontor. 2. Bland de rättigheter som avses i punkt 1 ska minst följande ingå: 2. Borgenärer med stadigvarande bostad, hemvist eller huvud­ kontor i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten får anmäla sin fordran eller inkomma med synpunkter angående sin fordran a) Rätten att förfoga över egendomen eller att ta ut sin fordran på denna andra medlemsstats officiella språk eller på något av ur den eller dess avkastning, särskilt vid retentionsrätt eller dess officiella språk. panträtt.

I detta fall ska emellertid anmälan av fordran eller, i förekom­ mande fall, framförandet av synpunkter angående fordran vara b) Ensamrätt att driva in en fordran, särskilt på grund av pant rubricerad ”Anmälan av fordran” respektive ” Synpunkter angå­ ende fordringar” på hemmedlemsstatens officiella språk eller eller säkerhetsöverlåtelse. något av dess officiella språk.

c) Rätten att begära egendomen åter eller kräva restitution från Artikel 284 den som utan rättighetsinnehavarens samtycke har den i sin besittning eller använder den.

Regelbunden information till borgenärerna

1. Förvaltarna ska på lämpligt sätt hålla borgenärerna regel­ bundet informerade om hur likvidationen fortskrider. d) Nyttjanderätt till egendomen.

2. Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter får begära upplys­ ningar från hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om hur lik­ 3. En rättighet, som har upptagits i ett offentligt register och vidationsförfarandet utvecklas. som kan göras gällande gentemot tredje man, genom vilken ett sådant sakrättsligt skydd som avses i punkt 1 kan erhållas, ska anses vara sakrättsligt skyddad. KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser

4. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul­ lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l. Artikel 285

Verkan på vissa avtal och rättigheter

Artikel 287 Genom undantag från artiklarna 269 och 274 ska den verkan som inledandet av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidations­ Äganderättsförbehåll förfarande har regleras på följande sätt:

a) När det gäller anställningsavtal och anställningsförhållanden: 1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande uteslutande av den medlemsstats lag som är tillämplig på inleds med avseende på ett försäkringsföretag som förvärvar en anställningsavtalet eller anställningsförhållandet. tillgång påverkar inte rättigheter som innehas av säljaren och som grundar sig på ett äganderättsförbehåll, om tillgången då åtgär­ b) När det gäller avtal som ger nyttjanderätt till eller rätt att för­ den eller förfarandet inleds finns inom territoriet i en annan med­ värva fast egendom: uteslutande av lagen i den medlemsstat lemsstat än den medlemsstat där åtgärden eller förfarandet där den fasta egendomen är belägen. inleddes.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 0 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande Artikel 291 inleds, efter det att tillgången överlämnats, med avseende på ett försäkringsföretag som säljer en tillgång utgör inte grund för att Skydd för tredje mans förvärv häva eller avsluta försäljningen och hindrar inte köparen från att förvärva äganderätten, om tillgången då åtgärden eller förfaran­ Följande ska vara tillämplig lag, om ett försäkringsföretag genom det inleds finns inom territoriet i en annan medlemsstat än den en åtgärd som avslutats efter det att en rekonstruktionsåtgärd vid­ stat där åtgärden eller förfarandet inleddes. tagits eller ett likvidationsförfarande inletts mot ersättning förfo­ gar över något av följande:

a) I fråga om fast egendom, lagen i den medlemsstat där den 3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka en talan som rör ogil­ fasta egendomen är belägen. tighet, annullering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt arti­ kel 274.2 led l. b) I fråga om ett fartyg eller ett luftfartyg som ska registreras i ett offentligt register, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret.

Artikel 288 c) I fråga om överlåtbara värdepapper eller andra värdepapper som för att gälla eller för att ett förfogande avseende dem ska Kvittning gälla förutsätter registrering i ett register eller på ett konto enligt lagen i en medlemsstat eller i ett system för centralise­ rad förvaring som regleras av lagen i en medlemsstat, lagen i den medlemsstat som ansvarar för registret, kontot eller 1. Att rekonstruktionsåtgärder eller ett likvidationsförfarande systemet. inleds påverkar inte borgenärers rätt att kvitta sina fordringar mot försäkringsföretagets fordringar om sådan kvittning är tillåten enligt den lag som är tillämplig på försäkringsföretagets fordran. Artikel 292

Pågående rättegångar

2. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul­ Verkan av en rekonstruktionsåtgärd eller ett likvidationsförfa­ lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l. rande på en pågående rättegång egendom eller rättigheter som försäkringsföretaget inte längre förfogar över ska uteslutande reg­ leras av lagen i den medlemsstat där rättegången pågår.

Artikel 289 Artikel 293

Reglerade marknader

Rekonstruktörer och förvaltare

1. Utnämningen av en rekonstruktör eller förvaltare ska styr­ 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 286 ska ver­ kas genom en vidimerad kopia av utnämningsbeslutet eller varje kan av en rekonstruktionsåtgärd eller inledandet av ett likvida­ annat intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i tionsförfarande på de rättigheter och skyldigheter som parterna hemmedlemsstaten. har på en reglerad marknad uteslutande regleras av den lag som är tillämplig på den marknaden. Den medlemsstat inom vilken rekonstruktören eller förvaltaren ämnar agera får kräva en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstaten. Inget for­ mellt bestyrkande av denna översättning och inte heller någon 2. Punkt 1 ska inte påverka en talan som rör ogiltighet, annul­ annan motsvarande formalitet ska krävas. lering eller avsaknad av juridisk giltighet enligt artikel 274.2 led l som kan komma att vidtas för att ogiltigförklara betalningar och transaktioner enligt den lag som är tillämplig på den marknaden. 2. Rekonstruktörerna och förvaltarna ska vara berättigade att på alla medlemsstaters territorier utöva alla de befogenheter som de är berättigade att utöva på hemmedlemsstatens territorium.

I enlighet med lagen i hemmedlemsstaten får personer utses för Artikel 290 att bistå eller företräda rekonstruktörer och förvaltare vid genom­ Rättshandlingar som är till skada för borgenärerna förandet av rekonstruktionsåtgärden eller likvidationsförfarandet, särskilt i värdmedlemsstaterna och i synnerhet för att göra det lät­ tare att överkomma eventuella svårigheter som borgenärer i sådana stater ställs inför. Artikel 274.2 led l ska inte tillämpas när en person som har dra­ git fördel av en rättshandling som är till skada för samtliga bor­ 3. Rekonstruktörer eller förvaltare ska vid utövandet av sina genärer kan bevisa att denna handling omfattas av lagen i en befogenheter enligt lagen i hemmedlemsstaten följa lagen i de annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, och kan bevisa att medlemsstater inom vilka de ämnar agera, särskilt när det gäller denna lag i det aktuella fallet inte ger någon möjlighet att föra förfaranden för avyttring av tillgångar och information till talan mot handlingen. arbetstagarna.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/109

Dessa befogenheter får inte omfatta användandet av tvång eller Artikel 298 rätten att avgöra rättsliga förfaranden eller tvister.

Samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen

Artikel 294 1. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i syfte att underlätta tillsynen över försäkring och återförsäkring inom Registrering i ett offentligt register gemenskapen och tillämpningen av detta direktiv.

1. Rekonstruktören, förvaltaren eller någon annan myndighet 2. Kommissionen och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller person som har befogenhet till detta i hemmedlemsstaten får ska ha ett nära samarbete med varandra i syfte att underlätta till­ begära att en rekonstruktionsåtgärd eller beslutet att inleda ett lik­ synen över försäkring och återförsäkring inom gemenskapen vidationsförfarande ska registreras i något relevant offentligt regis­ samt vid granskningen av de svårigheter som tillämpningen av ter som förs i de övriga medlemsstaterna. detta direktiv kan ge upphov till.

Om en medlemsstat har antagit bestämmelser om obligatorisk 3. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla registrering ska den myndighet eller person som avses i första betydande svårigheter som tillämpningen av detta direktiv kan ge stycket emellertid vidta alla nödvändiga åtgärder för att ombesörja upphov till. registreringen.

Kommissionen och berörda medlemsstaters tillsynsmyndigheter 2. Registreringskostnaderna ska anses som kostnader och ska undersöka dessa svårigheter så snart som möjligt för att finna utgifter för förfarandet. en ändamålsenlig lösning.

Artikel 295 Artikel 299

Tystnadsplikt Euro

Alla personer som ska ta emot eller lämna information som ett I fall där beteckningen euro används i detta direktiv, ska det mot­ led i förfarandena enligt artiklarna 270, 273 och 296 ska vara värde i nationell valuta som ska gälla från och med den 31 decem­ bundna av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artik­ ber varje år vara det värde som gällde den sista dagen i oktober larna 64–69, med undantag av rättsliga myndigheter för vilka gäl­ månad samma år, för vilken dag motvärden för euro finns note­ lande nationella bestämmelser är tillämpliga. rade i alla gemenskapens valutor.

Artikel 296 Artikel 300

Behandling av filialer etablerade av försäkringsföretag i Omprövning av belopp som uttrycks i euro

tredjeland

De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart Om ett försäkringsföretag i tredjeland har etablerat filialer i fler än femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procen­ en medlemsstat, ska varje filial behandlas för sig med avseende på tuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för tillämpningen av denna avdelning. samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat från och med den 31 oktober 2012 fram till justeringsdagen och avrundas De behöriga myndigheterna och tillsynsmyndigheterna i dessa uppåt till närmaste 100 000 -tal EUR. medlemsstater ska sträva efter att samordna sina åtgärder.

Om den procentuella förändringen sedan den förra justeringen är Alla rekonstruktörer eller förvaltare ska likaledes sträva efter att mindre än 5 % ska ingen revidering göras. samordna sina åtgärder.

Kommissionen ska offentliggöra de reviderade beloppen i Europe­ iska unionens officiella tidning . AVDELNING V

ANDRA BESTÄMMELSER De reviderade beloppen ska tillämpas av medlemsstaterna inom 12 månader från offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 297

Rätt att föra talan inför domstol Artikel 301

Kommittéförfarande

Medlemsstaterna ska se till att beslut rörande ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som fattas enligt lagar eller andra författ­ ningar som genomför detta direktiv omfattas av rätten till 1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och domstolsprövning. tjänstepensionskommittén.

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 1 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av artikel 8 i det att, om sådana betalningar som avses i led i sker av beslutet. annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i 3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4 förväg och att de under denna period får förbjuda och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av utbetalningen. artikel 8 i det beslutet.

Artikel 302 iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och stadgar får endast ändras om de behöriga myndig­ Underrättelser som överlämnas innan de lagar och andra heterna har förklarat sig inte ha några invändningar författningar som är nödvändiga för att följa mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen artiklarna 57–63 har trätt i kraft av de kriterier som anges i leden i och ii.

Det bedömningsförfarande som tillämpas på de tilltänkta förvärv för vilka underrättelser enligt artikel 57 har överlämnats till de b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar behöriga myndigheterna innan de lagar och andra författningar ingångna försäkringsförpliktelser. som är nödvändiga för att följa artiklarna 57-63 har trätt i kraft ska genomföras i enlighet med den nationella lagstiftning i med­ lemsstaterna som gäller vid tiden för underrättelsen. c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

Artikel 303 d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa Ändringar av direktiv 2003/41/EG kan användas till täckande av eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och Direktiv 2003/41/EG ska ändras enligt följande: förmånstagare.

1. Artikel 17.2 ska ersättas med följande: Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med belop­ pet för de egna aktier som institutet självt innehar. ”2. För beräkning av den lägsta storleken på de komplet­ terande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 17a och 17d gälla. ” 3. Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla sol­ vensmarginalen också får utgöras av: 2. Följande artiklar ska införas:

a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital ” Artikel 17a upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får Disponibel solvensmarginal bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa pre­ ferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bin­ 1. Varje medlemsstat ska föreskriva att alla institut som dande avtal om att förlagslåne- eller avses i artikel 17.1 och som är belägna inom dess territorium preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtmins­ alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut tone motsvaras av kraven i detta direktiv. förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förplik­ b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana telser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande: som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmargina­ a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömse­ len, beroende på vilken som är lägst, för det samman­ sidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet lagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att avses i led a, om de uppfyller följande villkor: samtliga följande kriterier uppfylls:

i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller betalningar från dessa konton till medlemmar utan den behöriga myndighetens endast får ske i den utsträckning detta inte medför förhandsgodkännande. att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget ii) Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att har lösts. uppskjuta räntebetalningar på lånet.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/111

iii) Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha 4. På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes borgenärer. godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värde­ a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tilläm­ papperen ska innehålla bestämmelser om att låne­ pas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings­ kapital och obetalda räntor får användas till kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej förlusttäckning och möjliggöra för institutet att fort­ zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk sätta sin verksamhet. avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zill­ merad med en faktor som motsvarar det tillägg för för­ säljningskostnader som ingår i premien. v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.

b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även upp­ är av exceptionell natur. fylla följande villkor:

c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapi­ i) Endast helt inbetalda medel ska beaktas. tal, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den dis­ ponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löpti­ den vara minst fem år. Senast ett år före förfalloda­ tum ska institutet till de behöriga myndigheterna Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av sum­ man av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäk­ för godkännande lämna en plan för hur den dispo­ ringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska nibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är såvida inte den andel av den disponibla solvensmar­ möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång. ginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker 5. Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punk­ om detta och förutsatt att dess disponibla solvens­ terna 2-4 för att beakta en utveckling som motiverar tekniska marginal inte därigenom faller under den före­ justeringar av de poster som får ingå i den disponibla skrivna nivån. solvensmarginalen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsäg­ detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande för­ ningstid, med undantag av de fall då de inte längre farande med kontroll som avses i artikel 21b. kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget underrätta Artikel 17b de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och Föreskriven solvensmarginal institutet ska därvid ange den disponibla solvens­ marginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga 1. Om inte annat följer av artikel 17c ska den föreskrivna myndigheterna ska endast godkänna återbetal­ solvensmarginalen bestämmas så som anges i punkterna 2–6 ningen om institutets disponibla solvensmarginal beroende på vilka skulder som avses. inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande två resultat: iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständighe­ ter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till a) Första resultatet: betalning före de avtalade förfallodagarna.

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myn­ avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan digheterna har förklarat sig inte ha några invänd­ avdrag för retrocession ska multipliceras med ett pro­ ningar mot den föreslagna ändringen. centtal, som inte får vara mindre än 85 %, som för

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 1 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållan­ d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den det mellan de totala försäkringsmatematiska avsättning­ utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk. arna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

Artikel 17c b) Andra resultatet:

Garantifonder

För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala 1. Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b, ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår mot­ poster som anges i artikel 17a.2 och 17a.3 och, efter godkän­ svarar förhållandet mellan det totala beloppet för den nande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avgi­ artikel 17a.4 b. ven återförsäkring och retrocession, och det totala belop­ pet för risksumman för återförsäkring. 2. Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR. Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garan­ När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en tifonden får nedsättas med 25 % när det gäller ömsesidiga längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor och liknande företag. vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %. Artikel 17d

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i arti­ Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b.3 kel 2.3 a iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande 1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska bestämmas på och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet (Solvens II) ( * ) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som senaste räkenskapsåren. avses i artikel 17d.

4. När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital 2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med redemption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4. 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna 3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av beräknade enligt punkt 2 a. följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen. 5. När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmar­ De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hän­ ginalen vara lika med 1 % av tillgångarna. för sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop. 6. När det gäller försäkringar enligt artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till investerings­ Till denna summa läggs premierna för all mottagen återför­ fonder och för de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii, säkring under närmast föregående räkenskapsår. iv och v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvens­ marginalen vara lika med summan av följande: Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det a) 4 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, lik­ enligt punkt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget som det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på påtar sig en placeringsrisk. premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

b) 1 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka enligt punkt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsan­ täckande av driftskostnaderna fastställts för en period delen och 16 % av den andra ska läggas ihop. som överstiger fem år. Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt­ utsträckning institutet inte påtar sig någon placerings­ ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade risk, och det belopp som avsatts till täckande av drifts­ efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och kostnaderna inte fastställts för en period som överstiger det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta fem år. procenttal får inte vara mindre än 50 %.

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/113

4. Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande: Beloppet ska justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessio­ 100 000 -tal EUR. närer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop. Om förändringen i procent sedan förra justeringen är min­ dre än 5 % ska ingen justering göras. Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbe­ talats för förpliktelser som under samma tidsperioder över­ 2. Kommissionen ska årligen underrätta Europaparlamen­ tagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet tet och rådet om översynen och det justerade belopp som för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som avses i punkt 1. fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring. Artikel 21b Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som Kommittéförfarande återvunnits under de perioder som anges i punkt 1. 1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som och tjänstepensionskommittén, inrättad genom kommissio­ gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början nens beslut 2004/9/EG ( * ). av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räken­ skapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende 2. När det hänvisas till denna punkt ska artik­ på direkt försäkring och återförsäkring. larna 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tilläm­ pas, med beaktande av artikel 8 i det beslutet.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner ( * ) EUT L 3, 7.1.2004, s. 34 .” EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop. Artikel 304

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för Undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersätt­ 1. Medlemsstaterna får auktorisera livförsäkringsföretag som ningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och a) bedriver tjänstepensionsverksamhet i enlighet med artikel 4 i det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta direktiv 2003/41/EG, eller procenttal får inte vara mindre än 50 %. b) erbjuder pensionsförmåner som är knutna till att någon går i 5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram pension eller förväntar sig att gå i pension och där premierna för dessa förmåner är skattemässigt avdragsgilla för försäk­ enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmar­ ringstagaren enligt nationell lagstiftning i den medlemsstat ginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvens­ som har auktoriserat företaget, marginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för där oreglerade skadeersättningar i slutet och i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring i) alla tillgångar och motsvarande skulder som hänför sig inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvo­ till denna verksamhet separeras samt förvaltas och orga­ ten får aldrig vara större än ett. niseras skilt från försäkringsföretagens övriga verksam­ heter, utan möjlighet till överföring, ( * ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1. ” ii) verksamheterna i det företag som avses i leden a och b och för vilket metoden i denna punkt tillämpas bedrivs 3. Följande artiklar ska införas: enbart i den medlemsstat där företaget har auktoriserats, och

” Artikel 21a iii) den genomsnittliga durationen av skulderna som är kopplade till företagets affärsverksamhet överstiger 12 Översyn av garantifondens belopp år,

1. Det belopp i euro som fastställs i artikel 17c.2 ska ses att tillämpa solvenskapitalkravets undergrupp aktiekursrisker över årligen med början den 31 oktober 2012 , så att det som kalibreras med hjälp av ett värde för Value-at-Risk under avspeglar förändringar i det harmoniserade konsumentpris­ en tidsperiod som överensstämmer med den typiska inne­ indexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av havstiden för det företagets placeringar i aktier, med en kon­ Eurostat. fidensnivå som ger försäkringstagare och förmånstagare en

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 1 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

skyddsnivå som är likvärdig den som anges i artikel 101, om gånger minsta garantifonden enligt artikel 17.2 i direktiv metoden i denna artikel endast tillämpas på de tillgångar och 73/239/EEG från kravet att inrätta minsta garantifond före skulder som avses i led i. Vid beräkningen av solvenskapital­ utgången av räkenskapsår då premie- eller bidragsinkomsten upp­ kravet ska dessa tillgångar och skulder beaktas fullt ut när det går till sex gånger minsta garantifonden. Med beaktande av resul­ gäller att bedöma diversifieringseffekter, dock utan att detta tatet av den granskning som föreskrivs i artikel 298.2, ska rådet inkräktar på behovet av att skydda de intressen som försäk­ på förslag av kommissionen enhälligt besluta när medlemssta­ ringstagare och förmånstagare i andra medlemsstater har. terna ska upphäva detta undantag.

Förutsatt att tillsynsmyndigheterna ger sitt godkännande ska den metod som anges i första stycket endast användas om det 2. Skadeförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungari­ berörda företagets solvenssituation och likviditetsläge samt ket ”by Royal Charter” , ”by private Act” eller ”by special Public dess strategier, förfaranden och rapporteringsrutiner i fråga Act” får under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i om ALM-tekniker fortlöpande borgar för att företaget kan den bolagsform de hade den 31 juli 1973 . inneha placeringar i aktier under en tidsperiod som överens­ stämmer med den typiska innehavstiden för det företagets placeringar i aktier. Företaget ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att detta villkor kontrollerats med den konfidens­ nivå som är nödvändig för att ge försäkringstagarna och för­ Livförsäkringsföretag som etablerats i Förenade kungariket ”by månstagarna en skyddsnivå likvärdig den som anges i Royal Charter” , ”by private Act” eller ”by special Public Act” får artikel 101. under obegränsad tid fortsätta att bedriva verksamhet i den bolagsform de hade den 15 mars 1979 .

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska inte återgå till att tillämpa den metod som anges i artikel 105 utom under ved­ erbörligen motiverade omständigheter och under förutsätt­ ning att tillsynsmyndigheterna har givit sitt godkännande. Förenade kungariket ska sammanställa en förteckning över de företag som avses i första och andra styckena och översända den till övriga medlemsstater och kommissionen. 2. Senast den 31 oktober 2015 ska kommissionen till Kom­ mittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och Europaparlamentet översända en rap­ port om tillämpningen av den metod som anges i punkt 1 och 3. De sammanslutningar som i Förenade kungariket registre­ om den praxis tillsynsmyndigheterna tillämpat till följd av rats enligt ”the Friendly Societies Acts” får fortsätta den punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Denna rapport ska livförsäkrings- och sparverksamhet som de, i enlighet med sina särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna syften, bedrev den 15 mars 1979 . metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings- och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.

4. På begäran av skadeförsäkringsföretag som uppfyller kraven AVDELNING VI i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 4 och 5 ska medlemsstaterna upphöra att tillämpa bestämmelser som innebär restriktioner ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER avseende bl.a. pantsättning, deposition eller ställande av säkerhet.

KAPITEL I

Artikel 306

Övergångsbestämmelser

Rättigheter förvärvade av befintliga filialer och

försäkringsföretag

A v s n i t t 1

F ö r s ä k r i n g

1. Filialer, som före den 1 juli 1994 påbörjade sin verksamhet enligt de bestämmelser som gällde i den medlemsstat där respek­ tive filial är belägen, ska anses ha följt det förfarande som före­ Artikel 305 skrivs i artiklarna 145 och 146.

Undantag och upphävande av restriktiva bestämmelser

1. Medlemsstaterna får medge undantag för skadeförsäkrings­ 2. Artiklarna 147 och 148 ska inte inverka på sådana rättig­ företag, som den 31 januari 1975 inte uppfyllde kraven i artik­ heter som har förvärvats av försäkringsföretag som före den 1 juli larna 16 och 17 i direktiv 73/239/EEG och vilkas årliga premie- 1994 bedrev verksamhet inom ramen för friheten att tillhanda­ eller bidragsinkomst den 31 juli 1978 uppgick till mindre än sex hålla tjänster.

Bilaga 1

17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/115

A v s n i t t 2 När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning Å t e r f ö r s ä k r i n g när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upp­ hävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta Artikel 307 direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv

Övergångsperiod för artiklarna 57.3 och 60.6 i direktiv

utfärda.

2005/68/EG

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten En medlemsstat får senarelägga tillämpningen av bestämmelserna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar i artikel 57.3 i direktiv 2005/68/EG om ändring av artikel 15.3 i inom det område som omfattas av detta direktiv. direktiv 73/239/EEG och av bestämmelsen i artikel 60.6 i direk­ tiv 2005/68/EG till och med den 10 december 2008 . Artikel 310

Upphävande

Artikel 308 1. Direktiven 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, Rättigheter förvärvade av befintliga återförsäkringsföretag 76/580/EEG, 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG 1. Återförsäkringsföretag som omfattas av detta direktiv och och 2005/68/EG, i deras lydelse enligt de rättsakter som anges i som blivit auktoriserade eller berättigade att bedriva återförsäk­ bilaga VI del A, ska upphöra att gälla den 1 november 2012 utan ringsverksamhet i enlighet med bestämmelserna i de medlemssta­ att detta ska påverka medlemsstaternas skyldigheter i fråga om de ter där de har sina huvudkontor före den 10 december 2005 ska tidsfrister för införlivandet med nationell lagstiftning av direkti­ betraktas som auktoriserade i enlighet med artikel 14. ven och tillämpningen av dem som anges i bilaga VI del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska tolkas som hänvis­ De ska dock vara skyldiga att följa bestämmelserna i detta direk­ ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämfö­ tiv om bedrivande av återförsäkringsverksamhet och de krav som relsetabellen i bilaga VII. anges i artikel 18.1 b och d–g, artiklarna 19, 20 och 24 samt i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4. Artikel 311

2. Medlemsstaterna får medge sådana återförsäkringsföretag Ikraftträdande

som avses i punkt 1 i denna artikel och som den 10 december Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det 2005 inte uppfyllde kraven i artikel 18.1 b, artiklarna 19 och 20 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . och i avdelning I kapitel VI avsnitten 2, 3 och 4 en tidsfrist fram till och med den 10 december 2008 för att uppfylla dessa krav. Artiklarna 1-3, 5-9, 11, 12, 15-17, 19-22, 24, 25, 33, 56-66, 69, 70, 73, 143, 145, 147, 149-161, 168-171, 174-177, 179-184, 186-189, 191, 193-209, 267-300, 302, 305-308 och bilagorna I, KAPITEL II II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 november 2012.

Slutbestämmelser

Artikel 312 Artikel 309

Adressater

Införlivande

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författ­ ningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, Utfärdat i Strasbourg, 25 november 2009 23, 26-32, 34-49, 51-55, 67, 68, 71, 72, 74-85, 87-91, 93-96, 98, 100-110, 112, 113, 115-126, 128, 129, 131-134, 136-142, 144, 146, 148, 162-167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210- På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar 233, 235-240, 243-258, 260-263, 265, 266, 303 och 304 samt Ordförande Ordförande bilagorna III och IV senast den 31 oktober 2012 . J. BUZEK Åsa TORSTENSSON

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 1 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

BILAGA I

SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER

A. Klassificering av risker i klasser 1. Olycksfall (inklusive arbetsskador och yrkessjukdomar): — Fastställda försäkringsbelopp. — Skadeersättningar. — Kombinationer av båda ovanstående. — Passagerarskada. 2. Sjukdom: — Fastställda försäkringsbelopp. — Skadeersättningar. — Kombinationer av båda ovanstående. 3. Landfordon (andra än spårbundna) All skada på eller förlust av — motordrivna landfordon, — andra landfordon. 4. Spårbundna fordon All skada på eller förlust av spårbundna fordon. 5. Luftfartyg All skada på eller förlust av luftfartyg. 6. Fartyg (högsjöfartyg, fartyg för insjö-, flod- och kanaltrafik) All skada på eller förlust av — flod- och kanalfartyg, — insjöfartyg, — högsjöfartyg. 7. Godstransport (varor, bagage och allt annat gods) All skada på eller förlust av gods under transport eller bagage, oavsett transportmedel. 8. Brand och naturkrafter All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av — brand, — explosion, — storm,

Bilaga 1 1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/117 — annan naturkraft än storm, — atomenergi, — jordskred. 9. Annan skada på egendom All skada på eller förlust av egendom (annan än egendom som omfattas av klasserna 3, 4, 5, 6 och 7) som orsakas av hagel eller frost eller av någon annan händelse, som t.ex. stöld, med undantag för dem som ingår i klass 8. 10. Motorfordonsansvar All ansvarighet som uppkommer genom användning av motordrivna landfordon (inklusive fraktförares ansvar). 11. Luftfartygsansvar All ansvarighet som uppkommer genom användning av luftfartyg (inklusive fraktförares ansvar). 12. Fartygsansvar (högsjö-, insjö-, flod- och kanalfartyg) All ansvarighet som uppkommer genom användning av fartyg, skepp eller båtar i högsjöfart, på insjöar, floder eller kanaler (inklusive fraktförares ansvar). 13. Allmän ansvarighet All ansvarighet annan än sådan som anges i klasserna 10, 11 och 12. 14. Kredit: — Insolvens (allmän). — Exportkredit. — Avbetalningskredit. — Hypotekskredit. — Lantbrukskredit. 15. Borgen: — Borgen (direkt). — Borgen (indirekt). 16. Ekonomiska förluster av olika slag: — Arbetslöshetsrisker. — Inkomstförlust (allmän). — Dåligt väder. — Förlust av förmån. — Fortlöpande allmänna omkostnader. — Oförutsedda handelsomkostnader.

Bilaga 1 L 335/118 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 — Förlust till följd av nedgång i marknadsvärde. — Hyres- eller intäktsförlust. — Annan indirekt handelsförlust. — Ekonomisk förlust ej förenad med handel. — Annan ekonomisk förlust. 17. Rättsskydd Rättegångskostnader och andra kostnader i rättsliga angelägenheter. 18. Assistans Räddningstjänster som tillhandahålls personer som råkat i svårigheter under resa, vid vistelse utanför hemorten eller sin stadigvarande bostad. B. Beteckningar på auktorisationer beviljade för mer än en försäkringsklass Auktorisationer som samtidigt omfattar följande klasser ska betecknas enligt nedan: a) Klasserna 1 och 2: ”Olycksfalls- och sjukförsäkring”. b) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 3, 7 och 10: ”Motorfordonsförsäkring”. c) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 4, 6, 7 och 12: ”Sjö- och transportförsäkring”. d) Klasserna 1 (fjärde strecksatsen), 5, 7 och 11: ”Luftfartsförsäkring”. e) Klasserna 8 och 9: ”Försäkring mot brand och annan skada på egendom”. f) Klasserna 10, 11, 12 och 13: ”Ansvarighetsförsäkring”. g) Klasserna 14 och 15: ”Kredit- och borgensförsäkring”. h) Samtliga klasser: enligt medlemsstaternas eget val, varvid detta ska anmälas till övriga medlemsstater och kommissionen.

Bilaga 1 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/119

BILAGA II

LIVFÖRSÄKRINGSKLASSER

I. Livförsäkring som avses i artikel 2.3 a i–iii med undantag för dem som anges i II och III. II. Försäkring som utfaller vid äktenskaps ingående, försäkring som utfaller vid födelsen. III. Försäkring som avses i artikel 2.3 a i–ii och som är anknuten till investeringsfonder. IV. Den permanenta inte uppsägningsbara sjukförsäkring som avses i artikel 2.3 a iv. V. Tontiner som avses i artikel 2.3 b i. VI. Verksamhet avseende ”capital redemption” som avses i artikel 2.3 b ii. VII. Förvaltning av pensionsfonder som avses i artikel 2.3 b iii och iv. VIII. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 b v. IX. Verksamhetsformer som avses i artikel 2.3 c.

Bilaga 1 L 3 3 5 / 1 2 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

BILAGA III

FÖRETAGSFORMER

A. Företagsformer för skadeförsäkringsföretag: 1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ” société en commandite par actions/commanditaire vennoot­ schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”, ”société mutualiste/maatschappij van onderlinge bijstand”. 2. Bulgarien: ” акционерно дружество ”. 3. Tjeckien: ” akciová společnost ”, ” družstvo ”. 4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”. 5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”. 6. Estland: ”aktsiaselts”. 7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”. 8. Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ”, ” αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός ”. 9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”. 10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ” institution de prévoyance régie par le code de la sécu­ rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”. 11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”. 12. Cypern: ” eταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ”, ” εταιρεία περιορισμένης ευθύνης χωρίς μετοχικό κεφάλαιο ”. 13. Lettland: ” apdrošināšanas akciju sabiedrība ”, ” savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība ”. 14. Litauen: ” akcinė bendrovė ”, ” uždaroji akcinė bendrovė ”. 15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”. 16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ” külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”. 17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”. 18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”. 19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”. 20. Polen: ” spółka akcyjna ”, ” towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych ”. 21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”. 22. Rumänien: ” societăţi pe acţiuni ”, ” societăţi mutuale ”. 23. Slovenien: ” delniška družba ”, ” družba za vzajemno zavarovanje ”. 24. Slovakien: ” akciová spoločnost ”.

Bilaga 1 1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/121 25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag”, ”vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag”, ”vakuutusyhdistys/försäkringsförening”. 26. Sverige: ”försäkringsaktiebolag”, ”ömsesidiga försäkringsbolag” ”understödsföreningar”. 27. Storbritannien: ”companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ” societies registered under the Indu­ strial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under beteckningen ”Lloyd’s”. 28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1-27: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 ( 1 ). B. Företagsformer för livförsäkringsföretag: 1. Belgien: ”société anonyme/naamloze vennootschap”, ” société en commandite par actions/commanditaire vennoot­ schap op aandelen”, ”association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”. 2. Bulgarien: ” акционерно дружество ”, ” взаимозастрахователна кооперация ”. 3. Tjeckien: ” akciová společnost ”, ” družstvo ”. 4. Danmark: ”aktieselskaber”, ”gensidige selskaber”, ” pensionskasser omfattet af lov om forsikringsvirksomhed (tvær­ gående pensionskasser)”. 5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”, ” öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen”. 6. Estland: ”aktsiaselts”. 7. Irland: ”incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered under the Friendly Societies Acts”. 8. Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ”. 9. Spanien: ”sociedad anónima”, ”sociedad mutua”, ”sociedad cooperativa”. 10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ” institution de prévoyance régie par le code de la sécu­ rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”. 11. Italien: ”società per azioni”, ”società cooperativa”, ”mutua di assicurazione”. 12. Cypern: ” Εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ”, ” εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με εγγύηση ”. 13. Lettland: ” apdrošināšanas akciju sabiedrība ”, ” savstarpējās apdrošināšanas kooperatīvā biedrība ”. 14. Litauen: ” akcinės bendrovės ”, ” uždaroji akcinės bendrovės ”. 15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”. 16. Ungern: ”biztosító részvénytársaság”, ”biztosító szövetkezet”, ”biztosító egyesület”, ” külföldi székhelyű biztosító magyarországi fióktelepe”. 17. Malta: ”limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata”. 18. Nederländerna: ”naamloze vennootschap”, ”onderlinge waarborgmaatschappij”. 19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”. 20. Polen: ” spółka akcyjna ”, ” towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych ”. ( 1 ) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1 .

Bilaga 1 L 3 3 5 / 1 2 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009 21. Portugal: ”sociedade anónima”, ”mútua de seguros”. 22. Rumänien: ” societăţi pe acţiuni ”, ” societăţi mutuale ”. 23. Slovenien: ” delniška družba ”, ” družba za vzajemno zavarovanje ”. 24. Slovakien: ” akciová spoločnost ”. 25. Finland: ”keskinäinen vakuutusyhtiö”/” ömsesidigt försäkringsbolag ”, ”vakuutusosakeyhtiö”/” försäkringsaktiebolag ”, ”vakuutusyhdistys”/”försäkringsförening”. 26. Sverige: ” försäkringsaktiebolag ”, ” ömsesidiga försäkringsbolag ”, ”understödsföreningar”. 27. Förenade kungariket: ” companies limited by shares or by guarantee or unlimited ”, ”societies registered under the Industrial and Provident Societies Acts”, ”societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts”, de försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd’s. 28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före­ tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001. C. Former för återförsäkringsföretag: 1. Belgien: ” société anonyme/naamloze vennootschap ”, ” société en commandite par actions/commanditaire vennoot­ schap op aandelen”, ” association d’assurance mutuelle/onderlinge verzekeringsvereniging ”, ”société coopérative/coöperatieve vennootschap”. 2. Bulgarien: ” акционерно дружество ”. 3. Tjeckien: ” akciová společnost ”. 4. Danmark: ” aktieselskaber ”, ” gensidige selskaber ”. 5. Tyskland: ”Aktiengesellschaft”, ” Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit ”, ”Öffentlich-rechtliches Wettbewerbsversicherungsunternehmen ”. 6. Estland: ”aktsiaselts”. 7. Irland: ” incorporated companies limited by shares or by guarantee or unlimited ”. 8. Grekland: ” ανώνυμη εταιρία ”, ” αλληλασφαλιστικός συνεταιρισμός ”. 9. Spanien: ”sociedad anónima”. 10. Frankrike: ”société anonyme”, ”société d’assurance mutuelle”, ” institution de prévoyance régie par le code de la sécu­ rité sociale”, ”institution de prévoyance régie par le code rural”, ”mutuelles régies par le code de la mutualité”. 11. Italien: ” società per azioni ”. 12. Cypern: ” Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με μετοχές ”, ” Εταιρεία Περιορισμένης Ευθύνης με εγγύηση ”. 13. Lettland: ” akciju sabiedrība ”, ” sabiedrība ar ierobežotu atbildību ”. 14. Litauen: ” akcinės bendrovės ”, ” uždaroji akcinės bendrovės ”. 15. Luxemburg: ”société anonyme”, ”société en commandite par actions”, ”association d’assurances mutuelles”, ”société coopérative”. 16. Ungern: ” biztosító részvénytársaság ”, ” biztosító szövetkezet ”, ” harmadik országbeli biztosító magyarországi fióktelepe”. 17. Malta: ” limited liability company/kumpanija b’responsabbiltà limitata ”. 18. Nederländerna: ” naamloze vennootschap ”, ” onderlinge waarborgmaatschappij ”.

Bilaga 1 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/123 19. Österrike: ”Aktiengesellschaft”, ”Versicherungsverein auf Gegenseitigkeit”. 20. Polen: ” spółka akcyjna ”, ” towarzystwo ubezpieczeń wzajemnych ”. 21. Portugal: ” sociedade anónima ”, ” mútua de seguros ”. 22. Rumänien: ” societate pe acţiuni ”. 23. Slovenien: ” delniška družba ”. 24. Slovakien: ” akciová spoločnost ”. 25. Finland: ” keskinäinen vakuutusyhtiö/ömsesidigt försäkringsbolag ”, ” vakuutusosakeyhtiö/försäkringsaktiebolag ”, ” vakuutusyhdistys/försäkringsförening ”. 26. Sverige: ” försäkringsaktiebolag ”, ” ömsesidigt försäkringsbolag ”. 27. Förenade kungariket: companies limited by shares or by guarantee or unlimited, societies registered under the Indu­ strial and Provident Societies Acts, societies registered or incorporated under the Friendly Societies Acts, ” the asso­ ciation of underwriters known as Lloyd’s ”. 28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27: före­ tagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001.

Bilaga 1 L 3 3 5 / 1 2 4 S V Europeiska u i n onens of iciel a tid i f l n ng 1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 BILAGA IV

STANDARDFORMEL FÖR SOLVENSKAPITALKRAVET (SCR)

1. Beräkning av det primära solvenskapitalkravet Det primära solvenskapitalkravet (Basic SCR), som beskrivs i artikel 104.1, ska beräknas på följande sätt: √ Basic SC = R ∑ C rr o ,ij × CR S i × CR S j ,ij där SCR i betecknar riskmodul i och SCR j betecknar riskmodul j, och där ” i, j ” betyder att summan av de olika termerna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR skade betecknar teckningsriskmodulen för skadeförsäkring. — SCR liv betecknar teckningsriskmodulen för livförsäkring. — SCR hälsa betecknar teckningsriskmodulen för sjukförsäkring. — SCR marknad betecknar marknadsriskmodulen. — SCR motpartsrisk betecknar motpartsriskmodulen. Faktorn Corr ij betecknar den post som anges i rad i och kolumn j i följande korrelationsmatrix: j Marknad Motpartsrisk Liv Hälsa Skade i Marknad 1 0,25 0,25 0,25 0,25 Motpartsrisk 0,25 1 0,25 0,25 0,5 Liv 0,25 0,25 1 0,25 0 Hälsa 0,25 0,25 0,25 1 0 Skade 0,25 0,5 0 0 1 2. Beräkning av teckningsriskmodulen för skadeförsäkring Teckningsriskmodulen för skadeförsäkring, som beskrivs i artikel 105.2, ska beräknas på följande sätt: √ S R C sk d a e = ∑ C rr o ,ij × CR S i × CR S j ,ij där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ” i, j ” betyder att summan av de olika ter­ merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR skade-premie/reserv betecknar undergruppen premie- och reservrisker för skadeförsäkring. — SCR skade-katastrof betecknar undergruppen katastrofrisker för skadeförsäkring.

Bilaga 1 17.12.2009 SV Europeiska unionens officiella tidning L 335/125 3. Beräkning av teckningsriskmodulen för livförsäkring Teckningsriskmodulen för livförsäkring, som beskrivs i artikel 105.3, ska beräknas på följande sätt: √ S R C l v i = ∑ C rr o ,ij × CR S i × CR S j ,ij där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ” i, j ” betyder att summan av de olika ter­ merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR dödsfall betecknar undergruppen dödsfallsrisk. — SCR livsfall betecknar undergruppen livsfallsrisk. — SCR handikapp betecknar undergruppen handikapp- och sjukdomsrisk. — SCR liv kostnad betecknar undergruppen kostnadsrisk för livförsäkring. — SCR ändring betecknar undergruppen omprövningsrisk. — SCR förfall betecknar undergruppen förfallsrisk. — SCR liv katastrof betecknar undergruppen katastrofrisk för livförsäkring. 4. Beräkning av marknadsriskmodulen Strukturen på marknadsriskmodulen Marknadsriskmodulen, som beskrivs i artikel 105.5, ska beräknas på följande sätt: √ S R C m rknad a = ∑ C rr o ,ij × CR S i × CR S j ,ij där SCR i betecknar undergrupp i och SCR j betecknar undergrupp j, och där ” i, j ” betyder att summan av de olika ter­ merna bör täcka alla möjliga kombinationer av i och j. I beräkningen ska SCR i och SCR j ersättas med följande: — SCR ränta betecknar undergruppen ränterisk. — SCR aktie betecknar undergruppen aktiekursrisk. — SCR egendom betecknar undergruppen fastighetsrisk. — SCR spread betecknar undergruppen spreadrisk. — SCR koncentration betecknar undergruppen för koncentrationer av marknadsrisker. — SCR valuta betecknar undergruppen valutarisk.

Bilaga 1 L 335/126 SV Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

BILAGA V

GRUPPER AV SKADEFÖRSÄKRINGSKLASSER ENLIGT ARTIKEL 159

1. Olycksfall och sjukdom (klasserna 1 och 2 i bilaga I). 2. Fordonsförsäkring (klasserna 3, 7 och 10 i bilaga I; sifferuppgifter för klass 10, med undantag för fraktförares ansvar, anges separat). 3. Brand och annan skada på egendom (klasserna 8 och 9 i bilaga I). 4. Luftfart, sjöfart och transport (klasserna 4, 5, 6, 7, 11 och 12 i bilaga I). 5. Allmän ansvarighet (klass 13 i bilaga I). 6. Kredit och borgen (klasserna 14 och 15 i bilaga I). 7. Övriga klasser (klasserna 16, 17 och 18 i bilaga I).

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/127

BILAGA VI

DEL A

Upphävda direktiv med senare ändringar

(som det hänvisas till i artikel 310)

Rådets direktiv 64/225/EEG (EGT 56, 4.4.1964, s. 878 ) Artikel 29, bilaga I, punkt III G.1 i 1973 års anslutnings­ akt (EGT L 73, 27.3.1972, s. 89 ) Rådets första direktiv 73/239/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3 ) Artikel 29, bilaga I(XI)(B)(II)(1) i 1994 års anslutningsakt (EGT C 241, 29.8.1994, s. 197 ) (ersatt av rådets beslut 95/1/EG) (EGT L 1, 1.1.1995, s. 1 ) Artikel 20, bilaga II(3)(1) i 2003 års anslutningsakt ( EUT L 236, 23.9.2003, s. 335) Artikel 26, bilaga I(II)(c)(1)(a) i 1985 års anslutningsakt ( EGT L 302, 15.11.1985, s. 156) Rådets direktiv 76/580/EEG Endast artikel 1 (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13 ) Rådets direktiv 84/641/EEG Endast artiklarna 1–14 (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21 ) Rådets direktiv 87/343/EEG Endast artikel 1 och bilagan (EGT L 185, 4.7.1987, s. 72 ) Rådets direktiv 87/344/EEG Endast artikel 9 (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77 ) Rådets andra direktiv 88/357/EEG Endast artiklarna 9, 10 och 11 (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1 ) Rådets direktiv 90/618/EEG Endast artiklarna 2, 3 och 4 ( EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG Endast artiklarna 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, 13, 14, 17, 18, 24, 32, 33 och 53 (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG Endast artiklarna 1, 2.2 tredje strecksatsen och artikel 3.1 (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG Endast artikel 8 ( EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG Endast artikel 1 ( EGT L 77, 20.3.2002, s. 17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG Endast artikel 22 ( EUT L 35, 11.2.2003, s. 1)

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 2 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 4 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 57 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG Endast artikel 1 och punkt I i bilagan (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) Rådets direktiv 73/240/EEG (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20) Rådets direktiv 76/580/EEG (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13) Rådets direktiv 78/473/EEG (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25) Rådets direktiv 84/641/EEG (EGT L 339, 27.12.1984, s. 21) Rådets direktiv 87/344/EEG (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77) Rådets andra direktiv 88/357/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1) Rådets direktiv 90/618/EEG Endast artiklarna 5–10 (EGT L 330, 29.11.1990, s. 44) Rådets direktiv 92/49/EEG Endast artiklarna 12.1, 19, 23, 27, 30.1, 34, 35, 36, 37, 39.1, 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1 och 46.1 (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG Endast artikel 9 (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG Endast artikel 3 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14) Rådets direktiv 92/49/EEG (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG Endast artikel 1 andra strecksatsen, artikel 2.1 första streck­ satsen, artikel 4.1, 4.3 och 4.5 samt artikel 5 andra streck­ (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7) satsen Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG Endast artikel 2 (EGT L 290, 17.11.2000, s. 27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG Endast artikel 24 (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 6 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 58 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1)

Bilaga 1 1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/129

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG Endast artikel 1 (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG Endast artikel 28 (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 7 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 59 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG (EGT L 110, 20.4.2001, s. 28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1) Rådets direktiv 2004/66/EG Endast punkt II i bilagan (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG Endast artikel 8 (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG Endast artikel 60 (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/101/EG Endast artikel 1 och punkt 3 i bilagan (EUT L 363, 20.12.2006, s. 238) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG Endast artikel 2 (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG Endast artikel 1 (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG Endast artikel 4 (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/19/EG Endast artikel 1 (EUT L 76, 19.3.2008, s. 44) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/37/EG Endast artikel 1 (EUT L 81, 20.3.2008, s. 1)

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 3 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

DEL B

Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 310)

Direktiv Tidsfrist för införlivande Tidsfrist för tillämpning 64/225/EEG 26 augusti 1965 73/239/EEG 27 januari 1975 27 januari 1976 73/240/EEG 27 januari 1975 76/580/EEG 31 december 1976 78/473/EEG 2 december 1979 2 juni 1980 84/641/EEG 30 juni 1987 1 januari 1988 87/343/EEG 1 januari 1990 1 juli 1990 87/344/EEG 1 januari 1990 1 juli 1990 88/357/EEG 30 december 1989 30 juni 1990 90/618/EEG 20 maj 1992 20 november 1992 92/49/EEG 31 december 1993 1 juli 1994 95/26/EG 18 juli 1996 18 juli 1996 98/78/EG 5 juni 2000 2000/26/EG 20 juli 2002 20 januari 2003 2000/64/EG 17 november 2002 2001/17/EG 20 april 2003 2002/13/EG 20 september 2003 2002/83/EG 17 november 2002 , 20 september 2003 , 19 juni 2004 (beroende på den särskilda bestämmelsen) 2002/87/EG 11 augusti 2004 2004/66/EG 1 maj 2004 2005/1/EG 13 maj 2005 2005/14/EG 11 juni 2007 2005/68/EG 10 december 2007 2006/101/EG 1 januari 2007 2008/19/EG Ej tillämplig 2008/37/EG Ej tillämplig

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/131

1, 2.2,

Detta direktiv Artiklarna 2.3 och 267 Artikel 2.2 — — Artikel 3 — Artikel 5.1 Artikel 5.2 Artikel 5.3 Artikel 5.4 Artikel 6 Artikel 15.4

Direktiv 2007/44/EG

Direktiv 2005/68/EG Artikel 1.1

Direktiv 2002/83/EG Artikel 2 första meningen Artikel 3.4

Direktiv 2001/17/EG Artikel 1.1

VII

Direktiv 98/78/EG BILAGA

JÄMFÖRELSETABELL

Direktiv 92/49/EEG Artikel 2

Direktiv 88/357/EEG

Direktiv 87/344/EEG

Direktiv 78/473/EEG

2.1 a-c 2.1 d 2.1 e 2.2 a 2.2 b 2.2 c 2.2 d 2.3 första 2.3 femte 216 Direktiv 73/239/EEG Artikel 1.1 Artikel 1.2 Artikel 1.3 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel till fjärde styckena Artikel stycket

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 3 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt re dai 8 första t et D — Artikel 4.5 Artikel 7 Artikel meningen Artikel 8.2 — Artikel 8.3 — Artikel 8.1 Artikel 8.4 — — Artikel 134.1 — Artikel 14.1, 14.2 a och b

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 3

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 1.1 o Artikel 1.1 p Artikel 4

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 Artikel 4

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ stycket g 932 eriD 3.1 första 3.1 tredje 4 första 4 a 4 b 4 c 4 e 4 f 4 5 a 5 b 5 c 5 d /37

Artikel och andra Artikel stycket Artikel 3.2 Artikel meningen Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 6

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/133

iv kt och B g re dai 18.1 a 18.1 b 18.1 c 18.1 d 18 18 h t IIIA et D Artikel 15.1 och 15.2 första stycket Artikel 15.3 första stycket — Bilaga Artikel 17.2 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 19

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 6 a 6 a 6 b 6 c 6 d

Bilaga I Artikel 5.2 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 7

vit 38 GE/ k eriD /2002 5.2, första

Artikel 5.1 och stycket Artikel 6.1 a Artikel 6.1 b Artikel 6.1 c Artikel 6.1 d Artikel 6.1 e Artikel 6.2

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2 5.2.2 b 6.1 a 6.1 b 6.1 c 6.1 d 6.1 e 9 5.2, första

Artikel 5.1 och stycket Artikel 5.2.2a Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 7.2.2 b 8.1 a 8.1 a, 8.1 b 8.1 c 8.1 d 8.1 e 8.1 f 8.1, andra 218 /37

Artikel 7.1 och 7.2 första stycket Artikel 7.2.2a Artikel Artikel Artikel sista stycket Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel till fjärde stycket

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 3 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv a, c, kt re dai 23.1 23.2 e 23.2 a t et D Artikel 20 Artikel 18.2 Artikel 21.4 Artikel 21.1 första stycket Artikel 21.2 Artikel 21.3 Artikel 22 Artikel d och e Artikel Artikel och d Artikel 145.1 första stycket

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 11.1 a, 11.2 a 11.2 c

d och e Artikel 8 Artikel 9.1 Artikel 9.2 Artikel 10 Artikel c, Artikel och b Artikel och d

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 6.3 Artikel 6.4 Artikel 6.5 tredje stycket Artikel 6.5 första stycket Artikel 6.6 Artikel 7 a-d Artikel 7 f och g Artikel 40.1

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G 29 29 k E vit /9 E g eriD 4/2 7 a-d 7 e 7

9 Artikel 6.2 Artikel 6.3 första stycket Artikel 6.3 andra stycket och artikel första stycket första meningen Artikel 6.3 tredje stycket och artikel andra stycket Artikel 6.3 fjärde stycket Artikel 6.4 Artikel Artikel och f Artikel och h Artikel 32.1

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

h GE och k vit E/ g 932 eriD 8.1 a 8.3, första 8.3, andra 8.3 tredje 8.3 fjärde 9 a-d 9 e och f 9 /37

Artikel Artikel 8.2 Artikel stycket Artikel stycket Artikel stycket Artikel stycket Artikel 8.4 Artikel Artikel Artikel Artikel 10.1

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/135

iv kt re dai 25 andra t et D Artikel 145.2 Artikel 145.3 Artikel 146.1 och 2 Artikel 146.3 Artikel 146.3 andra stycket Artikel 145.4 — Artikel stycket Artikel 26 Artikel 30.1, 30.2 första stycket Artikel 30.2 andra stycket Artikel 30.3 Artikel 32.1 —

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 60. 3

Artikel 13 Artiklarna 14 och 60.2 Artikel 15.1 första och andra stycket Artikel 15.1, andra stycket Artikel Artikel 15.4

vit 38 GE/ k eriD /2002 och tredje

Artikel 40.2 Artikel 40.3 Artikel 40.4 Artikel 40.5 Artikel 40.6 Artikel 9 Artikel 9a Artikel 10.1 första meningen och 10.2 första stycket Artikel 10.1, andra meningen Artikel 10.2 andra stycket Artikel 10.3

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 Artikel 32.2 första stycket Artikel 32.2 andra stycket Artikel 32.3 Artikel 32.4 Artikel 32.5 Artikel 32.6 Artikel 33 Artikel 56 Artikel 9.1 och 9.2 första stycket Artikel 9.2 andra stycket Artikel 9.3

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 13. 3 220 /37

Artikel 10.2 första stycket Artikel 10.2 andra stycket Artikel 10.3 Artikel 10.4 Artikel 10.5 Artikel 10.6 Artikel 11 Artikel 12 Artikel 12a Artikel 13.1 och 13.2 första stycket Artikel 13.2 andra stycket Artikel 13.2 tredje stycket Artikel

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 3 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt re dai 129.1 d t et D Artikel 33 Artiklarna 76-86 Artiklarna 134.2 och 173 — Artiklarna 87-99 Artikel 100-127 Artiklarna 128, 129.1 a-c och 127.2 Artikel — — — Artikel 33 Artikel 35 Artikel 34.1-34.3 och 34.5-34.7

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 16 Artikel 32.1 och 32.3 Artikel 32.2 Artikel 33 Artiklarna 35, 36, 60.8 Artiklarna 37-39, 60.9 Artikel 40.1 Artikel 40.2 Artikel 41 Artikel 60.10 Artikel 16 Artikel 17.2 Artikel 17.3 och 17.4 första stycket leden a och b

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 11 Artikel 20.1-20.3 och 20.4 andra stycket Artikel 20.4 första stycket Artikel 27 Artikel 28 Artikel 29.1 Artikel 29.2 Artikel 30 Artiklarna 28 och 28 a Artikel 31 Artikel 11 Artikel 13.2 Artikel 13.3 första stycket och andra stycket leden a och b

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 Artikel 10 Artikel 17 Artikel 18 Artikel 11.2 Artikel 11.3 första stycket och andra stycket leden a och b

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8 Artikel 10

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ stycket 932 eriD a och b /37

Artikel 14 Artiklarna 15.1, 15.2 och 15.3, andra stycket Artikel 15.3 första stycket Artikel 15a Artikel 16 Artikel 16a Artikel 17.1 Artikel 17.2 Artikel 17a Artikel 17b Artikel 18 Artikel 14 Artikel 19.2 Artikel 19.3 första stycket och andra leden

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/137

iv kt re dai 35.2 b t et D Artikel 34.8 Artikel Artikel 137 — Artikel 138.5 — Artikel 139.3 — Artikel 138.5 Artiklarna 138.2 och 139.2 Artikel 142.1 Artikel 141

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 och fjärde

Artikel 17.4 första stycket led c Artikel 17.4 andra stycket Artikel 42.1 Artikel 42.2 första stycket Artikel 42.2 andra stycket Artikel 42.3 första stycket Artikel 42.3 andra stycket Artikel 42.2 andra stycket Artikel 43.1 Artikel 43.2 leden a-e

vit 38 GE/ k eriD /2002 och femte

Artikel 13.3 andra stycket led c Artikel 13.3 tredje stycket Artikel 37.1 Artikel 37.2 första stycket Artikel 37.2 andra stycket Artikel 37.3 första stycket Artikel 37.3 andra stycket Artikel 37.2 andra stycket Artikel 38.1 första meningen Artikel 38.1 andra meningen leden a-e Artikel 38.2

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 Artikel 11.3 andra stycket led c Artikel 11.3 tredje stycket Artikel 13.2 första stycket Artikel 13.2 andra stycket Artikel 13.3 första stycket Artikel 13.3 andra stycket Artikel 13.4 Artikel 13.2

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8 Artikel 10 Artikel 10

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 222 /37

Artikel 19.3 andra stycket led c Artikel 19.3 tredje stycket Artikel 20.1 Artikel 20.2 första stycket Artikel 20.2 andra stycket Artikel 20.3 första stycket Artikel 20.3 andra stycket Artikel 20.4 Artikel 20.5 Artikel 20a.1 första stycket första meningen Artikel 20a.1 första stycket andra meningen leden a-e Artikel 20a.2

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 3 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv a, b g kt re dai 144.1 162.2 a-f 162.2 t et D Artikel 140.2 — Artikel 142.2 — Artikel och c Artikel 144.2 första stycket Artikel 144.2 andra stycket Artikel 144.3 Artikel 162.1 Artikel och h Artikel Artikel 163 första meningen — Artikel 166

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 och d eriD /5002

Artikel 43.4 Artikel 43.5 Artikel 43.6 Artikel 44.1 första stycket led a, b Artikel 44.1 andra stycket Artikel 44.2

vit 38 GE/ k och d eriD /2002 b

Artikel 38.3 Artikel 38.4 Artikel 38.5 Artikel 39.1 första stycket led a, Artikel 39.1 andra stycket första meningen Artikel 39.1 andra stycket andra meningen Artikel 39.2 Artikel 51.1 Artikel 51.2 Artikel 54 första stycket första meningen Artikel 54 första stycket andra meningen till tredje stycket Artikel 55

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 Artikel 14

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8 Artikel 11.1

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

led GE k vit E/ 932 d eriD 23.2 a-g 23.2 h 24 första 24 första /37 och

Artikel 20a.3 Artikel 20a.4 Artikel 20a.5 Artikel 21 Artikel 22.1 första stycket a, b Artikel 22.1 andra stycket första meningen Artikel 22.1 andra stycket andra meningen Artikel 22.2 Artikel 23.1 Artikel Artikel Artikel stycket första meningen Artikel stycket andra meningen till tredje stycket Artikel 25

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/139

iv kt re dai t et D Artikel 167 Artikel 168 första stycket Artikel 168 andra stycket Artikel 170 Artikel 164 Artikel 171 Artikel 174 första till tredje stycket Artikel 177.1 och 177.2 — — Artikel 305.1 Artikel 305.2 Artikel 305.4 — — Artikel 298.2 och 298.3

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 52.1 och 52.2 Artikel 52.3 och 52.4 Artikel 54.2

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 56 Artikel 52.2 första stycket Artikel 52.2 andra stycket Artikel 52.3 Artikel 53 Artikel 57 Artikel 58 Artikel 59.1 och 59.2 Artikel 59.3-59.6 Artikel 62

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 Artikel 53

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8 Artikel 28

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 27 första 27 andra 30.2 b 224 /37

Artikel 26 Artikel stycket Artikel stycket Artikel 28 Artikel 28a Artikel 29 Artikel 29a Artikel 29b.1 och 29b.2 Artikel 29b.3-29b.6 Artikel 30.1 och 30.2 a Artikel Artikel 30.4 Artikel 30.5 Artikel 31 Artikel 32 Artikel 33

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 4 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt I del A re dai t I del A et D — Artikel 309.1 Artikel 309.2 — Artikel 312 Artikel 15.2 andra stycket och Bilaga Bilaga och B Artikel 16 — Artikel 190.1 Artikel 190.2 — Artikel 190.1 Artikel 190.3 Artikel 191 Artikel 192 första och andra stycket — Artikel 193

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

Artikel 6 Artikel 7.1 Artikel 7.2 Artikel 9

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 64.1 Artikel 64.2 Artikel 66

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 6.5 fjärde stycket Artikel 69.1–69.4 Artikel 70 Artikel 74

vit 71 GE/ k eriD /1002 el 31.3

Artikel 31.1 och 31.2 Artik Artikel 33

k vit GE/8 eriD 7/8 9 Artikel 11.5 Artikel 11.1-11.3 Artikel 11.4 Artikel 13

G k E vit /9 E eriD 4/2 9 Artikel 57.1 Artikel 57.2 Artikel 58

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8 Artikel 29 Artikel 32 Artikel 33 Artikel 34 Artikel 35

GE k vit E/ 443 eriD /78

Artikel 10 Artikel 11 Artikel 12

GE k vit E/ 374 eriD /87

Artikel 9 Artikel 10 Artikel 11 Artikel 12 Artikel 1.1 första stycket Artikel 1.2 andra stycket Artikel 1.2 Artikel 2.1 Artikel 2.2 Artikel 3 Artikel 4.1 Artikel 4.2 Artikel 5

GE k vit E/ 932 eriD del A del C del D /37

Artikel 34 Artikel 35 Artikel 36 Artikel 37 Artikel 38 Bilaga Bilaga delarna A och B Bilaga Bilaga

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/141

iv kt re dai t et D Artikel 195 Artikel 194 Artikel 196 — Artikel 198 Artikel 199 Artikel 200.1 första stycket Artikel 200.2-200.4 Artikel 200.1 andra stycket Artikel 201 Artikel 202 Artikel 203 Artikel 204 Artikel 205 Artikel 16.2 — — — Artikel 13.13

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 2.1 e

Artikel

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 1.1 c

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE 2 b k vit E/ 753 2 a, 2 c 2 d eriD e / 8 2 8 Artikel 1 Artikel och Artikel Artikel

GE k vit E/ 443 3.2 a–c eriD /78

Artikel 1 Artikel 2 Artikel 3.1 Artikel 3.2 första stycket första meningen Artikel Artikel 3.3 Artikel 4 Artikel 5 Artikel 6 Artikel 7 Artikel 8 Artikel 9

GE k vit E/ 374 eriD /87

Artikel 6 Artikel 7 Artikel 8

GE k vit E/ 932 eriD 226 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 4 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt re dai t et D — Artikel 145.1 andra stycket Artikel 187 — — — — Artikel 177.1 och 177.2 — — Artikel 179.3 Artikel 179.4 — Artikel 150

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 1.1 h Artikel 1 b andra meningen

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2 1 e

9 Artikel Artikel 27 Artikel 30.1 .3

GE k vit E/ 753 2 f 7.1 a–e 7.1 f 8.4 a 8.4 d eriD 7.1 g-7.3 / 8 8 Artikel Artikel 3 Artikel 4 Artikel 6 Artikel Artikel Artikel Artikel 8.1 och 8.2 Artikel 8.3 Artikel och 8.4 c Artikel Artikel 8.5 Artikel 12 Artikel 12a.1–12a

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/143

iv kt re dai 1.3.8 a t et D Artikel 151 Artikel 152 Artikel 147 Artikel 148.1 Artikel 148.2 Artikel 149 — — Artikel 299 Artikel 300 — — — — Artikel 13.1 Artikel 13.11 Artikel

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 2.1 d 2.1 f

Artikel Artikel

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 41 Artikel 42 Artikel 43 Artikel 68.2 Bilaga II Artikel 1.1 a Artikel 1.1 b Artikel 1.1 e

vit 71 GE/ k eriD /1002

Artikel 2 a Artikel 2 e

k vit GE/8 eriD 7/8 1 a

9 Artikel

G k E vit /9 E eriD 4/2 1 a 1 b 1 c

9 Artikel 34 Artikel 35 Artikel 35 Artikel 36 Artikel 23 Artikel Artikel Artikel

GE 5, 9, k vit E/ 753 eriD till sjätte 2 A 2 B / 8 8 Artikel 12a.4 första stycket Artikel 12a.4 andra stycket Artikel 14 Artikel 16.1 första och andra stycket Artikel 16.1 tredje stycket Artikel 17 Artikel 26 Artikel 27 Artikel 31 Artikel 31 Bilaga I Bilaga Bilaga Artiklarna 10 och 11

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 228 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 4 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt 63 re dai t et D — Artikel 13.18 Artiklarna 13.21, 24.2 och artikel Artikel 13.15 Artikel 13.16 Artikel 13.22 Artikel 13.10 Artikel 13.17 Artikel 13.20 Artikel 13.18 Artikel 188 Artikel 24.1 Artikel 39.1 Artikel 39.2-6

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ g n i n ii k 86 eriD /5002 2.1 2.1 i 2.1 j 2.1 k 2.1 l 2.1 m 2.1 n

Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 2.1 Artikel 2.1 Artikel 12 Artikel 18

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 1.1 f Artikel 1.1 i Artikel 1.1 j Artikel 1.1 k Artikel 1.1 l Artikel 1.1 m Artikel 1.1 n Artikel 1.1 r Artikel 1.1 r i Artikel 1.1 r ii Artikel 14.1 Artikel 14.2-14.5

vit 71 GE/ k eriD /1002

Artikel 2 h

k vit GE/8 eriD 7/8 1 d 1 e 1 k 1 f

9 Artikel Artikel Artikel Artikel

G k E vit /9 E g l a l b 1 d 1 f 1 1 h 1 i 1 j 1 k 1 l 1 1 eriD 4/2

9 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 3 Artikel 8 Artikel 12.2 Artikel 12.3-12.6

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/145

iv kt re dai t et D Artikel 57 Artikel 61 Artikel 62 Artikel 58.1-58.7 Artikel 59 Artikel 60 Artikel 64 Artikel 65 Artikel 66 Artikel 67 Artikel 68.1 Artikel 68.3 Artikel 68.4 Artikel 66 Artikel 70 Artikel 68.2 Artikel 72.1 a–72.1 c

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 19.1 Artikel 22 Artikel 23 Artikel 19.2-19.8 Artikel 19a Artikel 20 Artikel 24 Artikel 25 Artikel 26 Artikel 27 Artikel 28.1 Artikel 28.3 första till fjärde stycket Artikel 28.3 femte stycket Artikel 29 Artikel 28.2 Artikel 31.1 första stycket

vit 38 GE/ k eriD /2002 till fjärde

Artikel 15.1 och 15.2 Artikel 15.3 Artikel 15.4 Artikel 15a Artikel 15b Artikel 15c Artikel 16.1 Artikel 16.2 Artikel 16.3 Artikel 16.4 Artikel 16.5 Artikel 16.7 första stycket Artikel 16.7 femte stycket Artikel 16.8 Artikel 16.6 Artikel 17.1 a

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2 till fjärde 16.5 c 16.5 a 16a.1 a

9 Artikel 15.1 och 15.2 Artikel 15.3 Artikel 15.4 Artikel 15a Artikel 15b Artikel 15c Artikel 16.1 Artikel 16.2 Artikel 16.3 Artikel 16.4 Artikel 16.5 Artikel 16.5b första stycket Artikel 165b femte stycket Artikel 16.3 Artikel Artikel Artikel

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 230 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 4 6 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt re dai t et D Artikel 72.1 andra stycket Artikel 72.2 — — — — Artikel 180 Artikel 181.1 och 179.3 Artikel 181.2 Artikel 183 Artikel 153 Artikel 154 Artikel 155.8 Artikel 155.1 Artikel 155.2, 155.4-155.6 och 155.9 Artikel 155.3 Artikel 155.7 Artikel 156 Artikel 160 Artikel 184

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 31.1 andra stycket Artikel 31.2 Artikel 34.1-34.3 Artikel 34.4

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 17.1 b Artikel 17.2 Artikel 22 Artikel 23 Artikel 24 Artikel 33 Artikel 44 Artikel 45 Artikel 46.1 Artikel 46.2 Artikel 46.3, 46.5-46.7 och 46.9 Artikel 46.4 Artikel 46.8 Artikel 47 Artikel 48

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2 16a.1 b

9 Artikel Artikel 16a.2 Artikel 20 Artikel 21 Artikel 22 Artikel 25 Artikel 28 Artikel 29 Artikel 30.2 Artikel 31 Artikel 38 Artikel 39.2 och 39.3 Artikel 40.2 Artikel 40.3 Artikel 40.4, 40.6-40.8 och 40.10 Artikel 40.5 Artikel 40.9 Artikel 41 Artikel 42.2 Artikel 43.2 och 43.3

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/147

iv kt V re dai t et D Artikel 159 och bilaga Artikel 189 Artikel 157 — — Artikel 58.8 — Artikel 206 Artikel 207 — — Artikel 13.3

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

Artikel 1.4

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 56

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 49 Artikel 50.1 första och tredje stycket artikel 50.2 Artikel 64

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 1 b

9 Artikel

G k E vit /9 E eriD 4/2 till tredje 51 sista

9 Artikel 44.2 Artikel 45.2 Artikel 46.2 första stycket Artiklarna 47-50 Artikel 51 Artikel strecksatsen Artikel 52 Artikel 54 Artikel 55 Artiklarna 24 och 26 Artiklarna 12.1, 19, 33, 37, 39.1 40.1, 42.1, 43.1, 44.1, 45.1, 46.1

GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 232 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 4 8 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt stycket re dai 212.1 a 212.1 b 210.1 f 210.1 f t et D Artikel 13.4 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 13.6 Artikel 214.1 Artikel 214.1 och 214.2 första och andra Artikel 247.1 Artikel 246 Artikel 254.1 Artiklarna 254.2, 255.1 och 255.2 Artiklarna 249.1, 252, 253

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 2.1 c 59.2 a i 59.2 a j 59.2 b

Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 59.3 Artikel 59.3 Artikel 59.3 Artikel 59.4 Artikel 59.5 Artikel 59.5

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 1.1 s

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 g eriD 7/8 1 c 1 1 h 1 i 1 j 1 l

9 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 2 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 5.1 Artikel 5.2 Artikel 6 Artikel 7

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/149

iv kt re dai 268.1 b 268.1 c 268.1 d 268.1 a t et D Artiklarna 245, 246, 258.1 Artiklarna 218, 219, 258.1 Artiklarna 218, 219, 258.1, 260-263 Artikel 264 Artikel 257 Artikel 311 Artiklarna 213-215 och 218-246 Artiklarna 215-217, 220-243 Artikel 267 Artikel Artikel Artikel Artikel 13.9 Artikel

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

Artikel 8.1

vit GE/ II II k 86 eriD /5002 2.1 h

Artikel 59.5 Artikel 59.6 Artikel 59.7 Artikel 59.8 Artikel 65 Artikel 59.9 och bilaga Artikel 59.9 och bilaga Artikel

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 73

vit 71 GE/ g k 2 eriD /1002

Artikel 32 Artikel 1.2 Artikel 2 b Artikel 2 c Artikel 2 d Artikel 2 f Artikel

k vit GE/8 eriD 7/8 9 Artikel 8 Artikel 9 Artikel 10 Artikel 10a Artikel 10b Artikel 12 Bilaga I Bilaga II

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 234 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 5 0 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv g kt re dai 268.1 e 268.1 f 268.1 t et D Artikel Artikel Artikel — Artikel 269 Artikel 270 Artikel 271 Artikel 272 Artikel 273 Artikel 274 Artikel 275 Artikel 277 Artikel 278 Artikel 279 Artikel 280 Artikel 281 Artikel 282 Artikel 283 Artikel 284 Artikel 285 Artikel 286 Artikel 287 Artikel 288 Artikel 289 Artikel 290 Artikel 291 Artikel 292

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

vit 38 GE/ k eriD /2002

vit 71 GE/ k eriD /1002

Artikel 2 i Artikel 2 j Artikel 2 k Artikel 3 Artikel 4 Artikel 5 Artikel 6 Artikel 7 Artikel 8 Artikel 9 Artikel 10 Artikel 11 Artikel 12 Artikel 13 Artikel 14 Artikel 15 Artikel 16 Artikel 17 Artikel 18 Artikel 19 Artikel 20 Artikel 21 Artikel 22 Artikel 23 Artikel 24 Artikel 25 Artikel 26

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/151

iv kt re dai t et D Artikel 293 Artikel 294 Artikel 295 Artikel 268.2 Artikel 296 Artikel 276 — Artikel 13.14 — — Artikel 2.3 Artikel 9 Artikel 10 — Artikel 15.2 tredje stycket och 15.3 andra stycket Artikel 21.1

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 2.3

vit 38 GE/ g k 1.1 3.2, 3.3 eriD /2002 och tredje

Artikel 1.1 d Artikel Artikel 1.1 q Artikel 1.2 Artikel 2.1 Artikel och 3.8 Artikel 3.5 och 3.7 Artikel 3.6 Artikel 5.2 andra stycket Artikel 6.5 första och andra stycket

vit 71 GE/ k eriD /1002

Artikel 27 Artikel 28 Artikel 29 Artikel 30.1 Artikel 30.2 Bilaga

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 236 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 5 2 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt re dai 23.2 f t et D Artikel Artikel 24.1 Artikel 208 Artikel 69 Artikel 73 — Artikel 74.1 Artikel 74.3 andra stycket Artikel 74.4-74.7 Artikel 209 — — — Artikel 182 Artikel 186 Artikel 185.1 Artikel 185.4 första meningen Artikel 185.6

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 12 Artikel 30

vit 38 GE/ a k eriD /2002

Artikel 7 e Artikel 8 Artikel 12 Artikel 16.9 Artikel 18.1–18.6 Artikel 18.7 Artikel 19.1 första stycket första strecksatsen Artikel 19.1 andra stycket andra strecksatsen Artikel 19.1 andra stycket, 19.2 och 19.3 Artikel 21 Artikel 25 Artikel 26 Artikel 32 Artikel 34 Artikel 35 Artikel 36.1 Artikel 36.2 Bilaga III

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/153

iv h kt re dai 162.2 a-e, och t g och tredje et D Artikel 185.7 Artikel 147 Artikel 148.1, 148.3 och 148.4 Artikel 149 — Artikel 160 Artikel 159 Artikel 160.2 Artikel 163 Artikel 169 Artikel 166.1 och 166.2 Artikel 167 Artikel 177.1 och 177.2 — Artikel 305.2 andra stycket Artikel 305.3 Artikel 243 Artikel 301.1 och 301.3

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002

Artikel 52.1 och 52.2 Artikel 52.3 och 52.4 Artikel 55

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 36.3 Artikel 41 Artikel 42.1-42.3 Artikel 43 Artikel 45 Artikel 48 Artikel 49 Artikel 51.2 a-g Artikel 51.3 och 51.4 Artikel 52.1 Artikel 55.1 och 55.2 Artikel 56 Artikel 59.1 och 59.2 Artikel 59.3 och 59.6 Artikel 60.1 Artikel 60.2 Artikel 61 Artikel 65

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8 Artikel 31

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 238 /37

Bilaga 1

L 3 3 5 / 1 5 4 S V Europeiska unionens officiella tidning 17.12.2009

iv kt re dai 185.2 a-c, t et D Artikel 308 Artikel 297 — — Artikel 310 Bilaga II Artikel 185.3 och 185.5 första stycket — Bilaga VI Bilaga VII Artikel 11 Artikel 13.7 — Artikel 13.9 Artikel 13.25 Artikel 13.26 Artikel 210.3 —

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

vit GE/ k 86 eriD /5002 1.2 d 2.1 a 2.1 b 2.1 h 2.1 o 2.1 p 2.1 q

Artikel 53 Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel Artikel 2.2

vit 38 GE/ k eriD /2002

Artikel 66 Artikel 67 Artikel 68.1 Artikel 71 Artikel 72 Bilaga I Bilaga III Bilaga IV Bilaga V Bilaga VI

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD /37

Bilaga 1

1 7 . 1 2 . 2 0 0 9 S V Europeiska unionens officiella tidning L 335/155

iv kt re C dai 23.1 b t et D Artikel 15.5 Artikel 17.1 och 17.2, bilaga III Artikel 21.4 Artikel Artikel 32.2 — — Artikel 211.1 och 211.2 Artikel 158 Artikel 161 Artikel 175 Artikel 176 Artikel 298.1 Artikel 308 Artikel 12 Artikel 307 — Artikel 58.8 Artikel 312

vit 4 GE/ k 4/ eriD 7002

Artiklarna 1.4, 2.4 och 4.6 Artikel 8.2

vit GE/ k 86 eriD /5002 11.1 b 59 och 60,

Artikel 4.2 Artikel 5.1 första och andra stycket Artikel 9.1 Artikel Artikel 15.3 Artikel 21 Artikel 45 Artikel 46 Artikel 47 Artikel 48 Artikel 50 Artikel 51 Artikel 54.1 Artikel 61 Artikel 62 Artikel 63 Artiklarna 57, 58, bilaga II

vit 38 GE/ k eriD /2002

vit 71 GE/ k eriD /1002

k vit GE/8 eriD 7/8 9

G k E vit /9 E eriD 4/2

9 GE k vit E/ 753 eriD / 8 8

GE k vit E/ 443 eriD /78

GE k vit E/ 374 eriD /87

GE k vit E/ 932 eriD 240 /37

Bilaga 2

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/51/EU

av den 16 april 2014

om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009,

(EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsyn-

smyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsyn-

smyndigheten (Europeiska värdepappers- ochmarknadsmyndigheten)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53, 62 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( ), 1

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( ), 2

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( ), och 3

av följande skäl:

(1) Under finanskrisen 2007 och 2008 avslöjades betydande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som helhet. De nationellt baserade tillsynsmodellerna har inte hållit jämna steg med den finansiella globaliseringen och den faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanlänkade europeiska finansiella marknaderna, där många finansinstitut verkar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionsrätten och ömsesidigt förtroende mellan de nationella behöriga myndigheterna.

(2) I ett flertal resolutioner före och under finanskrisen har Europaparlamentet uppmanat till en förändring i riktning mot en mer integrerad europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga förutsättningar för alla aktörer på unionsnivå, och begärt att denna tillsyn ska avspegla de finansiella marknadernas ökande integration i unionen, särskilt i sina resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande om att genomföra handlingsramen för finansiella marknaderna: en handlingsplan, av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok, av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity, av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer, och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut.

( 1 ) EUT C 159, 28.5.2011, s. 10. ( ) EUT C 218, 23.7.2011, s. 82. 2 (3) Europaparlamentets ståndpunkt avden 11 mars 2014 (ännu ejoffentliggjordiEUT)och rådets beslut avden 14 april 2014.

Bilaga 2

(3) I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar unionens medborgare och återställer förtroendet för det finansiella systemet. Högnivågruppen rekommenderade i sin slutrapport, som lades fram den 25 februari 2009 (nedan kallad de Larosière-rapporten ), att tillsynsramarna skulle förstärkas för att minska risken för och omfattningen av framtida finanskriser. Den rekommenderade långtgående reformer av tillsynsstrukturen för den finansiella sektorn i unionen. I de Larosière-rapporten rekommenderades också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn skulle inrättas, bestående av tre europeiska tillsynsmyndigheter: en för tillsyn över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för försäkrings- och tjänstepensionssektorn – samt ett europeiskt systemriskråd.

(4) Finansiell stabilitet är en förutsättning för att realekonomin ska kunna tillhandahålla arbetstillfällen, krediter och tillväxt. Den finansiella krisen har blottlagt stora brister i den finansiella tillsynen, som varken har lyckats förutse en negativ övergripande utveckling på de finansiella marknaderna eller förhindra att alltför stora risker ackumuleras i det finansiella systemet.

(5) I slutsatserna av den 18 och 19 juni 2009 rekommenderade Europeiska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, skulle inrättas. Det rekommenderade också att systemet skulle syfta till att förbättra kvalitet och enhetlighet i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsöverskridande företag och inrätta ett enhetligt europeiskt regelverk som är tillämpligt på alla finansinstitut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallade ESAmyndigheterna ) också bör ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinstitut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta förslag till hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS ) ska kunna agera kraftfullt i krissituationer.

(6) År 2010 antog Europaparlamentet och rådet följande tre förordningar om inrättande av ESA-myndigheterna: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( ) om inrättande av en europeisk tillsynsmyn- 1 dighet (Europeiska bankmyndigheten), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( ) om inrät- 2 tande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 3 ) om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som en del av ESFS.

(7) För att ESFS ska fungera effektivt krävs det ändringar av unionslagstiftningsakter när det gäller de tre ESAmyndigheternas verksamhetsområden. Sådana förändringar består i att fastställa räckvidden för vissa befogenheter för ESA-myndigheterna samt införa vissa befogenheter i befintliga processer som föreskrivs i relevanta unionslagstiftningsakter respektive ändringar för att se till att ESA-myndigheterna fungerar smidigt och effektivt inom ramen för ESFS.

(8) Inrättandet av de tre tillsynsmyndigheterna bör därför åtföljas av upprättandet av en enda regelbok för att säkerställa en konsekvent harmonisering och enhetlig tillämpning och därigenom bidra till att den inre marknaden fungerar ännu effektivare och att tillsynen på mikronivå genomförs mer effektivt. Enligt förordningarna om inrättande av ESFS får dessa myndigheter utarbeta förslag till tekniska standarder inom de områden som särskilt anges i den tillämpliga lagstiftningen, vilka ska läggas fram för kommissionen för antagande i enlighet med artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) i form av delegerade akter eller genomförandeakter. En första grupp med sådana områden anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU ( ), men det här direktivet bör ange ytterligare en grupp områden, i synnerhet för Europaparlamen- 4 tets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG ( ) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 5 nr 1060/2009 ( ) och för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. 6

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120). (5) Europaparlamentetsochrådetsdirektiv2009/138/EGavden25november2009omupptagandeochutövandeavförsäkrings- ochåterförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 325, 17.12.2009, s. 1). (6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

Bilaga 2

(9) I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör det fastställas inom vilka områden som de europeiska tillsynsmyndigheterna har befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder och hur de ska antas. I de tillämpliga lagstiftningsakterna bör fastställas delar, villkor och specifikationer, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det gäller delegerade akter.

(10) Vid fastställandet av de områden där tekniska standarder bör antas bör en lämplig avvägning göras så att det införs en enda uppsättning harmoniserade regler utan att regelverket och verkställigheten kompliceras i onödan. De områden som ska väljas ut bör enbart vara de där enhetliga tekniska regler på ett väsentligt och effektivt sätt kommer att bidra till att syftet med de relevanta lagstiftningsakterna uppnås, samtidigt som det säkerställs att Europaparlamentet, rådet och kommissionen kan göra sina politiska ställningstaganden i enlighet med de gängse förfarandena.

(11) De frågor som behandlas i tekniska standarder bör vara av genuint teknisk karaktär och behöver utarbetas med stöd av tillsynsexperters sakkunskaper. Genom de tekniska standarder för tillsyn som antagits som delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget bör villkor för en konsekvent harmonisering av reglerna ytterligare utvecklas, specificeras och fastställas i de lagstiftningsakter som antagits av Europaparlamentet och rådet för att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar i dessa. Å andra sidan bör de tekniska standarderna för genomförande som antagits som genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget fastställa villkor för en enhetlig tillämpning av lagstiftningsakter. Tekniska standarder bör inte inbegripa politiska ställningstaganden.

(12) I fallet med tekniska standarder för tillsyn är det lämpligt att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095- /2010, beroende på vad som är lämpligt. Tekniska standarder för genomförande bör antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010, beroende på vad som är lämpligt.

(13) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör bidra till en enhetlig regeluppsättning för lagstiftningen om finansiella tjänster, vilket Europeiska rådet stödde i sina slutsatser från juni 2009. Eftersom vissa krav i unionens lagstiftningsakter inte är helt harmoniserade och i enlighet med försiktighetsprincipen för tillsyn, bör bindande tekniska standarder för tillsyn och genomförande för att utveckla, specificera eller fastställa tillämpningsvillkoren för dessa krav inte hindra att medlemsstater begär ytterligare information eller inför strängare krav. Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör därför medge att medlemsstaterna begär ytterligare information eller inför strängare krav inom specifika områden när lagstiftningsakterna lämnar ett sådant utrymme.

(14) I enlighet med förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör ESA-myndigheterna i tillämpliga fall genomföra öppna offentliga samråd vad gäller de tekniska standarderna för tillsyn eller genomförande och analysera de potentiella kostnaderna och fördelarna innan dessa standarder lämnas till kommissionen.

(15) Tekniska standarder för tillsyn och genomförande bör kunna omfatta övergångsåtgärder där lämpliga tidsfrister anges, om kostnaderna för det omedelbara genomförandet är orimliga i förhållande till nyttan.

(16) Samtidigt som detta direktiv antas pågår redan arbetet med att förbereda och anordna samråd om den första uppsättningen åtgärder för att genomföra rambestämmelserna enligt direktiv 2009/138/EG. För att dessa åtgärder ska kunna slutföras inom kort är det lämpligt att under en övergångsperiod ge kommissionen rätt att anta de tekniska standarder för tillsyn som föreskrivs i det här direktivet, i enlighet med förfarandet för antagande av delegerade akter. Ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella tekniska standarder för tillsyn för genomförande av direktiv 2009/138/EU, bör antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Bilaga 2

(17) Det är dessutom lämpligt att låta Eiopa, efter en övergångsperiod på två år, föreslå uppdateringar av ett antal delegerade akter inom ramen för tekniska standarder för tillsyn. De uppdateringarna bör begränsas till tekniska aspekter av de berörda delegerade akterna och bör inte innebära strategiska beslut eller politiska val.

(18) När Eiopa förbereder och utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn för att anpassa delegerade akter till den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna bör kommissionen se till att information om de förslagen till tekniska standarder för tillsyn översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(19) I förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 föreskrivs en mekanism för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Om en nationell tillsynsmyndighet invänder mot en annan nationell tillsynsmyndighets förfarande, med avseende på innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den avstått från att vidta åtgärder inom ett område som specificeras i unionslagstiftningsakter i enlighet med de förordningarna, och de relevanta lagstiftningsakterna kräver samarbete, samordning eller gemensamma beslut av nationella tillsynsmyndigheter från mer än en medlemsstat, bör den berörda ESA-myndigheten på begäran av en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna bistå myndigheterna med att nå fram till en överenskommelse inom den tidsfrist som fastställs av ESA-myndigheten, vilken bör beakta eventuella relevanta tidsfrister i den tillämpliga lagstiftningen och hur komplex och brådskande tvisten är. Om en sådan tvist kvarstår, bör ESAmyndigheten kunna avgöra tvisten.

(20) Enligt förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 krävs att sektorsspecifik lagstiftning anger när tvistlösningsmekanismen får tillämpas för att lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter. Detta direktiv bör fastställa en första grupp med sådana fall inom försäkrings- och återförsäkringssektorn, utan att hindra tillägg av ytterligare fall i framtiden. Detta direktiv bör inte hindra ESA-myndigheterna från att agera i enlighet med andra befogenheter eller utföra uppgifter som anges i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, inklusive icke-bindande medling, och sörja för en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten. Inom områden där det redan finns någon form av ickebindande medling i den tillämpliga rätten eller där det förekommer tidsfrister för gemensamma beslut som ska fattas av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter, krävs det dessutom ändringar för att säkerställa klarhet och minsta möjliga avbrott i processen för att nå ett gemensamt beslut, men också för att se till att ESA-myndigheterna ska kunna lösa tvister i tillämpliga fall. Syftet med det bindande tvistlösningsförfarandet är att lösa situationer där nationella tillsynsmyndigheter inte själva mellan sig kan lösa förfarandefrågor eller väsentliga problem med efterlevnaden av unionsrätten.

(21) Detta direktiv bör därför identifiera de situationer där förfarandefrågor kan behöva lösas eller väsentliga problem med efterlevnaden av unionsrätten och där de nationella tillsynsmyndigheterna kanske inte kan lösa problemet på egen hand. I sådana fall bör en av de berörda nationella tillsynsmyndigheterna hänföra frågan till den berörda ESA-myndigheten. Den ESA-myndigheten bör handla i enlighet med sin inrättandeförordning och detta direktiv. Den bör med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna kunna kräva att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlemsstaterna beslutsfattande behörighet, bör en ESA-myndighets beslut inte ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten.

(22) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs gemensamma beslut i fråga om godkännande av ansökningar om användning av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag, godkännande av ansökningar om att ett dotterbolag ska omfattas av artiklarna 238 och 239 i det direktivet och utnämnandet av en grupptillsynsmyndighet på en annan grundval än de kriterier som föreskrivs i artikel 247 i samma direktiv. Inom samtliga de områdena bör det i en ändring tydligt anges att om en tvist uppstår får Eiopa lösa denna tvist med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1094/2010. På så sätt blir det tydligt att tvister bör kunna lösas och samarbete stärkas innan ett slutligt beslut fattas av den nationella tillsynsmyndigheten eller utfärdas till en institution, samtidigt som Eiopa inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut. Eiopa bör lösa tvister genom medling mellan de nationella tillsynsmyndigheternas skiljaktiga synpunkter.

Bilaga 2

(23) Med den nya tillsynsstruktur som införs genom ESFS kommer det att krävas att de nationella tillsynsmyndigheterna samarbetar nära med ESA-myndigheterna. Ändringar i de relevanta lagstiftningsakterna bör säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder för de skyldigheter om informationsutbyte som har införts i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 och att tillhandahållandet av uppgifter inte ger upphov till en onödig administrativ börda.

(24) Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör endast åläggas att lämna sådan information till sina nationella tillsynsmyndigheter som är relevant för syftena med tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i direktiv 2009/138/EG. Uppgifter i en fullständig förteckning där tillgångarna redovisas post för post och andra uppgifter som bör tillhandahållas oftare än en gång per år bör krävas endast om de ytterligare kunskaper som den nationella tillsynsmyndigheten erhåller för syftet att övervaka företagens finansiella situation eller med hänsyn till de eventuella effekterna av deras beslut på den finansiella stabiliteten uppväger den börda som det innebär att beräkna och överlämna den informationen. Efter bedömningen av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet bör de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att tillåta en begränsning av frekvensen och omfattningen av den information som ska rapporteras eller att göra undantag från kravet på rapportering av tillgångarna post per post endast om företaget inte överstiger särskilda tröskelvärden. Det bör säkerställas att de minsta företagen har rätt till begränsningar och undantag och att de företagen inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad.

(25) I syfte att säkerställa att den information som rapporteras av försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse eller försäkringsholdingbolag på gruppnivå är korrekt och fullständig bör nationella tillsynsmyndigheter inte tillåta begränsningar av den information som ska rapporteras eller undantag från kravet att rapportera tillgångarna post per post för företag som ingår i en grupp, såvida inte den nationella tillsynsmyndigheten är övertygad om att rapporteringskravet skulle vara olämpligt med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

(26) På de områden där kommissionen enligt direktiv 2009/138/EG för närvarande har befogenhet att anta genomförandeåtgärder, där dessa åtgärder är akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke-väsentliga delar i det direktivet i den mening som avses i artikel 290 i EUF-fördraget, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med den artikeln eller tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(27) För att säkerställa likabehandling av alla försäkrings- och återförsäkringsföretag som beräknar solvenskapitalkravet enligt direktiv 2009/138/EG, på grundval av standardformeln, eller för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden, bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter med hänsyn till beräkningen av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.

(28) I det fall riskerna inte i tillräcklig utsträckning täcks av en undergrupp till en riskmodul bör Eiopa ges befogenhet att utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa kvantitativa gränser och kriterier för godtagbara tillgångar vid beräkning av solvenskapitalkravet på grundval av standardformeln.

(29) För att säkerställa en konsekvent beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna hos försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG är det nödvändigt att ett centralt organ regelbundet härleder, offentliggör och uppdaterar vissa tekniska uppgifter vad gäller riskfria räntesatser för relevanta durationer, med beaktande av iakttagelser på den finansiella marknaden. Det sätt på vilket de riskfria räntesatserna för relevanta durationer härleds bör vara transparent. Med tanke på dessa uppgifters tekniska och försäkringsrelaterade natur bör de utföras av Eiopa.

(30) De riskfria räntesatserna för relevanta durationer bör undvika artificiell volatilitet för försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel och erbjuda incitament för god riskhantering. Valet av tidpunkt för att inleda extrapoleringen av riskfria räntesatser bör ge företagen möjlighet att vid beräkning av bästa skattning med obligationer matcha de kassaflöden som diskonteras med icke-extrapolerade räntesatser. Under marknadsförhållanden liknande dem som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör extrapoleringen av riskfria räntesatser, särskilt i euro, ha utgångspunkt i en återstående löptid på 20 år. Under liknande marknadsförhållanden som råder den dag då detta direktiv träder i kraft bör den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, särskilt i euro, konvergera på ett sådant sätt mot den slutliga terminskursen att den extrapolerade terminsräntan för löptider som sträcker sig 40 år längre fram i tiden än tidpunkten för inledandet av

Bilaga 2

extrapoleringen av de extrapolerade terminskurserna inte avviker mer än tre räntepunkter från den slutliga terminskursen. För andra valutor än euron bör hänsyn tas till särdragen på de lokala obligations- och swapmarknaderna när tidpunkten för inledandet av extrapoleringen av riskfria räntesatser och den lämpliga konvergensperioden för den slutliga terminskursen fastställs.

(31) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar obligationer eller andra tillgångar med liknande kassaflödesegenskaper fram till förfallodagen, är de inte exponerade för risken för ändringar i spreaden för de tillgångarna. För att undvika att ändringar i tillgångens spreadar påverkar dessa företags kapitalbasvolym bör företagen tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i linje med förändringarna av spreaden för sina tillgångar. Tillämpningen av en sådan justering bör inte kräva tillsynsmyndighetens godkännande och strikta krav på tillgångar och skulder bör säkerställa att försäkringsföretaget och återförsäkringsföretaget kan hålla kvar sina tillgångar till förfallodatum. Särskilt bör kassaflödena för tillgångar och skulder matchas och tillgångarna bör ersättas i syfte att bibehålla matchningen endast när de förväntade kassaflödena har ändrats väsentligt, såsom när en obligation skrivs ner eller vid fallissemang. Försäkrings- och återförsäkringsföretag bör offentligt redogöra för hur matchningsjusteringen påverkat deras finansiella position för att trygga fullgod transparens.

(32) I syfte att undvika procykliska investeringsbeteenden bör försäkrings-och återförsäkringsföretag tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning av försäkringstekniska avsättningar för att mildra effekterna av mycket stora räntedifferenser för obligationer. En sådan volatilitetsjustering bör bygga på referensportföljer för de företagens relevanta valutor och, vid behov för att säkra representativitet, på referensportföljer för de nationella försäkringsmarknaderna. För att trygga fullgod transparens bör försäkringsoch återförsäkringsföretag offentligt redogöra för hur volatilitetsjusteringen påverkat deras finansiella position.

(33) Med hänsyn till vikten av diskontering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna bör direktiv 2009/138/EG säkerställa enhetliga villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretagens val av diskonteringsräntor. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa relevanta riskfria räntesatser för relevanta durationer för att använda vid beräkningen av bästa skattning och de grundläggande räntedifferenserna för beräkningen av matchningsjusteringen och volatilitetsjusteringen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( ). Dessa genomförandeakter bör ta hänsyn till den tekniska information som fås från och offentlig- 1 görs av Eiopa. Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av de genomförandeakterna.

(34) Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall hänförliga till riskfria räntesatser för relevanta durationer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(35) I syfte att mildra oönskade potentiella procykliska effekter bör perioden för återupprättande av efterlevnaden av solvenskapitalkravet utökas under exceptionellt svåra förhållanden, inbegripet i fall av stora kursfall på finansiella marknaderna, förhållanden med ihållande låga räntor och katastrofer med stora efterverkningar, som påverkar försäkrings-och återförsäkringsföretag som utgör en betydande delav marknaden eller berörda försäkringsklasser. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera huruvida exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att vidta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden.

(36) I samband med matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer enligt detta direktiv bör kravet att den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras, förvaltas och organiseras separat från företagens övriga verksamheter, och att dessa tillgångar inte kan användas för att täcka förluster som uppstår inom företagens övriga verksamheter, förstås i ett ekonomiskt perspektiv. Det bör inte innebära ett krav på att medlemsstaterna ska ha ett juridiskt begrepp för separerade fonder i den nationella lagstiftningen. Företag som utnyttjar matchningsjusteringen bör identifiera, organisera och förvalta portföljen med tillgångar och förpliktelser separat från

( ) Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) nr182/2011 avden 16 februari 2011omfastställande avallmänna reglerochprinciper 1 förmedlemsstaternaskontrollavkommissionens utövandeavsina genomförandebefogenheter(EUTL55, 28.2.2011, s. 13).

Bilaga 2

andra delar av affärsverksamheten och bör därför inte tillåtas att hantera risker som uppstår i andra delar av verksamheten genom att utnyttja den avsatta tillgångsportföljen. Samtidigt som detta gör det möjligt att förvalta portföljen effektivt behöver den minskade möjligheten till överföring och diversifiering mellan den avsatta portföljen och återstoden av företagen, med hänsyn till matchningsjusteringen, återspeglas i justeringar av kapitalbasmedel och solvenskapitalkravet.

(37) Spreaden för den referensportfölj som avses i detta direktiv bör fastställas på ett transparent sätt genom utnyttjande av relevanta index när så är möjligt.

(38) I syfte att säkra en transparent tillämpning av volatilitetsjusteringen, matchningsjusteringen och de övergångsåtgärder för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar som fastställs i detta direktiv, bör försäkringsoch återförsäkringsföretag offentliggöra effekterna av att inte tillämpa dessa åtgärder på sina finansiella positioner, inbegripet effekter på beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet enligt direktiv 2009/138/EG, primärkapitalet och beloppet för medräkningsbara kapitalbasmedel som kan täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet.

(39) Medlemsstaterna bör i sin nationella lagstiftning kunna ge sina nationella tillsynsmyndigheter befogenheter att tillåta, och under exceptionella omständigheter avvisa, utnyttjandet av volatilitetsjusteringen.

(40) För att säkerställa att vissa tekniska uppgifter till solvenskapitalkravet med tillämpning av standardformeln tillhandahålls regelbundet, t.ex. för att möjliggöra harmoniserade strategier för användningen av tariffer, bör särskilda uppgifter tilldelas Eiopa. Erkännandet av kreditvärderingsinstitut bör anpassas till och göras förenligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 ( ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU ( ). Överlappning med förordning (EG) 1 2 nr 1060/2009 bör undvikas och därför är det motiverat att ge den gemensamma kommitté för de europeiska tillsynsmyndigheterna som inrättats genom förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 en roll. Eiopa bör utnyttja Esmas kompetens och erfarenhet optimalt. Exakt hur sådana uppgifter ska utföras bör anges närmare i de åtgärder som antas genom delegerade akter eller genomförandeakter.

(41) Förteckningar över regionala regeringar och lokala myndigheter som offentliggörs av Eiopa bör inte vara mer detaljerade än vad som är nödvändigt för att se till att dessa regeringar eller myndigheter behandlas på samma sätt endast om exponeringsriskerna är lika stora som för centralregeringarna.

(42) För att säkerställa en harmoniserad strategi enligt direktiv 2009/138/EG för att fastställa när återhämtningsperioden för överträdelser mot solvenskapitalkravet får förlängas, bör det specificeras vilka villkor som anses utgöra ett ”exceptionellt svårt förhållande”. Eiopa bör vara ansvarigt för att konstatera när sådana exceptionellt svåra förhållanden råder och kommissionen bör ges befogenheter att anta åtgärder med stöd av delegerade akter och genomförandeakter som närmare anger kriterier och relevanta förfaranden i fall av sådana exceptionellt svåra förhållanden.

(43) För att säkerställa överensstämmelse mellan sektorerna och få intressena att sammanfalla hos företag som ”ompaketerar” lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) och intressena hos försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i sådana värdepapper eller instrument, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter inom ramen för investeringar i ompaketerade lån i enlighet med direktiv 2009/138/EG som inte bara anger kraven, utan även konsekvenserna om de överträds.

(44) För att möjliggöra större enhetlighet vid de förfaranden som föreskrivs i direktiv 2009/138/EG för myndigheternas godkännande av företagsspecifika parametrar, styrdokument för ändringar av modeller, specialföretag samt fastställande och upphävande av kapitaltillägg, bör kommissionen ges befogenhet att anta åtgärder genom delegerade akter som anger relevanta förfaranden på dessa områden.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). (2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsynav kreditinstitut ochvärdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

Bilaga 2

(45) Den utveckling som Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter bedriver när det gäller en global, riskbaserad solvensstandard är fortlöpande och bidrar fortsättningsvis till ökad tillsynssamordning och tillsynssamarbete internationellt. Bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG som hänför sig till kommissionens delegerade akter där det fastställs om likvärdighet för tredjeländers solvens- och tillsynsordningar är förenligt med målet att främja internationell konvergens mot införandet av riskbaserade solvens- och tillsynsordningar. För att ta hänsyn till att vissa tredjeländer kan behöva mer tid för att anpassa och tillämpa solvens- och tillsynsordningar som helt uppfyller kriterierna för att bedömas som likvärdig, är det nödvändigt att närmare ange villkor för hur sådana ordningar i tredjeländer ska behandlas för att dessa tredjeländer bör kunna bedömas som tillfälligt likvärdiga. Kommissionens delegerade akter där det fastställs om tillfällig likvärdighet bör om så är lämpligt ta hänsyn till den internationella utvecklingen. Om kommissionen fastställer att ett tredjelands tillsynsordning för grupptillsyn är tillfälligt likvärdig, bör ytterligare tillsynsrapportering tillåtas i syfte att garantera att försäkringstagare och förmånstagare skyddas inom unionen.

(46) Med hänsyn till försäkringsmarknadens särskilda struktur bör kommissionen, i syfte att trygga lika villkor för försäkrings-och återförsäkringsföretag etablerade i tredjeländer, oavsett om deras moderbolag är etablerade inom unionen eller inte, kunna fastställa att ett tredje land är tillfälligt likvärdigt när det gäller beräkning av grupptillsynskrav och medräkningsbara kapitalbasmedel för att uppfylla de kraven.

(47) För att se till att berörda aktörer informeras korrekt om försäkrings- och återförsäkringsgruppernas struktur måste information om deras juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur offentliggöras för allmänheten. Den informationen bör åtminstone innehålla uppgifter om firmanamn, typ av affärsverksamhet och dotterbolagens etableringsland, väsentliga anknutna företag och betydande filialer.

(48) I kommissionens beslut om huruvida ett tredjelands solvens- eller tillsynsordning är helt eller tillfälligt likvärdig bör i förekommande fall hänsyn tas till förekomsten av övergångsåtgärder i dessa tredjeländers ordningar samt åtgärdernas varaktighet och karaktär.

(49) För att göra det möjligt för europeiska kooperativa föreningar, inrättade genom rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ( 1 ), att tillhandahålla försäkrings- och återförsäkringstjänster är det nödvändigt att utöka förteckningen över tillåtna former för företags- och återförsäkringsföretag enligt direktiv 2009/138/EG för att inbegripa europeiska kooperativa föreningar.

(50) Minimikapitalkravets grundbelopp i euro för försäkrings- och återförsäkringsföretagen bör justeras. Detta är nödvändigt på grund av att grundbeloppen till de befintliga kapitalkraven för sådana företag har justerats regelbundet för att anpassas till inflationen.

(51) Beräkningen av solvenskapitalkravet för sjukförsäkringar bör återspegla nationella utjämningssystem och även beakta ändringar i den nationella hälso- och sjukvårdslagstiftningen, eftersom dessa faktorer är grundläggande delar i försäkringssystemet inom de nationella marknaderna för hälso- och sjukvård.

(52) Vissa genomförandebefogenheter som tilldelas i enlighet med artikel 202 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen bör ersättas med lämpliga bestämmelser enligt artikel 290 i EUF-fördraget.

(53) Anpassningen av kommittéförfarandet till EUF-fördraget, och särskilt artikel 290, bör ske från fall till fall. För att kunna beakta den tekniska utvecklingen på de finansiella marknaderna och specificera de krav som fastställs genom de direktiv som ändras genom detta direktiv, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. Delegerade akter bör i synnerhet antas när det gäller detaljer som rör förvaltningskrav, värdering, tillsynsrapportering och offentliggörande, fastställande och klassificering av kapitalbasmedel, standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet (inklusive eventuella följdändringar avseende kapitaltillägg) och val av metoder och antaganden för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar.

( ) Rådets förordning(EG)nr1435/2003avden22juli 2003omstadga föreuropeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)(EUTL207, 1 18.8.2003, s. 1).

Bilaga 2

(54) I förklaring nr 39 om artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, noterade konferensen kommissionens avsikt att i enlighet med sin etablerade praxis även i fortsättningen samråda med experter som utsetts av medlemsstaterna vid utarbetandet av kommissionens utkast till delegerade akter för finansiella tjänster.

(55) Europaparlamentet och rådet bör kunna invända mot den delegerade akten inom en period på tre månader från delgivningsdatum. På Europaparlamentets eller rådets initiativ bör denna frist kunna förlängas med tre månader i fråga om väsentliga problemområden. Europaparlamentet och rådet bör också ha möjlighet att underrätta de övriga institutionerna om att de inte kommer att göra några invändningar. Ett sådant tidigt godkännande av delegerade akter är särskilt lämpligt om en tidsfrist måste respekteras, till exempel när det finns tidsplaner i grundakten för kommissionens rätt att anta delegerade akter.

(56) Mot bakgrund av finanskrisen och de procykliska mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte dess effekter, utfärdade rådet för finansiell stabilitet, Baselkommittén för banktillsyn och G20-gruppen rekommendationer för att mildra de procykliska effekterna av den finansiella regleringen. Dessa rekommendationer har en direkt relevans för försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilka utgör viktiga delar av finanssystemet.

(57) För att uppnå samstämmig tillämpning av detta direktiv och säkerställa makrotillsyn i hela unionen bör Europeiska systemrisknämnden, som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 ( 1 ), utarbeta principer som skräddarsytts för unionens ekonomi.

(58) Finanskrisen har visat att finansinstituten i stor utsträckning underskattade nivån på den motpartsrisk som är förknippad med OTC-derivat. Detta föranledde G20-gruppen att i september 2009 begära att fler OTC-derivat ska clearas genom en central motpart. Dessutom begärde de att OTC-derivat som inte kan clearas centralt ska omfattas av högre kapitalkrav för att de högre risker de är förknippade med ska återspeglas korrekt.

(59) Vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet bör exponeringar mot kvalificerade centrala motparter behandlas konsekvent med behandlingen av sådana exponeringar i kapitalkraven för kreditinstitut och finansinstitut, enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 575/2013, i synnerhet när det gäller skillnader i behandlingen mellan kvalificerade centrala motparter och andra motparter.

(60) I syfte att se till att unionens mål om långsiktig hållbar tillväxt och målen i direktiv 2009/138/EG, att främst skydda försäkringstagare och även trygga finansiell stabilitet, fortsätter att uppnås, bör kommissionen se över lämpligheten av de metoder, antaganden och standardparametrar som används vid beräkningen av standardformeln för solvenskapitalkravet inom fem år efter det att direktiv 2009/138/EG börjar tillämpas. Översynen bör särskilt baseras på den övergripande erfarenheten hos de försäkrings- och återförsäkringsföretag som använder standardformeln för solvenskapitalkravet under en övergångsperiod. I översynen bör även hänsyn tas till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i de tillgångarna och finansiella instrumenten samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Översynen av standardparametrarna för vissa tillgångsklasser, såsom räntebärande värdepapper och långsiktig infrastruktur, kan behöva prioriteras.

(61) För att möjliggöra en smidig övergång i enlighet med direktiv 2009/138/EG till ett nytt system är det nödvändigt att fastställa infasningsperioder och särskilda övergångsperioder. Övergångsbestämmelserna bör syfta till att undvika marknadsstörningar, begränsa konflikter med befintliga produkter och säkra tillgången på försäkringsprodukter. Övergångsbestämmelserna bör uppmuntra företag att så snart som möjligt övergå till att följa de särskilda bestämmelserna i det nya systemet.

( ) Europaparlamentets ochrådets förordning (EU) nr1092/2010avden 24november 2010ommakrotillsyn avdet finansiella systemetpå 1 EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).

Bilaga 2

(62) Det är nödvändigt att fastställa en övergångsordning för tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsföretag enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG ( ) under den tid som kommissionen 1 utför sin översyn av det direktivet. Övergångsperioden bör löpa ut så snart som ändringarna till direktiv 2003/41/EG träder i kraft.

(63) Utan hinder av den provisoriska tillämpningen av direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller bedömningar relaterade till godkännande av interna modeller, tilläggskapital, klassificering av kapitalbasmedel, företagsspecifika parametrar, specialföretag, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och övergångsbestämmelsen för beräkning av bästa skattning vad avser försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser som motsvarar inbetalda premier för befintliga kontrakt, bör rådets direktiv 64/225/EEG ( 2 ), 73/239/EEG ( 3 ), 73/240/EEG ( 4 ), 76/580/EEG ( 5 ), 78/473/EEG ( 6 ), 84/641/EEG ( 7 ), 87/344/EEG ( 8 ), 88/357/EEG ( 9 ) och 92/49/EEG ( 10 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG ( ), 2001/17/EG ( ), 2002/83/EG ( ) och 2005/68/EG ( ) (tillsam- 11 12 13 14 mans kallade Solvens I ), i deras ändrade lydelse enligt de rättsakter som förtecknas i del A i bilaga VI till direktiv 2009/138/EG, fortsätta att gälla fram till utgången av 2015.

(64) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan om införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv och direktiv 2009/138/EG anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(65) Eftersom målen med detta direktiv – nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå av stabilitetsreglering och tillsyn, skydda försäkringstagare och förmånstagare och därigenom företag och konsumenter, skydda finansiella marknadernas integritet, effektivitet och korrekta funktionssätt, upprätthålla det finansiella systemets stabilitet och stärka den internationella samordningen av tillsynen – inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av den planerade åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(66) Direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 bör därför ändras i enlighet med detta.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EGT L 235, 23.9.2003, s. 10). (2) Rådetsdirektiv64/225/EEGavden25februari1964omavskaffandeavinskränkningarietableringsfrihetenochifrihetenatttillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och retrocession (EGT 56, 4.4.1964, s. 878). (3) Rådetsförstadirektiv73/239/EEGavden24juli1973omsamordningavlagarochandraförfattningarangåenderättenattetableraoch driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3). (4) Rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 20). (5) Rådets direktiv nr 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 189, 13.7.1976, s. 13). (6) Rådetsdirektiv78/473/EEGavden30maj1978omsamordningavlagarochandraförfattningarsomavserkoassuransverksamhetinom gemenskapen (EGT L 151, 7.6.1978, s. 25). (7) Rådets direktiv 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring, speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författningar om rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 339, 27.12.1984, s.21). (8) Rådets direktiv 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring (EGT L 185, 4.7.1987, s. 77). (9) Rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avserannan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, 4.7.1988, s. 1). (10) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring) (EGT L 228, 11.8.1992, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1). (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av försäkringsföretag (EGT L 110, 20.4.2001, s.28). (13) Europaparlamentetsochrådetsdirektiv2002/83/EGavden5november2002omlivförsäkring(EGTL345,19.12.2002,s.1). (14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäkring och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 92/49/EEG samt direktiven 98/78/EG och 2002/83/EG (EUT L 323, 9.12.2005, s. 1).

Bilaga 2

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/71/EG

Direktiv 2003/71/EG ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 5.4 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Om de slutgiltiga villkoren för erbjudandet inte ingår i vare sig grundprospektet eller något tillägg, ska de göras tillgängliga för investerarna, registreras hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt meddelas av den behöriga myndigheten till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten/värdmedlemsstaterna så snart det är praktiskt möjligt när ett erbjudande till allmänheten görs, och om möjligt före den tidpunkt då erbjudandet till allmänheten börjar gälla eller de berörda värdepappren tas upp till handel. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska meddela de slutliga villkoren till Esma. De slutgiltiga villkoren ska innehålla information som endast avser värdepappersnoten och ska inte användas för att komplettera grundprospektet. Artikel 8.1 a ska tillämpas i sådana fall.” 2. Artikel 11.3 ska ersättas med följande: ”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilken information som ska införlivas genom hänvisning. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 3. Artikel 13.7 ska ersättas med följande: ”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller godkännandet av prospekt ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera förfarandena för godkännande av prospekt och villkoren för justering av tidsfristerna. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 4. Artikel 14.8 ska ersättas med följande: ”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna om offentliggörande av prospekt i punkterna 1–4. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 5. Artikel 15.7 ska ersättas med följande: ”7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera bestämmelserna i fråga om spridning av annonser som gäller planerade erbjudanden av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad, framför allt innan prospekten har gjorts tillgängliga för allmänheten eller innan teckningstiden inletts samt specificera bestämmelserna i punkt 4.

Bilaga 2

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 juli 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 6. Följande artikel ska införas: ”Artikel 31a

Esmas personal och resurser

Esma ska göra en bedömning av de personal-och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 13 ska ändras på följande sätt: a) Följande led ska införas efter led 32: ”32a. kvalificerad central motpart : en central motpart som antingen auktoriserats i enlighet med artikel 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (*) eller erkänts i enlighet med artikel 25 i den förordningen, (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).” b) Följande led ska läggas till: ”40. externt ratinginstitut eller ECAI : ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat eller certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (**) eller en centralbank som utfärdar kreditbetyg som inte omfattas av den förordningen. (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).” 2. Artikel 17.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a beträffande de företagsformer som anges i bilaga III, med undantag av punkterna 28 och 29 i delarna A, B och C.” 3. Följande artikel ska införas: ”Artikel 25a

Anmälan och offentliggörande av auktorisation eller återkallande av auktorisation

Varje auktorisation eller återkallande av en auktorisation ska anmälas till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (***). Namnet på varje försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som beviljats auktorisation ska förasinpå en förteckning. Eiopa ska offentliggöra denna förteckning på sin webbplats och hålla den uppdaterad. (***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).” 4. Artikel 29.4 ska ersättas med följande: ”4. I de delegerade akter, tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kom missionen antar ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföretag.

Bilaga 2

I de förslag till tekniska standarder för tillsyn som överlämnats av Eiopa i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010, de förslag till tekniska standarder för genomförande som lagts fram i enlighet med artikel 15 i den förordningen och de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats i enlighet med artikel 16 i samma förordning ska proportionalitetsprincipen beaktas så att detta direktiv tillämpas proportionerligt, särskilt när det gäller små försäkringsföretag.”

5. Artikel 31.4 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 ska kommissionen enligt artikel 301a anta delegerade akter för punkt 2 i den här artikeln med närmare uppgifter om de centrala aspekter för vilka aggregerade statistiska uppgifter ska offentliggöras och om innehållsförteckningar och publiceringsdatum för dessa offentliggöranden.

5. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, och utan att tillämpningen av artiklarna 35, 51, 254.2 och 256 påverkas, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera mallarna för och strukturen på det offentliggörande som anges i den här artikeln.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

6. I artikel 33 ska följande stycken läggas till:

”Om en tillsynsmyndighet har underrättat tillsynsmyndigheterna i en värdmedlemsstat om att den kommer att utföra undersökningar på plats i enlighet med första stycket, och om den tillsynsmyndigheten är förhindrad att utföra dessa undersökningar på plats eller om dessa tillsynsmyndigheter i värdmedlemsstaten i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta i enlighet med andra stycket, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 får Eiopa delta i undersökningar på plats om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

7. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag lämnar tillsynsmyndigheterna de uppgifter som är nödvändiga för tillsynen med hänsyn till de tillsynsmål som fastställs i artiklarna 27 och 28. Sådana uppgifter ska minst omfatta vad som krävs för följande under genomförandet av förfarandet i artikel 36:”

b) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Om den i förväg fastställda periodicitet som avses i punkt 2 a i understiger ett år kan de berörda myndigheterna, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 129.4, begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen om

a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet,

b) uppgifterna rapporteras minst årligen.

Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år för försäkrings-och återförsäkringsföretag som utgör en delav en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en regelbunden tillsynsrapportering till en frekvens som är kortare än ett år är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Bilaga 2

Begränsning av den regelbundna tillsynsrapporteringen ska endast beviljas försäkrings- och återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 % av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar. Tillsynsmyndigheterna ska prioritera de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av dessa begränsningar. 7. De berörda tillsynsmyndigheterna får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen eller bevilja försäkrings- och återförsäkringsföretag undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post om a) överlämnandet av dessa uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, b) överlämnandet av dessa uppgifter inte är nödvändigt för den effektiva tillsynen över företaget, c) undantaget inte undergräver de berörda finanssystemens stabilitet i unionen, och d) företaget kan tillhandahålla dessa uppgifter på ad-hoc -basis. Tillsynsmyndigheterna ska inte begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en del av en grupp i den mening som avses i artikel 212.1 c, såvida inte företaget på ett övertygande sätt kan påvisa för tillsynsmyndigheten att en rapportering där tillgångarna redovisas post för post är olämplig med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten. Undantaget från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post ska endast beviljas försäkringsoch återförsäkringsföretag som inte representerar mer än 20 procent av en medlemsstats livförsäkrings- och skadeförsäkringsmarknad eller dess återförsäkringsmarknad, där andelen av skadeförsäkringsmarknaden grundas på bruttopremieinkomsterna och andelen av livförsäkringsmarknaden på tekniska bruttoavsättningar. Tillsynsmyndigheterna ska ge prioritet till de minsta företagen när de fastställer vilka företag som kan omfattas av de undantagen. 8. Med hänsyn till tillämpningen av punkterna 6 och 7 ska tillsynsmyndigheterna, som en del av översynen av tillsynsprocessen, bedöma om överlämnandet av uppgifter skulle vara alltför betungande mot bakgrund av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet, med beaktande av åtminstone a) volymen av företagets premier och försäkringstekniska avsättningar, b) volatiliteten för de anspråk och förmåner som företaget täcker, c) de marknadsrisker som företagets investeringar ger upphov till, d) riskkoncentrationsnivån, e) det totala antalet livförsäkrings- och skadeförsäkringsklasser för vilka auktoriseringen beviljas, f) eventuella effekter av förvaltningen av företagets tillgångar på den finansiella stabiliteten, g) företagets system och strukturer för att tillhandahålla information för tillsynsändamål och det styrdokument som avses i punkt 5, h) lämpligheten av företagets förvaltningssystem, i) storleken på de kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet ochminimikapitalkravet, j) huruvida företaget är ett captivebolag för försäkring eller återförsäkring som endast täcker risker som är förknippade med den industri- eller handelsgrupp som det tillhör. 9. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera de uppgifter som avses i punkterna 1–4 i den här artikeln och tidsfristerna för inlämnade av dessa uppgifter, i syfte att nå en lämplig grad av enhetlighet i rapporteringen till tillsynsorganen.

Bilaga 2

10. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor i förhållande till denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av den regelbundna tillsynsrapporteringen med avseende på mallarna för överlämnande av uppgifter till de tillsynsmyndigheter som avses i punkterna 1 och 2.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

11. För att främja en sammanhängande och konsekvent tillämpning av punkterna 6 och 7 ska Eiopa utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 för att närmare specificera de metoder som ska användas vid fastställande av den marknadsandel som avses i tredje stycket i punkterna 6 och 7.”

8. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led b ska ersättas med följande:

”b) Om tillsynsmyndigheten har funnit att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för solvenskapitalkravet, beräknat enligt en fullständig eller partiell intern modell i enlighet med kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3, på grund av att vissa kvantifierbara risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning och det inte har lyckats att inom skälig tid anpassa modellen så att den bättre ger uttryck för den föreliggande riskprofilen.”

ii) Följande led ska läggas till:

”d) Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c och 308d och tillsynsmyndigheten har funnit att detta företags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som legat till grund för dessa justeringar och övergångsåtgärder.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. I de fall som anges i led a och b i punkt 1 ska kapitaltillägget beräknas så att det säkerställs att företaget uppfyller kraven i artikel 101.3.

I de fall som beskrivs under punkt 1 c ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de brister som föranledde tillsynsmyndigheten att besluta om kapitaltillägg.

I de fall som beskrivs under punkt 1 d ska kapitaltillägget vara proportionerligt mot de betydande risker som uppstått på grund av de avvikelser som avses i den punkten.”

c) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera de omständigheter under vilka ett krav på kapitaltillägg kan föreläggas.

7. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera metoderna för beräkningen av kapitaltillägg.

8. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning med avseende på denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för beslut om att fastställa, beräkna och upphäva kapitaltillägg.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

Bilaga 2

9. I artikel 38.2 ska följande stycken läggas till:

”Om en tillsynsmyndighet har underrättat den berörda myndigheten i tjänsteleverantörens medlemsstat om att den kommer att utföra kontroll på plats i enlighet med denna punkt, eller om den utför en kontroll på plats i enlighet med första stycket och denna tillsynsmyndighet i praktiken inte har möjlighet att utöva sin rätt att utföra denna kontroll på plats, får tillsynsmyndigheten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

10. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Om försäkrings- eller återförsäkringsföretag tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b eller den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d ska de upprätta en likviditetsplan för inkommande och utgående kassaflöden när det gäller de tillgångar och skulder som omfattas av de justeringarna.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. När det gäller förvaltning av tillgångar och skulder ska försäkrings- och återförsäkringsföretag regelbundet bedöma följande:

a) Hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77a.

b) Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas

i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av matchningsjusteringen, inbegripet beräkningen av den grundläggande räntedifferens (spreaden) som avses i artikel 77c.1 b, och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,

ii) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för ändringar i sammansättningen av portföljen med avsatta tillgångar,

iii) effekterna av minskningen av matchningsjusteringen till noll.

c) Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas,

i) hur känsliga deras försäkringstekniska avsättningar och medräkningsbara kapitalbasmedel är för de antaganden som ligger till grund för beräkningen av volatilitetsjusteringen och de eventuella effekterna av en tvångsförsäljning av tillgångar på deras medräkningsbara kapitalbasmedel,

ii) effekterna av minskningen av volatilitetsjusteringen till noll.

Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska årligen lägga fram de bedömningar som avses i leden a, b och c i första stycket för tillsynsmyndigheten som en del av den information som ska rapporteras enligt artikel 35. I det fall minskningen av matchningsjusteringen eller volatilitetsjusteringen till noll skulle innebära att solvenskapitalkravet inte efterlevs, ska företagen även överlämna en analys av de åtgärder det skulle kunna tillämpa i en sådan situation för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att återupprätta efterlevnaden av solvenskapitalkravet.

Om den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas, ska det styrdokument för riskhantering som avses i artikel 41.3 innehålla en policy för kriterierna för tillämpningen av volatilitetsjusteringen.”

c) Följande punkt ska införas:

”4a. För att undvika ett alltför stort utnyttjande av externa ratinginstitut vid utnyttjande av extern kreditvärdering för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna och solvenskapitalkravet, ska försäkrings-och återförsäkringsföretag som en del av sin riskhantering bedöma huruvida de externa kreditvärderingarna är korrekta genom att använda ytterligare värderingar när det är möjligt, i syfte att undvika ett mekaniskt beroende av externa värderingar.

Bilaga 2

För att säkerställa enhetliga villkor vid tillämpningen av denna punkt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för att bedöma externa kreditvärderingar. Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.” 11. I artikel 45 ska följande punkt läggas till: ”2a. Om försäkrings- eller återförsäkringsföretaget tillämpar den matchningsjustering som avses i artikel 77b, den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d eller de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d, ska de utföra den bedömning av efterlevnad av kapitalkraven som avses i punkt 1 b både genom att beakta och inte beakta de justeringarna och övergångsåtgärderna.” 12. Artikel 50 ska ersättas med följande: ”Artikel 50

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera följande: a) Delarna i de system som avses i artiklarna 41, 44, 46 och 47, särskilt de områden som ska tas upp i försäkringsoch återförsäkringsföretagens styrdokument för ALM-tekniker och placeringar som avses i artikel 44.2. b) De funktioner som avses i artiklarna 44, 46, 47 och 48. 2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande: a) Kraven i artikel 42 och de företagsfunktioner som berörs av dem. b) Villkor för uppdragsavtal, särskilt till tjänsteleverantörer i tredjeländer. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. 3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller den bedömning som avses i artikel 45.1 a ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera delarna av denna bedömning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 13. Artikel 51 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”1a. Om den matchningsjustering som avses i artikel 77b tillämpas, ska den beskrivning som avses i punkt 1 d inkludera en beskrivning av matchningsjusteringen och den portfölj med förpliktelser och avsatta tillgångar på vilken matchningsjusteringen tillämpas, samt en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll får på företagets finansiella position. Den beskrivning som avses i punkt 1 d ska också inkludera en förklaring om huruvida den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d tillämpas av företaget och en kvantifiering av vilka effekter en ändring av matchningsjusteringen till noll får på företagets finansiella position.”

Bilaga 2

b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna får dock – utan att detta påverkar andra offentliggöranden som är obligatoriska enligt andra rättsliga och administrativa krav – föreskriva att även om solvenskapitalkravet i punkt 1 e ii offentliggörs behöver inte kapitaltillägget, eller effekten av de specifika parametrar somförsäkrings-eller återförsäkringsföretaget måste använda i enlighet med artikel 110, offentliggöras separat under en övergångsperiod som löper ut senast den 31 december 2020.” 14. Artikel 52 ska ersättas med följande: ”Artikel 52

Information till och rapporter från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska medlemsstaterna begära att tillsynsmyndigheterna årligen ska lämna följande uppgifter till Eiopa: a) Genomsnittligt kapitaltillägg per företag och fördelningen av det kapitaltillägg som tillsynsmyndigheten ålagt under det föregående året, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och med separat redovisning för i) försäkrings- och återförsäkringsföretag, ii) livförsäkringsföretag, iii) skadeförsäkringsföretag, iv) försäkringsföretag som bedriver både livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, v) återförsäkringsföretag. b) För var och en av de uppgifter som anges i led a i denna punkt: andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c. c) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som utnyttjar det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 35.6 och 35.7, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar. d) Antalet grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artikel 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar. 2. Eiopa ska årligen offentliggöra följande uppgifter: a) Den totala fördelningen av tilläggskapitalet för samtliga medlemsstater, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet och separat redovisat för i) försäkrings- och återförsäkringsföretag, ii) livförsäkringsföretag, iii) skadeförsäkringsföretag, iv) försäkringsföretag som bedriver livförsäkrings- och skadeförsäkringsverksamhet, v) återförsäkringsföretag.

Bilaga 2

b) Fördelningen av kapitaltilläggen för varje medlemsstat separat, uttryckt i procent av solvenskapitalkravet, för samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag i den berörda medlemsstaten.

c) För var och en av de uppgifter som avses i leden a och b i denna punkt andelen av kapitaltillägg som ålagts enligt artikel 37.1 a, b respektive c.

d) För alla medlemsstater kollektivt, det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och det totala antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av alla försäkrings- och återförsäkringsföretags och gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

e) För varje medlemsstat separat, antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av begränsningen av den regelbundna tillsynsrapporteringen och antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som drar nytta av det undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post som avses i artiklarna 35.6 och 35.7 samt 254.2, tillsammans med deras respektive volymer när det gäller kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar, mätta som en procentandel av den totala volymen av medlemsstatens försäkrings- och återförsäkringsföretags samt gruppers kapitalkrav, premier, försäkringstekniska avsättningar och tillgångar.

3. Eiopa ska tillhandahålla de uppgifter som avses i punkt 2 till Europaparlamentet, rådet och kommissionen tillsammans med en rapport som redogör för graden av samstämmighet mellan tillsynsmyndigheternas tillämpning av krav på kapitaltillägg i de olika medlemsstaterna.”

15. Artikel 56 ska ersättas med följande:

”Artikel 56

Lägesrapport om solvens och finansiell ställning: Delegerade akter och tekniska standarder för genomfö-

rande

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som obligatoriskt ska offentliggöras och tidsfrister för det årliga offentliggörandet av uppgifter i enlighet med avsnitt 3.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av detta avsnitt ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, format och mallar.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta de tekniska standarder för genomförande som avses i andra stycket.”

16. Artikel 58.8 ska ersättas med följande:

”8. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt får Eiopa, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en uttömmande förteckning över uppgifter som avses i artikel 59.4, vilken de tilltänkta förvärvarna ska inkludera i sin anmälan, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 58.2.

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller detta avsnitt och för att beakta den framtida utvecklingen, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera justeringar av kriterierna i artikel 59.1.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första och andra stycket.

9. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av detta direktiv får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden, blanketter och mallar för det samråd mellan berörda tillsynsmyndigheter som avses i artikel 60.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

Bilaga 2

17. Följande artikel ska införas: ”Artikel 65a

Samarbete med Eiopa

Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna omgående förser Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.” 18. Följande artikel ska införas: ”Artikel 67a

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 64 och 67 ska inte påverka de undersökningsbefogenheter som Europaparlamentet tilldelats enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).” 19. I artikel 69 ska andra stycket ersättas med följande: ”Sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av stabilitetskontroll. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 65 och artikel 68.1, och information som erhållits vid kontroll på plats i enlighet med artikel 33 får röjas endast med uttryckligt samtycke av den tillsynsmyndighet från vilka informationen härrör eller av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat i vilken kontrollen på plats utfördes.” 20. Artikel 70 ska ersättas med följande: ”Artikel 70

Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, organ som utövar tillsyn över betal-

ningssystem samt Europeiska systemrisknämnden

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 64–69 får en tillsynsmyndighet överföra uppgifter som är avsedda för att de ska kunna utföra sina uppgifter till följande: a) Centralbanker inom Europeiska centralbankssystemet (ECBS), inklusive Europeiska centralbanken (ECB) och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och tillhandahållande av likviditet i detta sammanhang, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, samt för skyddet av det finansiella systemets stabilitet. b) Iförekommandefall,andranationellaoffentligamyndighetersomansvararförtillsynöverbetalningssystem. c) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), som etablerats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 (*), om dessa uppgifter är relevanta för utförandet av dess uppgifter. 2. I en krissituation, inbegripen en sådan krissituation som avses i artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska medlemsstaterna tillåta behöriga myndigheter att utan dröjsmål lämna information till centralbankerna inom ECBS, inklusive ECB, om denna information är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppgifter, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till ESRB om denna information är relevant för dess uppgifter.

Bilaga 2

3. Sådana myndigheter eller organ får också till tillsynsmyndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som dessa kan behöva enligt artikel 67. Information som tas emot i detta sammanhang ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt detta avsnitt.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).”

21. Artikel 71 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna vid fullgörandet av sina skyldigheter beaktar enhetligheten när det gäller tillsynsverktyg och tillsynsrutiner vid tillämpningen av de lagar, förordningar och administrativa krav som antagits i enlighet med detta direktiv. För detta ändamål ska medlemsstaterna se till att

a) tillsynsmyndigheterna deltar i verksamheten i Eiopa,

b) tillsynsmyndigheterna vidtar alla åtgärder som krävs för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av Eiopa i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1094/2010 och att de, när de avviker från dessa, ska ange skälen för detta,

c) tillsynsmyndigheternas nationella mandat inte inkräktar på utövandet av deras skyldigheter som medlemmar i Eiopa eller enligt detta direktiv.”

b) Punkt 3 ska utgå.

22. I artikel 75 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ange vilka metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder enligt punkt 1.

3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller värdering av tillgångar och skulder ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera följande:

a) I vilken utsträckning de delegerade akter som avses i punkt 2 kräver användning av de internationella redovisningsstandarder som antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002 och huruvida de redovisningsstandarderna är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

b) De metoder och antaganden som ska användas om marknadsnoteringar antingen inte är tillgängliga eller om internationella redovisningsstandarder, såsom de antagits av kommissionen i enlighet med förordning (EG) nr 1606/2002, antingen tillfälligt eller varaktigt är förenliga med den strategi för värdering av tillgångar och skulder som fastställs i punkterna 1 och 2.

c) De metoder och antaganden som ska användas vid värderingen av tillgångar och skulder som fastställs i punkt 1, om de delegerade akter som avses i punkt 2 tillåter utnyttjande av alternativa värderingsmetoder.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

23. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 77a

Extrapolering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

Förfarandet för fastställande av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77.2 ska utnyttja och vara förenligt med information från relevanta finansiella instrument. Det fastställandet ska ta hänsyn till relevanta finansiella instrument för de löptiderna, om marknaderna för de finansiella instrumenten samt obligationerna är djupa, likvida och transparenta. För löptider där marknaderna för de relevanta finansiella instrumenten eller för obligationer inte längre är djupa, likvida och transparenta ska de riskfria räntesatserna för relevanta durationer extrapoleras.

Bilaga 2

Den extrapolerade delen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska grundas på terminskurser som konvergerar smidigt från en eller ett antal räntesatser i förhållande till de längsta löptiderna för vilka de relevanta finansiella instrumenten och obligationerna kan observeras på en djup och likvid marknad, till en slutlig terminskurs.

Artikel 77b

Matchningsjustering av riskfria räntesatserna för relevanta durationer

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en matchningsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning i fråga om en portfölj med livförsäkringsförpliktelser, inbegripet livräntor som härrör från skadeförsäkrings- eller återförsäkringskontrakt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

a) Försäkrings-eller återförsäkringsföretaget har avsatt en tillgångsportfölj, bestående av obligationer och andra tillgångar med liknande kassaflödesegenskaper, för att täcka bästa skattning för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och bibehåller denna portfölj under förpliktelsernas livstid, med undantag för syftet att bevara överensstämmelsen i kassaflödena mellan tillgångar och skulder när kassaflödena har ändrats väsentligt.

b) Den portfölj med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser på vilken matchningsjusteringen tillämpas och portföljen med avsatta tillgångar identifieras och förvaltas och organiseras separat från försäkringsföretagets övriga verksamheter, och den avsatta tillgångsportföljen kan inte användas för att täcka förluster som uppstår inom företagets övriga verksamheter.

c) De förväntade kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen återspeglar vart och ett av de förväntade kassaflödena för portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i samma valuta, och eventuellt bristande matchning orsakar inga risker som är väsentliga i förhållande till de inneboende riskerna i den försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet på vilken matchningsjusteringen tillämpas.

d) De underliggande kontrakten i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser genererar inte framtida premiebetalningar.

e) De enda teckningsrisker som är relaterade till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser är livsfallsrisk, kostnadsrisk, omprövningsrisk och dödsfallsrisk.

f) Om den teckningsrisk som är relaterad till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inbegriper dödsfallsrisk, ska bästa skattningen av portföljen med försäkrings- och livförsäkringsförpliktelser inte öka mer än 5 procent under en dödsfallsriskstress som kalibreras i enlighet med artikel 101.2–101.5

g) De underliggande kontrakten till portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna inbegriper inga valmöjligheter för försäkringstagaren eller inbegriper endast en återköpsoption om återköpsvärdet inte överstiger värdet på de tillgångar, värderade i enlighet med artikel 75, som täcker försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid den tidpunkt då återköpsoptionen tas i bruk.

h) Kassaflödena för den avsatta tillgångsportföljen är fasta och kan inte ändras av tillgångarnas emittent eller annan tredje part.

i) Vid tillämpningen av denna punkt ska försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna i ett kontrakt för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser inte delas upp i olika delar när portföljen med försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser sammanställs enligt denna artikel.

Utan hinder av led h i första stycket kan försäkrings- eller återförsäkringsföretag använda tillgångar för vilka kassaflödena är fasta, med undantag för ett inflationsberoende, förutsatt att dessa tillgångar återspeglar de kassaflöden som inbegriper inflation i portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser.

Bilaga 2

I det fall att emittenter eller tredjeparter har rätt att ändra kassaflödena för en tillgång på ett sådant sätt att investeraren erhåller tillräcklig kompensation för att kunna uppnå samma kassaflöden genom att återinvestera i tillgångar med likvärdig eller bättre kreditkvalitet ska rätten att ändra kassaflödena inte innebära att tillgångarna inte längre tillåts ingå i den portfölj som avsatts i enlighet med led h i första stycket.

2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen på en portfölj med försäkringseller återförsäkringsförpliktelser ska inte återgå till en metod som inte inkluderar en matchningsjustering. Om ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjustering inte längre kan uppfylla villkoren i punkt 1 ska det omedelbart informera tillsynsmyndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren. Om företaget inte har möjlighet att inom två månader från och med den dag då det inte längre uppfyllde villkoren, på nytt säkra efterlevnaden av de villkoren, ska det upphöra att tillämpa matchningsjusteringen på sina försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser och ska inte tillämpa justeringen under en period på ytterligare 24 månader.

3. Matchningsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkrings-eller återförsäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för de förpliktelserna inbegriper en volatilitetsjustering enligt artikel 77d eller övergångsåtgärder för riskfria räntesatser enligt artikel 308c.

Artikel 77c

Beräkning av matchningsjusteringen

1. För varje valuta ska den matchningsjustering som avses i artikel 77b beräknas i enlighet med följande principer:

a) Matchningsjusteringen ska motsvara skillnaden mellan följande:

i) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som värdet i enlighet med artikel 75 på portföljen med avsatta tillgångar.

ii) Den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för durationerna.

b) Matchningsjusteringen ska inte inkludera den grundläggande räntedifferens som återspeglar försäkrings- eller återförsäkringsföretagets risker.

c) Utan att det påverkar tillämpningen av led a ska den grundläggande räntedifferensen vid behov ökas för att säkra att matchningsjusteringen för tillgångar med lägre än fullgod kreditvärdighet inte överstiger matchningsjusteringen för tillgångar med fullgod kreditvärdighet ( investment grade ) med samma löptid och av samma tillgångsklass.

d) Utnyttjandet av externa kreditvärderingar vid beräkningen av matchningsjusteringen ska vara i enlighet med artikel 111.1 n.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 b ska följande gälla för den grundläggande räntedifferensen:

a) Den ska motsvara summan av

i) den kreditspread som motsvarar sannolikheten för fallissemang bland tillgångarna,

ii) den kreditspread som motsvarar den förväntade förlust som följer av en nedgradering av tillgångarna.

b) För exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker ska den inte vara lägre än 30 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på de finansiella marknaderna.

Bilaga 2

c) För andra exponeringar än mot medlemsstaternas nationella regeringar och centralbanker ska den inte vara lägre än 35 procent av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna för tillgångar med samma löptid och kreditkvalitet och av samma tillgångsklass, enligt vad som kan observeras på finansiella marknaderna.

Sannolikheten för fallissemang som avses i led a i i första stycket ska baseras på långfristig statistik över fallissemang som är relevant för tillgångarna med avseende på deras löptid, kreditkvalitet och tillgångsklass.

Om ingen tillförlitlig kreditspread kan härledas från den statistik som avses i andra stycket ska den grundläggande räntedifferensen vara lika stor som den andel av det långfristiga genomsnittet av räntespreaden över de riskfria räntesatserna som anges i leden b och c.

Artikel 77d

Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer

1. Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheterna ger ett förhandsgodkännande för försäkrings-och återförsäkringsföretags tillämpning av en volatilitetsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av den bästa skattning som avses i artikel 77.2.

2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på räntedifferensen mellan den räntesats som kan fås för tillgångar som ingår i en referensportfölj för den valutan och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för den valutan.

Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan.

3. Omfattningen av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser ska motsvara 65 procent av den riskkorrigerade valutaspreaden.

Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda krediteller andra risker för tillgångarna.

Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna.

4. För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands valuta, före tillämpningen av 65 procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade landsspreaden är högre än 100 räntepunkter. Den ökade volatilitetsjusteringen ska tillämpas på beräkningen av bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i fråga om produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad. Den riskkorrigerade landsspreaden beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade valutaspreaden för detta lands valuta, men baseras på en referensportfölj som är representativ för de tillgångar i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings-och återförsäkringsförpliktelser av produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta.

5. Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt artikel 77b.

6. Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar av volatilitetsjusteringen.

Bilaga 2

Artikel 77e

Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

1. Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per kvartal:

a) Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering.

b) För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b.

c) För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77d.1.

2. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel får kommissionen anta genomförandeakter, i vilka det för varje relevant valuta anges de tekniska uppgifter som avses i punkt 1. I de genomförandeakterna ska den informationen utnyttjas.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2.

Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 301.3.

3. När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkringsoch återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77, matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d.

När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning.

Artikel 77f

Översyn av långsiktiga garantiåtgärder och aktieriskåtgärder

1. Eiopa ska årligen, fram till den 1 januari 2021, rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om effekterna av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar.

Tillsynsmyndigheterna ska under denna period årligen lämna följande uppgifter till Eiopa:

a) Tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter på deras nationella marknader och försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare.

b) Antalet försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, förlängningen av återhämtningsplanen i enlighet med artikel 138.4, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d.

c) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier, undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker och de övergångsåtgärder som fastställs i artiklarna 308c och 308d på försäkrings- och återförsäkringsföretag, både på nationell nivå och i anonym form för varje enskilt företag.

d) Effekterna av matchningsjusteringen, volatilitetsjusteringen, den symmetriska justeringen av kapitalkravet för aktier och undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker på försäkrings- och återförsäkringsföretags investeringsbeteende och huruvida de tillämpar otillbörlig nedsättning av kapitalkravet.

Bilaga 2

e) Effekterna av förlängningar av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4 på försäkrings- och återförsäkringsföretagens insatser för att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbas som täcker solvenskapitalkravet eller för att reducera riskprofilen för att efterleva solvenskapitalkravet. f) Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar de övergångsåtgärder som anges i artiklarna 308c och 308d, huruvida de efterlever de infasningsplaner som avses i artikel 308e och utsikterna för ett minskat beroende av dessa övergångsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits eller förväntas vidtas av företagen och tillsynsmyndigheterna, med beaktande av den berörda medlemsstatens lagstiftning. 2. Eiopa ska när så är lämpligt, efter samråd med ESRB och efter ett offentligt samråd, ge kommissionen ett yttrande om utvärderingen av tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. Den utvärderingen ska göras med avseende på tillgången till långsiktiga garantier i försäkringsprodukter, försäkrings- och återförsäkringsföretagens beteende som långsiktiga investerare och, mer generellt, den finansiella stabiliteten. 3. På basis av det yttrande som överlämnats av Eiopa som avses i punkt 2 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport senast den 1 januari 2021 eller tidigare, om så är lämpligt. Rapporten ska särskilt fokusera på effekterna för a) skydd av försäkringstagare, b) de europeiska försäkringsmarknadernas stabilitet och sätt att fungera, c) den inre marknaden och särskilt konkurrenskraften och lika villkor på de europeiska försäkringsmarknaderna, d) den utsträckning i vilken försäkrings- och återförsäkringsföretag fortsätter att verka som långsiktiga investerare, e) tillgången på och prissättningen av livränteprodukter, f) tillgången på och prissättningen av konkurrerande produkter, g) försäkringsföretagens långsiktiga investeringsstrategier i fråga om produkter på vilka artiklarna 77b och 77c tillämpas i förhållande till strategier för andra långsiktiga garantier, h) konsumentval och konsumenternas riskmedvetenhet, i) diversifieringsgraden inom försäkringsverksamheten och försäkrings- och återförsäkringsföretagens tillgångsportfölj, j) den finansiella stabiliteten. Rapporten ska dessutom bygga på tillsynserfarenhet när det gäller tillämpningen av artiklarna 77a–77e och 106, 138.4 och 304, 308c och 308d, inbegripet de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt dessa artiklar. 4. Kommissionens rapport ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.” 24. Artikel 86 ska ersättas med följande: ”Artikel 86

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) Försäkringsmatematiska och statistiska metoder för att beräkna bästa skattning enligt artikel 77.2. b) Metoder, principer och tekniker för att fastställa de riskfria räntesatser för relevanta durationer som ska användas vid beräkningen av bästa skattning enligt artikel 77.2.

Bilaga 2

c) De omständigheter under vilka de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas som en helhet respektive som summa av en bästa skattning och en riskmarginal och de metoder som ska användas då de försäkringstekniska avsättningarna beräknas som en helhet som avses i artikel 77.4.

d) De metoder och antaganden som ska användas vid beräkningen av riskmarginalen, däribland bestämningen av det belopp av medräkningsbara kapitalbasmedel som krävs för att säkra försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser och kalibreringen av kapitalkostnadstillägget som avses i artikel 77.5.

e) De klasser på vilka försäkrings-och återförsäkringsförpliktelser ska fördelas för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna som avses i artikel 80.

f) De standarder som ska uppfyllas i fråga om lämpligheten, fullständigheten och riktigheten av data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och de specifika omständigheter under vilka det vore lämpligt att använda lämpliga approximationer, inklusive individuella beräkningsmetoder för beräkning av bästa skattning som avses i artikel 82.

g) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77b.1, inbegripet de metoder, antaganden och standardparametrar som ska användas vid beräkning av effekterna av den dödsfallsriskstress som avses i artikel 77b.1 e.

h) Specifikationer avseende de krav som anges i artikel 77c, inbegripet de antaganden och metoder som ska användas vid beräkning av matchningsjusteringen och den grundläggande räntedifferensen.

i) Metoder och antaganden för beräkning av den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, inbegripet en formel för beräkning av den spread som avses i punkt 2 i den artikeln.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller metoder för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera följande:

a) De metoder som ska användas vid beräkningen av den anpassning med hänsyn till risken för motpartsfallissemang som avses i artikel 81 och som är avsedd att täcka förväntade förluster till följd av sådant fallissemang.

b) I nödvändig utsträckning, förenklade metoder och tekniker för att beräkna de försäkringstekniska avsättningarna för att se till att de försäkringsmatematiska och statistiska metoder som avses i leden a och d står i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de risker som försäkrings- och återförsäkringsföretagen tar på sig, inbegripet captivebolag för försäkring eller återförsäkring.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 77b, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för godkännande av tillämpningen av en matchningsjustering enligt artikel 77b.1.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta dessa tekniska standarder för tillsyn.”

25. Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a) Titeln ska ersättas med följande:

”Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande”

b) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller fastställandet av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera kriterierna för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital i enlighet med artikel 90.

Bilaga 2

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. 1a. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera behandlingen av ägarintressen enligt artikel 212.2 tredje stycket, i finansiella institut och kreditinstitut avseende fastställandet av kapitalbasen.” c) Följande punkt ska läggas till: ”3. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 90 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av tilläggskapital. Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 26. Artikel 97 ska ersättas med följande: ”Artikel 97

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa en förteckning över kapitalbasposter, inklusive dem som avses i artikel 96, som bedöms uppfylla kriterierna i artikel 94 med en fullständig redovisning för varje post av de egenskaper som har legat till grund för klassificeringen. 2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller klassificering av kapitalbasmedel ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de metoder som tillsynsmyndigheterna ska tillämpa vid godkännandeförfarandet för bedömningar och klassificeringar av poster som ingår i de egna medlen och som inte ingår i den förteckning som avses i punkt 1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010. Kommissionen ska regelbundet se över och vid behov uppdatera den förteckning som avses i punkt 1 med hänsyn till marknadsutvecklingen.” 27. Artikel 99 ska ersättas med följande: ”Artikel 99

Delegerade akter avseende medräkningsbara kapitalbasmedel

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) De kvantitativa gränsvärden som avses i artikel 98.1 och 98.2. b) De justeringar som bör göras för att återspegla den bristande möjligheten att överföra de kapitalbasposter som enbart kan användas för att täcka förluster som uppstår från ett särskilt skuldsegment eller från särskilda risker (separata fonder).” 28. Följande artikel ska införas: ”Artikel 109a

Harmoniserade tekniska uppgifter till standardformler

1. Vid tillämpning av beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln ska ESA-myndigheterna via den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av placeringen av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar på en objektiv skala för kreditkvalitet genom tillämpning av de kreditkvalitetsvärden som specificeras i enlighet med artikel 111.1 n.

Bilaga 2

ESA-myndigheternas gemensamma kommitté ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att förenkla beräkningen av den marknadsriskmodul som avses i artikel 105.5, förenkla beräkningen av den motpartsriskmodul som avses i artikel 105.6, utvärdera de riskreducerande tekniker som avses i artikel 101.5 och beräkna försäkringstekniska avsättningar, ska Eiopa utarbeta tekniska standarder för genomförande av

a) förteckningar över de regionala och lokala självstyrelseorgan vilkas exponeringar ska behandlas som exponeringar mot den centrala regeringen i den jurisdiktion där de är etablerade, förutsatt att det inte förekommer några skillnader i risk mellan sådana exponeringar på grund av de regionala regeringarnas och lokala myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och att det finns särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang,

b) det aktieindex som avses i artikel 106.2, i enlighet med de detaljerade kriterier som fastställs i artikel 111.1 c och o,

c) de justeringar som ska göras för valutor som är knutna till euron i undergruppen valutarisk i artikel 105.5, i enlighet med de detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk, såsom den fastställs i artikel 111.1 p.

Eiopa ska överlämna de förslagen till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket.

3. Eiopa ska minst en gång per kvartal offentliggöra tekniska uppgifter som inbegriper information om den symmetriska justering som avses i artikel 106.

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel och i syfte att underlätta beräkningen av den teckningsriskmodul för sjukförsäkring som avses i artikel 105.4 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande, med beaktande av de beräkningar som gjorts av tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna, av standardavvikelser när det gäller medlemsstaternas särskilda nationella lagstiftningsåtgärder som gör det möjligt för försäkrings- och återförsäkringsföretag att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller kriterierna i punkt 5 och alla ytterligare kriterier som fastställts genom delegerade akter.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.

5. De tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 4 ska endast tillämpas på de av medlemsstaternas nationella lagstiftningsåtgärder som ger försäkrings- och återförsäkringsföretag möjlighet att dela utbetalningar vid försäkringsfall gällande hälsorisk och som uppfyller följande kriterier:

a) Mekanismen för delning av anspråk ska vara transparent och till fullo specificerad före den årsperiod till vilken den hänför sig.

b) Mekanismen för delning av anspråk, antalet försäkringsföretag som deltar i systemet för utjämning av hälsorisker ( Health Risk Equalisation System – HRES) och riskkaraktären hos den affärsverksamhet som omfattas av HRES ska, för varje företag som deltar i HRES, säkerställa att volatiliteten hos de årliga förlusterna inom den affärsverksamhet som omfattas av HRES avsevärt minskas genom detta system, både avseende premier och avseende reservrisk.

Bilaga 2

c) Den sjukförsäkring som omfattas av HRES ska vara obligatorisk och fungera helt eller delvis som ett alternativ till det skydd vid sjukdom som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet.

d) Vid fallissemang i ett försäkringsföretag som deltar i HRES ska en eller flera medlemsstaters regeringar garantera att de till fullo tillgodoser försäkringstagarnas anspråk i det försäkringsföretag som omfattas av HRES.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som anger de ytterligare kriterier som arrangemangen i de nationella lagstiftningsåtgärderna ska uppfylla, och metod och krav för beräkningen av de standardavvikelser om avses i punkt 4 i den här artikeln.”

29. Artikel 111 ska ersättas med följande:

”Artikel 111

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och genomförande avseende artiklarna 103–109

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) En standardformel i enlighet med artiklarna 101 och 103–109.

b) Undergrupper som är nödvändiga eller som mer exakt täcker de risker som omfattas av riskmoduler enligt artikel 104 och följande uppdateringar.

c) Metoder, antaganden och standardparametrar som ska kalibreras till den konfidensnivå som avses i artikel 101.3 och som ska tillämpas vid beräkningen av var och en av de riskmoduler eller undergrupper inom ramen för det primära solvenskapitalkravet som fastställs genom artiklarna 104, 105 och 304, mekanismen för symmetrisk justering och den lämpliga tidsperioden, uttryckt i månader, i enlighet med artikel 106 samt det lämpliga sättet för att integrera metoden i artikel 304 i solvenskapitalkravet beräknat i enlighet med standardformeln.

d) Korrelationsparametrarna, om nödvändigt inklusive parametrarna i bilaga IV samt förfarandena för att uppdatera dessa parametrar.

e) För försäkrings-och återförsäkringsföretag som använder riskreduceringstekniker: metoder och antaganden som ska användas vid bedömningen av förändringar av berörda företags riskprofil och vid justeringar av beräkningen av solvenskapitalkravet.

f) Kvalitativa kriterier som de riskreduceringstekniker som avses i led e ska uppfylla för att säkerställa att respektive risk faktiskt har överförts till tredje part.

fa) Den metod och de parametrar som ska användas för att bedöma kapitalkravet för motpartsrisk i fall av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter; de parametrarna säkerställer konsekvens med behandlingen av sådana exponeringar för kreditinstitut och finansinstitut i den mening som avses i artikel 4.1.1 och 4.1.26 i förordning (EU) nr 575/2013.

g) Metoder och parametrar för bedömningen av kapitalkravet för operativ risk enligt artikel 107, inklusive den procentsats som avses i artikel 107.3.

h) De metoder och justeringar som ska användas för att återspegla försäkrings- och återförsäkringsföretagens minskade möjligheter till riskdiversifiering i samband med separerade fonder.

i) Den metod som ska användas vid beräkningen av justeringsbeloppet för förlustreducering genom försäkringstekniska avsättningar eller uppskjutna skatter som fastställs i artikel 108.

j) Deluppsättningen av standardparametrar inom teckningsriskmodulerna för skade-, liv- och sjukförsäkring som får ersättas av företagsspecifika parametrar enligt artikel 104.7.

Bilaga 2

k) Kriterier gällande de standardiserade metoder som försäkrings- och återförsäkringsföretagen ska använda för att beräkna de företagsspecifika parametrar som avses i led j och kriterier i fråga om de använda uppgifternas fullständighet, exakthet och tillämplighet som ska uppfyllas innan tillsynsmyndigheterna kan ge sitt godkännande, tillsammans med förfarandet för ett sådant godkännande.

l) De förenklade beräkningarna för specifika riskmoduler och undergrupper av riskmoduler samt de kriterier som det ska krävas att försäkrings- och återförsäkringsföretag, inklusive captivebolag för försäkring eller återförsäkring, uppfyller för att de ska vara berättigade enligt artikel 109 att använda någon av dessa förenklade beräkningar.

m) Det angreppssätt som ska användas för anknutna företag i den mening som avses i artikel 212 vid beräkningen av solvenskapitalkravet, särskilt beräkningen av undergruppen aktierisk som avses i artikel 105.5, med beaktande av den förmodat minskade volatiliteten för värdet på dessa anknutna företag på grund av de investeringarnas strategiska natur och det inflytande som företaget med ägarintresse har över dessa anknutna företag.

n) Hur de externa ratinginstitutens externa kreditvärderingar ska användas vid beräkningen av solvenskapitalkravet i enlighet med standardformeln och placeringen av externa kreditvärderingar på den skala för kreditkvalitet som avses i artikel 109a.1, vilket ska vara förenligt med utnyttjandet av externa ratinginstituts (ECAI) kreditvärderingar vid beräkningen av kapitalkraven för kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.26 i det direktivet.

o) Detaljerade kriterier för det aktieindex som avses i artikel 109a.2 c.

p) Detaljerade kriterier för justeringar av de valutor som är knutna till euron i syfte att förenkla beräkningen av undergruppen valutarisk som avses i artikel 109a.2 d.

q) Villkoren för den kategorisering av regionala och lokala självstyrelseorgan som avses i artikel 109a.2 a.

2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndigheternas godkännande av företagsspecifika parametrar som avses i punkt 1 k.

Eiopa ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen göra en bedömning av lämpligheten för de metoder, antaganden och standardparametrar som användsvid beräkningen avstandardformeln för solvenskapitalkravet. Kommissionen ska ta särskild hänsyn till tillgångsklassernas och de finansiella instrumentens resultat, beteendet hos dem som investerar i dessa tillgångar och finansiella instrument samt utvecklingen när det gäller fastställande av internationella standarder för finansiella tjänster. Granskningen av vissa tillgångsklasser får prioriteras. Kommissionen ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov åtföljd av lämpliga förslag till ändringar av detta direktiv eller av delegerade eller genomförandeakter som antagits enligt detta direktiv.

4. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller solvenskapitalkravet ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att definiera kvantitativa gränser och kriterier för tillgångars medräkningsbarhet för det fall att dessa risker inte täcks i tillräcklig utsträckning av en undergrupp till en riskmodul.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

De tekniska standarderna för tillsyn ska tillämpas på de tillgångar som täcker de försäkringstekniska avsättningarna med undantag av tillgångar som innehas med avseende på livförsäkringsavtal för vilka försäkringstagarna står för placeringsrisken. De ska ses över av kommissionen i ljuset av utvecklingen av standardformeln och på de finansiella marknaderna.”

Bilaga 2

30. Artikel 114 ska ersättas med följande: ”Artikel 114

Delegerade akter och tekniska standarder för genomförande avseende de interna modellerna för solvenska-

pitalkravet

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande: a) Anpassningar av de standarder som anges i artiklarna 120–125 mot bakgrund av det begränsade tillämpningsområde som avses i ansökningar om tillämpning av partiella interna modeller. b) Det sätt genom vilket en partiell intern modell helt och fullt ska integreras i solvenskapitalkravets standardformel enligt artikel 113.1 c och kraven för användningen av alternativa integreringstekniker. 2. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller a) godkännande av en intern modell i enlighet med artikel 112, och b) godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av det styrdokument för ändringar av interna modeller som avses i artikel 115. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 31. Artikel 127 ska ersättas med följande: ”Artikel 127

Delegerade akter avseende artiklarna 120–126

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a avseende artiklarna 120–126 i syfte att ytterligare förbättra bedömningen av riskprofil och ledning när det gäller försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter, beträffande användningen av interna modeller i hela unionen.” 32. Artikel 129 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 d ska leden i, ii och iii ersättas med följande: ”i) 2 500 000 EUR för skadeförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag, utom i de fall alla eller vissa av de risker som ingår i klasserna 10–15 under del A i bilaga I täcks, varvid beloppet inte får underskrida 3 700 000 EUR. ii) 3 700 000 EUR för livförsäkringsföretag, inbegripet captivebolag. iii) 3 600 000 EUR för återförsäkringsföretag, utom i fråga om captivebolag för återförsäkring, varvid minimikapitalkravet inte får understiga 1 200 000 EUR.” b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna ska tillåta att deras tillsynsmyndigheter, under en tidsperiod som löper ut senast 31 december 2017, kräver att ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag ska tillämpa de procentsatser som anges i första stycketendastpå ett företags solvenskapitalkravberäknat i enlighetmed kapitelVI avsnitt 4 underavsnitt 2.” c) I punkt 4 ska följande stycke införas efter första stycket: ”Vid beräkningen av de gränser som avses i punkt 3 ska företagen inte vara ålagda att beräkna solvenskapitalkravet varje kvartal.”

Bilaga 2

d) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska senast den 31 december 2020 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om de bestämmelser och den praxis som medlemsstaterna respektive tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkterna 1–4.”

33. Artikel 130 ska ersättas med följande:

”Artikel 130

Delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att precisera den beräkning av minimikapitalkravet som avses i artiklarna 128 och 129.”

34. I artikel 131 första stycket ska datumen ”31 oktober 2012” och ”31 oktober 2013” ersättas med datumen ”31 december 2015” respektive ”31 december 2016”.

35. Artikel 135 ska ersättas med följande:

”Artikel 135

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende kvalitativa krav

1. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera kvalitativa krav inom följande områden:

a) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av risker i samband med placeringar i anslutning till artikel 132.2 första stycket.

b) Påvisande, mätning, övervakning och hantering av specifika risker i samband med derivatinstrument och sådana tillgångar som avses i artikel 132.4 andra stycket och fastställande av i vilken utsträckning användning av sådana tillgångar bidrar till att reducera riskerna eller underlättar en effektiv portföljförvaltning i enlighet med artikel 132.4 tredje stycket.

2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att fastställa följande:

a) De krav som de företag som ompaketerar lån till överlåtbara värdepapper och andra finansiella instrument (originatorer eller sponsorer) måste uppfylla för att ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag ska få investera i värdepapper eller instrument av denna typ som getts ut efter den 1 januari 2011, inklusive krav som säkerställer att originatorerna, sponsorerna eller de ursprungliga långivarna på löpande basis upprätthåller ett väsentligt ekonomiskt intresse netto som under inga omständigheter får understiga 5 procent.

b) Kvalitativa krav som måste uppfyllas av försäkrings- eller återförsäkringsföretag som investerar i dessa värdepapper eller instrument.

c) Specificering av de omständigheter enligt vilka ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav får åläggas vid överträdelse av kraven som fastställs i leden a och b i denna punkt, utan hinder av artikel 101.3.

3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller punkt 2 c, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera metoderna för beräkning av ett proportionerligt ytterligare kapitalkrav.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

36. Artikel 138.4 ska ersättas med följande:

”4. Om Eiopa, efter samråd med ESRB när så är lämpligt, fastställer att det råder exceptionellt svåra förhållanden som påverkar försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser, får tillsynsmyndigheten förlänga perioden i punkt 3 andra stycket för berörda företag med en period på högst sju år, med beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet de försäkringstekniska avsättningarnas genomsnittliga löptid.

Bilaga 2

Utan att det påverkar Eiopas befogenheter enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa vid tillämpningen av denna punkt på begäran av den berörda tillsynsmyndigheten fastställa när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden. Den berörda tillsynsmyndigheten får lämna in en begäran om försäkrings-eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser sannolikt inte kommer att uppfylla ett av de krav som fastställs i punkt 3. Exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- eller återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av en eller flera av följande förutsättningar:

a) Ett kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt.

b) Förhållanden med ihållande låga räntor.

c) Katastrofer med stora efterverkningar.

Eipoa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten regelbundet bedöma huruvida de förutsättningar som avses i andra stycket fortfarande är tillämpliga. Eiopa ska i samarbete med den berörda tillsynsmyndigheten förklara när exceptionellt svåra förhållanden inte längre föreligger.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som avses i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.”

37. Artikel 143 ska ersättas med följande:

”Artikel 143

Delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn avseende artikel 138.4

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som kompletterar de olika typerna av svåra förhållanden och närmare anger de faktorer och kriterier som ska beaktas av Eiopa vid fastställandet av när det föreligger exceptionellt svåra förhållanden och av tillsynsmyndigheterna vid fastställandet av förlängningen av återhämtningsperioden i enlighet med artikel 138.4.

2. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller artiklarna 138.2, 139.2 och 141, ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera åtgärdsplaner som avses i artikel 138.2 och finansiella saneringsplaner enligt artikel 139.2 samt med avseende på artikel 141, och därvid vara uppmärksam på att inte förorsaka procykliska effekter.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

38. Artikel 149 ska ersättas med följande:

”Artikel 149

Ändringar av risker eller åtaganden

Varje ändring som ett försäkringsföretag avser att göra av de uppgifter som avses i artikel 147 ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i artiklarna 147 och 148.”

Bilaga 2

39. Artikel 155 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 3 ska följande stycke införas efter första stycket: ”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.” b) Punkt 9 ska ersättas med följande: ”9. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om det antal och de olika typer av fall som lett till vägran enligt artiklarna 146 och 148, eller där åtgärder har vidtagits enligt punkterna 3 och 4 i den här artikeln.” 40. Följande stycke ska införas efter första stycket i artikel 158.2: ”Vidare får tillsynsmyndigheten i hem- eller värdmedlemsstaten hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.” 41. Artikel 159 ska ersättas med följande: ”Artikel 159

Statistik om gränsöverskridande verksamhet

Varje försäkringsföretag ska, uppdelat på verksamhet som bedrivs med stöd av etableringsfriheten och verksamhet som bedrivs inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, underrätta tillsynsmyndigheten i sin hemmedlemsstat om summan av premier, försäkringsersättningar och provisioner, utan avdrag för återförsäkring och angivna per medlemsstat, enligt följande: a) För skadeförsäkring: per försäkringsklass i enlighet med den relevanta delegerade akten. b) För livförsäkring: för var och en av försäkringsklasserna i enlighet med den relevanta delegerade akten. Vad gäller bilaga I, del A, klass 10, med uteslutande av fraktförares ansvar, ska det berörda företaget också informera tillsynsmyndigheten om skadefrekvens och genomsnittliga försäkringsersättningar. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska inom rimlig tid vidarebefordra en sammanställning av de uppgifter som avses i första och andra styckena till tillsynsmyndigheterna i varje berörd medlemsstat på deras begäran.” 42. Artikel 172 ska ersättas med följande: ”Artikel 172

Likvärdighet avseende försäkringsföretag

1. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bestämma om den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I. 2. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 1 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I i detta direktiv. De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att beakta alla väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet. Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket. 3. Om solvensordningen i ett tredjeland enligt punkt 2 har bedömts vara likvärdig med den i detta direktiv, ska återförsäkringsavtal som ingås med företag som har sitt huvudkontor i det tredjelandet behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal med företag som är auktoriserade enligt detta direktiv.

Bilaga 2

4. Genom undantag från punkt 2, och även om de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 1 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a, och med bistånd av Eiopa enligt artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på återförsäkringsverksamheter som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om det tredjelandet uppfyller åtminstone följande kriterier:

a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anta och tillämpa en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 2, innan den perioden löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet som avses i led a.

d) Det har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

f) Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket.

5. Den begränsade period som avses i första stycket i punkt 4 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 2, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas till ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 2.

6. Återförsäkringsavtal som ingås med företag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4, ska behandlas på samma sätt som i punkt 3. Artikel 173 ska även tillämpas på återförsäkringsföretag med huvudkontor i ett tredjeland vars tillsynsordning har bedömts som tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 4.”

43. Artikel 176 ska ersättas med följande:

”Artikel 176

Information från medlemsstaterna till kommissionen och Eiopa

Medlemsstaternas tillsynsmyndigheter ska underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag för vilka ett tredjelands lag gäller.

Underrättelsen ska också innehålla en uppgift om den berörda företagsgruppens struktur.

När ett företag, som omfattas av ett tredjelands lagstiftning, förvärvar ett innehav i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som är auktoriserat i unionen så att detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag skulle bli ett dotterföretag till det tredjelandsföretaget, ska tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten underrätta kommissionen, Eiopa och tillsynsmyndigheterna i övriga medlemsstater om detta.”

Bilaga 2

44. Artikel 177.1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och Eiopa om alla svårigheter av allmän natur som deras försäkrings- eller återförsäkringsföretag mött vid etablering och utövande av verksamhet i ett tredjeland eller vid pågående verksamhet i ett tredjeland.” 45. Artikel 210.2 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera bestämmelserna som avsesi punkt 1 i den här artikeln i frågaom övervakning,hanteringoch kontroll av risker tillföljd avfinansiell återförsäkringsverksamhet.” 46. Artikel 211.2 och 211.3 ska ersättas med följande: ”2. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera följande kriterier för tillsynsmyndigheternas godkännande: a) Auktorisationens omfattning. b) Obligatoriska villkor som ska ingå i alla ingångna avtal. c) De lämplighetskrav som avses i artikel 42 för specialföretagets ledningspersonal. d) Lämplighetskrav för aktieägare eller medlemmar med kvalificerat innehav i specialföretaget. e) Sunda rutiner för administration och redovisning, adekvata rutiner för intern kontroll och krav för riskhanteringen. f) Informationskrav vad beträffar redovisning, uppgifter för stabilitetstillsyn och statistik. g) Solvenskrav. 2a. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av artikel 211.1 och 211.2 ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden för tillsynsmyndighetens godkännande av etablering av specialföretag och för de format och modeller som ska användas med avseende på punkt 2 f. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 31 oktober 2014. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010. 2b. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av artikel 211.1 och 211.2 får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för att specificera de tillämpliga förfarandena för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna, i de fall där det specialföretag som övertar risker från ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag är etablerat i en annan medlemsstat än den där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget är auktoriserat. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010. 3. Specialföretag som auktoriserats före den 31 december 2015 ska omfattas av lagen i den medlemsstat som auktoriserat specialföretaget. All ny verksamhet som ett specialföretag startar efter det datumet ska emellertid omfattas av punkterna 1, 2 och 2a.” 47. I artikel 212.1 ska led e ersättas med följande: ”e) tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp.”

Bilaga 2

48. Artikel 216 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycken läggas till:

”I sådana fall ska tillsynsmyndigheten ange motiven till sitt beslut för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.

Artiklarna 218–258 ska gälla i tillämpliga delar om inte annat följer av punkterna 2–6 i den här artikeln.”

b) Punkt 4 tredje stycket ska ersättas med följande:

”Tillsynsmyndigheten ska ange motiven till sådana beslut för både företaget och grupptillsynsmyndigheten. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”

c) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut enligt punkt 1 i den här artikeln får fattas.”

49. Artikel 217 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”I sådana fall ska tillsynsmyndigheterna ange motiven till sin överenskommelse för både grupptillsynsmyndigheten och moderföretaget med det yttersta ägarintresset på unionsnivå. Grupptillsynsmyndigheten ska underrätta tillsynskollegiet i enlighet med artikel 248.1 a.”

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att specificera under vilka förhållanden beslut som avses i punkt 1 i den här artikeln får fattas.”

50. Artikel 227 ska ersättas med följande:

”Artikel 227

Likvärdighet avseende anknutna försäkringsföretag och återförsäkringsföretag i tredjeland

1. När solvensen på gruppnivå beräknas för ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som har ägarintresse i ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag i tredjeland i enlighet med artikel 233, ska försäkrings-eller återförsäkringsföretaget i tredjeland endast vid den beräkningen behandlas som ett anknutet försäkrings- eller återförsäkringsföretag.

Om det tredjeland där det företaget har sitt huvudkontor emellertid kräver att det ska vara auktoriserat och ålägger det en solvensordning som är minst likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, får medlemsstaterna dock föreskriva att det i fråga om detta företag vid beräkningen ska beaktas det solvenskapitalkrav och de kapitalbasposter som får medräknas för att täcka det krav som fastställts av det berörda tredjelandet.

2. Om inga delegerade akter antagits i enlighet med punkterna 4 eller 5 i den här artikeln ska kontrollen av att ordningen i tredjelandet är minst likvärdig utföras av grupptillsynsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av företaget med ägarintresse. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Grupptillsynsmyndigheten ska i samband med detta, och med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3. Grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende detta tredjeland, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I kapitel VI och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med andra stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

Bilaga 2

3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som specificerar kriterierna för att bedöma huruvida tillsynsordningen i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, kapitel VI.

4. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 3 har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI.

De delegerade akterna ska regelbundet ses över för att ta hänsyn till väsentliga ändringar av tillsynsordningen i avdelning I kapitel VI och den tillsynsordning som gäller i tredjelandet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

5. Genom undantag från punkt 4, och även när de kriterier som fastställts i enlighet med punkt 3 inte har uppfyllts, får kommissionen under den tidsperiod som avses i punkt 6 i enlighet med artikel 301a, samt med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den solvensordning som ett tredjeland tillämpar på företag med huvudkontor i det tredjelandet är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I kapitel VI, när:

a) Det kan påvisas att en solvensordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 4 för närvarande tillämpas eller kan antas och tillämpas av tredjelandet.

b) Tredjelandet har en solvensordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens.

c) Tredjelandets lagstiftning i princip tillåter samarbete och utbyte av konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter.

d) Tredjelandet har ett oberoende tillsynssystem.

e) Tredjelandet har fastställt skyldigheter avseende tystnadsplikt för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla de tredjeländer som avses i första stycket.

6. Den ursprungliga tidsperioden för det beslut om tillfällig likvärdighet som avses i punkt 5 ska vara 10 år om inte, innan den perioden löpt ut,

a) den delegerade akten har återkallats,

b) en delegerad akt har antagits i enlighet med punkt 4 med effekten att tillsynsordningen i det tredjelandet bedömts vara likvärdig med den som fastställs i avdelning I kapitel VI.

Beslutet om tillfällig likvärdighet ska förnyas för ytterligare tioårsperioder om de kriterier som avses i punkt 5 fortfarande uppfylls. Kommissionen ska anta alla sådana delegerade akter enligt artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

I alla delegerade akter som fastställer tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. Kommissionen ska regelbundet se över sådana delegerade akter. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de besluten. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet om varje översyn som utförs och ska rapportera slutsatserna till parlamentet.

7. När det i enlighet med punkt 5 har antagits en delegerad akt som fastställer att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig, ska detta tredjeland bedömas som likvärdigt vid tillämpningen av punkt 1 andra stycket.”

Bilaga 2

51. Artikel 231 ska ersättas med följande:

”Artikel 231

Gruppintern modell

1. Om en ansökan om tillstånd att med en intern modell beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen inlämnas av ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag och dess anknutna företag, eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingbolag, ska de berörda tillsynsmyndigheterna samarbeta vid beslutet om huruvida ett sådant tillstånd ska beviljas och om eventuella särskilda villkor för tillståndet.

Ansökan som avses i första stycket ska lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.

Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta och överlämna den fullständiga ansökan till de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom sex månader från den dag då grupptillsynsmyndigheten mottog den fullständiga ansökan.

3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på sex månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta beslutet och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet ska inte hänskjutas till Eiopa efter det att sexmånadersperioden har löpt ut eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna sexmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1 och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut enligt punkt 2, ska grupptillsynsmyndigheten ge sökanden ett dokument där skälen till fullo anges.

6. Om inget gemensamt beslut antas inom sex månader från den dag då gruppen mottog den fullständiga ansökan ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Grupptillsynsmyndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter och reservationer som övriga berörda tillsynsmyndigheter lämnat under den sexmånadersperioden.

Grupptillsynsmyndigheten ska ge sökanden och övriga berörda tillsynsmyndigheter ett dokument med det fullständigt motiverade beslutet.

Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Bilaga 2

7. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna finner att riskprofilen hos ett försäkrings-eller återförsäkringsföretag som står under dess tillsyn avviker väsentligt från de antaganden som ligger bakom den interna modell som godkänts på gruppnivå, får den myndigheten i enlighet med artikel 37, så länge som företaget inte på ett korrekt sätt har vidtagit åtgärder med anledning av de synpunkter som myndigheten framfört, fastställa ett kapitaltillägg för försäkrings- eller återförsäkringsföretaget utöver det solvenskapitalkrav som blir resultatet med tillämpning av den interna modellen.

Om under särskilda omständigheter ett sådant kapitaltillägg inte skulle vara en lämplig lösning, får tillsynsmyndigheten kräva att företaget ska beräkna sitt solvenskapitalkrav enligt den standardformel som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2. I enlighet med artikel 37.1 a och c får tillsynsmyndigheten för detta försäkrings- eller återförsäkringsföretag fastställa ett kapitaltillägg till solvenskapitalkravet utöver det solvenskapitalkrav som framkommer med tillämpning av standardformeln.

Tillsynsmyndigheten ska motivera sådana beslut som avses i första och andra styckena för såväl försäkrings- eller återförsäkringsföretaget som övriga medlemmar av tillsynskollegiet.

Eiopa får utfärda riktlinjer för att se till att denna punkt tillämpas på ett konsekvent och enhetligt sätt.”

52. I artikel 232 första stycket ska inledningen ersättas med följande:

”Vid avgörandet av om ett sammanställt solvenskapitalkrav på gruppnivå tillräckligt väl motsvarar gruppens riskprofil ska grupptillsynsmyndigheten särskilt uppmärksamma de fall då sådana omständigheter som avses i artikel 37.1 a–d kan uppkomma på gruppnivå, särskilt i följande fall:”

53. I artikel 232 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”

54. I artikel 233.6 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Artikel 37.1–37.5 ska, tillsammans med de delegerade akter och tekniska standarder för genomförande som antagits i enlighet med artikel 37.6, 37.7 och 37.8 gälla i tillämpliga delar.”

55. Artikel 234 ska ersättas med följande:

”Artikel 234

Delegerade akter avseende artiklarna 220–229 och 230–233

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att närmare specificera de försäkringstekniska principerna och metoderna i artiklarna 220–229 och tillämpningen av artiklarna 230–233, med beaktande av den ekonomiska karaktären hos vissa juridiska strukturer.”

56. Artikel 237 ska ersättas med följande:

”Artikel 237

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: beslut om ansökningar

1. I fråga om ansökningar om tillstånd att omfattas av bestämmelserna i artiklarna 238 och 239 ska de berörda tillsynsmyndigheterna inom tillsynskollegiet samarbeta fullt ut för att besluta om huruvida det tillstånd som söks ska meddelas eller ej samt för att fastställa eventuella särskilda villkor som ska gälla för det.

Ansökan som avses i första stycket ska endast överlämnas till den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget. Den tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna av tillsynskollegiet och vidarebefordra den fullständiga ansökan till dem.

2. De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan inom tre månader från den dag då samtliga tillsynsmyndigheter i kollegiet mottog den fullständiga ansökan.

Bilaga 2

3. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den period på tre månader som avses i punkt 2 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska grupptillsynsmyndigheten uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats.

Om det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 avvisas ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

4. Eiopa får utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning av den gemensamma beslutsprocess som avses i punkt 2, med beaktande av de ansökningar om tillstånd som avses i punkt 1, och i syfte att underlätta gemensamma beslut.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

5. Om de berörda tillsynsmyndigheterna har fattat ett gemensamt beslut som avses i punkt 2, ska den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget tillhandahålla sökanden ett beslut där skälen till fullo anges. Detta gemensamma beslut ska betraktas som avgörande och tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.

6. Om inget gemensamt beslut fattats av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som anges i punkt 2 ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett eget beslut om ansökan.

Under den perioden ska grupptillsynsmyndigheten vederbörligen beakta följande:

a) Synpunkter och reservationer från berörda tillsynsmyndigheter.

b) Reservationer från andra tillsynsmyndigheter i tillsynskollegiet.

Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avsteg från reservationerna från andra berörda tillsynsmyndigheter. Grupptillsynsmyndigheten ska överlämna beslutet till sökanden och till övriga berörda tillsynsmyndigheter. Detta beslut ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.”

57. Artikel 238.4 ska ersättas med följande:

”4. Tillsynskollegiet ska göra allt det kan för att nå en överenskommelse om förslaget från den tillsynsmyndighet som har auktoriserat dotterföretaget eller om eventuella andra åtgärder.

Överenskommelsen ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna.”

58. Artikel 238.5 ska ersättas med följande:

”5. Om tillsynsmyndigheten och grupptillsynsmyndigheten är av skiljaktig mening får endera tillsynsmyndigheten inom en månad från tillsynsmyndighetens förslag hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats i den artikeln, och ska fatta sitt beslut inomen månadfrån hänskjutandet. Denna period på en månad ska anses utgöra förlikningsperioden i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Frågan får inte hänskjutas till Eiopa efter det att den tidsfrist som avses i detta stycke har löpt ut, eller efter det att en överenskommelse har uppnåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

Bilaga 2

Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat detta dotterföretag ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.” 59. I artikel 239 ska följande punkt läggas till: ”4. Tillsynsmyndigheten eller grupptillsynsmyndigheten får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 när de är av skiljaktiga meningar a) om godkännandet av återhämtningsplanen, inklusive varje förlängning av denna, inom den fyramånadersperiod som avses i punkt 1, eller b) om godkännandet av de föreslagna åtgärderna inom den period på en månad som avses i punkt2. I de fallen får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln, och ska fatta sitt beslut inom en månad från hänskjutandet. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa a) efter det att den period på fyra månader respektive en månad som avses i första stycket har löpt ut, b) efter det att en överenskommelse har nåtts inom tillsynskollegiet i enlighet med punkt 1 andra stycket eller punkt 2 andra stycket, c) i krissituationer som avses i punkt 2. Denna period på fyra månader eller en månad ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen. Den tillsynsmyndighet som har auktoriserat det dotterföretaget ska uppskjuta sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det beslutet ska betraktas som avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering. Beslutet ska översändas till dotterföretaget och till tillsynskollegiet.” 60. Artikel 241 ska ersättas med följande: ”Artikel 241

Dotterföretag till försäkrings- eller återförsäkringsföretag: delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a och specificera följande: a) Kriterier för att bedöma om de villkor som anges i artikel 236 är uppfyllda. b) Kriterier för att bedöma vad som ska betraktas som krissituationer, enligt artikel 239.2. c) De förfaranden tillsynsmyndigheterna ska följa när de utbyter information, utövar sina befogenheter och uppfyller sina förpliktelser enligt artiklarna 237–240.” 61. Artikel 242.1 ska ersättas med följande: ”1. Senast den 31 december 2017 ska kommissionen göra en utvärdering av tillämpningen av avdelning III, särskilt av tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegiet, dess funktionsduglighet och tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, och ska översända en rapport till Europaparlamentet och rådet, om lämpligt åtföljd av förslag till ändringar av detta direktiv.” 62. I artikel 242.2 ska datumet ”31 oktober 2015” ersättas med datumet ”31 december 2018”.

Bilaga 2

63. Artikel 244.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga riskkoncentrationer.

5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över riskkoncentrationer ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att med avseende på punkt 3 specificera identifiering av väsentliga riskkoncentrationer och besluta om lämpliga tröskelvärden.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, blanketter och mallar för rapportering av sådana riskkoncentrationer.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

64. Artikel 245.4 ska ersättas med följande:

”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på punkterna 2 och 3 i den här artikeln i fråga om definition av väsentliga transaktioner inom en grupp.

5. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller tillsyn över transaktioner inom en grupp får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkt 3 för att specificera identifiering av väsentliga transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

6. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av denna artikel får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av, med avseende på punkt 2, förfarandena, blanketter och mallar för rapportering av sådana transaktioner inom en grupp.

Kommissionen ska ges befogenhet att i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket.”

65. Artikel 247.3–247.7 ska ersättas med följande:

”3. I särskilda fall får de berörda tillsynsmyndigheterna, på begäran från någon av de andra tillsynsmyndigheterna, fatta ett gemensamt beslut att göra avsteg från de kriterier som anges i punkt 2 om det vore olämpligt att tillämpa dessa kriterier med hänsyn till gruppens struktur och den relativa omfattningen av försäkrings- och återförsäkringsföretagens verksamheter i olika länder och utse en annan tillsynsmyndighet till grupptillsynsmyndighet.

I det avseendet får varje berörd tillsynsmyndighet begära att frågan om huruvida kriterierna i punkt 2 är lämpliga tas upp till diskussion. En sådan diskussion ska inte äga rum mer än en gång per år.

De berörda tillsynsmyndigheterna ska göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om valet av grupptillsynsmyndighet inom tre månader från det att diskussionen om frågan begärdes. Innan de berörda tillsynsmyndigheterna fattar sitt beslut ska de ge företagsgruppen möjlighet att yttra sig.

Bilaga 2

Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

4. Om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna inom den tremånadersperiod som avses i punkt 3 har hänskjutit ärendet till Eiopa i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, ska de berörda tillsynsmyndigheterna uppskjuta sitt gemensamma beslut och invänta ett eventuellt beslut som kan fattas av Eiopa i enlighet med artikel 19.3 i den förordningen, och ska fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det gemensamma beslutet ska anses avgörande och ska tillämpas av de berörda tillsynsmyndigheterna. Denna tremånadersperiod ska anses utgöra förlikningsperiod i den mening som avses i artikel 19.2 i den förordningen.

5. Eiopa ska fatta sitt beslut inom en månad efter ett hänskjutande av ärendet enligt punkt 4. Ärendet får inte hänskjutas till Eiopa efter det att tremånadersperioden har löpt ut, eller efter det att ett gemensamt beslut har fattats. Den utsedda grupptillsynsmyndigheten ska till gruppen och tillsynskollegiet överlämna det gemensamma beslutet tillsammans med en fullständig motivering.

6. Om inget gemensamt beslut kunnat fattas ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den tillsynsmyndighet som fastställts i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

7. Eiopa ska åtminstone årligen underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen om eventuella betydande svårigheter som uppstått vid tillämpningen av punkterna 2, 3 och 6.

Om någon sådan betydande svårighet uppstår vid tillämpningen av de kriterier som fastställts i punkterna 2 och 3 i denna artikel, ska kommissionen anta delegerade akter enligt artikel 301a som ytterligare specificerar dessa kriterier.”

66. Artikel 248 ska ändras på följande sätt:

a) Följande stycke ska läggas till i punkt 2:

”Om grupptillsynsmyndigheten inte utför de uppgifter som avses i punkt 1 eller om medlemmarna i tillsynskollegiet inte samarbetar i den utsträckning som krävs enligt denna punkt, kan någon av de berörda tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.”

b) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. Tillsynskollegiet ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande:

”Om det uppstår delade meningar om upprättandet av samordningsöverenskommelserna får en medlem av tillsynskollegiet hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln. Grupptillsynsmyndigheten ska fatta sitt slutgiltiga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter.”

d) I punkt 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Utan att det påverkar de rättigheter och skyldigheter som tilldelats grupptillsynsmyndigheten och andra tillsynsmyndigheter genom detta direktiv, får samordningsöverenskommelserna fastställa ytterligare uppgifter för grupptillsynsmyndigheten, andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa i fall där detta resulterar i en effektivare grupptillsyn och inte försämrar kollegiemedlemmarnas tillsynsverksamhet närdet gäller derasenskilda ansvar.”

e) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Eiopa ska utarbeta riktlinjer för hur tillsynskollegierna ska fungera operativt, vilka ska baseras på omfattande granskning av konvergensgraden i deras arbete. Sådana granskningar ska göras minst vart tredje år. Medlemsstaterna ska se till att grupptillsynsmyndigheten till Eiopa överlämnar informationen om hur tillsynskollegierna fungerar och om eventuella svårigheter som uppstått och som är relevanta för granskningarna.

Bilaga 2

För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter får Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att på basis av de riktlinjer som avses i första stycket närmare specificera hur tillsynskollegierna ska fungera operativt.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

7. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordningen mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på punkterna 1–6 för att specificera samordningen av grupptillsynen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

8. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a med avseende på definitionen av betydande filial .”

67. Artikel 249 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

”För att dessa tillsynsmyndigheter, inklusive grupptillsynsmyndigheten, ska ha säkerställd tillgång till lika mycket relevant information ska de, utan att det påverkar deras respektive ansvarsområden och oavsett om de är etablerade i samma medlemsstat eller ej, till varandra överlämna sådan information för att möjliggöra och underlätta för de övriga myndigheterna att fullgöra sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv. I det avseendet ska de berörda tillsynsmyndigheterna och grupptillsynsmyndigheten utan dröjsmål överlämna all information till varandra så snart den blir tillgänglig eller på begäran utbyta information. Den information som avses i detta stycke omfattar, men är inte begränsad till, information om åtgärder som har vidtagits av gruppen och tillsynsmyndigheterna samt information som har lämnats av gruppen.”

b) Följande punkt ska införas:

”1a. När en tillsynsmyndighet inte har meddelat relevanta uppgifter eller en begäran om samarbete, särskilt för att utbyta relevanta uppgifter, har avslagits eller inte föranlett någon reaktion inom två veckor, får tillsynsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa.

När ärendet hänskjuts dit får Eiopa, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i EUF-fördraget, agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. För att säkerställa en konsekvent harmonisering när det gäller samordning och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter ska Eiopa, om inte annat följer av artikel 301b, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

a) vilka uppgifter som ska insamlas systematiskt av grupptillsynsmyndigheten och spridas till övriga berörda tillsynsmyndigheter eller överlämnas till grupptillsynsmyndigheten av övriga berörda tillsynsmyndigheter,

b) vilka uppgifter som är väsentliga eller relevanta för tillsynen på gruppnivå i syfte att öka enhetligheten i tillsynsrapporteringen.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

4. För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpning när det gäller samordningen och utbytet av information mellan tillsynsmyndigheterna ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar för överlämnande av uppgifter till grupptillsynsmyndigheten samt förfarandet för samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheter enligt bestämmelserna i denna artikel.

Bilaga 2

Eiopa ska till kommissionen överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande senast den 30 september 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.”

68. Artikel 250 ska ändras på följande sätt:

”Artikel 250

Samråd mellan tillsynsmyndigheter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248, ska berörda tillsynsmyndigheter, innan de fattar beslut som är av betydelse för andra tillsynsmyndigheters tillsynsuppgifter, samråda med varandra inom tillsynskollegiet i fråga om följande:

a) Förändringar i aktieägarstruktur, organisationsstruktur eller ledningsstruktur i försäkrings- och återförsäkringsföretag inom en grupp som kräver tillsynsmyndigheternas godkännande eller auktorisation.

b) Beslutet om förlängningen av återhämtningsplanen enligt artikel 138.3 och 138.4.

c) Betydande sanktioner eller exceptionella åtgärder som vidtagits av tillsynsmyndigheterna, däribland fastställande av kapitaltillägg utöver solvenskapitalkravet enligt artikel 37 och införande av begränsningar av användningen av en intern modell för beräkning av solvenskapitalkravet enligt avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3.

I frågor som avses i punkterna b och c i första stycket ska samråd alltid ske med grupptillsynsmyndigheten.

Därutöver ska de berörda tillsynsmyndigheterna samråda med varandra innan de fattar ett beslut som bygger på information från andra tillsynsmyndigheter.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 248 får en tillsynsmyndighet besluta att avstå från samråd med andra tillsynsmyndigheter i brådskande fall eller om samrådet kan äventyra beslutets effekt. I sådana fall ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål underrätta övriga berörda tillsynsmyndigheter.”

69. I artikel 254.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska föreskriva att deras myndigheter med ansvar för utövande av grupptillsyn ska ha tillgång till all information som är relevant för syftet med den tillsynen, oavsett vilken typ av företag informationen gäller. Artikel 35.1–35.5 ska gälla i tillämpliga delar.

Grupptillsynsmyndigheten får begränsa den regelbundna tillsynsrapporteringen till en frekvens som är kortare än ett år på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av begränsningen i enlighet med artikel 35.6, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet.

Grupptillsynsmyndigheten får bevilja undantag från kravet på rapportering där tillgångarna redovisas post för post på gruppnivå om alla försäkrings- eller återförsäkringsföretag inom gruppen omfattas av undantaget i enlighet med artikel 35.7, med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten i de inneboende riskerna i gruppens verksamhet och med beaktande av den finansiella stabiliteten.”

70. I artikel 255.2 ska följande stycken läggas till:

”När en begäran till en annan tillsynsmyndighet om att en kontroll ska utföras i enlighet med denna punkt inte föranlett någon reaktion inom två veckor, eller när tillsynsmyndigheten i praktiken är förhindrad att utöva sin rätt att delta i enlighet med tredje stycket, får den myndighet som framställt begäran hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010. I detta fall får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom samma artikel.

I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska Eiopa ha rätt att delta i kontroller på plats, om dessa utförs gemensamt av två eller flera tillsynsmyndigheter.”

Bilaga 2

71. Artikel 256 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a för att ytterligare specificera vilka uppgifter som ska offentliggöras och fristerna för det årliga offentliggörandet av uppgifterna vad avser lägesrapporten om solvens och finansiell ställning i enlighet med punkt 2 och rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå i enlighet med punkt 1.” b) Följande punkt ska läggas till: ”5. För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor när det gäller rapporten om solvens och finansiell ställning på gruppnivå, ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden och mallar och sätten att offentliggöra gruppens lägesrapport om solvens och finansiell ställning enligt bestämmelserna i denna artikel. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.” 72. Följande artikel ska införas: ”Artikel 256a

Gruppstruktur

Medlemsstaterna ska kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag årligen på gruppnivå offentliggör gruppens juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur, inbegripet en beskrivning av alla dotterföretag, fysiska filialer och väsentliga anknutna företag som tillhör gruppen.” 73. Artikel 258.3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a för samordningen av de åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln.” 74. Artikel 259 ska ersättas med följande: ”Artikel 259

Eiopas rapportering

1. Eiopa ska varje år rapportera till Europaparlamentet i enlighet med artikel 50 i förordning (EU) nr 1094/2010. 2. Eiopa ska bland annat rapportera om alla relevanta och viktiga erfarenheter från tillsynsverksamheten och samarbetet mellan tillsynsmyndigheter enligt avdelning III, och särskilt om a) processen för utnämning av grupptillsynsmyndigheten, antalet grupptillsynsmyndigheter och deras geografiska spridning, b) arbetet i tillsynskollegiet, särskilt tillsynsmyndigheternas medverkan och engagemang i de fall de inte är grupptillsynsmyndighet. 3. Eiopa får vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel även rapportera om de huvudsakliga lärdomarna från de granskningar som avses i artikel 248.6, där så är lämpligt.” 75. Artikel 260 ska ersättas med följande: ”Artikel 260

Moderföretag utanför unionen: kontroll av likvärdighet

1. I det fall som avses i artikel 213.2 c ska de berörda tillsynsmyndigheterna kontrollera huruvida försäkringsoch återförsäkringsföretag vars moderföretag har sina huvudkontor utanför unionen är föremål för tillsyn, utförd av en tillsynsmyndighet i ett tredjeland, som är likvärdig med vad som föreskrivs i denna avdelning i fråga om tillsyn på gruppnivå över försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt artikel 213.2 a och b.

Bilaga 2

Om ingen delegerad akt har antagits i enlighet med punkterna 2, 3 eller 5 i den här artikeln, ska kontrollen genomföras av den tillsynsmyndighet som skulle ha varit grupptillsynsmyndighet om kriterierna i artikel 247.2 vore tillämpliga (nedan kallad den tjänstgörande grupptillsynsmyndigheten ) på begäran av moderföretaget, av något av de försäkrings- och återförsäkringsföretag som är auktoriserade inom unionen eller på tillsynsmyndighetens eget initiativ. Eiopa ska bistå grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010.

Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska därvid, med bistånd av Eiopa, samråda med övriga berörda tillsynsmyndigheter innan den fattar sitt beslut om likvärdighet. Det beslutet ska fattas i enlighet med de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2. Den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten ska inte fatta något beslut avseende ett tredjeland som strider mot något beslut som tidigare fattats avseende det tredjelandet, såvida det inte är nödvändigt att beakta väsentliga ändringar av den tillsynsordning som fastställs genom avdelning I och tillsynsordningen i tredjelandet.

Om tillsynsmyndigheter inte samtycker till det beslut som fattats i enlighet med tredje stycket får de hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 inom tre månader efter det att den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten meddelat beslutet. I det fallet får Eiopa agera i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom den artikeln.

2. Kommissionen får anta delegerade akter, i enlighet med artikel 301a, som specificerar kriterierna för att bedöma om tillsynsordningen av grupper i ett tredjeland är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

3. Om de kriterier som antagits i enlighet med punkt 2 i den här artikeln har uppfyllts av ett tredjeland får kommissionen, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att tillsynsordningen i det tredjelandet är likvärdig med den som fastställs genom denna avdelning.

En sådan delegerad akt ska regelbundet ses över för att beakta ändringar av den tillsynsordning för tillsyn över grupper som fastställs genom denna avdelning och motsvarande ordning i tredjelandet för tillsyn över grupper och alla andra ändringar av bestämmelserna som kan påverka beslutet om likvärdighet.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

4. Om kommissionen inte antagit någon delegerad akt i enlighet med punkterna 3 eller 5 i den här artikeln ska artikel 262 tillämpas.

5. Genom undantag från punkt 3, och även om de kriterier som fastställts i punkt 2 inte har uppfyllts, får kommissionen under en begränsad tidsperiod, i enlighet med artikel 301a och med bistånd av Eiopa i enlighet med artikel 33.2 i förordning (EU) nr 1094/2010, anta delegerade akter där det fastställs att den tillsynsordning som ett tredjeland tillämpar på företag vars moderföretag den 1 januari 2014 har sitt huvudkontor utanför unionen är tillfälligt likvärdig med den som fastställs genom avdelning I, om detta tredjeland uppfyller åtminstone följande kriterier:

a) Det har ingått ett åtagande gentemot unionen om att anpassa och tillämpa en tillsynsordning som kan bedömas som likvärdig i enlighet med punkt 3, innan denna begränsade period löper ut, och om att inleda bedömningsförfarandet.

b) Det har inrättat ett arbetsprogram för att uppfylla åtagandet enligt led a.

c) Det har avsatt tillräckligt med resurser för att uppfylla åtagandet enligt led a.

d) Det har en tillsynsordning som är riskbaserad och fastställer kvantitativa och kvalitativa solvenskrav och krav för tillsynsrapportering och transparens och på grupptillsyn.

e) Det har ingått skriftliga överenskommelser om att samarbeta och utbyta konfidentiella tillsynsuppgifter med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

Bilaga 2

f) Det har ett oberoende tillsynssystem.

g) Det har fastställt skyldigheter avseende sekretess för alla personer som agerar för dess tillsynsmyndigheters räkning, särskilt när det gäller utbyte av information med Eiopa och tillsynsmyndigheter enligt definitionen i artikel 13.10.

I alla delegerade akter om tillfällig likvärdighet ska kommissionens rapporter beaktas i enlighet med artikel 177.2. De delegerade akterna ska ses över regelbundet på basis av lägesrapporter från det berörda tredjelandet, vilka ska läggas fram för och bedömas av kommissionen varje år. Eiopa ska bistå kommissionen i bedömningen av de lägesrapporterna.

Eiopa ska på sin webbplats offentliggöra och regelbundet uppdatera en förteckning över alla tredjeländer som avses i första stycket.

Kommissionen får anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de villkor som fastställs i första stycket. Delegerade akter kan också avse befogenheter för tillsynsmyndigheter att införa ytterligare tillsynsrapporteringskrav under perioden för tillfällig likvärdighet.

6. Den begränsade period som avses i punkt 5 ska upphöra den 31 december 2020 eller det datum då tillsynsordningen för det tredjelandet, i enlighet med punkt 3, har bedömts vara likvärdig med den som fastställs i denna avdelning, beroende på vilket som infaller först.

Denna period kan förlängas med högst ett år, om detta är nödvändigt för att Eiopa och kommissionen ska kunna genomföra bedömningen av likvärdighet enligt punkt 3.

7. När en delegerad akt antas, där det beslutas att tillsynsordningen i ett tredjeland är tillfälligt likvärdig i enlighet med punkt 5, ska medlemsstaterna tillämpa artikel 261, såvida det inte finns ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i en medlemsstat med en balansomslutning som överstiger balansomslutningen för sitt moderföretag som är beläget utanför unionen. I det fallet ska uppgiften som grupptillsynsmyndighet utföras av den ställföreträdande grupptillsynsmyndigheten.”

76. I artikel 262.1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Om en likvärdig tillsyn enligt artikel 260 inte föreligger, eller om en medlemsstat inte tillämpar artikel 261 i samband med tillfällig likvärdighet enligt artikel 260.7, ska den medlemsstaten på försäkrings- och återförsäkringsföretagen tillämpa något av följande:

a) Artiklarna 218–235 och artiklarna 244–258 i tillämpliga delar.

b) En av de metoder som fastställs i punkt 2.”

77. I artikel 300 ska första stycket ersättas med följande:

”De belopp som i detta direktiv uttryckts i euro ska revideras vart femte år genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen i de harmoniserade konsumentprisindexen för samtliga medlemsstater som offentliggörs av kommissionen (Eurostat) från och med den 31 december 2015 fram till justeringsdagen och avrundat uppåt till närmaste 100 000-tal EUR.”

78. Artikel 301 ska ersättas med följande:

”Artikel 301

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén som inrättats genom kommissionens beslut 2004/9/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 4 i den förordningen tillämpas.

Bilaga 2

Artikel 301a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 23 maj 2014.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Såsnartkommissionenantarendelegeradaktskaden samtidigtdelgeEuropaparlamentetochrådetdenna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 eller 308b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 301b

Tidsfristklausul för tekniska standarder för tillsyn

1. Fram till den 24 maj 2016 ska kommissionen, när den för första gången antar de tekniska standarder för tillsyn som avses i artiklarna 50, 58, 75, 86, 92, 97, 111, 135, 143, 244, 245, 248 och 249, tillämpa det förfarande som fastställs i artikel 301a. Eventuella ändringar av sådana delegerade akter eller, efter det att övergångsperioden löpt ut, eventuella nya tekniska standarder för tillsyn, ska antas i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

2. Den delegering av befogenheter som avses i punkt 1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 12 i förordning (EU) nr 1094/2010.

3. Senast den 24 maj 2016 får Eiopa lägga fram förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen för att anpassa de delegerade akter som avses i artiklarna 17, 31, 35, 37, 50, 56, 75, 86, 92, 97, 99, 109a, 111, 114, 127, 130, 135, 143, 172, 210, 211, 216, 217, 227, 234, 241, 244, 245, 247, 248, 256, 258, 260 och 308b till den tekniska utvecklingen på finansiella marknaderna.

Förslagen till tekniska standarder för tillsyn ska begränsas till de tekniska aspekterna av de delegerade akter som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/210.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1094/2010.

(*) Kommissionens beslut 2004/9/EG av den 5 november 2003 om att inrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén (EUT L 3, 7.1.2004, s. 34).”

Bilaga 2

79. I artikel 304 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Senast den 31 december 2020 ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända en rapport om tillämpningen av den metod som fastställs i punkt 1 och om den praxis tillsynsmyndigheterna antagit enligt punkt 1, vid behov åtföljd av lämpliga förslag. Den rapporten ska särskilt behandla de gränsöverskridande effekterna av denna metods tillämpning så att regleringsarbitrage från försäkrings-och återförsäkringsföretags sida kan undvikas.” 80. Följande avsnitt ska läggas till i avdelning VI, kapitel I:

”AVSNITT 3

FÖRSÄKRING OCH ÅTERFÖRSÄKRING

Artikel 308a

Infasning

1. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har befogenhet att fatta beslut om godkännande av följande: a) Tilläggskapital i enlighet med artikel 90. b) Klassificering av kapitalbasmedel som avses i artikel 95 tredje stycket. c) Företagsspecifika parametrar i enlighet med artikel 104.7. d) En fullständig eller partiell intern modell i enlighet med artiklarna 112 och 113. e) Specialföretag som ska etableras på deras territorium i enlighet med artikel 211. f) Ett mellanliggande försäkringsholdingbolags tilläggskapital i enlighet med artikel 226.2. g) En gruppintern modell i enlighet med artiklarna 230, 231 och 233.5. h) Användningen av undergruppen durationsbaserade aktiekursrisker i enlighet med artikel 304. i) Tillämpning av matchningsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artiklarna 77b och 77c. j) Om medlemsstaterna så önskar, tillämpning av volatilitetsjustering av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i enlighet med artikel 77d. k) Tillämpning av övergångsåtgärden för riskfria räntesatser för durationer i enlighet med artikel 308c. l) Tillämpning av övergångsåtgärden för försäkringstekniska avsättningar i enlighet med artikel 308d. 2. Från och med den 1 april 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter: a) Befogenhet att fastställa grupptillsynens nivå och omfattning i enlighet med avdelning III kapitel I, avsnitten 2 och 3. b) Befogenhet att fastställa grupptillsynsmyndigheten i enlighet med artikel 247. c) Befogenhet att inrätta ett tillsynskollegium i enlighet med artikel 248. 3. Från och med den 1 juli 2015 ska medlemsstaterna se till att tillsynsmyndigheterna har följande befogenheter: a) Befogenhet att dra av ägarintresse i enlighet med artikel 228 andra stycket. b) Befogenhet att fastställa valet av metod för beräkning av gruppsolvens i enlighet med artikel 220. c) Befogenhet att fatta beslut om likvärdighet och, i förekommande fall, tillfällig likvärdighet i enlighet med artiklarna 227 och 260.

Bilaga 2

d) Befogenhet att låta försäkrings- och återförsäkringsföretag omfattas av artiklarna 238 och 239 i enlighet med artikel 236.

e) Befogenhet att fatta de beslut som avses i artiklarna 262 och 263.

f) Befogenhet att när så är lämpligt fastställa tillämpning av övergångsbestämmelser i enlighet med artikel 308b.

4. Medlemsstaterna ska ålägga de berörda tillsynsmyndigheterna att behandla ansökningar om godkännande eller tillstånd som lämnats in av försäkrings- och återförsäkringsföretag i enlighet med punkterna 2 och 3. De beslut som tillsynsmyndigheterna fattar om godkännande eller tillstånd ska inte börja tillämpas före den 1 januari 2016.

Artikel 308b

Övergångsbestämmelser

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag som, senast den 1 januari 2016, har upphört med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal och uteslutande förvaltar sitt befintliga bestånd i syfte att avsluta sin verksamhet inte omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv förrän vid de datum som fastställs i punkt 2, då företaget antingen

a) harövertygattillsynsmyndighetenomattdetkommerattavslutasinverksamhetföreden 1januari2019,eller

b) är föremål för rekonstruktionsåtgärder som fastställs i avdelning IV kapitel II och en rekonstruktörhar utsetts.

2. Försäkrings- eller återförsäkringsföretag som omfattas av

a) punkt 1 a, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2019 eller från ett tidigare datum när tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet,

b) punkt 1 b, ska omfattas av avdelningarna I, II och III i detta direktiv från och med den 1 januari 2021 eller från ett tidigare datum om tillsynsmyndigheten inte är tillfredsställd med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

3. Försäkrings- och återförsäkringsföretag ska endast omfattas av övergångsbestämmelserna i punkterna 1 och 2 om följande villkor uppfylls:

a) Företaget ingår inte i en grupp, eller om det ingår i en grupp, alla företag som ingår i gruppen upphör med att teckna nya försäkrings- eller återförsäkringsavtal.

b) Företaget ska till tillsynsmyndigheten överlämna en årlig rapport med de framsteg som har gjorts för att avsluta företagets verksamhet.

c) Företaget har underrättat tillsynsmyndigheten om att det tillämpar övergångsbestämmelser.

Punkterna 1 och 2 ska inte förhindra ett företag från att bedriva verksamhet i enlighet med avdelningarna I, II och III i detta direktiv.

4. Medlemsstaterna ska upprätta en förteckning över de försäkrings- och återförsäkringsföretag som berörs och överlämna den förteckningen till alla övriga medlemsstater.

5. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska medlemsstaterna säkerställa att fristen för försäkrings- och återförsäkringsföretag för att lämna de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 varje år eller med en kortare periodicitet minskar med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

6. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkringsoch återförsäkringsföretag för att offentliggöra de uppgifter som avses i artikel 51 minska med två veckor varje räkenskapsår, med början senast 20 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och senast 14 veckor efter utgången av företagets räkenskapsår om dess räkenskapsår avslutas den 30 juni 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

Bilaga 2

7. Under en period som inte överskrider fyra år från och med den 1 januari 2016, ska fristen för försäkringsoch återförsäkringsföretag för att lämna in de uppgifter som avses i artikel 35.1–35.4 varje kvartal minska med en vecka varje räkenskapsår, med början senast åtta veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2016 eller efter detta datum men före den 1 januari 2017, och med fem veckor för varje kvartal som avslutas den 1 januari 2019 eller efter detta datum men före den 1 januari 2020.

8. Medlemsstaterna ska säkerställa att punkterna 5, 6 och 7 i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar för försäkrings- och återförsäkringsföretag med ägarintresse, försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag på gruppnivå i enlighet med artiklarna 254 och 256, varvid de frister som anges i punkterna 5, 6 och 7 ska förlängas med sex veckor.

9. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 1-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datum för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 50 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG,

c) inte annars skulle klassificeras som tillhörande nivå 1 eller 2 i enlighet med artikel 94.

10. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 94, ska primärkapitalposter ingå i nivå 2-kapital upp till tio år efter den 1 januari 2016 förutsatt att de posterna

a) emitterades före den 1 januari 2016 eller före datumet för ikraftträdande av den delegerade akt som avses i artikel 97, beroende på vilket datum som inträffar först,

b) den 31 december 2015 kan användas för att uppfylla den disponibla solvensmarginalen upp till 25 procent av solvensmarginalen enligt de lagar och andra författningar som antas enligt artikel 16.3 i direktiv 73/239/EEG, artikel 1 i direktiv 2002/13/EG, artikel 27.3 i direktiv 2002/83/EG och artikel 36.3 i direktiv 2005/68/EG.

11. När det gäller försäkrings- eller återförsäkringsföretag som placerar i överlåtbara värdepapper eller andra finansiella instrument som bygger på ompaketerade lån som emitterades före den 1 januari 2011, ska kraven i artikel 135.2 endast gälla i situationer då nya underliggande exponeringar läggs till eller ersätts efter den 31 december 2014.

12. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104 ska följande gälla:

a) Fram till den 31 december 2017 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en medlemsstats nationella valuta vara samma standardparametrar som de som skulle tillämpas på sådana exponeringar som uttrycks och finansieras i deras nationella valuta.

b) År 2018 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 80 procent när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

c) År 2019 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln minskas med 50 procent när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

d) Från och med den 1 januari 2020 ska de standardparametrar som ska användas vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk och undergruppen räntedifferensrisk i enlighet med standardformeln inte minskas när det gäller exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar eller centralbanker vilka uttrycks och finansieras i en annan medlemsstats nationella valuta.

Bilaga 2

13. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 100, 101.3 och 104, ska de standardparametrar som ska användas för aktier som företaget köpt senast den 1 januari 2016 vid beräkningen av undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan alternativet i artikel 304 beräknas som det vägda genomsnittet av

a) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med artikel 304, och

b) den standardparameter som ska användas för att beräkna undergruppen aktiekursrisk i enlighet med standardformeln utan det alternativ som beskrivs i artikel 304.

Vikten för den parameter som beskrivs i led b i första stycket ska öka åtminstone linjärt i slutet av varje år från 0 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 100 procent den 1 januari 2023.

Kommissionen ska anta delegerade akter enligt artikel 301a som närmare specificerar de kriterier som ska uppfyllas, inbegripet de aktier som får utnyttja övergångsperioden.

För att säkerställa enhetliga villkor för tillämpningen av den övergångsperioden ska Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden vid tillämpningen av denna punkt.

Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 30 juni 2015.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

14. Utan hinder av artikel 138.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 138.4, ska tillsynsmyndigheten kräva att försäkrings- och återförsäkringsföretag som uppfyller kravet på föreskriven solvensmarginal i artikel 16a i direktiv 73/239/EEG, artikel 28 i direktiv 2002/83/EG eller artiklarna 37, 38 eller 39 i direktiv 2005/68/EG, såsom de är tillämpliga i medlemsstatens lagstiftning dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet, men som inte efterlever solvenskapitalkravet under det första tillämpningsåret för det här direktivet, vidtar nödvändiga åtgärder för att upprätta nivån på de medräkningsbara kapitalbasmedel som täcker solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet senast den 31 december 2017.

Det berörda försäkrings- och återförsäkringsföretaget ska var tredje månad till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att upprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

Den förlängning som nämns i första stycket ska inte längre gälla om denna lägesrapport visar att det inte skett några väsentliga framsteg med att återskapa nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att säkerställa att solvenskapitalkravet följs, mellan det datum då bristen på efterlevnad av solvenskapitalkravet konstaterades och det datum då lägesrapporten inlämnades.

15. Om hemmedlemsstaterna den 23 maj 2014 tillämpade de bestämmelser som avses i artikel 4 i direktiv 2003/41/EG får den hemmedlemsstaten fram till den 31 december 2019 fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som de antagit för att uppfylla artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67 i direktiv 2002/83/EG och som var i kraft den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG.

Kommissionen får anta delegerade akter för att ändra den övergångsperiod som föreskrivs i denna punkt om ändringar av artiklarna 17–17c i direktiv 2003/41/EG har antagits före det datum som anges i denna punkt.

16. Medlemsstaterna får ge det moderförsäkrings- eller moderåterförsäkringsföretag som har det yttersta ägarintresset möjlighet att under en period fram till den 31 mars 2022 ansöka om godkännande av en gruppintern modell som tillämpas på en del av en grupp, om både företaget och företaget med det yttersta ägarintresset är belägna i samma medlemsstat och om denna del utgör en urskiljbar del som uppvisar en väsentligt annorlunda riskprofil än de övriga i gruppen.

Bilaga 2

17. Utan hinder av artiklarna 218.2 och 218.3, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkterna 8–12 och 15 i den här artikeln och i artiklarna 308c, 308d och 308e gälla i tillämpliga delar på gruppnivå. Utan hinder av artikel 218.2, 218.3 och 218.4, ska de övergångsbestämmelser som avses i punkt 14 i den här artikeln gälla i tillämpliga delar på gruppnivå och om försäkrings- eller återförsäkringsföretagen med ägarintresse eller försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp uppfyller de jämkade solvenskraven enligt artikel 9 i direktiv 98/78/EG men inte uppfyller solvenskapitalkravet på gruppnivå. Kommissionen ska anta delegerade akter, enligt artikel 301a, för att fastställa ändringarna av gruppsolvensen om de övergångsbestämmelser som anges i punkt 13 i den här artikeln är tillämpliga och avser a) eliminering av dubbelräkning av poster i kapitalbasen och av kapital som skapats inom en grupp som fastställs i artiklarna 222 och 223, b) värdering av tillgångar och skulder som fastställs i artikel 224, c) tillämpning av beräkningsmetoderna för anknutna försäkrings- och återförsäkringsföretag som fastställs i artikel 225, d) tillämpning av beräkningsmetoderna för mellanliggande försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 226, e) beräkningsmetoder för solvensen på gruppnivå som fastställs i artiklarna 230 och 233, f) beräkning av solvenskapitalkravet på gruppnivå som fastställs i artikel 231, g) fastställande av kapitaltillägg som fastställs i artikel 232, h) principer vid beräkningen av solvens på gruppnivå för ett försäkringsholdingföretag som fastställs i artikel 235. Artikel 308c

Övergångsbestämmelser för de riskfria räntesatserna

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa en tillfällig justering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer i fråga om godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser. 2. Justeringen ska beräknas för varje valuta som en del av skillnaden mellan a) den räntesats som fastställts av försäkrings- eller återförsäkringsföretaget i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/83/EG vid sista tillämpningsdagen för det direktivet, b) den årliga effektiva räntesatsen, beräknad som en enda diskonteringssats som, när den tillämpas på kassaflödena för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser, ger ett värde som är lika stort som bästa skattningen för portföljen med godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser om pengarnas tidsvärde beaktas med tillämpning av riskfria basräntesatser för relevanta durationer i enlighet med artikel 77.2. Om medlemsstaterna har antagit lagar och andra författningar enligt artikel 20.1.B a ii i direktiv 2002/83/EG, ska den räntesats som avses i led a första stycket i denna punkt fastställas med tillämpning av de metoder som användes av försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vid den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG. Den del som avses i första stycket ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032. Om försäkrings- och återförsäkringsföretag tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i led b vara den riskfria räntesats för relevanta durationer som avses i artikel 77d.

Bilaga 2

3. De godkända försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna ska endast omfatta försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelser som uppfyller följande kriterier:

a) De kontrakt som genererar försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna hade ingåtts före den första tillämpningsdagen för detta direktiv, med undantag av kontraktsförlängningar på eller efter detta datum.

b) Fram till och med den sista tillämpningsdagen för direktiv 2002/83/EG fastställdes de försäkringstekniska avsättningarna för försäkrings- eller återförsäkringsförpliktelserna i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 20 i det direktivet vid sista tillämpningsdagen för det direktivet.

c) Artikel 77b inte tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser.

4. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) inte inkludera de godkända försäkrings- och återförsäkringsförpliktelserna vid beräkningen av den volatilitetsjustering som aves i artikel 77d,

b) inte tillämpa artikel 308d,

c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar den tillfälliga riskfria räntesatsen för durationer och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade denna övergångsåtgärd.

Artikel 308d

Övergångsåtgärd för försäkringstekniska avsättningar

1. Försäkrings- och återförsäkringsföretag får, med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande, tillämpa ett tillfälligt avdrag för försäkringstekniska avsättningar. Avdraget får tillämpas på den homogena riskgruppsnivå som avses i artikel 80.

2. Det tillfälliga avdraget ska motsvara en del av skillnaden mellan följande belopp:

a) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal och från specialföretag, beräknade i enlighet med artikel 76 vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv.

b) De försäkringstekniska avsättningarna efter avdrag av de belopp som kan återvinnas enligt återförsäkringsavtal beräknade i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt artikel 15 i direktiv 73/239/EEG, artikel 20 i direktiv 2002/83/EG och artikel 32 i direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

Denhögsta avdragsbara delen ska minska linjärt i slutet av varje år från 100 procent under det år som inleds den 1 januari 2016 till 0 procent den 1 januari 2032.

Om försäkrings- och återförsäkringsföretag vid den första tillämpningsdagen för detta direktiv tillämpar den volatilitetsjustering som avses i artikel 77d, ska det belopp som avses i led a beräknas med volatilitetsjusteringen för den dagen.

3. Med tillsynsmyndighetens förhandsgodkännande eller på dennes initiativ, får de belopp för de försäkringstekniska avsättningarna, i förekommande fall inklusive beloppet för volatilitetsjusteringen, som används för att beräkna det tillfälliga avdrag som avses i punkterna 2 a och b räknas om var 24:e månad, eller oftare om företagets riskprofil har ändrats väsentligt.

4. Det avdrag som avses i punkt 2 får begränsas av tillsynsmyndigheten om tillämpningen av det kan leda till en minskning av de krav på finansiella medel som gäller för företaget jämfört med kraven vid en beräkning i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits enligt direktiv 73/239/EEG, direktiv 2002/83/EG och direktiv 2005/68/EG dagen före de direktiven upphävs enligt artikel 310 i det här direktivet.

Bilaga 2

5. Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar punkt 1 ska

a) inte tillämpa artikel 308c,

b) om de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av det tillfälliga avdraget, till sin tillsynsmyndighet lämna in en årlig lägesrapport i vilken det redogörs för vilka åtgärder som har vidtagits och hur arbetet fortskrider med att vid utgången av den övergångsperiod som fastställs i punkt 2 återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller med att reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet.

c) inom ramen för den lägesrapport om solvens och finansiell ställning som avses i artikel 51, offentliggöra att de tillämpar det tillfälliga avdraget för försäkringstekniska avsättningar och offentliggöra kvantifieringen av hur deras finansiella position skulle påverkas om de inte tillämpade det tillfälliga avdraget.

Artikel 308e

Infasningsplan för övergångsåtgärderna för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar

Försäkrings- och återförsäkringsföretag som tillämpar de övergångsåtgärder som avses i artiklarna 308c eller 308d ska informera tillsynsmyndigheten så snart de konstaterar att de inte skulle uppfylla solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder. Tillsynsmyndigheten ska kräva att de berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden.

Inom två månader från det att de konstaterat att de inte uppfyller solvenskapitalkravet utan tillämpning av dessa övergångsåtgärder, ska de berörda försäkrings- och återförsäkringsföretagen till sin tillsynsmyndighet lämna in en infasningsplan i vilken de redogör för de åtgärder som har planerats för att vid utgången av övergångsperioden återupprätta nivån på den medräkningsbara kapitalbasen enligt solvenskapitalkravet eller reducera riskprofilen för att följa solvenskapitalkravet. Det berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretaget får uppdatera infasningsplanen under övergångsperioden.

De berörda försäkrings- eller återförsäkringsföretagen ska varje år till sin tillsynsmyndighet lämna in en lägesrapport i vilken det redogörs för de åtgärder som har vidtagits för att vid utgången av övergångsperioden uppfylla solvenskapitalkravet. Tillsynsmyndigheterna ska återkalla godkännandet av tillämpningen av övergångsåtgärden om lägesrapporten visar att uppfyllandet av solvenskapitalkravet vid utgången av övergångsperioden är orealistiskt.”

81. Artikel 309.1 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 4, 10, 13, 14, 18, 23, 26–32, 34–49, 51–55, 67, 68, 71, 72, 74–85, 87–91, 93–96, 98, 100–110, 112, 113, 115–126, 128, 129, 131–134, 136–142, 144, 146, 148, 162–167, 172, 173, 178, 185, 190, 192, 210–- 233, 235–240, 243–258, 260–263, 265, 266, 303 och 304 samt bilagorna III och IV senast den 31 mars 2015. De ska genast överlämna texterna till dessa åtgärder till kommissionen.”

b) Följande stycke ska läggas till:

”Utan hinder av andra stycket, ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 308a från och med den 1 april 2015.”

82. Följande artikel ska införas:

”Artikel 310a

Eiopas personal och resurser

Eiopa ska göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna i enlighet med detta direktiv och översända en rapport om detta till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

Bilaga 2

83. Artikel 311 ska ersättas med följande: ”Artikel 311

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 308a ska tillämpas från och med den 1 april 2015. Artiklarna 1, 2, 3, 5–9, 11, 12, 15, 16, 17, 19–22, 24, 25, 33, 57–66, 69, 70, 73, 145, 147, 149–161, 168–171, 174–177, 179–184, 186–189, 191, 193–209, 267–300, 302, 305–308, 308b och bilagorna I och II, V, VI och VII ska tillämpas från och med den 1 januari 2016. Kommissionen får anta delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande före det datum som avses i tredje stycket.” 84. I bilaga III A ska punkt 28 ersättas med följande: ”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 2157/2001(1). 29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta skadeförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för skadeförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med definitionen i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 (*). (*) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).” 85. I bilaga III B ska punkt 28 ersättas med följande: ”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001. 29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta livförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för livförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.” 86. I bilaga III C ska punkt 28 ersättas med följande: ”28. I samtliga fall och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–27 och 29: företagsformen Europabolag (SE) enligt definitionen i förordning (EG) nr 2157/2001. 29. I den mån som den berörda medlemsstaten tillåter att enheter med den juridiska formen kooperativ förening får starta återförsäkringsverksamhet och som ett alternativ till de former för återförsäkringsföretag som förtecknas i punkterna 1–28: företagsformen europeisk kooperativ förening i enlighet med förordning (EG) nr 1435/2003.” 87. I jämförelsetabellen i bilaga VII, under kolumnen ”Detta direktiv” ska artikel 13.27 införas som motsvarande artikel 5 d i direktiv 73/239/EEG.

Artikel 3

Ändring av förordning (EG) nr 1060/2009

I förordning (EG) nr 1060/2009 ska artikel 2.3 utgå.

Bilaga 2

Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010

Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande: ”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska denna period förlängas med tre månader. Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” 2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010

Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 13.1 ska ersättas med följande: ”1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissionen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med tre månader. Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myndigheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparlamentet och rådet får invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Den förlängda perioden får förlängas med ytterligare en månad på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” 2. I artikel 17.2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin utredning, inbegripet i fråga om hur de akter som avses i artikel 1.2 tillämpas i enlighet med unionsrätten.”

Artikel 6

Översyn

Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 och därefter varje år för Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om huruvida ESA-myndigheterna har lagt fram de förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som avses i direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG, oavsett om det är obligatoriskt eller frivilligt att lägga fram sådana förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande, tillsammans med eventuella förslag.

Bilaga 2

Artikel 7

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1.1 och 2.1, 2.3, 2.6–2.11, 2.13, 2.14, 2.17–2.23, 2.32, 2.34, 2.36, 2.38–2.44, 2.46–2.54, 2.56–2.59, 2.65–2.70, 2.72, 2.75, 2.76, 2.80, 2.81, 2.84, 2.85 och 2.86. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa åtgärder. 2. De ska tillämpa de åtgärder som avses i punkt 1 från och med den 1 januari 2016. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 2.25, 2.43 och 2.82 ska tillämpas från och med den 31 mars 2015. Artikel 9

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ D. KOURKOULAS Ordförande Ordförande

Bilaga 3

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/155

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/2177

av den 18 december 2019

om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och

återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument

samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för

penningtvätt eller finansiering av terrorism

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1 och 62,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1) Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU ( 4 ) inrättas ett regelverk för leverantörer av datarapporteringstjänster och ett krav på att en tillhandahållare av rapporteringstjänster som avser uppgifter efter handel måste auktoriseras som ett godkänt publiceringsarrangemang (APA). Dessutom måste en tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP) erbjuda konsoliderade handelsdata som omfattar all handel med både aktierelaterade och icke-aktierelaterade instrument i hela unionen i enlighet med direktiv 2014/65/EU. Genom direktiv 2014/65/EU formaliseras också transaktionsrapporteringskanaler till behöriga myndigheter genom att kräva att en tredje part som rapporterar på uppdrag av värdepappersföretag måste auktoriseras som en godkänd rapporteringsmekanism (ARM).

(2) Kvaliteten på handelsdata och på behandling och tillhandahållande av sådana data, inklusive behandling och tillhandahållande över gränserna, är av yttersta vikt för att uppnå huvudmålet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 ( 5 ), det vill säga att öka finansmarknadernas transparens. Genom tillförlitliga handelsdata får användarna överblick över handeln på finansmarknader i hela unionen och de behöriga myndigheterna får korrekt och heltäckande information om relevanta transaktioner. Med tanke på datahanteringens gränsöverskridande natur och fördelarna, bland annat potentiella stordriftsfördelar, med att samla datarelaterade befogenheter på ett och samma ställe, samt med tanke på att eventuella skillnader i tillsynspraxis inverkar negativt både på kvaliteten på handelsdata och på leverantörerna av datarapporteringstjänsters uppgifter, är det därför lämpligt att ansvaret för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster, och även befogenheten att samla in data, överförs från de behöriga myndigheterna till den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),

( 1 ) EUT C 251, 18.7.2018, s. 2. ( 2 ) EUT C 227, 28.6.2018, s. 63. ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 december 2019. ( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). ( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

Bilaga 3

L 334/156 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 6 ) (Esma), förutom med avseende på APA eller ARM som omfattas av ett undantag enligt förordning (EU) nr 600/2014.

(3) För att göra denna överföring av befogenheter enhetlig är det lämpligt att stryka bestämmelserna i direktiv 2014/65/EU om operativa krav för leverantörer av datarapporteringstjänster och om de behöriga myndigheternas behörighet när det gäller leverantörer av datarapporteringstjänster, och föra in dessa bestämmelser i förordning (EU) nr 600/2014.

(4) Att Esma övertar ansvaret för auktorisation av och tillsyn över leverantörer av datarapporteringstjänster, förutom med avseende på APA eller ARM som omfattas av ett undantag enligt förordning (EU) nr 600/2014, ligger väl i linje med Esmas uppgifter. Överföringen av datainsamlingsbefogenheter, auktorisation och tillsyn från behöriga myndigheter till Esma underlättar i själva verket Esmas övriga uppgifter enligt förordning (EU) nr 600/2014, till exempel marknadsövervakning, befogenheter när det gäller tillfälliga ingripanden och positionshantering samt bidrar till att säkerställa en konsekvent efterlevnad av kraven på transparens före och efter handel.

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 7 ) föreskriver att försäkringsföretag och återförsäkringsföretag, försäkrings- och återförsäkringsgrupper, under vissa omständigheter i enlighet med den riskbaserade metoden för solvenskapitalkravet, kan använda interna modeller för att beräkna detta krav i stället för standardformeln.

(6) I direktiv 2009/138/EG föreskrivs en landskomponent för volatilitetsjusteringen. I syfte att säkerställa att denna landskomponent effektivt minskar överdrivna avkastningsdifferenser mellan obligationer i det aktuella landet bör ett lämpligt tröskelvärde för den riskkorrigerade landsspreaden fastställas för aktivering av landskomponenten.

(7) Mot bakgrund av ökad gränsöverskridande försäkringsverksamhet är det nödvändigt att göra tillämpningen av unionsrätten mer enhetlig när det gäller gränsöverskridande försäkringsverksamhet, i synnerhet på ett tidigt stadium. I detta syfte bör informationsutbytet och samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets 8 och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( ) (Eiopa) stärkas. I synnerhet bör en anmälningsplikt vid betydande gränsöverskridande försäkringsverksamhet eller i en krissituation och villkor för inrättande av samarbetsplattformar föreskrivas när den förväntade gränsöverskridande försäkringsverksamheten är betydande. Huruvida den gränsöverskridande försäkringsverksamheten är betydande bör bedömas utifrån de årliga bruttopremieinkomster som är tecknade i värdmedlemsstaten i förhållande till försäkringsföretagets totala årliga tecknade bruttopremieinkomster vad gäller effekterna på försäkringstagarskyddet i värdmedlemsstaten och med hänsyn till effekterna av respektive försäkringsföretags filial eller verksamhet på värdmedlemsstatens marknad i fråga om friheten att tillhandahålla tjänster. Samarbetsplattformar är ett effektivt verktyg för att åstadkomma ett stärkt och snabbt samarbete tillsynsmyndigheter emellan och därmed även stärka konsumentskyddet. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har dock, och kommer att fortsätta att ha, befogenhet över beslut om auktorisation, tillsyn och kontroll av efterlevnaden.

(8) Om den gränsöverskridande försäkringsverksamheten är betydande med hänsyn till värdmedlemsstatens marknad och kräver ett nära samarbete mellan tillsynsorganen i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten, särskilt om en försäkringsgivare skulle kunna riskera att hamna i finansiella svårigheter vilket kan leda till att försäkringstagare och tredje parter skadas, bör Eiopa inrätta och samordna samarbetsplattformar.

(9) För att beakta det faktum att kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) ersätts med Eiopa bör hänvisningarna till Ceiops i direktiv 2009/138/EG utgå.

( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). ( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1). ( 8 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

Bilaga 3

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/157

(10) Till följd av ändringarna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( 9 ) kommer den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom den förordningen (EBA), att få en ny roll i arbetet med att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och senare ändringar kommer att behöva göras av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( 10 ).

(11) Direktiven 2009/138/EG, 2014/65/EU och (EU) 2015/849 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2014/65/EU

Direktiv 2014/65/EU ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Detta direktiv ska tillämpas på värdepappersföretag, marknadsoperatörer och företag från tredjeland som tillhandahåller investeringstjänster genom etablering av en filial i unionen.”

b) I punkt 2 led d utgå.

2. Artikel 4.1 ska ändras på följande sätt:

a) Leden 36 och 37 ska ersättas med följande:

”36. ledningsorgan : ett eller flera organ i ett värdepappersföretag, en marknadsoperatör, eller en leverantör av datarapporteringstjänster enligt definitionen i artikel 2.1 led 36a i förordning (EU) nr 600/2014, som har utsetts i enlighet med nationell rätt, har bemyndigats att fastställa enhetens strategi, mål och allmänna inriktning, och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande samt omfattar personer som i praktiken leder enhetens verksamhet.

När det i detta direktiv hänvisas till ledningsorganet, och ledningsorganets lednings- och tillsynsfunktioner enligt nationell rätt handhas av olika organ eller olika medlemmar inom ett organ, ska medlemsstaten identifiera de organ eller de medlemmar i ledningsorganet som är ansvariga i enlighet med nationell rätt, såvida inte något annat anges i detta direktiv.

37. personer i ledande befattning : fysiska personer med verkställande uppgifter i ett värdepappersföretag, en marknadsoperatör, eller en leverantör av datarapporteringstjänster enligt definitionen i artikel 2.1 led 36a i förordning (EU) nr 600/2014, som har ansvar för och kan ställas till svars inför ledningsorganet för den dagliga ledningen av enheten, inbegripet genomförandet av strategier avseende företagets och dess personals distribution av tjänster och produkter till kunder.”

b) Leden 52, 53, 54, 55 c och 63 ska utgå.

3. I artikel 22 ska följande stycke läggas till:

”Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna, om de ansvarar för auktorisation och tillsyn av ett godkänt publiceringsarrangemangs (APA), enligt definitionen i artikel 2.1 led 34 i förordning (EU) nr 600/2014 med ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, eller en godkänd rapporteringsmekanisms (ARM), enligt definitionen i artikel 2.1 led 36 i den förordningen med ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, verksamhet, övervakar verksamheten för APA eller ARM så att de kan bedöma om de villkor för verksamheten som föreskrivs i den förordningen uppfylls. Medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den information som krävs för att kunna bedöma om APA eller ARM uppfyller dessa krav.”

( 9 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). ( 10 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

Bilaga 3 L 334/158 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 4. Avdelning V ska utgå. 5. Artikel 70 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ändras på följande sätt: i) I led a ska leden xxxvii–xxxx utgå. ii) I led b ska följande led införas: ”xxa) Artikel 27f.1, 27f.2 och 27f.3, artikel 27g.1–27g.5 och artikel 27i.1–27i.4, om ett APA eller en ARM har ett undantag i enlighet med artikel 2.3.” b) I punkt 4 ska leden a och b ersättas med följande: ”a) Artikel 5, 6.2, 34, 35, 39 eller 44 i detta direktiv, eller b) artikel 7.1 tredje meningen i förordning (EU) nr 600/2014 eller artikel 11.1 i den förordningen, och, om ett APA eller en ARM har ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, artikel 27b i den förordningen.” c) I punkt 6 ska led c ersättas med följande: ”c) I fråga om ett värdepappersföretag, en marknadsoperatör som auktoriserats att driva en MTF-plattform eller en OTF-plattform eller en reglerad marknad, tillfällig indragning eller återkallelse av företagets auktorisation i enlighet med artiklarna 8 och 43 i detta direktiv, och, om ett APA eller en ARM har ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i förordning (EU) nr 600/2014, tillfällig indragning eller återkallelse av auktorisationen i enlighet med artikel 27e i den förordningen.” 6. I artikel 71 ska punkt 6 ersättas med följande: ”6. Om den offentliggjorda straffrättsliga påföljden eller administrativa sanktionen gäller ett värdepappersföretag, en marknadsoperatör, ett kreditinstitut i samband med investeringstjänster och investeringsverksamhet eller sidotjänster eller en filial till ett tredjelandsföretag, som auktoriserats i enlighet med detta direktiv, eller ett APA eller en ARM som auktoriserats i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och som har ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, ska Esma lägga till en hänvisning till den offentliggjorda påföljden eller sanktionen i det relevanta registret.” 7. I artikel 77.1 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande: ”Medlemsstaterna ska åtminstone föreskriva att varje person som är auktoriserad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (*) och som i ett värdepappersföretag, på en reglerad marknad, eller i ett APA eller i en ARM som auktoriserats i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och som har ett undantag i enlighet med artikel 2.3 i den förordningen, utför det uppdrag som beskrivs i artikel 34 i direktiv 2013/34/EU eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller varje annat uppdrag som föreskrivs i lag, ska vara skyldig att omgående underrätta de behöriga myndigheterna om varje uppgift eller beslut rörande detta företag som han eller hon har fått kännedom om under sitt uppdrag och som kan

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).” 8. Artikel 89 ska ändras på följande sätt: a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande: ”2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 2.3, artikel 4.1.2 andra stycket och artiklarna 4.2, 13.1, 16.12, 23.4, 24.13, 25.8, 27.9, 28.3, 30.5, 31.4, 32.4, 33.8, 52.4, 54.4, 58.6 och 79.8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den 2 juli 2014.

Bilaga 3 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/159 3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 2.3, artikel 4.1.2 andra stycket och artiklarna 4.2, 13.1, 16.12, 23.4, 24.13, 25.8, 27.9, 28.3, 30.5, 31.4, 32.4, 33.8, 52.4, 54.4, 58.6 och 79.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.” b) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. En delegerad akt som antas enligt artikel 2.3, artikel 4.1.2 andra stycket och artiklarna 4.2, 13.1, 16.12, 23.4, 24.13, 25.8, 27.9, 28.3, 30.5, 31.4, 32.4, 33.8, 52.4, 54.4, 58.6 eller 79.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” 9. I artikel 90 ska punkterna 2 och 3 utgå. 10. I artikel 93.1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 3 januari 2018.” 11. I bilaga I ska avsnitt D utgå.

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 77d.4 ska första meningen ersättas med följande: ”För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatser som avses i punkt 3 för detta lands valuta, före tillämpningen av 65-procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade landsspreaden är högre än 85 räntepunkter.” 2. I artikel 112 ska följande punkt införas: ”3a. Tillsynsmyndigheterna ska i enlighet med artikel 35.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i den förordningen, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökningen.” 3. I kapitel VIII i avdelning I ska följande avsnitt införas: ”Av s n i t t 2 a

U n d e r r ä t t e l s e o c h s a m a r b e t s p l a t t f o r m a r

Artikel 152a

Underrättelse

1. Om tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vars verksamhetsplan det anges att en del av dess verksamhet kommer att grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten i en annan medlemsstat, och om det i verksamhetsplanen också anges att denna verksamhet sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om detta.

Bilaga 3

L 334/160 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

2. Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska också, utöver den underrättelse som avses i punkt 1, underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda hemmedlemsstaten om den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd. Tillsynsmyndigheterna får hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas.

3. De underrättelser som avses i punkterna 1 och 2 ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt bedömning.

4. De underrättelser som avses i punkterna 1 och 2 påverkar inte tillämpningen av tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.

Artikel 152b

Samarbetsplattformar

1. Eiopa får, vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och om

a) sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad,

b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2, eller

c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2.

2. Punkt 1 påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta.

3. Inrättandet av en samarbetsplattform enligt punkterna 1 och 2 påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 35 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska de berörda tillsynsmyndigheterna på Eiopas begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl.”

4. Artikel 231 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Grupptillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa, om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget har lämnat, till de medlemmarna. Eiopa får på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 1094/2010, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan.”

b) I punkt 3 tredje stycket ska första meningen ersättas med följande:

”Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten.”

5. I artikel 237.3 tredje stycket ska första meningen ersättas med följande:

”Om Eiopa inte fattar ett sådant beslut som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010 ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten.”

6. I artikel 248.4 ska tredje stycket utgå.

Bilaga 3

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/161

Artikel 3

Ändringar av direktiv (EU) 2015/849

Direktiv (EU) 2015/849 ska ändras på följande sätt: 1. Artikel 6 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Kommissionen ska göra den rapport som avses i punkt 1 tillgänglig för medlemsstaterna och de ansvariga enheterna i syfte att hjälpa dem att identifiera, förstå, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism samt göra det möjligt för andra berörda aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (*) (EBA) och företrädare för EU:s finansunderrättelseenheter (FIU), att bättre förstå de riskerna. Dessa rapporter ska offentliggöras senast sex månader efter det att de har gjorts tillgängliga för medlemsstaterna, bortsett från de rapportdelar som innehåller sekretessbelagda uppgifter.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).” b) I punkt 5 ska andra meningen ersättas med följande: ”Därefter ska EBA lämna ett yttrande vartannat år.” 2. Artikel 7 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska andra meningen ersättas med följande: ”Myndighetens namn eller en beskrivning av mekanismen ska meddelas kommissionen, EBA och de övriga medlemsstaterna.” b) I punkt 5 ska första meningen ersättas med följande: ”5. Medlemsstaterna ska göra resultaten av sina riskbedömningar, inbegripet uppdateringarna av dem, tillgängliga för kommissionen, EBA och de övriga medlemsstaterna.” 3. I artikel 17 ska första meningen ersättas med följande: ”Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utfärda riktlinjer, till behöriga myndigheter, kreditinstitut och finansiella institut, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och de åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklade åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Från och med den 1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda sådana riktlinjer.” 4. I artikel 18.4 ska första meningen ersättas med följande: ”4. Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utfärda riktlinjer, till behöriga myndigheter, kreditinstitut och finansiella institut, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och de åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpta åtgärder för kundkännedom är lämpliga. Från och med den 1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda sådana riktlinjer.” 5. Artikel 41.1 ska ersättas med följande: ”1. Behandlingen av personuppgifter enligt detta direktiv omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 (*) och (EU) 2018/1725 (**).

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”

Bilaga 3 L 334/162 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 6. Artikel 45 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Medlemsstaterna och EBA ska underrätta varandra om fall där ett tredjelands rätt inte tillåter att de riktlinjer och rutiner som krävs i enlighet med punkt 1 genomförs. I dessa fall får samordnade åtgärder vidtas för att finna en lösning. Vid bedömningen av vilka tredjeländer som inte tillåter att de riktlinjer och rutiner som krävs i enlighet med punkt 1 genomförs ska medlemsstaterna och EBA beakta eventuella rättsliga hinder som kan stå i vägen för ett korrekt genomförande av dessa riktlinjer och rutiner, bland annat sekretess, uppgiftsskydd och andra restriktioner som begränsar informationsutbytet och som kan vara relevanta för detta ändamål.” b) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ange den typ av ytterligare åtgärder som avses i punkt 5 och de minimiåtgärder som ska vidtas av kreditinstitut och finansiella institut om ett tredjelands rätt inte tillåter att de åtgärder som krävs i enlighet med punkterna 1 och 3 genomförs. EBA ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 26 december 2016.” c) Punkt 10 ska ersättas med följande: ”10. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn om kriterierna för att avgöra när det är lämpligt att inrätta en central kontaktpunkt enligt punkt 9 och vilka funktioner de centrala kontaktpunkterna bör ha. EBA ska överlämna de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket till kommissionen senast den 26 juni 2017.” 7. Artikel 48 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1a andra stycket ska tredje meningen ersättas med följande: ”Medlemsstaternas finansiella tillsynsmyndigheter ska också fungera som kontaktpunkter för EBA.” b) I punkt 10 ska första meningen ersättas med följande: ”10. Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter om vad som kännetecknar en riskbaserad tillsynsmetod och vilka åtgärder som ska vidtas när riskbaserad tillsyn utövas. Från och med den 1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda sådana riktlinjer.” 8. I kapitel VI, avsnitt 3 ska rubriken på underavsnitt II ersättas med följande: ”S a m a r b e t e m e d E B A”. 9. Artikel 50 ska ersättas med följande: ”Artikel 50 De behöriga myndigheterna ska förse EBA med alla uppgifter som behövs för att EBA ska kunna utföra sina uppgifter enligt detta direktiv.” 10. Artikel 62 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska se till att deras behöriga myndigheter informerar EBA om alla administrativa sanktioner och åtgärder som i enlighet med artiklarna 58 och 59 påförts kreditinstitut och finansiella institut, inbegripet eventuella överklaganden med anledning av dessa samt resultatet därav.” b) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. EBA ska ha en webbplats med länkar till varje behörig myndighets offentliggörande av administrativa sanktioner och åtgärder som i enlighet med artikel 60 har påförts kreditinstitut och finansiella institut samt visa under vilken tidsperiod varje medlemsstat offentliggör administrativa sanktioner och åtgärder.”

Bilaga 3

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/163

Artikel 4

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. 2. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2020 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 2.1 i detta direktiv. De ska genast till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. 3. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som avser artikel 1 från och med den 1 januari 2022 och de bestämmelser som avser artiklarna 2 och 3 från och med den 30 juni 2021. Medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser som avser artikel 2.1 senast den 1 juli 2020. 4. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 18 december 2019.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar D.M. SASSOLI T. TUPPURAINEN Ordförande Ordförande

Bilaga 4

L 331/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1094/2010

av den 24 november 2010

om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings-

och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av

kommissionens beslut 2009/79/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen ( 5 ), av den ANTAGIT DENNA FÖRORDNING 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005-2010) – vitbok ( 6 ), av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity ( 7 ) och av den 9 oktober 2008 med med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ rekommendationer till kommissionen om uppföljningen sätt, särskilt artikel 114, av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer ( 8 ), och i dess ståndpunkter av den 22 april 2009 om det änd­ rade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, om upptagande och utövande av försäkrings- och återför­ säkringsverksamhet (Solvens II) ( 9 ), och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets för­ ordning om kreditvärderingsinstitut ( 10 ) ). med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ téns yttrande ( 2 ), (3) I november 2008 gav kommissionen en högnivågrupp med Jacques de Larosière som ordförande i uppdrag att ge rekommendationer om hur tillsynsordningarna i Europa skulle kunna förstärkas så att de bättre skyddar medbor­ i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och garna och återställer förtroendet för det finansiella syste­ met. Högnivågruppen rekommenderade i sin slutrapport från den 25 februari 2009 (”de-Larosière-rapporten”) en förstärkning av tillsynsramarna för att minska risken för av följande skäl: och mildra effekterna av framtida finanskriser. Den rekom­ menderade reformer av tillsynsstrukturen för den finan­ siella sektorn i unionen. Gruppen fann också att ett europeiskt system för finansiell tillsyn borde inrättas, som (1) Under finanskrisen 2007 och 2008 exponerades bety­ skulle omfatta tre europeiska myndigheter, en för tillsyn dande brister i den finansiella tillsynen, såväl i fråga om över banksektorn, en för värdepapperssektorn och en för enskilda fall som när det gäller det finansiella systemet som försäkrings- och tjänstepensionssektorn, samt rekommen­ helhet. Nationellt baserade tillsynsmodeller har inte hållit derade inrättande av ett europeiskt systemriskråd. Rappor­ jämna steg med den finansiella globaliseringen och den ten angav vilka reformer som experterna ansåg faktiska utvecklingen på de integrerade och sammanlän­ nödvändiga, där arbetet omedelbart måste inledas. kade europeiska finansmarknaderna, där många finansin­ stitut opererar över nationsgränserna. Genom krisen uppdagades brister när det gäller samarbete, samordning, konsekvens i tillämpningen av unionsrätten och ömsesi­ digt förtroende mellan de nationella tillsynsorganen. (4) I sitt meddelande av den 4 mars 2009 med titeln ” Främja återhämtning i Europa” föreslog kommissionen att förslag till lagstiftning om inrättande av ett europeiskt system för (2) Före och under finanskrisen har Europaparlamentet upp­ finansiell tillsyn och ett europeiskt systemriskråd skulle manat till en förändring i riktning mot en mer integrerad läggas fram. I meddelandet av den 27 maj 2009 med titeln europeisk tillsyn, för att säkerställa verkligt likvärdiga för­ ”Den finansiella tillsynen i Europa” presenterade den när­ utsättningar för alla aktörer på unionsnivå och avspegla mare hur strukturen för ett sådant nytt tillsynssystem finansmarknadernas ökande integration i unionen (i dess skulle kunna utformas, och återgav därvid kontentan i resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens de-Larosière-rapporten. meddelande om att genomföra handlingsramen för finans­ marknaderna: en handlingsplan ( 4 ), av den 21 november

( 5 ) EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 394 . ( 1 ) EUT C 13, 20.1.2010, s. 1 . ( 6 ) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 392 . ( 2 ) Yttrandet avgivet den 22 januari 2010 (ännu inte offentliggjort i EUT). ( 7 ) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 26 . ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 22 september 2010 (ännu ej ( 8 ) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 48 . offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 17 november 2010 . ( 9 ) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 214 . ( 4 ) EGT C 40, 7.2.2001, s. 453 . ( 10 ) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 292 .

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/49

(5) I sina slutsatser av den 19 juni 2009 bekräftade Europe­ (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) iska rådet att ett europeiskt system för finansiell tillsyn, (nedan kallad myndigheten ) bör det inrättas en europeisk bestående av tre nya europeiska tillsynsmyndigheter, bör tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) och en inrättas. Systemet bör förbättra kvaliteten och enhetlighe­ europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappersten i den nationella tillsynen, stärka kontrollen av gränsö­ och marknadsmyndigheten), liksom en gemensam kom­ verskridande företagsgrupper och införa ett enhetligt mitté för de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kal­ europeiskt regelverk som bör tillämpas på alla finansinsti­ lad den gemensamma kommittén ). En europeisk tut på den inre marknaden. Europeiska rådet framhöll systemrisknämnd (nedan kallad ESRB ) bör utgöra en del av vidare att de europeiska tillsynsmyndigheterna också bör ESFS när det gäller de uppgifter som fastställs i denna för­ ha tillsynsbefogenheter när det gäller kreditvärderingsinsti­ ordning och i förordning (EU) nr 1092/2010 ( 1 ). tut och uppmanade kommissionen att lämna konkreta för­ slag på hur det europeiska systemet för finansiell tillsyn skulle kunna agera kraftfullt i krissituationer, men beto­ nade samtidigt att de nya myndigheternas beslut inte fick inkräkta på medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden.

(9) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ersätta europe­ iska banktillsynskommittén, som inrättades genom kom­ missionens beslut 2009/78/EG ( 2 ), kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och (6) Den finansiella och ekonomiska krisen har skapat verkliga tjänstepensioner, som inrättades genom kommissionens och allvarliga risker för stabiliteten i det finansiella syste­ beslut 2009/79/EG ( 3 ) , och europeiska värdepapperstill­ met och för den inre marknadens funktion. Att återställa synskommittén, som inrättades genom kommissionens och upprätthålla ett stabilt och tillförlitligt finansiellt sys­ beslut 2009/77/EG ( 4 ), och överta alla dessa kommittéers tem är en absolut nödvändig förutsättning för att bevara uppgifter och befogenheter, inbegripet att driva vidare förtroendet för den inre marknaden och dess enhetliga pågående arbete och projekt, i tillämpliga fall. Varje euro­ funktion, och därmed att bevara och förbättra förutsätt­ peisk tillsynsmyndighets behörighetsområde bör definie­ ningarna för en fullt integrerad fungerande inre marknad ras tydligt. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör vara för finansiella tjänster. Djupare, mer integrerade finans­ ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. När denna marknader ger dessutom bättre möjlighet till diversifiering ansvarighet gäller sektorsövergripande frågor som har av finansiering och risker och bidrar därför till att öka samordnats genom den gemensamma kommittén, bör de kapaciteten att absorbera ekonomiska chocker. europeiska tillsynsmyndigheterna vara ansvariga, genom den gemensamma kommittén, för sådan samordning.

(7) Unionen har nått gränsen för vad som kan åstadkommas med oförändrad status för kommittéerna för europeiska tillsynsorgan. Unionen kan inte fortsatt acceptera en situa­ tion där det inte finns någon mekanism för att säkerställa (10) Myndigheten bör agera i syfte att förbättra den inre mark­ att de nationella tillsynsmyndigheterna kommer fram till nadens funktion, särskilt genom att säkerställa en hög grad bästa möjliga beslut för tillsyn av gränsöverskridande av effektiv och konsekvent reglering och tillsyn, med beak­ finansinstitut, där samarbetet och utbytet av uppgifter mel­ tande av samtliga medlemsstaters specifika intressen och lan de nationella tillsynsmyndigheterna är otillfredsstäl­ finansinstitutens olika karaktär. Myndigheten bör skydda lande, där gemensamma åtgärder av de nationella allmänna intressen såsom det finansiella systemets stabili­ myndigheterna kräver komplicerade arrangemang för att tet, marknadernas och de finansiella produkternas transpa­ kunna ta hänsyn till en mängd skiftande reglerings- och rens och skydda försäkringstagare, personer som omfattas tillsynsordningar, där nationella lösningar ofta är det enda av pensionssystem och förmånstagare. Myndigheten bör framkomliga alternativet för att åtgärda problem på uni­ också förebygga tillsynsarbitrage och säkerställa likvärdiga förutsättningar, samt stärka den internationella samord­ onsnivå och där olika tolkningar görs av samma rättsakt. ningen mellan tillsynsmyndigheterna till gagn för ekono­ Det europeiska systemet för finansiell tillsyn (nedan kallat ESFS min som helhet, inklusive finansinstituten och andra ) bör utformas så att dessa brister undanröjs, och det intressenter, konsumenter och arbetstagare. Dess uppgif­ bör vara anpassat till målet att skapa en stabil inre mark­ ter bör även omfatta att främja konvergens i tillsynen och nad för finansiella tjänster inom unionen och koppla ihop ge råd till unionens institutioner när det gäller reglering de nationella tillsynsmyndigheterna i ett starkt unionsnät. och tillsyn av försäkring, återförsäkring och tjänstepensio­ ner samt tillhörande frågor som rör bolagsstyrning, revi­ sion och ekonomisk redovisning. Myndigheten bör också ges visst ansvar för befintlig och ny finansiell verksamhet.

(8) ESFS bör vara ett integrerat nätverk för tillsynsmyndighe­ ter på nationell nivå och unionsnivå, där den dagliga till­ synen ligger kvar på nationell nivå. Man bör också skapa ( 1 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT. bättre harmonisering och enhetlighet i tillämpningen av ( 2 ) EUT L 25, 29.1.2009, s. 23 . bestämmelserna om finansinstitut och finansmarknader i ( 3 ) EUT L 25, 29.1.2009, s. 28 . hela unionen. Utöver den europeiska tillsynsmyndigheten ( 4 ) EUT L 25, 29.1.2009, s. 18 .

Bilaga 4

L 331/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

(11) Myndigheten bör också få utfärda tillfälliga förbud mot anta bestämmelser om att inrätta ett gemenskapsorgan, eller begränsningar av viss finansiell verksamhet som utgör vars syfte är att bidra till genomförandet av en harmonise­ ett hot mot välfungerande finansmarknader och mot mark­ ringsprocess i situationer där det förefaller lämpligt att nadernas integritet, eller mot stabiliteten i hela eller delar vidta icke-bindande kompletterings- och ramåtgärder för av det finansiella systemet i unionen, i de fall som anges att underlätta genomförandet och den enhetliga tillämp­ och på de villkor som fastställs i de lagstiftningsakter som ningen av rättsakter som har antagits med stöd av arti­ avses i denna förordning. Om det i en krissituation krävs keln” ( 1 ). Myndighetens syfte och uppgifter – att bistå de att myndigheten inför ett sådant tillfälligt förbud, ska den behöriga nationella tillsynsmyndigheterna med att säker­ göra detta i enlighet med och på de villkor som fastställs i ställa en konsekvent tolkning och tillämpning av unions­ denna förordning. I sådana fall där ett tillfälligt förbud eller bestämmelserna och bidra till att skapa den finansiella en tillfällig begränsning av vissa former av finansiell verk­ stabilitet som krävs för finansiell integrering – står i nära samhet får sektorövergripande effekter, bör sektoriell lag­ samband med målen för unionens regelverk på området stiftning föreskriva att myndigheten vid behov samordnar finansiella tjänster. Myndigheten bör därför inrättas med sin verksamhet med Europeiska tillsynsmyndigheten artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund. (Europeiska bankmyndigheten) och Europeiska tillsyns­ myndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepen­ sionsmyndigheten), genom den gemensamma kommittén.

(12) Myndigheten bör ta vederbörlig hänsyn till den inverkan som dess verksamhet har på konkurrensen och innovatio­ (17) I följande lagstiftningsakter fastställs medlemsstaternas nen på den inre marknaden, unionens globala konkurrens­ behöriga myndigheters uppgifter, även i fråga om samar­ kraft, den finansiella integreringen och unionens nya bete inbördes och med kommissionen: Europaparlamen­ strategi för sysselsättning och tillväxt. tets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ( 2 ), med undantag för avdelning IV, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsför­ (13) För att myndigheten ska kunna förverkliga sina syften bör medling ( 3 ), Europaparlamentets och rådets direktiv den vara en juridisk person och åtnjuta administrativt och 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och till­ finansiellt oberoende. syn över tjänstepensionsinstitut ( 4 ), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat ( 5 ), rådets (14) På grundval av arbetet i internationella organ bör system­ direktiv 64/225/EEG av den 25 februari 1964 om avskaf­ risk definieras som risk för störningar av det finansiella sys­ fande av inskränkningar i etableringsfriheten och i frihe­ temet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för den ten att tillhandahålla tjänster avseende återförsäkring och inre marknaden och realekonomin. Alla typer av finan­ retrocession ( 6 ), rådets direktiv 73/239/EEG av den 24 juli siella mellanhänder, marknader och infrastrukturer kan 1973 om samordning av lagar och andra författningar vara potentiellt systemviktiga i någon utsträckning. angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 7 ), rådets direktiv 73/240/EEG av den 24 juli 1973 om avskaffande av inskränkningar i etableringsfriheten för verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 8 ), rådets direktiv (15) Gränsöverskridande risk innefattar alla risker som orsakas 76/580/EEG av den 29 juni 1976 om ändring av direktiv av ekonomisk obalans eller finansiella fallissemang i hela 73/239/EEG om samordning av lagar och andra författ­ unionen eller delar av den, som kan få betydande negativa ningar angående rätten att etablera och driva verksamhet konsekvenser för transaktionerna mellan ekonomiska ope­ med annan direkt försäkring än livförsäkring ( 9 ), rådets ratörer i två eller flera medlemsstater, för den inre mark­ direktiv 78/473/EEG av den 30 maj 1978 om samordning nadens funktion eller för de offentliga finanserna i unionen av lagar och andra författningar som avser koassuransverk­ eller någon av dess medlemsstater. samhet inom gemenskapen , rådets direktiv ( 10 ) 84/641/EEG av den 10 december 1984 om ändring,

(16) Europeiska unionens domstol har i sin dom av den 2 maj 2006 i mål C-217/04 (Förenade konungariket Storbritan­ ( 1 ) REG 2006 s. I-3771, punkt 44. nien och Nordirland mot Europaparlamentet och Europe­ ( 2 ) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1 . iska unionens råd) slagit fast att ”Det skall […] påpekas att ( 3 ) EGT L 9, 15.1.2003, s. 3 . det inte finns något stöd i ordalydelsen i artikel 95 EG ( 4 ) EUT L 235, 23.9.2003, s. 10 . [numera artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens ( 5 ) EUT L 35, 11.2.2003, s. 1 . funktionssätt (EUF-fördraget)] för att de åtgärder som vid­ ( 6 ) EGT 56, 4.4.1964, s. 878 . tas av gemenskapslagstiftaren med stöd av denna artikel är ( 7 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3 . begränsade på så sätt att endast medlemsstaterna kan vara ( 8 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 20 . åtgärdernas adressater. Det kan således visa sig vara nöd­ ( 9 ) EGT L 189, 13.7.1976, s. 13 . vändigt, enligt gemenskapslagstiftarens bedömning, att ( 10 ) EGT L 151, 7.6.1978, s. 25 .

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/51

speciellt med avseende på reserisker, i första direktivet på ett sätt som är specifikt för området finansiella tjänster. (73/239/EEG) om samordning av lagar och andra författ­ Det är nödvändigt att myndigheten tillåts att tillhandahålla ningar om rätten att etablera och driva verksamhet med sådan expertis, också för standarder eller delar av standar­ annan direkt försäkring än livförsäkring ( 1 ), rådets direktiv der som inte är baserade på förslag till tekniska standarder 87/344/EEG av den 22 juni 1987 om samordning av lagar som myndigheten själv har utarbetat. och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring ( 2 ), rådets direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om sam­ ordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser (21) Det finns behov av att införa ett effektivt instrument för att avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att fastställa harmoniserade tekniska standarder för tillsyn för tillhandahålla tjänster ( 3 ), rådets direktiv 92/49/EEG av den finansiella tjänster för att – också genom ” en enda regel­ 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författ­ bok” – säkerställa likvärdiga förutsättningar och tillfreds­ ningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring ställande skydd av försäkringstagare, personer som (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäk­ omfattas av pensionssystem och andra förmånstagare i ring) ( 4 ), Europaparlamentets och rådets direktiv hela unionen. Eftersom myndigheten är ett organ som nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över besitter ett avancerat kunnande på det specifika området, försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp ( 5 ), är det lämpligt och ändamålsenligt att den, på områden Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/17/EG av som fastställs i unionsrätten, anförtros uppgiften att utar­ den 19 mars 2001 om rekonstruktion och likvidation av beta förslag till tekniska standarder för tillsyn som inte försäkringsföretag ( 6 ), Europaparlamentets och rådets inbegriper policyval. direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livför­ säkring ( 7 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/68/EG av den 16 november 2005 om återförsäk­ ring ( 8 ) . Vad beträffar tjänstepensionsinstitut bör myndig­ (22) Kommissionen bör godkänna dessa utkast till förslag till hetens åtgärder emellertid inte inkräkta på nationell tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter i sociallagstiftning och arbetsmarknadslagstiftning. enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att göra dem rättsligt bindande. De bör ändras endast under mycket begränsade och exceptionella omständigheter, eftersom myndigheten är den som står i nära kontakt med finans­ marknader och bäst känner till deras dagliga funktion. För­ (18) Gällande unionslagstiftning som reglerar tillämpningsom­ slag till tekniska standarder för tillsyn bör ändras om de är rådet för denna förordning omfattar även relevanta delar oförenliga med unionsrätten, inte iakttar proportionalitets­ av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av principen eller strider mot de grundläggande principer för den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det den inre marknaden för finansiella tjänster som kommer finansiella systemet används för penningtvätt och finansie­ till uttryck i unionens regelverk för finansiella tjänster. ring av terrorism ( 9 ) och av Europaparlamentets och rådets Kommissionen bör inte ändra innehållet i de förslag till direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om dis­ tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av myndig­ tansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter ( 10 ). heten utan att detta först har samordnats med myndighe­ ten. För att säkerställa ett smidigt och snabbt antagningsförfarande av dessa standarder bör det faststäl­ las en tidsfrist för kommissionens beslut att godkänna för­ slag till tekniska standarder för tillsyn. (19) Det är önskvärt att myndigheten bidrar till en bedömning av behovet av ett europeiskt nätverk av nationella garanti­ system för försäkringssektorn som har adekvat finansiering och är tillräckligt harmoniserat. (23) Med tanke på myndigheternas tekniska expertis på de områden för vilka tekniska standarder för tillsyn bör utvecklas, bör man notera kommissionens uttalade avsikt att som regel förlita sig på de förslag till tekniska standar­ der för tillsyn som myndigheterna lagt fram för den med (20) I enlighet med förklaringen (nr 39) till artikel 290 i EUF- anledning av antagandet av de motsvarande delegerade fördraget som fogats till slutakten från den regeringskon­ akterna. Om myndigheten emellertid försummar att lägga ferens som antog Lissabonfördraget, kräver utarbetandet fram ett förslag till tekniska standarder för tillsyn inom den av tekniska standarder för tillsyn stöd från teknisk expertis tidsfrist som fastställts i den relevanta lagstiftningsakten, ska det säkerställas att resultatet av utövandet av de dele­ gerade befogenheterna faktiskt uppnås och beslutsproces­ ( 1 ) EGT L 339, 27.12.1984, s. 21 . sens effektivitet bör upprätthållas. Därför bör ( 2 ) EGT L 185, 4.7.1987, s. 77 . kommissionen i dessa fall ha befogenhet att anta tekniska ( 3 ) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1 . standarder för tillsyn om inget förslag från myndigheten ( 4 ) EGT L 228, 11.8.1992, s. 1 . föreligger. ( 5 ) EGT L 330, 5.12.1998, s. 1 . ( 6 ) EGT L 110, 20.4.2001, s. 28 . ( 7 ) EGT L 345, 19.12.2002, s. 1 . ( 8 ) EUT L 323, 9.12.2005, s. 1 . (24) Kommissionen bör också ges befogenhet att anta tekniska ( 9 ) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 standarder för genomförande genom genomförandeakter ( 10 ) EGT L 271, 9.10.2002, s. 16 . enligt artikel 291 i EUF-fördraget.

Bilaga 4

L 331/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

(25) På områden som inte omfattas av tekniska standarder för hänseende bör inte påverka kommissionens befogenheter tillsyn eller genomförande bör myndigheten ha befogen­ enligt artikel 258 i EUF-fördraget att inleda ett överträdel­ het att utfärda riktlinjer och rekommendationer för til­ seförfarande mot den medlemsstat vars tillsynsmyndighet lämpningen av unionsrätten. För att säkerställa transparens har underlåtit att vidta sådana åtgärder, eller kommissio­ och öka överensstämmelsen med dessa riktlinjer och nens rätt att under sådana omständigheter vidta proviso­ rekommendationer i de nationella tillsynsmyndigheternas riska åtgärder i enlighet med Europeiska unionens agerande, bör det vara möjligt för myndigheten att offent­ domstols arbetsordning. Det ansvar som åligger en med­ liggöra skälen till att dessa riktlinjer och rekommendatio­ lemsstat i enlighet med Europeiska unionens domstols ner inte har följts av de nationella tillsynsmyndigheterna. praxis om medlemsstatens tillsynsmyndigheter underlåter att vidta de åtgärder som myndigheten kräver bör inte hel­ ler påverkas. (26) Att säkerställa en korrekt och fullständig tillämpning av unionsrätten är en oeftergivlig förutsättning för integre­ rade, transparenta, ändamålsenliga och korrekt fungerande finansmarknader, för det finansiella systemets stabilitet och (31) För att säkerställa ändamålsenlig och effektiv tillsyn och ett för neutrala konkurrensvillkor för finansinstitut inom hela välavvägt hänsynstagande till olika medlemsstaters behö­ unionen. Det bör därför inrättas en mekanism genom vil­ riga myndigheters ståndpunkter, bör myndigheten med ken myndigheten kan åtgärda fall av överträdelser av uni­ bindande verkan kunna lösa tvister i gränsöverskridande onsrätten som består i underlåtenhet att tillämpa den eller situationer mellan dessa behöriga myndigheter, bland annat inom tillsynskollegierna. Det bör föreskrivas ett för­ att den tillämpas felaktigt. Denna mekanism bör tillämpas likningsskede under vilket de behöriga myndigheterna kan på områden där otvetydiga och ovillkorliga skyldigheter nå en överenskommelse. Myndigheten bör vara behörig i fastställs genom unionsrätten. fråga om oenigheter avseende förfarandet eller innehållet i en åtgärd, eller när en medlemsstats behöriga myndighet underlåter att vidta åtgärder i sådana fall som är fastställda (27) För att möjliggöra reaktioner som står i proportion till all­ i de rättsligt bindande unionsakter som avses i denna för­ varet i fall av felaktig eller ofullständig tillämpning av uni­ ordning. I ett sådant läge bör någon av de berörda tillsyns­ onsrätten bör en trestegsmekanism tillämpas. Som ett myndigheterna ha rätt att hänskjuta frågan till första steg bör myndigheten ha befogenhet att göra utred­ myndigheten, som bör agera i enlighet med denna förord­ ningar om det påstås att nationella myndigheter i utövan­ ning. Myndigheten bör ha möjlighet att kräva att de det av sin tillsyn tillämpat skyldigheter enligt unionsrätten berörda behöriga myndigheterna vidtar särskilda åtgärder felaktigt eller ofullständigt, och dessa bör leda till en rekom­ eller avstår från åtgärder, så att frågan kan lösas och över­ mendation. Som ett andra steg, om den behöriga natio­ ensstämmelse med unionsrätten säkras, med bindande ver­ nella myndigheten inte följer rekommendationen, bör kan för dessa behöriga myndigheter. Om en behörig kommissionen ha befogenhet att avge ett formellt yttrande myndighet inte rättar sig efter det förlikningsbeslut som med beaktande av myndighetens rekommendation, med riktats till den, bör myndigheten ges befogenhet att anta anmodan till den behöriga myndigheten att vidta de åtgär­ beslut riktade direkt till finansinstitut på områden av uni­ der som krävs för att uppfylla bestämmelserna i onsrätten som är direkt tillämpliga på dem. Befogenheten unionsrätten. att anta ett sådant beslut bör tillämpas endast som sista utväg och i så fall uteslutande för att sörja för en korrekt och enhetlig tillämpning av unionsrätten. I fall där den til­ Om i exceptionella fall den behöriga myndigheten i fråga lämpliga unionslagstiftningen ger medlemsstaternas behö­ (28) riga myndigheter beslutanderätt kan myndighetens beslut ihållande underlåter att agera, bör myndigheten, som ett tredje steg, ha befogenhet att, för att få denna situation att inte ersätta utövande av denna beslutanderätt som sker i enlighet med unionsrätten. upphöra, som en sista utväg anta beslut riktade till enskilda finansinstitut. Denna befogenhet bör endast gälla under exceptionella omständigheter då en behörig myndighet inte följer det formella yttrande som riktats till den i fall då (32) Krisen har visat att det rådande systemet med samarbete unionsrätten är direkt tillämplig på finansinstitut med stöd mellan nationella myndigheter vars befogenheter begrän­ av nu gällande eller kommande unionsförordningar. sar sig till enskilda medlemsstater är otillräckligt när det gäller finansinstitut med gränsöverskridande verksamhet.

(29) Allvarliga hot mot finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller mot stabiliteten i det finansiella syste­ met i unionen kräver snabba och samfällda reaktioner på (33) Expertgrupper som medlemsstaterna har inrättat för att unionsnivå. Myndigheten bör därför kunna kräva att natio­ undersöka orsakerna till krisen och lämna förslag till för­ nella tillsynsmyndigheter vidtar specifika åtgärder för att bättringar av regleringen och tillsynen av finanssektorn har avhjälpa en krissituation. Befogenheten att fastställa att en bekräftat att de nuvarande systemen inte är en sund bas för krissituation föreligger bör överlåtas till rådet, efter begä­ en framtida reglering och tillsyn av gränsöverskridande ran från någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna, finansinstitut i hela unionen. kommissionen eller ESRB.

(30) Myndigheten bör kunna kräva att nationella tillsynsmyn­ (34) Såsom anges i de-Larosière-rapporten ”[har vi] i huvudsak digheter vidtar specifika åtgärder för att avhjälpa en krissi­ två alternativ: det ena alternativet är ’chacun pour soi’, dvs. tuation. De åtgärder som vidtas av myndigheten i detta svälta räv-lösningar, det andra är ett förstärkt, pragmatiskt

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/53

och förnuftigt europeiskt samarbete till allas fördel i syfte 1997 om system för ersättning till investerare ( noteras 2 ) att bevara en öppen världsekonomi. Detta kommer tvek­ kommissionens avsikt att särskilt uppmärksamma behovet löst att leda till ekonomiska vinster.” av att säkerställa ytterligare tillnärmning inom unionen. När det gäller försäkringssektorn noteras också kommis­ sionens avsikt att undersöka möjligheten att införa unions­ bestämmelser för att skydda försäkringstagare i situationer då försäkringsbolag fallerar. De europeiska tillsynsmyndig­ (35) Tillsynskollegierna är av stor betydelse för att översynen av heterna bör ges en viktig uppgift på dessa områden och finansinstitut med verksamhet över nationsgränserna ska bör ges lämpliga befogenheter när det gäller det europeiska kunna bli ändamålsenlig, effektiv och konsekvent. Myndig­ nätverket av nationella garantisystem för heten bör bidra till att främja och övervaka effektivitet, försäkringssektorn. ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i tillsynskolle­ gierna och i detta hänseende inta en ledande roll när det gäller att säkerställa att tillsynskollegierna för gränsöver­ skridande finansinstitut fungerar enhetligt och konsekvent i hela unionen. Myndigheten bör därför spela en ledande roll och ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegiernas (38) Delegering av uppgifter och ansvar kan bidra positivt till arbete i syfte att effektivisera dessas funktion och utbytet av tillsynsnätverkens funktion, för att undvika dubbelarbete uppgifter inom tillsynskollegierna samt främja konvergens inom tillsynen, främja samarbete och därigenom effektivi­ och enhetlighet mellan kollegierna i tillämpningen av uni­ sera tillsynsprocessen samt minska belastningen på finans­ onsrätten. I de-Larosière-rapporten påpekas att ” snedvrid­ instituten. Denna förordning bör därför klart ange den ningar av konkurrensen och tillsynsarbitrage som beror på rättsliga grunden för sådan delegering. Medlemsstaterna olika tillsynsrutiner måste undvikas, eftersom det kan även­ bör följa den allmänna regeln att delegering bör vara tillå­ tyra den finansiella stabiliteten, bland annat genom att det ten, men bör kunna införa särskilda villkor för delegering främjar en överföring av den finansiella verksamheten till av ansvar, till exempel när det gäller information om och länder med mindre strikt tillsyn. Tillsynssystemet måste anmälan av arrangemang för delegering. Delegering av uppfattas som rättvist och väl avvägt.” uppgifter innebär att uppgifterna utförs av myndigheten eller av en annan nationell tillsynsmyndighet än den ansva­ riga myndigheten, samtidigt som ansvaret för tillsynsbeslu­ ten ligger kvar hos den delegerande myndigheten. (36) Det är nödvändigt med konvergens på områdena förebyg­ Delegering av ansvar innebär att myndigheten eller en gande, hantering och lösande av kriser, inklusive finansie­ nationell tillsynsmyndighet (den befullmäktigade myndig­ ringsmekanismer, för att säkerställa att offentliga heten) bör kunna besluta i ett visst tillsynsärende i eget myndigheter är i stånd att rekonstruera eller avveckla fal­ namn i den delegerande myndighetens ställe. Sådan dele­ lerande finansinstitut samtidigt som man minimerar kon­ gering bör styras av principen att behörigheten bör tillde­ sekvenserna av fallissemang för det finansiella systemet, las en myndighet som har bäst förutsättningar att vidta beroendet av skattebetalares medel för räddningsaktioner åtgärder i ett enskilt ärende. Det kan vara lämpligt att över­ för försäkrings- och återförsäkringsföretag och använd­ flytta ansvar t.ex. för att uppnå skal- eller diversifierings­ ningen av offentliga medel, begränsar skadeverkningarna fördelar, undvika att splittra upp tillsynen över på ekonomin och samordnar tillämpningen av nationella företagsgrupper och på bästa sätt utnyttja de olika slag av avvecklingsåtgärder. I detta avseende bör kommissionen teknisk expertis som finns hos de nationella tillsynsmyn­ kunna uppmana myndigheten att bidra till den utvärdering digheterna. Den befullmäktigade myndighetens beslut bör som avses i artikel 242 i direktiv 2009/138/EG, särskilt av erkännas av den delegerande myndigheten och av andra tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegierna, behöriga myndigheter som avgörande, om besluten i fråga deras funktionsduglighet, tillsynspraxisen för att fastställa omfattas av tillämpningsområdet för delegeringen. I uni­ kapitaltilläggen, utvärderingen av fördelarna med att för­ onslagstiftning på området skulle principerna för överens­ stärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet kommelser om överflyttning av ansvar kunna specificeras inom en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, ytterligare. Myndigheten bör med alla lämpliga medel inbegripet möjliga åtgärder för att förstärka en sund underlätta och övervaka överenskommelser om delegering gränsöverskridande förvaltning av försäkringsgrupper, sär­ mellan nationella tillsynsmyndigheter. skilt av riskhantering och kapitalförvaltning, och även att rapportera om eventuell ny utveckling och eventuella nya framsteg rörande en uppsättning samordnade nationella krishanteringsarrangemang, inbegripet huruvida det behövs ett system med samstämmiga och trovärdiga finan­ sieringsmekanismer med lämpliga finansieringsinstrument. Den bör underrättas i förväg om planerade överenskom­ melser om delegering så att den i tillämpliga fall kan yttra sig i frågan. Den bör också centralt svara för offentliggö­ randena av sådana överenskommelser så att alla berörda parter utan dröjsmål ges lättillgänglig och transparent (37) När det gäller den nuvarande översynen av Europaparla­ information om sådana överenskommelser. Den bör fast­ mentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 ställa och sprida god praxis för delegering och överens­ om system för garanti av insättningar ( 1 ) och Europaparla­ kommelser om delegering. mentets och rådets direktiv nr 97/9/EG av den 3 mars

( 1 ) EGT L 135, 31.5.1994, s. 5 . ( 2 ) EGT L 84, 26.3.1997, s. 22 .

Bilaga 4

L 331/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

(39) Myndigheten bör aktivt främja konvergens i tillsynen inom avtal med unionen och därigenom antagit och börjat til­ hela unionen i syfte att upprätta en gemensam lämpa unionsrätten bör kunna delta i myndighetens arbete, tillsynskultur. och myndigheten bör kunna samarbeta med tredjeländer som tillämpar lagstiftning som har erkänts som likvärdig med unionens.

(40) Inbördes utvärderingar är ett lämpligt och effektivt medel för att främja enhetlighet inom nätverket för finansiell till­ (44) Myndigheten bör inom sitt behörighetsområde fungera syn. Myndigheten bör därför utveckla en metod för sådana som ett oberoende rådgivande organ för Europaparlamen­ utvärderingar och genomföra dem regelbundet. Utvärde­ tet, rådet och kommissionen. Utan att det påverkar befo­ ringarna bör inte endast inriktas på konvergens i tillsyns­ genheterna för de berörda behöriga myndigheterna bör praxis utan också på tillsynsorganens kapacitet att nå hög myndigheten kunna yttra sig om bedömningar av fusioner kvalitet i verksamheten och på dessa behöriga myndighe­ och förvärv enligt direktiv 92/49/EEG, direktiv ters oberoende. Resultatet av inbördes utvärderingar bör 2002/83/EG och direktiv 2005/68/EG, såsom ändrade offentliggöras med samtycke från den behöriga myndighet genom direktiv 2007/44/EG ( 1 ), i de fall då dessa direktiv som är föremål för utvärderingen. Även bästa praxis bör föreskriver samråd mellan behöriga myndigheter från två fastställas och offentliggöras. eller flera medlemsstater.

(45) För att myndigheten ska kunna arbeta effektivt bör den ha rätt att få tillgång till alla nödvändiga uppgifter. För att (41) Myndigheten bör aktivt främja samordnade tillsynsreaktio­ undvika att ställa dubbla rapporteringskrav på finansinsti­ ner från unionsmyndigheterna, särskilt för att säkerställa tuten, bör sådana uppgifter normalt lämnas av de natio­ finansmarknadernas integritet och korrekta funktion samt nella tillsynsmyndigheter som befinner sig närmast stabiliteten i det finansiella systemet i unionen. Utöver sina finansmarknaderna och finansinstituten och bör beakta befogenheter för åtgärder i brådskande situationer bör redan befintlig statistik. Myndigheten bör dock i sista hand myndigheten därför anförtros en allmänt samordnande kunna rikta en vederbörligen motiverad begäran om upp­ funktion inom ESFS. Att få all relevant information att gifter direkt till ett finansinstitut om en nationell myndig­ snabbt och effektivt cirkulera mellan de behöriga myndig­ het inte tillhandahåller – eller kan tillhandahålla – heterna bör höra till myndighetens centrala uppgifter. uppgifterna inom rimlig tid. Medlemsstaternas myndighe­ ter bör vara skyldiga att bistå myndigheten med att genom­ driva sådana direkt riktade uppgiftskrav. I detta sammanhang är arbetet med gemensamma rapporterings­ format av stor betydelse. Åtgärderna för insamling av upp­ (42) För att bevara den finansiella stabiliteten är det nödvändigt gifter bör inte påverka den rättsliga ramen för det att i ett tidigt skede identifiera gräns- och sektorövergri­ europeiska statistiksystemet och det europeiska central­ pande trender och potentiella risker och svagheter på nivån bankssystemet på statistikområdet. Denna förordning bör mikrotillsyn. Myndigheten bör övervaka och bedöma därför inte påverka tillämpningen av vare sig Europaparla­ sådan utveckling inom sitt behörighetsområde och regel­ mentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den bundet och när omständigheterna så kräver underrätta 11 mars 2009 om europeisk statistik ( 2 ) eller rådets förord­ Europaparlamentet, rådet, kommissionen, övriga europe­ ning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Euro­ iska tillsynsmyndigheter och ESRB om omständigheter av peiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter ( 3 ). betydelse. Myndigheten bör också i samarbete med ESRB inleda och samordna stresstester inom hela unionen för att bedöma finansinstitutens förmåga att stå emot en ogynn­ sam marknadsutveckling och bör säkerställa att så enhet­ (46) Ett nära samarbete mellan myndigheten och ESRB är av liga metoder som möjligt tillämpas på nationell nivå för avgörande betydelse för att ESRB ska kunna fungera med dessa tester. I syfte att utföra sina uppgifter på korrekt sätt all önskvärd effektivitet och för uppföljningen av dess var­ bör myndigheten genomföra ekonomiska analyser av ningar och rekommendationer. Myndigheten och ESRB marknaderna och tänkbara konsekvenser av bör utbyta alla relevanta uppgifter sinsemellan. Uppgifter marknadsutvecklingen. om enskilda företag bör lämnas ut endast om begäran åtföljs av en motivering. Myndigheten bör se till att lämp­ lig uppföljning görs när den har tagit emot varningar eller rekommendationer som ESRB riktat till den eller till någon nationell myndighet. (43) Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globalisering och de internationella standardernas ökade betydelse bör myn­ digheten verka för dialog och samarbete med tillsynsmyn­ ( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 septem­ ber 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven digheter utanför unionen. Den bör ha befogenhet att 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med till­ förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv synsmyndigheterna och förvaltningar i tredjeländer och och ökning av innehav inom finanssektorn ( EUT L 247, 21.9.2007, med internationella organisationer, med fullt beaktande av s. 1 ). medlemsstaternas och unionsinstitutionernas befintliga ( 2 ) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164 roller och respektive befogenheter. Länder som har ingått ( 3 ) EGT L 318, 27.11.1998, s. 8 .

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/55

(47) Myndigheten bör samråda med berörda parter om tekniska (51) I sitt beslutsfattande bör myndigheten vara bunden av uni­ standarder för tillsyn eller genomförande, riktlinjer och onsbestämmelserna och av allmänna principer om rättssä­ rekommendationer och ge dem skälig möjlighet att yttra kerhet och transparens. Rätten för adressaterna för sig om föreslagna åtgärder. Innan myndigheten antar för­ myndighetens beslut att bli hörda bör respekteras fullt ut. slag till tekniska standarder för tillsyn eller genomförande, Myndighetens handlingar bör ingå som en integrerad del i riktlinjer och rekommendationer bör den genomföra en unionsrätten. konsekvensanalys. Av effektivitetsskäl bör en intressent­ grupp för försäkring och återförsäkring och en intressent­ grupp för tjänstepensionsfonder användas i detta syfte, båda två med en välavvägd sammansättning av företrädare för de berörda finansinstitut som är verksamma i unionen, som representerar finansinstitut och företag av olika typ (52) En tillsynsstyrelse, bestående av cheferna för de behöriga och storlek, små och medelstora företag, fackföreningar, myndigheter som berörs i varje medlemsstat under ledning akademiker, konsumenter och andra icke-professionella av myndighetens ordförande, bör vara myndighetens utnyttjare av dessa finansinstitut samt företrädare för rele­ huvudsakliga beslutsfattande organ. Företrädare för kom­ vanta yrkesföreningar. Dessa intressentgrupper bör fung­ missionen, ESRB, Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe­ era som en förmedlande länk för andra grupper av iska bankmyndigheten) och Europeiska användare av finansiella tjänster som inrättats av kommis­ tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och mark­ sionen eller på annat sätt enligt unionslagstiftningen. nadsmyndigheten) bör delta som observatörer. Ledamö­ terna i tillsynsstyrelsen bör handla oberoende och uteslutande i unionens intressen.

(48) Ledamöter av intressentgrupper som företräder ideella organisationer eller akademiker bör erhålla tillfredsstäl­ (53) Som allmän regel bör tillsynsstyrelsen fatta sina beslut med lande ekonomisk ersättning så att personer som varken är enkel majoritet i enlighet med principen att varje ledamot välfinansierade eller företrädare för branschen kan delta har en röst. För akter av allmän natur, däribland sådana fullt ut i debatten om finansiell reglering. som avser tekniska standarder för tillsyn och genomför­ ande, riktlinjer och rekommendationer, för budgetfrågor samt för begäranden från en medlemsstat om omprövning av ett beslut av myndigheten om att tillfälligt förbjuda eller begränsa viss finansiell verksamhet, är det emellertid lämp­ ligt att tillämpa bestämmelserna om kvalificerad majoritet i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen samt i (49) Intressentgrupperna bör höras av myndigheten och bör ha protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser som är möjlighet att avge yttranden och utlåtanden till myndighe­ fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget. Ärenden som rör ten i frågor som har samband med frivillig tillämpning på lösning av tvister mellan nationella myndigheter bör bedö­ institut som omfattas av direktiv 2002/83/EG eller direk­ mas av en begränsad, objektiv panel, bestående av med­ tiv 2003/41/EG. lemmar som inte företräder de behöriga myndigheter som är part i tvisten, och inte heller har några intressen i kon­ flikten eller direkta kopplingar till de berörda behöriga myndigheterna. Panelens sammansättning bör vara lämp­ ligt avvägd. Panelens beslut bör godkännas av tillsynssty­ relsen med enkel majoritet i enlighet med principen att (50) Medlemsstaterna har ett centralt ansvar för att samordna varje ledamot har en röst. När det gäller beslut som fattas krishantering och för att bevara den finansiella stabiliteten av den samordnande tillsynsmyndigheten kan emellertid i krissituationer, särskilt när det gäller att stabilisera och det beslut som föreslås av panelen avvisas av ledamöter avveckla fallerande finansinstitut. Myndighetens beslut i som representerar en blockerande minoritet av rösterna brådskande ärenden eller avvecklingssituationer som enligt definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och arti­ påverkar ett finansinstituts stabilitet, bör inte inkräkta på kel 3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser. medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. En mekanism bör inrättas genom vilken medlemsstaterna kan åberopa denna skyddsklausul och i sista instans begära att rådet ska besluta i ärendet. Denna skyddsmekanism bör emellertid inte missbrukas, särskilt med avseende på ett beslut av myndigheten som inte har någon avsevärd eller (54) En förvaltningsstyrelse bestående av myndighetens ordfö­ väsentlig finanspolitisk inverkan, till exempel minskade rande samt företrädare för nationella tillsynsmyndigheter intäkter kopplade till ett tillfälligt förbud av specifika verk­ och kommissionen bör säkerställa att myndigheten verkar samheter eller produkter av konsumentskyddsskäl. När i föreskrivet syfte och utför de uppgifter som åläggs den. rådet fattar beslut enligt skyddsmekanismen bör det rösta Förvaltningsstyrelsen bör ges nödvändiga befogenheter för enligt principen att varje medlem har en röst. Det är lämp­ att bland annat kunna föreslå det årliga och det fleråriga ligt att rådet ges uppgifter i sådana frågor med hänsyn till arbetsprogrammet, utöva vissa budgetbefogenheter, anta medlemsstaternas särskilda ansvar i detta avseende. Med myndighetens plan för personalpolitiken, anta särskilda tanke på hur känslig denna fråga är bör förfaranden inrät­ bestämmelser om rätt till tillgång till handlingar och lägga tas så att strikt konfidentialitet kan säkerställas. fram förslaget till årsrapporten.

Bilaga 4

L 331/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

(55) Myndigheten bör företrädas av en ordförande på heltid, unionens allmänna budget. Unionen får finansiera myndig­ utsedd av tillsynsstyrelsen på grundval av meriter, färdig­ heten endast efter det att budgetmyndigheten har nått en heter, kunskaper om finansinstitut och finansmarknader överenskommelse enligt punkt 47 i det interinstitutionella och sin erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissio­ reglering, efter ett öppet urvalsförfarande som anordnas nen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund och hanteras av tillsynsstyrelsen med bistånd av kommis­ ekonomisk förvaltning ( 1 ). Unionens budgetförfarande bör sionen. I syfte att utse myndighetens första ordförande bör tillämpas. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revi­ kommissionen bland annat upprätta en slutlista över kan­ sionsrätten. Budgeten som helhet är underställd didaterna på grundval av meriter, kompetens, kunskap om ansvarsfrihetsförfarandet. finansinstitut och marknader samt erfarenhet med relevans för finansiell tillsyn och reglering. När det gäller senare utnämningar bör möjligheten att en slutlista upprättas av (60) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) kommissionen ses över i den rapport som ska utarbetas i nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som enlighet med denna förordning. Innan den utvalda perso­ görs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning nen tillträder sitt ämbete och senast en månad efter det att (Olaf) ( 2 ) bör vara tillämplig på myndigheten. Myndighe­ tillsynsstyrelsen gjort sitt val bör Europaparlamentet, efter ten bör också ansluta sig till det interinstitutionella avtalet att ha hört den utvalda personen, ha möjlighet att invända av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europe­ mot att denne utses. iska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kom­ mission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ( 3 ). (56) Förvaltningen av myndigheten bör anförtros en verkstäl­ lande direktör, som bör ha rätt att utan rösträtt delta i tillsyns- och förvaltningsstyrelsernas sammanträden. (61) För att säkerställa öppna och transparenta anställningsför­ hållanden och lika behandling av personalen, bör tjänste­ föreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna ( tillämpas 4 ) (57) För att säkerställa enhetlighet över sektorsgränserna i de på myndighetens personal. europeiska tillsynsmyndigheterna bör dessa samarbeta nära genom en gemensam kommitté och i tillämpliga fall anta gemensamma ståndpunkter. Den gemensamma kom­ mittén bör samordna de europeiska tillsynsmyndigheter­ (62) Det är av mycket stor betydelse att affärshemligheter och nas arbete när det gäller finansiella konglomerat och andra andra konfidentiella uppgifter skyddas. Konfidentialiteten sektorsövergripande frågor. I tillämpliga fall bör akter som när det gäller de uppgifter som görs tillgängliga för myn­ ligger inom behörighetsområdet för Europeiska tillsyns­ digheten och som utbyts inom nätverket bör underkastas myndigheten (Europeiska bankmyndigheten) eller Europe­ strikta och effektiva regler om konfidentialitet. iska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappersoch marknadsmyndigheten) antas parallellt av berörda europeiska tillsynsmyndigheter. Ordförandeskapet för den (63) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den gemensamma kommittén bör rotera i tolvmånadersperio­ 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med der mellan respektive ordförande för de europeiska till­ avseende på behandling av personuppgifter och om det synsmyndigheterna. Ordföranden för den gemensamma fria flödet av sådana uppgifter ( 5 ) och Europaparlamentets kommittén bör vara en vice ordförande för ESRB. Den och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 decem­ gemensamma kommittén bör ha särskild personal som till­ ber 2000 om skydd för enskilda då Europeiska unionens handahålls av de europeiska tillsynsmyndigheterna, för att institutioner och organ behandlar personuppgifter och om ge möjlighet till informellt utbyte av uppgifter och utveck­ den fria rörligheten för sådana uppgifter ( 6 ) är tillämpliga ling av en gemensam tillsynskultur i de europeiska på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna tillsynsmyndigheterna. förordning.

(58) Det är nödvändigt att säkerställa att de parter som berörs (64) För att kunna säkerställa att myndighetens verksamhet är av beslut som myndigheten antar har nödvändiga rättsme­ transparent bör den omfattas av Europaparlamentets och del till sitt förfogande. För att kunna skapa ett effektivt rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 skydd av parternas rättigheter och för ekonomi i förfaran­ om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets dena, bör parterna ges rätt att få beslut prövade av en över­ och kommissionens handlingar ( 7 ). klagandenämnd i de fall där myndigheten har beslutsbefogenheter. Av effektivitets- och konsekvensskäl bör överklagandenämnden vara gemensam för de europe­ (65) Tredjeländer bör tillåtas delta i myndighetens arbete i enlig­ iska tillsynsmyndigheterna, oberoende av administrations- het med lämpliga avtal som ska ingås av unionen. och regleringsstrukturerna. Överklagandenämndens beslut bör kunna överklagas till Europeiska unionens domstol. ( 1 ) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1 .

( 2 ) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1 . ( 3 ) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15 . (59) För att kunna garantera myndigheten oinskränkt självstän­ ( 4 ) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1 . dighet och oberoende bör den ges egen budget med intäk­ ( 5 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31 . ter huvudsakligen i form av obligatoriska bidrag från de ( 6 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1 . nationella tillsynsmyndigheterna och från Europeiska ( 7 ) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43 .

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/57

(66) Eftersom målen för denna förordning, nämligen att för­ KAPITEL I bättra den inre marknadens funktion genom att säkerställa en hög, effektiv och enhetlig nivå på reglering och tillsyn, INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS skydda försäkringstagare, personer som omfattas av pen­ sionssystem och andra förmånstagare, skydda finansmark­ nadernas integritet, effektivitet och korrekta funktion, Artikel 1 upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet och stärka den internationella samordningen av tillsynen, inte Inrättande och verksamhetsområde i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlig­ 1. Genom denna förordning inrättas en europeisk tillsynsmyn­ het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I dighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel nedan kallad myndigheten . går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. 2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den till­ delas genom denna förordning och vara verksam inom tillämp­ ningsområdet för direktiv 2009/138/EG med undantag av (67) Myndigheten bör överta alla nu gällande uppgifter och avdelning IV, direktiven 2002/92/EG, 2003/41/EG, 2002/87/EG, befogenheter från kommittén för europeiska myndigheter 64/225/EEG, 73/239/EEG, 73/240/EEG, 76/580/EEG, med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner. Kom­ 78/473/EEG, 84/641/EEG, 87/344/EEG, 88/357/EEG, missionens beslut 2009/79/EG av den 23 januari 2009 om 92/49/EEG, 98/78/EG, 2001/17/EG, 2002/83/EG inrättande av kommittén för europeiska myndigheter med och 2005/68/EG samt – i den mån dessa akter tillämpas på för­ tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner bör därför säkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut upphävas den dag då myndigheten inrättas, och Europa­ och försäkringsförmedlare – inom ramen för de relevanta delarna parlamentets och rådets beslut nr 716/2009/EG av den av direktiven 2005/60/EG och 2002/65/EG, inbegripet alla direk­ 16 september 2009 om inrättande av ett gemenskapspro­ tiv, förordningar och beslut som grundar sig på dessa akter och gram till stöd för särskild verksamhet på området för finan­ andra framtida rättsligt bindande unionsakter avseende myndig­ siella tjänster, finansiell rapportering och revision ( 1 ) bör hetens uppgifter. ändras i enlighet med detta. Med tanke på befintliga struk­ turer och verksamhet för kommittén för europeiska myn­ digheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner 3. Myndigheten ska också agera inom verksamhetsområdet är det viktigt att säkerställa ett mycket nära samarbete mel­ försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, finansiella konglome­ lan kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn rat, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, när det gäl­ över försäkringar och tjänstepensioner och kommissionen ler frågor som inte direkt omfattas av de akter som avses i punkt 2, när lämpliga övergångsarrangemang fastställs, för att se till inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finans­ att den period under vilken kommissionen ansvarar för rapportering, förutsatt att det krävs sådana åtgärder av myndig­ inrättandet av administrationen och den inledande admi­ heten för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett nistrativa verksamheten för myndigheten blir så kort som ändamålsenligt och enhetligt sätt. möjligt.

4. I fråga om tjänstepensionsinstitut ska inte myndighetens uppgifter påverka tillämpningen av nationell social- och (68) Det är lämpligt att ange en tidsfrist för tillämpningen av arbetsmarknadslagstiftning. denna förordning för att säkerställa att myndigheten är till­ räckligt väl förberedd för att inleda sin verksamhet och för att se till att övergången från kommittén för europeiska 5. Denna förordning ska inte påverka kommissionens befo­ myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepen­ genheter, särskilt befogenheten enligt artikel 258 i EUF-fördraget, sioner går friktionsfritt. Myndigheten bör finansieras på att säkerställa att unionsrätten iakttas. lämpligt sätt. Åtminstone inledningsvis bör den finansie­ ras till 40 % av unionens medel och 60 % genom bidrag från medlemsstaterna, i enlighet med den röstviktning som 6. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset fastställs i artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effek­ övergångsbestämmelser. tivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska bidra till att (69) För att göra det möjligt att inrätta myndigheten den 1 januari 2011 bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens offi­ a) förbättra den inre marknadens funktion, särskilt genom reg­ ciella tidning . lering och tillsyn på en sund, verkningsfull och enhetlig nivå,

b) säkerställa finansmarknadernas integritet, transparens, effek­ tivitet och korrekta funktion, HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

( 1 ) EUT L 253, 25.9.2009, s. 8 . c) stärka den internationella samordningen av tillsyn,

Bilaga 4

L 331/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

d) förebygga tillsynsarbitrage och främja likvärdiga f) de behöriga myndigheter eller tillsynsmyndigheter i med­ konkurrensvillkor, lemsstaterna som anges i de unionsakter som avses i arti­ kel 1.2 i denna förordning, i förordning (EU) nr 1093/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010. e) säkerställa att risker i samband med försäkringar, återförsäk­ ring och tjänstepensioner regleras och övervakas på lämpligt sätt, och 3. Myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet med ESRB samt, genom den gemensamma kommittén, med Europe­ iska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och f) stärka konsumentskyddet. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappersoch marknadsmyndigheten) och därvid säkerställa sektorövergri­ I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konse­ pande enhetlighet och nå fram till gemensamma ståndpunkter på kvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som området tillsyn av finansiella konglomerat och andra sektoröver­ avses i punkt 2, främja enhetlighet i tillsynen, avge yttranden till gripande frågor. Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt genomföra ekonomiska analyser av marknaderna för att verka för att myn­ 4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget dighetens mål uppnås. om Europeiska unionen ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i syn­ nerhet genom att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter Myndigheten ska vid utövandet av de uppgifter som den tilldelas utväxlas. enligt denna förordning särskilt uppmärksamma de systemrisker som finansinstitut kan utgöra, vars fallissemang kan inverka nega­ tivt på finanssystemets eller realekonomins sätt att fungera. 5. De tillsynsmyndigheter som ingår i ESFS ska vara skyldiga att utöva tillsyn av finansinstitut i unionen i enlighet med de akter som avses i artikel 1.2. När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självstän­ digt och objektivt och uteslutande i unionens intresse.

Artikel 3

Artikel 2 Myndigheternas ansvarighet

Europeiska systemet för finansiell tillsyn

De myndigheter som avses i artikel 2.2 a-d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. 1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att de reg­ ler som gäller för den finansiella sektorn tillämpas på ett sätt som Artikel 4 bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroen­ det för det finansiella systemet som helhet samt tillräckligt ger Definitioner skydd för konsumenter av finansiella tjänster.

I denna förordning avses med 2. ESFS ska omfatta följande: 1. finansinstitut : företag, enheter och fysiska och juridiska per­ a) Europeiska systemrisknämnden (ESRB), när det gäller de upp­ soner som omfattas av någon av de lagstiftningsakter som gifter som fastställs i förordning (EU) nr 1092 /2010 och i avses i artikel 1.2. När det gäller direktiv 2005/60/EG, avses denna förordning, med ”finansinstitut” endast försäkringsföretag och försäk­ ringsförmedlare enligt definitionen i det direktivet.

b) myndigheten, 2. behöriga myndigheter:

c) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndighe­ ten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förord­ i) tillsynsmyndigheter enligt definitionen i direktiv ning (EU) nr 1093/2010 ( 1 ), 2009/138/EG, och behöriga myndigheter enligt defini­ tionen i direktiven 2003/41/EG och 2002/92/EG.

d) Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappersii) när det gäller direktiven 2002/65/EG och 2005/60/EG och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparla­ de myndigheter som har behörighet att säkerställa att mentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 2 ), finansinstitut uppfyller kraven i de direktiven enligt defi­ nitionen i punkt 1. e) den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyn­ digheterna (den gemensamma kommittén), när det gäller utförandet av de uppgifter som anges i artiklarna 54-57 i Artikel 5 denna förordning, i förordning (EU) nr 1093 /2010 och i för­ ordning (EU) nr 1095/2010, Rättslig status

( 1 ) Se sidan 12 i detta nummer av EUT. 1. Myndigheten ska vara ett unionsorgan med status som juri­ ( 2 ) Se sidan 84 i detta nummer av EUT. disk person.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/59

2. Myndigheten ska i varje medlemsstat ha den mest vittgå­ c) Att stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ende rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den ansvar till olika behöriga myndigheter. nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. d) Att samarbeta nära med ESRB, bland annat genom att ge detta organ alla uppgifter som krävs för att det ska kunna 3. Myndigheten ska företrädas av sin ordförande. genomföra sina verksamhetsuppgifter och säkerställa att dess varningar och rekommendationer följs upp korrekt.

Artikel 6 e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av Sammansättning behöriga myndigheter, inbegripet att utfärda riktlinjer och rekommendationer samt att fastställa bästa praxis, i syfte att Myndigheten ska bestå av följande: öka den inbördes överensstämmelsen mellan resultaten av tillsynen.

1. En tillsynsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 43. f) Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sina behörighetsområden. 2. En förvaltningsstyrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 47. g) Att genomföra ekonomiska analyser av marknaden för att ge 3. En ordförande, som ska ha de uppgifter som anges i vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter. artikel 48.

h) Att främja skyddet av försäkringstagare, personer som omfat­ 4. En verkställande direktör, som ska ha de uppgifter som anges tas av pensionssystem och förmånstagare. i artikel 53.

5. En överklagandenämnd, som ska ha de uppgifter som anges i) Att bidra till enhetligt och konsekvent fungerande tillsynskol­ i artikel 60. legier, till övervakning, bedömning och mätning av system­ risker och till utveckling och samordning av planer för återhämtning, rekonstruktion och avveckling, och ge försäk­ Artikel 7 ringstagare och förmånstagare en hög skyddsnivå i hela unio­ nen, i enlighet med artiklarna 21–26.

Säte

Myndigheten ska ha sitt säte i Frankfurt am Main. j) Att fullgöra varje annan specifik uppgift som anges i denna förordning eller i andra lagstiftningsakter.

KAPITEL II k) Att offentliggöra och regelbundet uppdatera information

MYNDIGHETENS UPPGIFTER OCH BEFOGENHETER

som rör dess verksamhetsområde på den egna webbplatsen, i synnerhet, och inom ramen för sin behörighet, angående registrerade finansinstitut, i syfte att se till att allmänheten ges Artikel 8 lättillgänglig information.

Myndighetens uppgifter och befogenheter

l) Att, när så är lämpligt, överta alla befintliga och pågående 1. Myndigheten ska ha följande uppgifter: uppgifter från kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops). a) Att bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att avge yttranden till unionsinstitutionerna och utar­ 2. För fullgörandet av de uppgifter som anges i punkt 1 ska beta riktlinjer, rekommendationer och förslag till tekniska myndigheten ha de befogenheter som fastställs genom denna för­ standarder för tillsyn och genomförande som ska grundas på ordning, i synnerhet när det gäller att de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande a) utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i de speci­ unionsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam till­ fika fall som avses i artikel 10, synskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effek­ tiv tillämpning av de akter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, medla och lösa tvister mellan behöriga myn­ b) utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i digheter, säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av de specifika fall som avses i artikel 15, finansinstitut och inbördes överensstämmelse i tillsynskolle­ giernas verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer. c) utfärda riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16,

Bilaga 4

L 331/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

d) utfärda rekommendationer i de specifika fall som avses i 4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för finansiell innova­ artikel 17.3, tion, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla berörda behöriga nationella tillsynsmyndigheter i syfte att samordna regleringen och övervakningen av ny eller innovativ e) fatta enskilda beslut riktade till behöriga myndigheter i de finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska specifika fall som avses i artiklarna 18.3 och 19.3, lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

f) fatta enskilda beslut riktade till finansinstitut, när det gäller direkt tillämplig unionsrätt, i de specifika fall som avses i 5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa viss finan­ siell verksamhet som hotar finansmarknadernas funktion och artiklarna 17.6, 18.4 och 19.4, integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiell a system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissio­ som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlig­ het med artikel 18 och på de villkor som anges där. nen i enlighet med artikel 34,

h) samla in nödvändiga uppgifter om finansinstitut i enlighet Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med med artikel 35, lämpliga mellanrum, dock minst en gång var tredje månad. Om beslutet inte förlängts efter dessa tre månader ska det automatiskt upphöra att gälla. i) utveckla gemensamma metoder för att utvärdera hur produk­ tens särdrag och distributionsprocesserna inverkar på insti­ tutens finansiella ställning och konsumentskyddet, En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som j) tillhandahålla en centralt tillgänglig databas med registrerade anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller finansinstitut inom sitt behörighetsområde, om detta speci­ sitt beslut. ficeras i de akter som avses i artikel 1.2,

Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud Artikel 9 mot eller begränsningar för vissa former av finansiell verksamhet och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen för Uppgifter som rör konsumentskydd och finansiell att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.

verksamhet

1. Myndigheten ska spela en ledande roll för att främja trans­ Artikel 10 parens, enkelhet och rättvisa på marknaden för finansiella pro­ dukter eller tjänster som riktar sig till konsumenter på hela den Tekniska standarder för tillsyn inre marknaden, bl.a. genom att

a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om 1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 konsumenttrender, i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att anta tekniska standarder för tillsyn med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden b) se över och samordna de behöriga myndigheternas initiativ som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, för att öka konsumenternas förmåga att förstå finansiell får myndigheten utarbeta förslag till tekniska standarder för till­ information samt utbildningsinitiativ, syn. Myndigheten ska överlämna sina förslag till standarder till kommissionen för godkännande.

c) utveckla normer för utbildningen inom branschen, och Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftnings­ d) bidra till utvecklingen av gemensamma regler om utläm­ akter som de grundas på. nande av uppgifter.

2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendatio­ genomfört ett öppet offentligt samråd om förslagen till tekniska ner för att främja säkra och sunda marknader och förenhetligande standarder för tillsyn och analyserat de möjliga kostnaderna och av regleringsförfarandena. fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i pro­ portion till omfattningen och konsekvenserna av de förslag till standarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myn­ 3. Myndigheten får även utfärda varningar om en finansiell digheten ska begära ett yttrande från de berörda intressentgrup­ verksamhet allvarligt hotar målen i artikel 1.5. per som avses i artikel 37.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/61

Om myndigheten överlämnar ett förslag till teknisk standard för Kommissionen ska lämna sitt förslag till teknisk standard för till­ tillsyn ska kommissionen omgående vidarebefordra det till Euro­ syn till myndigheten. Inom sex veckor får myndigheten ändra för­ paparlamentet och rådet. slaget och överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett för­ slag till teknisk standard för tillsyn besluta huruvida den ska god­ Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till tek­ känna det. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen nisk standard för tillsyn inom den period på sex veckor som avses godkänna förslaget endast till viss del eller med ändringar. i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska standarden för tillsyn.

Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna ett förslag till Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk tekniska standarder för tillsyn eller att godkänna det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till myndig­ standard för tillsyn inom sex veckor får kommissionen ändra för­ slaget på grundval av myndighetens föreslagna ändringar, eller heten, med en förklaring till varför det inte godkänns eller i före­ anta den tekniska standarden för tillsyn med de ändringar den kommande fall varför det ska ändras. Inom sex veckor får anser relevanta. Kommissionen får inte ändra innehållet i de för­ myndigheten ändra förslaget på grundval av kommissionens före­ slag till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av myndig­ slagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt heten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av som anges i denna artikel. det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

4. Tekniska standarder för tillsyn ska antas genom förord­ Om myndigheten när denna period på sex veckor löper ut inte ningar eller beslut. Dessa ska offentliggöras i Europeiska unionens har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk standard för tillsyn, officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem. eller har överlämnat ett förslag till standard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för Artikel 11 tillsyn med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Utövande av delegering

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk 1. Befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som standard för tillsyn som utarbetats av myndigheten utan att detta avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fyra först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna år från och med den 16 december 2010 . Kommissionen ska artikel. senast sex månader före fyraårsperiodens utgång rapportera om de delegerade befogenheterna. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte 2. Om myndigheten inte har överlämnat något förslag till tek­ återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med nisk standard för tillsyn inom den tidsfrist som anges i de lagstift­ artikel 14. ningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära att ett sådant förslag lämnas inom en ny tidsfrist. 2. När kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

3. Endast när myndigheten inte överlämnar något förslag till teknisk standard för tillsyn till kommissionen inom tidsfristen i 3. Befogenheten att anta tekniska standarder för tillsyn ges till enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk standard kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i för tillsyn genom en delegerad akt utan ett förslag från artiklarna 12-14. myndigheten.

Artikel 12 Kommissionen ska genomföra ett öppet offentligt samråd om för­ slagen till tekniska standarder för tillsyn och analyserat de möj­ Återkallande av delegering liga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekven­ serna av de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses 1. Den delegering av befogenheter som avses i artikel 10 får eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. begära ett yttrande eller råd från de berörda intressentgrupper som avses i artikel 37. 2. Den institution som inlett ett internt förfarande för att besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas, ska sträva efter att underrätta den andra institutionen och kommis­ Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk sionen inom en rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och standard för tillsyn till Europaparlamentet och rådet. ange vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas.

Bilaga 4

L 331/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de Artikel 15 befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får ver­

Tekniska standarder för genomförande

kan omedelbart, eller vid ett senare, i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av tekniska standarder för tillsyn som redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens offi­ ciella tidning . 1. Myndigheten får utarbeta tekniska standarder för genomför­ ande, genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget, inom de områden som särskilt anges i de lagstift­ ningsakter som avses i artikel 1.2. Tekniska standarder för genom­ Artikel 13 förande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för Invändningar mot tekniska standarder för tillsyn tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina för­ slag till standarder till kommissionen för godkännande.

1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en teknisk standard för tillsyn inom en period på tre månader från dagen för delgivning av den tekniska standard för tillsyn som kommissio­ Innan myndigheten överlämnar förslag till tekniska standarder för nen har antagit. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska genomförande till kommissionen, ska den genomföra ett öppet denna period förlängas med tre månader. offentligt samråd och analysera de möjliga kostnaderna och för­ delarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i propor­ tion till omfattningen och konsekvenserna av de förslag till tekniska standarder för genomförande som avses eller till hur Om kommissionen antar en teknisk standard för tillsyn som är brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära ett yttrande från identisk med det förslag till teknisk standard för tillsyn som myn­ den bankintressentgrupp som avses i artikel 37. digheten överlämnat, ska den period under vilken Europaparla­ mentet och rådet kan invända vara en månad från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ ska tidsfristen förlängas med en månad. Om myndigheten lägger fram ett förslag till teknisk standard för genomförande ska kommissionen omgående vidarebefordra det till Europaparlamentet och rådet. 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av den period som avses i punkt 1 har invänt mot den tekniska stan­ darden för tillsyn ska den offentliggöras i Europeiska unionens offi­ Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett för­ ciella tidning , och träda i kraft den dag som anges däri. Den slag till teknisk standard för genomförande besluta huruvida den tekniska standarden för tillsyn får offentliggöras i Europeiska unio­ ska godkänna det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med nens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna en månad. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen period, om både Europaparlamentet och rådet har underrättat godkänna förslaget till teknisk standard för genomförande endast kommissionen om att de har beslutat att inte göra någon till viss del eller med ändringar. invändning.

Om kommissionen har för avsikt att inte godkänna ett förslag till 3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en teknisk teknisk standard för genomförande eller att godkänna det endast standard för tillsyn inom den period som avses i punkt 1 ska den delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till inte träda i kraft. I enlighet med artikel 296 i EUF-fördraget ska myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att den institution som invänder mot den tekniska standarden för till­ inte godkänna det eller i förekommande fall varför det ska änd­ syn ange skälen för detta. ras. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk standard för genomförande på grundval av kommissionens före­ slagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av Artikel 14 det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Uteblivet godkännande eller ändring av förslag till teknisk

standard för tillsyn

Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i femte stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk 1. Om kommissionen inte godkänner ett förslag till teknisk standard för genomförande, eller har överlämnat ett förslag till standard för tillsyn eller ändrar det i enlighet med artikel 10, ska teknisk standard för genomförande som inte har ändrats på ett kommissionen underrätta myndigheten, Europaparlamentet och sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till änd­ rådet och ange skälen för detta. ringar, får kommissionen anta den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den anser relevanta eller för­ kasta den.

2. Om så är lämpligt får Europaparlamentet eller rådet inom en månad efter den underrättelse som avses i punkt 1 kalla den ansvarige kommissionsledamoten och myndighetens ordförande Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk till ett ad hoc-sammanträde i Europaparlamentets behöriga standard för genomförande som utarbetats av myndigheten utan utskott eller rådet så att de kan lägga fram och förklara sina att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i meningsskiljaktigheter. denna artikel.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/63

2. Om myndigheten inte har lämnat något förslag till tekniska 2. Myndigheten ska, i tillämpliga fall, genomföra öppna offent­ standarder för genomförande inom den tidsfrist som anges i de liga samråd om riktlinjerna och rekommendationerna och analy­ lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära sera de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget. att ett sådant förslag lämnas inom en ny tidsfrist. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära yttrande eller råd 3. Endast när myndigheten inte lämnar ett förslag till teknisk från den relevanta intressentgrupp som avses i artikel 37. standard för genomförande till kommissionen inom tidsfristerna i enlighet med punkt 2 får kommissionen anta en teknisk stan­ dard för genomförande genom en genomförandeakt, utan ett för­ 3. De behöriga myndigheterna och finansinstituten ska med slag från myndigheten. alla tillgängliga medel söka följa dessa riktlinjer och rekommendationer. Kommissionen ska ha genomfört ett öppet offentligt samråd om förslagen till tekniska standarder för genomförande och analyse­ rat de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana sam­ Inom två månader efter utfärdandet av en riktlinje eller rekom­ råd och analyser inte står i proportion till omfattningen och mendation, ska varje behörig myndighet bekräfta att den följer konsekvenserna av de förslag som avses eller till hur brådskande eller tänker följa denna riktlinje eller rekommendation. Om en ärendet är. Kommissionen ska också begära ett yttrande eller råd behörig myndighet inte följer eller avser att inte följa riktlinjen från de berörda intressentgrupper som avses i artikel 37. eller rekommendationen, ska den informera myndigheten och ange skälen för detta.

Kommissionen ska omgående vidarebefordra förslaget till teknisk standard för genomförande till Europaparlamentet och rådet. Myndigheten ska offentliggöra att en behörig myndighet inte föl­ jer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Myndigheten får också, från fall till fall, besluta att offentliggöra Kommissionen ska lämna förslaget till teknisk standard för de skäl som den behöriga myndigheten anför för att den inte föl­ genomförande till myndigheten. Inom sex veckor får myndighe­ jer eller avser att inte följa riktlinjen eller rekommendationen. Den ten ändra förslaget och överlämna det i form av ett formellt ytt­ behöriga myndigheten ska få en förhandsanmälan om ett sådant rande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det offentliggörande. formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten inte har överlämnat ett ändrat förslag till tek­ Om så krävs i en riktlinje eller rekommendation ska finansinsti­ tuten på ett klart och detaljerat sätt rapportera om huruvida de nisk standard för genomförande inom den period på sex veckor som avses i fjärde stycket får kommissionen anta den tekniska följer den berörda riktlinjen eller rekommendationen. standarden för genomförande.

4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten Om myndigheten har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de standard för genomförande inom perioden på sex veckor får riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats och ange vilka kommissionen ändra förslaget till teknisk standard för genomför­ behöriga myndigheter som inte följer dem samt redogöra för vilka ande på grundval av myndighetens föreslagna ändringar eller anta åtgärder myndigheten tänker vidta för att se till att den berörda den tekniska standarden för genomförande med de ändringar den behöriga myndigheten följer dess rekommendationer och riktlin­ anser relevanta. jer i framtiden.

Kommissionen får inte ändra innehållet i de förslag till tekniska standarder för genomförande som utarbetats av myndigheten Artikel 17 utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel. Överträdelser av unionsrätten

4. Tekniska standarder för genomförande ska antas genom 1. Om en behörig myndighet inte har tillämpat de akter som förordningar eller beslut. Dessa ska offentliggöras i Europeiska avses i artikel 1.2 eller har tillämpat dem på ett sätt som framstår unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem. som en överträdelse av unionsrätten, inklusive de tekniska stan­ darder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som upprättats i enlighet med artiklarna 10-15, särskilt genom att underlåta att säkerställa att ett finansinstitut uppfyller kraven i Artikel 16 dessa akter, ska myndigheten agera i enlighet med de befogenhe­ Riktlinjer och rekommendationer ter som anges i punkterna 2, 3 och 6 i den här artikeln.

1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ända­ 2. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myn­ målsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en digheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, eller den rele­ gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, vanta intressentgruppen eller på eget initiativ och efter att ha utfärda riktlinjer och rekommendationer riktade till behöriga underrättat den berörda behöriga myndigheten, utreda en påstådd myndigheter eller finansinstitut. överträdelse av eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten.

Bilaga 4

L 331/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35, När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål förse myndigheten som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett med alla de uppgifter som denna finner vara nödvändiga för sin beslut enligt punkt 6, ska de behöriga myndigheterna följa det for­ utredning. mella yttrandet eller beslutet, allt efter omständigheterna.

3. Myndigheten får senast inom två månader från det att den 8. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten ange inledde sin utredning till den behöriga myndigheten rikta en vilka behöriga myndigheter och finansinstitut som inte har följt rekommendation i vilken den anger vilka åtgärder som krävs för de formella yttranden eller beslut som avses i punkterna 4 och 6 att följa unionsrätten. i den här artikeln.

Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från motta­ gandet av rekommendationen underrätta myndigheten om de Artikel 18 åtgärder den har vidtagit, eller avser att vidta, för att säkerställa Åtgärder i krissituationer överensstämmelse med unionsrätten.

1. Vid ogynnsam utveckling som kan komma att allvarligt 4. Om den behöriga myndigheten inte har rättat sig efter uni­ äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, onsrätten inom en månad från mottagandet av myndighetens eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unio­ rekommendation får kommissionen, efter underrättelse från nen ska myndigheten aktivt underlätta och, när så bedöms nöd­ denna myndighet eller på eget initiativ, avge ett formellt yttrande vändigt, samordna alla åtgärder som vidtas av de behöriga med krav på den behöriga myndigheten att vidta nödvändiga nationella tillsynsmyndigheter som berörs. åtgärder för att rätta sig efter unionsrätten. Kommissionens for­ mella yttrande ska beakta myndighetens rekommendation.

För att kunna uppfylla denna underlättande och samordnande roll, ska myndigheten ha fullständiga uppgifter om relevant Kommissionen ska avge ett sådant formellt yttrande senast tre utveckling, och ska bjudas in att delta såsom observatör vid alla månader efter antagandet av rekommendationen. Kommissionen relevanta möten i de behöriga nationella tillsynsmyndigheter som får förlänga denna tidsfrist med en månad. berörs.

Myndigheten och de behöriga myndigheterna ska överlämna alla 2. Rådet får, i samråd med kommissionen och ESRB och, där nödvändiga uppgifter till kommissionen. så befinns lämpligt, de europeiska tillsynsmyndigheterna, anta ett beslut riktat till myndigheten om att en krissituation enligt denna förordning föreligger, efter begäran från myndigheten, kommis­ 5. Den behöriga myndigheten ska inom tio arbetsdagar från sionen eller ESRB. Rådet ska se över detta beslut med lämpliga mottagandet av det formella yttrande som avses i punkt 4, under­ mellanrum, dock minst en gång i månaden. Om beslutet inte för­ rätta kommissionen och myndigheten om de åtgärder den har längts efter en månad, ska det automatiskt upphöra att gälla. vidtagit eller avser att vidta för att rätta sig efter det formella Rådet får när som helst förklara att krissituationen har upphört. yttrandet.

Om ESRB eller myndigheten anser att en krissituation kan upp­ 6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant for­ stå, ska de utfärda en konfidentiell rekommendation till rådet och mellt yttrande som avses i punkt 4 inom den där angivna tidsfris­ tillhandahålla en utvärdering av situationen. Rådet ska därefter ten, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådant bedöma behovet av ett möte. I det sammanhanget ska det garan­ bristande iakttagande av unionsrätten för att upprätthålla eller teras att vederbörlig hänsyn tas till konfidentialiteten. återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenhe­ Om rådet fastslår att det föreligger en krissituation ska det på ved­ ter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i erbörligt sätt och utan dröjsmål informera Europaparlamentet de akter som avses i artikel 1.2 är direkt tillämpliga på finansin­ och kommissionen. stitut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansinstitut med krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen, däribland även att upphöra att til­ 3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2, och under lämpa eventuell oförenlig praxis. exceptionella omständigheter där samordnade åtgärder av natio­ nella myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveck­ ling som allvarligt kan äventyra finansmarknadernas korrekta Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella ytt­ funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det rande som kommissionen avgivit enligt punkt 4. finansiella systemet i unionen, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvän­ diga åtgärder i enlighet med den lagstiftning som avses i arti­ 7. Beslut som antagits enligt punkt 6 ska ha företräde framför kel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga finansinstituten och de behöriga myndigheterna uppfyller kraven myndigheterna. i den lagstiftningen.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/65

4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter det beslut av 3. Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats myndigheten som avses i punkt 3 inom den i beslutet angivna utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon tidsfristen, får myndigheten – utan att det påverkar kommissio­ överenskommelse, får myndigheten, i enlighet med det förfarande nens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de rele­ som anges i artikel 44.1 tredje och fjärde stycket, fatta ett beslut vanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, för att lösa tvisten och ålägga dem att vidta en specifik åtgärd eller inbegripet de tekniska standarder för tillsyn och tekniska standar­ avstå från en åtgärd, med bindande verkan för de berörda behö­ der för genomförande som antagits i enlighet med de akterna, är riga myndigheterna, för att säkerställa överensstämmelse med direkt tillämpliga på finansinstitut, anta ett enskilt beslut riktat till unionsrätten. ett finansinstitut med krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt den lagstiftningen, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis. Detta ska 4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighe­ endast gälla i situationer där en behörig myndighet inte tillämpar tens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansinstitut de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, inbegripet tekniska uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de akter som standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande avses i artikel 1.2, får myndigheten – utan att det påverkar kom­ som antagits i enlighet med de akterna, eller tillämpar dem på ett missionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – anta sätt som framstår som en uppenbar överträdelse av dessa akter, ett enskilt beslut riktat till ett finansinstitut med krav på att vidta och om det är nödvändigt att skyndsamt vidta åtgärder för att nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt uni­ återställa finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, onsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis. eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen. 5. Beslut som antagits i enlighet med punkt 4 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna. Alla åtgärder som de behöriga myndig­ 5. Beslut som antagits enligt punkt 4 ska ha företräde framför heterna vidtar avseende förhållanden som är föremål för ett beslut varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga enligt punkt 3 eller 4 ska vara förenliga med det beslutet. myndigheterna.

6. I den rapport som avses i artikel 50.2 ska myndighetens Alla åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar avseende ordförande ange art och karaktär på tvisterna mellan behöriga ärenden som är föremål för ett beslut enligt punkt 3 eller 4 ska myndigheter, de överenskommelser som nåtts och de beslut som vara förenliga med det beslutet. fattats för att lösa tvisterna.

Artikel 20 Artikel 19

Lösande av sektorövergripande tvister mellan behöriga

Lösande av tvister mellan behöriga myndigheter i myndigheter

gränsöverskridande situationer

Den gemensamma kommittén ska, enligt förfarandet i artik­ 1. Om en behörig myndighet har invändningar emot en annan larna 19 och 56, lösa sektorövergripande tvister som kan uppstå medlemsstats behöriga myndighets förfarande, med avseende på mellan behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i innehållet i någon av dennas åtgärder eller på grund av att den denna förordning, i förordning (EU) 1093/2010 respektive i för­ avstått från att vidta åtgärder i de fall som anges i de akter som ordning (EU) 1095 /2010. avses i artikel 1.2, får myndigheten – utan att det påverkar de befogenheter som fastställs genom artikel 17 – på begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna bistå dessa myn­ Artikel 21 digheter med att nå fram till en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2-4 i den här artikeln. Tillsynskollegier

I sådana fall som anges i den lagstiftning som avses i artikel 1.2, 1. Myndigheten ska bidra till att främja och övervaka effekti­ och där det på grundval av objektiva kriterier kan fastställas att det vitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i de tillsynskol­ legier som avses i direktiv 2009/138/EG och verka för enhetlighet råder oenighet mellan behöriga myndigheter från olika medlems­ stater, får myndigheten på eget initiativ bistå myndigheterna med i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska personal att nå fram till en överenskommelse i enlighet med det förfarande från myndigheten kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet, som avses i punkterna 2–4. däribland undersökningar på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.

2. Myndigheten ska ange en tidsfrist för förlikningen mellan de behöriga myndigheterna med beaktande av eventuella relevanta 2. Myndigheten ska inta en ledande roll när det gäller att säker­ tidsfrister som föreskrivs i de akter som avses i artikel 1.2 och av ställa att tillsynskollegierna för gränsöverskridande institut fung­ hur komplex och brådskande frågan är. I detta läge ska myndig­ erar enhetligt och konsekvent i hela unionen, med beaktande av heten agera som medlare. den systemrisk som de finansinstitut som avses i artikel 23 utgör.

Bilaga 4

L 331/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

I denna punkt och i punkt 1 i denna artikel ska myndigheten Artikel 22 anses vara en ” behörig myndighet ” enligt definitionen i relevant lagstiftning. Allmänna bestämmelser

1. Myndigheten ska ta vederbörlig hänsyn till systemrisker Myndigheten får enligt definitionen i förordning (EU) nr 1092/2010. Den ska han­ tera varje risk för störningar av det finansiella systemet som

a) i samarbete med de behöriga myndigheterna samla in och a) orsakas av en försämring av hela det finansiella systemet eller delge alla relevanta uppgifter i syfte att underlätta kollegiets en del av det och arbete samt upprätta och driva ett centralt system för att göra uppgifterna tillgängliga för de behöriga myndigheterna i kollegiet, b) kan få allvarliga negativa konsekvenser för den inre markna­ den och den reala ekonomin

b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlig­ het med artikel 32, för att bedöma finansinstitutens förmåga, Myndigheten ska när så är lämpligt ta hänsyn till den övervakning särskilt den systemrisk som finansinstitut utgör och som och bedömning av systemrisker som ESRB utarbetat och reagera avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveck­ ling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken i stres­ på varningar och rekommendationer i enlighet med artikel 17 i förordning (EU) nr 1092 /2010. situationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester och i lämpliga fall rikta en rekommendation till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, 2. Myndigheten ska, i samarbete med ESRB och i enlighet med artikel 23.1, utarbeta en gemensam strategi för identifiering av och mätning av systemviktighet, inklusive kvantitativa och kvali­ tativa indikatorer efter behov. c) främja ändamålsenlig och effektiv tillsynsverksamhet, inbe­ gripet bedömning av de risker som finansinstitut är eller kan vara utsatta för i enlighet med vad som konstaterats under Dessa indikatorer ska vara en avgörande aspekt vid beslut om översynen av tillsynsprocessen eller i stressituationer, lämpliga tillsynsåtgärder. Myndigheten ska bevaka graden av kon­ vergens i de fattade besluten för att främja en gemensam strategi.

d) i enlighet med de uppgifter och befogenheter som anges i denna förordning, övervaka de uppgifter som de behöriga 3. Myndigheten ska, utan att det påverkar tillämpningen av de myndigheterna utför, och akter som avses i artikel 1.2, vid behov utarbeta ytterligare rikt­ linjer och rekommendationer för finansinstitut så att den system­ risk som de utgör beaktas.

e) begära fortsatta överläggningar i ett kollegium i ärenden där den anser att beslutet skulle medföra felaktig tillämpning av Myndigheten ska säkerställa att den systemrisk som finansinsti­ unionsrätten eller att det inte skulle bidra till enhetlighet i till­ tuten utgör beaktas vid utarbetandet av förslag till tekniska stan­ synspraxisen. Den får även begära att den samordnande till­ darder för tillsyn och genomförande på de områden som synsmyndigheten planerar ett möte i kollegiet eller lägger till föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2. ett ärende på dagordningen för ett möte.

4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myn­ 3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska standarder för digheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen eller på eget tillsyn och genomförande för att säkerställa enhetliga förutsätt­ initiativ, undersöka en särskild typ av finansinstitut, produkttyp ningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas eller typ av beteende för att bedöma potentiella hot mot stabili­ operativa funktion och utfärda riktlinjer och rekommendationer, teten i det finansiella systemet och rekommendera åtgärder till de som antagits enligt artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsyns­ berörda behöriga myndigheterna. rutinerna och de bästa metoder som antagits av tillsynskollegierna.

I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas i denna förordning, inklusive artikel 35.

4. Myndigheten ska ha en rättsligt bindande medlarroll för att lösa tvister mellan behöriga myndigheter i enlighet med det för­ farande som fastställs i artikel 19. Myndigheten får fatta tillsyns­ 5. Den gemensamma kommittén ska säkerställa en generell beslut som är direkt tillämpliga på det berörda institutet i enlighet och sektorövergripande samordning av de åtgärder som genom­ med artikel 19. förs i enlighet med denna artikel.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/67

Artikel 23 3. Myndigheten får utarbeta tekniska standarder för tillsyn och genomförande i enlighet med vad som fastställs i de lagstiftnings­ Identifiering och mätning av systemrisker akter som avses i artikel 1.2 i enlighet med det förfarande som fastställs i artiklarna 10-15.

1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat stres­ stest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk Artikel 26 som finansinstituten utgör ska öka i stressituationer.

Utveckling av ett europeiskt nätverk för nationella

garantisystem för försäkringssektorn

Myndigheten ska utveckla ett lämpligt stresstestsystem för iden­ tifiering av de finansinstitut som kan utgöra en systemrisk. Dessa Myndigheten får bidra till bedömningen av behovet av ett euro­ institut ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfa­ peiskt nätverk för nationella garantisystem för försäkringssektorn randen för återhämtning, rekonstruktion och avveckling som som har adekvat finansiering och är tillräckligt harmoniserat. anges i artikel 25.

Artikel 27 2. Myndigheten ska ta full hänsyn till relevanta internationella metoder vid utvecklingen av kriterierna för identifiering och mät­ Förebyggande, hantering och lösning av kriser ning av den systemrisk som försäkrings-, återförsäkrings- och tjänstepensionsinstituten utgör, inklusive de som har fastställts av rådet för finansiell stabilitet, Internationella valutafonden, Inter­ Kommissionen får begära att myndigheten bidrar till den utvär­ nationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter och dering som avses i artikel 242 i direktiv 2009/138/EG, särskilt när Banken för internationell betalningsutjämning. det gäller tillsynsmyndigheternas samarbete inom tillsynskollegi­ erna och dessa kollegiers funktionsduglighet, tillsynspraxisen för att fastställa kapitaltilläggen, utvärderingen av fördelarna med att förstärka grupptillsynen och dispositionen av egna kapitalet inom Artikel 24 en grupp av försäkrings- eller återförsäkringsföretag, inbegripet möjliga åtgärder för att förstärka en sund gränsöverskridande för­ Permanent kapacitet att motverka systemrisker valtning av försäkringsgrupper, särskilt när det gäller riskhante­ ring och kapitalförvaltning, och får rapportera om nya utvecklingstendenser och framsteg avseende 1. Myndigheten ska se till att den har specialiserad och fortgå­ ende kapacitet att effektivt motverka uppkomsten av systemris­ a) en harmoniserad ram för tidiga ingripanden, ker enligt artiklarna 22 och 23 och, i synnerhet, när det gäller institut som utgör en systemrisk. b) praxis avseende centraliserad riskhantering i grupper, hur gruppinterna modeller fungerar, inbegripet stresstester, 2. Myndigheten ska utföra de uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning och den lagstiftning som avses i artikel 1.2, samt bidra till att säkerställa ett samstämmigt och samordnat sys­ c) gruppinterna transaktioner och riskkoncentrationer inom tem för hantering och lösande av kriser. grupper,

d) diversifierings- och koncentrationseffekter över tiden, Artikel 25

Förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och e) en harmoniserad ram för överföring av tillgångar och för avveckling insolvens- och likvidationsförfaranden som undanröjer hin­ der enligt nationell bolagsrätt för möjligheten att överföra tillgångar, 1. Myndigheten ska bidra till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av effektiva och konsekventa planer för åter­ f) en likvärdig skyddsnivå för försäkringstagare och förmånsta­ hämtning, rekonstruktion och avveckling, förfaranden i krissitua­ gare i företag inom samma grupp, särskilt i krissituationer, tioner och förebyggande åtgärder för att minimera effekten av fallissemang på systemet.

g) en harmoniserad och tillräckligt finansierad unionslösning för försäkringsgarantisystem. 2. Myndigheten får fastställa bästa praxis i syfte att underlätta rekonstruktionen eller avvecklingen av fallerande institut och sär­ skilt gränsöverskridande företagsgrupper, för att undvika sprid­ När det gäller led f får myndigheten även rapportera om nya ning av negativa effekter, säkerställ att lämpliga verktyg och utvecklingstendenser och framsteg avseende en uppsättning sam­ tillräckliga resurser finns tillgängliga och tillåta institutet eller före­ ordnade nationella krishanteringsarrangemang, liksom huruvida tagsgruppen att rekonstrueras eller avvecklas i tid och på ett kor­ det behövs ett system med samstämmiga, stabila och trovärdiga rekt och kostnadseffektivt sätt. finansieringsmekanismer med lämpliga finansieringsinstrument.

Bilaga 4

L 331/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

Den översyn av denna förordning som avses i artikel 81 ska sär­ c) Bidra till utvecklingen av enhetliga tillsynsstandarder av hög skilt omfatta en granskning av frågan huruvida rollen för myn­ kvalitet, även avseende rapportering, och internationella digheten bör utökas inom ramen för förebyggande, hantering och redovisningsstandarder i enlighet med artikel 1.3. lösande av kriser.

d) Utvärdera tillämpningen av de tekniska standarder för tillsyn Artikel 28 och genomförande på området som antagits av kommissio­ nen, och av de riktlinjer och rekommendationer som den Delegering av uppgifter och ansvar själv utfärdat och i tillämpliga fall föreslå ändringar.

1. De behöriga myndigheterna får med den befullmäktigade e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildnings­ myndighetens samtycke delegera uppgifter och ansvar till myn­ program, underlätta personalutbyte och uppmuntra myndig­ digheten eller andra behöriga myndigheter på de villkor som fast­ heterna att öka utnyttjandet av system för att utstationera ställs i denna artikel. Medlemsstaterna får fastställa särskilda personal och andra instrument. arrangemang avseende delegering av ansvar som måste uppfyllas innan deras behöriga myndigheter ingår sådana avtal om delega­ tion och får begränsa räckvidden för delegeringen till vad som är 2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya prak­ nödvändigt för en ändamålsenlig övervakning av gränsöverskri­ tiska instrument och konvergensskapande medel för att främja dande finansinstitut eller grupper. gemensam metod och praxis i tillsynen.

2. Myndigheten ska stimulera och underlätta delegering av uppgifter och ansvar mellan behöriga myndigheter genom att Artikel 30 identifiera vilka uppgifter och vilket ansvar som kan delegeras eller utövas gemensamt och genom att främja bästa praxis. Inbördes utvärdering av behöriga myndigheter

3. Delegering av ansvar ska resultera i en omfördelning av de 1. Myndigheten ska regelbundet organisera och genomföra befogenheter som fastställs i de akter som avses i artikel 1.2. Den inbördes utvärderingar av vissa av eller alla de behöriga myndig­ befullmäktigade myndighetens lagstiftning ska styra förfarandet, heternas verksamheter för att ytterligare förstärka konsekvensen verkställigheten och den administrativa och juridiska översynen när det gäller resultatet av tillsynen. Den ska i detta syfte utarbeta avseende delegerat ansvar. metoder för att objektivt bedöma och jämföra de myndigheter som utvärderas. Vid inbördes utvärderingar ska befintlig informa­ tion och redan gjorda utvärderingar som avser den berörda behö­ 4. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten riga myndigheten beaktas. om de avtal om delegering som de avser att ingå. De får inte sätta i kraft avtalen förrän tidigast en månad efter att ha underrättat myndigheten. 2. Utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande: Myndigheten får yttra sig om det avsedda avtalet inom en månad från det att den underrättats om det. a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser och styrformer är med särskild hänsyn till möjlighe­ Myndigheten ska på lämpligt sätt offentliggöra varje avtal om terna att effektivt tillämpa de tekniska standarder för tillsyn delegering som ingås mellan behöriga myndigheter, så att det och tekniska standarder för genomförande som avses i artik­ säkerställs att alla berörda parter underrättas i tillfredsställande larna 10–15 och de akter som avses i artikel 1.2 och kapaci­ utsträckning. teten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.

Artikel 29 b) Vilken grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis, även med avseende på de Gemensam tillsynskultur tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande, riktlinjer och rekommendationer som anta­ gits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsyns­ 1. Myndigheten ska bidra aktivt till att bygga upp en gemen­ praxis uppfyller målen i unionsrätten. sam tillsynskultur i unionen och en konsekvent tillsynspraxis samt säkerställa att enhetliga förfaranden och konsekventa meto­ der tillämpas i hela unionen. Myndigheten ska åtminstone göra c) Bästa praxis som utvecklats av vissa behöriga myndigheter följande: och som med fördel kan antas av andra behöriga myndigheter. a) Avge yttranden till behöriga myndigheter.

d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av upp­ genomförandet av de bestämmelser som antagits för att gifter mellan behöriga myndigheter under fullständigt iaktta­ genomföra unionsrätten, även med avseende på administra­ gande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och tiva åtgärder och påföljder gentemot ansvariga personer då skydd av personuppgifter i unionslagstiftningen på området. dessa bestämmelser inte har följts.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/69

3. Myndigheten får med utgångspunkt i inbördes utvärde­ och kommissionen om relevanta tendenser på nivån mikrotillsyn, ringar utfärda riktlinjer och rekommendationer i enlighet med potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedöm­ artikel 16. I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndighe­ ning inkludera en ekonomisk analys av de marknader där finans­ terna eftersträva att följa dessa riktlinjer och rekommendationer. institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella Myndigheten ska ta hänsyn till resultaten av inbördes utvärde­ marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut. ringar när den utarbetar förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande i enlighet med artiklarna 10–15.

2. Myndigheten ska i samarbete med ESRB ta initiativ till och 4. Myndigheten ska offentliggöra den bästa praxis som kan samordna unionsomfattande utvärderingar av finansinstitutens fastställas utifrån dessa inbördes utvärderingar. Dessutom får alla förmåga att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I andra resultat av inbördes utvärderingar offentliggöras, förutsatt detta syfte ska den utarbeta följande för tillämpning av de behö­ att den behöriga myndighet som är föremål för en inbördes utvär­ riga myndigheterna: dering ger sitt samtycke.

Artikel 31 a) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna på ett insti­ tuts finansiella ställning under olika ekonomiska scenarier.

Samordningsfunktion

Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de b) Ett gemensamt tillvägagångssätt för att sprida resultaten av behöriga myndigheterna, särskilt i situationer då en ogynnsam dessa bedömningar av finansinstituts motståndskraft. utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten hos det finansiella syste­ met i unionen. c) Gemensamma metoder för att utvärdera hur specifika pro­ dukter eller distributionsprocesser inverkar på ett instituts Myndigheten ska främja samordnade reaktioner från unionen, finansiella ställning och på försäkringstagare, personer som bland annat genom att omfattas av pensionssystem, förmånstagare och kundinformation. a) underlätta utbytet av uppgifter mellan de behöriga myndigheterna,

3. Myndigheten ska minst en gång per år och oftare om så b) fastställa omfattningen av och, när så är möjligt och lämp­ krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning ligt, kontrollera tillförlitligheten hos de uppgifter som ska (EU) nr 1092 /2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissio­ göras tillgängliga för alla berörda myndigheter, nen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde. c) genomföra icke-bindande medling efter begäran av de behö­ riga myndigheterna eller på eget initiativ, utan att detta påver­ kar tillämpningen av artikel 19, Myndigheten ska i dessa bedömningar även införa en klassifice­ ring av de huvudsakliga riskerna och sårbarheterna och, när så d) utan dröjsmål underrätta ESRB om krissituationer som kan krävs, rekommendera förebyggande eller korrigerande åtgärder. komma att uppstå,

e) vidta alla lämpliga åtgärder i samband med utveckling som 4. Myndigheten ska genom den gemensamma kommittén ha kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte att under­ ett nära samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe­ lätta samordningen av de åtgärder som vidtagits av relevanta iska bankmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten behöriga myndigheter, och (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), för att se till att utveckling, risker och sårbarheter bevakas tillfredsställande f) centralisera uppgifter som mottagits från behöriga myndig­ även i ett sektorövergripande perspektiv. heter i enlighet med artiklarna 21 och 35 till följd av de lag­ stadgade rapporteringskrav som gäller för institut som bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat. Myndigheten ska vidarebefordra dessa uppgifter till de övriga berörda Artikel 33 behöriga myndigheterna.

Internationella förbindelser

Artikel 32 1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas Bedömning av marknadsutvecklingen och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden,

utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyn­ 1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutveck­ digheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredje­ lingen inom sitt behörighetsområde och, när så krävs, underrätta länder. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) för unionen och dess medlemsstater, och de får inte heller hindra och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå och marknadsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.

Bilaga 4

L 331/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

2. Myndigheten ska bistå i förberedelserna för beslut om lik­ 4. Innan myndigheten begär uppgifter enligt denna artikel, och värdighet avseende tillsynsordningar i tredjeländer i enlighet med för att kunna undvika dubbla rapporteringskrav, ska myndighe­ de akter som avses i artikel 1.2. ten beakta all befintlig statistik som har tagits fram och distribu­ erats av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet. 3. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten ange de administrativa arrangemang som man kommit överens om med internationella organisationer eller förvaltningar i tredjelän­ 5. Om uppgifterna inte är tillgängliga eller inte görs tillgäng­ der samt det stöd som tillhandahållits i samband med utarbetan­ liga i tid av medlemsstaternas behöriga myndigheter, får myndig­ det av beslut om likvärdighet. heten rikta en vederbörligen motiverad begäran till andra tillsynsmyndigheter, ministeriet med ansvar för finansfrågor, om det har tillsynsuppgifter till sitt förfogande, den nationella central­ banken eller statistikkontoret i de berörda medlemsstaterna. Artikel 34

Övriga uppgifter

6. Om uppgifter inte är tillgängliga eller inte görs tillgängliga enligt punkt 1 eller 5 i tid, får myndigheten rikta en vederbörli­ gen motiverad begäran direkt till de relevanta finansinstituten. I 1. Myndigheten får, efter begäran av Europaparlamentet, rådet den motiverade begäran ska förklaras varför uppgifterna beträf­ eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till Euro­ fande respektive enskilda finansinstitut behövs. paparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

Myndigheten ska informera de relevanta behöriga myndigheterna om begäran i enlighet med denna punkt och punkt 5. 2. När det gäller bedömningar av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiven 92/49/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG, såsom ändrade genom direktiv 2007/44/EG, och som enligt de direktiven kräver samråd mellan På begäran av myndigheten ska de behöriga myndigheterna bistå den vid insamlingen av uppgifterna. de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myn­ digheten efter ansökan från några av de berörda behöriga myn­ digheterna avge och offentliggöra yttranden om en bedömning, förutom avseende kriterierna i artikel 15b. 1 e i direktiv 7. Myndigheten får använda konfidentiella uppgifter som den 92/49/EEG, artikel 15b. 1 e i direktiv 2002/83/EG och arti­ mottagit enligt denna artikel endast för att utföra verksamhets­ kel 19a.1 e i direktiv 2005/68/EG. Yttrandet ska avges utan dröjs­ uppgifter som den tilldelas genom denna förordning. mål och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden i enlighet med direktiven 92/49/EEG, 2002/83/EG och 2005/68/EG, såsom ändrade genom direktiv 2007/44/EG. Artikel 35 ska tillämpas på de områden för vilka Artikel 36 myndigheten får avge ett yttrande. Relationer till ESRB

Artikel 35 1. Myndigheten ska nära och regelbundet samarbeta med ESRB.

Insamling av uppgifter

2. Myndigheten ska regelbundet och i tid tillhandahålla de 1. På begäran av myndigheten ska medlemsstaternas behöriga uppgifter som är nödvändiga för att ESRB ska kunna utföra sina myndigheter lämna alla nödvändiga uppgifter så att den kan full­ verksamhetsuppgifter. Alla uppgifter som inte finns i sammanfat­ göra de verksamhetsuppgifter som den tilldelas genom denna för­ tad eller aggregerad form och som är nödvändiga för att ESRB ska ordning, under förutsättning att dessa myndigheter har laglig kunna utföra sina verksamhetsuppgifter, ska utan dröjsmål till­ tillgång till de relevanta uppgifterna, och under förutsättning att handahållas ESRB efter en motiverad begäran enligt artikel 15 i begäran om uppgifter är nödvändig med avseende på den aktu­ förordning (EU) nr 1092/2010. Myndigheten ska i samarbete med ella verksamhetsuppgiftens karaktär. ESRB förfoga över lämpliga interna förfaranden för överföring av konfidentiella uppgifter, särskilt rörande enskilda finansinstitut.

2. Myndigheten får också begära att uppgifter ska lämnas vid återkommande tillfällen och i angivna format. Vid en sådan begä­ 3. Myndigheten ska i enlighet med punkterna 4 och 5 se till att ran ska om möjligt gemensamma rapporteringsformat användas. en korrekt uppföljning görs av ESRB:s varningar och rekommen­ dationer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010*.

3. På en vederbörligen motiverad begäran av en behörig myn­ dighet i en medlemsstat får myndigheten tillhandahålla alla upp­ 4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommenda­ gifter som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna tion som ESRB riktar till den, ska myndigheten utan dröjsmål utföra sina verksamhetsuppgifter i enlighet med de krav på tyst­ kalla till ett sammanträde i tillsynsstyrelsen och bedöma i vilken nadsplikt som fastställs i sektorspecifik lagstiftning och i utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myn­ artikel 70. dighetens utförande av sina uppgifter.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/71

Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befo­ Tio av ledamöterna ska företräda försäkringsföretag, åter­ genheter den tilldelats genom denna förordning, fastställa vilka försäkringsföretag eller försäkringsförmedlare, och tre av dessa åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats ska företräda kooperativa och ömsesidiga försäkrings- eller i varningarna och rekommendationerna. återförsäkringsföretag.

Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en rekom­ 3. Intressentgruppen för tjänstepensioner ska ha 30 ledamö­ mendation, ska den överlämna en motivering av detta till ESRB ter med en välavvägd fördelning mellan företrädare för tjänste­ och rådet. pensionsinstitut som bedriver verksamhet i unionen, företrädare för anställda, företrädare för förmånstagare, företrädare för små och medelstora företag och företrädare för relevanta yrkessam­ 5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommenda­ manslutningar. Minst fem av ledamöterna ska vara oberoende tion från ESRB som är riktad till en behörig nationell tillsynsmyn­ topprankade akademiker. Tio av ledamöterna ska företräda dighet, ska den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tjänstepensionsinstitut. tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en upp­ följning sker utan dröjsmål. 4. Ledamöterna i intressentgrupperna ska utses av tillsynssty­ relsen på förslag av relevanta intressenter. I sitt beslut ska tillsyns­ Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska styrelsen i största möjliga utsträckning se till att en lämplig den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för sina skäl för att inte agera. intressenter i hela unionen.

Den behöriga myndigheten ska vederbörligen beakta tillsynssty­ 5. Myndigheten ska, om inte annat följer av den tystnadsplikt relsens synpunkter när den underrättar rådet och ESRB i enlighet som anges artikel 70, tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter och med artikel 17 i förordning (EU) nr 1092/2010. se till att intressentgrupperna ges tillfredsställande sekretariats­ stöd. Ledamöter, utom branschföreträdare, av de intressentgrup­ 6. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska per som företräder ideella organisationer ska erhålla myndigheten i största möjliga utsträckning beakta ESRB:s var­ tillfredsställande ekonomisk ersättning. Intressentgrupperna får ningar och rekommendationer. inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressent­ grupperna ska förordnas på två och ett halvt år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.

Artikel 37 Ledamöterna i intressentgrupperna får delta under två på varan­

Intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och

dra följande perioder.

intressentgrupp för tjänstepensioner

1. För att underlätta samråd med intressenter på områden av 6. Intressentgrupperna får avge yttranden och lämna råd till betydelse för myndighetens utförande av sina uppgifter, ska en myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens intressentgrupp för försäkring och återförsäkring och en intres­ uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artik­ sentgrupp för tjänstepensioner (nedan gemensamt kallade intres­ larna 10-16, 29, 30 och 32. sentgrupperna) inrättas. Intressentgrupperna ska höras om de åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 10-15 om tekniska 7. Intressentgrupperna ska själv anta sina arbetsordningar med standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande två tredjedels majoritet bland sina respektive ledamöter. och, i den mån de inte rör enskilda finansinstitut, artikel 16 om riktlinjer och rekommendationer. Om åtgärder måste vidtas bråd­ skande och samrådet blir omöjligt, ska intressentgrupperna 8. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppernas yttran­ underrättas så snart som möjligt. den och råd och resultaten av samråden med dem.

Intressentgrupperna ska sammanträda minst fyra gånger om året. De får allmänt diskutera områden som är av gemensamt intresse Artikel 38 och ska underrätta varandra om övriga frågor som diskuteras.

Skyddsåtgärder

Ledamöter i den ena intressentgruppen får även vara ledamöter i den andra. 1. Myndigheten ska se till att inga beslut som antas enligt arti­ kel 18 eller 19 på något sätt inkräktar på medlemsstaternas finanspolitiska ansvarsområden. 2. Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring ska ha 30 ledamöter med en välavvägd fördelning mellan företrädare för försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsförmed­ 2. Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt lare som bedriver verksamhet i unionen, företrädare för deras artikel 19.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får anställda samt konsumenter, användare av försäkrings- och åter­ den, inom två veckor efter det att myndighetens beslut delgetts försäkringstjänster, företrädare för små och medelstora företag dess behöriga myndighet, till myndigheten och kommissionen och företrädare för relevanta yrkessammanslutningar. Minst fem anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att genom­ av ledamöterna ska vara oberoende topprankade akademiker. föra beslutet.

Bilaga 4

L 331/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara var­ 5. Allt eventuellt missbruk av denna artikel, särskilt med avse­ för och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska ende på ett beslut av myndigheten som inte har någon avsevärd ansvarsområden. eller väsentlig finanspolitisk inverkan, ska vara förbjudet såsom varande oförenligt med den inre marknaden.

Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande. Artikel 39

Myndigheten ska inom en månad från medlemsstatens anmälan Beslutsförfaranden underrätta denna om huruvida den vidhåller, ändrar eller återkal­ lar sitt beslut. Om beslutet vidhålls eller ändras ska myndigheten 1. Innan myndigheten fattar beslut enligt denna förordning förklara att finanspolitiska ansvarsområden inte påverkas. ska den underrätta alla namngivna adressater om sin avsikt att anta beslutet och, med all hänsyn till hur brådskande och kom­ plex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tids­ Om myndigheten vidhåller sitt beslut ska rådet vid ett av sina frist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter i ärendet. möten senast två månader efter det att myndigheten har informe­ Detta gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som rat medlemsstaten i enlighet med det fjärde stycket med majoritet avses i artikel 17.3. av de avgivna rösterna besluta om huruvida myndighetens beslut ska vidhållas. 2. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.

Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att vidhålla 3. Adressaterna för myndighetens besluts ska underrättas om myndighetens beslut i enlighet med det femte stycket ska myn­ vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna dighetens beslut upphöra att gälla. förordning.

3. Om en medlemsstat anser att ett beslut som fattats enligt 4. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut artikel 18.3 inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4. den, inom tre arbetsdagar efter det att myndighetens beslut del­ getts dess behöriga myndighet, till myndigheten, kommissionen 5. Beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 och rådet anmäla att den behöriga myndigheten inte kommer att ska offentliggöras, och offentliggörandet ska innehålla identitets­ genomföra beslutet. uppgifter för den behöriga myndighet eller det finansinstitut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet om inte sådant offentliggörande står i strid med finansinstituts rättmätiga intresse I sin anmälan ska medlemsstaten tydligt och specifikt förklara var­ av att skydda sina affärshemligheter eller allvarligt äventyrar för och hur beslutet inkräktar på dess finanspolitiska finansmarknadernas korrekta funktion och integritet eller stabili­ ansvarsområden. teten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.

Vid en sådan anmälan ska myndighetens beslut vara vilande. KAPITEL III

ORGANISATION

Rådet ska inom tio arbetsdagar sammankalla ett möte och med enkel majoritet bland medlemmarna besluta om huruvida myn­ dighetens beslut ska återkallas. AVSNITT 1

Tillsynsstyrelsen

Om rådet, efter att ha övervägt frågan, inte beslutar att återkalla myndighetens beslut i enlighet med det fjärde stycket ska myn­ dighetens beslut upphöra att vara vilande. Artikel 40

Sammansättning

4. Om rådet i enlighet med punkt 3 har fattat ett beslut att inte återkalla ett beslut av myndigheten som avser artikel 18.3 och den 1. Tillsynsstyrelsen ska bestå av följande: berörda medlemsstaten fortfarande anser att myndighetens beslut inkräktar på dess finanspolitiska ansvarsområden, får den med­ a) En ordförande (utan rösträtt). lemsstaten anmäla detta till kommissionen och myndigheten och begära att rådet ska behandla ärendet på nytt. Den berörda med­ lemsstaten ska tydligt ange skälen till att den finner rådets beslut b) Varje medlemsstats chef för den nationella offentliga myn­ oriktigt. dighet som är behörig att utöva tillsyn över finansinstitut, som ska delta personligen åtminstone två gånger om året.

Inom fyra veckor efter den anmälan som avses i första stycket ska c) En företrädare (utan rösträtt) för kommissionen. rådet bekräfta sitt ursprungliga beslut eller fatta ett nytt beslut i enlighet med punkt 3. d) En företrädare (utan rösträtt) för ESRB.

Fyraveckorsperioden får förlängas med ytterligare fyra veckor av e) En företrädare (utan rösträtt) för var och en av de båda andra rådet om de särskilda omständigheterna i fallet kräver detta. europeiska tillsynsmyndigheterna.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/73

2. Tillsynsstyrelsen ska regelbundet och minst två gånger om Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller året hålla möten med intressentgrupperna. andra offentliga och privata organ får försöka påverka hur till­ synsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.

3. Varje behörig myndighet ska ansvara för att från sin myn­ dighet utse en suppleant på hög nivå, som kan ersätta den leda­ mot i tillsynsstyrelsen som avses i punkt 1 b, om denna person är Artikel 43 förhindrad att delta.

Uppgifter

4. I de medlemsstater där det finns mer än en myndighet med ansvar för tillsyn i enlighet med denna förordning, ska dessa myn­ 1. Tillsynsstyrelsen ska ge myndigheten vägledning i dess digheter enas om en gemensam företrädare. När en punkt som arbete och ansvara för att fatta sådana beslut som avses i kapitel II. ska diskuteras i tillsynsstyrelsen inte omfattas av behörigheten för den nationella myndighet som företräds av den ledamot som avses i punkt 1 b, får den ledamoten icke desto mindre ta med sig 2. Tillsynsstyrelsen ska anta sådana yttranden, rekommenda­ en företrädare (utan rösträtt) från den relevanta nationella tioner och beslut och utfärda sådana råd som avses i kapitel II. myndigheten.

3. Tillsynsstyrelsen ska utse sin ordförande. 5. Tillsynsstyrelsen får besluta att inbjuda observatörer.

4. Tillsynsstyrelsen ska före den 30 september varje år på för­ 6. Verkställande direktören får delta (utan rösträtt) i tillsynsstyrel­ slag av förvaltningsstyrelsen anta myndighetens arbetsprogram sens sammanträden. för det kommande året och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Artikel 41 Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfaran­ Interna kommittéer och paneler det åsidosätts och därefter offentliggöras.

1. Tillsynsstyrelsen får inrätta interna kommittéer eller pane­ 5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvalt­ ler för specifika uppgifter som den tilldelas och besluta om att ningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, vissa klart definierade uppgifter och beslut ska delegeras till interna kommittéer eller paneler, till förvaltningsstyrelsen eller till inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, som bygger ordföranden. på det utkast till årsrapport som avses i artikel 53.7 och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparla­ mentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska eko­ 2. Vid tillämpningen av artikel 19 ska tillsynsstyrelsen sam­ nomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. mankalla en oberoende panel som ska underlätta en opartisk tvistlösning och ska bestå av dess ordförande och två av dess leda­ möter, som inte får vara företrädare för de behöriga myndigheter 6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens fleråriga arbetspro­ som är tvistande parter, och som varken har något intresse i kon­ gram och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, flikten eller direkt anknytning till de berörda behöriga rådet och kommissionen. myndigheterna.

Det fleråriga arbetsprogrammet ska antas utan att det årliga bud­ 3. Med förbehåll för artikel 19.2 ska panelen föreslå ett beslut getförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras. för slutligt antagande av tillsynsstyrelsen i enlighet med förfaran­ det i artikel 44.1 tredje stycket. 7. Tillsynsstyrelsen ska anta budgeten i enlighet med artikel 63.

4. Tillsynsstyrelsen ska anta en arbetsordning för den panel som avses i punkt 2. 8. Tillsynsstyrelsen ska ha befogenhet att vidta disciplinära åtgärder mot ordföranden och verkställande direktören och kunna återkalla deras uppdrag i enlighet med artikel 48.5 respek­ Artikel 42 tive artikel 51.5.

Oberoende

Artikel 44 När ordföranden och de röstberättigade ledamöterna i tillsynssty­ relsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla obe­ Beslutsfattande roende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens insti­ tutioner eller organ, någon regering i en medlemsstat eller något 1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med enkel majoritet annat offentligt eller privat organ. bland dess ledamöter. Varje ledamot ska ha en röst.

Bilaga 4

L 331/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

När det gäller de rättsakter som anges i artiklarna 10-16 samt Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen åtgärder och beslut som antas i enlighet med artikel 9.5 tredje ska delta utan rösträtt i förvaltningsstyrelsens sammanträden. stycket och kapitel VI, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av Kommissionens företrädare ska ha rätt att rösta om de frågor som kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, i enlighet med arti­ avses i artikel 63. kel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och i artikel 3 i pro­ tokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. När det gäller beslut i enlighet med artikel 19.3, för beslut som fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, ska det beslut 3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas som föreslås av panelen betraktas som antaget om det godkänns av ordföranden på dennes initiativ eller efter begäran av minst en med enkel majoritet, förutsatt att det inte avvisas av ledamöter tredjedel av dess ledamöter och ska ledas av ordföranden. som representerar en blockerande minoritet av rösterna enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och i artikel 3 i protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda minst fem När det gäller alla övriga beslut i enlighet med artikel 19.3 ska det gånger per år. beslut som föreslås av panelen antas med enkel majoritet bland ledamöterna i tillsynsstyrelsen. Varje ledamot ska ha en röst. 4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får enligt bestämmel­ serna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller exper­ 2. Sammanträdena i tillsynsstyrelsen ska sammankallas av ord­ ter. De ledamöter som inte har rösträtt, med undantag för den föranden på eget initiativ eller efter begäran av en tredjedel av dess verkställande direktören, får inte delta i några diskussioner inom ledamöter och ledas av ordföranden. förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansinstitut.

3. Tillsynsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin Artikel 46 arbetsordning.

Oberoende

4. I arbetsordningen ska närmare bestämmelser för omröst­ ningar anges, särskilt i tillämpliga fall beträffande beslutförhet. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efter­ Ledamöter utan rösträtt och observatörer, med undantag av ord­ fråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller föranden och verkställande direktören, ska inte delta i diskussio­ organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offent­ ner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansinstitut, såvida inte ligt eller privat organ. annat föreskrivs i artikel 75.3 eller de akter som avses i artikel 1.2.

Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller AVSNITT 2 andra offentliga eller privata organ får försöka påverka förvalt­ ningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.

Förvaltningsstyrelsen

Artikel 47 Artikel 45 Förvaltningsstyrelsens uppgifter

Sammansättning

1. Förvaltningsstyrelsen ska se till att myndigheten utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna 1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex förordning. andra ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland till­ synsstyrelsens röstberättigade ledamöter. 2. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå tillsynsstyrelsen ett årligt och ett flerårigt arbetsprogram. Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltnings­ styrelsen ha en suppleant som kan ersätta honom om han är för­ 3. Förvaltningsstyrelsen ska utöva sina budgetbefogenheter i hindrad att delta. enlighet med artiklarna 63 och 64.

De valda ledamöterna ska förordnas på två och ett halvt år. För­ 4. Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens plan för per­ ordnandet kan förlängas en gång. Sammansättningen av förvalt­ sonalpolitiken och, i enlighet med artikel 68.2, nödvändiga ningsstyrelsen ska vara väl avvägd och proportionerlig samt genomförandebestämmelser för tjänsteföreskrifterna för tjänste­ avspegla unionen som helhet. Mandaten ska vara överlappande män i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas. tjänsteföreskrifterna ).

2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut med majoritet bland 5. Förvaltningsstyrelsen ska anta särskilda bestämmelser om de närvarande ledamöterna. Varje ledamot ska ha en röst. tillgång till myndighetens handlingar i enlighet med artikel 72.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/75

6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndig­ Ordföranden får inte hindra tillsynsstyrelsen från att diskutera frå­ hetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, på gor som rör honom, särskilt behovet av att skilja honom från grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 53.7 för hans uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor. tillsynsstyrelsen för godkännande.

7. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin Artikel 49 arbetsordning.

Oberoende

8. Förvaltningsstyrelsen ska utse och återkalla överklagande­ Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ord­ nämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5. förandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, reger­ ingen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat AVSNITT 3 organ.

Ordförande

Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller andra offentliga eller privata organ får försöka påverka ordföran­ Artikel 48 den när han utför sina uppgifter.

Utnämning och uppgifter

I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är ord­ föranden, även efter att ha lämnat tjänsten skyldig att uppträda 1. Myndigheten ska företrädas av en ordförande, som ska vara med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgif­ en oberoende yrkesverksam på heltid. ter eller motta vissa förmåner.

Ordföranden ska ansvara för att förbereda arbetet i tillsynsstyrel­ sen och leda sammanträdena i tillsynsstyrelsen och Artikel 50 förvaltningsstyrelsen.

Rapportering

2. Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om 1. Europaparlamentet och rådet får, med full respekt för ord­ finansinstitut och finansmarknader och sin erfarenhet med rele­ förandens oberoende, uppmana ordföranden eller dennes supp­ vans för finansiell tillsyn och reglering. leant att göra ett uttalande. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frå­ gor från dess ledamöter. Innan ordföranden tillträder sitt ämbete och senast en månad efter det att tillsynsstyrelsen gjort sitt val får Europaparlamentet efter att ha hört den av tillsynsstyrelsen utvalda kandidaten, invända 2. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det mot att denne utses. uttalande som avses i punkt 1, skriftligen rapportera om myndig­ hetens huvudsakliga verksamhet till Europaparlamentet.

Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en supple­ ant som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. 3. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 Denne suppleant får inte utses bland ledamöterna i och 33, ska rapporten även innehålla all de uppgifter som Euro­ förvaltningsstyrelsen. paparlamentet begär på ad hoc-basis.

3. Ordförandens mandatperiod ska vara fem år och får förnyas en gång. AVSNITT 4

Verkställande direktör

4. Under nio månader före utgången av ordförandens femåriga mandatperiod ska tillsynsstyrelsen utvärdera Artikel 51 a) resultaten under den första mandatperioden och hur dessa

Utnämning

uppnåtts, och

1. Myndighetens förvaltning ska ombesörjas av en verkstäl­ b) myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren. lande direktör, som ska vara en oberoende yrkesverksam på heltid. Tillsynsstyrelsen får med beaktande av utvärderingen förnya ord­ förandens mandat en gång under förutsättning att Europaparla­ mentet tillstyrker detta. 2. Verkställande direktören ska, efter ett öppet urvalsförfa­ rande och efter att Europaparlamentet har tillstyrkt beslutet, utses av tillsynsstyrelsen utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om 5. Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag av Euro­ finansinstitut och finansmarknader och sina erfarenheter med paparlamentet efter beslut av tillsynsstyrelsen. relevans för finansiell tillsyn och reglering och av arbetsledning.

Bilaga 4

L 331/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

3. Verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år och 7. Verkställande direktören ska varje år utarbeta ett utkast till får förnyas en gång. rapport med ett avsnitt om myndighetens reglerings- och tillsyns­ verksamheter och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa 4. Under nio månader före utgången av verkställande direktö­ frågor. rens mandatperiod ska tillsynsstyrelsen särskilt utvärdera 8. Verkställande direktören ska, när det gäller myndighetens personal, utöva de befogenheter som anges i artikel 68 och a) resultaten under den första mandatperioden och hur dessa behandla personalfrågor. uppnåtts, och

b) myndighetens uppgifter och behov under de närmaste åren. KAPITEL IV

GEMENSAMMA ORGAN FÖR DE EUROPEISKA

Tillsynsstyrelsen får med beaktande av den utvärdering som avses TILLSYNSMYNDIGHETERNA i första stycket förnya verkställande direktörens mandat en gång.

5. Verkställande direktören får endast avlägsnas från sitt upp­ AVSNITT 1 drag genom beslut av tillsynsstyrelsen.

Den gemensamma kommittén för de europeiska

tillsynsmyndigheterna

Artikel 52 Oberoende Artikel 54

Inrättande

Utan att det påverkar förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens respektive funktioner i fråga om verkställande direktörens upp­ 1. Den gemensamma kommittén för de europeiska tillsyns­ gifter, ska denne varken efterfråga eller ta emot instruktioner från myndigheterna inrättas härmed. unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlems­ stat eller något annat offentligt eller privat organ. 2. Den gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet och ska Varken medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ eller säkerställa sektorövergripande konvergens med Europeiska till­ andra offentliga eller privata organ får försöka påverka den verk­ synsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensions­ ställande direktören när denne utför sina uppgifter. myndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet i fråga om I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 68 är den verkställande direktören även efter att ha lämnat tjänsten skyldig — finansiella konglomerat, att uppträda med heder och omdöme när det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner. — bokföring och revision,

— mikroanalyser av sektorövergripande utveckling, risker och Artikel 53 sårbarhet när det gäller finansiell stabilitet,

Verkställande direktörens uppgifter

— investeringsprodukter som riktar sig till enskilda investerare,

1. Verkställande direktören ska ansvara för förvaltningen av — åtgärder för att bekämpa penningtvätt, och myndigheten och förbereda arbetet i förvaltningsstyrelsen.

— utbyte av uppgifter med ESRB, samt utveckling av förbindel­ 2. Verkställande direktören ska ha ansvaret för att genomföra serna mellan ESRB och de europeiska tillsynsmyndigheterna. myndighetens årliga arbetsprogram under tillsynsstyrelsens väg­ ledning och förvaltningsstyrelsens kontroll. 3. Den gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls av de europeiska tillsynsmyndigheterna och som 3. Verkställande direktören ska vidta nödvändiga åtgärder för ska fungera som ett sekretariat. Myndigheten ska tillhandahålla att se till att myndigheten fungerar i enlighet med denna förord­ tillfredsställande resurser för administrations-, infrastruktur- och ning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna adminis­ driftskostnader. trativa instruktioner och offentliggörande av meddelanden. 4. Om ett finansinstitut bedriver sektorövergripande verksam­ 4. Verkställande direktören ska utarbeta ett flerårigt arbetspro­ het ska den gemensamma kommittén lösa tvister i enlighet med gram i enlighet med artikel 47.2. artikel 56.

5. Senast den 30 juni varje år ska verkställande direktören Artikel 55 föreslå förvaltningsstyrelsen ett arbetsprogram för det följande året, i enlighet med artikel 47.2. Sammansättning

6. Verkställande direktören ska utarbeta ett preliminärt förslag 1. Den gemensamma kommittén ska bestå av ordförandena till budget för myndigheten enligt artikel 63 och genomföra myn­ för de europeiska tillsynsmyndigheterna samt, i tillämpliga fall, dighetens budget i enlighet med artikel 64. ordföranden i en underkommitté som inrättats enligt artikel 57.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/77

2. Verkställande direktören, en företrädare för kommissionen 2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex och ESRB ska inbjudas som observatörer till sammanträdena för suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta den gemensamma kommittén och i de underkommittéer som vitsord avseende relevanta kunskaper och professionella erfaren­ avses i artikel 57. heter, inbegripet erfarenhet av tillsynsarbete, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värde­ 3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för pappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslu­ ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i de tande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemen­ andra nationella myndigheter eller unionsinstitutioner som deltar samma kommittén ska vara vice ordförande i ESRB. i myndighetens verksamheter. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk 4. Den gemensamma kommittén ska själv anta och offentlig­ rådgivning avseende lagligheten när det gäller myndighetens utö­ göra sin arbetsordning. I denna kan ytterligare deltagare i kom­ vande av sina befogenheter. mitténs sammanträden komma att anges.

Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst varannan månad. Överklagandenämnden ska utse sin ordförande.

Artikel 56 3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden Gemensamma ståndpunkter och handlingar ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en förslags­ lista från kommissionen, efter en offentlig inbjudan till intresse­ Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II, och särskilt i fråga anmälan som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning , om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i och efter samråd med tillsynsstyrelsen. tillämpliga fall nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsam­ mans med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyn­ digheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska Övriga ledamöter ska utses i enlighet med förordning (EU) värdepappers- och marknadsmyndigheten), beroende på vad som nr 1093 /2010 och förordning (EU) nr 1095 /2010. är tillämpligt.

Handlingar enligt artiklarna 10-15, 17, 18 eller 19 i denna för­ ordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av 4. Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska andra unionsakter som avses i artikel 1.2, som också ligger inom vara fem år. Den får förnyas en gång. behörighetsområdet för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europe­ iska bankmyndigheten) eller Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ska antas 5. Ledamöter i överklagandenämnden, som utsetts av myndig­ parallellt av myndigheten och Europeiska tillsynsmyndigheten hetens förvaltningsstyrelse, får inte avsättas under sin mandatpe­ (Europeiska bankmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndighe­ riod så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel, ten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), bero­ och förvaltningsstyrelsen fattar beslut om avsättande efter sam­ ende på vad som är tillämpligt. råd med tillsynsstyrelsen.

Artikel 57 6. Överklagandenämndens beslut ska fattas med en majoritet Underkommittéer på minst fyra av dess sex ledamöter. När det överklagade beslutet faller inom tillämpningsområdet för denna förordning, ska den 1. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för beslutande majoriteten åtminstone inbegripa en av de två ledamö­ finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma ter av överklagandenämnden som har utsetts av myndigheten. kommittén.

2. Underkommittén ska bestå av de personer som avses i arti­ kel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande per­ 7. Överklagandenämnden ska sammankallas av ordföranden sonalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje vid behov. medlemsstat.

3. Underkommittén ska utse en ordförande bland sina ledamö­ 8. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska se till att överkla­ ter som också ska vara ledamot i den gemensamma kommittén. gandenämnden får tillfredsställande driftsstöd och sekretariats­ tjänster via den gemensamma kommittén. 4. Den gemensamma kommittén får inrätta ytterligare underkommittéer.

AVSNITT 3 Artikel 59

Överklagandenämnd

Oberoende och opartiskhet

Artikel 58 Sammansättning och verksamhet 1. Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De får inte vara bundna av några instruktio­ 1. Överklagandenämnden ska vara ett gemensamt organ för de ner. De får inte utföra några andra uppgifter inom myndigheten, europeiska tillsynsmyndigheterna. dess förvaltningsstyrelse eller dess tillsynsstyrelse.

Bilaga 4

L 331/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

2. Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några 2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras person­ sändas till myndigheten inom två månader efter det att beslutet liga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas. meddelats på detta sätt, inom två månader efter det att myndig­ heten offentliggjort beslutet.

3. Om en ledamot i överklagandenämnden, av något av skä­ len i punkt 1 eller 2 eller av något annat skäl, anser att en annan Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska ledamo­ två månader efter att det ingivits. ten underrätta överklagandenämnden om detta.

3. Ett överklagande som ges in enligt punkt 1 ska inte med­ 4. En part i ett överklagandeförfarande får invända mot att en föra att beslutet blir vilande. ledamot i överklagandenämnden deltar i förfarandet, om parten anser att något av skälen i punkterna 1 och 2 föreligger eller mis­ stänker att ledamoten är partisk. Överklagandenämnden får dock, om den anser att omständighe­ terna så kräver, tillfälligt upphäva tillämpningen av det överkla­ gade beslutet. En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet, ej hel­ ler tas upp till prövning om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vid­ 4. Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överkla­ tagit andra åtgärder i förfarandet än att invända mot överklagan­ gandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska anmoda par­ denämndens sammansättning. terna i överklagandeförfarandet att inom viss tid inkomma med synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagande­ 5. Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som förfarandet ska ha rätt att göra muntliga framställningar. ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 2 utan att den berörda ledamoten deltar. 5. Överklagandenämnden får bekräfta det beslut som myndig­ hetens behöriga organ har fattat eller hänskjuta ärendet till myn­ Vid beslutet ska den berörda ledamoten i överklagandenämnden dighetens behöriga organ. Detta organ ska vara bundet av ersättas av sin suppleant. Om suppleanten befinner sig i en lik­ överklagandenämndens beslut och ska anta ett ändrat beslut i nande situation ska myndighetens ordförande utse en ersättare ärendet. bland de tillgängliga suppleanterna.

6. Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin 6. Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att arbetsordning. handla oberoende och i allmänhetens intresse.

7. Överklagandenämndens beslut ska innehålla en motivering De ska i detta syfte avge en åtagandeförklaring och en intresse­ och offentliggöras av myndigheten. förklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende, eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Artikel 61

Talan inför Europeiska unionens domstol

Dessa förklaringar ska offentliggöras skriftligen varje år.

1. Talan får väckas vid Europeiska unionens domstol i enlig­ het med artikel 263 i EUF-fördraget mot beslut som fattats av KAPITEL V överklagandenämnden eller, i de fall det inte finns någon möjlig­ het att överklaga till överklagandenämnden, av myndigheten.

RÄTTSMEDEL

2. Medlemsstaterna och unionens institutioner, samt alla Artikel 60 fysiska eller juridiska personer, får väcka talan vid Europeiska unionens domstol mot myndighetens beslut, i enlighet med arti­ Överklaganden kel 263 i EUF-fördraget.

1. Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet behöriga myn­ 3. Om myndigheten är skyldig att vidta åtgärder men under­ digheter, får överklaga varje beslut av myndigheten som fattats låter att fatta beslut, får passivitetstalan väckas vid Europeiska enligt artikel 17, 18 eller 19 och varje annat beslut som myndig­ unionens domstol i enlighet med artikel 265 i EUF-fördraget. heten fattat i enlighet med någon av de unionsakter som avses i artikel 1.2, om beslutet är riktat till den personen eller om det, trots att det är riktat till en annan person, direkt berör den över­ 4. Myndigheten ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder klagande personligen. för att rätta sig efter domen i Europeiska unionens domstol.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/79

KAPITEL VI 2. Kommissionen ska överlämna skattningarna till Europapar­ lamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten ) tillsammans FINANSIELLA BESTÄMMELSER med förslaget till Europeiska unionens budget.

Artikel 62 3. Med utgångspunkt i denna skattning ska kommissionen i förslaget till Europeiska unionens budget ta upp de preliminära Myndighetens budget anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteför­ teckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i 1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i EUF-fördraget. enlighet med artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 1 ) (nedan kallad 4. Budgetmyndigheten ska anta myndighetens tjänsteförteck­ budgetförordningen ), ska särskilt omfatta alla kombinationer av ning. Budgetmyndigheten ska bevilja de anslag som utgör bidrag följande: till myndigheten.

a) Obligatoriska bidrag från de nationella offentliga myndighe­ ter som är behöriga att utöva tillsyn över finansinstitut, som 5. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska ges enligt en formel baserad på den viktning av röster ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget som anges i artikel 3.3 i protokollet (nr 36) om övergångs­ slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med bestämmelser. I enlighet med denna artikel ska artikel 3.3 i det slutgiltiga antagandet. protokollet (nr 36) om övergångsbestämmelser, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, fortsätta att tillämpas även efter den tidsfrist, den 31 oktober 2014 , som fastställs där. 6. Förvaltningsstyrelsen ska omedelbart underrätta budget­ myndigheten om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av bud­ b) Ett bidrag från unionen, vilket tas upp i Europeiska unionens geten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller för­ allmänna budget (kommissionens avsnitt). värv av fastigheter. Den ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om någon av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av c) Eventuella avgifter som betalas till myndigheten i de fall som uppgifter om projektet meddela myndigheten sin avsikt att avge anges i unionsrättens relevanta instrument. ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer får myndighe­ ten fullfölja den planerade åtgärden.

2. Myndighetens utgifter ska minst avse personal-, administrations-, infrastruktur-, vidareutbildnings- och 7. Under myndighetens första verksamhetsår, vilket upphör driftskostnader. den 31 december 2011 ska unionens finansiering av myndighe­ ten vara föremål för tillstyrkan av budgetmyndigheten i enlighet med punkt 47 i det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin 3. Inkomster och utgifter ska vara i balans. och sund ekonomisk förvaltning.

4. Skattningar av myndighetens totala inkomster och utgifter ska göras för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redo­ Artikel 64 visas i myndighetens budget.

Genomförande och kontroll av budgeten

Artikel 63 1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och Upprättande av budgeten genomföra myndighetens budget.

1. Senast den 15 februari varje år ska verkställande direktören 2. Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska utarbeta ett förslag till skattning av myndighetens inkomster och myndighetens räkenskapsförare till kommissionens räkenskaps­ utgifter för följande budgetår och överlämna det till förvaltnings­ förare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovis­ styrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteck­ ningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ningen. Tillsynsstyrelsen ska varje år, med stöd av det förslag till ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Myndighetens skattning som utarbetats av verkställande direktören, och god­ räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvalt­ känts av förvaltningsstyrelsen, genomföra en skattning av myn­ ningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i till­ dighetens inkomster och utgifter för nästkommande budgetår. synsstyrelsen samt till Europaparlamentet och rådet senast den Senast den 31 mars ska tillsynsstyrelsen överlämna denna skatt­ 31 mars följande år. ning tillsammans med ett förslag till tjänsteförteckning till kom­ missionen. Innan skattningen antas ska verkställande direktörens förslag godkännas av förvaltningsstyrelsen. Kommissionens räkenskapsförare ska därefter sammanställa insti­ tutionernas och de decentraliserade organens preliminära räken­ ( 1 ) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1 . skaper i enlighet med artikel 128 i budgetförordningen.

Bilaga 4

L 331/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

3. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om 2. Myndigheten ska ansluta sig till det interinstitutionella avta­ myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 129 let om interna utredningar som genomförs av Olaf, och ska ome­ i budgetförordningen ska verkställande direktören på eget ansvar delbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid upprätta dess slutliga räkenskaper och överlämna dem till förvalt­ myndigheten. ningsstyrelsen för yttrande.

3. Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstru­ ment som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig 4. Förvaltningsstyrelsen ska avge ett yttrande om myndighe­ bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får tens slutliga räkenskaper. genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från myndigheten, samt hos de anställda som ansvarar för att för­ dela dessa utbetalningar. 5. Senast den 1 juli efter utgången av budgetåret ska verkstäl­ lande direktören tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga redovisningarna till ledamöterna i tillsynsstyrelsen samt KAPITEL VII till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

6. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras. Artikel 67

Immunitet och privilegier

7. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser. Den verkställande direktö­ ren ska även sända en kopia av svaret till förvaltningsstyrelsen och Protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privi­ kommissionen. legier som fogas till fördraget om Europeiska unionen och till EUF-fördraget ska tillämpas på myndigheten och dess personal.

8. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begä­ ran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga Artikel 68 fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl. Personal

1. Tjänsteföreskrifterna, anställningsvillkoren för övriga 9. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekom­ anställda och de bestämmelser som antagits gemensamt av unio­ mendation av rådet som ska fatta sitt beslut med kvalificerad nens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för genomförande av anställningsvillkoren ska gälla för myndighetens personal, inbe­ den budget som inbegriper intäkter från Europeiska unionens all­ gripet dess verkställande direktör och dess ordförande. männa budget och behöriga myndigheter för budgetår N.

2. Förvaltningsstyrelsen ska i samråd med kommissionen anta de nödvändiga genomförandebestämmelserna i enlighet med Artikel 65 bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Finansiella bestämmelser

3. Myndigheten ska gentemot sin personal utöva de befogen­ heter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföre­ Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella bestäm­ skrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt melser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får anställningsvillkoren för övriga anställda. inte avvika från kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförord­ 4. Förvaltningsstyrelsen får anta bestämmelser som gör det ning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets för­ möjligt för myndigheten att anlita utstationerade nationella exper­ ordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för ter från medlemsstaterna. Europeiska gemenskapernas allmänna budget ( 1 ) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande. Artikel 69

Myndighetens ansvar

Artikel 66 1. Vid utomobligatoriskt ansvar ska myndigheten ersätta skada Bestämmelser om bedrägeribekämpning som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Tvister som rör ersättningen av 1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olag­ sådana skador ska avgöras av Europeiska unionens domstol. lig verksamhet ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 1073/1999 gälla för myndigheten utan inskränkning. 2. Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot myndigheten ska regleras av de relevanta bestämmelser ( 1 ) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72 . som gäller för myndighetens personal.

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/81

Artikel 70 Artikel 72

Tystnadsplikt Tillgång till handlingar

1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelsen, 1. Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på handlingar verkställande direktören och myndighetens personal, inbegripet som finns hos myndigheten. tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra perso­ ner som genomför uppgifter för myndigheten på grundval av 2. Senast den 31 maj 2011 ska förvaltningsstyrelsen anta när­ avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i mare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig uni­ nr 1049/2001. onslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.

3. De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med arti­ Artikel 16 i tjänsteföreskrifterna ska vara tillämpliga på dem. kel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom kla­ gomål till Europeiska ombudsmannen eller genom talan vid Europeiska unionens domstol efter överklagande till överklagan­ I enlighet med tjänsteföreskrifterna är personalen, även efter att ha denämnden, beroende på vad som är lämpligast, i enlighet med lämnat tjänsten, skyldig att uppträda med heder och omdöme när villkoren i artiklarna 228 respektive 263 i EUF-fördraget. det gäller att acceptera vissa uppgifter eller motta vissa förmåner.

Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ, eller andra Artikel 73 offentliga eller privata organ får inte försöka påverka myndighe­

Språkordning

tens personal när de utför sina uppgifter.

1. Rådets förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i 2. Med undantag för sådana fall som omfattas av straffrättslig Europeiska ekonomiska gemenskapen ( 2 ) ska gälla för lagstiftning, får inga förtroliga upplysningar som de personer som myndigheten. avses i punkt 1 erhåller i tjänsten röjas till någon person eller myndighet över huvud taget, utom i sammanfattad eller aggrege­ rad form som omöjliggör identifiering av enskilda finansinstitut. 2. Förvaltningsstyrelsen ska fatta beslut om myndighetens interna språkordning.

Skyldigheten enligt punkt 1 och första stycket i denna punkt ska inte hindra den europeiska myndigheten och de nationella till­ 3. De översättningar som krävs för myndighetens verksamhet synsmyndigheterna från att använda upplysningarna för genom­ ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska förandet av de akter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid unionens organ. rättsliga förfaranden för antagande av beslut.

Artikel 74 3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet Överenskommelse om säte med denna förordning och annan unionslagstiftning som är til­ lämplig på finansinstitut. De nödvändiga arrangemangen beträffande myndighetens loka­ ler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska För sådana uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på den verkställande direktö­ och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa ren, ledamöterna i förvaltningsstyrelsen, myndighetens personal hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas praktiskt. och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens god­ kännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myn­ digheten och värdmedlemsstaten. 4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om Denna medlemsstat ska tillhandahålla bästa möjliga verksamhets­ ändring av de interna stadgarna ( 1 ). villkor för myndigheten, däribland en flerspråkig skolundervis­ ning med europeiskt innehåll samt lämpliga kommunikationer.

Artikel 71 Artikel 75

Skydd av personuppgifter

Deltagande av tredjeländer

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldighe­ ter vid deras behandling av personuppgifter enligt direktiv 1. Tredjeländer som har ingått avtal med unionen och därige­ 95/46/EG eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av nom antagit och tillämpar unionsrätten inom myndighetens personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 inom ramen behörighetsområden enligt artikel 1.2, ska kunna delta i myndig­ för dess ansvarsområden. hetens arbete.

( 1 ) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1 . ( 2 ) EGT 17, 6.10.1958, s. 385 .

Bilaga 4

L 331/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 15.12.2010

2. Myndigheten får samarbeta med sådana länder som avses i Artikel 77 punkt 1 som tillämpar en lagstiftning som har erkänts som lik­ värdig inom de behörighetsområden för myndigheten som avses Övergångsbestämmelser för personal i artikel 1.2, såsom föreskrivs i internationella avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 216 i EUF-fördraget. 1. Med avvikelse från artikel 68 ska villkoren i alla anställ­ ningsavtal och avtal om tillfälliga uppdrag som Ceiops eller dess 3. I de relevanta bestämmelserna i de avtal som avses i punk­ sekretariat ingått och som fortfarande är i kraft den 1 januari terna 1 och 2 ska särskilt anges regler om arten och omfattningen 2011 fortsätta att iakttas, fram till den dag då avtalen upphör att av samt förfarandena för deltagande av de länder som anges i gälla. Avtalen får inte förlängas. punkt 1 i myndighetens verksamhet, samt om finansiella bidrag och personal. Det får föreskrivas rätt att låta sig företrädas som observatör i tillsynsstyrelsen, men det ska säkerställas att dessa 2. Alla kontraktsanställda som avses i punkt 1 ska ges möjlig­ länder inte är företrädda vid diskussioner som rör enskilda finans­ het att ingå avtal som tillfälligt anställda enligt artike l 2 a i anställ­ institut, utom i de fall då länderna har direkta intressen i den fråga ningsvillkoren för övriga anställda i de olika lönegrader som anges som behandlas. i myndighetens anställningsplan.

Ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har avtal KAPITEL VIII med Ceiops eller dess sekretariat, ska genomföras efter det att ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER denna förordning trätt i kraft av den myndighet som ingår anställ­ ningsavtal för att kontrollera kompetensen, lämpligheten och integriteten hos dem som ska anställas. Det interna urvalsförfa­ randet ska till fullo beakta den kompetens och erfarenhet som Artikel 76 individen uppvisat före anställningen.

Förberedande åtgärder

3. Beroende på art och nivå hos de funktioner som ska utföras ska godkända sökande ges avtal med en löptid som motsvarar 1. Efter att denna förordning har trätt i kraft och innan myn­ minst den återstående tiden enligt det föregående avtalet. digheten inrättas ska Ceiops i nära samarbete med kommissionen förbereda ersättandet av Ceiops med myndigheten.

4. Relevant nationell lagstiftning om anställningsavtal och andra relevanta instrument ska fortsätta att tillämpas på medlem­ 2. Så snart myndigheten har inrättats ska kommissionen mar av personalen med tidigare avtal som väljer att inte söka avtal ansvara för inrättandet av administrationen och den inledande som tillfälligt anställda, eller som inte erbjuds sådana avtal i enlig­ administrativa driften av myndigheten, till dess att myndigheten het med punkt 2. har utnämnt en verkställande direktör.

För detta ändamål, och fram till dess att den verkställande direk­ Artikel 78 tören tillträder sitt arbete efter att ha utnämnts av tillsynsstyrel­ sen enligt artikel 51, får kommissionen tillfälligt förordna en Nationella bestämmelser tjänsteman för att som ställföreträdare genomföra den verkstäl­ lande direktörens uppgifter. Denna period ska begränsas till den tid som behövs för att utse en verkställande direktör för Medlemsstaterna ska införa lämpliga bestämmelser för att säker­ myndigheten. ställa att denna förordning tillämpas på ett effektivt sätt.

Den tillfällige verkställande direktören får godkänna alla betal­ ningar som omfattas av de anslag som ingår i myndighetens bud­ Artikel 79 get, när de godkänts av förvaltningsstyrelsen, och får ingå avtal, Ändringar även anställningsavtal, när tjänsteförteckningen för myndigheten har antagits.

Beslut 716/2009/EG ändras härmed genom att Ceiops avförs från förteckningen över stödmottagare i avsnitt B i bilagan till det 3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillsynsstyrelsens eller beslutet. förvaltningsstyrelsens befogenheter.

4. Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till Artikel 80 Ceiops. Ceiops alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten Upphävande automatiskt överföras till myndigheten. Ceiops ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skul­ der vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och Kommissionens beslut 2009/79/EG om inrättande av Ceiops ska godkännas av Ceiops och av kommissionen. upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2011 .

Bilaga 4

15.12.2010 SV Europeiska unionens officiella tidning L 331/83

Artikel 81 c) det är lämpligt att förenkla och stärka strukturen för ESFS för att öka samstämmigheten mellan makro- och mikronivåerna Översynsklausul och mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna,

1. Senast den 2 januari 2014 och därefter vart tredje år ska d) utvecklingen av ESFS följer den globala utvecklingen, kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rap­ porten ska innehålla en utvärdering av bland annat: e) det finns tillräcklig mångfald och kompetens inom ESFS,

a) vilken grad av konvergens som har uppnåtts av de behöriga f) transparensen och ansvarigheten är tillräckliga när det gäller myndigheterna när det gäller tillsynspraxis, kraven på offentliggörande,

i) konvergensen i fråga om de behöriga myndigheternas g) myndigheten har tillräckliga resurser för att utföra sina funktionella oberoende och när det gäller standarder arbetsuppgifter, motsvarande bolagsstyrning, h) myndigheten ska ha kvar sitt säte eller om det är lämpligt att ii) myndighetens opartiskhet, objektivitet och oberoende, flytta de europeiska tillsynsmyndigheterna till ett gemensamt säte för att utveckla bättre samordning dem emellan. b) tillsynskollegiernas funktionssätt, 3. När det gäller frågan om direkt tillsyn över institutioner eller c) framsteg som har gjorts på väg mot konvergens inom områ­ infrastrukturer med alleuropeisk räckvidd ska kommissionen, dena förebyggande, hantering och lösande av kriser, inklu­ med beaktande av marknadsutvecklingen, utarbeta en årlig rap­ sive unionens finansieringsmekanismer, port om huruvida det är lämpligt att ge myndigheten ytterligare tillsynsuppgifter på detta område. d) myndighetens roll i fråga om systemrisk, 4. Den rapport som anges i punkt 1 och eventuella åtföljande e) tillämpningen av den skyddsklausul som föreskrivs i förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. artikel 38,

f) tillämpningen av den rättsligt bindande medlarroll som före­ Artikel 82 skrivs i artikel 19.

Ikraftträdande

2. Den rapport som avses i punkt 1 ska också innehålla en utvärdering av huruvida Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentlig­ gjorts i Europeiska unionens officiella tidning . a) det är lämpligt att fortsätta med separat tillsyn av bankverk­ samhet, försäkringar, tjänstepensioner, värdepappers- och Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2011, med undan­ finansmarknader, tag för artiklarna 76, 77.1 och 77.2, vilka ska tillämpas från och med den dag denna förordning träder i kraft. b) det är lämpligt att övervaka tillsynsverksamhet och affärs­ verksamhet separat eller av samma tillsynsorgan, Myndigheten ska inrättas den 1 januari 2011 .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 24 november 2010 .

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande J. BUZEK O. CHASTEL

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/2175

av den 18 december 2019

om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska

bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om

inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),

förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om

index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta

investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av

medel

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande ( 1 ),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 2 ),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och

av följande skäl:

(1) Efter finanskrisen och till följd av rekommendationerna från den expertgrupp på hög nivå som leddes av Jacques de Larosière har unionen gjort betydande framsteg i arbetet för att inte bara skärpa, utan i större utsträckning harmonisera, reglerna för de finansiella marknaderna i form av ett enhetligt regelverk. Unionen har även upprättat det europeiska systemet för finansiell tillsyn – ett tvåpelarsystem med både mikrotillsyn, som samordnas av de europeiska tillsynsmyndigheterna, och makrotillsyn, genom inrättandet av Europeiska systemrisknämnden (ESRB). De tre europeiska tillsynsmyndigheterna – dvs. den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska 4 bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 ( ), den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa),

( 1 ) EUT C 255, 20.7.2018, s. 2 och EUT C 37, 30.1.2019, s. 1. ( 2 ) EUT C 227, 28.6.2018, s. 63 och EUT C 110, 22.3.2019, s. 58. ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 december 2019. ( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

Bilaga 5

L 334/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 ( 5 ) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 ( 6 ) (nedan tillsammans kallade inrättandeförordningarna ) – inledde sin verksamhet i januari 2011. De europeiska tillsynsmyndigheternas övergripande mål är att på ett hållbart sätt öka stabiliteten och effektiviteten i det finansiella systemet inom hela unionen samt att stärka konsument- och investerarskyddet.

(2) De europeiska tillsynsmyndigheterna har på ett avgörande sätt bidragit till att harmonisera reglerna på de finansiella marknaderna i unionen genom att lämna underlag för kommissionens initiativ till förordningar och direktiv som därefter antas av Europaparlamentet och rådet. De europeiska tillsynsmyndigheterna har även överlämnat förslag till närmare tekniska regler till kommissionen som därefter har antagits som delegerade akter och genomförandeakter.

(3) De europeiska tillsynsmyndigheterna har dessutom bidragit till ökad konvergens i den finansiella tillsynen och i tillsynspraxis inom unionen genom att utfärda riktlinjer som riktar sig till behöriga myndigheter eller finansiella institut eller finansmarknadsaktörer och genom att samordna översyner av tillsynspraxis.

(4) Ytterligare befogenheter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna för att de ska kunna uppnå dessa mål förutsätter dessutom en lämplig styrningsstruktur, effektivt utnyttjande av resurser och tillräcklig finansiering. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna inte har tillräcklig finansiering eller inte styrs på ett effektivt sätt räcker det inte att bara utöka deras befogenheter för att de ska kunna uppnå sina mål.

(5) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter agera i enlighet med den proportionalitetsprincip som fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt med riktlinjerna för bättre lagstiftning. Innehållet i och formen för de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet och åtgärder, inbegripet instrument såsom riktlinjer, rekommendationer, yttranden eller frågor och svar, bör alltid ha sin grund i och hålla sig inom ramarna för lagstiftningsakterna som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna eller vara inom deras befogenheter. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen för denna förordning och de bör agera i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna hos den finansiella verksamhet som bedrivs av de finansiella institut eller företag som berörs.

(6) I sitt meddelande av den 8 juni 2017 om halvtidsutvärderingen av handlingsplanen för kapitalmarknadsunionen framhöll kommissionen att en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster är avgörande för att undanröja regelarbitrage mellan medlemsstaterna när de utövar tillsyn, för att snabba på marknadsintegrationen och för att realisera de möjligheter som en inre marknad kan erbjuda finansiella enheter och investerare.

(7) Det är därför särskilt angeläget att ytterligare framsteg mot konvergens i tillsynen görs så att kapitalmarknadsunionen kan fullbordas. Tio år efter det att den finansiella krisen bröt ut och ett nytt tillsynssystem inrättades står det klart att utvecklingen inom finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen i allt större utsträckning kommer att påverkas av två viktiga faktorer: hållbar finansiering och tekniska innovationer. Båda har potential att förändra finansiella tjänster och vårt system för finansiell tillsyn bör vara rustat för att hantera dem. Det är därför av mycket viktigt att det finansiella systemet bidrar fullt ut till att hantera kritiska hållbarhetsutmaningar. Detta förutsätter att de europeiska tillsynsmyndigheterna aktivt bidrar till att skapa lämplig reglerings- och tillsynsram.

(8) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha en framträdande roll i identifiering och rapportering av risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsrelaterade faktorer utgör för den finansiella stabiliteten och i arbetet för att få aktiviteten på de finansiella marknaderna att i högre grad överensstämma med hållbarhetsmålen. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör utfärda riktlinjer för hur hållbarhetshänsyn i praktiken kan integreras i unionens relevanta finanslagstiftning och verka för en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser när de väl har antagits. När de tar initiativ till och samordnar unionsomfattande stresstester för att bedöma finansiella instituts motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling bör de europeiska tillsynsmyndigheterna vederbörligen beakta de risker som miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsrelaterade faktorer kan innebära för dessa institut.

( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). ( 6 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/3

(9) Tekniska innovationer har fått ett allt större inflytande på den finansiella sektorn, vilket har lett till att behöriga myndigheter tagit olika initiativ för att hantera den tekniska utvecklingen. För att fortsätta främja ökad konvergens i tillsynen och utbyta bästa praxis dels mellan relevanta myndigheter, dels mellan relevanta myndigheter och finansiella institut eller finansmarknadsaktörer, bör de europeiska tillsynsmyndigheternas övervakningsfunktion och tillsynssamordning stärkas.

(10) Tekniska framsteg på de finansiella marknaderna kan bidra till finansiell inkludering, ge tillgång till finansiering, stärka marknadernas integritet och effektivitet samt även minska hindren för tillträde till dessa marknader. Om det är relevant för tillämpliga materiella regler bör utbildningen av behöriga myndigheter även omfatta tekniska innovationer. Detta bör bidra till att förhindra att medlemsstaterna utvecklar olika sätt att hantera dessa frågor.

(11) EBA bör, inom sitt sakkunskapsområde, övervaka faktorer som hindrar eller påverkar konsolidering av tillsynen och kan avge yttranden eller rekommendationer i syfte att identifiera lämpliga sätt att åtgärda sådana hinder eller sådan påverkan.

(12) Frågor och svar är ett viktigt konvergensverktyg som främjar gemensamma metoder och gemensam praxis i tillsynen genom att ge vägledning om tillämpningen av unionsrättsakter inom de europeiska tillsynsmyndigheternas behörighetsområde.

(13) Det blir allt viktigare att främja en konsekvent, systematisk och verkningsfull övervakning och bedömning av risker avseende penningtvätt och finansiering av terrorism i unionens finansiella system. Att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism är ett gemensamt ansvar som delas mellan medlemsstaterna och unionens institutioner och organ inom deras respektive mandat. De bör inrätta mekanismer för bättre samarbete, samordning och ömsesidigt bistånd där de verktyg och åtgärder som finns att tillgå enligt nuvarande regelverk och institutionella ramar utnyttjas fullt ut.

(14) Med tanke på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten om finanssektorn missbrukas för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och eftersom det är inom banksektorn som det är mest sannolikt att riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism får systemeffekter, och med utgångspunkt i de erfarenheter som gjorts av EBA, som är en myndighet där de nationella behöriga myndigheterna i alla medlemsstater är företrädda, när det gäller att skydda banksektorn från sådant missbruk, bör EBA ha en ledande samordnings- och övervakningsroll på unionsnivå för att hindra att det finansiella systemet används för sådana syften. Det är därför nödvändigt att utöka EBA:s nuvarande befogenheter och ge myndigheten befogenhet att vidta åtgärder inom tillämpningsområdet för förordningarna (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, i den mån som denna befogenhet avser förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, när det gäller finanssektorsaktörer och behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem, som omfattas av dessa förordningar. En centralisering av detta mandat för hela finanssektorn till EBA skulle dessutom optimera utnyttjandet av myndighetens expertis och resurser, utan att påverka de väsentliga skyldigheter som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 ( 7 ).

(15) För att kunna fullgöra sina uppgifter på ett verkningsfullt sätt bör EBA fullt ut utnyttja sina befogenheter och verktyg enligt förordning (EU) nr 1093/2010 samtidigt som proportionalitetsprincipen respekteras. För detta ändamål bör EBA utarbeta standarder för reglering och tillsyn, i synnerhet genom att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder, förslag till tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer samt avge yttranden för att förebygga och förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism via finanssektorn och främja en enhetlig tillämpning av dem i enlighet med det mandat som ges i de relevanta lagstiftningsakter som avses i artiklarna 1.2 och 16 i inrättandeförordningarna. De åtgärder som EBA vidtar för att främja integritet, transparens och säkerhet i det finansiella systemet och för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör inte gå utöver vad som behövs för att uppnå målen i den här förordningen och i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna, och vederbörlig hänsyn bör tas till riskernas art, omfattning och komplexitet, liksom affärspraxis, affärsmodeller, hur stora aktörerna i den finansiella sektorn är samt marknadens storlek.

( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).

Bilaga 5

L 334/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

(16) Det är viktigt att EBA i sin nya roll samlar in all relevant information om brister avseende penningtvätt och finansiering av terrorism som upptäcks av relevanta unionsmyndigheter och nationella myndigheter, utan att det påverkar de uppgifter som myndigheterna tilldelas enligt direktiv (EU) 2015/849 och utan att det ger upphov till onödigt dubbelarbete. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 ( 8 ), bör EBA lagra sådan information i en central databas och främja samarbete mellan myndigheter genom att säkerställa att relevant information sprids på lämpligt sätt. EBA bör därför ha i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder avseende informationsinsamling. EBA får även, när så är lämpligt överlämna bevisning som den förfogar över och som kan leda till rättsliga förfaranden, till den berörda medlemsstatens nationella rättsliga myndigheter och, i den mån uppgifterna rör medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten enligt rådets förordning (EU) 2017/1939 ( 9 ), till Europeiska åklagarmyndigheten, för dessa uttryckligen tilldelade uppgifter.

(17) EBA bör inte samla in information om konkreta misstänkta transaktioner som finanssektorsaktörer är skyldiga att rapportera till EU:s finansunderrättelseenheter i sina medlemsstater enligt direktiv (EU) 2015/849. Svagheter bör betraktas som väsentliga om de utgör en överträdelse eller en potentiell överträdelse från en finanssektorsaktörs sida, eller utgör olämplig eller ineffektiv tillämpning från en finanssektorsaktörs sida, eller olämplig eller ineffektiv tillämpning från en finanssektorsaktörs sida av sina interna riktlinjer och förfaranden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av rättsliga bestämmelser om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En överträdelse anses ha inträffat när en finanssektorsaktör underlåter att uppfylla kraven i någon av unionsakterna och i nationell rätt som införlivar sådana krav, enligt vad som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna, i den mån som dessa akter bidrar till att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. En potentiell överträdelse föreligger om den behöriga myndigheten har rimliga skäl att misstänka att en överträdelse har ägt rum, men i detta skede inte är i stånd att fastställa att den har ägt rum. På grund av den information som erhållits i detta skede, till exempel information från inspektioner på plats eller från externa förfaranden, är det emellertid mycket troligt att en överträdelse har ägt rum. Olämplig eller ineffektiv tillämpning av rättsliga bestämmelser inträffar när en finanssektorsaktör underlåter att genomföra kraven i dessa rättsakter på ett tillfredsställande sätt. Olämplig eller ineffektiv tillämpning av en finanssektorsaktörs interna riktlinjer och förfaranden som syftar till att säkerställa efterlevnaden av dessa akter bör betraktas som en svaghet som avsevärt ökar risken för att överträdelser har ägt rum eller kan äga rum.

(18) Vid bedömning av sårbarheter och risker för penningtvätt och finansiering av terrorism i finanssektorn bör EBA också beakta följderna för penningtvätt och finansiering av terrorism från alla förbrott, inbegripet skattebrott i tillämpliga fall.

(19) På begäran bör EBA ge bistånd till behöriga myndigheter inom ramen för utövandet av deras tillsynsuppgifter. EBA bör även noggrant samordna sitt arbete och, om så är lämpligt, utbyta information med behöriga myndigheter, bland annat Europeiska centralbanken i egenskap av tillsynsansvarigt organ, och med myndigheter som anförtrotts att utöva tillsyn över de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv (EU) 2015/849, för att säkerställa effektivitet och undvika alla former av överlappande eller inkonsekventa åtgärder för att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

(20) EBA bör genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter samt riskbedömningar av lämpligheten i behöriga myndigheters strategier och resurser vad avser de viktigaste framväxande risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som identifierats i den överstatliga riskbedömningen. När EBA utför sådana inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010, bör EBA ta hänsyn såväl till relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och mellanstatliga organ med befogenhet när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som till kommissionens tvåårsrapport enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2015/849 och till den nationella riskbedömning som den berörda medlemsstaten utarbetat enligt artikel 7 i det direktivet.

( 8 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39). ( 9 ) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/5

(21) Vidare bör EBA även ha en ledande roll när det gäller att bidra till att underlätta samarbete mellan behöriga myndigheter i unionen och relevanta myndigheter i tredjeländer i dessa frågor i syfte att bättre kunna samordna åtgärder på unionsnivå i samband med väsentliga fall av penningtvätt och finansiering av terrorism med gränsöverskridande tredjelandsaspekter. Denna roll bör inte inverka på de normala kontakterna mellan behöriga myndigheter och myndigheterna i tredjeland.

(22) För att effektivisera efterlevnadskontrollen i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism, och för att säkerställa en bättre samordning av de nationella behöriga myndigheternas åtgärder mot överträdelser av direkt tillämplig unionsrätt eller nationella införlivandeåtgärder, bör EBA ha befogenhet att analysera den insamlade informationen och, om nödvändigt, utreda påstådda väsentliga överträdelser av unionsrätten, eller underlåtenhet att tillämpa den, som kommit till EBA:s kännedom och, om det finns indikationer på väsentliga överträdelser, begära att behöriga myndigheter ska undersöka potentiella överträdelser av relevanta regler och överväga beslut om sanktioner för finanssektorsaktörer som ålägger dessa att uppfylla sina rättsliga skyldigheter. Den befogenheten bör endast användas när EBA har indikationer på väsentliga överträdelser.

(23) Vid tillämpning av förfarandet för överträdelse av unionsrätten som föreskrivs i artikel 17 i inrättandeförordningarna och för att säkerställa en korrekt tillämpning av unionsrätten bör de europeiska tillsynsmyndigheterna lättare och snabbare få tillgång till uppgifter. De bör därför genom en vederbörligen motiverad begäran kunna begära uppgifter direkt från andra behöriga myndigheter när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att erhålla den information som anses nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.

(24) För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs att behöriga myndigheter har samma tillvägagångssätt. De behöriga myndigheternas verksamhet är därför föremål för inbördes utvärderingar. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör även säkerställa att metoder tillämpas på samma sätt. Sådana inbördes utvärderingar bör inte endast inriktas på konvergens i tillsynspraxis utan också på behöriga myndigheters förmåga att uppnå tillsynsresultat av hög kvalitet och på dessa behöriga myndigheters oberoende. De huvudsakliga resultaten av sådana inbördes utvärderingar bör offentliggöras för att uppmuntra regelefterlevnad och öka transparensen, utom om ett sådant offentliggörande skulle innebära risker för den finansiella stabiliteten.

(25) Med tanke på hur viktigt det är att säkerställa att unionens tillsynsregler för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism tillämpas ändamålsenligt är det av största vikt att tillsynspraxis omfattas av inbördes utvärderingar, så att en objektiv och transparent bild av denna praxis framträder. EBA bör också bedöma de behöriga myndigheternas strategier, kapacitet och resurser för att hantera framväxande risker avseende penningtvätt och finansiering av terrorism.

(26) För att kunna utföra sina uppgifter och utöva sina befogenheter för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör det vara möjligt för EBA, efter att ha fattat ett beslut riktat till den behöriga myndigheten, att kunna fatta enskilda beslut riktade till finanssektorsaktörer inom ramen för förfarandet vid överträdelser av unionsrätten och förfarandet för bindande medling även när de materiella reglerna inte är direkt tillämpliga på sådana aktörer. När de materiella reglerna fastställs i direktiv bör EBA tillämpa nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som på dagen för ikraftträdandet av denna förordning uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, bör EBA tillämpa nationell rätt i den mån dessa alternativ har utnyttjats.

(27) När denna förordning bemyndigar EBA att tillämpa nationell rätt som införlivar direktiven kan denna nationella rätt tillämpas av EBA endast i den mån det är nödvändigt för att utföra de uppgifter som EBA tilldelas genom unionsrätten. EBA bör därför tillämpa alla relevanta unionsregler, och när sådana regler fastställs i direktiv bör myndigheten tillämpa den nationella rätten som införlivar dessa direktiv i den utsträckning som krävs enligt unionsrätten, i syfte att åstadkomma en enhetlig tillämpning av rätten i hela unionen samtidigt som relevant nationell rätt respekteras.

Bilaga 5

L 334/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

(28) Om ett beslut av EBA grundar sig på eller har ett samband med befogenheterna för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och det rör finanssektorsaktörer eller behöriga myndigheter inom Eiopas eller Esmas område, bör EBA kunna fatta det beslutet i samförstånd med Eiopa eller Esma i respektive fall. Eiopa och Esma bör, när de ger sina synpunkter, i varje enskilt fall beakta hur brådskande det aktuella beslutet är och överväga att använda påskyndade beslutsförfaranden i linje med sina respektive internstyrningsregler.

(29) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör säkerställa att det är möjligt att lämna den informationen anonymt eller konfidentiellt och säkert. Den rapporterande personen bör vara skyddad mot repressalier. De europeiska tillsynsmyndigheterna bör lämna återkoppling till den rapporterande personen.

(30) För att uppnå en harmoniserad tillsyn över den finansiella sektorn krävs vidare att tvister mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i gränsöverskridande situationer kan lösas på ett effektivt sätt. De befintliga tvistlösningsreglerna är inte helt tillfredsställande. De bör därför anpassas så att de blir lättare att tillämpa.

(31) En viktig del av de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete med konvergens i tillsynspraxis är att främja en gemensam tillsynskultur i unionen. Myndigheten får därför regelbundet fastställa upp till två prioriteringar som är av relevans för hela unionen. De behöriga myndigheterna bör beakta dessa prioriteringar när de utarbetar sina arbetsprogram. Tillsynsstyrelsen för varje europeisk tillsynsmyndighet bör diskutera de behöriga myndigheternas relevanta verksamhet som ska utföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta.

(32) Kommittéernas för inbördes utvärdering bör möjliggöra ingående analyser baserade på de granskade myndigheternas självutvärderingar, följda av en bedömning av kommittén för inbördes utvärdering. Medlemmar av en behörig myndighet under granskning bör inte delta i utvärderingen i den mån den rör den berörda myndigheten i fråga.

(33) Erfarenheterna från de europeiska tillsynsmyndigheternas praktiska arbete har visat på fördelarna med stärkt samordning inom vissa områden via tillfälliga grupper eller plattformar. Denna förordning bör utgöra rättslig grund för och stärka sådana arrangemang genom ett nytt verktyg, nämligen inrättandet av samordningsgrupper. Samordningsgrupperna bör främja enhetlighet i de behöriga myndigheternas tillsynspraxis, särskilt genom utbyte av information och erfarenheter. Det bör vara obligatoriskt för alla behöriga myndigheter att delta i dessa samordningsgrupper och de behöriga myndigheterna bör ge nödvändig information till samordningsgrupperna. Det bör övervägas att inrätta samordningsgrupper närhelst de behöriga myndigheterna upptäcker ett samordningsbehov mot bakgrund av en viss marknadsutveckling. Sådana samordningsgrupper får inrättas inom alla områden som omfattas av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i inrättandeförordningarna.

(34) För ordnade och väl fungerande internationella finansiella marknader krävs det övervakning av beslut om tredjeländers likvärdighet som har antagits av kommissionen. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör övervaka utvecklingen inom reglering och tillsyn samt hur efterlevnaden kontrolleras i dessa tredjeländer. Den bör göra detta för att kontrollera huruvida kriterierna för dessa beslut och eventuella villkor i besluten fortfarande uppfylls. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör överlämna en konfidentiell rapport om sin övervakning till kommissionen en gång om året. Varje europeisk tillsynsmyndighet bör i detta sammanhang även, när så är möjligt, upprätta administrativa arrangemang med tredjeländers behöriga myndigheter för att få information för kontrolländamål och för samordning av tillsynen. Denna skärpta tillsynsordning bör säkerställa att tredjeländers likvärdighet blir mer transparent, mer förutsägbar för de berörda tredjeländerna och mer enhetlig inom alla sektorer.

(35) ESRB:s företrädare i tillsynsstyrelsen bör lägga fram ESRB:s styrelses gemensamma syn med särskild inriktning på den finansiella stabiliteten.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/7

(36) För att säkerställa att lämplig expertis ligger till grund för beslut om åtgärder avseende förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism måste en permanent intern kommitté inrättas i EBA. Den kommittén bör bestå av företrädare på hög nivå, från myndigheter och organ som ansvarar för att kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen om förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, med sakkunskaper och beslutsbefogenheter när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. I den kommittén bör även ingå företrädare på hög nivå från de europeiska tillsynsmyndigheterna med sakkunskap om olika affärsmodeller och deras respektive sektorsspecifika aspekter. Den kommittén bör granska och bereda EBA:s beslut. För att undvika dubbelarbete ska denna nya kommitté ersätta den befintliga underkommitté för bekämpning av penningtvätt som inrättats under de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté. Det bör vara möjligt för de europeiska tillsynsmyndigheterna att lämna skriftliga synpunkter på alla den interna kommitténs utkast till beslut, som EBA:s tillsynsstyrelse vederbörligen bör beakta innan den fattar sitt slutliga beslut.

(37) I överensstämmelse med målet om att skapa ett mer enhetligt och fungerande tillsynssystem i unionen för att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, göra en heltäckande bedömning av hur de särskilda uppgifter som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och som tilldelats EBA enligt denna förordning utförs, hur de fungerar och hur ändamålsenliga de är. I synnerhet bör bedömningen – i möjligaste mån – återspegla erfarenheter som gjorts i situationer där EBA begär att en behörig myndighet ska: utreda finanssektorsaktörers eventuella överträdelser av nationell rätt i den utsträckning denna rätt har införlivat direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten; överväga att införa sanktioner för den berörda finanssektorsaktören för sådana överträdelser; eller överväga att anta ett individuellt beslut riktat till den finanssektorsaktören med krav på att aktören vidtar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt nationell rätt i den utsträckning som denna lagstiftning införlivar direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten. Den bör på samma sätt återspegla sådana erfarenheter när EBA tillämpar nationell rätt i den utsträckning som denna rätt införlivar direktiven eller utnyttjar alternativ som beviljats medlemsstaterna enligt unionsrätten. Kommissionen bör senast den 11 januari 2022 förelägga Europaparlamentet och rådet denna bedömning som en del av den rapport som avses i artikel 65 i direktiv (EU) 2015/849 och, om lämpligt, tillsammans med lagstiftningsförslag. Fram till dess att denna bedömning har lagts fram bör de befogenheter, som tilldelas EBA i artiklarna 9b, 17.6 och 19.4 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, betraktas som en provisorisk lösning, i den mån de tillåter EBA att rikta begäranden till behöriga myndigheter om eventuella överträdelser av nationell rätt eller tillåter EBA att tillämpa nationell rätt.

(38) För att konfidentialiteten i de europeiska tillsynsmyndigheternas arbete ska upprätthållas bör kravet på tystnadsplikt även omfatta alla personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till den berörda europeiska tillsynsmyndighetens uppdrag.

(39) Inrättande förordningarna samt de sektorsspecifika lagstiftningsakterna kräver att de europeiska tillsynsmyndigheterna försöker upprätta effektiva administrativa arrangemang, däribland informationsutbyte, med tredjeländers tillsynsmyndigheter. Behovet av effektivt samarbete och informationsutbyte bör bli ännu större när vissa av de europeiska tillsynsmyndigheterna, enligt denna ändringsförordning, får ett utökat och mer övergripande ansvar för tillsynen över tredjeländers enheter och deras verksamhet. Om de europeiska tillsynsmyndigheterna i det sammanhanget behandlar personuppgifter, till exempel genom att skicka dem till länder utanför unionen, måste de uppfylla kraven i förordning (EU) 2018/1725. Om det inte finns ett beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder, till exempel inom ramen för sådana administrativa överenskommelser som avses i artikel 48.3 b i förordning (EU) 2018/1725, får de europeiska tillsynsmyndigheterna utbyta personuppgifter med myndigheter i tredjeländer med stöd av det undantag för situationer där det föreligger ett sådant allmänintresse som anges i artikel 50.1 d i den förordningen och som särskilt gäller internationellt informationsutbyte mellan finansiella tillsynsmyndigheter.

(40) I inrättandeförordningarna föreskrivs att de europeiska tillsynsmyndigheterna, i samarbete med ESRB, bör ta initiativ till och samordna unionsomfattande stresstester för att bedöma finansiella instituts eller finansmarknadsaktörers motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling. De bör även säkerställa att en enhetlig metod i möjligaste mån tillämpas på nationell nivå för sådana tester. Det bör när det gäller alla europeiska tillsynsmyndigheter även förtydligas att behöriga myndigheters tystnadsplikt inte bör hindra dem från att överföra resultat av stresstester till de europeiska tillsynsmyndigheterna för offentliggörande.

Bilaga 5

L 334/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

(41) För att säkerställa en hög grad av konvergens inom tillsyn och godkännande av interna modeller i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG ( 10 ) bör Eiopa på begäran kunna bistå de behöriga myndigheterna i beslutet om godkännande av interna modeller.

(42) För att de europeiska tillsynsmyndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter avseende konsumentskydd bör de, i tillämpliga fall, ha rätt att samordna behöriga myndigheters så kallade anonyma kundbesöksundersökningar .

(43) De europeiska tillsynsmyndigheterna bör ha tillräckligt med resurser och personal för att inom ramen för sina olika befogenheter enligt denna förordning på ett effektivt sätt kunna bidra till en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig finansiell tillsyn. Ytterligare befogenheter och arbetsuppgifter som tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna bör åtföljas av tillräckliga personalresurser och finansiella resurser.

(44) Beroende på hur omfattningen av den direkta tillsynen utvecklar sig kan det krävas att finansiella institut och finansmarknadsaktörer som står under de europeiska tillsynsmyndigheternas direkta tillsyn måste ge ytterligare bidrag på grundval av den relevanta europeiska tillsynsmyndighetens uppskattade utgifter.

(45) Bristande överensstämmelser i handelsuppgifters kvalitet, format, tillförlitlighet och kostnad inverkar negativt på transparensen, investerarskyddet och marknadens effektivitet. För att förbättra övervakning och rekonstruktion av handelsuppgifter, sådana uppgifters enhetlighet och kvalitet och deras tillgång och tillgänglighet till en rimlig kostnad i hela unionen för de berörda handelsplatserna infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU ( 11 ) en ny rättslig ram för datarapporteringstjänster, inbegripet auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster.

(46) Kvaliteten på handelsuppgifter och på behandling och tillhandahållande av sådana uppgifter, inklusive behandling och tillhandahållande över gränserna, är av yttersta vikt för att uppnå huvudmålet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 ( 12 ), nämligen att stärka de finansiella marknadernas transparens. Tillhandahållandet av tjänster rörande grundläggande uppgifter är således avgörande för att användare ska kunna få en överblick över handelsverksamheten på unionens finansiella marknader och för att de behöriga myndigheterna ska få korrekt och heltäckande information om relevanta transaktioner.

(47) Uppgifter om handel är vidare ett allt viktigare verktyg för en effektiv efterlevnadskontroll av kraven i förordning (EU) nr 600/2014. Med hänsyn till de gränsöverskridande aspekterna på datahantering, datakvalitet och behovet av stordriftsfördelar och i syfte att undvika de negativa effekterna av potentiella skillnader på både datakvalitet och den verksamhet som utförs av leverantörer av datarapporteringstjänster är det lämpligt och motiverat att överföra auktorisations- och tillsynsbefogenheter i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster från behöriga myndigheter till Esma, utom för de som omfattas av ett undantag, och att ange dessa befogenheter i förordning (EU) nr 600/2014, vilket samtidigt möjliggör konsolidering av fördelarna av att sammanföra datarelaterad kompetens i Esma.

(48) Icke-professionella investerare bör få tillräcklig information om potentiella risker när de beslutar att investera i ett finansiellt instrument. Unionens rättsliga ramar syftar till att minska risken för vilseledande försäljning där ickeprofessionella investerare köper finansiella produkter som inte motsvarar deras behov eller förväntningar. För detta ändamål stärks i direktiv 2014/65/EU och förordning (EU) nr 600/2014 organisations- och affärsuppförandekraven, så att värdepappersföretagen agerar i sina kunders bästa intresse. Bland dessa krav ingår utökad riskinformation till kunder, bättre bedömning av rekommenderade produkters lämplighet och en skyldighet att distribuera finansiella instrument till den identifierade målmarknaden, med beaktande av faktorer som emittenters solvens. Esma bör fullt ut använda sin befogenhet att säkerställa konvergens i tillsynen och stödja de nationella myndigheterna i arbetet för att uppnå en hög nivå på investerarskyddet och en ändamålsenlig övervakning av finansiella produkters risker.

( 10 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1). ( 11 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). ( 12 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/9

(49) Det är viktigt att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv inlämning, sammanställning och analys av uppgifter och ett ändamålsenligt och effektivt offentliggörande av uppgifter för att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven i regelverken för transparens före och efter handel samt för handelsskyldigheter, samt för att få referensuppgifter i enlighet med förordning (EU) nr 600/2014 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 ( 13 ). Utöver de behöriga myndigheterna bör Esma således också få befogenhet att direkt samla in uppgifter från marknadsaktörer när det gäller uppfyllandet av kraven på transparens före och efter handel, och att auktorisera och övervaka leverantörer av datarapporteringstjänster.

(50) Genom att ge Esma denna befogenhet möjliggörs en central auktorisation och övervakning som innebär att man lämnar den nuvarande situationen där flera handelsplatser, systematiska internhandlare, godkända publiceringsarrangemang (APA) och tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation (CTP) måste lämna uppgifter till flera olika behöriga myndigheter och där uppgifterna först därefter lämnas till Esma. Ett centralt förvaltat system bör vara mycket fördelaktigt för marknadsaktörer när det gäller större datatransparens, investerarskydd och marknadseffektivitet.

(51) Tilldelning av datainsamlings-, auktorisations- och övervakningsbefogenheter från de behöriga myndigheterna till Esma är också centralt för andra uppgifter som Esma utför enligt förordning (EU) nr 600/2014, som marknadsövervakning och Esmas befogenheter att tillfälligt ingripa.

(52) För att kunna utöva sina tillsynsbefogenheter i fråga om databehandling och tillhandahållande av uppgifter på ett ändamålsenligt sätt bör Esma ha möjlighet att utföra utredningar och kontroller på plats. Esma bör kunna påföra sanktionsavgifter eller viten för att tvinga leverantörer av datarapporteringstjänster att upphöra med en överträdelse, att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts av Esma eller att underkasta sig en utredning eller kontroll på plats, och Esma bör också kunna påföra administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder när man konstaterar att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har överträtt förordning (EU) nr 600/2014.

(53) Finansiella produkter som använder kritiska referensvärden är tillgängliga i samtliga medlemsstater. Sådana referensvärden är därför väsentliga för de finansiella marknadernas funktion och den finansiella stabiliteten i unionen. Tillsynen över ett kritiskt referensvärde bör följaktligen bygga på en övergripande bild av de potentiella effekterna, inte enbart i den medlemsstat där administratören är belägen och de medlemsstater där dess rapportörer är belägna, utan i hela unionen. Esma bör således utöva tillsyn över vissa kritiska referensvärden på unionsnivå. För att undvika dubbelarbete bör tillsyn över administratörer av kritiska referensvärden, inklusive eventuella icke-kritiska referensvärden som de också administrerar, endast utövas av Esma.

(54) Eftersom administratörer av och rapportörer till kritiska referensvärden omfattas av striktare krav än administratörer av och rapportörer till andra referensvärden bör fastställandet av referensvärden som kritiska utföras av kommissionen eller begäras av Esma och kodifieras av kommissionen. Eftersom de nationella behöriga myndigheterna har bäst tillgång till uppgifter och information om de referensvärden de utövar tillsyn över, bör de underrätta kommissionen eller Esma om de referensvärden som de anser uppfylla kriterierna för att vara kritiska

(55) Förfarandet för att fastställa referensmedlemsstaten för sådana administratörer av referensvärden belägna i tredjeländer som ansöker om erkännande i unionen är besvärligt och tidskrävande för både sökande aktörer och nationella behöriga myndigheter. Sökande kan försöka påverka detta fastställande i hopp om tillsynsarbitrage. Sådana administratörer av referensvärden kan på ett strategiskt sett välja rättsliga företrädare i en medlemsstat där de bedömer att tillsynen är mindre strikt. Genom ett harmoniserat tillvägagångssätt där Esma utgör behörig myndighet för att erkänna administratörer av referensvärden från tredjeländer undviks dessa risker och även kostnaderna för att fastställa referensmedlemsstaten samt för efterföljande tillsyn. Genom Esmas roll som behörig myndighet för erkända administratörer av referensvärden från tredjeländer fastställs Esma som motparten i unionen för tillsynsorgan i tredjeländer, vilket gör det internationella samarbetet mer effektivt och ändamålsenligt.

( 13 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).

Bilaga 5

L 334/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

(56) Många administratörer av referensvärden, om inte majoriteten av dem, är banker eller finansiella tjänsteföretag som hanterar kundmedel. För att inte undergräva unionens kamp mot penningtvätt eller finansiering av terrorism bör en förutsättning för ingåendet av ett samarbetsavtal med en behörig myndighet inom ramen för en likvärdighetsordning vara att landet för den behöriga myndigheten inte finns med i förteckningen över jurisdiktioner med sådana strategiska brister i sina nationella ordningar för bekämpning av penningtvätt och terrorismfinansiering som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system.

(57) Nästan samtliga referensvärden hänvisar till finansiella produkter som är tillgängliga i flera medlemsstater, om inte hela unionen. För att upptäcka risker relaterade till tillhandahållandet av referensvärden som kanske inte längre är tillförlitliga eller representativa för den marknad eller ekonomiska verklighet de avser att mäta bör de behöriga myndigheterna, däribland Esma, vid behov samarbeta med och biträda varandra.

(58) Det bör föreskrivas en rimlig period för inrättande av de nödvändiga arrangemangen för de delegerade akterna och genomförandeakterna, för att ge de europeiska tillsynsmyndigheterna och andra berörda parter möjlighet att tillämpa de regler som anges i denna förordning.

(59) Förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 600/2014, Europaparlamentets 14 15 och rådets förordningar (EU) 2016/1011 ( ) och (EU) 2015/847 ( ) bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 1093/2010

Förordning (EU) nr 1093/2010 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG, direktiv 2008/48/EG (*), direktiv 2009/110/EG, förordning (EU) nr 575/2013 (**), direktiv 2013/36/EU (***), direktiv 2014/49/EU (****), direktiv 2014/92/EU (*****), direktiv (EU) 2015/2366 (******) samt, i den mån dessa akter tillämpas på kredit- och finansiella institut och de behöriga myndigheter som övervakar dem, inom ramen för de tillämpliga delarna av direktiv 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter. Myndigheten ska också agera i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (*******).

Myndigheten ska också agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (********) och för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 (*********) i den mån det direktivet och den förordningen tillämpas på finanssektorsaktörer och de behöriga myndigheter som övervakar dem. Myndigheten ska endast för det ändamålet utföra de uppgifter som rättsligt bindande unionsakter tilldelar den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (**********), eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (***********). När myndigheten utför sådana uppgifter ska den samråda med dessa europeiska tillsynsmyndigheter och hålla dem underrättade om alla åtgärder som vidtas rörande en enhet som är ett finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010.

( 14 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1). ( 15 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1).

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/11

3. Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för kreditinstitut, finansiella konglomerat, värdepappersföretag, betalningsinstitut och e-penninginstitut när det gäller frågor som inte direkt omfattas av de lagstiftningsakter som avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, med beaktande av hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66). (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). (***) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). (****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 12.6.2014, s. 149). (*****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (EUT L 257, 28.8.2014, s. 214). (******) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35). (*******) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63). (********) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73). (*********) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 141, 5.6.2015, s. 1). (**********) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). (***********) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).”

b) Punkt 5 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ändras på följande sätt:

— Inledningen ska ersättas med följande:

”5. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att”.

— Leden e och f ska ersättas med följande:

”e) säkerställa att tagandet av kreditrisker och andra risker regleras och övervakas på lämpligt sätt,

f) stärka kundskyddet och konsumentskyddet,”.

Bilaga 5

L 334/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

— Följande led ska läggas till:

”g) stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden,

h) förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.”

ii) Andra stycket ska ersättas med följande:

”I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

iii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:

”När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla berörda parter behandlas rättvist.”

iv) Följande stycke ska läggas till:

”Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer, yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2. Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av ett finansiellt institut, ett företag, en annan enhet eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”6. Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som övervägs.”

2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

c) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”Utan att det påverkar nationella befogenheter ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant verksamhet som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/13 3. Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3

Myndigheternas ansvarighet

1. De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. Europeiska centralbanken ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet med avseende på utövandet av de tillsynsuppgifter som den tilldelas genom förordning (EU) nr 1024/2013, i enlighet med den förordningen. 2. I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en sådan eventuell undersökning enligt den artikeln. 3. Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. 4. På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter. 5. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om myndighetens verksamhet till Europaparlamentet. 6. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis. 7. Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem veckor från mottagandet. 8. På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om tystnadsplikt. 9. Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i sådana internationella fora.” 4. Artikel 4 ska ändras på följande sätt: a) Led 1 ska ersättas med följande: ”1. finansiellt institut : företag som omfattas av reglering och tillsyn enligt någon av de unionsrättsakter som avses i artikel 1.2.” b) Följande led ska införas: ”1a. finanssektorsaktör : en enhet som avses i artikel 2 i direktiv (EU) 2015/849 som är antingen ett finansiellt institut enligt definitionen i led 1 i den här artikeln eller i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1094/2010 eller en finansmarknadsaktör enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010.” c) Led 2 ska ersättas med följande: ”2. behöriga myndigheter : i) behöriga myndigheter enligt definitionerna i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller frågor som rör de uppgifter som den ges genom förordning (EU) nr 1024/2013, ii) när det gäller direktiv 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att finansiella institut uppfyller kraven i det direktivet, iii) när det gäller direktiv (EU)2015/849, de myndigheter och organ som utövar tillsyn över finanssektorsaktörer och som har ansvar för att säkerställa att dessa uppfyller kraven i det direktivet,

Bilaga 5

L 334/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

iv) när det gäller system för garanti av insättningar, organ som förvaltar ett system för garanti av insättningar enligt direktiv 2014/49/EU, eller, om det är ett privat företag som står för verksamheten i ett system för garanti av insättningar, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över de systemen, enligt det direktivet, och relevanta administrativa myndigheter enligt vad som anges i det direktivet,

v) när det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (*) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (**), de resolutionsmyndigheter som utsetts i enlighet med artikel 3 i direktiv 2014/59/EU, Gemensamma resolutionsnämnden, som inrättats genom förordning (EU) nr 806/2014 samt rådet och kommissionen vad gäller vidtagande av åtgärder enligt artikel 18 i förordning (EU) nr 806/2014, utom om de utför skönsmässiga bedömningar eller gör policyval,

vi) behöriga myndigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU (***), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 (****), direktiv (EU) 2015/2366, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG (*****), och i och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 (******),

vii) organ och myndigheter enligt artikel 20 i direktiv 2008/48/EG.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190). (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1). (***) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 60, 28.2.2014, s. 34). (****) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (EUT L 123, 19.5.2015, s. 1). (*****) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7). (******) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).”

5. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a) Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, inbegripet yttranden.”

ii) Led aa ska ersättas med följande:

”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen som beskriver bästa tillsynspraxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/15

iii) Följande led ska införas:

”ab) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen som beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet för resolution, med beaktande av Gemensamma resolutionsnämndens arbete och förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.”

iv) Led b ska ersättas med följande:

”b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av finansiella institut och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.”

v) Leden e–h ska ersättas med följande:

”e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat.

f) Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även utveckling som rör trender för krediter, i synnerhet krediter till hushåll och små och medelstora företag, och trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörligt beaktande av utvecklingen rörande miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.

g) Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter.

h) Att, om det relevant, främja skyddet av insättare, konsumenter och investerare, särskilt i fråga om brister i ett gränsöverskridande sammanhang och med beaktande av relaterade risker.”

vi) Följande led ska införas:

”ia) Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.”

vii) Följande led ska införas:

”ka) Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och förslag till tekniska genomförandestandarder.”

viii) Följande led ska läggas till:

”l) Att bidra till att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, inbegripet genom att främja en konsekvent, effektiv och ändamålsenlig tillämpning av lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i den här förordningen, artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010, vad gäller förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism.”

b) I punkt 1a ska led b ersättas med följande:

”b) med beaktande av det övergripande målet att säkerställa finansiella institutens säkerhet och sundhet, ta full hänsyn till olika typer av finansiella institut och finansiella instituts storlek och affärsmodeller, och”.

c) I punkt 1a ska följande led läggas till:

”c) beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.”

Bilaga 5 L 334/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 d) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas: ”ca) utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,”. ii) Följande led ska införas: ”da) utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,”. iii) Led g ska ersättas med följande: ”g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i enlighet med artikel 16a,”. iv) Följande led ska införas: ”ga) utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b, gb) vidta åtgärder i enlighet med artikel 9c,”. e) Punkt 2a ska ersättas med följande: ”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar i enlighet med denna förordning. De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och synpunkter som samlats in från samrådet användes i ett förslag till teknisk tillsynsstandard och i ett förslag till teknisk genomförandestandard.” 6. Artikel 9 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led a ska ersättas med följande: ”a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,”. ii) Följande led ska införas: ”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter, ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga upphov till skada för konsumenterna,”. iii) Följande led ska läggas till: ”e) bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter, f) främja den fortsatta utvecklingen när det gäller reglering och tillsyn, vilket skulle kunna underlätta en djupare harmonisering och integration på unionsnivå, g) samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och tillsynspraxis.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/17

c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*) för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd. Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.

5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.

Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.

En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.

Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”

7. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Särskilda uppgifter som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

1. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden spela en ledande, samordnande och övervakande roll för att främja integritet, transparens och säkerhet i det finansiella systemet genom att anta åtgärder för att förhindra och bekämpa att det systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism. I linje med proportionalitetsprincipen får dessa åtgärder inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och ska vederbörligen beakta riskernas art, omfattning och komplexitet, samt finanssektorsaktörernas och marknadernas affärspraxis, affärsmodeller och storlek. Dessa åtgärder ska innefatta följande:

a) Samla in information från behöriga myndigheter om svagheter som har upptäckts under pågående tillsyn och tillståndsförfaranden avseende finanssektorsaktörers processer och förfaranden, styrformer, duglighet och lämplighet, förvärv av kvalificerade innehav, affärsmodeller och verksamhet i syfte att förhindra och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samt om de åtgärder som behöriga myndigheter vidtagit som svar på dessa materiella svagheter som påverkar en eller flera krav i lagstiftningsakterna som avses i artikel 1.2 i den här förordningen, artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 1.2 i förordning (EU) nr 1095/2010 samt nationell rätt som införlivar dem, med hänsyn till förhindrande och bekämpning av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, nämligen

i) en finanssektorsaktörs överträdelse eller en potentiell överträdelse av sådana krav,

ii) en finanssektorsaktörs olämpliga eller ineffektiva tillämpning av sådana krav, eller

iii) en finanssektorsaktörs olämpliga eller ineffektiva tillämpning av sina interna riktlinjer och förfaranden när det gäller uppfyllandet av sådana krav.

Bilaga 5

L 334/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Behöriga myndigheter ska utöver sina eventuella skyldigheter enligt artikel 35 i denna förordning tillhandahålla all sådan information till myndigheten och ska i god tid underrätta myndigheten om eventuella förändringar som rör denna information. Myndigheten ska ha ett nära samarbete med EU:s finansunderrättelseenheter (FIU) som avses i direktiv (EU) 2015/849, och respektera deras ställning och skyldigheter, och inte skapa onödigt dubbelarbete.

De behöriga myndigheterna får, i enlighet med nationell rätt, dela eventuell ytterligare information som de anser vara relevant för att förhindra och motverka att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism i den centrala databas som avses i punkt 2.

b) Noggrant samordna sitt arbete och, om så är lämpligt, utbyta information med behöriga myndigheter, bland annat Europeiska centralbanken vad gäller frågor som rör de uppgifter som den tilldelats genom förordning (EU) nr 1024/2013 och med myndigheter som anförtrotts det offentliga uppdraget att utöva tillsyn över de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv (EU) 2015/849 samt med FIU, varvid FIU:s ställning och skyldigheter enligt direktiv (EU) 2015/849 respekteras.

c) Utarbeta gemensamma riktlinjer och standarder för förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism inom finanssektorn och verka för att dessa genomförs konsekvent, i synnerhet genom att utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder och genomförandestandarder, i linje med de uppdrag som fastställs i de rättsakter som avses i artikel 1.2, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, bland annat yttranden, vilka ska vara grundade på de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

d) Bistå behöriga myndigheter, i enlighet med deras specifika önskemål.

e) Övervaka marknadsutvecklingen och bedöma sårbarheter och risker i banksektorn med avseende på penningtvätt och finansiering av terrorism.

Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av svagheter, som avses i första stycket a inbegripet motsvarande situationer där svagheter kan förekomma, svagheternas väsentlighet och det praktiska genomförandet av myndighetens informationsinsamling samt vilken typ av information som ska tillhandahållas enligt första stycket a. Vid utarbetandet av dessa tekniska standarder ska myndigheten beakta mängden av information som ska tillhandahållas och behovet av att undvika dubbelarbete. Den ska också fastställa arrangemang för att säkerställa effektivitet och sekretess.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.

2. Myndigheten ska upprätta och hålla uppdaterad en central databas med information som samlas in enligt punkt 1 a. Myndigheten ska säkerställa att den informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet. Myndigheten får, när så är lämpligt, till den berörda medlemsstatens nationella rättsliga myndigheter och behöriga myndigheter i enlighet med nationella processuella regler, överlämna bevisning som den förfogar över och som kan leda till rättsliga förfaranden. Myndigheten får, om så är lämpligt, överlämna bevisning till Europeiska åklagarmyndigheten om bevisningen gäller överträdelser över vilka Europeiska åklagarmyndigheten utövar eller kan utöva befogenheter i enlighet med rådets förordning (EU) 2017/1939 (*).

3. De behöriga myndigheterna får rikta motiverade begäranden till myndigheten för att erhålla information om finanssektorsaktörer som är relevanta för deras tillsynsverksamhet för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Myndigheten ska bedöma dessa begäranden och inom rimlig tid och på grundval av principen om behovsenlig behörighet lämna den information som de behöriga myndigheterna begär. Om myndigheten inte lämnar den begärda informationen ska den underrätta den begärande behöriga myndigheten och förklara varför informationen inte lämnas. Myndigheten ska underrätta den behöriga myndigheten eller varje annan myndighet eller institution som ursprungligen lämnade den begärda informationen om den begärande behöriga myndighetens identitet, den berörda finanssektorsaktörens identitet, motivet till begäran om information och om informationen har lämnats ut. Dessutom ska myndigheten analysera informationen för att på eget initiativ dela sådan information med behöriga myndigheter som är relevant för deras tillsynsverksamhet när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om den delar sådan information ska den underrätta den behöriga myndighet som ursprungligen lämnade informationen. Den ska också genomföra analyser på aggregerad nivå för det yttrande den är skyldig att tillhandahålla i enlighet med artikel 6.5 i direktiv (EU) 2015/849.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/19

Senast den 31 december 2020 ska myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar hur informationen analyseras och görs tillgänglig för behöriga myndigheter på grundval av behovsenlig behörighet och konfidentialitet.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i andra stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14.

4. Myndigheten ska främja enhetlighet i de tillsynsprocesser som avses i direktiv (EU) 2015/849, inbegripet genom att genomföra regelbundna inbördes utvärderingar och utfärda därtill relaterade rapporter och uppföljningsåtgärder i enlighet med artikel 30 i denna förordning. Myndigheten bör, när den utför sådana översyner i enlighet med artikel 30 i denna förordning, ta hänsyn såväl till relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter från internationella organisationer och mellanstatliga organ med befogenhet när det gäller att förhindra och bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som till kommissionens tvåårsrapport enligt artikel 6 i direktiv (EU) 2015/849 och den riskbedömning som medlemsstaten genomfört enligt artikel 7 i det direktivet.

5. Myndigheten ska, med de behöriga myndigheternas deltagande genomföra riskbedömningar av de behöriga myndigheternas strategier, förmåga och resurser för att ta itu med de största nya riskerna i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism på unionsnivå i enlighet med vad som fastställs i den överstatliga riskbedömningen. Den ska framför allt genomföra dessa riskbedömningar för att lämna det yttrande som den är skyldig att tillhandahålla enligt artikel 6.5 i direktiv (EU) 2015/849. Myndigheten ska genomföra riskbedömningarna på grundval av den information som den har tillgång till, inklusive inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i denna förordning, den analys den har genomfört på grundval av aggregerade uppgifter som samlats in till den centrala databasen enligt punkt 2 i den här artikeln, relevanta utvärderingar, bedömningar eller rapporter som utarbetats av internationella organisationer och mellanstatliga organ med befogenhet inom området förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism samt de nationella riskbedömningar som medlemsstaterna har utarbetat enligt artikel 7 i direktiv (EU) 2015/849. Myndigheten ska göra riskbedömningarna tillgängliga för alla behöriga myndigheter.

Vid tillämpning av första stycket i denna punkt ska myndigheten, genom den interna kommitté som inrättats enligt punkt 7 i denna artikel, utveckla och tillämpa metoder för att möjliggöra en objektiv bedömning samt en enhetlig översyn av hög kvalitet av bedömningarna och tillämpningen av metoden och för att säkerställa lika villkor. Den interna kommittén ska genomföra översynen av riskbedömningarnas kvalitet och enhetlighet. Den ska utarbeta utkast till riskbedömningar som ska antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.

6. I fall där det finns tydliga indikationer från tillförlitliga källor på att finanssektorsaktörerna har underlåtit att uppfylla de krav som fastställs i direktiv (EU) 2015/849, och om dessa fall har en gränsöverskridande dimension med tredjeländer ska myndigheten vid behov ha en ledande roll när det gäller att underlätta samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i unionen och de berörda myndigheterna i tredjeländer. Denna roll bör inte inverka på de normala kontakterna mellan behöriga myndigheter och myndigheterna i tredjeland.

7. Myndigheten ska inrätta en permanent intern kommitté för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism för att samordna åtgärder i syfte att förhindra och bekämpa att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism och för att, i enlighet med förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849, utarbeta alla utkast till beslut som ska fattas av myndigheten i enlighet med artikel 44 i den här förordningen.

8. Kommittén som avses i punkt 7 ska bestå av företrädare på hög nivå från myndigheter och organ i alla medlemsstater som är behöriga att säkerställa efterlevnad från finanssektorsaktörernas sida av förordning (EU) 2015/847 och direktiv (EU) 2015/849, med sakkunskaper och beslutsbefogenheter när det gäller att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, samt företrädare på hög nivå med sakkunskaper om olika affärsmodeller och sektoriella särdrag från den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). Företrädarna på hög nivå för myndigheten och de andra europeiska tillsynsmyndigheterna ska delta i kommitténs möten utan rösträtt. Dessutom ska kommissionen, Europeiska systemrisknämnden och Europeiska centralbankens tillsynsnämnd utnämna varsin företrädare på hög nivå som ska delta i möten i den kommittén som observatörer. Ordförande i den kommittén ska väljas av och från den kommitténs röstberättigade ledamöter.

Bilaga 5

L 334/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Varje institut, myndighet och organ som avses i första stycket ska utnämna en suppleant från sin personal, som kan ersätta ledamoten när den personen är förhindrad att närvara. Medlemsstater där mer en myndighet har befogenhet när det gäller att säkerställa efterlevnad av direktiv (EU) 2015/849 för finanssektorsaktörer får utnämna en företrädare för varje behörig myndighet. Oberoende av hur många behöriga myndigheter som är företrädda under mötet ska varje medlemsstat ha en röst. Den kommittén får inrätta interna arbetsgrupper för särskilda aspekter av dess arbete i syfte att ta fram utkast till kommitténs beslut. Dessa grupper ska vara öppna för personal från alla behöriga myndigheter som finns representerade i den kommittén och från myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

9. Myndigheten, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) får när som helst lämna in skriftliga synpunkter om kommitténs utkast till beslut som avses i punkt 7 i denna artikel. Tillsynsnämnden ska vederbörligen beakta dessa synpunkter innan den fattar sitt slutgiltiga beslut. Om ett utkast till beslut grundas på eller är kopplat till de befogenheter som myndigheten har tilldelats enligt artikel 9b, 17 eller 19 och rör

a) finansinstitut enligt definitionen i artikel 4.1 förordning (EU) nr 1094/2010 eller någon av de behöriga myndigheter som övervakar dem, eller

b) finansmarknadsaktörer enligt definitionen i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1095/2010 eller någon av de behöriga myndigheter som övervakar dem

får myndigheten endast fatta beslut i samförstånd med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten), i fråga om led a, eller med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i fråga om led b. Den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) ska lämna sina synpunkter till myndigheten inom 20 dagar från och med dagen för det utkast till beslut av kommittén som avses i punkt 7. Om de inte lämnar några synpunkter till myndigheten inom 20 dagar och inte heller på vederbörligt sätt begär förlängning för lämnande av sådana synpunkter ska samförstånd antas föreligga.

Artikel 9b

Begäran om utredning som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism

1. I ärenden som rör förhindrande och bekämpning av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med direktiv (EU) 2015/849 får myndigheten, om den har indikationer på väsentliga överträdelser, begära att en sådan behörig myndighet som avses i artikel 4.2 iii: a) utreder eventuella överträdelser av unionsrätten och, om unionsrätten i fråga utgörs av direktiv eller uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ, överträdelser av nationell rätt i den mån den införlivar direktiv eller utnyttjar de alternativ som medlemsstaterna beviljats genom unionsrätten, från en finanssektorsaktörs sida; och b) överväga att påföra den aktören sanktioner med avseende på sådana överträdelser. Vid behov får myndigheten också begära att en sådan behörig myndighet som avses i artikel 4.2 iii överväger att anta ett enskilt beslut riktat till den finanssektorsaktören som ålägger den att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt direkt tillämplig unionsrätt, eller enligt nationell rätt i den mån den införlivar direktiv eller utnyttjar alternativ som medlemsstaterna beviljats genom unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa viss praxis. De begäranden som avses i denna punkt får inte förhindra pågående tillsynsarbete som utförs av de behöriga myndigheter som begäran riktas till.

2. Den behöriga myndigheten ska rätta sig efter en begäran som riktas till den i enlighet med punkt 1 och så snart som möjligt och senast inom tio arbetsdagar underrätta myndigheten om de åtgärder som den har vidtagit eller avser att vidta i detta avseende.

3. Utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget ska artikel 17 i denna förordning tillämpas om en behörig myndighet inte informerar myndigheten inom tio arbetsdagar om de åtgärder den har vidtagit eller har för avsikt att vidta för att följa punkt 2 i den här artikeln.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/21

Artikel 9c

Skrivelser om att inte vidta åtgärder

1. Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:

a) Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.

b) Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.

c) Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen av lagstiftningsakten i fråga.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.

I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.

I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.

Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1, närhelst det är möjligt.

3. Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten.

4. Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, konsument-, kund- eller investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad redogörelse till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna ett yttrande till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.

(*) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).”

8. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.”

Bilaga 5

L 334/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”

iii) Fjärde stycket ska utgå.

iv) Femte och sjätte styckena ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet att antagandet inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk tillsynsstandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till teknisk tillsynsstandard till myndigheten, med en förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.”

c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk tillsynsstandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”

9. I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.

10. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel 291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

Myndigheten ska innan den överlämnar ett förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska även begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/23

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.”

b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk genomförandestandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”

11. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till alla behöriga myndigheter eller alla finansiella institut och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga myndigheter eller en eller flera finansiella institut.

Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller i den här artikeln.

2. Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt också begära råd från den bankintressentgrupp som avses i artikel 37. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från bankintressentgruppen ska myndigheten ange skälen för detta.”

Bilaga 5

L 334/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer, i syfte att undvika eventuell duplicering.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.”

12. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 16a

Yttranden

1. Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

2. Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.

3. När det gäller bedömningar enligt artikel 22 i direktiv 2013/36/EU, som enligt den artikeln kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om sådana bedömningar. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla förhållanden före slutet av den bedömningsperiod som avses i den artikeln.

4. Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet, rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Artikel 16b

Frågor och svar

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten på något av unionens officiella språk.

Innan finansiella institut ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin behöriga myndighet.

Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.

2. Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svar ska göras tillgängligt på minst det språk som frågan lämnades på.

3. Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor på sin webbplats under en period på två månader.

4. Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen enligt artikel 44 ska fatta beslut om huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/25

5. Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska offentliggöra alla svar från kommissionen.”

13. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, bankintressentgruppen eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och, när så är lämpligt, utreda den påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.”

ii) Följande stycken ska läggas till:

”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.

Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om den anser sådan samverkan lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om åtgärder som den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.”

c) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna artikel inom den däri angivna tidsfristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådan bristande efterlevnad av unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden eller för att säkerställa det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning är direkt tillämpliga på finansiella institut eller, i fråga om ärenden som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, på finanssektorsaktörer anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut eller en annan finanssektorsaktör med krav på att institutet eller aktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter i enlighet med unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa viss praxis.

Om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer i fråga om ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, får myndigheten anta ett beslut om att den behöriga myndigheten ska rätta sig efter det formella yttrande som avses i punkt 4 i den här artikeln inom den där angivna fristen. Om den behöriga myndigheten inte rättar sig efter beslutet får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket. För detta ändamål ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där unionsrätten består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån sådana alternativ har utnyttjats.

Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.

Bilaga 5

L 334/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

7. Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av behöriga myndigheter.

När behöriga myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de rätta sig efter det formella yttrandet eller beslutet.”

14. Följande artikel ska införas:

”Artikel 17a

Skydd av rapporterande personer

1. Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten.

2. De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (*), i tillämpliga fall.

3. Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den lämna återkoppling till den rapporterande personen.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).”

15. I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel och, under exceptionella omständigheter, där samordnade åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen eller kund- och konsumentskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att finansiella instituten och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.”

16. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:

a) På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd eller avsaknaden av åtgärder.

b) I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå, på eget initiativ, om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.

I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/27

b) Följande punkter ska införas:

”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:

a) Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:

i) Tidsfristen löper ut.

ii) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.

b) Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:

i) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.

ii) Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa dessa akter, och den anmodade myndigheten ännu inte har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.

1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.

Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.3a, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i den här artikeln är avslutat.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt.”

d) Följande punkt ska införas:

”3a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och 3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”

e) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansiellt institut eller, i fråga om ärenden som rör förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, en finanssektorsaktör uppfyller de krav som är direkt tillämpliga på institutet eller aktören i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter i enlighet med artikel 258 i EUF-fördraget – anta ett enskilt beslut riktat till det finansiella institutet eller den finanssektorsaktören med krav på att institutet eller aktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.

I ärenden som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism får myndigheten också anta ett beslut i enlighet med första stycket i denna punkt om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 inte är direkt tillämpliga på finanssektorsaktörer. För detta ändamål ska myndigheten tillämpa all relevant unionsrätt, och där sådan unionsrätt består av direktiv, nationell rätt i den mån den införlivar dessa direktiv. Om den tillämpliga unionsrätten utgörs av förordningar som uttryckligen ger medlemsstaterna rätt att utnyttja olika alternativ ska myndigheten även tillämpa nationell rätt i den mån dessa alternativ har utnyttjats.”

Bilaga 5

L 334/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

17. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och konsekvent arbete i de tillsynskollegier om sådana inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och verka för enhetlighet och konsekvens i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar, och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektion på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.”

b) I punkt 2 tredje stycket ska led b ersättas med följande:

”b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma de centrala finansiella institutens förmåga, särskilt den systemrisk som centrala finansiella institut utgör och som avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken som centrala finansiella institut kan utgöra i stressituationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en rekommendation till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, inbegripet en rekommendation för att genomföra specifika bedömningar. Den får rekommendera att behöriga myndigheter genomför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte att säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga,”.

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.”

18. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Allmänna bestämmelser om systemrisker”.

b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, i samarbete med ESRB, och i enlighet med artikel 23, utarbeta en gemensam uppsättning kvantitativa och kvalitativa indikatorer ( risk dashboard ) för att identifiera och mäta systemrisker.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansiellt institut, produkttyp eller typ av beteende för att bedöma potentiella hot mot stabiliteten i det finansiella systemet eller mot kund- eller konsumentskyddet.

Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.

I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas enligt denna förordning, inklusive artikel 35.”

19. I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansiella institut utgör eller är utsatta för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansiella institut som kan utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och resolution som anges i artikel 25.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/29

20. I artikel 27.2 ska tredje stycket utgå.

21. Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Följande led ska införas:

”aa) Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a.

ab) Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa bästa praxis.”

ii) Led b ska ersättas med följande:

”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionens lagstiftningsakt på området.”

iii) Led e ska ersättas med följande:

”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation, underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att utstationera personal och andra instrument.”

iv) Följande led ska läggas till:

”f) Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen.

I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Myndigheten ska också utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för resolution av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och finansiella institutens och marknadernas storlek. Både unionshandboken för tillsyn och unionshandboken för resolution ska beskriva bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet.

Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a och de medel och instrument som avses i denna punkt. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från den relevanta bankintressentgruppen som avses i artikel 37.”

22. Följande artikel ska införas:

”Artikel 29a

Unionens strategiska tillsynsprioriteringar

Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, befintligt arbete som utförts av unionens institutioner, och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB, ska myndigheten, åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera de behöriga myndigheternas verksamhet som ska genomföras påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes utvärderingar på respektive område.

Bilaga 5

L 334/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas till nationella särdrag.”

23. Artikel 30 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter

1. Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35, och alla relevanta uppgifter från berörda parter.

2. Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen, inom tio dagar från det att ordföranden föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.

3. Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:

a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer, med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.

b) Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis, även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i unionsrätten.

c) Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av behöriga myndigheter och som med fördel kan antas av andra behöriga myndigheter.

d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.

4. Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den inbördes utvärderingen ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.3a. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor. Förvaltningsstyrelsen ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det beskrivas och anges vilka uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den inbördes utvärderingen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 och yttranden enligt artikel 29.1 a.

I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna och rekommendationerna.

När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.

5. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering av unionsreglerna för finansiella institut eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/31

6. Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.3a. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter. Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.

7. Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6. Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra dessa utdrag.

8. Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.”

24. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen.”

b) Andra stycket ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom att”.

ii) Led e ska ersättas med följande:

”e) vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,”.

iii) Följande led ska införas:

”ea) vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,”.

c) Följande punkt ska läggas till:

”3. I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam europeisk strategi för teknisk innovation ska myndigheten främja enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation och därmed underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation, särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.”

25. Följande artikel ska införas:

”Artikel 31a

Informationsutbyte om duglighet och lämplighet

Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrätta ett system for utbyte av information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansiella institut, i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

Bilaga 5 L 334/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 26. Artikel 32 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester”.

b) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när så krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansiella institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut.” c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Inledningen ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av finansiella institutens förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande:”. ii) Led a ska ersättas med följande: ”a) Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på ett finansiellt instituts finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig utveckling.” iii) Följande led ska införas: ”aa) Gemensamma metoder för identifiering av finansiella institut som ska inbegripas i unionsomfattande bedömningar.” iv) Leden c och d ska ersättas med följande: ”c) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av specifika produkter eller distributionsprocesser på ett finansiellt institut. d) Gemensamma metoder för värdering av tillgångar, när det är nödvändigt, i syfte att genomföra stresstester.” v) Följande led ska läggas till: ”e) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på de finansiella institutens finansiella stabilitet.” vi) Följande stycke ska läggas till: ”Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.” d) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande: ”3. Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer ( risk dashboard ) som avses i artikel 22.2 i den här förordningen.” e) Punkt 3b ska ersättas med följande: ”3b. Myndigheten får begära att de behöriga myndigheterna kräver att finansiella institut låter de uppgifter som de måste lämna enligt punkt 3a bli föremål för en oberoende granskning.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/33

27. Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Internationella förbindelser samt likvärdighet

1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall resolutionsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och dess medlemsstater, och de får inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.

Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten inte ingå administrativa arrangemang med reglerings-, tillsyns- och i förekommande fall resolutionsmyndigheter i detta tredjeland. Detta ska inte hindra andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot mot unionens finansiella system.

2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

3. Myndigheten ska, med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering, tillsyn och i förekommande fall resolution och praxis för efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de är relevanta för riskbaserade bedömningar av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.

Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) med en sammanfattning av slutsatserna av dess övervakning över alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt fokusera på konsekvenserna för finansiell stabilitet, marknadsintegritet, investerarskydd eller den inre marknadens funktion.

Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller i tillämpliga fall resolution eller praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.

4. Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna och i tillämpliga fall även med resolutionsmyndigheterna, i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:

a) De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet om likvärdighet.

b) I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.

Bilaga 5 L 334/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta. 5. Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De behöriga myndigheterna ska sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln. 6. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella fora.” 28. Artikel 34 ska utgå. 29. Artikel 36 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska utgå. b) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande: ”4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt, tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill. Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning, besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och rekommendationerna. Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet om detta. 5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet, får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning sker utan onödigt dröjsmål. Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte agera. Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.” c) Punkt 6 ska utgå. 30. Artikel 37 ska ändras på följande sätt: a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande: ”2. Bankintressentgruppen ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfattas av a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, finansiella institut som bedriver verksamhet i unionen, varav tre ska företräda kooperativa banker och sparbanker, b) 13 ledamöter som företräder representanter för anställda i finansiella institut som bedriver verksamhet i unionen, konsumenter, användare av banktjänster och små och medelstora företag, och c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/35

3. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet och transparent urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning säkra en lämplig återspegling av banksektorns mångfald, geografisk och könsmässig balans och representation för intressenter i hela unionen. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska väljas utifrån sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och styrkta expertis.”

b) Följande punkt ska införas:

”3a. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska välja en ordförande bland sina ledamöter. Ordförandeposten ska innehas för en period på två år.

Europaparlamentet får uppmana ordföranden i bankintressentgruppen parlamentet att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs.”

c) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”4. Myndigheten ska tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, med förbehåll för den tystnadsplikt som anges i artikel 70 i denna förordning, och se till att bankintressentgruppen ges tillfredsställande sekretariatsstöd. De ledamöter i bankintressentgruppen, med undantag för branschföreträdare, som företräder ideella organisationer ska få tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel 1 avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (*) (tjänsteföreskrifterna). Bankintressentgruppen får inrätta arbetsgrupper för tekniska frågor. Ledamöterna i bankintressentgruppen ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.

(*) EGT L 56, 4.3.1968, p. 1.”

d) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Bankintressentgruppen får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.

Om ledamöterna i bankintressentgruppen inte kan enas om något råd ska en tredjedel av dess ledamöter eller ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.

Bankintressentgruppen, intressentgruppen för värdepapper och marknader, intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna ett gemensamt råd om frågor som rör arbetet i de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.”

e) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Myndigheten ska offentliggöra bankintressentgruppens råd, de separata råden från dess ledamöter och resultaten av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden beaktats.”

31. Artikel 39 ska ersättas med följande:

”Artikel 39

Beslutsförfaranden

1. Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19.

2. Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 17.3.

Bilaga 5

L 334/36 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

3. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder.

4. Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning.

5. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4.

6. Det beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansiella instituts berättigade intresse eller skyddet av deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.”

32. Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande:

”a) En ordförande.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”8. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare.”

33. Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande:

”Artikel 41

Interna kommittéer

1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden.

2. Vid tillämpning av artikel 17 och utan att det påverkar kommitténs roll som avses i artikel 9a.7 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till den berörda behöriga myndigheten.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

3. Vid tillämpning av artikel 19 och utan att det påverkar kommitténs roll som avses i artikel 9a.7 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/37 4. Vid genomförandet av den undersökning som föreskrivs i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut om inledande av en utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel sammankallas, vilket ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordförande och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. Varje ledamot av panelen ska ha en röst. Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget. 5. Den panel som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ordföranden ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller 19, utom i ärenden som rör förhindrade av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, vilka slutligt ska antas av tillsynsstyrelsen. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten av den utredning som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen. 6. Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel. Artikel 42

Tillsynsstyrelsens oberoende

1. När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. 2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter. 3. Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar i tillsynsstyrelsens möten, ska inför varje sådant möte exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor. 4. Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.” 34. Artikel 43 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.” b) Punkterna 2 och 3 ska utgå. c) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.” d) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.”

Bilaga 5

L 334/38 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

35. Följande artikel ska införas:

”Artikel 43a

Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen

Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom högst sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

36. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, vilket ska inbegripa minst en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som är deltagande medlemsstater enligt artikel 2.1 i förordning (EU) nr 1024/2013 (nedan kallade deltagande medlemsstater ) och en enkel majoritet av de ledamöter som är närvarande vid röstningen från behöriga myndigheter i medlemsstater som inte är deltagande medlemsstater (nedan kallade icke-deltagande medlemsstater ).

Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.

När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommitté för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter, vilken ska inbegripa en enkel majoritet av dess ledamöter från deltagande medlemsstater, och en enkel majoritet av dess ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.”

b) Följande punkter ska införas:

”3a. När det gäller beslut i enlighet med artikel 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om besluten genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i enlighet med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.

3b. När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17 och 19 ska tillsynsstyrelsen rösta om det föreslagna beslutet genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av ledamöter från behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater eller en enkel majoritet av ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska utkastet till beslut diskuteras av tillsynsstyrelsen och får antas av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter, vilken ska inbegripa en enkel majoritet av ledamöterna från behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater och en enkel majoritet av ledamöterna från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/39

Genom undantag från första stycket ska det beslut som föreslås, från och med den dag då fyra eller färre röstberättigade ledamöter är från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater, antas av en enkel majoritet av de röstberättigade ledamöterna i tillsynsstyrelsen, vilken ska inbegripa minst en röst från ledamöter från behöriga myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.” c) Punkterna 4 och 4a ska ersättas med följande: ”4. Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska inte delta i några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2. Första stycket ska inte tillämpas på den verkställande direktören och de företrädare från Europeiska centralbanken som nominerats av dess tillsynsstyrelse. 4a. Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter konsensus när den fattar beslut.” 37. Artikel 45 ska ersättas med följande: ”Artikel 45

Sammansättning

1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta. 2. De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av minst två företrädare för ej deltagande medlemsstater. Mandaten ska vara överlappande och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas. 3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger per år. 4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter. De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut.” 38. Följande artiklar ska införas: ”Artikel 45a

Beslutsfattande

1. Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt. 2. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt. Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63. 3. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. Artikel 45b

Samordningsgrupper

1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter av tillsynsstyrelsen.

Bilaga 5 L 334/40 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 2. Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat. Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella resultat som myndigheten fastställt. 3. Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet. 4. Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin övervakningsroll.” 39. Artikel 46 ska ersättas med följande: ”Artikel 46

Förvaltningsstyrelsens oberoende

Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.” 40. Artikel 47 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”3a. Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor, med undantag av uppgifter som fastställs i artiklarna 9a, 9b och 30 samt artiklarna 17 och 19 i frågor som rör förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.” b) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.” c) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.” d) Följande punkt ska läggas till: ”9. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” 41. Artikel 48 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för tillsynsstyrelsens möten. Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten. Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med artikel 45b.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/41 b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och finansiella marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång där principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning . Tillsynsstyrelsen ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande för posten som ordförande. På grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter bekräftelse av Europaparlamentet. Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag. Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.” c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden. Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.” d) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.” 42. Artikel 49 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Ordförandens oberoende”.

b) Första stycket ska ersättas med följande: ”Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.” 43. Artikel 49a ska ersättas med följande: ”Artikel 49a

Utgifter

Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” 44. Artikel 50 ska utgå. 45. Artikel 54 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Inledningen ska ersättas med följande: ”2. Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet, när så krävs enligt unionsrätten, i fråga om”.

Bilaga 5 L 334/42 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

ii) Första strecksatsen ska ersättas med följande: ”— finansiella konglomerat och, om så krävs enligt unionsrätten, konsolidering av tillsynen,”. iii) Femte och sjätte strecksatserna ska ersättas med följande: ”— cybersäkerhet, — utbyte av uppgifter och bästa praxis med ESRB och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna,”. iv) Följande strecksatser ska läggas till: ”— finansiella tjänster till privatpersoner och skydd av insättare, konsumenter och investerare, — rådgivning från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 1.6.” b) Följande punkt ska införas: ”2a. Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.” c) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från de europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.” 46. Artikel 55 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre vice ordförande i ESRB.” b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.” c) Följande punkt ska läggas till: ”5. Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den gemensamma kommitténs sammanträden.” 47. Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande: ”Artikel 56

Gemensamma ståndpunkter och akter

Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), antas parallellt, om så är lämpligt, av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten).

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/43 Artikel 57

Underkommittéer

1. Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén. 2. Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat. 3. Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också ska vara observatör i den gemensamma kommittén. 4. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma kommittén. 5. Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.” 48. Artikel 58 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.” b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande: ”2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätt och med internationella professionella erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller andra nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter och ledamöter i bankintressentgruppen. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.” c) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , och efter samråd med tillsynsstyrelsen. Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter. Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.” 49. I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.” 50. I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.”

Bilaga 5 L 334/44 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 51. Följande artikel ska införas: ”Artikel 60a

Myndighetens överskridande av befogenhet

Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5, när den handlar enligt artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.” 52. Artikel 62.1 ska ändras på följande sätt: a) Inledningen ska ersättas av följande: ”1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) 2018/1046 (*) (nedan kallad budgetförordningen ), ska särskilt omfatta alla kombinationer av följande: (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).” b) Följande led ska läggas till: ”d) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer. e) Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.” c) Följande stycke ska läggas till: ”Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i första stycket d ska inte godtas om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den senast nämndas oberoende.” 53. Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande: ”Artikel 63

Upprättande av budgeten

1. Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen. 2. Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat programdokument för de tre följande budgetåren. 3. Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari. 4. Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget. 5. Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja anslag för utjämnande bidrag till myndigheten. 6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/45

7. Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.

8. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter, inbegripet uppsägningsklausuler.

Artikel 64

Genomförande och kontroll av budgeten

1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget.

2. Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet.

3. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 mars påföljande år, översända de räkenskapsuppgifter som krävs som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.

4. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.

6. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.

7. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året.

8. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.

9. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen, lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.

10. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.

11. Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Artikel 65

Finansiella regler

Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (*) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande.

(*) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).”

Bilaga 5 L 334/46 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 54. I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (*) tillämpas på myndigheten utan inskränkning. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).” 55. Artikel 70 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.” b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.” c) Följande punkt ska införas: ”2a. Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2. Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.” d) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande: ”3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut. För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt. 4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (*). (*) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).” 56. Artikel 71 ska ersättas med följande: ”Artikel 71

Dataskydd

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*) inom ramen för dess ansvarsområden. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/47 57. I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.” 58. I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande: ”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.” 59. Artikel 76 ska ersättas med följande: ”Artikel 76

Förhållande till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter

Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (CEBS). CEBS alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. CEBS ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CEBS och av kommissionen.” 60. Artikel 81 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande: ”1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat:”. ii) I led a ska inledningsfrasen och led i ersättas med följande: ”a) vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller tillsynspraxis, i) de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande bolagsstyrning,”. iii) Följande led ska läggas till: ”g) gemensamma kommitténs funktionssätt, h) hindren för eller effekterna av konsolidering av tillsynen enligt artikel 8,”. b) Följande punkter ska införas: ”2a. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering tillämpningen av artikel 9c. 2b. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla relevanta behöriga myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av hur de särskilda uppgifter avseende förhindrande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som myndigheten tilldelats enligt artiklarna 1.2, 8.1 l, 9a, 9b, 17, och 19 i denna förordning utförs, hur de fungerar och hur ändamålsenliga de är. Som en del av denna utvärdering ska kommissionen analysera samspelet mellan dessa uppgifter och de uppgifter som tilldelats den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) samt de rättsliga praktiska aspekterna av myndighetens befogenheter i den mån de låter myndigheten basera sina åtgärder på nationell rätt som införlivar direktiv eller utnyttjar alternativ. Kommissionen ska dessutom, på grundval av en heltäckande analys av kostnader och fördelar och i enlighet med målet att säkerställa enhetlighet, effektivitet och ändamålsenlighet, noggrant undersöka möjligheten att ge en befintlig eller ny särskild EU-omfattande byrå specifika uppgifter i fråga om förhindrande och bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.”

Bilaga 5

L 334/48 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Artikel 2

Ändringar av förordning (EU) nr 1094/2010

Förordning (EU) nr 1094/2010 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG med undantag av avdelning IV, direktiv 2002/87/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 (*) och (EU) 2016/2341 (**) samt, i den mån dessa akter tillämpas på försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, inom ramen för de relevanta delarna av direktiven 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter.

Myndigheten ska bidra till det arbete som utförs av den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (***), i fråga om att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (****) och förordning (EU) nr 1093/2010. Myndigheten ska besluta om sitt godkännande i enlighet med artikel 9a.9 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, finansiella konglomerat, tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare, när det gäller frågor som inte direkt omfattas av de lagstiftningsakter som avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, med beaktande av hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19). (**) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354. 23.12.2016, s. 37). (***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

b) Punkt 6 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ändras på följande sätt:

— Inledningen ska ersättas med följande:

”6. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att”.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/49

— Leden e och f ska ersättas med följande:

”e) säkerställa att risker i samband med försäkringar, återförsäkring och tjänstepensioner regleras och övervakas på lämpligt sätt,

f) stärka kundskyddet och konsumentskyddet, och”.

— Följande led ska läggas till:

”g) stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden.”

ii) Andra stycket ska ersättas med följande:

”I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

iii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:

”När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla berörda parter behandlas rättvist.”

iv) Följande stycken ska läggas till:

”Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer, yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2. Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av ett finansiellt institut, ett företag, en annan enhet eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”7. Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som beaktas.”

2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

c) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:

”Utan att det påverkar nationella befogenheter, ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant verksamhet, som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

Bilaga 5 L 334/50 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 3. Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3

Myndigheternas ansvarighet

1. De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. 2. I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en sådan eventuell undersökning enligt den artikeln. 3. Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. 4. På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter. 5. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om myndighetens verksamhet till Europaparlamentet. 6. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis. 7. Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem veckor från mottagandet. 8. På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om tystnadsplikt. 9. Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i sådana internationella fora.” 4. I artikel 4.2 ska led ii ersättas med följande: ”ii) när det gäller direktiv 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att finansiella institut uppfyller kraven i det direktivet.” 5. I artikel 7 ska följande stycke läggas till: ”Lokaliseringen av myndighetens säte ska inte påverka hur myndigheten utför sina uppgifter och befogenheter, hur dess styrningsstruktur organiseras, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras, samtidigt som den ska göra det möjligt, i tillämpliga fall, att med unionens byråer dela sådana administrativa stödtjänster och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten.” 6. Artikel 8 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led a ska ersättas med följande: ”a) Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, inbegripet yttranden.” ii) Följande led ska införas: ”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen som beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/51 iii) Led b ska ersättas med följande: ”b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av finansiella institut och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.” iv) Leden e–h ska ersättas med följande: ”e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat. f) Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även utveckling som rör trender för försäkring, återförsäkring och tjänstepension, i synnerhet till hushåll och små och medelstora företag, och trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörligt beaktande av utvecklingen rörande miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer. g) Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter. h) Att när så är relevant främja skyddet av försäkringstagare, personer som omfattas av pensionssystem och förmånstagare, konsumenter och investerare, särskilt i fråga om brister i ett gränsöverskridande sammanhang och med beaktande av relaterade risker.” v) Följande led ska införas efter led i: ”ia) Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.” vi) Följande led ska införas efter led k: ”ka) Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och förslag till tekniska genomförandestandarder.” vii) Led l ska utgå. b) Följande punkt ska införas: ”1a. När myndigheten utför sina uppgifter enligt denna förordning ska den a) till fullo utöva alla sina befogenheter, b) med beaktande av det övergripande målet att säkerställa de finansiella institutens säkerhet och sundhet, ta full hänsyn till olika typer av finansiella institut och finansiella instituts storlek och affärsmodeller, c) beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller, såsom kooperativ och ömsesidiga bolag, och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.” c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas: ”ca) utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,”. ”da) utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,”. ii) Led g ska ersättas med följande: ”g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen som föreskrivs i artikel 16a,”.

Bilaga 5 L 334/52 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 iii) Följande led ska införas: ”ga) utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b, gb) vidta åtgärder i enlighet med artikel 9a,”. d) Följande punkt ska läggas till: ”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar i enlighet med denna förordning. De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och synpunkter som samlats in från samrådet användes i ett förslag till teknisk tillsynsstandard och i ett förslag till teknisk genomförandestandard.” 7. Artikel 9 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led a ska ersättas med följande: ”a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,”. ii) Följande led ska införas: ”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter, ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga upphov till skada för konsumenterna och investerarna,”. iii) Följande led ska läggas till: ”e) bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter, f) samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och tillsynspraxis.” c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande: ”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*), för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd. Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/53

5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.

Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys som syftar till att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.

En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.

Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”

8. Följande artikel ska införas:

”Artikel 9a

Skrivelser om att inte vidta åtgärder

1. Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:

a) Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.

b) Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.

c) Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen av lagstiftningsakten i fråga.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.

I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.

I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.

Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1, närhelst det är möjligt.

3. Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten.

Bilaga 5

L 334/54 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

4. Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, konsument-, kund- eller investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad redogörelse till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna ett yttrande till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.”

9. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.”

ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära råd från den berörda intressentgrupp som avses i artikel 37.”

iii) Fjärde stycket ska utgå.

iv) Femte och sjätte styckena ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet att beslutet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder eller att anta det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till teknisk tillsynsstandard till myndigheten, med en förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.”

c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den berörda intressentgrupp som avses i artikel 37.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/55

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk tillsynsstandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”

10. I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.

11. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel 291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

Myndigheten ska innan den lämnar in förslag till genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska begära råd från den berörda intressentgrupp som avses i artikel 37.

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om antagandet inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.”

b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Kommissionen ska också begära råd från den berörda intressentgrupp som avses i artikel 37.”

Bilaga 5

L 334/56 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ”teknisk genomförandestandard” ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”

12. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till alla behöriga myndigheter eller alla finansiella institut och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga myndigheter eller en eller flera finansiella institut.

Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller i den här artikeln.

2. Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer och, i förekommande fall, de frågor och svar som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt också begära råd från intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner som avses i artikel 37. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner, ska den lämna skäl för detta.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer, i syfte att undvika eventuell duplicering.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.”

13. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 16a

Yttranden

1. Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

2. Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.

3. När det gäller bedömning av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/138/EG och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om sådana bedömningar, utom avseende kriterierna i artikel 59.1 e i direktiv 2009/138/EG. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden enligt direktiv 2009/138/EG.

4. Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet, rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/57

Artikel 16b

Frågor och svar

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten på något av unionens officiella språk.

Innan finansiella institut ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin behöriga myndighet.

Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.

2. Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svar ska göras tillgängligt på minst det språk som frågan lämnades på.

3. Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor på sin webbplats under en period på två månader.

4. Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen enligt artikel 44 ska fatta beslut om huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.

5. Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska offentliggöra alla svar från kommissionen.”

14. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, relevant intressentgrupp eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och när så är lämpligt utreda den påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.”

ii) Följande stycken ska läggas till:

”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.

Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om den anser sådan samverkan lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om åtgärder som den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.”

Bilaga 5

L 334/58 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

c) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna artikel inom den där angivna fristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådant bristande iakttagande av unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter och skyldigheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning är direkt tillämpliga på finansiella institut, anta ett enskilt beslut riktat till ett finansiellt institut med krav på att vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis.

Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.

7. Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av behöriga myndigheter.

När behöriga myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de rätta sig efter det formella yttrandet eller, i förekommande fall, beslutet.”

15. Följande artikel ska införas:

”Artikel 17a

Skydd av rapporterande personer

1. Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten.

2. De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (*), i tillämpliga fall.

3. Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den lämna återkoppling till den rapporterande personen.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 26.11.2019, s. 17).”

16. I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel, och under exceptionella omständigheter där samordnade åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen eller kund- och konsumentskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att finansiella instituten och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.”

17. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:

a) På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd eller avsaknaden av åtgärder.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/59

b) I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå på eget initiativ, om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.

I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”

b) Följande punkter ska införas:

”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:

a) Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:

i) Tidsfristen löper ut.

ii) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.

b) Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:

i) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.

ii) Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa de akterna, och den anmodade myndigheten ännu inte har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.

1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.

Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.4, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i den här artikeln är avslutat.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt.”

d) Följande punkt ska införas:

”3a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och 3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”

e) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att ett finansiellt institut uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUFfördraget – anta ett enskilt beslut riktat till det finansiella institutet med krav på att det finansiella institutet ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.”

Bilaga 5

L 334/60 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

18. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och konsekvent arbete i de tillsynskollegier om sådana inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och verka för enhetlighet och konsekvens i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar, och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektioner på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.”

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska inta en ledande roll när det gäller att säkerställa att tillsynskollegierna för gränsöverskridande institut fungerar enhetligt och konsekvent i hela unionen, med beaktande av den systemrisk som de finansiella institut som avses i artikel 23 utgör, och ska där det är lämpligt sammankalla ett möte i ett tillsynskollegium.”

ii) I tredje stycket ska led b ersättas med följande:

”b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma de centrala finansiella institutens förmåga, särskilt den systemrisk som centrala finansiella institut utgör och som avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken som centrala finansiella institut kan utgöra i stressituationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en rekommendation till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, inbegripet en rekommendation för att genomföra specifika bedömningar. Den får rekommendera att behöriga myndigheter genomför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte att säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga,”.

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.”

19. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Allmänna bestämmelser om systemrisker”.

b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, i samarbete med ESRB och i enlighet med artikel 23, utarbeta en gemensam strategi för identifiering av och mätning av systemviktighet, inklusive kvantitativa och kvalitativa indikatorer efter behov.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansiellt institut, produkttyp eller typ av beteende för att bedöma potentiella hot mot stabiliteten i det finansiella systemet eller mot kund- eller konsumentskyddet.

Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om åtgärder till den berörda behöriga myndigheten.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/61 I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas enligt denna förordning, inklusive artikel 35.” 20. I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansmarknadsaktörerna utgör eller är utsatta för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansmarknadsaktörer som kan utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och avveckling som anges i artikel 25.” 21. Artikel 29 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas: ”aa) Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a. ab) Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa bästa praxis.” ii) Led b ska ersättas med följande: ”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionslagstiftningsakter på området.” iii) Led e ska ersättas med följande: ”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation, olika typer av kooperativ och ömsesidiga bolag, underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att utstationera personal och andra instrument.” iv) Följande led ska läggas till: ”f) Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen. I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansiella institut i unionen, med vederbörligt beaktande av riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek. Unionshandboken för tillsyn som helhet ska beskriva bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet. Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a, de medel och instrument som avses i denna punkt. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från den relevanta intressentgruppen som avses i artikel 37.”

Bilaga 5

L 334/62 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

22. Följande artikel ska införas:

”Artikel 29a

Unionens strategiska tillsynsprioriteringar

Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, befintligt arbete som utförts av unionens institutioner och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB, ska myndigheten, åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera de behöriga myndigheternas verksamhet påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes utvärderingar på respektive område.

De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas till nationella särdrag.”

23. Artikel 30 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter

1. Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35, och alla relevanta uppgifter från berörda parter.

2. Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen, inom tio dagar från det att ordförande föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.

3. Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:

a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer, med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.

b) Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis, även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i unionsrätten.

c) Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av behöriga myndigheter som med fördel kan antas av andra behöriga myndigheter.

d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/63

4. Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den rapporten om inbördes utvärdering ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor. Förvaltningsstyrelsen ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det beskrivas och anges vilka uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den inbördes utvärderingen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer i enlighet med artikel 16 och yttranden enligt artikel 29.1 a.

I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna och rekommendationerna.

När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.

5. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering av unionsreglerna för finansiella institut eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.

6. Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter. Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.

7. Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6. Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra dessa utdrag.

8. Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.”

24. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, stabiliteten hos det finansiella systemet eller, i situationer som inbegriper affärsverksamhet över gränserna, skyddet av försäkringstagare, personer som omfattas av pensionssystem och förmånstagare i unionen.”

b) Andra stycket ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom att”.

ii) Led e ska ersättas med följande:

”e) vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,”.

Bilaga 5 L 334/64 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

iii) Följande led ska införas: ”ea) vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,”. c) Följande punkt ska läggas till: ”3. I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam europeisk strategi för teknisk innovation ska myndigheten främja enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation och därmed underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation, särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.” 25. Följande artikel ska införas: ”Artikel 31a

Informationsutbyte om duglighet och lämplighet

Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrätta ett system för utbyte av information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansiella institut, i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.” 26. Artikel 32 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester”.

b) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när så krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansiella institut är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana institut.” c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Inledningen ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av de finansiella institutens förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta följande:”. ii) Led a ska ersättas med följande: ”a) Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på ett finansiellt instituts finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig utveckling.” iii) Följande led ska införas: ”aa) Gemensamma metoder för identifiering av finansiella institut som ska inbegripas i unionsomfattande bedömningar.” iv) Följande led ska läggas till: ”d) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på de finansiella institutens finansiella stabilitet.” v) Följande stycke ska läggas till: ”Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/65

d) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer som avses i artikel 22.2 i den här förordningen.”

27. Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Internationella förbindelser samt likvärdighet

1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och dess medlemsstater, och de få inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.

Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten inte ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheterna i detta tredjeland. Detta ska inte hindra andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot mot unionens finansiella system.

2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

3. Myndigheten ska med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, försäkringstagarskyddet och den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering och tillsyn och praxis för efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de är relevanta för riskbaserade bedömningar av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.

Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) med en sammanfattning av slutsatserna av dess övervakning av alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt var inriktad på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, försäkringstagarskyddet eller den inre marknadens funktion.

Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet, försäkringstagarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.

4. Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:

a) De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet om likvärdighet.

Bilaga 5

L 334/66 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

b) I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.

Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.

5. Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De behöriga myndigheterna sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang.

I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

6. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella fora.”

28. Artikel 34 ska utgå.

29. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska utgå.

b) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt, tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill.

Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning, besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och rekommendationerna

Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet om detta.

5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet, får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.

Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte agera.

Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.”

c) Punkt 6 ska utgå.

30. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:

”2. Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfatta

a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i unionen, varav tre ska företräda kooperativa och ömsesidiga försäkrings- och återförsäkringsföretag,

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/67

b) 13 ledamöter som företräder representanter för anställda hos försäkrings- och återförsäkringsföretag samt försäkringsförmedlare som bedriver verksamhet i unionen, konsumenter, användare av försäkrings- och återförsäkringstjänster, för små och medelstora företag och företrädare för relevanta yrkessammanslutningar, och

c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.

3. Intressentgruppen för tjänstepensioner ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfatta

a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, tjänstepensionsinstitut som bedriver verksamhet i unionen,

b) 13 ledamöter som företräder anställda, förmånstagare, små och medelstora företag och relevanta yrkessammanslutningar, och

c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.

4. Ledamöterna i intressentgrupperna ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet och transparent urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning se till att mångfalden inom försäkringsoch återförsäkringssektorn samt inom tjänstepensionssektorn återspeglas på lämpligt sätt, och att en geografisk och könsmässig avvägning görs mellan företrädare för intressenter i hela unionen. Ledamöterna i intressentgrupperna ska väljas utifrån sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och styrkta expertis.”

b) Följande punkt ska införas:

”4a. Ledamöterna i den berörda intressentgruppen ska välja en ordförande bland sina ledamöter. Ordförandeposten ska innehas för en period på två år.

Europaparlamentet kan uppmana ordföranden för en intressentgrupp att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara alla eventuella frågor från parlamentets ledamöter när så begärs.”

c) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. Myndigheten ska, om inte annat följer av den tystnadsplikt som anges i artikel 70 i denna förordning, tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter och se till att intressentgrupperna ges tillfredsställande sekretariatsstöd. Ledamöter, utom branschföreträdare, av de intressentgrupper som företräder ideella organisationer ska erhålla tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel I avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (*) (tjänsteföreskrifterna). Intressentgrupperna får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.

(*) EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.”

d) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Intressentgrupperna får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.

Om ledamöterna i intressentgrupperna inte kan enas om något råd ska en tredjedel av deras ledamöter eller ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.

Intressentgruppen för försäkring och återförsäkring, intressentgruppen för tjänstepensioner, bankintressentgruppen, intressentgruppen för värdepapper och marknader får lämna gemensamma råd om frågor som rör arbetet i de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.”

Bilaga 5 L 334/68 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 e) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppernas råd, de separata råden från dess ledamöter och resultaten av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden beaktats.” 31. Artikel 39 ska ersättas med följande: ”Artikel 39

Beslutsförfaranden

1. Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19. 2. Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 17.3. 3. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. 4. Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning. 5. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4. 6. Det beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller det finansiella institut som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansiella instituts berättigade intresse eller skyddet av deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.” 32. Artikel 40 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande: ”a) En ordförande.” b) Följande punkt ska läggas till: ”6. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare.” 33. Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande: ”Artikel 41

Interna kommittéer

1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden. 2. Vid tillämpning av artikel 17 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till den berörda behöriga myndigheten.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/69 Varje ledamot av panelen ska ha en röst. Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget. 3. Vid tillämpning av artikel 19 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha något intresse i konflikten eller någon direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna. Varje ledamot av panelen ska ha en röst. Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget. 4. Vid genomförandet av den undersökning som avses i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut om inledande av utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel, vilket ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. Varje ledamot av panelen ska ha en röst. Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget. 5. De paneler som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller 19, vilka slutligt ska antas av tillsynsnämnden. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten av den utredning som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen. 6. Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel. Artikel 42

Tillsynsstyrelsens oberoende

1. När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. 2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter. 3. Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar i tillsynsstyrelsens möten ska inför varje sådant möte exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor. 4. Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.” 34. Artikel 43 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.” b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.

Bilaga 5

L 334/70 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.”

d) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.”

35. Följande artikel ska införas:

”Artikel 43a

Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen

Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

36. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller de akter som anges i artiklarna 10-16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt definitionen i artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser.

Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.

När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommittén för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17, 19 och 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om de föreslagna besluten genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i enlighet med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.

Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna ska, med undantag av den verkställande direktören, inte närvara vid några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansiella institut, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/71 c) Följande punkt ska läggas till: ”5. Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter konsensus när den fattar beslut.” 37. Artikel 45 ska ersättas med följande: ”Artikel 45

Sammansättning

1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta. 2. De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet. Mandaten ska vara överlappande och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas. 3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger per år. 4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter. De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansiella institut.” 38. Följande artiklar ska införas: ”Artikel 45a

Beslutsfattande

1. Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt. 2. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt. Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63. 3. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. Artikel 45b

Samordningsgrupper

1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter av tillsynsstyrelsen. 2. Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat. Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella resultat som myndigheten fastställt. 3. Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet.

Bilaga 5 L 334/72 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 4. Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin övervakningsroll.” 39. Artikel 46 ska ersättas med följande: ”Artikel 46

Förvaltningsstyrelsens oberoende

Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.” 40. Artikel 47 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”3a. Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor, utom vad gäller de uppgifter som anges i artikel 30.” b) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.” c) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.” d) Följande punkt ska läggas till: ”9. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” 41. Artikel 48 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för tillsynsstyrelsens möten. Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten. Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med artikel 45b.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansiella institut och finansiella marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång där principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning . Tillsynsstyrelsen ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande för posten som ordförande. På grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter bekräftelse av Europaparlamentet. Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/73 Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.” c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden. Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.” d) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.” 42. Artikel 49 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Ordförandens oberoende”.

b) Första stycket ska ersättas med följande: ”Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.” 43. Följande artikel ska införas: ”Artikel 49a

Utgifter

Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” 44. Artikel 50 ska utgå. 45. Artikel 54 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Inledningen ska ersättas med följande: ”2. Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i synnerhet, när så krävs enligt unionsrätten, i fråga om”. ii) Första strecksatsen ska ersättas med följande: ”— finansiella konglomerat och, om så krävs enligt unionsrätten, konsolidering av tillsynen,”. iii) Femte strecksatsen ska ersättas med följande: ”— cybersäkerhet,”. iv) Sjätte strecksatsen ska ersättas med följande: ”— utbyte av uppgifter och bästa praxis med ESRB och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna,”.

Bilaga 5 L 334/74 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 v) Följande strecksatser ska läggas till: ”— finansiella tjänster till privatpersoner och konsument- och investerarskydd, — rådgivning från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 1.7.” b) Följande punkt ska införas: ”2a. Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.” c) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från de europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.” 46. Artikel 55 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre vice ordförande i ESRB.” b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.” c) Följande punkt ska läggas till: ”5. Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den gemensamma kommitténs sammanträden.” 47. Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande: ”Artikel 56

Gemensamma ståndpunkter och akter

Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), antas, om så är lämpligt, parallellt av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten). Artikel 57

Underkommittéer

1. Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén. 2. Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/75

3. Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också ska vara observatör i den gemensamma kommittén.

4. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma kommittén.

5. Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.”

48. Artikel 58 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.”

b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätten och med internationella professionella erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer är anställda vid behöriga myndigheter eller andra nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter samt ledamöter i intressentgruppen för försäkring och återförsäkring eller intressentgruppen för tjänstepensioner. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , och efter samråd med tillsynsstyrelsen.

Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter.

Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.”

49. I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.”

50. I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet.

Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.”

Bilaga 5 L 334/76 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 51. Följande artikel ska införas: ”Artikel 60a

Myndighetens överskridande av befogenhet

Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5, när den handlar i enlighet med artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.” 52. I artikel 62 ska punkt 1 ändras på följande sätt: a) Inledningen ska ersättas med följande: ”1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) 2018/1046 (*) (nedan kallad budgetförordningen ), ska särskilt omfatta alla kombinationer av följande: (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).” b) Följande led ska läggas till: ”d) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer. e) Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.” c) Följande stycke ska läggas till: ”Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i första stycket ska inte godtas om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den senast nämndas oberoende.” 53. Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande: ”Artikel 63

Upprättande av budgeten

1. Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen. 2. Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat programdokument för de tre följande budgetåren. 3. Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari. 4. Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget. 5. Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/77

6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

7. Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.

8. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter, inbegripet uppsägningsklausuler.

Artikel 64

Genomförande och kontroll av budgeten

1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget.

2. Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet.

3. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 mars påföljande år, översända de räkenskapsuppgifter som krävs som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt.

4. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper.

6. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten.

Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen.

7. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året.

8. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen.

9. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen, lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl.

10. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.

11. Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Bilaga 5 L 334/78 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 Artikel 65

Finansiella regler

Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (*) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande. (*) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).” 54. I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (*) tillämpas på myndigheten utan inskränkning. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).” 55. Artikel 70 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.” b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.” c) Följande punkt ska införas: ”2a. Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2. Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.” d) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande: ”3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning och annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansiella institut. För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt. 4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (*). (*) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/79 56. Artikel 71 ska ersättas med följande: ”Artikel 71

Dataskydd

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*) inom ramen för dess ansvarsområden. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).” 57. I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.” 58. I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande: ”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.” 59. Artikel 76 ska ersättas med följande: ”Artikel 76

Förhållande till kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner

Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops). Ceiops alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. Ceiops ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av Ceiops och av kommissionen.” 60. Artikel 81 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande: ”1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat:”. ii) I led a ska inledningsfrasen och led i ersättas med följande: ”a) vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller tillsynspraxis, i) de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande bolagsstyrning,”. iii) Följande led ska läggas till: ”g) gemensamma kommitténs funktionssätt.” b) Följande punkt ska införas: ”2a. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av tillämpningen av artikel 9a.”

Bilaga 5

L 334/80 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Artikel 3

Ändringar av förordning (EU) nr 1095/2010

Förordning (EU) nr 1095/2010 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska agera enligt de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning och vara verksam inom tillämpningsområdet för direktiv 97/9/EG, 98/26/EG, 2001/34/EG, 2002/47/EG, 2004/109/EG och 2009/65/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (*), förordning (EG) nr 1060/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (**), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 (***) och, i den mån dessa akter är tillämpliga på företag som tillhandahåller investeringstjänster eller på företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning och de behöriga myndigheter som utövar tillsyn över dem, inom ramen för de relevanta delarna av direktiv 2002/87/EG och 2002/65/EG, inbegripet alla direktiv, förordningar och beslut som grundas på dessa akter och alla framtida rättsligt bindande unionsakter genom vilka myndigheten tilldelas uppgifter.

Myndigheten ska bidra till det arbete som utförs av den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (****), i fråga om att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*****) och förordning (EU) nr 1093/2010. Myndigheten ska besluta om sitt godkännande i enlighet med artikel 9a.9 i förordning (EU) nr 1093/2010.

3. Myndigheten ska agera inom verksamhetsområdet för finansmarknadsaktörer när det gäller frågor som inte direkt omfattas av de lagstiftningsakter som avses i punkt 2, inbegripet ärenden som rör företagsstyrning, revision och finansrapportering, med beaktande av hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, förutsatt att det krävs sådana åtgärder för att säkerställa att dessa akter tillämpas på ett ändamålsenligt och enhetligt sätt. Myndigheten ska också vidta lämpliga åtgärder i frågor som gäller uppköpserbjudanden, clearing och avveckling samt derivat.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1). (**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). (***) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 30.6.2017, s. 12). (****) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (*****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

b) Följande punkt ska införas:

”3a. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar andra unionsrättsakter genom vilka myndigheten tilldelas godkännande- eller tillsynsfunktioner och motsvarande befogenheter.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/81

c) Punkt 5 ska ändras på följande sätt: i) Första stycket ska ändras på följande sätt: — Inledningen ska ersättas med följande: ”5. Myndighetens syfte ska vara att skydda allmänintresset genom att bidra till det finansiella systemets stabilitet och effektivitet på kort, medellång och lång sikt, till förmån för unionens ekonomi, dess medborgare och företag. Myndigheten ska inom sina respektive behörighetsområden bidra till att”. — Leden e och f ska ersättas med följande: ”e) säkerställa att tagandet av investeringsrisker och andra risker regleras och övervakas på lämpligt sätt, f) stärka kund- och investerarskyddet,”. — Följande led ska läggas till: ”g) stärka enhetligheten i tillsynspraxisen på den inre marknaden,”. ii) Andra stycket ska ersättas med följande: ”I detta syfte ska myndigheten bidra till att säkerställa en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de akter som avses i punkt 2 i denna artikel, främja enhetlighet i tillsynen och avge yttranden i enlighet med artikel 16a till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.” iii) Fjärde stycket ska ersättas med följande: ”När myndigheten utför sina uppgifter, ska den handla självständigt, objektivt och på ett icke-diskriminerande och transparent sätt i hela unionens intresse, och den ska, när så är relevant, respektera principen om proportionalitet. Myndigheten ska vara ansvarig och handla med integritet och den ska säkerställa att alla berörda parter behandlas rättvist.” iv) Följande stycke ska läggas till: ”Innehållet i och formen för myndighetens verksamhet och åtgärder, i synnerhet riktlinjer, rekommendationer, yttranden, frågor och svar samt förslag till tillsynsstandarder och förslag till genomförandestandarder ska fullt ut respektera tillämpliga bestämmelser i denna förordning och i de lagstiftningsakter som avses i punkt 2. Myndighetens verksamhet och åtgärder ska i den mån den är tillåten och relevant enligt dessa bestämmelser, i enlighet med proportionalitetsprincipen, ta vederbörlig hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna hos den verksamhet som bedrivs av en finansmarknadsaktör, ett företag, en annan enhet eller en finansiell verksamhet som påverkas av myndighetens verksamhet och åtgärder.” d) Följande punkt ska läggas till: ”6. Myndigheten ska inrätta en kommitté som ska vara en integrerad del av myndigheten och som ska fungera rådgivande för myndigheten när det gäller hur dess agerande och åtgärder, i fullständig överensstämmelse med tillämpliga regler, ska beakta särskilda skillnader som råder i sektorn avseende arten, omfattningen och komplexiteten hos risker, avseende affärsmodeller och affärspraxis samt avseende de finansiella institutens och marknadernas storlek, i den utsträckning sådana faktorer är relevanta för de regler som beaktas.” 2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Myndigheten ska ingå i ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). ESFS huvudsakliga syfte ska vara att se till att de regler som gäller för den finansiella sektorn genomförs på ett sätt som bevarar den finansiella stabiliteten och som säkerställer förtroendet för det finansiella systemet som helhet samt ger effektivt och tillräckligt skydd för kunder till och konsumenter av finansiella tjänster.” b) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska parterna inom ESFS samarbeta i en anda av förtroende och med fullständig ömsesidig respekt, i synnerhet genom att se till att lämpliga och tillförlitliga uppgifter utväxlas mellan dem och från myndigheten till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.”

Bilaga 5 L 334/82 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 c) I punkt 5 ska följande stycke läggas till: ”Utan att det påverkar nationella befogenheter ska hänvisningar i denna förordning till tillsyn innefatta all relevant verksamhet, som alla behöriga myndigheter ska utföra enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.” 3. Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3

Myndigheternas ansvarighet

1. De myndigheter som avses i artikel 2.2 a–d ska vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet. 2. I enlighet med artikel 226 i EUF-förordningen ska myndigheten fullt ut samarbeta med Europaparlamentet under en sådan eventuell undersökning enligt den artikeln. 3. Tillsynsstyrelsen ska anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och ska senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras. 4. På Europaparlamentets begäran ska ordföranden delta i en utfrågning inför Europaparlamentet om myndighetens prestationer. En utfrågning ska äga rum minst en gång om året. Ordföranden ska, på begäran, göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter. 5. Ordföranden ska, på begäran och minst 15 dagar före det uttalande som avses i punkt 4, skriftligen rapportera om myndighetens verksamhet till Europaparlamentet. 6. Förutom de uppgifter som avses i artiklarna 11–18, 20 och 33, ska rapporten även innehålla alla relevanta uppgifter som Europaparlamentet begär på ad hoc-basis. 7. Myndigheten ska svara muntligt eller skriftligt på frågor som Europaparlamentet eller rådet riktar till den, inom fem veckor från mottagandet. 8. På begäran ska ordföranden hålla konfidentiella muntliga diskussioner inom stängda dörrar med ordföranden, vice ordförandena och samordnarna för Europaparlamentets ansvariga utskott. Alla deltagare ska respektera kraven om tystnadsplikt. 9. Utan att det påverkar dess konfidentialitetsskyldigheter som härrör från deltagande i internationella fora ska myndigheten på begäran informera Europaparlamentet om sitt bidrag till en enhetlig, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i sådana internationella fora.” 4. I artikel 4.3 ska led ii ersättas med följande: ”ii) när det gäller direktiven 2002/65/EG, de myndigheter och organ som har behörighet att säkerställa att företag som tillhandahåller investeringstjänster och företag för kollektiva investeringar som erbjuder sina andelar eller aktier till försäljning uppfyller kraven i det direktivet, och”. 5. I artikel 7 ska följande punkt läggas till: ”Lokaliseringen av myndighetens säte ska inte påverka hur myndigheten utför sina uppgifter och befogenheter, hur dess styrningsstruktur organiseras, hur dess huvudsakliga organisation drivs eller hur dess verksamhet i huvudsak finansieras, samtidigt som den ska göra det möjligt, i tillämpliga fall, att med unionens byråer dela sådana administrativa stödtjänster och lokalförvaltningstjänster som inte har någon anknytning till kärnverksamheten.” 6. Artikel 8 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led a ska ersättas med följande: ”a) Att på grundval av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, bidra till upprättandet av gemensamma standarder och metoder av hög kvalitet för reglering och tillsyn, särskilt genom att utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder och tillsynsstandarder, riktlinjer, rekommendationer och andra åtgärder, inbegripet yttranden.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/83 ii) Följande led ska införas: ”aa) Att utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsynen av finansmarknadsaktörer i unionen som beskriver bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet och, bland annat, beaktar förändringar i affärspraxis och affärsmodeller och finansmarknadsaktörernas och marknadernas storlek.” iii) Led b ska ersättas med följande: ”b) Att bidra till en konsekvent tillämpning av rättsligt bindande unionsakter, särskilt genom att bidra till en gemensam tillsynskultur, säkerställa konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillämpning av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, förebygga tillsynsarbitrage, främja och övervaka oberoende i tillsynsverksamheten, medla och lösa tvister mellan behöriga myndigheter, säkerställa en verkningsfull och enhetlig tillsyn av finansmarknadsaktörer och inbördes överensstämmelse i tillsynskollegiernas verksamhet samt vidta åtgärder bland annat i krissituationer.” iv) Leden e–h ska ersättas med följande: ”e) Att organisera och genomföra inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter, och i detta sammanhang utfärda riktlinjer och rekommendationer samt fastställa bästa praxis för att uppnå mer enhetliga tillsynsresultat. f) Att övervaka och bedöma marknadens utveckling inom sitt behörighetsområde, om relevant även utveckling som rör trender för innovativa finansiella tjänster med vederbörlig hänsyn till utvecklingen när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer. g) Att genomföra marknadsanalyser för att ge vägledning till utförandet av myndighetens arbetsuppgifter. h) Att, om det relevant, främja konsument- och investerarskyddet, särskilt i fråga om brister i ett gränsöverskridande sammanhang och med beaktande av relaterade risker.” v) Följande led ska införas: ”ia) Att bidra till upprättandet av en gemensam strategi för finansiella uppgifter inom unionen.” vi) Följande led ska införas: ”ka) Att på sin webbplats offentliggöra, och regelbundet uppdatera, alla tekniska tillsynsstandarder, tekniska genomförandestandarder, riktlinjer, rekommendationer och frågor och svar för varje lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2, inbegripet översikter som gäller läget för pågående arbete och planerad tidpunkt för antagande av förslag till tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder.” vii) Led l ska utgå. b) Följande punkt ska införas: ”1a. När myndigheten utför sina uppgifter enligt denna förordning ska den a) till fullo utöva alla sina befogenheter, b) med beaktande av det övergripande målet att säkerställa finansmarknadsaktörernas säkerhet och sundhet, ta full hänsyn till olika typer av finansmarknadsaktörer och finansmarknadsaktörernas storlek och affärsmodeller, och c) beakta tekniska innovationer, innovativa och hållbara affärsmodeller och integrering av miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer.” c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas: ”ca) utfärda rekommendationer som fastställs i artikel 29a,”. ”da) utfärda varningar i enlighet med artikel 9.3,”.

Bilaga 5 L 334/84 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 ii) Led g ska ersättas med följande: ”g) avge yttranden till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen i enlighet med artikel 16a,”. iii) Följande led ska införas: ”ga) utfärda svar på frågor som föreskrivs i artikel 16b, gb) vidta åtgärder i enlighet med artikel 9a,”. d) Följande punkt ska läggas till: ”3. När myndigheten utför de uppgifter som avses i punkt 1 och utövar de befogenheter som avses i punkt 2 ska den agera med utgångspunkt i och inom ramarna för regelverket samt ta vederbörlig hänsyn till principerna om proportionalitet, när så är relevant, och bättre lagstiftning, inbegripet resultaten av analysen av kostnader och fördelar i enlighet med denna förordning. De öppna offentliga samråd som avses i artiklarna 10, 15, 16 och 16a ska genomföras så brett som möjligt för att säkerställa en metod som inkluderar alla berörda parter och ska ge berörda parter rimlig tid att svara. Myndigheten ska offentliggöra en sammanfattning av de berörda parternas synpunkter och en översikt över hur information och synpunkter som samlats in från samråden användes i ett förslag till tekniska tillsynsstandarder och i ett förslag till tekniska genomförandestandarder.” 7. Artikel 9 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led a ska ersättas med följande: ”a) samla in uppgifter om, analysera och rapportera om konsumenttrender, såsom utvecklingen av kostnader och avgifter för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner i medlemsstaterna,”. ii) Följande led ska införas: ”aa) göra djupgående tematiska granskningar av marknadsbeteenden och bygga upp en gemensam bild av praxis på marknaderna, i syfte att identifiera potentiella problem och att analysera deras effekter, ab) utveckla riskindikatorer för icke-professionella investerare för att utan onödigt dröjsmål upptäcka möjliga upphov till skada för konsumenterna och investerarna.” iii) Följande led ska läggas till: ”e) bidra till likvärdiga konkurrensvillkor på den inre marknaden, där konsumenter och andra användare av finansiella tjänster har rättvis tillgång till finansiella tjänster och produkter, f) samordna behöriga myndigheters anonyma kundbesöksundersökningar, i tillämpliga fall.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten ska övervaka nya och befintliga former av finansiell verksamhet och får anta riktlinjer och rekommendationer för att främja säkra och sunda marknader och en enhetlig och effektiv reglerings- och tillsynspraxis.” c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande: ”4. Myndigheten ska inrätta en kommitté för konsumentskydd och finansiell innovation, som ska vara en integrerad del av myndigheten och omfatta alla relevanta behöriga myndigheter och myndigheter med ansvar för konsumentskydd i syfte att stärka konsumentskyddet, samordna regleringen och tillsynen av ny eller innovativ finansiell verksamhet och bistå med råd som myndigheten ska lägga fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Myndigheten ska samarbeta nära med Europeiska dataskyddsstyrelsen inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*) för att undvika duplicering, inkonsekvenser och rättsosäkerhet på området för dataskydd. Myndigheten får också bjuda in nationella dataskyddsmyndigheter som observatörer i kommittén.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/85

5. Myndigheten får tillfälligt förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella produkter, instrument eller verksamheter som kan orsaka avsevärd finansiell skada för kunder eller konsumenter eller som hotar finansmarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av unionens finansiella system i de fall och på de villkor som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller, om så krävs i en krissituation, i enlighet med artikel 18 och på de villkor som anges där.

Myndigheten ska se över det beslut som avses i första stycket med lämpliga mellanrum, dock minst en gång var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys som syftar till att bedöma effekten på kunden eller konsumenten får myndigheten besluta om en årlig förlängning av förbudet.

En medlemsstat får begära att myndigheten omprövar sitt beslut. I sådana fall ska myndigheten i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.1 andra stycket besluta huruvida den vidhåller det beslutet.

Myndigheten får också bedöma om det finns behov av förbud mot eller begränsningar av vissa former av finansiell verksamhet eller praxis och, om ett sådant behov föreligger, underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna för att underlätta antagandet av sådana förbud eller begränsningar.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).”

8. Följande artikel ska införas:

”Artikel 9a

Skrivelser om att inte vidta åtgärder

1. Myndigheten ska endast vidta åtgärderna som avses i punkt 2 i denna artikel under exceptionella omständigheter när den anser att tillämpningen av en av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller av någon delegerad akt eller genomförandeakt som baseras på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande problem, av något av följande skäl:

a) Myndigheten anser att det finns bestämmelser i akten som kan stå i direkt strid med en annan relevant akt.

b) Om akten är en sådan lagstiftningsakt som avses i artikel 1.2 och avsaknaden av delegerade akter eller genomförandeakter för att komplettera eller specificera akten i fråga ger upphov till befogat tvivel gällande de rättsliga följderna av lagstiftningsakten eller en korrekt tillämpning av den.

c) Avsaknaden av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 innebär praktiska problem avseende tillämpningen av lagstiftningsakten i fråga.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska myndigheten till de behöriga myndigheterna och kommissionen översända en skriftlig detaljerad redogörelse för de problem den anser finnas.

I de fall som avses i punkt 1 a och b ska myndigheten till kommissionen lämna ett yttrande om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av ett nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan enligt myndighetens mening är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.

I det fall som avses i punkt 1 c i denna artikel ska myndigheten så snart som möjligt utvärdera behovet av att anta relevanta riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.

Myndigheten ska handla snabbt, framför allt med målet att bidra till förhindrande av de problem som avses i punkt 1, närhelst det är möjligt.

3. Om det är nödvändigt i de fall som avses i punkt 1 och i väntan på antagande och tillämpning av nya åtgärder till följd av de steg som avses i punkt 2 ska myndigheten avge yttranden avseende särskilda bestämmelser i de akter som avses i punkt 1 i syfte att sprida konsekvent, effektiv och ändamålsenlig praxis för tillsyn och efterlevnad samt gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten.

Bilaga 5

L 334/86 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

4. Om myndigheten, på grundval av den information den mottar, i synnerhet från behöriga myndigheter, anser att någon av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller en delegerad akt eller genomförandeakt som är baserad på dessa lagstiftningsakter ger upphov till betydande exceptionella problem med avseende på marknadens förtroende, kund- eller investerarskydd, de finansiella marknadernas eller varumarknadernas funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen, ska den utan onödigt dröjsmål sända en skrivelse med en detaljerad redogörelse till de behöriga myndigheterna och kommissionen för de problem den anser finnas. Myndigheten får lämna ett yttrande till kommissionen om eventuella åtgärder den finner lämpliga, i form av nytt lagstiftningsförslag eller ett förslag till en ny delegerad akt eller genomförandeakt och om hur brådskande frågan är. Myndigheten ska offentliggöra sitt yttrande.”

9. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Om Europaparlamentet och rådet, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget, till kommissionen delegerar befogenheten att anta tekniska tillsynsstandarder med hjälp av delegerade akter, för att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som särskilt anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska tillsynsstandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.”

ii) Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Innan förslagen lämnas till kommissionen ska myndigheten ha genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och ska analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.”

iii) Fjärde stycket ska utgå.

iv) Femte och sjätte styckena ska ersättas med följande:

”Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk tillsynsstandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet när antagandet inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk tillsynsstandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder eller att anta det endast delvis eller med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför det inte antas eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk tillsynsstandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk tillsynsstandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.”

c) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska genomföra öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska tillsynsstandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska också inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/87

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Tekniska tillsynsstandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk tillsynsstandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”

10. I artikel 13.1 ska andra stycket utgå.

11. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Om Europaparlamentet och rådet enligt artikel 291 i EUF-fördraget tilldelar kommissionen genomförandebefogenheter att anta tekniska genomförandestandarder med hjälp av genomförandeakter inom områden som fastställts specifikt i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder. Tekniska genomförandestandarder ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpning av de akterna. Myndigheten ska överlämna sina förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen för antagande. Myndigheten ska samtidigt översända dessa tekniska genomförandestandarder för kännedom till Europaparlamentet och rådet.

Myndigheten ska innan den lämnar in förslag till genomförandestandarder till kommissionen genomföra öppna offentliga samråd och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte alls står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av det förslag till tekniska genomförandestandarder som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.

Kommissionen ska inom tre månader från mottagandet av ett förslag till teknisk genomförandestandard besluta huruvida den ska anta det. Kommissionen får förlänga denna tidsfrist med en månad. Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentet och rådet om beslutet om antagande inte kan äga rum inom tremånadersperioden. Om det ligger i unionens intresse får kommissionen anta förslaget till teknisk genomförandestandard endast till viss del eller med ändringar.

Om kommissionen har för avsikt att inte anta ett förslag till teknisk genomförandestandard eller att anta det endast delvis eller med ändringar ska den sända tillbaka förslaget till myndigheten, med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller varför det ska ändras. Kommissionen ska lämna en kopia av sin skrivelse till Europaparlamentet och rådet. Inom sex veckor får myndigheten ändra förslaget till teknisk genomförandestandard på grundval av kommissionens föreslagna ändringar och på nytt överlämna det i form av ett formellt yttrande till kommissionen. Myndigheten ska lämna en kopia av det formella yttrandet till Europaparlamentet och rådet.

Om myndigheten när den period på sex veckor som avses i fjärde stycket löper ut inte har överlämnat ett ändrat förslag till teknisk genomförandestandard, eller har överlämnat ett förslag till teknisk genomförandestandard som inte har ändrats på ett sådant sätt att det är förenligt med kommissionens förslag till ändringar, får kommissionen anta den tekniska genomförandestandarden med de ändringar den anser relevanta eller förkasta den.

Kommissionen får inte ändra innehållet i ett förslag till teknisk genomförandestandard som utarbetats av myndigheten utan att detta först har samordnats med myndigheten, så som anges i denna artikel.

2. Om myndigheten inte har lämnat in något förslag till teknisk genomförandestandard inom den tidsfrist som fastställts i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 får kommissionen begära ett sådant förslag inom en ny tidsfrist. Myndigheten ska i god tid informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen att den inte kommer att kunna hålla den nya tidsfristen.”

b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”Kommissionen ska ha genomfört ett öppet offentligt samråd om förslaget till tekniska genomförandestandarder och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna, utom då sådana samråd och analyser inte står i proportion till omfattningen och konsekvenserna av de förslag som avses eller till hur brådskande ärendet är. Myndigheten ska också inhämta råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37.”

Bilaga 5

L 334/88 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Tekniska genomförandestandarder ska antas genom förordningar eller beslut. Orden ’teknisk genomförandestandard’ ska finnas med i rubriken till sådana förordningar eller beslut. Dessa standarder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i dem.”

12. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska, i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom ESFS och säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten, utfärda riktlinjer riktade till alla behöriga myndigheter eller alla finansmarknadsaktörer och utfärda rekommendationer till en eller flera behöriga myndigheter eller en eller flera finansmarknadsaktörer.

Riktlinjer och rekommendationer ska överensstämma med mandatet i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 eller i den här artikeln.

2. Myndigheten ska när så är lämpligt genomföra öppna offentliga samråd om de riktlinjer och rekommendationer och, i förekommande fall, de frågor och svar som den utfärdar och analysera de möjliga kostnaderna och fördelarna med att utfärda sådana riktlinjer och rekommendationer. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till riktlinjernas eller rekommendationernas omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska när så är lämpligt också begära råd från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som avses i artikel 37. Om myndigheten inte genomför öppna offentliga samråd eller inte begär råd från intressentgruppen för värdepapper och marknader ska myndigheten ange skälen för detta.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Riktlinjer och rekommendationer ska inte endast hänvisa till, eller återge, delar av lagstiftningsakter. Innan en ny riktlinje eller rekommendation utfärdas ska myndigheten först se över befintliga riktlinjer och rekommendationer, i syfte att undvika eventuell duplicering.”

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten informera Europaparlamentet, rådet och kommissionen om de riktlinjer och rekommendationer som har utfärdats.”

13. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 16a

Yttranden

1. Myndigheten får, på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, avge yttranden till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om alla frågor som har samband med dess behörighetsområde.

2. Den begäran som avses i punkt 1 får inbegripa ett offentligt samråd eller en teknisk analys.

3. När det gäller bedömning av fusioner och förvärv som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/65/EU och som enligt det direktivet kräver samråd mellan de behöriga myndigheterna i två eller fler medlemsstater, får myndigheten på begäran av någon av de berörda behöriga myndigheterna avge och offentliggöra ett yttrande om en bedömning, utom avseende kriterierna som anges i artikel 13.1 e i direktiv 2014/65/EU. Yttrandet ska avges utan dröjsmål och under alla förhållanden före slutet av bedömningsperioden i enlighet med direktiv 2014/65/EU.

4. Myndigheten får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen ge tekniska råd till Europaparlamentet, rådet och kommissionen på de områden som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/89

Artikel 16b

Frågor och svar

1. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 i denna artikel får frågor gällande den praktiska tillämpningen eller genomförandet av bestämmelserna i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, eller tillhörande delegerade akter och genomförandeakter samt riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt dessa lagstiftningsakter, ställas av alla fysiska eller juridiska personer, inbegripet behöriga myndigheter och unionens institutioner och organ, till myndigheten på något av unionens officiella språk.

Innan finansmarknadsaktörerna ställer en fråga till myndigheten ska de bedöma huruvida de ska ställa frågan i första hand till sin behöriga myndighet.

Innan myndigheten offentliggör svar på godkända frågor får den begära kompletterande förtydliganden av frågor som ställts av de fysiska eller juridiska personer som avses i denna punkt.

2. Svar från myndigheten på de frågor som avses i punkt 1 ska inte vara bindande. Svaren ska göras tillgängligt på minst det språk som frågan lämnades på.

3. Myndigheten ska upprätta och underhålla ett webbaserat verktyg på sin webbplats för inlämnande av frågor och snabbt offentliggörande av alla frågor som inkommer och svar på alla tillåtliga frågor enligt punkt 1, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa personers berättigade intresse eller skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet. Myndigheten kan avvisa frågor som den inte avser att svara på. Myndigheten ska offentliggöra avvisade frågor på sin webbplats under en period på två månader.

4. Tre röstberättigade ledamöter i tillsynsstyrelsen kan begära att tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44 ska fatta beslut om huruvida det ämne som tas upp i den tillåtliga fråga som avses i punkt 1 i den här artikeln ska behandlas i riktlinjer enligt artikel 16, begära råd från den intressentgrupp som avses i artikel 37, granska frågorna och svaren med lämpliga mellanrum, genomföra öppna offentliga samråd eller analysera möjliga tillhörande kostnader och fördelar. Sådana samråd och analyser ska stå i proportion till omfattningen, arten och konsekvenserna av de aktuella utkasten till frågor och svar eller till hur brådskande ärendet är. När den intressentgrupp som avses i artikel 37 involveras ska sekretesskyldighet tillämpas.

5. Myndigheten ska till kommissionen vidarebefordra frågor som kräver tolkning av unionsrätten. Myndigheten ska offentliggöra alla svar från kommissionen.”

14. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet, kommissionen, intressentgruppen för värdepapper och marknader eller på eget initiativ, inbegripet när detta bygger på faktauppgifter och väl underbyggd information från fysiska eller juridiska personer, och efter att ha underrättat den berörda behöriga myndigheten, redogöra för hur den avser gå vidare med fallet och när så är lämpligt utreda den påstådda överträdelsen av eller underlåtenheten att tillämpa unionsrätten.”

ii) Följande stycken ska läggas till:

”Utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 35 får myndigheten, efter att ha informerat den berörda behöriga myndigheten, rikta en vederbörligen motiverad begäran om information direkt till andra behöriga myndigheter, när en begäran om information från den berörda behöriga myndigheten har visat sig vara eller anses vara otillräcklig för att få den information som anses vara nödvändig för att utreda en påstådd överträdelse av unionsrätten eller underlåtenhet att tillämpa den.

Mottagaren av en sådan begäran ska förse myndigheten med tydlig, korrekt och komplett information utan onödigt dröjsmål.”

Bilaga 5

L 334/90 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Utan att det påverkar befogenheterna enligt denna förordning och innan myndigheten utfärdar en sådan rekommendation som anges i punkt 3 ska myndigheten samverka med den berörda behöriga myndigheten, om den anser att en sådan samverkan är lämplig för att åtgärda en överträdelse av unionsrätten, i ett försök att enas om åtgärder som den behöriga myndigheten måste vidta för att följa unionsrätten.”

c) Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”6. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter ett sådant formellt yttrande som avses i punkt 4 i denna artikel inom den där angivna fristen, och om det är nödvändigt att utan dröjsmål åtgärda sådant bristande iakttagande av unionsrätten för att upprätthålla eller återställa neutrala konkurrensvillkor på marknaden, eller för att säkerställa det finansiella systemets funktion och integritet, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter och skyldigheter enligt artikel 258 i EUF-fördraget – om de relevanta kraven i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning är direkt tillämpliga på finansmarknadsaktörer, anta ett enskilt beslut riktat till en finansmarknadsaktör med krav på att finansmarknadsaktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även att upphöra att tillämpa eventuell oförenlig praxis.

Myndighetens beslut ska överensstämma med det formella yttrande som kommissionen avgivit enligt punkt 4.

7. Beslut som antagits i enlighet med punkt 6 ska ha företräde framför varje tidigare beslut i samma ärende som antagits av de behöriga myndigheterna.

När de behöriga myndigheterna vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett formellt yttrande enligt punkt 4 eller ett beslut enligt punkt 6, ska de behöriga myndigheterna följa det formella yttrandet eller beslutet, allt efter omständigheterna.”

15. Följande artikel ska införas:

”Artikel 17a

Skydd av rapporterande personer

1. Myndigheten ska ha infört särskilda rapporteringskanaler för att ta emot och hantera information från en fysisk eller juridisk person som rapporterar om faktiska eller potentiella överträdelser, lagmissbruk eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten.

2. De fysiska eller juridiska personer som rapporterar genom dessa kanaler ska skyddas mot repressalier i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 (*), i tillämpliga fall.

3. Myndigheten ska säkerställa att all information kan lämnas in anonymt eller konfidentiellt och säkert. Om myndigheten bedömer att de inlämnade uppgifterna innehåller bevis eller betydande indikationer på en väsentlig överträdelse ska den lämna återkoppling till den rapporterande personen.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305,26.11.2019, s. 17).”

16. I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Om rådet har antagit ett beslut enligt punkt 2 i denna artikel, och under exceptionella omständigheter där samordnade åtgärder av behöriga myndigheter är nödvändiga för att åtgärda en negativ utveckling som allvarligt kan äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen eller kund- och investerarskyddet, får myndigheten anta enskilda beslut med krav på de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 för att åtgärda sådan utveckling genom att se till att finansmarknadsaktörerna och behöriga myndigheter uppfyller kraven i de lagstiftningsakterna.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/91

17. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. I de fall som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och utan att det påverkar de befogenheter som fastställs i artikel 17, får myndigheten bistå de behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i den här artikeln i något av följande fall:

a) På begäran av en eller flera av de berörda behöriga myndigheterna, om en behörig myndighet är oenig med en annan behörig myndighet vad gäller förfarandet för en åtgärd eller åtgärdens innehåll, en föreslagen åtgärd eller avsaknaden av åtgärder.

b) I de fall det i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 föreskrivs att myndigheten får bistå på eget initiativ, om oenighet mellan behöriga myndigheter kan fastställas på grundval av objektiva skäl.

I de fall de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 kräver att ett gemensamt beslut fattas av behöriga myndigheter och där myndigheten i enlighet med dessa akter på eget initiativ får bistå de berörda behöriga myndigheterna med att nå en överenskommelse i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 2–4 i den här artikeln, ska det antas att oenighet råder om inget gemensamt beslut fattas av dessa myndigheter inom de tidsfrister som anges i de akterna.”

b) Följande punkter ska införas:

”1a. I följande fall ska de berörda behöriga myndigheterna utan onödigt dröjsmål underrätta myndigheten om att en överenskommelse inte har nåtts:

a) Om en tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:

i) Tidsfristen löper ut.

ii) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.

b) Om ingen tidsfrist för att nå en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna föreskrivs i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och något av följande inträffar:

i) Minst två berörda behöriga myndigheter konstaterar på grundval av objektiva skäl att oenighet föreligger.

ii) Två månader har förflutit från den dag då en behörig myndighet mottog en begäran från en annan behörig myndighet om att vidta vissa åtgärder för att följa de akterna, och den anmodade myndigheten ännu inte har antagit ett beslut för att tillmötesgå denna begäran.

1b. Ordföranden ska bedöma huruvida myndigheten bör agera i enlighet med punkt 1. Om myndigheten agerar på eget initiativ ska den underrätta de berörda behöriga myndigheterna om sitt beslut att agera.

Då ett gemensamt beslut krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 ska alla behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet i avvaktan på myndighetens beslut i enlighet med det förfarande som anges i artikel 44.4, avvakta med sina enskilda beslut. Om myndigheten beslutar att agera ska alla de behöriga myndigheter som deltar i det gemensamma beslutet avvakta med sina beslut tills det förfarande som anges i punkterna 2 och 3 i den här artikeln är avslutat.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Om det förlikningsskede som avses i punkt 2 har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt.”

Bilaga 5

L 334/92 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

d) Följande punkt ska införas:

”3a. Myndigheten ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna om att förfarandena enligt punkterna 2 och 3 har avslutats, i förekommande fall tillsammans med det beslut som den fattat enligt punkt 3.”

e) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om en behörig myndighet inte rättar sig efter myndighetens beslut och därigenom inte säkerställer att en finansmarknadsaktör uppfyller krav som är direkt tillämpliga på det enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, får myndigheten – utan att det påverkar kommissionens befogenheter enligt artikel 258 i EUFfördraget – anta ett enskilt beslut riktat till den finansmarknadsaktören med krav på att den finansmarknadsaktören ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten, däribland även krav på att upphöra med viss praxis.”

18. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter främja och övervaka effektivt, ändamålsenligt och konsekvent arbete i de tillsynskollegier som inrättats i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och verka för konsekvens och enhetlighet i de olika tillsynskollegiernas tillämpning av unionsrätten. I syfte att skapa enhetlighet i fråga om bästa tillsynspraxis ska myndigheten främja gemensamma tillsynsplaner och undersökningar, och myndighetens personal ha oinskränkt rätt att delta i tillsynskollegierna, och ska därmed även kunna delta i tillsynskollegiernas verksamhet, inbegripet inspektioner på plats, som utförs gemensamt av två eller flera behöriga myndigheter.”

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Första stycket ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska inta en ledande roll när det gäller att säkerställa att tillsynskollegierna för gränsöverskridande institut fungerar enhetligt och konsekvent i hela unionen, med beaktande av den systemrisk som de finansmarknadsaktörer som avses i artikel 23 utgör, och ska vid behov sammankalla till ett möte i ett kollegium.”

ii) I tredje stycket ska led b ersättas med följande:

”b) inleda och samordna stresstester inom hela unionen i enlighet med artikel 32, för att bedöma finansmarknadsaktörernas förmåga, särskilt den systemrisk som finansmarknadsaktörer utgör och som avses i artikel 23, att stå emot en ogynnsam marknadsutveckling, och utvärdera den potentiella ökade systemrisken som centrala finansmarknadsaktörer kan utgöra i stressituationer, varvid det ska säkerställas att enhetliga metoder tillämpas på nationell nivå för dessa tester, och i lämpliga fall rikta en rekommendation till den behöriga myndigheten att åtgärda de problem som konstaterats vid stresstesten, inbegripet en rekommendation att genomföra specifika bedömningar; den kan rekommendera att behöriga myndigheter genomför inspektioner på plats, och får delta i sådana inspektioner på plats, i syfte att säkerställa att de unionsomfattande bedömningarnas metoder, praxis och resultat är jämförbara och tillförlitliga,”.

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Myndigheten får utarbeta förslag till tekniska tillsyns- och genomförandestandarder, enligt vad som specificeras i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i enlighet med artiklarna 10–15, för att säkerställa enhetliga förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna om tillsynskollegiernas operativa funktion. Myndigheten får utfärda riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16, för att främja enhetlighet i tillsynsrutinerna och de bästa metoder som har antagits av tillsynskollegierna.”

19. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Allmänna bestämmelser om systemrisker”.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/93 b) Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Myndigheten får, på begäran av en eller flera behöriga myndigheter, Europaparlamentet, rådet eller kommissionen eller på eget initiativ, undersöka en särskild typ av finansverksamhet, produkttyp eller typ av beteende för att bedöma potentiella hot mot finansmarknaders integritet, stabiliteten i det finansiella systemet eller kund- eller investerarskyddet. Efter en sådan undersökning som avses i första stycket får tillsynsstyrelsen göra lämpliga rekommendationer om åtgärder till den berörda behöriga myndigheten. I detta syfte får myndigheten använda de befogenheter som den tilldelas i denna förordning, inklusive artikel 35.” 20. I artikel 23 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. Myndigheten ska, i samråd med ESRB, utveckla kriterier för identifiering och mätning av systemrisker och ett adekvat stresstest som innefattar en bedömning av faran för att den systemrisk som finansmarknadsaktörerna utgör eller är utsatta för ska öka i stressituationer, inbegripet potentiella miljörelaterade systemrisker. De finansmarknadsaktörer som kan utgöra en systemrisk ska bli föremål för skärpt tillsyn och, vid behov, de förfaranden för återhämtning, rekonstruktion och avveckling som anges i artikel 25.” 21. I artikel 27.2 ska andra stycket utgå. 22. Artikel 29 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Följande led ska införas: ”aa) Upprätta unionens strategiska gemensamma tillsynsprioriteringar i enlighet med artikel 29a. ab) Inrätta samordningsgrupper i enlighet med artikel 45b för att främja konvergens i tillsynen och fastställa bästa praxis.” ii) Led b ska ersättas med följande: ”b) Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter, på alla relevanta områden inklusive cybersäkerhet och cyberattacker, under fullständigt iakttagande av tillämpliga bestämmelser om konfidentialitet och skydd av personuppgifter i unionens slagstiftningsakt på området.” iii) Led e ska ersättas med följande: ”e) Upprätta sektorspecifika och sektorövergripande utbildningsprogram, även rörande teknisk innovation, underlätta personalutbyte och uppmuntra behöriga myndigheter att öka utnyttjandet av system för att utstationera personal och andra instrument.” iv) Följande led ska läggas till: ”f) Inrätta ett övervakningssystem för bedömning av väsentliga miljörisker, sociala risker och bolagsstyrningsrelaterade risker med beaktande av Parisavtalet om Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten får i tillämplig utsträckning utveckla nya praktiska instrument och konvergensskapande medel för att främja gemensam metod och praxis i tillsynen. I syfte att skapa en gemensam tillsynskultur ska myndigheten utarbeta och hålla uppdaterad en unionshandbok för tillsyn av finansmarknadsaktörer i unionen, med vederbörlig hänsyn till riskernas art, omfattning och komplexitet, affärspraxis, affärsmodeller och de finansiella institutens och marknadernas storlek, även förändringar till följd av teknisk innovation avseende finansmarknadsaktörer och marknader. Unionshandboken för tillsyn ska beskriva bästa praxis samt metoder och processer av hög kvalitet.

Bilaga 5

L 334/94 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Myndigheten ska, om så är lämpligt, genomföra öppna offentliga samråd om de yttranden som avses i punkt 1 a och de medel och instrument som avses i den här punkten. Den ska också, om så är lämpligt, analysera de därmed förknippade potentiella kostnaderna och fördelarna. Dessa samråd och analyser ska stå i proportion till yttrandenas eller medlens och instrumentens omfattning, art och konsekvenser. Myndigheten ska i tillämpliga fall också begära råd från intressentgruppen för värdepapper och marknader.”

23. Följande artikel ska införas:

”Artikel 29a

Unionsstrategiska tillsynsprioriteringar

Efter en diskussion i tillsynsstyrelsen och med beaktande av bidrag som mottagits från behöriga myndigheter, ska befintligt arbete som utförts av unionens institutioner och analyser, varningar och rekommendationer som offentliggjorts av ESRB, ska myndigheten åtminstone vart tredje år senast den 31 mars, fastställa högst två prioriteringar av unionsomfattande relevans som ska återspegla framtida utveckling och trender. De behöriga myndigheterna ska beakta de prioriteringarna när de utarbetar sina arbetsprogram, och lämna upplysning till myndigheten i enlighet därmed. Myndigheten ska diskutera de behöriga myndigheternas verksamhet påföljande år och dra slutsatser med utgångspunkt i detta. Myndigheten ska diskutera en eventuell uppföljning som kan omfatta riktlinjer, rekommendationer till behöriga myndigheter och inbördes utvärderingar på respektive område.

De prioriteringar av unionsomfattande relevans som myndigheten fastställer ska inte hindra behöriga myndigheter från att tillämpa sin bästa praxis, på grundval av sina ytterligare prioriteringar och nationella utveckling, och hänsyn ska tas till nationella särdrag.”

24. Artikel 30 ska ersättas med följande:

”Artikel 30

Inbördes utvärderingar av behöriga myndigheter

1. Myndigheten ska regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av hela eller delar av behöriga myndigheters verksamhet för att uppnå mer enhetliga och ändamålsenliga tillsynsresultat. Den ska i detta syfte utarbeta metoder för att objektivt bedöma och jämföra de behöriga myndigheter som utvärderas. Under planeringen och genomförandet av inbördes utvärderingar ska hänsyn tas till befintlig information och redan gjorda bedömningar som avser den berörda behöriga myndigheten, inbegripet all relevant information som har lämnats till myndigheten i enlighet med artikel 35, och alla relevanta uppgifter från berörda parter.

2. Vid tillämpningen av denna artikel ska myndigheten upprätta tillfälliga kommittéer för inbördes utvärdering, vilka ska bestå av personal från myndigheten och medlemmar från behöriga myndigheter. Ordförande för kommittéerna för inbördes utvärdering ska vara en medlem av myndighetens personal. Ordföranden ska efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande lämna förslag på en ordförande och ledamöterna i kommittén för inbördes utvärdering, vilket ska godkännas av tillsynsstyrelsen. Förslaget ska anses antaget såvida inte tillsynsstyrelsen inom tio dagar från det att ordföranden föreslagit det, antar ett beslut om att avvisa det.

3. Den inbördes utvärderingen ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta följande:

a) Frågan om hur väl avvägda den behöriga myndighetens resurser är, dess grad av självständighet och dess styrformer, med särskild hänsyn till möjligheterna att effektivt tillämpa de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och kapaciteten att anpassa sig till marknadsutvecklingen.

b) Den ändamålsenlighet och den grad av konvergens som uppnåtts i tillämpningen av unionsrätten och i tillsynspraxis, även med avseende på de tekniska tillsynsstandarder och tekniska genomförandestandarder, riktlinjer och rekommendationer som antagits enligt artiklarna 10–16 och i vilken utsträckning tillsynspraxis uppfyller målen i unionsrätten.

c) Den tillämpning av bästa praxis som utvecklats av vissa behöriga myndigheter och som med fördel kan antas av andra behöriga myndigheter.

d) Den effektivitet och den grad av konvergens som uppnåtts i genomförandet av de bestämmelser som antagits för att genomföra unionsrätten, även med avseende på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder gentemot ansvariga personer då dessa bestämmelser inte har följts.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/95

4. Myndigheten ska ta fram en rapport med resultaten av den inbördes utvärderingen. Den rapporten för inbördes utvärderingen ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra rapporter om inbördes utvärdering och säkerställa lika villkor. Förvaltningsstyrelsen ska i synnerhet bedöma huruvida metoden har tillämpats på samma sätt. I rapporten ska det beskrivas och anges vilka uppföljningsåtgärder som anses lämpliga, proportionerliga och nödvändiga till följd av den inbördes utvärderingen. Uppföljningsåtgärderna får antas i form av riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 och yttranden enligt artikel 29.1 a.

I enlighet med artikel 16.3 ska de behöriga myndigheterna med alla tillgängliga medel söka följa de utfärdade riktlinjerna och rekommendationerna.

När myndigheten utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder eller tekniska genomförandestandarder i enlighet med artiklarna 10–15, eller riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16, ska den ta hänsyn till resultaten av den inbördes utvärderingen och all annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, för att säkerställa enhetlig tillsynspraxis av högsta kvalitet.

5. Myndigheten ska avge ett yttrande till kommissionen om den, med beaktande av resultatet från den inbördes utvärderingen eller annan information som den inhämtar när den utför sina uppgifter, anser att ytterligare harmonisering av unionsreglerna för finansmarknadsaktörer eller behöriga myndigheter skulle vara nödvändig sett från unionens synvinkel.

6. Myndigheten ska två år efter offentliggörandet av rapporten om den inbördes utvärderingen ta fram en uppföljningsrapport. Uppföljningsrapporten ska utarbetas av kommittén för inbördes utvärdering och antas av tillsynsstyrelsen i enlighet med artikel 44.4. Vid utarbetandet av rapporten ska kommittén för inbördes utvärdering samråda med förvaltningsstyrelsen för att se till att rapporten överensstämmer med andra uppföljningsrapporter. Uppföljningsrapporten ska särskilt, men inte uteslutande, omfatta en bedömning av hur väl avvägda och ändamålsenliga de åtgärder är som vidtagits av de behöriga myndigheter som är föremål för den inbördes utvärderingen som en följd av uppföljningsåtgärderna i rapporten om den inbördes utvärderingen.

7. Kommittén för inbördes utvärdering ska efter samråd med de behöriga myndigheterna som omfattas av den inbördes utvärderingen identifiera de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen. Myndigheten ska offentliggöra de motiverade huvudslutsatserna av den inbördes utvärderingen och av den uppföljningsrapport som avses i punkt 6. Om myndigheternas motiverade huvudslutsatser skiljer sig från de resultat som identifierats av kommittén för inbördes utvärdering ska myndigheten på konfidentiell basis översända kommitténs resultat till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Om en behörig myndighet som är föremål för den inbördes utvärderingen anser att offentliggörandet av myndighetens motiverade huvudslutsatser skulle innebära en risk för det finansiella systemets stabilitet ska den ha möjlighet att hänskjuta ärendet till tillsynsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får med enkel majoritet besluta att inte offentliggöra dessa utdrag.

8. Vid tillämpningen av denna artikel ska förvaltningsstyrelsen lägga fram ett förslag om en arbetsplan för den inbördes utvärderingen för de kommande två åren som bland annat ska återspegla erfarenheterna från tidigare förfaranden för inbördes utvärderingar och diskussionerna i de samordningsgrupper som avses i artikel 45b. Arbetsplanen för den inbördes utvärderingen ska utgöra en separat del av det årliga och det fleråriga arbetsprogrammet. Planen ska offentliggöras. I brådskande fall eller vid oförutsedda händelser får myndigheten besluta att genomföra ytterligare inbördes utvärderingar.”

25. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ersättas med följande:

”1. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan de behöriga myndigheterna, särskilt i situationer då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen.”

b) Andra stycket ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”2. Myndigheten ska främja ett samordnat unionssvar, bl.a. genom:”.

ii) Led e ska ersättas med följande:

”e) vidta lämpliga åtgärder i samband med utveckling som kan äventyra finansmarknadernas funktion i syfte att samordna åtgärder vidtagna av relevanta behöriga myndigheter,”.

Bilaga 5 L 334/96 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 iii) Följande led ska införas: ”ea) vidta lämpliga åtgärder för att samordna relevanta behöriga myndigheters insatser i syfte att underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av tekniska innovationer,”. c) Följande punkt ska läggas till: ”3. I syfte att bidra till fastställandet av en gemensam EU-strategi för teknisk innovation ska myndigheten främja enhetlig tillsyn, i tillämpliga fall med stöd från kommittén för konsumentskydd och finansiell innovation och därmed underlätta marknadstillträdet för aktörer eller produkter som är beroende av teknisk innovation, särskilt genom utbyte av information och bästa praxis. Där det är lämpligt får myndigheten utfärda riktlinjer eller rekommendationer i enlighet med artikel 16.” 26. Följande artiklar ska införas: ”Artikel 31a

Informationsutbyte om duglighet och lämplighet

Myndigheten ska, tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrätta ett system for utbyte av information som är relevant för de behöriga myndigheternas bedömning av duglighet och lämplighet för innehavare av kvalificerade innehav, direktörer och personer som innehar nyckelfunktioner inom finansmarknadsaktörer, i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2. Artikel 31b

Samordningsfunktion när det gäller handelsorder, transaktioner och verksamhet med betydande

gränsöverskridande effekter

Om en behörig myndighet har bevis för eller tydliga indikationer från olika källor att misstänka att handelsorder, transaktioner eller någon annan verksamhet med betydande gränsöverskridande effekter hotar de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller den finansiella stabiliteten i unionen, ska den omgående underrätta myndigheten och översända relevant information. Myndigheten får avge ett yttrande om lämplig uppföljning till behöriga myndigheter i medlemsstater där den misstänkta verksamheten förekommit.” 27. Artikel 32 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande: ”Bedömning av marknadsutvecklingen, inklusive stresstester”. b) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Myndigheten ska övervaka och bedöma marknadsutvecklingen inom sitt behörighetsområde och, när så krävs, underrätta den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), ESRB och Europaparlamentet, rådet och kommissionen om relevanta tendenser vad gäller mikrotillsyn, potentiella risker och sårbarheter. Myndigheten ska i sin bedömning inkludera en analys av de marknader där finansmarknadsaktörer är verksamma och en utvärdering av den potentiella marknadsutvecklingens inverkan på sådana finansmarknadsaktörer.” c) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Inledningen ska ersättas med följande: ”2. Myndigheten ska ta initiativ till och samordna unionsomfattande utvärderingar av finansmarknadsaktörernas förmåga att på ett realistiskt sätt stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden. I detta syfte ska den utarbeta:”. ii) Led a ska ersättas med följande: ”a) Gemensamma metoder för att bedöma effekten av ekonomiska scenarier på en finansmarknadsaktörs finansiella ställning med hänsyn till bland annat de risker som härrör från ogynnsam miljömässig utveckling.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/97

iii) Följande led ska införas:

”aa) Gemensamma metoder för identifiering av finansmarknadsaktörer som ska inbegripas i unionsomfattande bedömningar.”

iv) Följande led ska läggas till:

”d) Gemensamma metoder för att bedöma effekterna av miljörisker på finansmarknadsaktörernas finansiella stabilitet.”

v) Följande stycke ska läggas till:

”Vid tillämpning av denna punkt ska myndigheten samarbeta med ESRB.”

d) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”3. Myndigheten ska en gång per år och oftare om så krävs – utan att det påverkar ESRB:s uppgifter enligt förordning (EU) nr 1092/2010 – till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB överlämna bedömningar av tendenser, potentiella risker och sårbarheter inom sitt behörighetsområde, i kombination med de indikatorer som avses i artikel 22.2 i den här förordningen.”

28. Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Internationella förbindelser samt likvärdighet

1. Myndigheten får, utan att det påverkar medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respektive behörighetsområden, utveckla kontakter och ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheter, internationella organisationer och förvaltningar i tredjeländer. Dessa avtal får inte medföra några juridiska förpliktelser för unionen och dess medlemsstater, och de få inte heller hindra medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter från att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med dessa tredjeländer.

Om ett tredjeland, i enlighet med en gällande delegerad akt som antagits av kommissionen enligt artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849 ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system ska myndigheten inte ingå administrativa arrangemang med reglerings- och tillsynsmyndigheterna i detta tredjeland. Detta ska inte hindra andra former av samarbete mellan myndigheten och motsvarande myndigheter i tredjeland som syftar till att minska hot mot unionens finansiella system.

2. Myndigheten ska bistå kommissionen vid utarbetandet av beslut om likvärdighet avseende reglerings- och tillsynsordningar i tredjeländer efter särskild begäran om råd från kommissionen eller om så krävs enligt de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

3. Myndigheten ska med särskild inriktning på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet och den inre marknadens funktion, övervaka relevant utveckling inom reglering och tillsyn och praxis för efterlevnadskontroll samt marknadens utveckling i tredjeländer, i den mån de är relevanta för riskbaserade bedömningar av likvärdighet, för vilka beslut om likvärdighet har antagits av kommissionen i enlighet med de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.

Myndigheten ska dessutom kontrollera om de kriterier som ligger till grund för dessa beslut om likvärdighet och alla villkor som anges i dessa fortfarande är uppfyllda.

Myndigheten får samarbeta med berörda myndigheterna i tredjeländerna. Myndigheten ska lämna in en konfidentiell rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) med en sammanfattning av slutsatserna av dess övervakning över alla likvärdiga tredjeländer. Rapporten ska särskilt var inriktad på konsekvenserna för den finansiella stabiliteten, marknadernas integritet, investerarskyddet eller den inre marknadens funktion.

Om myndigheten upptäcker relevanta utvecklingstendenser inom reglering, tillsyn eller praxis för efterlevnadskontroll i de tredjeländer som avses i denna punkt vilka kan påverka den finansiella stabiliteten i unionens eller i en eller flera av dess medlemsstater, marknadens integritet eller investerarskyddet eller den inre marknadens funktion, ska den underrätta Europaparlamentet, rådet och kommissionen på konfidentiell basis och utan onödigt dröjsmål.

Bilaga 5

L 334/98 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

4. Utan att det påverkar de särskilda krav som anges i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 andra meningen i den här artikeln, ska myndigheten när så är möjligt samarbeta med de relevanta behöriga myndigheterna i tredjeländer vars reglerings- och tillsynsordningar har erkänts som likvärdiga. Detta samarbete ska i princip ske på grundval av administrativa arrangemang som ingåtts med de relevanta myndigheterna i dessa tredjeländer. När myndigheten förhandlar fram sådana administrativa arrangemang ska den inkludera bestämmelser om följande:

a) De mekanismer som gör det möjligt för myndigheten att inhämta relevant information, inklusive information om den rättsliga ordningen, tillsynssystemet, relevant marknadsutveckling och alla förändringar som kan påverka beslutet om likvärdighet.

b) I den utsträckning det är nödvändigt för uppföljningen av sådana beslut om likvärdighet, förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet, inbegripet vid behov inspektioner på plats.

Myndigheten ska informera kommissionen om en behörig myndighet i ett tredjeland vägrar att ingå sådana administrativa arrangemang eller om den vägrar att aktivt samarbeta.

5. Myndigheten får ta fram standardiserade administrativa arrangemang i syfte att upprätta en konsekvent, ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis inom unionen och för att stärka den internationella samordningen på tillsynsområdet. De behöriga myndigheterna sträva efter att följa sådana standardiserade arrangemang.

I den rapport som avses i artikel 43.5 ska myndigheten inkludera information om administrativa arrangemang som har överenskommits med tillsynsmyndigheter, internationella organisationer eller förvaltningar i tredjeländer, myndighetens bistånd till kommissionen i samband med utarbetandet av beslut om likvärdighet och den övervakning som myndigheten utför i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.

6. Myndigheten ska inom ramen för sina befogenheter enligt denna förordning och de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 bidra till en enad, gemensam, konsekvent och effektiv representation av unionens intressen i internationella fora.”

29. Artikel 34 ska utgå.

30. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska utgå.

b) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation som ESRB riktar till den, ska myndigheten diskutera denna varning eller rekommendation vid nästa sammanträde i tillsynsstyrelsen eller, när så är lämpligt, tidigare, i syfte att bedöma i vilken utsträckning varningen eller rekommendationen påverkar myndighetens utförande av sina uppgifter och en möjlig uppföljning därtill.

Den ska, med relevant beslutsförfarande i enlighet med de befogenheter den tilldelats genom denna förordning, besluta om eventuella åtgärder som ska vidtas för att åtgärda de frågor som identifierats i varningarna och rekommendationerna

Om myndigheten inte vidtar några åtgärder till följd av en varning eller rekommendation ska den ange skälen för att inte göra detta till ESRB. ESRB ska informera Europaparlamentet om detta i enlighet med artikel 19.5 i förordning (EU) nr 1092/2010. ESRB ska även informera rådet och kommissionen om detta.

5. När myndigheten tar emot en varning eller rekommendation från ESRB som är riktad till en behörig myndighet, får den i tillämpliga fall utöva de befogenheter som den tilldelas genom denna förordning för att säkerställa att en uppföljning sker utan onödigt dröjsmål.

Om adressaten avser att inte följa ESRB:s rekommendation, ska den underrätta tillsynsstyrelsen om detta och med den diskutera sina skäl för att inte agera.

Om den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 17.1 i förordning (EU) nr 1092/2010 underrättar Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ESRB om de åtgärder den har vidtagit med anledning av en rekommendation från ESRB, ska den ta vederbörlig hänsyn till tillsynsstyrelsens synpunkter.”

c) Punkt 6 ska utgå.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/99

31. Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Intressentgruppen för värdepapper och marknader ska ha 30 ledamöter. Dessa ledamöter ska omfatta

a) 13 ledamöter som företräder, i en välavvägd fördelning, finansmarknadsaktörer som bedriver verksamhet i unionen,

b) 13 ledamöter som företräder representanter för anställda hos finansmarknadsaktörer som bedriver verksamhet i unionen, konsumenter, användare av finansiella tjänster och små och medelstora företag, och

c) fyra ledamöter som är oberoende topprankade akademiker.

3. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska utses av tillsynsstyrelsen genom ett öppet och transparent urvalsförfarande. I sitt beslut ska tillsynsstyrelsen i största möjliga utsträckning säkra en lämplig återspegling av värdepappers- och marknadssektorns mångfald, geografisk och könsmässig balans och representation för intressenter i hela unionen. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska väljas utifrån sina kvalifikationer, färdigheter, relevanta kunskaper och styrkta expertis.”

b) Följande punkt ska införas:

”3a. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska välja en ordförande bland sina ledamöter. Ordförandeposten ska innehas för en period på två år.

Europaparlamentet får uppmana ordföranden för intressentgruppen för värdepapper och marknader att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara alla eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs.”

c) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:

”4. Myndigheten ska, om inte annat följer av den tystnadsplikt som anges artikel 70 i denna förordning, tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter och se till att intressentgruppen för värdepapper och marknader ges tillfredsställande sekretariatsstöd. Ledamöter, utom branschföreträdare, av intressentgruppen för värdepapper och marknader vilka företräder ideella organisationer ska erhålla tillfredsställande ekonomisk ersättning. Denna ersättning ska ta hänsyn till ledamöternas förberedande arbete och uppföljningsarbete och minst motsvara ersättningsnivåerna för tjänstemän enligt avdelning V kapitel I avsnitt 2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i dessa gemenskaper som fastställts i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (*) (tjänsteföreskrifterna). Intressentgruppen för värdepapper och marknader får inrätta arbetsgrupper i tekniska frågor. Ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader ska förordnas på fyra år, varefter ett nytt urvalsförfarande ska genomföras.

(*) EUT L 56, 4.3.1968, s. 1.”

d) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Intressentgruppen för värdepapper och marknader får lämna råd till myndigheten i alla frågor som har samband med myndighetens uppgifter, med särskild fokus på de uppgifter som anges i artiklarna 10–16, 29, 30 och 32.

Om ledamöterna i intressentgruppen för värdepapper och marknader inte kan enas om något råd ska en tredjedel av dess ledamöter eller ledamöter som företräder en grupp av intressenter tillåtas att utfärda separata råd.

Intressentgruppen för värdepapper och marknader, bankintressentgruppen, intressentgruppen för försäkring och återförsäkring och intressentgruppen för tjänstepensioner får lämna ett gemensamt råd om frågor som rör arbetet i de europeiska tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56 om gemensamma ståndpunkter och akter.”

e) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. Myndigheten ska offentliggöra intressentgruppen för värdepapper och marknaders råd, de separata råden från dess ledamöter och resultaten av samråden med den samt information om hur råden och resultaten av samråden beaktats.”

Bilaga 5 L 334/100 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 32. Artikel 39 ska ersättas med följande: ”Artikel 39

Beslutsförfaranden

1. Myndigheten ska agera i enlighet med punkterna 2–6 i denna artikel när den antar beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19. 2. Myndigheten ska, på adressatens officiella språk, underrätta alla adressater för ett beslut om sin avsikt att anta detsamma och, med all hänsyn till hur brådskande och komplex frågan är samt vilka konsekvenser den kan få, ange en tidsfrist inom vilken adressaten kan lämna synpunkter på beslutets innehåll. Adressaten får lämna sina synpunkter på sitt officiella språk. Bestämmelsen i första meningen gäller på motsvarande sätt för de rekommendationer som avses i artikel 17.3. 3. Myndighetens beslut ska innehålla beslutets grunder. 4. Adressaterna för myndighetens beslut ska underrättas om vilka rättsmedel som står till deras förfogande enligt denna förordning. 5. Myndigheten ska med lämpliga tidsintervall ompröva beslut som den fattat enligt artikel 18.3 eller 18.4. 6. De beslut som myndigheten fattar enligt artikel 17, 18 eller 19 ska offentliggöras. Offentliggörandet ska innehålla identitetsuppgifter för den behöriga myndighet eller den finansmarknadsaktör som berörs och det huvudsakliga innehållet i beslutet, om inte ett sådant offentliggörande står i strid med dessa finansmarknadsaktörers berättigade intresse eller skyddet av deras affärshemligheter, eller allvarligt skulle kunna äventyra de finansiella marknadernas korrekta funktion och integritet eller stabiliteten i hela eller delar av det finansiella systemet i unionen.” 33. Artikel 40 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska led a ersättas med följande: ”a) En ordförande.” b) Följande punkt ska läggas till: ”7. Om den nationella offentliga myndighet som avses i punkt 1 b inte är en myndighet med ansvar för efterlevnadskontroll av konsumentskyddsregler får den ledamot i tillsynsstyrelsen som avses i den punkten besluta att bjuda in en företrädare (utan rösträtt) för medlemsstatens konsumentsskyddsmyndighet. I de fall där ansvaret för konsumentskydd delas av flera myndigheter i en medlemsstat, ska dessa myndigheter enas om en gemensam företrädare.” 34. Artiklarna 41 och 42 ska ersättas med följande: ”Artikel 41

Interna kommittéer

1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på ordförandens begäran inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som den tilldelas. På förvaltningsstyrelsens eller ordförandens begäran får tillsynsstyrelsen inrätta interna kommittéer för specifika uppgifter som tilldelats förvaltningsstyrelsen. Tillsynsstyrelsen får delegera vissa klart definierade uppgifter och beslut till interna kommittéer, till förvaltningsstyrelsen eller till ordföranden. 2. Vid tillämpning av artikel 17 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för den behöriga myndighet som påstås ha överträtt unionsrätten och de får inte ha något intresse i frågan eller någon direkt anknytning till den berörda behöriga myndigheten. Varje ledamot av panelen ska ha en röst. Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/101

3. Vid tillämpning av artikel 19 ska ordföranden föreslå ett beslut att sammankalla en oberoende panel som ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen inbjudan till att anmäla intresse för deltagande. De sex andra ledamöterna får inte vara företrädare för behöriga myndigheter som är part i den oenighet som föreligger och får inte ha något intresse i konflikten eller någon direkt anknytning till de berörda behöriga myndigheterna.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

4. Vid genomförandet av den undersökning som avses i artikel 22.4 första stycket får ordföranden föreslå ett beslut om inledande av en utredning och ett beslut om sammankallande av en oberoende panel, vilket ska antas av tillsynsstyrelsen. Den oberoende panelen ska bestå av ordföranden och sex andra ledamöter som ska föreslås av ordföranden efter samråd med förvaltningsstyrelsen och efter en öppen anmälan till att anmäla intresse för deltagande.

Varje ledamot av panelen ska ha en röst.

Panelens beslut ska fattas på grundval av minst fyra röster för förslaget.

5. De paneler som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller ordföranden ska föreslå beslut enligt artikel 17 eller 19, vilka slutligt ska antas av tillsynsnämnden. Den panel som avses i punkt 4 i den här artikeln ska lägga fram resultaten av den utredning som genomförts enligt artikel 22.4 första stycket för tillsynsstyrelsen.

6. Tillsynsstyrelsen ska anta arbetsordningen för den panel som avses i denna artikel.

Artikel 42

Tillsynsstyrelsens oberoende

1. När ledamöterna i tillsynsstyrelsen utför uppgifter enligt denna förordning ska de handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.

2. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka hur tillsynsstyrelsens ledamöter utför sina uppgifter.

3. Ledamöterna av tillsynsstyrelsen, ordföranden och de icke röstberättigade företrädare och observatörer som deltar i tillsynsstyrelsens möten ska, inför varje sådant möte, exakt och fullständigt deklarera om de har eller inte har eventuella intressen som kan anses inverka negativt på deras oberoende i förhållande till någon punkt på dagordningen, och de ska avstå från att delta i diskussioner om och från att rösta i sådana frågor.

4. Tillsynsstyrelsen ska i sin arbetsordning fastställa de praktiska arrangemangen för den intressedeklaration som avses i punkt 3 och för förhindrande och hantering av intressekonflikter.”

35. Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Tillsynsstyrelsen ska ge vägledning till myndigheten gällande dess arbete och ansvara för att fatta de beslut som avses i kapitel II. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens yttranden, rekommendationer, riktlinjer och beslut, och utfärda sådana råd som avses i kapitel II, på grundval av förslag från relevant intern kommitté eller panel, ordföranden eller förvaltningsstyrelsen, beroende på vad som är tillämpligt.”

b) Punkterna 2 och 3 ska utgå.

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Tillsynsstyrelsen ska på grundval av ett förslag från förvaltningsstyrelsen anta en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om utförandet av ordförandens uppgifter, och senast den 15 juni varje år överlämna denna rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska offentliggöras.”

Bilaga 5

L 334/102 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

d) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Tillsynsstyrelsen ska ha disciplinära befogenheter över ordföranden och verkställande direktören. Den får avlägsna verkställande direktören från dennes uppdrag i enlighet med artikel 51.5.”

36. Följande artikel ska införas:

”Artikel 43a

Transparens kring beslut som antas av tillsynsstyrelsen

Utan hinder av vad som sägs i artikel 70 ska myndigheten, inom sex veckor från varje möte i tillsynsstyrelsen, åtminstone förse Europaparlamentet med ett omfattande och meningsfullt protokoll från överläggningarna vid det mötet som gör det möjligt att fullt ut förstå diskussionerna, inbegripet en kommenterad förteckning över beslut. Sådana protokoll ska inte spegla diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansmarknadsaktörer, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

37. Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Tillsynsstyrelsens beslut ska fattas med en enkel majoritet av dess ledamöter. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller de akter som anges i artiklarna 10–16 i denna förordning samt åtgärder och beslut som antas enligt artikel 9.5 tredje stycket i denna förordning och kapitel VI i denna förordning, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av kvalificerad majoritet bland dess ledamöter, enligt definitionen i artikel 16.4 i EU-fördraget och i artikel 3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser.

Ordföranden får inte rösta om de beslut som avses i andra stycket.

När det gäller panelernas sammansättning i enlighet med artikel 41.2, 41.3 och 41.4 och ledamöterna i den kommitté för inbördes utvärdering som avses i artikel 30.2 ska tillsynsstyrelsen när den överväger ordförandens förslag sträva efter konsensus. Om konsensus inte kan nås ska tillsynsstyrelsens beslut fattas av en tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter med rösträtt. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst.

När det gäller beslut som antas enligt artikel 18.3 och 18.4, och genom undantag från första stycket i den här punkten, ska tillsynsstyrelsen fatta beslut på grundval av en enkel majoritet av dess röstberättigade ledamöter.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. När det gäller beslut i enlighet med artiklarna 17, 19 och 30 ska tillsynsstyrelsen rösta om de föreslagna besluten genom ett skriftligt förfarande. Tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter ska ha åtta arbetsdagar på sig att rösta. Varje röstberättigad ledamot ska ha en röst. Det föreslagna beslutet ska anses antaget om det inte avvisas av en enkel majoritet av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter. Nedlagda röster får varken räknas som godkännanden eller avvisningar och får inte beaktas vid räkningen av antalet avgivna röster. Om tre av tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter motsätter sig det skriftliga förfarandet ska tillsynsstyrelsen diskutera och besluta om utkastet till beslut i enlighet med förfarandet i punkt 1 i den här artikeln.

Ledamöterna utan rösträtt och observatörerna, med undantag av den verkställande direktören, ska inte delta i några diskussioner i tillsynsstyrelsen som avser enskilda finansmarknadsaktörer, såvida inte annat föreskrivs i artikel 75.3 eller i de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”5. Myndighetens ordförande ska ha rätt att när som helst begära omröstning. Utan att det påverkar den befogenheten och för effektiviteten i myndighetens beslutsprocess ska myndighetens tillsynsstyrelse sträva efter konsensus när den fattar beslut.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/103

38. Artikel 45 ska ersättas med följande:

”Artikel 45

Sammansättning

1. Förvaltningsstyrelsen ska bestå av ordföranden och sex ledamöter av tillsynsstyrelsen som valts av och bland tillsynsstyrelsens röstberättigade ledamöter.

Med undantag för ordföranden ska varje ledamot av förvaltningsstyrelsen som utses av tillsynsstyrelsen ha en suppleant som kan ersätta personen om denne är förhindrad att delta.

2. De ledamöter som utses av tillsynsstyrelsen ska förordnas på två och ett halvt år. Detta förordnande får förnyas en gång. Förvaltningsstyrelsen ska ha en jämn könsfördelning och dess sammansättning ska avspegla unionen som helhet. Mandaten ska vara överlappande och ett lämpligt system för rotation ska tillämpas.

3. Sammanträdena i förvaltningsstyrelsen ska sammankallas av ordföranden på eget initiativ eller på begäran av minst en tredjedel av ledamöterna, och ledas av ordföranden. Förvaltningsstyrelsen ska sammanträda före varje sammanträde i tillsynsstyrelsen, och så ofta som förvaltningsstyrelsen anser det nödvändigt. Den ska sammanträda minst fem gånger per år.

4. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen får, om inte annat följer av arbetsordningen, biträdas av rådgivare eller experter. De deltagare som inte har rösträtt, med undantag av den verkställande direktören, får inte delta i diskussioner inom förvaltningsstyrelsen som rör enskilda finansmarknadsaktörer.”

39. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 45a

Beslutsfattande

1. Förvaltningsstyrelsens beslut ska antas med enkel majoritet bland dess ledamöter och samtidigt ska konsensus eftersträvas. Varje ledamot ska ha en röst. Ordföranden ska vara en ledamot med rösträtt.

2. Verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska delta i tillsynsstyrelsens möten utan rösträtt. Kommissionens företrädare ska ha rösträtt i de frågor som avses i artikel 63.

3. Förvaltningsstyrelsen ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning.

Artikel 45b

Samordningsgrupper

1. Tillsynsstyrelsen får på eget initiativ eller på begäran av en behörig myndighet inrätta samordningsgrupper för definierade områden för vilka det kan finnas behov av samordning med beaktande av särskild händelseutveckling på marknaden. Förvaltningsstyrelsen ska inrätta samordningsgrupper för definierade områden på begäran av fem ledamöter av tillsynsstyrelsen.

2. Alla behöriga myndigheter ska delta i samordningsgrupper och i enlighet med artikel 35 tillhandahålla samordningsgrupperna de uppgifter dessa behöver för att utföra sina samordningsuppgifter i enlighet med deras mandat. Samordningsgruppernas arbete ska baseras på uppgifter som tillhandahålls från de behöriga myndigheterna och eventuella resultat som myndigheten fastställt.

3. Grupperna ska ledas av en av förvaltningsstyrelsens ledamöter. Varje år ska respektive ledamot i förvaltningsstyrelsen som ansvarar för en samordningsgrupp rapportera till tillsynsstyrelsen om diskussionernas och resultatens huvudinnehåll samt, om så är relevant, föreslå att en uppföljning eller inbördes utvärdering genomförs på respektive område. De behöriga myndigheterna ska underrätta myndigheten om hur de tagit hänsyn till samordningsgruppernas arbete i sin verksamhet.

4. Myndigheten får när den övervakar marknadsutveckling som kan utgöra fokus för samordningsgrupper, i enlighet med artikel 35 begära att behöriga myndigheter tillhandahåller nödvändiga uppgifter så att myndigheten kan fullgöra sin övervakningsroll.”

Bilaga 5 L 334/104 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

40. Artikel 46 ska ersättas med följande: ”Artikel 46

Förvaltningsstyrelsens oberoende

Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, någon regering eller något annat offentligt eller privat organ. Medlemsstaterna, unionens institutioner eller organ och andra offentliga eller privata organ får inte försöka påverka förvaltningsstyrelsens ledamöter när dessa utför sina uppgifter.” 41. Artikel 47 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”3a. Förvaltningsstyrelsen får granska, yttra sig över och lägga fram förslag om alla frågor som ska beslutas av tillsynsstyrelsen efter diskussion i den berörda interna kommittén, förutom vad gäller inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30.” b) Punkt 6 ska ersättas med följande: ”6. Förvaltningsstyrelsen ska föreslå en årsrapport om myndighetens verksamhet, inbegripet om ordförandens uppgifter, för tillsynsstyrelsen för godkännande.” c) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Förvaltningsstyrelsen ska med vederbörlig hänsyn till ett förslag från tillsynsstyrelsen utse och återkalla överklagandenämndens ledamöter i enlighet med artikel 58.3 och 58.5.” d) Följande punkt ska läggas till: ”9. Ledamöterna i förvaltningsstyrelsen ska offentliggöra alla sammanträden som hållits samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” 42. Artikel 48 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande: ”Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsstyrelsens arbete, inbegripet genom att fastställa den dagordning som tillsynsstyrelsen ska anta, kalla till möten lägga fram punkter för beslut samt fungera som ordförande för tillsynsstyrelsens möten. Ordföranden ska ansvara för att fastställa dagordningen för förvaltningsstyrelsen för antagande av förvaltningsstyrelsen och ska fungera som ordförande för förvaltningsstyrelsens möten. Ordföranden får uppmana förvaltningsstyrelsen att överväga att inrätta en samordningsgrupp i enlighet med artikel 45b.” b) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. Ordföranden ska väljas ut på grundval av meriter, färdigheter, kunskaper om finansmarknadsaktörer och finansiella marknader samt erfarenhet som är relevant för finansiell tillsyn och reglering, efter en öppen ansökningsomgång där principen om jämn könsfördelning ska beaktas som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning . Tillsynsstyrelsen ska med kommissionens bistånd upprätta en slutlista över kvalificerade sökande för posten som ordförande. På grundval av denna slutlista ska rådet anta ett beslut om att utse en ordförande efter bekräftelse av Europaparlamentet. Om ordföranden inte längre uppfyller villkoren som avses i artikel 49 eller har befunnits skyldig till ett allvarligt fel får rådet, efter ett förslag från kommissionen som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett beslut om att skilja personen i fråga från dennes uppdrag. Tillsynsstyrelsen ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska utföra ordförandens uppgifter i dennes frånvaro. Den vice ordföranden ska inte utses bland förvaltningsstyrelsens medlemmar.”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/105 c) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Vid den utvärdering som avses i första stycket ska ordförandens uppgifter utföras av vice ordföranden. Rådet får, på förslag av tillsynsstyrelsen, med bistånd av kommissionen och med beaktande av utvärderingen som avses i första stycket, förnya ordförandens mandat en gång.” d) Punkt 5 ska ersättas med följande: ”5. Ordföranden får skiljas från sitt uppdrag endast på allvarliga grunder. Han eller hon får endast skiljas från sitt uppdrag av Europaparlamentet efter att rådet antagit ett beslut efter samråd med tillsynsstyrelsen.” 43. Artikel 49 ska ändras på följande sätt: a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Ordförandens oberoende”.

b) Första stycket ska ersättas med följande: ”Utan att det påverkar tillsynsstyrelsens funktion i fråga om ordförandens uppgifter, ska ordföranden varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, från någon regering eller något annat offentligt eller privat organ.” 44. Följande artikel ska införas: ”Artikel 49a

Utgifter

Ordföranden ska offentliggöra alla sammanträden som hållits med externa intressenter inom två veckor efter sammanträdet i fråga samt mottagna förmåner. Utgifter ska redovisas offentligt i enlighet med tjänsteföreskrifterna.” 45. Artikel 50 ska utgå. 46. Artikel 54 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt: i) Inledningen ska ersättas med följande: ”2. Gemensamma kommittén ska fungera som ett forum där myndigheten ska samarbeta nära och regelbundet för att säkerställa sektorövergripande konvergens, samtidigt som sektoriella särdrag beaktas, med europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), i synnerhet i fråga om”. ii) Första strecksatsen ska ersättas med följande: ”— finansiella konglomerat och, om så krävs enligt unionsrätten, konsolidering av tillsynen,”. iii) Femte strecksatsen ska ersättas med följande: ”— cybersäkerhet,”. iv) Sjätte strecksatsen ska ersättas med följande: ”— utbyte av uppgifter och bästa praxis med ESRB och de övriga europeiska tillsynsmyndigheterna,”. v) Följande strecksatser ska läggas till: ”— finansiella tjänster till privatpersoner och konsument- och investerarskydd, — rådgivning från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 1.6.”

Bilaga 5 L 334/106 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 b) Följande punkt ska införas: ”2a. Den gemensamma kommittén får bistå kommissionen i bedömningen av villkoren och de tekniska specifikationerna och förfarandena för att säkerställa en säker och effektiv sammanlänkning av de centraliserade automatiserade mekanismerna enligt den rapport som avses i artikel 32a.5 i direktiv (EU) 2015/849 samt i den faktiska sammankopplingen av de nationella registren enligt det direktivet.” c) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Gemensamma kommittén ska ha särskild personal som tillhandahålls från europeiska tillsynsmyndigheterna som ska fungera som ett permanent sekretariat. Myndigheten ska avsätta tillräckliga resurser för administrativa utgifter samt utgifter för infrastruktur och drift.” 47. Artikel 55 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska utses för ett år i taget enligt ett rullande schema bland ordförandena i de europeiska tillsynsmyndigheterna. Ordföranden i den gemensamma kommittén ska vara andre vice ordförande i ESRB.” b) I punkt 4 ska andra stycket ersättas med följande: ”Den gemensamma kommittén ska sammanträda minst var tredje månad.” c) Följande punkt ska läggas till: ”5. Myndighetens ordförande ska regelbundet underrätta tillsynsstyrelsen om ståndpunkter som intagits vid den gemensamma kommitténs sammanträden.” 48. Artiklarna 56 och 57 ska ersättas med följande: ”Artikel 56

Gemensamma ståndpunkter och akter

Inom ramen för sina uppgifter enligt kapitel II i denna förordning, och särskilt i fråga om genomförandet av direktiv 2002/87/EG, ska myndigheten i tillämpliga fall eftersträva att genom konsensus, om så är lämpligt, nå fram till gemensamma ståndpunkter tillsammans med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten). När så krävs enligt unionsrätten ska åtgärder enligt artiklarna 10–16 och beslut enligt artiklarna 17, 18 och 19 i denna förordning avseende tillämpningen av direktiv 2002/87/EG och av andra lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2 i denna förordning, som också ligger inom behörighetsområdet för den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) eller den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), antas parallellt, om så är lämpligt, av myndigheten och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Artikel 57

Underkommittéer

1. Den gemensamma kommittén får inrätta underkommittéer vars syfte är att utarbeta utkast till gemensamma ståndpunkter och akter till den gemensamma kommittén. 2. Varje underkommitté ska bestå av de personer som avses i artikel 55.1 och en företrädare på hög nivå för den tjänstgörande personalen på den relevanta behöriga myndigheten i varje medlemsstat. 3. Varje underkommitté ska utse en ordförande bland företrädare för de relevanta behöriga myndigheterna som också ska vara observatör i den gemensamma kommittén.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/107 4. För tillämpningen av artikel 56 ska en underkommitté för finansiella konglomerat inrättas inom den gemensamma kommittén. 5. Den gemensamma kommittén ska på sin webbplats offentliggöra alla inrättade underkommittéer, inklusive deras mandat och en förteckning över medlemmarna med deras respektive funktioner i underkommittén.” 49. Artikel 58 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Överklagandenämnden för de europeiska tillsynsmyndigheterna inrättas härmed.” b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande: ”2. Överklagandenämnden ska bestå av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska vara välrenommerade personer med styrkta vitsord avseende relevanta kunskaper om unionsrätt och med internationella professionella erfarenheter, på tillräckligt hög nivå inom bankverksamhet, försäkring, tjänstepensioner, värdepappersmarknader eller andra finansiella tjänster, med uteslutande av personer som är anställda vid behöriga myndigheter eller andra nationella institutioner eller unionsinstitutioner eller organ som deltar i myndighetens verksamheter och ledamöter i intressentgruppen för värdepapper och marknader. Ledamöterna och suppleanterna ska vara medborgare i en medlemsstat och ska ha gedigna kunskaper i åtminstone två av unionens officiella språk. Överklagandenämnden ska besitta tillräcklig juridisk sakkunskap för att kunna tillhandahålla juridisk rådgivning avseende lagligheten, inbegripet proportionaliteten när det gäller myndighetens utövande av sina befogenheter.” c) Punkt 3 ska ersättas med följande: ”3. Två ledamöter och två suppleanter i överklagandenämnden ska utses av myndighetens förvaltningsstyrelse från en slutlista som kommissionen föreslår efter en öppen inbjudan att inkomma med intresseanmälan som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning , och efter samråd med tillsynsstyrelsen. Efter att ha mottagit slutlistan får Europaparlamentet uppmana kandidater till ledamöter eller suppleanter att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter. Europaparlamentet får uppmana ledamöterna i överklagandenämnden att göra ett uttalande inför parlamentet och besvara eventuella frågor från dess ledamöter när så begärs, med undantag för uttalanden, frågor och svar som rör enskilda fall som avgjorts eller som är under behandling av överklagandenämnden.” 50. I artikel 59 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Överklagandenämndens ledamöter och den personal inom myndigheten som tillhandahåller driftsstöd och sekretariatstjänster får inte delta i några överklagandeförfaranden som på något sätt berör deras personliga intressen, och inte heller om de tidigare företrätt någon av parterna i förfarandena eller deltagit i det beslut som överklagas.” 51. I artikel 60 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Överklagandet ska innehålla en motivering och skriftligen sändas till myndigheten inom tre månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om beslutet inte har meddelats på detta sätt, inom två månader efter det att myndigheten offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom tre månader efter att det ingivits.” 52. Följande artikel ska införas: ”Artikel 60a

Myndighetens överskridande av befogenhet

Alla fysiska eller juridiska personer får lämna ett motiverat råd till kommissionen om de personerna anser att myndigheten har överskridit sin befogenhet, inbegripet att inte handla i enlighet med proportionalitetsprincipen som avses i artikel 1.5, när den handlar enligt artiklarna 16 och 16b, och att detta innebär ett direkt och individuellt problem för denna person.”

Bilaga 5

L 334/108 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

53. Artikel 62.1 ska ändras på följande sätt:

a) Inledningen ska ersättas med följande:

”1. Intäkter till myndigheten, som är ett europeiskt organ i enlighet med artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) 2018/1046 (*) (nedan kallad budgetförordningen ), ska särskilt omfatta alla kombinationer av följande:

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).”

b) Följande led ska läggas till:

”d) Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer.

e) Överenskomna avgifter för publikationer, utbildning och andra tjänster som myndigheten tillhandahåller, om de särskilt har begärts av en eller flera behöriga myndigheter.”

c) Följande stycke ska läggas till:

”Eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller observatörer som avses i led b i första stycket ska inte godtas om detta skulle leda till tvivel om myndighetens oberoende och opartiskhet. Frivilliga bidrag som utgör ersättning för kostnader för uppgifter som en behörig myndighet delegerat till myndigheten ska inte anses leda till tvivel om den senast nämndas oberoende.”

54. Artiklarna 63, 64 och 65 ska ersättas med följande:

”Artikel 63

Upprättande av budgeten

1. Varje år ska verkställande direktören utarbeta ett preliminärt förslag till samlat programdokument för myndigheten för de tre följande budgetåren, med beräknade inkomster och utgifter samt uppgifter om personal, från den årliga och fleråriga programplaneringen och översända det till förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen tillsammans med tjänsteförteckningen.

2. Tillsynsstyrelsen ska, på grundval av det förslag som har godkänts av förvaltningsstyrelsen, anta förslaget till samlat programdokument för de tre följande budgetåren.

3. Det samlade programdokumentet ska översändas av förvaltningsstyrelsen till kommissionen, Europaparlamentet och rådet samt Europeiska revisionsrätten senast den 31 januari.

4. Med beaktande av det samlade programdokumentet ska kommissionen i förslaget till unionens budget ta upp de preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de utjämnande bidrag som ska belasta unionens allmänna budget i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.

5. Europaparlamentet och rådet ska anta myndighetens tjänsteförteckning. Europaparlamentet och rådet ska bevilja anslag för utjämnande bidrag till myndigheten.

6. Tillsynsstyrelsen ska anta myndighetens budget. Budgeten ska bli slutgiltig när unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

7. Förvaltningsstyrelsen ska utan onödigt dröjsmål underrätta Europaparlamentet och rådet om den avser att genomföra projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av budgeten, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter.

8. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 266 och 267 i budgetförordningen ska Europaparlamentet och rådet godkänna alla projekt som kan ha betydande ekonomiska konsekvenser eller långsiktiga konsekvenser för finansieringen av myndighetens budget, särskilt projekt som rör fast egendom, t.ex. hyra eller förvärv av fastigheter, inbegripet uppsägningsklausuler.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/109 Artikel 64

Genomförande och kontroll av budgeten

1. Verkställande direktören ska fungera som utanordnare och genomföra myndighetens årliga budget. 2. Myndighetens räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars påföljande år. Bestämmelserna i artikel 70 ska inte hindra myndigheten från att förse revisionsrätten med eventuella uppgifter som revisionsrätten begär inom ramen för sin behörighet. 3. Myndighetens räkenskapsförare ska senast den 1 mars påföljande år översända de räkenskapsuppgifter som krävs som underlag för konsolideringen till kommissionens räkenskapsförare på det sätt och i den form som denne har fastställt. 4. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 31 mars påföljande år, sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till ledamöterna i tillsynsstyrelsen och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten. 5. Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om myndighetens preliminära räkenskaper i enlighet med artikel 246 i budgetförordningen ska myndighetens räkenskapsförare upprätta dess slutliga räkenskaper. Verkställande direktören ska sända dem till tillsynsstyrelsen, som ska avge ett yttrande om dessa räkenskaper. 6. Myndighetens räkenskapsförare ska, senast den 1 juli påföljande år, sända de slutliga räkenskaperna, tillsammans med tillsynsstyrelsens yttrande, till kommissionens räkenskapsförare och till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten. Myndighetens räkenskapsförare ska också, senast den 15 juni varje år, sända ett redovisningspaket till kommissionens räkenskapsförare, i ett standardformat som fastställs av kommissionens räkenskapsförare, som underlag för konsolideringen. 7. De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året. 8. Senast den 30 september ska verkställande direktören besvara revisionsrättens iakttagelser och även sända en kopia av svaret till förvaltningsstyrelsen och kommissionen. 9. Verkställande direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 261.3 i budgetförordningen, lägga fram för Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska kunna fungera väl. 10. Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja myndigheten ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N. 11. Myndigheten ska lämna ett motiverat yttrande om Europaparlamentets ståndpunkt och eventuella andra iakttagelser som gjorts av Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Artikel 65

Finansiella regler

Förvaltningsstyrelsen ska anta myndighetens finansiella regler efter samråd med kommissionen. Dessa regler får inte avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 (*) såvida inte de särskilda behoven för driften av myndigheten kräver det och endast med kommissionens förhandsgodkännande. (*) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).”

Bilaga 5 L 334/110 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 55. I artikel 66 ska punkt 1 ersättas med följande: ”1. För bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (*) tillämpas på myndigheten utan inskränkning. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).” 56. Artikel 70 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ersättas med följande: ”1. Ledamöterna i tillsynsstyrelsen och alla i myndighetens personal, inbegripet tillfälligt utstationerade nationella experter och alla andra personer som utför uppgifter för myndigheten på grundval av avtal, ska omfattas av kravet på tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget och de relevanta bestämmelserna i tillämplig unionslagstiftning även efter det att deras förordnanden upphört.” b) I punkt 2 ska andra stycket ersättas med följande: ”Skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel och första stycket i denna punkt ska inte hindra myndigheten och de behöriga myndigheterna från att använda upplysningarna för efterlevnadskontroll av de lagstiftningsakter som avses i artikel 1.2, och i synnerhet vid rättsliga förfaranden för antagande av beslut.” c) Följande punkt ska införas: ”2a. Förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen ska säkerställa att personer som direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, tillhandahåller tjänster som har anknytning till myndighetens uppdrag, inbegripet tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen eller utsetts av den behöriga myndigheten för detta syfte, omfattas av krav på tystnadsplikt som är likvärdiga med kraven i punkterna 1 och 2. Samma krav på tystnadsplikt ska även tillämpas på observatörer som deltar i förvaltningsstyrelsens och tillsynsstyrelsens sammanträden och som deltar i myndighetens verksamhet.” d) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande: ”3. Punkterna 1 och 2 ska inte hindra myndigheten från att utbyta uppgifter med behöriga myndigheter i enlighet med denna förordning och med annan unionslagstiftning som är tillämplig på finansmarknadsaktörer. För dessa uppgifter ska tystnadsplikt gälla enligt punkterna 1 och 2. Myndigheten ska i sina interna verksamhetsregler fastställa hur de regler om konfidentialitet som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras praktiskt. 4. Myndigheten ska tillämpa kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 (*). (*) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).” 57. Artikel 71 ska ersättas med följande: ”Artikel 71

Dataskydd

Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vid deras behandling av personuppgifter enligt förordning (EU) 2016/679 eller myndighetens skyldigheter vid sin behandling av personuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*) inom ramen för dess ansvarsområden. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/111 58 I artikel 72 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Förvaltningsstyrelsen ska anta närmare föreskrifter för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001.” 59. I artikel 74 ska första stycket ersättas med följande: ”De nödvändiga arrangemangen beträffande de lokaler som myndigheten ska få i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den medlemsstaten samt de särskilda regler som i den medlemsstaten är tillämpliga på myndighetens personal och deras familjemedlemmar ska, efter förvaltningsstyrelsens godkännande, fastställas i en överenskommelse om säte mellan myndigheten och den medlemsstaten.” 60. Artikel 76 ska ersättas med följande: ”Artikel 76

Förhållande till europeiska värdepapperstillsynskommittén

Myndigheten ska betraktas som den lagliga efterföljaren till europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR). CESR:s alla tillgångar och skulder samt alla oavslutade transaktioner ska senast dagen för inrättandet av myndigheten automatiskt överföras till myndigheten. CESR ska upprätta ett bokslut som visar läget när det gäller utgående tillgångar och skulder vid dagen för överföringen. Detta bokslut ska revideras och godkännas av CESR och av kommissionen.” 61. Artikel 81 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande: ”1. Senast den 31 december 2021 och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en allmän rapport om resultaten av myndighetens arbete och förfarandena i denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat:”. ii) I led a ska inledningsfrasen och led i ersättas med följande: ”a) vilken grad av effektivitet och konvergens som har uppnåtts av de behöriga myndigheterna när det gäller tillsynspraxis, i) de behöriga myndigheternas oberoende och konvergens när det gäller standarder motsvarande bolagsstyrning,”. iii) Följande led ska läggas till: ”g) gemensamma kommitténs funktionssätt.” b) Följande punkter ska införas: ”2a. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering tillämpningen av artikel 9a. 2b. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av myndighetens potentiella övervakning av tredjeländers handelsplatser, och undersöka aspekter såsom erkännande på grundval av systemviktighet, organisatoriska krav, fortlöpande efterlevnad, sanktionsavgifter och viten samt personal och resurser. Kommissionen ska i sin bedömning ta hänsyn till effekterna på likviditeten, inbegripet tillgängligheten till bästa pris för investerare, genomförandet av bästa villkor för EU-kunder, tillträdeshinder och ekonomiska fördelar för EU:s motparter i handeln globalt samt utvecklingen av kapitalmarknadsunionen. 2c. Som en del av den allmänna rapport som avses i punkt 1 ska kommissionen, efter samråd med alla berörda myndigheter och intressenter, genomföra en heltäckande utvärdering av myndighetens potentiella övervakning av tredjeländers värdepapperscentraler, och undersöka aspekter såsom erkännande på grundval av systemviktighet, organisatoriska krav, fortlöpande efterlevnad, sanktionsavgifter och viten samt personal och resurser. 2d. Kommissionen ska senast den 30 juni 2021 lägga fram de bedömningar som avses i punkt 2b och 2c tillsammans med lagstiftningsförslag om så är lämpligt, till Europaparlamentet och rådet.”

Bilaga 5 L 334/112 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 Artikel 4

Ändringar av förordning (EU) nr 600/2014

Förordning (EU) nr 600/2014 ska ändras på följande sätt: 1. I artikel 1.1 ska följande led läggas till: ”g) Auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster.” 2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt: i) Led 18 ska ersättas med följande: ”18. behörig myndighet : en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU och, för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster, Esma, utom för godkända rapporteringsmekanismer (APA) och godkända publiceringsarrangemang (ARM) med undantag i enlighet med punkt 3 i den här artikeln.” ii) Följande led ska införas: ”22a. personer i ledande befattning : personer i ledande befattning enligt definitionen i artikel 4.1.37 i direktiv 2014/65/EU.” iii) Leden 34, 35 och 36 ska ersättas med följande: ”34. godkänt publiceringsarrangemang eller APA : en person som enligt denna förordning är auktoriserad att för värdepappersföretags räkning publicera rapporter om värdepappershandeln enligt artiklarna 20 och 21. 35. tillhandahållare av konsoliderad handelsinformation eller CTP : en person som enligt denna förordning är auktoriserad att samla in rapporter om handeln med de finansiella instrument som förtecknas i artiklarna 6, 7, 10, 12, 13, 20 och 21 från reglerade marknader, MTF-plattformar, OTF-plattformar och APA samt konsolidera dem till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde med uppgifter om priser och volymer per finansiellt instrument. 36. godkänd rapporteringsmekanism eller ARM : en person som enligt denna förordning är auktoriserad att för värdepappersföretags räkning rapportera uppgifter om transaktioner till behöriga myndigheter eller Esma.” iv) Följande led ska införas: ”36a. leverantör av datarapporteringstjänster : en person som avses i leden 34–36 och en person som avses i artikel 27b.2.” b) Följande punkt ska läggas till: ”3. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 med kriterier för att identifiera sådana ARM och APA som, genom undantag från denna förordning på grund av sin begränsade relevans för den inre marknaden, omfattas av auktorisation och tillsyn av en medlemsstats behöriga myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU. När kommissionen antar den delegerade akten ska den beakta en eller flera av följande faktorer: a) I vilken utsträckning tjänsterna tillhandahålls värdepappersföretag som är auktoriserade i endast en medlemsstat. b) Antalet handelsrapporter eller transaktioner. c) Huruvida ARM eller APA är en del av en grupp finansmarknadsaktörer med gränsöverskridande verksamhet.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/113 Om en enhet står under Esmas tillsyn för någon tjänst som den tillhandahåller i egenskap av en leverantör av datarapporteringstjänster enligt denna förordning, ska ingen av dess verksamheter som en ARM eller ett APA undantas från tillsyn av Esma enligt den delegerade akt som antagits enligt denna punkt.” 3. Artikel 22 ska ersättas med följande: ”Artikel 22

Tillhandahållande av information för säkerställande av transparens samt andra beräkningar

1. För att kunna göra beräkningar för att fastställa kraven på transparens före och efter handel samt den reglering av handelsskyldigheter som avses i artiklarna 3–11, 14–21 och 32 som är tillämpliga på finansiella instrument och för att avgöra huruvida ett värdepappersföretag är en systematisk internhandlare, får Esma och de behöriga myndigheterna begära information från a) handelsplatser, b) APA, och c) CTP. 2. Handelsplatser, APA och CTP ska under en tillräcklig period lagra de nödvändiga uppgifterna. 3. Esma ska utarbeta ett förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar innehåll och frekvens för begäranden om uppgifter, i vilka format och inom vilken tidsfrist handelsplatser, APA och CTP ska besvara de begäranden om uppgifter som avses i punkt 1, typen av uppgifter som ska lagras samt den minimiperiod under vilken handelsplatser, APA och CTP ska lagra uppgifter för att kunna besvara begäranden om uppgifter i enlighet med punkt 2. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 4. I artikel 26.1 ska tredje stycket ersättas med följande: ”De behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål ge Esma tillgång till all information som rapporterats i enlighet med denna artikel.” 5. Artikel 27 ska ersättas med följande: ”Artikel 27

Skyldighet att tillhandahålla referensuppgifter för de finansiella instrumenten

1. När det gäller finansiella instrument som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller handlas på MTF- eller OTF-plattformar ska handelsplatserna ge Esma de identifikationsuppgifter som krävs för transaktionsrapporteringen enligt artikel 26. När det gäller andra finansiella instrument som omfattas av artikel 26.2 och som handlas via dess system, ska varje systematisk internhandlare ge Esma identifikationsuppgifter för dessa finansiella instrument. Identifikationsuppgifter ska färdigställas för inlämning till Esma i elektronisk och standardiserad form innan handel inleds med det finansiella instrument som uppgifterna avser. Referensuppgifterna för finansiella instrument ska uppdateras varje gång uppgifterna för ett finansiellt instrument ändras. Esma ska omedelbart offentliggöra referensuppgifterna på sin webbplats. Esma ska utan onödigt dröjsmål ge de behöriga myndigheterna tillgång till dessa referensuppgifter. 2. För att de behöriga myndigheterna enligt artikel 26 ska kunna övervaka verksamheten i värdepappersföretagen för att säkerställa att dessa handlar hederligt, rättvist och professionellt och på ett sätt som främjar marknadens integritet, ska Esma, efter samråd med de behöriga myndigheterna, inrätta nödvändiga arrangemang för att säkerställa att a) Esma faktiskt mottar referensuppgifterna för finansiella instrument enligt punkt 1 i denna artikel, b) kvaliteten på de referensuppgifter för finansiella instrument som mottagits enligt punkt 1 i denna artikel är korrekt för transaktionsrapporteringen enligt artikel 26,

Bilaga 5 L 334/114 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 c) de referensuppgifter för finansiella instrument som mottagits enligt punkt 1 i denna artikel effektivt och utan onödigt dröjsmål vidarebefordras till de relevanta behöriga myndigheterna, d) Esma och de behöriga myndigheterna har ändamålsenliga mekanismer för att lösa problem med överföring av uppgifter eller uppgifternas kvalitet. 3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar a) datastandarder och format för referensuppgifterna för finansiella instrument i enlighet med punkt 1, inklusive metoder och arrangemang för rapportering av uppgifter och alla uppdateringar av uppgifter till Esma samt vidarebefordran till de behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 1, samt formen för och innehållet i sådana rapporter, b) de tekniska åtgärder som är nödvändiga avseende de arrangemang som ska göras av Esma och behöriga myndigheter enligt punkt 2. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. 4. Esma får tillfälligt upphäva den rapporteringsskyldighet som anges i punkt 1 för vissa eller alla finansiella instrument om samtliga följande villkor är uppfyllda: a) Upphävandet är nödvändigt för att skydda integriteten och kvaliteten hos referensuppgifter enligt rapporteringskraven i punkt 1 som kan äventyras av något av följande: i) Allvarlig ofullständighet, felaktighet eller förvrängning av den inlämnade datan. ii) Ingen tillgänglighet inom rimlig tid, avbrott eller skada på system som används för inlämning, insamling, bearbetning eller lagring av respektive referensuppgifter av Esma, nationella behöriga myndigheter, marknadsinfrastrukturer, clearing- och avvecklingssystem och viktiga marknadsaktörer. b) Unionens befintliga tillsynskrav som är tillämpliga avvärjer inte hotet. c) Upphävandet får ingen skadlig effekt för finansmarknadernas effektivitet eller för investerarna som inte står i proportion till åtgärdens fördelar. d) Upphävandet ger inte upphov till något regelarbitrage. När Esma vidtar den åtgärd som anges i första stycket i denna punkt ska den utsträckning till vilken åtgärden säkerställer de rapporterade uppgifternas korrekthet och fullständighet enligt punkt 2 beaktas. Innan beslut fattas om åtgärd enligt första stycket ska Esma underrätta de berörda behöriga myndigheterna. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att specificera de villkor som avses i första stycket och under vilka omständigheter som det tillfälliga upphävandet som avses i det stycket upphör att gälla.” 6. Följande avdelning ska införas: ”AVDELNING IVa

DATARAPPORTERINGSTJÄNSTER

KAPITEL 1

Auktorisation av leverantörer av datarapporteringstjänster

Artikel 27a Vid tillämpningen av denna avdelning avses med en nationell behörig myndighet en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/115

Artikel 27b

Auktorisationskrav

1. Driften av ett APA, en CTP eller en ARM som regelmässig verksamhet eller rörelse ska förutsätta att Esma i förväg beviljat auktorisation i enlighet med denna avdelning.

Genom undantag från första stycket i denna punkt ska ett APA eller en ARM som identifierats i enlighet med den delegerade akt som avses i artikel 2.3 omfattas av förhandstillstånd och tillsyn av den relevanta nationella behöriga myndigheten i enlighet med denna avdelning.

2. Ett värdepappersföretag eller en marknadsoperatör som driver en handelsplats får också tillhandahålla tjänster som ett APA, en CTP eller en ARM, förutsatt att Esma eller den relevanta nationella behöriga myndigheten först kontrollerat att värdepappersföretaget eller marknadsoperatören uppfyller kraven i denna avdelning. Tillhandahållandet av sådana tjänster ska inkluderas i deras auktorisation.

3. Esma ska upprätta ett register över alla leverantörer av datarapporteringstjänster i unionen. Registret ska vara tillgängligt för allmänheten och innehålla uppgifter om de tjänster för vilka leverantörerna av datarapporteringstjänster är auktoriserade, och det ska uppdateras regelbundet.

Om Esma, eller en nationell behörig myndighet i tillämpliga fall, har återkallat en auktorisation i enlighet med artikel 27e ska denna återkallelse synas i registret i fem år.

4. Leverantörer av datarapporteringstjänster ska tillhandahålla sina tjänster under tillsyn av Esma eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska regelbundet se över hur leverantörerna av datarapporteringstjänster följer reglerna i denna avdelning. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska övervaka att leverantörerna av datarapporteringstjänster kontinuerligt följer de villkor för ursprunglig auktorisation som föreskrivs inom ramen för denna avdelning.

Artikel 27c

Auktorisation av leverantörer av datarapporteringstjänster

1. Leverantörer av datarapporteringstjänster ska auktoriseras av Esma eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, vid tillämpningen av denna avdelning, om

a) leverantören av datarapporteringstjänster är en juridisk person etablerad i unionen, och

b) leverantören av datarapporteringstjänster uppfyller kraven i denna avdelning.

2. I den auktorisation som avses i punkt 1 ska det anges vilken datarapporteringstjänst som leverantören av datarapporteringstjänster har auktoriserats att tillhandahålla. En auktoriserad leverantör av datarapporteringstjänster som vill utvidga sin verksamhet med ytterligare datarapporteringstjänster ska lämna in en ansökan om utvidgning av sin auktorisation till Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall.

3. En auktoriserad leverantör av datarapporteringstjänster ska kontinuerligt uppfylla de villkor för auktorisationen som avses i denna avdelning. En auktoriserad leverantör av datarapporteringstjänster ska utan onödigt dröjsmål underrätta Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, om alla väsentliga ändringar av förutsättningarna för auktorisationen.

4. Den auktorisation som avses i punkt 1 ska vara giltig inom hela unionens territorium och ska göra det möjligt för en leverantör av datarapporteringstjänster att tillhandahålla de tjänster för vilka den har auktoriserats inom hela unionen.

Artikel 27d

Förfaranden för att bevilja och avslå ansökningar om auktorisation

1. En sökande leverantör av datarapporteringstjänster ska i sin ansökan lämna alla de uppgifter som Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, behöver för att kunna bekräfta att leverantören vid tidpunkten för den ursprungliga auktorisationen har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna avdelning, inbegripet en verksamhetsplan i vilken det bland annat anges typen av tjänster som ska tillhandahållas och organisationsstrukturen.

2. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av en ansökan om auktorisation bedöma om den är fullständig.

Bilaga 5 L 334/116 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 Om ansökan inte är fullständig, ska Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ange en tidsfrist inom vilken leverantören av datarapporteringstjänster ska lämna ytterligare information. När Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, finner att ansökan är fullständig, ska den underrätta leverantören av datarapporteringstjänster därom. 3. Inom sex månader från mottagandet av en fullständig ansökan ska Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, bedöma om leverantören av datarapporteringstjänster uppfyller samtliga villkor i denna avdelning. Den ska anta ett fullständigt motiverat beslut där ansökan om auktorisation beviljas eller avslås, och underrätta den sökande därom inom fem arbetsdagar. 4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder där följande fastställs: a) De uppgifter som ska lämnas enligt punkt 1, däribland verksamhetsplanen. b) De uppgifter som ska ingå i de underrättelser som avses i artikel 27f.2. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. 5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för den underrättelse eller informationslämning som föreskrivs i punkt 1 i den här artikeln och i artikel 27f.2. Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 27e

Återkallelse av auktorisation

1. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, får återkalla auktorisationen för en leverantör av datarapporteringstjänster om leverantören a) inte har utnyttjat sin auktorisation inom tolv månader, uttryckligen har avsagt sig auktorisationen eller inte har tillhandahållit några tjänster under de föregående sex månaderna, b) har erhållit auktorisationen genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, c) inte längre uppfyller de villkor som låg till grund för auktorisationen, d) allvarligt och systematiskt har överträtt denna förordning. 2. Esma ska, i tillämpliga fall, utan onödigt dröjsmål underrätta den nationella behöriga myndigheten i den medlemsstat där leverantören av datarapporteringstjänster är etablerad om sitt beslut att återkalla auktorisationen för en leverantör av datarapporteringstjänster. Artikel 27f

Krav på ledningsorganet hos en leverantör av datarapporteringstjänster

1. Ledningsorganet för en leverantör av datarapporteringstjänster ska alltid ha tillräckligt god vandel och ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter och avsätta tillräckligt med tid för att kunna fullgöra sina plikter. Ledningsorganet ska som helhet ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna förstå den verksamhet som bedrivs av leverantören av datarapporteringstjänster. Varje medlem i ledningsorganet ska agera på ett hederligt och oberoende sätt och med integritet, för att vid behov kunna ifrågasätta beslut av personer i ledande befattning och kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattande på ett ändamålsenligt sätt. Om en marknadsoperatör ansöker om auktorisation för att bedriva verksamhet som ett APA, en CTP eller en ARM enligt artikel 27d och medlemmarna i ledningsorganet för detta APA eller denna CTP eller denna ARM är desamma som medlemmarna i den reglerade marknadens ledningsorgan, ska dessa personer anses uppfylla de krav som anges i första stycket.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/117

2. En leverantör av datarapporteringstjänster ska underrätta Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, om namnen på alla medlemmar i sitt ledningsorgan och om alla ändringar av medlemskapet i ledningsorganet, tillsammans med all information som behövs för att bedöma huruvida enheten uppfyller kraven i punkt 1.

3. Ledningsorganet för en leverantör av datarapporteringstjänster ska fastställa och övervaka genomförandet av styrningssystem som säkerställer en effektiv och ansvarsfull ledning av organisationen, inbegripet åtskillnad av arbetsuppgifter inom organisationen och förebyggande av intressekonflikter, på ett sätt som främjar marknadens integritet och kundernas intressen.

4. Esma, eller den nationella behöriga myndigheten i tillämpliga fall, ska vägra auktorisation om den inte är övertygad om att den eller de personer som faktiskt leder verksamheten hos leverantören av datarapporteringstjänster har tillräckligt god vandel, eller om det finns objektiva och påvisbara skäl att anta att föreslagna ändringar av leverantörens av datarapporteringstjänsters ledningsorgan kan utgöra ett hot mot en sund och ansvarsfull ledning av leverantören av datarapporteringstjänster och mot ett adekvat beaktande av kundernas intressen och marknadens integritet.

5. Esma ska senast den 1 januari 2021 utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för bedömning av lämpligheten hos medlemmarna av det ledningsorgan som beskrivs i punkt 1, med beaktande av de olika roller och funktioner som utförs av dem och behovet av att undvika intressekonflikter mellan medlemmarna i ledningsorganet och användarna av APA, CTP eller ARM.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

KAPITEL 2

Villkor som ska uppfyllas av APA, CTP och ARM

Artikel 27g

Organisatoriska krav för APA

1. APA ska ha adekvata strategier och arrangemang för att offentliggöra den information som krävs enligt artiklarna 20 och 21 så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor. Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att APA har offentliggjort den. APA ska på ett effektivt och konsekvent sätt sprida denna information på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till informationen, på icke-diskriminerande grunder och i ett format som underlättar konsolidering av informationen med liknande data från andra källor.

2. Den information som offentliggörs av APA i enlighet med punkt 1 ska minst inkludera följande:

a) Identifieringskod för det finansiella instrumentet.

b) Det pris till vilket transaktionen genomfördes.

c) Transaktionsvolym.

d) Tidpunkt för transaktionen.

e) Tidpunkt då transaktionen rapporterades.

f) Prisnotering för transaktionen.

g) Koden för den handelsplats där transaktionen utfördes eller, om transaktionen utfördes genom en systematisk internhandlare, koden ’SI’, alternativt koden ’OTC’.

h) I tillämpliga fall, en indikator som visar att särskilda villkor gällde för transaktionen.

3. APA ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter med dess kunder. Ett APA som också är en marknadsoperatör eller ett värdepappersföretag ska i synnerhet behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.

4. APA ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera en säker metod för informationsöverföring, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra informationsläckor före offentliggörandet. APA ska upprätthålla adekvata resurser och ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas.

Bilaga 5 L 334/118 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 5. APA ska ha system som på ett effektivt sätt kan kontrollera handelsrapporters fullständighet, hitta fall av utelämnad information och uppenbara fel och begära omsändning av alla sådana felaktiga rapporter. 6. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av gemensamma format, datastandarder och tekniska arrangemang som underlättar den konsolidering av information som avses i punkt 1. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. 7. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att specificera vad som utgör rimliga affärsvillkor för offentliggörandet av information enligt punkt 1 i den här artikeln. 8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar följande: a) Hur ett APA kan fullgöra den informationsskyldighet som avses i punkt 1. b) Innehållet i den information som ska offentliggöras enligt punkt 1, inbegripet åtminstone den information som avses i punkt 2 på ett sådant sätt att offentliggörandet av den information som krävs enligt denna artikel möjliggörs. c) De konkreta organisatoriska krav som avses i punkterna 3, 4 och 5. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 27h

Organisatoriska krav för CTP

1. CTP ska ha adekvata strategier och arrangemang för att samla in den information som offentliggjorts i enlighet med artiklarna 6 och 20, konsolidera den till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde och göra informationen tillgänglig för allmänheten så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor. Den informationen ska inbegripa åtminstone följande uppgifter: a) Identifieringskod för det finansiella instrumentet. b) Det pris till vilket transaktionen genomfördes. c) Transaktionsvolym. d) Tidpunkt för transaktionen. e) Tidpunkt då transaktionen rapporterades. f) Prisnotering för transaktionen. g) Koden för den handelsplats där transaktionen utfördes eller, om transaktionen utfördes genom en systematisk internhandlare, koden ’SI’, alternativt koden ’OTC’. h) I tillämpliga fall, det faktum att en datoralgoritm inom värdepappersföretaget låg bakom investeringsbeslutet och utförandet av transaktionen. i) I tillämpliga fall, en indikator som visar att särskilda villkor gällde för transaktionen. j) Om undantag från kravet att offentliggöra den information som avses i artikel 3.1 medgetts i enlighet med artikel 4.1 a eller b, en markering som visar vilket av undantagen som gällde för transaktionen. Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att CTP har offentliggjort den. CTP ska på ett effektivt och konsekvent sätt kunna sprida denna information på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till informationen, på ickediskriminerande grunder och i format som är lätta att komma åt och använda för marknadsaktörer.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/119

2. CTP ska ha adekvata strategier och arrangemang för att samla in den information som offentliggjorts i enlighet med artiklarna 10 och 21, konsolidera den till ett kontinuerligt elektroniskt informationsflöde och göra åtminstone uppgifter tillgängliga för allmänheten så nära realtid som det är tekniskt möjligt och på rimliga affärsvillkor:

a) Identifieringskod eller identifierbara kännetecken för det finansiella instrumentet.

b) Det pris till vilket transaktionen genomfördes.

c) Transaktionsvolym.

d) Tidpunkt för transaktionen.

e) Tidpunkt då transaktionen rapporterades.

f) Prisnotering för transaktionen.

g) Koden för den handelsplats där transaktionen utfördes eller, om transaktionen utfördes genom en systematisk internhandlare, koden ’SI’, alternativt koden ’OTC’.

h) I tillämpliga fall, en indikator som visar att särskilda villkor gällde för transaktionen.

Informationen ska göras tillgänglig kostnadsfritt 15 minuter efter det att CTP har offentliggjort den. CTP ska på ett effektivt och konsekvent sätt kunna sprida denna information på ett sätt som säkerställer snabb tillgång till informationen, på icke-diskriminerande grunder och i allmänt accepterade format som är samverkande och lätta att komma åt och använda för marknadsaktörer.

3. CTP ska säkerställa att de data som tillhandahålls har sammanställts från alla reglerade marknader, MTF-plattformar, OTF-plattformar och APA och för de finansiella instrument som specificeras genom tekniska tillsynsstandarder enligt punkt 8 c.

4. CTP ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter. I synnerhet ska en marknadsoperatör eller ett APA, som också tillhandahåller konsoliderad handelsinformation, behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner.

5. CTP ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera en säker metod för informationsöverföring och för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde. CTP ska upprätthålla adekvata resurser och ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas.

6. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för fastställande av datastandarder och format för den information som ska offentliggöras i enlighet med artiklarna 6, 10, 20 och 21, däribland identifieringskod för finansiella instrument, pris, kvantitet, tidpunkt, prisnotering, identifieringskod för handelsplats och indikatorer avseende särskilda villkor som gällt för transaktionerna, samt tekniska arrangemang som främjar en effektiv och konsekvent spridning av information på ett sätt som säkerställer att den är lätt att komma åt och att använda för sådana marknadsaktörer som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln, inbegripet identifiering av ytterligare tjänster som CTP skulle kunna utföra och som ökar marknadens effektivitet.

Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

7. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att klargöra vad som utgör rimliga affärsvillkor för tillhandahållandet av tillträde till informationsflöden enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

8. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar följande:

a) Hur en CTP kan fullgöra den informationsskyldighet som avses i punkterna 1 och 2.

b) Innehållet i den information som ska offentliggöras enligt punkterna 1 och 2.

c) De finansiella instrument för vilka data måste tillhandahållas i informationsflödet och för icke-aktierelaterade instrument de handelsplatser och APA som måste anges.

Bilaga 5 L 334/120 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 d) Andra sätt att säkerställa att de data som offentliggörs av olika CTP är sinsemellan överensstämmande och möjliggör uttömmande kartläggning och korshänvisning i förhållande till liknande data från andra källor samt redovisning i aggregerad form på unionsnivå. e) De konkreta organisatoriska krav som avses i punkterna 4 och 5. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 27i

Organisatoriska krav för ARM

1. ARM ska ha adekvata strategier och arrangemang för att den information som krävs enligt artikel 26 ska kunna rapporteras så snabbt som möjligt, och senast vid slutet av arbetsdagen dagen efter den dag då transaktionen ägde rum. 2. ARM ska driva och upprätthålla ändamålsenliga administrativa arrangemang som är utformade för att förhindra intressekonflikter i förhållande till dess kunder. En ARM som också är en marknadsoperatör eller ett värdepappersföretag ska i synnerhet behandla all insamlad information på ett icke-diskriminerande sätt och driva och upprätthålla lämpliga arrangemang för att göra åtskillnad mellan olika affärsfunktioner. 3. ARM ska ha sunda skyddsmekanismer som är utformade för att garantera säkerhet och autentisering vid informationsöverföring, för att minimera risken för dataförvanskning och för obehörigt tillträde och för att förhindra informationsläckor och se till att uppgifterna alltid behandlas konfidentiellt. ARM ska upprätthålla adekvata resurser och ska ha inrättat backupanordningar så att deras tjänster alltid kan erbjudas och upprätthållas. 4. ARM ska ha system som på ett effektivt sätt kan kontrollera transaktionsrapporters fullständighet, hitta fall av utelämnad information och uppenbara fel som orsakats av värdepappersföretaget och då sådana fel eller utelämnanden inträffar upplysa värdepappersföretaget om dem och begära omsändning av alla sådana felaktiga rapporter. ARM ska ha system som gör det möjligt för dem att upptäcka fel eller utelämnanden som de själva har orsakat och korrigera dessa och översända, eller i tillämpliga fall omsända, korrekta och fullständiga transaktionsrapporter till den behöriga myndigheten. 5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar följande: a) Hur en ARM kan fullgöra den informationsskyldighet som avses i punkt 1. b) De konkreta organisatoriska krav som avses i punkterna 2, 3 och 4. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 7. Följande avdelning ska införas: ”AVDELNING VIa

ESMAS BEFOGENHETER OCH BEHÖRIGHET

KAPITEL 1

Behörighet och förfaranden

Artikel 38a

Utövande av Esmas befogenheter

De befogenheter som genom artiklarna 38b–38e tilldelas Esma, någon av dess tjänstemän eller någon annan av Esma bemyndigad person får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/121

Artikel 38b

Begäran om uppgifter

1. Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut kräva att följande personer lämnar alla uppgifter som behövs för att Esma ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning: a) Ett APA, en CTP, en ARM, i de fall dessa står under Esmas tillsyn, och ett värdepappersföretag eller en marknadsoperatör som driver en handelsplats för utförande av datarapporteringstjänster för ett APA, CTP eller en ARM, och de personer som kontrollerar dessa eller kontrolleras av dem. b) Ledningen för de personer som avses i led a. c) Revisorer för och rådgivare till de personer som avses i led a. 2. En sådan enkel begäran om uppgifter som avses i punkt 1 ska a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran, b) ange syftet med begäran, c) specificera vilka uppgifter som begärs, d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas, e) innehålla en förklaring där det framgår att den person från vilken uppgifter begärs inte är skyldig att tillhandahålla dem, men att uppgifter som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktiga eller vilseledande, f) ange den sanktionsavgift som kan påföras i enlighet med artikel 38h om de uppgifter som lämnas är oriktiga eller vilseledande. 3. När Esma genom ett beslut begär uppgifter enligt punkt 1 ska Esma a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran, b) ange syftet med begäran, c) specificera vilka uppgifter som begärs, d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas, e) ange de viten som föreskrivs i artikel 38i om de begärda uppgifterna är ofullständiga, f) ange den sanktionsavgift som föreskrivs i artikel 38h om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande, g) informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen) i enlighet med artiklarna 60 och 61 i förordning (EU) nr 1095/2010. 4. De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna de begärda uppgifterna. Befullmäktigade advokater får lämna de begärda uppgifterna på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om de lämnade uppgifterna är ofullständiga, oriktiga eller vilseledande. 5. Esma ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av sitt beslut till den behöriga myndigheten i medlemsstaten för de personer som avses i punkt 1. Artikel 38c

Allmänna utredningar

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 38b.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som bemyndigats av Esma ha befogenhet att a) granska alla handlingar, uppgifter, rutiner och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger,

Bilaga 5

L 334/122 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, rutiner och sådant annat material,

c) inkalla personer som avses i artikel 38b.1 eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med inspektionen samt nedteckna svaren,

d) höra varje annan fysisk eller juridisk person som samtycker till att höras i syfte att samla in information om föremålet för utredningen,

e) begära in uppgifter om tele- och datatrafik.

2. De tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt 1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 38i, om handlingar, uppgifter, rutiner och annat material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 38b.1 inte lämnas eller är ofullständiga, samt de sanktionsavgifter som föreskrivs i artikel 38h, om svaren på de frågor som ställs till personer som avses i artikel 38b.1 är oriktiga eller vilseledande.

3. De personer som avses i artikel 38b.1 ska underkasta sig utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 38i, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Esma ska i god tid före en sådan utredning som avses i punkt 1 underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där utredningen ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndigade personerna. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten ska, på Esmas begäran, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid utredningarna.

5. Om den begäran om uppgifter om tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en rättslig myndighet enligt tillämplig nationell rätt ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också göras som försiktighetsåtgärd.

6. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att begära uppgifter om tele- eller datatrafik enligt punkt 1 e ska myndigheten kontrollera följande:

a) Att det beslut av Esma som avses i punkt 3 är autentiskt.

b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionerliga och inte godtyckliga eller för långtgående.

Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Prövning av lagenligheten hos Esmas beslut är förbehållen domstolen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 38d

Kontroller på plats

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler som tillhör de personer som avses i artikel 38b.1.

2. Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 38b.1. De ska även ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/123

3. Esma ska i tillräckligt god tid före kontrollen anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma, efter att ha informerat den relevanta behöriga myndigheten, genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan. En kontroll i enlighet med denna artikel ska genomföras under förutsättning att den relevanta behöriga myndigheten har bekräftat att den inte invänder mot kontrollen.

4. De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger kontrollens föremål och syfte liksom de viten som föreskrivs i artikel 38i om de berörda personerna inte underkastar sig kontrollen.

5. De personer som avses i artikel 38b.1 ska underkasta sig kontroller på plats som Esma beslutat om. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, fastställa den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 38i, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. På Esmas begäran ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet aktivt bistå de tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av Esma. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten får också närvara vid kontrollerna på plats.

7. Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 38b.1.

8. Om de tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna genomföra sin kontroll på plats.

9. Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt nationell rätt kräver tillstånd av en rättslig myndighet ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också göras som försiktighetsåtgärd.

10. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att utföra en sådan kontroll på plats som avses i punkt 1 eller det bistånd som avses i punkt 7 ska myndigheten kontrollera följande:

a) Att det beslut av Esma som avses i punkt 5 är autentiskt.

b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionerliga och inte godtyckliga eller för långtgående.

Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Prövning av lagenligheten hos Esmas beslut är förbehållen domstolen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 38e

Informationsutbyte

Esma och de behöriga myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 38f

Tystnadsplikt

Tystnadsplikt enligt artikel 76 i direktiv 2014/65/EU ska gälla för Esma och alla personer som arbetar eller har arbetat för Esma och för alla andra personer till vilka Esma har delegerat uppgifter, inklusive av Esma anlitade revisorer och sakkunniga.

Bilaga 5 L 334/124 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Artikel 38g

Esmas tillsynsåtgärder

1. Om Esma finner att en person som anges i artikel 38b.1 a har begått någon av de överträdelser av kraven som föreskrivs i avdelning IVa, ska Esma vidta en eller flera av följande åtgärder: a) Anta ett beslut som förpliktigar personen att upphöra med överträdelsen. b) Anta ett beslut om att påföra sanktionsavgifter eller viten enligt artiklarna 38h och 38i. c) Utfärda offentliga underrättelser. 2. Vid vidtagande av åtgärder enligt punkt 1 ska Esma beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande kriterier: a) Överträdelsens varaktighet och frekvens. b) Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt avser ekonomisk brottslighet. c) Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. d) Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen. e) Den finansiella styrkan hos den person som är ansvarig för överträdelsen, på basis av den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar. f) Överträdelsens inverkan på investerares intressen. g) Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas. h) I vilken mån den person som är ansvarig för överträdelsen samarbetar med Esma, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit. i) Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga personen gjort sig skyldig till. j) Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas. 3. Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den person som är ansvarig för överträdelsen om varje åtgärd som vidtagits enligt punkt 1 och meddela detta till medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. Esma ska offentliggöra varje sådan åtgärd på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för vidtagandet. Det offentliggörande som avses i första stycket ska omfatta följande: a) Ett uttalande som bekräftar att den person som är ansvarig för överträdelsen har rätt att överklaga beslutet. b) I tillämpliga fall, ett uttalande som bekräftar att ett överklagande har gjorts och som klargör att ett sådant överklagande inte har suspensiv verkan. c) Ett uttalande som bekräftar att Esmas överklagandenämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010. KAPITEL 2

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

Artikel 38h

Sanktionsavgifter

1. Om Esma i enlighet med artikel 38k.5 finner att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått någon av de överträdelser av de krav som föreskrivs i avdelning IVa ska Esma anta ett beslut om påförande av sanktionsavgifter i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/125 En överträdelse ska anses ha begåtts uppsåtligen om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att en person har handlat med avsikt att begå överträdelsen. 2. Sanktionsavgiften enligt punkt 1 får som högst fastställas till 200 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta. 3. När en sanktionsavgift fastställs enligt punkt 1 ska Esma ta hänsyn till de kriterier som anges i artikel 38g.2. Artikel 38i

Viten

1. Esma ska fatta beslut om att vite ska påföras för att tvinga a) en person att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 38g.1 a, b) en person som avses i artikel 38b.1 i) att lämna fullständiga uppgifter som har begärts genom ett beslut enligt artikel 38b, ii) att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, rutiner eller annat begärt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband med en utredning som inletts genom ett beslut enligt artikel 38c, iii) att underkasta sig en kontroll på plats som har beslutats enligt artikel 38d. 2. Ett vite ska vara effektivt och proportionellt. Vite ska betalas per förseningsdag. 3. Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregående verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående kalenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vitet. 4. Vite ska påföras för maximalt sex månader från och med det att Esma meddelar sitt beslut. Efter utgången av denna period ska Esma se över åtgärden. Artikel 38j

Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av sanktionsavgifter och viten

1. Esma ska offentliggöra alla sanktionsavgifter och viten som påförts enligt artiklarna 38h och 38i, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på de finansiella marknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada. Sådana offentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*). 2. Sanktionsavgifter och viten som har påförts i enlighet med artiklarna 38h och 38i ska vara av administrativ karaktär. 3. Om Esma beslutar att inte påföra sanktionsavgifter eller viten ska den informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och motivera sitt beslut. 4. Sanktionsavgifter och viten som har påförts i enlighet med artiklarna 38h och 38i ska vara verkställbara. Verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat inom vars territorium den sker. 5. De belopp som åläggs i form av sanktionsavgifter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Bilaga 5

L 334/126 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

Artikel 38k

Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och sanktionsavgifter

1. Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser av de krav som föreskrivs i avdelning IVa, ska Esma utse en oberoende utredare inom myndigheten för att utreda saken. Utredaren får inte vara involverad eller ha varit direkt eller indirekt involverad i tillsynen av eller auktorisationsprocessen för den berörda leverantören av datarapporteringstjänster, och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esma.

2. Den utredare som avses i punkt 1 ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredning samt lämna in fullständiga ärendehandlingar med sina utredningsresultat till Esma.

3. För att utföra sina uppgifter får utredaren utöva befogenheten att begära uppgifter enligt artikel 38b och att genomföra utredningar och kontroller på plats enligt artiklarna 38c och 38d.

4. När utredaren utför sina uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av Esma i dess tillsynsverksamhet.

5. När utredningen är avslutad ska utredaren, innan ärendehandlingarna med utredningsresultaten lämnas till Esma, ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på sakförhållanden som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över.

6. Rätten till försvar för de personer som är föremål för utredning ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna artikel.

7. När utredaren lämnar ärendehandlingarna med utredningsresultaten till Esma ska denne underrätta de personer som är föremål för utredning. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till ärendehandlingarna, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som berör tredje parter.

8. På grundval av ärendehandlingarna med utredarens resultat och, om de personer som är föremål för utredning begär det, efter att ha hört dem i enlighet med artikel 38l, ska Esma besluta om en eller flera av de överträdelser av de krav som föreskrivs i avdelning IVa har begåtts av de personer som är föremål för utredning och i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd i enlighet med artikel 38g.

9. Utredaren får inte delta i Esmas överläggningar eller på något annat sätt ingripa i Esmas beslutsprocess.

10. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 om närmare förfaranderegler för utövande av befogenheten att påföra sanktionsavgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister och indrivande av sanktionsavgifter eller viten, samt preskriptionstiden när det gäller påförande och verkställighet av sanktionsavgifter och viten.

11. Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som utgör brott. Esma ska inte påföra sanktionsavgifter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt.

Artikel 38l

Hörande av berörda personer

1. Innan Esma fattar beslut enligt artiklarna 38g, 38h och 38i ska de personer som är föremål för förfarandena ges möjlighet att höras om Esmas utredningsresultat. Esma ska grunda sina beslut endast på utredningsresultat som de personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/127 Det första stycket ska inte tillämpas om skyndsamma åtgärder krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada. Esma får i sådana fall anta ett tillfälligt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut. 2. Rätten till försvar för personer som är föremål för utredning ska iakttas fullt ut under förfarandena. De ska ha rätt att få tillgång till Esmas ärendehandlingar, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar. Artikel 38m

Domstolens prövning

Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har påfört sanktionsavgifter eller viten. Den får upphäva, sänka eller höja påförda sanktionsavgifter eller viten. Artikel 38n

Auktorisations- och tillsynsavgifter

1. Esma ska ta ut avgifter av leverantörer av datarapporteringstjänster i enlighet med denna förordning och med de delegerade akter som antas enligt punkt 3 i denna artikel. Dessa avgifter ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader för auktorisation och tillsyn av leverantörer av datarapporteringstjänster och för att ersätta varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 38o. 2. Den avgift som tas ut av en viss leverantör av datarapporteringstjänster ska täcka samtliga administrativa kostnader som Esma har för sin auktorisations- och tillsynsverksamhet avseende den leverantören. Avgiften ska stå i proportion till omsättningen för leverantören av datarapporteringstjänster. 3. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 som kompletterar denna förordning genom att närmare ange typ av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas. Artikel 38o

Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter

1. Om det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna utföras korrekt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma har utfärdat enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan särskilt innefatta befogenhet att begära uppgifter i enlighet med artikel 38b och att genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artiklarna 38c och 38d. 2. Esma ska, innan en uppgift delegeras, samråda med den berörda behöriga myndigheten om a) den delegerade uppgiftens omfattning, b) tidsfristen för utförandet av uppgiften, och c) överföringen av nödvändig information från och till Esma. 3. I enlighet med den delegerade akt som antas enligt artikel 38n.3 ska Esma ersätta en behörig myndighet för kostnader som uppkommer till följd av att delegerade uppgifter utförs. 4. Esma ska med lämpliga intervall se över det beslut som avses i punkt 1. En delegering får när som helst återkallas.

Bilaga 5

L 334/128 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

5. En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar eller begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka den delegerade verksamheten.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”

8. I artikel 40 ska punkt 6 ersättas med följande:

”6. Esma ska ompröva ett förbud eller en begränsning enligt punkt 1 med lämpliga intervall, och minst var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på konsumenten får Esma besluta om en årlig förlängning av förbudet eller begränsningen.”

9. I artikel 41 ska punkt 6 ersättas med följande:

”6. EBA ska ompröva ett förbud eller en begränsning enligt punkt 1 med lämpliga intervall, och minst var sjätte månad. Efter minst två på varandra följande förlängningar och på grundval av lämplig analys för att bedöma effekten på konsumenten får EBA besluta om en årlig förlängning av förbudet eller begränsningen.”

10. Artikel 50 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.9, 2.2, 2.3, 13.2, 15.5, 17.3, 19.2, 19.3, 27.4, 27g.7, 27h.7, 31.4, 38k.10, 38n.3, 40.8, 41.8, 42.7, 45.10, 52.10, 52.12 och 52.14 ska gälla på obestämd tid från och med den 2 juli 2014.”

b) I punkt 3 ska första meningen ersättas med följande:

”Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 1.9, 2.2, 2.3, 13.2, 15.5, 17.3, 19.2, 19.3, 27.4, 27g.7, 27h.7, 31.4, 38k.10, 38n.3, 40.8, 41.8, 42.7, 45.10, 52.10, 52.12 och 52.14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.”

c) I punkt 5 ska första meningen ersättas med följande:

”En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 1.9, 2.2, 2.3, 13.2, 15.5, 17.3, 19.2, 19.3, 27.4, 27g.7, 27h.7, 31.4, 38k.10, 38n.3, 40.8, 41.8, 42.7, 45.10, 52.10, 52.12 och 52.14 träder i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom tre månader från det att akten anmäldes till Europaparlamentet och rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den perioden löper ut, båda har underrättat kommissionen om att de inte har några invändningar.”

11. I artikel 52 ska följande punkter läggas till:

”13. Kommissionen ska, efter samråd med Esma, lägga fram rapporter för Europaparlamentet och rådet om hur den konsoliderade handelsinformation som har inrättats i enlighet med avdelning IVa har fungerat. Den rapport som gäller artikel 27h.1 ska läggas fram senast den 3 september 2019. Den rapport som gäller artikel 27h.2 ska läggas fram senast den 3 september 2021.

De rapporter som avses i första stycket ska innehålla en bedömning av resultatet av den konsoliderade handelsinformationen utifrån följande kriterier:

a) Tillgången till och punktligheten för information efter handel i ett konsoliderat format som omfattar samtliga transaktioner, oavsett om de genomförts på handelsplatser eller inte.

b) Tillgången till och punktligheten för fullständig och partiell högkvalitativ information efter handel i format som är lätta att komma åt och använda för marknadsaktörer och som är tillgängliga på rimliga affärsvillkor.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/129

Om kommissionen konstaterar att CTP inte har tillhandahållit information på ett sätt som uppfyller de kriterier som anges i andra stycket, ska den till sin rapport foga en begäran till Esma om att inleda ett förhandlat förfarande för att genom offentlig upphandling, genomförd av Esma, utse en enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation. Esma ska inleda förfarandet efter mottagande av kommissionens begäran enligt de villkor som anges i kommissionens begäran och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (*).

14. Om det förfarande som beskrivs i punkt 13 i denna artikel har inletts, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 50 för att komplettera denna förordning genom specificering av följande:

a) Bestämmelser om kontraktets varaktighet för den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation och om förfaranden och villkor för förlängning av kontraktet och inledandet av en ny offentlig upphandling.

b) Bestämmelser om att den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation gör det på exklusiv grund och att ingen annan enhet ska auktoriseras som CTP i enlighet med artikel 27b.

c) Bestämmelser om att Esma får befogenhet att se till att den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation och som har utsetts genom offentlig upphandling följer anbudsvillkoren.

d) Bestämmelser som säkerställer att den information efter handel som tillhandahålls av den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation håller hög kvalitet och föreligger i format som är lätta att komma åt och att använda för marknadsaktörer och i ett konsoliderat format som omfattar hela marknaden.

e) Bestämmelser som säkerställer att informationen efter handel tillhandahålls på rimliga affärsvillkor, på såväl konsoliderad som icke-konsoliderad grund, och tillgodoser användarnas behov av den informationen i hela unionen.

f) Bestämmelser som säkerställer att handelsplatser och APA till rimlig kostnad gör sina uppgifter om handel tillgängliga för den enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation och som har utsetts genom offentlig upphandling, genomförd av Esma.

g) Bestämmelser om vilka åtgärder som ska vidtas om en enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation och som har utsetts genom offentlig upphandling inte följer anbudsvillkoren.

h) Bestämmelser om på vilka villkor CTP som är auktoriserade enligt artikel 27b får fortsätta att tillhandahålla konsoliderad handelsinformation, om den befogenhet som avses i led b i denna punkt inte utnyttjas eller om ingen enhet utses genom offentlig upphandling, till dess att en ny offentlig upphandling har slutförts och en enhet som ska tillhandahålla konsoliderad handelsinformation har utsetts.

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).”

12. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 54a

Övergångsbestämmelser avseende Esma

1. Alla befogenheter och uppgifter som rör tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster ska överföras till Esma den 1 januari 2022, med undantag för befogenheter och uppgifter som avser APA och ARM som omfattas av de undantag som avses i artikel 2.3. Esma ska överta de överförda befogenheterna och uppgifterna från och med den dagen.

2. Alla original eller bestyrkta kopior av ärendehandlingar och arbetsdokument som rör tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster, inbegripet eventuella pågående granskningar och verkställighetsåtgärder, ska övertas av Esma den dag som anges i punkt 1.

En ansökan om auktorisation som de behöriga myndigheterna har mottagit före den 1 oktober 2021 ska dock inte överföras till Esma, och beslut att bevilja eller avslå auktorisation ska fattas av den behöriga myndigheten i fråga.

Bilaga 5

L 334/130 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

3. De behöriga myndigheter som avses i punkt 1 ska säkerställa att alla befintliga handlingar och arbetsdokument eller bestyrkta kopior av dessa överförs till Esma så snart som möjligt och i alla händelser senast den 1 januari 2022. Dessa behöriga myndigheter ska även bistå Esma med all nödvändig hjälp och rådgivning, så att tillsyn och efterlevnadskontroll i fråga om leverantörer av datarapporteringstjänster ändamålsenligt och effektivt kan överföras till och övertas av Esma.

4. Esma ska i rättsligt hänseende träda i stället för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 i sådana administrativa eller rättsliga förfaranden som följer av tillsyn och efterlevnadskontroll som dessa behöriga myndigheter utövat i ärenden som omfattas av denna förordning.

5. En auktorisation som leverantör av datarapporteringstjänster som beviljats av en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.26 i direktiv 2014/65/EU ska fortsätta att gälla efter det att befogenheterna har överförts till Esma.

Artikel 54b

Förhållandet till revisorer

1. En person som är auktoriserad i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG (*) och som hos en leverantör av datarapporteringstjänster utför det uppdrag som beskrivs i artikel 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (**) eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller varje annat uppdrag som föreskrivs i lag, ska omgående rapportera till Esma alla sakförhållanden eller beslut rörande den leverantören av datarapporteringstjänster som denne fått kännedom om under det uppdraget och som kan

a) utgöra en väsentlig överträdelse av lagar och andra författningar som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av verksamhet som leverantör av datarapporteringstjänster,

b) påverka den fortsatta verksamheten hos leverantören av datarapporteringstjänster,

c) leda till att räkenskaperna inte bestyrks eller till att reservationer framställs.

Denna person ska också rapportera alla sakförhållanden och beslut som rör ett företag som har nära förbindelser med den leverantör av datarapporteringstjänster inom vilken denne utför uppdraget och som denne fått kännedom om under utförandet av ett uppdrag som avses i första stycket.

2. Personer som auktoriserats i den mening som avses i direktiv 2006/43/EG och som i god tro rapporterar sådana sakförhållanden eller beslut som avses i punkt 1 till de behöriga myndigheterna, ska inte anses ha överträtt eventuella restriktioner i avtal eller lagstiftning för röjande av uppgifter och ska inte ställas till något som helst ansvar.

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsredovisning, årsbokslut och koncernredovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87). (**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).”

Artikel 5

Ändringar av förordning (EU) 2016/1011

Förordning (EU) 2016/1011 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 3.1.24 a ska ändras på följande sätt:

a) Inledningen ska ersättas med följande:

”a) dataunderlag som kommer helt och hållet från”.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/131 b) Led vii ska ersättas med följande: ”vii) en tjänsteleverantör till vilken administratören av referensvärdet har utkontrakterat insamlingen av uppgifter i enlighet med artikel 10, med undantag för artikel 10.3 f, förutsatt att denna tjänsteleverantör erhåller uppgifterna helt och hållet från en enhet som avses i leden i–vi i detta led,”. 2. I artikel 4 ska följande punkt läggas till: ”9. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera krav som säkerställer att de styrningsarrangemang som avses i punkt 1 är tillräckligt stabila. Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 3. I artikel 12 ska följande punkt läggas till: ”4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera krav som säkerställer att den metod som avses i punkt 1 överensstämmer med leden a–e i den punkten. Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 4. I artikel 14 ska följande punkt läggas till: ”4. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera egenskaperna hos de system och kontroller som avses i punkt 1. Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 5. I artikel 20 ska följande punkt införas: ”1a. Om Esma anser att ett referensvärde uppfyller samtliga kriterier som fastställs i punkt 1 c ska Esma lämna in en dokumenterad begäran till kommissionen om att erkänna det referensvärdet som kritiskt. Efter mottagande av den dokumenterade begäran ska kommissionen anta en genomförandeakt i enlighet med punkt 1. Esma ska minst vartannat år se över sin bedömning av om referensvärdet är kritiskt och meddela och översända bedömningen till kommissionen.” 6. Artikel 21 ska ändras på följande sätt: a) Punkt 2 ska ersättas med följande: ”2. När den behöriga myndigheten har mottagit administratörens bedömning enligt punkt 1 ska den a) informera Esma och det kollegium som har inrättats enligt artikel 46, b) inom fyra veckor efter mottagandet av den bedömningen göra en egen bedömning av hur referensvärdet ska överföras till en ny administratör eller upphöra att tillhandahållas, med beaktande av förfarandet i artikel 28.1. Administratören får inte upphöra att tillhandahålla referensvärdet under den period som avses i första stycket b utan skriftligt tillstånd från Esma eller den behöriga myndigheten i tillämpliga fall.”

Bilaga 5 L 334/132 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 b) Följande punkt ska läggas till som punkt 5: ”5. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera de kriterier som den bedömning som avses i punkt 2 b ska baseras på. Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 7. I artikel 23 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande: ”3. En rapportör under tillsyn som rapporterar till ett kritiskt referensvärde som har för avsikt att upphöra att rapportera dataunderlag ska utan dröjsmål skriftligen anmäla detta till administratören. Administratören ska därefter utan onödigt dröjsmål underrätta sin behöriga myndighet. Den behöriga myndigheten för administratören av det kritiska referensvärdet ska informera den behöriga myndigheten för den rapportören under tillsyn och, i tillämpliga fall, Esma om detta utan onödigt dröjsmål. Administratören ska så snart som möjligt, dock senast 14 dagar efter anmälan från rapportören under tillsyn, till sin behöriga myndighet översända en bedömning av hur det kritiska referensvärdets förmåga att mäta den underliggande marknaden eller ekonomiska verkligheten påverkas. 4. När den behöriga myndigheten för administratören har mottagit en sådan bedömning som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska den, i tillämpliga fall, omgående informera Esma eller det kollegium som inrättats enligt artikel 46, och, baserat på denna bedömning, göra sin egen bedömning av referensvärdets förmåga att mäta den underliggande marknaden och ekonomiska verkligheten, med beaktande av administratörens förfarande i enlighet med artikel 28.1 för referensvärden som upphör att gälla.” 8. I artikel 26 ska följande punkt läggas till: ”6. Esma ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder för att specificera de kriterier enligt vilka behöriga myndigheter får begära ändringar av den försäkran om efterlevnad som avses i punkt 4. Esma ska överlämna detta förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den 1 oktober 2020. Kommissionen ges befogenhet att komplettera denna förordning genom att anta de tekniska tillsynsstandarder som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 9. Artikel 30 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 2 ska följande stycke införas efter led b: ”För tillämpningen av det genomförandebeslut som avses i första stycket får kommissionen kräva att tredjelandet fortlöpande och effektivt uppfyller alla krav i genomförandebeslutet, i syfte att säkerställa likvärdiga standarder för reglering och tillsyn, och att Esma får möjlighet att effektivt utöva sitt övervakningsansvar enligt artikel 33 i förordning (EU) nr 1095/2010.” b) Följande punkt ska införas som punkt 2a: ”2a. Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att specificera de villkor som avses punkt 2 första stycket a och b i den här artikeln.” c) I punkt 3 ska följande stycke införas efter led b: ”För tillämpningen av det genomförandebeslut som avses i första stycket får kommissionen kräva att tredjelandet fortlöpande och effektivt uppfyller alla kraven i genomförandebeslutet, i syfte att säkerställa likvärdiga standarder för reglering och tillsyn, och att Esma får möjlighet att effektivt utöva sitt övervakningsansvar enligt artikel 33 i förordning (EU) nr 1095/2010.” d) Följande punkt ska införas: ”3a. Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att specificera de villkor som avses i punkt 3 första stycket a och b i den här artikeln.”

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/133

e) I punkt 4 ska inledningen ersättas med följande:

”4. Esma ska upprätta samarbetsarrangemang med behöriga myndigheter i tredjeländer vilkas rättsliga ram och tillsynspraxis har erkänts som likvärdiga i enlighet med punkt 2 eller 3 i denna artikel. När Esma upprättar de arrangemangen ska Esma ta hänsyn till om det aktuella tredjelandet, i enlighet med en delegerad akt som antagits enligt artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (*), ingår i den förteckning över jurisdiktioner med strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism som utgör ett betydande hot mot unionens finansiella system. I sådana samarbetsarrangemang ska minst följande anges:

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).”

10. Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Fram till dess att ett beslut om likvärdighet i enlighet med artikel 30.2 och 30.3 antas, får ett referensvärde som tillhandahålls av en administratör i ett tredjeland användas av enheter under tillsyn i unionen, förutsatt att administratören erhåller förhandserkännande från Esma i enlighet med denna artikel.”

b) Punkt 2 andra stycket ska ersättas med följande:

”För att avgöra huruvida det villkor som avses i första stycket är uppfyllt och för att bedöma huruvida Ioscoprinciperna för finansiella referensvärden eller i förekommande fall Iosco-principerna för organisationer som rapporterar oljepriser efterlevs, får Esma beakta en bedömning från en oberoende extern revisor eller ett intyg från administratörens behöriga myndighet i det tredjeland där administratören är belägen.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”En administratör belägen i ett tredjeland som avser att inhämta förhandserkännande enligt punkt 1 ska ha en rättslig företrädare. Den rättsliga företrädaren ska vara en fysisk eller juridisk person som har sin hemvist i unionen och som efter att uttryckligen utsetts av administratören, ska agera på en sådan administratörs vägnar med avseende på administratörens skyldigheter enligt denna förordning. Den rättsliga företrädaren ska tillsammans med administratören utföra övervakningsfunktionen för administratörens tillhandahållande av referensvärde enligt denna förordning och ska i det hänseendet vara ansvarig inför Esma.”

d) Punkt 4 ska utgå.

e) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. En administratör belägen i ett tredjeland som avser att inhämta förhandserkännande enligt punkt 1 ska ansöka om erkännande hos Esma. Den ansökande administratören ska tillhandahålla all information som krävs för att Esma ska kunna fastslå att administratören, vid tidpunkten för erkännandet, har vidtagit de åtgärder som krävs för att uppfylla villkoren i punkt 2 och ska tillhandahålla förteckningen över de av administratörens aktuella eller framtida referensvärden som avses användas i unionen och ska i tillämpliga fall ange vilken behörig myndighet i det tredjelandet som ansvarar för dess tillsyn.

Esma ska inom 90 arbetsdagar efter att ha mottagit den ansökan som avses i första stycket i denna punkt kontrollera att de villkor som fastställs i punkterna 2 och 3 är uppfyllda.

Om Esma anser att de villkor som föreskrivs i punkterna 2 och 3 inte är uppfyllda ska den avslå ansökan om erkännande och ange skälen till avslaget. Vidare ska ett erkännande endast beviljas om följande ytterligare villkor är uppfyllda:

a) Om en administratör som är belägen i ett tredjeland står under tillsyn, ska det finnas ett lämpligt samarbetsarrangemang mellan Esma och den behöriga myndigheten i det tredjeland där administratören är belägen, i enlighet med de tekniska tillsynsstandarder som antagits enligt artikel 30.5, i syfte att säkerställa ett effektivt informationsutbyte så att det tredjelandets behöriga myndighet kan utföra sina uppgifter i enlighet med denna förordning.

Bilaga 5 L 334/134 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 b) Esmas effektiva utövande av sin tillsynsfunktion i enlighet med denna förordning får inte hindras av lagar och andra författningar i det tredjeland där administratören är belägen och får i tillämpliga fall inte begränsas av de tillsyns- och undersökningsbefogenheter som innehas av tredjelandets behöriga myndighet.” f) Punkterna 6 och 7 ska utgå. g) Punkt 8 ska ersättas med följande: ”8. Esma ska tillfälligt upphäva eller i förekommande fall återkalla det erkännande som beviljats i enlighet med punkt 5 om den har välgrundade skäl, baserade på dokumenterade underlag, att anse att administratören a) agerar på ett sätt som klart strider mot intressena hos användarna av dess referensvärden eller mot marknadernas goda funktion, b) allvarligt har överträtt de relevanta kraven enligt denna förordning, c) lämnat falsk information eller använt andra otillbörliga metoder för att erhålla erkännandet.” 11. I artikel 34 ska följande punkt införas: ”1a. Om en eller flera av de index som tillhandahålls av den person som avses i punkt 1 kvalificeras som kritiska referensvärden enligt vad som anges i artikel 20.1 a och c ska ansökan riktas till Esma.” 12. Artikel 40 ska ersättas med följande: ”Artikel 40

Behöriga myndigheter

1. Inom ramen för denna förordning ska Esma vara behörig myndighet för a) administratörer av kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c, b) administratörer av referensvärden som avses i artikel 32. 2. Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet som är ansvarig för att utföra uppgifterna enligt denna förordning och underrätta kommissionen och Esma om detta. 3. En medlemsstat som utser mer än en behörig myndighet i enlighet med punkt 2 ska klart ange respektive myndighets uppdrag och utse en enda myndighet som ska ansvara för samordningen av samarbetet och informationsutbytet med kommissionen, Esma och andra medlemsstaters behöriga myndigheter. 4. Esma ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som utsetts enligt punkterna 2 och 3.” 13. Artikel 41 ska ändras på följande sätt: a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande: ”1. För att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter, som avses i artikel 40.2, i enlighet med nationell rätt ha minst följande tillsyns- och utredningsbefogenheter:”. b) I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande: ”2. De behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska utöva sina funktioner och befogenheter, som avses i punkt 1 i den här artikeln, samt befogenheter att påföra de sanktioner som avses i artikel 42 i enlighet med sina nationella rättsliga ramar och på något av följande sätt:”. 14. I artikel 43.1 ska inledningen ersättas med följande: ”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna som de utsett i enlighet med artikel 40.2, vid fastställandet av typ och nivå på de administrativa sanktionerna och andra administrativa påföljder, beaktar alla relevanta omständigheter, inbegripet, om så är lämpligt:”.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/135

15. Artikel 44 ska ersättas med följande: ”Artikel 44

Skyldighet att samarbeta

1. Medlemsstater som har valt att fastställa straffrättsliga påföljder för de överträdelser av de bestämmelser som avses i artikel 42, ska säkerställa att lämpliga åtgärder har vidtagits för att ge de behöriga myndigheterna som utsetts i enlighet med artikel 40.2 och 40.3 alla befogenheter som är nödvändiga för att hålla kontakter med rättsliga myndigheter inom deras jurisdiktion för att få särskild information om brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden som har inletts på grund av eventuella överträdelser av denna förordning. Dessa behöriga myndigheter ska lämna denna information till andra behöriga myndigheter och Esma. 2. De behöriga myndigheterna som utsetts i enlighet med artikel 40.2 och 40.3 ska bistå andra behöriga myndigheter och Esma. De ska särskilt utbyta information och samarbeta vid all utrednings- eller tillsynsverksamhet. De behöriga myndigheterna får även samarbeta med andra behöriga myndigheter för att underlätta indrivning av sanktionsavgifter.” 16. I artikel 45.5 ska första stycket ersättas med följande: ”5. Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla Esma uppgifter i aggregerad form om alla administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som vidtagits enligt artikel 42. Den skyldigheten ska inte gälla för åtgärder av utredningskaraktär. Esma ska offentliggöra dessa uppgifter i en årsrapport, tillsammans med uppgifter i aggregerad form om alla administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som den har pålagt och vidtagit enligt artikel 48f.” 17. I artikel 46 ska punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande: ”1. Inom 30 arbetsdagar från det att ett referensvärde som avses i artikel 20.1 a och c tas upp i förteckningen över kritiska referensvärden, med undantag för referensvärden där huvuddelen av rapportörerna inte är enheter under tillsyn, ska administratörens behöriga myndighet inrätta ett kollegium och leda dess arbete. 2. Kollegiet ska bestå av företrädare för administratörens behöriga myndighet, Esma, såvida det inte är administratörens behöriga myndighet, och de behöriga myndigheterna för rapportörerna under tillsyn.” 18. I artikel 47 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande: ”1. De behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska samarbeta med Esma vid tillämpningen av denna förordning, i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010. 2. De behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska utan onödigt dröjsmål förse Esma med all information den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010.” 19. I avdelning VI ska följande kapitel läggas till: ”KAPITEL 4

Esmas befogenheter och behörighet

Av s n i t t 1

B e h ö r i g h e t o c h f ö r f a r a n d e n

Artikel 48a

Esmas utövande av befogenheter

De befogenheter som enligt artiklarna 48b–48d tilldelas Esma eller dess tjänstemän eller någon annan person som bemyndigats av Esma får inte användas för att kräva att konfidentiella uppgifter eller handlingar lämnas ut. Artikel 48b

Begäran om uppgifter

1. Esma får genom en enkel begäran eller genom ett beslut kräva att följande personer lämnar alla uppgifter som krävs för att Esma ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning: a) Personer som deltar i tillhandahållandet av de referensvärden som avses i artikel 40.1.

Bilaga 5 L 334/136 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 b) Tredjeparter till vilka de personer som avses i led a har utkontrakterat funktioner eller verksamhet i enlighet med artikel 10. c) Personer som på annat sätt har en nära och väsentlig anknytning till de personer som avses i led a. I enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010 och på begäran av Esma ska de behöriga myndigheterna sända denna begäran om uppgifter till rapportörer till sådana kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c i den här förordningen, och vidarebefordra de erhållna uppgifterna till Esma utan onödigt dröjsmål. 2. En sådan enkel begäran om uppgifter som avses i punkt 1 ska a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran, b) ange syftet med begäran, c) specificera vilka uppgifter som begärs, d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas, e) innehålla en förklaring där det framgår att den person från vilken uppgifter begärs inte är skyldig att tillhandahålla dem, men att uppgifter som lämnas vid ett frivilligt svar på begäran inte får vara oriktiga eller vilseledande, f) ange beloppet för den sanktionsavgift som kan påföras i enlighet med artikel 48f om de uppgifter som lämnas är oriktiga eller vilseledande. 3. När Esma genom ett beslut begär uppgifter enligt punkt 1 ska Esma a) hänvisa till denna artikel som rättslig grund för begäran, b) ange syftet med begäran, c) specificera vilka uppgifter som begärs, d) ange en tidsfrist inom vilken uppgifterna ska lämnas, e) ange de viten som föreskrivs i artikel 48g om de begärda uppgifterna är ofullständiga, f) ange den sanktionsavgift som föreskrivs i artikel 48f om svaren på frågorna är oriktiga eller vilseledande, g) informera om rätten att överklaga beslutet inför Esmas överklagandenämnd och att få beslutet prövat av Europeiska unionens domstol (domstolen) i enlighet med artikel 48k i denna förordning och artiklarna 60 och 61 i förordning (EU) nr 1095/2010. 4. De personer som avses i punkt 1 eller deras företrädare och, för juridiska personer eller föreningar som inte är juridiska personer, de personer som är bemyndigade att företräda dem enligt lag eller stadgar, ska lämna de begärda uppgifterna. I behörig ordning befullmäktigade advokater får lämna de begärda uppgifterna på sina huvudmäns vägnar. Huvudmännen förblir ansvariga fullt ut om de lämnade uppgifterna är ofullständiga, oriktiga eller vilseledande. 5. Esma ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av den enkla begäran eller av sitt beslut till den behöriga myndigheten i medlemsstaten för de personer som avses i punkt 1. Artikel 48c

Allmänna utredningar

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 48b.1. I detta syfte ska tjänstemän och andra personer som bemyndigats av Esma ha befogenhet att a) granska alla handlingar, uppgifter, rutiner och allt annat material av relevans för utförandet av dess uppgifter oberoende av i vilken form de föreligger, b) ta eller erhålla bestyrkta kopior av eller utdrag ur sådana handlingar, uppgifter, rutiner och sådant annat material,

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/137

c) kalla till sig någon av dessa personer eller deras företrädare eller personal och be dem om muntliga eller skriftliga förklaringar angående sakförhållanden eller dokument som rör föremålet för och syftet med kontrollen samt nedteckna svaren,

d) höra varje annan fysisk eller juridisk person som går med på att höras i syfte att samla in information om föremålet för utredningen,

e) begära in uppgifter om tele- och datatrafik.

2. De tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra sådana utredningar som avses i punkt 1 ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd där utredningens föremål och syfte anges. I tillståndet ska även anges de viten som föreskrivs i artikel 48g, om handlingar, uppgifter, rutiner och annat material inte tillhandahålls eller tillhandahålls i ofullständig form eller svaren på de frågor som ställs till de personer som avses i artikel 48b.1 inte lämnas eller är ofullständiga, samt de sanktionsavgifter som föreskrivs i artikel 48f, om svaren på de frågor som ställs till dessa personer är oriktiga eller vilseledande.

3. De personer som avses i artikel 48b.1 ska underkasta sig utredningar som inletts genom beslut av Esma. Beslutet ska ange föremålet för och syftet med utredningen, de viten som föreskrivs i artikel 48g, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

4. Esma ska i god tid före en sådan utredning som avses i punkt 1 underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där utredningen ska genomföras om utredningen och namnge de bemyndigade personerna. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten ska, på Esmas begäran, bistå de bemyndigade personerna vid utredningen. Tjänstemän vid den berörda behöriga myndigheten får på begäran närvara vid utredningarna.

5. Om den begäran om uppgifter om tele- eller datatrafik som avses i punkt 1 e kräver tillstånd av en nationell rättslig myndighet enligt tillämplig nationell rätt ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också göras som försiktighetsåtgärd.

6. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att begära uppgifter om tele- eller datatrafik enligt punkt 1 e ska myndigheten kontrollera följande:

a) Att beslutet som avses i punkt 3 är autentiskt.

b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionerliga och inte godtyckliga eller för långtgående.

Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Enbart domstolen får pröva lagenligheten av Esmas beslut, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 61 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 48d

Kontroller på plats

1. För att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning får Esma genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler som tillhör de personer som avses i artikel 48b.1.

2. Esmas tjänstemän och andra personer som av Esma har bemyndigats att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler som tillhör de personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av Esma och ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 48c.1. De ska ha befogenhet att försegla företagslokaler, räkenskaper eller affärshandlingar så länge och i den omfattning det är nödvändigt för kontrollen.

3. Esma ska i tillräckligt god tid före kontrollen anmäla kontrollen till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras. Om det krävs för kontrollernas korrekta genomförande och effektivitet får Esma, efter att ha informerat den relevanta behöriga myndigheten, genomföra kontrollen på plats utan förhandsanmälan. En kontroll i enlighet med denna artikel ska genomföras under förutsättning att den relevanta myndigheten har bekräftat att den inte invänder mot detta.

Bilaga 5

L 334/138 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

4. De tjänstemän och andra personer som Esma har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska utöva sina befogenheter mot uppvisande av ett skriftligt tillstånd, som anger kontrollens föremål och syfte liksom de viten som föreskrivs i artikel 48g om de berörda personerna inte underkastar sig kontrollen.

5. De personer som avses i artikel 48b.1 ska underkasta sig kontroller på plats som Esma beslutat om. Det beslutet ska ange föremålet för och syftet med kontrollen, den dag då den ska inledas och ange de viten som föreskrivs i artikel 48g, de rättsmedel som finns tillgängliga enligt förordning (EU) nr 1095/2010 samt rätten att få beslutet prövat av domstolen.

6. På Esmas begäran ska tjänstemän som är anställda vid den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen ska genomföras samt de personer som har bemyndigats eller utsetts av denna myndighet aktivt bistå de tjänstemän och andra personer som har bemyndigats av Esma. Tjänstemän vid den behöriga myndigheten får också på begäran närvara vid kontrollerna på plats.

7. Esma får också begära att behöriga myndigheter på dess vägnar utför särskilda utredningsuppgifter och kontroller på plats som föreskrivs i denna artikel och artikel 48c.1. För detta syfte ska behöriga myndigheter ha samma befogenheter som Esma och som föreskrivs i denna artikel och artikel 48c.1.

8. Om de tjänstemän och andra medföljande personer som Esma bemyndigat finner att en person motsätter sig en kontroll som har beslutats enligt denna artikel, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten lämna dem nödvändigt bistånd och, vid behov, begära bistånd av polis eller annan motsvarande verkställande myndighet för att de ska kunna genomföra sin kontroll på plats.

9. Om den kontroll på plats som föreskrivs i punkt 1 eller det bistånd som föreskrivs i punkt 7 enligt tillämplig nationell rätt kräver tillstånd av en nationell rättslig myndighet ska ansökan om sådant tillstånd göras. En sådan ansökan om tillstånd får också göras som försiktighetsåtgärd.

10. Om en nationell rättslig myndighet mottar en ansökan om tillstånd att utföra en sådan kontroll på plats som avses i punkt 1 eller det bistånd som avses i punkt 7 ska myndigheten kontrollera följande:

a) Att det beslut av Esma som avses i punkt 5 är autentiskt.

b) Att alla åtgärder som ska vidtas är proportionella och inte godtyckliga eller för långtgående.

Vid tillämpningen av led b får den nationella rättsliga myndigheten be Esma om närmare förklaringar, framför allt om de grunder på vilka Esma misstänker att denna förordning har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten får dock inte ompröva behovet av utredningen eller begära att få tillgång till uppgifterna i Esmas ärendehandlingar. Enbart domstolen får pröva lagenligheten av Esmas beslut, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 61 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Av s n i t t 2

A d m i n i s t r a t i v a s a n k t i o n e r o c h a n d r a a d m i n i s t r a t i v a å t g ä r d e r

Artikel 48e

Esmas tillsynsåtgärder

1. Om Esma i enlighet med artikel 48i.5 finner att en person har begått någon av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a, ska Esma vidta en eller flera av följande åtgärder:

a) Anta ett beslut som förpliktigar personen att upphöra med överträdelsen.

b) Anta ett beslut om att påföra sanktionsavgifter enligt artikel 48f.

c) Utfärda offentliga underrättelser.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/139 2. Vid vidtagande av åtgärder enligt punkt 1 ska Esma beakta överträdelsens natur och allvar med hänsyn till följande kriterier: a) Överträdelsens varaktighet och frekvens. b) Huruvida överträdelsen har lett till, underlättat eller på annat sätt avser ekonomisk brottslighet. c) Huruvida överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. d) Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen. e) Den finansiella styrkan hos den person som är ansvarig för överträdelsen, på basis av den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar. f) Överträdelsens inverkan på icke-professionella investerares intressen. g) Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas. h) I vilken mån den person som är ansvarig för överträdelsen samarbetar med Esma, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit. i) Tidigare överträdelser som den för överträdelsen ansvariga personen gjort sig skyldig till. j) Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas. 3. Esma ska utan onödigt dröjsmål underrätta den person som är ansvarig för överträdelsen om varje åtgärd som vidtagits enligt punkt 1 och meddela detta till medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen. Esma ska offentliggöra varje sådan åtgärd på sin webbplats inom tio arbetsdagar från dagen för åtgärdens antagande. Det offentliggörande som avses i första stycket ska omfatta följande: a) Ett uttalande som bekräftar att den person som är ansvarig för överträdelsen har rätt att överklaga beslutet. b) I tillämpliga fall, ett uttalande som bekräftar att ett överklagande har gjorts och som klargör att ett sådant överklagande inte har suspensiv verkan. c) Ett uttalande som bekräftar att Esmas överklagandenämnd har möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av det överklagade beslutet i enlighet med artikel 60.3 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 48f

Sanktionsavgifter

1. Om Esma i enlighet med artikel 48i.5 finner att en person uppsåtligen eller av oaktsamhet har begått en eller flera av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a ska den fatta ett beslut om att påföra en sanktionsavgift i enlighet med punkt 2 i den här artikeln. En överträdelse ska anses ha begåtts uppsåtligen om Esma upptäcker objektiva omständigheter som visar att en person har handlat med avsikt att begå överträdelsen. 2. Sanktionsavgifterna enligt punkt 1 får som högst fastställas till följande: a) Om det rör sig om en juridisk person, 1 000 000 EUR eller, i medlemsstater vars valuta inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta per den 30 juni 2016, eller 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning enligt den senaste tillgängliga redovisning som har godkänts av ledningsorganet, beroende på vilket belopp som är högst. b) Om det rör sig om en fysisk person, 500 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta per den 30 juni 2016.

Bilaga 5 L 334/140 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 Utan hinder av första stycket får sanktionsavgiften för överträdelser av artikel 11.1 d eller 11.4 fastställas till högst 250 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den nationella valutan per den 30 juni 2016, eller 2 % av den juridiska personens totala årliga omsättning enligt det senaste bokslut som har godkänts av ledningsorganet, beroende på vilket belopp som är högst och 100 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den nationella valutan per den 30 juni 2016, för fysiska personer. Vid tillämpning av led a, om den juridiska personen är ett moderbolag eller dotterbolag till ett moderbolag som är skyldigt att upprätta en koncernredovisning i enlighet med direktiv 2013/34/EU, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevant unionsrätt på redovisningsområdet i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget. 3. När nivån på sanktionsavgifterna fastställs enligt punkt 1 ska Esma ta hänsyn till de kriterier som anges i artikel 48e.2. 4. Utan hinder av punkt 3 ska sanktionsavgiften, om en juridisk person direkt eller indirekt har dragit ekonomiska fördelar av överträdelsen, minst motsvara dessa fördelar. 5. Om en persons handling eller underlåtenhet utgör mer än en av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a ska endast den högre sanktionsavgift som har beräknats i enlighet med punkt 2 i den här artikeln och som är hänförlig till en av överträdelserna tillämpas. Artikel 48g

Viten

1. Esma ska fatta beslut om att vite ska påföras för att tvinga a) en person att upphöra med en överträdelse, i enlighet med ett beslut som fattats enligt artikel 48e.1 a, b) en person som avses i artikel 48b.1 i) att lämna fullständiga uppgifter som har begärts genom ett beslut enligt artikel 48b, ii) att underkasta sig en utredning och särskilt tillhandahålla fullständiga handlingar, uppgifter, förfaranden och annat nödvändigt material samt komplettera och korrigera annan information som tillhandahållits i samband med en utredning som inletts genom beslut enligt artikel 48c, iii) att underkasta sig en kontroll på plats som har beslutats enligt artikel 48d. 2. Ett vite ska vara effektivt och proportionellt. Vite ska betalas per förseningsdag. 3. Utan hinder av punkt 2 ska vitesbeloppet uppgå till 3 % av den genomsnittliga dagliga omsättningen under det föregående verksamhetsåret eller, när det gäller fysiska personer, 2 % av den genomsnittliga dagsinkomsten under det föregående kalenderåret. Vitesbeloppet ska beräknas från det datum som anges i beslutet om föreläggande av vitet. 4. Vite ska påföras för maximalt sex månader från och med det att Esma meddelar sitt beslut. Efter utgången av denna period ska Esma se över åtgärden. Artikel 48h

Offentliggörande, art, verkställighet och fördelning av sanktionsavgifter och viten

1. Esma ska offentliggöra alla sanktionsavgifter och viten som har påförts enligt artiklarna 48f och 48g, utom i de fall då offentliggörandet skulle skapa allvarlig oro på finansmarknaderna eller orsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada. Sådana offentliggöranden får inte innehålla personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (*). 2. Sanktionsavgifter och viten som har påförts enligt artiklarna 48f och 48g ska vara av administrativ karaktär.

Bilaga 5

27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/141

3. Om Esma beslutar att inte påföra sanktionsavgifter eller viten ska den informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter om detta och motivera sitt beslut.

4. Sanktionsavgifter och viten som har påförts enligt artiklarna 48f och 48g ska vara verkställbara.

Verkställigheten ska följa de förfaranderegler som gäller i den medlemsstat eller det tredjeland inom vars territorium den sker.

5. De belopp som åläggs i form av sanktionsavgifter och viten ska tillfalla Europeiska unionens allmänna budget.

Av s n i t t 3

F ö r f a r a n d e n o c h ö v e r s y n

Artikel 48i

Förfaranderegler för tillsynsåtgärder och sanktionsavgifter

1. Om Esma vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som kan utgöra en eller flera av de överträdelser som förtecknas i artikel 42.1 a ska Esma utse en oberoende utredare inom myndigheten för att utreda saken. Utredaren får inte vara inblandad eller ha varit direkt eller indirekt inblandad i tillsynen av de referensvärden som överträdelsen rör, och ska utföra sina uppgifter oberoende av Esmas tillsynsstyrelse.

2. Den utredare som avses i punkt 1 ska utreda de påstådda överträdelserna och därvid ta hänsyn till eventuella kommentarer som lämnas av de personer som är föremål för utredningarna samt lämna in fullständiga ärendehandlingar med sina utredningsresultat till Esmas tillsynsstyrelse.

3. För att utföra sina uppgifter ska utredaren ha befogenhet att begära uppgifter i enlighet med artikel 48b och att genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artiklarna 48c och 48d.

4. När utredaren utför dessa uppgifter ska denne ha tillgång till alla handlingar och all information som samlats in av Esma i dess tillsynsverksamhet.

5. När utredningen är avslutad ska utredaren innan denne lämnar in ärendehandlingarna med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse ge de personer som är föremål för utredning möjlighet att höras i de frågor som utreds. Utredaren ska grunda sina utredningsresultat uteslutande på sakförhållanden som de berörda personerna har fått möjlighet att yttra sig över.

6. Rätten till försvar för de personer som är föremål för utredningarna ska iakttas fullt ut under utredningar enligt denna artikel.

7. När utredaren lämnar ärendehandlingarna med utredningsresultaten till Esmas tillsynsstyrelse ska denne underrätta de personer som är föremål för utredningarna. De personer som är föremål för utredning ska ha rätt att få tillgång till ärendehandlingarna, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter som berör tredje parter.

8. På grundval av ärendehandlingarna med utredarens resultat och efter att ha hört de berörda personerna i enlighet med artikel 48j om de begär det, ska Esma besluta om en eller flera av de överträdelser som anges i artikel 42.1 a har begåtts av de personer som är föremål för utredning och i sådana fall vidta en tillsynsåtgärd enligt artikel 48e och påföra en sanktionsavgift enligt artikel 48f.

9. Utredaren ska inte delta i Esmas tillsynsstyrelses överläggningar eller på något annat sätt ingripa i tillsynsstyrelsens beslutsprocess.

10. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 om närmare förfaranderegler för utövande av befogenheten att påföra sanktionsavgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister och indrivande av sanktionsavgifter eller viten, samt preskriptionstiden när det gäller påförande och verkställighet av sanktionsavgifter och viten.

Bilaga 5 L 334/142 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019 11. Esma ska överlämna ärenden till de relevanta nationella myndigheterna för lagföring om den vid fullgörandet av sina uppgifter enligt denna förordning upptäcker att det finns allvarliga indikationer på att det kan föreligga sakförhållanden som utgör brott. Esma ska inte påföra sanktionsavgifter eller viten i de fall där ett tidigare frikännande eller en tidigare fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen samma sakförhållanden redan har vunnit laga kraft som ett resultat av straffrättsliga förfaranden enligt nationell rätt. Artikel 48j

Hörande av personer som är föremål för utredning

1. Innan Esma fattar beslut enligt artiklarna 48f, 48g och 48e ska de personer som är föremål för förfarandena ges möjlighet att höras om Esmas utredningsresultat. Esma ska grunda sina beslut endast på utredningsresultat som de personer som är föremål för förfarandena har getts möjlighet att yttra sig över. Det första stycket ska inte tillämpas om skyndsamma åtgärder enligt artikel 48e krävs för att förhindra att det finansiella systemet lider väsentlig och omedelbar skada. Esma får i sådana fall anta ett tillfälligt beslut och ska ge de berörda personerna möjlighet att höras snarast möjligt efter det att den har fattat sitt beslut. 2. Rätten till försvar för personer som är föremål för förfarandena ska iakttas fullt ut under utredningarna. De ska ha rätt att få tillgång till Esmas ärendehandlingar, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Tillgången till ärendehandlingarna ska inte omfatta konfidentiella uppgifter eller Esmas interna förberedande handlingar. Artikel 48k

Domstolens prövning

Domstolen ska ha obegränsad behörighet att pröva beslut genom vilka Esma har påfört böter eller viten. Den får upphäva, sänka eller höja påförda sanktionsavgifter eller viten. Av s n i t t 4

Av g i f t e r o c h d e l e g e r i n g

Artikel 48l

Tillsynsavgifter

1. Esma ska ta ut avgifter av administratörerna som avses i artikel 40.1 i enlighet med de delegerade akter som antas enligt punkt 3 i den här artikeln. Dessa avgifter ska helt täcka Esmas nödvändiga kostnader för tillsyn av administratörer och för att ersätta varje kostnad som de behöriga myndigheterna kan ådra sig när de utför uppgifter enligt denna förordning, särskilt som ett resultat av en delegering av uppgifter i enlighet med artikel 48m. 2. Beloppet av en enskild avgift som tas ut av en viss administratör ska täcka alla administrativa kostnader som Esma ådrar sig för sin verksamhet i samband med tillsyn och det ska stå i proportion till administratörens omsättning. 3. Kommissionen ska senast den 1 oktober 2021 anta delegerade akter i enlighet med artikel 49 för att komplettera denna förordning genom att närmare ange typ av avgifter, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas. Artikel 48m

Esmas delegering av uppgifter till behöriga myndigheter

1. Om det är nödvändigt för att en tillsynsuppgift ska kunna utföras korrekt får Esma delegera specifika tillsynsuppgifter till den behöriga myndigheten i en medlemsstat i enlighet med de riktlinjer som Esma har utfärdat enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010. Sådana specifika tillsynsuppgifter kan särskilt innefatta befogenhet att begära uppgifter i enlighet med artikel 48b och att genomföra utredningar och kontroller på plats i enlighet med artiklarna 48c och 48d. Med avvikelse från första stycket får auktorisation av kritiska referensvärden inte delegeras.

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/143 2. Esma ska, innan en uppgift delegeras i enlighet med punkt 1, samråda med den berörda behöriga myndigheten om a) den delegerade uppgiftens omfattning, b) tidsfristen för utförandet av uppgiften, och c) överföringen av nödvändig information från och till Esma. 3. I enlighet med den delegerade akt som antas i enlighet med 48l.3 ska Esma ersätta en behörig myndighet för kostnader som uppkommit till följd av utförandet av delegerade uppgifter. 4. Esma ska med lämpliga intervall se över den delegering som gjorts i enlighet med punkt 1. En delegering får när som helst återkallas. 5. En delegering av uppgifter ska inte påverka Esmas ansvar eller begränsa Esmas förmåga att genomföra och övervaka den delegerade verksamheten.

Artikel 48n

Övergångsbestämmelser avseende Esma

1. Alla befogenheter och uppgifter som rör tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om administratörer, som avses i artikel 40.1, och som tilldelats behöriga myndigheter som avses i artikel 40.2 ska upphöra att gälla den 1 januari 2022. Esma ska överta befogenheterna och uppgifterna från och med den dagen. 2. Alla original eller bestyrkta kopior av ärendehandlingar och arbetsdokument som rör tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om sådana administratörer som avses i artikel 40.1, inbegripet eventuella pågående granskningar och verkställighetsåtgärder, ska övertas av Esma den dag som anges i punkt 1 i den här artikeln. Ansökningar om auktorisation av administratörer av kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c och ansökningar om erkännande i enlighet med artikel 32 som de behöriga myndigheterna har mottagit före den 1 oktober 2021 ska dock inte överföras till Esma, och beslutet om auktorisation eller erkännande ska fattas av den relevanta behöriga myndigheten. 3. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att alla befintliga handlingar och arbetsdokument eller bestyrkta kopior av dessa överförs till Esma så snart som möjligt och i alla händelser senast den 1 januari 2022. Dessa behöriga myndigheter ska även bistå Esma med all nödvändig hjälp och rådgivning, så att tillsyn och kontroll av regelefterlevnad i fråga om sådana administratörer som avses i artikel 40.1 effektivt kan överföras till och övertas av Esma. 4. Esma ska i rättsligt hänseende träda i stället för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 i sådana administrativa eller rättsliga förfaranden som följer av tillsyn och efterlevnadskontroll som dessa behöriga myndigheter utövat i ärenden som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. 5. Alla auktorisationer av administratörer av kritiska referensvärden som avses i artikel 20.1 a och c och erkännanden i enlighet med artikel 32 som beviljats av en behörig myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel ska vara giltiga efter överföringen av befogenheter till Esma. (*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).” 20. Artikel 49 ska ändras på följande sätt: a) Följande punkt ska införas: ”2a. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 30.2a, 30.3a, 48i.10 och 48l.3 ska ges till kommissionen tillsvidare från och med den 30 december 2019.”

Bilaga 5

L 334/144 SV Europeiska unionens officiella tidning 27.12.2019

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 13.2a, 19a.2, 19c.1, 20.6, 24.2, 27.2b, 30.2a, 30.3a, 33.7, 48i.10, 48l.3, 51.6 och 54.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning , eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.”

c) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2, 13.2a, 19a.2, 19c.1, 20.6, 24.2, 27.2b, 30.2a, 30.3a, 33.7, 48i.10, 48l.3, 51.6 eller 54.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

21. Artikel 53 ska ersättas med följande:

”Artikel 53

Esmas översyner

1. Esma ska sträva efter att skapa en gemensam europeisk tillsynskultur och enhetlig tillsynspraxis och se till att de behöriga myndigheterna använder ett enhetligt arbetssätt vid tillämpningen av artikel 33. I detta syfte ska de godkännanden som getts i enlighet med artikel 33 ses över av Esma vartannat år.

Esma ska utfärda ett yttrande till varje behörig myndighet som har godkänt ett tredjelandsreferensvärde med en bedömning av huruvida den behöriga myndigheten tillämpar relevanta krav i artikel 33 och kraven i alla relevanta delegerade akter och tekniska tillsynsstandarder eller genomförandestandarder som grundas på denna förordning.

2. Esma ska ha befogenhet att begära dokumenterade underlag från en behörig myndighet för alla beslut som antagits i enlighet med artikel 51.2 första stycket och artikel 25.2 samt för åtgärder som vidtagits för verkställandet av artikel 24.1.”

Artikel 6

Ändringar av förordning (EU) 2015/847

Förordning (EU) 2015/847 ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 15 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*). Personuppgifter som behandlas enligt den här förordningen av kommissionen eller av EBA omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (**).

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1). (**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).”

Bilaga 5 27.12.2019 SV Europeiska unionens officiella tidning L 334/145

2. I artikel 17 ska punkt 3 ersättas med följande: ”3. Senast den 26 juni 2017 ska medlemsstaterna anmäla de regler som avses i punkt 1 till kommissionen och till de europeiska tillsynsmyndigheternas gemensamma kommitté. Medlemsstaterna ska utan onödigt dröjsmål anmäla till kommissionen och EBA alla eventuella senare ändringar av dem.” 3. I artikel 22 ska punkt 2 ersättas med följande: ”2. Efter den anmälan som gjorts i enlighet med artikel 17.3 ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av kapitel IV, med särskild hänsyn till gränsöverskridande fall.” 4. Artikel 25 ska ersättas med följande: ”Artikel 25

Riktlinjer

Senast den 26 juni 2017 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna och betaltjänstleverantörerna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om åtgärder som ska vidtas i enlighet med den här förordningen, särskilt när det gäller genomförandet av artiklarna 7, 8, 11 och 12 i den här förordningen. Från och med den 1 januari 2020 ska EBA, om så är lämpligt, utfärda riktlinjer.”

Artikel 7

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artiklarna 1, 2, 3 och 6 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020. Artiklarna 4 och 5 ska tillämpas från den 1 januari 2022.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen. Utfärdad i Strasbourg den 18 december 2019. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar D. M. SASSOLI T. TUPPURAINEN Ordförande Ordförande

Bilaga 5

Sammanfattning av promemorian Bilaga 6

I promemorian lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet – EU:s försäkringsrörelsedirektiv – som har gjorts genom ett ändringsdirektiv som antogs i december 2019. I promemorian lämnas även förslag till lagändringar med anledning av ändringar i Eiopa-förordningen som också de antogs i december 2019. Ändringarna i de aktuella EU-rättsakterna utgör ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, den s.k. ESA-översynen. Förslagen i promemorian syftar till att stärka informationsutbytet och samarbetet inom försäkringsområdet mellan Finansinspektionen, andra nationella tillsynsmyndigheter inom EES och Eiopa (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Det föreslås bl.a. att Finansinspektionen ska få möjlighet att inrätta en samarbetsplattform med berörda tillsynsmyndigheter när ett försäkringsföretag driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Finansinspektionen föreslås också få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I promemorian lämnas även förslag till lagändringar som på några punkter kompletterar och förtydligar tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2021.

Promemorians lagförslag Bilaga 7

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäk- 2 ringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §, dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c – 2 e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

3 6 kap. 2 a § 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europa- av artiklarna 33, 155 och 158 i parlamentets och rådets direktiv Europaparlamentets och rådets 2009/138/EG av den 25 november direktiv 2009/138/EG av den 2009 om upptagande och utövande 25 november 2009 om upptagande av försäkrings- och återförsäkrings- och utövande av försäkrings- och verksamhet (Solvens II), i lydelsen återförsäkringsverksamhet (Solenligt Europaparlamentets och råd- vens II), i lydelsen enligt Europaets direktiv 2014/51/EU . parlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet) .

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 494 3 Senaste lydelse av tidigare 6 kap. 2 a § 2015:714.

Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska Bilaga 7 försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

9 kap.

4 17 § Om Finansinspektionen och den Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkrings-

4 Senaste lydelse 2019:751.

och tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten Bilaga 7 för medling i enlighet med för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europa- artikel 31.2 c i Europaparlamentets parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU) nr (EU) nr 1094/2010 av den 1094/2010 av den 24 november 24 november 2010 om inrättande 2010 om inrättande av en europeisk av en europeisk tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet (Europeiska för- (Europeiska försäkrings- och säkrings- och tjänstepensionstjänstepensionsmyndigheten), om myndigheten), om ändring av ändring av beslut nr 716/2009/EG beslut nr 716/2009/EG och om och om upphävande av kommis- upphävande av kommissionens sionens beslut 2009/79/EG. beslut 2009/79/EG.

10 kap.

5 4 a § Finansinspektionen får bestäm- Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla ma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäk- 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt ringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att för- tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt foga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten skall be- 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra drivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. stycket.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

496 5 Senaste lydelse 2005:1123.

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Bilaga 7 (2010:2043)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå, dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §, dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 – 22 b §§, 9 kap. 2 a – 2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a – 23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a – 2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en ut- 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörig- ländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en ut- het att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, ländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag , 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut : ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse 2019:766.

försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är Bilaga 7 försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredje 8. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare land : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II- som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde direktivet om dess hemland hörde till EES, till EES, 9. grupptillsynsmyndighet : den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet : Europa- 10. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen verksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU , rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 11. specialföretag : ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag : ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

2 kap.

Finansinspektionens

underrättelse om

gränsöverskridande verksamhet

eller sekundäretablering

16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och

2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan Bilaga 7 är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.

3 kap.

Samarbetsplattformar

3 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.

22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

9 kap.

4 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9 – 18 §§ är uppfyllda.

3 Tidigare 22 § upphävd genom 2015:700. 4 Senaste lydelse 2015:700.

Finansinspektionen ska fatta Bilaga 7 beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd

2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd

2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Handläggning av en ansökan om tillstånd

2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

5 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,

500 5 Senaste lydelse 2015:700.

2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån Bilaga 7 standardformeln enligt 8 kap. 5 – 11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a – 2 c §§.

6 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen. Kraven i 2 § ska tillämpas vid Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas stycket eller en ändring ska godenligt tredje stycket. kännas enligt tredje stycket. För Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket gäller 2 a – 2 c §§. För inspektionens prövning av om en ändring ska godkännas enligt tredje stycket gäller 2 c §.

7 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1 – 5 §§, partiell intern modell enligt 1 , 2 och 3 – 5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9 – 14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §.

6 Senaste lydelse 2015:700. 7 Senaste lydelse 2015:700.

17 kap. Bilaga 7 3 § 8 Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med – andra behöriga myndigheter, – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.

3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

9 3 a § 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom behörig myndighet inom EES till EES till Europeiska försäkrings- Europeiska försäkrings- och och tjänstepensionsmyndigheten tjänstepensionsmyndigheten för för tvistlösning i de fall som fram- tvistlösning i de fall som framgår går av artiklarna 33, 38, 155 och av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i 158 i Solvens II-direktivet. Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet.

8 Senaste lydelse 2019:732. 502 9 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2015:700.

18 kap. 10 9 § Bilaga 7 Om ett försäkringsföretag driver Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller be- efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran hörig myndighets begäran om rätom rättelse, ska inspektionen vidta telse, ska inspektionen vidta de åtde åtgärder som behövs för att gärder som behövs för att förhindra förhindra fortsatta överträdelser. fortsatta överträdelser. Inspektion- Inspektionen ska underrätta den en ska underrätta den behöriga behöriga utländska myndigheten myndigheten om vilka åtgärder om vilka åtgärder som vidtas. som vidtas.

19 kap.

11 9 § Om Finansinspektionen eller Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånaders- digheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit frist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning enlighet med artikel 19 i Europa- (EU) nr 1094/2010 , i lydelse enligt parlamentets och rådets förordning Europaparlamentets och rådets (EU) nr 1094/2010 av den direktiv 2014/51/EU , ska inspek- 24 november 2010 om inrättande tionen och de berörda behöriga av en europeisk tillsynsmyndighet myndigheterna invänta det beslut (Europeiska försäkrings- och som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om tjänstepensionsmyndigheten kan ändring av beslut nr 716/2009/EG komma att fatta enligt artikel 19.3 i och om upphävande av kommissamma förordning. Finansinspek- sionens beslut 2009/79/EG , ska tionen ska följa ett sådant beslut i inspektionen och de berörda sak. Om Finansinspektionen utsetts behöriga myndigheterna invänta till grupptillsynsmyndighet, ska in- det beslut som Europeiska försäkspektionen överlämna beslutet och rings- och tjänstepensionsmyndigskälen för det till försäkringsföre- heten kan komma att fatta enligt taget och tillsynskollegiet. artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.

10 Senaste lydelse 2015:700. 11 Senaste lydelse 2015:700.

21 § 12 Bilaga 7 Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapital- det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. kravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1 – 18 §§ Bestämmelserna i 9 kap. 1 , 2 och ska gälla för en intern modell som 3 – 18 §§ ska gälla för en intern används för att beräkna det modell som används för att beräkna gruppbaserade solvenskapital- det gruppbaserade solvenskapitalkravet. kravet.

13 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de

12 Senaste lydelse 2015:700. 504 13 Senaste lydelse 2015:700.

övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i Bilaga 7 gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna.

Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp

23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 505

1. gemensamt av ett sådant för- Bilaga 7 säkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EESförsäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Överlämnande av ansökningar

23 b§ Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till de behöriga myndigheterna i ett tillsynskollegium och Europiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.

23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten.

14 24 § När Finansinspektionen prövar När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra en ansökan enligt 23 a § tillämpas stycket tillämpas denna lag. Inspek- denna lag. Inspektionen får dock tionen får dock även tillämpa även tillämpa bestämmelser som bestämmelser som enligt författ- enligt författningar i en annan stat ningar i en annan stat inom EES inom EES gäller för en sådan intern gäller för en sådan intern modell modell som avses i ansökan. När som avses i ansökan. När ansökan ansökan har lämnats in till inspekhar lämnats in till inspektionen, tionen, gäller detta dock bara om gäller detta dock bara om det är det är nödvändigt för en effektiv nödvändigt för en effektiv tillsyn tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare.

506 14 Senaste lydelse 2015:700.

över försäkringsföretag eller EESförsäkringsgivare. Bilaga 7

Hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan

24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.

15 25 § När Finansinspektionen är När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska in- grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från spektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda komma överens med de berörda bebehöriga myndigheterna om vilket höriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med an- beslut som bör fattas med anledledning av ansökan. Denna över- ning av ansökan. Denna överensenskommelse och skälen för den kommelse och skälen för den ska ska redovisas skriftligen. Finans- redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i inspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.

16 26 § Om Finansinspektionen eller Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånaders- digheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första period som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet stepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr med artikel 19 i Europaparla- 1094/2010, i lydelsen enligt mentets och rådets förordning (EU)

15 Senaste lydelse 2015:700. 16 Senaste lydelse 2015:700.

Europaparlamentets och rådets nr 1094/2010, ska inspektionen av- Bilaga 7 direktiv 2014/51/EU, ska inspek- vakta med ett beslut enligt 25 § tionen avvakta med ett beslut enligt andra stycket och invänta det beslut 25 § andra stycket och invänta det som Europeiska försäkrings- och beslut som Europeiska försäkrings- tjänstepensionsmyndigheten kan och tjänstepensionsmyndigheten komma att fatta enligt artikel 19.3 i kan komma att fatta enligt samma förordning. artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten . Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det stepensionsmyndigheten och den beslut som föreslås av panelen i myndigheten inte fattar ett sådant enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 beslut som avses i första stycket , och 44.1.3 i förordning (EU) nr ska Finansinspektionen fatta det 1094/2010, i lydelsen enligt slutliga beslutet. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas , ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.

17 31 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i för- heten i enlighet med artikel 19 i ordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparla- förordning (EU) nr 1094/2010 om mentets och rådets direktiv inspektionen inte samtycker till ett 2014/51/EU, om inspektionen inte beslut i fråga om likvärdighet som samtycker till ett beslut i fråga om fattats av en grupptillsynsmyndiglikvärdighet som fattats av en het enligt artikel 227.2 i Solvens IIgrupptillsynsmyndighet enligt direktivet. Ett ärende får hänskjutas artikel 227.2 i Solvens II-direk- till Europeiska försäkrings- och

508 17 Senaste lydelse 2015:700.

tivet. Ett ärende får hänskjutas till tjänstepensionsmyndigheten inom Europeiska försäkrings- och tjän- tre månader från det att grupp- Bilaga 7 stepensionsmyndigheten inom tre tillsynsmyndigheten meddelat sitt månader från det att grupptillsyns- beslut. myndigheten meddelat sitt beslut.

18 86 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i heten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparlament- förordning (EU) nr 1094/2010 om ets och rådets direktiv 2014/51/EU, inspektionen inte inom tre månader om inspektionen inte inom tre kan komma överens med berörda månader kan komma överens med behöriga myndigheter enligt 85 § berörda behöriga myndigheter första stycket. Ett ärende får inte enligt 85 § första stycket. Ett hänskjutas till Europeiska försäkärende får inte hänskjutas till rings- och tjänstepensionsmyndig- Europeiska försäkrings- och heten efter det att tremånaderstjänstepensionsmyndigheten efter perioden löpt ut eller ett beslut har det att tremånadersperioden löpt ut fattats. eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som myndigheten och den myndigheten föreslås av panelen i enlighet med inte fattar något beslut, ska Finansartiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i inspektionen, när inspektionen är förordning (EU) nr 1094/2010, i grupptillsynsmyndighet, fatta det lydelsen enligt Europaparla- slutliga beslutet. mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas , ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

19 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

18 Senaste lydelse 2015:700. 19 Senaste lydelse 2015:700.

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Bilaga 7 Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentlig- Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och göra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. och på nivån för dotterföretaget.

20 96 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i heten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparlament- förordning (EU) nr 1094/2010 om ets och rådets direktiv 2014/51/EU, inspektionen inte inom angiven tid om inspektionen inte inom angiven kan komma överens med grupptid kan komma överens med grupp- tillsynsmyndigheten om sådana förtillsynsmyndigheten angående så- slag som avses i 89, 90, 92 och dana förslag som avses i 89, 90, 92 93 §§. och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.

21 97 § Om ett ärende hänskjutits till Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspek- 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och tionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta myndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning enligt artikel 19.3 i Europaparla-

20 Senaste lydelse 2015:700. 510 21 Senaste lydelse 2015:700.

(EU) nr 1094/2010 , i lydelsen mentets och rådets förordning (EU) enligt Europaparlamentets och nr 1094/2010. Finansinspektionen Bilaga 7 rådets direktiv 2014/51/EU . ska följa ett beslut i saken från Finansinspektionen ska följa ett Europeiska försäkrings- och beslut i saken från Europeiska tjänstepensionsmyndigheten. Införsäkrings- och tjänstepensions- spektionen ska även fatta ett beslut myndigheten. Inspektionen ska i enlighet med Europeiska även fatta ett beslut i enlighet med försäkrings- och tjänstepensions- Europeiska försäkrings- och myndighetens beslut. Inspektjänstepensionsmyndighetens be- tionens beslut ska innehålla de skäl slut. Inspektionens beslut ska inne- som har bestämt utgången i ärendet hålla de skäl som har bestämt ut- och överlämnas till dotterföretaget gången i ärendet och överlämnas och tillsynskollegiet. Beslutet är till dotterföretaget och tillsyns- bindande för de berörda företagen kollegiet. Beslutet är bindande för och Finansinspektionen och ska de berörda företagen och Finans- ligga till grund för inspektionens inspektionen och ska ligga till tillsyn. grund för inspektionens tillsyn.

20 kap.

22 14 § Om ett specialföretag driver Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets be- behörig myndighets begäran om gäran om rättelse, ska inspektionen rättelse, ska inspektionen vidta de vidta de åtgärder som behövs för att åtgärder som behövs för att förförhindra fortsatta överträdelser. hindra fortsatta överträdelser. In- Inspektionen ska underrätta den spektionen ska underrätta den bebehöriga utländska myndigheten höriga myndigheten om vilka åtom vilka åtgärder som vidtas. gärder som vidtas.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

22 Senaste lydelse 2015:700.

Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om Bilaga 7 tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet : Europa- 4. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen verksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU , rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 5. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag : ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform , OTF-plattform och reglerad marknad : detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

11. uppdragsgivande företag : den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget. Bilaga 7

11 kap.

25 § Om Finansinspektionen och den Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med arti- för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europa- kel 31.2 c i Europaparlamentets parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU) nr (EU) nr 1094/2010 av den 1094/2010 av den 24 november 24 november 2010 om inrättande 2010 om inrättande av en europeisk av en europeisk tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet (Europeiska för- (Europeiska försäkrings- och säkrings- och tjänstepensionstjänstepensionsmyndigheten), om myndigheten), om ändring av ändring av beslut nr 716/2009/EG beslut nr 716/2009/EG och om och om upphävande av kommis- upphävande av kommissionens sionens beslut 2009/79/EG. beslut 2009/79/EG.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

Förteckning över remissinstanserna Bilaga 8

Efter remiss har yttranden kommit in från Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, Revisorsinspektionen, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: FAR, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Föreningen Svensk Värdepappersmarknad, Företagarna, Försäkringsjuridiska föreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets regelnämnd, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges riksbank, Tjänstepensionsförbundet och Utländska försäkringsbolags förening.

Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäk- 2 ringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §, dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c – 2 e §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd.

3 6 kap. 2 a § 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europa- av artiklarna 33, 155 och 158 i parlamentets och rådets direktiv Europaparlamentets och rådets 2009/138/EG av den 25 november direktiv 2009/138/EG av den 2009 om upptagande och utövande 25 november 2009 om upptagande av försäkrings- och återförsäkrings- och utövande av försäkrings- och verksamhet (Solvens II), i lydelsen återförsäkringsverksamhet (Solenligt Europaparlamentets och råd- vens II), i lydelsen enligt Europaets direktiv 2014/51/EU . parlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet) .

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123. 3 Senaste lydelse av tidigare 6 kap. 2 a § 2015:714.

Finansinspektionen får även Bilaga 9 hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet.

2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige.

2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

9 kap.

4 17 § Om Finansinspektionen och den Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkrings-

516 4 Senaste lydelse 2019:751.

och tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med för medling i enlighet med Bilaga 9 artikel 31 andra stycket c i Europa- artikel 31.2 c i Europaparlamentets parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU) nr (EU) nr 1094/2010 av den 1094/2010 av den 24 november 24 november 2010 om inrättande 2010 om inrättande av en europeisk av en europeisk tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet (Europeiska för- (Europeiska försäkrings- och säkrings- och tjänstepensionstjänstepensionsmyndigheten), om myndigheten), om ändring av ändring av beslut nr 716/2009/EG beslut nr 716/2009/EG och om och om upphävande av kommis- upphävande av kommissionens sionens beslut 2009/79/EG. beslut 2009/79/EG.

10 kap.

5 4 a § Finansinspektionen får bestäm- Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla ma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäk- 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt ringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att för- tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt foga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten skall be- 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra drivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. stycket.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

5 Senaste lydelse 2005:1123.

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen Bilaga 9 (2010:2043)

1 Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå, dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §, dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap. 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 – 22 b §§, 9 kap. 2 a – 2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a – 23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a – 2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en ut- 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörig- ländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en ut- het att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, ländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag , 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut : ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 518 2 Senaste lydelse 2019:766.

försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, Bilaga 9 8. försäkringsgivare från tredje 8. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare land : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II- som skulle omfattas av Solvens IIdirektivet om dess hemland hörde direktivet om dess hemland hörde till EES, till EES, 9. grupptillsynsmyndighet : den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet : Europa- 10. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen verksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU , rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 11. specialföretag : ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium : en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag : ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag.

2 kap.

Finansinspektionens

underrättelse om

gränsöverskridande verksamhet

eller sekundäretablering

16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och

2. det med hänsyn till det som Bilaga 9 anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet.

3 kap.

Samarbetsplattformar

3 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES.

22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform.

22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl.

9 kap.

4 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9 – 18 §§ är uppfyllda.

3 Tidigare 22 § upphävd genom 2015:700. 520 4 Senaste lydelse 2015:700.

Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd Bilaga 9 inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd

2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd

2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell.

Handläggning av en ansökan om tillstånd

2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen.

5 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort,

5 Senaste lydelse 2015:700.

2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäk- Bilaga 9 ringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5 – 11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a – 2 c §§.

6 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen. Finansinspektionen , som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 § . Vid prövningen gäller 2 a – 2 c §§. Samtliga ändringar av styr- Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av dokumentet ska godkännas av Finansinspektionen. Finansinspektionen , som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 § . Vid prövningen gäller 2 c § . Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket.

7 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1 – 5 §§, partiell intern modell enligt 1 , 2 och 3 – 5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9 – 14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §.

6 Senaste lydelse 2015:700. 522 7 Senaste lydelse 2015:700.

17 kap. 8 3 § Bilaga 9 Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med – andra behöriga myndigheter, – behöriga myndigheter, – Europeiska kommissionen, – Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och – Europeiska centralbanken.

3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt.

9 3 a § 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom behörig myndighet inom EES till EES till Europeiska försäkrings- Europeiska försäkrings- och och tjänstepensionsmyndigheten tjänstepensionsmyndigheten för för tvistlösning i de fall som fram- tvistlösning i de fall som framgår går av artiklarna 33, 38, 155 och av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i 158 i Solvens II-direktivet. Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens IIdirektivet.

8 Senaste lydelse 2019:732. 9 Senaste lydelse av tidigare 3 a § 2015:700.

18 kap. Bilaga 9 9 § 10 Om ett försäkringsföretag driver Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller be- efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran hörig myndighets begäran om rätom rättelse, ska inspektionen vidta telse, ska inspektionen vidta de åtde åtgärder som behövs för att gärder som behövs för att förhindra förhindra fortsatta överträdelser. fortsatta överträdelser. Inspektion- Inspektionen ska underrätta den en ska underrätta den behöriga behöriga utländska myndigheten myndigheten om vilka åtgärder om vilka åtgärder som vidtas. som vidtas.

19 kap.

11 9 § Om Finansinspektionen eller Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånaders- digheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit frist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning enlighet med artikel 19 i Europa- (EU) nr 1094/2010 , i lydelse enligt parlamentets och rådets förordning Europaparlamentets och rådets (EU) nr 1094/2010 av den direktiv 2014/51/EU , ska inspek- 24 november 2010 om inrättande tionen och de berörda behöriga av en europeisk tillsynsmyndighet myndigheterna invänta det beslut (Europeiska försäkrings- och som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om tjänstepensionsmyndigheten kan ändring av beslut nr 716/2009/EG komma att fatta enligt artikel 19.3 i och om upphävande av kommissamma förordning. Finansinspek- sionens beslut 2009/79/EG , ska tionen ska följa ett sådant beslut i inspektionen och de berörda sak. Om Finansinspektionen utsetts behöriga myndigheterna invänta till grupptillsynsmyndighet, ska in- det beslut som Europeiska försäkspektionen överlämna beslutet och rings- och tjänstepensionsmyndigskälen för det till försäkringsföre- heten kan komma att fatta enligt taget och tillsynskollegiet. artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats.

10 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2015:700. 524 11 Senaste lydelse 2015:700.

12 21 § Bilaga 9 Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och Bestämmelserna i 8 kap. 1 – 3 och 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av 5 – 11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapital- det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. kravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1 – 18 §§ Bestämmelserna i 9 kap. 1 – 18 §§ ska gälla för en intern modell som ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det grupp- används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. baserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a – 2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §.

13 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs

12 Senaste lydelse 2015:700. 13 Senaste lydelse 2015:700.

1. gemensamt av ett sådant för- Bilaga 9 säkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna.

Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp

23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av 526 solvenskapitalkravet för de försäk-

ringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en Bilaga 9 sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen.

Överlämnande av ansökningar

23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas.

23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten.

14 24 § När Finansinspektionen prövar När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra en ansökan enligt 23 a § tillämpas stycket tillämpas denna lag. Inspek- denna lag. Inspektionen får dock tionen får dock även tillämpa även tillämpa bestämmelser som bestämmelser som enligt författ- enligt författningar i en annan stat ningar i en annan stat inom EES inom EES gäller för en sådan intern gäller för en sådan intern modell modell som avses i ansökan. När som avses i ansökan. När ansökan ansökan har lämnats in till inspekhar lämnats in till inspektionen, tionen, gäller detta dock bara om

14 Senaste lydelse 2015:700.

gäller detta dock bara om det är det är nödvändigt för en effektiv Bilaga 9 nödvändigt för en effektiv tillsyn tillsyn över försäkringsföretag eller över försäkringsföretag eller EES- EES-försäkringsgivare. försäkringsgivare.

Hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan

24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §.

15 25 § När Finansinspektionen är När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska in- grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från spektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda komma överens med de berörda bebehöriga myndigheterna om vilket höriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med an- beslut som bör fattas med anledledning av ansökan. Denna över- ning av ansökan. Denna överensenskommelse och skälen för den kommelse och skälen för den ska ska redovisas skriftligen. Finans- redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i inspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden.

16 26 § Om Finansinspektionen eller Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myn- någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånaders- digheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första period som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet stepensionsmyndigheten i enlighet

15 Senaste lydelse 2015:700. 528 16 Senaste lydelse 2015:700.

med artikel 19 i förordning (EU) nr med artikel 19 i Europaparla- 1094/2010, i lydelsen enligt mentets och rådets förordning (EU) Bilaga 9 Europaparlamentets och rådets nr 1094/2010, ska inspektionen avdirektiv 2014/51/EU, ska inspek- vakta med ett beslut enligt 25 § tionen avvakta med ett beslut enligt andra stycket och invänta det beslut 25 § andra stycket och invänta det som Europeiska försäkrings- och beslut som Europeiska försäkrings- tjänstepensionsmyndigheten kan och tjänstepensionsmyndigheten komma att fatta enligt artikel 19.3 i kan komma att fatta enligt samma förordning. artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten . Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjän- Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det stepensionsmyndigheten och den beslut som föreslås av panelen i myndigheten inte fattar ett sådant enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 beslut som avses i första stycket , och 44.1.3 i förordning (EU) nr ska Finansinspektionen fatta det 1094/2010, i lydelsen enligt slutliga beslutet. Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas , ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats.

17 31 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i för- heten i enlighet med artikel 19 i ordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparla- förordning (EU) nr 1094/2010 om mentets och rådets direktiv inspektionen inte samtycker till ett 2014/51/EU, om inspektionen inte beslut i fråga om likvärdighet som samtycker till ett beslut i fråga om fattats av en grupptillsynsmyndiglikvärdighet som fattats av en het enligt artikel 227.2 i Solvens II-

17 Senaste lydelse 2015:700.

grupptillsynsmyndighet enligt direktivet. Ett ärende får hänskjutas Bilaga 9 artikel 227.2 i Solvens II-direk- till Europeiska försäkrings- och tivet. Ett ärende får hänskjutas till tjänstepensionsmyndigheten inom Europeiska försäkrings- och tjän- tre månader från det att gruppstepensionsmyndigheten inom tre tillsynsmyndigheten meddelat sitt månader från det att grupptillsyns- beslut. myndigheten meddelat sitt beslut.

18 86 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i heten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparlament- förordning (EU) nr 1094/2010 om ets och rådets direktiv 2014/51/EU, inspektionen inte inom tre månader om inspektionen inte inom tre kan komma överens med berörda månader kan komma överens med behöriga myndigheter enligt 85 § berörda behöriga myndigheter första stycket. Ett ärende får inte enligt 85 § första stycket. Ett hänskjutas till Europeiska försäkärende får inte hänskjutas till rings- och tjänstepensionsmyndig- Europeiska försäkrings- och heten efter det att tremånaderstjänstepensionsmyndigheten efter perioden löpt ut eller ett beslut har det att tremånadersperioden löpt ut fattats. eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som myndigheten och den myndigheten föreslås av panelen i enlighet med inte fattar något beslut, ska Finansartiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i inspektionen, när inspektionen är förordning (EU) nr 1094/2010, i grupptillsynsmyndighet, fatta det lydelsen enligt Europaparla- slutliga beslutet. mentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas , ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet.

19 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget,

18 Senaste lydelse 2015:700. 530 19 Senaste lydelse 2015:700.

3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som Bilaga 9 omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentlig- Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och göra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. och på nivån för dotterföretaget.

20 96 § Finansinspektionen får hänskjuta Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäk- ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndig- rings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i heten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010 , i Europaparlamentets och rådets lydelsen enligt Europaparlament- förordning (EU) nr 1094/2010 om ets och rådets direktiv 2014/51/EU, inspektionen inte inom angiven tid om inspektionen inte inom angiven kan komma överens med grupptid kan komma överens med grupp- tillsynsmyndigheten om sådana förtillsynsmyndigheten angående så- slag som avses i 89, 90, 92 och dana förslag som avses i 89, 90, 92 93 §§. och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut.

21 97 § Om ett ärende hänskjutits till Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspek- 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och tionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensions- försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta myndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning enligt artikel 19.3 i Europaparla-

20 Senaste lydelse 2015:700. 21 Senaste lydelse 2015:700.

(EU) nr 1094/2010 , i lydelsen mentets och rådets förordning (EU) Bilaga 9 enligt Europaparlamentets och nr 1094/2010. Finansinspektionen rådets direktiv 2014/51/EU . ska följa ett beslut i saken från Finansinspektionen ska följa ett Europeiska försäkrings- och beslut i saken från Europeiska tjänstepensionsmyndigheten. Införsäkrings- och tjänstepensions- spektionen ska även fatta ett beslut myndigheten. Inspektionen ska i enlighet med Europeiska även fatta ett beslut i enlighet med försäkrings- och tjänstepensions- Europeiska försäkrings- och myndighetens beslut. Inspektjänstepensionsmyndighetens be- tionens beslut ska innehålla de skäl slut. Inspektionens beslut ska inne- som har bestämt utgången i ärendet hålla de skäl som har bestämt ut- och överlämnas till dotterföretaget gången i ärendet och överlämnas och tillsynskollegiet. Beslutet är till dotterföretaget och tillsyns- bindande för de berörda företagen kollegiet. Beslutet är bindande för och Finansinspektionen och ska de berörda företagen och Finans- ligga till grund för inspektionens inspektionen och ska ligga till tillsyn. grund för inspektionens tillsyn.

20 kap.

22 14 § Om ett specialföretag driver Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets be- behörig myndighets begäran om gäran om rättelse, ska inspektionen rättelse, ska inspektionen vidta de vidta de åtgärder som behövs för att åtgärder som behövs för att förförhindra fortsatta överträdelser. hindra fortsatta överträdelser. In- Inspektionen ska underrätta den spektionen ska underrätta den bebehöriga utländska myndigheten höriga myndigheten om vilka åtom vilka åtgärder som vidtas. gärder som vidtas.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

532 22 Senaste lydelse 2015:700.

Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om Bilaga 9 tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet : en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag : ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES : Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet : Europa- 4. Solvens II-direktivet : Europaparlamentets och rådets direktiv parlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkrings- av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen verksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU , rådets direktiv (EU) 2019/2177 , 5. EES-försäkringsgivare : en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag : ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland : en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag : ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet : ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform , OTF-plattform och reglerad marknad : detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

11. uppdragsgivande företag : den som i egenskap av arbetsgivare Bilaga 9 betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

11 kap.

25 § Om Finansinspektionen och den Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett ut- behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts ländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- ärendet till Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med arti- för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europa- kel 31.2 c i Europaparlamentets parlamentets och rådets förordning och rådets förordning (EU) nr (EU) nr 1094/2010 av den 1094/2010 av den 24 november 24 november 2010 om inrättande 2010 om inrättande av en europeisk av en europeisk tillsynsmyndighet tillsynsmyndighet (Europeiska för- (Europeiska försäkrings- och säkrings- och tjänstepensionstjänstepensionsmyndigheten), om myndigheten), om ändring av ändring av beslut nr 716/2009/EG beslut nr 716/2009/EG och om och om upphävande av kommis- upphävande av kommissionens sionens beslut 2009/79/EG. beslut 2009/79/EG.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021.

Lagrådets yttrande Bilaga 10 Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2021-02-19 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Lennart Hamberg samt justitierådet Stefan Johansson

Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet

Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2021 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, 2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043), 3. lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Alexander Dahlqvist och Jonas Sunding. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 19 kap. 26 § tredje stycket och 86 § andra stycket Enligt bestämmelserna ska, när Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte fattar något beslut i fråga om ett ärende som hänskjutits dit, Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Förfarandet bygger på regleringen i Solvens II-direktivet (artiklarna 231 och 237) som, när det gäller Eiopas beslut och tidsfrister för dessa, hänvisar till artikel 19 i förordningen 1094/2010. Enligt Lagrådets mening bör för tydlighets skull de föreslagna bestämmelserna utformas så att de innehåller en uttrycklig hänvisning till EUregleringen. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Jämförelsetabell över genomförandet av de Bilaga 11 ändringar i MiFID II, Solvens II-direktivet och

fjärde penningtvättsdirektivet som har gjorts i

ändringsdirektivet

Artikel i Svenska bestämmelser

ändrings- – lagen (2007:528) om värde-

direktivet pappersmarknaden, nedan LV,

– försäkringsrörelselagen

(2010:2043), nedan FRL,

– lagen (1998:293) om utländska

försäkringsgivares och tjänste-

pensionsinstituts verksamhet i

Sverige, nedan LUFT,

– Finansinspektionens föreskrifter

och allmänna råd (FFFS 2015:8) om

försäkringsrörelse, nedan FFFS

2015:8,

– föreskrifter (FFFS 2020:6) om

ändring i Finansinspektionens

föreskrifter och allmänna råd

(FFFS 2015:8) om försäkrings-

rörelse, nedan FFFS 2020:6.

Artikel i

2 MiFID II

1.1 a 1.1 1 kap. 1 § första stycket LV b 1.2 d Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.2. 1.2 a 4.1.36 och Termerna ledningsorgan och personer 4.1.37 i ledande befattning används inte i lagen om värdepappersmarknaden, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.1. b 4.1.52 – Artikeln i MiFID II har utgått och 4.1.54, motsvarande svenska bestämmelser 4.1.55 c och har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 4.1.63 avsnitt 5.3.1.

1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 536 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177.

1.3 22 andra 23 kap. LV stycket Bilaga 11 1.4 59 – 66 Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.2. 1.5 a i 70.3 a Artikeln i MiFID II har utgått och xxxvii – motsvarande svenska bestämmelser xxxx har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.4. a ii 70.3 b xxa 25 kap. 1, 1 b och 1 f §§ LV b 70.4 a och b 25 kap. 1 – 1 b, 1 d, 1 f, 15, 15 b och 17 §§ LV c 70.6 c 25 kap. 1, 5 och 15 §§ LV 1.6 71.6 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 1.7 77.1 första 23 kap. 8 och 9 §§ LV stycket 1.8 89.2, 89.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medoch 89.5 lemsstaterna. 1.9 90.2 och Bestämmelsen riktar sig inte till med- 90.3 lemsstaterna. 1.10 93.1 andra Ikraftträdande- och övergångsstycket bestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden. 1.11 bilaga I Bilaga I avsnitt D i MiFID II har utgått avsnitt D och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitten 5.3.1 och 5.3.2.

Artikel i

Solvens II-

direktivet

2.1 77d.4 första 4 kap. 23 § FFFS 2015:8 meningen 2.2 112.3a 9 kap. 2 a §, 4 § andra stycket och 7 § första femte stycket första meningen FRL meningen 112.3a 9 kap. 2 b §, 4 § andra stycket och 7 § andra femte stycket andra meningen FRL meningen 2.3 152a.1 2 kap. 16 a § FRL 152a.2 17 kap. 3 a § FRL första meningen

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 537

152a.2 3 kap. 2 a § LUFT Bilaga 11 andra meningen 152a.2 17 kap. 3 b § andra stycket FRL och tredje 3 kap. 2 b § LUFT meningen 152a.3 Genomförs genom verkställighetsföreskrifter. Se även avsnitten 4.3.1 och 4.3.2. 152a.4 I bestämmelsen anges att underrättelser till Eiopa och mellan tillsynsmyndigheter inte påverkar tillämpningen av tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv. 152b.1 3 kap. 22 a § FRL och 3 kap. 2 d § LUFT. De delar av bestämmelsen som bara rör Eiopas verksamhet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Se även avsnitt 4.3.3. 152b.2 3 kap. 22 § FRL och 3 kap. 2 c § LUFT 152b.3 I bestämmelsen anges att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv. Det krävs inte någon bestämmelse i svensk författning som särskilt anger detta. Se även avsnitt 4.3.3. 152b.4 3 kap. 22 b § FRL och 3 kap. 2 e § LUFT 2.4 a 231.1 tredje 19 kap. 23 b § FRL stycket första meningen 231.1 tredje 19 kap. 24 a § FRL stycket andra meningen b 231.3 tredje 19 kap. 26 § tredje stycket FRL stycket första meningen 2.5 237.3 tredje 19 kap. 86 § andra stycket FRL stycket första meningen

2.6 248.4 tredje Kräver ingen åtgärd. Någon bestämstycket melse som motsvarar artikel 248.4 Bilaga 11 tredje stycket i Solvens II-direktivet har inte införts i svensk författning, se avsnitt 4.7.

Artikel i

fjärde

penning-

tvätts-

direktivet

3.1 a 6.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. b 6.5 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.2 a 7.2 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 13 – 15 §§ förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. b 7.5 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 13 – 15 §§ förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 3.3 17 första Bestämmelsen riktar sig inte till meningen medlemsstaterna. 3.4 18.4 första Bestämmelsen riktar sig inte till meningen medlemsstaterna. 3.5 41.1 I bestämmelsen anges att behandling av personuppgifter enligt direktivet omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i 5 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 3.6 a 45.4 Någon bestämmelse som motsvarar artikel 45.4 har inte tidigare införts i svensk författning. Ändringen i direktivet kräver ingen åtgärd.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i lydelsen enligt Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177. 539

b 45.6 Bestämmelsen riktar sig inte till Bilaga 11 medlemsstaterna. c 45.10 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.7 a 48.1a andra Bedöms uppfylld i gällande svensk stycket rätt, se 15 b § förordningen om tredje åtgärder mot penningtvätt och meningen finansiering av terrorism. b 48.10 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.9 50 Ändringen kräver ingen åtgärd, jfr prop. 2016/17:173 del II bilaga 8 s. 363. 3.10 a 62.1 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 17 c § förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. b 62.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 4.1 I bestämmelsen anges att medlemsförsta staterna senast den 30 juni 2021 ska meningen anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivet. 4.1 I bestämmelsen anges att kommisandra sionen ska notifieras om de bestämmeningen melser som antas för att genomföra ändringsdirektivet. 4.2 Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i första ändringsdirektivet. Finansinspektionmeningen en beslutade om ändringen den 19 maj 2020. Ändringen publicerades sedan den 25 maj 2020. Se FFFS 2020:6 och avsnitt 4.6. 4.2 Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i andra ändringsdirektivet. Kommissionen meningen notifierades om ändringen den 15 juni 2020. 4.3 första meningen Ändringar Ändringar i lagen om värdepapperssom rör marknaden trädde i kraft den 1 januari MiFID II 2021 i fråga om 9 kap. 16 § och träder i kraft i övrigt den 1 januari 2022. Ändringar Ändringar i lagar och andra författsom rör ningar för att genomföra artikel 2 i

Solvens II- ändringsdirektivet förslås träda i kraft direktivet den 30 juni 2021. Se även avsnitt 6. Bilaga 11 Ändringar som rör fjärde penningtvättsdirektivet 4.3 Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i andra ändringsdirektivet. Ändringen i 4 kap. meningen 23 § FFFS 2015:8 trädde i kraft den 1 juni 2020. Se FFFS 2020:6 och avsnitt 4.6. 4.4 Bestämmelsen rör hänvisning till ändringsdirektivet när en bestämmelse införs eller ändras för att genomföra direktivet. Se denna jämförelsetabell och författningskommentarerna (avsnitt 8) till paragraferna som anges i denna jämförelsetabell. 5 I bestämmelsen anges att direktivet träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 6 I bestämmelsen anges att direktivet riktar sig till medlemsstaterna.

Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden, Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Stenevi Föredragande: statsrådet Lindhagen

Regeringen beslutar proposition Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet