Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. D. 1,

National Library of Sweden

M

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1931:40

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MF.D F Ö R S L A G

TIM,

ÄNDRADE BESTÄMMELSER ANGÅENDE

BESKATTNING AV AKTIEBOLAG OCH ANDBA NÄRINGSFÖRETAG M. M. AVGIVET

DEN

18 D E C E M B E R

1931 AV

1928 ÅRS

BOLÅGSSKÅTTEBEREDNIXG

DEL I FURFATTNINGSFÖRSLAG, MOTIVERING, TABELLER

S T O C K H O L M 1 9

3 1

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1931 Kronologisk

S a m m a n d r a g av y t t r a n d e n över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas b e t ä n k a n d e rörande nya g r u n d e r lör lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltningen av den därtill anslagna egendomen. I d u n . 622 s. E . Utredning och förslag rörande läroböcker vid de a l l m ä n n a läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. Norstedt. 131 s. E . Betänkande m e d förslag angående arbetslöshetens m o t v e r k a n d e g e n o m beredskapsarbeten. Norstedt. 81 s. S. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare i n s k r ä n k n i n g a r i d e n n u v a r a n d e folkskoleseminarieorganisationen s a m t om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 s. E. Utlåtande a n g å e n d e utförselbevissystemets verkningar m. m. Marcus. 25 s. J o . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 4. Betänkande angående åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. Beckman vj, 109 s. J o . J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s betänkanden. 5. Statistisk översikt över det svenska j o r d b r u k e t s utveckling ocb läge. Av E. Höijer. Marcus. 71 s. J o . Ny v ä r m e l e d n i n g s a m t elektrisk belysningsanläggn i n g i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Stat. Repr.-anst. 43 s. K. Lagberedningens förslag angående vissa internationella rättsförhållanden. 3. Hörslag till konvention mellan Sverige. Danmark, Finland, Island och Norge om e r k ä n n a n d e och verkställighet av domar, m. m. Norstedt. 39 s. J u . Betänkande m e d förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns l a p p m a r k e r m. fl. o m r å d e n . Marcus, iv, 398 s. J o . Utredning med förslag angående premiering av välskötta m i n d r e s k o g s b r u k . Iheggström. 66 s. J o . 1928 års l ö n e k o m m i t t é . Betänkande med förslag till avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, t i l l h ö r a n d e den civila statsförvaltningen m. ro. Norstedt, vj, 131 s. F i . Utlåtande över u t k a s t till näringslag m. m. Marcus. 28 s. H. Förslag till växellag m. m. Norstedt. 251 s. J u . Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshusavgift. Marcus. 64 s. H. Riktlinje]' för v i n n a n d e av viss koncentration inom det svenska fångvårdsväsendet. Av S. Hagströmer. Marcus, v, 162 s. J u . Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans organisation. Iheggström. 94 s. E . 1928 års l ö n e k o m m i t t é . Betänkande m e d förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m. Norstedt, vij, 324 s. F i . Betänkande m e d förslag till lag med särskilda bestämmelser om d e l n i n g av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. Marcus. 307 s. 4 bilagor. J u . 20. A r b e t s l ö s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 1. Arbets-

förteckning

löshetens omfattning, k a r a k t ä r ocb orsaker. Nor stedt. xix.-554 s. S. 21. Arbetslöshetsutredningens b e t ä n k a n d e . 1. Bilagol b a n d 1. Orsaker till arbetslöshet. Av G. Bagge. l\ 1 ang. a r b e t s m a r k n a d e n och de faktorer, som be s t ä m m a dess utveckling. Av G. Huss. Norstedt, xij 149 s. S. 22. 1930 års m i l i t ä r a v l ö n i n g s s a k k u n n i g a . Betan kand] m e d förslag till a v l ö n i n g s b e s t ä m m e l s e r för icka ordinarie personal vid försvarsväsendet. Beckman vj, 101 s. F ö . 23. Betänkande och förslag angående anskaffning, un derhåll och drift av för tulltjänsten erforderlig fort skaffningsmateriel. Marcus. 91 s. F i . 24. B e t ä n k a n d e m e d förslag till h u v u d g r u n d e r för et decentraliserad förvaltning av prästlönejorden m. ni I d u n . 200 s. E . 25. B e t ä n k a n d e med förslag till p r ä s t l ö n e l a g in. m Idun. 138 s. E . 26. Betänkande m e d förslag angående vissa ä n d r i n g » i riksdagens arbetsformer in. m. Beckman. 204 s. J u 27. Betänkande och förslag rörande å t g ä r d e r för höjandj av säkerheten vid flygning. Beckman. 194 s. F<| 28. Förslag till checklag m. m. Norstedt. 241 s. J u 29. Betänkande angående flygstyrelsens materielanskafl ning ni. m. Marcus. 354 s. F ö . 30. Normalbestämmelser för j ä r n k o n s t r u k t i o n e r til byggnadsverk (järnbestämmelser). Beckman 76 s. K 31. Repartitionstalen för jordbruksfastighet. Marcus 60 s. F i . 32. Utredning och förslag rörande viss omläggning aj socialstyrelsens lönestatistik, Iheggström. 109 s. S 33. Förräderibrott m. m. F ö r b e r e d a n d e u t k a s t till strati lag. Speciella delen. 10. Av J. C. W. Thyrén. Lund Berling. 313 s. J u . 34. Betänkande m e d u t r e d n i n g rörande de statsunden stödda växtförädlingsanstalterna. Marcus. 164 s. J«J 35. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordj bruksfastighet å landsbygden vid 1928 års allmänna fastighetstaxering. Norstedt. (2). iv. 168 s. 1 karta. F l 36. Betänkande angående ä n d r a d lagstiftning om mät» och vikt. Marcus. 128 s. F i . . I 37. Betänkande m e d förslag r ö r a n d e statlig hjälpaktioi åt vissa eghahemslåntagare. Marcus. 64 s. 1 bilaga. Jot 3S. B e l ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e d e n ekonomiskjj förvaltningen vid de allm. l ä r o v e r k e n in. fl. lärof anstalter och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Nod stedt. vj, 148 s. E . I 39. L a n t m ä t a r e l ö n e s a k k u n n i g a s u t r e d n i n g och förslag beträffande lönereglering för viss lantniäteripersdJ nal m. m. Marcus 136 s. J o . 40. Betänkande m e d förslag till ä n d r a d e beslämnielsei angående beskattning av a k t i e b o l a g och a n d r j näringsföretag ni. m. Del. 1. Författningsförslag motivering, tabeller. Marcus, viij, 409s. F i . J 41. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelse] angående b e s k a t t n i n g av a k t i e b o l a g och andra näringsföretag in. m Del 2. Särskilda u t r e d n i n g a r Marcus (4), 256, 75-f-118', 11, 57, 30 s. F i .

A n m . Om särskild tryckort ej angives, åi tryckorten Stockholm. Bokstäverna med felsill utgöra begyiliielse» bokstäverna till det d e p a r t e m e n t , under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o ( = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e an* o r d n i n g (nr 98) utgivas utredningfarna i omslag med enhetlig färjf för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 1 : 4 0 FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED F Ö R S L A G

TILL

Ä N D R A D E BESTÄMMELSER ANGÅENDE

BESKATTNING AV AKTIEBOLAG OCH ANDRA NÄRINGSFÖRETAG M. M. A V G I V E T DEN 18 D E C E M B E R 1931 AV

1928 ÅRS

BOLAGSSKATTEBEREDNING

DEL I FÖRFATTNINGSFÖRSLAG,

MOTIVERING,

S T O C K H O L M 1931 ISAAC MARCUS

BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG *1Bt/

TABELLER

Innehållsförteckning. Sid.

S k r i v e l s e till s t a t s r å d e t o c h c h e f e n för k u n g l . f i n a n s d e p a r t e m e n t e t

VII

Författningsförslag. F ö r s l a g till ä n d r i n g a r i k o m m u n a l s k a t t e l a g e n Anvisningar

••.•••

Förslag till ändringar i förordningen o m statlig inkomst- och förmögenhetsskatt F ö r s l a g till f ö r o r d n i n g o m u p p h ö r a n d e av r ä t t till r e s t i t u t i o n av B-skatt Förslag till ändringar i förordningen o m k o m m u n a l progressivskatt F ö r s l a g t i l l ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n o m s k a t t v i d utskiftning av a k t i e b o l a g s och solidariska bankbolags tillgångar Anvisningar F ö r s l a g till ä n d r i n g a r i t a x e r i n g s f ö r o r d n i n g e n F ö r s l a g till ä n d r i n g a r i k u n g ö r e l s e n m e d v i s s a f ö r e s k r i f t e r r ö r a n d e t a x e r i n g s förfarandet Förslag till förordning o m kupongskatt F ö r s l a g till f ö r o r d n i n g o m e r s ä t t n i n g s s k a t t Anvisningar

3 Q 22 27 28 30 30 31 3(j 37 42 43

Motivering. Första kap. Inledande översikt Bolagsskatteberedningens uppdrag sid. 47. — Skattentjämningsberedningen och 1930 års kommunalskatteberedning sid. 52. — Bolagsskatteberedningens ställning till de kommunala skatteproblemen sid. 53. — Lindring av aktiebolagens beskattning sid. 54. — Kupongskatt sid. 56. — Skärpning av beskattningen av fysiska personer m. fl. sid. 56. — Kedjebeskattningen sid. 58. — Utskiftningsskatten för aktiebolag och solidariska bankbolag sid. 59. — Utskiftning frän ekonomiska föreningar sid- 59. — Behandlingen av vårdeminskningsavdrag å inventarier m. m. sid. 59. — Täckande av luckor i skattelagstiftningen sid. 61. — Participating debentures sid. 61. — Utskiftningsskattens fördubbling sid. 61. — Svenska holdingbolag med säte i utlandet sid. 61. — Ersättningsskatt sid. 61. — Allmän rättsregel sid. 61. — De kooperativa företagens skattefrågor sid. 62. — Kommanditbolagens beskattning sid. 62. — Realisationsvinstbeskattningen sid. 62. A n d r a k a p . O m l ä g g n i n g av a k t i e b o l a g e n s , d e s o l i d a r i s k a b a n k b o l a g e n s o c h de ekonomiska föreningarnas beskattning V i s s a g r u n d s a t s e r f ö r b e s k a t t n i n g e n av b o l a g s - o c h f ö r e n i n g s v i n s t e r Historik Bevillningsförordningen sid. 65. ••- 1928 års kommunalskattelag sid. 66. — 1902 års inkomstskatteförordning sid. 66. — 1907 års lagstiftning sid. 68. — 1910 och 1911 års lagstiftning sid. 68. — 1918 och 1919 års tillfälliga tillläggsskatter sid. 70. — 1919 års skatteskala för bolag sid. 71. — 1920 års lagstiftning sid. 75. — 1928 års lagstiftning sid. 75. — Uttalande angående maximum för utdebiteringen sid. 75. — kommunal progressivskatt och ut-

63 63 g5

IV

Sid.

jämningsskatt sid. 76. — B-skatten sid. 77. — Beskattningens innebörd sid. 77. — Skattens förhistoria sid. 78. — B-skattens upphävande sid. 86. — B-skattens ersättande med annan skatteform sid. 87. — Begränsning av rätten till restitution av B-skatt sid. 87. Statistisk undersökning rörande aktiebolagens beskattning 88 Jämförande undersökningar r ö r a n d e bolagsbeskattningen i Sverige och vissa a n d r a l ä n d e r 102 Bolagsskatteberedningen sid. 109. B o l a g s s k a t t e b e r e d n i n g e n s f ö r s l a g t i l l o m l ä g g n i n g av b o l a g e n s b e skattning no Behovet av lättnad i bolagsvinsternas beskattning sid. 110. — Utbytande av bolagens progressiva beskattning mot proportionell beskaHning sid. 112. — Bolagsvinsternas dubbelbeskattning sid- 118. — Näringsskatt för bolag sid. 125. — Förmögenhetsskatt för bolag sid. 129. — Sammanfattning sid. 130. — Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten sid. 130. — Den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten sid. 130. — Skattesatsen vid proportionell statlig inkomstskatt för bolag sid. 133- — Familjebolag sid. 136. — Kedjebeskattning sid. 137- — Monopolbolagens beskattning sid. 137. B e s k a t t n i n g av e k o n o m i s k a f ö r e n i n g a r 138 Ändring av skatteskalan för ekonomiska föreningar sid. 138. — Förslag av 1924 års skatteberedning sid. 139. — Bolagsskatteberedningen sid. 141. S k a t t e f o t e n för u t l ä n d s k a b o l a g

143 S k a t t e f o t e n för ö v r i g a j u r i d i s k a p e r s o n e r

143 T r e d j e k a p . V i s s a f r å g o r r ö r a n d e k e d j e b e s k a t t n i n g o c h b e s k a t t n i n g av h o l dingbolag '— 1 4 4 Kedjebeskaitningens innebörd sid. 144. — Tidigare förslag och lagstiftningsåtgärder för lindring av kedjebeskattningen sid. 1U5. — Gällande bestämmelser om kedjebeskattning sid- 146. — Särskilda frågor beträffande kedjebeskattningen sid. Ik6. — Internationell kedjebeskattning sid. 1U6. — Denna beskattnings betydelse sid. 146. — Internationella avtal för undvikande av dubbelbeskattning sid. 147. — Industribolagen och den internationella kedjebeskattningen sid. 148. — Holdingbolagen och den internationella kedjebeskattningen sid. 150. — Förslag om begränsning av den internationella kedjebeskattningen sid. 153. — Vilka företag böra befrias från skatt å utdelningar? sid. 154. — Avdrag för på aktieutdelning belöpande gåldränta sid. 156. F j ä r d e k a p . Om k u p o n g s k a t t 158 Historik sid. 158. — 1904 års förslag sid. 158. — Förslag av Landén år 1917 sid. 159. — Utlåtanden över Landéns förslag sid. 160. — Inkomstskattesakkunniga sid. 162. — Presidenten Peterssons förslag. 1927 och 1928 års propositioner i kommunalskattefrågan sid. 163. — 1924 års uppbördssakkunniga sid. 163. — Framställning av överståthållarämbetet sid. 166. — Främmande lagstiftning sid. 166. — Bolagsskaltebered ningen sid. 170. — Huvuddragen av förslaget sid. 170. — Restitution av kupongskatt sid. 175. — Fall, då kupongägaren icke är ägare av aktien sid. 177. — Bulvanstadgande sid. 177. — Kontrollföreskrifter sid. 178. — Utlänningars befriande från annan skatt än kupongskatt sid. 179. — Ekonomiska föreningar sid. 180. — Åtgärder mot internationell dubbelbeskattning sid. 180. — Kupongskattens storlek sid. 181. — Mistning av vissa skatteintäkter till följd av kupongbeskattningen sid. 182. Femte kap.

Ä n d r i n g a r i fråga o m b e s k a t t n i n g e n av f y s i s k a p e r s o n e r

183 Ekonomiska beräkningar angående skatteintäkterna 183 Föreslagna skattelättnader för aktiebolag m. fl. sid. 183. — Ökade skatteintäkter sid. 185- — Kupongskatten och utskiftningsskatten sid. 185. — Visst belopp, som ej erfordrar täckning sid. 186. — Utvägar att på annat sätt åvägabringa ökade skatteintäkter sid. 186. Förmögenhetsbeskattningen 187 Allmänna synpunkter sid. 187. — Nuvarande förmögenhetsskatt sid. 188. — Departementschefen 1910 sid. 188. — Kammarrätten sid. 191. — Bevillnings-

v utskottet 1910 sid. 191- — Senare skärpningar av förmögenhetsbeskattningen sid. 192. — Uttalanden av inkomslskattesakkunniga sid. 192. — Bolagsskatteberedningcn sid- 196. — Bemötande av inkomstskattesakkunnigas uttalanden sid. 196. — Nuvarande system för förmögenhetsbeskattningen bör bibehållas sid. 201. — Nu gällande skattesatser för förmögenhet i vissa fall sid. 201. — Förmögenhetsbeskattningens avkastning sid. 202. — Olika möjligheter att skärpa förmögenhetsbeskattningen sid. 205. — Bolagsskatteberedningens uttalande om föreliggande förslag sid. 214. — Begränsning av förmögenhetsbeskattningen i vissa fall sid. 214. Den progressiva i n k o m s t b e s k a t t n i n g e n 215 Allmänna synpunkter sid. 215. — Uttalanden om skatteskalans elasticitet sid. 216. — Den maximala skattebelastningens storlek sid. 219. — Skärpning av skatteskalan för inkomst- och förmögenhetsskatten sid. 220. — Rörlig progressiv skala sid. 220. — Rörlig proportionell bottenskatt och fast progressiv tilläggsskatt sid. 222. — Sammanfattande synpunkter sid. 224. — Den kommunala progressivskatten och uljämningsskalten sid. 225. — Skatteskalornas återgivande i lagtexten sid. 227. Sjätte k a p . Om a v d r a g för v ä r d e m i n s k n i n g å i n v e n t a r i e r m. m. j ä m t e därmed sammanhängande frågor 229 Gällande lagstiftning sid. 229. — Allmänna synpunkter sid. 229. — Bestämmelser i civillag sid. 230. — Skattelagstiftningen sid. 231. — Erinringar mot gällande skattelagstiftning sid. 232. — 1924 års skatteberedning sid. 233. — Förslaget sid. 233. — Yttranden över förslaget sid. 236. — Bolagsskatteberedningen sid. 239. — Anmärkningarna mot 1924 års skatteberednings förslag sid. 239. — Huvudpunkterna i bolagsskatteberedningens förslag sid. 241. — De normala avskrivningsreglerna sid. 244. — Uttalanden rörande ändringen av inkomstbegreppet sid. 249. — Reglerna rörande frihet beträffande avskrivningar å inventarier m. m sid. 251. — Vissa specialfrågor sid. 252. — Taxeringsföreskrifter sid. 253. Sjunde k a p . B e h a n d l i n g av p a r t i c i p a t i n g d e b e n t u r e s i b e s k a t t n i n g s a v s e e n d e 255 Bolagsskatteberedningens uppdrag sid. 255. — Allmänna synpunkter sid. 256 — Förekomsten av participating debentures sid. 257. — Utlandet sid. 257. — Sverige sid. 259. — Beskattningen av det emitterande bolaget sid. 261. — Beskattningen av debentureinnehavarna sid. 263. — Fråga om undantagsbestämmelser sid. 265. Åttonde k a p . De kooperativa företagens skattefråga 269 Inledning sid. 269. — Tillgänglig statistik sid. 269. — Främmande lagstiftning sid. 272. — Tidigare åtgärder och överväganden sid. 274. — Allmänna synpunkter sid. 274- — 1910 års lagstiftning sid. 275. — Landéns förslag år 1917 sid. 275. — 1920 års lagstiftning sid. 276. — 1921 års kommunalskattekommittés förslag sid. 277. — 1924 års skatteberednings förslag sid. 279. — Bolagsskatteberedningen sid. 280. N i o n d e k a p . B e s k a t t n i n g e n av k o m m a n d i t b o l a g Gällande rätt och tidigare förslag sid. 291. — Bolagsskatteberedningen

291 sid. 293.

T i o n d e k a p . B e h a n d l i n g av r e a l i s a t i o n s v i n s t o c h r e a l i s a t i o n s f ö r l u s t i b e s k a t t ningsavseende 300 Historik sid. 300. — Främmande lagstiftning sid. 312. — Bolagsskatteberedningen sid. 314. Elfte k a p . Ä n d r i n g a r i f ö r o r d n i n g e n o m s k a t t vid utskiftning av a k t i e b o l a g s o c h s o l i d a r i s k a b a n k b o l a g s t i l l g å n g a r j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f r å g o r 320 Inledning sid. 320. — Historik sid- 320. — Bevillningsutskottet år 1924 sid. 320. — Kammarrättens utlåtande över 1924 års riksdagsskrivelse sid. 322. — Förslag om upplösnings- och fonderingsskatt sid. 322. — Kammarrättens utlåtande över förslaget om upplösnings- och fonderingsskatt sid. 328. —

Sid.

1926 års proposition sid. 328. — 1927 års proposition om utskiftningsskatt sid. 330. — Bolagsskatteberedningen sid. 341- — Fonderingsskatt sid. 342. — Utskiftningsskatt för kommanditbolag och ekonomiska föreningar sid. 342. —Frihet från flerdubbel beskattning av utskiftade medel sid. 344. — Skattesatsen för utskiftningsskatten sid. 350. — Taxeringsförfarandet sid. 350. — Restitution av B-skatt sid. 351. T o l f t e k a p . Om p å l ä g g a n d e u n d e r v i s s a o m s t ä n d i g h e t e r av e n s ä r s k i l d s k a t t , benämnd ersättningsskatt 352 Inledning sid. 352. — Utländsk lagstiftning sid. 354. — England sid. 354. — Brittiska dominions sid. 356. — Förenta Staterna sid. 357. — Bolagsskatteberedningen sid. 358. — Allmänna synpunkter sid. 358. — Förslaget till förordning om ersättningsskatt sid. 360. Trettonde kap.

Speciell m o t i v e r i n g till f ö r f a t t n i n g s f ö r s l a g e n

366 Ändringar i kommunalskaltelagen sid. 366. — Ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt sid. 382. — Förslaget till förordning om upphörande av rätt till restitution av B-skatt sid. 384. — Ändringar i förordningen om kommunal progressivskatt sid. 384. — Ändringar i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar sid. 384. — Ändringar i taxerings förord ningen sid. 384. — Ändringar i kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet sid. 388. — Förslaget till förordning om kupongskatt sid. 388. — Förslaget till förordning om ersättningsskatt sid. 390. Särskilda y t t r a n d e n . Av Carl W. U. Kuylenstierna: Om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. jämte därmed sammanhängande frågor sid. 391. — De kooperativa företagens skattefråga sid. 396.

Tabellbilagor.

Del II. Särskilda u t r e d n i n g a r . Erik Lindahl: Aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet, en jämförande undersökning. Nils Wohlin: Jämförande undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa länder med särskilt avseende å den statliga bolagsbeskattningen. Nils Wohlin:

Om beskattning i vissa länder av s. k. holding companies m. m.

Tim Jansson:

Skattestatistiska beräkningar.

Statistiska

Centralbyrån:

Statistiska uppgifter angående den svenska jordbrukskooperationen.

TUi Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 24 februari 1928 meddelade bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet den 1 mars 1928 ledamoten av riksdagens första kammare, häradshövdingen K. G. T. Borell, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d. statssekreteraren P. E. Sköld och t f. taxeringskommissarien K. G. G. Fellenius såsom sakkunniga att inom finansdepartementet biträda med utredning av frågan om aktiebolagens, de solidariska bankbolagens, kommanditbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning samt sådana frågor, som därmed ägde samband, därvid åt häradshövdingen Borell uppdrogs att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Det förutsattes, att utredningen skulle åtminstone till en början äga rum under samarbete med 1924 års skatteberedning. Innan utredningsarbetet påbörjats, erhöll Borell, med anledning av utnämning till statsråd, den 9 oktober 1928 entledigande från sitt nämnda uppdrag och tillkallades samma dag f. d. häradshövdingen K. Dahlberg att vara sakkunnig ävensom att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga hava antagit benämningen 1928 års bolagsskatteberedning. 1924 års skatteberedning upplöstes den 31 december 1928. Samma dag förordnade chefen för finansdepartementet skatteberedningens ledamot dåvarande byråchefen för lagärenden i departementet, numera kammarrättsrådet juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna att såsom sakkunnig, tillika sekreterare, deltaga i bolagsskatteberedningens arbete. Den 18 juni 1929 entledigades Kuylenstierna på egen begäran från uppdraget såsom sekreterare. Samma dag tillkallade departementschefen dåvarande länsassessorn, numera landskamreraren F. A. I. Lundevall att såsom sakkunnig, tillika sekreterare, deltaga i utredningsarbetet.

VIII

För bolagsskatteberedningens räkning hava särskilda utredningar verkställts, dels av docenten, juris doktorn E. Lindahl angående aktiebolagens beskattning i Sverige och vissa främmande länder och dels av generaltulldirektören, filosofie doktorn Nils Wohlin angående den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa länder med särskilt avseende å den statliga bolagsbeskattningen samt angående beskatt- ] ning i vissa länder av s. k. holding companies m. m. Dessutom har förste aktuarien, filosofie doktorn T. Jansson åt beredningen utfört skattestatistiska beräkningar. Sedan Kungl. Maj:t efter framställning av bolagsskatteberedningen och jordbruksutredningen den 14 februari 1930 åt statistiska centralbyrån uppdragit att i samråd med de tvenne beredningarna verkställa undersökning av producentkooperationen inom jordbruksnäringen, har statistiska centralbyrån i skrivelse den 7 maj 1931 till Kungl. Maj:t meddelat, att sådan undersökning verkställts, och med skrivelsen överlämnat en redogörelse för undersökningens resultat. Bolagsskatteberedningen har den 11 oktober 1929 i anledning av särskild remiss avgivit utlåtande över en av Stockholms bostadsföreningars centralförening u. p. a. den 29 april 1929 till Kungl. Maj:t avlåten framställning om ändrade grunder beträffande beskattningen av bostadsföreningar och deras medlemmar. Sedan bolagsskatteberedningens uppdrag numera slutförts, får beredningen härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till ändrade bestämmelser angående beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. m. ävensom vid betänkandet såsom dess del I I fogade särskilda utredningar. Betänkandet är åtföljt av särskilda yttranden av beredningens ledamot Kuylenstierna. Stockholm den 18 december 1931. K. DAHLBERG. K. G. FELLENIUS.

CARL W. U. KUYLENSTIERNA.

ADOLF LUNDEVALL.

PER EDVIN SKÖLD.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 — 312530.

3 Förslag till ändringar i kommunalskattelagen. 25 §, / mom. F r å n bruttointäkten är underkastad; värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av fastighetsägaren tillhöriga maskiner och andra inventarier, som äro avsedda att användas å fastigheten; ränta å nedlagt kapital. Medlem av — såsom kapitaltillskott. H a r bostadsförening såsom kapitaltillskott. 2 mom, A v d r a g får — — — eller trädgårdslandet. (Se vidare anvisningarna.)

28 §. 1 mom. Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo, såsom: vad som i rörelsen influtit i penningar eller varor; värdet av i rörelsen tillverkade eller saluhållna varor eller produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans familjs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller för avlöning åt arbetspersonal, som icke tillhört rörelseidkarens hushåll, så ock av a n n a n förmån, som i rörelsen kommit honom tillgodo. Räntor samt utdelningar å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar räknas såsom intäkt av rörelse, såvitt de influtit från kapital, som tillhört rörelsen. Royalty och periodiskt utgående avgift för utnyttjande av patent, mönster eller dylikt är a t t anse såsom intäkt av rörelse, såvitt icke royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av jordbruksfastighet eller av a n n a n fastighet. Ersättning, som idkare av rörelse uppburit för upplåtelse av driften till annan, räknas likaledes som intäkt av rörelse. 2 mom. E r s ä t t n i n g på g r u n d av försäkring av egendom skall anses såsom intäkt av rörelse, om och i den mån, därest egendomen i stället försålts, köpeskillingen skulle hava ansetts såsom sådan intäkt. Överstiger ersättningen värdet av den förlorade egendomen, sådant detta befanns efter vederbörliga avskrivningar, skall dock det överstigande beloppet icke upptagas såsom intäkt, för den händelse och i den mån det

-I blivit använt eller, enligt förbindelse av den skattskyldige, skall före utgången av andra beskattningsåret efter det, då ersättningen utföll, användas för anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade egendomen. Förbindelse, som nu nämnts, skall v a r a utfärdad i den ordning, Konungen bestämmer. Såsom villkor för godtagande av förbindelse äger Konungen föreskriva ställande av säkerhet för den skatt, som skall påföras den skattskyldige, därest förbindelsen icke behörigen fullgöres. (Se vidare anvisningarna.) 29 §. 1 mom. F r å n bruttointäkten av rörelse må avdrag göras för allt, som är att anse som driftkostnad. Hit räknas, bland a n n a t : h y r a för annan tillhörig fastighet eller del därav, som använts i rörelsen; kostnad för anskaffning av råämnen och varor till förädling, förbrukning eller försäljning i rörelsen; skolande, där vad sålunda förädlats eller eljest kommit till användning utgjorts av produkter eller r å ä m n e n från fastighet, som av den skattskyldige ägts eller brukats, eller från a n n a n av honom idkad rörelse, som är att anse som särskild förvärvskälla, värdet av samma produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan; avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för personal, som är eller varit anställd i rörelsen; kostnad för reparation och underhåll av till driften hörande byggnader, inrättningar, maskiner, inventarier och dylikt; värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier; värdeminskning å patenträtt och a n n a n rättighet, som rörelseidkaren förvärvat för utnyttjande i rörelsen; värdeminskning å obligationer, aktier och andra dylika kapitaltillgångar, i den mån de tillhört rörelsen; värdeminskning, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad; värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott och dylikt genom deras användande; r ä n t a å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen, så ock å gäld, som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning för rörelsen; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som v a r i t nödigt för utövande av vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet; speciella för rörelsen utgående skatter eller avgifter till det allmänna; förlust, som uppstått i rörelsen och ej är att hänföra till kapitalförlust.

:> H e m m a v a r a n d e barn, som uppnått 16 års ålder och biträtt i rörelsen, anses tillhöra arbetspersonalen. 2 mom. Avdrag må göras jämväl för pristillägg, r a b a t t eller a n n a n sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, som rörelseidkaren lämnat kunderna. För dylik utdelning, som aktiebolag eller ekonomisk förening lämnat delägare eller medlemmar annorledes än i omedelbart sammanhang med köp eller försäljning, må dock avdrag ske endast såvida 1) grunderna för utdelningen bestämts före köpet eller försäljningen; eller 2) bolaget eller föreningen ägt att idka verksamhet jämväl utanför delä g a r n a s eller medlemmarnas krets och ådagalagt villighet att såsom kunder mottaga utomstående i lika m å n som delägare eller medlemmar, skolande härvid iakttagas, a t t mera icke må avdragas än som överensstämmer med de grunder, enligt vilka utdelning lämnats till de utomstående kunderna. !i mom. För sparbank bildande, grundfond. 4 mom. Avdrag får grundförbättring därå. (Se vidare anvisningarna.) 35 §. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres intäkt, som skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut nämnts och som ej heller härflutit av kapital. H i t r ä k n a s dels realisationsvinst, varmed avses vinst, som under i a n d r a stycket angivna betingelser uppkommit vid icke yrkesmässig a v y t t r i n g av fast eller lös egendom, ävensom lotterivinst, därest denna icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, dels ock intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt a v tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur. Vinst å icke yrkesmässig a v y t t r i n g skall bedömas såsom realisationsvinst, a) om den avyttrade egendomen i fall, som ej inbegripes under b), förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo i fråga om fastighet under mindre än tio år och eljest under mindre än fem å r ; samt b) om den avyttrade egendomen utgöres av aktier i svenskt aktiebolag, andelar i svensk ekonomisk förening eller andelar i utländskt bolag, vilka ägts av den skattskyldige under sådana omständigheter, att det bör anses, a t t av bolaget eller föreningen idkad verksamhet i verkligheten drivits av honom genom bolaget eller föreningen. (Se vidare anvisningarna.)

6 .38$. . . . 1 mom. Till intäkt av kapital r ä k n a s : r ä n t a å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel, utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag, så ock intäkt genom överlåtelse av r ä t t till utdelning å aktie, banklott eller andel, som nyss sagts, där aktien, banklotten eller andelen förblir överlåtarens egendom, allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse. 2 mom. Till intäkt — — — bedriven rörelse. 3 mom. Har, då aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag övergått från en ägare till annan, överlåtaren behållit en eller flera av de till aktien, lotten eller andelen hörande kupongerna eller eljest förbehållit sig rätten att lyfta utdelningen, då den blir för lyftning tillgänglig, skall sagda utdelning r ä k n a s såsom intäkt för överlåtaren. I Se vidare anvisningarna.) 39 §. 7 mom. F r å n bruttointäkt, varom i 38 § 1 mom. förmäles, må avdrag göras för förvaltningskostnad ävensom med den inskränkning, som följetav stadgandena i 44 § 1 och 2 mom., för r ä n t a å gäld, som icke skolat avdragas enligt bestämmelserna i 22, 25, 29, 33 och 36 §§ samt i 2 mom. av denna paragraf. 2 mom. F r å n bruttointäkt — — — i utlandet. (Se vidare anvisningarna.)

44 §. 7 mom. H a r svenskt aktiebolag, som upptagit lan mot obligationer, därvid träffat villkor, varigenom storleken av r ä n t a n å obligationerna, helt eller delvis, gjorts beroende av bolagets bestämmande eller av det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet, må räntan, i den m å n den gjorts på dylikt sätt beroende, icke av bolaget avdragas såsom kostnad. 2 mom. Svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk ekonomisk förening, som åtnjutit utdelning eller vinst genom utskiftning, varom i 54 § första stycket a) förmäles, äger njuta a v d r a g i fråga om r ä n t a å sådan gäld, som belöper ä värdehandlingar, beträffande vilka full frihet från skattskyldighet för utdelningen eller vinsten genom utskiftning föreligger, allenast med det belopp, varmed r ä n t a n överstiger utdelningen eller vinsten genom utskiftning, och i fråga om r ä n t a å sådan gäld, som belöper å värdehandlingar, beträffande vilka frihet från skattskyldighet för två tredjedelar av utdelningen föreligger, allenast med det belopp, varmed r ä n t a n överstiger två tredjedelar av utdelningen. 3 mom. Är skattskyldig berättigad till avdrag för ränta å upplånat

t

kapital och kan utredning ej vinnas, h u r u stor del av samma kapital hänför sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, skall i och för r ä n t a n s fördelning kapitalet hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångar. (C . , . . > [he vidare anvisningarna.)

46 §. 1 mom. Därest vid samma kommun. Avdrag ä r icke medgivet: för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri, såvida ej underskottet uppkommit vid avy t t r i n g a v sådana aktier eller andelar, som omförmälas i 35 § a n d r a stycket b), för underskott å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som u p p s t å t t därigenom, att avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan. 2 mom. I hemortskommunen sålunda uppburits. 3 mom. H a r gift 200 kronor •, IC s Yiunui.

(Se vidare anvisningarna.)

54 §. F r å n skattskyldighet frikaUas: a) svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning eller vinst genom utskiftning från bolag, som nu nämnts, för utdelning från förening, som nu nämnts, så ock för två tredjedelar av utdelning från utländskt bolag; dock att frikallelsen gäller: för bolag eller förening, som driver bank- eller annan penningrörelse, endast i den m å n utdelningen eller vinsten genom utskiftning härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet; samt för försäkringsaktiebolag endast i den mån utdelningen eller vinsten genom ^ utskiftning belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av utav bolaget idkad, sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse; b) medlem av av kapital; c) utlänning eller förordning åtnjutits; d) ägare av — — — avsedda ändamål; e) i riket kommunal inkomstskatt. Vad under a) i denna paragraf stadgas angående vinst genom utskiftning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om belopp, som svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening utbekommit av statsverket jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar A t t personer s a m m a paragraf. ( S e vidare anvisningarna.)

8 62 i H a r skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller h a r han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och h a r d ä r a v föranletts, att h a n icke blivit inom vederbörande kommun taxer a d till kommunal inkomstskatt eller a t t h a n blivit därstädes för lågt taxerad till sådan skatt, skall h a n där eftertaxeras till kommunal inkomstskatt för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering. Samma lag vare, därest förbindelse, varom i 28 § 2 mom. förmäles, icke behörigen fullgjorts. Eftertaxering m å icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort ä g a rum. H a r den skattskyldige avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo; dock a t t sådan taxering, med u n d a n t a g för fall som föranledes av underlåtenhet a t t fullgöra förbindelse enligt 28 § 2 mom., icke må ske senare än två å r efter u t g å n g e n av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering. (Se vidare anvisningarna.)

64 §. 1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ä g a r e av fastighet likställas den, som jämlikt 13 § är att anse såsom ägare eller är i ägares ställe skattskyldig för fastighet. 2 mom. Då den verkliga ledningen av ett bolags verksamhet utövas h ä r i riket, skall bolaget, ändå att dess säte ä r i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenskt, såvida bolaget, direkt eller genom förmedling av juridisk person, huvudsakligen äges a v svenska fysiska personer och bolagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper. 66 §. Med h&mortskommwn — —• — taxeringsåret mantalsskriven. F ö r den, — under beskattningsåret. F ö r oskift avlidnes hemortskommun. För bolag, som i 64 § 2 mom. omförmäles, gäller såsom hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av bolagets verksamhet vid taxeringsårets ingång utövats. För annan juridisk person än oskift dödsbo eller bolag, som nyss nämnts, gäller såsom hemortskommun den kommun, d ä r vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets i n g å n g haft sitt säte eller d ä r syssloman eller ombud vid nämnda tid v a r i t bosatt, (Se vidare anvisningarna.) 67 §.

Med utländskt bolag likställes i denna lag, utom såvitt angår 54 § a), främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom a n n a n h ä r i riket icke hemmahörande juridisk person.

9 76 §. Finnes uppenbart, att åtgärd, vars beskaffenhet från beskattningssynp u n k t äger betydelse, till sin verkliga innebörd ä r av a n n a n beskaffenhet än som uppgivits, skall beskattningsfrågans bedömande ske med hänsyn till åtgärdens verkliga innebörd. (Se vidare anvisningarna.) 77 §.

Där för tillämpningen av denna lag erfordras tabeller eller föreskrifter utöver vad de vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger Konungen utfärda sådana tabeller eller föreskrifter.

Anvisningar till 20 §.

3. Angående vad som är a t t hänföra till kapitalförlust i rörelse hänvisas till p u n k t 12 av anvisningarna till 29 §. Vad där stadgas angående sådan förlust i rörelse skall äga motsvarande tillämpning även för a n d r a förvärvskällor, dock a t t i fråga om a n n a n förvärvskälla än rörelse förlust på grund a v förstöring av eller skada å maskiner eller andra inventarier genom brand eller dylik händelse skall anses såsom kapitalförlust. till 22 §. 2. A v d r a g medgives — — — av jordägaren (jfr p u n k t 6 av anvisn i n g a r n a till 29 §). Såsom för — — — nödig bostadsbyggnad.

till 25 §.

3. A v d r a g för värdeminskning å maskiner och a n d r a inventarier falske på sätt och i den ordning, som enligt p u n k t 3 av a n v i s n i n g a r n a till 29 § gäller om a v d r a g för värdeminskning å dylika t i l l g å n g a r i rörelse. F a s t a maskiner och andra inventarier, som h a v a till uppgift att göra byggnad användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för

10 människor eller för förvaringsändamål, böra inräknas i byggnadens värde och således bliva föremål för avskrivning enligt p u n k t 2 h ä r ovan. Till fasta maskiner och a n d r a inventarier, som här avses, äro särskilt att hänföra hissar med tillbehör, spisar, uppvärmningsanordningar, vattenledningar med tillhörande anordningar för tvättning och bad samt avloppsledningar och vattenklosetter.

till 28 §. 1. Till intäkt av rörelse hänföras samtliga intäkter i penningar eller varor, som influtit i rörelsen. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är a t t r ä k n a med och i n g å r såsom ett led i den förvärvsverksamhet, varom fråga är. H i t r ä k n a s alltså inflytande betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige för i handel eller tillverkar, eller för arbete, som utförts i hans rörelse. Jämväl avyttring av till rörelsen hörande maskiner eller andra inventarier, som icke ingå i värdet å byggnad (se punkt 6 av anvisningarna till 29 §) äro, oavsett om samma tillgångar enligt allmän lag äro att hänföra till lös eller fast egendom, att anse såsom en i rörelsen normalt ingående transaktion (yrkesmässig, till skillnad från sådan avyttring, varom förmäles i 35 §) och behandlas för den skull även vad som därigenom inflyter såsom intäkt av rörelsen. Detsamma gäller i fråga om a v y t t r i n g av p a t e n t r ä t t eller annan rättighet, som rörelseidkaren förvärvat för utnyttjande i rörelsen, eller av obligationer, aktier eller andra dylika kapitaltillgångar, som tillhört rörelsen. Vad nu sagts är tillämpligt jämväl för det fall, att rörelseidkaren överlåter rörelsen till annan. Denna överlåtelse utgör så a t t säga den sista affärshändelsen i hans rörelse, och vad därvid erhålles i ersättning för varor och andra tillgångar, varom ovan förmäles, ävensom för rörelsen själv är att hänföra till intäkt av rörelsen. P å samma sätt behandlas ersättning för utfästelse att icke utöva viss verksamhet. Däremot räknas icke hit sådan intäkt, som till den skattskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utanför vad som normalt är att anse som driftinkomst, såsom exempelvis vid a v y t t r i n g av personlig lösegendom eller vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelsen avsedd fastighet eller gruva — med undantag dock ifråga om därtill hörande maskiner och a n d r a inventarier, som icke skola inräknas i värdet å byggnad. Den intäkt, som erhålles genom en dylik, oberoende av rörelsen verkställd avyttring, skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen för förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet och bedömas efter de för denna förvärvskälla stadgade grunder. I enlighet härmed skall alltså en skattskyldig, som driver jordstyckningsrörelse eller som eljest idkar handel med fastigheter, såsom i n t ä k t av rörelsen upptaga vad som influtit vid försäljning av en till rörelsen

11 hörande fastighet eller del därav, oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för dess innehavande, varefter frågan om och i vad m å n nettointäkt uppstått genom försäljningen kommer att bero på resultatet av rörelsen i sin helhet under beskattningsåret. Om däremot en industriidkare a v y t t r a r någon för hans industriella verksamhet avsedd fastighet, skall allenast vad av försäljningssumman belöper å sådana till fastigheten, hörande maskiner och andra inventarier, som icke skola inräknas i värdet å byggnad (se punkt 6 av anvisningarna till 29 §), hänföras till intäkt av rörelsen; i den mån återstoden av försäljningssumm a n innefattar vinst, är denna att betrakta såsom vinst å icke yrkesmässig a v y t t r i n g av fastighet och, därest de i 35 § angivna förutsättningarna föreligga, skall densamma upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. 2. Ränteintäkt samt utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar är i allmänhet att räkna som intäkt av förvärvskällan kapital. Stundom skall dock r ä n t e i n t ä k t hänföras till intäkt av rörelse, nämligen dä det kapital, v a r a v intäkten flutit, är att anse som tillhörande rörelsen. Detta kan vara fallet, även om kapitalet icke för tillfället användes i rörelsen, ifall det blott står till disposition för dylik användning. Kapital, som icke är avsett att tagas i bruk för rörelsen utan hålles därifrån avskilt, är däremot icke att anse såsom tillhörande rörelsen. I följd h ä r a v får i regel ränteintäkt, som uppbäres av aktiebolag och andra juridiska personer, som driva rörelse, anses utgöra intäkt av rörelse. Av det ovan sagda följer ock, att utdelning å aktier, banklotter eller andelar i ekonomiska föreningar är att r ä k n a som intäkt i rörelsen i sådana fall, då aktierna, lotterna eller andelarna innehafts i och för rörelsen. Så. är vanligen förhållandet i rörelse, som bedrives av aktiebolag eller annan juridisk person, men även i rörelse, som drives av fysisk person, k a n stundom förhållandet v a r a detsamma, exempelvis då rörelseidkare använder sig av ett för ändamålet i n r ä t t a t bolag för drivande av viss verksamhetsgren eller för beredande av affärslokal åt rörelsen eller då h a n eljest äger aktier i bolag, som står i n ä r a affärsförbindelse med honom. 3. 4. 5. Vad i. 2 mom. av denna paragraf sägs rörande användning a\ försäkringsbelopp till anskaffande av egendom i stället för den, som förlorats, äger motsvarande tillämpning, d å försäkringsbelopp utfallit på grund av skada å egendomen och användes till skadans botande. Såsom intäkt av rörelse skall även upptagas ersättning på grund av försäkring mot utebliven dylik intäkt. I vissa fall för bolaget. e. — : —

•

12 7. Såsom intäkt av rörelse skall upplagas även vad som av statsverket utbekommits jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariskt bankbolags tillgångar. till 29 §.

3. Kostnaden för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier bör avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag. Är sådan tillgång underkastad hastig förbrukning, vilket i regel kan anses vara fallet, när den beräknas h a v a en varaktighetstid av högst tre år, må dock under anskaffningsåret avdragas hela kostnaden för dess anskaffande. Värdeminskningsavdrag bör fördelas på ett antal år i följd med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade belopp, att anskaffningskostnaden för tillgången kan till fullo avdragas under den tidrymd, den är ekonomiskt användbar, och bör det årliga avdraget i regel bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostnaden. K a n nöjaktig utredning icke åstadkommas om anskaffningskostnaden eller om de avdrag, som å densamma tidigare ägt rum, må avdraget ske med viss procent å bokförda värdet eller å annat värde, som kan finnas skäligt. Vid bestämmandet av värdeminskningsavdragets årliga belopp skall hänsyn t a g a s till omständigheter, som k u n n a föranleda, att tillgångens nytta för rörelsen begränsas till förhållandevis kort tid, såsom då tillgången anskaffats för utnyttjande av en konjunktur, som synes osäker, eller för begagnande av ett särskilt arbetstillfälle. K a n den skattskyldige icke sig till förmån i beskattningsavseende utnyttja det på visst å r belöpande värdeminskningsavdraget, så ock där eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, må det kunna tillstädjas honom att i stället tillgodogöra sig avdraget för annat, senare år. Ådagalägges, att värdet av tillgång nedgått avsev ä r t mera än som motsvarar sammanlagda beloppet av de tidigare verkställda och på året belöpande värdeminskningsavdragen, må medgivande kunna lämnas den skattskyldige att för året eller för vissa år tillgodor ä k n a sig ökat avdrag. Dylik ökning må jämväl kunna medgivas, där sådan i särskilt fall finnes skälig med hänsyn till rörelsens växlande resultat. Då tillgång av här omförmälda slag avyttras, får a v d r a g göras för anskaffningskostnaden, i den mån denna icke tidigare avdragits. Lägges av ovan anförd anledning bokförda värdet till g r u n d för beräknandet av värdeminskningsavdrag, skall iakttagas, att a v d r a g ej må göras med större belopp än som i räkenskaperna avskrivits. 4. Avdrag får jämväl ske för värdeminskning, som p a t e n t r ä t t och liknande tidsbegränsad rättighet, vilken rörelseidkare förvärvat för utnyttjande vid en av honom driven tillverkning, undergått på g r i n d av minskning av giltighetstiden, och skall avdraget fördelas på giltighetstiden, så

13 att under densamma anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen. Blir före giltighetstidens u t g å n g en tillgång av nu förevarande art värdelös på g r u n d av n y a uppfinningar eller eljest ändrade förhållanden, får den resterande anskaffningskostnaden omedelbart avdragas. P a t e n t r ä t t eller liknande rättighet, vilken rörelseidkare tillgodogör sig genom a t t överlåta exploateringen d ä r a v till annan, skall icke behandlas enligt regeln i denna punkt. Sådan rättighet är att anse såsom v a r a och skall behandlas enligt reglerna för dylik tillgång. 5. A v d r a g för värdeminskning å obligationer, aktier och a n d r a dylika kapitaltillgångar, som tillhört rörelsen, eller för värdeminskning å r ä t t i g heter av good wills natur, vilkas värde icke kan anses i verkligheten begränsat till viss tid, må ske med belopp, varmed värdet nedgått enligt vad inträffade omständigheter göra uppenbart eller sannolikt. Värdepapper, varmed i bank- eller annan penningrörelse idkas handel eller som av försäkringsanstalt användas för placering av anstaltens fonder, skola icke behandlas enligt regeln i nästföregående stycke; de ä r o a t t anse såsom varor och skola behandlas såsom sådana. Enligt första stycket av punkt 5 skola däremot behandlas aktier, tillhöriga idkare av bank- eller a n n a n penningrörelse eller försäkringsrörelse, för den händelse innehavet av aktierna utgör ett led i organisationen av rörelsen, såsom då viss verksamhetsgren drives genom förmedling av dotterbolag eller då särskilt fastighetsaktiebolag bildats för beredande av affärslokal åt rörelseidkaren. 6. A v d r a g medgives ock för värdeminskning, som byggnad, vilken ä r avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Är på grund av särskilda omständigheter byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn härtill tagas. I fråga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år, må byggnadskostnaden i sin helhet avdragas det år, utgiften för byggnadens uppförande ägt rum. I byggnads värde böra inräknas fasta maskiner och a n d r a inventarier, som hava till uppgift att göra byggnaden användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för människor eller för förvaringsändamål (se andra stycket av punkt 3 i anvisningarna till 25 §). Höra till byggnad maskiner eller a n d r a inventarier, vilka det icke avsetts a t t enligt vad nu är sagt inräkna i byggnadens värde, skall vid beräknandet av sagda värde bortses från sådana inventarier. 7. För substansminskning vid tillgodogörande av naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott m. m. får avdrag ske i form av årlig avskrivning tried skäligt belopp, som bör så avpassas, att anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen under den tid, tillgången beräknas räcka. I anskaffningskostnaden inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller a n n a t förvärv av fyndigheten u t a n jämväl de kostnader, som nedlagts för fyndighetens exploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid

14 gruva eller anläggning av utfartsvägar vid stenbrott m. m. dyl., allt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom kostnader i den löpande driften. 8. Har skattskyldig, som för handelsböcker, i räkenskaperna gjort avdrag för värdeminskning å tillgångar, beträffande vilka enligt punkterna 3 och 4 dylika avdrag må ske, annorledes än som överensstämmer med skälig tillämpning av de i nämnda punkter givna regler, böra dock, om den skattskyldige sådant yrkat, räkenskaperna icke i förevarande avseende frångås vid beskattningen, för den händelse de äro så fullständigt och tydligt förda, att taxeringsmyndigheten finner sig kunna med dylika räkenskaper år efter år utan svårighet följa de i räkenskaperna företagna avskrivningsåtgärderna och därvid kontrollera, att värdeminskningsavdrag icke göres för andra tillgångar eller med sammanlagt högre belopp än som lagligen må genom dylika avdrag avskrivas. Särskilt bör med avseende å räkenskaperna fordras, att de tillgångar, varom fråga är, äro väl avskilda från övriga tillgångar samt ordentligt förtecknade med noggrant angivande av dels de gjorda nyanskaffningarna och dels de verkställda avskrivningarna, liksom även att, därest avskrivning äger rum medelst avsättning till förnyelsefond eller annan dylik fond, ordentlig förteckning dessutom göres å de avskrivningar, vilka skola anses vara genom avsättningen verkställda. Då här omförmält yrkande bifalles, skall iakttagas, att i den mån nu ifrågavarande tillgångar vid tidigare taxering blivit genom i beskattningsavseende medgivna avskrivningar satta i värden, som äro lägre resp. högre än värdena enligt räkenskaperna, skillnaden mellan förstnämnda värden och värdena enligt räkenskaperna skola belasta resp. gottskrivas rörelsen för det första räkenskapsår, för vilket räkenskaperna godtagas såsom i förevarande avseende normerande för taxeringen. Om den skattskyldige det önskar, bör honom emellertid icke förmenas att fördela den omförmälda skillnaden på det nu nämnda räkenskapsåret och det eller de två räkenskapsår, som följa närmast efter detsamma. Befinnas den skattskyldiges tidigare räkenskaper icke vara förda med sådan ordning, att de bedömanden, varom i det närmast föregående stycket förmäles, kunna med nöjaktig säkerhet göras, kan detta förhållande utgöra tillräcklig anledning för taxeringsmyndigheten att A^ägra bifall till den skattskyldiges yrkande, att avskrivningarna å här ifrågavarande tillgångar skola i beskattningsavseende följa räkenskaperna. Sedan taxering skett med tillämpning av stadgandena i denna punkt, skall därefter förfaras på enahanda sätt, intill dess taxeringsmyndigheten finner skäligt att annorledes bestämma. 9. Har rörelseidkare upptagit tillgång, vara avskrivning må ske enligt reglerna i punkterna 3—8, till högre värde än det belopp, vartill tillgången anskaffats eller vartill den varit vid utgången av närmast föregående beskattningsår upptagen, och har detta skett utan att vara betingat av å tillgången nedlagda kostnader, är sådan värdehöjning icke

15 f att anse såsom intäkt, men är å andra sidan rörelseidkaren icke berättigad att göra avdrag för minskning av den del av tillgångens av honom upptagna värde, som motsvaras av höjningen. Vad nu sagts gäller icke det fall, att rörelseidkare, som i och för sin rörelse varit delägare i aktiebolag eller solidariskt bankbolag, i räkenskaperna uppfört tillgångar, som tillskiftats honom från bolaget, till högre belopp än det, varmed hans tillgångar enligt räkenskaperna minskats till följd av att aktierna eller lotterna avförts ur räkenskaperna eller, vid nedsättning av det utskiftande bolagets kapital, blivit i räkenskaperna nedskrivna. Sålunda utskiftade tillgångar äro nämligen att anse såsom intäkt av rörelsen; avskrivning å dem får ske efter deras beskaffenhet enligt ovan givna regler. Har egendom anskaffats medelst användande av ersättning på grund av försäkring, må avdrag för värdeminskning å egendomen icke tillgodonjutas för den del av anskaffningskostnaden, vilken bestritts med ersättningsbelopp, som på grund av 28 § 2 mom. andra punkten icke skolat upptagas såsom skattepliktig intäkt. 10. För svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar är rätten till avdrag för gäldränta i vissa fall begränsad; se härom 44 § 1 och 2 mom. 11. Såsom speciella för rörelse utgående skatter eller avgifter till det allmänna må nämnas vissa tillverkningsskatter, stämpelavgifter, tulloch hamnumgälder, skogsaccis, skogsvårdsavgift, nöjesskatt m. m. dyl. Däremot få allmänna skatter till stat eller kommun icke avdragas (se 20 §). 12. I anslutning till vad som enligt anvisningarna till 28 § betecknats såsom intäkt i rörelse, skall såsom driftförlust i denna förvärvskälla anses uteblivandet av en intäkt, som normalt bort inflyta i rörelsen. Detta innebär, att intäktens uteblivande skall vara av sådan beskaffenhet, att det i den förvärvsverksamhet, varom fråga är, kan räknas med eventuellt uppkommande förlust i stället för vinst samt att förlusten alltså ingår såsom ett led i förvärvsverksamheten. Hit räknas alltså exempelvis till följd av köpares insolvens utebliven betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige fört i handel eller tillverkat, prisfall å dylika varor eller produkter under inköps- eller tillverkningspris, förstöring eller försämring av varulager, tillverkningar, lager av råvaror och förbrukningsartiklar eller dyl., utebliven återbetalning av lån, som skattskyldig i av honom driven penningrörelse utlämnat på förfalskade lånehandlingar m. m. dyl. I dylika fall är skattskyldig berättigad att i beskattningsavseende göra nödig nedskrivning å varulagrets värde eller erforderlig avskrivning å utestående fordringar eller vidtaga därmed jämförlig åtgärd för minskande av sin eljest skattepliktiga inkomst. Hit räknas jämväl förlust, som genom brand eller dylik händelse drabbat till rörelsen hörande inventarier. Däremot räknas icke hit förlust, som skattskyldig kan hava lidit vid sidan av vad som normalt ingår såsom ett led i förvärvsverk-

16 samheten, således i regel icke genom borgensförbindelse. Den förlust, som föranledes av en dylik, oberoende av rörelsen uppkommen skada, är att anse såsom kapitalförlust. J ä m v ä l förlust å byggnad genom b r a n d eller dylik händelse är att hänföra till kapitalförlust. Uppstår förlust vid försäljning av till rörelsen hörande fastighet eller byggnad, ä r även denna att anse såsom kapitalförlust, såvida den ej enligt 35 § skall bedömas såsom förlust å tillfällig förvärvsverksamhet (jfr a n d r a stycket a v punkt 1 i anvisningarna till 28 §). 13. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, gäller vad om sådana är stadgat beträffande jordbruk (se 22 § och dithörande anvisningar punkt 6). 14. När under 1) i 29 § 2 mom. såsom villkor för aktiebolags eller ekonomisk förenings r ä t t att göra avdrag för pristillägg, r a b a t t eller annan sådan utdelning, som lämnats delägare eller medlem annorledes ä n i omedelbart s a m m a n h a n g med köp eller försäljning, föreskrives, a t t grundern a för utdelningen skola h a v a varit bestämda före köpet eller försäljningen, innebär detta, att det skall före köpet eller försäljningen hava genom avtal, bestämmelse i bolagsordning eller stadgar eller på annat sätt slutgiltigt fastslagits, h u r u utdelningen skall beräknas, så att icke efteråt erfordrats ytterligare överenskommelse eller beslut för beloppets fixerande. Om det t. ex. först på kommande bolagsstämma eller föreningss a m m a n t r ä d e skall bestämmas, om eller efter vilken g r u n d utdelningen skall utgå, är det n ä m n d a villkoret icke uppfyllt. Bestämmelserna i 29 § 2 mom. inskränkas genom föreskrifterna i 43 §. till 30 §. 1. '2. Vid beräkning trafikförsäkringsrörelse, ävensom, med ned a n angiven inskränkning, för ökning av utjämningsfonderna, i den m å n denna ökning icke överstiger vinsten å själva försäkringsrörelsen, beträffande försäkringsaktiebolag minskad med av bolaget åtnjuten utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbekommen utskiftningsskatt, allt i den m å n bolaget jämlikt 54 § är frikallat från skattskyldighet därför. Denna vinst f) utgående försäkringsfond för egen räkning. A v d r a g för av brandskada. Med utjämningsfond försäkringsaktiebolags reservfond. Den på — — — livräntor, undantaget. Nedsättning av före ändringen. A v d r a g må till försäkringstagare. 3. — 4. 5. 6.

17 till 35 §. 1. Är fråga om beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet, som ingått i den skattskykliges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna till 28 § är stadgat rörande avyttring av maskiner och inventarier, som höra till rörelse. I följd härav skall, om i fastigheten finnas maskiner och andra inventarier, vilkas värde icke skall inräknas i värdet å byggnad (se punkt 6 av anvisningarna till 29 §), avdrag göras för det på dessa tillgångar belöpande värdet, sådant detsamma enligt avyttringsvillkoren eller eljest skäligen bör beräknas. 2. Bestämmelsen i 35 § andra stycket b) gäller jämväl, då det är ett flertal genom intressegemenskap förbundna personer som böra anses hava i verkligheten drivit den av bolaget eller föreningen idkade rörelsen. 3. Då svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller utländskt bolag i samband med nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgång till delägare i bolaget, skall så anses som om den utskiftade tillgången tillfallit delägaren genom avyttring av hans mot densamma svarande andel i bolaget. Vinst, som vid sådan utskiftning uppkommer för delägaren, behandlas såsom inkomst av rörelse, därest delägaren innehaft andelen i och för någon av honom idkad rörelse, men i annat fall är den att betrakta såsom vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom och skall, därest de i 35 § angivna förutsättningarna föreligga, upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst). 4. Har egendom, som make erhållit vid bodelning, före äktenskapets ingående eller under äktenskapet av honom förvärvats genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång, skall frågan, huruvida och i vad mån skattepliktig realisationsvinst skall anses föreligga, bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. till 38 §. 2. Till intäkt av föreningen. Såsom utdelning från ekonomisk förening anses jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats. 3. Utdelning å svensk aktie, svensk banklott, andel i svensk ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag kan för mottagaren därav hänföras till intäkt av kapital endast såvida han vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, var ägare av aktien, banklotten eller andelen eller ock sådant fall föreligger, som avses i 38 § 3 mom. Huruvida aktien, banklotten eller andelen innehafts längre eller kortare tid är härvid utan betydelse. Har däremot utdelningens mottagare förvärvat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien, banklotten eller andelen, är för honom utdelningen icke att räkna såsom

IS

intäkt av kapital utan under de i 28 eller 35 § angivna förutsättningar såsom intäkt av rörelse eller av tillfällig förvärvsverksamhet. 4. Från inkomst, som härflutit av fastighet i utlandet, får avdrag ske för vad som av inkomsten använts för fastigheten, såsom för ny- eller ombyggnad. Från inkomst, som härflutit av rörelse i utlandet, må likaledes avdrag göras för vad som av inkomsten använts för rörelsen, exempelvis för ny- eller ombyggnad av i rörelsen använda fastigheter och anläggningar. För att sådant avdrag må ske erfordras dock, att inkomsten under beskattningsåret på ovan angivna sätt disponerats. Reserveras inkomsten för att framdeles användas för det ena eller andra ändamålet, är den underkastad beskattning. Har underskott uppkommit å fastighet i utlandet eller å rörelse därstädes, må avdrag för sådant underskott göras endast från annan intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet, men får däremot avdrag icke ske från annan intäkt av kapital och ej heller enligt 46 §. Med rörelse i utlandet avses sådan rörelseverksamhet, som därstädes självständigt bedrivits. Har i utlandet bedriven rörelse utgjort allenast en gren (filial) av en rörelse inom riket, upptagas av rörelsen i dess helhet härflutna intäkter såsom intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av anvisningarna till 28 §). 5. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall, såsom av 67 § framgår, i regel tillämpas jämväl å utdelning från annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. Oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, anses såsom en här i riket icke hemmahörande juridisk person (jfr punkt 4 i anvisningarna till 53 §). Utdelning från sådant dödsbo till i Sverige bosatt delägare av inkomst, som förvärvats under den tid delägarna suttit i oskift bo — men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade tillgångar — skall således här i riket bliva föremål för beskattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undantag i 54 § första stycket e). till 39 §. 1. Vid beräkningen av inkomsten av kapital får med den inskränkning, som följer av stadgandena i 44 § 1 och 2 mom., avdrag göras för all gäldränta, som icke skall avdragas från intäkterna av andra förvärvskällor. Härav följer, att, om den skattskyldige utbetalt dylik gäldränta men icke åtnjutit intäkt av kapital eller han haft sådan intäkt till lägre belopp än gäldräntan, förvärvskällan kapital kommer att utvisa underskott. För sådant underskott får den skattskyldige sedermera åtnjuta avdrag på sätt och i den ordning, som i 46 § stadgas. Belöper på annan förvärvskälla så stor gäldränta, att intäkten av förvärvskällan icke förslår till täckande av räntan, får den överskjutande gäldräntan icke avdragas vid beräkningen av inkomsten av kapital. Det underskott, som

på grund av gäldräntan kan uppstå i förvärvskällan i fråga, får avdragas endast uti den i 46 § föreskrivna ordning. 2. . till 44 §. 1. Vad i 44 § 1 mom. sägs om obligationer skall gälla även om andra för lån eller särskilda delar därav utfärdade förskrivningar, ändå de ej äro löpande eller ej betecknats såsom obligationer. Vad i nämnda mom. sägs angående lån, vars ränta gjorts beroende av det låntagande bolagets bestämmande, skall äga tillämpning jämväl för den händelse bestämmandet visserligen formellt utövas av annan men får anses i verkligheten ankomma på låntagaren. 2. Den i 44 § 3 mom. meddelade särskilda regel för fördelning av gäldränta skall användas, i den mån utredning ej kan vinnas, att gäldränta hänför sig till viss förvärvskälla. Vid prövningen av frågan, huruvida ett upplånat kapital i verkligheten hänför sig till den ena eller andra förvärvskällan, är det i regel av underordnad betydelse, att tillgångar tillhörande den ena eller andra förvärvskällan lämnats såsom säkerhet för lånet. Vad utredningen skall avse att visa är, att det upplånade kapitalet kan anses hava använts i eller disponerats för viss förvärvskälla. I fråga om skattskyldig, som haft ordnad bokföring, bör, då utredningen ej föranleder till annat, det upplånade kapitalet i regel fördelas i förhållande till det bokförda värdet av tillgångarna i de olika förvärvskällorna. Endast om tillgångarna i viss förvärvskälla i den skattskyldiges bokföring värdesatts orimligt lågt eller orimligt högt i jämförelse med tillgångarna i annan förvärvskälla, skola de bokförda värdena frångås och tillgångarnas värde i stället beräknas till saluvärdet eller, därest därigenom ett lägre värde erhålles, den faktiska anskaffningskostnaden. Såsom fast egendoms saluvärde skall anses taxeringsvärdet. För skattskyldig, som icke haft ordnad bokföring, får i regel fördelningen av upplånat kapital ske i förhållande till saluvärdet av tillgångarna i de olika förvärvskällorna. Därest tillgångarna i en förvärvskälla äro i stort sett desamma år från är, under det att storleken av tillgångarna i en annan förvärvskälla är underkastad växling, är man ofta berättigad antaga, att till den förra förvärvskällan bör för de olika åren hänföras oförändrat gäldbelopp. Så kan det exempelvis, om ett aktiebolag driver rörelse samt dessutom äger aktier och till rörelsen icke hänförliga fastigheter, ofta antagas, att till aktierna och till fastigheterna böra hänföras år från år oförändrade gäldbelopp, under det att däremot den till rörelsen hänförliga gälden växlar. 3. Vad i 44 § 3 mom. stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl vid fördelningen av ränta mellan olika förvärvskällor, även om intäkten från någon förvärvskälla icke skulle vara skattepliktig, exempelvis vid beräk-

20 ning av upplånat kapital, som skall hänföras till ett svenskt aktiebolags innehav av aktier i ett annat bolag, eller när utländskt bolag drivit rörelse här i riket, till 54 §. 1. Den befrielse från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska bolag, som enligt 54 § a) är medgiven svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar, har avseende j ä m v ä l å utdelning, som uppburits efter annan grund än i förhållande till innehavda aktier, lotter eller andelar, dock icke utdeL ning, för vilken det utdelande företaget må njuta a v d r a g enligt 25 § 1 mom. sista stycket eller 29 § 2 mom. I vad mån utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbekommen utskiftningsskatt, vilken tillfallit försäkringsaktiebolag, som driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, skall anses belöpa på aktieägarna i denna deras egenskap, får avgöras enligt av Konungen fastställda grunder för bolaget eller bolagsordningen. 2. till 76 i Den omständigheten, att en åtgärd, exempelvis en utbetalning, i beskattningsavseende skall bedömas olika efter som åtgärden finnes h a v a den ena eller den andra innebörden, medför stundom en frestelse för den skattskyldige att giva åtgärden en med dess verkliga innebörd icke överensstämmande beteckning i avsikt att dymedelst bereda sig eller a n n a n lindring i beskattningen. Det inträffar exempelvis, att vad som av ett aktiebolag angives v a r a avlöning eller annan ersättning och avdrages såsom driftkostnad befinnes rätteligen böra anses såsom utdelning. Det inträffar även, att näringsidkare såsom driftkostnad under missvisande r u b r i k avdrager förlust, som rätteligen är att hänföra till kapitalförlust, eller utgift, som rätteligen icke vidkommer hans företag. Det förekommer ock, a t t den oriktiga beteckningen av en å t g ä r d k a n v a r a av beskaffenhet att åstadkomma obehörig skärpning av beskattningen, såsom då egendom, som uppgives hava förvärvats genom köp och som kort efter förvärvet sålts för högre pris ä n den erlagda köpeskillingen, finnes h a v a åtkommits genom fång, som rätteligen bort i huvudsak anses såsom gåva. I fall, då oriktighet av här ifrågavarande beskaffenhet uppdagas av taxeringsmyndigheten, bör rättelse vidtagas i enlighet med grundsatsen att i all lag skall aktas vad hans uppsåt var, som lagen gjorde. De svårigheter, som kunna v a r a förbundna med tydandet av åtgärders verkliga innebörd, böra emellertid föranleda till varsamhet vid handhavandet av h ä r ifrågavarande prövning. P a r a g r a f e n s ordalag innefatta en maning till taxeringsmyndigheten att ä n d r a allenast då det vid noggrann prövning framgår, a t t grundad anledning därtill föreligger.

21 I sädana fall, där det finnes uppenbart, att avlöning eller annan dylik betalning, som av aktiebolag lämnas till någon, som direkt eller indirekt har andel i bolaget, eller sådan persons anhörig eller eljest någon, som I står honom nära, har karaktär av utdelning av vinst å andelen, må bolaget icke göra avdrag för utbetalningen, till den del den har sådan karaktär, även för den händelse det utbetalda icke i mottagarens hand kan bedömas såsom utdelning av den anledning, att mottagaren icke själv är delägare i bolaget. Såsom omständigheter, som böra tagas i betraktande vid övervägandet, huruvida utbetalning, som här avses, skall för bolagets del anses såsom utdelning, må nämnas, att utbetalningen är betydande i förhållande till bolagets intäkt, att mottagaren eller anhörig till honom eller annan, som står honom nära, har ett förhållandevis betydande intresse i bolaget och att av mottagaren åt bolaget förrättat arbete icke står i rimligt förhållande till betalningen.

22 Förslag till ä n d r i n g a r i förordningen

o m statlig i n k o m s t - o c h f ö r m ö g e n h e t s skatt. 1 §.

Till staten skall — — •— förordning givna bestämmelser. Angående inkomst- och förmögenhetsskatt, som skall erläggas såsom kupongskatt å utdelning från svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, så ock angående r ä t t för den som uppbär sådan utdelning att åtnjuta mot kupongskatt svarande avdrag å skatt enligt denna förordning, ä r särskilt stadgat. Angående taxeringsmyndigheter och — — — i gällande taxeringsförordning.

3 i Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje stycket, 64—66 och 76 §§ kommunalskattelagen skola äga motsvarande tillämpning vid taxering till inkomstoch förmögenhetsskatt. Likaledes skola till efterrättelse.

4§. 1 mom. F r å n sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande aAT föreskriften i 31 § första stycket, a v d r a g ske för underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från a n n a n förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att underskott å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig a v y t t r i n g a v fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri, m å a v d r a g a s endast om och i den m å n den skattskyldiges inkomst från a n n a n sådan förvärvskälla därtill förslår eller ock underskottet uppkommit vid avyttring av sådana aktier eller andelar, som om förmälas i 35 § a n d r a stycket b) kommunalskattelagen; allmänna skatter, som av den skattskyldige under beskattningsåret här i riket erlagts, med u n d a n t a g av kronoutskylder. Skattskyldig, som kommunalskattelagen sägs. 2 mom. Gift kvinna — d ä r sägs.

6 i. 1 mom. Skyldighet att erlägga 29 och 30 §§ sägs: a) fysisk person års taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar; b) svenska aktiebolag ort förvärvats; c) utländska bolag; för inkomst års taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. 2 mom. Vanliga handelsbolag bolagets verksamhet. 3 mom. Avlider skattskyldig — — — den avlidne. 7 i Från skattskyldighet

frikallas:

g) svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning eller vinst genom utskiftning från bolag, som nu nämnts, för utdelning från förening, som nu nämnts, så ock för två tredjedelar av utdelning från utländskt bolag; dock att frikallelsen gäller: för bolag eller förening, som driver bank- eller annan penningrörelse, endast i den mån utdelningen eller vinsten genom utskiftning härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet; samt för försäkringsaktiebolag endast i den mån utdelningen eller vinsten genom utskiftning belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av utav bolaget idkad sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse. h) här i riket — och förmögenhetsskatt. Vad under g) i denna paragraf stadgas angående vinst genom utskiftning skall äga motsvarande tillämpning i fråga om belopp, som svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening utbekommit av statsverket jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. Att personer • samma paragraf. 12 §. 1 mom. Skyldighet att erlägga

29 och 30 §§ sägs:

c) fysiska personer, vilka icke varit här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke varit här i riket bosatta, samt utländska bolag:

24 för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier och svenska banklotter. Medlem a v konungahuset • mom. meddelade föreskrifter. 2 mom. Med här i i detta mom. När skattskyldigheten för förmögenhet är begränsad genom vad i 1 mom. c) h ä r ovan stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen a v d r a g ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet, skattskyldigheten omfattar. (Se vidare anvisningarna.) 15 §. Till g r u n d för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatt skall läggas sammanlagda beloppet av den skattskyldiges taxerade inkomst samt en femtiondel av hans och i förekommando fall hans omyndiga barns skattepliktiga förmögenhet (förmögenhetsdelen). Ä r h a n skattskyld i g allenast för inkomst eller allenast för förmögenhet, skall till grund för skattens beräkning läggas inkomsten eller förmögenhetsdelen efter ty nyss är sagt. F ö r fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit h ä r i riket bosatta, skall dock förmögenhetsdelen ej upptagas med högre belopp än det, vartill den taxerade inkomsten uppgått. Det sålunda bestämda — tiotal kronor, bortfaller. 18 §. 1 mom. Inkomst- och förmögenhetsskatt utgår dels för samtliga skattskyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer och oskifta dödsbon, när det beskattningsbara beloppet överstiger 8 000 kronor, med visst tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt). 2 mom. Bottenskattens grundbelopp utgör: a) för fysiska personer och oskifta dödsbon: fyra procent av det beskattningsbara beloppet; b) för svenska aktiebolag, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den m å n inkomsten belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, för svenska solidariska bankbolag, ekonomiska föreningar och sparbanker samt för utländska bolag: fem procent av det beskattningsbara beloppet; c) för svenska försäkringsanstalter, vad beträffar försäkringsaktiebolag i den m å n inkomsten icke belöper å aktieägarna i denna deras egenskap: åtta procent av det beskattningsbara beloppet; d) för a n d r a skattskyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan: fyra procent av det beskattningsbara beloppet.

25 3 mom. Tilläggsskatten utgör: n ä r det beskattningsbara beloppet icke överstiger 16 000 kronor: en procent a v den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 8 000 kronor; när det beskattningsbara beloppet överstiger 80 kr. för 16 000 kr. och 2av %återstoden 16 000 kr.men icke 24 000 kr.: > » » » » » » » » 32 000 : 24 000 » 3 % 240 24 000 » » 40 000 » 480 » » 32 000 » » 4 % » 32 000 » » » 50 000 » : » 800 » » 40 000 » » 5 % » 40 000 » » » 65 000 » » 50 000 » » 1300 » » 50 000 » » 6 % » » 80 000 » » 65 000 » » 2 200 » » 65 000 » » 7 % » » » 100 000 » 80 000 » » 3 250 » » 80 000 » » 8 % » » 125 000 » » 100 000 » » 4 850 » » 100 000 > » 9 % » » » » » » » » » » 125 000 150 000 7100 » 10 % 125 000 » » 200 000 » 150 000 » » 9 600 » » 150 000 » » 11 % » » 250 000 » 15100 » » 200 000 » »12 % » » 200 000 » » » 300 000 » 21100 » » 250 000 » »13 % » » 250 000 » » » 400 000 j » 300 000 » » 27 600 » » 300 000 » » 14 % » » 500 000 » 41600 » » 400 000 » » 15 % » » 400 000 » » » » 600 000 » J 56 600 » » 500 000 » »16 % » 500 000 » » » » » » » » » » 600 000 700 000 » : 72 600 600 000 » 17 % » » 800 000 » 700 000 89 600 » » 700 000 » » 18 % » » 900 000 » : 107 600 » » 800 000 » » 19 % » » 800 000 » » » 900 000 J> 126 600 » » 900 000 » » 20 % » •

»

»

•

(Se vidare anvisningarna.)

20 i För varje år bestämmes den för alla skattskyldiga enhetliga procent av de i 18 § 2 mom. omförmälda grundbelopp, med vilken bottenskatt skall för det året utgå. 21 %.

H a r skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och h a r därav föranletts, att han icke blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller att h a n blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall h a n eftertaxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket. Samma lag vare, därest förbindelse, varom i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen förmäles, icke behörigen fullgjorts. Eftertaxering må icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort äga rum. H a r den skattskyldige avlidit, åsättes taxerin-

gen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må, med undantag för fall som föranledas av underlåtenhet att fullgöra förbindelse enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen, ske senare än två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering. 25 §. 1 mom. Vad i — härstädes bosatt. 2 mom. Utom i fall, som i 7 § g) avses, skall i denna förordning, där ej annat uttryckligen stadgas, med utländskt bolag likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk person.

27 Förslag till förordning om upphörande av rätt till restitution av B-skatt. Härigenom förordnas — med ändring av vad därom stadgas i de vid förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fogade bestämmelserna om vad som vid förordningens genomförande skall iakttagas — att restitution av skatt, som avses i 19 § 2 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt, sådant detta lagrum lydde enligt förordningen den 31 oktober 1919 (nr 733), (B-skatt), icke skall äga rum. då beslutet om utdelning fattats efter utgången av år 193...

28 Förslag till ändringar i förordningen o m k o m m u n a l p r o g r e s s i v s k a t t . 2 §.

Skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt åligger fysisk person och oskift dödsbo, därest den skattskyldiges enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp överstiger 3 000 kronor, sedan, i fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdragits ett belopp, motsvarande till statlig inkomstoch förmögenhetsskatt skattepliktig inkomst, för vilken jämlikt sagda lagrum kommunal skattskyldighet ej föreligger. 3 §.

Det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet utgör för en var skattskyldig det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, beträffande skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, efter avdrag, som i 2 § sägs. 4 §.

1 mom. Progressivskattens grundbelopp utgör: när det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet icke överstiger 9 000 kronor, en halv procent för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger 3 000 kronor; när det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet överstiger 9 000 kr. men icke 15 000 kr.: 30 kr. för 9 000 kr. oc11 % av återst 15 000 » » » 35 000 90 » » 15 000 » » 2 % » » 35 000 » » » 60 000 » 490 » » 35 000 » » 3 % » 60 000 » » » 100 000 60 000 » » 4 % » » 1240 » » » » 100 000 » 432 000 » 2 840 » » 100 000 » » 5 % » 432 000 » » 19 440 » » 432 000 » » 4*5 % » Grundbeloppet upptages i fullt krontal, så att belopp, som ej uppgår till fullt krontal, bortfaller. 2 mom. Rörande fördelning emellan äkta makar av det för dem gemensamma grundbeloppet skall stadgandet i 19 § 1 mom. förordningen om

29 statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning; och skall därvid i fråga om skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, såsom taxerat belopp anses det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet med avdrag av det be lopp, som frånräknats vid fastställande av det till kommunal progressivskatt beskattningsbara beloppet. 7 §.

.

Den, som eftertaxerats enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall, om eftertaxeringen — — — behörigt belopp. Av kommunal — äga rum.

30 Förslag till ändringar i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. 1 *. Svenskt aktiebolag — tillskjutet belopp. Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå med tio kronor för varje fullt hundratal kronor därav. 10 §. 1 mom. Hava vid utskiftning av bolags tillgångar medel, som träffats av utskiftningsskatt, tillskiftats svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening eller ock fysisk person, som är rörelseidkare och för sin rörelse innehaft den eller de aktier eller lotter, för vilka utskiftning skett, vare mottagaren, såvida medlen eller del därav för honom utgjort vinst, berättigad att av statsverket utbekomma den på medlen belöpande utskiftningsskatten, dock under iakttagande av att han ej må utbekomma mera av utskiftningsskatten än som motsvarar en niondel av vinsten. 2 mom. Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, varest debiteringen till utskiftningsskatt ägt rum, har att, sedan skatten erlagts, efter ansökan utbetala det belopp, som den, till vilken utskiftning skett, enligt 1 mom. är berättigad att av skatten utbekomma. Om talan mot Kungl. Majcts befallningshavandes beslut gälle vad om besvär angående restitution av allmänna medel är stadgat. övriga föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna paragraf, utfärdas av Konungen.

Anvisningar. Såsom tillskjutet — ännu icke blivit realiserade. Om vid taxeringen till utskiftningsskatt värdet av tillgångar, varom ovan förmäles, uppskattas annorlunda än bolaget uppgivit, skall det sålunda uppskattade värdet för de olika tillgångarna tydligt angivas genom anteckning av taxeringsnämnden å deklaration eller annan uppgift, som avlämnats av bolaget, och av prövningsnämnden i nämndens protokoll.

31 Förslag till ändringar i taxeringsförordningen. 21 §. Underlåter någon, som ä r skyldig avgiva allmän fastighetsdeklaration, att inom föreskriven tid a v g i v a sådan deklaration, och efterkommer han icke heller anmaning a t t fullgöra berörda skyldighet, må för deklarationens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som, därest deklarationen prövas v a r a för fastighetstaxeringen erforderlig, äger förelägga den försumlige, därest h a n icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. Länsstyrelsen äger meddela vitesföreläggande jämväl då hypoteksinrättning icke inom föreskriven tid avlämnat uppgift enligt 18 § b) och tillika underlåtit a t t efterkomma anmaning att avlämna sådan uppgift. Vad nu sagts skall h a v a motsvarande tillämpning, då a n m a n i n g a t t förete överlåtelsehandling enligt 17 § 2 mom. eller att avlämna uppgift enligt 17 § 3 mom. eller 19 § icke efterkommits. 29 §. 1 mom. Allmän självdeklaration • — åligger honom. H a r skattskyldig —• och skulder. Inländsk försäkringsanstalt — — —• å försäkringstagarna. H a r svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller svensk ekonomisk förening haft utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbekommen utskiftningsskatt, för vilken bolaget eller föreningen jämlikt 7 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke h a r skattskyldighet, skall bolaget eller föreningen lämna uppgift j ä m v ä l om beloppet härav. Utländsk försäkringsanstalt av försäkring. Belopp, som — — — öretal bortfalla. 2 mom. Särskild självdeklaration — är stadgat. 31 §. Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, vid självdeklaration för bostadsrättsförening, så ock vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under beskatt-

ningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller som, utan att v a r a skyldig föra i lag stadgade handelsböcker, likväl under beskattningsåret fört dylika böcker i a v honom bedriven rörelse, skall för tid, som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift a v in- och utgående balansräkning ävensom a v vinst- och förlusträkning, om sådan ingått i bokföringen. Vid självdeklaration för a n n a n bostadsförening än bostadsrättsförening skola fogas dels av styrelsen undertecknad uppgift om j föreningens ställning vid beskattningsårets början och slut dels ock bestyrkt avskrift av vinst- och förlusträkning, om sådan ingått i förenin- ] gens bokföring. Vid självdeklaration för n u nämnd skattskyldig skola vidare fogas uppställningar enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, angivande för olika slag av tillgångar, för vilka värdeminskningsavdrag enligt 29 § kommunalskattelagen begäras, dels anskaffningskostnaden eller a n n a t värde, v a r a dylikt a v d r a g beräknas, dels vid t a x e r i n g a r n a under tidigare å r därå åtnjutna avdrag, försåvitt upplysning därom k a n lämnas, dels ock de avdrag, som i deklarationen påkallas. Skattskyldig, som yrkar, a t t stadgandena i p u n k t 8 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen skola vid hans taxering tillämpas eller vars senaste taxering skett med tillämpning av stadgandena i nämnda punkt, skall vid deklarationen foga — i stället för de i nästföregående stycke omförmälda uppställningar för de med hans yrkande avsedda tillgångar — sådana utdrag av räkenskaperna, som erfordras för taxeringsmyndighetens bedömande enligt punkten 8. Finnes taxeringen icke böra verkställas med tillämpning av punkten 8, vare den skattskyldige pliktig att, efter anmaning, avlämna j ä m v ä l de ovan omnämnda uppställningarna. F ö r verk eller bolag, som ovan nämnts, så ock för ekonomisk förening skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar a v revisionsberättelse, som avgivits för beskattningsåret. E n a h a n d a gäller beträffande förvaltningsberättelse, som det åligger styrelse för svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt försäkringsbolag eller svensk ekonomisk förening a t t avgiva. F ö r svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag, svenskt ömsesidigt försäkringsbolag och svensk ekonomisk förening skall u t a n anmaning därjämte avlämnas bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen slutgiltigt fastställts samt h u r u vinsten för s a m m a år disponerats. 32 §.

1 mom. Det är • — eller förmögenhet. 2 mom. Efter anmaning —• meddelat dem. 3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller som, utan att vara skyldig föra i lagstadgade handelsböcker, likväl under beskattningsåret fört dylika böc-

k e r i av honom bedriven rörelse, är skyldig att efter anmaning av landskamrerare, i den u t s t r ä c k n i n g denne p r ö v a r nödigt, tillhandahålla sin bokföring och d ä r t i l l hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§. Vad nu — — —- och handlingar. 34 i Vanligt handelsbolag • — delägare belöper. Äro bolagets — —• — det distriktet. Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skola för den tid, uppgiften avser, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning samt av vinst- och förlusträkning, om sådan ingått i bokföringen, ävensom — med motsvarande tillämpning av stadgandena i 31 § a n d r a och tredje styckena — uppställningar och räkenskapsutdrag, varom d ä r förmäles. 36 §. 1 mom. Självdeklaration, som — eller rederi. 2 mom. I 31 § fjärde och femte styckena omförmälda handlingar skola avlämnas samtidigt, med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som den deklarationsskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna avlämnas så fort ske kan. 3 mom. Uppgifter enligt enligt 34 §. 4 mom. Självdeklaration efter — enligt 32 § 3 mom. 37 §.

1 mom. Självdeklaration, som — — — landsfiskalsdistrikt, d ä r taxeringen skall äga r u m . Motsvarande gäller i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas i 31 § fjärde och femte styckena. K u n n a handlingarna icke avlämnas, innan taxeringsnämnden avslutat sitt arbete för året, skola de avlämnas till länsstyrelsen i det län, där taxeringen skall äga rum. Uppgifter enligt 33 eller 34 § skola vid avlämnandet v a r a ordnade kommunvis eller, om i kommun ingå flera församlingar, församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes v a r a tydligt utmärkt, vilken k o m m u n eller församling varje grupp av uppgifter avser. 2 mom. Självdeklaration eller infordrat densamma. 39 §. 1 mom. Varder självdeklaration — till grund. 2 mom. Vad i icke hörsammats. 3 mom. K a n det <— äga rum. 4 mom. Om a n s v a r i 141 § 3 mom. 5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna paragraf omförmäles, eller underlåter någon, som mottagit a n m a n i n g a t t

34 avlämna upplysningar enligt 32 § 2 mom., a t t efterkomma dylik anmaning, skall anteckning därom verkställas i inkomstlängden. 6 mom. Underlåter någon, som mottagit anmaning att tillhandahålla bokföring och därtill hörande handlingar enligt 32 § 3 mom., a t t efterkomma dylik anmaning, må för införskaffande av de handlingar, som med anmaningen åsyftats, anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. 40 §.

1 mom. Om ansvar — i 142 §. 2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33, 34 eller 35 §, må för unpgiftens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. 55 §. 1 mom. Rätt att första instans. 2 mom. Anmaning att vederbörande anmaningen. 3 mom. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer infordrande av felande uppgift eller delgivande av vitesföreläggande, äger att därför a v den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning. 86 §. F ö r varje i 77 § 2 mom. De beslutade skattskyldiges namn. I inkomstlängden antecknas särskilt _ beskattningsbar inkomst; c(els __ _ dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart belopp, beträffande försäkringsaktiebolag med särskilt angivande av det belopp, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap; dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattningsbart belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet, ävensom skattens grundbelopp; dels i avseende å utjämningsskatt denna skatts grundbelopp; dels ock — — — taxeringslängden införas. N ä r m a r e föreskrifter Kungl. Maj:t. Taxeringslängderna underskrivas och ledamöter. 136 i Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket m å med avseende å verkställd taxering a n m ä r k n i n g framställas allenast i fråga om uträknande enligt förordningen om utjämningsskatt av skattens grundbelopp.

35 143 §. 1 mom. Har någon i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning, som av honom avgivits till ledning vid taxering för inkomst eller förmögenhet, mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till frihet från taxering eller till för låg taxering eller eljest till någon förmån vid beskattningen, bote, om det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat fall högst fem gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skulle hava undandragits, i händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst tjugufem kronor. Därest det oriktiga meddelandet avsett förhållande, som utövat eller kunnat utöva, inverkan allenast å taxering till kommunal inkomstskatt, vare straffet böter, om det oriktiga meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst tjugufem öre för varje skatteöre, som därigenom kommit att icke påföras den skattskyldige, och i annat fall högst tjugufem öre för varje skatteöre, som icke skulle påförts den skattskyldige, därest det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst tjugufem kronor. Har någon till ledning — — — tjugufem kronor. 2 mom. Har oriktigt — tjugufem kronor. 3 mom. Straff för oriktiga meddelandet. 4 mom. Vad i för tjänstefel.

36 Förslag till ä n d r i n g a r i k u n g ö r e l s e n m e d v i s s a föreskrifter r ö r a n d e t a x e r i n g s förfarandet. 20 §.

1 mom, I avseende nedan stadgas. 2 mom. H a r Kungl. Maj:t — eller skoldistrikt. 3 mom. Vad i nästföregående år. 4 mom. Inkomstlängd skall —• för sig. Tillhör kommun — avser, tillhör. Vid införandet • — a n n a n bilaga. H a r skattskyldig — — —• i anteckningskolumnen. Därest skattskyldig — — — taxerat belopp. H a r taxeringsnämnden — — — i anteckningskolumnen. F ö r svenskt försäkringsaktiebolag antecknas å olika r a d e r den del av till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerad inkomst, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, och den del, som belöper på försäkringstagarna. I därför avsedd kolumn verkställes anteckning jämlikt 7 § förordningen om kupongskatt om den kupongskatt, som skall vid debiteringen frånd r a g a s den uträknade inkomst- och förmögenhetsskatten. Göres vid bestämmande av till kommunal progressivskatt beskattningsbart belopp för skattskyldig, som avses i 69 § kommunalskattelagen, avdrag, som i 2 § förordningen om kommunal progressivskatt sägs, skall i inkomstlängdens anteckningskolumn angivas den avdragna inkomstens belopp och beskaffenhet. Vid eftertaxering ordning beslutas. D ä r skattskyldig — —• — inkomstlängdens anteckningskolumn. 5 mom. Därest för ordning beslutas. 6 mom. Taxeringsnämndens ordförande — — —• taxeringslängdernas summering.

37 Förslag till förordning om kupongskatt. 1 *. Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som lämnar utdelning å aktier eller lotter i penningar eller annat, skall, d ä r ej a n n a t följer av vad nedan stadgas, av utdelningen innehålla och till staten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt erlägga fem procent av utdelningens belopp. Skatt, som skall sålunda erläggas, benämnes kupongskatt, Såsom svenskt aktiebolag förstås i denna förordning jämväl sådant bolag, som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenskt.

2§. Sist å fjortonde dagen efter den, då utdelning blivit tillgänglig a t t lyfta, skall bolagets styrelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket styrelsen h a r sitt säte, avlämna bestyrkt avskrift av beslutet om utdelningen samt tillika inbetala kupongskatten. För bolag, som avses i 1 § första stycket, skall så anses, som om dess styrelse hade sitt säte å den ort, d ä r den verkliga ledningen av bolagets verksamhet utövas. H a r viss dag icke bestämts, då utdelning skall v a r a tillgänglig att lyfta, eller skall utdelning tillgodoföras den utdelningsberättigade annorledes än genom utbetalning av utdelat belopp, anses utdelningen h a v a blivit tillgänglig att lyfta dagen efter den, d å beslut fattats om utdelningen. Inbetalas icke kupongskatt inom föreskriven tid, åligger det bolaget a t t till statsverket gälda r ä n t a å det utestående beloppet efter tolv för hundraom året tills betalning sker. 3 §.

Skall utdelning utgå i annat än penningar i svenskt mynt, åligger det bolagets styrelse att vid den i 2 § första stycket omförmälda avskriften av beslutet om utdelningen foga en av styrelsen till riktigheten vitsordad uppgift om de utdelade tillgångarnas värde. Finnes värdet å de utdelade tillgångarna v a r a för lågt uppgivet, skall Kungl. Maj:ts befallningshavande ofördröjligen meddela bolagets styrelse skriftlig underrättelse härom med angivande av beloppet av den kupongskatt, som i

38 följd h ä r a v ytterligare skall inbetalas. Därvid skall tillika utsättas viss tid för inbetalning av det felande skattebeloppet. Fördröjes inbetalning utöver den utsatta tiden, gälle om erläggande av dröjsmålsränta vad i 2 § sista stycket sägs. Åtnöjes icke bolaget med Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut, som nyss nämnts, må bolaget däröver anföra besvär hos k a m m a r r ä t t e n ; och skall med avseende å sådana besvär vad i 144 § 3 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) är stadgat om tid och ordning för anförande av d ä r omförmälda besvär, om besvärshandlingars insändande till k a m m a r r ä t t e n och om klagan över kammarrättens utslag hava motsvarande tillämpning. Anförda besvär befria icke från skyldighet att efterkomma meddelat beslut angående inbetalning av ytterligare kupongskatt, men bolaget äger, i den m å n nedsättning i eller befrielse från dylik skyldighet vinnes, a t t efter ansökning i den för restitution av kronoutskylder stadgade ordning kostnadsfritt återbekomma vad som för mycket erlagts. H a r , d å beslut meddelas om inbetalning av ytterligare kupongskatt, utdelning utbetalats u t a n att tillräckligt belopp till kupongskatten innehållits, vare bolaget pliktigt förskjuta erforderligt skattebelopp med r ä t t för bolaget att hos utdelningens mottagare söka skattebeloppet åter. Vinnes restitution av kupongskatt enligt vad i nästföregående stycke sägs, åligger det bolagets styrelse, att, i den m å n utdelningens mottagare därav beröres, bringa förhållandet till hans kännedom. 4 §.

Kungl. Maj:ts befallningshavande åligger att tillse, att vad i 2 § och 3 § första stycket föreskrives för bolagets styrelse behörigen fullgöres. Till r ä t t a n d e av försummelse a t t avlämna avskrift av beslut om utdelning eller uppgift om utdelade tillgångars värde eller a t t inbetala kupongskatt och dröjsmålsränta äge Kungl. Maj:ts befallningshavande förelägga bolagets styrelse lämpligt vite. Angående sådant vite skola stadgandena i 55 § 3 mom. samt 144 § 2, 3 och 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) hava motsvarande tillämpning. Efterkommes icke föreläggande att inbetala kupongskatt och dröjsm å l s r ä n t a , äge Kungl. Maj:ts befallningshavande förordna om uttagande d ä r a v hos bolaget i den ordning, som om uttagande av oguldna kronoutskylder finnes stadgad; och åligger det bolaget att för indrivningen erlägga avgift, beräknad i förhållande till den oguldna kupongskattens belopp eller, om allenast r ä n t a uttages, i förhållande till räntan, efter vad i fråga om oguldna kronoutskylder är stadgat. 5 §. Då. utdelning utbetalas, skall bolaget tillställa utdelningens mottagare bevis enligt fastställt formulär om beloppet av den kupongskatt, som

39 innehållits för utdelningen. I fall, som i fjärde stycket av 3 § sägs, skall enahanda bevis meddelas utdelningens mottagare om vad som i kupongs k a t t ytterligare belöper på utdelningen. 6 §.

I fråga om bolag, som h a r att lämna utdelning till någon, som enligt 7 § a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är frikallad från skattskyldighet för inkomst genom utdelning, äger Kungl. Maj:t meddela föreskrift om befrielse från skyldigheten a t t innehålla och inbetala kupongskatt, till den del skatten belöper på utdelning, som tillkommer den frikallade.

7 i I samband med åsättande av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall för envar, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är skatfskyldig för inkomst genom utdeln i n g eller jämlikt 7 § g) i samma förordning är frikallad från skattskyldighet för sådan inkomst och som mottagit utdelning, v a r a kupongs k a t t belöper, beloppet a v den på utdelningen belöpande kupongskatten antecknas i taxeringslängden, varefter beloppet skall vid debiteringen fråndragas den u t r ä k n a d e inkomst- och förmögenhetsskatten. I fråga om äkta makar, som under större delen av beskattningsåret levt tillsammans, skall härvid iakttagas, att avdrag, som icke kan helt u t n y t t j a s av den ena maken, må a v r ä k n a s å den a n d r a makens skatt. Underlåtes anteckning, som nu nämnts, eller sker den felaktigt, gälle om besvär i anledning d ä r a v vad i taxeringsförordningen ä r stadgat om besvär i anledning av att taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt på grund av uppenbart förbiseende blivit felaktig. 8 §.

H a r fysisk person, som jämlikt förordningen om statlig inkomst- och •förmögenhetsskatt är skattskyldig för inkomst genom utdelning, eller h a r juridisk person, som jämlikt 7 § g) i samma förordning är frikallad från skattskyldighet för sådan inkomst, under ett beskattningsår för av honom mottagen utdelning, som i denna förordning avses, fått vidkännas avdrag för kupongskatt, som med minst tjugufem kronor överstiger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som enligt förstnämnda förordning påföres honom under det närmast följande taxeringsåret, ä r h a n berättigad att av statsverket utbekomma det belopp, varmed kupongskatten överstiger inkomst- och förmögenhetsskatten jämte r ä n t a d ä r å efter fem för hundra om året från och med ingången av kalenderåret näst efter det, under vilket kupongskatten erlagts, till den dag densamma utbekommes. Dock tillkommer sådan r ä t t icke fysisk person, som under n ä m n d a

taxeringsår påförts statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp, överstigande 2 000 kronor. I fråga om äkta makar, som under större delen a v beskattningsåret levt tillsammans, skall iakttagas, dels att kupongskatt icke må utbekommas, då statlig inkomst- och förmögenhetsskatt påförts m a k a r n a för taxerade belopp, som tillhopa överstiga 2 000 kronor, och dels att det minsta belopp, som må i kupongskatt restitueras, beräknas för m a k a r n a gemensamt. Därest skattskyldig, som avlidit, eller oskift dödsbo efter honom fått vidkännas kupongskatt under det beskattningsår, d å dödsfallet inträffade, skola de här med avseende å fysisk person meddelade bestämmelserna h a v a motsvarande tillämpning å dödsboet. Ansökning om utbekommande av kupongskatt skall göras hos KungL Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt r u m eller bort äga rum, därest anledning till frihet från taxering icke förefunnits, och skall för att bliva upptagen till prövning v a r a till Kungl. Maj:ts befallningshavande inkommen före utgången av a n d r a kalenderåret efter det, då utdelningen verkställts, dock att, om taxeringen föranlett besvär, j ä m v ä l senare gjord ansökning må upptagas till prövning, därest den inkommit inom sex månader efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft, 9 §. I den i 8 § stadgade ordning är jämväl sådan mottagare av utdelning, som omförmäles i 7 § a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt, berättigad att utbekomma erlagd kupongskatt jämte r ä n t a därå efter i 8 § angiven grund, såvida kupongskatten för den under beskattningsåret lyftade utdelningen uppgått till minst tjugufem kronor. 10 §. Vad i 7—9 §§ är stadgat om mottagare av utdelning har icke avseende å sådan mottagare av utdelning, som förvärvat rätten till utdelning utan samband med förvärv aA^ själva aktien eller banklotten. 11 §. H a r skattskyldig, som uppgivit inkomst genom utdelning, varit bulAran för annan, i det a t t h a n huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie eller banklott, v a r a utdelning belöpt, A-ure han icke berättigad a t t för kupongskatt å dylik utdelning njuta a v d r a g på sätt i 7 § stadgas eller att enligt 8 § utbekomma någon del aAr berörda kupongskatt. Taxeringsnämnden och landskamreraren, i Stockholm kamreraren vid ÖA T erståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, äge att, om skäl

41 därtill äro, u p p m a n a den skattskyldige att på heder och samvete försäkra, att bulvanförhållande icke förelegat. H ö r s a m m a s ej sådan uppmaning inom förelagd tid, skall den skattskyldige taxeras som om han Ararit bulvan, såvida han ej förebringar nöjaktig utredning till bestyrkande att bulvanförhållande ej förelegat. Varder den skattskyldige övertygad att hava avgivit oriktig försäkr a n och h a r det uppenbarligen skett mot bättre A-etande, bote, om den oriktiga försäkran blivit vid taxeringen följd, högst tio gånger den på honom belöpande inkomst- och förmögenhetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat fall högst tio gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skulle haA^a undandragits, i händelse den oriktiga försäkr a n blivit följd, vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst etthundra kronor. Förseelse, som i föregående stycket omförmäles, åtalas vid allmänna underrätten i den ort, d ä r taxeringen ägt rum. Den är föremål för allmänt åtal. Böter, som ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång till der a s gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag. 12 §. Kungl. Maj:t äger fastställa formulär till blanketter och meddela närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpning ax denna förordning.

42 Förslag till f ö r o r d n i n g o m ersättningsskatt. 1 *. Med företag förstås i denna förordning svenskt aktiebolag, sA-enskt solidariskt bankbolag och svensk ekonomisk förening ävensom sådant bolag, som enligt kommunalskattelagen skall, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsaA 7 seende betraktas såsom svenskt. Vad i förordningen sägs om företags ATinst eller inkomst skall såvitt a n g å r svenskt försäkringsaktiebolag avse den del av vinsten eller inkomsten, som belöper å aktieägarna i denna deras egenskap. 2 §.

H a r företag underlåtit att i samband med disponerandet av sin vinst för ett verksamhetsår besluta vinstutdelning, ehuru denna underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mera än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt, att företagets nämnda förfarande i A-äsentlig m å n haft till syfte att bereda fysiska personer, som ägt del i företaget vare sig direkt eller genom förmedling aAr ett eller flera andra företag, som v a r i t med det förstnämnda företaget och med v a r a n d r a förbundna såsom moder- och dotterföretag, lindring i deras beskattning, skall å företaget läggas en särskild skatt till staten, benämnd ersättningsskatt, enligt i denna förordning givna bestämmelser. 3 §.

Ersättningsskatt skall utgå med tjugufem procent aA* ett på följande s ä t t bestämt beskattningsbart belopp. Till det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess inkomst under verksamhetsåret i fråga, läggas sådana under samma år från andra föret a g uppburna belopp, för Aålka frikallelse från skattskyldighet är medgiven enligt 7 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. F r å n det sålunda erhållna beloppet göres a v d r a g för dels den inkomst- och förmögenhetsskatt, som företaget skall utgöra för sin omförmälda inkomst, och dels den av företaget under året beslutade ATinstut-

4i3 delning. Vad därefter återstår utgör beskattningsbart belopp och utföres i fulla h u n d r a t a l kronor, så a t t ÖA^erskjutande belopp, som ej u p p g å r till fullt h u n d r a t a l kronor, bortfaller. 4 §.

T a x e r i n g till ersättningsskatt skall ske i företagets

hemortskommun.

5 i T a x e r i n g till ersättningsskatt må icke verkställas av taxeringsnämnd u t a n ankommer på den prövningsnämnd, som h a r att handlägga företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Taxeringen skall äga r u m senast å femte året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomst under verksamhetsåret. 6 §.

H a r företag eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall, i den m å n eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxeras jämAräl till ersättningsskatt. 7 §.

Därest efter anförda besvär eller eljest företags taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändrats eller sådan taxering blivit föret a g påförd eller ä n d r i n g skett i debiteringen av företagets inkomst- och förmögenhetsskatt eller utjämningsskatt, skall tillika vidtagas ä n d r i n g i verkställd taxering till ersättningsskatt eller sådan taxering påföras företaget, i den m å n förhållandena därtill föranleda. H a r den n ä m n d a debiteringen ändrats av riksräkenskapsverket eller Kungl. Maj :ts befallningshavande, skall frågan om taxeringen till ersättningsskatt handläggas av prövningsnämnden.

8 i Med iakttagande av vad ovan stadgats skola taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i tillämpliga delar lända till efterrättelse med av seende å taxering till ersättningsskatt.

Anvisningar. 1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas avseA7ärt lägre hos aktiebolag och Arissa a n d r a juridiska personer än hos fysiska personer k a n föranleda personer, som äga förmögenhet och icke haA^a behov ar att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att

44 bereda sig lindring i beskattningen genom a t t placera förmögenheten i ett dem tillhörigt aktiebolag eller a n n a t dylikt företag, v a r s vinst helt eller delvis får kvarbliva hos företaget u t a n a t t utdelas. Om i förmögenheten i n g å t t aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan åtgärd dessutom bereda personerna den förmån, som följer ar a t t svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet icke äro skattskyldiga för utdelning från a n d r a sådana företag. Ersättningsskatten avser a t t göra vidtagandet aAT anordningar med det n ä m n d a syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordningen r i k t a r sig således icke mot fonderingen såsom sådan u t a n allenast mot visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som genom fondering kunna ATinnas. Detta förhållande måste väl beaktas vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet vid förordningens tillämpning. 2. Vid övervägande, h u r u v i d a eller med vilket belopp utdelning skäligen bort äga rum, bör h ä n s y n tagas icke blott till sådana omständigheter som att lagstadgad avsättning till reserA^fonden skall ske eller att fondering i viss omfattning för tillgodoseende ar exempelvis nyanskaffningsbehov k a n v a r a påkallad u t a n ock till arten av företagets Aerksamhet. E t t holdingbolag för förvaltning ar A-ärdepapper eller fastigheter lärer i allmänhet haATa mindre behov av fondering än ett bolag, som idk a r industriell verksamhet med uppenbara risker. 3. Vid bedömande huruATida ett företags återhållsamma utdelningspolitik rimligen kan anses i aA^sevärd m å n A^ara föranledd av önskan a t t bereda dess delägare eller ATissa av dem skattelindring bör hänsyn t a g a s till delägarnas ställning till företaget samt deras inbördes förhållanden. Merendels torde en förutsättning för tillämpning ar förordningen vara, a t t s t ö r r e delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital äges av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro inbördes förbundna genom n ä r a släktskap eller a n d r a personliga band eller gemensamma intressen. 4. F ö r a t t tvenne företag skola anses stå i förhållande till v a r a n d r a av moder- och dotterföretag bör i allmänhet krävas, a t t det ena företagets innehav av aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma bes t ä m m a n d e inflytande å det a n d r a företaget.

MOTIVERING

47 FÖRSTA

KAPITLET.

Inledande översikt. Bolagsskatteberedningens ..ni

ii

, i

ii

uppdrag

innefattas

i följande,

b e r e d n i n g e n Bolagsskatts-

, i

tillhandakomna protokollsutdrag: »Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928. Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför: Vid anmälan i statsrådet den 22 februari 1927 av frågan om reformerad kommnnalskattelagstiftning yttrade jag beträffande aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning, bl. a., följande. Den ojämförligt viktigaste av de synpunkter, som framförts i diskussionen om aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning, gällde enligt min uppfattning storleken av det svenska näringslivets och i synnerhet den svenska industriens beskattning i jämförelse med motsvarande beskattning i främmande länder. Ur viss synpunkt vore frågan om det svenska näringslivets beskattning att betrakta som ett specialspörsmål inom den större frågan om kapitalets förflyttning. Man hade velat göra gällande, att den svenska aktiebolagsbeskattningen utgjorde dels en drivfjäder till flykt av svenskt kapital ur riket, dels ett hinder för ett eljest ej osannolikt tillflöde av utländskt kapital. Givetvis ville jag ej göra mig till tolk för den uppfattningen, att en dylik förflyttning av kapitalet ur riket eller uteblivandet av främmande kapital under alla omständigheter måste vara av ondo, men det förefölle dock, som om en olämpligt inriktad beskattning skulle kunna utgöra ett ej önskvärt konstlat hinder för kapitalets naturliga vandringar. Befunnes det vid en ingående undersökning av de svenska näringsföretagens beskattning i jämförelse med beskattningen i övrigt inom landet, att avvägningen ställde sig för dessa företag väsentligt ogynnsammare än i andra med oss jämförbara länder, så syntes mig detta utgöra ett avgörande skäl att, alldeles oavsett den ståndpunkt man i övrigt kunde intaga till frågan om rättvisan i en dubbelbeskattning av aktiebolagens inkomster, upptaga frågan om denna beskattning till prövning. Därvid syntes man särskilt böra uppmärksamma frågan om denna beskattnings ur nationalekonomisk synpunkt naturliga inriktning. Efter att hava berört några särskilda spörsmål rörande aktiebolagsbeskattningen, som tarvade ett svar, och därvid även uttalat, att det möjligen kunde visa sig lämpligt att jämväl upptaga frågan, huruvida skatt på aktieinkomster helt eller delvis borde uppbäras i form av kupongskatt av den art, som förekomme i vissa främmande länder, gjorde jag därpå, med utgångspunkt från ett av 1924 års skatteberedning avgivet betänkande rörande beskattning av inländska juridiska personers inkomster och förmögenhet, ett uttalande rörande frågan om rabatter och

beredningens

uppdra//

4S pristillägg, som aktiebolag och ekonomiska föreningar utdela till sina medlemmar i förhållande till gjorda inköp och försäljningar. Härvid yttrade jag i huvudsak: Berörda fråga, vilken förelåge mest renodlad beträffande de ekonomiska — enkannerligen de kooperativa — föreningarna, hade numera onekligen erhållit en viss belysning, som den tidigare saknat. Men outredd förefölle alltjämt frågan, huruvida och i vilken utsträckning kooperationens rabatter och pristillägg vore att anse såsom handelsvinst i betydelsen av vinst, som, därest företaget ej varit en förening, skulle tillkommit företagaren. Åtskilliga bland dem, som yttrat sig härom, hade påstått, att dessa rabatter m. m. borde i sin helhet betraktas som handelsvinst, medan från kooperativt håll gjorts gällande, att rabatterna m. m. icke till någon del skulle hava sådan karaktär. Skatteberedningen hade ställt sig på den ståndpunkten, att de kunde presumeras till viss del utgöra handelsvinst. Måhända komme det att visa sig omöjligt att fullt klarlägga denna fråga. Det ville dock förefalla, som om det skulle låta sig göra att komma spörsmålet närmare in på livet än dittills skett. Den viktigaste synpunkten härvid vore, såvitt jag kunde finna, att kooperationen icke komme att erhålla en i konkurrenshänseende vare sig privilegierad eller missgynnad ställning. Detta måste anses betyda väsentligt mera än den i och för sig rätt obetydliga frågan, om staten och kommunerna skulle bekomma skatt för de »utgiflsbesparingar» m. m.. varom här kunde vara fråga. Kooperationen hade nämligen nått en sådan styrka och dess verksamhet hade fått sådan betydelse för det ekonomiska livet i dess helhet, att beredande av en särställning åt densamma numera ej syntes böra ifrågakomma. Då jag hade erhållit den uppfattningen, att ej heller kooperationens speciella målsmän eftersträvade någon företrädesställning — i detta hänseende kunde jag hänvisa till, bl. a., ett yttrande från kooperativa förbundet — ansåge jag mig kunna alltjämt påräkna biträde från kooperationen vid en fortsatt förutsättningslös utredning om hithörande spörsmål. Härvid syntes även jordbrukskooperationens förhållanden böra uppmärksammas mera än som dittills skett. Uppenbart vore för övrigt, att frågan om rabatter och pristillägg måste ses i sitt större sammanhang, sålunda som en fråga av intresse ej allenast för de kooperativa föreningarna utan även för aktiebolagen. Jag uttalade vidare, att bl. a. det sålunda anförda syntes mig utgöra tillräckliga skäl för att låta tills vidare anstå med en mera slutgiltig lösning av det komplex av frågor, som rörde aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna, och förordade, att i de förslag, som förelades 1927 års riksdag, dessa frågor i allt väsentligt ordnades efter nu gällande regler, varigenom emellertid ej ett kommande utredningsarbete skulle föregripas. Dock syntes mig vissa fristående specialfrågor mogna för avgörande. Bland dessa specialfrågor avsåg en upphävandet av den s. k. kedjebeskattningen, vilken innebär, att aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna statligt (men ej kommunalt) beskattas för utdelningar från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar. Vid avgivande av förslag rörande sistnämnda fråga förutsatte jag, att man vid den tillämnade utredningen rörande aktiebolagsbeskattningen givetvis komme att hava uppmärksamheten inriktad på att några luckor i systemet på grund av kedjebeskattningens borttagande ej skulle förekomma. Jag berörde vid nämnda tillfälle även en annan fråga rörande näringslivets beskattning, som enligt min mening ej då vore mogen för avgörande, nämligen frågan om rätt till avdrag för värdeminskning å inventarier m. m., vilken fråga varit föremål för särskild utredning i en av 1924 års skatteberedning avgiven promemoria. Själv var jag av den uppfattningen, att skatteberedningens förslag i flera avseenden skulle innebära beaktansvärda fördelar. Emellertid hade det visat sig, att ett lösande av avskrivningsfrågan på det sätt skatteberedningen före-

4!) •slagit förde med sig konsekvenser på olika områden. Förslagets verkningar läte sig näppeligen till fullo överblicka enbart med ledning av den utredning, som dittills förebragts, utan syntes ytterligare utredning vara erforderlig, huruvida och i vilken utsträckning man skulle kunna följa den av skatteberedningen anvisade vägen. Jag framhöll jämväl det samband, som avskrivningsfrågan ägde med frågan om aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning, och förmenade, att det vore lyckligast, om dessa frågor kunde vinna sin lösning samtidigt. Del förslag till s. k. utskiftningsskatt vid skifte av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar, som i huvudsaklig anslutning till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet antogs av 1927 års riksdag, avsåg, som bekant, alt fylla den lucka i skattesystemet, som uppstått efter den s. k. B-skattens upphävande. Jag framhöll vid anmälan av denna fråga, att den lösning, som i dylikt avseende kunde bliva godtagen, måste anses i viss mån bliva av provisorisk beskaffenhet. Det vore nämligen givet, att vid det tillämnade utredningsarbetet rörande aktiebolagsbeskattningen även frågan om skatt vid nedsättning av aktiekapital i och upplösning avaktiebolag komme att bliva föremål för förnyad prövning. Tiden synes mig nu vara inne att igångsätta en utredning rörande det komplex av frågor, jag i det föregående berört, d. v. s. frågorna om aktiebolagens, de solidariska bankbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning och vad därmed sammanhänger samt i anslutning därtill frågan om rätt till avdrag vid beskattningen för värdeminskning å inventarier m. m. 1 utredningen torde böra inbegripas jämväl frågan om kommanditbolagens beskattning, enär första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag ej fann sig kunna godtaga det av Kungl. Maj:t i dylikt avseende framlagda förslaget och enligt min mening ej heller den av utskottet förordade lösningen synes fullt lycklig. Börande frågornas innebörd kan jag i huvudsak hänvisa till de mera allmänna uttalanden, för vilka jag nyss redogjort. Härutöver vill jag allenast erinra om följande. Vid utredningen bör en huvudsynpunkt vara, att det svenska näringslivets beskattning avväges under tillbörligt beaktande av de mindre betungande skatteförhållanden, med vilka konkurrerande utländska näringsföretag kunna hava att räkna. Emellertid torde det icke få anses rättvist, att en del av den skatt, som nu dels omedelbart och dels genom beskattningen av vederbörande juridiska personer åvilar de högre inkomsttagare, bland vilka i synnerhet aktiebolagens och de solidariska bankbolagens intressenter äro alt söka, skall överflyttas pä de mindre bärkraftiga i samhället. Utredningen bör därför, bl. a., söka anvisa lämplig utväg att utan en dylik överflyttning i möjligaste mån på annat sätt å den direkta beskattningens väg uttaga de medel, som erfordras att täcka vad som finnes böra avlyftas från vederbörande juridiska personer. Att i sistnämnda avseende meddela några mera specificerade direktiv torde i frågans nuvarande läge knappast vara möjligt. Det förefaller mig emellertid lyckligt, om ifrågavarande beskattning i största möjliga utsträckning kunde läggas så, att den med lindrande av beskattningen å förelagen kunde mera direkt träffa dessas intressenter. En betydande svårighet erbjuder här särskilt det kommunala skatteproblemet. Det torde nämligen vara nödvändigt att låta de kommuner, där vederbörande företag bedriva sin rörelse, bibehållas vid de skatteintäkter, som de nu erhålla från företagen. För en beskattning i rörelsekommunen talar —• förutom den omständigheten att kommunerna redan enligt gällande grunder äro i hög grad beroende av skatteintäkter frän dessa företag — det förhållandet, att företagen draga nytta av kommunernas anordningar och förorsaka kommunerna kostnader, d. v. s. samma skäl, som pläga åberopas för en kommunal näringsskatt. Sistnämnda motivering talar i och för sig närmast för beskattning 4 — ;; i:5:;o.

50 av själva företagen såsom sådana men leder till kravet på en undersökning, huruvida, i den mån kommunal beskattning av dessa är behövlig, den nuvarande formen för beskattningen är den lyckligaste. Vid en dylik undersökning bör även övervägas, huruvida det lämpligen låter sig göra att helt eller delvis anordna ifrågavarande beskattning såsom en objektskatt av ett eller annat slag. I den mån en inkomstbeskattning av själva intressenterna i rörelsekommunen anses böra ifrågakomma, torde problemets lösning i denna del eventuellt kunna vinnas på den väg, att ifrågavarande skatt förskotteras av vederbörande företag, som gör motsvarande avdrag å utbetald utdelning. Möjligen kan, såsom jag tidigare antytt, en dylik beskattningsform över huvud taget visa sig erbjuda fördelar och alltså befinnas lämplig även för statsbeskattningens vidkommande. Hinder bör ej föreligga att till prövning upptaga spörsmål, som ligga vid sidan, av själva huvudfrågan, i den mån nämnda spörsmål äga samband med denna. Så måste exempelvis avskrivningsproblemet betraktas ur vidaste synpunkter, och frågan om en eventuell objektskatt å näringsföretag i den juridiska personens form kan medföra konsekvenser även beträffande övriga näringsidkare. Bland andra spörsmål, vilkas upptagande kan föranledas av ifrågavarande utredning, vill jag här ytterligare omnämna allenast frågan om progressivskalornas avvägning. o Det föreliggande spörsmålets lösning bör sökas etter sådana linjer, all, såvitt angår den kommunala beskattningen, erforderliga bestämmelser skola kunna inpassas såväl i ett garantiskattesystem som i ett system med fristående objektskatter. Utredningen synes böra omhänderhavas av särskilda sakkunniga, åtminstone till en början under samarbete med 1924 års skatteberedning. Då jag förutsätter, att nödiga undersökningar skola i huvudsak komma att utföras med biträde av beredningen, torde någon särskild sekreterare ej behöva ställas till de sakkunnigas förfogande. De sakkunnigas antal synes böra var högst fem. Jag förutsätter för övrigt, att de sakkunniga skola sättas i tillfälle att anlita den sakkunskap på olika områden, som för utredningsarbetets lämpliga bedrivande blir erforderlig, ävensom att de sakkunniga skola samråda med representanter för sådana grenar av näringslivet, som utredningen kommer att beröra. Jag får följaktligen hemställa, att Kungl. Maj:t mätte dels bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga personer att i anslutning till vad jag här anfört i samarbete med 1924 års .skatteberedning inom departementet biträda med utredning av frågan om aktiebolagens, de solidariska bankbolagens, kommanditbolagens samt de ekonomiska föreningarnas beskattning samt sådana frågor, som därmed äga samband, dels berättiga de sakkunniga att från ämbetsverk och övriga myndigheter infordra de uppgifter, som för arbetet kunna erfordras, dels förordna, att ersättning åt de sakkunniga skall utgå i form av dagarvode, dels ock förklara, att kostnaderna för ifrågavarande sakkunnigberedning skola, där icke Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar, bestridas från sjunde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Vidare hemställer jag, att utdrag av protokollet, såvitt angår detta ärende, måtte få offentliggöras. Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten bifalla. Ur protokollet: Svante Ericsson.»

51 I skrivelse till beredningen den 3 november 1928 har chefen för finansdepartementet påkallat beredningens uppmärksamhet på förekomsten av s. k. participating debentures, u t g i v n a av svenska aktiebolag, samt u t t a l a t sin förväntan, a t t beredningen vid fullgörandet av sitt uppd r a g skulle finna sådana grunder för bolagsbeskattningen, att av particip a t i n g debentures orsakad olikformighet i beskattningen i möjligaste m å n förebyggdes. Genom nådig remiss den 17 juni 1929 har beredningen anbefallts a t t inom viss förelagd tid avgiva y t t r a n d e över en underdånig framställning av Stockholms bostadsföreningars central förening u. p. a. om ä n d r i n g i bestämmelserna rörande beskattning av bostadsföreningar och deras medlemmar. Dylikt y t t r a n d e med förslag till författningsändringar a v g a v s den 11 oktober 1929. Förslaget blev genom proposition n r 142 underställt 1930 års riksdag, som biföll förslaget, varefter författn i n g a r i ämnet utfärdats den 6 juni 1930. Det åt bolagsskatteberedningen anförtrodda utredningsuppdraget, såd a n t detsamma framgår av det ovan i n t a g n a yttrandet till statsrådsprotokollet, torde kunna i korthet sammanfattas sålunda: Beredningen hade a t t undersöka det svenska näringslivets och särskilt industriens ställning i beskattningsavseende ej minst i jämförelse med motsvarande förhållanden i främmande länder. Befunnes h ä r v i d vår industri v a r a tyngre beskattad än som kunde anses överensstämmande med landets intresse, borde beredningen föreslå sådana lättnader, vartill undersökningen gåve anledning. Eftersom av dylikt förslag komme att följa, att en del av den skattebörda, som för n ä r v a r a n d e åvilade industrien antingen omedelbart i form av skatt å de aktiebolag, i vilka industriens verksamhet merendels vore organiserad, eller ock såsom skatt å bolagens delägare, måste överflyttas på andra, borde beredningen j ä m v ä l anvisa utv ä g a r för åstadkommande av dylik överflyttning inom den direkta beskattningens ram. Härvid hade beredningen att taga särskild hänsyn till de mindre bärkraftiga i samhället och således tillse, a t t å dem icke lades ökade bördor genom den avsedda överflyttningen. Det förefölle lyckligt, om omläggningen av beskattningen kunde i största möjliga utsträckning ske så, att beskattningen bleve lindrad för själva företagen men till gengäld komme att i högre g r a d drabba deras intressenter. Såvitt anginge den kommunala beskattningen komme m a n emellertid härvid i konflikt med kommunernas a n s p r å k på att åtnjuta skatt a v de företag, som där dreve sin rörelse. Detta förhållande ledde till kravet på undersökning rörande lämpligheten a v den n u v a r a n d e formen för kommunalbeskattningen. H ä r v i d borde bl. a. övervägas möjligheten a t t helt eller delvis ordna denna såsom en objektskatt av ett eller a n n a t slag. Och i den mån inkomstbeskattning a v företagens intressenter ansåges bör a äga rum i rörelsekommunen, kunde detta eventuellt åstadkommas på så sätt, att denna skatt förskotterades för intressenternas r ä k n i n g av före-

52 tagen. Möjligen kunde en dylik beskattningsform befinnas lämplig även för statsbeskattningens vidkommande, och borde därvid särskilt frågan om uttagande av kupongskatt ä aktieutdelning undersökas. J ä m t e nu berörda huvudfrågor borde även andra mer eller mindre betydande spörsmål rörande näringslivets beskattning tagas under utredning. Det erinrades härutinnan, att upphävandet av den s. k. kedjebeskattningen skett under den förutsättning, att härigenom uppkomna luckor i skattesystemet skulle genom för ändamålet lämpade åtgärder täckas. Vidare vore reglerna om utskiftningsskatt av i viss mån provisorisk beskaffenhet och tarvade i detta sammanhang förnyad prövning. Även frågan om revision av gällande regler om näringsföretagens r ä t t till a v d r a g för värdeminskning ä inventarier m. ni. borde nu tagas under vidare övervägande. Enahanda vore förhållandet beträffande frågan om beskattningen av kommanditbolagen, liksom även vissa frågor rörande de ekonomiska föreningarnas beskattning, däribland särskilt behandlingen i beskattningsavseende av de kooperativa företagens rabatter och pristillägg till medlemmarna. För övrigt borde beredningen vara. oförhindrad a t t till prövning upptaga även andra med näringslivets beskattning samm a n h ä n g a n d e spörsmål, om ock liggande vid sidan av vad som finge anses v a r a det väsentliga av utredningsuppdraget. IkaUeutjäm- Sedan bolagsskatteberedningens uppdrag lämnades, hava enligt Kungl. ningsbered- ]\/[aj : t s bemyndigande ett flertal skatteutredningar igångsatts, av vilka loiTårV särskilt tvenne i synnerlig mån beröra de områden av skatteväsendet, kommunal- j n o m v i l k a enligt de åt beredningen lämnade direktiven dess arbete bor°katntrd~ do v a r a förlagt. Beredningen åsyftar de åt skatteutjämningsberedningen och 1930 års kommunalskatteberedning anförtrodda utredningarna. Angående dessa beredningars tillkomst och arbetsuppgifter må följande h ä r antecknas. i den skrivelse till Kungl. Maj:t, varmed 1928 års riksdag anmälde sin a beslut i den av riksdagen behandlade kommunalskattefrägan, gjorde riksdagen tillika framställning, att Kungl. Maj:t måtto föranstalta om u t r e d n i n g a r rörande åtskilliga spörsmål på beskattningsområdet. Det hemställdes, att frågan om en rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna måtte utredas, därvid borde undersökas möjligheten att nedbringa primärkomniunernas skattebehov genom statsbidrag till den kommunala A-erksamheten i större omfattning än vad nu vore fallet eller på a n n a t sätt. Vidare begärdes uti'edning av frågan, i vad mån och p å vad sätt tryggandet åt kommunerna av tillgång till fasta beskattningsunderlag skulle kunna utöver fastighet vila även å andra beskattningsföremål såsom näringsföretag och penningkapital, liksom ock av frågan h u r u vid en sådan beskattning hänsyn skulle kunna tagas till de skattskyldigas olika skatteförmåga. Med anledning av den förstnämnda av dessa riksdagens framställnin-

53 gar tillkallade chefen för finansdepartementet den 18 oktober 1929 efter bemyndigande av Kungl. Maj:t sakkunniga, benämnda skatteutjämningsberedningen, med u p p d r a g a t t verkställa utredning av frågan om rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna ävensom a n d r a därmed sammanhängande spörsmål. Av departementschefens y t t r a n d e till statsrådsprotokollet vid det tillfälle, då bemyndigandet erhölls, framgår, att avsikten vore att tills vidare lämna öppet, huruvida nu ifrågavarande utredning även borde omfatta dels frågan om en utvidgning ar kommunernas fasta beskattningsunderlag till a n d r a objekt än fastighet och dels den i riksdagens skrivelse jämväl berörda frågan om landstingsskattens beräkning efter progressiv grund. i skrivelse till Kungl. Maj:t återkom 1930 års riksdag till de av 1928 års riksdag gjorda framställningarna. Dels framhölls önskA-ärdheten av att de begärda utredningarna m å t t e utföras med den skyndsamhet, som med hänsyn till uppgifternas beskaffenhet och omfattning vore möjlig, och dels hemställdes, att Kungl, Maj:t vid dessa utredningar A-ille beakta Aåssa av bevillningsutskottet anförda synpunkter rörande fördelning på olika kommuner av inkomst av rörelse. Under åberopande h ä r a v ut\ r erkade chefen för finansdepartementet den 30 juli 1930 Kungl. Maj:ts bemyndigande a t t tillkalla särskilda sakkunniga, 1930 års kommunalskatteberedning, med uppdrag a t t — parallellt med den till skatteutjämningsberedningen hänskjutna utredningen — A r erkställa utredning a\r de med riksdagens skrivelse avsedda frågor, som vore av skatteregleringsnatur, in. a. o. frågor rörande åtgärder för åstadkommande av större jämnhet och rättvisa i skattebelastningen inom kommunerna genom ändring av själva beskattningsreglerna, främst genom framskaffande av nya skatteobjekt samt ändrad fördelning av beskattningen dels mellan olika objekt och dels, såvitt anginge näringsföretag med utgrenad verksamhet, mellan olika kommuner. Den utredning rörande vissa viktiga grunder för den kommunala skat- Bolagsslatteteregleriligen, som, påkallad av 1928 års riksdag, överlämnats till 1930 Verkningens ställning

till

års kommunalskatteberedning, avser uppenbarligen endels frågor, vil- de kommunala ka bolagsskatteberedningen enligt sina direktiv anbefallts a t t taga un- *k<äteproblemen.

der övervägande, under gången av sitt arbete har emellertid bolagsskatteberedningen snart nog trott sig finna, att de omflyttningar inom den direkta beskattningens ram, som av hänsyn till industrien och ann a t näringsliv vore framför allt påkallade, kunde och lämpligast borde Addtagas å det statliga beskattningsområdet. De överflyttningar aAr ATiss del av den på aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna för närvarande ATilande skattebördan till fysiska personer, som beredningen funnit sig böra förorda, aATse således i det väsentliga den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. De lättnader för bolagen och föreningarna, som beredningen tillika föreslår i

54 fråga om den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, äro enligt beredningens mening icke av beskaffenhet att i någon avsev ä r d mån öva inflytande på lösningen av de aktuella, i de nyssnämnda riksdagsskriA T elserna angivna kommunala skatteregleringsspörsmålen. Så lärer icke heller vara förhållandet i fråga om övriga av bolagsskatteberedningen framlagda förslag, huA'udsakligen avseende ä n d r i n g a r i gällande regler för beskattningens effektuerande, ehuruväl dessa ändringar enligt sin n a t u r merendels syfta i lika mån på den kommunala som på den statliga beskattningen. Under dessa omständigheter har beredningen ansett det v a r a riktigast, a t t beredningen avstode från a t t ingå i granskning av de omförmälda med kommunalskatteutjämningsfrågorna intimt förbundna spörsmålen angående grunderna för den kommunala beskattningen av näringslivet. Härom har beredningen på sin tid under hand gjort vederbörlig anmälan, och har därefter, såsom nämnts, till 1930 års kommunalskatteberedning överlämnats utredningen av sistberörda spörsmål. Av de för skatteutjämningsberedningens arbete meddelade direktiven h a r beredningen inhämtat, att statsmakterna förvTänta bl. a. dels förslag om överflyttning av förvaltningsuppgifter från det kommunala arbetsområdet till det statliga med därav följande ÖA-erflyttning från kommunerna till staten av skyldigheten a t t anskaffa täckning för de med uppgifternas handlnrvande följande kostnaderna samt dels eventuellt även förslag till ökad skyldighet för staten att lämna ekonomiska bidrag till skötseln aA' hos kommunerna kvarliggande förvaltningsuppgifter. Vid utarbetande aAr sina skatteregleringsförslag h a r bolagsskatteberedningen r ä k n a t med de sålunda föreliggande möjligheterna, till avseATärda förskjutningar i förhållandet mellan det kommunala och det statliga skattebehoA-et. Det har följaktligen varit för beredningen angeläget att tillse, att de av beredningen förordade ändringarna beträffande grunderna för den statliga beskattningen i sin utformning erhölle tillräcklig smidighet för a t t möjliggöra beskattningens anpassning efter sådana ändrade förhållanden i nyssberörda avseende, vilka man hade anledning att taga i beräkning. De av bolagsskatteberediiingen eller för dess räkning företagna utredningar, vilka åtfölja detta betänkande, ådagalägga, att den svenska aktiebolagsbeskattningen i. sin helhet betraktad (således den statliga och den kommunala, tillsammantagna och med beaktande a\T såväl bolagens egna skatter som de på aktieägarna belöpande) måste i jämförelse med motsvarande beskattning i andra länder betecknas såsom osedvanligt hög för bolag med hög inkomstprocent samt även vid måttlig inkomstprocent såsom ganska tyngande. I betydande mån är denna höga totala skattebelastning av de svenska bolagsvinsterna att tillskriva utformningen av skattesystemet, varigenom merbeskattningen ar bolags-

55 inkomsterna blivit jämförelsevis högre här i landet än vad som i allmänhet förekommer. A t t denna merbeskattning k a n v a r a ägnad a t t medföra ogynnsamma v e r k n i n g a r för den svenska industrien torde få anses v a r a nöjaktigt k l a r l a g t genom de föreliggande utredningarna, vilkas allm ä n n a slutsatser beredningen åberopar. A t t i det a n m ä r k t a hänseendet åstadkomma ett b ä t t r e sakernas läge h a r synts beredningen v a r a en angelägenhet av största vikt för v å r t lands välstånd. Den avsevärda minskning av bolagens skattebörda, varom beredningen i enlighet härmed ansett sig böra göra förslag, bör enligt beredningens mening i första h a n d å v ä g a b r i n g a s genom lindring av den statliga inkomstbeskattning, som direkt åvilar bolagen. Vid övervägandet av frågan om den lämpligaste utformningen av denna skattelindring h a r beredningen funnit praktiska skäl av avgörande betydelse tala för a t t i detta sammanhang det n u v a r a n d e progressiva skattesystemet, enligt vilket skatteprocentens höjd ä r beroende av förhållandet mellan vederbörande bolags vinst och storleken av dess kapital, utbytes mot proportionell beskattning. Beredningen föreslår således, att skattelindringen åstadkommes genom att å bolagen lägges, i stället för den nuvarande progressiva statliga inkomstskatten, en proportionell dylik skatt av måttlig höjd. Såsom längre ned i detta kapitel omförmäles föreslår beredningen, a t t inkomst- och förmögenhetsskatten skall utgå dels för samtliga skattskyldiga med viss i särskild ordning bestämd procent av ett grundbelopp (bottenskatt) och dels för fysiska personer och oskifta dödsbon, vilkas beskattningsbara belopp överstiger visst belopp, med visst progressivt tillägg till bottenskatten (tilläggsskatt). F ö r aktiebolagen och andra juridiska personer skall således enligt förslaget u t g å endast bottenskatt. Grundbeloppet för aktiebolagens, de solidariska bankbolagens och de ekonomiska föreningarnas bottenskatt föreslås a v beredningen till 5 % av det beskattningsbara beloppet. Att m ä r k a är, a t t beredningen i sina förslag och beräkningar u t g å r från en nivå för grundbeloppen, som motsvarar 133 Va % av nivån för grundbeloppen enligt de nuvarande bestämmelserna. E n utdebitering av 145 % (den å r e n 1929— 1931 använda satsen) å grundbeloppen enligt n u v a r a n d e bestämmelser bör således motsvaras av en utdebitering av 108-7f> % å de av beredningen föreslagna grundbeloppen. Det föreslagna borttagandet aA^ progressiviteten såsom grund för bolagens statliga inkomstbeskattning bör enligt beredningens mening, för a t t de önskade fördelarna därmed skola uppnås, utsträckas jämväl till de övriga områden av bolagsbeskattningen, där u t t a g a n d e av progressiA*skatt förekommer. Detta syfte vinnes genom beredningens förslag, a t t skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt skall åligga endast fysiska personer och oskifta dödsbon, således icke bland andra, aktiebolag, solidariska, bankbolag och ekonomiska föreningar.

56 Kupongskatt. Då beredningen skolat anvisa utvägar att åstadkomma ersättning för den minskning av skatteintäkterna, som skulle föranledas aAr genomförandet av nu omförmälda förslag till omläggning av bolagsbeskattningen j ä m t e A'issa andra j ä m k n i n g a r i densamma, h a r beredningen beaktat det ofta nog såsom en brist i v å r t skattesystem betecknade förhållandet, att beskattningen aAr delägarna i de svenska aktiebolagen icke, såsom fallet är mångenstädes i utlandet, inrymmer någon skatt Arid källan, åstadkommen genom å företagen lagd skyldighet att ATid utbetalande av utdelning innehålla och till skattemyndigheten redovisa AHSS procent av utdelningen såsom antingen bidrag till delägarnas skatt för utdelningen eller deras definitiva skatt, för densamma (s. k. kupongskatt)Nu a n m ä r k t a förhållande i förening med saknaden av tvångsmedel för uttagande i utlandet ar skatter, påförda skattskyldiga, som d ä r uppehålla sig, h a r åstadkommit, att, enligt vad företagen undersökning giA7it vid handen, endast en ringa del a v de skattebelopp, som i utlandet sig uppehållande skattskyldiga bort till vårt land erlägga för ifrågavarande slags inkomster, hit influtit. Till aA^hjälpande av detta missförhållande framlägger beredningen förslag om uttagande aA' kupongskatt på utdelningar å aktier och lotter i svenska aktiebolag och solidariska bankbolag. Enligt förslaget skall det åligga sådant bolag att aAr utdelningen innehålla och inom Adss kort tid till staten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt under benämning kupongskatt erlägga 5 % ar utdelningens belopp. H a r utdelningen tillfallit person, som icke är bosatt eller stadigvarande A-istas i Sverige, eller ock utländskt bolag, skall någon taxering för inkomst genom utdelningen icke äga rum, u t a n den innehållna kupongskatten skall i s å d a n t fall utgöra den enda skatt, som här i riket drabbar utdelningen och den i aktierna nedlagda förmögenheten. För övriga mottagare a v utdelningskall däremot taxering i vanlig ordning verkställas, i den mån skattskyldighet för utdelningen föreligger. För dessa skattskyldiga skall kupongskatten avräknas å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund ar taxeringen påföres. I ATissa fall, då svensk mottagare av utdelning ej är skattskyldig för utdelning eller då kupongskatten överstiger honom vid taxeringen påförd inkomst- och förmögenhetsskatt, skall honom tillkomma rätt till restitution ar erlagd kupongskatt. Skärpning Den större delen av ersättningen för den minskning av skattein"ninoe^av takterna, som föranledes av den föreslagna lindringen ar bolagsbeskattfysiska per- ningen, anser beredningen — under beaktande av amåsningen om undtontr m. f. v i ] ( a i M j 0 a v ökad skattebelastning å de mindre bärkraftiga samhällsklasserna —• böra anskaffas genom skärpning av den statliga inkomstoch förmögenhetsbeskattningen för fysiska personer med förhållandeA T is större skatteförmåga. Beredningen har funnit tvenne vägar här v a r a framkomliga, nämligen dels skärpning aA' förmögenhetsbeskattningen

57 och dels skärpning av progressionen inom de högre skikten ar inkomstskalorna. V a d förmögenhetsbeskattningen angår finner beredningen icke anledning att ifrågasätta omläggning av dennas grunder. Erforderlig skärpning kan enligt beredningens mening åstadkommas genom ä n d r i n g a\r det andelstal, med vilket den skattepliktiga förmögenheten ingår i det till grund för beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten liggande beloppet. Detta andelstal är för närvarande en sextiondel av förmögenheten (den s. k. förmögenhetsdelen). I den mån så erfordras bör detta tal k u n n a ä n d r a s till en femtiondel, motsvarande en skärpning med 20 %, eller ock till nio femhundradelar, motsvarande en skärpning a\T 8%. Även a n d r a ä n d r i n g a r av andelstalet kunna tänkas. Till förekommande av oskäliga resultat av förmögenhetsbeskattningen i s å d a n a fall, d å förmögenheten giver ingen eller ytterst ringa avkastning, föreslår beredningen införandet av en spärr sålunda, att för här i riket bosatta fysiska personer eller oskifta dödsbon efter sådana personer förmögenhetsdelen dock icke m å upptagas med högre belopp än det, vartill den taxerade inkomsten uppgått. F ö r beredande av möjlighet till ökning av skatteintäkterna genom skärpning av de för fysiska personer avsedda inkomstskatteskalorna, h a r enligt anvisningar av beredningen ett stort antal alternativa förslag utarbetats. F ö r förslagen gemensamt är, att skärpningen avser a t t träffa endast de beskattningsbara belopp, som överstiga 20 000 kr. De särskilda skalorna, A7ilka giva olika resultat i fråga om skatteökningens storlek, liimpa sig mer eller mindre räl för kombinering med de nyss n ä m n d a alternativen till skärpning av förmögenhetsskatten. Beredningen har i fråga om skärpningen av skatteskalorna lika litet som i fråga om förmögenhetsbeskattningens skärpning funnit anledning att giva bestämt förord åt något visst alternativ — redan omöjligheten att på förhand, någorlunda exakt bedöma skattebehoA-en Add det tillfälle, då definitiv ställning till beredningens förslag skall tagas, har synts göra ett dylikt bedömande från beredningens sida olämpligt. Beträffande utformningen a A* skatteskalorna har beredningen däremot, såsom OAran i s a m m a n h a n g med omtalandet av beredningens förslag angående bolagens och andra juridiska personers beskattning omnämnts, ansett sig* böra förorda en principiell omläggning a\r det nuvarande systemetFörslaget går ut på inkomst- och förmögenhetsskattens delning i två delar, benämnda bottenskatt och tilläggsskatt (jämför Englands och Förenta staternas income tax resp. normal tax och surtax). Bottenskatten skall utgå för samtliga skattskyldiga, såväl fysiska som juridiska personer, med vdss i särskild ordning bestämd, enhetlig procent av ett grundbelopp, olika för de fysiska personerna och för olika slags juridiska personer. Tilläggsskatten däremot skall drabba endast fysiska personer och oskifta dödsbon, vilkas beskattningsbara belopp överstiger 8 000 kr.,

58 och skall utgå såsom tillägg till bottenskatten i enlighet med en i förordningen intagen progressiv skala. Det är endast bottenskatten, som skall v a r a rörlig, j ä m k a n d e sig efter statens årliga, skiftande uttaxeringsbehov. Tilläggsskatten ä r däremot aATsedd a t t utgå med de i skatteförordningen angivna procenttalen u t a n j ä m k n i n g med hänsyn till skiftning a r n a i uttaxeringsbehoven. Allenast genom en dylik anordning anser beredningen det v a r a möjligt a t t genomföra den av beredningen förordade skärpningen a v progressiviteten u t a n att därvid gå miste om den nödvändiga elasticiteten i beskattningen. Av praktiska skäl föreslår beredningen, såsom jämväl omnämnts, a t t skatteskalornas a l l m ä n n a nivå höjes till en nivå, som är en tredjedel högre än den n u v a r a n d e . E n av de m e r a betydelsefulla delarna av 1928 å r s skattereform v a r den lindring a v näringslivets beskattning, som åstadkoms genom medgivande åt svenska aktiebolag och SA7enska ekonomiska föreningar, vilka icke d r i v a bank- eller a n n a n penningrörelse eller försäkringsrörelse, av frihet från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar. Syftet härmed v a r att förebygga beskattning flera än två gånger ar bolags- eller föreningSATinster, som på väg från det utdelande företaget till dess slutliga intressenter passerade a n d r a bolag eller föreningar. Dylik s. k. kedjebeskattning hade befunnits hinderlig för en lämplig organisation aAr företag med omfattande A^erksamhetsfält. Beredningen h a r undersökt möjligheten a t t på ett lämpligt och mot förhållandena svarande sätt genomföra principen om frihet från kedjebeskattning även å de områden, d ä r sådan beskattning kvarstår. Beträffande företag, som driva bank- eller a n n a n penningrörelse eller försäkringsrörelse, har sådan möjlighet ansetts föreligga i fråga om aktier eller andelar i dotterföretag, vilkas innehavande utgöra ett led i organisationen av företagets verksamhet. De för beskattning av försäkringsbolag gällande särskilda reglerna hava dock beträffande dessa bolag påkallat en Adss begränsning aAr denna skattefrihet. Den förefintliga kedjebeskattningen beträffande utdelning till svenska bolag eller föreningar från utländska bolag h a r känts besvärande för de svenska företag, som arbeta på utländsk botten genom dotterbolag, och ställt dem ogynnsamt i konkurrensen med utländska företag. E n lika Addsträckt frihet från kedjebeskattning beträffande dylika företag som i fråga om rent inhemska företag h a r dock ansetts icke böra ifrågasättas, u t a n h a r frihet från skattskyldighet för utdelning från utländska bolag till svenska bolag eller föreningar föreslagits allenast beträffande två tredjedelar aAr dylik utdelning. Beredningen, som funnit övervägande skiil tala för bibehållande aAT nu gällande begränsning av r ä t t till a v d r a g för gäldränta, som belöper å utdelning, för ATilken skattefrihet medgivits,

59 h a r ansett konsekvensen kräva, att en motsvarande begränsning stadgas beträffande gäldränta som belöper å skattefri utdelning från utländska bolag. Det föreslås därför, a t t a v d r a g för p å sådan utdelning belöpande g ä l d r ä n t a icke m å ske i vidare mån än gäldräntan överstiger två tredjedelar aAr utdelningen. Beredningen förordar bibehållandet av den år 1927 införda utskiftnings- utskiftningsskatten. I vissa fall, d ä r utskiftningsskatt för n ä r v a r a n d e utgår, synes skotun for , „ , . • , ,

i i

aktiebolag och

dylik skatt dock icke böra förekomma, nämligen då det belopp, som drab- solidariska bas ar utskiftningsskatt, blir föremål för beskattning hos mottagaren så- hankbolag. som inkomst aAT rörelse eller d å det utskiftade beloppet tillfaller juridisk person (aktiebolag, solidariskt bankbolag eller ekonomisk förening) under sådana omständigheter, a t t beloppet p å grund a v frihet från kedjebeskattning icke skulle h a v a hos mottagaren beskattats, därest de utskiftade medlen i stället utdelats i vanlig ordning. Då det befunnits förenat med avsevärda SA'arigheter a t t genomföra dylik skattefrihet i samband med läggandet a v utskiftningsskatt på det utskiftande företaget, h a r beredningen funnit sig böra förorda en anordning, innebärande a t t delägaren i företaget skall äga från stats\ r erket utbekomma så mycket a v utskiftningsskatten, som belöper på den vinst, han gör genom utskiftningen. Ä r mottagaren sådan juridisk person, som skulle varit fri från skattskyldighet för vinsten, därest denna kommit honom till del genom utdelning i ATanlig ordning, innebär beredningens förslag dels att mottagaren skall å t n j u t a enahanda frihet från skattskyldighet för Adnsten, dels ock att han därjämte skall av statsverket utbekomma så mycket av utskiftningsskatten, som hänför sig till vinsten. För övriga delägare förutsattes för r ä t t till utbekommande av utskiftningsskatt, att vinsten tagits under beskattning såsom inkomst av rörelse. Med hänsyn tagen till de j ä m k n i n g a r beträffande skattskyldigheten, vilka nu omförmälts, föreslår beredningen, att satsen för utskiftningsskatten nöjes från nuvarande 5 % till 10 %. Beredningen har ävenledes tagit under omprövning vad som bör åt- Utskiftning ekonogöras med anledning därav, att medel, som utskiftas av ekonomisk för- från miska föreening, icke därvid drabbas ar skatt i annat fall än d å förutsättningningar. för beskattning av realisationsvinst förefinnes. Då införande av utskiftningsskatt för ekonomiska föreningar befunnits stöta på betydande svårigheter, föreslår beredningen i stället, a t t medel, som ekonomisk förening utskiftar utöver inbetald insats, skall hos mottagaren anses såsom utdelning och förty beskattas under samma förutsättningar och efter enahanda grunder, som gälla i fråga om utdelning. Vid sitt övervägande av frågan om revision av gällande regler angå- Behandlingen ende rörelseidkares rätt till a v d r a g i beskattningsaA r seende för värde- av v?Lrde~ ,

.

.

minskmng a inventarier och a n d r a för stadigvarande bruk i rörelsen av-

mmskmngs-

avdrag å inventarier

60 sedda tillgångar har beredningen kommit till den uppfattning, att i sammanhang härmed och såsom en förutsättning för dylik revision viss jämkning av sjäWa inkomstbegreppet, såvitt rörelse angår, är av nöden. I sådant, avseende föreslår beredningen, att rörelseidkares a v y t t r i n g av nu nämnda slags tillgångar, dock med u n d a n t a g för fastighet och gruva, skall i beskattningsavseende behandlas såsom avyttring i rörelsen t således transaktion av yrkesmässig natur) och icke, på sätt nu merendels är förhållandet, såsom en till tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig transaktion. I de grundläggande principerna för behandlingen av frågan om värdeminskningsavdrag ifrågasätter beredningen icke ändring. Beträffande den n ä r m a r e utformningen av dem föreslår beredningen emellertid jämkningar och uppmjukningar i gällande bestämmelser av delvis ganska avsevärd beskaffenhet. Medan ifrågavarande bestämmelser, som bygga på skyldighet för rörelseidkaren att i beskattningsavseende hålla avskrivningarna inom vissa av lagen och skattemyndighetens tillämpning av densamma fastställda gränser, äro avsedda att fortfarande i allmänhet tillämpas, föreslår beredningen därjämte en anordning, varigenom den skattskyldige, som så önskar, under vissa i lagen angivna omständigheter i stor omfattning kan bereda sig möjlighet att fritt träffa avgörande om väixleminskningsavdragens storlek och fördelning på beskattningsåren. Villkoret för ernående av dylik frihet, vilken är avsedd endast för skattskyldig, som för handelsböcker, skall vara, att de av honom yrkade avdragen överensstämma med hans räkenskaper samt att dessa äro så fullständigt och tydligt förda, att taxeringsmyndigheten finner sig kunna med dylika räkenskaper år efter år u t a n svårighet följa de i räkenskaperna företagna aArskrivningsåtgärderna och därvid kontrollera, att A r ärdeininskningsaA'd r a g icke göres för a n d r a tillgångar eller med sammanlagt högre belopp än som lagligen må genom dylika avdrag avskrivas. Självfallet kan dylik frihet icke få påräknas i fråga om andra tillgångar än sådana, för vilka gäller, att vinst, som må uppstå ATid deras aA 7 yttring, under alla omständigheter beskattas såsom Arinst i rörelsen. Av detta och andra skäl h a r beredningen ansett riktigt, att friheten begränsas till att avse rörelses iiwentarier äA^ensom tidsbegränsade rättigheter (patenträtter o. d.). Med den i det föregående omnämnda utvidgningen av inkomstbegreppet för rörelse har ansetts böra förbindas en särskild regel till förhindrande a\r obilliga verkningar i det fall att ersättning på grund av försäkring u t g å r för förlorad eller skadad egendom. Det föreslås nämligen, a t t vinst, som uppkommer genom dylik ersättnings utfallande, icke skall tagas under beskattning, i den mån vinsten användes eller enligt av den skattskyldige avgiven förbindelse skall inom viss kort tid användas för anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade eller skadade egendomen.

bl

Yppade svårigheter att Add taxeringen beräkna avdrag för värdeminskning å sådana maskiner och andra inventarier, som utgöra beståndsdelar av eller tillbehör till byggnad, hava föranlett beredningen a t t i avskrivningshänseende under de för byggnad gällande reglerna hänföra sådana maskiner och andra inA 7 entarier, som hava till uppgift att göra b y g g n a d användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för människor eller för förvaringsändamål. Beredningen har funnit det vara ar synnerlig vikt, att, samtidigt ined Täckande av luckor i framläggandet aAr förslag till lindrande av näringslivets beskattning, åt- skattelaggärder föreslås till förekommande i möjligaste mån av att skatteförfatt- stiftningen. n i n g a r n a s bestämmelser varda av skattskyldiga begagnade för åstadkommande av icke avsedd skattelindring. A t t beredningen strävat att tillgodoso denna synpunkt lärer vid den n ä r m a r e granskningen aA7 de aA7 beredningen utformade författningsförslagen framgå. Vissa förslag med ifrågavarande syfte, Adlka äro av en mera framträdande karaktär, må h ä r omnämnas. Såsom lösning av den till beredningens beaktande särskilt hänskjut- Participating debentures. na frågan om behandlingen i beskattningsavseende av participating debentures föreslås, a t t den del av r ä n t a n å dylika förbindelser, som gjorts beroende UA7 det emitterande bolagets bestämmande eller av det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet, icke skall få ar bolaget aA7dragas såsom kostnad. Härigenom likställes i bolagets hand denna del av r ä n t a n med aktieutdelning. Den på sina håll i utlandet synnerligen uppmärksammade och även h ä r i landet beaktade, mot dubbelbeskattningens idé stridande skattelindring, som kan åstadkommas genom att vinster, som samlas aA7 ett aktiebolag, kumuleras hos bolaget i stället för att utdelas, har i flerahanda hänseenden föranlett förslag till åtgärder. Såsom redan nämnts föreslås fördubb- IHskiftningsskattens ling av den n u v a r a n d e satsen för utskiftningsskatten. Vidare föreslås, fördubbling. 7 -att holdingbolag, vars verksamhet A äsentligen består i förvaltning aA' Svenska eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper, skall, därest boholdingbolag lagets intressenter huvudsakligen äro svenska fysiska personer och den med säte i verkliga ledningen av bolagets A r erksamhet utövas här i riket, i beskatt- utlandet. ningsavseende betraktas såsom SArenskt, ändå att dess säte är i utlandet. Yttermera föreslås införande aA7 en särskild skatt, benämnd ersättnings- Ersättningsskatt. skatt, A-ars syfte skall v a r a att förhindra obehÖA7lig fondering hos bolag eller, om sådan ändock förekommer, att bereda det allmänna ersättning för den skatt, som genom fonderingen undandrages. Författningsförslaget har aA r fattats med beaktande av vikten av att den ifrågaA-arande beskattningen icke må utbredas ÖA7er större område än som för densamma är avsett. Skattesatsen för ersättningsskatten föreslås till 25 %. Slutligen framlägges förslag om införande i kommunalskattelagen Allmän rättsregel. (76 §) av uttrycklig föreskrift, att åtgärder, A'ilkas beskaffenhet från

62 beskattningssynpunkt äga betydelse, skola bedömas efter sin verkliga innebörd och icke efter den benämning, som giA7es dem. Denna r ä t t s grundsats har i anvisningarna n ä r m a r e exemplifierats i syfte a t t klarlägga dess tillämpning. Det ä r beredningens förhoppning, a t t genom vederbörligt beaktande av denna regel behovet av lappningar å lagstiftningen för tätande av luckor skall minskas. Erfarenheten giver vid handen, att dylika lappningar ofta nog äro svåra att anpassa efter luckorna; de bliva lätteligen för t r å n g a eller för vida och förfela därigenom sitt syfte. Förslag eller uttalanden göras i en del specialfrågor. De kooptra- j ) e ekonomiska föreningarnas skattefråga — enkannerligen de koope7katufrågor. rati va föreningarnas — h a r gjorts till föremål för särskilda undersökningar. Såsom redan nämnts föreslås, att dessa föreningar skola erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, icke såsom hittills efter den för fysiska personer gällande progressiva skatteskalan, u t a n efter s a m m a proportionella skattesats, som föreslås för aktiebolagen. Vidare framlägges förslag till ändrade bestämmelser rörande r ä t t e n till a v d r a g för pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, vilka bestämmelser avfattats på sådant sätt, a t t de bliva tillämpliga äA7en å andra företag än de kooperativa och j ä m v ä l å aktiebolagen. Kommandit- Beredningen h a r undersökt, i A7ad m å n skäl finnas för beskattning a v s\fa!ttninq~ kommanditbolag efter de för aktiebolag gällande grunderna, såvitt a n g å r kommanditdelägarnas andel, samt för genomförande aA7 dubbelbeskattning av utdelning till kommanditdelägarna. E n ä r av A7erkställd utredn i n g framgått, a t t kommanditbolagsformen A7unnit mycket ringa utbredn i n g och icke befinner sig i utA7eckling, och då det tillika befunnits, a t t en beskattning av kommanditbolag efter de för aktiebolag gällande grunderna, ehuru icke ogenomförbar, skulle bliA7a förenad med väsentliga svårigheter, förordar beredningen bibehållande tillsvidare aA7 gällande grunder för kommanditbolagens beskattning. Realisations- Med anledning av uttalade önskemål om lindrande av beskattningen vinstbeskatt- a v r e a i i s a t i 0 n s v i n s t e r , särskilt beträffande aktier och a n d r a fondpapper, ningen.

F

l ä m n a r beredningen redogörelse för den historiska utvecklingen av fråg a n om realisationsvinstbeskattningen i v å r t land samt rörande bestämmelser i samma ämne i främmande länder, men finner för egen del — efter anförande av skäl för och emot ändring — sig icke böra framlägga förslag om någon genomgripande omläggning a v beskattningen i denna del. I vissa detaljer föreslås smärre ändringar.

63 ANDBA K A P I T L E T .

Omläggning av aktiebolagens, de solidariska bankbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning. I A7årt land beskattas aktiebolagens vinster i regel två gånger, nämligen Vissa grunden gång hos bolaget och en gång hos aktieägarna. Bolaget beskattas för bsa£8<ix ?ör hela sin inkomst, vare sig den utdelats eller ej. Aktieägarna beskattas för en av bolagsArad de erhållit i utdelning. Detta gäller såväl den statliga som den kom- och . för " emngsm u n a l a beskattningen. Därjämte beskattas statligt men ej kommunalt gevinster. nom särskild skatt, utskiftningsskatt, vad aktiebolag i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets upplösning utskiftar till aktieägarna, i den mån det utskiftade beloppet icke är att anse såsom återbäring aA' tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten åsättes bolaget men utgör ett komplement till aktieägarnas egen statliga beskattning för aktieutdelning och h a r införts för att även den del av bolagsinkomsterna, som icke utdelas i vanlig ordning, skall bliA7a föremål för dubbel beskattning. Det anförda gäller även beträffande solidariska bankbolags och ekonomiska föreningars inkomster, dock med den inskränkning att utskiftningsskatt icke förekommer för ekonomiska föreningar. Vissa modifikationer i bolagsvinsternas dubbelbeskattning — A-armed i det följande förstås dessa Adnsters beskattning tA7å gånger, oaA'sett skattesatsens storlek vid A7ardera beskattningen — böra emellertid beaktas. F u l l ÖA7erensstämmelse råder icke mellan vad som beskattas hos företaget å ena sidan och vad som ta ges under beskattning A-id utdelning eller utskiftning å a n d r a sidan. Vid företagets beskattning r ä k n a s icke till skattepliktig inkomst vissa förmögenhetsförvärA 7 , som räkenskapsmässigt skola ingå i företagets årsvinst, t. ex. Adnst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller aA7 a n n a n egendom än fastighet, då förvärvet skett annorledes än genom köp eller byte eller därmed jämförligt fång eller då egendomen, ehuru förvärvad genom dylikt fång, a v y t t r a t s mer ä n tio å r efter förvärvet, då fråga är om fastighet, eller mer än fem å r efter förvärvet, då fråga är om annan egendom än fastighet. Aktiebolag och ekonomiska föreningar, som icke driva bank- eller a n n a n penningrörelse eller försäkringsrörelse, äro äA7en frikallade från skattskyldighet för utdelning

64 från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar. Vid delägarnas beskattning för inkomst genom utdelning ä aktier, banklotter och föreningsandelar, är det däremot u t a n betydelse, h u r u v i d a de utdelade medlen kunnat bliva föremål för inkomstbeskattning hos företaget eller icke, och detsamma gäller i fråga om vad som inbegripes under skatteplikten vid utskiftningsskatten. I nu n ä m n d a fall kunna således delägarna beskattas för sammanlagt mera än vad som är föremål för inkomstbeskattning hos företaget. Även motsatsen k a n inträffa. Vid företagets taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och därtill a n k n u t n a skatter, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt, får nämligen avdrag icke göras för företagets kronoutskylder och vid företagets taxering till kommunal inkomstskatt icke heller för företagets övriga allmänna skatter, medan däremot delägarnas beskattning för utdelning samt företagets beskattning till utskiftningsskatt icke kan omfatta vad av företagets beskattade vinst åtgått till nu nämnda utskylder. Vidare innebär den ovan berörda, svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, tillerkända friheten från skattskyldighet, i vad angår utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och sA7enska ekonomiska föreningar, att, i den mån ett företags delägare äro bolag eller föreningar av angivet slag, delägarnas beskattning är mindre omfattande än företagets. Detta sistnämnda undantag från regeln om dubbel beskattning av bolags- eller föreningsinkomster är dock mera skenbart än A7erkligt. Det har föranletts av lagstiftarens önskan att förhindra mångdubbel beskattning av dylika inkomster. I den mån utdelningen av det mottagande företaget direkt eller genom förmedling av ett bolag eller en förening, som är delägare i det mottagande företaget, på nytt utdelas till de fysiska personer, som äro de verkliga delägarna, eller utskiftas, drabbas nämligen den mottagna utdelningen av inkomstskatt hos delägarna eller av utskiftningsskatt. Därest frihet från skattskyldighet för utdelning till dylikt bolag eller förening ej skulle v a r a medgiven, skulle skatt utgå A-arje gång det utdelade beloppet överförts till något i kedjan ingående företag. En dylik s. k. kedjebeskattning förefanns vid statsbeskattningen före 1928 års förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, och kedjebeskattning finnes alltfort i två fall, nämligen dels beträffande utdelningar, som uppbäras av företag, som driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, och dels beträffande belopp, som vid upplösning av aktiebolag eller solidariskt bankbolag eller Add nedsättning av sådant bolags aktie- eller lottkapital utskiftas till annat dylikt bolag eller ekonomisk förening utöver tillskjutet belopp. F r i h e t från dubbelbeskattning av bolags- och föreningsinkomst förefinn e s y t t e r l i g a r e i två fall, nämligen i fråga om dels bostadsaktiebolag och

65 bostadsföreningar och dels kooperativa föreningar. Under dubbel beskattn i n g tages nämligen — frånsett utskiftningsskatt, som kan drabba bostadsaktiebolag — endast den del av vinsten hos dylika företag, som utdelas ä aktie eller andel, men icke vad som utdelas efter annan grund. A t t n ä r m a r e ingå på reglerna för beskattningen av dessa företag erfordras ej i detta sammanhang. V å r statsbeskattning u t m ä r k e s av en a n n a n säregenhet, nämligen a t t bolags- och föreningsvinsterna beskattas efter progressiva skalor. F ö r aktiebolag och solidariska bankbolag bestämmes progressionen efter den taxerade inkomstens förhållande till bolagets kapital (inkomstprocenten), medan för ekonomiska föreningar progressionen är beroende allenast av den taxerade inkomstens storlek i och för sig. Beträffande försäkringsaktiebolag tillämpas den progressiva bolagsskalan dock endast för den del aA7 inkomsten, som belöper på aktieägarna i denna deras egenskap. F ö r svensk försäkringsanstalts inkomst, i den m å n den icke belöper på aktieägare i denna deras egenskap, tillämpas däremot en proportionell skattefot; grundbeloppet utgör nämligen för dylik inkomst 6 % av det beskattningsbara beloppet. Även den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten utgå efter progressiva skalor. F ö r bolagen bestämmes progressionen av inkomstprocenten, medan för de ekonomiska, föreningarna progressionen beror av inkomstens absoluta belopp. Dock märkes, att skyldighet att utgöra dylika skatter inträder för aktiebolag och solidariska bankbolag först då inkomstprocenten överstiger 6 och för ekonomiska föreningar d å inkomsten överstiger 3 000 kr. Frikallade från skyldighet a t t utgöra sistnämnda skatter äro dels försäkringsaktiebolag för den del a v inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, dels annan sA7ensk försäkringsringsanstalt än aktiebolag och dels i 17 § förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker omförmält bolag, som bedriver detaljhandel med rusdrycker. Den allmänna kommunala inkomstskatten är däremot även för bolag och föreningar proportionell.

Den äldre rättens ståndpunkt var, att dubbel beskattning av bolags- och Historik. föreningsinkomster icke borde förekomma. I 9 § av särskilda anvisnin- BeviUningsgarna vid 1910 års bevillningsförordning uttrycktes grundsatsen sålunda: förordningen. »Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning både för ränteinkomsten av hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för den vinst, som rörelsen därutöver lämnat, så böra de enskilda delägarna icke taxeras för inkomst från samma bolag. E j heller taxeras medlem i förening för ekonomisk verksamhet för vad han erhållit såsom vinstutdelning å insats i föreningen». Denna bestämmelse kvarstod till å r 1919, d å i bevillningsförordningen infördes stadgande därom, a t t till inkomst aA7

66 kapital, i fråga om a n d r a skattskyldiga än inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, skulle räknas jämväl utdelning å aktier eller lotter i sådant bolag. Å r 1920 ändrades detta stadgande så, a t t till inkomst av kapital, i fråga om a n d r a skattskyldiga än inländska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar, skulle räknas jämväl utdelning å aktier eller lotter i sådant bolag ävensom å insatser i sådana föreningar. Därmed hade dubbelbeskattning införts även i fråga om de ekonomiska föreningarnas inkomst. F ö r solidariska bankbolag samt för aktiebolag, som driva bankrörelse, a n n a n penning- eller lånerörelse, försäkringsrörelse eller handel med värdehandlingar, torde utdelning av nämnt slag enligt beAdllningsförordningen haA7a ansetts såsom inkomst aA7 rörelse. 192S års kommunal skattelag.

Enligt kommunalskattelagen den 28 september 1928 r ä k n a s utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar såsom inkomst av kapital eller u n d a n t a g s v i s såsom inkomst av rörelse, men lagen stadgar i 54 § tillika, a t t svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva bank- eller a n n a n penningrörelse eller försäkringsrörelse, äro frikallade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar. Denna frihet gäller — med visst u n d a n t a g beträffande utdelning från bostadsaktiebolag eller bostadsförening — vare sig utdelningen uppburits i förhållande till innehavda aktier, lotter och andelar eller den uppburits efter a n n a n grund.

1902 års in- Beträffande statsbeskattningen har dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomstskatte- komster förekommit ä n d a från inkomstskattens införande genom förordningen den 21 j u n i 1902 om inkomstskatt, till en början dock i begränsad omfattning. Den utvidgades genom förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt och fick, sedan dubbelbeskattning av föreningsinkomster införts å r 1920, sin nu gällande, med kommunalskattelagens bestämmelser överensstämmande form genom förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Körande dessa bestämmelsers tillkomst och innehåll må anföras följande. 1 Enligt det till 1902 års riksdag framlagda förslaget till inkomstskatteförordning (proposition n r 16) skulle aktieägare beskattas för sin utdelning från aktiebolaget samt bolaget beskattas för sin vinst med avdrag för ett belopp av 4 % på inbetalt kapital; skatteskalan v a r densamma både för enskilda och aktiebolag och beroende av inkomstens absoluta be1

Historiken är till väsentliga delar hämtad ur en såsom bilaga vid Kungl. Maj:ts proposition nr 193 till 1926 års riksdag fogad promemoria. I densamma användes ordet »aktiebolag» såsom gemensam beteckning för både aktiebolag och solidariska bankbolag, där annat icke framgår av sammanhanget. En utförlig historik r ö r a n d e den statliga bolagsbeskattningen före år 1919 återfinnes även i bilaga 7 till propositionen nr 259 vid 1919 års riksdag, sid. 11—49. '

67 lopp. Vid anmälan inför Kungl. Maj:t av detta förslag anförde föredragande departementschefen i huvudsak: A t t delägare i aktiebolag skulle beskattas för den utdelning, de uppbure från bolaget, vore en given sak. F r å g a n om bolagets beskattning vore däremot m e r a svårlöst. Svårigheten berodde därpå, a t t å ena sidan den juridiska fiktion, enligt vilken ett aktiebolag i rättsligt avseende betraktades såsom en person, uppenbarligen icke vore hållbar i fråga om inkomstskatten, medan det å andra sidan icke läte sig göra att lämna bolaget u r räkningen och beskatta dess vinst hos aktieägarna. Slutsatsen h ä r a v bleve den, att de allmänna reglerna för inkomstbeskattningen icke räckte till i fråga om aktiebolagen, u t a n att särskilda regler för dem måste uppställas och dessa av den beskaffenhet, a t t skatten för aktiebolagen icke läte sig organiskt inpassas i inkomstskattesystemet u t a n i själva verket bleve en supplementärskatt, som upptoges i s a m m a n h a n g med inkomstskatten. Det vore dock icke nog med a t t m a n anordnade bolagens inkomstbeskattning så, a t t ingen del av deras vinst bleve obeskattad. Då m a n ville utsträcka a n v ä n d n i n g e n av den direkta beskattningen, låge det vikt uppå a t t den anordnades så, att det för densamma särskilt kännetecknande företrädet eller dess egenskap a t t kunna anpassas efter skatteförmågan i möjligaste s t a r k a grad framträdde. Detta skedde därigenom, a t t skatten gjordes progressiv; det kunde även ske genom en högre skatt på den fonderade inkomsten, Ådiket lämpligast torde ske genom en förmögenhetsskatt. Men ett medel vore även, att man med särskild beskattning uppsökte inkomst, som, v a r e sig den vore a t t anse såsom fonderad eller icke, kunde anses besitta en särskild grad av skattekraft. A t t man velat finna en sådan hos aktiebolagen, vore icke ägn a t att ingiva förvåning. Svårt torde v a r a att förneka att, därest ett aktiebolags verksamhet visade sig framgångsrik, de tillskjutna kapitalen i och genom samman slut niin gen under aktiebolagets genom lagstiftningen på flerahanda sätt — såsom genom den begränsade ansvarigheten m. m. — särskilt gynnade form erhållit en så att säga högre valör. Alldeles klart vore emellertid, att denna ökade skattekraft icke uppstode enbart därigenom, att kapital sammanslötes under aktiebolagets form. Den dagliga erfarenheten utvisade tvärtom, a t t många sådana bolag förde en tynande tillvaro, och en gräns måste således någonstädes dragas. Vidare vore det nödvändigt, att skattelagstiftningen så anordnades, a t t icke bildandet a v aktiebolag försvårades. Dessa bolag vore nödvändiga för landets ekonomiska utveckling; de hade dittills verkat och verkade fortfarande såsom mäktiga hävstänger i detta avseende. Dessa båda syftemål vunnes därigenom, att den särskilda skattskyldigheten för aktiebolag inträdde först då bolagets vinst, u t t r y c k t i visst procentförhållande till det inbetalta kapitalet, uppnådde en viss storlek och endast träffade den vinst, som översköte detta procenttal, eller, med a n d r a ord, a t t vid bolagets taxering avdrag finge ske för ett belopp, motsvarande viss procent, i förslaget fyra, av bolagets kapital.

68 Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle alltså, om utdelning till delägarna icke ägde rum, den del av bolagets vinst, som icke översteg 4 % av kapitalet, A7ara fri från skatt; skedde däremot utdelning, beskattades hos bolaget den del av vinsten, som öA-ersteg 4 % av kapitalet, samt hos aktieä g a r n a hela utdelningen, A7adan dubbelbeskattning förelåg till den del utdelningen översteg 4 %. Riksdagen beslöt emellertid, att vid aktiebolags taxering avdrag skulle få ske för ett belopp, motsvarande utdelningen, dock icke för mera än 6 % å inbetalt aktiekapital. Dubbelbeskattning ägde alltså r u m aA7 den del aA' utdelningen, som översteg 6 %. Såsom inbetalt aktiekapital ansågs blott verkligt, av aktieägarna gjort tillskott, dock att för bolag, Adlka tillkommit före den 1 juli 1897, såsom inbetalt äAen skulle räknas det belopp, som intill n ä m n d a dag hos vederbörande myndighet inregistrerats eller anmälts såsom inbetalt. Skattesatserna för bolagen bestämdes efter samma grund som för fysiska personer progressiA7t efter inkomstens storlek utan h ä n s y n till huruvida denna inkomst härledde sig från ett större eller mindre kapital. 1902 å r s förordning om inkomstskatt ersattes genom förordningen den 13 september 1907, som emellertid icke gjorde ä n d r i n g i nyssangiAma regler angående beskattning aA7 bolag. Enligt förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt skulle bolagen icke A'idare äga rätt till aA7drag för utdelning till delägarna, och progressionen i skatteskalan för bolagen v7ar beroende icke på inkomstens storlek i och för sig u t a n på inkomstens förhållande till kapitalet. Bolag skulle sålunda erlägga skatt för hela sin efter förordningens allmänna regler beräknade inkomst, och skatten skulle utgå med högre procent aA7 inkomsten ju större denna vore i förhållande till bolagets kapital. Till kapital räknades härvid allenast inbetalt aktie- eller lottkapital efter i huvudsak samma regler som i föregående förordningar om inkomstskatt. Lägsta skattesatsen utgjorde 2T» %, vilken procent erlades av bolag, v a r s vinst icke översteg 5 % av kapitalet, under det att högsta skattesatsen, gällande för bolag med vinst, överstigande 100 % av kapitalet, var bestämd till 5-20 %. Enligt propositionen n r 88 till 1910 års riksdag hade för valet av nämnda lägsta skattesats A7arit avgörande tre synpunkter: med inkomst- och förmögenhetsskattens införande upphörde bevillningen, vilken utgjorde 1 %, att reellt utgå såsom statsskatt, v a d a n skattesatsen icke borde sättas därunder; den borde v a r a ungefär lika med lägsta skattesatsen för a n d r a juridiska personer, nämligen 2-2r. %; slutligen ÖA7ersteg medelskatteprocenten för bolag enligt dittills gällande inkomstskatteförordning 3 %. Skatteskalan erhöll sin tekniska utformning med angivande av den skatteprocent, som vore tillämplig för hela inkomsten, i enlighet med ett av Kungl. Maj: t i särskild skrivelse (nr 192) framlagt förslag, som

69 avvek från det i propositionen nr 88 framlagda. Enligt propositionen skulle inkomstskatten för bolag utgå dels med 2 kr. 50 öre för varje h u n d r a t a l kr. av den taxerade inkomsten, dels ock därutÖArer för det belopp av inkomsten, som OA'ersteg 5 % men icke 10 % av bolagets kapital, med 1 kr. för A7arje hundratal kr. aA7 inkomstbeloppet, för det belopp av inkomsten, som ÖA7ersteg 10% men icke 15 % av kapitalet, med 2 kr. för A7arje h u n d r a t a l kr. samt för det belopp av inkomsten, som översteg 15 % ar kapitalet, med 3 kr. för A7arje hundratal kr. Till stöd för förslaget att utbyta den tidigare skatteskalan, där progressionen A7ar beroende uteslutande av den taxerade inkomstens storlek (såsom redan nämnts efter avdrag för utdelning till aktie- eller lottägarna intill 6 % å inbetalt aktie- eller lottkapital), mot en skatteskala med progression efter den taxerade inkomstens förhållande till kapitalet, anförde departementschefen Add författningsförslagets anmälan inför Kungl. Maj:t, att, medan för bestämmandet av den personliga skatteförmågan såsom det mest framträdande momentet framstode inkomstens absoluta storlek, v a r p å alltså progressionsskalan för enskilda personer byggdes, kunde en juridisk persons skatteförmåga åter, om den byggdes på inkomst, näppeligen grundas på samma förhållande. Inkomstens storlek i och för sig bleve ju synnerligen missvisande, om denna inkomst bedömdes oberoende aAT det kapital, vars avkastning inkomsten motsvarade. Först i den mån på grund av gynnsamma omständigheter bolagets inkomst ÖA7erstege den normala avkastningen aA' aktiekapitalet, förefunnes enligt departementschefens mening en full giltig grund för tillämpning av en progressiv skatteskala. Vid 1910 års riksdag berördes frågan om vad som Arid beräkningen av skatteprocenten för bolag skulle förstås med bolagets kapital. Kammarr ä t t e n hade framhållit, att till kapitalet i detta hänseende borde medräknas allt av delägarna A7erkligen inbetalt kapital, oberoende av om det nedlagts i aktie- eller lottkapitalet eller i reservfonden. Departementschefen hade i anledning av detta kammarrättens uttalande förmält sig anse detsamma äga Adsst fog men tillika framhållit, att det icke u t a n skäl syntes kunna ifrågasättas, h u r u v i d a icke progressionen vid aktiebolags beskattning borde göras beroende av inkomstens förhållande till sammanlagda beloppet av bolagets alla fonder. Förslag i sådan riktning hade dock ansetts, icke böra framläggas, enär med då föreliggande utredning den statsfinansiella betydelsen av en sådan omläggning icke kunde ÖA7erskådas. Därtill komme, att den officiella kontroll över lämnade uppgifter, som låge i anmälningen till aktiebolagsregistret, skulle i såA7äl ena som andra hänseendet saknas. Uti en motion (I: 86) föreslogs emellertid sådan ändring i propositionen, att till inländskt aktiebolags och solidariskt bankbolags kapital skulle räknas jämväl sådant bolags reservfond. Riksdagen fann det i motionen framställda förslaget beaktansvärt, men på grund av SA7årigheterna a t t beräkna A 7 erkningarna i statsfinansiellt aA7seende av en omläggning i den i motionen angivna riktningen bleA7 förslaget icke bifallet

70 a v riksdagen. I stället begärde riksdagen utredning, på vad s ä t t den i motionen föreslagna ändringen i fråga om beräkningen av bolags kapital kunde genomföras. Sedan den av riksdagen begärda utredningen verkställts, framlade K u n g l . Maj:t för 1911 års riksdag förslag till ändrad lydelse av 20 § i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt. Detta förslag, som antogs a v riksdagen, innebar, att vid beräkningen av bolags kapital i och för bestämmandet av skatteprocenten såsom kapital skulle räknas såväl aktieeller lottkapital som ock reservfonden, oavsett h u r u nämnda kapital och fond bildats. Vidare ändrades skatteprogressionen så, att lägsta skattesatsen 2-5 % skulle tillämpas på bolag, vars vinst icke översteg 4 % av kapitalet (tidigare 5 %), Och högsta skattesatsen, gällande för bolag med vinst, överstigande 100 % av kapitalet, bestämdes till 5-85 % (tidigare 5*20 %). Aktie- eller lottkapitalet och reservfonden skulle upptagas till det belopp, som angivits i ingående balansräkningen för beskattningsåret, eller, om n ä m n d a kapital eller fond samma år undergått förändring, till medelstorleken d ä r a v under nämnda år. A v föredragande departementschefens anförande vid anmälan av förslaget inför Kungl. Maj:t framgår, a t t m a n u t g å t t från att, då bolagets inkomst utgjorde avkastningen å allt det delägarna tillhöriga, i bolaget nedlagda kapitalet, skatteprocenten principiellt borde bestämmas med hänsyn till inkomstens förhållande till bolagets samlade förmögenhet d. v. s. till sammanlagda beloppet av bolagets samtliga fonder, men a t t m a n detta oaktat begränsat bolagets kapital i skatteteknisk mening till a t t omfatta blott aktiekapital och reservfond. Skälen härtill A7oro närmast, att det icke syntes tillrådligt att utsträcka begreppet kapital till att omfatta även dispositions- och därmed likartade fonder, då dessa kunde förväntas bliva alltför rörliga för att lämpligen kunna läggas till grund för skatteberäkningen, samt att det efter förslagets antagande i regel komme att ligga i ett bolags egen hand, om detsamma genom dispositionsfondens ÖAerförande till reservfonden skulle komma i samma skatteläge som ett v a r t annat bolag, som vore likställt i fråga om kapitaltillgångar och aAkastningsprocent. Ä n d r i n g a r n a i skatteskalan motiverades med att även efter de nya g r u n d e r n a för beräkningen av kapitalet bolagen borde i förhållande till övriga skattskyldiga tillsammans betala lika stor skatt som förut. Då vad som fick r ä k n a s såsom kapital utgjorde större belopp än förut, måste progressionen börja redan Add 4 % inkomst samt maximisatsen sättas högre ä n förut. Såsom tillägg till den vanliga inkomst- och förmögenhetsskatten till staten utgingo å r 1918 extra inkomst- och förmögenhetsskatt och tilläggsskatt samt år 1919 extra inkomst- och förmögenhetsskatt. F r å n utgörande a v dessa skatter voro aktiebolag och solidariska bankbolag, vilkas till inkomstoch förmögenhetsskatt taxerade inkomst icke översteg 5 % av bolagets kapi-

71 tal, frikallade. J ä m v ä l dessa skatter utgingo för bolagen efter progressiv skala, a n k n y t a n d e till den taxerade inkomstens förhållande till kapitalet. L ä g s t a skattesats för extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1918 var <ht6 %, utgående när den taxerade inkomsten i förhållande till kapitalet (inkomstprocenten) översteg 5 men ej 51/» %• Skattesatserna stego därefter förhållandevis hastigt, nämligen till 1*83 %, när inkomstprocenten översteg 10 men ej 10 Vs %, till 2*53 %, när inkomstprocenten översteg 20 men ej 21 %, till 3-15 %, n ä r inkomstprocenten översteg 30 men ej 32 %, och till 3*85 %, n ä r inkomstprocenten översteg 38 men ej 40 %. Skattesatserna stego därefter långsammare. N ä r inkomstprocenten översteg 60 men ej 65 %, utgick skatten efter 3T>O %. Högsta skattesatsen 4*o % utgick, när den taxerade inkomsten översteg 100 % av kapitalet. Tilläggsskatten för år 1918 utgick efter samma skattesatser som extra inkomst- och förmögenhetsskatten för s a m m a år, så länge inkomstprocenten understeg 105 %; därefter stegrades skattesatserna med 0*io % för var femte inkomstprocent upp till 150 % sålunda, a t t skatteprocenten utgjorde 5 %, när inkomstprocenten översteg 150 %. E x t r a inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1919 utgick för bolag med inkomstprocent, ej överstigande 105 %, efter dubbelt så stora skattesatser som extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1918 (d. r. s. lika med extra inkomst- och förmögenhetsskatten för år 1918 och tilläggsskatten för år 1918 tillsammans). Översteg inkomstprocenten 105 %, stegrades skattesatserna med 0*20 % för A7ar femte inkomstprocent, så a t t den högsta skattesatsen, som utgick då inkomstprocenten ÖA7ersteg 150 %, utgjorde 10 %. Högsta sammanlagda skattesatserna för samtliga nu berörda skatter, inträdande när inkomstprocenten översteg 150 %, utgjorde alltså år 1918 13-85 % och år 1919 15*85 %. Härutöver utgjordes i vissa fall krigskonjunkturskatt, varifrån dock i detta sammanhang bortses. År 1919 antogs ny skatteskala för bolagen. Denna åtgärd utgjorde ett led av en större reform, avseende den fasta inkomst- och förmögenhetsskattens omläggning till en rörlig skatt. De dittills gällande skattetarifferna för såA7äl enskilda som bolag medgåvo icke uttagande av skattebelopp, som svarade mot det statsfinansiella lägets växlande krav, utan det hade blivit nödvändigt att, då ökade skatteintäkter behövdes, vid sidan aA7 den vanliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen temporärt införa en fristående extra inkomst- och förmögenhetsbeskattning. De härmed förbundna olägenheterna ansågos kunna undgås, därest skattetarifferna avvägdes, icke med syfte att åstadkomma ett visst såsom behövligt ansett skattebelopp, u t a n så, a t t de uttryckte de olika inkomsttagarnas relativa skattskyldighet. E t t större eller mindre skattebelopp kunde därefter erhållas genom en enkel procentuell höjning eller sänkning av de belopp, som skattetarifferna angåATe såsom skatteenhet. I enlighet med detta betrak-

72 telsesätt anordnades år 1919 skattetarifferna såsom genomsnittstariffer,, vilkas tillämpning ansågs motsvara ett jämförelsevis ordinärt skattebehoA\. De betecknade alltså ett slags grundtaxa, vilket i författningen u t t r y c k t e s så, a t t inkomst- och förmögenhetsskatten skulle utgå med viss procent a v de enligt skattetarifferna uträknade grundbelopp. Varje år skulle — efter statsA 7 erkets behov — beslut fattas angående den procent aA7 grundbeloppen, A7armed skatten skulle för det nästkommande året u t g å . Reformen avsåg även skatteskalorna för a n d r a skattskyldiga än bolag. Genom införande aA' s. k. orts- och familjeaA 7 drag för fysiska personer, växlande efter levnadskostnadernas dyrhet å olika orter samt familjens storlek, togs större hänsyn till den skattskyldiges indiAdduella skatteförmåga ä n som med tidigare bestämmelser kunnat ske. För övrigt skärptes skatteprogressionen för inkomster överstigande, i stort sett, 30 000 kr. u p p till högst 12 %, som utgick, när det beskattningsbara beloppet uppgick till 1227 000 kr. eller högre belopp. För bolagen utmärktes skattetariffen,, jämförd med den år 1911 fastställda, av lägre skattesatser nedifrån, med början vid 1'so % i stället för dittillsvarande 2*55 %, samt fortsatt progression förbi den dittills högsta procenten 5'85 intill 12 %, d. A7, S. samma maximum som satts i tariffen för enskilda. Mellan gränserna var tariffen utformad så, a t t progressionen var jämförelseAds ringa för bolag, Adlkas inkomst icke ÖArersteg 5 % av kapitalet och som därför varit befriade från deltagande i de för åren 1918 och 1919 utgående särskilda skatterna, men därefter starkare efter inkomstprocentens större höjd. Vid en inkomstprocent, ÖA7erstigande 10 men ej 10 V-- %, rav skattesatsen 4-eo %, Add en inkomstprocent, ÖArerstigande 20 men ej 21 %, rav skattesatsen 7-ao %, och vid en inkomstprocent, överstigande 30 men ej 32 %, rar skattesatsen 8-65 %. N ä r inkomstprocenten ÖA7ersteg 50 men ej 55 %, rav skattesatsen 9*55 %, när inkomstprocenten översteg 60 men ej 65 %, rav skattesatsen 9-85 %, och när inkomstprocenten översteg 100 men ej 105 %, A7ar skattesatsen 11 %. Högsta skattesatsen, 12 %, utgick, n ä r inkomstprocenten översteg 150 %. Till förebyggande aA7 alltför stark ökning aA7 grundbeloppet i de fall, då inkomsten blott obetydligt ÖA-ersteg gränsläget för en högre skattesats, A7ar tillika stadgat, a t t skattens grundbelopp icke i något fall finge med mera än halva den överskjutande inkomsten överstiga det grundbelopp, som högst skolat påföras, därest inkomsten hade A7arit allenast så stor, a t t grundbeloppet skolat uträknas efter n ä r m a s t lägre skatteklass. Den a v 1919 års riksdag a n t a g n a skatteskalan för bolag överensstämde i stort sett med ett av inkomstskattesakkunniga år 1918 framställt förslag, enligt vilket dock högsta skattesatsen A-ar 10 %. H ä r o m hade inkomstskattesakkunniga anfört följande: »Självfallet kommer varje skatt å aktiebolag, huru den än anordnas, att i sista hand vila på aktieägarna. Därest nu bolagets hela vinst beskattas hos bolaget och aktieägarna därjämte beskattas för sin utdelning, uppstår en dubbelbeskattning, och i den mån den icke utdelade vinsten beskattas högre hos bolaget än den, om utdelad, skulle hava beskattats hos aktieägarna, uppstår likaledes en inerbeskattning.

73 Denna högre beskattning av aktieinkomst måste på något sätt motiveras. Den kan tydligen ej grundas på skatteförmåga i subjektiv mening (lika-offer-principen), utan måste hava sin grund i de objektiva förmåner, som aktiebolagen anses tillskynda sina delägare utan dessas eget åtgörande. En sådan förmån ligger tvivelsutan i den stora kapitalmaktens ekonomiska överlägsenhet gentemot svagare medtävlare, vilken stundom kan stegras till ett faktiskt monopol, mer eller mindre exklusivt, å marknaden. Detta medför, att, såsom föredragande departementschefen år 1902 anmärkte vid tillstyrkande av proposition med förslag till förordning om inkomstskatt, de tillskjutna kapitalen i och med sammanslutningen under aktiebolagets form erhålla en så att säga högre valör, vilket motiverar en merbeskattning av aktieinkomst. Även den begränsade ansvarigheten kan räknas såsom en av aktiebolagsformen följande förmån, om än av mera underordnad betydelse. Grunden till merbeskattningen av aktieinkomst skulle sålunda i första hand vara den, att genom sammanslutningen i aktiebolagets form och därmed följande fördelar uppstår möjlighet att å det tillskjutna kapitalet erhålla högre vinst än som för den enskilde är möjligt. Härav torde följa — såsom också i vår skattelagstiftning är erkänt — att nämnda merbeskattning framför allt bör drabba bolag med hög vinstprocent, varemot den synes mindre berättigad gentemot sådana bolag, som, med fråndrag av en skälig riskpremie, endast intjäna vanlig ränta på sitt verkliga anläggnings- och driftkapital. Det rationella genomförandet av denna princip — varvid de höga avkastningarnas karaktär av lyckovinst för delägarna tillräckligt beaktades men å andra sidan, särskilt vid skattens första påläggande, vederbörlig hänsyn toges till den omständigheten, att denna vinst för de faktiska aktieägarna mången gång endast är nominell, i det de förvärvat sina aktier långt över pari — skulle uppenbarligen kräva en mycket ingående revision av hela den nuvarande aktiebolagsbeskattningen, något som emellertid legat utom ramen för de sakkunnigas uppdrag. Vi ha därför nöjt oss med att föreslå en skatteskala, som i något högre grad än den nuvarande ordinarie skatten för aktiebolagen realiserar ovannämnda grundsats: ett skonande av de låga, ett starkare angripande av de höga bolagsvinsterna, och som, med samma procentiska förhöjning, som den av oss för enskildas beskattning provisoriskt föreslagna, bör lämna ungefär samma belopp, som de nu av aktiebolagen utgående skatterna sammanlagda; varvid vi dock vilja påpeka, att en på ovannämnda sätt motiverad skatt, om den eljest blivit rätt genomförd, enligt sakens natur näppeligen kan bli i lika mån elastisk, som en av enskilda personer direkt utgående, på den subjektiva skatteförmågan grundad beskattning. Såsom förut omnämnts skulle enligt 1910 års ursprungliga förslag skatten för aktiebolag utgöra för den del av inkomsten, som icke översteg 5 % av kapitalet, 2*5 %, » » » » » » översteg 5 % men icke 10 % av kapitalet, 3*5 % » » » » » » » 10 » » » 15 » » » 4'5 » » » » » » » » 15 » av kapitalet, 5"5 %, ehuru skatteskalan sedermera av praktiska skäl kom att få en annan form. Den princip, som låg till grund för 1910 års skatteskala, var sålunda, att, i analogi med vad som stadgades i fråga om enskilda, för den första delen av inkomsten skulle utgöras skatt blott efter en lägre procent, under det att för följande delar av inkomsten skulle utgöras en högre, småningom stigande skatteprocent. Samma princip synes hava legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag till extra skatt för år 1918 och har i viss mån, ehuru långt ifrån konsekvent, vunnit tilllämpning vid extra skatten och tilläggsskatten för sagda år ävensom vid extra skatten

74 för år 1919. Därigenom att man vid dessa skatter låtit skattekvoten stiga mycket hastigt för inkomst, utgörande mellan 5 % och 7 1J3 % av kapitalet, kommer den del av ett aktiebolags inkomst, som ligger mellan dessa procent, att få erlägga en oproportionerligt hög skatt. Om man nämligen tänker sig, att nuvarande skatteskalor, d. v. s. de för ordinarie skatten och extra skatten för år 1919 gällande, skulle sammanföras till en enda skatteskala, och att denna skala skulle uttryckas i samma form, som användes i 1910 års ursprungliga förslag, skulle — — —. skatteskalan ungefär komma att utgöra för den del av inkomsten, som icke överstiger 4 % av kapitalet 2"5 %, överstiger 4 °/ men icke 5 % % av kapitalet 3*5 % *5 » » 5 7s » »/a » » 15 » » 57r, » » 11 57., » » » 11 » » » 6 » » » » » 7 » 14 6 » » » >,> » TVj » 7 » 15 » » 8 » » 77» » » e » » 8 » » » 9 » 0-5 » v.

*v

De sakkunniga hava nu vid uppgörande av sin skatteskala följt den metod, som legat till grund för 1910 års skatteskala, samt i enlighet därmed sökt att såvitt möjligt undvika, att för en lägre liggande del av inkomsten utgöres högre skatteprocent än för en högre liggande del därav, och hava de sakkunniga för vinnande av detta mål delvis föreslagit andra avsatser än dem som finnas i nuvarande skatteskalor. — » Departementschefen Maj:t följande:

anförde

vid

förslagets framläggande

för

Kungl.

»Ett aktiebolags inkomst tillhör ju i grunden icke aktiebolaget, utan de särskilda delägarna i detta, aktieägarna. Att enligt inkomstskattens vanliga regler beskatta varje aktieägare för den å honom belöpande andelen av bolagets vinst, antingen denna utdelas eller ej, vore av praktiska skäl svårt att genomföra. Hittills har av aktiebolags vinst hos delägarna endast beskattats vad som erhållits i utdelning. Denna beskattning har skett enligt de för enskilda inkomsttagare i allmänhet gällande regler. Men därjämte har å bolagets inkomst uttagits en särskild skatt, vilken av bolaget erlagts. Inkomsten hos ett aktiebolag har nämligen bland annat på grund av de förmåner, sammanslutningen under aktiebolagets form medför, ansetts hava en särskild skattekraft. Denna skattekraft har ansetts kunna mätas efter storleken av den avkastning, som erhålles å det i bolaget nedlagda kapitalet. Ju högre avkastningen är i förhållande till kapitalet, desto större vore skattekraften. I anslutning härtill är ett aktiebolags beskattning ordnad så, att aktiebolaget för hela sin inkomst erlägger en skatteprocent, som är avvägd efter inkomstprocenten, d. v. s. den procent, inkomsten utgör av det i bolaget nedlagda, enligt vissa grunder beräknade kapitalet. Såsom kapital har därvid räknats aktiekapitalet och reservfonden. En sålunda anordnad aktiebolagsbeskattning har i själva verket karaktären av en konjunkturbeskattning. Att låta skatteskalan bestämmas av inkomstprocenten innebär, principiellt sett, att ett bolags skatt utmätes efter resultatet av företagets strävan att utnyttja konjunkturerna. Då storleken av det belopp, som utdelats till aktieägarna, inverkat på dessas skatteförmåga, är det naturligt, att aktieägarna därjämte i vanlig ordning beskattats för utdelning av aktier samt för sin i aktier nedlagda förmögenhet. Nu föreliggande förslag avser icke att göra någon ändring i den principen, att ett

75 bolag bör för hela sin inkomst erlägga en skatt, bestämd helt och hållet med hänsyn till inkomstprocenten. Då denna skatt å aktiebolagen bör stå i viss proportion till skatten å enskilda samt skatteskalan för enskilda nu är avsedd att ändras, föreslås jämväl ändrad skatteskala för aktiebolag. Dessutom har i förslaget införts stadganden om behandling i skattehänseende av bolags fonderade medel. Nu föreslås, att lägsta skattesatsen för aktiebolag eller för bolag, vars inkomst icke överstiger 4 % av kapitalet, måtte utgöra allenast 1*50 %. Härvid har hänsyn tagits därtill, att bolag hied så låg avkastning böra så vitt möjligt skonas, samt att vid ett eventuellt uttagande av 200 % av grundbeloppet dylikt bolag, vilket ansetts icke böra åläggas vare sig extra skatt, tilläggsskatt eller krigskonjunkturskatt, dock skulle få utgöra en skatt av 3 %. Högsta skattesatsen har jag ansett böra fastställas till samma procent, som enligt förslaget skulle gälla för enskilda, eller till 12 %, vilken skattesats skall tillämpas för bolag, vars inkomst överstiger 150 % av kapitalet. Mellan dessa gränser är skatteskalan utformad så, att för varje följande del av inkomsten något högre skatteprocent utgår än för närmast föregående samt med iakttagande av att progressionen är jämförelsevis ringa för bolag, vars inkomst icke överstiger 5 % och som därför icke hittills ansetts kunna bära någon andel av de under krigstiden införda tillfälliga skatterna. Med den omläggning av skatteskalan, vilken sålunda av mig förordas, kommer skattens natur att utgöra en konjunkturbeskattning att tydligare än förut framträda. » Ar 1920 i samband med de då verkställda ä n d r i n g a r n a i den kommunala 192o års lagbeskattningen (det s. k. kommunalskatteprovisoriet) infördes, såsom ovan stiftning. nämnts, dubbelbeskattning jämväl beträffande de ekonomiska föreningarna, i det att medlemmar i sådana föreningar förklarades v a r a skattskyldiga för utdelning å sina andelar. De år 1919 a n t a g n a skatteskalorna överflyttades oförändrade till 1928 1928 års lagårs förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som ännu gäller, syftning. Varken i den förutvarande eller den nu gällande förordningen om stat- uttalande lig inkomst- och förmögenhetsskatt hade meddelats någon bestämmelse angående om maximum för skattesatsernas höjande över grundbeloppet. H ä r o m m™tZbii/Ör hade bevillningsutskottet å r 1919 gjort följande uttalande (betänkande n r r™9™52, sid. 27): »Inom utskottet har varit ifrågasatt, att i författningen borde fastslås visst maximum för skattesatsernas höjande över grundbeloppen. Då emellertid, såsom också departementschefen påpekat, en framtida riksdag är oförhindrad att ändra eller upphäva en sådan maximibestämmelse, har utskottet avstått därifrån. I stället har utskottet tagit fasta på departementschefens uttalande, att det finge anses självfallet, att, där skattebehovet icke krävde uttagande av skatt, motsvarande fulla grundbeloppen, en lägre procentsats än 100 % därå borde komma till användning, samt å den likaledes i propositionen antydda förutsättningen, att högre skatt än 200 % av grundbeloppen icke kunde tänkas komma i fråga. I sistnämnda avseende vill utskottet dessutom framhålla, hurusom de sakkunniga, vilkas förslag i ämnet legat till grund för Kungl. Maj:ts förslag, visserligen också räknat med möjligheten att uttaga 200 % av grundbeloppen, men därvid utgått från tariffer med maximi-

7b satser av 10 %. Med hänsyn till den .skärpning, de nu föreslagna tarifferna innesluta, torde kunna ifrågasättas, om ej det av departementschefen förutsatta maximum vid praktisk tillämpning finge underkastas någon reduktion.» Under åren 1920—1931 har den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten u t g å t t med nedan angivna procent aA7 grundbeloppen: å r 1920 1921 1922 1923 1924 1925

155% 175 175 175 175 170

år 1926 » 1927 » 1928 » 1929 » 1930 » 1931

160 % 160 » 150 » 145 » 145 » 145 »

Kommunal I n n a n redogörelse lämnas för de båda statsskatter, som avse a t t träffa *kati*ochVut- bolags fonderade Adnstmedel, den s. k. B-skatten och utskiftningsskatten, jämnings- torde v a r a lämpligt redogöra för den år 1920 införda progressiva skatten av kommunal n a t u r , den s. k. kommunala progressivskatten. Denna skatt, som enligt motiveringen skulle utgöra ett komplement till den i all huvudsak proportionella allmänna kommunalskatten av repartitionsskatts n a t u r , bestod av tA'å med avseende å anA 7 ändningen skilda delar, kommunandelen och utjämningsandelen. Kommunandelen, utgörande tre fjärdedelar av skattens i förordningen angivna grundbelopp, skulle i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter, som i särskild förordning stadgats, a n v ä n d a s till täckande av A 7 ederbörande kommuners, församling a r s och skoldistrikts skattebehov. Utjämningsandelen, uppgående till återstående fjärdedel av grundbeloppet, skulle u t t a g a s för a n v ä n d n i n g till utjämnande av skattetrycket olika kommuner och menigheter emellan; dock skulle av utjämningsandelen icke större del u t t a g a s för året än som enligt Kungl. Maj:ts prövning erfordrades för ändamålet. F r å n utgörande av kommunal progressivskatt v a r bolag, vars inkomstprocent icke översteg 6 %, befriat. För övriga bolag utgick skatt för blott den del av det beskattningsbara beloppet, som i förhållande till kapitalet översteg 6 %, efter ett grundbelopp, som uträknades enligt följande progressiva skala: Grundbeloppet utgjorde, n ä r det beskattningsbara beloppet översteg 6 % men icke 11 %, » 11 » » » 16 » » 16 » » » 21 » » 21 » » » 26 » » 26 » » » 34 » » 34 » » » 42 » » 42 » » » 52 » » 52 » ..:

1% 2 » 3 » 4 » 5 » 6 » 7 » 8 »;

77 dock skulle skattens grundbelopp icke i något fall överstiga 5 % av det beskattningsbara beloppet. Progressivskattens grundbelopp skulle upptagas i fulla krontal, med i a k t t a g a n d e av att belopp, som icke uppginge till fullt krontal, bortfölle. I s a m b a n d med den ä n d r i n g i kommunalbeskattningen, som genomfördes ä r 1928, undergick den kommunala progressivskatten viss ändring, som dock var mera formell än reell. Utjämningsandelen hade dittills uppb u r i t s av kommunerna och levererats till statsverket för utbetalning till de s k a t t e t y n g d a kommuner, som erhållit tilldelning av7 skatteutjämningsunderstöd. E n ä r detta system befunnits behäftat med ölägenheter, ansågs uppbörden av utjämningsandelen böra äga r u m i samband med kronouppbörden. Med anledning härav ersattes skatten aA' två skilda skatter, vara A7 den ena, motsvarande kommunandelen, benämndes kommunal progressivskatt, och den andra, motsvarande utjämningsandelen, benämndes utjämningsskatt. Uppbörden av7 utjämningsskatten skulle äga r u m under taxeringsåret och de inflytande medlen användas vid utbetalningar under det nästkommande året, i stället för att utjämningsandelen tidigare uppbars året näst efter taxeringsåret och användes vid utbetalningar under samma år, uppbörden ägde rum. Skattesatserna undergingo sådan ändring, att den n y a kommunala progressiA 7 skattens grundbelopp kom att i all huvudsak motsvara den tidigare kommunandelen aA' grundbeloppet. Utjämningsskattens grundbelopp bestämdes till en tredjedel av den n y a kommunala progressivskattens grundbelopp. För bolagen erhöll i samband härmed skatteskalan för den n y a kommunala progressivskatten en a n n a n utformning, i det a t t grundbeloppet bestämdes skola i förhållande till det beskattningsbara beloppet utgå efter ett procenttal, som skulle utgöra tre fyrtiondelar aA7 det belopp, Alarmed inkomstprocenten översteg 6, dock att grundbeloppet icke i något fall skulle överstiga 3'7r» % av det beskattningsbara beloppet, och skulle tillika iakttagas, att inkomstprocenten avrundades till n ä r m a s t högre fulla tiondel. Denna omläggning av skatteskalan för bolag Arar väsentligen aA' teknisk n a t u r och Arar ej avsedd att medföra ändring i skattens storlek. Ar 1919 infördes en särskild skatt med syfte att träffa bolagsvinster, som fonderades hos bolagen. I 19 § 2 mom. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgades, att utöver den inkomstskatt, varom i 1 mom. vore stadgat (inkomstskatt för bolags hela taxerade inkomst under benämning A-skatt), skulle av där omförmält bolag erläggas inkomstskatt med viss procent av ett grundbelopp, vilket skulle u t g ö r a två kronor för varje fullt h u n d r a t a l kronor av den del a\7 bolagets nästföregående år till beskattning enligt nyssnämnda moment taxerade inkomst, som icke i vanlig ordning utdelats till delägarna; dock efter aA7drag av de å sagda inkomst belöpande kronoutskylder, ävensom, i fråga om försäkringsaktiebolag, av vinstutdelning till försäkringstagare eller av för samma än-

78 damål reserverade medel. Denna skatt enligt 19 § 2 mom. benämndes B-skatt. Tillika föreskrevs i 3 mom. av samma paragraf, a t t i den m å n enligt 2 mom. beskattade tillgångar i A7anlig ordning bleA7e utdelade, bolaget ägde å t n j u t a restitution med viss procent av ett grundbelopp, vilket skulle utgöra t v å kronor för varje fullt h u n d r a t a l kronor av de till delä g a r n a sålunda utdelade tillgångar, därvid skulle iakttagas, att sammanlagda beloppet av restituerade medel icke finge uppgå till högre belopp ä n de av bolaget enligt 2 mom. erlagda skattemedel. Vid s å d a n restitution skulle, enligt stadgande i 20 § 2 mom. samma förordning, å det vid B-skattens åsättande fastställda grundbeloppet tillämpas det procenttal, som jämlikt 20 § 1 mom. bestämts a t t med avseende å A-skatt gälla för året näst efter det, under vilket utdelning, som föranlett restitution, ä g t rum. Vid 1923 års riksdag erhöll bestämmelsen i 2 mom. en något ändr a d lydelse, som föranleddes därav a t t till följd av då genomförd omläggning av statens budgetår skatteprocenten för A-skatten skulle bestämmas samma å r taxeringen och uppbörden av A-skatten ägde rum, icke såsom därförut året näst före taxeringen och uppbörden. B-skatten var alltså så anordnad, a t t bolaget skulle så a t t säga i förskott erlägga skatt i delägarnas ställe för den vinst, som icke utdelades. I den m å n denna vinst sedermera utdelades och alltså fölle under beskattning till A-skatt hos delägarna, skulle restitution ske. Därigenom förebyggdes, a t t sådana vinstmedel drabbades av trefaldig beskattning. Då det vid sådan restitution icke vore möjligt a t t avgöra, h u r u v i d a de utdelade medlen aArsatts det ena eller a n d r a året, och sålunda ej heller h u r u stor B-skatt erlagts för desamma, ansågs restitution icke kunna ske med just den för de utdelade medlen erlagda B-skatten, utan i stället befanns lämpligt att Add restitutionen r ä k n a med det procenttal för A-skatten, som fastställts för taxeringen det år, då de utdelade medlen skulle t a x e r a s till A-skatt. Därest B-beskattade vinstmedel aldrig utdelades, antingen på grund a v att de under senare år förlorades eller emedan bolaget upplöstes, innan utdelning i A7anlig ordning skett, kunde restitution av för sådana medel erlagd B-skatt icke meddelas. I dessa fall blev alltså B-skatten definitiA-. Genom B-skattens införande avgjordes två frågor, som redan tidigare tilldragit sig statsmakternas uppmärksamhet u t a n a t t då vinna lösning, nämligen dels frågan om skärpt beskattning aA7 bolag med fonderade vinstmedel och dels frågan om lämplig form för beskattning vid bolags upplösning av sparade vinstmedel, som icke beskattats såsom utdelning till aktieägarna. Vid 1913 å r s riksdag yrkades uti en motion i a n d r a kammaren ( I I : 181) sådan ä n d r i n g i inkomstskatteförordningen, att såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag skulle anses all utdelning av aktier i eget eller a n n a t bolag äv7ensom A7arje a n n a n utdelning till aktieägare aA7 penningar

79 eller penningars värde, såvida utdelningen ej vore att hänföra till återbetalning vid bolags upplösning av inbetalt aktiekapital. I anledning av motionen beslöt riksdagen skrivelse (nr 140) till Kungl. Maj:t, däri riksdagen — under förklaring att riksdagen icke delade den i motionen uttalade uppfattningen, att s. k. gratisaktier borde beskattas såsom utdelning — anhöll, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning, huruvida och i vad mån, då ett aktiebolag upplöstes, bolagets uppsparade tillgångar, vilka icke utdelades förrän i sammanhang med bolagets upplösning, kunde göras till föremål för inkomstbeskattning hos delägarna. Vid 1918 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t proposition (nr 395) med förslag till viss ändring av reglerna för aktiebolags beskattning. Enligt detta förslag skulle i och för beräkning av inkomstens förhållande till kapitalet, till aktiekapitalet, i den mån detta icke blivit före den 1 januari 1915 hos vederbörande myndighet inregistrerat eller anmält såsom inbetalt, ej få räknas mera än som motsA7arade verkligt, av delägarna gjort tillskott. Ej heller skulle reservfonden få upptagas till mera än 50 % av det belopp, vartill aktiekapitalet skulle beräknas; dock att i varje fall reservfonden finge upptagas till det belopp, vartill densamma uppgått den 1 januari 1915, ökat med vad sedermera blivit lagt till densamma av vid aktieteckning influtna medel. Dessutom skulle såsom beskattningsbar utdelning för delägare upptagas, förutom vanlig utdelning, vad som vid bolags upplösning tillskiftats honom utöver den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid bestämmande av bolagets kapital. I fråga om grunderna för beräknande av bolagets kapital innebar förslaget alltså i viss mån en återgång till vad som gällt enligt 1910 års förordning före den år 1911 vidtagna ändringen. Vid anmälan av förslaget inför Kungl. Maj:t anförde föredragande departementschefen i denna del, bl. a.: Med gällande bestämmelser i ämnet hade icke åstadkommits en konsekvent genomförd beskattning av aktiebolags inkomst. Den del av vinsten, som utdelades, gjordes nämligen principiellt till föremål för en dubbel beskattning, under det att återstoden av vinsten beskattades allenast såsom en bolagets inkomst. Därest aktieägarna beslutade utdelning av ett bolags hela vinst, bleve de alltså tyngre beskattade, än om vinsten beskattades hos bolaget och där gjordes räntebärande. Det vore en inkonsekvens att i ett bolag, där vinsten helt eller delvis utdelades till aktieägare, som eventuellt placerade sina vinstandelar i andra företag, dessa aktieägare bleve underkastade beskattning, varemot i ett annat bolag, där vinsten finge stå inne och göras räntebärande i bolaget, aktieägare undginge beskattning för vinsten. Vare sig all vinst utdelades eller, genom en fondering, bolagets tillgångar och i följd därav även aktiernas värde ökades år från år, hade aktieägaren egentligen haft samma förmögenhetstillskott och borde följaktligen även be-

80 s k a t t a s lika för båda fallen. Då gällande bestämmelser varit föremål för prövning, syntes man ej h a v a tillräckligt beaktat dessa synpunkter. Man hade framhållit såsom oriktigt, att två bolag med lika stora tillgångar och lika stor avkastning bleve olika beskattade blott på den grund, att bolagens kapital ursprungligen uppkommit på olika sätt, det ena genom kontant tillskott från aktieägarna och det a n d r a genom fondering av vinstmedel, samt hade förmenat, att bakom varje aktie i realiteten låge samma insats från aktieägarna, vare sig aktieägaren gjort denna insats kontant eller genom underlåtenhet att u t t a g a å honom belöpande vinstmedel. Därvid syntes man dock hava förbisett den stora olikhet, som låge däri, att kapitalbildningen varit i det förra fallet beskattad på vanligt sätt och i det senare fallet skattefri hos aktieägaren. Först i den händelse denna olikhet utjämnades, bleve den tankegång, som låge till grund för 1911 års ändring, konsekvent fullföljd. — Bakom 1911 års beslut hade emellertid legat jämväl en strävan a t t underlätta bolagens konsolidering. Därvid torde m a n emellertid ingalunda förutsett, att denn a »konsolidering» skulle taga den omfattning, som sedermera blivit fallet. E n sak vore, att ett bolag för att säkerställa sin ekonomi upplade fonder, motsvarande viss del aA7 aktiekapitalet. Helt a n n a t blev däremot förhållandet, då ett bolag, såsom understundom skedde, mångdubblade det inbetalta kapitalet. En dylik fondering tjänade ej att trygga bolagets soliditet i egentlig mening u t a n gjorde i själva verket bolaget till ett helt a n n a t företag, än det från början varit. Att i sådant fall åberopa nödvändigheten av bolagens konsolidering för Adnnande av särskilda förmåner i beskattningsavseende kunde ej v a r a riktigt. — Vad anginge ett av k a m m a r r ä t t e n uti avgivet utlåtande gjort påstående att förslaget skulle motverka lusten till kapitalbildning hos bolagen, ville departementschefen e r i n r a om att, därest vinsten i sin helhet utdelades, vederbörande aktieägare skulle hava att för densamma erlägga en skatt, som med hänsyn därtill, att aktieägarna i allmänhet vore till finnandes bland de mera b u r g n a samhällsklasserna, väl i allmänhet torde belöpa sig till n å g r a procent av den utdelade Adnsten. För att på den föreslagna vägen motsvarande skatteeffekt skulle ernås, borde alltså av den årliga avkastningen aA7 de inom varje bolag fonderade vinstmedlen uttagas samma skatteprocent, som skulle u t t a g i t s av själva det fonderade beloppet, därest detta i stället utdelats, men den i anledning av vinstfonderingen orsakade skatteökningen bleve enligt förslaget mycket mindre. Beträffande den föreslagna bestämmelsen, att såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag skulle upptagas jämväl vad som vid bolagets upplösning tillskiftats delägare utöver den å honom belöpande andel av de bolagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid beräknande av den taxe r a d e inkomstens förhållande till bolagets kapital, hade vid förslagets rem i t t e r a n d e till k a m m a r r ä t t e n för utlåtande överlämnats en inom finans-

81 departementet utarbetad promemoria, däri bl. a. anförts: En återgång till de beskattningsprinciper, som införts genom 20 § inkomstskatteförordningen enligt dess ursprungliga lydelse, tarvade ändring i förordningen, avseende att förhindra det skärpningen i beskattningsavseende gjordes verkningslös därigenom, att bolag ombildades till nytt bolag med större aktiekapital. Detta syntes kunna ske allenast genom föreskrift, att, därest vid bolags upplösning å aktieägare belöpte mera, än vad som motsvarade honom tillkommande andel i det kapital, vilket i beskattningshänseende skulle anses lika med bolagets inbetalta aktiekapital, nämnda överskott beskattades såsom vinstutdelning. Visserligen kunde med fog anmärkas, att den, som inköpt en aktie för dennas verkliga värde och vid bolagets kort därefter inträffade upplösning erhölle samma belopp, kunde bliva beskattad såsom för vinstutdelning, ehuru han ej haft ett öres vinst. Emellertid torde en sådan farhåga ej hava så stor praktisk betydelse, som det vid första påseendet kunde synas. De bolag, för vilka en upplösning A7ore nödtvungen, torde nämligen ej heller lämna någon beskattningsbar behållning. De fall, där frågan vore av praktisk betydelse, avsåge alltså frivilliga upplösningar. Dessa betingades vanligen av någon för aktieägarna förmånlig affärssammanslutning. Ofta torde det emellertid även förhålla sig så, att bolag bildats för fullföljandet av en viss bestämd affär, t. ex. utstyckningen av en egendom i Adllatomter, samt att till undvikande av beskattning hos aktieägarna vinsten ej utdelades utan fonderades, tills bolaget upplöstes. De fall, där en beskattning av nu antydd art skulle framstå som en obillighet mot den enskilde aktieägaren, torde bliva synnerligen få samt komma att inskränka sig till en synnerligen kort övergångsperiod. Den, som sedermera köpte aktier, måste taga med i beräkningen en eventuell skattskyldighet i händelse av bolagets upplösning. Ehuru förslaget om en lagändring i antydd riktning närmast föranletts av hänsyn till önskan att förhindra det bestämmelser rörande hårdare beskattning av avkastning från fonderad vinst än från inbetalt aktiekapital gjordes ineffektiva, vore nämnda förslag även i annat hänseende av synnerlig betydelse. Visserligen kunde ej därigenom frågan om jämväl den fonderade vinstens dubbelbeskattning lösas. För de flesta bolagen med deras långvariga fortbestånd bleve nämligen bestämmelsen utan ATerkan. Däremot förekommes, att aktieägarna till undvikande av dubbelbeskattning fonderade vinsten i avsikt att sedermera utdela densamma i samband med bolagets upplösning. I aA-givet utlåtande yttrade kammarrätten bl. a.: Det vore ingalunda säkert, att vad delägare i aktiebolag, som upplöstes, tillskiftades ur tillgångar, som icke utgjorde inbetalt kapital, ens till någon del utgjorde vinst för honom. Ofta nog torde aktien en eller flera gånger hava bytt ägare genom köp, varvid köparen med all säkerhet fått betala en köpeskilling, som svarat mot aktiens till följd aA7 fonderingen hos bolaget •6 —

3 12530.

82 ökade värde. Den siste ägarens skattskyldighet för utdelning vid aktiebolags upplösning kunde bliva i särskilt hög grad orättvis, om 20 § i inkomstskatteförordningen erhölle den föreslagna lydelsen och aktieägaren efter den 1 j a n u a r i 1915 men före förslagets framläggande förvärvat aktier i ett bolag, vars kapital i större utsträckning utgjordes aA7 icke inbetalt kapital. Vid bolagets upplösning finge då aktieägaren skatta såsom för utdelning för vud som tillskiftats honom ur det icke inbetalta kapitalet, ehuru det Add köpet aA7 aktierna varit honom omöjligt att nedbringa köpeskillingen genom hänvisning till en sådan eventualitet. Efter att h a v a redogjort för innehållet i den nyss omnämnda promemorian och k a m m a r r ä t t e n s utlåtande anförde föredragande departementschefen Addare: Enligt det framlagda förslaget skulle såsom beskattningsbar utdelning från aktiebolag upptagas j ä m v ä l vad som vid bolagets upplösning tillskiftats delägare utÖA7er den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid beräknande av t a x e r a d inkomsts förhållande till bolagets kapital. E t t stadgande i denna r i k t n i n g syntes oundgängligt, därest icke den ifrågasatta skärpningen av bolags beskattning skulle göras ineffektiv genom bolagens upplösning och ombildande till n y a bolag med större kapital. Såsom aA' k a m m a r r ä t t e n s utlåtande framginge, torde i främsta r u m m e t mot det föreslagna stadgandet k u n n a anmärkas, att detsammas genomförande skulle särskilt tungt drabba den aktieägare, vilken inköpt aktier för belopp, något så när motsvarande aktiernas värde vid tiden för bolagets upplösning men mera avsevärt ÖA7erstigande aktiens nominella värde. Denna olägenhet torde dock, såsom framhållits i den omnämnda promemorian, bliva av mindre praktisk betydelse samt för övrigt komma att göra sig gällande allenast i händelse av kort övergångstid. Ifrågavarande proposition v a n n icke riksdagens bifall. I juni 1918 tillkallades därefter särskilda sakkunniga för a t t Aerkställa utredning angående dels frågan om skärpt beskattning av aktiebolag med h ä n s y n till den större skatteförmågan hos bolag med stora tillgångar i fonderade medel dels ock frågan om inkomstbeskattning av vad delägarna utbekomme vid bolags upplösning. De sakkunniga avgåvo betänkande den 20 m a r s 1919. Däri föreslogs, a t t aktiebolag skulle utöver den vanliga inkomstskatten erlägga en proportionell skatt för den del av bolagets nästföregående år taxerade inkomst, som icke utdelats eller utskiftats till delägarna, men att, i den m å n på detta sätt beskattade tillgångar utginge till delägarna, bolaget skulle ä g a återbekomma erlagd skatt i den ordning, som vore stadgad i fråga om restitution av kronoutskylder. Skattesatsen föreslogs till 2 %. Dessutom skulle enligt förslaget u t a n sådan tidsbegränsning, som gällde i fråga om realisationsvinst, såsom skattepliktig inkomst upptagas vinst för delägare i aktiebolag, uppkommen Add skifte av bolagets t i l l g å n g a r

83 eller genom icke yrkesmässig a v y t t r i n g a v aktie- eller banklott efter början av det kalenderår, under vilket bolaget t r ä t t i likvidation, eller i följd av aktiekapitalets nedsättning. I motiveringen till sitt förslag anförde 1918 års sakkunniga bl. a.: Den gällande lagstiftningen hade väl icke u p p t a g i t dubbelbeskattningen av aktieutdelning såsom en principiell regel, som även rationellt sett borde v i n n a konsekvent tillämpning, u t a n snarare såsom en av praktiska skäl betingad anordning. Emellertid hade denna anordning givit anledning till vissa ojämnheter i beskattningen. Den hade k u n n a t föranleda bolag, vilka eljest skulle årligen utdelat sina för rörelsen ej behövliga vinster till delägarna, att i stället hos bolaget hopspara samma vinster för att först genom skifte ö\ 7 erföra dem till delägarna. Härigenom hade staten gått miste om den skatt för utdelning, som eljest ålegat delägarna. Såsom ett led i åtgärder för a t t avhjälpa detta missförhållande syntes en viss beskattning av outdelade Adnstmedel böra tagas under ÖA7ervägande. Då en ökad fondering jämväl från rationell beskattningssynpunkt måste anses innebära en ökad skatteförmåga, torde berättigade invändningar icke kunna göras mot att denna aA7 staten toges i anspråk, A7are sig en sådan s t r ä v a n sades åsyfta utsträckt dubbelbeskattning eller, riktigare, betraktades allenast som ett rättvist aA7A'ägande aA7 skattebördan efter skattekraften. — Efter en ingående prövning av frågans olika sidor hade de sakkunniga stadgats i den uppfattningen, att en lämplig lösning av frågan icke stode a t t vinna i den riktning, 1918 års proposition anvisat. Det åsyftade målet, en särskild beskattning aA7 Adnstmedel, som ej utdelas, skulle på den vägen nås allenast indirekt och under former, som ej uteslöte en viss godtycklighet. ÄA7en om kapitalbegreppet, i den mening gällande bolagsskattelagstiftning toge detsamma, kunde göras till föremål för anmärkningar, ville det dock synas, som om de skäl, som föranledde detsammas formulerande vid 1911 å r s riksdag, fortfarande ägde giltighet. I och för sig kunde det nog v a r a tilltalande att i likhet med 1918 års proposition fordra, att bolagsmännens tillskott till aktiekapitalet, för att i detta sammanhang komma i betraktande, skulle ATara verkliga, d. v. s. bestå av motsA 7 arande reella värden. Denna fordran, som väl närmast tillkommit med hänsyn till aktiebolagslagens medgivande, att tillskott må A-erkställas med annat ä n penningar, förutsatte emellertid, om den skulle få någon praktisk betydelse, att offentlig kontroll vore anordnad å tillskottens A'arde. Då så icke Arore fallet och det måste anses falla utanför taxeringsmyndigheternas arbetsområde att utÖA7a en dylik maktpåliggande pröAming, hade de sakkunniga funnit den antydda begränsningen aAT aktiekapitalet i förevarande bemärkelse bliva, till föga gagn i praktiken, och vid sådant förhållande hade de ansett sig hava desto mindre anledning att ifrågasätta någon förändring av det nuvarande kapitalbegreppet överhuvudtaget. — Betraktades spörsmålet om beskatt-

84 ning av ett bolags ej utdelade vinstmedel rent principiellt, vore det utom all fråga, a t t skattskyldigheten vilade på delägarna. V a r e sig Adnsten avbolagets verksamhet omedelbart utdelades eller besparades, tillhörde den ju i sin helhet delägarna. Varje delägares proportionella a n p a r t i vinsten utgjorde, i grunden sett, ett tillskott till hans förmögenhet, en tillgång, även om densamma icke helt u t a n allenast till sitt utdelade belopp bleve disponibel för delägarens p r i v a t a förfogande. Redan i den promemoria, som låge till grund för 1918 års förslag i ämnet, hade också framhållits såsom den närmast till hands liggande lösningen av nu omhandlade fråga, a t t aktieägarna beskattades ej för det utdelade beloppet allenast u t a n för vad på Arar och en av dem skulle haA7a belöpt, därest hela vinsten blivit utdelad. Denna lösning kunde också Add första påseendet synas tillfredsställande, då ju såsom nyss påpekats aktieägarens vinst i själva A7erket Arore densamma, A7are sig utdelning skedde eller ej. Man finge emellertid ej förbise, att det särskilt för mindre aktieägare dock vore en väsentlig skillnad, om Adnsten utdelades eller besparades. Många aktieägare kunde ej aA7vara den årliga avkastningen av sitt i bolaget insatta kapital och därtill erlägga skatt för en inkomst de ej uppburit. De kunde därför genom utdelningens innehållande bliA7a nödgade a t t på kanske ofördelaktiga villkor a v y t t r a sina aktier till mera välsituerade aktieägare, för vilka den årliga utdelningen ej spelade samma roll. Redan av denna grund syntes, såsom j ä m v ä l i 1918 å r s proposition framhölls, det icke kunna ifrågakomma att hos delägarna beskatta hela deras andel i bolagets årSAdnst. Om det således vore klart, anförde de sakkunniga Addare, att bolagets besparade vinstmedel icke billigtAds kunde indragas under aktieägarnas skattskyldighet, kunde tydligen en särskild beskattning aA7 dessa medel ej ordnas på a n n a t sätt ä n att bolaget gjordes skattsky 1 digt h ä r u t i n n a n . Ifrågavarande särskilda skattskyldighet kunde uppenbarligen icke göras gällande genom blott och bart en höjning av den för bolaget eljest utgående inkomstskatten. Det torde icke k u n n a undvikas a t t skapa en i viss m å n fristående skatteform Add sidan av den Aranliga inkomstskatten. E n dylik fristående skatteform A7ore den av de sakkunniga föreslagna skatten, för korthetens skull benämnd B-skatt i motsats till den vanliga skatten, benämnd A-skatt. Fonderade vinstmedel kunde sedermera bliva tagna i a n s p r å k för utdelning till delägarna och i sådan ordning bliva föremål för förnyad beskattning. I den m å n detta skedde, inträdde således från statens synpunkt i stort sett samma situation i beskattningsavseende, som om ifrågavarande medel icke besparats u t a n genast utdelats, och bortfölle förutsättningen för B-beskattningen. H a d e de utdelade medlen A7arit underkastade sådan beskattning, uppstode i följd av utdelningen ett oomtvistligt anspråk mot staten på å t e r b ä r i n g av den tidigare erlagda B-skatten. H ä r framträdde B-beskattningens nödvändiga karakt ä r av proAdsorium. Saken kunde uttryckas så, att bolaget förskotterade

85 7

skatten i en särskild provisorisk form i avbidan på äA en den faktiska skattskyldighetens överflyttande på delägarna och skattens uttagande i dess definitiva form. B-skattens sålunda angivna natur ändrades icke av den omständigheten, att i många fall förutsättningen för återbäring aldrig komme att inträffa, och att således B-skatten i sådana fall komme att utgöra statens definitiva skatteintäkt i förevarande avseende. Det beskattningsprovisorium, B-beskattningen bildade, borde enligt sin natur komma till användning, så länge förutsättningen därför kunde inträffa, d. A7, s. så länge bolaget besparade medel av sin årsvinst, och som följd härav borde anspråk på återbäring eller restitution kunna väckas under bolagets hela bestånd och ända till dess upplösning. I sista hand kunde restitutionsanspråk grundas därpå, att till skifte förelegat B-beskattade tillgångar. Sedan de sakkunniga framhållit, att den föreslagna B-skatten icke gärna kunde göras annat än proportionell och lika för alla bolag, övergingo de till behandling av den andra dem förelagda uppgiften eller undersökning av möjligheterna för en mera rationell beskattning av de tillgångar, som i följd av ett bolags upplösning överfördes till delägarna. De erinrade till en början om att 1918 års proposition innehållit, att såsom utdelning skulle beskattas jämväl vad som vid bolags upplösning tillskiftats delägare utöver den å honom belöpande andel i de bolagets tillgångar, till vilka hänsyn skulle tagas vid beräknande av taxerad inkomsts förhållande till bolags kapital, samt att anledningen till att detta förslag ej A7unnit riksdagens bifall närmast torde hava varit de obilliga konsekvenser, detsamma kunde föranleda i sådana fall, då en aktie bytt ägare och den siste ägaren kunde bliva skattskyldig såsom för utdelning, även om han kanske köpt aktien till så högt pris, att hans skifteslott ej ens inneburit någon Adnst. De sakkunniga anförde därefter i huvudsak: Teoretiskt närmast till hands kunde ligga, att såsom utdelning beskatta vad aktieägarna A7id skiftet erhölle utöver inbetalt kapital. Även om denna regel kunde i något avseende modifieras, komme dock alltid att kunna här inträffa obilliga taxeringsfall av förut antydd art, nämligen så att en aktieägare skulle kunna få betala skatt, även om han icke gjort någon vinst eller han till och med gjort förlust. Frågans lösning måste tydligen sökas på annan väg. — Redan enligt gällande bestämmelser kunde en aktieägare bliva beskattad med avseende å vad han finge i utskiftning, nämligen i den mån förutsättningarna för realisationsvinst vore för handen. Skifte hade härvid likställts med avyttring. Bland nämnda förutsättningar inginge, att den avyttrade egendomen icke skulle hava varit i säljarens ägo så lång tid som fem år. Om nu för fall av ifrågavarande art berörda tidsbegränsning borttoges, syntes möjlighet öppnas för tillvaratagande aA7 statens berättigade skatteintresse på förevarande område. De sakkunniga hade därför efter noggrann omprövning av hithörande förhållanden funnit sig böra föreslå, att den Adnst, en aktieägares skifteslott kunde innebära, beskatta-

86 des såsom tillfällig inkomst utan aA7seende å den tid, den skattskyldige ä g t aktien. Ej heller från den sistnämndes sida syntes någon giltig inv ä n d n i n g k u n n a göras mot en sådan lösning. F ö r u t s ä t t n i n g för skattskyldighet A7ore ju, att delägarens skifteslott inneslutit en verklig vinst, d. v. s. ett överskott utöver A7ad h a n haft att vidkännas i kostnader för aktiernas f ö r v a l t a n d e och bibehållande, såsom erlagd köpesumma, stämpel och provision, förvaltningskostnader o. s. A7. Genom en på a n t y t t sätt bestämd skattskyldighet bleA7e, enligt de sakkunnigas mening, B-beskattningens slutliga avlösande genom en hos aktieägarna uttagen skatt säkerställt. Vidare komme i denna ordning äldre, icke B-beskattade fonder a t t bliva föremål för en skärpt beskattning. De sakkunnigas förslag angående införande aA7 B-skatt upptogs i det förslag, som aA7 Kungl. Maj:t framlades för 1919 års riksdag (proposition nr 259). Skatten föreslogs dock skola utgå, icke såsom de sakkunniga föreslagit efter en fix skattesats aA7 2 % å det till B-skatt taxerade beloppet, u t a n efter en rörlig procentsats aA' ett beräknat grundbelopp aA7 3 % ar det till B-skatt taxerade beloppet. Kungl. Maj:ts förslag innehöll Addare, i olikhet med de sakkunnigas förslag, bestämmelser om r ä t t att vid taxeringen till B-skatt åtnjuta av 7 drag för kronoutskylder ävensom, i fråga om försäkringsaktiebolag, för Adnstutdelning till försäkringstagare eller aA7 för samma ä n d a m å l resei'A7erade medel. Dessa utgifter finge avdragas, enär de icke representerade några fonderade medel, vilka kunde haAa utdelats till aktieägarna. Kungl. Maj:ts förslag upptog slutligen, i motsats till de sakkunnigas, icke någon särskild bestämmelse om beskattning av Adnst vid bolags upplösning och därför ej heller föreskrift om r ä t t till restitution UA7 B-skatt, som erlagts för till aktieägarna utskiftade medel. Rörande anledningen härtill framhöll föredragande departementschefen Add förslagets anmälan inför Kungl. Maj:t, bl. a., att mot de sakkunnigas förslag till bestämmelser om beskattning vid bolagsupplösning av sparade vinstmedel starka erinringar gjorts gällande, att kammarrätten aA'styrkt förslaget i fråga och anvisat den utvägen att låta B-skatten bliva definitiv, då bolag upplöstes, samt att departementschefen för egen del kommit till den uppfattningen, a t t ÖA7ervägande skäl talade för att icke utsträcka beskattningen a v realisationsAdnst men däremot låta B-skatten bliA7a definitiA' Add bolags upplösning. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att B-skattens grundbelopp bestämdes till 2 % ar det taxerade beloppet. u-skattens Genom beslut aA7 1926 års riksdag efter förslag aA7 Kungl. Maj:t i proupphävande. position nr 193 aArskaffades B-skatten från och med den 1 j a n u a r i 1927 och antogos följande föreskrifter angående restitution aA' B-skatt efter nämnda dag: »Jämväl efter nämnda dag äger inländskt aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som erlagt skatt jämlikt 19 § 2 mom. i förordningen om inkomst- och förmögen-

87 hetsskatt, sådant detta lagrum lydde enligt förordningen den 31 oktober 1919, (Bskatt), erhålla restitution av dylik skatt i den ordning här nedan stadgas. Restitution äger rum, i den mån genom B-skatt beskattade tillgångar i vanlig ordning utdelas till delägarna, och utgår restitutionen med viss procent av ett grundbelopp, vilket utgör två kronor för varje fullt hundratal kronor av de till delägarna utdelade tillgångar. Vid restitutionen tillämpas å grundbeloppet det procenttal, som jämlikt 20 § 1 mom. i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt bestämts att gälla för det år, under vilket utdelning, som föranlett restitution, ägt rum. Sammanlagda beloppet av restituerade medel må icke uppgå till högre belopp än vad bolaget sammanlagt erlagt i B-skatt. För utdelning, som skett efter utgången av det räkenskapsår, som gått till ända närmast före den 1 mars 1925, får restitution ej heller ske för sammanlagt högre belopp än det, som motsvarar skillnaden mellan bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för nämnda räkenskapsår samt summan av bolagets aktie- eller lottkapital och reservfond enligt samma balansräkning. Restitution sker i den ordning, som är stadgad i fråga om restitution av kronoutskvlder.» Nyssnämnda proposition var föranledd av en skrivelse nr 165 av 1924 å r s riksdag, vari riksdagen hemställt om utredning angående B-skattens upphävande och ersättande av en annan å bolagen lagd skatt, som skulle träffa bolagens icke utdelade vinstmedel. Enligt A7ad som framgår av beAdllningsutskottets betänkande nr 39 hade riksdagen närmast t ä n k t sig, a t t denna särskilda skatt skulle u t t a g a s dels då aktiekapitalet ökades genom överföring aA7 vinstmedel medelst utsläppande av s. k. gratisaktier, dels då reservfonden genom avsättande aA7 vinstmedel ökades utöver viss procent av aktiekapitalet och dels då i samband med bolagets upplösning besparade Adnstmedel, vilka icke drabbats av skatt vid överföring till aktiekapitalet eller reservfonden, utskiftades till delägarna. E n sådan utredning hade ock verkställts, utmynnande, bl. a., i ett förslag till förordning om fonderings- och upplösningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag. Angående den n ä r m a r e innebörden av detta förslag hänvisas till elfte kapitlet här nedan angående utskiftningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag. Detta förslag blev emellertid icke förelagt 1926 års riksdag, enär detsamma enligt föredragande departementschefens mening behövde undergå ytterligare granskning, och n ä m n d a års riksdag blev därför icke satt i tillfälle a t t samtidigt med B-skattens upphävande besluta om någon annan skatteform i dess ställe. Ärendets fortsatta beredning resulterade i ett förslag till förordning om skatt vid utskiftning aA7 aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar, som förelades 1927 års riksdag genom proposition nr 134. Förslaget, för vilket närmare redogörelse lämnas i kapitlet om utskiftningsskatt, bifölls ar riksdagen med n å g r a smärre ändringar.

B-akatten.s ersättande med annan skatte" orm.

I nämnda proposition nr 134 till 1927 års riksdag berörde föredragande Begränsning departementschefen en under förarbetena till propositionen nr 193 till 1926 aT J* 4 *? n t,1! i

-inoi restitntion ay

års riksdag behandlad fråga om upphävande med utgången av a r 1931 av rätten till restitution av B-skatt och uttalade, att med hänsyn till det

B-skatt.

88 sammanhang detta särskilda spörsmål finge anses äga med aktiebolags skattskyldighet i övrigt, med ett definitivt ståndpunktstagande beträffande sagda restitutionsrätt torde böra a n s t å till den tidpunkt, då frågan om beskattningen av aktiebolag i sin helhet vunnit sin slutliga lösning. Beredningen kommer att behandla spörsmålet i kapitlet om utskiftningsskatt.

Statistisk Storleken av den statliga inkomstbeskattningen av svenska aktiebolag rörande"18 inklusive de solidariska bankbolagen belyses n ä r m a r e av här meddelade taaktiebolagens bell A, som upptager de skattesatser, som v a r i t gällande åren 1912, 1918,. bsskattning. - ^ 1 9 2 0 o c h 1 9 3 0 > ä v e n g o m skatteskalan för inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp enligt 1919 och 1928 års förordningar. I fråga om dessa skattesatser bör hållas i minnet, att de skola tillämpas å det enligt vederbörande förordningar taxerade (tillika »beskattningsbara») beloppet, :.... vilket i Adssa avseenden skiljer sig från den enligt bolagets räkenskaper redovisade årsvinsten. 1 I tabell B hava sammanställts uppgifter om de skattesatser dels för den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten och dels för n ä m n d a skatter och den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten tillsammantagna, som för svenska aktiebolag och sA7enska solidariska bankbolag utgått i förhållande till den å r 1930 taxerade inkomsten, under antagande, att den kommunala progressivskatten utgått med 100 %, utjämningsskatten med 85 % och inkomst- och förmögenhetsskatten med 145 % ar grundbeloppen. Skatteskalorna återgivas grafiskt uti det å sid. 93 intagna diagrammet, som upptager kurvor för dels inkomst- och förmögenhetsskatten år 1912, dels inkomst- och förmögenhetsskatten, extra inkomst- och förmögenhetsskatten samt tilläggsskatten år 1918 tillsammantagna, dels inkomst- och förmögenhetsskatten samt extra inkomst- och förmögenhetsskatten år 1919 tillsammantagna, dels inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp å r 1930, dels den sistnämnda år utgående inkomst- och förmögenhetsskatten (d. A7, S. 145 % av nämnda grundbelopp), dels ock sistnämnda skatt med tillägg av kommunal progressiA 7 skatt efter 100 % ar grundbeloppet och utjämningsskatt efter 85 % ar grundbeloppet. Diagrammet belyser åskådligt den starka stegring aA7 skatteprogressionen för bolagen, som inträtt efter världskriget, synnerligast genom införande aA7 kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Utöver de nu nämnda skatterna haAa bolagen att erlägga kommunal fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt till de borgerliga och kyrkliga primärkommunerna ävensom landstingsskatt och vägskatt, vilka skatter u t g å proportionellt efter fastigheternas taxeringsvärde resp. den beskattningsbara inkomsten, beräknad efter i viss mån andra grunder än i fråga 1

Jfr ovan sid. 03 o. f.

89 Tabell A.

Skattesatserna vid den statliga beskattningen av svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag vissa är. 1

4 År 1 9 1 2

Ar 1918

År 1 9 1 9

Lj _

1 Grunt lInkomst- 0. förmögen- I n k o m s t - 0 . b e l o p p hetsskatt. f ö r m ö g e n - i n k o m s t Inkomstförmög( Extra in- h e t s s k a t t . ' , ocb hetsski komst- och Extra ; förmögene n l i g t 1J 1 9 förmögen- inkomst- 0. hetsskatt och 1 9 9 R hetsskatt. förmögenå r s s k a lor Tilläggshetsskatt

fnkomstprocent

7 År 1920

År 1 9 3 0

I n k o i n s t - 0. I n k o m s t - 0. förmögenförmögenhetsskatt hetsskatt efter 1 5 5 % efter 1 4 5 % utdebitering utdebitering å grundå grund " beloppet beloppet

skatt

!

Ej ö Övei r

2"50

2-50

1-50

2-176

m e n ej 4 V*---

2-55

2-55

1-60

2-480

2*32

»

4 \'«

»

f 4 1 /»-.-

2-60

2-co

1-70

2*635

2-465

»

4 V«

»

2-6 5

2'6 5

1-80

2-790

2-61

»

4»/i

»

» 4 S /*--» 6 ....

2-70

2-70

1'90

2'945

2-755

»

»

» 51/»-

2-75

3-4 7

2-00

3-10

2-90

5 V»

»

> 5«/t... » 6

2-80

3-92

2-20

3-41

3-19

2-85

4-87

2-4 0

3-48

2-90

4-82

2-60

3-7 7

2-95

5-2 7

2*80

4-34

4-06 4-85

5 V» :>

»

:>

»

B V»

»

» 6 Vt— » 6 »/•>•• •

*

6 »/•

i

» 7

3-oo

5'72

3-00

4#65

»

» 7Vs...

3-05

6-17

3-20

4-96

4-64

7 V*

•

» 7 •/•-..

3-io

6-28

3-40

4*98 5-22

•

»

7 «/i

»

8 V»

» »

3-60

5-5 8

6-50

3-80

5-89

5-61

5-89

5-51

*

8X/2---

3-25

6-61

3-80

8 V*

»

» 8 »/••••

3-2ö

6-61

4-oo

6-20

5-80

8 »/•

»

> 9

3-80

6-7 2

4'00

6-20

5-so

6-83

4'20

» 9Vi-

3-35

6-51

6-09

9 »/i

»

> »Vt-

3-40

6'94

4-2 0

6-51

9 V» 9 »/•

» *

» 9*/»-

3-40

6-94

4'40

6- s a

6-38

> 10

3-45

4-40

6-82

6-88

» i o >/•...

3-50

7'16

4-60

7-13

6-6 7

»iovt...

3-5 5

7-27

4-60

7-13

6-6 7

»10'/•••• »ii

3-5 5

7-27

4-80

7-44

6'96

3-60

7-38

4'80

6-96

»1173...

3*6 5

7-49

5-oo

7-7 5

7-25

>HVt...

3-70

7-60

5-oo

7'76

7-25

J

3-70

7-60

5-2 0

8-06

7-54

3*7ö

7-71

5-20

8*06

7-54

3-80

7- 8 2

5*40

8-37

7'83

» 10 » 10 Vi *

6*3 9

3-20

»

9 »

3*15

» 8 Vt-

>

i o V» » 10 3/s »

» 11 > 11 '/• » » 11 1 /* t > U V » •> 12 »

;>ll

v

/3...

M

> 12 V t . . .

96 T a b e l l A (forts.). "j

~

•4

|

|

i

År 1912

År 1918

1 År 1920

Ar 1919

| År 1930

GrundInkomst- o. belopp för 'nkomst- o.i [nkomst- o.| förmögen- Inkomst- o. inkomst- o. förmögen- i förmögenhetsskatt. förmögenförmögenInkomsthetsskatt j hetsskatt E x t r a inhetsskatt. hetsskatt och 2fter 155 %\ efter 145 %\ komst- och Extra enligt 1919 förmögenutdebitering utdebitering] förmögen- inkomst- o. och 1928 hetsskatt å grund- j å grund- j hetsskatt. förmögen- års skalor beloppet | beloppet Tilläggshetsskatt skatt

Inkomst] rocent

1 3-85

7-98

5-60

8-68

» 13 V» » 13 V»

3-9 0

8-0 4

5-80

8-99

8-41

3-95

8-lö

5-88

8-99

8-41

» 14...

o" 9 5

8-18

6oo

9-30

8-70

» 14 Vt

8-26

6-oo

9-30

8-70

» 14 V' » 15...

4-oo

8'J6

6-20

9-61

8-9 9

8-3 7

6-2 0

9-61

8 - 99

» 15 Va 16...

4-io

8-50

6-40

9-92

9-2 8

4-15

8-65

6-40

9-92

9-2»

> » 16 Va

4-20

8-80

6-60

10-2»

9-5 7

» 17...

4-25

8-95

6-60

10-2 3

9-57

» 17 Vt

4-30

9-10

6*80

10-5 4

9-86

i

4-3 5

9-25

6-80

10-5 4

9-86 1015

Över 12 V* men ej 1 3 . . . »

»

13 Vs

» »

13 »/t 14

»

14 V»

» »

14 V» 15

»

15 V»

»

»

16 Vs

>

»

17 V»

»

»

18 V» 19

>

19 V"

»

»

»

»

i

i

»

»

25 V-'

» 26 » 27 »

27 Vt

»

* 28 V« »

»

» » » » » » >

» » » » » » » » » » » » » » » » » » »

18...

» 18 V»

4-4 0

9-40

7-oo

10-85

»

19...

4-4 5

9-55

7-oo

10-85

» 19 Vt » 20...

4-50

9-70

7-15

11-0825

4-5 5

9-7 5

7-15

11-0825

21 ...

4-6 0

9-90

7-3 0

11-315

10-585

» 22...

10-o.i

11-5475

10-802 6

» 23...

4*70

10-20

7-60

11-780

10-3 5

7-75

12-0125

11-2876

24...

4" 7 5

» 25...

4-80

10-5 0

7-90

12-24 5

11-465

» 25 Vt 26...

4-85

10-6 5

7-90

12-24 5

11-456

4-85

10-65

8-05

11-6728

» 27 ...

4-9 0

10-80

8-05

12-4 7 76

11-6725

» 27 Vt » 28...

4-9 5

10-95

8-20

12-710

11-89

4-95

10-95

8-20

12-710

11-89

» 28 Va :> 2 9 . . .

5'oo

ll-io

8-2 0

12-710

11-89

5-oo

ll-io

8-3 5

12-9425

12-1075

» 30...

5-0 5

11 35

8-3 5

12-9425

12-1075

» 32...

n-io

11-41

8-50

13-175

12*82 5

91 T a b e l l A iförts.'. i

I

2 År 1912

*

5 År 1919

År 1918

«

7 År 1920

År 1930

Grund[nkomst- o. belopp föiInkomst- o. Inkomst- o. förmögen- Inkomst- o. inkomst- 0. förmögenförmögenhetsskatt. förmögenförmögenLnkomsthetsskatt hetsskatt E x t r a inhetsskatt. hetsskatt och efter 155 % efter 145 % komst- och Extra enligt 1919 förmögenutdebitering utdebitering förmögen- inkomst- o. i och 1 9 2 8 j hetsskatt hetsskatt. förmögen- års å grundå grundskalor beloppet beloppet Tilläggshetsskatt skatt

Inkom jtproccnl

ej 3 4 . . .

5-15

11-55

8-6 5

13-4075

12*5425

» 34

- 36...

5-20

11-70

8-80

13-640

12-76

» 36

38...

5*2 5

11-85

8-95

13-8725

12-9775

Över 32

men

» 38

»

» 39...

5-SO

8*95

13-8725

12-9775

» 39

»

40...

5'30

12-oo

9-io

14'105

13-195

12-15

9-io

14-105

13-19 5

» 40 > 42

»

»• 45 » 46

»

» 50 55

»

» 60 > 65

» 42...

5'35

» 4 5 ..

5" 3 5

12-15

9-25

14-3375

13-4125

» 4 6 ...

5'40

12-so

9-26

14-3875

13-4126

» 50...

5'40

12-sn

9-4 0

14-570

13-63

55...

5'4 5

12-4 5

9'55

14*802 5

13-8475

> 60...

5'50

12-60

9*70

15'035

14'065

» 65...

O" 55

12-7 5

9-8 5

15'2675

14-2825

12-90

lO-oo

15-50

14-50

70..

5" 60

» 70

»

75...

5*60

l3-oo

10-15

15-7325

14'717 5

» 75

»

» 80...

5" 8 5

13-i:.

10-30

15-965

14-935

» 85...

5'65

13-25

10*4 5

16-1975

15*1625

>

» 9 0 ...

5-70

13-40

10-60

16-48

15*3 7

» 95...

B' 7 5

13-5 5

10-7 5

16-662 5

15*6875

» 95

100...

5" 80

13-70

10-90

16*896

15*8 0 5

» 80 » 85 »

105...

5" 8 5

U-oo

17-05

15*95

» 105

» »no...

5'3 5

13-95

14-05

ll-io

17-205

16*095

> 110

115...

5'86

14-05

14-25

11-20

17*86

16*34

»120...

5-85

14-15

14-45

11*80

17*616

16-38 5

- 120

125...

5" 8 5

14-2 5

14-66

11-40

17-67

16*53

» 125

130 ..

5*8 5

14-3 5

14-35

11-50

17-825

16-6 7 6

» 180

» 135 ...

5" 8 5

14-45

15*06

11*60

17-98

16-82

» 116

>

13-85

i

» 135

»

140...

5' 8 5

14-55

15-25

11-70

18-135

16*965

» 140

»

» 145 ...

5*8 5

14-6 5

15*46

11*80

18-2 9

17-iJ

• 145

»

> 150...

5*85

14-76

15-6 5

11-90

18-445

17*258

O- 8 5

14*85

15*85

12-0 0

18'60

17-io

» 150—

j

92 Tabell B. Vissa skattesatser vid beskattningen av svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag år 1930. 1

1 Inkomstprocent

2 1

|

!

Summa inkomstSumma kommuoch förmögenhetsnal progressivskatt (145 % ) , komskatt (100 %) munal progressivo. utjämningsskatt (100 %) o. utskatt (85 %) jämningsskatt (85%)

1 Inkomstprocent

. _

i _

_

i

Summa inkomst- ; Summa kommuoch förmögenhets- i i nal progressivskatt (145 %), komi skatt (100 % ) munal progressiv- i o. utjämningsskatt (100 %) o. ut; skatt (85 %) jämningsskatt (85%)}

0*09626

4'44625

3-4G5

16*66

0-192 5

5- 412 6

3*56125

16-9 7 3 7 5

0-28876

6-08875

3-6 5 7 5

17-07

0-385

6-765

3-7 5 a 7 5

17*16636

0-48125

7-4 4126

3-85

17-2625

0-6 7 75

8-1175

3-946 2 5

17-67626

0-67375

8-79375

4'0425

17-6 72 5

0-77

94 7

4-13875

17-7 68 75

0-86625

9-8 5625

4-235

17-865

0-9625

10-2 425

4-33 125

18-17875

1-05875

10*6287 5

4-4 27 6

18-2 7 5 18-3 7 125

1-155

11*015

4 5 23 7 5

1-25125

11-40125

4-6»

18-46 7 5

1-3475

11-715

4-7162 5

18-5637 6

1-44375

12-02875

4-8125

18-8775

1-540

12-3425

4-8125

18-87 75

1-63625

12-65625

4-8125

19-0 9 5

1-7 3 25

12-97

4-8125

19-8126

1-8287 5

18-28875

4-81 25

19-5:;

1-925

13-597 5

4-S125

19-7475

2-0212 5

13*69375

4-8 125

19-9 6.-.

2-1175

14-00 75

4-8126

20-1 8 2 5

2'2 13 75

14*82125

4-8125

20-4

2*31

14-4175

4-8125

20-6175

2-40625

14-7 3125

4-812 5

20-7 6 2 5

2-5025

15*82 7 5

4-8125

20-907 5

2-59875

15-14125

4-8125

2-695

15-23 7 5

4-8125

21-1975

2*79125

15*56125

4'8125

21*8426

2-8875

15-0475

4-8125

21*4876 21-6326

2-98375

15-96125

4*8125

3-08

16-0575

4-8125

21*7 776

3-17625

4-8125

21-92 2 5

3"2725

16*4676

4-8125

22-06 75

3-3C87 5

16*563 7 5

över 150

4*8125

22*2126

i

1 j

94 om den statliga inkomst- och. förmögenhetsskatten. 1 E n ä r dessa skatter a v kommunal n a t u r variera högst betydligt inom de olika beskattningsområdena, kommer det samlade skattetrycket för bolagen att avsevärt v ä x l a allt efter beskattningsorten. 2 I särskilda, vid detta betänkande fogade tabeller hava sammanställts vissa uppgifter angående t a x e r i n g a r n a till inkomst- och förmögenhetsskatt för svenska aktiebolag och solidariska bankbolag för åren 1913, 1917, 1920, 1921, 1925, 1927 och 1929. Uppgifterna för åren 1913—1921 äro hämtade ur statistisk årsbok, medan uppgifterna för åren 1925, 1927 och 1929 g r u n d a sig på särskild, genom beredningens försorg verkställd undersökning av skattetaxeringarna för dessa år. I efterföljande tabell C meddelas ett sammandrag av nämnda uppgifter. T a b e l l C. Uppgift a n g å e n d e t a x e r i n g a r n a till i n k o m s t - o c h f ö r m ö g e n h e t s s k a t t f ö r s v e n s k a a k t i e b o l a g o c h s o l i d a r i s k a b a n k b o l a g å r e n 1913, 1917, 1920, 1921, 1925» 1927 o c h 1929. Sammanlagd taxerad inkomst, tusental kr.

Taxerad inkomst i % avkapitalet

Sammanlagd Medelskatt, skattetusental kr. procent

Medelprocent för grundbeloppet

Antal taxerade bolag

Sammanlagt kapital, tusental kr.

4 760

2 761 991

319 939

ii-e

13 075

6 353

3 636 432

l 060 717

29-2

54 395

5-i a

7 582

6 323 861

1 145 135

18-1

137 408

1.2-00

6 833

6 192 790

888 972

14-4

109 429

12-81

7-08

6 498

4 954 395

415 288

8-1

38 817

9-3 5

5-50

6 992

5 313 715

459 345

8-c

40 450

8-81

5-50

5 957 645

492 479

8-3

36 897

7-4 9

5-u

Å r

1927 1929

7 669

4-0»

Av tabellen framgår, att antalet taxerade bolag under nämnda tidr y m d stegrats. Stegringen är dock icke jämn. Särskilt under de för ind u s t r i e n i allmänhet gynnsamma konjunkturerna 1917/1920 har stegringen v a r i t betydande (från 4 760 år 1913 till 7 582 år 1920). Men därefter inträder en avmattning, som återspeglas i ett lägre antal år 1921 taxerade bolag (6 833). Antalet sjunker med sämre konjunktur ytterligare till 6 498 taxeringsåret 1925 för att med förbättrade konjunkturer åter stiga, nämligen till 7 669 år 1929. 1

Vägskatten utgår etter vägfyrk, som uträknas sålunda, att en vägfyrk påföres för 100 kr. taxeringsvärde för jordbruksfastighet, 150 kr. taxeringsvärde för annan fastighet eller 15 kr. till k o m m u n a l inkomstskatt beskattningsbar inkomst under iakttagande att vägfyrk icke påföres för annan fastighet med taxeringsvärde understigande 800 kr., och ej heller för beskattningsbar inkomst, om den taxerade inkomsten understiger 1 000 kr. * Jfr nedan sid. 220.

95 Uppgift saknas om h u r u m å n g a de bolag äro, som ehuru verksamma icke taxerats n ä m n d a år. Säker uppgift om antalet i verkligheten befintliga bolag finnes nämligen endast beträffande bankbolagen, som nu äro 30, och försäkringsaktiebolagen, som äro 45. För övriga bolag är m a n hänvisad till sannolikhetsberäkningar. Enligt från patent- och registreringsverket erhållna uppgifter h a v a under tiden 1 j a n u a r i 1897—30 april 1931 registrer a t s tillhopa 29 992 aktiebolag och solidariska bankbolag. Under samma tid h a v a av dem omkring 14 600 registrerats såsom försatta i likvidation eller i konkurs, och man kan förutsätta, a t t de flesta av dessa efter avslutad likvidation eller konkurs numera äro upplösta. Säker uppgift i sistnämnda avseende står icke att erhålla, då i många fall anmälan till registret icke gjorts om likvidationens eller konkursens avslutande. Man torde vidare kunna taga för visst, a t t ett icke ringa, a n t a l bolag i verkligheten upphört utan formlig likvidation, och det är även känt, att åtskilliga bolag, ehuru troligen icke särdeles många, faktiskt bestå u t a n att dock idka någon verksamhet. Det synes därför icke vara osannolikt, att antalet i maj 1931 verksamma bolag icke n ä m n v ä r t överstigit 10 000, om de ens uppgått till detta antal. [ tabellerna Da och Db meddelas detaljuppgifter angående antalet regist rerade bolag under tiden 1 j a n u a r i 1897—30 april 1931, sammanställda på grundval av statistisk årsbok och meddelanden från patent- och registreringsverket. Det må nämnas, att av de under å r e n 1913—1931 registrerade bolagen, tillhopa 18 693, 14 799 eller 79*2 % utgöras av bolag, vilkas verksamhet avsett industri, lantbruk eller handelsrörelse. Dessa tal belysa det allmänt kända förhållandet, a t t bolagsformen i Sverige i stor utsträckning användes särskilt inom industrien och handeln. Av ett visst intresse är även att, såsom framgår av primärmaterialet, antalet bolag med ändamål att idka handel med värdepapper o. dyL tyckes befinna sig i tillväxt. Sådana bolag registrerades nämligen år 1930 till ett a n t a l av 89 med ett sammanlagt tecknat kapital av 9 415 900 kronor och under tiden 1 januari—30 april 1931 till ett antal av 34 med ett sammanlagt tecknat kapital av 13 863100 kr. N å g r a motsvarande sifferuppgifter för utlandet hava icke stått beredningen till buds. I den av socialiseringsnämnden år 1929 utgivna undersökningen angående svenska aktiebolags balansräkningar (Statens off. utredn. 1929:4, sid. 40) göras emellertid vissa uttalanden samt jämförelser med Tyskland. D ä r a v framgår, att aktiebolagsformen i Sverige har en i jämförelse med Tyskland mycket betydande utbredning. Sålunda utgjorde år 1908 antalet aktiebolag per en miljon innevånare i Sverige 909 mot 81 i Tyskland. Medräknas i Tyskland även »Gesellschaften mit beschränkter Haftung» och gruvbolag (»Berggewerkschaften»), blir talet för Tyskland 344 per en miljon innevånare, således fortfarande avsev ä r t lägre än i Sverige. Enligt samma källa utgjorde det genomsnittliga

96 Tabell Da.

Antal i aktiebolagsregistret införda bolag.

Antal

Antal

A r

Antal

A r

i 1897

1921 ...

i 1898

1922...

1899 i i 1900

1923...

1 047

1924...

1 074

1925...

''< 1901

1926...

1927...

1928...

1076 1028

1929...

1930...

1 244

1 113

/l~30/4

29 992

1908 Tabell Db.

Antal i a k t i e b o l a g s r e g i s t r e t u n d e r t i d e n V» 1913—30/* 1931 i n f ö r d a bolag, fördelade efter verksamhetens art.

i

B o 1 a g et s v e r k s a m h e t Å r

Bankrörelse

1913 Industri o. lantbruk

Handelsrörelse

Trafikväsen

39 Div. i ändamål

Summa

7K

562 |

o

1 233

1 526 1 508 1 244

1916 1917

955 j 1 074 j

_

' 1926

14M

,904

1 076 j

1 028

1 .113

1 1 1924 1

110 Vi- /! 1931 Summa

5 386

j

169 9413

i !

63 2 873

357 1 IS 693 |

97 Tabell £ . Antalet av de åren 1925, 1927 och 1929 taxerade aktiebolagen och solidariska bankbolagen, med undantag av monopolbolagen, ordnade efter kapitalets storlek och inkomstprocenten. Inkom ätprocent t. o . m. 4

K a p i t a l (aktiekapital och reservfond), tusental kronor

T. o m

19 27

Inkomstprocent 4 — 8

1929 Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

A n tal

... 10

1-48

1-58

1-79

l-39

1-68

1-63

1-8 6

2-oi

2-21

2-09

2-25

2*38

o/

Antal

o

Över

LO—

» » *

20—

4-3",

4-58

4-24

2-67

3-3 G

3*9 3

40—

3-4 0

3-90

3-89

2-3 9

2*65

2-79

60—

2-21

2*51

2-34

2-06

1-S7

1-61

80—

2-50

2-58

2-3 2

99 T54

1-50

1-48

100—

3-73

4-21

3*94

3-15

2-95

2-83

150— 200 » 200— 300 » 300— 400 » 400— 500 » 500— 600 » 600— 800 » 800— 1000 » 1 000— 2 000 » » 2 000— 3 000 » 3 0 0 0 - 4 000 » 4 000— 5 000 » 5 000— 10 000 » 10 000

2-96

2-4 0

2-37

1*61

1-68

1-82

3-2 8

3-13

2-44

1-70

2-04

1-90

1-79

1*68

1-61

1-01

1-03

1-04

1-85

1-03

1-08

0*75

0-94

0-76

Si i m m a

0-89

0-85

0"66

0-51

0-56

0-59

0-9 5

0-si

0-70

0*70

0-65

0-65

0-62

0-65

0-59

0*4 1

0-48

0-42

1-42

1-50

1-08

l-oo

0-85

0-94

0-61

0-54

0*50

0-44

0-46

0*3 7

0-34

0-3 0

0-26

0-20

0*2 2

0*29

0-1 (i

0-2 0

0-16

0-12

0-14

0-18

0-39

0-26

0-28

0-33

0*32

0-33

0-36

0-3 5

0-28

0-48

0-4 8

0-48

2 219 34-61 2 425 35-0 7 2 485 32-7 4 1574 24*5 5 1802 26*0 6 1998 2 6 3 2

aktiekapitalet för ett svenskt bolag år 1908 436 000 kr. mot 2-5 milj. kr. för ett tyskt bolag. I tabell E meddelas uppgift om de åren 1925, 1927 och 1929 taxerade aktiebolagen och solidariska bankbolagen med undantag av monopolbolagen, ordnade dels efter storleken av bolagens kapital i skatterättslig mening (aktiekapital och reservfond) och dels efter inkomstprocentens storlek. Denna tabell utgör ett sammandrag av de mera detaljerade tabeller, som äro fogade vid betänkandet. För de taxerade bolagen utgjorde kapi7 — 312530.

98 T a b e l l E (torts.). Inkomstprocent

K a p i t a l (aktiekapital och reservfond), tusental kronor

T

m

1 925

... 10

Inkomstpro cent 20 — 32

8 -- 2 0 1929

1925 Antal

1927 Antal

1929 An- i

,

Antal

%

Antal

%

Antal

o/ /o

2-is

2-55

2-S6

54 0-84

57 0-82

76 l-oo

%

/o

tal | / o J

10—

2-S7

2*63

2-70

68 1-06

56 0-81

65 0-S5

20—

4-io

4-18

4-oo

78 1-21

69 loo

40—

3-4 3

2-96

3-4 0

46 0-72

39 0-56

66 0-87 i 43 0-57 |

60—

2-03

1-72

1-79

29 0-45

22 0-32

»

80—

1-54

1-71

1'60

14 0-2 2

22 0-3 2

»

100—

2-71

2-85

2-8 8

57 0-90

23 0-33

47 0-62 32 0-4 2

Över

» » »

30 0-40 j 20 0-26

150—

1-6H

1-81

1-4 2

27 0-4 2

26 0-3 8

200—

1-84

1-74

1-83

23 0-35

21 0-30

36 0-47

300—

1-36

1-42

1-57

14 0-22

11 0*16

12 0 1 6

400—

0-92

0-72

0-7 9

8 0-12

5 0-07

500-

0-59

0*55

0-6 5

3 0*0 5

8 0-12

6 0-08 9 0-12

600 -

0-70

0*68

0-80

8 0-12

13 0-19

9 0-12

0-43

0-49

5 0-os

6 009

9 0-12

10 0-14

15 0 1 9

800— 1 000

0-50

»

1 0 0 0 - 2 000

1-22

1-21

1-25

17 0*2 7

»

0-41

0-33

0-4 5

5 0-08

7 O-io

7 0-09

»

2 000— 3 000 3 000— 4 000

0-27

0-3 2

0-2 6

6 0-09

2 0-03

5 0-07

»

4 000— 5 000

0-17

0*19

0-21

1 0-02

4 0-06

4 0-05

5 0 0 0 - 10 000

0-26

0-2 2

6 0*09

5 0-07

2 0-03

10 000

0-2 9

0-42

1 0-02

8 0-04

2 0-03

s nmma 1 848 28-s 2 1 974 28-5 5 2 251

29-6 5

470 7-33

»

409 5-9 1 495 6-52

talet i medeltal år 1925 768 440 kr., år 1927 755 729 kr. och år 1929 773 074 kr. För ytterligare belysning av de svenska aktiebolagens och solidariska bankbolagens taxeringar hänvisas till nämnda, vid detta betänkande fogade tabeller. Sammandrag av dem meddelas i texttabellerna Fa, Fb, Fe och Fd. För åren 1925, 1927 och 1929 hava säruppgifter meddelats för de s. k. monopolbolagen, nämligen Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet samt bolagen för parti- och detaljhandel med rusdrycker. Framhållas må, att i uppgifterna om taxeringarna för år 1929 icke ingår den del av försäkringsaktiebolagens inkomst, som belöper å försäkringstagarna i denna deras egenskap, vilket däremot är fallet för de tidigare åren.

99 Tabell E (forts.). Inkomstprocent 32 — 75 1925 Antal

%

An-| /0o/ tal 1

-i 0/ tal i /o

An- ; tal |

An

----

Inkomstprocent över 75 1927

/o

Antal

%

S u m m a

1929 Antal

0/ /O

Antal

1927 O/

/o

Anta]

% Antal

% 8*77

55 0*S5

79 1*18

11 l-oi

27 0*4 2

23 0-34

36 0-48

7-16

8-io

45 0-6 9

42 0-6 2

38 0*50

15 0-22

11 0-17

15 0-21

8-79

8-4 9

8-so

38 0*59

34 0-50

48 0-6 3

1 0-02

4 0-07

7 0-09

830 12-9 4

13-69 1049

21 0-32

25 0*3 7

29 0-38

6 0-09

2 0-03

6 0-08

945 668 10-4 1 724 10*47

13-8 2

843 11*11

17 0-27

11 0-16

13 0-17

3 0-04

7-02

6-6 2

6*35

12 0*17

10 0-13

— —

3 0-04

9 014

— —

1 O-oi

1 O-oi

5-94

6-2 9

5-80

9 0-14

13 0-19

25 0-8 1

3 0-05

1 O-oi

1 O-oi

684 10-68

729 10-54

806 10-62

10 0-16

11 0-16

14 0-18

1 0-02

1 0-oi

1 0*oi

6*80

6-44

15 0-2 3

7 0-io

12 0-16

1 0-02

1 O-oi

1 O-oi

7-4 2

7-3 2

6-81

10 0-16

3 004

9 0-12

— — —

1 O-oi

4-54

4-33

4-51

1 0-0 2

3 0-04

1 O-oi

— — 196

3-06

2-sl

2-78

3 0-05

3 0-04

— —

1 O-oi

2-09

2-12

2-04

2 0-03

2 0-03

2*50

2-36

2-27

3 0-05

3 0-04

1*68

1-69

1*66

5 0-08

5 0-07

4'02

3*78

3-50

—

2 0-03

— 161 — 107 — 257 — 98 — 59

1*54

1-47

1-42

0-92

0-87

0*88

0*47

0-59

0-60

—

0-97

0-91

0-89

_

1-05

77 Ml

88 Me

—

1 0-0 2

— —

— 5 0-07 — 1 O-oi —

_

2 0*03 1 0-02 — — — 3 0-04 2 0-08 1 O-oi — 1 O-oi — — 1 O-oi — — — — 2 0-03

— — — — — — — -

— —

244 8*80 255 3*69 289 3-81| 57

— — — — i — — — _i 0-89

50 0-72

6-2 2

73 0-96 6 412 lOO-oo 6 915 100-oo 7 591 lOO-oo

Någon motsvarande utredning rörande den kommunala progressivskatt och den utjämningsskatt, som de svenska aktiebolagen och solidariska bankbolagen haft att utgöra, har icke verkställts. I texttabell G meddelas på grundval av statistiska centralbyråns publikationer om skattetaxeringarna uppgift om sammanlagda grundbeloppet till dessa skatter för bolagen under åren 1922—1930. I två vid betänkandet fogade tabeller lämnas uppgift om den för de olika städerna och vissa kommuner å landet tillgängliga andelen av den kommunala progressivskattens grundbelopp för aktiebolag och solidariska bankbolag enligt taxeringarna åren 1929 och 1930. Den ena av sistnämnda tabeller upptager även landskommunernas och köpingarnas sammanlagda andel i den kommunala progressivskatten.

100 Skattetaxeringarna rörande aktiebolag och solidariska Tabell Fa.

A n t a l e t t a x e r a d e bolag. Anta 1

1913...

% 1917

% 1920

% 1921

% 1925

% 1927

% 1929.

inko m s t p r o c e n t

m e d

i r

...

%

t. o. m. 4

4—8

8—20

20 — 32

1 118

1920 0/

/o

% 1925

% 1927

% 1929

%

4 760

3-o

100-o

34-9

9-B

7S8

6 353

26-o

15-9

20-8

lOO-o

2 272

1 187

7 582

16-3

14-6

30-o

15-7

ITS

6-1

100-o

2 247

6 833

4-s

lOOo

20-2

18-9

lli

2 219

6 412

34-6

24 6

2» s

T3

3-s

0-9

lOOo

2 425

6 915

3-7

0-7

lOOo

1 591

3-s

l-o

lOOo

tusental

kronor

35i

26-1

28- Ö

5-9

2 485

1 998

2 251

495 6o

327 Bolagens kapital.

1 m e <

%

23-5

k r

1917 Summa

3 a m m a ni a g t

%

32 — 75 i över 75

62 T a b e l l Fb.

101a

b o1 a S

kapi tal,

i n k o m s t p r o c e n 1 över 75

Summa

t. o. in. 4

4—8

8—20

20 — 35

32 — 75

360 284

694 507

1 337 266

304 917

59 503

13-o

25-2

48-4

ll-o

0-2

100-o

272 373

235 050

1 652 312

543 218

688 201

245 278

3 636 432

6-6

45-4

14-9

18-9

6-8

100-o

663 217

l 168 171

2 996 970

813 041

491 697

190 765

6 323 861

Ta

3-0

100-o

5 514 2 761991

10-6

18-5

47-4

12 8

1110 754

1 251 530

2 626 863

780 140

371 557

51 946

6 192 790

1T 9

20-s

6-o

0-9

lOO-o

1 621 710

1693 311

1 329 019

186 739

30 948

5 516

4 867 243

33-3

34-s

27-s

0-6

o-i

100-o

1 671 622

1618 964

1 628 728

272 156

28 996

5 390

5 225 856

0*5

o-i

lOOo

32 o

3to

31-s

5-2

1318 718

l 977 371

2 340 150

187 783

2 666

5 868 308

33-7

0-7

o-,

lOO-o

i

101 b a n k b o l a g å r e n 1913, 1917, 1920, 1921, 1925, 1927 o c h 1929. Tabell Fe.

Bolagens taxerade belopp •

T a x e r a t

b e l o p p ,

t. o. m. 4

1913.

7 345

% 1917

% 1920

% 1925

% 1927

% . 1929 o.

4—8

8—20

44 408

148 831

% % 1921

% 1925

% 1927

% 1929 o/o

26 650

17 3 0 5

319 939

8-3

6'4

100-o

5 923

14 2 9 6

210 620

140 609

331 847

357 422

1 0 6 0 717

0-6

V3

19 s

13-3

31-3

100-o

11 110

3 9 3 420

2 0 4 709

227 865

229 839

1 145 135

34-s

1T9

19-9

20-1

100-o

22 549

82 074

342 190

198 792

154 628

8 8 739

8 8 8 972

2 B

9a

38-5

224 IT 4

10o

100-o

36 385

99 6 3 8

159 350

47 641

12 9 5 3

8 839

3 6 4 806

10 0

27-3

43-7

13-o

3-6

lOOo

36 0 4 1

96 9 3 0

193 669

70 271

12 227

8 768

417 906

8-f,

23-2

16-8

2t

100-o

25 481

114 7 4 9

257 512

4 3 059

16 969

461 951

3-7

0-9

100-o

5*5

24-s

55' 8

9-3

Bolagens inkomst- och förmögenhetsskatt. t t,

m e d

75 400

46-B

Å r

över 75

13-9

S k a

0 Summa

32 — 75

20—32

23 Tabell Fd.

o r

23-6

o. /o

k r ö n

i n k o m s t p r o c e n t

m e d

Ä r

t u s e n t a1

t u s e n t a 1

k r ö n

o r

i n k o m s t p r o c e n t Summa

32—7 5

över 75

3 638

13 0 7 5

2T8

11»

7'7

100-o

6 869

17 977

20 811

54 395

12 >i

33-o

38-8

lOO-o

35 2 8 3

25 2 3 9

33 095

39 966

137 4 0 8

24-i

29i

WO-o

8—20

t. o. m. 4

4—8

5 497

1-4

10 0

8 173

0-3

0*8

16'o

3 541

20-32

0-3

2-6

25-,

18-3

4 237

34 3 6 1

27 778

2 4 832

17 6 2 9

109 4 2 9

0-6

3-9

31-4

25 4

100o

4 347

14 721

6 448

2 022

3-1

1*4

48-s

21a

5-7

100-o

4 070

16 524

9 040

1 799

33 890

lOOo

12 o

48-7

26T

5'3

4 398

19 8 4 3

4 863

2 250

32 612

T7

13-5

60-8

14-u

lOO-o

102 Tabell G. Taxeringarna till kommunal progressivskatt och utjämningsskatt för svenska aktiebolag och solidariska bankbolag för åren 1922—1930 (för åren 1922— 1928 den kommunala progressivskattens kommunandel och utjämningsandel). Kommunal proUtjämningsskatt, gressi' skatt, grundbelopp, grundbelopp, kronor (åren kronor (åren 1922-1928 1922 — 1928 skattens kommun- progressivskattens utjämningsandel) andel) 1922

5 032 010

3 822 271

1 274 091

3 721 416

1 240 472

3 686 469

1 228 823

3 894 010

1 298 004

3 738 439

1 246 147

4 801 136

1 600 379

2 653 168

884 389

3 204 109

1 068 036

1 677 336

Jämförande E n undersökning av aktiebolagsbeskattningen i Sverige och vissa a n d r a undersökländer har år 1927 på uppdrag av Sveriges industriförbund verkställts av ningar röran, de bolagsbe- docenten Erik Lindahl. Resultatet d ä r a v har framlagts i en publikation: skattningen J ä m f ö r a n d e undersökning av industriens beskattning i Sverige och uti Sverige och vissa andra landet, Sveriges industriförbund, Stockholm 1927. F ö r undersökningen länder. utvaldes dels å t t a namngivna svenska aktiebolag och dels fyra fingerade bolag, vilka antagits ha olika årsvinst — resp. 5, 10, 18 och 36 % ar aktiekapitalet — och en därefter avpassad utdelning men eljest v a r a sinsemellan likställda i beskattningsavseende. Samtliga direkta årliga skatter, som hänförde sig till den år 1924 intjänade vinsten, medräknades, v a r e sig de erlades av bolagen själva eller av aktieägarna för utdelning å och inneh a v av aktier. De i jämförelsen ingående länderna voro — förutom Sverige — Norge, Danmark, Holland, England, Belgien och F r a n k r i k e . Uti en i Ekonomisk tidskrift år 1928 intagen uppsats: N å g r a siffror till belysande av de svenska industribolagens skattebelastning 1912 och 1924 h a r Lindahl kommenterat sin förenämnda undersökning och därjämte meddelat uppgifter rörande bolagens beskattning i Sverige enligt de åren n ä r m a s t före världskriget gällande bestämmelser. Syftet med denna uppsats var att belysa storleken av den skatteökning för de svenska industriföretagen, som under tiden mellan nämnda å r i n t r ä t t till följd av de allm ä n n a utgifternas stegring och den förskjutning av skattetrycket till bolagens nackdel, som ägde r u m genom 1919 och 1920 års skattereformer. A t t här n ä r m a r e redogöra för de vid nämnda undersökningar a n v ä n d a metoderna och de vunna resultaten anser beredningen icke v a r a erforder-

103 ligt, ehuru resultaten äro av stort intresse, utan hänvisas härutinnan till Lindahls redogörelser. Resultatet av den första undersökningen har Lindahl i nämnda uppsats sammanfattat sålunda: »Undersökningen gav till resultat, att de svenska siffrorna för den procentuella skattebelastningen av industribolagens vinster på det hela taget voro ganska höga i förhållande till de andra länderna. Särskilt markant var Sveriges ställning med hänsyn till storleken av den merbeskattning, som de ifrågavarande företagen såsom aktiebolag voro underkastade i jämförelse med andra företag, exempelvis handelsbolag. På grund av den dubbla beskattningen av aktiebolag och aktieägare till både stat och kommun kom Sverige här upp till satser, som i regel lågo avsevärt högre än motsvarande procenttal i de andra länderna. Vad angår bolagsvinsternas totala skattebelastning var läget visserligen ej fullt så ogynnsamt. Rangplatsen att vara den nation, som har det högsta skattetrycket, måste sålunda avstås åt Norge. I förhållande till de andra länderna varierade ställningen något, beroende på olika antaganden rörande aktieägarnas förmögenhetsförhållanden och medborgarskap. Men i stort sett kunde fastslås, att Sverige även i detta avseende hörde till de tyngst beskattade länderna.» Anledningen till den anmärkta höga bolagsbeskattningen i Sverige fann Lindahl i främsta rummet vara den starka progressiviteten i skatteskalan för bolagen och den dubbla beskattningen av bolagsvinsterna, d. v. s. hos såväl bolagen som aktieägarna. I den första redogörelsen framhöll han tillika, att Sverige måste framstå speciellt ogynnsamt för sådana industries som vore i hög grad räntabla. Gällde det att välja ett lämpligt produktionsland i ett fall, då på grund av en teknisk uppfinning eller särskilda marknadsförhållanden höga vinster vore att förvänta, komme Sveriges skatteväsende att verka avskräckande. Men att just dessa högt räntabla industrier vore av särskilt värde för ett land, behövde ej närmare framhållas. I den senare uppsatsen konstaterade Lindahl, att de svenska aktiebolagens beskattning vid tiden före världskriget låg på en avsevärt lägre nivå än för det dåvarande (år 1928) — ett förhållande som i viss mån hade motsvarighet i utlandet — samt att Sverige haft bättre förutsättningar än många andra länder att förläna sina aktiebolag en från internationell synpunkt gynnad position i skattehänseende. I utlandet hade nämligen de kraftiga skattehöjningarna för bolagen mestadels betingats av den avsevärda ökning av det allmänna skattetrycket, som direkt eller indirekt förorsakats av världskriget. I Sverige däremot hade i större omfattning än i flertalet andra länder bolagsvinsternas stegrade dubbelbeskattning varit orsak till att deras totala beskattning drivits upp så högt. Hade skattestegringen för de svenska bolagen fått ske mera i takt med den allmänna Ökningen av skattetrycket, skulle bolagsvinsternas beskattning i Sverige varit lägre än i konkurrensländerna. En sänkning av aktiebolagsvinsternas beskattning till i stort sett samma nivå som för handelsbolagens vinster skulle nämligen — även efter den stegring av utdebiteringsprocenten,

104 som bleve en följd av borttagandet av bolagsvinsternas merbeskattning — i flertalet fall föra bolagsvinsternas beskattning i Sverige under skattenivån i de främmande länder, undersökningen omfattade. Lindahls ifrågavarande undersökningar lämna ett intressant bidrag till frågan om det svenska näringslivets, enkannerligen industriens ställning i skattehänseende i Sverige i jämförelse med motsvarande förhållanden i utlandet. Undersökningarnas begränsade räckvidd, bland annat det förhållandet att de ej behandla aktiebolagsbeskattningen i vissa storindustriella länder, såsom Tyskland och Förenta Staterna, har dock nödvändiggjort förnyade undersökningar i ämnet. Anledning härtill har ytterligare legat däruti, att ändringar i beskattningsreglerna sedan år 1924 genomförts på flera håll, vadan de i undersökningarna meddelade uppgifterna i vissa hänseenden icke längre hava aktualitet. Härvid må erinras om de lindringar i bolagsbeskattningen, som för Sveriges del inträtt genom B-skatten avskaffande och upphävandet av den s. k. kedjebeskattningen. Det har även ansetts önskvärt, att undersökningarna på vissa punkter ytterligare fördjupades. På grund härav har Lindahl för beredningens räkning jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande verkställt en dylik undersökning. En redogörelse härför framlägges i Lindahls såsom bilaga till detta betänkande^ del II, fogade arbete: Aktiebolagens beskattning i Sverige och utlandet, en jämförande undersökning. Då det tillika befunnits vara av intresse, att den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i främmande länder, närmast bolagens beskattning, belyses i avseende å sin tyngd och konstruktion något mera i detalj än som för det av Lindahl uppställda syftet varit behövligt, särskilt beträffande skatteskalornas utformning, har år 1929 dåvarande professorn, numera generaltulldirektören Nils Wohlin efter Kungl. Maj:ts uppdrag för beredningens räkning verkställt utredning härom. Resultatet härav framgår av Wohlins vid detta betänkande, del II, fogade arbete: Jämförande undersökning av den statliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i vissa länder med särskilt avseende å den statliga bolagsbeskattningen. Wohlin har därjämte tillhandahållit beredningen en promemoria angående i vissa utländska skattelagar förekommande bestämmelser rörande s. k. holdingbolag, vilken promemoria likaledes fogas såsom bilaga till detta betänkande, del II. Att här meddela en utförligare redogörelse för de av Lindahl och Wohlin sålunda verkställda undersökningarna lärer icke behövas, utan hänvisas till bilagorna, därvid särskilt må framhållas avdelning 4, undersökningens huvudresultat, i Lindahls undersökning, sid. 76 o. f., samt de i Wohlins undersökning å sid. 68 o. f. meddelade sammanfattande synpunkterna. Av de verkställda undersökningarna framgår, att den svenska bolagsbeskattningen i sin helhet betraktad, d. v. s. den statliga och den kommunala tillsammantagna och med beaktande av såväl bolagens egna skatter som de på aktieägarna belöpande, måste i jämförelse med motsvarande

105 beskattning i andra länder betecknas såsom osedvanligt hög för bolag med hög inkomstprocent samt även vid måttlig inkomstprocent såsom ganska tyngande, särskilt för små aktieägare. Bolagsvinsterna beskattas i Sverige överhuvud taget — utom beträffande bolag, vilkas vinst är mycket låg i förhållande till kapitalet och som fondera sin vinst — avsevärt starkare än annan inkomst. Särskilt framträdande är i vårt land den kommunala merbeskattningen av bolagsvinsterna. Den totala beskattningen av bolagsvinster, som belöpa å inländska aktieägare, är i Sverige i allmänhet lägre än i Norge, Finland, Frankrike och Tyskland men högre än i övriga av undersökningen berörda länder, nämligen Danmark, Holland, Schweiz, Förenta Staterna, England, Belgien och Italien, utom beträffande bolag med låg inkomstprocent. För aktieägare med hög taxering är beskattningen av bolagsinkomster dock högre i England än i Sverige. Även utländska aktieägare beskattas hårdare i Norge, Finland, Tyskland och Frankrike än i Sverige, men i övriga av undersökningen berörda länder är deras beskattning lägre än i Sverige. Särskilt må framhållas, att Danmark och Holland sakna personlig beskattning av utländska aktieägare. I de schweiziska kantonerna Zurich; Basel och Geneve förekommer icke annan beskattning av utländska aktieägare än en låg kupongskatt (3 %) till förbundet. Då i dessa länder de på bolagen fallande skatterna i stort sett äro lägre än bolagens egna skatter i Sverige, kunna svenska företagare erhålla skattelättnader genom att göra sina kapitalinvesteringar i bolag därstädes i stället för i svenska bolag. Alldeles särskilt gynnsamt är Holland, i händelse bolagsvinsterna fonderas, i det att där skatt påföres bolag endast för den del av vinsten, som utdelas. För s. k. holdingbolag erbjuda, förutom Holland, även Luxemburg och ett flertal schweiziska kantoner avsevärda förmåner framför Sverige ocb flertalet andra stater. Liksom i Sverige beskattas bolagsvinsterna i de flesta främmande länder hårdare än andra inkomster, men denna merbeskattning ligger i Sverige högre än annorstädes, utom då bolaget har jämförelsevis låg inkomstprocent och aktieägarna äro högt taxerade, i vilket fall Sverige överträffas av Frankrike, Finland och Schweiz. Särskilt framträdande är merbeskattningen av svenska aktiebolag med mycket hög inkomstprocent. Lindahls förnyade undersökning bekräftar i allt väsentligt riktigheten av det i hans förra undersökning erhållna resultatet. Bolagsvinsternas höga beskattning i Sverige beror alltfort icke i första hand på skattetryckets allmänna höjd, även om den kommunala beskattningen i Sverige merendels är jämförelsevis hög, utan finner sin förklaring i bolagsvinsternas kraftiga merbelastning i förhållande till annan inkomst på grund av de starkt progressiva skatteskalorna för bolag och den såväl statliga som kommunala dubbelbeskattningen av bolagsvinsterna.

106 Lindahls undersökning, som n ä r m a s t behandlat valda fall, l ä m n a r icke upplysning om i vilken omfattning bolagsvinsterna i Sverige i verkligheten blivit föremål för de skattesatser, som befunnits v a r a högre ä n i utlandet. E n fullständig undersökning h ä r u t i n n a n skulle k r ä v a tillgångtill hela deklarationsmaterialet för riket, enär det eljest icke vore möjligt a t t erhålla klarhet om de utdelade vinsternas fördelning å de olika aktieägarna. E n dylik undersökning har på grund av materialets vidlyftighet icke kunnat komma i fråga. Däremot k a n u r beredningens undersökning a r rörande bolagens taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i Sverige vissa år (jämför texttabellerna E och Fa) utläsas, a t t det stora flertalet bolag haft relativt låg inkomstprocent och alltså fått sin inkomst- och förmögenhetsskatt beräknad efter relativt måttlig skattesats. Många av dessa bolag med låg inkomstprocent representera ett obetydligt kapital. De taxerade beloppen för dessa sistnämnda bolag äro alltså genomsnittligt små, och deras skatter äro därför av ringa storlek, absolut taget. Deras andel i den statliga bolagsskatten är även r i n g a ; år 1929 erlade sålunda 2 485 eller 32*7 % a v samtliga taxerade bolag tillhopa blott 1*7 % av hela den på bolagen fallande inkomst- och förmögenhetsskatten. Annorlunda ställer det sig för de mera r ä n t a b l a bolagen. N ä m n d a år erlade 2 251 bolag med t a x e r a d inkomst överstigande 8 men ej 20 % av kapitalet, utgörande 29*7 % av hela antalet taxerade bolag, 60*8 % a v hela den på bolagen fallande inkomst- och förmögenhetsskatten. F ö r bolag med inkomstprocent i gruppen 20—32 % nämnda år, tillhopa 495 eller 6*5 % av hela antalet, utgjorde andelen i den totala skatten 14-9 %. Det är alltså tydligt, a t t Lindahls slutsatser äga praktiskt värde. Det är icke allenast i undantagsfall, som bolagsvinsterna i Sverige drabbas av förhållandevis hög beskattning, u t a n dylika fall äro talrika. Beredningen övergår härefter till frågan om de verkningar med avseende å industriens kapitalförsörjning och konkurrensförmåga, som åstadkommas av den för Sveriges del påvisade höga beskattningen av bolagsvinsterna. Principiella synpunkter på denna fråga framläggas av Lindahl i hans förenämnda utredning: Aktiebolagens beskattning e t c , avd. 1: Grundläggande synpunkter. I anslutning till Lindahl vill beredningen h ä r v i d först behandla frågan om verkningarna av den totala skattebelastningen av bolagsvinsterna, således omfattande både de av aktiebolagen och de av aktieägarna erlagda skatterna. Lindahl framhåller till en början, sid. 10 o. f., att, då den totala skattebelastningen av inländska aktieägare är större i ett land ä n i ett annat, det vid i övrigt lika omständigheter är ekonomiskt fördelaktigt för aktieägare i det förra landet a t t jämte sitt kapital flytta över till det senare. E n sådan överflyttning av kapital minskar kapitaltillgången i det förra landet och ökar därigenom ränteläget därstädes samtidigt som i det senare landet ränteläget sänkes till följd av ökad kapitaltillgång. In-

dustrien i det förra landet blir därigenom begränsad till kapitalinvesteringar, som lämna högre avkastning, medan i det senare landet de lägre skatterna möjliggöra kapitalinvesteringar även i företag med i och för sig sämre räntabilitet. De av Lindahl utförda undersökningarna visa, såsom redan påpekats, att den totala beskattningen av aktiebolagsvinster, då delägarna äro inländska, i Sverige är högre än i flertalet av de undersökta länderna. Beredningen finner sålunda, att vårt skattesystem kan vara ägnat att uppmuntra inländska kapitalister att utflytta till åtskilliga länder samt att motverka kapitalisters inflyttning från samma länder. I fråga om den totala skattebelastningen av utländska aktieägare framhåller Lindahl, att hög beskattning av dylika aktieägare motverkar tillflöde till landet av utländskt kapital, enär nettoavkastningen av kapitalet vid sådan placering efter avdrag av skatterna blir lägre än vid placering i ett annat land med skonsammare behandling av utländska aktieägare. Detta gäller, vare sig den totala belastningen träffar både aktiebolagen och aktieägarna personligen eller den träffar endast endera av dessa kategorier. De av Lindahl utförda beräkningarna visa, att de av de undersökta länderna, som äro förmånligare för inländska aktieägare än Sverige, också i stort sett äro förmånligare för utländska aktieägare, och att bland nämnda länder framför allt Holland, Schweiz och Danmark erbjuda särskilt fördelaktiga villkor. Av dessa förhållanden finner sig beredningen kunna draga den slutsatsen, att åtskilliga länder äro i beskattningsavseende mera tilldragands för främmande kapital än Sverige. Det bör emellertid framhållas, att, då det gäller företag med jämförelsevis låg inkomstprocent, Sverige i beskattningsavseende erbjuder större fördelar än vissa av nämnda länder. Lindahl berör vidare det fall, att beskattningen av enbart aktiebolagen (således utan tillägg av aktieägarnas personliga skatter) i ett land är hårdare än den totala skattebelastningen av utländska aktieägare i ett annat lan fl. T dylikt fall blir det i beskattningsavseende lönande för kapitalister i det förra landet att exportera kapital till det senare landet. Den personliga skatten i kapitalistens hemland med tillägg av den totala skatten i det främmande landet blir nämligen då lägre än den personliga skatten med tillägg av bolagsskatten i hemlandet. Enligt Lindahls undersökningar är såsom förut påpekats den totala beskattningen av utländska aktieägare i Danmark, Holland och de undersökta kantonerna i Schweiz i stort sett lägre än enbart aktiebolagsskatten i Sverige. Beredningen finner sig sålunda kunna konstatera, att det är i beskattningsavseende lönande för i Sverige bosatta kapitalister att placera sitt kapital i vissa främmande länder i stället för att placera det i svenska aktiebolag.

108 I fråga om den merbeskattning, som drabbar bolagsvinsterna i jämförelse med andra inkomster, skiljer Lindahl i sin undersökning på tre olika fall, a) att full rörlighet föreligger både för kapitalet och kapitalisterna, b) att kapitalisterna äro bundna vid hemlandet men att kapitalet är rörligt, och c) att även kapitalet är bundet till resp, länder. För det första av nämnda fall bestämmes kapitalets vandringar icke av merbeskattningens storlek i och för sig utan av det totala skattetryckets höjd. Men om det totala skattetrycket i ett land sammanställes med siffrorna för merbeskattningen i samma land, får man en uppfattning om i vilken mån en hög total skattebelastning av bolagsvinsterna är en följd just av merbeskattningen och i vilken mån följaktligen möjlighet finnes att minska denna totala skattebelastning enbart genom en utjämning av skattetrycket inom landet, varigenom landets aktiemarknad skulle göras mera tilldragande ur internationell synpunkt. Genom jämförelse mellan siffrorna för merbeskattningen i olika länder erhålles upplysning om i vilken mån den totala skattebelastningen av bolagsvinster i vissa länder mer än i andra sålunda är beroende, icke av skattetryckets allmänna höjd, utan av merbeskattningen, eller m. a. o. i vad mån skattesystemet såsom sådant är orsak till de hinder för industriens kapitalförsörjning, som enligt det förut anförda vållas av hög total skattebelastning av bolagsvinsterna. Lindahl framhåller emellertid också, att även om den totala beskattningen av bolagsvinster i ett land är tämligen måttligt tilltagen i förhållande till motsvarande beskattning i främmande länder och industrien i landet således absolut taget ej har det i skatteavseende sämre än i andra länder, en relativt hög merbeskattning av bolagsvinsterna kan innebära, att landet missgynnar sin industri genom att underlåta att begagna sina på det allmänna skattetryckets lägre höjd grundade förutsättningar att genom lägre skattesatser göra sin industri begärlig för utländskt kapital. En utjämning av den på bolagsvinsterna fallande merbeskattningen skulle ock, enligt vad Lindahl närmare utvecklar å sid. 14 o. f. i sin undersökning, såvitt utjämningen icke driver upp det allmänna skattetrycket alltför högt, verka stimulerande på obligationsmarknaden. En lindring av bolagsbeskattningen skulle nämligen öka aktiebolagens möjlighet att öka sitt eget kapital och därigenom skapa förutsättningar för vidgad användning av obligationer för tillgodoseende av bolagens lånebehov. I fråga om kapitalister, som äro bundna vid hemlandet men äga möjlighet att fritt förflytta sitt kapital, komma kapitalrörelserna i första hand att påverkas av resp. länders totala beskattning av utländska kapitalisters kapitalplaceringar. I den mån bolagsvinsternas merbeskattning är orsak till den höga totala beskattningen, blir den emellertid indirekt av betydelse för de internationella kapitalrörelserna. Men alldeles oavsett om en hög totalbelastning å bolagsvinsterna i ett land föreligger eller ej, kan en hög merbeskattning av dylika vinster i ett land göra kapitalister

av förevarande typ obenägna att placera sitt kapital i inhemska aktier. De föranledas att välja andra placeringar, och i den mån den allmänna räntenivån inom landet genom utbuden av dylikt kapital sjunker under vad utlandet erbjuder, lockas kapitalet ur landet. Bolagsvinsternas merbeskattning såsom sådan kan alltså verka såsom en självständig orsak till kapitalexport. Även det kapital, som är stationärt inom landet, och beträffande vilket av ett eller annat skäl kapitalexport ej är att befara, kommer genom merbeskattning av bolagsvinsterna att avhållas från placering inom landets industri. Ju större merbeskattningen är, desto mera begränsas nämligen möjligheterna att sysselsätta kapitalet inom industrien lika fördelaktigt som på andra håll. Men denna verkan är icke begränsad till förhållandena inom landet. Om i ett annat land industrien har lättare att erhålla inhemskt kapital än i det egna landet, har det andra landets industri större möjligheter att göra sig gällande än industrien i det egna landet. Lindahls beräkningar giva nu vid handen, att merbeskattningen av aktiebolagsvinster, om man frånser bolag med låg inkomstprocent, i Sverige är påfallande hög i jämförelse med vad fallet är i de flesta andra länder. Beredningen drager av det sist anförda den slutsatsen, att den höga totala skattebelastning av bolagsvinster i Sverige, som förut påvisats, i betydande grad kan tillskrivas den utformning av skattesystemet, varigenom merbeskattningen av bolagsinkomster gjorts jämförelsevis högre än vad som i allmänhet förekommer, samt att denna merbeskattning kan vara ägnad att medföra ogynnsamma verkningar för den svenska industrien. De resultat, som enligt beredningens mening kunna dragas av Lindahls Beredningen utredning, synas kunna sammanfattas sålunda. Den totala beskattningen av bolagsvinsterna i Sverige i jämförelse med andra länder är så hög, att den måste antagas — i den mån icke andra omständigheter tilläventyrs verka i annan riktning — icke blott lägga hinder för kapitalimporten utan även l&da till kapitalexport och alltså i dubbel måtto föranleda sämre tillgång till kapital i landet, än fallet skulle vara vid lägre beskattning. Detta resultat är mindre en följd av det allmänna skattetryckets höjd än av vårt skattesystem, som medför, att bolagsvinsterna bliva högt beskattade i förhållande till andra inkomster. Genom lindring av bolagsvinsternasmerbeskattning skulle Sverige kunna göra sin industri mera tilldragande för det internationellt rörliga kapitalet i Sverige och utlandet och därigenom stärka den inhemska industriens ställning i den internationella konkurrensen. Även den svenska obligationsmarknaden skulle därav kunna påverkas gynnsamt och industriens beroende av bankernas långivning minskas.

110 Beredningens För beredningen har det nu gällt att avgöra, i vad mån de i det föregåförslag till ende angivna utredningsresultaten böra föranleda positiva förslag från omläggning av bolagens beredningens sida. Härvid hava även följande synpunkter synts böra beskattning. beaktas. Behovet av lättnad i bolagsvinsternas beskattning.

För ett land med överflöd på kapital är det naturligtvis i sin ordning, att kapitalexport äger rum. Denna kapitalexport bör emellertid ej få ske på den inhemska industriens bekostnad; kapitalöverflöd föreligger ej, förrän det inhemska behovet blivit tillgodosett. Detta är en omständighet av vikt att beakta; vare sig överflöd på kapital råder eller ej, måste det tillses, att det kapital som finnes ej söker placering i utlandet, förrän den inhemska industriens kapitalbehov blivit fyllt. Det synes antagligt, att en sådan kapitalflykt till utlandet, som inkräktar på industriens kapitalförsörjning, även vid riklig tillgång på kapital kan befaras äga rum vid en i jämförelse med förhållandena i andra länder hög beskattning av det i industrien investerade kapitalet. Vad nu sagts om industriens kapitalförsörjning i allmänhet äger tilllämpning oavsett om den sker genom aktier eller obligationskapital. Om nu någon påfallande merbeskattning ej sker av obligationsräntor men väl av bolagsvinster såsom sådana, skulle möjligen kunna göras gällande, att industrien kan undgå den höga beskattningen genom att anlita obligationslån. Häremot kan i första hand genmälas, att obligationslån ej kunna ersätta aktiekapital. Det är åtminstone för vårt lands vidkommande knappast möjligt för industrien att utsläppa obligationslån utan att kunna bjuda nöjaktig realsäkerhet, och denna blir ej större därför att aktiekapitalet är litet. Tvärtom utgör aktiekapitalet, sett från långivarnas synpunkt, en säkerhetsfond, varför ett stort aktiekapital med bakomliggande realvärden underlättar upplåning genom obligationer. Det måste alltså finnas en viss proportion mellan aktie- och obligationskapital. Härav är klart, att om placering i aktier försvåras, så försvåras även placering i obligationer. En ogynnsam proportion mellan bolagens egna fonder och främmande kapital medför dessutom, att vinstchanser och förlustrisker fördelas på mindre kapitaltillgångar, varigenom aktiekursernas fluktuationer ökas. Det må även framhållas, att obligationer i regel äro till sin natur vida mera rörliga länderna emellan än aktier och att det särskilt för ett mindre land måste anses vara av vikt, att ändrade konjunkturer ej giva utslag i mycket våldsamma kapitalrörelser till och från landet. Nu anförda förhållanden göra, att beredningen saknar anledning sysselsätta sig med frågan, huruvida kapitaltillgången inom landet i verkligheten är knapp eller riklig, ett spörsmål, som för övrigt torde få besvaras olika vid olika tidpunkter. Om det således torde få anses uppvisat, att bolagsvinsterna i Sverige äro föremål för relativt hög beskattning och att denna höga beskattning är ägnad att försvåra kapitalinvestering i sådana företag — enkanner-

Ill

ligen inom industrien och handeln — som arbeta såsom aktiebolag, uppställer sig den frågan, huruvida en lindring av bolagsvinsternas beskattning kan vara ägnad att — genom den ökning av skattetrycket å andra beskattningsföremål, som är förbunden med en sådan lindring — medföra olägenheter å andra håll. Detta är icke alldeles uteslutet. Beredningen har därför ansett sig böra ägna uppmärksamhet åt denna fråga och i första hand inriktat sig på att undersöka, i vilken mån det är möjligt att åvägabringa en utjämning av skattetrycket bolagen emellan. Såsom nedan närmare utvecklas, har detta befunnits genomförbart uti icke oväsentlig omfattning. Det har av undersökningarna tillika framgått, att i den mån bolagen, såsom grupp betraktade, ansetts böra erhålla skattelättnad, ersättning för de skatter, som därigenom skulle frånhändas det allmänna, kan erhållas utan att andra näringar såsom sådana, exempelvis jordbruket, eller socialt svagt ställda enskilda personer bliva hårdare belastade än hittills. Beredningens förslag i sistnämnda hänseende, närmare utvecklat i femte kapitlet av detta betänkande, går i huvudsak ut på att ersättningen för de bortgående skatterna skall åläggas de mera bemedlade skattskyldiga, inom vilkas krets bolagens intressenter i betydande utsträckning äro att söka. Måhända kan det tyckas, att vid sådant förhållande den lindring av bolagens beskattning, som av beredningen föreslås, vore jämförelsevis betydelselös. Härvid är emellertid att märka, att ur bolagens synpunkt — vid kalkyleringen av bolagens driftkostnader och därmed för bolagens konkurrenskraft gentemot utlandet — bolagens egna skatter spela en stor roll. De betraktas regelmässigt såsom en omkostnad för företagen, medan delägarnas personliga skatter närmast betraktas som en belastning av de tillgångar, som stå till buds för deras levnadskostnader eller för kapitalökning. Detta betyder, att, när det gäller att bedöma industriens konkurrenskraft, skatten på aktiebolagen äger avsevärt större betydelse än skatten på aktieägarna. Den förra skatten representerar i stort sett merbeskattningen av bolagsvinsterna, och, såsom Lindahls utredningar visa, är det denna merbeskattning, som för industriens kapitalförsörjning är särskilt ogynnsam. I sådant avseende må här allenast, i anslutning till det föregående, framhållas, dels att, när det gäller för en kapitalist här i landet att välja mellan placering i ett svenskt företag och placering i ett utländskt sådant, hans personliga skatt i båda fallen är enahanda, och att det blir storleken av skatten på själva företagen, som blir av betydelse för hans kapitalplacering, dels att, när en utländsk kapitalist har att välja mellan placering i utlandet och placering här i landet, storleken av den personliga skatt, som träffar kapitalister här i landet såsom sådana, är utan varje betydelse. Den här ovan förebragta argumenteringen äger följaktligen relevans även för det fall att den ifrågasatta utjämningen medför en ökad personlig skatt för aktieägarna. Beskattas det i aktiebolagets form drivna näringslivet hårdare än det, som drives i andra former, motverkas härav bildandet av aktiebolag och

mindre effektiva verksamhetsformer gynnas. I v å r t land h a r i viss utsträckning förmärkts en sådan tendens. Bl. a. hava ekonomiska föreningar bildats även i sådana fall, d ä r aktiebolagsformen synts v a r a den naturliga. Nu är det visserligen obestridligt, a t t en betydande aktiebolagsbildning alltjämt förekommer i v å r t land trots bolagsvinsternas merbeskattning. Men h ä r a v må icke d r a g a s den slutsatsen, att någon reell fara för gynnande av andra, mindre effektiva verksamhetsformer icke före- j finnes; dess förhandenvaro kan icke förnekas. Och en sådan följd av v å r t beskattningssystem måste u r olika synpunkter betecknas såsom icke önskvärd. Vårt land anses äga synnerligen goda betingelser för framgångsrik ekonomisk verksamhet. Rikliga n a t u r t i l l g å n g a r av olika slag, en framstående arbetarstam, organisationsförmåga och uppfinningsrikedom erbjuda goda förutsättningar för internationell konkurrens. E n jämförelsevis hög ] beskattning a v de företag, åt vilka det är anförtrott att förvalta dessa n a t u r l i g a värden, h ä m m a r deras rationella utnyttjande. A t t h ä r u t i n n a n åstadkomma ett bättre sakernas läge är en angelägenhet av största vikt för v å r t lands välstånd.

utbytande av Såsom ovan omförmälts utmärkes den statliga inkomst- och förmögenboiagens pro- h u s k a t t e n samt den kommunala progressivskatten och utjämningsskatgressiva be

.

.

skattning mot ten • å v å r a aktiebolag därav, att skatteprocenten stiger progressivt efter proportionell i n k 0 mstprocentens storlek d. v. s. efter inkomstens förhållande till bobeskattmng.

r

lagets kapital, vartill i detta hänseende r ä k n a s allenast aktiekapitalet och reservfonden. Då denna progression är förhållandevis stark redan vid ganska måttlig inkomstprocent, utgör den, såsom av specialundersökningen framgår, en orsak till att bolagsvinsterna i Sverige vid jämförelse med utlandet framstå såsom särskilt högt beskattade i fråga om bolag med normal eller mera än normal avkastning. För de huvudsakliga skäl, som anförts och ligga till grund för den gällande beskattningsmetoden beträffande bolagen, har ganska utförligt redogjorts i den ovan lämnade historiska framställningen av bolagsbeskattningens utformning i v å r t land. Metoden h a r i första h a n d motiverats, bl. a., med att bolagens »skatteförmåga» borde anses v ä x a progressivt i den m å n vinstprocenten stege. Det h a r gjorts gällande, a t t eftersom delägarnas vinstmöjligheter ökades genom sammanslutningen i bolag, d ä r a v följde, att på dylikt sätt erhållna vinster besutte »en högre valör», en större skattekraft än andra vinster, och denna tanke h a r fullföljts d ä r h ä n , att den särskilda skattekraften finge anses v a r a större, ju högre avkastningen på det sammanskjutna kapitalet vore. J ä m v ä l h a r den åsikten uttalats, att i den procentuellt höga aktievinsten merendels låge ett spekulativt moment och att k a r a k t ä r e n av spekulationsvinst framträdde alltmera utpräglad, ju högre den procentuella vinsten vore. I den m å n spekulationsvinstbeskattning vore befogad, borde för den

113 skull detsamma vara fallet med den progressiva beskattningen av aktievinster. Gentemot skälen till förmån för bolagens progressiva beskattning har å andra sidan i litteraturen liksom även i den allmänna diskussionen framförts en rad av argument, avsedda att bevisa oriktigheten eller olämpligheten av den progressiva principens tillämpning på bolagen. Beredningen anser sig böra här återgiva vissa sådana argument. Det har sålunda framhållits, att en juridisk person icke kunde hava någon självständig skatteförmåga. Avstodes någon del av dess inkomst till skatt, ginge denna ut över det ändamål, inkomsten eljest skulle tjäna. Vore den juridiska personen en stiftelse, minskade skatten stiftelsens möjlighet att fullfölja sitt ändamål, och vore den juridiska personen ett aktiebolag, minskade skatten aktieägarnas avkastning av deras i aktierna nedlagda kapital. Bolagens skatter verkade alltså såsom tillägg till skatterna å aktieägarna personligen. För fysiska personer vore det en i moderna skattesystem i allmänhet vedertagen princip, att den allmänna inkomstskatten skulle anpassas efter den personliga skatteförmågan, den s. k. skatteförmågeprincipen, i det närmaste liktydig med »lika-offer»principen, som innebär, att ju större inkomst den skattskyldige har i förhållande till sina behov, desto större procentuell andel därav bör han kunna avstå för det allmännas behov, utan att avståendet för honom medför någon större uppoffring, En sådan personlig skatteförmåga kunde ej tillskrivas en juridisk person. Vid dylikt förhållande kunde ej nr »aktiebolagens skatteförmåga» härledas en progressiv beskattning av vare sig ena eller andra slaget för dessa bolag. Vidkommande den gällande progressiva skatteskalan för aktiebolag har framhållits, att stora svårigheter vore förbundna med varje försök att i större omfattning genomföra en sådan princip som att inkomst, vilken utgjorde avkastning av kapital, skulle beskattas hårdare, ju större denna avkastning vore i förhållande till kapitalet. Inom all näringsverksamhet vore inkomsten avkastning icke blott av i verksamheten investerat kapital utan även av däri nedlagt mänskligt arbete, och det vore icke möjligt att giva någon för alla tänkbara fall rättvis regel för urskiljande av huru stor del av en inkomst av näringsverksamhet skulle hänföras till den ena eller den andra av dessa faktorer. Även inom en och samma bransch växlade förhållandena avsevärt, och beskattningsmyndigheterna skulle knappast vara i stånd att avgöra, vilken andel av inkomsten borde tillskrivas t. ex. affärsledningens och den tekniska personalens av kapitalet oberoende inverkan på vinstresultatet. Ej heller kunde i dylikt avseende vitsord lämnas åt den skattskyldiges avgörande, då i sådant fall resultatet lätteligen skulle bliva godtyckligt. Yttermera har sagts, att en persons skatteförmåga uppenbarligen icke vore beroende av vinstens förhållande till vederbörande bolags eget kapital, om han förvärvat sina aktier för annat belopp än som motsvarade på 8 — 312580.

114 hans aktier belöpande andel i bolagets i förevarande avseende relevanta fonder. Skulle överhuvud räntabiliteten läggas till grund för skatteförmågans mätande, borde det v a r a icke bolagets fonder u t a n de olika aktieägarnas genom aktieförvärvet investerade kapital, som borde v a r a avgörande. Men en sådan metod skulle icke v a r a lämplig för bestämmande a v bolagens egna skatter. Skattesatserna skulle variera för de olika delägarnas andel i vinsten efter anskaffningskostnaden för deras aktier, men eftersom delägarnas andel i vinsten icke bestämdes av denna anskaffningskostnad u t a n av deras andel i bolaget, skulle skatten träffa de olika aktieägarna icke i förhållande till den a n t a g n a räntabiliteten för var och en för sig u t a n efter medeltalet av siffrorna för räntabiliteten för samtliga aktieägare. Och därmed vore målet förfelat. Räknade man i stället räntabiliteten efter gängse genomsnittskurs å aktierna, torde det ofta visa sig, a t t vinstprocenten komme att ställa sig ganska likartad för flertalet bolag, åtminstone för dem, som hölle stabil utdelning, eftersom kurserna i dylika fall plägade stå i relation till utdelningen. Det bleve huvudsakligen de bolag, vilka bedreve en jämförelsevis riskfylld verksamhet och vilkas aktier vore föremål för spekulation, som skulle erhålla variabel inkomstprocent, beroende på årsavkastningens växlingar och a n d r a variabla faktorer, som inverkade på börskurserna. Uppenbart vore, att ej heller en sådan metod skulle medföra rättvist resultat. Den skulle även skapa större ovisshet om skatternas blivande belopp än nuvarande metod. J ä m v ä l har anförts, a t t det ofta nog inträffade, att ett bolag dreve sin verksamhet med relativt litet kapital av den anledningen, a t t bolaget väsentligen vore en arbetssammanslutning av aktieägarna, och att dess inkomst i sådant fall vore beroende mera av delägarnas arbete än av deras insatta kapital. Man torde svårligen kunna påstå, att större skatteförmåga förefunnes hos ett sådant bolag än hos ett bolag, som intjänade samma vinst med ett större kapital. Om delägarna i det ifrågavarande bolaget toge ut ersättning för sitt arbete i form av lön, skulle bolagsskatten bliva mindre än om de uttoge denna ersättning i form av aktieutdelning, en betalningsform som ur deras synpunkt kunde synas lika rättvis dem emellan som avlöning, överhuvud kunde i bolag, d ä r aktieägarna i en eller annan egenskap vore personligen verksamma, bolagets skattepliktiga inkomst och därmed inkomstprocenten ordnas tämligen efter behag, allt eftersom delägarna ville bestämma gottgörelsen för det personliga arbetet. Det torde v a r a allmänt bekant, att en stor mängd bolag vore i en dylik ställning, och utom all fråga funne det stora antalet bolag med l å g inkomstprocent sin förklaring just däri, att en väsentlig del av avkastningen utbetalades i lön eller tantiem eller liknande ersättning till intressenterna. Inkomstprocenten kunde alltså icke anses v a r a en rättvis skattenorm i förhållandet mellan två bolag, av vilka det ena tillgodoförde sina intressenter en väsentlig del av årsavkastningen i form av avlöning men det a n d r a icke.

115 Överhuvudtaget har i den förda argumenteringen mot den progressiva beskattningen av bolagen betonats, att denna, huru den än utformades, icke kunde bringas i överensstämmelse med de principer, som gällde för beskattningen av de fysiska personer, vilka i sista hand uppbure bolagen och drabbades av bolagsskatten. Den progressiva bolagsskatten träffade aktieägarna mycket ojämnt och alldeles oberäkneligt, Den föga bemedlade aktieägaren, vilkens aktieutdelning härrörde från ett i förhållande till kapitalets storlek mycket räntabelt bolag, finge bära en dryg bolagsskatt, medan den förmögne aktieägaren, som erhölle utdelning med enahanda belopp från ett bolag med låg räntabilitet, undsluppe med en mycket lindrig bolagsskatt. I detta sammanhang vill beredningen anmärka, att räntabiliteten användes såsom skattenorm för bolagen utom i Sverige blott i Finland, Danmark och Schweiz. I alla övriga länder, om vilkas beskattningssystem beredningen erhållit kännedom, är skattesatsen för bolagen proportionell. I Tyskland, där tidigare en beskattning av bolagen efter räntabiliteten var anordnad på det sätt, att bolagen hade att utöver en proportionell skatt å hela årsvinsten erlägga en progressiv skatt i förhållande till utdelningen med skattesatser, som stego i den mån utdelningen steg i procent av bolagets kapital, avskaffades denna skattemetod genom Körperschaftsteuergesetz den 10 augusti 1925. I motiven till regeringens förslag till riksdagen 1 yttrades såsom förklaring till att någon skatt å utdelningen i förhållande till räntabiliteten icke föreslogs: »Ty för bolag, som icke hava utdelat något, uppnås överhuvud icke syftet med en beskattning efter räntabiliteten. Men även eljest finnes icke någon lämplig måttstock för bestämmandet av räntabiliteten att tillgå. Att för varje år uppskatta totalförmögenheten eller det i driften arbetande kapitalet är i längden ogenomförbart. Inkomstens förhållande till grundkapitalet antingen med tilläggande av de offentliga reservfonderna eller lämnande desamma ur räkningen anger ej den verkliga räntabiliteten. Att lämna den skattskyldige valfrihet, huruvida grund- eller stamkapitalet, den balansmässigt framkomna förmögenheten eller den totala förmögenheten skall utgöra grundval för räntabilitetsberäkningen, komme att beröva skattetariffen varje fast grundval och göra beskattningen beroende av den skattskyldiges godtycke.» Även i Finland har en enhällig kommitté, inrymmande framstående personer tillhörande de olika politiska partierna, i ett den 12 januari 1930 framlagt betänkande, som dock ännu icke lett till något, förslag till riksdagen, utdömt räntabiliteten såsom beskattningsnorm, ehuru kommittén av statsfinansiella skäl icke ansett sig kunna föreslå den progressiva bolagsskattens omedelbara ersättande med en, enligt kommitténs mening, principiellt riktigare proportionell skattenorm utan stannat vid 1

Entwurf eines Körperschaftsteuergesetzes n r 796/1925, sid. 11.

116 att förorda en betydande mildring av den progressiva beskattningen av bolagen. Utan att ingå på bärkraften av den argumentering för och emot den progressiva beskattningsmetoden beträffande bolagen, för vilken redogjorts, får beredningen tillkännagiva, att beredningen vid sitt övervägande av spörsmålet beaktat, att till förmån för den progressiva metodens utbytande mot den proportionella talar en rad av rent praktiska skäl, av vilka beredningen nu skall giva en framställning. Dessa skäl hava för beredningen synts vara av den avgörande betydelse, att beredningen på grund av dem, med frånseende av olikartade synpunkter av mera principiell innebörd, funnit sig böra tillstyrka skattemetodens omläggande från den nuvarande till proportionell. Först och främst är det så, att den omständigheten att vid bestämmandet av inkomstprocenten hänsyn tages till endast de fonder, som redovisas såsom aktiekapital och reservfond, men icke till bolagets övriga fonder, föranleder en strävan hos bolagen att med syfte att mildra beskattningen hålla aktiekapitalet och reservfonden höga. Beskattningsmetoden frestar följaktligen till att i dessa fonder binda större andel av bolagets eget kapital än som för bolagens rörelsefrihet kan vara lämpligt, liksom den inbjuder till utspädning av aktiekapitalet genom höga värden å bolagets tillgångar. Härigenom motverkas rekonstruktion av bolag förmedelst nedskrivning av oräntabelt aktiekapital samt jämväl konsolidering av bolag på annat sätt. Det ligger i öppen dag, att bestämmelser, som göra beskattningen beroende av vilka värden vederbörande bolag självt sätter på sina tillgångar eller huru bolaget benämner sina fonder och som locka bolagen till att vid sina dispositioner ständigt hålla i sikte dessas inverkan på skatteprocenten, måste verka ojämnt och otillfredsställande. En utjämning av årsresultaten i syfte att mildra progressionen kan för övrigt ofta lätt nog ske genom sakligt icke befogade åtgärder, ej minst genom värdesättning av utgående lager av varor eller tillverkningar. I själva verket torde här åberopade omständigheter medföra, att bolagen hava i sin hand att genom egna dispositioner förhindra genomförande av en progressiv beskattning i enlighet med dess verkliga syfte. Beredningen tror sig ock på grund av sin under utredningsarbetet vunna erfarenhet kunna vitsorda, att dylika förfaranden ingalunda äro sällsynta. Ett jämnare och av bolagens egna dispositioner mindre beroende resultat skulle visserligen kunna ernås, om i stället för aktiekapital och reservfond bolagets hela förmögenhet användes såsom underlag för beräkning av inkomstprocenten. Mot denna metod framställa sig emellertid vägande invändningar. För att bolag, som konsoliderat sin ställning genom nedskrivning av sina tillgångar, icke skulle missgynnas, vore det nödvändigt att medräkna icke blott bolagets samtliga synliga fonder utan även dess dolda reserver, värden av good wills natur icke undantagna. Att uppskatta ett affärsdrivande bolags förmögenhet är i allmänhet en svår och arbet-

117 sam uppgift. Äger bolaget fastigheter, naturtillgångar, maskiner av olika slag, patentskyddade tillverkningsmetoder, varulager, som starkt fluktuerar i värde efter olika konjunkturer, eller andra svårvärderade tillgångar, skulle även skickliga sakkunniga lätteligen komma till mycket olika resultat. Uppskattningen skulle jämväl kräva mycken tid. För beskattningsmyndigheterna bleve saken särskilt vansklig på grund av mängden av deras arbetsuppgifter och den begränsade tid, de hava till sitt förfogande. Huru väl uppskattningsmetoderna än bleve utarbetade, måste värdesättningen bliva mer eller mindre summarisk och med avseende å resultatet blottställd för befogade anmärkningar. Under sitt utredningsarbete har beredningen upprepade gånger stannat inför beskattningsspörsmål, som på grund av skatteprogressionen tett sig invecklade, men vilka befunnits lättare att ordna med en proportionell skattefot. Ett fullständigt uppräknande av dessa fall kan knappast vara behövligt. Några exempel må andragas. Det har länge varit ett önskemål från affärslivets män, att de nuvarande reglerna om avdrag för värdeminskning å i rörelse använda tillgångar av stadigvarande slag, vilka regler innebära i stort sett konstanta, av det ekonomiska resultatet oberoende årliga avskrivningskvoter måtte kunna få utbytas mot avskrivningsbelopp, anpassade efter rörelsens växlande resultat och följande rörelseidkarens eget affärsmässiga bedömande av företagets möjligheter och behov. Ett tillgodoseende av detta önskemål förutsätter emellertid en annan behandling av vinster vid avyttring av tillgångar av stadigvarande natur än som nu gäller. En av invändningarna mot en dylik omläggning av reglerna för värdeminskningsavdrag i rörelse och för behandling av realisationsvinster har hittills varit, att rörelseidkaren därigenom skulle kunna bereda sig fördelar i beskattningshänseende genom att förlägga avdragen till goda år och realisationsvinsterna till mindre goda år samt dymedelst undandraga sig verkningarna av skatteskalans progressivitet. Betydelsen av denna invändning förminskas uppenbarligen avsevärt genom införande av proportionell skatt för bolagen. Den av beredningen förordade lösningen av frågan om beskattningen av ränta å skuldebrev med föränderlig ränta, s. k. participating debentures, förutsätter borttagande av bolagens progressiva beskattning. Om skatteprocenten alltjämt skulle vara beroende av förhållandet mellan inkomsten och kapitalet, torde beredningens ur skatteteknisk synpunkt enkla lösning av frågan om participating debentures behandling i beskattningshänseende avsevärt kompliceras genom nödvändigheten av en regel för debenturekapitalets inräknande i det för skattesatsens bestämmande relevanta kapitalet. Till följd av de synnerligen växlande bestämmelser om sättet för den föränderliga räntans bestämmande, som kommit till användning i för beredningen kända fall och vilka torde kunna ytterligare varieras, måste det — såsom nogsamt visat sig vid beredningens överväganden — bliva synnerligen vanskligt att åstadkomma en på samma gång enkel och

rättvis metod för debenturekapitalets inräknande i bolagets kapital. Detta problem föreligger icke, om beskattningen göres proportionell. En riktig redovisning av vinster i förhållandet mellan moder- och dotterbolag befordras genom den proportionella skatten, enär intresset att redovisa en vinst hos det bolag, för vilket skattesatsen ställer sig billigast I vad den progressiva skatten angår bortfaller. Vidare underlättas lösningen av frågan om de ekonomiska föreningar- j nas beskattning. Den nuvarande metoden att beskatta dessa progressivt efter inkomstens absoluta storlek har länge varit påtalad såsom orättvis mot de stora föreningarna, och man har framhållit, att, om överhuvud- i taget progressiv beskattning för dessa skall förekomma, hänsyn härvid I borde såsom för aktiebolagen tagas till inkomstens förhållande till det arbetande kapitalet. En lösning i denna riktning har hittills strandat på svårigheten att för en ekonomisk förening, där ofta endast en del av insatskapitalet blivit inbetald eller där insatskapitalet tid efter annan växlar genom medlemmars in- eller utträde, bestämma kapitalets storlek. Detta problem föreligger icke längre, om bolagen bliva beskattade efter proportionell grund, vilken av nära till hands liggande skäl borde tillämpas även å de ekonomiska föreningarna. De nu anförda exemplen torde tillräckligt visa de taxeringstekniska fördelarna av den progressiva beskattningens ersättande med proportionell beskattning. Genom dylik åtgärd skulle även beredas en betydande arbetslindring för beskattningsmyndigheterna. Framför allt bör emellertid framhållas, att genom införande av proportionell beskattning av bolagen i synnerlig mån underlättas möjligheterna att på rationellt och mot förhållandena svarande sätt åstadkomma den lättnad i bolagsskatten, som beredningen funnit påkallad. För utformningen av den svenska beskattningen av inkomst och förmögenhet har den s. k. skatteförmågeprincipen varit grundläggande, och har skatteförmågan i främsta rummet ansetts vara beroende av den samlade inkomstens storlek. Ju större inkomsten är, desto större del därav har man ansett kunna avstås till det allmänna. Ett annat utslag av samma princip i modern skattelagstiftning är, att inkomst, som utgör avkastning av förmögenhet, skall beskattas hårdare än ren arbetsinkomst. Man har menat,1 att den inkomst, som till större eller mindre del härflyter ur inkomsttagarens personliga arbete, medför mindre skatteförmåga än den, som hämtas ur en redan samlad förmögenhet. Inkomsttagaren skall nämligen icke i senare fallet såsom i det förra eller åtminstone icke i samma omfattning behöva att, med fästat avseende å sjukdom, ålderdom eller andra orsaker till arbetsförmågans avtagande eller upphörande, avsätta någon del av inkomsten för framtida behov.* Hos oss åstadkommes ett 1

Jfr prop. 88/1910, sid. 135 nederst. Mot denna uppfattning hava vissa invändningar framställts av inkomstskattesakkunniga se sid. 192 o. f. nedan. 2

119 sådant resultat, såvitt angår den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och de därtill anknutna skatterna, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt, genom att inkomstbeskattningen kombineras med en förmögenhetsbeskattning på det sätt, att viss del av förmögenheten sammanlägges med inkomsten. Skattesatsen bestämmes därefter av summan av inkomsten och förmögenhetsdelen (taxerade beloppet). Är den skattskyldige delägare i ett aktiebolag, medräknas i inkomsten vad han under beskattningsåret erhållit i utdelning från bolaget, oavsett vilka bolagets tillgångar använts till utdelningen och utan hänsyn till när bolaget förvärvat desamma. I förmögenheten medräknas aktierna efter deras saluvärde vid beskattningsårets utgång. Hänsyn tages alltså vid inkomstbeskattningen icke till den på den skattskyldiges aktier belöpande andelen i bolagets årsvinst och vid förmögenhetsbeskattningen icke till hans andel av bolagets samlade förmögenhet såsom sådan.1 "En anledning härtill är, att det i praktiken skulle visa sig i hög grad besvärligt att hos de enskilda aktieägarna taga till beskattning deras andelar i bolagets samlade årsinkomst och totala förmögenhet. Härtill kommer, att det icke alltid är säkert, att en aktieägares skatteförmåga är lika stor vare sig bolagsvinsten utdelas eller fonderas. Det kan nämligen hända, att aktieägaren, särskilt om han befinner sig i minoritetsställning i bolaget, ej kan inverka på dispositionen av bolagets vinstmedel (han skulle måhända genom majoritetens återhållsamma utdelningspolitik kunna tvingas avhända sig sina aktier utan att tillgodogöra sig de hopsamlade vinstmedlen), och i varje fall skulle han sakna möjlighet att till skattens betalande använda någon del av de hos bolaget fonderade medlen. En särskild skatt å bolagets samlade inkomst, lagd å bolaget såsom sådant, har ansetts böra komplettera inkomstskatten för fysiska personer. Såsom av den lämnade historiken (sid. 67 här ovan; jfr sid. 82) framgår, har denna särskilda skatt å bolagen vid sin tillkomst delvis motiverats därmed, att ingen del av bolagens inkomst borde gå fri från beskattning och att därför outdelad vinst borde beskattas hos bolagen. Men därjämte har man anfört andra motiv, huvudsakligen att sagda inkomst borde anses hava en särskild skattekraft, beroende av att de i bolagen tillskjutna kapitalen i och genom sammanslutningen under aktiebolagets av lagstiftningen på flerahanda sätt — såsom genom den begränsade ansvarigheten m. m. — särskilt gynnade form erhållit en så att säga högre valör. Från början ville man emellertid från denna utgångspunkt härleda endast en begränsad beskattning av aktiebolagsvinster. Det vore klart, att den ökade skattekraften icke uppstode enbart därigenom, att kapital sammanslötes under aktiebolagets form. Många bolag förde en tynande tillvaro, och en gräns måste således någonstädes dragas. Den särskilda skatten borde ej heller försvåra bolagsbildandet. Skattskyldigheten för bolag 1 En sak för sig är att aktiernas andel i bolagets samlade förmögenhet kan användas såsom (supplementär) uppskattningsmetod för bestämmande av aktiernas saluvärde.

120 borde därför inträda först då bolagets vinst, uttryckt i visst procentförhållande till det inbetalta kapitalet, uppnådde viss storlek och endast träffa den vinst, som översköte detta procenttal. Detta resultat syntes kunna vinnas, om vid bolagets taxering avdrag finge ske för ett belopp, motsvarande viss procent, som föreslogs till fyra av bolagets kapital. Förslaget härom ledde, såsom tidigare omtalats, icke till lagstiftning. I stället medgavs bolagen att vid beskattningen avdraga den verkställda utdelningen intill ett belopp av 6 % av inbetalta aktiekapitalet. Sedermera upphävdes denna förmån, och hänsyn till de bolag, som lämnade procentuellt mindre avkastning, togs i stället genom att skattesatsen för dessa gjordes lägre. Den anförda motiveringen för bolagens särbeskattning ansågs dock fortfarande giltig, och man har sedermera, då bolagsbeskattningen varit föremål för övervägande, plägat hänvisa till densamma (jämför särskilt 1924 års skatteberednings betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet, Statens off. utredn. 1926:18, sid. 25 o. f., där dock frågan om motiveringens riktighet ej diskuterats). Tillika har såsom skäl framhållits, att i många fall bolagsskatten är av underordnad betydelse för aktieägaren; vinstutdelning ter sig för honom ungefär på samma sätt som inkomst av obligationer eller andra räntebärande papper, d. v. s. han betraktar bolaget närmast såsom en för honom främmande institution, med vilken han icke har annat att göra än att han en gång om året lyfter sin utdelning (se anförda betänkande, sid. 26). Att man även på andra sätt sökt motivera ifrågavarande beskattning, framgår av den ovan meddelade historiken, se särskilt sid. 73 o. f. Beredningen anser sig icke böra ingå på en närmare undersökning av bärkraften i de sålunda anförda motiven, vilkas riktighet f. ö. ofta bestritts. 1 Från beredningens utgångspunkter och med det uppdrag, som tilldelats beredningen, är det tillräckligt att konstatera, å ena sidan att intet av dessa motiv synes kräva skatt av viss höjd, å andra sidan att i de flesta främmande länder beskattning såväl av aktiebolagen som av aktieägarna förekommer och att vägande skäl av praktisk natur tala för att även i vårt land en sådan beskattning alltfort bör äga rum. Såvitt den statliga beskattningen angår torde behovet av en skatt å bolagen vara ganska uppenbart; frågan rör sig där huvudsakligen om skattebördans fördelning mellan bolagen och aktieägarna samt om skattens storlek, icke om att göra endera av dem fri från skatt för bolagsinkomsterna. En skatt enbart å bolagen skulle icke kunna taga hänsyn till de olika delägarnas subjektiva skatteförmåga, och en skatt enbart å delägarna vore icke genomförbar, om den skulle drabba även fonderade vinstmedel. Vad den kommunala beskattningen beträffar, ligger frågan i viss mån annorlunda till, i det att där hänsyn måste tagas jämväl till de olika kommunernas intressen. Den kommun, där bolaget driver verksamhet, äger berättigat intresse av att beskatta bolaget, och den kommun, där aktieägaren bor, har hefogat anspråk 1

Se h ä r o m prop, nr 102/1927, sid. 197 o. f.

121 på att erhålla skatt av denne. Vid den kommunala beskattningen är det sålunda icke på samma sätt som vid statsbeskattningen fråga om att finna en rättvis grund för skattetryckets fördelning mellan bolagen och aktieägarna, utan bolagets kommun och aktieägarens kommun hava självständiga, av varandras intressen oberoende skatteanspråk. I denna konflikt har det hittills ansetts omöjligt undvika, att bolagsinkomsten blir föremål för hårdare beskattning än exempelvis rörelseinkomst, som förvärvas av enskild företagare. Ett utförligare klarläggande av förenämnda synpunkter lämnas i förenämnda betänkande av 1924 års skatteberedning, sid. 12 o. f. Beredningen lämnar nu tills vidare den kommunala beskattningen åt sidan och skall närmast behandla den statliga beskattningen. I det föregående har såsom en av anledningarna till att bolagsvinsterna beskattas strängare än andra inkomster anförts den omständigheten, att bolagsvinsterna beskattas dels hos bolagen dels hos delägarna, d. v. s. dubbelbeskattas. Därav får dock icke dragas den slutsatsen, att en dubbelbeskattning i och för sig alltid måste medföra en strängare beskattning än enkelbeskattning. Blir detta händelsen, beror det på skattesatsernas höjd och icke på skattens fördelning på två skattesubjekt. Det är nämligen möjligt att bestämma skattesatserna efter sådana grunder, att vid dubbelbeskattning den samlade skatten icke blir större än vid enkelbeskattning av annan inkomst. Det är därför icke uteslutet, att metoden att beskatta såväl aktiebolaget som aktieägarna kan genomföras, utan att resultatet behöver innebära en strängare beskattning av aktiebolagsvinster än av andra inkomster. I England har beskattningen av den inkomst, som ett aktiebolag erhåller genom rörelse, ordnats på ett sätt, som principiellt syftar att förebygga strängare beskattning av dylik inkomst än av annan inkomst. Den personliga skatten är där uppdelad i två skatter, income tax och surtax. Income tax utgår, sedan avdrag skett för dels viss andel av i den samlade inkomsten (statutory income) ingående arbetsinkomst (earned income) och dels visst grund- och familjeavdrag, för det därefter återstående beskattningsbara beloppet (taxable income) efter vissa skattesatser, som för finansåret 1929—1930 utgjorde 2 s per £ ( = 10 %) för de första £ 225 och 4 s per £ ( = 20 %) för det överskjutande beloppet.1 Surtax beräknas på statutory income utan några avdrag efter en starkt progressiv skala. Bolagen erlägga endast income tax, för nämnda finansår efter skattesatsen 4 s per £ ( = 2 0 %) men ingen surtax. Aktieägarna äro befriade från income tax för mottagen utdelning — income tax därför anses vara erlagd av bolagen — men skola erlägga surtax för densamma. Vid deklaration av aktieutdelning ökas det uppburna beloppet med 25 %, varigenom ernås, att surtax kommer att utgå för utdelningen med tillägg av den av bolaget för samma inkomst erlagda income tax. Uppgår den av bolaget erlagda De angivna skattesatserna hava sedermera något ändrats utan att principen rubbats.

122 income tax till högre belopp än den income tax, som skulle hava utgjorts av aktieägaren, om han varit skyldig a t t för utdelningen erlägga income tax såsom för a n n a n inkomst, är h a n berättigad till restitution av det överskjutande beloppet. 1 Metoden verkar således, som om bolagens income tax erlagts för aktieägarnas r ä k n i n g , och i stort sett medför bolagsskatten därför ingen merbeskattning av aktiebolagsvinster. Snarare skulle den kunna leda till lindrigare beskattning, i fall större eller mindre del av bolagsvinsten fonderas, i det att den fonderade vinsten icke träffas av surtax utan blott av income tax.- För a t t förhindra m e r a allmänt utnyttjande av denna möjlighet h a v a särskilda bestämmelser införts, vilka innebära, att, under vissa förutsättningar, medel, som fonderas u t a n föranledande av något bolagets behov av medel för dess verksamhet, d r a b b a s av surtax, såsom om de hade utdelats. Förenta Staternas system för beskattning a v bolagsvinster företer likhet med Englands; bolagen erlägga en proportionell skatt, income tax on corporations, men ej surtax, och aktieägarna erlägga surtax men ej normal tax för utdelningen, dock u t a n förhöjning med bolagens income t a x såsom i England. Då emellertid i F ö r e n t a Staterna bolagens income tax är avsevärt högre än normal tax för fysiska personer, förefinnes d ä r merbeskattning av bolagsinkomsterna i förhållande till annan inkomst, ehuru dubbelbeskattning i betydelsen beskattning två gånger formellt icke förefinnes. Även i Amerika finnas bestämmelser till förebyggande av att s u r t a x undgås genom obehövlig fondering hos bolaget. I övriga länder, vilkas skattesystem blivit föremål för undersökning för beredningens räkning, förekommer vid den statliga beskattningen i allmänhet dubbelbeskattning av bolagsinkomsterna efter något skiftande metoder, vilka n ä r m a r e belysas genom Lindahls och Wohlins förenämnda utredningar. Vill m a n i Sverige undvika formell dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomsterna, k a n detta skattetekniskt genomföras i viss m å n efter mönstret från E n g l a n d och Förenta Staterna på det sätt, a t t inkomst- och förmögenhetsskatten uppdelas i två skatter, en proportionell skatt på hela inkomsten, motsvarande income (normal) tax, och en progressiv skatt å den del av inkomsten, som överstiger visst gränsläge, motsvarande surtax. Bolagen skulle för hela inkomsten erlägga income (normal) tax men ej surtax, och a k t i e ä g a r n a skulle för utdelningen erlägga s u r t a x men icke income (normal) tax. Genom avvägning av skattesatserna skulle merbeskattning av aktiebolagsvinsterna kunna undvikas eller åstadkommas, efter som det önskas. 1

Jfr L i n d a h l : Aktiebolagens beskattning, sid. 50. Det må dock framhållas att, såsom framgår av Lindahls undersökning, även i England merbeskattning av bolagsvinster kan u p p k o m m a genom fondering, nämligen då det är fråga om små aktieägare, vilka då ej kunna erhålla den skatterestitution, som de skulle hava fått, om bolagsinkomsten utdelats. 2

123 Beredningen, som längre fram i detta betänkande kommer a t t y t t r a sig a n g å e n d e ifrågasatt uppdelning av inkomst- och förmögenhetsskatten för fysiska personer uti två delar, nämligen en del, förslagsvis benämnd bottenskatt, som u t g å r efter proportionell skattefot för hela det taxerade beloppet, och en del, förslagsvis benämnd tilläggsskatt, som efter progressiv skala d r a b b a r beskattningsbara belopp över en viss gräns, bestrider icke, att vissa fördelar skulle ernås genom en övergång till det engelsk-amerikanska systemet att beskatta bolagen med en proportionell skatt för hela bolagsinkomsten samt aktieägarna för utdelningen med en progressiv tillläggsskatt men ej med den proportionella bottenskatten. E n bland dessa, och m å h ä n d a icke den minsta, vore, att beskattningens fördelning mellan bolagen och aktieägarna skulle framstå icke såsom en dubbel beskattning i formell mening u t a n såsom en lämplig metod a t t uttaga skatten på aktiebolagsinkomster av de båda skattesubjekt, som därvid k u n n a ifrågakomma. De ofta framförda klagomålen över dubbelbeskattningen a v aktiebolagsvinsterna skulle förlora formellt berättigande och den förvirring, som i den allmänna diskussionen om bolagsvinsternas dubbelbeskattning ofta åstadkommes på grund av oklarhet om den rådande dubbelbeskattningens r ä t t a innebörd, skulle m å h ä n d a kunna förebyggas. Men ehuru beredningen ger metoden detta erkännande och fastän den funnit s t a r k a skäl tala för den progressiva bolagsbeskattningens ändrande efter proportionell grund, därmed anslutande sig till förenämnda metod såvitt angår bolagens egen statsskatt, anser beredningen vägande skäl tala mot a t t fritaga aktieägarna från bottenskatt för aktieutdelningen. Därest den progressiva bolagsskattens utbyte mot en proportionell skatt skall medföra en påtaglig skattelättnad även för de för landets ekonomiska liv så betydelsefulla bolag, vilkas inkomstprocent ligger mellan 8 och 20 %, får nämligen den proportionella skattefoten för bolagen icke sättas n ä m n v ä r t högre än omkring 5 % av det taxerade beloppet, motsvarande vid nuvarande utdebitering av 145 % av grundbeloppet ungefär 3*8 % såsom skattesats för grundbeloppet. Redan en sådan ändring medför, såvitt på grundval av beredningens undersökningar av taxeringarna åren 1925, 1927 och 1929 kan bedömas, en minskad avkastning av inkomst- och förmögenhetsskatten, frånsett monopolbolagen, av omkring 7*5 milj. kr. Bleve samtidigt aktieägarna frikallade från skyldighet a t t erlägga bottenskatt för sina aktieutdelningar, skulle därigenom ytterligare ett avsevärt belopp i skatteintäkt gå förlorat. H u r u stort detta belopp skulle bliva, är icke möjligt a t t säkert beräkna, då förefintligt statistiskt material icke l ä m n a r upplysning om de taxerade aktieutdelningarnas sammanlagda belopp och någon separat undersökning härom icke gärna k a n ifrågasättas till utförande, i det a t t redan arbetet att insamla uppgift om aktieutdelningarna, såsom redan framhållits, skulle bliva synnerligen omfattande och till följd h ä r a v kostsamt. Men om m a n vågar göra den icke alldeles osannolika gissningen,

att aktieutdelningarnas sammanlagda belopp uppgår till omkring 60 % av aktiebolagens och de solidariska bankbolagens sammanlagda taxerade belopp, monopolbolagen ej medräknade, skulle de taxerade aktieutdelningarna uppgå till omkring 250 milj. kr. Bottenskatt härå efter ett grundbelopp av 3 % och en utdebitering av 145 % av grundbeloppet skulle giva i uträknad skatt omkring 10*8 milj. kr. I händelse bolagens egna skatter minskades, skulle måhända aktieutdelningarnas sammanlagda belopp böra ökas med några miljoner kronor och till följd härav den för aktieutdelningarna kalkylerade bottenskattens belopp böra höjas med något eller några hundratusental kronor. Dessa beräkningar giva vid handen, att ett avstående av bottenskatt för aktieutdelningar skulle komma att avse en summa av den storleksordning, att ett dylikt förslag måste framkalla starka betänkligheter. Visserligen förutsätter beredningen för genomförande av förslaget om en måttlig proportionell bolagsskatt, att ersättning för därav uppkommande skatteminskning skall till stor del sökas genom skärpt personlig beskattning av de kretsar av skattskyldiga, bland vilka aktieägarna företrädesvis äro att söka, men om tillika samma kretsar skulle erhålla en lindring i den på proportionell bas byggda personliga beskattningen och ersättning därför måste beredas genom på annat sätt ordnad beskattning av samma kretsar, skulle detta innebära en starkare skärpning av den progressiva skatten än som för genomförande enbart av lindring av bolagens skatter vore nödig. En sådan skärpning, som svårligen torde kunna begränsas till blott aktieägarna utan även måste omfatta andra skattskyldiga i samma inkomst- och förmögenhetslägen, kan emellertid ske blott inom vissa gränser. På grund härav och då det för vinnande av det uppställda syftet att åstadkomma lättnad i industriens beskattning framstår såsom viktigare, att skattetrycket lättas för bolagen än för aktieägarna, anser beredningen uppslaget att tillika undantaga aktieägarna från skyldighet att utgöra proportionell bottenskatt till staten för aktieutdelningar icke under rådande förhållanden böra föras fram till aktualitet. Ytterligare må anföras, att berörda metod att undvika formell dubbelbeskattning av aktieutdelningar torde kunna ifrågakomma endast beträffande den statliga beskattningen. En motsvarande anordning beträffande den proportionella kommunala inkomstskatten låter svårligen tänka sig, och beträffande den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten är metoden icke heller gärna tänkbar utan en väsentlig omläggning av dessa skatter. Ett genomförande av metoden beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten skulle således i viss mån upplösa nuvarande samband mellan den statliga och den kommunala beskattningen. Även detta förhållande utgör ett skäl mot metoden i fråga. En annan metod att bereda bolagen skattelättnad genom lindring i den statliga dubbelbeskattningen vore att låta bolagen göra avdrag vid sin

125 beskattning för verkställd aktieutdelning, antingen utan begränsning eller, såsom före år 1910 gällde, med begränsning av högst 6 % av aktiekapitalet. E n dylik lösning är dock föga rationell. Den skulle missgynna de bolag, som med a n v ä n d a n d e av besparade vinstmedel verkställa utdelning med större belopp ä n taxerade årsvinsten, och därjämte medföra skilda beräkningsgrunder för den statliga och den kommunala beskattningen, eftersom vid den senare icke, u t a n att rörelsekommunernas berättigade a n s p r å k träddes för nära, liknande avdrag för utdelningen skulle k u n n a medgivas. E n sådan ordning skulle även u p p m u n t r a till åtskilliga transaktioner i syfte att hålla beskattningen låg, exempelvis genom utspädning av aktiekapitalet eller på a n d r a sätt. Dessutom skulle åtskilliga ej avsedda verkningar kunna inträda, i händelse ett bolags räkenskapsmässiga vinst skiljer sig från den enligt skattelagarna beräknade vinsten t. ex. på grund av olika beräkningsgrunder för värdeminskningsavdrag. E n lösning efter dylika linjer k a n därför ej tillstyrkas. Beredningen k a n icke heller tillstyrka det av Stockholms handelskammare m. fl. framförda och jämväl av vissa länsstyrelser omfattade förslaget (se prop. 102/1927, sid. 197 o. f.) a t t låta skattskyldighet för bolagen i n t r ä d a endast för den del av inkomsten, som överstiger 6 % av aktiekapitalet och reservfonden. Mot detta förslag tala enahanda skäl av principiell och praktisk innebörd, som i det föregående anförts mot en på bolagens a n t a g n a räntabilitet g r u n d a d beskattning. Därtill kommer, att, i den mån årsinkomst intill 6 % av kapitalet fonderas, denna del av inkomsten skulle gå fullständigt fri från beskattning, så länge den kvarstår hos bolaget. E n sådan metod kan icke anses tillfredsställande. Det har under tidigare överväganden angående bolagsbeskattningens Näringsskatt ordnande stundom blivit ifrågasatt, h u r u v i d a icke inkomstbeskattningen för bola0ar bolag borde helt och hållet avskaffas och bolagen efter annan, för dem särskilt lämpad g r u n d erlägga skatt till det allmänna. Man har menat, att en beskattning efter inkomst principiellt borde utgöras endast av fysiska personer, såsom v a r a n d e de enda skattesubjekt, vilkas skatteförmåga kunde bestämmas efter inkomstens storlek. Då det vid detta resonemang likväl ansetts icke k u n n a förnekas, att bolagen för sin verksamhet hade fördel av det allmännas åtgärder för rättsordningens upprätthållande, samfärdselns främjande, olika välfärdsordningar m. m., samt även påpekats, att en av ett bolag idkad verksamhet, ehuru direkta fördelar av det allmännas å t g ä r d e r för samhällsmedlemmarnas bästa icke alltid kunde med bestämdhet påvisas komma bolaget såsom sådant till del, dock stode i sådant intimt samband med orten eller rent av utgjorde en förutsättning för ortens ekonomiska och kulturella liv, a t t skattebidrag från bolaget vore en nödvändig förutsättning för den samhälleliga verksamheten i orten, har m a n såsom lämplig skattenorm ifrågasatt vissa yttre förhållanden, jämte eller med uteslutande av inkomsten. I sådant avseende har man nämnt, enbart eller i kombination med v a r a n d r a , bolagens

förmögenhet, det i verksamheten på stadigvarande sätt nedlagda kapitalet, vare sig detta tillhört företaget eller varit upplånat, bolagets fasta och lösa tillgångar av mera stadigvarande art (ej varor eller rörligt penningkapital), antalet i verksamheten sysselsatta arbetare, företagets omsättning av varor eller produkter, avkastningen utan rätt till gäldränteavdrag m. fl. omständigheter. Då en beskattning efter dylika normer, vanligen benämnd näringsskatt, ställts under debatt, har det merendels gällt den kommunala beskattningen (se särskilt 1921 års kommunalskattekommittés betänkande, Statens off. utredn 1924: 53 och 54, sid. 166 o. f.), men det har även stundom antytts, att en beskattning till staten skulle kunna tänkas anordnad efter annan grund än inkomsten. Hittills framlagda positiva förslag om en särskild näringsskatt hava dock icke inneburit, att denna skatt skulle träda i stället för skatten å inkomst, utan att den skulle ingå i beskattningssystemet vid sidan av objektskatt å fastighet och personlig skatt å inkomst. Skatten har avsetts skola utgå för såväl bolag som enskilda skattskyldiga. Som bekant har intet dylikt förslag lett till lagstiftning. I statsrådsanförandet vid beredningens tillkomst har frågan om särskild näringsskatt berörts. Efter att hava framhållit, att det i dåvarande läge knappast vore möjligt att meddela några mera specificerade direktiv för beredningens arbete, uttalade föredragande departementschefen, att det emellertid förefölle lyckligt, om beskattningen av bolagsvinsterna i största möjliga utsträckning kunde läggas så, att den med lindrande av beskattningen å företagen kunde mera direkt träffa dessas intressenter. Departementschefen anförde härefter i huvudsak följande: En betydande svårighet erbjöde här särskilt det kommunala skatteproblemet. Det torde nämligen vara nödvändigt att låta de kommuner, där vederbörande företag bedreve sin rörelse, bibehållas vid de skatteintäkter, som de nu erhölle från företagen. För en beskattning i rörelsekommunen talade — förutom den omständigheten att kommunerna redan enligt gällande grunder vore i hög grad beroende av skatteintäkter från dessa företag — det förhållandet, att företagen droge nytta av kommunernas anordningar och förorsakade kommunerna kostnader, d. v. s. samma skäl, som plägade åberopas för en kommunal näringsskatt. Sistnämnda motivering talade i och för sig närmast för en beskattning av själva företagen såsom sådana, men ledde till kravet på en undersökning, huruvida, i den mån kommunal beskattning av dessa vore behövlig, den nuvarande formen för beskattningen vore den lyckligaste. Vid en dylik undersökning borde även övervägas, huruvida det lämpligen läte sig göra att helt eller delvis anordna ifrågavarande beskattning såsom en objektskatt av ett eller annat slag. I den mån en inkomstbeskattning av själva intressenterna i rörelsekommunen ansåges böra ifrågakomma, torde problemets lösning i denna del eventuellt kunna vinnas på den väg, att ifrågavarande skatt förskotterades av vederbörande företag, som gjorde motsvarande avdrag

å utbetald utdelning. Möjligen kunde en dylik beskattningsform överhuvudtaget visa sig erbjuda fördelar och alltså befinnas lämplig även för statsbeskattningens vidkommande. Departementschefen tillade vidare, att frågan om en eventuell objektskatt å näringsföretag i den juridiska personens form kunde medföra konsekvenser även beträffande övriga näringsidkare. Sedan berörda uttalande gjordes, har frågan om en näringsskatt kommit i ett ändrat läge. I den skrivelse, nr 344, med vilken 1928 års riksdag anmälde sina beslut i kommunalskattefrågan, gjorde riksdagen tillika framställning, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om vissa utredningar på beskattningsväsendets område. Av de frågor, som enligt riksdagens mening behövde utredas, torde, såsom varande av betydelse i förevarande sammanhang, nämnas två, nämligen dels frågan om en rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna, särskilt möjligheten att nedbringa kommunernas skattebehov genom statsbidrag till den kommunala verksamheten i större utsträckning än vad nu vore fallet eller på annat sätt, och dels frågan i vad mån och på vad sätt tryggandet åt kommunerna av tillgång till fasta beskattningsföremål kunde komma att utöver fastighet vila å även andra beskattningsföremål »såsom näringsföretag och penningkapital» samt i samband därmed frågan huru vid en sådan beskattning hänsyn skulle kunna tagas till de skattskyldigas olika skatteförmåga. Med föranledande av denna riksdagsskrivelse erhöll chefen för finansdepartementet den 18 oktober 1929 Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga med uppdrag att i enlighet med vissa av departementschefen i anförande till statsrådsprotokollet samma dag angivna riktlinjer inom departementet biträda med utredning av frågan om en rationell utjämning av skattetrycket inom kommunerna ävensom andra därmed sammanhängande spörsmål. Dylika sakkunniga, benämnda skatteutjämningsberedningen, hava sedermera tillkallats, och deras utredningsarbete pågår. Vidare har chefen för finansdepartementet den 30 juli 1930, jämlikt Kungl. Maj:ts samma dag givna bemyndigande, tillkallat särskilda sakkunniga, 1930 års kommualskatteberedning, med uppdrag att inom departementet biträda med utredning rörande frågan om den kommunala skattebördans fördelning mellan olika beskattningsföremål. Denna utredning har föranletts icke allenast av omförmälda skrivelse, nr 344, av 1928 års riksdag utan även av en av 1930 års riksdag avlåten skrivelse nr 340. I denna senare skrivelse anförde riksdagen, efter att hava omförmält vissa motioner om sänkning av det enligt kommunalskattelagen gällande repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde, att på kommunalbeskattningens område kvarstode åtskilliga spörsmål, som krävde sin lösning. Samtidigt med pågående utredningsarbete rörande en litjäm-

ning av skattetrycket inom kommunerna borde undersökas, i vad mån och på vad sätt en jämnare fördelning av den kommunala skattebördan mellan olika beskattningsföremål kunde åvägabringas, på det att så mycket som möjligt av utredningen på skatteregleringens område skall föreligga färdigt, när förslag rörande skatteutjämningen kunde framläggas. Härvid borde, förutom frågan om repartitionstalet för jordbruksfastighets jordbruksvärde och det därmed sammanhängande spörsmålet om repartitionstalet för skogsvärde, även den ännu ej slutgiltigt avgjorda frågan om en näringsskatt å rörelse, vilken kunde tänkas böra omfatta inventarier för olika slag av rörelseidkare, bliva föremål för ytterligare utredning. Även andra skatteregleringsfrågor berördes i skrivelsen, bland annat frågan om en rättmätig fördelning på olika kommuner av beskattningsrätten till företag med ett vittutgrenat verksamhetsområde. Riksdagens skrivelse utmynnade i dels ett framhållande av önskvärdheten av att de i 1928 års riksdagsskrivelse påkallade, här ovan omförmälda utredningarna måtte utföras med den skyndsamhet, som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig, och dels en hemställan att Kungl. Maj:t vid dessa utredningar ville beakta de synpunkter, som enligt det anförda framställts rörande fördelning på olika kommuner av inkomst av rörelse. Kommunalskatteberedningens arbete torde, med hänsyn till omfattningen av arbetsuppgiften, böra antagas kräva icke obetydlig tid. Då sålunda frågan om den kommunala beskattningen genom nyssnämnda två utredningars igångsättande upptagits till behandling ur andra och vidare synpunkter än som beträffande spörsmålet om en näringsskatt för bolagen och eventuellt andra företagare anlagts i statsrådsanförandet med riktlinjer för bolagsskatteberedningens utredningsarbete, har beredningen funnit sig icke böra närmare ingå på samma fråga, såvitt angår den kommunala beskattningen. Icke heller beträffande statsbeskattningen förefinnas, enligt beredningens mening, för närvarande tillräckliga skäl att undersöka möjligheterna att införa en näringsskatt såsom ersättning för eller komplement till bolagens inkomstbeskattning. Beredningens huvuduppgift är att överväga, i vad mån och på vad sätt nuvarande beskattning av bolagsvinsterna må kunna lättas i främsta rummet genom lindring av den direkt på bolagen lagda beskattningen. Det har, såsom förut påvisats, befunnits angeläget, att de nuvarande skatterna för bolagen mildras. Starka skäl tala för att beskattningen av dessa skattesubjekt genomgående ställes på en proportionell bas. En sådan omläggning, vars verkningar lätt kunna överblickas, låter, enligt beredningens mening, sig genomföra utan större svårighet. Helt annorlunda blir förhållandet, därest en helt ny och till sina verkningar svårbedömbar skatteform skulle ifrågasättas i de nuvarande på inkomsten grundade skatternas ställe. Även om det må vara möjligt att tänka sig någon på annan grund än inkomsten fotad skattenorm, som ginge fri från de mot hittills

129 framlagda förslag till näringsskatt framställda anmärkningar för svårtillämplighet och bristande fasthet, skulle det otvivelaktigt ställa sig vanskligt att utan omfattande förundersökningar, vilka måste taga lång tid, bedöma dess verkningar icke blott i fiskaliskt hänseende utan även med avseende å dess rättvisa olika företag emellan. Härigenom skulle en lösning av den, enligt beredningens mening, med hänsyn till tidsförhållandena trängande frågan om lindring av bolagens beskattning komma att fördröjas, och detta uppskov kunde lätt nog bliva långvarigt, därest, såsom antagligt vore, ett framläggande för riksdagen av ett dylikt förslag ansåges böra föregås av en undersökning rörande möjligheten av att använda samma beskattningsform även vid den kommunala beskattningen. En dylik undersökning skulle nämligen, med hänsyn till att det kommunala skattesystemet i hela dess vidd upptagits till förnyad omprövning, komma att draga ut på tiden. Och det synes beredningen lämpligt, att frågan om en kommunal näringsskatt, till förmån för vilken otvivelaktigt starkare skäl kunna åberopas än för en statlig näringsskatt, först utredes, innan det över vä ges i vilken mån och på vad sätt liknande skattegrunder böra tillämpas å den statliga beskattningens område. Beredningen har därför funnit sig böra. avstå från att närmare ingå på denna fråga. Icke heller finner beredningen sig böra föreslå någon särskild, å bolagen lagd beskattning av deras offentliga fonder eller totala förmögenhet, såsom sker i vissa främmande länder. I Tyskland, Norge och Finland, de länder, som hava i stort sett starkare skattebelastning för bolagen än Sverige, har förmögenhetsskatten å bolagen i väsentlig mån bidragit till de där iakttagna höga bolagsskatterna. Då det nu gäller att mildra merbeskattningen av bolagsintressenter, skulle rum för en förmögenhetsskatt å bolagen kunna beredas endast på det sätt, att den komme i stället för en del av den nuvarande inkomstskatten. Där fristående förmögenhetsskatt för bolag finnes införd i utlandet, förekommer emellertid även fristående förmögenhetsskatt för enskilda personer. I Sverige åter är ju förmögenhetsbeskattningen sammankopplad med inkomstbeskattningen och tjänar företrädesvis det speciella syftet att åvägabringa en starkare beskattning av s. k. fonderad inkomst än av annan inkomst (jfr sid. 119, 192 och 197). Att i Sverige införa en fristående förmögenhetsskatt för aktiebolagen skulle följaktligen ej passa väl i systemet för enskilda personers beskattning — såsom av annat sammanhang framgår anser sig beredningen ej äga anledning föreslå ändring i detta — och en förmögenhetsskatt å bolagen, anordnad på samma sätt som den, vilken hos oss gäller för enskilda personer, skulle med hänsyn till syftet vara rätt meningslös, då all bolagsinkomst är inkomst av förmögenhet. Den hos bolagen investerade förmögenheten blir ju ej obeskattad, då aktieägarna skatta för aktiernas värde. En förmögenhetsskatt för bolagen — den må 9 — 312530.

130 göras fristående eller sammankopplad med inkomstskatten, progressiv eller proportionell — skulle dessutom leda till a t t skattetrycket, m ä t t i förhållande till inkomsten, bleve högre för bolag med låg räntabilitet ä n för bolag med hög räntabilitet, ett resultat r a k t motsatt det, som åstadkommes av den nuvarande beskattningen. Någon anledning a t t söka åvägabringa ett sådant resultat synes icke föreligga. Slutligen må erinras om vad i det föregående (sid. 116 o. f.) anförts om vanskligheten att på ett i allo tillfredsställande sätt uppskatta stora affärsdrivande företags förmögenhet. SammanBeredningen förordar således, att statlig inkomst- och förmögenhetsfattning. skatt fortfarande skall utgöras av aktiebolag och solidariska bankbolag i Den statliga förhållande till bolagens totala årsinkomst och a t t a v d r a g icke skall medmkomst- och

.

„

förmögenhets- givas för verkställd utdelning till delägarna, men a t t denna beskattning »katten. skall göras proportionell i stället för som n u progressiv; de u n d a n t a g från t förstnämnda princip, som anses böra stadgas beträffande utdelning, som dylikt bolag uppburit från a n n a t bolag, behandlas senare i betänkandet. Beträffande aktieägarnas beskattning till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt finner beredningen sig icke heller böra framlägga förslag om ändring av gällande system att efter progressiv skala beskatta aktieägarn a för hela den u p p b u r n a utdelningen samt för den i aktierna eller lotterna nedlagda förmögenheten. Beredningen förordar alltså, a t t aktiebolagsvinsterna även i fortsättningen skola bliva föremål för dubbel beskattning till staten. Såvitt delägarna a n g å r torde av förut angivna • skäl (se sid. 123 o. f.) aktieutdelningarna icke höra beskattas efter andra grunder ä n a n n a n inkomst. H ä r a v följer, a t t frågan om skatteskalan för fysiska personer kan övervägas u t a n a t t avgörande h ä n s y n behöver tagas till den personliga beskattningens andel i det sammanlagda skattetrycket å bolagsvinsterna. Vid utmätandet av skattesatsen för bolag måste däremot beaktas, att utdelningen kommer a t t efter progressiv skala beskattas hos de fysiska personer, som i sista hand uppbära bolagen, och skattesatsens storlek blir alltså beroende av i vilken m å n det samlade skattetrycket å bolagsvinster anses böra vara starkare än å annan inkomst. A t t härvid det kommunala skattetrycket icke bör lämnas u r sikte framgår icke minst därav, att de kommunala skatterna i Sverige äro av högre storleksordning än i flertalet främmande länder. Då beredningen i samband med frågan om kommunalskatterna kommer a t t y t t r a sig om den kommunala progressivskatten för bolagen, torde det vara lämpligt att, till dess så skett, uppskjuta frågan om utjämningsskatten för bolag. Den kommuE n ä r hela den kommunala beskattningsfrågan — således icke blott s^katteTocii s P ö r s m å l e t i vilken m å n de kommunala utgifterna skola bestridas meutjamnings- delst kommunala skatter eller genom statsbidrag u t a n även spörsmålet skatten. o m ^en kommunala skattebördans fördelning — ä r föremål för särskilda

131 Undersöknin gar av andra utredningsorgan, kan beredningen icke inlåta sig på frågan om bolagens kommunala beskattning i hela dess vidd. Blott beträffande den kommunala progressivskatten anser beredningen sig böra framställa förslag med hänsyn till önskvärdheten att genomgående avskaffa en på räntabiliteten grundad beskattning av bolagen. Beredningen anser sig icke härigenom föregripa kommunalskatteberedningens arbete, då enligt vad nedan visas den kommunala progressivskatten för bolagen icke har nämnvärd betydelse för den kommunala skatteregleringen. Den kommunala progressivskatten för aktiebolag och solidariska bankbolag erlägges, såsom redan i det föregående (sid. 76) omförmälts, av bolag med inkomstprocent överstigande 6. Skattens grundbelopp fastställes i förhållande till det beskattningsbara beloppet efter ett procenttal, som utgör tre fyrtiondelar av det belopp, varmed bolagets inkomstprocent överstiger 6, dock att grundbeloppet icke må i något fall överstiga 3*75 % av det beskattningsbara beloppet. Den kommunala progressivbeskattningen leder sitt ursprung från 1920 års kungl. förslag till kommunalskattelag. Enligt detta förslag skulle den kommunala beskattningen grundas å ett system av olika skatter nämligen dels objektskatter å fastighet och å näring och dels en i huvudsak proportionell inkomstskatt, kompletterad med en progressiv inkomst- och förmögenhetsskatt. Denna sistnämnda skatt ansågs erforderlig, för att den kommunala inkomstbeskattningen skulle bliva anpassad efter skatteförraågan. Genom att den kommunala inkomstskatten medelst orts- och familjeavdragen gjordes degressiv, skulle i fråga om de lägre inkomstbeloppen åstadkommas så stor förskjutning i skattebördan, som vid jämförelse dem emellan kunde anses påkallad av ett ordnande av beskattningen efter förmåga. Däremot åstadkommes ej, att skattetrycket bleve uppburet av de högre inkomsterna efter deras förmåga. För dylikt ändamål erfordrades enligt föredragande departementschefens mening en verkligt progressiv skatt. Detta syfte skulle vinnas genom att en sådan skatt anknötes till den uppskattning av inkomst och förmögenhet, som verkställdes för statsbeskattningen, och drabbade allenast högre inkomster — de smärre inkomsterna bleve tillräckligt beskattade genom den allmänna kommunala inkomstskatten. Förslaget innebar därjämte, att den kommunala progressivskatten skulle delvis användas i skatteutjämnande syfte. Skatten borde utgå efter en för hela landet lika, i skatteförfattningen angiven skattesats; denna borde vara så avpassad, att progressivskatten tillsammans med den kommunala inkomstskatten i en kommun med medelhögt skattetryck åstadkomme en väl avvägd progression i beskattningen. Den tankegång, som sålunda framställts av departementschefen år 1920, har varit vägledande för den kommunala inkomstbeskattningens utformning såväl under kommunalskatteprovisoriets giltighetstid som därefter, ehuruväl, såsom redan påpekats, den kommunala progressivbeskattning-

132 en numera ändrats därhän, att den forna utjämningsandelen framträder såsom en statsskatt, benämnd utjämningsskatt. Den nuvarande kommunala progressivskattens syfte är sålunda i främsta rummet att åstadkomma en efter den antagna skatteförmågan graderad kommunal inkomstbeskattning. Den höjer de större inkomsttagarnas bidrag till de kommunala utgifterna och sänker därmed även utdebiteringen per skattekrona inom kommunen. Då vanligen tillgången till progressivskatteföremål är bäst i kommuner med låg utdebiteringsprocent, verkar den kommunala progressivskatten i stort sett dock icke utjämnande utan ökar i stället differenserna emellan kommunerna. En utjämnande verkan åsyftas däremot med den forna utjämningsandelen, numera utjämningsskatten. Men detta resultat nås endast medelbart; skatten uppbringar medel för statsbidrag till synnerligt skattetyngda kommuner. Skatten utgöres av skattskyldiga inom alla kommuner utan hänsyn till skattetrycket inom den kommun, där vederbörande skattskyldig erlägger kommunala utskylder; i sig själv verkar utjämningsskatten således icke utjämnande på skattetrycket, utan utjämningen åstadkommes genom de statsbidrag, vartill skatten i förening med andra särskilda skatteintäkter lämnar medel. De anmärkningar, som i det föregående framställts mot den progressiva skatteskalan för aktiebolag, drabba den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten för bolag på samma sätt som den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för samma skattesubjekt. I själva verket kan anmärkningarnas betydelse anses än mer skärpt beträffande den kommunala progressivskatten så till vida, att vid denna skatten börjar utgå först vid viss inkomstprocent. Vägande skäl synas sålunda föreligga för att ifrågavarande tilläggsbeskattning för kommunala behov avskaffas, såvitt angår aktiebolag och solidariska bankbolag. Borttagandet av progressiviteten beträffande den kommunala bolagsbeskattningen synes i själva verket utgöra en nödvändig följd av förslaget att göra bolagens statliga inkomst- och förmögenhetsskatt proportionell i förhållande till det taxerade beloppet. Endast därigenom blir det möjligt att helt frigöra bolagens beskattning från beroende av inkomstprocenten, vilken enligt det förut anförda måste anses utgöra en mycket otillfredsställande mätare av bolagsinkomsternas skattekraft. Det må ock framhållas, att bolagsvinsterna bliva genom den ordinära kommunala inkomstskatten — full kommunal inkomstskatt för hela bolagsinkomsten och därjämte full sådan skatt jämväl för utdelningen — drabbade av en betydligt starkare kommunal beskattning än andra inkomster, och, i den mån utdelning sker till mera bemedlade aktieägare, drabbas utdelningen dessutom av den kommunala progressivbeskattningen för fysiska personer. Att därjämte kräva en progressiv kommunal tilläggsskatt för bolagen såsom sådana synes icke påkallat och kan svårligen härledas ur den motivering, som anförts för den kommunala progres-

133 sivskattens införande. Och vad angår utjämningsskatten för bolag k a n denna, såsom utgörande ett tillägg till den statliga inkomst-och förmögenhetsskatten, icke anses motiverad, därest inkomst- och förmögenhetsskatten för bolag göres proportionell. Skälig h ä n s y n till kommunernas ekonomi synes icke böra förhindra borttagande av den kommunala progressivskatten för bolagen. Av verkställd undersökning rörande t a x e r i n g a r n a till kommunal progressivskatt för bolagen åren 1929 och 1930 (se bifogade tabeller) framgår, a t t denna skatt till största delen tillfallit stadskommunerna och att, till följd av därstädes i allmänhet förefintlig god tillgång på a n d r a beskattningsföremål, skattens upphävande icke skulle utöva inverkan på utdebiteringen per skattekrona av den betydenhet, att avseende därvid behöver fästas. Den ojämförligt största delen tillfaller Stockholms stad, där den kommunala utdebiteringen per skattekrona väsentligt understiger medelutdebiteringen inom samtliga kommuner i riket. Beträffande landskommunerna är utdebiteringen per skattekrona i allmänhet föga beroende av den kommunala progressivskatten för bolag: endast i n å g r a få industrikommuner uppgår denna till belopp, som kan tänkas v a r a av betydelse för den kommunala budgeten, men även härvid är det fråga om kommuner med tämligen god tillgång till skattekronor. För de skattetyngda landskommunerna synes skatten i fråga v a r a u t a n all betydelse. I vad m å n det k a n v a r a lämpligt att såsom kompensation för den kommunala progressivskattens borttagande öka skattebelastningen av större enskilda inkomsttagare, kommer beredningen att något beröra i femte kapitlet av detta betänkande. Beträffande utjämningsskatten kommer beredningen a t t anvisa u t v ä g a r för att från fysiska skattskyldiga u t t a g a ökade skattebidrag såsom ersättning för vad som skulle bortgå i skatt från bolagen. Skulle tillräckliga medel för att fylla den brist, som uppstår genom utjämningsskattens upphörande för bolagen, icke på detta sätt erhållas, står den utvägen öppen a t t u t t a g a en större andel av utjämningsskattens grundbelopp än hittills. Beredningen föreslår alltså, att kommunal progressivskatt och utjämningsskatt icke vidare skola utgöras av aktiebolag och solidariska bankbolag. Det återstår nu att behandla frågan om den skattesats, efter vilken aktiebolag och solidariska bankbolag böra utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Enligt beredningens förslag skall såsom hittills statlig beskattning av bolagsvinsterna äga r u m dels hos bolagen för hela årsvinsten och dels hos aktieägarna för uppburen aktieutdelning, och skall aktieägarnas beskattning ske u t a n hänsyn till att deras aktieinkomst redan blivit föremål för beskattning hos bolagen. I vilken mån denna dubbla beskatt-

134 ning kommer att innebära en starkare belastning av bolagsvinster än av andra slag av inkomster, blir följaktligen beroende av skattesatsen för bolagen. Vid utmätande av denna skattesats torde framför allt hänsyn böra tagas till följande förhållanden. Bolagsvinsterna äro i kommunalt hänseende föremål för betydligt starkare beskattning än övriga inkomstslag och annan ändring härutinnan har beredningen icke ansett kunna för det närvarande ifrågasättas än att kommunal progressivskatt (och därmed även utjämningsskatt) icke vidare skall utgöras av bolag. Trots denna lindring kommer att kvarstå en stark kommunal merbeskattning av bolagsvinsterna. Vidare innebär den nuvarande skatteskalan för bolagens statliga inkomst- och förmögenhetsskatt en relativt låg beskattningav bolag med låg inkomstprocent. Om en för samtliga bolag lika skattesats skulle fastställas, får denna följaktligen ej göras för hög. Skulle skattesatsen sättas lika med den lägsta nu gällande eller 1*5 % av grundbeloppet, motsvarande efter utdebiteringsprocenten 145 en effektiv skattesats av 2-175 %, skulle emellertid detta innebära en skatteminskning för staten om cirka 26-3 miljoner kronor, om 1929 års taxering lägges till grund för beräkningen, vilket belopp alltså på annat sätt måste tillföras statsbudgeten. En så stark nedsättning av bolagsbeskattningen lärer ej kunna motiveras från de utgångspunkter, från vilka beredningen har att betrakta förevarande spörsmål. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har beredningen stannat vid att förorda en skattesats, som i det närmaste motsvarar den skattesats, 3-60 %, som nu gäller för bolag med inkomstprocent mellan 7 2/3 och 8. Emellertid har beredningen av skäl, som framläggas i femte kapitlet av betänkandet, ansett sig böra föreslå, att skalan för grundbeloppet för fysiska personer genomgående lägges på en nivå, som är en tredjedel högre än den nuvarande. Lägsta procentsatsen för grundbeloppet för fysiska personer föreslås i enlighet härmed höjd från 3 till 4. En utdebitering med 108*75 % av grundbeloppet skulle då för ett grundbelopp efter 4 % giva samma skatt som en utdebitering av 145 % (den åren 1929—1931 använda satsen) för ett grundbelopp efter 3 %. I anslutning till detta förslag bör den nyss nämnda procentsatsen för bolag 3*60 % höjas med en tredjedel och lämpligen avrundas till 5 %. Vid en utdebitering av 108*75 % skulle effektiva skattesatsen bliva 5*4875, innebärande efter 1929 års förhållanden en sänkning av dåvarande medelskatteprocent 7-49 med icke fullt en tredjedel och en skatteminskning, frånsett monopolbolagen, av omkring 7*5 miljoner kronor. Mot beredningens förslag att grundbeloppet för bolagen skall bestämmas att utgöra 5 % av det taxerade beloppet torde riktas den invändningen, att därigenom vid en utdebitering av 108-75 % av grundbeloppen inträder en skattehöjning för bolag med inkomstprocent, understigande

135 8 %. Häremot vill beredningen genmäla följande. Såsom i det förestående påvisats innebär en låg inkomstprocent för ett bolag i och för sig icke, att bolaget i verkligheten är mindre räntabelt än ett bolag med högre inkomstprocent. Mot en höjning av nu utgående skatt för bolag med låg skatteprocent kunna följaktligen knappast framställas några synnerligen bärande principiella anmärkningar. Det ligger i sakens natur, att en utjämning av skattesatserna för bolagen måste innebära en skärpning för de hittills gynnade bolagen. Om utjämningen är rättvis och riktig, måste detsamma också sägas om en därav föranledd höjning av skatten för vissa aktiebolag. I vissa och kanske rent av de flesta fall är rättvisan av utjämningen påtaglig. Ty många bolag hava på grund av bristerna i nuvarande beskattningsregler erhållit lindrigare skatt än andra med dem likställda aktiebolag. Det finnes ingen anledning, varför dessa bolag skulle även i fortsättningen få behålla en dylik förmån, som ytterst går ut över andra skattedragande. Särskilt må erinras om att anledningen till den iakttagna låga inkomstprocenten för åtskilliga bolag otvivelaktigt är att söka i avsiktliga åtgärder för att hålla skatteprocenten låg, t. ex. utspädning av aktiekapitalet eller vinstens tillgodoförande åt intressenterna i annan form än utdelning. Beredningens val av skattesats har skett under hänsyntagande till att skattestegringen för bolag med låg inkomstprocent skulle bliva mycket måttlig. Vidtagna undersökningar giva ock vid handen, att i de flesta fall, där en skärpning av beskattningen skulle inträda genom beredningens förslag, skattehöjningen i absoluta tal är ganska liten i förhållande till bolagens storlek och med all sannolikhet utan nämnvärd betydelse för bolagens ekonomi, något som för övrigt framgår av att den stora massan av bolag med låg inkomstprocent har ringa inkomst och alltså även med den föreslagna skattefoten erhåller i absolut tal ringa skatt (jfr texttabellerna Fa—Fe). Beredningen har övervägt, huruvida någon lättnad skulle kunna medgivas bolag med särskilt låg inkomstprocent i syfte att mildra övergången till det föreslagna nya systemet. Emellertid har beredningen ej velat tillstyrka förslag i dylik riktning. Därest skatten gjordes degressiv för bolag med låg inkomstprocent, skulle alltfort i stor utsträckning skatten bliva beroende på bolagens sätt att redovisa det egna kapitalet, och påvisade missbruk av nuvarande, på räntabiliteten grundade skatteberäkningsmetod alltså även i fortsättningen kunna förekomma. En sådan möjlighet bör, enligt beredningens mening, ej befordras. Om åter lättnad medgåves bolag med taxerat inkomstbelopp, ej överstigande visst belopp, t. ex. 10 000 kr., utan hänsyn till inkomstprocentens storlek, skulle väl sådana missbruk, som sammanhängde med inkomstprocenten, kunna förebyggas, men å andra sidan skulle en sådan metod medföra lättnad även för andra bolag än dem, för vilka lindringen vore avsedd. Den skattelättnad, som en sådan metod skulle innebära, förefaller dessutom att icke vara av den storlek och betydelse, att något större behov därav

förefinnes. Beredningen har därför ansett sig icke böra framlägga förslag i någondera riktningen, utan förordar, att för samtliga aktiebolag och solidariska bankbolag skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp skall bestämmas till 5 % av det taxerade beloppet. I detta sammanhang må framhållas, att även om för ett eller annat mindre bärkraftigt bolag den proportionella skatten skulle åstadkomma en skatteökning, som icke är helt oväsentlig, övergången till den proportionella skattefoten måste betecknas som ett synnerligen stort intresse för industrien i dess helhet. Från målsmän för industrien har stundom framhållits önskvärdheten av att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för bolagen finge utgå år efter år efter oförändrad skattesats och att alltså utdebiteringsprocenten, såvitt bolagen angår, icke skulle, såsom för övriga skattskyldiga, årligen bestämmas. Såsom skäl härför har anförts affärsledningarnas intresse av att kunna på förhand någorlunda säkert kalkylera blivande skattebelopp. Beredningen har icke ansett sig böra upptaga detta förslag. Svårigheterna att på förhand beräkna bolagsskattens storlek bero mindre på skatteskalans rörlighet än på dess progressiva utformning. Då nu skatten föreslås utgå efter proportionell skattefot, bortfaller det väsentliga av berörda osäkerhetsmoment. Det har ock visat sig, att större ändringar av utdebiteringsprocenten icke förekomma från ett år till ett annat. Om de förekomma, torde de i regel kunna förutses rätt långt i förväg. Något starkare behov av garanti mot förändringar i skattesatsen torde alltså icke föreligga, därest beredningens förslag lägges till grund för lagstiftning. Därjämte är att märka, att beträffande den allmänna kommunalskatten, som på många håll är av större betydelse än statsskatten, det på grund av skattens natur av repartitionsskatt icke är möjligt att binda skattesatserna i förväg, vadan under alla förhållanden bolagen icke skulle kunna på förhand säkert kalkylera denna skatt. Mot förslaget i fråga kan dessutom erinras, att ett bindande av skattesatsen i författningen icke utgör hinder för riksdagen att, närhelst det anses erforderligt, ändra densamma. Beredningen föreställer sig, att för det stora flertalet aktieägare, som icke äro personligen verksamma i sina bolags förvaltning, en på nu föreslaget sätt utformad bolagsbeskattning icke skall kännas tryckande, och att densamma ej skall verka avskräckande på kapitalplacering i aktier genom att överhövan utnyttja skatteförmågan hos aktieägare av denna typ. Vad åter angår sådana aktieägare, som äro personligen verksamma inom sina bolag, är det förklarligt, att den merbeskattning, som följer av bolagsvinsternas dubbelbeskattning, för dem synes mindre rättvis, men att för dessa grupper av skattskyldiga införa särskilda bestämmelser i

137 syfte att förebygga merbeskattningen lärer knappast kunna ske, bland annat av det skälet, att en avgränsning av s. k. familjebolag svårligen i längden skulle kunna upprätthållas. För övrigt bör bemärkas, att dylika aktieägare ofta nog kunna på flera sätt disponera avkastningen av sina bolag, så att merbeskattningen icke blir nämnvärd. Så länge åtgärder i dylikt syfte icke äro att beteckna såsom klart missbruk av den civila rättens vanliga former, torde icke finnas anledning att i fiskaliskt intresse ingripa däremot. Annorlunda ställer sig saken, därest försök att undgå merbeskattningen göras genom obehövliga fonderingar hos bolagen eller genom oskäliga avlöningar till intressenterna eller genom andra likvärdiga åtgärder. Sådana försök torde böra betecknas såsom stridande mot lagstiftningens anda och måste därför motverkas genom särskilda bestämmelser. Att lämna fältet öppet för dem enbart därför, att merbeskattning av de s. k. familjebolagens vinster ur intressenternas synpunkt ter sig mindre rättvis, kan icke tillåtas. Beredningen kommer att längre fram i detta betänkande behandla de åtgärder, som i sådant avseende kunna ifrågakomma. Frågan om aktiebolags frihet helt eller delvis från skattskyldighet för utdelning å aktier i andra bolag eller å andelar i ekonomiska föreningar behandlas i tredje kapitlet av betänkandet.

^djebe-

Det återstår att i sammanhang med skatteskalan för aktiebolag behand- Monopoiboiala frågan om skattesatsen för monopolbolagen. Dessa bolag avstå sin gen8ni„g. vinst till staten frånsett den begränsade aktieutdelning, som kan tillkomma aktieägarna, och storleken av skattesatsen vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten har därför betydelse väsentligen endast såsom normerande för huru stor del av vinsten skall i form av skatt eller på annat sätt redovisas till statsverket. Därest även å dessa bolag tilllämpas den av beredningen föreslagna procentuella skattefoten 5 %, kommer statsskatten för dessa bolag att minskas och till följd härav de till staten ingående vinstmedlen att ökas i jämförelse med vad fallet skulle vara enligt nuvarande bestämmelser. Frågan om skattesatsen för dessa bolag är under sådana förhållanden mindre en skatteregleringsfråga än en fråga om dispositione-n av monopolvinsterna. Beredningen anser sig icke hava anledning att närmare behandla denna fråga, för vars lösning Kungl. Maj:t icke torde hava behov av särskild utredning från beredningens sida. Skulle skattesatsen 5 % anses vara för låg för monopolbolagen, kan en högre skattesats väljas, liksom det ock är tänkbart, att dessa bolag helt befrias från skyldighet att utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; staten kommer i allt fall att erhålla samma vinstbelopp från nämnda bolag ehuru under en annan inkomsttitel. Det erinras, att sådana bolag, som bedriva detaljhandel med rusdrycker, icke erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt.

138 Beskattning av ekonomiska föreningar.

Beredningen övergår härefter till frågan om ekonomiska föreningars beskattning. Spörsmålet om den skatterättsliga behandlingen av pristillägg, rabatter och utdelning efter annan grund än i förhållande till andelarna lämnas därvid åt sidan; till detta spörsmål återkommer beredningen senare i betänkandet. Beträffande bostadsföreningars beskattning har beredningen den 11 oktober 1929 avgivit utlåtande, som redan lett till lagstiftning (se Sv. förf.-saml. nr 190/1930), och beredningen saknar anledning att vidare ingå på de frågor, som särskilt gälla dylika föreningar. Ekonomiska föreningar erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt efter samma skalor som enskilda personer, således med progression efter det taxerade beloppets storlek. Hänsyn till föreningarnas kapital tages icke. Dylika föreningar äro icke skattskyldiga för förmögenhet. Ekonomiska föreningar erlägga kommunal inkomstskatt efter samma regler som övriga juridiska personer. Först genom 1920 års skattereform blevo medlemmar i ekonomiska föreningar ålagda såväl statlig som kommunal skattskyldighet för utdelning, som utgått i förhållande till andelar i sådana föreningar; därförut förelåg icke sådan skyldighet. Av samma skäl som i fråga om aktiebolag finner beredningen sig böra förorda bibehållande av nu gällande princip, att de ekonomiska föreningarna skola erlägga skatt för hela inkomsten utan hänsyn till om densamma till större eller mindre del utdelas till medlemmarna i förhållande till deras andelar samt att medlemmarna därjämte skola skatta för utdelning, som utgått i förhållande till andelarna. Däremot föreslår beredningen ändrade bestämmelser rörande skatteskalan för dylika föreningar, såvitt angår den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Tillika föreslår beredningen, att de ekonomiska föreningarna skola befrias från skyldighet att utgöra kommunal progressivskatt och utjämningsskatt.

Ändring av skatteskalan för ekonomiska föreningar.

Vad först angår skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten har vid olika tillfällen, då de ekonomiska föreningarnas skattefråga varit föremål för övervägande, anmärkts, att den tillämpade skatteskalan, som stiger progressivt efter det taxerade beloppets storlek utan hänsyn till föreningarnas kapital, icke skipar rättvisa mellan olika stora föreningar, utan att de större föreningarna, som pläga uppvisa höga inkomstbelopp, belastas alltför hårt, särskilt i jämförelse med aktiebolagen. Yrkanden hava därför framställts om att skattesatserna för de ekonomiska föreningarna skulle göras beroende icke av det taxerade beloppets storlek i och för sig utan av förhållandet mellan inkomsten och kapitalet (inkomstprocenten) såsom i fråga om aktiebolagen. Inkomstskattesakkunniga upptogo icke denna fråga till behandling i sitt i september 1923 avgivna betänkande om inkomst- och förmögenhets-

139 skatt utan bibehöllo dittills varande bestämmelser, vilka överensstämma med de nu gällande. Icke heller presidenten Albert Petersson föreslog någon ändring härutinnan i sitt den 3 mars 1925 avgivna betänkande med förslag till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. 1924 års skatteberedning behandlade i sitt den 14 oktober 1926 avgivna betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet ingående frågan om de ekonomiska föreningarnas beskattning. Enligt skatteberedningens förslag skulle rabatter och pristillägg, som ekonomisk förening av sin vinst lämnat sina medlemmar i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, till sitt halva belopp anses utgöra driftkostnad, för vilken avdrag från bruttointäkten finge ske. Normalt skulle alltså halva beloppet av sådana rabatter och pristillägg tagas under beskattning hos föreningen. Beträffande skattesatserna för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten föreslog 1924 års skatteberedning olika behandling av den del av vinsten, som belöpte på andelarna, och av den del därav, som icke belöpte på andelarna. För förstnämnda del skulle tillämpas samma skatteskala för grundbeloppet som för aktiebolag, d. v. s. skattesatserna skulle vara beroende av vinstdelens förhållande till föreningens kapital (inkomstprocenten). Såsom kapital skulle härvid räknas insatskapitalet samt, i den mån avsättningar till reservfond ansåges belöpa på andelarna, jämväl reservfond, allt beräknat på sätt om aktiebolags aktiekapital och reservfond vore stadgat. För den del av ekonomiska föreningars inkomst, som icke belöpte på andelarna, skulle grundbeloppet utgöra 3 % av det beskattningsbara beloppet. Förslaget upptog därjämte följande anvisning: »För ekonomisk förening anses icke på andelarna belöpa vad som utdelas i förhållande till gjorda köp eller försäljningar eller likartad grund, dock med undantag för det fall, som avses i punkt 9 av anvisningarna till 34 § kommunalskattelagen. 1 Vad som avsattes till reservfond eller andra fonder anses icke belöpa på andelarna, därest enligt de för föreningen gällande stadgar på andelarna skall erhållas allenast begränsad utdelning ej överstigande vad som kan anses motsvara skälig ränta på andelskapitalet. Huruvida i andra fall avsättningar till fonden skola anses belöpa på andelarna eller icke, får avgöras med hänsyn till de för föreningen gällande särskilda förhållanden.» Beredningen föreslog vidare, att kommunal progressivskatt icke skulle utgå för den del av inkomsten, som icke belöpte på andelarna. I propositionen nr 102 till 1927 års riksdag, sid. 201 o. f., redogöres för 1 Därmed åsyftades det fall, att rabatter eller pristillägg varit av den storlek i förhållande till erlagda eller uppburna köpeskillingar, att rabatterna eller pristilläggen kunde antagas hava i verkligheten inneburit en utdelning å andelarna. Detta skulle i regel icke anses hava varit fallet, då köp, respektive försäljningar skett i nämnvärd utsträckning även till andra än medlemmar samt dessa utomstående fått åtnjuta i stort sett samma förmåner som medlemmarna.

140 yttranden över detta skatteberedningens förslag. Såsom av intresse för frågan om skattesatserna må här erinras om följande uttalanden. Av tretton länsstyrelser, som tillstyrkt förslaget eller ej avstyrkt detsamma, hade dock vissa anmärkt på de föreslagna författningsbestämmelsernas invecklade beskaffenhet. Kooperativa förbundet hade hemställt, att skatteberedningens förslag måtte såtillvida vinna beaktande, att kooperativ förening skulle för vad som utdelades å insatser eller fonderades erlägga statsskatt efter den för aktiebolag gällande grund, men att förslaget i vad det rörde beskattning av de av kooperativa föreningar lämnade rabatter respektive pristillägg ej måtte läggas till grund för blivande lagstiftning i ämnet. I ett av Svenska lantmännens riksförbund m. fl. producentföreningar avgivet yttrande hade uttalats, att av betänkandet icke klart framginge vad beredningen avsett skola betecknas som insatskapital och huruvida därmed menades sammanlagda beloppet av tecknade andelar eller blott vad som å dessa kontant inbetalts eller möjligen sammanlagda värdet av vad som inbetalts och vad som vore till betalning förfallet. Vore meningen den, att endast det inbetalade andelsbeloppet skulle anses såsom insatskapital, skulle användandet av aktiebolagsskalan för beskattning av vinster på insatserna kunna leda till orimliga konsekvenser, i det att stundom en betydande vinst bleve att utslå på ett helt obetydligt kapital. Men även om man utginge ifrån att betänkandet avsett att med ordet insatskapital beteckna hela det tecknade andelsbeloppet, måste en tillämpning av aktiebolagsskalan vid de kooperativa föreningarnas beskattning verka ganska ojämnt, och dessvärre så att de stora och väl konsoliderade föreningarna bleve lindrigare beskattade än de små och outvecklade, som ännu icke hunnit samla någon avsevärd reservfond. Kammarrätten, som beträffande rabatter och pristillägg förordade bibehållande av producentföreningarnas dittillsvarande avdragsrätt och avskaffande av motsvarande förmån för konsumtionsföreningarna, hade därjämte uttalat, att de av skatteberedningen föreslagna reglerna med uppdelning av vinsten i olika beståndsdelar för beskattning efter olika skattesatser samt rabatternas uppdelning i avdragsgilla och icke avdragsgilla delar befunnits så krångliga och svårtillämpliga, att desamma redan på denna grund icke syntes kunna tillstyrkas utan genomgående omarbetning. Departementschefen år 1927, som förklarade sig icke beredd att utan ytterligare utredning framlägga förslag till ändrade bestämmelser angående den skatterättsliga behandlingen av rabatter och pristillägg, uttalade beträffande skatteskalorna för de ekonomiska föreningarna följande: »Bland de frågor, som framförts beträffande de ekonomiska föreningarna, ingår spörsmålet om tillämpning av aktiebolagsskalan vid beskattning av vinst på insatser. Svårighet att besvara detta spörsmål yppas redan därutinnan, att viss tvekan yppats om vad som skall förstås med insatskapital. Om de s. k. »förbindelser», som avlämnats av del-

141 ägarna, ej inräknas i detta kapital, skulle, har man menat, aktiebolagsskalan stundom medföra en alltför hög beskattning. Huruvida detta skulle bliva fallet, därom saknar jag anledning att nu uttala mig, då det uppenbarligen ej är lämpligt att upptaga denna fråga för sig, eftersom densammas lösning kan röna inflytande av det sätt, på vilket man finner sig böra komma till rätta med beskattningen av rabatter och pristillägg.» Dittills varande bestämmelser i ämnet bibehöllos därför oförändrade i det förslag, som förelades 1927 års riksdag, och upptogos jämväl i det förslag till 1928 års riksdag, som ledde till nu gällande lagstiftning. I stort sett samma synpunkter kunna läggas på de ekonomiska för- Boiagsskatte eningarnas beskattning som på aktiebolagens beskattning. Liksom bola- beredmD s en gens skatter verka såsom tillägg till aktieägarnas egna skatter, drabba föreningarnas skatter föreningsintressenterna. En progressiv utformning av föreningsskatten utan hänsyntagande till intressenternas olika ställning måste, liksom i fråga om bolagen, verka mycket ojämnt. Den omständigheten att skattesatsen för ekonomiska föreningar beträffande nu ifrågavarande tre skatter, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt, stiger progressivt efter den taxerade inkomstens storlek utan hänsyn till förhållandet mellan inkomsten och föreningens kapital medför även, att högre skattesats utgår för stora företag än för små, varigenom medlemmar i ett stort företag få vidkännas nämnda indirekta belastning i större grad än ekonomiskt lika situerade medlemmar i ett mindre företag. Olägenheterna av denna metod för progressionens bestämmande hava ock, såsom av det föregående framgår, länge varit insedda. Att den likväl bibehållits ännu tjugu år sedan samma metod utdömts för aktiebolagen, torde förklaras av de särskilda svårigheter, som uppresa sig vid tillämpning av aktiebolagens skatteskala å de ekonomiska föreningarna. Dessa svårigheter bottna i två för de ekonomiska föreningarna säregna omständigheter. Den ena omständigheten sammanhänger med föreningarnas juridiska konstruktion. Under det att hos aktiebolagen aktiekapitalet och reservfonden äga en viss grad av stabilitet och äro lätta att till sin storlek bestämma, råder hos de ekonomiska föreningarna merendels ett helt annat förhållande. Insatskapitalet kan, snart sagt dagligen, ändras genom medlemmars inträde, och offentlig registrering av detsamma äger icke rum. Skilda regler för insatsernas inbetalande gälla inom olika föreningar. Hos somliga skola insatserna till fullo kontant inbetalas. Hos andra inbetalas endast en del av insatserna kontant, och återstoden står ute hos medlemmarna mot förbindelser, som antingen icke skola infrias, förr än föreningens ställning sådant kräver, eller ock kunna infrias efter medlemmens egen önskan. Dessutom föreligger enligt föreningarnas stad-

142 gar stundom skyldighet för medlemmarna att erlägga särskilda avgifter eller tillskott utöver insatserna. För föreningar med begränsad personlig ansvarighet för medlemmarna tillkommer vidare dylik ansvarighet, som i viss mån tjänar samma syfte som aktiebolagens reservfonder. Vilken metod man än skulle använda för bestämmande av vad som skall anses såsom föreningens kapital, kan därför ojämnhet mellan olika föreningar icke undvikas, och fastställandet av kapitalet skulle även medföra icke ringa arbete. Den andra omständigheten är den, att medlemmarna av en ekonomisk förening i regel äro intressenter i densamma i annan egenskap, nämligen såsom kunder (leverantörer eller köpare). Enbart penninginsatserna räcka därför icke till för att mäta deras verkliga insatser i föreningens verksamhet. Det är ingalunda ovanligt, att en ekonomisk förening just på grund av medlemmarnas egenskap av kunder icke behöver nämnvärt eget kapital för rörelsens finansiering. Så är oftast fallet hos konsumentföreningarna, som principiellt begagna kontanthandel, men även hos vissa producentföreningar, t. ex. mejeriföreningar, är det icke sällsynt, att föreningarnas fasta och rörliga driftmedel i all huvudsak anskaffats medelst lån mot säkerhet av medlemmarnas förbindelser, och att förty föreningarnas eget kapital är synnerligen ringa. Dylika föreningar kunna det oaktat hava en ej obetydlig ekonomisk styrka just på grund av leverantörskretsens storlek och stabilitet och lättheten att finna avsättning för föreningarnas produktion. Dessa omständigheter orsaka, att en skatteprogression efter inkomstprocenten lätteligen skulle medföra resultat, som måste betecknas såsom icke mindre orättvisa än förhållandet är, då progressionen är beroende enbart av den taxerade inkomstens storlek. Göres skattefoten proportionell, bortfalla de påvisade olägenheterna, och något behov av att uppdela vinsten i två delar på sätt 1924 års skatteberedning ifrågasatt föreligger icke. Samma skattesats som för aktiebolagen torde därvid böra tillämpas för hela vinsten. Det måste anses innebära en stor fördel, att likställighet i beskattningen vinnes med aktiebolagen, då en förekommande tendens att för olika företag välja aktiebolags- eller föreningsformen uteslutande med hänsyn till vilkendera kan väntas bli fördelaktigast ur beskattningssynpunkt men utan hänsyn till under vilkendera kategorien företaget rätteligen borde hänföras, därigenom kan väntas bortfalla. Beredningens förslag har utformats i enlighet härmed. Kommunal progressivskatt och utjämningsskatt torde icke längre böra utgöras av ekonomiska föreningar, därest deras statliga inkomst- och förmögenhetsskatt göres proportionell. Den skatteminskning, som härav föranledes, är, såvitt inhämtade upplysningar giva vid handen, ganska ringa.

143 Därest skattesatsen för svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och Skattefoten ekonomiska föreningar genomgående göres proportionell, skulle utländ- för utländska bolag. ska bolag bliva de enda juridiska personer — frånsett oskifta dödsbon, • i l k a dock i beskattningshänseende torde i all huvudsak böra följa reglerna för fysiska personer — som skulle beskattas efter progressiv metod. Även beträffande dylika bolag torde övervägande skäl tala för a t t skattesatsen göres proportionell efter samma grund som ovan föreslagits för aktiebolag. A t t aktiebolagsskalan icke hittills kunnat ifrågasättas till användning på dem torde bero p å att förutsättningar därför icke förefunnits. Utländska bolag torde j ä m v ä l böra befrias från skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt.

Beredningens i femte kapitlet n ä r m a r e motiverade förslag att lägga Skattefoten skalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för övriga juridiska på en nivå, som är en tredjedel högre ä n den nuvarande, medför, att de personer. i 18 § c), d) och e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt angivna skattesatserna behöva ändras. Beredningen föreslår därför, att för svensk försäkringsanstalts inkomst, i den m å n den icke belöper p å aktieägarna i denna deras egenskap, grundbeloppet skall utgöra 8 % av det beskattningsbara beloppet i stället för såsom nu 6 %; att för sparbank grundbeloppet skall u t g ö r a 5 % av det beskattningsb a r a beloppet i stället för såsom n u 4 %; samt att för de skattskyldiga, som avses i 18 § e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, grundbeloppet skall utgöra 4 % a v det beskattningsbara beloppet i stället för n u 3 %. I fråga om sparbanker skulle nivåns höjning med en tredjedel egentligen hava föranlett skatteprocentens höjande till 5 Va %. Då det emellertid torde v a r a lämpligt, att skattesatsen uttryckes i helt procenttal, h a r beredningen funnit sig böra förorda 5 % och åberopar till stöd härför jämväl den omständigheten, att därigenom uppnås i stort sett s a m m a medelprocent, som före 1928 års skattereform förekom vid sparbankernas beskattning (jfr departementschefens uttalande i prop, n r 213 å r 1928, sid. 137) s a m t tillika likställighet med andra bankinrättningar.

144 TREDJE

KAPITLET.

Vissa frågor rörande kedjebeskattning och beskattning av hoidingbolag.

Kedjebeskatt- I a n d r a kapitlet har behandlats företrädesvis frågan om den svenska ningens inne- i n d u s t r i e n s beskattning i jämförelse med beskattningen av industrien i utlandet och de spörsmål i avseende å bolagsbeskattningen, som uppstått på g r u n d av sagda beskattnings höjd. Den lösning a v n ä m n d a spörsmål, som d ä r föreslagits, gäller givetvis icke endast industrien; den i aktiebolagens form bedrivna handels-, bank- och försäkringsverksamheten m. m. kommer även i åtnjutande av den skattelindring, som d ä r förordas. Det fall, som närmast behandlats, är det jämförelsevis enkla, nämligen a t t enskilda personer slagit sig tillsammans för a t t i aktiebolagets form bed r i v a viss verksamhet. N u erbjuder emellertid det moderna affärslivet en skiftande bild av kombinationer såväl mellan inländska företag som mellan in- och utländska sådana. I förstnämnda hänseendet m ä r k e s det vanliga fall, a t t ett bolag utbrutit en del av sin verksamhet eller sin förvaltning för a t t bedrivas av ett särskilt dotterbolag, eller a t t flera bolag tillsammans bed r i v a gemensam verksamhet i ett gemensamt dotterbolags form. Redan dessa kombinationer föranleda särskilda spörsmål. Gå vi till de inter-1 nationella företagen, möter oss d ä r i u t p r ä g l a d g r a d motsvarande företeelse. Det är ganska ovanligt, att ett svenskt företag direkt bedriver en mera omfattande verksamhet utomlands; det normala är, a t t därför inrättas särskilda bolag, vanligen aktiebolag eller bolag av likartad t y p . H ä r uppställa sig frågor, som ligga delvis a n n o r l u n d a till än för de svenska moder- och dotterbolagen. I alla nu n ä m n d a fall är det emellertid n ä r m a s t fråga om bolagsbildningar, som av organisatoriska och likartade skäl tillkomma såsom led i större verksamhetskomplex. A v alldeles särskild t y p äro däremot bolag för förmögenhetsförvaltning, v a r e sig dessa n ä r m a s t åsyfta a t t utgöra organ för förvaltning av en eller flera personers privatförmögenhet och därför kunna bland a n d r a värdepapper äga även aktier, eller de äro »hoidingbolag» i egentlig mening, vilka bolag åter pläga uppdelas i s. k. investmentbolag, som h a v a till uppgift a t t göra sina delägares insatser fruktbärande genom förvärv och förvaltning av

145 huvudsakligen värdepapper av olika slag, således bl. a. olika slag av aktier, samt finansbolag, vilkas uppgift närmast är att kontrollera och finansiera andra av dem helt eller till avsevärd del ägda bolag. Även mellan nu nämnda slag av bolag och de egentliga industri- eller handelsbolagen kunna mellanformer förekomma, vilka det ej torde vara erforderligt att här särskilt beröra. Gemensamt för alla typerna är emellertid, att de utgöra kedjor av två eller flera bolag efter varandra, och att följaktligen, om ej särskilda åtgärder beträffande dem vidtagas, beskattning flera än två gånger av samma inkomst d. v. s. tre- eller flerdubblad beskattning eller, såsom den vanligen plägar benämnas, kedjebeskattning uppkommer. Problemet om kedjebeskattningen såsom ett särskilt beskattningsspörs- Tidigare förmål är icke nytt. När den kommunala dubbelbeskattningen år 1919 in- 8la9. "* la9~ fördes, befriades nämligen — såsom det vill synas av billighetsskäl — åfgVrd^fifr aktiebolag i regel från skattskyldighet för utdelningar från svenska ak- iindr™ff ™ tiebolag. Tanken på att även för statsbeskattningens del införa frihet lingen"**' från kedjebeskattning framfördes först av 1924 års skatteberedning, närmast såsom ett led i en strävan att åstadkomma riktig redovisning av aktiebolagsvinster i olika kommuner. Förslaget upptogs i 1927 och 1928 års kommunalskattepropositioner, och dess godkännande vid 1928 års riksdag torde få betecknas som en av de viktigaste av de då vidtagna reformerna. Föredragande departementschefen yttrade vid anmälan av 1927 års förslag, att redan den omständigheten att kommunal skattefrihet i motsvarande avseende f örelåge syntes visa, att statsmakterna hyst en viss tvekan rörande rättmätigheten av en dylik beskattning. Departementschefen kunde ur rättvisans synpunkt knappast se någon möjlighet att förebringa ett hållbart försvar för densamma. Härtill komme, att just detta slag av beskattning utan tvivel utgjort ett betydelsefullt hinder för åstadkommande inom det ekonomiska livet av rationella omläggningar i organisatoriskt avseende. Departementschefen hänvisade härefter till att i ifrågavarande hänseende den svenska skattelagstiftningen vore väsentligen strängare än skattelagstiftningen i främmande länder. Det i 1927 års proposition framlagda förslaget biträddes av sagda års riksdags första särskilda utskott. Eeservationsvis yrkades avslag å detsamma men ej av principiella skäl utan på grund av faran för missbruk. Närmast i anledning av denna reservation underströk departementschefen vid anmälan i statsrådet av 1928 års förslag behovet av ifrågavarande reform, därvid framhållande det hinder mot en lämplig organisation av företagen, som låge i kedjebeskattningen, liksom även frågans internationella betydelse. De befarade missbruken ansåg departementschefen böra undanröjas vid den igångsatta utredningen av aktiebolagsbeskattningen i allmänhet. Vid 1928 års riksdagsbehandling förekom icke särskild opposition mot förslaget om kedjebeskattningens upphävande. 10 — 813680.

146 Gällande be- Den bestämmelse, som blev resultatet av berörda lagstiftning om frihet ^JnTkedje- ^ r ^ n kedjebeskattning, innefattar frikallelse för svenska aktiebolag och beskattning, svenska ekonomiska föreningar, vilka icke driva bank- eller annan pen ningrörelse eller försäkringsrörelse, från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag, svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar. Friheten gäller, vare sig utdelningen uppburits i förhållande till innehavda aktier, lotter och andelar eller den uppburits efter annan grund. Beträffande utdelning, som uppburits av bostadsaktiebolag eller bostadsförening, hava givits särbestämmelser, som här förbigås. Dessa stadganden om skattefrihet, som avse såväl den statliga som den kommunala beskattningen, åtföljas emellertid av föreskrifter om begränsning av rätten till avdrag för på utdelningarna belöpande gäldräntor. Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst genom sådan utdelning å aktier, banklotter eller föreningsandelar, för vilken skattskyldighet enligt vad nyss nämnts ej föreligger, äger bolaget eller föreningen ej njuta avdrag för ränta å gäld, som belöper å nämnda värdehandlingar, i vidare mån än räntan överstiger utdelningen.

Särskilda Då genom vad sålunda förekommit den svenska lagstiftningen intagit fr.å?.ff h*~ den ståndpunkt, att, i princip, kedjebeskattning icke bör förekomma, och, kedjebeskatt- såvitt beredningen kan finna, någon anledning icke föreligger att ifråga ningen. sätta ändring härutinnan, ankommer det på beredningen, i enlighet med innebörden av dess uppdrag, att undersöka, huruvida eller i vad mån ytterligare lagstiftningsåtgärder må vara påkallade med ändamål att på lämpligaste och riktigaste sätt inbygga den beslutade grundsatsen i skattesystemet. Vid sitt övervägande härav har beredningen funnit särskilt följande spörsmål tarva undersökning, nämligen rörande den nya grundsatsens inverkan på reglerna om beskattning vid utskiftning från bolag, rörande förhindrande av skattefrihetens utnyttjande till att åstadkomma icke avsedd skattelindring, rörande bibehållandet av kedjebeskattning för bolag, som idka penningrörelse eller försäkringsverksamhet, rörande avdrag för gäldräntor, som belöpa på utdelningar, samt rörande bibehållandet av bolags skattskyldighet för utdelningar från utlandet. Till spörsmålen angående utskiftning och angående åtgärder för täppande av luckor i lagstiftningen återkommer beredningen senare. De övriga frågorna skola i detta sammanhang upptagas till behandling, därvid beredningen gör början med frågan om bolags skattskyldighet för utdelningar från utlandet.

internationell Svenska industriföretag av den internationella typen hava, såsom rekedjebeskatt- <i an framhållits, i rätt stor utsträckning organiserat sig med särskild bolag utomlands, i vilka de svenska företagen äga andelarna. Här uppnings bety- kommer den situationen, att det utländska bolaget utomlands beskattas deise. fö r s i n ink:omst, att det svenska bolaget beskattas dels i Sverige för sin

147 utdelning från det utländska bolaget och dels ofta nog även i utlandet (genom kupongbeskattning) samt att aktieägarna i det svenska bolaget beskattas för utdelning från detta, om de bo i Sverige, här och, om de bo i utlandet, dels här (dock med undantag för kommunal inkomstskatt) och dels i sitt hemland. Det kan ej betvivlas, att en dylik mångdubbel beskattning är hinderlig för svensk företagsamhet. Endast i ringa utsträckning kan detta missförhållande avhjälpas genom att företaget organiserar sig genom filialer, som ej äro särskilda bolag, i utlandet. Dels utgör denna utväg, om den alls tillätes enligt den utländska lagstiftningen, vanligen en opraktisk organisationsform, vilken de som prövat densamma merendels funnit sig böra övergiva, dels medför även den en rätt betydande beskattning. I dylikt fall beskattas nämligen det svenska bolaget i utlandet för sin därstädes uppkomna vinst, och även i Sverige beskattas bolaget för vinsten i dess helhet. Under nationernas förbunds auspicier pågår sedan flera år ett mellan- internationella folkligt arbete i syfte att undanröja eller åtminstone mildra den inter- avt!? rtr und" n

i

•

•

vikande av

nationella dubbelbeskattningen, därunder inbegripen även den internatio- dubbeibeskattnin nella kedjebeskattningen. Den mest eftersträvansvärda lösningen av &* detta spörsmål vore att åstadkomma en liknande fördelning av beskattningsföremålen mellan staterna, som i ett lands skattesystem förekommer mellan kommunerna. I den mån de olika länderna i sina interna, skattesystem avse dubbelbeskattning, skulle givetvis denna bibehållas, men all annan dubbelbeskattning borde bringas ur världen. Man skulle m. a, o. söka få till stånd ett så att säga gemensamt skattesystem för olika länder, med bibehållande dock av de olika nationernas speciella regler. Det ligger i sakens natur, att vinnandet av ett resultat i denna riktning fordrar en ingående jämförelse av de olika ländernas skattesystem samt därpå grundade förhandlingar. I några avseenden torde vissa principer för s. k. dubbelbeskattningsavtal på den direkta beskattningens område få anses redan nu vedertagna. Rätten till beskattning av inkomst av fast egendom och av rörelse samt av däri nedlagd förmögenhet förbehålles sålunda det land, där den fasta egendomen är belägen eller rörelsen bedrives från fast driftställe. Beträffande arbetsinkomster ifrågakomma skiftande regler, i det dessa kunna beskattas antingen där inkomsten förvärvats eller där inkomsttagaren är bosatt. Inkomst av kapital skall enligt vedertagna regler beskattas, där inkomsttagaren är bosatt, såvitt ej fråga är om beskattning vid källan (t. ex. genom kupongskatt el. dyl.), beträffande vilken olika uppfattningar brutit sig mot varandra. En riktning önskar förbehålla dylik beskattning åt det land, därifrån inkomsten utgår, d. v. s. det land där källan finnes, medan en annan riktning anser, att det land, där kapitalisten-inkomsttagaren bor, bör ha företrädet. I enlighet härmed hava rörande förfarandet med kupongskatter och dylika skatter å aktieutdelningar

148 yppat sig skarpa meningsskiljaktigheter, huruvida bolagets hemland bör restituera dylika eller huruvida aktieägarens bostadsland skall vara skyldigt att avdraga i ett annat land erlagd kupongskatt från aktieägarens personliga skatt. Det är knappast ägnat att förvåna, att sådana länder som exportera kapital, önska att erlagda kupongskatter skola restitueras, medan kapitalimporterande stater, där kapitalet arbetar, vilja behålla kupongskatterna och gärna se, att kapitalistlandet avdrager dessa från den personliga skatten på delägarna, varigenom kapitalexporten från detta land underlättas. Utan tvivel spela dylika synpunkter betydande roll vid ställningstagandet till den omtvistade frågan. Det har emellertid gjorts gällande, att kupongskatterna i fråga på grund av övervältring i olika riktningar i verkligheten i stor utsträckning verka ej såsom skatter på de utländska kapitalisterna utan såsom skatter på de inlänningar, som i olika egenskaper äro beroende av industrien i fråga. Ses frågan ur en vidare synvinkel, borde den enligt denna uppfattning ej utlösa sig i en strid mellan företagslandet och kapitalistlandet. I de dubbelbeskattningstraktater, som Sverige hittills ingått med främmande stater, har denna fråga för Sveriges vidkommande ej blivit avgjord i någondera riktningen. Det torde kunna antagas, att, intilldess större enighet mellan länderna uppnåtts i här berörda punkt, den internationella dubbelbeskattningen i fråga om aktieinkomster skall endast i begränsad utsträckning kunna hävas på traktaternas väg. I stället lärer man få inrikta sig på att på den interna lagstiftningens väg såvitt möjligt komma till rätta med problemet, därvid givetvis beaktande de möjligheter till traktatsmässig lösning, som kunna anses tänkbara och som ej böra försvåras. industriboVad angår det jämförelsevis enkla fall, att ett svenskt industribolag lagen och den m e d allenast svenska aktieägare har ett utländskt dotterbolag, synes det internationella

., „

,

....

..

...

,

,

.

..,,

„..

,

kedjebeskatt- måhända bast överensstämma med den princip, som galler for den mningen. hemska kedjebeskattningen, att helt befria det svenska bolaget från skattskyldighet för dessa utdelningar. Om de svenska aktieägarna direkt, d. v. s. utan förmedling av ett svenskt bolag, ägde andelarna i det utländska bolaget, skulle de ju blott skatta för utdelningarna därifrån. Om emellertid den omständigheten att det svenska bolaget stått såsom mellanled påverkat vinstens storlek, kan dock en särskild beskattning på grund därav anses motwerad. Otvivelaktigt kunna förhållandena hava varit sådana, och man föranledes därav till den slutsatsen, att en beskattning även hos det svenska bolaget icke i och för sig är orimlig. Visserligen kunna enahanda förhållanden föreligga beträffande ett svenskt moderbolag med ett svenskt dotterbolag, och dock befrias det svenska moderbolaget från all skatt för utdelningen från dotterbolaget. Men detta sammanhänger därmed, att dotterbolagets hela vinst beskattas i Sverige, och att man låter sig nöja därmed. Så är icke fallet beträffan-

149 de det utländska dotterbolaget. Detta beskattas utomlands, men det beskattas ej hos oss. Skulle man anse, att full beskattning hos det svenska bolaget för utdelningen från det utländska bolaget är oskälig, kommer man lätteligen till den medelvägen, att utdelningen från utlandet lämpligen bör till en viss mindre del beskattas hos det svenska bolaget. Att ej full skattefrihet för utdelning från utlandet medgives det svenska moderbolaget ligger än närmare till hands, därest fråga är om ett svenskt bolag med utländska aktieägare. Beskattas ej det svenska bolaget och erhålles ej heller skatt från de utländska aktieägarna, skulle Sverige bliva helt utan skatt för den ekonomiska verksamhet, som på detta sätt drives genom det svenska bolaget, och en så långt gående skattefrihet kan knappast anses påkallad. Nu föreslår beredningen visserligen införande av kupongskatt för aktieägare i utlandet, men man torde, såsom nyss anförts, dock böra räkna med den möjligheten att Sverige traktatsvis förpliktar sig att avstå från dylik skatt. Med hänsyn till denna eventualitet synes det önskvärt, att någon beskattning ålägges det svenska bolaget för utdelningarna å aktierna i det utländska bolaget. Om ej något dubbelbeskattningsavtal träffas, skulle resultatet av nu antydda förslag om partiell beskattning för utdelning från utlandet bliva följande. Det utländska bolaget beskattas i utlandet, varest eventuellt även det svenska bolaget genom kupongskatt eller annorledes beskattas för utdelningen. Det svenska bolaget betalar i Sverige partiell skatt för utdelningen från det utländska bolaget. Aktieägarna i det svenska bolaget betala i Sverige skatt för sin utdelning från detta bolag, vare sig de bo i Sverige eller i utlandet (i senare fallet dock ej kommunal inkomstskatt), och de aktieägare, som bo i utlandet, betala dessutom skatt därstädes. Om dubbelbeskattningsavtal träffas av den innebörd, att aktieägarens hemland får rätt till skatt å aktieutdelningar, och att eventuell kupongskatt restitueras, kvarstår skatten i utlandet för det utländska bolaget, partiell skatt för det svenska bolaget i Sverige och full skatt för svenska aktieägare i Sverige samt skatt för utländska aktieägare i utlandet. Om åter sådant dubbelbeskattningsavtal skulle träffas, att kupongskatt behålles, skulle det utländska bolagets skatt i utlandet bestå, likaså det svenska bolagets beskattning i utlandet genom kupongskatt. Från det svenska bolagets skatt för utdelningen skulle den utländska kupongskatten avdragas, vilket väl i allmänhet skulle resultera i fullständig skattefrihet för det svenska bolaget för den utländska utdelningen. De svenska aktieägarnas skatt i Sverige för utdelningen från det svenska bolaget skulle behållas och likaså de utländska aktieägarnas skatt i Sverige, om denna sistnämnda givits form av kupongskatt. De utländska aktieägarnas hemland skulle däremot vara förpliktade att göra avdrag från sin skatt på utdelningarna med i Sverige erlagd kupongskatt.

150 I de anförda exemplen har förutsatts, att likadana dubbelbeskattningsavtal inginges såväl med dotterbolagets hemland som med de utländska aktieägarnas hemland. Annorlunda skulle det ställa sig, om avtal av ena typen inginges med det ena landet och avtal av andra typen med det andra. Denna eventualitet torde dock icke beredningen behöva räkna med, utan den anser sig kunna konstatera, att genom medgivande av partiell skattefrihet för det svenska industribolagets utdelningar från det utländska bolaget åstadkommes en så stor lättnad i den internationella kedjebeskattningen, som utan dubbelbeskattningsavtal synes stå att vinna, och vidare att dubbelbeskattningsavtal av ena eller andra typen skulle bringa ytterligare lättnad, men att denna lättnad i intet fall skulle betyda full skattefrihet i Sverige. Förslaget synes vara rimligt från industribolagens synpunkt och med hänsyn till uppkommande traktatfrågor ej ägnat att väcka betänkligheter. Det bör emellertid även undersökas, huruvida förslaget är påkallat beträffande andra slag av bolag än industribolag. Den grupp av bolag, som härvid närmast kommer i betraktande, är holdingbolagen, till vilkas dryftande beredningen nu övergår. Den verksamhet, som drives av holdingbolaget i dess enklaste form, är vanligen ganska obetydlig. Den är ofta inskränkt till att företaga placeringar, lyfta utdelningar från de bolag, i vilka holdingbolaget äger del, göra upp bokslut och i sin tur giva utdelning. Med andra ord holdingbolagen behöva ofta ej någon egentlig förvaltningsapparat och kunna fördenskull utan hinder av sin verksamhetsart placeras ungefär i vilket land som helst. Det är också en erfarenhet, att dessa bolag i mycket stor utsträckning söka sig dit, varest det ställer sig förmånligast ur beskattningssynpunkt. I anslutning till docenten Lindahls utredning har i andra kapitlet av detta betänkande framhållits, att om i ett land beskattningen av aktiebolaget och utländska aktieägare tillsammans är lägre än beskattningen av endast bolaget i ett annat land, kapitalisterna i det senare landet lockas att placera sitt kapital i aktiebolag i det förra landet. Just beträffande holdingbolagen ligger dylik flyttning nära till hands, enär relativt sett beskattningssynpunkten för dem har stor betydelse i jämförelse med andra faktorer, som påverka verksamhetens förläggning till visst ställe. Det finns också stater, som synas hava direkt inriktat sin lagstiftning på att visa gästfrihet mot hoidingbolag genom att beskatta dem och deras utländska intressenter så lågt, att en ditflyttning blir lönande. Eventuellt kan vederbörande stat nöja sig med den skatteintäkt, som erhålles genom emissionsstämplar o. dyl. Vanligen erlägges dock även en låg inkomstskatt. Andra länder hava inriktat sig På att giva sådana beskattningsregler för holdingbolagen, att åtminstone icke det egna landets kapital skall dragas ur landet på grund av dylika skatteprivilegier i andra länder. Härigenom hava de dock stundom kom-

151 mit att, utan att direkt åsyfta det, ställa sig förmånligare än sådana stater, som ej taga särskild hänsyn till holdingbolagen, och dymedelst dragit till sig hoidingbolag ägda av främmande kapitalister, som av en eller annan anledning ej velat söka sig till de länder, som erbjuda de allra lägsta skatterna. Att även från Sverige kapitalexport ägt rum genom bildande av hoidingbolag i andra länder, är känt. Olika sidor av de spörsmål, som i detta sammanhang uppställa sig, och olika utvägar att åstadkomma särbeskattning av hoidingbolag belysas i den promemoria, som generaldirektören Wohlin för beredningens räkning på grundval av erfarenheter från olika länder sammanställt rörande holdingbolagens beskattning. Promemorian är såsom bilaga intagen i detta betänkande del II. Enligt beredningens mening finnes icke anledning för Sverige att genom särskilda beskattningsprivilegier söka draga till sig utländska hoidingbolag, vilka ej hava annat intresse av eller för Sverige än den billiga skatten. Annorlunda synes frågan böra bedömas beträffande svenska hoidingbolag, vare sig dessa äro svenska även därutinnan, att deras aktieägare företrädesvis äro svenska eller blott såtillvida att deras verkliga ledning är svensk. Om ett av svenska intressenter bestående hoidingbolag placeras utomlands, betyder detta merendels kapitalexport för en verksamhet, som lika väl kunnat äga rum här i landet, med det resultat, att Sverige går miste om skatt, som i stället går till utlandet. Även hoidingbolag med intressenter, som i större eller mindre utsträckning äro utländska kapitalister, men med svensk ledning, torde i regel vara av värde för landet på grund av den tillgång av utländskt kapital, som därigenom kommer att stå under svenskt inseende. Med hänsyn till den lockelse till flyttning från Sverige, som utländska skatteförmåner kunna föranleda, ligger det nära till hands att möta detta genom att i lagstiftningen införa den föreskrift, att i egentlig mening svenska hoidingbolag skola i beskattningsavseende behandlas såsom svenska, även om de ej äro registrerade i Sverige. Att alltid låta ett bolags registrering vara avgörande för dess skatterättsliga nationalitet innebär onekligen fördelen av enkelhet och klarhet i tillämpningen, och en dylik regel har även i övrigt varit tillfredsställande, innan nutidens internationella bolagsbildningar börjat få mera avsevärd omfattning och samtidigt skattesatserna blivit av sådan storleksordning, att man måste räkna dem såsom en betydelsefull omkostnad. Med den överflyttning av bolag till främmande länder för att undgå skatt, som numera äger rum, kan det anses naturligt, att man i många länder alltmer målmedvetet inställt sig på att behandla såsom inländska även sådana utomlands registrerade bolag, vilkas verkliga ledning befinner sig i det egna landet. Särskilt England, där en dylik princip ej är ny, har med mycken konsekvens genomfört densamma, ett förhållande, varom många rättsfall

152 bära vittnesbörd. Den anmärkning kan givetvis göras, att det ej alltid är möjligt att utfå skatt av bolag, som hava alla sina tillgångar i utlandet. Det oaktat har emellertid principens genomförande sitt värde, eftersom de företag, varom här är fråga, vanligen ej vilja undandraga sig betalning av en skatt, vars rättmätighet de svårligen kunna bestrida. I sista hand återstår möjligheten att göra aktieägarna personligen ansvariga, envar åtminstone för den på honom belöpande delen av skatten å bolaget. Beredningen anser skäl tala för att Sverige i viss utsträckning beträder den antydda vägen. Gäller det bolag, som i verkligheten äro svenska, ehuru de låtit registrera sig utomlands, finns ingen grundad anledning varför de ej skulle i beskattningsavseende behandlas såsom svenska. Samtidigt torde man dock av praktiska skäl böra vidhålla den nuvarande regeln, att i Sverige registrerade bolag alltid skola betraktas såsom svenska. Om andra länder hava motsvarande regler, kan härav följa, att ett bolag anses hemmahörande i två länder, ett resultat, som bör undanröjas genom dubbelbeskattningsavtal. Utan tvivel står det bäst i överensstämmelse med hittills diskuterade principer att i dylikt* fall giva det land, där bolaget verkligen hör hemma, företrädet. Det torde i förbigående få anmärkas, att följden för Sveriges vidkommande av dylika avtal ej torde bliva uppgivande i nämnvärd utsträckning av bestående beskattning, enär i realiteten utländska men i Sverige registrerade bolag, som ej bedriva verksamhet i Sverige, torde bliva sällsynta — såväl aktiebolags- som skattelagstiftning medverka till detta förhållande. När det gäller att närmare bestämma, vilka i utlandet registrerade bolag skola anses som svenska, synes det lämpligt att såsom sådana behandla endast bolag, vilkas verkliga ledning utövas här i riket, vilkas intressenter huvudsakligen äro svenska och vilkas verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper. Det är således ej avsett, att under regeln inbegripa industri- eller handelsaktiebolag i utlandet, som äro svenska dotterbolag. Ej heller finner beredningen sig böra för närvarande föreslå några särskilda bestämmelser i syfte att göra berörda beskattning effektiv, utan håller före, att det bör bero på framtida erfarenheter, huruvida i dylikt avseende något bör åtgöras. Efter att härmed hava behandlat spörsmålet om åtgärd till förhindrande av skatteflykt, förmedlad genom i utlandet placerat hoidingbolag, återkommer beredningen beträffande holdingbolagen till frågan om dessa bolags beskattande för utdelningar från utlandet. Denna fråga ligger till på ungefär samma sätt som beträffande industribolagen med dotterbolag i utlandet. Vill man hindra en långt driven internationell kedjebeskattning, torde det böra ske på den vägen, att det svenska bolaget delvis befrias från skatt för utdelningarna från utlandet. En dylik

153 lösning lärer ock ganska väl stämma med de slutsatser, till vilka en närmare analys av grunden för Sveriges rätt att beskatta olika beskattningsföremål leder. Spörsmålet kan väl betraktas på skilda sätt, men söker man en analogi i fördelningen av beskattningsföremålen på olika kommuner, lärer man finna, att ett visst sammanhang förefinnes mellan beskattningsrätten samt verksamhetens intensitet och omfattning. Består verksamheten företrädesvis i förvaring av värdepapper samt uppbärande av utdelningar och utbetalning av dylika, är denna beskattningsgrund så uttunnad, att man i konkurrens med andra skatteberättigade torde böra avstå från större delen av skatten till sådana orter, där verksamheten är mera betydande. Ej minst för kommunalbeskattningens vidkommande synes det svårt att motivera en stark beskattning av hoidingbolag. Det nu sagda gäller för övrigt jämväl i fråga om industribolag med utländska dotterbolag för den del av deras verksamhet, som avser förvaltningen av aktierna i dotterbolagen, om ock frågan framstår mest renodlad beträffande holdingbolagen. Beträffande såväl industribolag som hoidingbolag erhålles sålunda Förslag om det resultat, att någon skattelindring för utländska utdelningar bör begränsning medgivas, och det gäller att avgöra, huru vittgående denna bör vara. ^nationena* I det föregående har beredningen närmast utgått ifrån att viss del av kedjebeskatt nmge dessa utdelningar skulle göras fri från skatteplikt. En dylik stånd"" punkt torde för vårt lands vidkommande framstå såsom den naturligaste. Valet skulle väl eljest stå med utvägen att beskatta holdingbolagen enligt viss lägre skatteskala ungefär som i de schweiziska kantonerna. Såsom av Wohlins framställning synes framgå, kan emellertid sistnämnda system knappast anses särskilt lyckligt. Det är föga smidigt och skulle vara svårt att tillämpa för de svenska kommunernas del. Att från skatt befria viss del av utdelningarna överensstämmer däremot med den holländska ståndpunkten. Till vilken storlek denna del bör bestämmas kan icke avgöras genom någon bindande bevisning. Beredningen har stannat vid att föreslå att, såsom i Holland, en tredjedel av de utländska utdelningarna skall beskattas och att alltså två tredjedelar bliva fria. Med denna lösning kommer alltså ett sådant svenskt aktiebolag, som överhuvud får del av nu berörda förmåner, att helt befrias från skattskyldighet för svenska aktieutdelningar och befrias från skattskyldighet för två tredjedelar av utländska aktieutdelningar. Detta innebär för holdingbolagen en så stor förmån, att intresset av att förlägga dylika till utlandet borde betydligt förringas. För de svenska industribolagen med dotterbolag utomlands torde bestämmelserna medföra en mindre benägenhet att. förlägga den finansiella administrationen i större utsträckning utomlands. Den föreslagna skattefriheten innebär å andra sidan inga skatteprivilegier, som kunna i något avseende betecknas såsom dold

subvention, utan är i sig själv grundad i sakens natur. Ej heller är den av sådan räckvidd, att utländska hoidingbolag kunna förväntas på grund av densamma söka formellt hem i Sverige. Den skattefrihet, varom här är fråga, skulle givetvis i första hand avse aktier i utländska aktiebolag. Då det emellertid i utlandet flerstädes förekommer typer av bolag, som, utan att benämnas aktiebolag, lik- j väl äro i huvudsak likartade med svenska aktiebolag och enligt landets \ skattelagstiftning väsentligen behandlas såsom aktiebolag, torde frihe- i ten böra avse jämväl andelar i dylika bolag. Däremot torde det ligga i sakens natur, att om någon äger del i ett utländskt handelsbolag av i huvudsak samma karaktär som ett svenskt sådant, inkomst därifrån ej bör betraktas som »utdelning å andel» i utländskt bolag. Den svenske delägaren i ett sådant bolag skall nämligen enligt vår rätt skatta för inkomst från bolaget icke såsom för utdelning utan såsom för inkomst av rörelsen; handelsbolaget såsom sådant beskattas icke. Uttrycket andelar i utländskt bolag bör alltså icke fattas såsom avseende jämväl andelar i handelsbolag.

vilka företag Nu gällande frihet från kedjebeskattning avser, såsom förut framhålfrån s&Ta ^s> » s v e n s k a aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilka icke utdelningar? driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse». Den na bestämmelse utlades av 1928 års särskilda utskott så, att bolag, som dreve »verklig handel med värdepapper», borde anses bedriva penningrörelse. Vad försäkringsbolags beskattning för aktieutdelning angår hade vid 1927 års riksdag motionsvis framställts yrkanden, att dessa bolag ej skulle inbegripas bland de företag — banker och dylika — som skulle skatta för inkomster av aktieutdelning m. m. Första särskilda utskottet yttrade härom: »I den mån försäkringsföretagen skatta i försäkringstagares ställe, torde dessa yrkanden ej vara motiverade, ty ett undantag från skattskyldighet skulle innebära ej befrielse från tredubbel beskattning utan befrielse allenast från den dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomst, som är en integrerande del av vårt skattesystem i allmänhet och från vilken befrielse ej gives på andra punkter. Beträffande sakförsäkringsaktiebolag, i vilka för närvarande hela överskottet tillfaller aktieägarna, skulle däremot skattefrihet för utdelning från verkliga dotterbolag innebära en konsekvens av den givna utgångspunkten. Detta skulle emellertid vara fallet även med utdelning från dotterbolag till banker — bankernas aktier i dotterbolag äro i verkligheten ej att betrakta som vara i deras verksamhet — men på grund av omöjligheten att urskilja den ena och andra typen aktier torde enhetliga regler för ifrågavarande slag av företag böra givas.» Beredningen finner sig av vad som sålunda förekommit kunna draga den slutsatsen, att anledningen till att bolag, som bedriva penningrörelse,

155 ej befriats från skatt för utdelning å aktier i egentliga dotterbolag, närmast varit den, att det ansetts vara omöjligt att urskilja dessa aktier från andra. Det är i själva verket uppenbart, att aktier i dotterbolag ej äro föremål för moderbolagets handelsrörelse. De skäl, som föranlett frihet från kedjebeskattning beträffande bolag i allmänhet, gälla i full utsträckning utdelning å aktier i dotterbolag, även om de innehavas av bolag, som driva penningrörelse. Det synes emellertid ej behöva möta större svårigheter att beträffande bolag, som bedriva penningrörelse, finna uttryck för en gränslinje mellan sådana utdelningar, som enligt det sagda böra vara skattefria, och sådana, för vilka ej skattefrihet bör åtnjutas. Om det stadgas, att berörda bolags och föreningars skattskyldighet ej skall avse utdelningar å aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av bolagets eller föreningens verksamhet, så torde härav knappast kunna väntas följa några större praktiska svårigheter. Beträffande försäkringsbolagen är läget delvis ett annat. Såsom av det citerade uttalandet av 1927 års första särskilda utskott framgår, medför dessa bolags beskattning för aktieutdelningar i betydande utsträckning ej kedjebeskattning utan allenast dubbel beskattning, som från eljest gällande utgångspunkt ej bör undanröjas. Endast beträffande sådan vinst, som hos försäkringsaktiebolag belöper på aktieägarna, ifrågakommer kedjebeskattning. Att undanröja denna, där fråga är om aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av bolagets verksamhet, synes vara en konsekvens av motsvarande stadgande beträffande bankbolag. Såvitt angår utdelningar, vilka belöpa å livförsäkringsrörelse, torde det ej kunna göras gällande, vare sig att de belöpa på aktieägarna i denna deras egenskap eller att så ej är fallet. Då med hänsyn till att beträffande dylik verksamhet aktieutdelningen merendels är så begränsad, att den måste anses oberoende av vilka inkomstkällor bidragit till vinsten, och då det skulle möta stora svårigheter att inom livförsäkringsrörelsen uppdraga en gränslinje, synes det riktigast att lämpa lagstiftningen med hänsyn härtill. Skattefriheten synes följaktligen böra begränsas att avse utdelningar, som äro att hänföra till av aktiebolag bedriven sakförsäkringsrörelse — däri inbegripen sjuk- och olycksfallsförsäkringsrörelse — i den mån utdelningen belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier, som uppfylla villkoret att innehavas av organisatoriska skäl för sakförsäkringsrörelsen. Att för aktiebolag, som bedriver såväl livförsäkringsrörelse som sakförsäkringsrörelse, urskilja de utdelningar, som äro att hänföra till sakförsäkringsrörelsen, torde ej böra möta svårighet, då en uppdelning av bolagets vinst mellan dessa båda grupper på grund av 30 § kommunalskattelagen alltid måste göras. Enär svenska ekonomiska föreningar ej kunna bedriva försäkringsrörelse, få de här anförda synpunkterna ej tillämpning å dem.

156 Beredningen föreslår, a t t skattskyldigheten för utdelningar begränsas på n u angivet sätt för aktiebolag och ekonomiska föreningar, som d r i v a penningrörelse, samt för försäkringsaktiebolag, och a t t begränsningen skall gälla utdelningar såväl från Sverige som från utlandet i s a m m a utsträckning som beträffande utdelningar till andra svenska bolag. Under likartade betingelser, som skola gälla för å t n j u t a n d e av frihet från skattskyldighet för utdelning å aktier m. m„ synes skattefrihet böra medgivas jämväl i fråga om vinst genom utskiftning samt beträffande utskiftningsskatt, som utbekommes av statsverket jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. Förslag härom framlägges. Avdrag för Rörande den nu gällande regeln, att, om svenskt aktiebolag eller på aktieutdel- svensk ekonomisk förening åtnjutit inkomst genom s å d a n u t d e l n i n g å panL gäld- aktier, banklotter eller föreningsandelar, för vilka frihet från kedjeberänta. skattning föreligger, bolaget eller föreningen ej m å n j u t a a v d r a g för ränta å gäld, som belöper å n ä m n d a värdehandlingar, i v i d a r e m å n än som r ä n t a n överstiger utdelningen, anförde 1924 års skatteberedning följande: »Såsom allmän regel torde böra gälla, att, om man från beskattning frikaliar visst slag av intäkt, omkostnaderna för denna intäkts förvärvande ej heller böra få avdragas vid beskattningen; hela förvärvskällan bör såväl till intäkter som utgifter hållas utanför inkomstberäkningen. I konsekvens härmed borde man väl rätteligen, i likhet med vad nu gäller, icke tillåta aktiebolag avdrag för ränta, som kan anses belöpa på innehavda aktier. Ville man däremot ordna beskattningen av moder- och dotterbolag på sådant sätt, att bolagen komme att sammanlagt erhålla samma beskattning som om de sammanslutits till ett enda företag, torde det ligga närmast till hands att tillåta avdrag för ränta på aktier i dotterbolag. Skulderna finge då antagas hava ådragits för att anskaffa kapital till den samfällda rörelsen, och den omständigheten, att en del av det lånade kapitalet placerats i ett dotterbolag i form av aktier i stället för att utlånas till detta, torde icke böra medföra förbud mot avdrag av räntan. Emellertid torde man, bl. a. med hänsyn till följderna därav för kommunalbeskattningens del, svårligen kunna tillåta avdrag för dylik ränta. Då moderbolaget ju upplånat penningarna och skulle få åtnjuta ränteavdraget, komme den kommun, där moderbolaget skall beskattas, att få vidkännas ränteavdraget, ehuru skulden får anses hänföra sig till dotterbolagets rörelse och räntan därför borde minska dotterbolagets inkomst. Man bör även, såvitt möjligt, hava samma regler för moder och dotterbolag i inskränkt mening som för aktiebolag, som hava aktier i andra bolag, utan att samarbetet mellan bolagen är så intimt, att de kunna betraktas såsom moder- och dotterbolag, och det torde knappast kunna ifrågakomma att medgiva dylika bolag avdrag för ränta å skuld, som belöper på främmande aktier, om utdelningen på dessa aktier icke beskattas. Man måste nämligen i beskattningsavseende behandla dylika bolag såsom fullt självständiga företag, enär det eljest uppstår svårigheter, som torde visa sig omöjliga att lösa på ett praktiskt sätt. Ett förbud mot ränteavdrag i förevarande avseende torde jämväl hava stor praktisk betydelse från den synpunkten, att det försvårar för bolagen att genom bildande av bulvanbolag, lånande av penningar bolagen emellan o. s. v. undkom-

157 ma den beskattning, som är avsedd. Dock synes man av billighetsskäl böra, på sätt kommunalskattekommittén föreslagit, tillåta, att ränta, som belöper på främmande aktier, får avdragas i den mån den överstiger intäkten av aktierna. > Ett av de huvudskäl, som av 1924 års skatteberedning anfördes för gällande bestämmelse om förbud mot avdrag för på aktieutdelning belöpande gäldränta, nämligen att detta förbud skulle försvåra missbruk i syfte att undkomma avsedd beskattning genom bildande av bulvanbolag o. dyl., torde med beredningens förslag om proportionell skatt å bolagen bortfalla. De antydda missbruken sammanhängde nämligen med det förhållandet, att skatten var lägre vid stort aktiekapital än vid mindre sådant, vilket kunde föranleda varjehanda anordningar från bolagens sida. Då medgivande av fullt gäldränteavdrag måhända kunde, i vad gäldräntan belöper på utdelning från svenska bolag och svenska ekonomiska föreningar, anses såsom en konsekvens av kedjebeskattningens borttagande, har beredningen tagit under omprövning, om det kunde låta sig göra att genomföra dylik frihet. Beredningen har emellertid funnit sig böra avstå från framläggande av förslag härom, framför allt med hänsyn till de följder för kommunalbeskattningens del, som skulle kunna befaras bliva en följd av dylik frihet. Ett bolag skulle nämligen genom bildande av dotterbolag och lämplig fördelning av gäld på dessa bolag kunna åstadkomma ungefär den fördelning på olika kommuner av sin inkomst, som vore från bolagets egen synpunkt förmånligast. Då man nu sökt genom särskilda fördelningsregler och på annat sätt anvisa åt varje kommun just de beskattningsföremål, som man ansett rätteligen vara dit hänförliga, synes det ej lämpligt att genom införande av ett förut ej gällande gäldränteavdrag öppna utväg för en helt annan inkomstfördelning. Att för statsbeskattningen uppställa andra regler än för den kommunala vore uppenbarligen heller ej lämpligt. Det torde även kunna fastslås, att olägenheterna för näringslivet av det gällande förbudet mot gäldränteavdrag ej äro av större betydelse vare sig för statseller kommunalbeskattningens vidkommande, då ett dotterbolag i regel torde ha ungefär samma möjligheter att upptaga lån som moderbolaget självt. Vad angår utdelningar från utländskt bolag, vilka beskattas till en tredjedel, föreslår beredningen i konsekvens härmed, att därå belöpande gäldränta skall få avdragas allenast med det belopp, varmed räntan överstiger två tredjedelar av utdelningen.

158 FJÄRDE

KAPITLET.

Om kupongskatt Den i vårt land förekommande beskattningen av delägare i inhemska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar för inkomst genom utdelning å aktier, lotter eller andelar i nämnda företag samt för förmögenhet, nedlagd i dylika värdehandlingar, inrymmer icke, såsom fallet är i vissa främmande länder, någon skatt vid källan, d. v. s. företagen äro icke skyldiga att vid utdelningens utbetalande innehålla något belopp till gäldande av de skatter, som skola påföras vederbörande delägare för dylik inkomst och förmögenhet. Företagen äro icke heller på annat sätt ansvariga för behöriga gäldandet av delägarnas skatter. Nämnda förhållande har vid olika tillfällen betecknats såsom en brist i vårt beskattningssystem. Man har härvid erinrat om, dels att den företagen ålagda skyldigheten (se 33 § punkten g) taxeringsförordningen) att lämna uppgift om utdelning till delägare endast i otillräcklig mån motsvarar sitt syftemål, dels att några tvångsmedel för uttagande i utlandet av skatter, som påförts i utlandet sig uppehållande skattskyldiga, icke stå till uppbördsmyndigheternas förfogande. Härav har följden blivit, icke blott att personer undgå taxering för dylik inkomst och förmögenhet, utan även att i utlandet sig uppehållande skattskyldiga i många fall kunnat undandraga sig skattebetalning utan att träffas av indrivningsåtgärder. Historik. Ett förslag att avhjälpa berörda brister i beskattnings- och uppbörds1904 års systemet, såvitt angick skattskyldiga i utlandet, framlades redan år förslag. 1904. Ett av särskilda sakkunniga nämnda år upprättat förslag till förordning om skatt av inkomst och förmögenhet m. m. upptog nämligen i 29 § ett stadgande av innehåll, att i fråga om skatt för utlännings utdelning å aktier i svenska aktiebolag och för utlännings i sådana aktier nedlagda förmögenhet vederbörande aktiebolag skulle svara för skattens gäldande, i vilket syfte förslaget även innehöll föreskrifter om vissa tekniska åtgärder för att möjliggöra skattens fördelning, där utlänning hade inkomst från flera aktiebolag eller i flera sådana nedlagd förmögenhet. Förslaget i fråga avstyrktes av kammarrätten, som anförde, att detsamma strede mot den grundsats, som eljest gällde nästan oinskränkt i vår

lagstiftning, att en var skattskyldig själv hade att svara för skattelikviden och att således icke heller husbonde eller arbetsgivare ansvarade för skattelikviden för hos honom anställda personer. Stadgandet bleve dessutom, enligt kammarrättens mening, svårt att tillämpa samt förutsatte väl, att vederbörande aktiebolag tillerkändes laga rätt att söka sitt åter av vederbörande. Förslaget ledde icke till lagstiftning. Frågan återupptogs år 1917 av landskamreraren Otto V. Landén i en av honom den 31 januari 1917 avgiven promemoria angående utlänningars beskattning. I denna promemoria framställdes och motiverades åtskilliga förslag till bestämmelser i syfte att göra beskattningen av här i riket icke mantalsskrivna svenska medborgare och av utlänningar effektiv. Sålunda ifrågasatte Landén i anslutning till nyssnämnda förslag från år 1904, bl. a., införande i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt av ett stadgande, enligt vilket för gäldande av skatt, som bleve påförd här i riket icke mantalsskriven svensk medborgare ävensom utlänning och utländskt bolag för utdelning å aktier i svenskt aktiebolag och å lotter i solidariskt bankbolag ävensom för förmögenhet, som vore nedlagd i sådana aktier och lotter, det skulle åligga bolaget att svara lika med den skattskyldige. Vidare föreslogs, att i förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering skulle införas bestämmelse därom, att i fråga om svensk medborgare, som icke vore i riket mantalsskriven, ävensom utlänning och utländskt bolag, vilka bleve taxerade, bl. a., för inkomst genom utdelning å aktier i svenskt aktiebolag eller å lotter i solidariskt bankbolag eller för i sådana aktier och banklotter nedlagd förmögenhet, skulle iakttagas, att sådana skattskyldiga i inkomstlängden bleve upptagna för sig med anteckning för envar, att taxeringen avsåge här omförmäld inkomst eller förmögenhet, och med uppgift å det bolag, som enligt vederbörande skatteförfattning vore jämte den skattskyldige ansvarigt för skattens gäldande. Bleve skattskyldig, som nyss nämnts, å samma ort taxerad för inkomst från flera inkomstkällor eller för förmögenhet, som vore nedlagd i flera företag, skulle enligt förslaget det belopp, efter vilket skatt beräknades, fördelas å de särskilda poster, som inginge i det enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, efter deras inbördes storlek, varefter skattebeloppen skulle påföras i förhållande därtill. Några motsvarande bestämmelser med avseende å inkomstbevillningen ifrågasattes icke, enär inkomstbevillning då icke utgjordes för utdelning å aktier och banklotter. Förslaget berörde icke heller utdelning å insatser i ekonomiska föreningar, vilket förklaras därav, att dylik utdelning då icke beskattades vare sig statligt eller kommunalt hos medlemmarna. I motiveringen för nyssberörda förslag anförde Landén, efter att hava

160 uppehållit sig vid vissa a n d r a föreslagna åtgärder i syfte a t t giva ökad effekt åt beskattningen av u t l ä n n i n g a r för inkomst genom förvärvsverksamhet i Sverige, följande: »Men härutöver hava föreslagits stadganden, som avse att undanröja ett här ovan icke berört missförhållande, vilket emellertid på senare tid givit anledning till mer och mer berättigade klagomål. Det har nämligen kommit till min kännedom, att utskylder, som påförts i utlandet bosatta personer för inkomst genom utdelning å aktier och banklotter samt för i sådana tillgångar nedlagd förmögenhet, i växande omfattning blivit oguldna på grund av omöjligheten att indriva desamma, där likvid ej frivilligt erlagts. För avhjälpande av detta missförhållande har jag i huvudsak upptagit de bestämmelser, som i samma syfte föreslogos av 1904 års skattesakkunniga och för vilkas innebörd redogörelse lämnats här ovan. Jag har icke ansett alltför stor betydelse böra tillmätas den av kammarrätten emot 1904 års förslag i denna del framhållna synpunkten, att förslaget strede mot den i vår skattelagstiftning nästan oinskränkt gällande principen, att en var skattskyldig själv hade att svara för skattelikviden. Varje reform förutsätter i någon mån ett avvikande från förut gällande principer, och det kan vid införandet av nya bestämmelser, som utvidga gruppen av skattskyldiga, icke undvikas att även införa nya bestämmelser för att möjliggöra en effektiv beskattning av de nytillkomna skattesubjekten. Erfarenheten har visat, att nu gällande bestämmelser om inkomstbeskattning av utlänningar, som äro bosatta utom Sverige, i många fall äro i saknad av effektivitet, i det att påförd skatt i stor omfattning måste avskrivas på grund av omöjligheten att indriva densamma. Ett sådant tillstånd kan givetvis icke få bestå. Den föreslagna utvägen att avhjälpa den anmärkta bristen i lagstiftningen är icke till sin princip främmande för andra länders skattelagstiftning utan tillämpas flerstädes i en eller annan form.» över detta förslag avgåvos u t l å t a n d e n a v överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län ävensom kammarrätten, varjämte handelskammaren i Göteborg och Sveriges allmänna exportförening i samband med y t t r a n d e n över vissa av Landéns övriga förslag uttalade sig även om det ifrågavarande förslaget. Medan n ä m n d a två länsstyrelser icke hade någon erinran a t t framställa mot förslaget, avstyrktes detsamma i de övrigas utlåtanden. Överståthållarämbetet anförde i huvudsak följande: Erfarenheten visade u t a n tvivel, a t t betalning för skatt, som påföres utlänning eller utländskt bolag eller h ä r i riket icke mantalsskriven svensk medborgare för utdelning å aktier i inländskt aktiebolag och å lotter i solidariskt bankbolag ävensom för förmögenhet, som vore nedlagd i sådana aktier eller lotter, ofta nog utebleve, och en förändring härutinnan, om den kunde genomföras u t a n alltför stora svårigheter och olägenheter, måste anses i hög grad önskvärd. Att den i förslaget inslagna vägen icke vore u t a n svårigheter torde emellertid icke k u n n a förnekas. Enligt förslaget skulle bolaget lika med den skattskyldige ansvara för skatten. F ö r a t t u t a n ekonomisk risk kunna göra detta, måste bolaget, därest annan överenskommelse i sådant syfte ej kunde träffas med aktieägaren, v a r a berättigat a t t a v utdelningen innehålla en mot skatten svarande del av ntdel-

161 ningen, en r ä t t , som förslaget dock icke tillerkände bolaget och detsamma u t a n särskilt medgivande icke torde äga. A t t beräkna storleken av det belopp, som borde innehållas, om bolaget finge r ä t t därtill, mötte även vissa svårigheter. Vid den tidpunkt, då utdelningen utfölle, vore åtminstone i allmänhet ä n n u icke definitivt bestämt om den skatt, som skulle utgå. Bolaget torde endast undantagsvis äga kännedom om beloppet av den skattskyldiges hela beskattningsbara inkomst och förmögenhet och kunde således, om skatten vore progressiv, ej beräkna storleken av det belopp, som fölle på aktieägaren. För att v a r a på den säkra sidan måste bolaget, särskilt under förhållanden, som nu vore och väl även någon tid framåt bleve rådande, innehålla en r ä t t hög procent av utdelningen och därefter h a v a besväret med redovisning för det innehållna. Aktieägaren finge omkring ett p a r år a v v a r a denna andel, även om h a n sedermera ej bruste i skattebetalningen. För övrigt kunde bolagen ofta ej veta, å vilka aktier innehållning borde ske. De kände ej, om aktieägarna vore u t l ä n n i n g a r eller eljest icke h ä r mantalsskrivna, och vid tiden för utdelningen här mantalsskrivna svenska medborgare kunde nästkommande taxeringsår hava upphört a t t vara detta. Skulle bolagen ansvara för vissa aktieägares skattelikvid, torde debetsedlar böra tillställas även bolagen och dessa berättigas att överklaga taxering och debitering, vilket finge anses v a r a av särskild betydelse, då dubbeltaxering ägt rum. Vad sålunda sagts om aktiebolagen gällde även bankbolag och i någon m å n även de a n d r a fall, då enligt förslaget medansvarighet skulle äga r u m för gäldandet av a n n a n skatt, ehuru i dessa fall förhållandet kontrahenterna emellan vida lättare syntes kunna utredas. Därest förslaget i denna del vunne godkännande, syntes k u n n a ifrågasättas, om ej ansvaret för skattebetalning borde utsträckas även till kommunalskatt, påförd på grund av bevillning, som i förslaget avsåges. F r å g a torde emellertid vara, om icke åtminstone utlännings skattskyldighet för utdelning å aktier lämpligast kunde ordnas på a n n a n väg ä n den direkta beskattningens, nämligen genom införande av skyldighet för inländskt aktiebolag att vid utbetalande av utdelning till utlänning stämpelbelägga kupongen. H ä r v i d komme visserligen varken större aktieutdelningar a t t drabbas av progressiv skatt eller i aktierna nedlagd förmögenhet att bliva föremål för beskattning, men dessa olägenheter, som i någon m å n kunde utjämnas genom en högre skatteskala, syntes uppvägas därav, att skatten i allmänhet komme att inflyta till statsverket ett och ett halvt å r tidigare än eljest samt att mer eller mindre invecklade och långvar i g a transaktioner icke behövde förekomma mellan bolagen och vissa deras aktieägare. Ordnades skattskyldigheten för utländska aktieägare på detta sätt, syntes nu gällande bestämmelser för i riket icke mantalsskrivna svenska medborgare kunna bibehållas oförändrade, då det torde höra till undantagen, att dessa icke fullgöra sin skyldighet u t i ifrågavarande avseende. H u r u sättet för skattskyldighetens fullgörande än bell — 313580.

162 stämdes, ansåge sig ämbetet böra ifrågasätta införandet i aktiebolagslagen av föreskrift, att utdelning finge utbetalas endast till inregistrerad aktieägare, enär eljest alla stadganden i detta avseende lätt kunde kringgås. Även kammarrätten och handelskammaren i Göteborg gjorde i huvudsak samma erinringar som överståthållarämbetet. Sveriges allmänna exportförening framhöll, att det föreslagna tillvägagångssättet skulle komma att medföra ganska stora olägenheter såväl för bolag som för aktieägare och icke kunde gillas av föreningen. Däremot ifrågasatte föreningen, h u r u v i d a det icke skulle l å t a sig göra a t t belägga utdelningskupongerna med stämpel, som avpassades efter den skatt, som skulle utgå efter fastställd beräkningsgrund. Stämpelavgiften skulle därefter avdragas från utdelningen vid dess utbetalande, och skatten vore därmed betald. Förslaget i fråga blev icke förelagt riksdagen. F r å g a n återupptogs av inkomstskattesakkunniga,1 som i sitt år 1923 avlämnade betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt (Statens off. utredn. 1923: 69) föreslogo intagande i förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt av följande stadgande (27 §): »För nedan angivna fall åligger det den, som verkställer utbetalning till svensk medborgare, som icke är här i riket mantalsskriven, utlänning eller utländskt bolag, att innehålla ett belopp, motsvarande 10 % av vad som skolat utbetalas, samt att till uppbördsmyndigheten i den ort, där den, som verkställt utbetalningen, skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, inbetala det innehållna beloppet. Detta belopp skall användas till gäldande, i den mån det därtill förslår, av den inkomst- och förmögenhetsskatt, som kan komma att påföras den, till vilken utbetalningen skett, med rätt för denne att, om det innehållna beloppet överstiger skattens belopp, utbekomma det överskjutande beloppet i den ordning som är stadgad i fråga om restitution av kronoutskylder. Nu omförmäld skyldighet åligger a) aktiebolag, solidariskt bankbolag och ekonomisk förening: i fråga om utdelning, som sker i förhållande till insatsen; b) huvudredare: i fråga om vinst, som tillkommer någon såsom redare i svenskt fartyg; c) den, som förvärvat rätt att här i riket tillverka viss vara enligt särskilt förfaringssätt eller att försälja viss vara med användande av särskilt varumärke, därest gottgörelsen för rätten står i förhållande till den årliga tillverkningens eller försäljningens omfattning eller till den årliga vinstens belopp eller eljest utgår på sådant sätt, att rättighetens överlåtare blir ekonomiskt intresserad i näring, som för den överlåtna rättighetens utövande bedrives här riket: i fråga om gottgörelse för rättighetens utövande.» Betänkandet gandet. 1

innehåller

följande motivering för det föreslagna stad-

Betänkandet är undertecknat av landskamreraren Otto V. Landén och dåvarande hovrättsrådet, numera regeringsrådet Harald Waller.

163 »Beträffande här föreslagna bestämmelser hänvisa de sakkunniga till en början till de uttalanden, som gjorts i undertecknad Landéns förut åberopade, till Ihefen för finansdepartementet den 31 januari 1917 avgivna V. P. M. berörande ttlännittgars beskattning. Erfarenheten från de senaste åren torde hava ådagalagt, att den redan tidigare påtagliga bristen på effektivitet hos de givna bestämmelserna om utlänningars skattskyldighet, särskilt för utdelningar å aktier i svenska bolag, blivit än mera påtaglig, så att ifrågavarande bestämmelser tendera att bliva endast bestämmelser på papperet utan reell betydelse, ett förhållande, som i längden icke kan undgå att nedsätta landets prestige i utlandet. Det synes därför vara en angelägen sak, att mera effektiva bestämmelser på detta område komma till stånd. Angående de anmärkningar, som på sin tid framställdes mot det Landénska förslaget i denna del av år 1917, hänvisas till en i finansdepartementet gjord sammanfattning av de inkomna yttrandena över förslaget. De sakkunniga hava i anledning av dessa erinringar ansett sig böra undersöka, huruvida det avsedda ändamålet icke kan i huvudsak vinnas på en något annan väg än den av undertecknad Landén förut föreslagna. Förslaget innehåller sålunda bestämmelser om skyldighet i vissa fall för den, som verkställer utbetalning till här i riket icke mantalsskriven svensk medborgare, till utlänning eller till utländskt bolag, att innehålla en fix procent av det belopp, som skolat utbetalas, samt att till vederbörande uppbördsmyndighet i den ort, där den, som verkställt utbetalningen, skall taxeras, inleverera det innehållna beloppet. Procentsatsen för vad som skall innehållas har satts till 10 %, och denna procentsats torde vara tillräcklig för det stora flertalet fall, så mycket mera som procentsatsen räknas på bruttointäkten. Skulle i något fall det innehålla beloppet icke till fullo täcka påförd skatt och det återstående beloppet icke kunna indrivas, torde dock, till följd av de nya bestämmelserna, staten erhålla den största delen av skatten, under det att med nuvarande bestämmelser staten skulle gått helt miste om skatt. Det synes innebära en avsevärd lättnad för den. som gör utbetalningen, att det belopp, för vilket han är skyldig ansvara, bestämmes till en fix procent av det utbetalade, och svårigheten att vid aktieutdelningar kontrollera, huruvida den, som uppbär utdelningen, hör till någon av de angivna kategorierna, torde icke vara allt för stor, då det numera är vanligt att den, som lyfter en utdelning, härvid avlämnar uppgift till ledning vid deklarationen. Vederbörande bolag kan därvid fordra, att uppgiften innehåller en förklaring, huruvida den till utdelning berättigade tillhör någon av de angivna kategorierna. Förslaget i denna del torde nödvändiggöra införande i uppbördsreglementet av bestämmelser rörande behandlingen av belopp, som inbetalats uti den i denna paragraf föreskrivna ordning, men de sakkunniga hava icke haft tillfälle att nu utarbeta förslag till sådana bestämmelser.» Ä m n e t b e r ö r d e s i c k e i p r e s i d e n t e n A l b e r t P e t e r s s o n s å r 1925 a v g i v n a Presidenten Peterssons f ö r s l a g till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e s t a t l i g i n k o m s t - och f ö r m ö g e n h e t s s k a t t förslag. 1927 o c h i c k e h e l l e r i K u n g l . M a j : t s p r o p o s i t i o n e r t i l l 1927 och 1928 å r s r i k s - och 1928 års d a g a r i k o m m u n a l s k a t t e f r å g a n m. fl. d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e b e s k a t t - propositioner i kommunaln i n g s f r å g o r . I p r o p o s i t i o n e n n r 102 t i l l 1927 å r s r i k s d a g e r i n r a d e s e m e l - skattefrågan. l e r t i d o m a t t s k a t t e u p p b ö r d s v ä s e n d e t g j o r t s t i l l f ö r e m å l för s ä r s k i l d u t redning av sakkunniga, tillkallade jämlikt K u n g l . Maj:ts bemyndigande d e n 23 m a j 1924. S i s t n ä m n d a s a k k u n n i g a , 1924 å r s u p p b ö r d s s a k k u n n i g a , a v l ä m n a d e d e n 30 j u n i 1929 s i t t b e t ä n k a n d e a n g å e n d e r a t i o n e l l s k a t t e u p p b ö r d ( S t a t e n s

1924 års s S n n f ^

164 off. u t r e d n . 1929:17). I d e t t a u p p d r o g o s r i k t l i n j e r för e n o m l ä g g n i n g a v u p p b ö r d s - och i n d r i v n i n g s f ö r f a r a n d e t , i n n e b ä r a n d e , bl. a., att d e skattskyldiga skulle förmås att, i n n a n ä n n u skatten genom t a x e r i n g och d e b i t e r i n g b l i v i t t i l l b e l o p p e t b e s t ä m d , f ö r s k o t t s v i s i n b e t a l a l ä m p l i g del a v d e n s a m m a , att d e t s k u l l e å l i g g a a r b e t s g i v a r e och a n d r a , s o m u t b e t a l a a v l ö n i n g s m e d e l t i l l a n s t ä l l d p e r s o n a l , a t t för ä n d a m å l e t i n n e h å l l a v i s s del a v a v l ö n i n g e n o c h till s k a t t e u p p b ö r d s m y n d i g h e t e r n a för v e d e r b ö r a n d e a n s t ä l l d a s r ä k n i n g l e v e r e r a v a d s å l u n d a i n n e h å l l i t s , samt att, s e d a n s k a t t e n b l i v i t t i l l s i f f r a n b e s t ä m d och a n g i v e n å d e b e t s e d e l , m ö j ligen å t e r s t å e n d e o g u l d e t b e l o p p s k u l l e g ä l d a s eller, o m f ö r s k o t t s v i s i n b e talts m e r a ä n skattens belopp, överskottet tillgodoföras den skattskyldige genom a v r ä k n i n g å n ä s t k o m m a n d e å r s s k a t t eller genom u t b e t a l n i n g till h o n o m . B e t r ä f f a n d e u p p b ö r d e n a v s k a t t för u t d e l n i n g å a k t i e r , b a n k l o t t e r o c h f ö r e n i n g s a n d e l a r s a m t för f ö r m ö g e n h e t , n e d l a g d i d y l i k a v ä r d e handlingar, anförde uppbördssakkunniga följande: »I fråga om sådana utom riket sig uppehållande fysiska personer eller sådana utländska juridiska personer, vilkas inkomst härflutit av utdelning å aktier, banklotter eller föreningsandelar, torde någon verkligt effektiv skatteuppbörd icke kunna åvägabringas, med mindre det utdelande företaget göres ansvarigt för skattens behöriga erläggande. Härvid är emellertid att beakta svårigheten att redan vid tidpunkten för utdelningens lyftande bestämma vad som skall behöva innehållas för skatten. Avdrag för ränta å skuld, som vilar å aktierna e t c , är nämligen tillåtet. Vidare äro de skatter, som utgå för dylik inkomst, progressiva, nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. Vid taxeringen till dessa skatter skall hänsyn jämväl tagas till den skattskyldiges förmögenhet. Med nuvarande bestämmelser kan således icke enbart på grund av utdelningens storlek verkställas exakt beräkning av det blivande utskyldsbeloppet. Innehölles skatt efter en procentsats, som bestämdes likformigt för alla skattskyldiga, oavsett utdelningens belopp och utan hänsyn till förefintlig skuldränta, skulle därav otvivelaktigt följa, om denna procentsats sattes för låg, att en rest komme att uppstå. Denna rest skulle icke kunna tvångsvis uttagas hos den skattskyldige, utan erläggandet vara beroende av den skattskyldiges gottfinnande. Sattes åter procentsatsen förhållandevis hög, riskerade man att i många fall bliva nödgad restituera för mycket inbetald skatt. Vilkendera utvägen man än valde, skulle resultatet ur det allmännas synpunkt bliva föga tillfredsställande, och de skattskyldiga skulle otvivelaktigt finna uppbördsmetoden besvärande. Under dylika förhållanden ligger den tanken nära till hands, att ifrågavarande inkomst i stället bör beläggas med en fristående proportionell skatt, som utttages vid källan, det vill säga då utdelningen förfaller till betalning, och att hänsyn till skuldränta eller omkostnader ej må göras. De sakkunniga hava dock ansett sig icke böra närmare ingå på frågan om det närmare utformandet av en sådan skatt, då denna fråga torde ligga vid sidan om de sakkunnigas uppdrag. Därest en dylik lösning anses icke kunna ifrågakomma, torde icke återstå annan utväg än att påbjuda förskotlsavsättningar efter enhetlig procentsats med efterföljande tilläggsbetalning eller restitution i analogi med vad som av de sakkunniga förordas beträffande förskottsavsättningar för skatt av arbetslön. Vid vägande av de med denna metod uppstående olägenheterna mot fördelarna att erhålla åtminstone en betydande del av skattebeloppen, torde fördelarna få anses betyda mest. Vilkendera metoden man än väljer, kan befaras, att, om densamma skall till-

165 lämpas allenast å utlänningar och utländska juridiska personer, det utdelande bolaget endast med svårighet kan avgöra, huruvida den till utdelning berättigade bör drabbas av förfarandet eller ej. Det kan även tänkas, att en utlänning, i syfte att undgå .skatteavsättningen, överläte den utdelningsberättigade kupongen till någon svensk, som sålunda bleve skattskyldig för utdelningen, men icke drabbades av dylikt innehållande av skatt. Även andra utvägar att kringgå bestämmelserna kunna tänkas. Annorlunda ställde sig saken, därest skyldighet ålades utdelande företag att innehålla viss del av utdelningen, oavsett vem den utdelningsberättigade än vore. Då skulle den skattskyldige knappast hava intresse av att anlita någon bulvan för utdelningens lyftande eller genom andra konstgrepp söka undgå att drabbas av förfarandet. Emellertid inställa sig därvid vissa andra svårigheter. Tänker man sig ett för alla lika proportionellt avdrag, som skulle utgöra definitiv skatt beträffande de utländska skattskyldiga men för inländska endast avbetalning å blivande, på grund av taxering beroende utskylder, skulle om procentsatsen sattes förhållandevis hög, avdraget bliva kännbart för sådana skattskyldiga, vilka äro berättigade till mera betydande avdrag från inkomsten för skuldräntor eller i form av ortsavdrag. Sattes åter procentsatsen relativt låg, bleve skattens avkastning beträffande utländska skattskyldiga måhända alltför ringa. Det måste även utfinnas en anordning, varigenom eljest förekommande förskottsavsättningar för skatteändamål jämkades med hänsyn till inflytande förskottsavsättningar på grund av utdelning å aktier etc. Då dessa jämkningar icke kunna tänkas beräknade på förhand, tarvades en individuell prövning för varje gång redovisning skett beträffande medel, som innehållits vid utbetalning av utdelningar. Dylika individuella prövningar skulle otvivelaktigt komplicera det normala uppbördsförfarandet. Det torde dock knappast kunna undvikas, om man överhuvudtaget vill genom innehållande av skatt vid utbetalning av utdelning å aktier el. dyl. vinna garanti för en effektiv skatteuppbörd beträffande utländska skattskyldigas inkomster av ifrågavarande slag. Emellertid torde frågan om innehållande av skatt vid utbetalning av utdelning å aktier etc. äga nära samband med frågan om aktiebolagens beskattning, vilken fråga är föremål för utredning av särskilda sakkunniga. Vid den fortsatta bearbetning av de sakkunnigas förslag, som enligt de meddelade direktiven är förutsatt, torde frågan om aktiebolagens beskattning måhända hava kommit i sådant läge, att möjligheterna av att åstadkomma förskottsavsättning efter antydda riktlinjer lättare kunna bedömas. De sakkunniga få därför, under uttalande av sitt förord åt införandet av en särskild kupongskatt i fråga om utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar, såvitt angår i utlandet bosatta fysiska personer eller utländska juridiska personer, hemställa, att frågan om innehållande av viss del av utdelningen å dylika värdehandlingar jämväl beträffande här i riket bosatta fysiska personer ävensom inländska juridiska personer, blir föremål för ytterligare undersökning i samband med blivande förslag till omläggning av bolagsbeskattningen. Skulle, innan sådan prövning kan äga rum, anses önskvärt att genomföra innehållande av viss del av dylik utdelning för gäldande av utskylder inom ramen av nuvarande beskattningsregler, torde hinder härför icke möta. De individuella jämkningarna av eljest förekommande förskottsavsättningar, som skulle föranledas av en dylik anordning, torde nämligen, ehuru säkerligen ganska omfattande, icke vara så talrika, att uppbördsmyndigheterna skulle vara ur stånd att komma till rätta med desamma.» U p p b ö r d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e och f ö r s l a g h a v a ä n n u i c k e l e t t t i l l lagstiftningsåtgärd.

166 Framställning

Förevarande spörsmål h a r upptagits även av överståthållarämbetet i

9.V O V P F S t l t —

håliarämbetet.

en

den 8 december 1928 avlåten framställning till Kungl. Maj:t, vari anföres: »I 11 § av gällande taxeringsförordning stadgas bl. a. att styrelse för svenskt aktiebolag är i andra fall än då utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till aktien, skyldig att lämna uppgift å delägare, som uppburit utdelning, uppgående till sammanlagt minst 5 kr., samt å utdelningens belopp i den mån1 ägare av aktie är känd för styrelsen. Motsvarande stadgande återfinnes i 33 § av taxeringsförordningen av den 28 september 1928 med i huvudsak endast den ändring att uppgiftsskyldigheten inskränkes till de fall då utdelningen uppgått sammanlagt till minst 10 kr. För att kunna fullgöra denna uppgiftsskyldighet avfordra i allmänhet bolagen den person, till vilken utdelning utbetalas, uppgift å dennes namn och bostadsadress. Någon skyldighet härtill föreligger dock icke och torde särskilt underlåtas, då utbetalningen sker till utländska aktieägare. Men även i fråga om svenska aktieägare har inträffat, att förfrågan i detta avseende avvisats med den förklaring, att det icke vore känt till vilken utdelningen i angivet fall utbetalats. Enligt överståthållarämbetets mening vore mest praktiskt att ordna skattskyldigheten för aktieutdelning genom införande av en kupongskatt såsom lärer hava skett i flera andra land, och har starka sympatier för en sådan anordning uttalats från ledande håll i ett av de bolag, som har en betydande del av sina aktier placerade i utlandet. Anses detta emellertid icke böra ske, tillåter ämbetet sig i underdånighet föreslå, att stadgande införes om skyldighet att avfordra den, till vilken utdelning från aktiebolag utbetalas, uppgift om namn och bostadsadress eller med andra ord att den praxis, som enligt vad ovan sagts i allmänhet följes, måtte lagfästas.»

Främmande I åtskilliga främmande länder finnas bestämmelser meddelade, vilka lagstiftning. ä r Q agnade a t t åvägabringa effektiv beskattning av utdelning å inhemska aktier och likställda värdehandlingar. I Norge, varest delägare i aktiebolag erlägga skatt för aktieutdelning allenast till staten men ej till kommunerna, regleras denna beskattning i lag av den 13 juli 1921 innehållande bestämmelser om uttaxering av skatt till staten på inkomst och förmögenhet (med senare utfärdade tillläggslagar). Till den inkomst, som är underkastad kommunal beskattning enligt de allmänna skattelagarna för landsbygden och städerna den 18 augusti 1911, lägges inkomst genom utdelning (»utbytte og renter») av aktier (lotter) i aktiebolag och därmed likställda sammanslutningar, och vid uppskattningen av förmögenhet medräknas aktier (lotter) i nämnda bolag och sammanslutningar. Deklarationsskyldighet åligger delä g a r e i n ä m n d a företag, dock att i § 5 av lagen omförmälda, i utlandet bosatta delägare äro befriade från dylik uppgiftsskyldighet. I n ä m n d a § 5 regleras beskattningen av i utlandet bosatta aktie-(lott-)ägare. Samtliga dylika delägare i ett bolag beskattas i en summa i den kommun, varest kontoret finnes eller styrelsen har sitt säte, efter skattesatser, som årligen fastställas av stortinget. Dock taxeras sådan aktieägare särskilt för sig, om han därom framställer begäran hos taxeringsmyndigheten

167 och i deklaration lämnar alla därför erforderliga uppgifter. Är aktieägaren skattskyldig i flera distrikt, taxeras hans sammanlagda inkomst och förmögenhet i det distrikt, där inkomsten är störst. För dylik individuell taxering förutsattes dock, att den skattskyldiges aktier äro ställda till viss man. 1 Eätt att göra avdrag för på aktieutdelning belöpande gäldränta eller för gäld, som häftar vid förmögenhet i aktier, tillkommer allenast sådan i utlandet bosatt skattskyldig, som är norsk medborgare. Enligt samma § 5 har aktiebolag eller därmed likställd sammanslutning skyldighet att ansvara för gäldandet av skatt, som åsättes i utlandet bosatta aktie-(lott-)ägare. Bolaget kan, när det har betalt skatten, kräva, att dess utlägg ersattes av den skattskyldige, och bolaget äger hålla inne eller avkorta detsamma från vilket som helst belopp, som bolaget är skyldigt den skattskyldige. Bolaget är också berättigat att vid utdelningens utbetalande hålla inne erforderligt belopp till gäldande av skatt, som redan blivit påförd eller kan antagas bliva påförd för förmögenhet i eller inkomst av vederbörande aktier för det inkomstår, då utdelningen sker, eller för tidigare år. Skall belopp innehållas för gäldande av ännu icke debiterad skatt, beräknas beloppet med ledning av senast gällande skattesatser för i utlandet boende aktieägare, som taxeras i en summa, och bolaget är i dylikt fall förpliktat att gottgöra aktieägaren ränta å det innehållna beloppet efter 5 % för år till skattens förfallodag. I § 6 av lagen äro bestämmelser meddelade om skyldighet för bolagen att lämna specificerade uppgifter till ledning för taxeringen, upptagande bl. a. varje aktieägares namn och skattekommun, antalet honom tillhöriga aktier och vad som tillfallit honom i utdelning från bolaget under sistförflutet år m. m. För aktieägare, som äro bosatta i utlandet, avlämnas en särskild, summarisk uppgift. Skattesatsen för i utlandet bosatta aktieägare var för senaste budgetår 1 juli 1930—30 juni 193P 20 % av inkomstens antagna belopp, varemot nämnda aktieägare icke hade att utgöra förmögenhetsskatt för sina aktier. I Finland är utdelning å inhemska aktier underkastad såväl statlig som kommunal beskattning, vare sig aktieägaren är inlänning eller utlänning. Endast såvitt angår den statliga beskattningen finnas bestämmelser om bolagets ansvarighet för delägarnas skatter. I sådant avseende gäller för närvarande en lag av den 2 januari 1926 angående innehållande av inkomst- och förmögenhetsskatt vid erläggande av dividend, genom vilken 1 Genom lag den 28 juli 1921 om ändringar i aktielagarna har stadgats, att alla aktier skola vara ställda till viss man och att äldre aktier lydande på innehavaren skola utbytas mot namnaktier. Dock kan Konungen fritaga ett bolag tillsvidare från skyldigheten att utbyta innehavareaktier, som tillhöra personer bosatta i utlandet eller utländska bolag. 2 Enligt Kungl. kung. den 6 juni 1930.

168 därförut gällande lag den 30 december 1920 om ränte- och dividendskatt, som av utlänning bör erläggas, upphävts i fråga om den för dividend utgående skatten. Enligt nämnda lag den 2 januari 1926 skall, när aktiebolag utbetalar eller gottskriver dividend, detta av dividenden innehålla 8 % såsom avbetalning å inkomst- och förmögenhetsskatt för den, som dividenden tillfaller, samt därom till den utdelningsberättigade utfärda bevis. Det innehållna beloppet räknas aktieägaren tillgodo vid erläggandet av skatten för det år, varunder innehållandet ägt rum. Har sålunda innehållits mera än vad aktieägaren har att erlägga i inkomst- och förmögenhetsskatt för året, äger aktieägaren att efter rekvisition återbekomma överskottet. Vid lagens tillämpning skola vissa av statsrådet den 8 januari 1926 meddelade verkställighetsföreskrifter iakttagas. Enligt dessa skall innehållande icke äga rum från dividend å sådan aktie, som äges av staten eller någon dess inrättning, kommun eller församling, och ej heller från dividend å aktie, vars ägare är sådan sammanslutning, anstalt eller stiftelse, som på grund av 6 § i lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt vid senaste taxering icke blivit beskattad, om häröver till den som utbetalar dividenden lämnas bevis, utfärdat å beskattningsnämndens vägnar. Innehållna belopp skola för varje halvår inom en månad efter halvårets utgång inlevereras till lantränteriet i det län, där bolaget har sin hemort. Tillika skall lämnas uppgift över aktieägare, för vilka skatt icke innehållits, samt över beloppen av till dem utbetalda dividender, med bifogande av de å beskattningsnämndernas vägnar utfärdade bevis angående skattefrihet. Därjämte gälla bestämmelser om insändande till landskontoret av handlingar till upplysning angående innehållet i bolagets beslut om utdelning, angående antalet utdelningsberättigade aktier och vad i utdelning belöper på varje aktie samt angående dagen, från vilken dividend begynt utbetalas. Dessa handlingar skola sedermera granskas av ordföranden i beskattningsnämnden å bolagets hemort. Skattskyldig, som önskar räkna sig till godo vad av dividend innehållits, bör till sin skattedeklaration foga det för honom utfärdade beviset angående innehållandet. Det innehållna beloppet tillgodoföres honom i debetsedeln. Restitution av för mycket innehållet belopp erhålles i regel vid skatteuppbörden och i stad jämväl i annan ordning. Under vissa förutsättningar kan restitution även dessförinnan erhållas å landskontoret i länet. I Tyskland finnas bestämmelser om skatteavdrag från aktieutdelningar meddelade i Einkommensteuergesetz och Körperschaftsteuergesetz den 10 augusti 1925 med däri sedermera gjorda ändringar, kompletterade med verkställighetsföreskrifter av den 8 maj 1926. Dessa bestämmelser, vilka avse även annan kapitalinkomst än aktieutdelning, såsom ränta å

169 obligationer m. ni., innehålla, såvitt n u är av intresse, i huvudsak följande. Varje bolag, som verkställer utdelning, ä r skyldigt att såsom avbetalning å skatt, som skall påföras aktieägaren, innehålla 10 % av utdelningens fulla belopp u t a n att d ä r v i d får göras avdrag för utdelningen åvilande gäldränta, omkostnader eller skatt. Det innehållna beloppet skall inlevereras till bolagets vederbörande skattemyndighet (Finanzamt) inom en vecka efter utdelningens förfallodag, även för det fall att utdelningen icke blivit lyftad. H a r bolaget gentemot delägare, som har bostad, säte eller ort för ledningen inom riket, förbundit sig att av egna medel gälda skatten, anses även skatten såsom utdelning, och i sådant fall skall därför skatten beräknas till 11"n % eller V» av det till delägaren i verkligheten utbetalta beloppet. H a r dylik utfästelse gjorts till delägare, som icke h a r bostad, säte eller ort för ledningen inom riket, beräknas avdraget däremot, såsom om dylik utfästelse ej skett, d. v. s. avdraget sker med 1 /io av det i verkligheten utbetalta beloppet. Skatt innehålles icke för utdelning å aktier, som det utdelande bolaget självt äger (t. ex. inlösta aktier). E t t bolag ä r icke heller skyldigt innehålla skatt för utdelning, som tillfaller ett annat bolag, därest det senare bolaget sedan beskattningsperiodens början äger minst en fjärdedel av det utdelande bolagets grundeller stamkapital eller, om dylikt kapital ej finnes, minst en fjärdedel av dess förmögenhet, och ej heller för utdelning, som tillfaller riket, delstaterna eller kommunerna, därest dessa äga minst en fjärdedel av bolagets på n ä m n d a sätt bestämda kapital eller förmögenhet. De skattebelopp, som enligt det ovan sagda skola innehållas, gå i allmänhet i avräkning på de skatter, som på grund av taxering enligt ifrågavarande skattelagar påföras vederbörande skattskyldiga j ä m v ä l för annan inkomst än kapitalinkomst. I vissa fall komma dock skatteavdragen för kapitalinkomst att avse allenast dylik inkomst och bliva definitiva, varigenom samma resultat ernås som vid en självständig kupongskatt. Detta inträffar, då taxering ej äger rum för kapitalinkomsten i fråga och då restitution ej är medgiven. Kapitalinkomst taxeras endast om den skattskyldiges sammanlagda intäkter av arbetslön och kapitalinkomst efter vederbörliga a v d r a g (steuerfreier Lohnbetrag, Werbungskosten und Sonderleistungen) men före familjeavdragen u p p g å till minst 8 000 riksmark. Restitution av skattebelopp, som innehållits från aktieutdelning, kan äga r u m endast till i Tyskland bosatta fysiska personer och vissa juridiska personer, såsom fromma stiftelser o. dyl. Därvid förutsattes emellertid beträffande fysisk person, att hans sammanlagda årsinkomster icke överstiga 1300 riksmark och a t t det för honom innehållna skattebeloppet överstiger 5 r i k s m a r k i kvartalet, samt beträffande juridisk person, att det innehållna beloppet överstiger 10 riksmark i kvartalet.

170 Under det att, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, i Norge, Finland och Tyskland bestämmelserna om innehållande a v skatt för aktieutdelning i huvudsak avse säkerställandet av betalningen av skatt, fallande inom den allmänna inkomstskattens ram, är i Belgien, Frankrike och Schweiz förhållandet ett annat. Där skola bolagen innehålla och till staten inleverera vissa procent av verkställd aktieutdelning såsom en mer eller mindre fristående kupongskatt, i Belgien 22 %, i F r a n k rike 18 % och i Schweiz 3 % av utdelningens belopp. I Schweiz ingår nämnda kupongskatt till förbundet, varemot de särskilda kantonerna icke u p p t a g a någon kupongskatt. Beredningen. Av det förut anförda framgår, att bestämmelserna i v å r t land angåHuvuddragen ende beskattning för inkomst genom utdelning å aktier m. m. icke äro av orsaget. e f f e ^ j v a o c n a ^ lagstiftningens brister h ä r u t i n n a n äro särskilt framträdande beträffande i utlandet bosatta ägare av svenska aktier. U t a n medverkan av de utdelande företagen torde det icke vara möjligt a t t vinna säkerhet för att skatt för aktieutdelning verkligen kommer a t t behörigen utgöras av samtliga vederbörande. De av 1904 års sakkunniga och av Landén föreslagna bestämmelserna i dylikt syfte hava emellertid mötts av så v ä g a n d e invändningar, att en lösning a v frågan efter de av dem anvisade linjerna torde v a r a utesluten. Icke heller det av inkomstskattesakkunniga år 1923 framlagda förslaget i ämnet k a n av beredningen biträdas. Sistnämnda förslag förutsätter nämligen, att företagen äro i tillfälle att vid utbetalning av utdelning bedöma, huruvida emottagaren ä r h ä r i riket icke mantalsskriven medborgare, utlänning eller utländskt bolag, men en dylik prövning måste uppenbarligen i många fall bliva mycket svår att verkställa. Att därvid u t g å enbart från uppgifterna i aktieboken k a n i regel icke v a r a tillräckligt. Äro aktierna ställda till innehavaren eller hava de, ehuru ställda till viss man, försetts med blancoöverlåtelse och gå i sådant skick allmänt i handel, torde vederbörande bolag i regel icke v a r a i stånd att uppgiva aktieägarnas n a m n och hemvist. Icke ens för det fall, att på grund av lag eller bolagsordning utdelning icke får uppbäras av annan ä n den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt till aktien, torde aktieboken innehålla alla för prövningen erforderliga uppgifter; någon skyldighet att anteckna aktieägarens mantalsskrivningsort och nationalitet är nämligen icke i lag föreskriven, och förändringar i dessa avseenden behöva icke ens bringas till bolagets kännedom. Att genom lagstiftning åvägabringa nödig g a r a n t i för att riktiga dylika uppgifter alltid föreligga torde knappast v a r a möjligt. I de fall, då aktierna äro försedda med utdelningskuponger, torde också, såvida icke annat uttryckligen föreskrivits, innehavet av en utdelningsberättigad kupong i och för sig innefatta tillräcklig legitimation för utdelningens lyftande. Skattskyldighet för aktieutdelning

171 åligger emellertid i regel aktieägaren och endast undantagsvis kuponginnehavaren, då denne är en annan än aktieägaren. Anförda omständigheter h a v a icke av inkomstskattesakkunniga lämnats obeaktade. De hava nämligen för genomförandet av sitt förslag förutsatt, att envar, som lyfter aktieutdelning, därvid skall avlämna uppgift till bolaget om de förhållanden, som äro av betydelse för bolaget att k ä n n a i och för ifrågav a r a n d e prövning. Men något förslag att lagfästa dylik uppgiftsskyldighet för den, som lyfter utdelning, har icke framlagts av inkomstskattesakkunniga, och beredningen betvivlar möjligheten a t t i praktiken genomföra en lagstiftning i sådan riktning, vilken för övrigt föga skulle motsvara affärslivets behov av rörelsefrihet i fråga om dispositionen av utdelningskuponger. I det fall att en utdelningskupong gått genom flera händer, i n n a n den presenteras för vederbörande bolag till inlösen, skulle det ock mången gång v a r a förenat med svårighet för den siste innehavaren att l ä m n a uppgift om aktieägarens namn, mantalsskrivningsort och nationalitet. Enligt beredningens tanke torde det heller icke kunn a sättas i fråga att införa föreskrift om att alla aktier skola v a r a ställda till viss man och att utdelning må utbetalas endast till behörigen registrerad aktieägare. Men även om så vore, att anordningar kunde träffas, varigenom det utdelande bolaget vore i tillfälle pröva, huruvida i varje särskilt fallskyldighet för bolaget a t t innehålla skatt för utdelning förefinnes eller ej, och om det tillika vore möjligt att med nuvarande uppbördsförfarande u t a n större omgång ordna uppbördsmyndigheternas bokföring av inkommande dylika skattemedel, så att de med säkerhet bleve vederbörande aktieägare gottgjorda, skulle ändock kvarstå de anmärkningar, som enligt det förut anförda riktats mot metoden att individuellt taxera i utlandet bosatta skattskyldiga och beräkna deras skatt efter progressiva skalor. H ä r v i d må först erinras om, a t t enligt inkomstskattesakkunnigas berörda förslag vad som för aktieutdelningen innehållits såsom skatt skulle gå i avräkning endast å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten men icke å den kommunala progressivskatt och utjämningsskatt, som tilläventyrs skulle påföras den skattskyldige. Förslaget innebär således icke någon ökad säkerhet för behöriga gäldandet även av dessa skatter, och de skulle således alltfort komma att uppbäras i nuvarande föga effektiva och för de skattskyldiga besvärande ordning. Icke heller beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten innebär förslaget ett under alla förhållanden avslutat skattläggningsoch uppbördsförfarande. Stundom skulle det innehållna beloppet befinnas otillräckligt och felande skattebelopp förty böra i hittillsvarande ordning avkrävas den skattskyldige med d ä r a v föranledda olägenheter såväl för honom som för det allmänna. Befunnes åter det innehållna beloppet överstiga den på grund av taxeringen u t r ä k n a d e skatten, skulle restitution av överskottet äga rum till icke mindre besvär för båda parterna.

172 Då sålunda v ä g a n d e skäl föreligga mot inkomstskattesakkunnigas ifrågavarande förslag, har beredningen funnit sig böra undersöka, huruvida det ä r möjligt a t t åstadkomma en anordning för effektiv beskattning av utdelning å aktier och liknande andelsbevis av beskaffenhet, att den skulle gå fri från a n m ä r k n i n g a r av sådant slag som de n u anförda. Det av 1924 å r s uppbördssakkunniga upptagna förslaget att belägga alla aktieutdelningar med en för alla skattskyldiga lika stor kupongskatt, som för utländska skattskyldiga skulle vara definitiv och alltså onödiggöra efterföljande taxering och uppbörd, resp. restitution, medan skatten för inländska skattskyldiga skulle gå i avräkning å blivande på taxering beroende skatt, har därvid befunnits v a r a förtjänt av n ä r m a r e övervägande. H ä r v i d har emellertid framstått såsom en förutsättning, att de kommunala skatterna lämnas u r räkningen. Anledningen härtill är icke blott angelägenheten att vederbörande företag vid kupongskattens innehållande må kunna behandla inländska och utländska aktieägare lika u t a n även svårigheten för a t t icke säga omöjligheten att vid tiden för utdelningens utbetalning avgöra, vilken k o m m u n är r ä t t beskattningsort för den kommunala inkomstskatten. H ä r t i l l kommer, a t t redovisningen till vederbörande kommun a v dess andel i en kupongskatt, som skulle avräknas å den kommunala inkomstskatten, otvivelaktigt skulle erbjuda mycket arbete. Beredningen h a r därför ansett övervägandena böra begränsas till frågan om lämpligheten och möjligheten av a t t genomföra en statlig kupongskatt å utdeln i n g a r å aktier och liknande andelsbevis. Såsom önskemål torde böra uppställas, att formerna för kupongskattens u t t a g a n d e och a v r ä k n a n d e å inkomst- och förmögenhetsskatten gör a s enkla och att restitution av kupongskatt såvitt möjligt undvikes eller i varje fall tillätes endast i begränsad utsträckning. Beredningen h a r ägnat denna fråga ingående undersökning och efter prövning av olika uppslag stannat för en anordning efter nedan anförda huvudgrunder, vilka n ä r m a r e utformats i beredningens förslag till förordning om kupongskatt. Då svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag verkställer utdelning å aktier eller lotter, skall det åligga bolaget a t t av utdelningen innehålla och till staten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt erlägga viss procent av utdelningens belopp. Skatt, som skall sålunda erläggas, benämnes kupongskatt. Bolagets styrelse skall inom viss kort tid, förslagsvis sist å fjortonde dagen efter den, då utdelningen blivit tillgänglig a t t lyfta, lämna Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket styrelsen har sitt säte, underrättelse om vad beslutet om utdelning innehåller och tillika inbetala kupongskattens belopp i dess helhet, u t a n hänsyn till om utdelningen inom nämnda tid blivit lyftad eller icke. Försumlighet a t t inom föreskriven tid inbetala kupongskatt skall föranleda skyldighet för bolaget att erlägga dröjsmålsränta

av sådan storlek, att bolaget i eget intresse måste finna angeläget att icke försumma den rättidiga inbetalningen. För rättande av försummelse från bolagets styrelse vid fullgörandet av dess skyldigheter i angivna hänseenden skall Kungl. Maj:ts befallningshavande äga förelägga styrelsen lämpligt vite. Befallningshavanden skall därjämte äga att förordna om tvångsvis uttagande av resterande kupongskatt hos bolaget. När utdelningen lyftes, skall mottagaren erhålla ett bevis av styrelsen om den på utdelningen belöpande kupongskatten. Har utdelningen tillfallit en person, som icke är bosatt i Sverige och som icke heller stadigvarande vistas härstädes, eller har utdelningen tillfallit utländskt bolag, skall någon taxering för inkomst genom utdelningen icke äga rum, utan den innehållna kupongskatten skall i sådant fall utgöra den enda skatt, som här i riket drabbar utdelningen. För övriga mottagare av utdelning skall däremot taxering i vanlig ordning verkställas, i den mån skattskyldighet för utdelningen föreligger. För dessa skattskyldiga skall kupongskatten avräknas å den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av taxeringen påföres. Att på ett samtidigt enkelt och betryggande sätt anordna dylik avräkning har befunnits vara förenat med vissa svårigheter. Skulle, såsom i Finland gäller, det ankomma på den skattskyldige att i deklaration eller vid skatteuppbörden påkalla sådan avräkning, kan befaras, att härav skulle uppkomma åtskilliga svårigheter för såväl den skattskyldige som myndigheterna. Särskilt vad angår landsbygden skulle, vid det förhållande att uppbörden äger rum genom postverkets försorg, det knappast vara möjligt att vid uppbördstillfället verkställa en sådan avräkning. Och det torde vara förenat med en viss risk för att det utfärdade beviset om kupongskattens innehållande komme på villovägar, därest det skulle krävas, att det bifogas deklarationen. Beredningen har därför stannat vid att föreslå den anordningen, att det skall åligga taxeringsmyndigheten att alltid, när skattskyldig taxeras för aktieutdelning, för vilken kupongskatt författningsenligt skall utgöras, verkställa anteckning uti inkomstlängden om den på utdelningen belöpande kupongskatten, utan att det utfärdade beviset behöver vara företett. Beredningen har härvid ansett sig kunna förutsätta såsom nästan undantagslös regel, att kupongskatten i fråga skall hava influtit i kronans kassa vid tiden för taxeringen. De tvångsmedel, som stå till Kungl. Maj:ts befallningshavandes förfogande för framtvingande av behörig leverans av kupongskatt, torde nämligen vara så effektiva, att risken för underlåten leverans av kupongskatt är synnerligen ringa. Det är vid riktig tillämpning av föreskrifterna endast för det fall att vederbörande bolag, sedan det beslutat utdelning, men innan kupongskatten hunnit levereras, blir insolvent, som dylik risk kan tänkas föreligga, men ett dylikt fall torde vara så sällsynt, att man icke behöver räkna med detsamma. För övrigt må erinras om att det allmänna å ett annat område, där

174 betydligt större risk för insolvens hos den, som förmedlar u t t a g a n d e av skatt, förefinnes, nämligen vid införselförfarandet, ansett sig böra bära denna risk. Blir en arbetsgivare, som p å grund av införselbeslut för en hos honom anställd person innehållit något belopp ur dennes avlöning såsom skatt, oförmögen att leverera det innehållna beloppet till utmätningsmannen, anses nämligen skatten ändock v a r a behörigen erlagd a v den skattskyldige. Samma betraktelsesätt torde med visst fog k u n n a anläggas på förevarande spörsmål. E t t särskilt skäl för att anteckning om erlagd kupongskatt göres, även om y r k a n d e därom icke framställts av den skattskyldige, utgör dessutom den omständigheten, att taxering för inkomst av aktieutdelning ofta påföres med stöd av till taxeringsmyndigheten avlämnad uppgift från vederbörande bolag u t a n att utdelningen deklarerats av den skattskyldige. Även i dylikt fall synes den skattskyldige redan vid taxeringen böra bliva tillgodoräknad den för utdelningen erlagda kupongskatten. Är utdelningens mottagare sådant bolag eller sådan ekonomisk förening, som på grund av stadgad frihet från s. k. kedjebeskattning icke skall utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för aktieutdelning, skall kupongskatt ändock innehållas för utdelningen. I dylikt fall kommer kupongskatten att tillgodoräknas utdelningens mottagare såsom avbetalning å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som för a n n a n inkomst påföres mottagaren, och förslaget innefattar därför föreskrift, a t t även för sådan skattskyldig anteckning i inkomstlängden skall göras om kupongskattens belopp. Härför förutsattes, att uppgift om utdelningen lämnas till taxeringsmyndigheten. Föreskrifter härom i taxeringsförordningen föreslås. E n särskild fråga är, huruvida besvär över verkställd eller underlåten anteckning u t i inkomstlängden om erlagd kupongskatt bör få anföras i den för överklagande av taxering eller för överklagande av debitering stadgade ordning. Eftersom anteckningen skall ske i samband med taxeringen, torde i fråga om dylika besvär böra gälla detsamma som ä r föreskrivet beträffande klagan över taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av uppenbart förbiseende blivit felaktig. Härigenom kommer besvärstiden a t t löpa för den skattskyldige såsom för debiteringsbesvär till n a t t och å r efter det utskylderna avfordrats honom och för landskamreraren till utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Att i s å d a n a fall, då utdelningens mottagare på g r u n d av föreskrifterna i 7 § a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ä r frikallad från skyldighet a t t u t g ö r a skatt för utdelningen, under alla omständigheter k r ä v a uttagande a v kupongskatt för s a m m a utdelning, vilken kupongskatt senare måste restitueras till utdelningens mottagare, synes innebära en föga lämplig anordning. Den skulle k u n n a anses ofrånkomlig, om så vore, att det utdelande bolaget saknade möjlig-

het att pröva förefintligheten av det förhållande, som konstituerar friheten från skattskyldighet, eller därest anordningen utgjorde en förutsättning för kontrollen därå, att bolaget fullgör sina skyldigheter med avseende å uppbörden av kupongskatten. Merendels torde så icke vara förhållandet. Beredningen har därför funnit möjlighet böra öppnas för frikallande från skyldighet att innehålla kupongskatt beträffande utdelning, som tillfallit skattskyldiga, som avses i nämnda moment av 7 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Då emellertid för medgivande av dylik befrielse torde erfordras vissa föreskrifter till ledning för det utdelande bolagets bedömande, huruvida förutsättningarna för skattefrihet enligt berörda 7 § föreligga, samt till vinnande av nödig kontroll vid redovisningen av kupongskatt, torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela föreskrift i vad mån och under vilka förutsättningar befrielse från skyldigheten att innehålla och inbetala kupongskatt må medgivas, såvitt angår utdelning till förevarande grupper av skattskyldiga. Till underlättande av det utdelande företagets prövning, huruvida frihet från skattskyldighet kan grundas å 7 § e) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skulle för sådana fall, då anledning till tvekan kan finnas, kunna föreskrivas, att såsom tillfyllestgörande utredning må godtagas av behörig person, t. ex. landskamrerare, utfärdat intyg om att mottagaren vid senaste taxering ansetts hänförlig till nämnda författningsrum. Det torde icke vara behövligt att i förevarande sammanhang utförligare behandla frågan om vad som bör fordras för tillgodonjutande av dylik befrielse. Såsom framhållits innebär beredningens förslag, att kupongskatten Restitution av skall vara definitiv, då utdelningen tillfallit fysisk person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, eller utländsk juridisk person, varemot i övriga fall kupongskatten skall avräknas å den inkomst- och förmögenhetsskatt, som utdelningens mottagare har att utgöra för det beskattningsår, under vilket utdelningen blivit tillgänglig att lyfta. Av den lämnade redogörelsen har även framgått dels i vilken ordning erlagd kupongskatt avräknas vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och dels på vad sätt vissa mottagare av utdelning, vilka äro frikallade från skattskyldighet för inkomst genom utdelning, kunna undgå kupongskatt för dylik utdelning. Det kommer emellertid att inträffa, att för vissa till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattskyldiga mottagare av utdelning den erlagda kupongskatten uppgått till större belopp än den inkomst- och förmögenhetsskatt, som vederbörande mottagare i vanlig ordning skolat utgöra för beskattningsåret i fråga. Ävenledes har man att räkna med, att skattskyldiga, som på grund av bestämmelserna i 7 § a), c), d) eller e) förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt äro frikallade från skattskyldighet för inkomst genom utdelning, fått vidkännas avdrag för kupongskatt. Med anled-

176 ning h ä r a v uppstår fråga, huruvida i dylika fall för mycket erlagd kupongskatt bör restitueras till utdelningens mottagare. Olika synpunkter k u n n a läggas å denna fråga. Å ena sidan k a n göras gällande, att förfarandet skulle v i n n a avsevärt i enkelhet och säkerhet, om kupongskatt aldrig finge restitueras. I n g a farhågor skulle d å behöva uppstå för att den vissa aktieägare medgivna friheten från skyldighet att erlägga skatt för inkomst genom aktieutdelning skulle missbrukas genom överlåtelse av aktiekupongerna eller på ann a t sätt. Man undginge även det avsevärda arbete med restitution av kupongskatt, som i annan händelse komme att åsamkas vederbörande statsmyndigheter. Överhuvud vore av vikt att tillse, att de obestridliga fördelarna av en kupongskatt icke i väsentlig grad neutraliserades genom ett omfattande och kostsamt restitutionsförfarande. F ö r de skattd r a g a n d e skulle ett förbud mot restitution troligen icke heller framstå såsom en obillighet, enär skatten i sådan händelse komme att betraktas såsom en speciell skatt, med vilken finge räknas vid valet av kapitalplacering i aktier. Ä andra sidan kunna åtskilliga skäl anföras för medgivande av r ä t t till restitution. Först må framhållas, att vid kupongskattens uttagande h ä n s y n icke fästes vid gäldränta eller a n d r a omkostnader, som vidlåda utdelningen. Denna omständighet skulle, om restitution ej vore möjlig, nödvändiggöra, att skattesatsen för kupongskatten sattes lägre än eljest kunde ifrågakomma, på det att icke kupongskatten i fall av mera betydande gäldränta eller a n d r a omkostnader skulle verka obillig. Därmed vore värdet av kupongskatten betydligt försvagat. Medgåves däremot restitution, skulle skattesatsen kunna bestämmas u t a n h ä n s y n till om aktieägarna vore skuldsatta eller icke och alltså k u n n a sättas högre än eljest. Över huvud synes det nödvändigt att medgiva r ä t t till restitution, om beskattningen skall kunna mera noggrant anpassas efter den enskilde aktieägarens skatteförmåga. H ä r v i d må erinras om den verkan, ortsavdragen medföra. Denna verkan skulle upphävas i icke få fall — m å n g a för visso ganska ömmande — om kupongskatt ej finge restitueras. Särskilt bekymmersamt skulle förhållandet bliva för sådana personer, som för sin försörjning vore beroende av avkastningen u t a v en mindre aktieförmögenhet. De skulle finna sin skattebörda väsentligen ökad och måhända nödgas välja a n n a n placering av förmögenheten. F ö r b u d mot restitution a v kupongskatt skulle a v n u antydda anledning a r k u n n a leda till avoghet mot kapitalinvestering i aktier. Slutligen synes det föga tilltalande, om sådana subjekt, som av särskild anledning ansetts böra v a r a frikallade från beskattning till staten för aktieutdelning, dock skulle bliva skyldiga att vidkännas kupongskatt. Efter övervägande av de andragna skälen för och emot restitution av kupongskatt har beredningen ansett sig böra förorda medgivande av restitution i vissa fall, där särskilt obilliga verkningar skulle inträffa, så-

177 vida kupongskatt icke finge restitueras. R ä t t till restitution synes först och främst böra tillerkännas s å d a n a fysiska eller juridiska personer, vilka j ä m l i k t 7 § a), c), d), e) eller g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke äro skattskyldiga för inkomst genom utdelning, för vilken utgöres kupongskatt. Vidare torde restitution böra medgivas sådana här i riket obegränsat skattskyldiga fysiska personer, som för taxeringsåret näst efter det beskattningsår, under vilket kupongskatten utgått, a n t i n g e n icke t a x e r a t s till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt — vare sig detta berott på a t t det beräknade taxerade beloppet icke uppnått det stadgade minimibeloppet 600 kr. eller anledningen v a r i t den, a t t efter medgivna skattefria a v d r a g beskattningsbart belopp icke f ö r e f u n n i t s — eller ock påförts dylik skatt för ett taxerat belopp, ej överstigande 2 000 kr. Däremot synes tillräcklig anledning att medgiva restitution åt fysiska personer, som taxerats för högre belopp, eller åt a n d r a juridiska personer än nyss nämnts icke förefinnas. Då det a v praktiska skäl är oundgängligen nödvändigt a t t förebygga restitution av småbelopp — kostnaderna för restitutionen skulle eljest mången gång överstiga det restituerade beloppet — h a r beredningen såsom förutsättning för erhållande av restitution dessutom uppställt det villkor, att det till restitution ifrågasatta beloppet skall uppgå till minst tjugufem kronor för det beskattningsår, varom fråga är. Stadganden härom ävensom n ä r m a r e föreskrifter angående förfarandet återfinnas i 8 och 9 §§ av förslaget till förordning om kupongskatt. I 10 § av författningsförslaget har meddelats föreskrift om att stadganj ^ då dena i 7—9 §§, vilka handla om kupongskattens a v r ä k n a n d e å den in- kupongägaren komst- och förmögenhetsskatt, som i vanlig ordning påföres mottagare av av aktien. utdelning, samt om restitution av kupongskatt, icke skola hava avseende å sådana mottagare av utdelning, som förvärvat rätten till utdelning u t a n samband med förvärv av själva aktien eller banklotten. Denna bestämmelse som sammanhänger med de av beredningen i 38 § kommunalskattelagen med tillhörande anvisningar föreslagna stadgandena om vem skattskyldighet för utdelningen åligger, d å kupongen äges av a n n a n än aktiens eller banklottens innehavare, förhindrar, a t t uppköpare av utdelningskuponger, ehuru icke skattskyldig för utdelningen, gottskrives den på utdelningen belöpande kupongskatten eller a t t h a n erhåller restitution för densamma. Härigenom vinnes skydd för obehörigt utnyttjande av rätten till a v r ä k n i n g eller restitution för erlagd kupongskatt. Då i dylikt fall den på de avyttrade kupongerna belöpande kupongskatten icke heller får gottskrivas eller restitueras åt säljaren av kupongen, blir kupongskatten definitiv. I 11 § av författningsförslaget upptagas bestämmelser till förhindran- Buivanstadgandede av att skattskyldig undandrager sig att träffas av kupongskatt ge12 — 818580.

178 nom att överlåta sina aktier å en bulvan, som antingen icke är skattskyldig för utdelning eller vilkens inkomst- och förmögenhetsskatt kan på grund av rätt till avdrag för gäldränta eller av annan orsak antagas uppgå till lägre belopp än kupongskatten. Beträffande inländska fysiska personer, som äga aktier i svenska bolag, torde väl risken för dylika transaktioner icke vara särdeles stor — den aktiebolag medgivna friheten från skattskyldighet för aktieutdelning medför dock, att en dylik risk icke helt kan lämnas ur räkningen — men beträffande utländska ägare av aktier torde större anledning finnas att räkna med dylika försök att erhålla obehörig skattelindring. Härtill bidrager det förhållandet, att den svenska civillagstiftningens långt gående förbud för utlänningar att äga svenska aktier redan i och för sig kan utgöra en frestelse till ordnande av dylika bulvanförhållanden. Det föreslagna stadgandet innebär, att om skattskyldig, som deklarerat inkomst genom utdelning, befinnes hava varit bulvan för annan, i det att han huvudsakligen för dennes räkning innehaft aktie eller banklott, vara utdelningen belöpt, den skattskyldige icke skall vara berättigad att för kupongskatt å dylik utdelning njuta avdrag vid taxeringen eller erhålla restitution. Tillika stadgas befogenhet för taxeringsnämnden och landskamreraren att avkräva skattskyldig förklaring, att bulvanförhållande icke föreligger, varjämte bestämmelser upptagits om straff för oriktig förklaring. Till förhindrande av att skattskyldig i syfte att obehörigen erhålla avdrag för kupongskatt i deklaration oriktigt uppgiver inkomst av utdelning föreslås vidare sådan ändring av 143 § taxeringsförordningen, att sådan oriktig uppgift drabbas av där stadgat straff för oriktigt meddelande av betydelse för beskattningen. En dylik ändring blir efter kupongskattens införande nödvändig. Hittills har det icke varit belagt med straff att uppgiva för hög inkomst, men på grund av att kupongskatt utan vidare skall tillgodoräknas den som taxeras för inkomst av utdelning, kommer här att föreligga ett fall, då skattskyldig genom att uppgiva för hög inkomst kan obehörigen bereda sig en förmån i beskattningsavseende. De särskilda föreskrifter, som äro behövliga för utövande av kontroll över att bolagen behörigen fullgöra sina skyldigheter med avseende å kupongskatten samt för behandling av ärenden angående restitution och andra med kupongskatten sammanhängande frågor, torde böra meddelas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Närmare utredning angående innehållet i dessa föreskrifter torde icke vara erforderlig i förevarande sammanhang. Dock må framhållas, att varje länsstyrelse torde böra föra liggare över samtliga bolag, som hava sitt säte inom länet, att länsstyrelserna torde böra anbefallas att med största uppmärksamhet kontrollera, att föreskrivna uppgifter om beslutad utdelning behörigen avgivas, samt att ansökan om restitution av kupongskatt torde böra

179 v a r a åtföljd icke blott a v bevis a t t kupongskatt innehållits för sökanden u t a n även a v en försäkran att sökanden vid den tidpunkt, d å utdelningen blev tillgänglig att lyfta, var ägare a v den aktie- eller banklott, för vilken utdelningen utgått, eller att h a n uppburit utdelningen under omständigheter, som angivas i 38 § 2 mom. kommunalskattelagen. Dylik försäkran torde lämpligen böra avfattas enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t. Särskilt straff för oriktig sådan försäkran torde icke behöva stadgas, då svikligt förfarande i förevarande hänseende torde falla under strafflagens bedrägeribestämmelser. E n kupongskatt anordnad efter de grunder, för vilka redogörelse n u lämnats, torde få anses motsvara rimliga anspråk på effektivitet och enkelhet i tillämpningen. Förslaget innefattar, såsom redan nämnts, att kupongskatten skall v a r a definitiv för sådana personer, som icke hava bostad i Sverige och som icke heller stadigvarande vistas härstädes, för oskifta s t ä r b h u s efter personer, vilka vid dödstillfället icke varit bosatta i Sverige eller härstädes stadigvarande vistats, samt för utländska juridiska personer. Syftet härmed är, bl. a., a t t dylika skattskyldiga icke skola besväras med skatt i annan form för utdelning å svenska aktier och banklotter. En konsekvens h ä r a v är, att dessa skattskyldiga icke heller skola erlägga skatt i Sverige för förmögenhet, som nedlagts i dylika värdehandlingar. Beredningen föreslår därför sådana ändringar i förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, att nämnda skattskyldiga icke vidare skola h a v a a t t enligt samma förordning utgöra skatt för inkomst genom utdelning å svenska aktier eller banklotter och icke heller för förmögenhet, som nedlagts i dylika värdehandlingar. E n följd av detta förslag är, a t t ifrågavarande skattskyldiga i utlandet icke heller skola utgöra kommunal progressivskatt och utjämningsskatt för inkomst eller förmögenhet, som nyss nämnts. A t t så hittills v a r i t fallet, torde hava föranletts väsentligen a v det skattetekniska skälet, a t t n ä m n d a två skatter varit a n k n u t n a till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Däremot torde skyldigheten för ifrågavarande utländska skattesubjekt att utgöra kommunal progressivskatt och utjämningsskatt för n ä m n d a beskattningsföremål svårligen kunna härledas u r de motiv, som eljest ligga till grund för dessa skatter. Någon skyldighet att utgöra kommunal inkomstskatt för inkomst genom utdelning å svenska aktier och banklotter förefinnes nämligen icke för sådana skattesubjekt, varom h ä r är fråga. Beredningens förslag att befria dem från skattskyldighet till kommunal progressivskatt och utjämningsskatt för utdelning å svenska aktier och banklotter samt för i sådana värdehandlingar nedlagd förmögenhet torde därför icke kunna väcka principiella betänkligheter.

180 Ekonomiska föreningar.

Då vår skattelagstiftning genomgående behandlar utdelning ä andelar • e k o n o m i s k a föreningar på samma s ä t t som utdelning å aktier, kunde det synas följdriktigt, att kupongskatt skall utgöras även för utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar. Beredningen h a r dock ansett sig icke böra framlägga förslag därom. Denna beredningens ståndpunkt har betingats därav, a t t u t t a g a n d e av kupongskatt för utdelning från dylika föreningar otvivelaktigt skulle medföra vida större arbete och besvär än som motsvaras av n y t t a n . I de ekonomiska föreningarna är nämligen utdelningen vanligen jämförelsevis låg, medlemmarna äro merendels talrika och oftast tillhörande de mindre bemedlade samhällsklasserna, och de olika medlemmarnas andelar pläga v a r a jämförelsevis små. Kupongskatt för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar skulle därför antagligen i regel komma att uppgå till synnerligen blygsamma belopp för de enskilda medlemmarna. Och det skulle helt visst för såväl föreningarna som beskattningsmyndiglieterna i regel bliva besvärligt och kostsamt att genomföra vad på dem skulle ankomma, därest kupongskatt skulle u t g å jämväl för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar, medan n y t t a n d ä r a v torde bliva synnerligen ringa. Det torde ock vara sällsynt, att en svensk ekonomisk förening såsom medlem upptager här i riket icke bosatt fysisk person eller utländsk juridisk person. De skäl, som anförts för en kupongskatt för utländska skattskyldiga, hava därför en mycket begränsad giltighet beträffande u t d e l n i n g a r från svenska ekonomiska föreningar. Skulle framdeles ändrade förhållanden h ä r u t i n n a n i n t r ä d a och med anledning härav det anses behövligt, a t t kupongskatt uttages även för utdelning å andelar i ekonomiska föreningar, lärer frågan böra komma under förnyat övervägande.

Åtgärder mot Beredningen h a r övervägt, huruvida ett avgörande skäl mot förslaget internationell o m införande av en kupongskatt k a n ligga i det förhållandet, a t t vid inning, gående av a v t a l med a n d r a stater i syfte a t t förebygga internationell dubbelbeskattning rätten a t t beskatta aktieutdelning stundom förbehålles det land, där aktieägaren h a r sitt domicil, så att i följd h ä r a v det land, där det utdelande bolaget hör hemma, måste avstå från dylik beskattning. Såsom beredningen framhållit i tredje kapitlet av detta betänkande på tal om den skatterättsliga behandlingen av hoidingbolag och liknande skattesubjekt, har emellertid någon allmän tendens i angivna riktning ä n n u icke framträtt eller i varje fall icke vunnit större anslutning. I den dubbelbeskattningstraktat, som Sverige år 1928 ingått med Tyska riket, har visserligen den nämnda principen följts, men i artikel 7, som innehåller stadgandet i ämnet, har tillika utsagts, a t t så f ramt i någon av de båda staterna skatt å inländsk kapitalavkastning uttages i a v d r a g s v ä g (vid källan), r ä t t e n att verkställa dylikt skatteavdrag ej beröres av stadgandet. I det år 1931 ingångna avtalet med Finland för undvikande av dubbelbeskattning be-

träffande direkta skatter har någon inskränkning i vardera statens rätt att beskatta inkomst av aktier och liknande värdepapper icke stadgats, i det att, såsom utsäges i 5 mom. av det vid avtalet fogade slutprotokollet, skatt å inkomst genom utdelning å aktier och å lotter i svenska solidariska bankbolag är undantagen från avtalets tillämpning, intill dess särskild överenskommelse rörande undvikande av dubbelbeskattning i fråga om dylik skatt må träffas. De sålunda ingångna avtalen innefatta alltså icke hinder för införande av kupongskatt enligt beredningens förslag. Skulle framdeles befinnas lämpligt att gentemot visst land avstå från rätten att uttaga kupongskatt för aktieutdelning, som tillfallit aktieägare med domicil i det landet, torde, utan att rätten att uttaga kupongskatt i övriga fall därav beröres, ett dylikt åtagande kunna fullgöras genom medgivande av restitution av kupongskatt till sådana aktieägare. Det återstår att behandla frågan om kupongskattens storlek. Vid valet av skattesats torde å ena sidan, med hänsyn till önskvärdheten att kunna i möjligaste mån begränsa de svenska skattskyldigas befogade anspråk på restitution, böra beaktas, att utdelningens bruttobelopp blir genom kupongskatten beskattat utan avdrag för därå belöpande gäldränta eller andra omkostnader och jämväl utan att s. k. allmänna avdrag eller ortsavdrag få avräknas. Beaktas bör även, att ju lägre skattesatsen sättes, desto mindre motverkas importen av för industrien behövligt utländskt kapital. Dessa skäl tala för att skattesatsen hålles jämförelsevis låg. Å andra sidan är att märka, att den föreslagna kupongbeskattningen förutsätter, att utländska skattesubjekt icke i vidare mån skola beskattas för inkomst genom utdelning å svenska aktier och banklotter och ej heller skola beskattas för förmögenhet, nedlagd i svenska aktier och banklotter. Denna omständighet liksom även det förhållandet, att enligt beredningens förslag nämnda skattskyldiga icke heller skola utgöra kommunal progressivskatt eller utjämningsskatt, hänvisar måhända till en högre skattesats. Vid övervägande av olika synpunkter har beredningen stannat vid att föreslå skattesatsen till 5 %. Denna sats är å ena sidan icke så hög, att den kan antagas föranleda restitution i någon mera avsevärd utsträckning eller eljest vara ägnad att medföra verkningar, som ur allmän synpunkt äro att beteckna såsom icke önskvärda, men den kan å andra sidan icke heller betecknas såsom alltför låg för utländska skattskyldiga. Högre skattesatser gälla visserligen i Norge, Finland och Tyskland, de länder med vilka jämförelse närmast bör göras, men det bör beträffande dessa märkas, att det allmänna skattetrycket i dessa länder ligger högre än i Sverige. I Schweiz stannar däremot kupongskatten vid blott 3 %, och i Danmark gäller för utlänningar fullständig skattefrihet för utdelningar.

182 Vad därefter angår kupongskattens påräkneliga avkastning har beredningen på grund a v upplysningar från ett antal bolag rörande av dem under å r 1929 till personer, som k u n n a t antagas v a r a bosatta i utlandet, eller till utländska bolag utbetalda utdelningar funnit, a t t en kupongskatt av den utav beredningen föreslagna storleken för sagda å r skulle för n ä m n d a grupp skattskyldiga h a v a inbringat omkring 4-J milj. kr. Däremot är det i brist p å tillförlitligt statistiskt material icke möjligt att göra något uttalande om h u r u mycket k a n antagas inflyta såsom kupongskatt för andra skattskyldiga. Något egentligt behov a v utredning härutinnan torde icke heller förefinnas. På grund av vissa från överståthållarämbetet för uppbördsärenden lämnade uppgifter anser sig beredningen berättigad antaga, att såsom statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för utdelning å svenska aktier och banklotter samt för i sådana värdehandlingar nedlagd förmögenhet från här i riket icke bosatta eller stadigvarande sig uppehållande personer influtit för år 1929 ett belopp icke överstigande 750 000 kr. och för 1930 ett belopp icke överstigande 800 000 kr. Beredningen finner sig på grund av de sålunda meddelade sifferuppgifterna böra i sina i femte kapitlet meddelade kalkyler angående ersättning för genom beredningens övriga förslag påräknad minskning i skatten från aktiebolagen r ä k n a med en ökad årlig skatteintäkt genom kupongskatt för aktieägare i utlandet av omkring 3*4 milj. kr. Mistning av Såsom kommunal progressivskatt för sistnämnda grupp skattskyldiga syintäkter till n e s n a v a debiterats för å r 1929 omkring 190 000 kr. och för år 1930 omkring följd av 275 000 kr. Av förstnämnda belopp synes intill mitten av år 1930 hava up a influtit högst 160 000 kr. Någon motsvarande uppgift beträffande utn^en. skylderna för år 1930 h a r icke stått beredningen till buds. Inflytande kommunal progressivskatt ävensom utjämningsskatt för denna grupp skattskyldiga tillföras skatteutjämningsmedlens fond för att användas till understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. Då enligt beredningens förslag kupongskatten skall erhålla k a r a k t ä r av statlig inkomstocli förmögenhetsskatt, erhåller skatteutjämningsmedlens fond icke genom kupongskatten någon ersättning för vad fonden kommer att mista genom förslaget a t t borttaga den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten för aktieutdelning och aktieförmögenhet beträffande berörda grupp skattskyldiga. Anses fonden v a r a i behov av ökade anslag, torde a n d r a u t v ä g a r än anvisande av någon del av kupongskatten stå till buds. Beredningen finner ej anledning att n ä r m a r e ingå på denna fråga.

183 FEMTE

K A P IT L E T.

Ändringar i fråga om beskattningen av fysiska personer. Beredningens förslag angående beskattning av juridiska personer med- Ekonomiska för i flera hänseenden minskade skatteintäkter för statsverket och kom- benaä.cS?*r munerna. Enligt de för beredningens arbete meddelade direktiven bör skatteintäk beredningen anvisa lämpliga utvägar att, utan överflyttning av skatteterna. bördan på de mindre bärkraftiga i samhället, genom direkt beskattning ^ J ^ J J ^ uttaga de medel, som erfordras för att täcka vad som finnes böra avlyf- der för aktietas från vederbörande juridiska personer. Beredningen skall nu redo- bola9 m- flgöra för sina undersökningar i detta avseende. Först må meddelas några beräkningar angående storleken av de påräkneliga skatteminskningarna. Såsom förut anförts, har beredningen verkställt statistisk undersökning av taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1925, 1927 och 1929 av samtliga svenska aktiebolag och solidariska bankbolag, varav resultatet meddelas i vid detta betänkande fogade tabeller. Dessa tabeller lämna viss ledning för bedömande, huru mycket nämnda år skulle hava influtit i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, därest den av beredningen för bolagen föreslagna skattesatsen varit gällande. Emellertid är härvid att beakta, att såväl nämnda tabeller för åren 1925 och 1927 som ock de vid betänkandet fogade, ur statistisk årsbok hämtade tabellerna rörande taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för tidigare år äro så tillvida missvisande för ifrågavarande ändamål, som i de taxerade beloppen för sagda år ingå jämväl sådana utdelningar från andra bolag eller ekonomiska föreningar, för vilka efter 1928 års skattereform skattskyldighet icke längre föreligger. Hänsyn måste tagas jämväl därtill, att från och med år 1929 försäkringsaktiebolag för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, erlägger statlig inkomst- och förmögenhetsskatt efter proportionell grund (grundbeloppet utgör 6 procent av det beskattningsbara beloppet). År 1929 taxerades dylik inkomst till ett sammanlagt belopp av i avjämnat tal 14-os miljoner kronor med därå ut-

184 räknad skatt 1222 500 kronor. Vidare torde viss försiktighet vara av nöden, när det gäller att på grundval av nämnda material draga slutsatser angående den påräkneliga avkastningen av aktiebolagens skatter under kommande år, eftersom konjunkturerna fluktuerat avsevärt under angivna tidsperiod och nu te sig särskilt osäkra. En annan svårighet ligger däri, att inga säkra antaganden kunna göras beträffande frågan huru stor del av de mot skattelättnaderna åt bolagen och de ekonomiska föreningarna svarande beloppen komma att överflyttas till delägarna och dymedelst åstadkomma ökning av fysiska personers skatter. Att beräkna storleken av den minskning i skatt, som föranledes av beredningens förslag att svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar skola frikallas från skattskyldighet för två tredjedelar av nettointäkten av utdelning från utländska bolag, är även vanskligt. Beredningen har från ett stort antal bolag erhållit upplysning om vad dessa bolag år 1928 uppburit i dylik utdelning ävensom om samma bolags samtliga ränteutgifter för nämnda år. På grundval av detta material kunna vissa antaganden göras om bolagens behållna inkomst av dylik utdelning, d. v. s. vad som återstår av utdelningen, sedan avdrag gjorts för därå belöpande gäldränta, men det ligger i sakens natur, att dessa antaganden äro i hög grad hypotetiska redan för det år uppgifterna avse och måste i än högre grad bliva det, då motsvarande antaganden skola göras för kommande år, för vilka inga primäruppgifter finnas. Slutligen är det alldeles uteslutet att kunna beräkna i vilken mån de föreslagna ändringarna beträffande avskrivning för värdeminskning å inventarier och andra tillgångar för stadigvarande bruk i rörelse komma att inverka på skatteintäkterna, liksom det även ställer sig omöjligt att bedöma de finansiella verkningarna av skattepliktens utvidgande i fråga om avyttring av inventarier och andra tillgångar av nämnt slag resp. utökningen av rätten till förlustavdrag beträffande samma tillgångar. Det torde vara berättigat att antaga, att minskningar och ökningar här komma att i stort sett motväga varandra. På grund därav bortser beredningen från dem i sina beräkningar här nedan. Med dessa reservationer meddelas nu följande beräkning av de antagliga skatteminskningarna tillämpade på 1929 och 1930 års taxeringar, sådana dessa återgivas i den officiella statistiken rörande taxeringarna (Statistiska centralbyråns publikationer: Skattetaxeringarna). Enär beredningen saknar uppgift om de skatter, som år 1930 utgjorts av försäkringsaktiebolag för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap, och av monopolbolagen, beräknas dessa skatter till samma belopp som för år 1929. Beträffande de ekonomiska föreningarna grundas beräkningarna å uppgifter om de större föreningarnas taxeringar år 1929. Den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten har an- i tagits komma att utgå efter skattesatsen

= .5*43 75 % .

185 I.

Statsskatter. År 1929

A. 1.

2. B. 1.

2.

För monopolbolag. Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: Debiterad skatt enligt gällande bestämmelser Avgår skatt efter 5 % för grundbeloppet Skatteminskning Utjämningsskatt med 85 % av grundbeloppet Summa skatteminskning För övriga bolag och för ekonomiska föreningar. Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt 1 : Debiterad skatt för bolag enligt gällande bestämmelser Avgår skatt efter 5 X för grundbeloppet Skatteminskning Ytterligare skatteminskning för bolag till följd av skattefrihet för viss del av utdelning från utländska bolag, approximativt Skatteminskning för ekonomiska föreningar, approximativt Utjämningsskatt med 85 % av grundbeloppet: för bolag, approximativt för ekonomiska föreningar, approximativt Summa skatteminskning II.

Ar 1930

Tusental kronor 4 285 1660 2 625

4 285 1660 2 625

22 2 647

22 2 647

32 758 25 254 7 504

39 298 28 744 10 554

616 50 9 370

748 55 12 557

2 575 177 2 752

3126 194 3 320

Kommunal progressivskatt.

A.

För monopolbolag

B.

För övriga bolag och för ekonomiska föreningar. Summa grundbelopp för bolag » » » ekonomiska föreningar Summa skatteminskning

Såsom anförts i fjärde kapitlet torde beredningens förslag angående ökade skattekupongskatt kunna antagas medföra ökad avkastning av den statliga in- intäkter. komst- och förmögenhetsskatten för utländska aktieägare med omkring Kupongen -i • T skatten och 3-4 miljoner kr. ntskiftningsHöjningen av skattesatsen för utskiftningsskatten till dubbla beloppet skatten. av den nuvarande synes böra föranleda, att utskiftningsskattens avkastning beräknas stiga med samma belopp som hela nuvarande skatten. I budgeten h a r denna upptagits till 100 000 kr. A t t grunda beräkningarna Efter avdrag för skatt, som av försäkringsaktiebolag utgöres för den del av inkomsten, som icke belöper på aktieägarna i denna deras egenskap.

186 på t a x e r i n g a r n a åren 1929 och 1930 förefaller vanskligt, d å skattens avkastning v ä x l a r avsevärt från ett år till ett annat. Enligt den officiella statistiken påfördes utskiftningsskatt år 1929 med 60 455 kr. och år 1930 med 152 507 kr. Kupongskatten och utskiftningsskatten torde således tillsammans medföra ökade skatteintäkter för statsverket med omkring 3*5 miljoner kr. Visst belopp, Minskningen av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för monopol"r™ täckning. D ° l a g e n synes icke böra täckas genom ökad beskattning av a n d r a skattskyldiga, och i den mån utjämningsskatt utgjorts av monopolbolagen torde icke heller särskilt förslag till täckning av skatteminskningen böra anvisas a v beredningen. utvägar att Det återstår alltså, om 1929 års t a x e r i n g a r tagas till utgångspunkt, ett på annat sätt belopp av 5 870 000 kr. och, om 1930 års t a x e r i n g a r tagas till utgångsökade skatte- punkt, ett belopp av 9 057 000 kr., som till ersättande av föreslagna skatteintäkter, lättnader för bolagen och de ekonomiska föreningarna bör tillföras statsbudgeten genom direkt beskattning. E n del h ä r a v lärer u t a n särskilda åtgärder komma igen genom att beskattningsunderlaget ökas såväl direkt, särskilt genom ökade utdelningar å aktier och föreningsandelar, som ock indirekt genom ökad internationell konkurrenskraft för företagen, medförande större a v k a s t n i n g av deras verksamhet. A t t med anspråk på noggrannhet u p p s k a t t a den h ä r a v beroende ökningen av beskattningsunderlaget är av lätt insedda skäl icke möjligt. Förhållandet torde dock utgöra anledning a t t u t g å från att ett något mindre belopp än angivna 5 870 000 kr. resp. 9 057 000 kr. skall anskaffas genom särskilda åtgärder, förslagsvis 5*5 resp. 8-5 milj. kr. I huvudsak fyra u t v ä g a r k u n n a därvid ifrågakomma, antingen var för sig eller t v å eller flera i förening. Den ena och enklast genomförda vore att u t a n annan förändring av skattesatserna för grundbeloppen än de a v beredningen för bolagen och de ekonomiska föreningarna föreslagna höja det för samtliga skattskyldiga tillämpade procenttal av grundbeloppen, varmed den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten skall utgå. Den andra vore a t t u t t a g a erforderligt skattebelopp genom en specialskatt å utdelningar å aktier, banklotter eller föreningsandelar. Den tredje utvägen vore a t t skärpa den progressiva grundbeloppsskalan för fysiska personer så, att skatten med oförändrad utdebiteringsprocent skulle giva i erforderlig m å n ökad avkastning. Och den fjärde utvägen vore att skärpa den nuvarande förmögenhetsbeskattningen, så a t t vad som erfordras uttages av innehavare av förmögenhet. De för beredningens utredningsarbete meddelade direktiven torde innefatta, a t t den första utvägen icke ensam bör komma i fråga. Även om denna u t v ä g genom skatteskalans u t f o r m n i n g lägger proportionsvis större del av bördan på de besuttna ä n p å de mindre bärkraftiga i samhället, torde den dock medföra en så ökad belastning a v de lägre inkomstskikten, att den icke motsvarar önskningen att skydda de mindre bär-

187 kraftiga från a t t erhålla del av den skattebörda, som föreslås avlyftad från bolagen och de ekonomiska föreningarna samt indirekt deras intressenter. Däremot torde de a n d r a u t v ä g a r n a antingen v a r för sig eller i förening uppfylla de uppställda anspråken. Vad a n g å r uppslaget att u t t a g a erforderligt skattebelopp genom en specialskatt å utdelningar h a r beredningen, på sätt redan anförts i kapitlet om kupongskatt, övervägt detsamma och funnit det lämpligt i den m å n det avser utdelningar till utländska skattskyldiga. Däremot h a r det icke befunnits lämpligt att låta kupongskatten intaga ställningen av en speciell skatt beträffande inländska skattskyldiga, enär den icke möjliggör sådant hänsyntagande till den individuella skatteförmågan, som skäligen måste k r ä v a s av en graderad inkomstskatt. F ö r inländska skattskyldiga bör kupongskatten, enligt beredningens mening, väsentligen betraktas blott såsom ett bidrag till strävandena a t t göra den statliga beskattningen av aktieutdelning inom den progressiva beskattningens r a m effektiv i såväl taxerings- som uppbördshänseende. Därest kupongskatten för inländska skattskyldiga, såsom torde k u n n a förväntas, genom sin effektivitet åstadkommer ökad avkastning av de progressiva skatterna, synes detta v a r a en omständighet, som icke bör åberopas såsom anledning att minska anspråket på täckning för vad som bortgår av bolags- och föreningsskatterna. E n s t r ä n g a r e efterlevnad a v bestämmelserna om beskattning a v utdelningar till inländska skattskyldiga h a r länge varit åstundad, och det torde icke v a r a befogat att l å t a fördelarna av kupongskatten för inländska skattskyldiga komma till godo enbart de kretsar av skattskyldiga, som skulle draga fördel av bolagsskatternas sänkning. De två återstående metoderna möjliggöra hänsyntagande till de skattskyldigas subjektiva skatteförmåga. Den invändning, som mot dem k a n riktas, nämligen att de öka skattebördan för ett större antal skattskyldiga än som kunna betecknas såsom intressenter i bolagen och de ekonomiska föreningarna, torde icke v a r a av den styrka, a t t den bör hindra metodernas användning, men bör föranleda varsamhet vid utformningen. Till en början skall frågan om en ökad förmögenhetsbeskattning behandlas, varefter möjligheterna att skärpa skatteskalorna skola bliva föremål för undersökning. Till förmån för en skärpt förmögenhetsbeskattning såsom medel a t t Förmögen ersätta vad som bortgår i bolags- och föreningsskatter t a l a r i främsta hetsbeskatt ningen. rummet det förhållandet, att man på dylikt sätt lättare n å r de kretsar Allmänna av skattskyldiga, bland vilka intressenter i bolag och ekonomiska för- synpunkter. eningar äro att söka, än genom en skärpt inkomstbeskattning. Emellertid är härvid att beakta, att en skärpning av förmögenhetsbeskattningen, som avser all förmögenhet och icke blott aktier, banklotter och föreningsandelar, träffar vidare än som strängt taget är åsyftat, och där-

188 för bör förutsätta en omprövning av syftet med och grunderna för v å r förmögenhetsbeskattning. Tillika nödvändiggör ett förslag i sådan riktning beräkningar av utbytet av förmögenhetsbeskattningen. Dessa ber ä k n i n g a r k u n n a dock, på sätt nedan utvecklas, på grund av det statistiska materialets torftighet icke bliva a n n a t än approximativa. Nuvarande ^brmö^thets'

Såsom i det föregående erinrats, är vår förmögenhetsbeskattning utformad såsom komplement till inkomstbeskattningen på det sätt, a t t till inkomsten, sådan denna framkommit efter a v d r a g för samtliga omkostnader för intäkternas förvärvande och för medgivna s. k. allmänna avdrag, lägges en sextiondel av den behållna förmögenheten vid beskattningsårets utgång. Den därvid erhållna summan utgör taxerat belopp. Sedan härifrån skett s. k. ortsavdrag, framkommer det beskattningsbara beloppet, i förhållande vartill följande skatter beräknas, nämligen statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt. N ä m n d a anordning med viss del av förmögenheten såsom tillägg till inkomsten syftar till att åstadkomma en s t r ä n g a r e beskattning av inkomst, som härflutit av fast eller löst kapital, s. k. fonderad inkomst, än av arbetsinkomst, och den har, såsom nämnts, motiverats med a t t s. k. fonderad inkomst på grund av sin stadigvarande k a r a k t ä r har en större skattekraft än arbetsinkomst.

Departements- E n l i g t vad som framgår av det vid propositionen nr 88 till 1910 års chefen i9io. r ik sc *_ a g fogade statsrådsprotokollet motiverade föredragande departementschefen ifrågavarande form för förmögenhetsbeskattningen på i huvudsak följande sätt. Länge hade det stått klart för lagstiftarna och de i ämnet eljest intresserade, a t t vid den direkta beskattningen nödig hänsyn till den verkliga skatteförmågan icke toges u t a n att skatt å förmögenhet jämväl inginge såsom ett led i samma beskattning. I ämnet verkställd utredning hade dock icke givit någon fullt tillfredsställande anvisning på den ordning, som vid beskattningen lämpligen borde följas för att tillvarataga den ökade skatteförmåga, besittningen av förmögenhet skänkte den skattskyldige. Såsom mätare av nämnda skatteförmåga användes än kapitalet, ä n avkastningen. Frånsett länder med rena kapitalränteskatter hade förmögenhetsskatten i allmänhet ordnats såsom en självständig skatt för sig, utgående efter kapitalets storlek. E n sådan skatt bottnade i det förhållandet, att förmögenhet, även u t a n avkastning, medförde ökad skatteförmåga. Skatt å förmögenhetens avkastning åter, anordnad vare sig såsom en särskild kapitalränteskatt eller ock förhöjande inkomstskatteprocenten för den totala inkomsten i mån som i inkomsten inginge inkomst av förmögenhet, kunde göras till föremål för den anmärkningen, att den lämnade å sido förmögenhet, som icke gåve avkastning. Dessutom skulle en skatt, även vad anginge den fonderade in-

189 komsten, bliva missvisande, i ty att till fonderad inkomst även måste räknas viss del a v inkomsten av fast egendom, nämligen den inkomst, som härflöte icke av rörelsen u t a n av det fasta kapitalet. E n uppdelning a v inkomst u t a v fast egendom i dessa skilda slag läte sig näppeligen göra med någon större säkerhet. Av nämnda och vissa a n d r a skäl ansåg departementschefen sig icke kunna förorda någon av angivna metoder, såd a n a dessa dittills utformats, men han ville dock i princip ansluta sig till sistnämnda metod, enär densamma syftade till en ordning, varigenom största möjliga enhet i den direkta beskattningen vunnes. Först därigenom a t t alla de faktorer, som tillsammans kunde anses ligga till grund för skatteförmågan, samtidigt vid skattens bestämmande finge göra sig gällande, kunde man sägas hava på ett rationellt sätt utnyttjat skatteförmågan. Med en självständig förmögenhetsskatt läte sig detta uppenbarligen icke göra. Följden av en sådan skatteordning bleve ju blott, att skatteförmågan utmättes efter två skilda skatteskalor, nämligen inkomstskattens och förmögenhetsskattens. — Avsikten a t t anordna en enhetlig direkt skatt, grundad å den av inkomst och förmögenhet beroende skatteförmågan, och insikten därom a t t en tyngre beskattning av den del av inkomsten, som kunde betraktas såsom fonderad, under alla förhållanden måste bliva icke så litet ofullständig, hade lett till en anordning, som utgjorde en kombination av ren förmögenhetsskatt och skatt å fonderad inkomst. Man hade sökt och trott sig kunna reducera förmögenheten till tal, som omedelbarligen kunde jämföras och sammanställas med den beskattningsbara inkomsten. Denna anordning ledde till a t t förmögenhetsskatten liksom inkomstskatten bleve progressiv. H ä r emot syntes ingen berättigad invändning kunna göras, om blott inkomstskattens och förmögenhetsskattens sammanlagda progression stannade vid ett maximum, som icke u r nationalekonomiska och a n d r a synpunkter, som borde tagas i betraktande vid skattens bestämmande, kunde anses för högt. — Visserligen skulle m a n k u n n a säga, att, om skatten å inkomst i allmänhet gjordes progressiv och inkomstens skatteförmåga därigenom redan spelat sin roll vid skattläggningen, förmögenhetsskatten, även anordnad proportionellt, skulle innebära en förstärkning av denna progression och sålunda ytterligare framhålla även den skillnad i skatteförmåga mellan de skattskyldigas olika grupper, som vore beroende av förmögenhetens avkastning. Därigenom hade m a n emellertid i grund och botten icke lämnat r u m för en progression, som självständigt för sig skulle kunna göras gällande vid förmögenheter av olika storlek sinsemellan, och då skatteförmågan otvivelaktigt växte med förmögenhetens tillväxt, självständigt för sig betraktad, hade departementschefen ansett det vara principiellt riktigt, att förmögenhetsskatten anordnades efter en progressiv metod. Det framlagda förslaget karakteriserades av departementschefen sålunda, att detsamma, i anslutning till inkomstskatten, principiellt bygg-

190 de på förmögenhetens avkastning. Det vore emellertid icke avkastningens storlek i och för sig, som bleve avgörande för bedömandet av den på förmögenhet grundade skatteförmågan. E n förmögenhet av kanske tvivelaktigt värde kunde esomoftast för ett eller annat å r lämna stor avkastning. Och vad beträffade förmögenhet av bästa säkerhet, torde väl i regel avkastningen procentiskt taget v a r a sämre än vid mindre väl placerad förmögenhet. Dessa nu angivna förhållanden ledde till fastställandet av en fix avkastningsprocent. Häremot vore ju så mycket mindre att invända, som avkastningen i allt fall skulle r ä k n a s å för alla förmögenheter fullt likvärdiga eller i allt fall n ä r a jämförliga värden. Och för övrigt innnebure en dylik avkastningsberäkning intet annat än en för ändamålet gjord omskrivning av en ren förmögenhetsskatt, ett förhållande, som också möjliggjorde beskattning även av förmögenhet, som icke lämnade avkastning. Genom att avkastningen beräknades till 5 % av förmögenheten bleve, om man stannade vid detta led i anordningen, resultatet detsamma som enligt ett år 1904 framlagt förslag till förmögenhetsskatt efter en skattesats av 50 öre för varje 1000 kr. av förmögenheten, i ty a t t denna skattesats motsvarade 1 % av den till 5 % beräknade avkastningen av förmögenheten. Då emellertid förslaget icke avsåge a t t anordna en självständig förmögenhetsskatt, hade avkastningsberäkningen tillkommit för att möjliggöra den åsyftade kombinationen med inkomstskatten. Detta vunnes genom att till den verkliga inkomsten lägga den del a v den beräknade avkastningen av förmögenheten, som med hänsyn till förmögenhetens särskilda skattekraft kunde anses för ändamålet lämplig. — E n sådan anordning tillförsäkrade de t v å förnämsta faktorerna för skatteförmågans bedömande, nämligen inkomst och förmögenhet, både var för sig och gemensamt det inflytande, som borde dem tillkomma vid skattens fastställande. Inkomsten vore h ä r v i d den mest vägande och förmögenheten verkade såsom förstärkning a v inkomstens skatteförmåga. Det förhållande mellan inkomst och förmögenhet, som borde i förevarande avseende fastställas, grundade sig praktiskt taget uppenbarligen på meningen om den fonderade inkomstens större bärkraft i förhållande till den ofonderade. A t t efter n å g r a bevisligen riktiga grunder fastställa detta förhållande torde, anförde departementschefen vidare, v a r a ogörligt. Förslaget hade byggt på förutsättningen a t t fonderad inkomst kunde vid tillämpning av föreslagna skatteskalor för inkomstskatten b ä r a en skattebörda, som med en tredjedel översköte skatten å inkomst av arbete. N ä r m a x i m u m i progressionsskalan för hela det till skatt taxerade beloppet bestämts till 5 %, medförde angivna beräkning av skatteförmågan, att m a x i m u m för skatten i verkligheten ginge upp till 6 2h %. H ä r t i l l komme emellertid, att genom skattens anordning förhöjningen i verkligheten överstege den stadgade tredjedelen. Till en början finge framhållas, a t t avkastningen i verkligheten mången g å n g icke torde uppgå till 5 %. I m å n som den

191 verkliga avkastningsprocenten understege den beräknade, hade det nominella förhållandet mellan fonderade inkomster och övriga inkomster rubbats med resultat, a t t det förra slaget inkomster ytterligare belastats. Men oavsett detta höjdes skatteprocenten automatiskt genom inkomstens ackumulering, intill dess skatteprocentens effektiva m a x i m u m eller 6 2 /s % n å t t s . Till belysning h ä r a v meddelades vissa sifferexempel, byggda på d å v a r a n d e skatteskala, utvisande bl. a. a t t för en inkomst av 30 000 kr., v a r a v hälften eller 15 000 kr. härrörde från ett kapital om 300 000 kr„ skatten skulle beräknas såsom för en inkomst av 35 000 kr. till 1355 kr. efter en skattesats av i av j ä m n a t tal 3-87 %, under det att fölen inkomst a v 30 000 kr., som till ingen del härflutit a v kapital, skatten skulle u t g å med 1105 kr. efter en skattesats av i a v j ä m n a t t a l 3*68 %. Det vore alltså icke nog med a t t det taxerade beloppet ökades till följd av förmögenheten u t a n även skattesatsen ökades. Över det a v departementschefen förordade förslaget hade k a m m a r r ä t ten avgivit y t t r a n d e och d ä r i sammanfattat sitt omdöme om förslaget sålunda: »Någon oskäligt hög beskattning av förmögenheten synes den nu uppgjorda skatteskalan i och för sig icke innebära; och då förmögenhetsbeskattningens ovan a n t y d d a beroende a v ägarens inkomstförhållanden k a n a n t a g a s i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning a v förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan, anser sig k a m m a r r ä t t e n böra lämna de föreslagna g r u n d e r n a för förmögenhetsskattens utgående u t a n erinran.» U t i en inom riksdagens första k a m m a r e å r 1910 väckt motion, I : 77, hade yrkats, bl. a., a t t riksdagen m å t t e a n t a g a ett förslag till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt så anordnad, att förmögenhetsskatten bleve en proportionell och från inkomstskatten skild skatt. H ä r o m yttrade bevillningsutskottet: »Utskottet h a r för sin del funnit den a v Kungl. M a j : t föreslagna kombinationen av inkomstskatten och förmögenhetsskatten innefatta en konsekvent utveckling a v den n u v a r a n d e inkomstskatten. Av motionären h a r framhållits, a t t enligt förslaget beskattningen av en förmögenhet a v viss storlek k a n bliva olika stor, beroende på storleken a v de inkomster, som av förmögenhetens ägare åtnjutes. Denna konsekvens a v förslaget äger emellertid enligt utskottets mening sitt berättigande, då ägarens av förmögenheten skatteförmåga uppenbarligen ökas i samma m å n som h a n s inkomst tilltager i storlek; och utskottet kan således i n s t ä m m a i det a v k a m m a r r ä t t e n uttalade omdömet, a t t förmögenhetsskattens beroende av ägarens inkomstförhållanden kan antagas i flertalet fall medföra en väl funnen anpassning av förmögenhetsskattens belopp efter skatteförmågan.» Utskottet avstyrkte jämväl bifall till ett i samma motion framställt yrkande, att förmögenhetsskatten skulle anordnas såsom en ordinarie skatt, som således ej skulle

192 kunna räknas till bevillning enligt 60 § regeringsformen. tets uttalanden godkändes av riksdagen.

Dessa utskot-

Senare skärp- Den år 1919 införda och ännu gällande metoden för bestämmande av ningar av för- skattesatserna för fysiska personer, innefattande en progressiv grundTkfSngen." beloppsskala med en maxiniisats av 12 % samt en efter det årliga behovet av skatt växlande utdebiteringsprocent av det enligt nämnda skala uträknade grundbeloppet, innebär en betydande skärpning av de skattesatser, som 1910 års skatteskala innefattade. Därigenom har icke blott beskattningen av inkomst utan även beskattningen av förmögenhet skärpts under bibehållande av den gamla regeln, att en sextiondel av förmögenheten tillägges inkomsten. Denna beskattning h a r ytterligare skärpts genom införande av den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten. uttalanden av Mot den gällande metoden för beskattning av förmögenhet hava ininkomstskatte- k 0 mstskattesakkunniga i en i december 1922 avlämnad promemoria (ej mmga ' tryckt) angående ifrågasatt skärpning av förmögenhetsskatten framställt vissa a n m ä r k n i n g a r . Åt de sakkunniga hade uppdragits att verkställa vissa beräkningar dels om den till inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhetens belopp vid utgången a v år 1922, dels om den del av inkomst- och förmögenhetsskatten, som kunde antagas h a v a sin grund däri, a t t i det taxerade beloppet jämväl inginge en viss kvotdel av förmögenheten, dels ock om förmögenhetens procentuella belastning i genomsnitt för riket, varjämte de sakkunniga i anslutning till nämnda beräkningar skulle avgiva yttrande, om och i vad mån en skärpning av den d å v a r a n d e förmögenhetsbeskattningen, därest en sådan skärpning av statsfinansiella skäl funnes önskvärd, kunde anses i övrigt av förhållandena påkallad eller eljest lämplig. Efter att hava redogjort för vissa beräkningar angående förmögenhetsbeskattningens tyngd och avkastning framhöllo de sakkunniga beträffande frågan om behovet och lämpligheten av en skärpt förmögenhetsbeskattning, att gällande förmögenhetsbeskattning, tänkt såsom en särbelastning av den fonderade inkomsten och avsedd a t t träffa den högre skatteförmåga, som förmögenhetsinkomsten i förhållande till arbetsinkomsten ansåges medföra, i och för sig kunde göras till föremål för ber ä t t i g a d kritik i åtskilliga avseenden. Därefter anförde de sakkunniga följande: »De skäl. som bruka åberopas för att motivera denna större skatteförmåga och som bygga på den föreställningen, att inkomstens egenskap av fonderad skulle medföra en större trygghet för varaktigt inkomstförvärv än den personliga arbetsförmågan kan innebära, hava enligt nutida erfarenhet knappast något stöd i verkligheten. Det ligger visserligen någon sanning i det påståendet, att innehavet av förmögenhet tillsammans med arbetsförmågan och möjligheten att utnyttja

193 densamma medför en större ekonomisk bärkraft än arbetsförmågan enbart, men det kan erinras, å ena sidan, att förmögenhet hos personer utan förmåga att arbeta eller möjlighet att utnyttja sin arbetskraft, i den mån sådan förefinnes, ingalunda medför någon större skatteförmåga eller ekonomisk bärkraft i allmänhet än en mot förmögenhetens avkastning svarande arbetsinkomst, samt, å andra sidan, att någon egentlig garanti för förmögenhetens bestånd ingalunda förefinnes: Risken att förlora innehavd förmögenhet är förhanden i lika hög om ej i högre grad än risken att berövas arbetsförmågan och arbetstillfällena, och den är dessutom mera oberäknelig och under ekonomiska kristider nästan omöjlig att förebygga. De sakkunniga anse det emellertid icke nödvändigt att nu närmare ingå på dessa anledningar till kritik av förmögenhetens särskilda beskattning men vilja här endast påpeka, att, då teoretiskt ovederläggliga skäl för en extra beskattning av förmögenhet såsom sådan icke kunnat förebringas och en -dylik beskattning av samlat kapital ur nationalekonomisk synpunkt alltid är ägnad att väcka betänkligheter, därest den leder till kännbar minskning av nationalförmögenheten, en förmögenhetsbeskattning av mera varaktig art nödvändigtvis måste hållas inom mycket måttliga gränser. Det synes kunna ifrågasättas, om icke den extra beskattning av antagen förmögenhetsinkomst, som hos oss realiseras genom att till verklig inkomst lägga en viss kvotdel av förmögenhetens kapitalvärde och å summan beräkna den samfällda skatten, med tillägg av den å r 1919 antagna skattetariffens grundbelopp förhöjda med 75 %, redan är så •tung, att någon skärpning av densamma icke bör kunna tillrådas.» Inkomstskattesakkunniga åberopade därefter sina beräkningar angåe n d e förmögenhetsskattens t y n g d i vissa a n t a g n a fall samt förmögenh e t s s k a t t e n s s a m m a n l a g d a a v k a s t n i n g . D ä r v i d h a d e f r a m g å t t , b l . a., a t t den i inkomst- och förmögenhetsskatten ingående förmögenhetsskatten för å r 1921 k u n d e a n t a g a s h a v a u p p g å t t t i l l 17*5 å 19*7 m i l j . k r . , m o t s v a rande en genomsnittlig skatteprocent å förmögenhetens kapitalvärde a v 0-H67 r e s p . 0-1313 %, och i f ö r h å l l a n d e t i l l h e l a i n k o m s t s k a t t e n e n l i g t 1921 a r s g e n e r a l s a m m a n d r a g o m k r i n g 9 r e s p . 10 %. D e s a k k u n n i g a f o r t s a t t e därefter: »Tillsammans med den skatt å förmögenhet, som uttages i form av kommunal progressivskatt, och de av inkomsten utgående skatter till staten och till kommunala korporationer av allehanda slag innebär detta en mycket kraftig beskärning av den samlade nationalinkomsten, ovillkorligen ledande till en betänklig minskning av sparkapitalet och till en därav föranledd ökad svårighet att genom beskattning av dessa skattekällor kunna anskaffa de för samhällsbehovens tillfredsställande i framtiden erforderliga skattemedel. Inkomst- och förmögenhetsskatten förlorar sin nödvändiga egenskap av elasticitet,. då den stadigvarande anlitas till sin yttersta gräns. Inkomsten och i viss mån förmögenheten äro ju avsedda att vara en reserv, som under dåliga tider skall kunna tagas i anspråk för fyllande av skattebehov, vilka då icke kunna fyllas på annan väg, men är reserven redan till fullo utnyttjad, förlorar inkomst- och förmögenhetsskatten denna egenskap, som brukar framhållas såsom en för denna form av beskattning utmärkande, särskilt stor fördel framför andra skatteformer.» De sakkunniga hade emellertid p å grund a v lämnat u p p d r a g övervägt möjligheterna a v en s k ä r p t förmögenhetsbeskattning genom en i förhållande till behovet a v p a s s a d h ö j n i n g av den kvotdel, v a r m e d förmögen1 3 — 312630.

194 h e t e n i n g i n g e i d e t t a x e r a d e beloppet, i s a m b a n d v a r m e d d e s a k k u n n i g a haft a n l e d n i n g a t t Övertänka, h u r u v i d a det k u n d e v a r a ä n d a m å l s e n l i g t och l ä m p l i g t a t t för f r a m t i d e n o r d n a f ö r m ö g e n h e t s b e s k a t t n i n g e n g e n o m en självständig, från sitt nuvarande s a m m a n h a n g med inkomstbeskattningen frigjord förmögenhetsskatt. Någon mera djupgående undersökning av s i s t n ä m n d a fråga h a d e de s a k k u n n i g a dock p å g r u n d a v d e n b e g r ä n s a d e t i d , s o m b l i v i t d e m förelagd, icke m e d h u n n i t . D e s a k k u n n i g a a n f ö r d e h ä r e f t e r , a t t m e d d å v a r a n d e s k a l a för g r u n d b e l o p p e t och u t d e b i t e r i n g s p r o c e n t e n ö k a d a v k a s t n i n g a v f ö r m ö g e n h e t s s k a t t e n m e d e t t b e l o p p a v m e l l a n 4 och 5 m i l j . k r . s k u l l e k u n n a p å r ä k n a s g e n o m a t t d e n k v o t d e l a v f ö r m ö g e n h e t e n , som i n g i n g e i d e t t a x e r a d e bel o p p e t , h ö j d e s f r å n e n s e x t i o u d e l t i l l en femtiondel. Beträffande frågan o m a n o r d n a n d e a v en f r i s t å e n d e f ö r m ö g e n h e t s s k a t t f r a m h ö l l o de s a k k u n n i g a följande s y n p u n k t e r : »I de främmande länder, där förmögenhetsbeskattning är införd såsom en inkomstbeskattningen kompletterande skatteform, är förmögenhetsskatten merendels anordnad såsom en fristående skatt på förmögenheten såsom sådan, så bl. a. i Tyskland och Nederländerna. Åtskilliga länder (t. ex. Frankrike) sakna direkt förmögenhetsskatt. I England beskattas inkomst av vissa kapitalplaceringar, därest densamma icke uppgår till högre belopp än 2 000 pund, efter en högre skattekvot än annan inkomst, s. k. earned income, nämligen efter en skattekvot, som är V» högre än för earned income. 1 Hos oss är förmögenhetsskatten nära kombinerad med inkomstskatten, i det att det taxerade belopp, varefter skatten i princip beräknas, bildas av inkomsten och en viss kvotdel av förmögenhetens kapitalvärde tillsammans. Härav följer dels att förmögenhetsskattens storlek med anledning av skattens progressiva anordning i varje särskilt fall blir beroende ej allenast av förmögenhetens utan även av den taxerade inkomstens storlek, likasom å andra sidan inkomstskattens belopp påverkas av förmögenhetens storlek, dels ock — med hänsyn till sättet för det taxerade beloppets redovisning i laxeringslängderna att någon upplysning om den taxerade förmögenhetens belopp icke utan tillgång till deklarationerna kan vinnas. Genom den träffade anordningen att låta förmögenhetsskatten sammansmälta med inkomstskatten, så att de båda skatteformerna te sig såsom en enda skatt, har man åsyftat att på en gång beakta alla de faktorer, som tillsammans kunna anses ligga till grund för skatteförmågan. Enligt de angivna förutsättningarna för denna kombination av inkomstoch förmögenhetsskatt skulle förmögenhetsinkomsten bära en skattebörda, som méd en tredjedel överskjuter skatten å inkomst av arbete. De sakkunniga hava under sina arbeteri haft anledning — ur praktisk synpunkt — att beklaga omöjligheten att med ledning av tillgängliga handlingar konstatera den år för år taxerade förmögenhetens storlek och beloppet av den å förmögenheten fallande andelen av skattebördan. De i och för utredningen i berörda hänseenden nödvändiga undersökningarna, som det ålegat de sakkunniga att utföra, hava på grund av skattens anordning krävt flera månaders arbete. Hade förmögenhetsskatten varit anordnad såsom en självständig skatt, skulle nämnda arbete kunnat utföras på en eller annan timme. Denna sålunda antydda praktiska olägenhet väger väl icke alltför tungt, då det gäller att bedöma det nuvarande systemets fördelar och .olägenheter, rhen den synes icke desto mindre förtjäna att här framhållas, * I England gälla numera andra bestämmelser, se Lindahls och Wohlins undersökningar.

195 innan de sakkunniga fästa uppmärksamheten vid åtskilliga andra synpunkter av principiell betydelse för frågans bedömande. Enligt vad här ovan nyss erinrades har förutsatts att genom förmögenhetsskatten skulle åstadkommas den verkan, att förmögenhetsinkomst bleve beskattad en tredjedel hårdare än arbetsinkomst. För att undersöka i vad mån denna verkan kunnat i praktiken åstadkommas, hava de sakkunniga utför* vissa beräkningar angående förmögenhetsdelens inverkan på beskattningen inom olika inkomstgrupper för personer med olika stort avdrag och inom olika ortsgrupper. Resultaten av dessa beräkningar, avseende skattskyldiga inom 2 avdragsgrupper, framläggas i två tabeller • -,1 Av tabellerna framgår, att den skatteökning, som uppstått på grund av förmögenhetsdelens beskattning, i särskilda fall kan beräknas till 300 % i stället för förutsatta 33 Va %. I andra extrema fall, när förmögenhetsdelens beskattning medför skatteplikt, som eljest icke skulle hava förelegat, kan ökningen icke angivas i procenttal. Frånsett emellertid dessa nu berörda gränsfall, finner man av tabellens siffror, hurusom skatteökningen i en mängd fall håller sig mellan 40 och 50 % eller därutöver. Dessa verkningar av kombinationen mellan inkomst- och förmögenhetsskatten äro utan tvivel en olägenhet, som är värd att uppmärksammas. Olägenheten ökas därigenom, att skatteökningen, i procent räknat, är ytterst ojämn och särskilt inom de lägre inkomstgrupperna mycket stor. Så länge som skatteskalan var så moderat anlagd som vid tiden för inkomst- och förmögenhetsskattens införande, spelade den nu omförmälda olägenheten av systemet icke någon nämnvärd roll för de skattskyldiga; under nuvarande förhållanden åter, då skatteprogressionen och därmed beskattningens tyngd blivit i betydande grad skärpta, måste missförhållanden av dylik art och omfattning tillmätas en starkt ökad betydelse. De här antydda ölägenheterna av praktisk och principiell art kunna med säkerhet undvikas vid en självständig beskattning av förmögenheten. Om å inkomst och förmögenhet var för sig lägges den beskattning, som med hänsyn till deras storlek anses skälig, uppkommer en sammanlagd beskattning av dessa skattekällor, som ur denna synpunkt är önskvärd och möjlig. Fiktionen att en inkomst av visst slag blir mera skattekraftig, därför att den är förenad med en efter konventionella grunder beräknad inkomst av förmögenhet, behöver då icke upprätthållas. Fiktionen är för övrigt knappast hållbar. Man kan lika väl säga, att en inkomst av ett visst arbete är i samma mån mera skattekraftig, därför att'den är förenad med inkomst av en annan inkomstkälla än förmögenhet, d. v. s. av ett visst annat arbete, och av sådan anledning borde beskattas t. ex. en tredjedel mera än den sistnämnda inkomsten. För frågan om förmögenhetsbeskattningens skärpning utöver vad nu gäller ä r det utan betydelse, huruvida förmögenhetsskatten göres självständig eller såsom nu sker kombineras med inkomstskatten. Visserligen kan en skärpning av förmögenhetsskatten eller till och med dess bibehållande vid sin nuvarande höjd verka avskräckande, därför att den verkliga belastningen av förmögenheten, då den blir till sin verkliga tyngd till fullo konstaterad, kan synas alltför tung. Men vore det så, innebär detta blott ett erkännande av att förmögenheten genom den nu bestående kombinationen av inkomst- och förmögenhetsskatt kan bliva alltför högt beskattad antingen i och för sig eller i förhållande till inkomsten. Erkännes detta vara förhållandet, borde därav föranledas en efter förhållandena avpassad jämkning av den på förmögenheten belöpande skattetungan. För genomförandet av den kombination, som åsyftades vid 1910 års skattelagTabellerna äro här uteslutna.

196 stiftning, har lagstiftaren nödgats utgå ifrån ytterligare en fiktion, nämligen den att all förmögenhet giver en till 5 % beräknad avkastning. Denna fiktion vilar på ett helt godtyckligt antagande, att förmögenhetsvärdena alltid motsvara förmögenhetens efter 5 % kapitaliserade avkastningsvärde, ett antagande, som ingalunda kan anses överensstämma med verkligheten. Genom att anordna förmögenhetsbeskattningen såsom en för sig fristående beskattning å förmögenhetens kapitalvärde kan man undgå att bygga på denna fiktion och i stället grunda ifrågavarande beskattning på själva förmögenhetsbesittningen, vilken i och för sig är ett tecken på välstånd utöver det som arbetsförmågan och arbetsmöjligheterna kunna skapa och tillräckligt att motivera en särbeskattning av förmögenheten vid sidan av skatten pä inkomst.» Boiagsskatte- Inkonistskattesakkunnigas erinringar mot v å r n u v a r a n d e förmögenberedningen. hetsbeskattning k u n n a — i den mån de icke gälla varje förmögenhetsbeBemötande skattning eller riktas mot svårigheten a t t verkställa statistiska beräkf ay inkomst-

, ,

,

,

„..

..

.

.

akattesakkun- ningar angående storleken a v de taxerade formogenheterna — samniannigas utta- f a ttas sålunda, att förmögenhetsskatten med dåvarande utdebiteringsprocent a v grundbeloppet för inkomst- och förmögenhetsskatten, nämligen 175 %, vore synnerligen hög, att skatten illa motsvarade det uppgivna syftet att låta förmögenhetsinkomst drabbas av en tredjedel hårdare skatt än arbetsinkomst, i det a t t skatteökningen för förmögenhetsinkomst bleve större än som åsyftats och tillika ytterst ojämn samt inom de lägre inkomstgrupperna mycket stor, ävensom att det till g r u n d för bestämmandet av den kvotdel, med vilken förmögenheten inginge i det taxerade beloppet, liggande antagandet, a t t förmögenhet lämnade en avkastning av 5 %, ingalunda kunde anses överensstämma med verkligheten. Enligt inkomstskattesakkunnigas mening skulle större rättvisa ernås genom en fristående förmögenhetsskatt. Därigenom skulle fiktionen, att en inkomst bleve mera skattekraftig, därför a t t den vore förenad med en efter konventionella grunder u p p s k a t t a d förmögenhetsinkomst, icke behöva upprätthållas, och förmögenhetsbesittningen i och för sig skulle k u n n a användas som skattenorm såsom varande ett tecken på välstånd utöver det, som arbetsförmågan och arbetsmöjligheterna kunde skapa. Inkomstskattesakkunnigas synpunkter på frågan om en ändrad förmögenhetsbeskattning h a v a föranlett beredningen att överväga, huruvida det n u v a r a n d e systemet för förmögenhetsbeskattningen verkligen är behäftat med s å d a n a brister, att detsamma icke lämpar sig för uttagande av en för genomförande av beredningens förslag om lättnad i bolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning erforderlig ökad förmögenhetsskatt. Vad först a n g å r anmärkningen, att med nuvarande bestämmelser kapitalinkomst drabbas a v en beskattning, som är mer än en tredjedel hårdare än beskattningen av arbetsinkomst, är denna befogad. Av beredningen verkställda b e r ä k n i n g a r for ett a n t a l valda fall hava givit i stort sett samma resultat som de av inkomstskattesakkunniga verkställda, och hänvisas i detta hänseende till efterföljande tabell H. De däri före-

197 kommande exemplen skulle k u n n a mångfaldigas. De giva vid handen, a t t j u lägre inkomsten är i procent av förmögenheten, desto större ä r den s k ä r p n i n g av beskattningen, som förmögenheten medför. Denna verkan av systemet kan dock icke u t a n vidare betecknas såsom ett grundväsentligt fel hos systemet. A t t den varit förutsedd vid systemets införande, framgår av ovan återgivna departementschefsanförande från år 1910, och den kan knappast anses stridande mot syftet med beskattningen. Väl är det sant, a t t enligt n ä m n d a anförande beskattningen av förmögenhet i princip är tänkt mera såsom en skatt å avkastningen av förmögenhet än som en skatt å förmögenheten såsom sådan, men därvid h a r tesen att förmögenhetsinkomst i allmänhet skall beskattas en tredjedel h å r d a r e än annan inkomst antagits blott såsom en metod a t t åvägabringa en jämförelse mellan den skattekraft, som grundas på förmögenhet, och den, som grundas på inkomst såsom sådan, icke såsom ett mål, som under alla förhållanden skall uppnås. Det h a r till och med uttryckligt framhållits, att förmögenhetsskattens anordnande såsom en renodlad kapitalränteskatt icke vore att tillråda, d å den lämnade å sido den förmögenhet, som icke gåve avkastning. H ä r i ligger ett erkännande av a t t i blotta innehavet av förmögenhet förefinnes en skatteförmåga, som borde utnyttjas. R ä t t a förhållandet torde v a r a , att v å r förmögenhetsskatt ä r tänkt såsom en kombination av de t v å principerna skatt på förmögenhets avkastning och skatt på förmögenhet såsom sådan men med övervikt åt den förra principen. Det torde u n d e r sådana förhållanden knappast få anses v a r a ett fel, a t t systemet även ger utslag, som beror av den senare principen. Och vad beträffar den mot tesen, a t t förmögenhetsinkomst har en tredjedel större skattekraft än a n n a n inkomst, framställda anmärkningen, att den icke vore hållbar, må anföras, att det visserligen icke kan bevisas, att innehavet av förmögenhet ökar den på inkomsten grundade skatteförmågan med just en tredjedel — det torde v a r a omöjligt att på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt bevisa riktigheten av vare sig den ena eller den a n d r a metoden för mätandet av skatteförmågan — men ovedersägligt torde dock vara, a t t den som äger en förmögenhet har mindre behov att spara för kommande tid och alltså kan av sin inkomst avstå mera i skatt, d. v. s. h a r större skatteförmåga, än den som måste reservera en del av inkomsten för framtida behov. Tesen a t t den fonderade inkomstens skattekraft ä r en tredjedel större än skattekraften hos den rena arbetsinkomsten ä r ett av praktiska skäl motiverat antagande, som väl k a n försvaras, men som också kan, om man så vill, ändras, därest man med bibehållande av n u v a r a n d e system med en kombinerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning önskar åstadkomma en starkare beskattning av fonderad än av ofonderad inkomst. E n ändring av den kvot, varmed förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, från Veo till 7so, skulle med lika stort eller lika litet fog, hur man vill, kunna stödjas på ett antagande, att kapitalinkomst h a r en två femte-

198 Tabell 11. Beräkningar angående förmögenhetsskattens S k a t t

Förutsättning

Inkomst

i

i

Inkomst- och! TI 1 ... .. Kommunal | formogen- j , . | Förmögenhet hetsskatt, | p i 0 g r * S k a l ' kr. kr.

å

i n k o ]m s t e n

Utjämn.skatt,

Summa.

kr.

kr.

% ar ink.

i

j A. Inkomsten utgörande 5 % av förmögenheten. a) ortsavdrag

j

840 kr.

ti 000

180 000 I

15 000

300 000 I

5*0 07

500 000

10 000 000 1

68 221

22 443

6 359

97 023

19*406

3-16 7

b) orts-

9 000

och familjeavdrag

!

180 000

4-06 7

1 920 kr.

15 000

300 000

500 000

10 000 000

67 939

j

4-240

22 370

6 338

96 647

19-33!)

5*4 7 2

! B. Inkomsten överstigande 5 % av förmögenheten. :

a) ortsavdrag

18 000

840 kr.

180 000 j

300 000 ||

1 649

7*053

10 000 000 !

85 621

26 943

7 634

120 198

20-033

b) orts- och familjeavdrag

1 020 kr. 4'722

30 000 600 000

|

18 000

180 000 i

30 000

300 000

1 531

(V523

119 822

19-070

600 000

10 000 000

85 339

26 870

7 613

C. Inkomsten understigande 5 % av förmögenheten. a) ortsavdrag

2 000

kr.

120 000 [I

—

1-600

3-600

6 000

1200 000

o

100 000

6 000 000

8 137

2 789

11-7 16

— —

2 O-ioo

—

2-2 67

2 724

11-468

b) orts- och familjeavdrag

1 920 kr.

2 000

120 000 II

6 000

1200 000 [i

100 000

6 000 000

7 972

199 storlek i valda fall enligt gällande bestämmelser. Skatt

å inkomsten

jämte

Inkomst- och| Kommunal | Utjämn. förmögen- Jprogr.-skatt,j skatt, hetsskatt, kr. kr. i kr.

i

förmögenheten

Skatt

Summa,

Summa, | % av ink.-| °/oo av iör! skatten mögenheten

% av ink.

kr.

kr.

538 ;

5-9 7 8

1 152 ;

7-6S0

98 168

29 943

8 484

136 595 ;

27*819

39 572

437 ,

4-856

1017 i

6-780

97 863 !

1000 2 011

å

förmögenheten.

i .

46-995

0-956. I ' 53-395 i 1-88"

I '

40-786 i

3-95'

53-33 3

- 0-8 44

59-906 j

1-2 70

40-921 i

3-955

29 870

136 196 !

27-239

59 549

1236 |

6-86 7

25-482

1-394

23-157

1*638

34-12 9

4-10 2

1-394

117 018

34 443

131 9 759

2 606 j

8-68 7

161220 i 26*870

6-117

29-529 \

1 894

2 448

8-160

25-089 •

lT.37

116 713

,34 370

9 738

160 821

26-804

40 999

34-217 :

4-ioo

271-8 7 5

0-7 25

0*960

1 359

28-7 17

697-685

1-256

20 426

7 777

2 203

30 406

30-4 06

18 690

1595 2 5

3*115

2 350-ooo

0-3 92

1050*00 0

1-190

20 214

7 696

2 181

30 091

1.8 623

162*891

3*104

—

delar större skattekraft än annan inkomst. Det är, med andra ord, icke? på riktigheten av antagandet, att den fonderade inkomstens skattekraft är just en tredjedel större än skattekraften hos arbetsinkomsten, som det nuvarande systemet för förmögenhetsbeskattningen och beskattningens tyngd bör stödjas, utan systemet avser, såsom departementschefen år 1910 påpekat, att åvägabringa en starkare beskattning av såväl inkomst som förmögenhet, då dessa äro förenade, än då endast endera förefinnes. Men huru mycket starkare denna beskattning bör vara,, lärer icke kunna på yttre grunder bevisas, utan beskattningens tyngd i detta som i andra hänseenden måste bliva beroende på praktiskt bedömande av vad som under olika situationer kan anses bäst förenligt med rättvisa och billighet. Att därvid skattens verkan att motverka nationalförmögenhetens tillväxt bör tagas i betraktande är självklart, och uppenbart är, att ur denna synpunkt en låg skatt är att föredraga framför en hög. Men därav följer icke utan vidare, vare sig att det nuvarande systemet i och för sig leder till en för hög förmögenhetsskatt eller att en höjning av den kvotdel, varmed förmögenheten nu ingår i det taxerade beloppet, är stridande mot rättvisa och billighet. Beredningens uppfattning i detta hänseende framlägges längre fram i detta kapitel. Vad angår inkomstskattesakkunnigas uttalande, att antagandet att förmögenhet lämnade en avkastning av 5 % ingalunda kunde anses överensstämma med verkligheten, kan härom anföras ungefär detsamma som beträffande den förut berörda tesen om kapitalinkomstens en tredjedel högre skattekraft. Antagandet är ett för metodens utformning använt praktiskt postulat, vars riktighet eller oriktighet saknar betydelse för frågan om systemets lämplighet eller icke. Det verkar allenast bestämmande för beskattningens tyngd men bevisar icke; huruvida denna tyngd är riktig i och för sig eller ej. Såsom en icke oväsentlig förtjänst hos gällande system torde böra framhållas, att kombinationen med beskattningen av inkomst möjliggör uttagande av förhållandevis hög förmögenhetsskatt i de fall, då en relativt liten förmögenhet är förenad med en stor inkomst, liksom att i de fall, då förmögenheten lämnar låg avkastning, skattesatsen blir lägre än i händelse avkastningen, procentuellt taget, är större. Detta resultat måste anses väl överensstämma med skälig hänsyn till de båda viktigaste faktorerna, som tillsammans kunna anses ligga till grund för skatteförmågan, nämligen inkomsten och förmögenheten. Såsom departementschefen år 1910 framhållit, låter sig detta uppenbarligen icke göra med en självständig förmögenhetsskatt. Slutligen må framhållas, att en på förmågeprincipen grundad beskattning icke synes böra drivas längre, än att skatten i regel kan betalas u r den till beskattningsåret hörande inkomsten. Eljest kan beskattningen iomma att verka hämmande på nationalförmögenhetens tillväxt. En fri-

201 stående förmögenhetsskatt k a n oftare än den med inkomstskatten kombinerade förmögenhetsskatten leda till att själva förmögenheten måste tillgripas för skattebetalningen. Såsom regel är en dylik verkan icke att befara med v å r t beskattningssystem. Undantagsvis k a n det dock leda därtill, och detta förhållande är, såsom nedan framhålles, en anledning för beredningen att på en viss punkt föreslå ändring. Beredningens granskning av inkomstskattesakkunnigas erinringar mot Nuvarande v å r t system för beskattning av förmögenhet har således givit till resultat, förmögenhets a t t systemet såsom sådant i det stora hela k a n försvaras. I varje fall kan beskattninge e t t system med fristående förmögenhetsbeskattning icke u t a n vidare be- b ö r b i b e h å l l a tecknas såsom så klart överlägset det nuvarande systemet, att beredningen a n s e t t sig hava anledning att taga initiativ till en sådan omläggning av förmögenhetsbeskattningen enbart för möjliggörande av överflyttning av en del av bolagens och de ekonomiska föreningarnas skattebörda å de m e r a bärkraftiga i samhället. Härtill kommer, att en dylik omläggning måste föregås av en grundligare undersökning angående förmögenheternas storlek och fördelning än som för beredningen varit möjlig. I sådant avseende må erinras om a t t senaste statistiska uppgifter om förmögenhetsbeskattningen härleda sig från 1921 års taxering och att sedan dess inträffat alltför stora förändringar, för att sagda uppgifter skulle kunna tagas till utgångspunkt för detaljerade beräkningar angående nuvarande förhållanden. Tillförlitligt material i detta hänseende torde icke kunna erhållas förrän om n å g r a år, då i samband med 1930 års folkräkning 1931 å r s taxeringar hunnit statistiskt bearbetas. E t t uppskov med frågan om e n reformerad bolagsbeskattning, till dess detta material föreligger, kan beredningen icke tillstyrka, och det är heller icke behövligt, då såsom ned a n anföres en måttligt skärpt förmögenhetsbeskattning utan väsentlig olägenhet synes kunna genomföras inom ramen för nuvarande skattesystem. ^ Till upplysning om de skattesatser, efter vilka förmögenhet beskattas en- Nu gällande Ligt nu gällande bestämmelser, meddelas efterföljande tabell I, som upp- skattesatser tager sådana skattesatser för den statliga inkomst- och förmögenhetsskat- S i v i s Ä T ten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, uttryckta i promille av förmögenheten. Dessa skattesatser avse såväl grundbelopp för n ä m n d a tre skatter som ock den utdebitering av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt utjämningsskatt, som ägt r u m under år 1930, och hava uträknats på grundval av det antagandet, att förmögenheten drabbas av den skatt, som u t g å r för det översta intervallet av det beskattningsbara beloppet. Genom att promillesiffrorna i tabellens kolumner 3, 4 och 6 sammanläggas erhålles uppgift om den sammanlagda skattesatsen för förmögenhetsbeskattningen, vilken uppgift återfinnes i kol, 7 av tabellen. I kol. 8 och 9 meddelas uppgift om den sammanlagda skattesatsen för ifrågavarande tre skatter, därest förmögenhetsbeskattningen höjes med

202 resp. 20 % och 8 %. Dylika höjningar framkomma, därest den kvot, varmed förmögenheten i n g å r i det taxerade beloppet, ökas från */« till resp. Vr,o och %0o (se nedan sid. 214). Tabellen utvisar n ä r m a s t de skattesatser, som drabba förmögenheten, därest förmögenhetsdelen i sin helhet ligger inom ett och samma intervall. Därest den faller delvis inom ett och delvis inom ett annat intervall, tillämpas angivna skattesatser å de delar av förmögenheten, som motsvara respektive delar av förmögenhetsdelen. E n förskjutning mellan olika intervaller kan uppkomma genom förmögenhetskvotens höjande från 1lm till resp. V» och 9A>oo, vadan en dylik höjning i vissa fall k a n medföra något större skattehöjning än 20 resp. 8 %. Tabell I. Skattesatser lör lörmögenhet vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten, då lörmögenhetsdelen ligger inom nedannämnda intervaller lör det beskattningsbara beloppet, °/o° av lörmögenheten.

» 1

1 ntervall, tusental kr.

0— 3—

•

6 Utjämningsskatt

9 Skatte- SkatteSumma satserna satserna av kol. i kol. 7 i kol. 7 förhöjda 3 , 4 0 . 6 förhöjda med 20 % med 8 %

grund- j 145 % utdeb. belopp

Komm. progr.skatt, grundbelopp

grund- 1 85 % belopp i utdeb.

0-500

0-000

0-000

0-000

0-7 2 5

0*8 7 0

0-78 8

0-02S

0-024

0-832

0-998

0-899 1-014

Statlig i nk.- o. förmög -skatt

0-500

0-725 0-725

0-083

9—

0-500

0-7 25

0-167

0-05 5

0-047

0*939

1-127

10-

0-667

0-967

0*167

0-055

0-047

1-181

1-417

1-275

15-

0-66 7

0-967

0-333

O-ili

0-094

1-394

1-673

1-500

20-

0-838

1-208

0-833

0-111

1-635

1-902

1-766

35-

0-833

1-208

0-500

0*107

0-142

1-850

2-2 2 0

1-998

40-

1-000

1-460

0-500

j

0-16 7

0-142

2-092

2-510

2"2 59

60-

1-16 7

l-(i92

0-667

i

0-2 2 2

0-189

2-548

3-058

2*7 5 8

100-

1-133

1-648

0-833

0*878 j 0-236

2-713

3 2 54

2*9 2 9 3*504 3-7 6 5

150— 200

1-500

2-175

0-888

0-278

0*2 3 0

3-244

3-8 9 8

200-

1-667

2-417

0*833

0-278

0-286

8*486

4*183

300-

1-833

2*658

0-833

0-278

0*236

3*727

4-4 7 2

400-

2-ooo

2*900

0-833

0-2 7 S

0*236

4'7 6 8

4 3 2 - - 600

2-ooo

2-900

0-750

0-2 50

0-212

4-635

2-16 7

3-142

0-750

0-250

0-212

4-104

4-9 2 5

4-432

0*212

4*34 6

5-214

4-69 3 4" 9 •> * 4*171

600-

8 0 0 - •1000

2-333

3*383

0-760

j

1 0 0 0 - -1227

2*500

3*625

0-750

0-2 5 0

0-2 12

4*587

5-50 5

1 227

2-000

2-900

0-7 5 0

0-2 5 0

0-212

3-8 6 2

4-63 5

över

4-02 5 !

i

4-28 7 4-171

Förmögenhets- Tabell I giver emellertid icke upplysning om i vilken omfattning nämnda ^skattningens skattesatser i verkligheten tillämpats å de taxerade förmögenheterna. avkastning. g ä k r a u p p g i f t e r härom för de senaste åren stå, såsom redan påpekats, icke

att erhålla. Emellertid har förste aktuarien hos försäkringsinspektionen fil. doktorn Tim Jansson på beredningens uppdrag verkställt en undersökning i dylikt hänseende, avseende det senaste år, för vilket säkra uppgifter stått att erhålla, nämligen år 1921. Nämnda undersökning, vars resultat framgår av särskild bilaga till detta betänkande, del II, hänför sig i första hand till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. År 1921 uttogs skatt med 175 % av grundbeloppet, vadan motsvarande höjning av de meddelade uppgifterna för grundbeloppen bör göras för erhållande av upplysning om effektiva skattesatser och skattebelopp år 1921. Av Janssons redogörelse framgår, att de år 1921 taxerade förmögenheterna uppgingo till sammanlagt 14188 milj. kr., varav 2 383 milj. kr. till följd av det taxerade beloppets ringa storlek icke drabbades av statlig förmögenhetsskatt. Återstående förmögenheter om tillhopa 11805 milj. kr. motsvarade ett sammanlagt grundbelopp för inkomst- och förmögenhetsskatten av 9 863 000 kr. I sin redogörelse har Jansson tillika meddelat genomsnittliga skattesatser i promille för förmögenhetsskattens grundbelopp nämnda år efter fördelning av förmögenheterna i storleksgrupper utan hänsyn till den samtidigt taxerade inkomsten. På grundval av dessa genomsnittliga skattesatser har Jansson vidare konstruerat en skala för en fristående förmögenhetsskatt, som i stort sett skulle, med bevarande av den nuvarande beskattningens genomsnittliga tyngd för olika förmögenhetsbelopp, giva samma avkastning som den nuvarande förmögenhetsskatten. Janssons redogörelse lämnar viss ledning för bedömande av förmögenhetsbeskattningens tyngd år 1921, men, såsom Jansson påpekar, är det, innan motsvarande material erhålles från 1930 års folkräkning, ej möjligt att uttala sig om i vilken mån de meddelade siffrorna äga tillämpning på nuvarande förhållanden. En motsvarande undersökning rörande den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten har ävenledes verkställts av Jansson, varöver redogörelse lämnas i nämnda bilaga till detta betänkande, del II. Därvid har Jansson använt de år 1930 gällande skattesatserna i stället för de år 1921 tillämpade, på det att ledning må erhållas för bedömande av de nuvarande skatteskalornas verkningar. Även beträffande denna del av undersökningen gäller emellertid, att det på grund av bristande kännedom om nuvarande förmögenhetsfördelning är vanskligt att draga säkra slutsatser angående den på förmögenheterna belöpande delen av skatterna. Såsom ett allmänt omdöme om den nuvarande förmögenhetsbeskattningens tyngd torde kunna sägas, att densamma för skattskyldiga med förhållandevis låg inkomst är skäligen måttlig, såvida ej förmögenheten lämnar mycket stor avkastning. Härvid utöva de skattefria avdragen en lindrande inverkan. Vid större inkomster stiger förmögenhetsskatten och denna stegring blir kraftigare, ju större förmögenheten är. Högst beskattad blir förmögenheten, då den skattesats, som gäller för intervallet

204 1Q00 000--1 227 000 kr., skall tillämpas. I n ä m n d a intervall träffas förmögenheten, i vad avser den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp, av en skattesats av 2-5 °/00- vilken skattesats därför av J a n s son a n t a g i t s såsom maximisats för en eventuell fristående förmögenhetsskatt. F ö r alla tre ifrågavarande skatter tillsammans utgör högsta skattesatsen 4-587 %o. Skulle förmögenhetsskatten genomgående skärpas genom ökning av kvotdelen Veo till Vso, skulle detta, såsom redan nämnts, medföra, att skattesatserna stiga med 20 % och således högsta skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp från 2-5 %* till 3*o %o samt högsta sammanlagda skattesatsen för samtliga ifrågavarande skatter från 4*587 %o till 5*505 %o. Ökas kvotdelen endast till "/soo,, stiger högsta skattesatsen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp från 2*5 %o till 2*7 %o samt högsta sammanlagda skattesatsen för samtliga progressiva skatter till 4*954 %o. Av undersökn i n g a r n a framgår vidare, att de högre skattesatserna nästan undantagslöst tillämpas endast å förmögenheter av större betydenhet. Antager m a n , a t t förmögenheten lämnar en avkastning av 5 %, skulle de i promille a v förmögenheten uttryckta skattesatserna kunna uttryckas i procent av avkastningen sålunda: % /oo av förmögenheten = 5 » » » = 6 » 3*o 4*587 » » » = 9*1 7 4 » 5*505 » » » = 11*01 » » » 2*7 » = 5" 4 » 4*954 » » » = 9*9 0 8 » 2-5

av

avkastningen

» » » » »

E h u r u statistiskt bearbetat material angående de taxerade förmögenh e t e r n a icke förefinnes för senare år än 1921, k a n på grundval a v a n d r a beräkningar en ungefärlig uppfattning om förmögenhetsskattens utbyte erhållas. Vid uppgörandet av statsbudgeten för budgetåret 1931 —1932 h a r Veo av den skattepliktiga förmögenheten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten uppskattats till 260 milj. kr. motsvarande en förmögenhetssumma av 15*6 miljarder kr. P å olika vägar kan m a n sluta till att den härför utgående skatten, beräknad såsom den översta delen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, utgjort omkring 16 milj. kr. E n höjning av förmögenhetsdelen Veo till Vso skulle, under beaktande av att den genomsnittliga skattesatsen därigenom ökas något mera än med 20 % (jfr uttalandet å sid. 202 här ovan), därför kunna ber ä k n a s medföra en ökad avkastning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten vid nuvarande utdebiteringsprocent med omkring 3*5 å 3*6 milj. kr. Höjes förmögenhetsdelen till allenast 9/soo, stannar förmögenhetsskattens ökning vid omkring 1*4 a 1*5 milj. kr. Den kommunala progressivskatten torde, enligt vad skilda beräkningsgrunder giva anledning antaga, i n r y m m a en förmögenhetsskatt, ävenledes;

205 lieräknad såsom den översta delen av skatten, av omkring 3*6 milj. kr. E n skärpning av densamma genom ökning av förmögenhetsdelen från Veo till V™ skulle k u n n a antagas öka dess avkastning med omkring 720 000 kr., och vid en höjning av förmögenhetsdelen till %oo skulle ökningen uppgå till omkring 288 000 kr. Utjämningsskattens grundbelopp utgör, såsom redan anförts, en tredjedel av den kommunala progressivskattens grundbelopp. Den däri ingående förmögenhetsskatten bör alltså a n t a g a s utgöra omkring 1*2 milj. kr. och den av förmögenhetsdelens angivna ökning beroende ökningen av utjämningsskattens grundbelopp k a n uppskattas till omkring 240 000 kr. resp. 96 000 kr. 85 % av nämnda tre belopp utgör 1020 000 kr., 204 000 kr. och 81 600 kr. Då det till grund för dessa beräkningar liggande materialet är synnerligen osäkert, måste beräkningarna betecknas såsom i hög grad approximativa. Av det anförda torde framgå, a t t v å r a nuvarande förmögenhetsskatter, e h u r u ingalunda obetydliga, likväl icke äro av den höjd, att en skärpning a v förmögenhetsbeskattningen av den storlek, som följer av den i det taxer a d e beloppet ingående förmögenhetsdelens höjning från Veo till V»o resp. 9 /500, k a n betecknas såsom a n m ä r k n i n g s v ä r t kraftig, åtminstone så länge d e n allmänna utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten hålles ungefär vid n u v a r a n d e nivå, 145 % av grundbeloppet, s a m t skatteskalorna lämnas oförändrade. Skulle däremot utdebiteringsprocenten ökas mera avsevärt eller skalorna skärpas, kan en höjning av förmögenhetsdelen enligt nämnda alternativ avsevärt öka förmögenhetsbeskattningens tyngd, i det att grundbeloppsskalans progressiva utformning i sådant fall skulle medföra en väl kraftig skärpning av skattesatserna för förmögenheter inom de högre intervallerna. Till belysning h ä r a v anföres följande. Antages till en början, a t t samtliga skatteskalor lämnas oförändrade och a t t allenast utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten höjes från n u v a r a n d e 145 % till exempelvis 180 %, komma skattesatserna för vissa intervaller, vilka vid olika alternativ äro a v särskilt intresse, att stiga på sätt framgår av följande tabell K. Verkställas motsvarande beräkningar under antagande a t t skatteskalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten ändras och a t t tillika utdebiteringen av grundbeloppen höjes, stiga skattesatserna för förmögenhet icke oväsentligt, och än större blir stegringen av skattesatsernas sammanlagda belopp för de tre ifrågavarande skatterna, om jämväl skalorna för den kommunala progressivskatten skärpas. Till belysande h ä r a v meddelas följande tabell L, där skalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten antagits utformad enligt den a v Jansson uppgjorda skalan G6 å nivå 133 1 / 8 % (se sid. 222 nedan) och skalorna för den kommunala pro-

206 T a b e l l K.

S k a t t e s a t s e r vid f ö r m ö g e n h e t s b e s k a t t n i n g e n l i g t o i i k a a l t e r n a t i v m e d nuvarande grundbeloppsskalor. Skattesats i °/oo av förmögenheten Utdeb. för stat). ink.- o. form.-skatt

Utdeb. för statl. ink.- o. form.-skatt ;

145%

180 %

Skattetitel och inkomstintervall För-

<

1 orFor- För- i För- j För- i mög.- I mög.- mög.- | mög.- j mög.-

in og.del

del Veo

Veo

1 del | 9/soo

del del VOO 1 V "

' del i t »/«>0 |

1 I.

Intervall 250 000—289 500 kr.

Summa

2-417

9-stoo

2-«in

0-888

1-000

0*900

0*833

0-23 6

0-2 8 3

0-2 5 5

0-2 3 6

0-283 i 0*255 I

3-486

4 - 1 8 8 1 3*765

4-069

4-883

4-3 9 5

2*900

3-480

3*132

n-c.oft

±--\->it

3-888 |

0-833

1*000

0'900

0*888

l'OOO

0-236 J 0-283

0-255

0-236

0-2 8 3

3'969

4-287

4-669 J 5-603 j 5*043

3'Ooo 1*000 i 0 * 9 0 0 j

1 II.

Intervall 400 000—432 000 kr.

Summa in.

4-703

0-255

t

Intervall 700 000—800 000 kr.

! 3142

3-770

3-393

3'900

4 ' 0 80

4-212

0-750

0-900

0*810

0-750

0-900

0-810

0-212

0-255

0-229

0*212

0*2 5 5

0*2 2 9

4*104

4-925 | 4-432

4'S62 | 5-835

5*2 6 1

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

3"<326

4-350

3-915

4 - 5 0 0 : &-400

4-860 j

Kommunal progressivskatt, 100 % utdeb

0*7 5 0

0-9 0 0 1 0 - 3 1 0

0-7 50 ! 0 - 9 0 0

0-810

0 2 12

0-255 | 0-229

0-212 1 0-255

0-22 9

Kommunal progressivskatt, 1 0 0 % utdeb

Summa IV.

Intervall 1 000 0 0 0 - 1 227 000 kr.

1 Summa

4-587 1 5-505 1 4-954

•1

:

5-462 1 6-555 1 5-899

I

Sistnämnda skattesatser i °/OQ av förmögenheten motsvara vid en antagen avkastning av 5 % följande skattesatser i % av förmögenhetens 9-174

lloio

9'9 0 8

10*924

13-uo 1 1 - 7 9 8 !

207 Tabell L. Skattesatser vid förmögenhetsbeskattning enligt olika alternativ med ändrade grundbeloppsskalor (skala Ge för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten). Skattesati i %o av förmögenbeten Utdeb. för statl. ink.- o. form. -skatt 108-7 5 % ( ^ nivå

Skattetitel och inkomstintervall

145 % )

Utdeb. för statl. ink.- o. form .-skatt i 135 % 0= nivå 180 % 1

För- ! FörFörmog.- j mog.- mog.del ! del del 7«oo Veo | l/«o

Förmög.del Veo

Förmög.del '/«o

Förmög.del

3-osi

3-69S

3*328

3*82 5

4-590

4*131

1-000

1-200

1-080

l-ooo

1-2 0 0

1*080

0-2 83

0-340

0-80 b

0-283

0*340

0*30 6J

4-364!

5*238

4-714

5-108

6*13 0

5-517

Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

3-625

4-3 50

3*915

4*500

5*400

4-860

Kommunal progressivskatt, 100 % utdeb

0-S3 3

1-000

0*900

0*888

1*000

0-900

0-236

0*283

0*2 6 5

0*236

0*283

0-255

4*694

5*633

5*070

5-569

6*688

6-015

4*169

5-002

4*502

5-175

6*210

5*589

0-838

1*000

0*900

0-833

1*000

0-900

0*266

0-286

0*2 88

0*2 5 5

5*657

7*493

6*744

/600

I. Intervall 250 000—289 500 kr.

Summa II. Intervall 400 000—432 000 kr.

Summa III. Intervall 700 000—800 000 kr. Statlig inkomst- och förmögenhetsskatt Utjämningsskatt, 85 % utdeb Summa IV.

5-2 38

6*285

Intervall 1 000 000—1 227 000 kr. • ,

4-350 0-833

1*000

Utjämningsskatt. 85 % utdeb Summa

5*419

6-503

6*480

5'83 2

0*900

0*838

1*000

0*265

0*23 6

0*283

0*900 0*255

5*853

6-469

7*763

6987 Sistnämnda skattesatser i °/«o av förmögenheten motsvara vid en antagen avkastning av 5 % följande skattesatser i % av förmögenhetens av10-838 13-006 11*706 12-938 15*526 13-974

208 Tabell M.

Beräkningar angående förmögenhetsskattens storlek i valda fall enligt Skatt

Förutsättning

Inkomst

A.

B.

Förmögenhet

Ink.- och Förmögen- förmögenhetsskatt, hetsdel kr.

å

inko m s t en

Kommunal . Utjämn.- i progr.skatt, skatt, kr. kr.

Summa,

% av inkomsten

kr.

Inkomsten utgörande 5 % av förmögenheten a) ortsavdrag 840 kr. 337 1/50 180 000 9 000 337 9/500 300 000 1/50 652 15 000 9,'500 652 68 221 10 000 000 1/50 500 000 68 221 9/500

23 23 77 77 22 443 22443

6 6 22 22 6 359 6 359

366 366 751 751 97 023 97 023

4*067 4-067 5007 5-007 19*405 1940S

b) orts- och familjeavdrag 1 92C) kr. 1/50 266 9 000 180 000 266 9/500 300 000 1/50 558 15 000 9/500 558 10 000 000 1/50 67 939 500 000 67 939 9/500

15 15 61 61 22 370 22310

4 4 17 17 6 338 6 338

285 285 H36 636 96 647 96 647

3*167 3167 4-240 4'240 19*3 2 9 19-329

Inkomsten överstigande 5 % av förmögenhe ;en. a) ortsavdrag 840 kr. 1/50 826 124 18 000 180 000 826 124 9/500 30 000 300 000 1/50 1649 3H4 9/500 1649 364 600 000 10 000 000 1/50 85 621 26 943 85 621 9/500 26 943

35 35 103 103 7 634 7 634

985 985 2116 2116 120 198 120198

5*472 5-472 7*053 7*053 20*033 20-033

b) orts- och familjeavdrag 1 920 kr. 1/50 732 18 000 180 000 732 9/500 30 000 300 000 1/50 1531 1531 9/500 600 000 10000 000 85 339 1/50 85 339 9/500

26 26 94 94 7 613 7 613

850 850 1957 1957 119 822 119 822

4*722 4722 6*523 6'623 19*970 19'970

— —

32 32 216 216 11716 11716

1*600 1'600 3*600 3'600 11*716 U'716

— — — —

2 2 136 136 11468 11468

0*100

92 92 332 332 26 870 26870

C. Inkomsten understigande 5 % ai T förmögenhi; ten. a) ortsavdrag 840 kr. i 32 2 000 120 000 1/50 — 32 9/500 — 6 000 1 200 000 1/50 20H 8 206 9/500 8 100 000 6 000 000 1/50 8 137 2 789 8137 9/500 2 789 b) orts- och familjeavdrag 1 920 kr. 2 000 120 000 1/50 9/500 6 000 1 200 000 1/50 9/500 100 000 6 000 000 1/50 9/500

2 2 136 136 7 972 7 972

— — — —

2 724 2724

2 2 790 790

772 772

O-ioo 2*267 2267 11-46 8 11-468

Anm. I de fall, där skatten å förmögenheten enligt tabell M är lika stor som eller mindre förmögenhetsdelen icke må överstiga den taxerade inkomsten (jfr sid. 215).

209 g ä l l a n d e s k a t t e s k a l o r m e n m e d e n f ö r m ö g e n h e t s d e l av r e s p . 1/50 o c h 9/500. Skatt å inkomsten jämte förmögenheten Ink.- och Kommunal Utjämn.förmögen- progr.skatt, hetsskatt, skatt, kr. kr. kr.

Summa,

Skatt å förmögenheten

Skatt i % av ink. % av inenl. komsten I tab. TT

Summa, i % av in- °/oo av för! komstmögenj skatten heten kr.

kr. i

513 492 1000 965 104 452 100 682

53 49 184 172 31 443 30 543

15 14 52 49 8 909 8 654

581 555 l 236 1186 144 804 139 879

8-240 7-907 28-90 1 2T976

423 407 906 871 104 147 100 377

37 33 152 140 31 370 30 470

10 •9 43 40 8 888 8 633

470 449 1 101 1051 144 405 139480

"yi-2 •> 4'SS9 7-840 7 007 28*881 27896

1 040 1014 2 084 2040 123 302 119532

196 189 484 472 35 943 35 043

55 53 137 134 10 184 9 929

1291 1256 2 705 2 646 169 429 164 504

7-172 6-978 9-017 8 820 28*2 8 8 27-417

941 920 1966 1923 122 997 119 227

164 157 452 440 35 870 34 970

46 44 128 124 10 163 9 908

l 151 1121 2 546 2487 169 030 164 105

H-3 9 4 6 228 8*487 8'290 28*17 2 27-3 Hl

—

—

119 119 538 538 30 406 30 406

5-9 50 5950 8-967 8967 30-4 06 30-106

49 49 437 437 30 091 30 091

2-450 2450 7*283 7 283 30*091 30091

119 119 478 478 20 426 20 426 49 49 397 397 20 214 20 214 än

47 47 1111 7 777

13 13 2 203 2203

— —

—

31 31 1 696 7 696

förmögenhetsskatten

14 —

31 2 5 8 0 .

9 9 2 181 2181 enligt

5*9 78

tj-l 14

6iii 7*680 2 7 * M 19

! 4-8 5 6 tt-780 27*2 8 9

6'8C7 8*687 26-S7 0

6*117 S-160 26-804

5-9 5 0 2 8 - 7 17 3 0 - 4 06

2-150 26-0 6 7 30-0 91

215 189 485 435 47 781 42856

58*748 5t 64 0 64-5 8 1 57 922 49-247 44-171

1-194 1'OSO 1*617 1460 4*778 4286

185 164 465 415 47 758 42833

65251 49*416 , 44-319

1-028 0-911 1*550 1383 4* 7 7 6 4-283

306 271 589 530 49 331 44 306

31-066 27-512 27-S3 5 25-04 7 41*0 4 1 36-860

1-700 1606 J-968 1'767 4-933 4-431

301 271 589 530 49 208 44 283

35-412 31-882 30*0 9 7 27-082 41*068 36-967

1-672 1'506 1*963 1-767 4*921 4-428

87 87 322 322 18 690 18 690

271-875 271-875 149-074 149074 159*625 159-52 5

0-7 2 5 0'726 0*268 0-268 3-115 •?• / l 5

47 2 3 5 0 - 0 0 0 47 2350'ooo 301 2 2 1 - 3 24 301 221 324 18 623 I 6 y - 3 9 i 18 623 162391

0-3 9 2 0 392 0*251 0-251 3-104 3'104

(54-912 57-514

73*118

tabell H. beror detta på den föreslagna bestämmelsen a

210 Tabell N.

Beräkningar angående förmögenhetsskattens storlek i valda fall enligt för kommunala progressivskatten samt med S k a t t

Förutsättning

! Inkomst

A.

B.

| Förmögenhet

Ink.- och Förmögen- förmögenhetsskatt, hetsdel kr.

Kommunal progr.skatt, kr.

å

inko m s t en Utjämn.skatt,

Summa,

kr.

kr.

% av inkomsten

Inkomsten utgörande 5 % av förmögenheten. a) ortsavdrag 840 kr. 337 1/50 180 000 9 000 337 9/500 1/50 660 300 000 15 000 660 9/500 84 660 10 000 000 1/50 500 000 84 660 9/500

23 23 82 82 24 937 24 937

6 6 23 23 7 065 7 065

366 366 765 765 116 662 116 662

5'ioo 23*332 23-332

b) orts- och familjeavdrag 1 920 kr. 266 1/50 180 000 9 000 266 9/500 1/50 572 300 000 15 000 572 9/500 84 307 1/50 10 000 000 500 000 84 307 9/500

15 15 66 66 24 856 24 856

4 4 19 19 7 043 7 043

285 285 657 657 116 206 116206

3-167 3167 4-380 4-380 23-241 23-241

Inkomsten överstigande 5 % a-j förmögenh eten. a) ortsavdrag 840 kr. 1 831 139 1/50 180 000 18 000 831 139 9/500 300 000 1/50 1666 417 30 000 417 1666 9/500 1/50 107 484 29 937 600 000 10 000 000 107484 29 937 9/500

39 39 118 118 8 482 8482

1009 1009 2 201 2201 145 903 145 903

5*606 5'606 7*887 7'337 24*317 24-317

b) orts- och familjeavdrag 1 92(1 kr. 735 1/50 180 000 18 000 735 9/500 1/50 1543 300 000 30 000 1543 9/500 1/50 107 114 10 000 000 600 000 107114 9/500

30 30 104 104 8 459 8459

872 872 2 015 2015 145 429 145 429

4*S44 i 4-844 6*717 6-717 24*238 24-238

— —

32 32 216 216 13 685 13685

1-600 | 1-600 3*600 3-600 13*685 13-685

— — — —

2 2 136 136 13 369 13369

O'IOO 2*267 2267 13-869 13369

107 107 368 368 29 856 29 856

C. Inkomsten understigande 5 % a v förmögenlleten. a) ortsavdrag 840 kr. 32 1/50 120 000 2 000 — 32 9/500 — 6 000 1 200 000 1/50 206 8 9/500 206 8 1/50 9 460 3 292 6 000 000 100 000 3292 9/500 9 460 b) orts- och familjeavdrag 1 92C1 kr. 2 1/50 120 000 2 000 9/500 2 6 000 1200 000 1/50 136 9/500 136 1/50 9 248 100 000 6 000 000 9 248 9/500

— — — —

3 211 3211

2 2 933 933

910 910

4*067 4'067

5*ioo

O-ioo

Anm. I de fall, där skatten å förmögenheten enligt tabell N är lika stor som eller mindre mögenhetsdelen icke må överstiga den taxerade inkomsten (jfr sid. 215).

211 föreslagna förhöjda skatteskalor för inkomst- och förmögenhetsskatten (Ge) och förmögenhetsdel av resp. 1/50 och 9/500. Skatt å inkon sten jämte förmögenhc ten i

Ink.- och Kommuna förmögenprogr.hetsskatt, skatt, kr. kr.

Utjämn.skatt,

Summa,

kr.

kr.

Skatt å förmögenheten

Skatt i % av ink. % av in. enl. komsten tab. H

kr.

530 510 1027 988 131 395 126 610

58 54 199 187 34 937 33937

16 15 56 53 9 899 9 615

604 579 1282 1228 176 2 3 1 170 162

6-711 6433 8*54 7 8l87 35*2 4 6 34-032

441 422 921 882 131 007 126222

42 38 167 155 34 856 33 856

12 11 47 44 9 876 9593

495 471 1 135 1081 175 7 3 9 169 671

5*500 5233 7*567 7-207 35*148 33934

1066 1042 2 152 2100 155 320 160535

211 204 597 579 39 937 38937

60 58 169 164 11315 11032

1337 1304 2 918 2843 206 5 7 2 200 504

7*428 7-244 9*727 9'47 7 34*42 9 33417

960 937 2011 1959 154 932 150147

179 172 548 530 39 856 38856

51 49 155 150 11293 11009

1190 1158 2714 2639 206 081 200 012

6-611 6433 9*047 8'797 34-34 7 33-336

—

—

119 119 564 564 36 5 0 3 36503

5-950 5-950 9*400 9'400 36503 36-503

49 49 455 455 36114 36114

2-450 2450 7-583 7583 36*114 36-114

119 119 497 497 24 916 24 916 49 49 409 409 24 651 24 651

52 52 9 029 9 029

15 15 2 558 2558

—

—

36 36 8 932 8932

10 10 2 531 2531

Summa,

5*978 7*6S0 27-319

4*856 6*780 27-239

6*867 8-687 26-870

6-117 8*160 26-804

5*950 28-717 30*4 06

2*450 26*067 30-091

% av in- °/oo av förmögenkomstj skatten heten

238 213 517 463 59 569 53500

65-0 2 7 58-197 67-581 60-523 51*061 45-859

1*322 1-183 1-723 1-543 5-96 7 5-350

210 186 478 424 59 533 53466

73-6S4 65-263 72-765 64535 51231 46 009

1-167 1-033 1*593 1-413 5*953 5-347

328 295 717 642 60 669 54 601

32-507 29 23 7 32*576 29169 41-582 37423

1-822 1-639 2-890 2l40 6*067 5-460

318 286 699 624 60 652 54 583

36*468 32798 34-690 30968 41-706 37632

1-767 1-589 2-830 2080 6-065 5'468

87 87 348 348 22 818 22818

271-875 271-876 161-111 161-in 166-737 166-73 7

0-7 2 5 0-725 0-290 0290 3*808 3'803

47 2 350-000 47 2350-ooo 234-659 319 234-569 319 170*132 22 745 170132 22 745

0*392 0'392 0-266 0'266 3*791 3'791

än förmögenhetsskatten enligt tabell H, beror detta på den föreslagna bestämmelsen att för-

212 gressivskatten och utjämniiigsskatten antagits följa ett av J a n s s o n meddelat utkast till ändrad skala för den kommunala progressivskatten (se sid. 27 i Janssons undersökning, bilaga till betänkandet, del I I ) . Utdebiteringen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten h a r i tabellen upptagits till dels 108-75 % (= nivå 145 %) och dels 135 % ( = nivå 180 %) av Gc-skalans grundbelopp. Den kommunala progressivskatten h a r tänkts utdebiterad efter 100 % och utjämningsskatten efter 85 %. En jämförelse mellan skattesatserna i första sifferkolumnen i tabellerna K och L dels inbördes dels med skattesatserna i övriga sifferkolumner utvisar, h u r u skattesatserna stiga vid kombinationer av olika alternativ. Särskilt betydande är stegringen i förhållandet mellan nuvarande skattesatser (första sifferkolumnen i tabell K) och skattesatserna vid en kombination av olika höjningar, nämligen dels förmögenhetsdelens höjning från Veo till 1/so, dels skärpning av grundbeloppsskalorna för alla tre skatterna och dels höjning av utdebiteringsprocenten för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten från nuvarande nivå 145 % till nivån 180 % (femte sifferkolumnen i tabell L). Det är emellertid icke nog med att skattesatserna för de skilda intervallerna kraftigt ökas genom de olika s k ä r p n i n g a r n a . E n höjning av förmögenhetsdelen medför även en förskjutning uppåt av det beskattningsbara beloppet, så att detsamma kan till viss del skjuta in på närmast högre liggande intervall. I den mån så sker, stegras skattesatsen ännu mera än som framgår av tabellerna K och L. I två tabeller M och N meddelas beräkningar angående storleken av de för ett antal valda fall uträknade skattebeloppen under alternativa antaganden beträffande förmögenhetsdelens höjning till Voo resp. 9A>oo dels enligt nuvarande skatteskalor (tabell M) och dels enligt den av Jansson nämnda skatteskalan GG för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och den av honom utarbetade höjda skalan för den kommunala progressivskatten, resp. utjämningsskatten (tabell N). Dessa tabeller motsvara den förut omnämnda tabellen H, med vilken jämförelse bör göras. I tabell O meddelas uppgift om det antal procent, varmed förmögenhetsskatterna enligt tabellerna M och N stigit i förhållande till nuvarande förmögenhetsskatter enligt tabell H. Av dessa tabeller M, N och O framg å r tydligt, a t t stegringen av förmögenhetsskatten även utan skärpningav skatteskalorna men i all synnerhet vid en skärpning av skalorna kan bliva ganska betydande. De nu påpekade omständigheterna utgöra anledning till varsamhet vid valet av u t v ä g a r för att erhålla täckning för de bortgående bolags- och föreningsskatterna. Även om en höjning av den kvotdel av förmögenheten, som ingår i det taxerade beloppet, från Veo till Vso icke i och för sig bör betecknas såsom synnerligen kraftig, kan den dock i förening med skärpning av skatteskalorna och i än högre grad vid en samtidig ökning av utdebiteringsprocenten medföra en alltför stark belastning av förmögenheterna.

213 Tabell O. Beräkningar angående förmögenhetsskattens storlek i valda fall. Jämförelse mellan skattesatserna enligt tabellerna H, M och N. Förmögenhetsskatt i °/oo av förmögenheten

Förutsättning

tabell III Inkomst

[

, . mogenhet

j

tabell II

tabell N

Förmögenhetsdel l

Veo

i

A.

tabell M

ndeztal

/50

9 S00

/

i V

tabell 31

tabell N

Förmögcnbctsdel

/600

Veo

1*822 1*188

>/«o

/«oo

Veo

/500

Inkomstsn utgörande ö % av förmögenheten. a) ortsavdrag 840 kr. 9 000!

180 000

0-956!

15 000|

300 000

1-337J 1-617

1*450

1*723

1-543

3-957

4*286

5*957

5*350

,r„

500 000! 10 000 000

4-778

b) orts- och familjeavdrag

1 920 kr.

9 000

180 000

0-8441 1*0381 0*911

1*16 7

.122

15 000

300 000

T270J

1-550) 1-383

1-593

1*418

10 0 0 0 000l| 3-9551 4*7 76J 4*233

5-953

5-3 4 7

135 ]

500 000

B.

1-194 1 * 0 5 01

Inkomsten överstigande ö % av förmögenheten. a) ortsavdrag

:

840 kr.

18 000J

180 000

1-394] 1-700

1*506] 1-822

1*689

30 000

300 000

l-033j

1*963

1*767

2*390

2-140

600 000' 10 000 000

4*102

4*988

4*131:

6-007

5-460

i b) orts- och familjeavdrag

C.

:

1 920 kr.

18 000|

180 000

1-3941

1*0 7 2

1-506

1-767

1*689

30 000

300 000

1*037

1*963

1-707

2*330

2-oso

600 000

10 000 00C

4*100^ 4-921

4-428

6*005

5-158

100 Inkomsten understigande 5 % av förmögenheten a) ortsavdrag 840 kr. 2 000

120 000

0*7261 0-725

0-7 2 5

0-725

0*72 5

6 000

1 200 000

1-2561

0-268

0*268

0-290

0*290

100 000

6 000 000

3*116| 3-115

3*808

3-803

b) orts- och familjeavdrag

1 920 kr.

2 000

120 000

0-3 92

0*39*2

0*392

0*392

0*392

6 000

1 200 000

1*190

0*251

0*251

0-266

0-266

100 000

6 000 000

3-ioi

3*104

3*104

3-791

3-7 91

214 Även a n d r a kvotdelar än de i det föregående nämnda kunna tänkas. E n höjning av Veo till V»» innebär, såsom redan antytts, a t t förmögenhetsdelen höjes med 20 %. E n höjning av Veo till 9/soo motsvarar en höjning av 8 %. De enkla bråken Vso och 9/5oo skulle även kunna uttryckas med decimalbråken 0*02 och 0*oi8. Vill man höja förmögenhetsdelen med 10 %, vinnes detta genom att kvoten betecknas med "/oo eller med decimalbråk 0-18333... eller u t t r y c k t i promille 18 1/s. Skulle förmögenhetsdelen anses böra höjas till VOB, kan detta tal uttryckas i decimalbråk med 0*oi8i8i8... eller i promille 18 */"•• Mot de två sistnämnda alternativen talar emellertid, a t t räkneoperationerna vid deklarationernas avfattande och vid taxeringen bliva besvärligare än vid de två förstnämnda alternativen. Lättast att tillämpa ä r otvivelaktigt alternativet V»o. Men alternativet %oo erbjuder icke n ä m n v ä r t större svårighet, och det blir synnerligen lätt att tillämpa, därest den förenklingen vidtages, att vid det taxerade beloppets bestämmande förmögenheten avjämnas nedåt till närmaste j ä m n a tusental kr. Om förmögenheten antages uppgå till exempelvis 138 575 kr., k a n i sådant fall räkneoperationen inskränka sig till följande: 138X18 = 2 484 kr., vilket tal alltså skall tilläggas summa »återstående inkomst» för erhållande a v det »taxerade beloppet». Beredningens uttalande om föreliggande förslag.

Beredningen har ansett sig icke böra lämna förord för något av de n u nämnda alternativen för bestämmandet av den kvotdel, varmed den skattepliktiga förmögenheten skall ingå i det taxerade beloppet. Valet mellan olika alternativ synes nämligen i viss mån böra göras beroende av valet a v skatteskalor. Väljes en skatteskala, som i likhet med de av Jansson nämnda skalorna av A-typ lägger skärpningen företrädesvis å de högsta intervallerna, t. ex. skalan Gs, torde kunna ifrågasättas, huruvida en höjning av förmögenhetsdelen till Vs0 kan ske, enär skattesatserna för förmögenhet då skulle stegras synnerligen kraftigt redan vid intervallet 400 000—450 000 kr. I händelse åter en skala väljes av den typ. den av Jansson n ä m n d a skalan G4 utvisar, skulle mindre vara att invända mot alternativet med förmögenhetsdelen 1/6u. Det slutliga ställningstagandet beror emellertid ytterst på h u r u stor lindring i bolagsbeskattningen kommer att genomför a s — eller annorlunda uttryckt på storleken av den ersättning för bortgående bolagsskatter, som skall åstadkommas genom direkt beskattning av fysiska personer m. fl. skattskyldiga — samt på de a n d r a metoder för ersättningens åstadkommande, som jämte en skärpt förmögenhetsbeskattning anses böra ifrågakomma.

I sammanhang med sin undersökning av frågan om skärpning av förBegränsning av förmögen- mögenhetsbeskattningen har beredningen haft anledning att överväga och hetsbeskattningen i vissa söka medel a t t lindra en olägenhet, som ä r förbunden med gällande skattefall. regler och som erhåller ökad betydelse i mån av beskattningens skärpning. Beredningen åsyftar det förhållandet, att, då den skattskyldige förmögenhetsägaren har en i förhållande till förmögenhetens storlek ytterst r i n g a

215 inkomst eller ock har, efter åtnjutande av medgivna avdrag, ingen in^ komst alls, förmögenhetsskatten kommer att, väsentligen eller helt och hållet, förlora sin k a r a k t ä r av skatt å förmögenhetens avkastning och oundvikligen gå ut över förmögenhetens kapital. Att under alla omständigheter utesluta dylik konsekvens av den gällande lagstiftningens metod för förmögenhetsbeskattningen är visserligen icke möjligt och torde ej heller v a r a erforderligt, men för de mest extrema fallen synes en skyddsregel v a r a både lätt att åstadkomma och väl behövlig. Beredningen föreslår i s å d a n t hänseende, att till stadgandet i 15 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall fogas ett tillägg, enligt vilket i fråga om fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit h ä r i riket bosatta, skall gälla, att förmögenhetsdelen ej skall upptagas med högre belopp än det, vartill den taxerade inkomsten uppgått. Alldeles oavsett förslaget om förmögenhetsbeskattningens skärpning synes en dylik spärr v a r a befogad såsom ett medel att i de mest påtagliga fallen förh i n d r a obillighet, Spärren kommer att bliva till nytta ej minst i situationer, då missförhållande mera allmänt gör sig gällande mellan å ena sidan värdet av kapitaltillgångar, såsom jordbruksegendomar eller aktier, samt å a n d r a sidan samma tillgångars avkastning. A t t utsträcka en dylik regel att gälla även i fråga om sådana juridiska personer (ideella föreningar, stiftelser m. fl.), vilka äro skattskyldiga för förmögenhet, torde icke böra ifrågasättas, enär därigenom skulle öppnas möjlighet för en fysisk person att bereda sig lindring i beskattningen för förmögenhet genom a t t insätta en ideell förening eller stiftelse såsom ägare av förmögenheten och disponerar avkastningen såsom periodiskt understöd till den verklige ägaren. Någon nämnvärd reduktion av statens skatteintäkter k a n bestämmelsen icke väntas föranleda. I tillämpningen kommer den icke a t t erbjuda någon svårighet. Beredningen övergår härefter till frågan om uttagande av ökade skatte- Den progresbelopp av fysiska personer och med dem i beskattningshänseende likställ- 8lvjJe8ikattda genom skärpning av de för dem gällande skatteskalorna. ningen. I det föregående har förutsatts, att den skattebörda, som avlyftes från Allmänna, bolagen och de ekonomiska föreningarna, skall överflyttas till i huvud- ^"i-*"»*-^-sak de kategorier inkomsttagare, bland vilka dessas delägare äro a t t finna, och har framhållits, att man i r ä t t hög grad skulle tillgodose detta syfte genom att överflytta skatten till ä g a r n a av förmögenhet. Det h a r emellertid i det föregående också gjorts gällande, att hänsyn av olika slag tala emot en dylik anordning av alltför stor räckvidd. H ä r må ytterligare framhållas den omständigheten, att en skärpt förmögenhetsbeskattning träffar även a n d r a skattskyldiga än dem, som skulle d r a g a direkt n y t t a a v en lindring av bolags- och föreningsskatterna. Även h ä r i ligger en anledning till varsamhet vid höjning av förmögenhetsskatten. Den hittillsvarande beskattningen av bolagen och de ekonomiska före-

216 ningariia har i väsentlig män haft till syfte att mellan skattskyldiga med lika inkomst åstadkomma en differentiering med hänsyn till denna inkomsts art. Anser man, i likhet med beredningen, att beskattningen av företagen i allmänhet varit för stark, och önskar man överflytta en del därav å delägarna, leder detta betraktelsesätt till att skattesatserna för delä g a r n a böra skärpas i samma mån som en lindring i företagens beskattning skulle komma dem till godo. Om så vore, att denna lindring skulle komma alla inkomsttagare till del i samma mån som den å fysiska personer utgående skatten drabbar dem, skulle övervältringen av den från företagen bortgående skatten enklast vinnas genom att det procenttal av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp, varmed denna skatt uttages, höjdes. A t t avgöra, h u r u v i d a denna metod a t t erhålla täckning för hela den uppstående bristen vore riktigt avvägd, är väl knappast möjligt, då det ej k a n konstateras, h u r u stora aktieinkomster representeras av de olika kategorierna inkomsttagare. Då det dock torde kunna antagas, att även inkomsttagare med mindre än 10 000 kronors beskattningsbart belopp få nytta av lindringen av företagens beskattning, kunde det med n ä m n d a betraktelsesätt synas rimligt, att åtminstone någon del av bristen täckes enligt denna metod. Emellertid ä r det sannolikt, att aktier i större utsträckning ägas av de mera bemedlade inkomsttagarna än av de mindre bemedlade. E n b a r t nämnd a metod skulle då icke giva de mera bemedlade inkomsttagarna den andel i skattebördan, som de enligt de givna förutsättningarna borde ha. Man kommer då in på spörsmålet att i erforderlig mån åstadkomma täckningav bristen genom en starkare skärpning av skatten för de större inkomstt a g a r n a eller, med andra ord, en ändring av skatteskalan i riktning mot starkare progressivitet. Måhända vore det ur vissa synpunkter önskvärt, a t t i sådant sammanhang en omprövning företoges om den lämpligaste avvägningen av samtliga skatter, indirekta såväl som direkta. E n sådan omfattande prövning ingår emellertid ej i beredningens uppdrag, och enligt beredningens mening är den ej heller nödvändig för åstadkommande av en godtagbar lösning av frågan om beredande av ersättning för d e bortgående bolagsskatterna. Beredningen, som bortser från de möjligheter till ökning av statens inkomster av aktie- och fondstämplar och dylikt, vilka k u n n a v ä n t a s bliva en automatisk följd av bolagsbeskattningens lindrande, ifrågasätter således ej annat än att den erforderliga täckningen skall vinnas inom den direkta beskattningens ram. När det gäller a t t undersöka möjligheterna att höja den för fysiska personer m. fl. gällande skatteskalan för inkomst- och förmögenhetsskatten, torde det v a r a på sin plats att på nytt bringa i erinran de förhållanden, under vilka denna skatteskala år 1919 tillkom. Den ordinarie inkomstbeskattningen var tidigare bunden vid en fast skala, och vid ökat behov av skatteintäkter för statsregleringens genom-

217 förande kompletterades den vanliga beskattningen genom extra inkomstoch förmögenhetsskatter av olika slag. H ä r a v föranleddes olägenheter, bl. a. en olämplig avvägning av den sammanlagda progressiviteten hos de olika skatterna. Inkomstskattesakkunniga utarbetade därför en rörlig skatteskala, vilken upptog s. k. grundbelopp, därav visst procenttal skulle kunna uttagas. Denna skalas maximum var 10 %. Med en sådan skala skulle m a n enligt de sakkunniga u t a n större olägenhet kunna u t t a g a u p p till 200 %, d. v. s. dubbla grundbeloppen. Skulle högre belopp behöva uttagas än som kunde vinnas genom en fördubbling av grundbeloppen, torde det enligt de sakkunniga visa sig nödvändigt att revidera själva skatteskalan. Emellertid förutsatte de sakkunniga, att vid sidan av den rörliga skatten tills vidare skulle uttagas en extra inkomstskatt, om vars närmare utformning dock intet förslag avgavs. Det vore emellertid, yttrade de sakkunniga, tydligt, att, så länge en sådan extra skatt utginge, man icke lämpligen kunde genom procentuella stegringar av den föreslagna ordinarie skatten uttaga belopp, som avsevärt överstege grundbeloppet. I ett nytt betänkande modifierades detta förslag, i det m a n frångick tanken på att utöver den rörliga ordinarie skatten u t t a g a en extra skatt. 1 stället föreslogs den n u v a r a n d e skatteskalan med dess m a x i m u m för grundbeloppet av 12 %. Man antog nu, att tills vidare 150 % av grundbeloppet skulle komma att u t t a g a s , men gjorde intet förnyat u t t a l a n d e om huru stark spänning denna mera progressiva skala ansågs k u n n a tåla. T ett särskilt yttrande motiverade en av de sakkunniga, professor Wicksell, sin anslutning till de sakkunnigas förslag. I detta yttrandeheter det bl. a.: »Då väl i stort sett en skatt blir mer elastisk ju mindre progressiv den är. kan det sättas i fråga, om icke det mål, man nu vill uppnå med den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten, nämligen att bekvämt kunna låta dess avkastning ökas eller minskas allt efter statsregleringens behov, bättre skulle nås genom antagande av en skattetyp av något svagare progression än den nu föreslagna. Men ingenting vore i vägen för att på samma gång införa eller bihehålla en överskatt (supertax), som huvudsakligen drabbade ägarna av de stora inkomsterna och den stora förmögenheten, åtminstone så länge sådana statsutgifter bibehållas, som, enligt vad erfarenheten visat, huvudsakligen intressera dessa samhällsklasser.» Bevillningsutskottet år 1919 uttalade sig för att vid en praktisk tillläinpning av den sedermera a n t a g n a och ännu gällande skalan det av departementschefen ifrågasatta m a x i m u m för utdebiteringen eller 200 % av grundbeloppen finge underkastas någon reduktion (jfr sid. 75 o. f. h ä r ovan). Sedan dessa uttalanden gjordes, hava den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten tillkommit, vilka öka belastningen av de högre inkomsttagarna och sänka gränsen för elasticiteten hos skalan för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten.

218 I betraktande av att under aren 1929—1931 intagits 145 % a v skattens •grundbelopp och att någon mycket avsevärd sänkning av denna siffra under överskådlig tid framåt knappast lärer vara att p å r ä k n a , är det tydligt, a t t de synpunkter, som ligga bakom nu anförda uttalanden, giva anledning till försiktighet, när det gäller att vidtaga ändringar, och detta desto hellre, om samtidigt en skärpning av förmögenhetsbeskattningen genomföres inom nuvarande system med en kombinerad inkomstoch förmögenhetsbeskattning. Den grundläggande synpunkten bör härvid vara, att en progressivskalas elasticitet minskas i män som progressiviteten ökas. E n höjning a v utdebiteringsprocenten verkar nämligen avsevärt s t a r k a r e skattehöjning i de högre intervallerna än i de lägre, och denna skattehöjning k a n även vid en ganska måttlig utdebiteringsprocent bliva synnerligen hög. E n ökad avkastning av skatten kan därför lättare erhållas, därest progressiviteten göres mindre utpräglad, ett förhållande som förklar a s därav, a t t de lägre inkomstintervallerna innefatta avsevärt större sammanlagt beskattningsunderlag än de högre. Vidare måste beaktas storleken av det sammanlagda skattetrycket a v samtliga skatter, som skola bestridas av den skattskyldiges inkomst. E t t sammanträffande av ett flertal progressiva skatter k a n nämligen driva d e n sammanlagda beskattningen till orimlig höjd, ehuru ingen av skatterna ensam för sig synes oskäligt hög. Och en hög beskattning innebär alltid fara för a t t nödig och nyttig kapitalbildning motverkas, liksom även viljan till skattebetalning därigenom avtrubbas. Höga skatter locka de skattskyldiga att använda större belopp än eljest till avdragsgilla omkostnader, då en sådan användning av inkomsten förefaller dem mera tilltalande än dess avstående till det allmänna i form av skatt. Även a n d r a förfaranden i syfte att undgå skatt bliva då lönande och skattemoralen försvagas. I detta s a m m a n h a n g torde få bringas i erinran följande uttalande a v inkomstskattesakkunniga i deras betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt (sid. 83 o. 85): »Den till grund för skattefördelningen antagna förmågeprincipen innebär till en början, att de, som hava samma skatteförmåga, böra beskattas lika, och vidare att, av personer med olika skatteförmåga, de som hava större skatteförmåga skola bära en större andel av skatten än de, som hava en mindre skatteförmåga. Såsom nyss påpekades, erkännes det allmänt såsom en given sak, att kravet på skattens jämlika fördelning i fråga om personer med samma skatteförmåga blir uppfyllt, därest de få bära en lika stor andel av skattebördan. Däremot råder ingalunda en motsvarande samstämmighet i fråga om de grunder, som böra anlitas för att åstadkomma en jämlik skattefördelning mellan personer med sinsemellan olika skatteförmåga. På ett håll gör sig den åsikten gällande, att en proportionell fördelning av skatten i förhållande till en vars beskattningsbara inkomst är ägnad att åstadkomma önskvärd jämlikhet — å ett annat håll åter fordras en progressiv anordning av skatteskalan., som leder till att de högre inkomstbeloppen

219 bli högre beskattade även därigenom, att på dem användes en högre (successivt stigande) skatteprocent än för de lägre beloppen. Skatteskalans progressiva anordning är numera den i praxis allmännast förekommande lösningen. En övertygande vetenskaplig bevisning för skatteprogressionens berättigande har hittills knappast framkommit. Än mindre har på ett tillfredsställande vetenskapligt sätt kunnat utredas, inom vilka gränser en skatteprogression kan vara berättigad eller försvarlig. De olika progressionssystemen kunna i stort sett betecknas såsom utslag av det rena godtycket. Den lekmannamässiga uppfattningen synes vara, att progressionen är användbar i fråga om allehanda slag av skatter, och att den kan, oberoende av alla ekonomiska lagar, utsträckas huru långt som helst. I verkligheten torde det knappast finnas något vapen, som är så lätt tillgängligt och så verksamt, när det gäller att ödelägga ett lands och ett folks välstånd. Föreställningen, att man på progressionens väg kan uttaga skatter, som till väsentligaste delen drabba endast ett fåtal av befolkningen men leder till en blott föga kännbar beskärning av den stora massans inkomster, är mera än mycket annat ägnad att främja ett slöseri i den allmänna hushållningen, som i längden måste bliva ruinerande. Och särskilt betänkligt är, att genom progressionen skatten kommer att med sin största tyngd träffa den del av nationalinkomsten, som eljest skulle hava använts till ny kapitalbildning och följaktligen till ökning av nationalförmögenheten. Trots de vådor, som kunna uppkomma vid ett oklokt utnyttjande av progressionens idé, har den progressiva beskattningen i större eller mindre utsträckning vunnit fast fot i de flesta moderna skattelagstiftningar. Så länge progressionen hålles inom skäliga gränser, gäller om den detsamma som om all beskattning, vilken hålles inom rimliga gränser, att den kan bäras utan skadliga verkningar för samhället, även om dess verkningar för vissa enskilda kunna var nog så kännbara. Men den praktiska svårigheten består just i att avgöra, var gränsen för det lämpliga härutinnan bör dragas.» Maximala belastningen för fysiska personer enligt skalan för den stat- Den maxiliga inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp utgör 12 % av det mala sk.att€' beskattningsbara beloppet och inträder, d å det beskattningsbara be- 'Ttorielk.*" loppet uppgår till minst 1227 000 kr. Vid en utdebitering av 145 % av grundbeloppet stiger maximisatsen till 17-40 %. F ö r den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten u t g ö r a maximalsatserna för grundbeloppen resp. 4*5 % och 1*5 % a v det beskattningsbara beloppet, vilka maxima inträda vid 432 000 kr. Vid en utdebitering av 85 % av utjämningsskattens grundbelopp blir maximisatsen för utjämningsskatten 1*275 %. Maximisatsen för nämnda tre skatter tillhopa vid en utdebiter i n g i förhållande till grundbeloppen för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten a v 145 %, för den kommunala progressivskatten av 100 % och för utjämningsskatten av 85 % blir alltså 23*175 % av det beskattningsbara beloppet. Antager man, a t t ett beskattningsb a r t belopp om minst 1 227 000 kr. består till hälften av inkomst och till hälften a v förmögenhetsdel — vilket antagande, därest den a v beredningen föreslagna spärren vid förmögenhetsbeskattningen genomföres, innefattar det fall, då beskattningen av inkomsten blir högst — och anser man därjämte, a t t skatten i dess helhet skall betalas med den taxe-

220 rade inkomsten, kommer alltså denna inkomst att drabbas av nämnda skattesats 23*175 % fördubblad eller 46*35 %, vilket belopp alltså med nuv a r a n d e skatteskalor och utdebiteringsprocent blir de progressiva skatternas maximisats för inkomst. Härtill böra vidare läggas för inkomsten utgående kommunalskatt, landstingsskatt och vägskatt. Den för hela riket genomsnittliga utdebiteringen av dessa tre skatter utgjorde å r 1928 9*510 % och 1929 9*309 % av den beskattningsbara inkomsten. 1 I åtskilliga kommuner överskrides detta medeltal ganska väsentligt. E n direkt t-ammanläggning av skattesatserna för den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten, den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten med de kommunala skattesatserna är dock icke alldeles rättvisande, enär de avse på olika sätt bestämt skatteunderlag. Men det är ändock tydligt, att den i olika former förekommande inkomstbeskattningen k a n vålla en synnerligen hög sammanlagd belastning av inkomsten. H ä r liksom i a n d r a avseenden är det vid bedömande a v det svenska skattesystemet av vikt a t t taga hänsyn till den kommunala beskattningen, som hos oss ä r större än i de flesta andra länder. E n jämförelse enbart mellan de olika ländernas statliga beskattning ger icke en rättvisande bild av det verkliga skattetrycket. Då i det föregående skattetrycket angivits i procent av det beskattningsbara beloppet, har detta varit betingat av praktiska skäl. F r å g a n rör sig ju om skatteskalornas utformning, medan däremot övriga faktorer, som åstadkomma en graderad beskattning, såsom de allmänna avd r a g e n (särskilt avdrag för andra utskylder än kommunalutskylder) och ortsavdragen, icke nu äro föremål för övervägande. Att i detta sammanhang upptaga frågan om ortsavdragen är icke behövligt, då nu är fråga om ändring av skatteskalorna i vad avser de högre intervallerna. Sin största verkan på skatteprogressionen utöva ortsavdragen i de två lägsta intervallerna; ju större inkomsten är, desto mindre är ortsavdragens verkan i dylikt avseende. E n fullständigare bild av skattetrycket skulle erhållas, om detsamma uttrycktes i procent av nettointäkten före dessa avdrag. Procentsatserna skulle d å bliva något lägre, men för de största inkomsterna skulle skillnaden bliva obetydlig. Ett dylikt förfaringssätt h a r använts a v Lindahl och Wohlin i deras förenämnda arbeten, till vilka hänvisas för inh ä m t a n d e av uppgift om den procentuella skattebelastningen i förhållande till nettointäkten före nämnda a v d r a g i valda fall. Skärpning av Beredningen har låtit undersöka möjligheterna att genom skärpning ar skolan för in- grundbeloppsskalan för fysiska personer i vad avser beskattningsbara ^mögenhets0' belopp över 20000 kr. u t t a g a ökad statlig inkomst- och förmögenhetsskatten. skatt u t a n ändring av den under de senaste åren tillämpade utdebiteKöriig pro- ringsprocenten 145 %. Till en början h a r därvid uppställts kravet, att gressiv skala. 1

Jfr Lindahl, anf. arb. sid. 34.

221 s a m m a n l a g d a grundbeloppet skulle ökas med resp. 3, 4 och 5 milj. k r . J ä m v ä l denna undersökning har verkställts av förste aktuarien Jansson, som i sin förut omtalade, vid detta betänkande, del I I , fogade redogörelse framlagt förslag till olika skalor. Tre huvudtyper av skalor hava uppr ä t t a t s . E n typ, benämnd A-skalor, lägger tyngdpunkten av skärpningen på de högre intervallerna av det beskattningsbara beloppet. En annan typ, benämnd L-skalor, representerar en i viss mån motsatt ytterlighet, i det att skärpningen träffar huvudsakligen beskattningsbara belopp i de lägre men ej lägsta intervallerna. En tredje typ, benämnd S-skalor, går en medelväg mellan A- och L-skalorna. För närmare upplysning om skalornas utseende hänvisas till Janssons redogörelse, vilken tillika innehåller en utredning angående utfallet av 1929 års taxering av fysiska personer m. fl. skattskyldiga. Beredningen, som successivt underrättats om resultatet av Janssons undersökningar, har rätt snart funnit vägande skäl tala för att de genom lindringen a v bolags- och föreningsskatterna bortfallande skatteintäkterna till väsentlig del ersättas genom en kombination av skärpt förmögenhetsbeskattning och. skärpt inkomstbeskattning. Därvid har på grund av v å r t system för statsbeskattningen, enligt vilket förmögenhetsbeskattningens höjd bestämmes icke blott av skatteskalans progression u t a n även av storleken a v den kvot, varmed den skattepliktiga förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, samt även på irrund av ovan anförda skäl mot en mycket hög inkomstbeskattning framstått såsom önskvärt, att skärpningen av skatteskalorna, göres relativt måttlig, särskilt för de högre intervallerna, på det att skalans elasticitet icke må bliva alltför ringa. Tillika har beredningen funnit praktiska skäl tala för att nivån för grundbeloppsskalan genomgående höjes. Det förefaller nämligen, såsom förut a n t y t t s ganska sannolikt, att under överskådlig tid n u v a r a n d e utdebitering icke kan tänkas avsevärt sjunka, knappast med mera än ett eller a n n a t femtal procent. 1 Höjes nivån med en tredjedel, skulle utdebiteringsprocenten kunna hållas i närheten av 100; eller med andra ord, en grundbeloppsskala liggande en tredjedel högre än den n u v a r a n d e skulle bättre än den nuvarande skalan giva uttryck för vad som numera kunde anses motsvara normal utdebitering. Vid en utdebitering av 108*7.-. % av en på dylikt sätt höjd men icke annorledes förändrad grundbeloppsskala skulle erhållas samma effektiva skattebelopp som vid en utdebitering av 145 % av grundbeloppen enligt nuvarande skala, och en utdebitering av 105 % av grundbeloppen efter en dylik ny skala skulle giva samma uträknade skattebelopp som vid en utdebitering av 140 % av grundbeloppen enligt nuvarande skala. E n Skulle, såsom väl icke är oantagligt, den pågående utredningen om åtgärder för utjämning av det kommunala skattetrycket resultera bl. a. i överflyttandet till staten av vissa för närvarande kommunala utgifters bestridande, komma givetvis utsikterna till sänkning avnuvarande utdebiteringsprocenten att yttermera minskas.

222 sålunda ändrad skala har av Jansson konstruerats i två varianter, i Janssons redogörelse benämnda Gi och G2. Med utgångspunkt härifrån h a r Jansson uppgjort förslag till fyra olika skalor, benämnda G3, G-, Gs och Ge, som vid en utdebitering av 108*7". % (== nivå 145 %) genom ökad progression giva en ökning av summa grundbelopp med omkring 3-5 resp. 5*5 milj. kr. Gs och G5 bygga på de av Jansson tidigare meddelade skalorna av A-typ, medan G- och Go ansluta sig till S-typen. N ä r m a r e upplysningar om skalorna och deras förhållande till nuvarande skala inhämtas av Janssons redogörelse. I vid redogörelsen fogade tabeller A—D verkställes en jämförelse av de enligt dessa skalor efter en utdebitering av 108*75 % u t r ä k n a d e skattebeloppen med de enligt nuvarande skala efter en utdebitering av 145 % uträknade skattebeloppen. F ö r vinnande av serier, som beteckna någorlunda jämnt förlöpande kurvor, hava intervallerna på flera ställen ä n d r a t s i förhållande till n u v a r a n d e skala. I sin allmänna läggning påminna skalorna av S-typ r ä t t mycket om nu gällande skala. Av nyssnämnda tabeller k a n för ett stort antal beskattningsbara belopp utläsas den relativa höjningen icke allenast av grundbeloppsskalan i och för sig u t a n även av skattebeloppen vid en utdebitering a v 108-75 % av de nya grundbeloppen (— nivå 145 %). Kolumnerna 17 och 18 i tabellerna A—D utvisa nämligen, vilka procenttal av skattesatserna för olika beskattningsbara belopp enligt gällande grundbeloppsskala skulle hava behövt u t t a g a s för a t t ernå samma resultat som vid de n y a skalorna. Dessa procenttal, mot vilka böra ställas procenttalen 100 resp. 133 Va och 145, giva vid handen, att de n y a skalorna på m å n g a punkter innebära en betydlig skärpning av nuvarande skatteskala. Detta förhållande i förening med den ytterligare beskattning, som åstadkommes av den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten ävensom den med inkomstbeskattningen sammanbundna förmögenhetsbeskattningen, leder till att de n y a skalorna måste anses hava väsentligt mindre rörlighet än gällande skala. Rörlig propor- Beredningen h a r h ä r a v föranletts överväga, h u r u v i d a det vore lämpskatwch^ast ^ g * a ^ övergå till det engelsk-amerikanska systemet med en proportioprogressiv nell bottenskatt för hela det beskattningsbara beloppet och en progrestiiikggsskatt, s * v tilläggsskatt för den del av det beskattningsbara beloppet, som överstiger visst belopp. Om bottenskatten göres rörlig efter statsregleringens behov men tilläggsskatten hålles oförändrad, skulle den sammanlagda beskattningen erhålla ett stort m å t t av rörlighet, u t a n att alltför hög belastning av de större inkomsterna och förmögenheterna behövde befaras. Förslag till skalor enligt dylikt system h a v a enligt direktiv av beredningen utarbetats av Jansson, d ä r v i d såsom norm uppställts, att grundbeloppet för bottenskatten genomgående skulle u t g ö r a 4 %, att tilläggsskatt skulle utgå för den del av det beskattningsbara beloppet, som över-

stiger 10 000 kr., samt att sammanlagda skattebeloppen för båda skatterna, skulle vid en utdebitering av 108*75 % av bottenskattens grundbelopp bliva ungefär desamma som vid en utdebitering av 108-75 % av grundbeloppen enligt skalorna Ga—Ge. De efter dessa grunder konstruerade skalorna äro i redogörelsen benämnda H3, H-, H5 och He. I tabellerna A—D vid redogörelsen verkställes en jämförelse av H-skalorna med såväl nuvarande skala som G-skalorna, se tabellernas kolumner nr 15, 15 och 19. Nu omförmälda metod ställer sig i tillämpningen icke mera besvärlig än den nuvarande. Såsom en fördel hos systemet med en fast tilläggsskatt må framhållas, att någon maximering av skatteskalan icke erfordras. Nuvarande maximering av grundbeloppsskalan har ansetts nödvändig för att förebygga alltför stark förhöjning av de högre skattesatserna, för det fall att särskilt hög utdebiteringsprocent påkallats av statsregleringens behov. Men en följd därav har å andra sidan blivit, att den del av det beskattningsbara beloppet, som ligger över den gräns, där skalan upphör att stiga, beskattas efter lägre skattesats än de närmast under liggande skikten,, vilket resultat icke står i god överensstämmelse med den s. k. lika offerprincipen, som ligger till grund för skatteprogressionen. Att denna olägenhet undgås vid systemet med en fast tilläggsskatt utan att dock någon risk för beskattningens uppdrivande till orimlig höjd förefinnes, klargöres å sid. 24 o. f. i Janssons utredning. Systemet med en rörlig proportionell bottenskatt och en fast progressiv tilläggsskatt innebär enligt beredningens mening beaktansvärda fördelar. Det lämnar möjlighet till uttagande av ökade skatter av de mera bärkraftiga i samhället utan äventyrande av skattesatsernas rörlighet.1 Den i systemet innehållna garantin mot ytterligare kraftigt stegrad beskattning av de högre inkomstskikten motväges av det förhållandet, att den lättnad i beskattningen, som vid framtida gynnsammare budgetsituation kan anses möjlig genomföra, företrädesvis förbehålles de* mindre bärkraftiga. Framhållas må ock, att till förmån för systemets införande talar jämväl förslaget om skärpt förmögenhetsbeskattning, i det att sistnämnda förslag, såsom redan påpekats, är ägnat att ytterligare minska rörligheten av en efter nu tillämpad metod utformad inkomst- och förmögenhetsskatt. Beredningen föreslår därför, att den statliga inkomstoch förmögenhetsskatten utformas såsom en rörlig bottenskatt för alla skattskyldiga, kompletterad med en fast progressiv tilläggsskatt för fysiska personer och oskifta dödsbon. I verkligheten är en sådan reform, som här förordas, icke så genomgripande, som det vid ytligt betraktande må synas. Redan den nuvarande 5 % av bottenskattens grundbelopp motsvarar med 1929 års taxeringssiffror såsom underlag och utan höjning av förmögenhetsbeskattningen ett skattebelopp av omkring 4*3 milj. kr. under det att 5 % av grundbeloppet enligt skalorna GD och G4 resp. skalorna Gs och G<motsvarar blott omkring 5*3 resp. 5'4 milj. kr.

224 inkomst- och förmögenhetsskatten kan sägas i sig innesluta en proportionell bottenskatt med ett grundbelopp av 3 % av det beskattningsbara beloppet och en tilläggsskatt, med skattesatser, som erhållas genom a t t de i grundbeloppsskalan ingående procentsatserna minskas med 3. Ändringen innebär väsentligen endast, a t t m a n för de högre skikten av de beskattningsbara beloppen på en gång tager i anspråk det mesta av den nuvarande skalans spännvidd såsom ett vederlag för den l ä t t n a d i beskattningen av bolagen och de ekonomiska föreningarna, som föreslås. Vid de ovan meddelade beräkningarna angående storleken av de ökningar av inkomst- och förmögenhetsskatten, som följa av förslagen att öka förmögenhetskvoten från Veo till Vso resp. "/BOT och att skärpa skatteskalorna, h a r hänsyn icke tagits till den ytterligare ökning av förmögenhetsskatten, som följer a v a t t en skärpt skatteskala tillämpas å större förmögenhetsdelar. Denna ökning torde approximativt k u n n a uppskattas för skalorna G3 och G- till omkring 250 000 kr., om förmögenhetsdelen höjes till Vso, och till omkring 100 000 kr., om förmögenhetsdelen höjes till V500. F ö r skalorna G5 och Ge synas ökningarna k u n n a antagas uppgå till omkring 400 000 kr., resp. 160 000 kr. Skalorna Hs och H 4 l ä m n a i stort sett samma ökade förmögenhetsskatt som motsvarande skalor G* och G4, och skalorna Hs och He giva i stort sett liknande resultat som motsvarande skalor Gs och Ge. Vad a n g å r valet av skalor, må till en början framhållas, att skalor av A-typen synas beredningen böra stå tillbaka för skalor av S-typen. De förra äro nämligen avsevärt mera progressiva än S-skalorna och drabbas därför i högre grad än de senare av de i det föregående anförda anmärkningarna mot starkt progressiva skalor, även om de genom systemet med bottenskatt och tilläggsskatt erhållit ökad grad av rörlighet. Olägenheterna hos A-skalorna bliva särskilt framträdande, om skärpning av förmögenhetsbeskattningen tillika genomföres genom höjning av den kvotdel, varmed förmögenheten ingår i det taxerade beloppet. Begränsas valet av skalor till s å d a n a av S-typ, synas såväl skalan H* som skalan He innefatta t ä n k b a r a u t v ä g a r a t t åvägabringa erforderlig täckning för minskning av bolags- och föreningsskatterna. Även a n d r a skalor a v liknande typ k u n n a ifrågakomma, givande större eller mindre avkastning. Beredningen har ansett sig icke böra lämna förord åt någon viss skala. Såsom exempel på kombinationer av olika höjningar må anföras följande: Alternativ

I.

Tilläggsskatt enligt skalan H 4 , givande u t a n hänsyn till förmögenhetsdelens höjning en merskatt av omkring kr. 3 600 000

225 ö k a d förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till Vso vid utdebitering av 108*75 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan H 4 kr. 3 850 000 Summa kr. 7 450 000. Alternativ

II.

Tilläggsskatt enligt skalan He, givande u t a n hänsyn till förmögenhetsdelens höjning en merskatt av kr. 5 600 000 Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till Vsoo vid utdebitering a v 108-75 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan He » 1600 000 Summa kr. 7 200 000. Alternativ

III.

Tilläggsskatt enligt skalan H 4 , givande u t a n hänsyn till förmögenhetsdelens höjning en merskatt av kr. 3 600 000 Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till 9/soo vid utdebitering av 108-75 % av bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan H* » 1550 000 Summa kr. 5150 000. Alternativ

IV.

Tilläggsskatt enligt skalan H 6 , givande u t a n h ä n s y n till förmögenhetsdelens höjning en merskatt a v kr. 5 600 000 Ökad förmögenhetsskatt genom förmögenhetsdelens höjning till Vso vid utdebitering a v 108*75 % ar bottenskatten och tilläggsskatt enligt skalan He » 4 000 000 Summa kr. 9 600 000. Såsom ovan anförts h a r beredningen funnit, att lägst 5*5 högst 8*5 milj. kr. skulle behöva ytterligare tillföras statskassan genom direkt beskattning av andra skattesubjekt än bolag och ekonomiska föreningar för att täcka den brist, som skulle föranledas av beredningens förslag om proportionell beskattning av bolagen och n ä m n d a föreningar. Nyssnämnda alternativ I, I I och I V motsvara de angivna kraven, och om alternativ I I I förbindes med en mindre höjning av utdebiteringen för den rörliga bottenskatten, förslagsvis från 108*75 % till 110 %, medförande en ökning av bottenskattens avkastning med något m e r a än 1 milj. kr., uppfyller även detta alternativ det uppställda önskemålet. Sedan beredningen sålunda anvisat u t v ä g a r för täckande av den nedgång i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som vållas av de föreslagna lättnaderna beträffande aktiebolagens, de solidariska bankbolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning, återstår att behandla frågan om beredande av ersättning för n u utgående kommunal progressivskatt och utjämningsskatt från nämnda juridiska personer. 15 — 312630.

226 I den allmänna motiveringen för beredningens förslag att befria bolagen och de ekonomiska föreningarna från skyldighet a t t utgöra komm u n a l progressivskatt har beredningen framhållit, a t t något s t a r k a r e behov av ersättning för den minskning av kommunernas skatteintäkter, som detta förslag medför, icke synes föreligga. Till stöd för denna uppfattning åberopar beredningen den undersökning angående bolagens kommunala progressivskatt i samtliga städer och vissa kommuner å landet, som innefattas i de vid betänkandet fogadb tabelleraa n r 3a och 3b, v a r a v framgår, a t t utdebiteringssatserna för den proportionella kommunala repartitionsskatten i allmänhet icke n ä m n v ä r t påverkas av ett borttagande av den kommunala progressivskatten för bolagen och de ekonomiska föreningarna. Beredningen har ändock låtit undersöka förefintliga möjligheter att bereda kommunerna ersättning för bolagens kommunala progressivskatt. Genom skärpning av skatteskalan för fysiska personer och oskifta dödsbon k a n ökad avkastning av deras kommunala progressivskatt åstadkommas. E n av Jansson på beredningens uppdrag utarbetad skala (jfr sid. 27 i Janssons beräkningar) giver anvisning på en metod att av dem u t t a g a ytterligare omkring 2 milj. kr. såsom kommunal progressivskatt. Genom höjning av den kvot, varmed den skattepliktiga förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, från Voo till 1/BO eller %oo, åstadkommes ytterligare ett skattebelopp, som u t a n ändrad skala representerar 720 000 resp. 288 000 kr. Genomföras båda dessa metoder, kan i kommunal förmögenhetsskatt approximativt beräknat ytterligare omkring 90 000 kr. resp. 36 000 kr. uttagas. Genom samtidig höjning av skatteskalan och förmögenhetsdelen till V»e resp. %oo k a n alltså åvägabringas ökade skatteintäkter om tillhopa 2*8i resp. 2*324 milj. kr. Emellertid kan vid denna frågas bedömande icke bortses från att dessa metoder för beredande av ersättning för bolagens och de ekonomiska föreningarnas kommunala progressivskatt äro föga rationella. Det kan genom dem icke lämnas någon garanti för att ersättningen tillkommer just de kommuner, som gå miste om kommunal progressivskatt från bolagen och de ekonomiska föreningarna. Uppenbart är i stället, a t t en icke r i n g a del av ökningen av den kommunala progressivskatten för fysiska personer och oskifta dödsbon kommer att tillfalla kommuner, som för n ä r v a r a n d e icke åtnjuta någon kommunal progressivskatt från bolag och ekonomiska föreningar, och för övriga kommuner kommer ersättningen a t t utgå u t a n hänsyn till vad som förloras. Ytterligare torde böra beaktas, att bolags- och föreningsvinsterna även u t a n kommunal progressivskatt för bolagen och de ekonomiska föreningarna äro kommunalt beskattade i avsevärt större utsträckning än a n d r a slags inkomster. Beredningen finner sig därför ej böra förorda skärpning av skatteskalan för den kommunala progressivskatten, därvid beaktande, att om m a n avstår från denna skärpning, det i fråga om utformningen av skat-

teskalan för fysiska personer vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten finnes större rörelsefrihet än om skärpningen ifråga vidtages. Även en skärpning av den kommunala progressivskatten genom höjning av den kvot, varmed den skattepliktiga förmögenheten ingår i det taxerade beloppet, drabbas av nyss anförda invändningar. En dylik skärpning torde dock icke kunna undvikas, därest motsvarande skärpning av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten genomföres, och beredningen förutsätter därför, att en ökning av förmögenhetsdelen från Veo till Vso eller %oo beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten föranleder såsom konsekvens motsvarande höjning beträffande den kommunala progressivskatten. Utjämningsskatten innefattar såsom tidigare i detta betänkande framhållits väsentligen endast en metod att åstadkomma medel till statsbidrag åt synnerligt skattetyngda kommuner. Den minskning i tillgängligt belopp för sådant ändamål, som vållas av bolagens och de ekonomiska föreningarnas befriande från skyldighet att utgöra dylik skatt, är icke större än att ersättning därför kan beredas på annat sätt än genom skärpning av skatteskalan, t. ex. genom att öka den procentsats av grundbeloppet, varmed skatten utgår. Eller ock kunna andra statsmedel därför användas. Till viss del kommer ersättning att vinnas genom den höjning av förmögenhetsdelen, som ifrågasattes beträffande den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten samt den kommunala progressivskatten och som utan vidare påverkar även utjämningsskatten. Storleken av den på dylikt sätt åstadkomna höjningen av utjämningsskatten har ovan angivits på tal om förmögenhetsbeskattningen. I detta sammanhang må framhållas, att om skattesatserna för den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten bibehållas oförändrade och i följd härav upphävandet av bolagens och de ekonomiska föreningarnas skyldighet att erlägga kommunal progressivskatt och utjämningsskatt indirekt medför en lättnad i beskattningen av dessas delägare, denna omständighet synes kunna utgöra ett skäl att skärpa inkomst- och förmögenhetsskatten mera än eljest kunde befinnas lämpligt eller att uttaga en större del av utjämningsskattens grundbelopp än hittills varit vanligt. Måhända skulle det även kunna tänkas, att kommuner, vilkas ekonomiska ställning skulle ogynnsamt påverkas av förslaget att borttaga den kommunala progressivskatten och utjämningsskatten för aktiebolag m. fl. juridiska personer, finge understöd för uppgifter av större samhällelig vikt genom anslag av statsmedel. Beträffande skatteskalornas återgivande i lagtexten må mot nuvarande metod härför, enligt vilken för varje intervall angives den skattesats, som skall tillämpas för intervallet i fråga, anmärkas, att därigenom vid tillgång endast till lagtexten nödvändiggöras tidsödande beräkningar

angående skattebeloppets storlek för samtliga intervaller, som ingå i det beskattningsbara beloppet. Beräkningarna skulle avsevärt underlättas, därest totala skattebeloppet vid början av varje intervall angåves i lagtexten. En sådan uppställning av lagtexten skulle förminska behovet av tabeller för uträkningen. Beredningens förslag till lagtext ger närmare upplysning om huru en dylik metod att uttrycka skatteskalorna kan genomföras.

229 SJÄTTE

KAPITLET.

Om avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. jämte därmed sammanhängande frågor. F ö r utrönande av inkomsten av rörelse erfordras, att a v d r a g från Gällande lagstl tnm bruttointäkten göres för allt, som är att anse såsom driftkostnad. H i t f 9r ä k n a s bl. a. kostnader för anskaffning av råämnen och förbruknings- g^pSt™. artiklar, avlöningar, reparations- och underhållskostnader samt gäldräntor. A n d r a betydande poster ej minst i industriell verksamhet utgöras av kostnaderna för anskaffning av tillgångar för stadigvarande bruk i rörelsen, såsom fastigheter med d ä r å uppförda byggnader, maskiner och a n d r a inventarier m. m. Tillgångar av detta slag hava i allmänhet, till skillnad från v a r o r n a och förbrukningsartiklarna, en varaktighet, som sträcker sig långt i tiden — marken är ju oförstörbar, byggnader kunna ofta nog användas i flera decennier eller mera, och även maskinerna hava merendels en avsevärd, om ock mycket växlande livslängd. Såväl byggnaderna som inventarierna slitas emellertid eller bliva av a n n a n anledning icke längre ekonomiskt användbara. Härigenom sjunker deras värde småningom. H ä r berörda olikhet mellan förbrukningsartiklarna å ena sidan samt byggnaderna och inventarierna å den a n d r a föranleder en helt olika behandling av dem i rörelsens ekonomi. Medan kostnaden för anskaffandet av förbrukningsartiklarna bör omedelbart eller tämligen omedelbart påföras rörelsen, är ett dylikt förfarande i fråga om de för stadigvarande b r u k avsedda tillgångarna icke överensstämmande med allmänt vedertaget bruk. K a n en maskin användas under en följd av år, betraktas kostnaden för dess anskaffande icke såsom en utgift enbart för det år, under vilket maskinen inköpts, u t a n kostnaden anses böra fördelas över den tidsperiod, varunder rörelsen drager n y t t a av maskinen. Detta sker genom att kostnaden successivt avskrives med ett lämpligt avvägt belopp under v a r t och ett av de år, under vilka maskinen ber ä k n a s hava ekonomiskt värde för rörelsen, eller genom a t t mot den ant a g n a värdeminskningen svarande avsättningar årligen göras till ett motkonto under benämning värdeminskningskonto, förnyelsefond eller dyl. I det praktiska livet förekomma jämkningar i sagda förfarande. Det företag, som har en mycket god ställning, avskriver ofta omedelbart eller på mycket kort tid anskaffningskostnaden; det företag åter, som h a r en mindre god ställning eller kämpar med svårigheter, ställer avskrivnin-

garna till större eller mindre del på framtiden i förhoppning att rörelsen senare skall kunna medgiva ökade avskrivningar. I civillagstiftningen finnas bestämmelser angående grunderna för den värdesättning av tillgångar för stadigvarande bruk, som skall företagas vid räkenskapsavslutning i näring. Bokföringslagen den 31 maj 1929, som föreskriver upprättande av inventarium och balansräkning, av vilka inventariet skall upptaga den bokföringsskyldiges samtliga tillgångar och skulder och balansräkningen utgöra ett översiktligt sammandrag av inventariet, stadgar i 9 § med avseende å upprättandet av dessa räkenskaper, bl. a., att tillgångarna ej må upptagas över sina verkliga värden, dock att tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för den bokföringsskyldige, må upptagas till det belopp, vartill kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, ehuru verkliga värdet är lägre än detta belopp. I ty fall skall dock därå årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas av ålder och nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna värdeminskning. Tillika stadgas, att i stället för sådan avskrivning motsvarande belopp må kunna uppföras bland skulderna å särskilt värdeminskningskonto, samt att sådant konto ej må minskas annorledes än genom en minskningen motsvarande avskrivning å ifrågavarande tillgångar. Än vidare gäller, att om tillgångar, som här avses, vid slutet av det räkenskapsår, varunder de anskaffats eller tillverkats, upptagas till högre belopp än det, vartill kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning uppgått, eller om dylika tillgångar åsättas högre värde än i närmast föregående balansräkning, skall i balansräkningen angivas med vilket belopp höjning skett. Lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag innehåller i 56 § i allt väsentligt liknande bestämmelser med avseende å upprättande av aktiebolags balansräkning samt stadgar dessutom i 69 §, att i styrelsens förvaltningsberättelse skall lämnas redogörelse för de under året verkställda avskrivningarna och grunderna därför. I den före tillkomsten av bokföringslagen den 31 maj 1929 gällande författningen i samma ämne, nämligen förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar, funnos icke några närmare föreskrifter angående grunderna för värdesättningen av tillgångar för stadigvarande bruk. De bestämmelser angående beräkning av värdet å omförmälda tillgångar, för vilka redogörelse nu lämnats, lämna den bokföringsskyldige en tämligen stor frihet vid bestämmandet av de årliga avskrivningarnas storlek. Bestämmelserna syfta väsentligen endast till att förhindra, att dylika tillgångar bokföras till alltför högt värde, men de hindra icke, att värdet i räkenskapen upptages lägre än det verkliga. Bestämmelser i sistnämnda syfte äro icke påkallade av hänsyn till fordringsägarnas intresse och hava därför ansetts icke böra upptagas i den allmänna lagen.

231 Vid skattelagstiftningens utformande hava andra synpunkter gjort sig gällande. Det har därvid icke ansetts tillräckligt att allenast medgiva rörelseidkaren rätt att medelst årliga avskrivningar eller avsättningar avdraga kostnaden för anskaffandet av ifrågavarande slags tillgångar, utan det har befunnits erforderligt att ålägga rörelseidkaren såsom en skyldighet att på sådant sätt och icke på annat verkställa sagda avdrag. Vårt beskattningssystem är i stort sett uppbyggt enligt den principen, att varje beskattningsår skall vara ett avskilt helt, vars resultat skall bedömas särskilt för sig. På varje år bör för den skull läggas dess kostnader, vilket i förevarande hänseende betyder, att varje beskattningsår bör bära en så stor andel av vederbörande tillgångs anskaffningskostnad, som motsvarar årets andel i tillgångens användbarhetstid. Det har jämväl från kontrollsynpunkt funnits önskvärt, att avskrivningarna verkställas på dylikt sätt, varigenom möjliggjorts användande av skalor, som erfarenheten visat vara i allmänhet och i stort sett riktiga eller skäliga. Förfaringssättet har dessutom ansetts befordra likformighet i taxeringen. Mot tillåtande av avvikelser från de sålunda allmänt vedertagna avskrivningskvoterna har jämväl framhållits vådan av att i sådant fall det fiskaliska intresset skulle kunna bliva kränkt genom att rörelseidkarna kunde visa benägenhet att öka avskrivningarna och därmed försämra sina årsresultat vid tider, då skatteprocenten, särskilt den kommunala, vore hög, och förfara på motsatt sätt, då skatteprocenten vore förhållandevis låg. En omständighet, som får anses hava särskilt stadgat kravet på att beskattningsåret icke må belastas med större avskrivningar än som skäligen motsvarar den under året förekomna värdeminskningen, är att finna i det sätt, enligt vilket vinst vid avyttring av rörelseidkares i rörelsen fast anbragta tillgångar behandlas i beskattningsavseende. Vinst; genom avyttring av dylika tillgångar bedömes nämligen, om avyttringen äger rum i fråga om fastighet efter det tio år och i fråga om lös egendom efter det fem år förflutit, sedan förvärvet skedde, såsom skattefri kapitalvinst. Det är tydligt, att rörelseidkare, därest han tillåtits att i beskattningsavseende i förtid göra avdrag för anskaffningskostnaden för exempelvis en maskin, skulle, om han efter utgången av den nämnda femårstiden med vinst försålde maskinen, hava erhållit en icke avsedd skattelindring. Reglerna angående avdrag för driftkostnader i rörelse återfinnas i 29 § kommunalskattelagen. Där stadgas, att hit räknas bl. a. »värdeminskning genom slitning eller dylikt, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad», och »värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och andra inventarier av längre varaktighet». Jämväl stadgas dylik avdragsrätt för värdeminskning å patenträtt och annan liknande rättighet ävensom för värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott o. dyl. genom deras tillgodogörande. I de till paragrafen hörande anvisningarna äro avdragsreglerna närmare utvecklade. I fråga

Skattelagg

stlftnin en

om byggnad framhålles. att avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Vid bestämmande av denna tid har man att taga hänsyn jämväl till sådana omständigheter som att den rörelse, för vilken byggnaden är avsedd, kan antagas komma att fortsätta blott ett jämförelsevis litet antal år, såsom då fråga är om byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet, eller att å annans grund belägen byggnad, som användes i rörelse, vid nyttjanderättens upphörande icke skall av jordägaren lösas. I fråga om rent tillfälliga byggnader, som användas blott ett fåtal år, exempelvis baracker vid ett järnvägs- eller dammbygge, får avdrag ske för den verkliga kostnaden sålunda, att den antingen i sin helhet avdrages det år, då utgiften ägt rum, eller fördelas på de år, under vilka byggnaden användes. Vidkommande inventarier lämnas rätt att såsom driftkostnad under anskaffningsåret avdraga hela kostnaden för anskaffande av redskap eller andra inventarier, som äro underkastade hastig förbrukning eller förslitning, vilket i regel kan anses vara fallet, när de beräknas hava en varaktighet av högst tre år. Beträffande maskiner och andra för stadigvarande bruk anskaffade inventarier, vilka hava längre varaktighet, skall däremot avdrag för anskaffningskostnaden ske i form av värdeminskningsavdrag. Avdraget, vilket avser värdeminskning genom slitning och därmed jämförlig orsak, skall fördelas på flera år med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade belopp, att anskaffningskostnaden för tillgång kan till fullo avdragas under den tidrymd, densamma är ekonomiskt användbar, och bör det årliga avdraget i regel bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostnaden, dock att, där detta på grund av bristande utredning icke kan ske, avdrag får ske med viss procent å bokförda värdet eller efter annan grund, som kan finnas skälig. I fråga om värdeminskning å patenträtter och liknande tidsbegränsade rättigheter samt substansminskning vid tillgodogörande av g*ruvor och dylika naturtillgångar äro liknande anvisningar meddelade. Någon avskrivning för värdeminskning å mark, som ingår bland tillgångar i rörelse, eller för värdeminskning å icke tidsbegränsade rättigheter medgives i allmänhet icke. Mot skattelagstiftningens behandling av dessa avdragsfrågor, framför allt såvitt angår de lösa tillgångarna, således maskiner och andra inventarier, hava erinringar framställts från näringslivets sida i yttranden över lagförslag eller i särskilda framställningar till Kungl. Maj:t. Det har gjorts gällande, att rörelseidkaren även i beskattningshänseende bör vara berättigad att själv välja tiden och bestämma tempot för avskrivningarna. Endast han äger den fullständiga inblick i rörelsens läge och utsikter, som erfordras för att kunna på lämpligaste sättet avväga avskrivningsfrågorna. Under goda tider, då förtjänsterna äro förhållandevis rikliga, bör han vara berättigad att göra djupgående av-

skrivningar med påföljd att, då den motiga konjunkturen kommer, avskrivningsbördan lättats. Vidare framhålles, att, såsom det nu är, han stundom förlorar möjligheterna att fullt tillgodonjuta de avskrivningar, vartill han bör vara berättigad; så sker, då året varit förlustbringande eller visat en så ringa bruttovinst, att den ej svarar mot de på året belöpande avskrivningarna. Nu anmärkta förhållanden äro för övrigt — har det framhållits — olägliga och skadliga icke endast för de särskilda företagen utan jämväl från en mera allmän synpunkt. Det borde nämligen ligga i det allmännas intresse, att företagen på lämpligaste sätt utnyttja sina möjligheter till konsolidering. Mot det åt taxeringsmyndigheterna överlåtna bestämmandet av avskrivningsperioder för de olika tillgångarna anmärkes från näringslivets sida vidare, att dessa avgöranden ofta nog ske utan nödig sakkunskap och att de merendels ske utan hänsyntagande till speciella omständigheter i de särskilda fallen. Erfarenheten visar ock, att inventarietillgångarnas verkliga livslängd mycket ofta icke alls överensstämmer med eller ens befinnes i närheten av den av taxeringsmyndigheterna antagna. Divergenserna mellan de fiskaliska synpunkterna på avskrivningsfrågorna och vederbörande rörelseidkares eget bedömande av dessa frågor hava i många fall medfört bristande överensstämmelse mellan deklarationsuppgifterna och de verkliga boksluten. I deklarationerna göras avdrag i överensstämmelse med de av taxeringsmyndigheterna anvisade grunderna. Boksluten åter uppgöras med iakttagande av de synpunkter på avskrivningarna, som för rörelsen anses bäst lämpade, utan avseende därå, att vid beskattningen någon hänsyn till åtgärderna icke tages. Att dylika divergenser kunnat uppkomma har från målsmän för näringslivet betecknats såsom en svaghet hos skattesystemet. Otvivelaktigt hava under årens lopp förekommit talrika meningsskiljaktigheter mellan taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga beträffande såväl de årliga värdeminskningsavdragens storlek som ock frågan i vad mån kostnaden för tillgångarnas anskaffande redan vid tidigare års taxeringar blivit eller bort bliva avdragna vid beskattningen. I mån som praxis å detta område vunnit stadga torde dock tvisteämnenas och tvisternas antal hava nedgått. Skäliga lösningar hava i stor utsträckning åstadkommits med tillhjälp av allmänt tillämpade avdragsskalor samt för särskilda företag uppgjorda avskrivningstabeller. Dessa lösningar hava dock ofta inneburit en schablonisering, som av näringsföretagen godtagits utan att därför erkännas såsom överensstämmande med deras rimliga krav. De jämkningar, som för dessa kravs tillgodoseende skulle erfordras, förutsätta större rörelsefrihet än som rymmes inom ramen för gällande skattelagstiftning. Värdeminskningsavdragens skatterättsliga behandling har under de senare åren varit föremål för övervägande av statliga utredningsorgan, och såsom resultat härav hava framlagts två förslag till grundlig änd-

ring av bestämmelserna på det här behandlade området. Det första av dem upprättades år 1923 av inkomstskattesakkunniga i deras då publicerade »betänkande om inkomst- och förmögenhetsskatt». Detta förslag blev avsevärt ändrat och ytterligare utarbetat av 1924 års skatteberedning i dess år 1926 framlagda »promemoria angående rätt till avdrag vid beskattningen för värdeminskning å inventarier, byggnader m. m. i rörelse eller yrke». Förslagen gingo ut på att åstadkomma närmare överensstämmelse mellan rörelseidkares bokföring och beskattning. Inkomstskattesakkunniga föreslogo, att för skattskyldig, som enligt lag varit pliktig föra handelsböcker, inkomstberäkningen i regel skulle följa bokföringen, samt att dylik skattskyldig i följd därav i regel skulle erhålla avdrag för värdeminskning med samma belopp, varmed han gjort avskrivning i sina böcker. Någon vidare redogörelse för detta förslag torde icke vara anledning att här lämna, eftersom detsamma bör anses hava blivit ersatt genom det senare förslag, som uppgjorts av 1924 års skatteberedning och i vilket de synpunkter, som varit vägledande för inkomstskattesakkunniga, närmare utvecklats. 1924 års skatteberednings förslag angavs hava karaktären av uppslag till lösning av de behandlade spörsmålen, vilka uppslag icke avsetts att läggas till grund för ytterligare lagstiftningsarbete, innan sakkunniga myndigheter och representanter för de skattskyldiga, som närmast beröras, haft tillfälle att yttra sig. I förslaget gjordes i förevarande avseende en grundväsentlig skillnad mellan olika slag av rörelseidkare, nämligen å ena sidan fysiska personer och å andra sidan vissa juridiska personer, särskilt aktiebolagen, de solidariska bankbolagen, de ekonomiska föreningarna och handelsbolagen. De regler, vilka föreslogos för fysiska personer och med dem likställda, anslöto sig till tidigare lagstiftning och praxis och voro i det väsentliga desamma, som inflyttats i gällande kommunalskattelag. De byggde således på principen om procentuella avskrivningar för de tillgångar till stadigvarande bruk, som hava större varaktighet, och gällde byggnader samt maskiner och andra inventarier ävensom vissa tidsbegränsade rättigheter och naturtillgångar. Därjämte upptog emellertid förslaget särskilda regler angående avdrag av s. k. överpris och merkostnad. Enligt dessa regler skulle anskaffningskostnaden för lösa tillgångar, därest densamma på grund av extraordinära konjunkturförhållanden mera avsevärt överstigit det pris, som kunde förutses bliva det för liknande tillgångar normala, få avdragas hastigare än bestämmelserna eljest skulle föranleda. Denna del av förslaget inflöt icke i kommunalskattelagen. För fysiska personer och med dem likställda bibehöll förslaget de gällande reglerna rörande försäljning av till stadigvarande bruk i rörelsen anskaffade tillgångar, enligt vilka realisation av dylika tillgångar anses vara en av rörelsen oberoende transaktion, som beskattas endast då förutsättningarna för realisationsvinstbeskattning föreligga.

235 I fråga om rörelse, som drives av ett aktiebolag eller annan i förevarande avseende därmed likställd juridisk person, var förslaget av annat innehåll. Beträffande denna del av näringslivet sökte förslaget att genom tillämpning av nya principer tillgodose de framställda önskningarna om frihet för de skattskyldiga att även i beskattningsavseende bestämma tiden för avskrivningarnas verkställande. Enligt förslaget skulle den rörelseidkande juridiska personen äga rätt att i regel vid beskattningen erhålla avdrag för värdeminskning å de ovan sagda tillgångarna med de belopp, som avskrivits i räkenskaperna. Dylik skattskyldig skulle jämväl få åtnjuta avdrag för överpris och merkostnad å byggnad, därest avskrivning härför skett i räkenskaperna. Avdragen finge icke vara högre än de i räkenskaperna gjorda avskrivningarna och skulle ej heller sättas lägre än nämnda avskrivningar i annat fall än då avskrivningarna kunde anses uppenbart oskäliga. Hade räkenskaperna för något år frångåtts och den skattskyldige sålunda för det året fått åtnjuta lägre avdrag än de i räkenskaperna gjorda, skulle han äga rätt att, i den mån motsvarande avdrag ett senare år befunnes skäligt, då tillgodonjuta sådant, när och i den mån intäkten lämnade utrymme därtill; i dylikt fall finge den skattskyldige alltså åtnjuta avdrag med högre belopp än som motsvarade de för året i räkenskaperna gjorda avskrivningarna. En förutsättning för godtagandet av dessa regler borde enligt, 1924 års skatteberedning vara, att i fråga om de juridiska personer, för vilka de vore avsedda att gälla, i visst avseende ett annat inkomstbegrepp fastställdes än det för de övriga rörelseidkarna gällande. Skulle den skattskyldige hava frihet att vid beskattningen erhålla avdrag för anskaffningskostnaden för de till stadigvarande bruk i rörelsen avsedda tillgångarna redan innan mot avdraget svarande värdeminskning ägt rum, måste konsekvensen därav vara, att all vid försäljning av dylik tillgång ernådd vinst betraktas och beskattas såsom vinst i rörelsen. Förslaget upptog bestämmelser i enlighet härmed. Att 1924 års skatteberedning icke velat utsträcka tillämpningen av de för bolagen ifrågasatta reglerna till alla rörelseidkare, som enligt lag äro bokföringsskyldiga, således jämväl enskilda personer, har av beredningen motiverats med, att det skulle vara förenat med alltför stora olägenheter att för dem utvidga inkomstbegreppet på föreslaget sätt. Det erinrades, att i fråga om den enskilde näringsidkaren gränsen mellan hans affärsrörelse och hans privata ekonomi ofta vore svår att draga, detta så mycket mera som honom ålåge att i sin bokföring upptaga icke blott vad som hörde till rörelsen utan allt vad han ägde. Om nu vinst bleve beskattad resp. förlustavdrag medgivet vid avyttring av inventarier och fastigheter, därest desamma hört till näringsidkarens rörelse, men däremot icke, därest de varit hans så att säga privata tillgångar, bleve det ofta svårt att avgöra, huruvida en avyttring varit av ena eller andra slaget; särskilt komme denna svårighet att framträda i fråga om

236 fastigheter, som ju icke sällan begagnas delvis i rörelsen och delvis för privat bruk. E n a h a n d a svårigheter kunde f r a m t r ä d a i fråga om handelsbolagen, och 1924 års skatteberedning var därför tveksam, huruvida det icke vore riktigast a t t inrymma handelsbolagen under s a m m a regler som de enskilda näringsidkarna. De här behandlade delarna av 1924 års skatteberednings förslag, som avse aktiebolag och med dem likställda juridiska personer, h a v a hittills icke lett till lagstiftning utan hänskjutits till övervägande av bolagsskatteberedningen. Yttranden över skatteberedningens förslag inhämtades yttranden från handelsrer förslaget. k a m r a r n a och a n d r a näringslivets sammanslutningar, från länsstyrelserna, k a m m a r r ä t t e n och en del a n d r a ämbetsverk samt från Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. I stort sett torde det kunna sägas, att den nya idé, som i förslaget framförts, vunnit ett gynnsamt mottagande. I de fall, d å förslaget avstyrkts, h a r detta icke varit beroende på motvilja mot detsamma i och för sig u t a n på tvivel om möjligheten att i praktiken realisera förslaget u t a n alltför stora olägenheter. Medan ett par handelskamrar tillstyrka förslaget u t a n någon reservation, hava ett flertal handelskamrar, varibland Stockholms, ävensom Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen och Jernkontoret iörenat sig om ett yttrande, som innebär ett principiellt biträdande av det n y a uppslaget men tillika på viktiga punkter giver uttryck åt betydelsefulla erinringar mot detsamma. Riktigheten av den a v beredningen d r a g n a konsekvensen av dess förslag med resultat av inkomstbegreppets utvidgande vitsordas visserligen men under påpekande att d e n s a n m a icke h a r giltighet beträffande a n d r a tillgångar än sådana, som kunna bliva föremål för avskrivningar med r ä t t till avdrag vid beskattningen. Så är icke förhållandet med den del av den fasta egendomen, som u:göres av jorden. Eftersom jordvärdet i allmänhet successivt stiger, åtminstone inom eller i närheten av de t ä t a r e bebyggda samhällena, skille ett realiserande av beredningens förslag angående beskattning a v vmst på försäljning a v i rörelse fast a n b r a g t a tillgångar leda till en icke avsedd beskattning av värdestegring å i bolags och dylika rörelseidkires ägo v a r a n d e jord. Jorden bör för den skull uteslutas från förslaget. Med styrka hävdas de olägenheter, som skulle v a r a förenade med att införa olika inkomstbegrepp för de juridiska personerna och de ö v r g a ; det påyrkas, att förslaget utsträckes att omfatta alla idkare av rördse, med vilken är förbunden bokföringsplikt. Mot den i förslaget medgivn a r ä t t e n för taxeringsmyndigheterna att frångå bokföringen, då avskrivningarna funnes »uppenbart oskäliga», reageras under förmenande a t t det kunde befaras, att reformen därigenom komme a t t i stor utsträckn i n g göras verkningslös i tillämpningen. De särskilda bestämmelserna

angående överpris och merkostnad syntes i och för sig överflödiga och lämpligen böra ersättas med ett påpekande i anvisningarna att vid bedömande av en avskrivnings tillåtlighet ock skulle tagas hänsyn till sådana omständigheter som de här avsedda. De sålunda framställda anmärkningarna återfinnas även hos yttranden från andra näringskorporationer. Skånes handelskammare finner emellertid den föreslagna utvidgningen av inkomstbegreppet så pass betänklig, att förslaget på den grunden, oaktat den goda idén, bör avböjas. Enligt handelskammarens mening borde det avsedda syftet kunna till stor del vinnas medelst ett allmänt införande av avskrivningstabeller i förening med rätt för den skattskyldige att, då avdragsrätten något år ej kunnat helt eller delvis utnyttjas, erhålla kompletterande avdrag under senare år. Kooperativa förbundet finner förslaget om inkomstbegreppets utvidgande värdefullt, ej minst såvitt angår fast egendom, men anser rättvisan fordra, att detsamma suppleras med rätt till avskrivning jämväl för värdeminskning å fastighet. I ett par utlåtanden, varibland Sveriges allmänna sjöfartsförenings, uttalas farhåga för att förslagets realiserande skulle under vissa omständigheter försvåra genomförandet av fusioner. I ett antal av Svenska järnvägsföreningen överlämnade yttranden av järnvägsbolag uttalas övervägande sympatier för bibehållandet av det beträffande järnvägarna tillämpade avskrivningsförfarandet. Särskilt påpekas önskvärdheten av att aktiebolag, som verkställer utdelning under ett svagt år och för sådant ändamål inhiberar de sedvanliga avskrivningarna, dock skall äga rätt att under senare år räkna sig avskrivningarna till godo i beskattningsavseende. De flesta länsstyrelserna håra funnit sig tilltalade av beredningens förslag. Vissa länsstyrelser tillstyrka detsamma utan vidare, andra framställa erinringar av enahanda innebörd som de viktigaste, vilka ovan omförmälts; de påpeka således olämpligheten av olika inkomstbegrepp för rörelseidkarna och hemställa om de nya reglernas utsträckande alt omfatta alla bokföringsskyldiga rörelseidkare; det ifrågasattes jämväl att begränsa förslaget till rörelses inventarier med uteslutande av den fasta egendomen samt aktier och dylika lösa tillgångar. I åtskilliga utlåtanden betonas, att för förslagets nöjaktiga realiserande måste ställas stora krav på bokföringens ordentlighet och på taxeringsmyndigheternas kontrollerande arbete; bl. a. påvisas de svårigheter, som kunna uppstå, då avskrivningarna verkställas genom avsättning av ej specificerade belopp till förnyelsefond. Av några länsstyrelser omtalas de avskrivningstabeller för de större företagen, som i vederbörande län praktiseras, och uttalas sympati för att frågans lösning sökes på denna väg. Särskilt länsstyrelsen i Malmöhus län, som framställer ett stort antal invändningar mot förslaget ej minst från kontrollsynpunkt, förordar dylik lösning. På vissa håll göres gällande, att skatteberedningens förslag, om ock tilltalande nog för de solida företagen och även för taxerings-

myndigheterna, föga lämpar sig för de svaga eller nystartade bolag, som hava behov att visa vinst men icke äga förmåga att verkställa erforderliga avskrivningar. Jämväl ifrågasattes nödvändigheten från kontrollsynpunkt att förbinda förslaget med anordningar till förhindrande av inventariers värdeuppskrivning. Kammarrätten, som vitsordar behövligheten av klarare och mera konsekventa bestämmelser angående rätten till värdeminskningsavdrag, anser emellertid, att skatteberedningen i sitt förslag gått längre än ändamålet kräver samt för det närmaste syftet offrat för vårt skattesystem grundläggande principer. Det av skatteberedningen för den föreslagna reformens genomförande skapade dubbla inkomstbegreppet är enligt kammarrättens åsikt en så väsentlig brist i förslaget, att detsamma redan på denna grund måste avstyrkas. Det befaras, att den åt de skattskyldiga erbjudna friheten att bestämma såväl storlek som tidpunkt för avdragen kommer att medföra olägenhet och förlust för stat och kommun och övriga skattskyldiga i kommunen. Nära till hands ligger nämligen för den skattskyldige att göra stora nedskrivningar till motvikt mot ett års jämförelsevis stora inkomster eller med hänsyn till en tillfällig höjning i den kommunala utdebiteringen för att därigenom nedbringa sina skatteutgifter. Det till förslaget knutna förbehållet, att rörelseidkarens rätt att vid taxeringen erhålla sina avskrivningar godtagna skall vara beroende av att avskrivningarna icke kunna anses uppenbart oskäliga, är ägnat att i avsevärd grad reducera de väntade fördelarna av förslaget; begreppet »uppenbart oskäliga» är oklart och torde komma att förorsaka fortsatta tvister rörande tillåtna avskrivningars storlek. Den föreslagna särskilda avdragsrätten för överpris och merkostnad finner kammarrätten olämplig och förmenar, att denna särbestämmelse tillkommit under intryck av den just tilländalupna kristiden med dess våldsamma konjunkturfluktuationer. Enligt kammarrättens mening kan det betraktelsesätt, som legat till grund för den av skatteberedningen förordade utvidgningen av inkomstbegreppet i vad angår inventarier icke tillämpas på i rörelse ingående byggnader. Kammarrätten finner det därför opåkallat att jämställa de i bokföringen utan besvär för taxeringsarbetet lätt avskiljbara avdragen å byggnader med övriga värdeminskningsavdrag. — Riksrakenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke ett medgivande av så vidsträckt rätt till avdrag på grund av avskrivningar i enlighet med den skattskyldiges bokföring, som föreslagits, kan befaras komma att missbrukas av mindre samvetsgranna skattskyldiga till betydande minskning av skatteinkomsterna. Särskilt vid bildandet av nya bolag torde ofta möjlighet förefinnas att uppskriva inventariekontot till höga belopp, som kunna räcka till många års avskrivningar med därav föranledd lindring i beskattningen. Angående förbehållet för taxeringsmyndigheterna att frångå bokföringen, där de i denna gjorda avskrivningarna prövas vara uppenbart oskäliga, ifråga-

239 sättes, huruvida hos taxeringsnämnderna i allmänhet finnas tillräckliga och sakkunniga arbetskrafter för utredande av de i de flesta fall synnerligen invecklade frågor, som med största sannolikhet komma att uppstå vid avgörandet, huruvida av den skattskyldige i hans bokföring verkställda avskrivningar kunna anses rimliga. Detta gäller särskilt de fall, d ä r metoden med förnyelsefond användes. — Bank- och fondinspektionen förklarar sig finna skatteberedningens förslag v a r a välbetänkt och försäkringsinspektionen förmäler sig icke h a v a något a t t erinra mot detsamma. Svenska stadsförbundet har avlämnat ett utlåtande, i vilket yttras, att de föreslagna beskattningsreglerna få anses vila på r i k t i g grund och lämna större utsikter a t t vinna en riktigare och r ä t t v i s a r e taxering än de gällande reglerna. Företagen torde kunna så ordna sin bokföring a t t j ä m n a r e årsvinster redovisas än förut, vilket i stort sett torde vara en fördel jämväl för kommunerna. Ur kommunernas synpunkt k u n n a dock betänkligheter göras gällande över de tillfällen, som förslaget öppnar för näringsidkare att överföra utgifter från ett år till ett a n n a t , något som jämväl skatteberedningen framhållit. Det vill dock synas som om skatteberedningen underskattat de möjligheter till missbruk, som yppas genom förslaget. Osannolikt är nämligen icke, att företagare under tider av hög kommunal utdebitering — liksom då e x t r a o r d i n ä r a skatter (exempelvis krigskonjunkturskatt) utgå — komma a t t u t n y t t j a den i förslaget givna möjligheten att genom kraftiga avskrivningar å tillgångar, anskaffade för stadigvarande bruk, neutralisera v e r k n i n g a r n a av den högre utdebiteringen. Särskilt betänkligt synas under s å d a n a förhållanden verkställda avskrivningar verka, då de företagas å tillgång, exempelvis fastighet, som icke kan anses vara underkastad förbrukning i egentlig mening, eller aktier och andra tillgångar, som ofta behållas av näringsidkaren så länge företaget utövas. Det synes önskvärt, a t t bestämmelser lämnas, som motverka sådana transaktioner. — Svenska landstingsförbundet anmäler, att d å såväl redan förefintliga som av skatteberedningen föreslagna bestämmelser rörande r ä t t till a v d r a g av omförmält slag eller varje annan rimlig lösning av frågan icke äro ägnade att äventyra landstingsförvaltningens tillgång till skattekällor, förbundsstyrelsen ansett sig böra avstå från att i vidare m å n avgiva yttrande i ärendet. 1924 års skatteberedning betecknade, såsom nämnts, sitt förslag som Bolagsskatteett uppslag och angav d ä r m e d dess karaktär av ett icke slutligt utarbe- berednin9™tat förslag. Genom remissen till näringslivets representanter och de of- A n m ä r ^ n i n f P

...

j .

arna mot 1924

lentliga myndigheterna önskades få utrönt den allmänna synpunkten på års skattebedet framställda spörsmålet; för den händelse denna befunnes gynnsam, r e d n i °e s för" var avsikten a t t med ledning av de erinringar och anvisningar, som kunde väntas, taga förslaget u n d e r ytterligare övervägande och bearbetning.

240 Ehuru förslaget i stort sett rönt erkännande, hava å andra sidan i de inkomna yttrandena framställts så betydelsefulla anmärkningar mot särskilda delar av detsamma, att det synes uppenbart, att den anvisade vägen icke är framkomlig, så vida det ej befinnes möjligt att borteliminera de påvisade olägenheterna. De viktigaste anmärkningarna torde kunna i korthet sammanfattas sålunda: Det skulle från åtskilliga synpunkter vara olyckligt att i det här ifrågavarande avseendet skapa olika inkomstbegrepp för olika slag av rörelseidkare, ett för de enskilda och ett annat för de juridiska personerna. Eftersom den föreslagna friheten i avskrivningsavseende måste förutsätta en så noggrann och ordentlig bokföring, att taxeringsmyndigheterna kunna utan svårighet öva kontroll över att friheten ej missbrukas, kan det icke tillrådas att låta tillgången till sagda frihet vara enbart beroende av förefintligheten av laglig skyldighet att föra handelsböcker; det inträffar endast alltför ofta, att denna skyldighet icke fullgöres ordentligt eller på sådant sätt, som för här avsedda ändamål måste krävas. Ej minst gäller detta, då avskrivningarna ske medelst avsättning till förnyelsefond. Att låta den såsom nödvändigt villkor för friheten föreslagna utvidgningen av inkomstbegreppet omfatta jämväl den del av den fasta egendomen, som ut göres av själva jorden, synes oskäligt med hänsyn till karaktären av denna tillgång i rörelsen och den för rörelse använda jordens ådagalagda benägenhet att stiga i värde till skillnad från de tillgångar, vilka äro underkastade värdeminskning genom slitning. Överhuvudtaget synes det icke tillrådligt att inom den föreslagna friheten inrymma sådana tillgångar, som icke drabbas av dylik successiv värdeminskning; friheten skulle nämligen kunna användas till att genom sakligt omotiverade avskrivningar åstadkomma skattelindring, för vilken, därest de nedskrivna tillgångarna icke sedermera bleve försålda, det allmänna icke skulle kunna påräkna någon kompensation. Av denna anledning torde det vara nödvändigt att från friheten utesluta icke endast jorden utan ock aktier, obligationer och dylika kapitaltillgångar liksom även sådana rättigheter, vilka till sin natur icke äro tidsbegränsade. Eftersom rörelseidkarens fria rådighet över avskrivningarna måste vila på konformitet mellan bokföringen och beskattningen, kan det befaras, att de nya reglerna skulle medföra svårigheter för sådana bolag, som finna det erforderligt att framlägga bokslut, vilka möjliggöra utdelning till aktieägarna, men icke kunna åstadkomma detta utan att i större eller mindre utsträckning inhibera de på året belöpande avskrivningarna å inventarier m. m. Slutligen förmenas förslaget innebära en viss våda från statens och kommunernas fiskala synpunkt därutinnan, att rörelseidkarna kunde tänkas på det allmännas bekostnad bereda sig skattelindring genom att avpassa sina avskrivningar med hänsyn till den växlande storleken av skatteprocenten, således öka avskrivningarna under år, då skatteprocenten vore hög, och inhibera eller minska dem, då skatteprocenten sänkts.

241 Bolagsskatteberedningen har vid sitt övervägande av den h ä r behandHuvudlade frågan kommit till den uppfattningen, att den ledande tanken i bohgs^kåtte'skatteberedningens förslag är riktig och bör av skattelagstiftningen beaktas, beredningens förslag liksom även att det låter sig göra a t t i dylikt syfte utarbeta reglerna så, " att därigenom å ena sidan uppnås det väsentliga av de fördelar, som eftersträvas, och å a n d r a sidan undvikas de a n m ä r k t a olägenheter, vilka äro så betydande, att till dem måste tagas hänsyn. H u v u d p u n k t e r n a i det förslag, som bolagsskatteberedningen i enlighet därmed framlägger, kunna sammanfattas sålunda: För samtliga rörelseidkare, såväl fysiska som juridiska personer, bör i här ifrågavarande avseende gälla samma inkomstbegrepp. Värdeminskningsavdragen böra i allmänhet ske genom avskrivningar i enlighet med de för n ä r v a r a n d e gällande reglerna, vilka dock böra i åtskilliga avseenden uppmjukas och förtydligas, varjämte vid tillämpningen viss ändring kommer a t t föranledas av den ändring i inkomstbegreppet, som nedan omförmäles. E n var rörelseidkare bör emellertid under vissa omständigheter kunna ber ä t t i g a s att, med u n d a n t a g för vissa tillgångar, vilka nedan nämnas, erhålla sina i bokföringen företagna avskrivningsåtgärder respekterade vid beskattningen, oaktat de icke överensstämma med de för det stora flertalet fall avsedda reglerna. Villkoret för ernående av denna frihet, som emellertid måste v a r a förbunden med fordran på kontinuerlig överensstämmelse mellan bokföringen och de ifrågavarande för beskattningen påyrkade avdragen, bör vara, a t t den rörelseidkare, som hos taxeringsmyndigheten y r k a r a t t komma i åtnjutande av den avsedda friheten,, befinnes föra så fullständiga och tydliga räkenskaper, att taxeringsmyndigheten medelst dylika räkenskaper k a n å r efter år följa de i dem företagna avskrivningsåtgärderna och d ä r v i d kontrollera, att värdeminskningsavdrag icke göres för a n d r a tillgångar eller med högre sammanlagt belopp än som må genom dylika avdrag avskrivas. Ernåendet av rörelsefrihet i avskrivningsavseende med därmed följande förpliktelse att uppehålla överensstämmelse mellan avskrivningarna i bokföringen och i beskattningen bör således v a r a beroende av rörelseidkarnas egen önskan. Sådana rörelseidkare, vilka ej äro benägna att binda sina avskrivningar i beskattningshänseende vid de i bokföringen vidtagna åtgärderna, komma således icke att bliva nödsakade därtill, även om deras bokföring måhända motsvarar de högsta k r a v på ordning och tydlighet; de bliva i beskattningsavseende behandlade enligt de för övriga skattskyldiga avsedda reglerna. Förutsättningen för beredande av tillgång till frihet för rörelseidkare att bestämma tiden för och omfånget av de årliga avskrivningarna i beskattningsavseende måste vara, att de tillgångar, som i n r y m m a s under friheten, i varje avseende betraktas såsom ingående i den skattskyldiges rörelse, så att, därest dylik tillgång skulle u t t a g a s för personlie-t bruk eller a v y t t r a s med vinst, vad därigenom tillgodoföres den skattskyldige be16 — 312530.

242 handlas såsom skattepliktig intäkt i rörelsen. I fråga om de i rörelsen investerade lösa tillgångarna, framför allt dess inventarier, bör enligt beredningens mening ett dylikt betraktelsesätt i allmänhet anses stå i god överensstämmelse med förhållandena, sådana de i verkligheten gestalta sig i det praktiska livet. U t r a n g e r i n g a r och nyanskaffningar av inventarier under oavbrutet hänsyntagande till av tidsförhållandena åstadkomna förändringar och rörelsens d ä r a v betingade k r a v u t g ö r a i själva verket merendels helt normala transaktioner i rörelsens drift. E t t sådant bedömande k a n däremot i allmänhet icke anläggas på den i rörelsen använda fasta egendomen. F ö r v ä r v och föryttringar av dylik för stadigvarande b r u k i rörelsen avsedd egendom kunna näppeligen anses hava k a r a k t ä r av normala transaktioner i den löpande driften. Mot ett utvidgande a v inkomstbegreppet till att omfatta jämväl den fasta egendomen talar dessutom, att själva jorden ä r en tillgång, som icke undergår värdeminskning genom användning, och att, om man med h ä n s y n härtill läte jorden och de å densamma uppförda byggnaderna följa olika regler i förevarande avseende, detta skulle leda till betydande svårigheter. Den h ä r avsedda utvidgning av inkomstbegreppet, som av beredningen förordas, omfattar således icke de i rörelsen ingående fastigheterna (jorden och byggnaderna) u t a n begränsas till maskinerna och andra inventarier (oavsett huruvida de enligt civillag utgöra lös eller fast egendom) ävensom övriga i rörelsen för stadigvarande bruk a n b r a g t a lösa tillgångar, såsom värdepapper och inkomstgivande rättigheter. E n dylik behandling av uppkomna försäljningsvinster å rörelsens lösa tillgångar, avsedda för stadigvarande bruk, innebär ett brytande med den åskådning, som särskilt genom år 1921 vidtagna ä n d r i n g a r i dåvarande skatteförfattningar kommit till uttryck, nämligen att vinst genom avy t t r i n g a v sådan tillgångar icke under andra förutsättningar än som äro stadgade för skattepliktig realisationsvinst kan bliva föremål för beskattning. Att h ä r redogöra för de skäl, som legat till grund för berörd a lagstiftning, och att på n y t t underkasta dem granskning torde icke v a r a erforderligt. Den d å gjorda gränsbestämningen mellan inkomst av rörelse och realisationsvinst var nämligen i väsentlig m å n föranledd av dåvarande e x t r a o r d i n ä r a förhållandena närmast efter världskrigets upphörande, särskilt inom rederinäringen, och betecknades för övrigt såsom en i viss mån provisorisk lösning i avbidan på den n ä r m a r e utformning av inkomstbegreppet, som då var beroende på särskild utredning av inkomstskattesakkunniga. Enligt beredningens mening måste det anses naturligt, a t t vinster, som uppkomma genom a v y t t r i n g av tillgångar av h ä r förevarande slag, behandlas såsom uppkomna i rörelsen, likaväl som förlust genom a v y t t r i n g av dylika tillgångar bör få avdragas såsom uppkommen i rörelsen u t a n iakttagande av någon tidsbegränsning. Så länge penningvärdet hålles någorlunda stabilt, torde ock n å g r a vinster, som böra betecknas såsom i egentlig mening kapitalvinster, åt-

243 minstone av någon betydenhet, knappast uppstå å dylika tillgångar. Annorlunda ställer sig saken beträffande jord och därtill hörande byggnader. Å dem gjorda vinster torde oftast v a r a a t t tillskriva sådan värdeökning, som bör betecknas såsom förmögenhetsökning, och för dem torde därför v a r a nödvändigt att tillämpa reglerna om realisationsvinstbeskattning. Den sålunda ifrågasatta utvidgningen av inkomstbegreppet för rörelse har ansetts böra förbindas med en särskild regel till förhindrande av skadliga verkningar i visst fall. Denna regel hänför sig till vinst genom utfallen försäkring för förlorad eller skadad egendom av förevarande slag. Därest dylik vinst under alla förhållanden tages under beskattning, skulle försäkringstagaren se sina möjligheter a t t med begagnande av den utfallna försäkringssumman anskaffa a n n a n liknande egendom i stället för den förlorade eller att bota den uppkomna skadan starkt begränsade. Det h a r därför ansetts böra föreslås, att dylik vinst icke skall tagas under beskattning, i den m å n den användes eller enligt av den skattskyldige avgiven förbindelse inom viss kort tid kommer att användas till anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade egendomen eller till botande av uppkommen skada å egendomen. Tillika föreslås, att beträffande egendom, som anskaffats med användande av utbetalt försäkringsbelopp, a v d r a g för värdeminskning icke må åtnjutas för den del av anskaffningskostnaden, vilken bestritts med ersättningsbelopp, som enligt det nyss anförda icke är att r ä k n a till skattepliktig intäkt. Denna begränsning av avdragsrätten är en given konsekvens av skattefriheten för vinsten genom försäkringsfallet. Då således vinst genom a v y t t r i n g a v jord och byggnader icke ansetts k u n n a behandlas såsom uppkommen i rörelse — härvid bortses självklart från fall, då dylik egendom ä r att anse såsom handelsvara i rörelsen — k u n n a de i rörelsen a n v ä n d a b y g g n a d e r n a icke inbegripas under den för rörelseidkare enligt beredningens förslag möjliggjorda fria rådigheten i avskrivningsavseende. De tillgångar, vilka med kraven från näringslivets sida på ökad frihet torde framför allt åsyftas, äro de, som utgöras av maskiner och andra inventarier. F r i h e t e n bör avse dessa tillgångar jämte de med dem i avskrivningsavseende likställda, som utgöras av till sin varaktighet begränsade rättigheter (patenträtter o. dyl.). För att icke skapa möjligheter till ej avsedd skattelindring är det däremot icke tillrådligt att utsträcka friheten till jämväl sådana tillgångar, som ej genom själva användandet minskas i värde, således aktier, obligationer och andra dylika kapitaltillgångar ävensom rättigheter, som ej äro tidsbegränsade. Genom att avskrivningsfriheten begränsas på sätt nu sagts hava farhågorna för dess användande till a t t d r a g a n y t t a av den skiftande höjden på skatten, enkannerligen kommunalskatten, blivit till sin räckvidd begränsade. Emellertid bör det framhållas, a t t anledning finnes att antaga, att just i nu berörda avseende den föreslagna friheten

244 bör bliva för det allmänna mera gagnelig än motsatsen. Dåliga konjunkturer och minskade vinster för näringslivet pläga v a r a förknippade med behov av höjd utdebitering och vice versa. Om näringslivet h a r tillfälle att välja tiden för företagandet a v avskrivningarna, kommer d e t t a säkerligen a t t föranleda till ökade avskrivningar under de goda konjunkturerna och begränsning av avskrivningarna, d å konjunkturerna äro sämre. I så fall kommer den större friheten i avskrivningsavseende a t t till fromma för det allmänna medverka till utjämnande a v vågrörelserna i beskattningen i stället för tvärtom. Bolagsskatteberedningen skall nu n ä r m a r e först behandla de så att säga normala avskrivningsreglerna, sådana desamma i beredningens förslag till ändringar i 29 § kommunalskattelagen och de därtill hörande anvisningarna utformats. I 29 § 1 mom. stadgas enligt förslaget, a t t till avdrag, som må göras från bruttointäkten av rörelse, räknas bl. a. värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av rörelseidkaren tillhöriga maskiner och a n d r a inventarier, värdeminskning å p a t e n t r ä t t och annan rättighet, som rörelseidkaren förvärvat för utnyttjande i rörelsen, värdeminskning å obligationer, aktier och andra dylika kapitaltillgångar, i den mån de tillhört rörelsen, värdeminskning, som byggnad, vilken är avsedd för användning i ägarens rörelse, är underkastad, samt värdeminskning å naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott och dylikt genom deras användande. Vidkommande kostnaden för anskaffande av maskiner och a n d r a för stadigvarande bruk avsedda inventarier framhålles i anvisningarna, att, ehuru densamma i allmänhet bör avdragas genom årliga värdeminskningsavdrag, hinder icke möter att under anskaffningsåret a v d r a g a hela anskaffningskostnaden, därest tillgången ä r underkastad hastig förbrukning. Detta kan i regel anses v a r a fallet, n ä r tillgången beräknas hava en varaktighetstid av högst tre år. Huvudregeln är, att värdeminskningsavd r a g bör fördelas på ett a n t a l år i följd med vissa efter tillgångens varaktighet så avpassade belopp, att anskaffningskostnaden för tillgången kan tillfullo avdragas under den tidrymd, den är ekonomiskt användbar, därvid det årliga avdraget i regel bör bestämmas till viss bråkdel av anskaffningskostnaden. K a n nöjaktig utredning icke åstadkommas om anskaffningskostnaden eller om de avdrag, som å densamma tidigare ägt rum, får avdraget ske med viss procent å bokförda värdet eller annat värde, som finnes skäligt. Av kontrollhänsyn h a r ansetts erforderligt stadga, att, d å av nyss anförd anledning bokförda värdet lägges till grund, avdrag ej må göras med större belopp än som i räkenskaperna avskrivits. Genom ett a n t a l uttryckliga påpekanden har i anvisningarna klarlagts, a t t om ock de n u n ä m n d a bestämmelserna äro att anse såsom uttryck för den huvudregel, som i de vanliga fallen bör följas, r ä t t finnes för de skattskyldiga att påkalla och skyldighet för taxeringsmyndig-

245 heterna a t t medgiva varjehanda jämkningar vid tillämpningen, vartill i säregna fall må finnas fog. Sålunda stadgas, att v i d bestämmande av tiden, v a r u n d e r anskaffningskostnaden skall avdragas, hänsyn skall tagas till omständigheter, som kunna föranleda, att tillgångens n y t t a för rörelsen begränsas till förhållandevis kort tid, såsom då tillgången anskaffats för utnyttjande av en konjunktur, som synes osäker, eller för begagnande av ett särskilt arbetstillfälle. Med användande av denna bestämmelse torde det i allmänhet v a r a möjligt att vinna v a d som i skatteberedningens utkast avsågs med det där iörekommande särstadgandet om r ä t t till a v d r a g för överpris och merkostnad. Bestämmelsen synes sålunda u t a n någon hårdragen tolkning hava kunnat a n v ä n d a s för sådana under världskriget förekommande fall, då fartyg köptes för pris, som mångdubbelt översteg tillverkningskostnaden, med avsikt att köpeskillingen och därutöver en avsevärd vinst skulle intjänas på den korta tid, varunder kriget och de d ä r a v orsakade abnorma förhållandena kunde beräknas fortfara. Uppenbarligen är bestämmelsen väl a n v ä n d b a r även för mera normala situationer, exempelvis då ett industriföretag för att kunna effektuera en osedvanlig eller enastående beställning verkställer en utbyggnad av sin fabriksanläggning. Den nu omförmälda bestämmelsen bör näppeligen tolkas såsom ett avsteg från principen om varje beskattningsår såsom en från de övriga avskild enhet, vars resultat skall ses för sig. E t t sådant avsteg inrymmes däremot i stadgandet, att, därest den skattskyldige icke kan sig till förmån i beskattningsavseende utnyttja det på visst å r belöpande värdeminskningsavdraget, så ock där eljest särskilda omständigheter därtill föranleda, honom m å k u n n a tillstädjas att i stället tillgodogöra sig avdraget för annat, senare år. A t t rörelseidkaren beredes tillfälle att såvitt möjligt i beskattningen u t n y t t j a de värdeminskningsavdrag, vartill han funnits berättigad, bör anses skäligt, och erfarenheten h a r ådagalagt behövligheten av en bestämmelse med sådant syfte. Emellertid h a r det ansetts, att undantagsvis ett medgivande med ifrågavarande innehåll bör kunna lämnas även under andra omständigheter, såsom då därigenom kan befordras åstadkommandet av ökad och önskvärd befunnen jämnhet i årsresultaten av vederbörande företags rörelse. Det normala bör vara, att avskrivningsperioden för en tillgång bestämmes, då den första gången efter anskaffandet redovisas bland tillgångarna, och att därvid får förbliva. Skulle det emellertid bliva uppenbart, att ett felbedömande ägt rum, ity att tillgångens varaktighet ä r kortare än som beräknats, bör det givetvis icke v a r a förhindrat att företaga en d ä r a v betingad justering av perioden. För övrigt inträf far det stundom, att det ursprungliga bestämmandet k a n i dåvarande situation hava varit fullt riktigt, men att läget ä n d r a t s genom sedermera tillkomna omständigheter. Sålunda gör exempelvis en teknisk förbättring, som föres i marknaden, ofta nog maskiner plötsligen helt och hållet eller till stor del värdelösa, alldeles oberoende av tiden, under vilken de an-

vänts. Nu omnämnda och liknande fall åsyftas med stadgandet, att, därest värdet av tillgång nedgått avsevärt mera än som motsvarar sammanlagda beloppet av de tidigare verkställda och på året belöpande värdeminskningsavdragen, medgivande må kunna lämnas den skattskyldige att för året eller för vissa år tillgodoräkna sig ökat avdrag. Jämväl må dylik ökning kunna medgivas i särskilt fall, således under särskilda mera ovanliga omständigheter, där den finnes skälig med hänsyn till rörelsens växlande resultat, med andra ord för befordrandet av större jämnhet i resultaten. Det lärer utan vidare vara klart, att en förutsättning för medgivande av sådana jämkningar av olika slag, varom ovan förmälts, alltid måste vara, att vederbörande skattskyldige genom ordentliga räkenskaper och annorledes förebringar fullt nöjaktig utredning till styrkande av befogenheten av sina yrkanden. Anvisningarna rörande avskrivning av inventarier åtföljas av stadgandet, att, då sådan tillgång avyttras, avdrag får göras för anskaffningskostnaden, i den mån denna icke tidigare avdragits. Det torde emellertid vara uppenbart, att försäljning icke är en oundgänglig förutsättning för dylik slutlig avskrivning. Det kan vara tillfyllest, att tillgången på ett otvetydigt sätt utrangeras såsom för driften obrukbar; skulle den sedermera bliva försåld, skall givetvis köpeskillingen redovisas såsom vinst. I fråga om behandlingen av värdeminskning å särskilda rättigheter, som innehavas av rörelseidkare för nyttiggörande i rörelsen, är det, på sätt skett i anvisningarna i anslutning till gällande bestämmelser, nödvändigt att göra skillnad mellan sådana rättigheter, som äro tidsbegränsade (exempelvis patenträtt), och sådana, vilka icke äro begränsade till viss tid (rättigheter av good wills natur, exempelvis rätt till firmanamn eller varumärke). Förstnämnda slags rättigheter, de tidsbegränsade, hava i här ifrågavarande avseende samma karaktär som inventarierna. Liksom dessa minskas de under sin användningstid småningom i värde. I överensstämmelse härmed stadgas, att avdraget för den värdeminskning, som dylika rättigheter undergår på grund av minskning i giltighetstiden, skall fördelas på denna tid, så att under densamma anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen, ävensom att, om före giltighetstidens utgång en tillgång av sådan art blir värdelös på grund av nya uppfinningar eller eljest ändrade förhållanden, den resterande anskaffningskostnaden får omedelbart avdragas. I tydlighetens intresse finnes påpekat, att patenträtt eller liknande rättighet, som rörelseidkare tillgodogör sig genom att överlåta exploateringen därav till annan, icke skall behandlas enligt nämnda regel. Sådana rättigheter äro att anse såsom varor och skola behandlas enligt reglerna för dylika tillgångar. Beträffande värdeminskningen av dem har m. a. o. rörelseidkaren samma vidsträckta rådighet som beträffande andra under varukontot hörande tillgångar. I fråga om sådana rättigheter av good wills natur, vilka icke äro till tiden begränsade, finnes uppenbarligen icke fog för värdeminsk-

247 n i n g s a v d r a g genom successiv amortering, men om det kan påvisas, a t t dylik tillgång nedgått i värde, synes det emellertid skäligt, att a v d r a g får göras för värdeminskningen, i den mån denna kan på ett godtagbart sätt utredas. Det stadgas i enlighet härmed, a t t a v d r a g må ske med belopp, varmed värdet nedgått enligt vad inträffade omständigheter göra uppenbart eller sannolikt. Det synes ganska självfallet, att obligationer, aktier och a n d r a dylika kapitaltillgångar, som tillhöra rörelsen, i avskrivningsavseende behandlas på enahanda sätt som de nyssnämnda till sin giltighetstid icke begränsade rättigheterna, med vilka de till sin n a t u r äro överensstämmande. Stadgande härom h a r meddelats. Anmärkas må, att frågan huruvida värdeminskning å här avsedda kapitaltillgångar bör anses såsom avdragsgill driftkostnad eller såsom kapitalförlust blivit i saknad av uttryckligt lagstadgande olika bedömd i hittillsvarande praxis. Rättsskipningen under senare å r har emellertid alltmera ådagalagt benägenhet att medgiva r ä t t till avdrag. J ä m v ä l beträffande värdepapper h a r ett påpekande ansetts påkallat för a t t framhålla, a t t avskrivningsreglerna hava avseende endast på sådana tillgångar, vilka äro i rörelsen fast anbragta. Värdepapper, varmed i bank- eller a n n a n penningrörelse idkas handel, skola således icke behandlas enligt den nyss omtalade regeln; de äro att anse såsom varor och skola behandlas såsom sådana. Med hänsyn till beskaffenheten av den värdepappersrörelse, som försäkringsanstalterna driva för tillgodoseende av sina fonder, hava jämväl de i sådana fonder placerade värdepapperen ansetts böra bedömas såsom varor. Annorledes är förhållandet i fråga om aktier, som a v idkare av bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse innehavas såsom ett led i organisationen av rörelsen, såsom d å viss verksamhetsgren drives genom förmedling av dotterbolag eller då särskilt fastighetsaktiebolag bildats för beredande av affärslokal åt rörelseidkaren. Reglerna angående a v d r a g för värdeminskning å byggnad, som är avsedd för a n v ä n d n i n g i ägarens rörelse, äro avfattade i överensstämmelse med gällande lag och praxis. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Är p å grund av särskilda omständigheter byggnadens värde för rörelsen begränsat till förhållandevis kort tid, skall h ä n s y n härtill tagas. Vilket värde å byggnaden skall tagas till utgångspunkt för avdragets bestämmande, utsäges icke. Principiellt lärer avdraget böra beräknas i förhållande till anskaffningsvärdet i ägarens hand. Vid arv eller gåva torde enligt vanliga regler med anskaffningsvärde böra likställas det värde, efter vilket stämpelplikt med avseende å förvärvet beräknats, eller, därest stämpelplikt för förvärvet icke förelegat, det belopp, efter vilket stämpelplikt skulle enligt eljest gällande grunder beräknats, om sådan plikt förelegat. Då det ofta är förenat med svårighet att förebringa utredning om anskaffningsvärdet — vid köp av fastighet sker säl-

248 lan fördelning av köpeskillingen mellan jorden och byggnaderna — har det blivit vanligt a t t till utgångspunkt för avdragets beräknande tages det aktuella värdet, merendels det vid taxeringen åsatta byggnadsvärdet. E n analogisk tillämpning av stadgandet i punkt 2 a v a n v i s n i n g a r n a till 25 § kommunalskattelagen har ansetts giva stöd härför. F r a m h å l l a s må dock, att i rörelse, för vilken föras räkenskaper, det torde v a r a lättare än i fråga om a n d r a förvärvskällor att åstadkomma u t r e d n i n g om anskaffningsvärdet. Att nu infora normerande bestämmelser i detta avseende torde icke v a r a erforderligt. I fråga om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år, bör möjlighet finnas att avdraga byggnadskostnaden i dess helhet det år, utgiften för byggnadens uppförande ägt rum. Icke minst de inom industrien använda byggnaderna ä r o merendels försedda med en omfattande u t r u s t n i n g av mera eller mindre fast anbragta inventarier, bestående av maskiner och annat, som för driften är erforderligt. Det är av särskild vikt, att det tillses, att dubbla avskrivningar icke äga r u m å sådana inventarier sålunda, att desamma inräknas i det värde, v a r a byggnadens avskrivningar beräknas, u t a n hänsyn till att samma inventarier gjorts till föremål för avskrivning å inventariekontot. Angelägenheten att förekomma dylik oriktighet har från bolagsskatteberedningens sida föranlett upptagandet i anvisningarna av särskilda bestämmelser i ämnet. Enligt dem böra i byggnads värde inräknas fasta maskiner och andra inventarier, som hava till uppgift a t t göra byggnaden a n v ä n d b a r såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för människor eller för förvaringsändamål. I anvisningarna till kommunalskattelagens 25 §, varest motsvarande bestämmelse intagits, förmäles, a t t till här avsedda maskiner och inventarier äro särskilt att hänföra hissar med tillbehör, spisar, uppvärmningsanordningar, vattenledningar med tillhörande anordningar för tvättning och bad samt avloppsledningar och vattenklosetter. H ö r a till byggnad maskiner eller andra inventarier, vilka det icke avsetts a t t enligt vad sålunda sagts i n r ä k n a i byggnadens värde, skall vid beräknandet av sagda värde bortses från sådana inventarier. Gruva, stenbrott eller dylik tillgång, som genom tillgodogörandet undergår substansminskning, intager i viss m å n en mellanställning mellan, å ena sidan jorden och å a n d r a sidan övriga tillgångar för stadigvarande bruk. De äro visserligen avsedda a t t med tiden helt förbrukas, men ofta nog saknas möjlighet a t t säkert bedöma, h u r u länge de räcka för driften. Om för dem skulle tillämpas logiskt sett i alla avseenden samma regler som för driftinventarier, skulle möjligen alltför stora avdrag k u n n a äga r u m u t a n att det korrektiv, som ligger i a t t försäljningsvinst alltid beskattas, blir verksamt. Särskilt gruva kan dessutom liksom jorden bliva föremål för värdeökning under omständigheter, som nödvändiggöra, att värdeökningen betraktas såsom förmögenhetsökning. Någon ändring av gällande

249 regler om avskrivning för värdeminskning å dylika tillgångar har därför icke ansetts påkallad. Det föreslås således, a t t för dylik substansminskning avdrag må — såsom hittills — ske i form av årlig avskrivn i n g med skäligt belopp, som bör så avpassas, att anskaffningskostnaden blir till fullo avdragen under den tid, tillgången beräknas räcka. I anskaffningskostnaden inräknas icke blott vad som erlagts vid inköp eller annat förvärv av fyndigheten u t a n jämväl de kostnader, som nedlagts för fyndighetens exploaterande, såsom exempelvis för upptagande av schakt vid gruva eller anläggning av u t l a r t s v ä g a r vid stenbrott m. m. dylikt, allt i den mån dessa kostnader icke fått avdragas såsom kostnad e r i den löpande driften. Såsom framhållits måste en nödvändig förutsättning för medgivandet åt rörelseidkare av den ifrågasatta fria rådigheten beträffande avskriv- ,.n i n g a r n a vara, a t t för de tillgångar, som v a r d a inrymda under densam- " ma, sådana bestämmelser träffas, att vinst, som uppstår vid deras avyttring, under alla omständigheter v a r d e r betraktad och beskattad såsom vinst i rörelsen. P å redan anförda skäl har bolagsskatteberedningen kommit till den uppfattningen, a t t det icke vore riktigt a t t låta de rörelsen tillhörande fastigheterna inbegripas under berörda utvidgning av rörelsens inkomstbegrepp. Även beträffande gruva gäller detsamma. Av beredningens förslag, a t t utvidgningen av inkomstbegreppet skall begränsas till att avse de i rörelsen ingående inventarierna ävensom värdepapper och rättigheter av olika slag, följer visserligen, att den n ä m n d a rörelsefriheten icke har avseende å rörelses byggnader, men det torde dock k u n n a antagas, a t t denna begränsning icke från näringslivets sida tilllägges någon mycket stor betydelse. Det väsentliga för näringslivet torde vara, att frihet k a n vinnas att reglera avskrivningarna å maskinerna och de övriga inventarierna. F r å g a n om ökad rörelsefrihet beträffande värdeminskningsavdragen å byggnaderna har icke tillnärmelsevis s a m m a vikt. Däremot skulle olägenheterna av a t t i här förevarande avseenden för rörelses byggnader meddela andra regler än de för närvarande gällande i talrika fall bliva mycket betydande. Sålunda må erinr a s om, att för n ä r v a r a n d e samma regler gälla för byggnader i rörelse och byggnader i jordbruk beträffande både försäljning och värdeminskningsavdrag och att rörelses kombinerande med jordbruk, vartill hör j ä m v ä l skogsbruk, ä r en i det svenska näringslivet vanligt förekommande företeelse. För en dylik kombinerad drift åstadkommes å a n d r a sidan icke någon olägenhet genom den föreslagna ändringen beträffande försäljning av rörelses inventarier. F ö r n ä r v a r a n d e gälla nämligen olika regler för inventarier i rörelse och inventarier i jordbruk, nämligen i fråga om värdeminskningsavdrag, vilka icke må förekomma i jordbruk. Det är således redan n u nödvändigt a t t u p p r ä t t h å l l a skillnad mellan jordbrukets och rörelsens inventarier. A t t olika regler beträffande försälj-

250 ning av byggnad och försäljning av till densamma hörande inventarier kan vålla olägenhet vid fastighetsförsäljning, är givet. Det bör emellertid bemärkas, a t t olikhet redan föreligger med hänsyn till värdeminskningsavdragen, vilka följa skilda regler för byggnad och för inventarier. Redan nu är det således nödvändigt att noga hålla byggnadsvärdet och inventarievärdet åtskils. Att de n y a bestämmelserna rörande försäljning och a v s k r i v n i n g a r i rörelse av skatteberedningen föreslogos begränsade till att gälla endast vissa slags rörelseidkare med uteslutande av de fysiska ej i bolag arbetande personerna, motiverades, såsom nämnts, a v beredningens farhåga för att oreda skulle uppkomma, om de enskilda näringsidkarnas i rörelsen a n b r a g t a tillgångar och deras rent privata med rörelsen ej sammanhängande tillgångar skulle följa skilda regler. Detta skäl torde emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. Redan n u föreligger olikhet i beskattningsreglerna mellan de båda slagen av tillgångar, en olikhet som föranleder, a t t rörelseidkaren måste beakta deras olika karaktär. Till skillnad från rörelsens inventarier må nämligen de privata inventarierna icke göras till föremål för värdeminskningsavdrag. Då bolagsskatteberedningen av skäl, som redan anförts, håller före, a t t allenast inventarier och med dem i här ifrågavarande avseende likställda tidsbegränsade rättigheter men däremot icke värdepapper och rättigheter, som ej äro till sin varaktighet begränsade, böra inbegripas under den fria rådighet över avskrivningarna, som under vissa betingelser synes böra tillstädjas rörelseidkare, ligger n ä r a till hands frågan, h u r u v i d a det under sådana omständigheter kan anses vara tillräcklig anledning a t t det oaktat låta utvidgningen av inkomstbegreppet gälla jämväl sistnämnda tillgångar och de ej tidsbegränsade rättigheterna. Att så bör ske har emellertid först och främst ansetts påkallat av nödvändigheten att giva en enkel och förståelig avgränsning åt de tvenne inkomstbegreppen: det trängre omfattande fastighet och gruva, det vidsträcktare de lösa tillgångarna. Men dessutom måste det sakligt sett anses naturligt, att samtliga de lösa tillgångarna ingå i rörelsen ej endast medan de användas däri u t a n ock då deras ägare under beaktande av rörelsens intresse finner sig k u n n a och böra avskilja dem från densamma och föryttra dem. Gentemot farhågan för skattepliktens ökande i vissa fall genom den föreslagna utvidgningen av inkomstbegreppet må erinras, a t t resultatet av inventariers föryttrande mera sällan torde v a r a vinstgivande, merendels torde förlust uppstå. Även må i detta sammanhang med tanke på förhållandena under kristiden framhållas, att den till synes alltför hårda beskattning, som d å i vissa fall särskilt inom rederirörelsen förekom, mindre torde haft sin grund i a t t de stora vinsterna vid försäljning av särskilt fartyg i åtskilliga fall blevo beskattade såsom injkomst än i följderna av myntvärdets ä n d r i n g a r ävensom i den omständigheten, a t t de redare, som under den tiden till utomordentligt höga men i deprecie-

251 r a d valuta räknade priser förvärvade fartyg, icke medgåvos a t t under den kortvariga högkonjunkturen bortskriva de betalade överprisen. Till ä n d r i n g a r i penningvärdet h a r bolagsskatteberedningen icke ansett sig k u n n a taga hänsyn i sina förslag. Däremot giva, såsom framhållits, de a v beredningen föreslagna avskrivningsreglerna rörelseidkarna befogenhet att under normala tidsförhållanden reglera sina avskrivningar i enlighet därmed. J ä m v ä l bör h ä r erinras om beredningens i det föregående omnämnda förslag, att vinst genom utfallen försäkring av i rörelse ingående egendom icke skall tagas under beskattning, d å vinsten använts eller kommer att användas för anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade egendomen. Genom denna regel förebygges, att skattepliktens ifrågasatta utsträckning i dylikt fall, som särskilt beträffande rederinäringen torde v a r a av synnerlig betydelse, åstadkommer obilliga verkningar. Bolagsskatteberedningens förslag till åstadkommande under vissa be- Reglerna tingelser a v fri rådighet för rörelseidkare att bestämma tiden för vidta- Straffandet gandet av avskrivningarna å inventarierna och därmed likställda till- skrivningar gångar har i anvisningarna sammanfattats sålunda: H a r skattskyldig, a m ^ ea m arier som för handelsböcker, i räkenskaperna gjort avdrag för värdeminskning å till rörelsen hörande maskiner eller a n d r a inventarier eller patenträtter eller liknande tidsbegränsade rättigheter annorledes än som överensstämmer med de för dylika tillgångar meddelade avskrivningsreglerna, böra dock, om den skattskyldige sådant yrkat, räkenskaperna icke i förevarande avseende frångås vid beskattningen, för den händelse de äro så fullständigt och tydligt förda, a t t taxeringsmyndigheten finner sig kunna med dylika räkenskaper å r efter år u t a n svårighet följa de i räkenskaperna företagna avskrivningsåtgärderna och d ä r v i d kontrollera, att värdeminskningsavdrag icke göres för a n d r a tillgångar eller med sammanlagt högre belopp än som lagligen må genom dylika avdrag avskrivas. Särskilt bör med avseende å räkenskaperna fordras, att de tillgångar, varom fråga är, äro väl avskilda från övriga tillgångar samt ordentligt förtecknade med noggrant angivande av dels de gjorda nyanskaffningarna och dels de verkställda avskrivningarna, liksom även att, därest avskrivning äger r u m medelst avsättning till förnyelsefond eller a n n a n dylik fond, ordentlig förteckning dessutom göres å de avskrivningar, vilka skola anses vara genom avsättningen verkställda. För underlättande av övergången från det bundna systemet till det fria hava vissa särskilda bestämmelser ansetts erforderliga. Enligt dem skall, då nu omförmält yrkande bifalles, iakttagas, att i den m å n de ifrågavarande tillgångarna vid tidigare taxering blivit genom i beskattningsavseende medgivna avskrivningar satta i värden, som äro lägre resp. högre än värdena enligt räkenskaperna, skillnaden mellan förstnämnda värden och värdena enligt räkenskaperna skola belasta resp. gottskrivas rörelsen för

252 det första räkenskapsår, för vilket räkenskaperna godtagas såsom i förevarande avseende normerande för taxeringen. Om den skattskyldige det önskar, bör honom emellertid icke förmenas a t t fördela den omförmälda skillnaden på det n u nämnda räkenskapsåret och det eller de två räkenskapsår, som följa närmast efter detsamma. Det h a r ansetts böra påpekas, att därest den skattskyldiges tidigare räkenskaper befinnas icke v a r a förda med sådan ordning, a t t de bedömanden, varom nyss förmälts, kunna med nöjaktig säkerhet göras, d e t t a förhållande kan utgöra tillräcklig anledning för taxeringsmyndigheten att v ä g r a bifall till den skattskyldiges yrkande, att a v s k r i v n i n g a r n a å här ifrågavarande tillgångar skola i beskattningsavseende följa räkenskaperna. Slutligen har stadgats, att, sedan taxering skett med tillämpning a v de nu omförmälda stadgandena, därefter skall förfaras på enahanda sätt, intilldess taxeringsmyndigheten finner skäligt att annorledes bestämma. Inom beredningen har ifrågasatts sådan begränsning av den föreslagna fria rådigheten för vissa rörelseidkare med avseende å värdeminskningsavdrag för inventarier m. m., att för avdragens godkännande skulle fordras, att de ej strede mot »god köpmannased». Mot ett dylikt stadgande har emellertid ansetts kunna riktas samma anmärkning, som enligt den lämnade redogörelsen framförts mot det i 1924 års skatteberednings förslag förekommande uttrycket »uppenbart oskäliga», nämligen att det vore oklart och ägnat att medföra tvister i tillämpningen. Att djupgående och snabba avskrivningar skulle kunna anses strida mot »god köpmannased», om rörelseidkarens ställning medgiver dem, lärer svårligen kunna göras gällande. E n dylik bestämmelse har därför icke medtagits i beredningens förslag. Medan värdet av de i rörelsen ingående v a r o r n a och produkterna, vid deras försäljning eller vid rörelseidkarens dessförinnan företagna värdesättning av dem, alltid påverkar inkomsten i beskattningsavseende, är läget ett annat med de för stadigvarande bruk avsedda tillgångarna. De äro icke anskaffade i syfte att a v y t t r a s med vinst; under den tid de tillhöra rörelsen kan dennas resultat påverkas av värdesättningen av dem allenast genom de värdeminskningsavdrag, som beträffande byggnader och lösa tillgångar äro medgivna. Om exempelvis för användning i rörelsen finnes anskaffat ett obebyggt jordområde, v a r d e r genom dettas omvärdering i vare sig ena eller a n d r a riktningen rörelseinkomsten ej påverkad i beskattningsavseende. E n a h a n d a är med u n d a n t a g för de värdeminskningsavdrag, som medgivas, förhållandet beträffande de övriga för stadigvarande bruk avsedda tillgångarna. Med hänsyn just till denna r ä t t till värdeminskningsavdrag föreligger h ä r en risk för a t t beskattningsintresset kan i följd a v tillgångens omvärdering bliva kränkt. Om nämligen rörelseidkaren tagit sig för a t t genom uppskriv-

253 n i n g höja värdet å sådan tillgång, k a n det inträffa, att han, därest förhållandet ej beaktas, bereder sig tillfälle till dubbel avskrivning av tillgången: han har först genom avskrivning sänkt värdet å densamma, sed a n h a r h a n skrivit upp värdet och därefter företager han avskrivningar å det n y a värdet. Om ock uppskrivning av rörelses tillgångar, som icke u t g ö r a s av varor, torde v a r a en sällsynt företeelse (se förbudet i 56 § aktiebolagslagen), h a r bolagsskatteberedningen dock ansett försiktigheten bjuda, att i anvisningarna ett stadgande meddelas med uttryckligt förbud mot dylik dubbel avskrivning i beskattningsavseende och uttrycklig föreskrift, h u r u saken skall ordnas. I detta stadgande sägs, att om rörelseidkare upptagit tillgång, vara avskrivning må ske genom värdeminskningsavdrag, till högre värde ä n det belopp, vartill tillgången anskaffats eller vartill den varit vid utgången av närmast föregående beskattningsår upptagen, och detta skett u t a n att vara betingat av å tillgången nedlagda kostnader, sådan värdehöjning icke är att anse såsom intäkt, medan å a n d r a sidan rörelseidkaren icke är berättigad att göra avdrag för minskning av den del av tillgångens av honom upptagna värde, som motsvaras av höjningen. I ett tillägg till nu nämnda stadgande har bolagsskatteberedningen ansett sig böra klarlägga en fråga, som med den omförmälda företer en viss yttre likhet men i själva verket har annan innebörd och skall annorledes behandlas. F r å g a n gäller det fall, a t t rörelseidkare, som i och för sin rörelse varit delägare i aktiebolag eller solidariskt bankbolag, i räkenskaperna uppfört tillgångar, som tillskiftats honom från bolaget, till högre belopp ä n det, varmed hans tillgångar enligt räkenskaperna minskats till följd av a t t aktierna eller lotterna avförts u r räkenskaperna eller, vid nedsättning av det utskiftande bolagets kapital, blivit i räkenskaperna nedskrivna. Det påpekas, att det nyss omförmälda stadgandet icke har tillämpning för ett dylikt fall, eftersom ju de utskiftade tillg å n g a r n a äro att anse såsom en intäkt i rörelsen, till vilken hänsyn skall tagas vid inkomstens beskattning. Avskrivning å de n y a tillgångarna får ske efter deras beskaffenhet enligt vanliga regler. E t t noggrant iakttagande av reglerna angående värdesättning av de i Taxeringsföreskr fter rörelse för stadigvarande bruk avsedda tillgångarna förutsätter möjlighet ' till självkontroll av de skattskyldiga och sorgfällig övervakning från taxeringsmyndigheternas sida. Eljest kan det icke påräknas, att tillämpningen av bestämmelserna skall motsvara skäliga anspråk. Såsom omförmälts h a r under senare åren mångenstädes dylik kontroll i stor utsträckning åstadkommits genom sammanförande av vederbörande företags h ä r avsedda tillgångar i avskrivningstabeller, som bifogas deklarationen. Att resultatet h ä r a v varit gynnsamt, har betygats i vissa av de ovan refererade yttrandena över skatteberedningens promemoria (särskilt yttrandena a v länsstyrelsen i Malmöhus län och Skånes handelskammare). Emellertid kan det näppeligen förväntas, att det sålunda prakti-

serade tillvägagåendet, vilket, om ock i längden lätt och bekvämt att tilllämpa, föranleder åtskilligt arbete vid själva uppläggningen av tabellerna, skall vinna tillräcklig utveckling och tillämpning, så länge det uppbygges allenast på frivilliga åtgöranden och överenskommelser mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Skall syftet vinnas, torde det vara erforderligt att genom föreskrift i författning åvägabringa, att dylika tabeller, på lämpligt sätt uppställda, varda avlämnade av alla skattskyldiga, beträffande vilka behov därav föreligger. Bolagsskatteberedningen föreslår således, att i 31 § taxeringsförordningen intages föreskrift, att vid deklaration för skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker eller som, utan att vara skyldig föra i lag stadgade handelsböcker, likväl under beskattningsåret fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse, skola, förutom övriga handlingar, fogas uppställningar enligt formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t, angivande för olika slag av tillgångar, för vilka värdeminskningsavdrag enligt 29 § kommunalskattelagen begäras, dels anskaffningskostnaden eller annat värde, vara dylikt avdrag beräknas, dels vid taxeringarna under tidigare år därå åtnjutna avdrag, försåvitt upplysning därom kan lämnas, dels ock de avdrag, som i deklarationen påkallas. Skattskyldig, vilkens avskrivningar skola av taxeringsmyndigheten respekteras enligt därom framställt yrkande, har icke anledning att avlämna sådana uppställningar, som nu nämnts. Däremot måste det åligga honom att tillhandahålla taxeringsmyndigheten de utdrag av räkenskaperna, som erfordras för de erforderliga bedömandena. I enlighet härmed föreslås föreskrift i samma paragraf av taxeringsförordningen, att sådana räkenskapsutdrag skola i stället för uppställningarna bifogas deklaration för skattskyldig, som framställer här avsett yrkande, eller, därest dylikt yrkande tidigare bifallits, vars senaste taxering skett i enlighet därmed. Finnes taxeringen icke böra verkställas på sätt sålunda begärts, skall det givetvis åligga den skattskyldige att, efter anmaning, avlämna jämväl de omförmälda uppställningarna. Tillika förordar beredningen, att beskattningsmyndigheternas författningsenliga rätt att för granskning erhålla tillgång till skattskyldigs räkenskaper göres effektiv. I sådant hänseende föreslår beredningen införande i 39 § taxeringsförordningen av bestämmelse om rätt för länsstyrelsen att förelägga den, som underlåter att efterkomma anmaning att tillhandahålla bokföring och därtill hörande handlingar, lämpligt vite. Efter de erfarenheter, som vunnits under den tid föreskrifter om granskning av skattskyldigs räkenskaper varit gällande, torde de betänkligheter, som tidigare hysts mot införande av sådan påföljd, icke längre böra vidhållas. Då frågan om bokföringsgranskningen och utformandet av närmare regler därom är föremål för övervägande av särskilda sakkunniga (skattekontrollsakkunniga), har beredningen ansett sig icke hava anledning att i vidare mån ingå på detta ämne.

255 SJUNDE KAPITLET.

Behandling av participating debentures i beskattningsavseende. I skrivelse den 3 november 1928 till bolagsskatteberedningen erinrade Beredningens chefen för finansdepartementet, att vid meddelandet av beredningens upp- uppdrag. drag framhållits, a t t ur viss synpunkt frågan om det svenska näringslivets beskattning vore a t t betrakta såsom ett specialspörsmål inom den större frågan om kapitalets förflyttning. Man hade velat göra gällande, a t t den svenska aktiebolagsbeskattningen utgjorde dels en drivfjäder till flykt av svenskt kapital ur riket dels ett hinder för ett eljest ej osannolikt tillflöde av utländskt kapital. Befunnes det vid en ingående undersökning av de svenska näringsföretagens beskattning i jämförelse med beskattningen i övrigt inom landet, att avvägningen ställde sig för dessa företag väsentligt ogynnsammare än i a n d r a med oss jämförliga länder, syntes detta utgöra ett avgörande skäl att, alldeles oavsett den ståndpunkt m a n i övrigt kunde intaga till frågan om rättvisan i en dubbelbeskattning av aktiebolagens inkomster, upptaga spörsmålet om denna dubbelbeskattning till prövning. Efter att hava berört dessa uttalanden anförde departementschefen vidare: »Sedan detta bemyndigande gavs, hava inom det svenska aktiebolagsväsendet finansiella åtgärder förekommit, vilka i förevarande sammanhang förtjäna uppmärksamhet. J a g syftar på den kapitalanskaffning, som aktiebolaget Kreuger & Toll företagit medels emitterande av s. k. participating debentures. Dessa debentures, vilka äro av bolaget till innehavaren utställda och, såvitt angår den i Sverige försålda delen av dem, med svensk obligationsstämpel belagda skuldförbindelser, förete den säregenheten, att de löpa med föränderlig ränta. Skuldebreven, som berättiga till en m i n i m i r ä n t a av 5 %, äro nämligen dessutom utrustade med r ä t t till en tilläggsränta, ställd i förhållande till utdelningen på bolagets aktier sålunda, att för envar procent, varmed aktieutdelningen överstiger 5 %, r ä n t a n å skuldebreven ökas med likaledes 1 %. Vid bolagets likvidation medföra skuldebreven r ä t t till betalning ur dess tillgångar efter bolagets övriga skulder, men innan utdelning till aktieä g a r n a sker. Med bortseende från saknaden av r ö s t r ä t t torde dessa skuldebrev med hänsyn till nu nämnda och en del a n d r a bestämmelser få anses

256 bereda innehavaren en ställning, som reellt sett föga skiljer sig från aktieägarens. Den vida övervägande delen av skuldebreven upplyses h a v a a v y t t r a t s i utlandet, och genom det tillämpade förfarandet har det således lyckats a t t tillföra bolaget utländskt kapital, u t a n att någon ytterligare del av bestämmanderätten i bolagets angelägenheter överflyttats till utländska händer. Den av bolaget valda formen för kapitalanskaffningen påkallar särskilt beaktande u r beskattningssynpunkt. Därest denna form föranleder till att utdelningen å debentures i skatteavseende i sin helhet behandlas såsom skuldränta, skulle därav följa r ä t t för bolaget att vid beräknandet av sin beskattningsbara inkomst göra avdrag för denna ränta. Om det nya kapitalet i stället hade anskaffats mot preferensaktier, skulle sådan r ä t t icke hava kunnat ifrågasättas. Med sådana säregna mellanformer som de ifrågavarande participating debentures har man inom den svenska skattelagstiftningen hittills icke haft att räkna. För den händelse valet av en dylik form för kapitalanskaffning, på sätt jag nyss antytt, komme att medföra en sakligt icke motiverad skillnad i beskattningshänseende, skulle detta ur det allmännas synpunkt icke v a r a tillfredsställande. J a g har därför velat fästa de sakkunnigas uppmärksamhet på nu angivna förhållande, under förväntan att de sakkunniga vid fullgörandet av sitt uppdrag skola finna sådana grunder för bolagsbeskattningen, att dylik olikformighet i beskattningen i möjligaste mån förebygges.» F r å n civilrättslig synpunkt torde någon svårighet icke föreligga att skilja mellan å ena sidan obligationer, utgivna av ett aktiebolag, och å a n d r a sidan bolagets aktier. Obligationerna utgöra bevis om en bolagets skuld; innehavarna av dem kunna mot bolaget, i sista hand exekutivt, göra gällande den fordran, v a r a v obligationerna äro bärare. Aktierna representera äganderätten till bolaget. Aktieägarna hava del i bolaget, vilken de under vissa omständigheter, särskilt vid bolagets upplösning, äga r ä t t att utbekomma, men de äro ej fordringsägare. A k t i e ä g a r n a äro berättigade och skyldiga att förvalta bolaget; en aktie u t a n någon som helst rösträtt i bolagets angelägenheter kan icke förekomma. Emellertid måste det medgivas, att under de senaste årtiondena och ej minst under de sista åren uppkommit varjehanda slags egendomliga mellanformer mellan obligationer och aktier, vilkas behandling i det praktiska livet givit anledning till tveksamhet i trots av den civilrättsligt sett otvetydiga gränslinjen mellan skuldförbindelse och aktie, mellan främmande och eget kapital. Reella behov av olika slag h a v a givit anledning till skapandet av dylika hybrider. Den omständigheten att aktier, till skillnad från obligationer, i stor utsträckning äro föremål för dubbelbeskattning h a r tvivelsutan här och var påverkat utvecklingen i viss riktning. Till följd

257 härav har det ock, såsom av departementschefen framhållits, blivit påkallat, att skattelagstiftningen åt hithörande frågor ägnar en uppmärksamhet, som eljest icke skulle varit erforderlig. Icke allt för sällan förekomma numera aktier, vilka praktiskt sett förefalla närmast såsom obligationer. Man kan exempelvis, om man vill tänja aktien så långt som möjligt i riktning mot obligationen, åstadkomma utlottningsbara preferensaktier, vilka hava förmånsrätt i bolagets tillgångar närmast efter skulderna, äga rätt till utdelning med endast vissa procent, som ej må överskridas, och äro utrustade med så minimal rösträtt, att den i verkligheten är alldeles värdelös. Å andra sidan finnas obligationer, som beträffande sina rättsverkningar och sin ställning till bolaget förete stor likhet med aktier. De åtnjuta rätt till andel i bolagets tillgångar efter de övriga skulderna, äro från sina innehavares sida praktiskt taget ouppsägbara och äro med hänsyn till räntan beroende av bolagets bestämmande eller bolagets resultat. Det är sådana slags obligationer, s. k. participating debentures, som av departementschefen åsyftas. Uppenbart är, att genom anlitande av nu berörda form för upplåning ett aktiebolag bör kunna ordna sin kapitalförsörjning på ett för bolaget och dess övriga fordringsägare lika betryggande sätt som om medlen anskaffats genom ökning av aktiekapitalet. Uppenbart är ock, att denna utväg kan under vissa omständigheter vara för bolaget förmånligare än att öka aktiekapitalet; sålunda blir det icke fråga om att avstå någon del av beslutanderätten i bolagets angelägenheter till dem, som göra det nya kapitaltillskottet. Men icke mindre uppenbart är, att, därest de mot sådana debentures anskaffade medlen jämväl skatterättsligt betraktas icke såsom bolagets eget kapital utan såsom lånemedel, följden därav är, att bolag, som hava tillfälle att på sådant sätt öka sitt kapital, erhålla, genom dettas frihet från dubbelbeskattning, en fördel framför de bolag, som öka sina för fast användning avsedda medel genom emission av aktier. Participating debentures äro i utlandet ingen sällsynt företeelse. De förekomma kanske talrikast i Förenta Staterna, i vilket land de från början uppkommit, en omständighet, som antyder, att det varit skäl av organisatorisk innebörd och icke beskattningshänsyn, som föranlett och i stor utsträckning alltjämt föranleder deras tillkomst. De amerikanska typerna äro ganska växlande. Union Pacific Railroads' Oregon Short Line participating debentures av år 1903, vilka numera äro inlösta, deltogo jämte aktierna i varje utdelning över 4 %. San Francisco Bay Toll — Bridge Company's och Detroit International Bridge Company's participating debentures, båda av år 1927, äro berättigade till deltagande i resp. bolags nettoinkomster (sedan ränta och amortering efter viss plan å first mortgage bonds, debentures, skatter samt utdelning å preferensaktier fråndragits) upp till l1/» % av utestående nominella beloppet debentures. American Overseas Investing Corporations 5 % femåriga participating 17 — 3 12")30.

258 debentures, betalbara 1932, medföra jämte preferensaktierna, förutom rätt till den garanterade minimiräntan resp. minimiutdelningen, r ä t t till hälften av bolagets nettovinst. The American Bondholders & Share Corporations 4 V» % debentures, betalbara 2027, erhålla utom den fasta r ä n t a n 1V2 % tilläggsränta, innan utdelning lämnas å stamaktierna. Överstiger sistnämnda utdelning en dollar per aktie, äro debentures berättigade till ytterligare ränta, motsvarande l 1 /» gång utdelningen. Bermuda Tractions 7 % debentures äro, sedan stamaktierna erhållit 5 %, berättigade till en tilläggsränta av 2 %. Med en var av Collateral Bankers 6 % obligationer följer ett certifikat, ställt till viss man, vilket berättigar till sådan prorataandel i bolagets vinst, som beslutats av styrelsen, dock högst 4 % av obligationens nominella belopp. White Sewing Machine Corporations 6 % debentures, betalbara 1940, erhålla utöver den fasta r ä n t a n viss andel i bolagets nettoinkomst. Tilläggsräntan utgör Va % av kapitalbeloppet av utestående debentures, när vinsten håller sig inom vissa gränsbelopp, och 1 %, när vinsten stiger däröver. F r å n Tyskland må antecknas de av Treuhand-Aktiengesellschaft fur Verkehrs- und Industriewerte utgivna 6 % debentures av år 1923, vilka äro berättigade att såsom tilläggsränta erhålla det överskott, bolaget uppnått efter täckande av vissa specificerade kostnader, dock med förbehåll att tilläggsräntan icke må överstiga 2 % av skuldebrevens nominella belopp. Leipziger Bierbrauerei zu Reudnitz Riebeck & Co. Aktiengesellschaft har år 1925 utgivit 10 % obligationer, som erhålla V» % tilläggsränta för varje hel procent, varmed utdelningen å stamaktierna överstiger 8 %. Liknande debentures, ehuru med olika räntesatser, hava år 1928 utgivits av Bank fur Brau-Industrie och Farbenindustrie Aktiengesellschaft. Schlesische Cellulose- und Papierfabriken Aktiengesellschaft har år 1925 utgivit debentures, vilka äro berättigade till r ä n t a efter samma procentsats som utdelningen å aktiekapitalet, dock minst 10 %. Siemens & Halske Aktiengesellschaft och Siemens-Schuckertwerke Gesellschaft mit beschränkter Haftung hava år 1926 utgivit 6 V2 % obligationer, å vilka under de första tio åren utgår en tilläggsränta av en tredjedel av den räntesats, varmed utdelningen å det i de två bolagen investerade kapitalet överstiger 7 %. I Frankrike hava 6 V* % trettioåriga debentures år 1926 utgivits av Compagnie Hydroélectrique d'Auvergne S. A. Dessa debentures äro berättigade till en tilläggsränta, beräknad efter den till aktierna beslutade utdelningen sålunda, att varje obligation skall årligen erhålla V200000 av samma års tilläggsutdelning å aktiekapitalet. Sistnämnda tilläggsutdelning är den utdelning, som överstiger 5 % a preferensaktierna och 6 % å stamaktierna. Dock äro obligationerna alltid berättigade till 2 % tillläggsränta, innan tilläggsutdelning får ske å aktierna. Caledonia S. A. har år 1926 utgivit tjuguåriga 7 % obligationer, vilka äro berättigade till en tilläggsränta av 40 % av den till aktierna lämnade utdelningen.

259 De törsta participating debentures, som förekommit i Sverige, torde vara de s. k. förlagsbevis, som år 1926 utgåvos av det samma år grundade Cebert Investment Company Aktiebolag. Detta bolag, som är ett investmentbolag i ordets egentliga mening, skall enligt sin bolagsordning hava ett aktiekapital av minst 200 000 kr. och högst 600 000 kr., vilket må v a r a fördelat på A-aktier med hel rösträtt och B-aktier med en tusendels rösträtt. I bolagsordningen förutsattes, att bolaget skall i viss angiven omfattning anskaifa kapital genom utgivande av »förlagsbevis» med r ä t t till andel i bolagets vinst. Härom stadgas följande: »Av den årliga vinst, som enligt den av ordinarie bolagsstämma fastställda balansräkningen uppkommit och icke åtgår till betäckande av möjligen förefintlig brist från föregående år, skall först avsättning äga r u m till reservfonden med minst en tiondel av vinsten, till dess reservfonden uppgått till 50 % av det dåvarande aktiekapitalet. Därefter skall till en skattefond avsättas ett belopp, motsvarande vad skatterna å den beskattningsbara vinsten beräknas uppgå till. Vidare skola aktieägarna äga att för utdelning till dem eller annat ändamål förfoga över ett belopp, motsvarande högst 10 % av aktiekapitalet, med r ä t t för dem att, om vinsten något år icke medgivit förfogande över sådant belopp och bristen icke k u n n a t fyllas med anlitande av här efteråt omnämnda utdelningsgarantifond, ytterligare disponera över vad som erfordras för att täcka sådan brist. Av vad som därefter kan återstå skall intill en tiondel av årsvinstens belopp avsättas till en utdelningsgarantifond, till dess densamma uppgått till 50 % av aktiekapitalet. Om efter avdrag av vad aktieägarna sålunda äga att disponera överskott förefinnes, skal] detta utbetalas till innehavarna av bolagets förlagsbevis såsom ytterligare r ä n t a å deras fordran med intill 5 % av densamma. Möjligen befintlig återstod skall slutligen fördelas i två lika delar, av vilka förlagsbevisens innehavare såsom ytterligare r ä n t a å deras fordran bekomma den ena delen, a t t med halva beloppet i a v r u n d a t tal innestå i bolaget mot nya av bolaget utfärdade förlagsbevis och med återstoden till dem utbetalas, samt a k t i e ä g a r n a i bolaget bekomma den andra delen att av dem disponeras.» De av bolaget utgivna förlagsbevisen äro utrustade med en fast r ä n t a av 5 % och medföra r ä t t till betalning ur bolagets tillgångar, sedan bolagets övriga förbindelser ur desamma guldits. Fordran hos den, å vilken förlagsbevis är utställt eller överlåtet, må vid inlösen av beviset icke av bolaget åberopas för kvittning. Förlagsbevisen skola ställas till viss person och må överlåtan endast till viss person, varom anmälan bör göras hos bolaget. Förlagsbevisen kunna från vardera sidan före varje den 1 oktober uppsägas till betalning den 1 april året efter näst därpå följande år. Bolagets balansräkning den 31 december 1929 upptager ett aktiekapital av 200 000 kr., ett förlagskapital av 731000 kr., en reservfond av 20 000 kr. och en utdelningsgarantifond av 3 500 kr. I styrelsens berättelse för år 1929 förmäles, a t t »årsresultatet medger, att till innehavarna av förlagsbevisen en extra r ä n t a av 1 Va % per annum kan ut-

Sverige.

betalas». — Vissa rederiaktiebolag hava under år 1929 utgivit förlagsbevis av följande typ. Varje förlagsbevis angives utgöra andel av ett av bolaget upptaget förlagslån å uppgivet belopp. Dessa förlagsbevis äro icke utrustade med någon fast ränta. Räntesatsen bestämmes för varje år av påföljande års ordinarie bolagsstämma. Bevisen kunna uppsägas till betalning endast av bolaget och skall i så fall hela förlagslånet uppsägas. Uppsägningen skall ske minst sex månader i förväg. Förlagsbevisen medföra rätt att njuta betalning ur bolagets tillgångar närmast efter bolagets övriga skulder. Fordran hos den, å vilken bevis är utställt eller överlåtet, må vid inlösen av beviset icke av bolaget åberopas för kvittning. Överlåtelse av bevis må ske endast till viss person och skall för att vara mot bolaget gällande tecknas å beviset. -— Enligt uppgift finnes i Sverige en tredje typ av participating debentures, vilka utmärkas därav, att de äro oskiljaktigt förbundna med vissa aktier i det emitterande bolaget. Angående denna typ har beredningen icke kunnat införskaffa närmare upplysningar. Samtliga de svenska participating debentures, som nu omnämnts, avse bolag och belopp av relativt ringa storlek. Helt annat är förhållandet med de av departementschefen i hans skrivelse till beredningen omförmälda participating debentures, som utgivits av Aktiebolaget Kreuger & Toll. Detta väldiga förvaltningsbolag med internationell karaktär redovisade vid utgången av år 1929 ett aktiekapital av 76 000 000 kr. och en reservfond av 167 574 870 kr. Bolaget har under åren 1928 och 1929 verkställt fyra emissioner av participating debentures, alla av betydande storlek. Samtliga dessa debentures, vilka äro ställda till innehavaren, löpa med en fast ränta av 5 % och medföra, för den händelse å aktiekapitalet utdelas högre dividend än 5 %, rätt till en tilläggsränta av 1 % för varje procent, varmed dividenden överstiger 5 %. Innehavaren av ett sådant skuldebrev äger rätt att sjuttiofem år efter emissionen uppsäga skuldebrevet till återbetalning sex månader efter uppsägningen. Inlösningen skall därvid ske till pari jämte upplupen 5 % ränta. Bolaget har däremot rätt att varje den 1 juli efter förutgången tre månaders uppsägninginlösa skuldebreven till en kurs baserad på marknadsvärdet under de före uppsägningen sist förflutna tre månaderna. Träder bolaget i likvidation, skola skuldebreven, innan någon kapitalutdelning verkställes å aktierna, inlösas av bolaget ävenledes till en kurs, baserad på marknadsvärdet. Skuldebreven äga förmånsrätt framför bolagets aktier men efter bolagets övriga skulder. Första emissionen omfattade nominellt 20 000 000 kr. Den ägde rum till parikurs och till förmån för bolagets aktieägare, som lämnades företrädesrätt att övertaga debentures i förhållande till storleken av deras aktieinnehav. Nominella beloppen av de tre följande emissionerna utgjorde resp. 45 000 000, 16 250 000 och 57 916 660 kr. Dessa emissioner föregingos av ett avtal mellan Aktiebolaget Kreuger & Toll och dess holländska dotter-

261 bolag N. V. Financieele Maatschappij Kreuger & Toll, enligt vilket det holländska bolaget övertog samtliga i emissionerna ingående debentures till p a r i k u r s mot skyldighet att, sedan det holländska bolaget a v y t t r a t dem, av sina medel tillhandahålla deras innehavare den r ä n t a över de garanterade 5 %, vartill r ä t t kunde finnas. Det holländska bolaget försålde de sålunda övertagna debentures till kurser, som betydligt överstego pari. Det holländska bolaget, som således å ena sidan tillgodogjort sig hela de å emissionerna bekomna överkurserna och å andra sidan åtagit sig en däremot svarande förräntningsskyldighet, h a r såsom skuld under benämningen »särskilda reservfonden» bokfört ett belopp, lika stort som den genom överkurserna erhållna vinsten. I Aktiebolaget Kreuger & Tolls balansräkning den 31 december 1929 upptagas bland skulderna »participating debentures» med ett belopp av 139 166 660 kr., utgörande de fyra debentureemissionernas paribelopp. I det holländska bolagets balansräkning för samma dag redovisades »särskilda reservfonden», innehållande bolagets på de tre senare emissionerna erhållna försäljningsvinst, med ett belopp av 280 316 949-21 floriner. Den givna förutsättning, under vilken den skatterättsliga behandlingen av de olika slagen av mellanformer mellan aktier och skuldförbindelser bör bedömas, är, att enligt svensk skattelagstiftning a k t i e r n a äro underkastade dubbelbeskattning, skuldförbindelserna icke, och a t t det ej är avsett a t t frångå denna princip. Först må ifrågasättas, h u r u v i d a det må v a r a riktigt och möjligt att beträffande sådana slags aktier, som till sin allmänna k a r a k t ä r praktiskt sett stå obligationerna mycket nära, vidtaga anordningar, varigenom de i större eller mindre mån v a r d a frikallade från den aktier åvilande dubbelbeskattningen. Denna fråga, i vilken i förbigående sagt beredningen icke särskilt anmodats att uttala sig, synes vid n ä r m a r e övervägande näppeligen böra besvaras annat än nekande. A t t h ä r u p p d r a g a en lämplig gräns skulle ställa sig mycket svårt, antagligen v a r a omöjligt. Den enda utvägen vore väl att såsom obligationer behandla de aktier, vilkas utdelning är maximerad. Men denna utdelning kan dock i ingen mån jämställas med en fast r ä n t a ; den är maximerad, men icke garanterad. Det praktiska resultatet av en anordning i nu antydd riktning skulle antagligen bliva, att bolagen skulle sträva efter a t t uppdela sina aktiekapital och sina aktier i andelskapital med maximerad r ä n t a och sådana med rörlig ränta. Oavsett att inkomsten av dubbelbeskattningen härigenom skulle minskas, skulle därmed följa den olägenheten, a t t bolagens försörjning med aktiekapital skulle komma att göras beroende av synpunkter, som reellt sett icke böra förekomma. A t t skrida till särskild lagstiftning med syfte att underlätta åtgärder, som äro ägnade att åstadkomma skattelindring, torde på här ifrågavarande område icke vara erforderligt. Övervägandena torde få inskränka

262 sig till a t t avse lagstiftning med syfte att motverka följderna av åtgärder, vilka uppenbarligen åsyfta eller i varje fall medföra dylik, av gällande lagstiftning icke avsedd lindring. Om från sådan synpunkt den praktiskt avgörande skillnaden mellan aktier och obligationer eftersökes, lärer svaret bliva, att denna skillnad näppeligen ligger i rätten till andel i bolagets tillgångar; denna r ä t t kan ordnas på de mest skiftande sätt, ej heller ligger den i aktiekapitalets egenskap att v a r a permanent knutet vid bolaget; även obligationen kan göras reellt sett ouppsägbar; ej heller i den med aktien förbundna rösträtten; denna r ä t t kan utspädas så, att den reellt sett ä r fullständigt värdelös. Den dominerande skillnaden mellan aktien och obligationen måste anses ligga i rätten till ränta. Obligationen förutsätter ett avtal mellan låntagaren och långivaren, varigenom den förre förbinder sig att till den senare betala viss ränta. Beträffande aktien är en sådan förpliktelse ej tänkbar. Bestämmes ej till aktieägaren den utdelning, som h a n påräknat, kan han ej utkräva densamma. Halk a n skiljegränsen läggas. Och dragés ej en gräns, som till aktier hänför de av aktiebolag utgivna skuldebrev, vilkas r ä n t a är beroende av bolagets bestämmande eller bolagets resultat, kommer en lucka att finnas i dubbelbeskattningssystemet, som, då den uppdagats, näppeligen bör lämnas av lagstiftaren obeaktad. F r å g a n om dubbelbeskattningens motivering skall här icke upptagas. Däremot bör framhållas, att sett från synpunkten av aktie- resp. obligationsförvärvarens intresse all anledning synes v a r a a t t erkänna befogenheten av den här förordade förflyttningen i skatterättsligt hänseende av gränslinjen mellan aktie och obligation. Om exempelvis ett aktiebolag gör en emission av aktier och en emission av participating debentures och om för de sistnämnda icke stadgas någon som helst fast r ä n t a u t a n allenast föreskrives, att r ä n t a n skall v a r a lika med utdelningen å aktierna, kan det — under förutsättning, att villkoren i övrigt äro något så när likvärdiga — med r ä t t a göras gällande, att köparna av de båda slagen gå in i affären under samma betingelser. De önska avkastning på sina pengar och göra affären i förtroende till bolagets förmåga och vilja att tillhandahålla dem densamma. Priset bestämmes med hänsyn till deras bedömande av denna förmåga och vilja hos bolaget. Skall dubbelbeskattning ske av aktieutdelningen, synes det rimligt och riktigt, att debenturer ä n t a n drabbas av enahanda dubbelbeskattning. Det är likgiltigt till vilken kurs emissionerna göras. Lita köparna på att bolaget skall lämna t. ex. 15 % utdelning på aktierna och således samma ränta på debentures, kan antagligen vardera emissionen inbringa cirka tre gånger pari. Om i nu nämnda fall debentures dessutom utrustats med en viss räntegaranti exempelvis av 5 %, lärer det kunna sägas, att den, som köper ett dylikt papper för tre gånger p a r i eller 300 kr., i själva verket gör två slags affärer. Dels använder han cirka 100 kr. för a t t erhålla en normal obligationsplacering; dels a n v ä n d e r han cirka 200 kr. i en spekulativ affär av

263 samma slag som ett köp av aktier i bolaget. Det finnes ej mera anledn i n g att dubbelbeskatta d e n förstnämnda affären än att lägga dubbelbeskattning på a n d r a obligationsräntor. Och det finnes ungefär lika god anledning att dubbelbeskatta den sistnämnda placeringen som att lägga dubbelbeskattning på aktieutdelningarna. P å nu anförda skäl anser sig beredningen böra föreslå, att till gällande skattelagstiftning fogas en regel, enligt vilken svenskt aktiebolag, som upptagit lån mot obligationer och därvid träffat villkor, varigenom storleken av r ä n t a n å obligationerna gjorts beroende av bolagets bestämmande eller av det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet, icke må såsom kostnad avdraga r ä n t a , i den mån den gjorts på dylikt sätt beroende. Vad sålunda sägs om obligationer torde böra gälla även om a n d r a för lån eller särskilda delar d ä r a v utfärdade förskrivningar, ändå de ej äro löpande eller ej betecknats såsom obligationer. Till förhindrande av ett kringgående av de ifrågasatta bestämmelserna genom sådan anordning, att r ä n t a n sättes i förhållande till vad som utdelas av annat företag, som kontrolleras av låntagaren eller vari låntagaren har ett bestämmande inflytande, torde böra stadgas, att vad ovan sagts angående lån, v a r s r ä n t a gjorts beroende av det långivande bolagets bestämmande, skall äga tilllämpning även för den händelse bestämmandet visserligen formellt utövas av annan men får anses i verkligheten ankomma på. låntagaren. Beredningens förslag innebär således i realiteten, att den ståndpunkten skall lagfästas, att vid beskattning av bolag, som utgivit participating debentures, den å dessa betalda rörliga r ä n t a n skall behandlas såsom av bolaget gjord aktieutdelning. H ä r v i d h a r beredningen utgått från att den progressiva, av storleken av det egna kapitalet (aktiekapital och reservfond) beroende bolagsbeskattningen, på sätt av beredningen föreslagits, utbytes mot proportionell beskattning. U t a n dylik ändring skulle det enligt beredningens mening v a r i t erforderligt att förbinda det nu framställda förslaget med bestämmelser avseende att vid skattens beräknande med bolagets kapital jämställa det mot den rörliga räntan å debentures svarande debenturekapitalet. Beredningen har jämväl tagit under övervägande, huruvida likställandet Beskattningen ar den rörliga r ä n t a n å debentures med aktieutdelning bör utsträckas att ZnthaTawa' gälla ej endast vid beskattningen av det låntagande bolaget u t a n ock vid debentureinnehavarnas beskattning. Vad först angår debentureinnehavare, som äro bosatta här i riket eller som utgöras av svenska juridiska personer, bör märkas, att dessa i regel äro skattskyldiga på enahanda sätt, oavsett h u r u v i d a inkomsten utgöres av ränta å utlånat kapital eller av utdelning å aktier. Beträffande ifrågavarande skattskyldiga skulle frågan näppeligen haft något praktiskt intresse, om det icke varit så, att genom bestämmelserna om frihet från kedjebeskattning större delen av de juridiska personerna erhållit en be-

frielse från skattskyldighet för aktieutdelningar, som icke har motsvarighet i fråga om ränteinkomster. Denna omständighet förlänar uppenbarligen en praktisk betydelse åt ståndpunktstagandet. Enligt beredningens mening tala övervägande skäl för att friheten från kedjebeskattning icke ntsträckes att jämväl omfatta den rörliga delen av debentureräntan. Härigenom undvikas komplikationer, vartill tillämpningen med nödvändighet skulle giva anledning. Framför allt synes det emellertid beredningen med fog kunna göras gällande, att det behov att underlätta näringslivets organisatoriska anordningar, som utgjort ett bärande motiv för kedjebeskattningens avskaffande, icke här föreligger. För ett bolags innehav av participating debentures, utgivna av annat bolag, kan svårligen anföras något organisatoriskt skäl. Fysiska personer, som icke äro bosatta i Sverige, samt utländska bolag äro här i landet helt fria från skattskyldighet för ränteinkomst men statligt skattskyldiga för inkomst genom aktieutdelning. Enligt det förslag av beredningen, för vilket tidigare redogjorts, skulle denna skattskyldighet effektueras genom en på utdelningarna lagd kupongskatt. Frågan här gäller således, huruvida debentureränta, som tillkommer utlänningar, bör beträffande dessas skattskyldighet till Sverige betraktas såsom obligationsränta och såsom sådan vara helt skattefri i Sverige eller huruvida den del av debentureräntan, som hos det svenska låntagande bolaget i beskattningsavseende behandlas såsom aktieutdelning, bör, i likhet med vad som föreslås beträffande aktieutdelningar, beläggas med svensk kupongskatt. Vid bedömandet av denna fråga bör till en början framhållas, att det för svensk industri måste vara till fördel att kunna erhålla tillgång till utländskt kapital. Den invändning, som gjorts mot detta kapital, då det uppenbarar sig med spekulativt syfte d. v. s. i form av aktiekapital, har varit, att det ej vore rådligt att bereda utlandet inflytande på de svenska företagens ledning och skötsel. Härav hava föranletts de utomordentligt stränga reglerna till förhindrande av utlännings förvärv av aktier i svenskt bolag. Dessa regler hava givit anledning till införandet av de s. k. B-aktierna med en till ett betydelselöst minimum reducerad rösträtt. Emellertid uppgives, att det numera i utlandet, varest någon med de nyssberörda svenska förbudsreglerna jämförlig lagstiftning icke torde vara att anträffa, kan iakttagas en viss kritisk stämning mot dessa B-aktier, som äro aktier utan att, reellt sett, medföra aktiens rätt att inom vederbörande bolag deltaga i bestämmandet. Sålunda lärer det till följd av under år 1930 utfärdade bestämmelser för framtiden vara omöjligt att å börsen i Paris notera svenska B-aktier. Beträffande såväl vanliga aktier som B-aktier gäller för övrigt, att desamma icke i samma mån som participating debentures med dessas möjlighet av alla slags variationer äro gångbara på de förnämsta börsplatserna i Europa och Amerika. Den svenska aktiebolagslagen medgiver nämligen icke för aktier den smidig-

het, som är erforderlig för tillfredsställande av de högst varierande fordringar, som uppställas av börserna i olika länder. Av denna anledning har det exempelvis trots upprepade försök aldrig lyckats att erhålla notering av något svenskt bolags aktier på New Yorks fondbörs. Även i länder, där svenska aktier av såväl A- som B-typen accepteras för notering, kunna de svenska bolagen uppnå gynnsammare betingelser genom att i stället utgiva participating debentures på grund av dessas större gångbarhet internationellt. Participating debentures synas således representera den form, under vilken svenska bolag med internationell verksamhet och kapitalanskaffning hava de största möjligheterna att från utlandet anskaffa rörelsemedel på gynnsamma villkor. Utlandet accepterar dem hellre än aktier, och från svensk ekonomisk synpunkt äro de uppenbarligen i allmänhet att föredraga framför aktier. Om, såsom väl icke är oantagligt, den ovan berörda svenska förbudslagstiftningen måste, av skäl, på vilka det här ej är anledning att ingå, upphävas eller lindras, blir risken för utländskt inflytande på de svenska företagen ånyo aktuell. Denna risk elimineras genom möjligheten att i stället för aktier tillhandahålla utlandet participating debentures. Från svensk synpunkt äro dessa därjämte att föredraga framför vanliga obligationer av den anledningen, att participating debentures erbjuda låntagaren fördelen att under ogynnsamma konjunkturer kunna minska räntebördan. Härigenom åstadkommes ökad trygghet ej blott för bolagen utan ock för landet. För Sverige — lika väl som för andra länder — synes det vara ett intresse, att tillförseln av kapital från utlandet icke försvåras. Den gynnsamma lösning av ett svårt svenskt problem, som participating debentures innebär, gör det angeläget, att denna form för långfristig upplåning från utlandet icke genom vår skattelagstiftning försvåras. I den mån det utländska debenturekapitalet bringas att arbeta här i landet, blir det ock här beskattat, nämligen hos det låntagande bolaget, övervägande praktiska skäl synas tala för att man från svensk sida åtnöjes med denna beskattning. På de grunder, som anförts, anser beredningen sig böra förorda, att ränta å participating debentures hos debentureinnehavarna icke behandlas annorledes i beskattningsavseende än annan låneränta. Såsom av den därom lämnade redogörelsen inhämtas, hava aktiebolag här i landet sedan åtskilliga år tillbaka i ett icke alldeles oansenligt antal fall begagnat sig av participating debentures för sin kapitalförsörjning. Beredningen veterligt hava skattemyndigheterna icke vid något tillfälle vid beskattandet av vederbörande bolag behandlat den å debenturekapitalet betalade räntan annorledes än såsom avdragsgill skuldränta. Spörsmålet har dock icke, såvitt är känt, varit föremål för regeringsrättens prövning. Otvivelaktigt hava bolagen, då de bestämde sig

266 för denna form för kapitalanskaffning, räknat med att få tillgodonjuta det beskattningsiörfarande, som sålunda å dem hittills tillämpats. Beredningen har vid sådant förhållande ansett sig icke böra underlåta a t t till övervägande uppställa frågan, h u r u v i d a det vore skäligt eller lämpligt, a t t genomförandet av beredningens förslag förbundes med bestämmelser, avseende a t t även fortsättningsvis bereda de participating debentures, som redan emitterats, enahanda behandling, som hittills kommit dem till del, eller eventuellt att tillförsäkra bolag med visst slags verksamhet, för vilken participating debentures befunnits särskilt lämpad, dylik behandling jämväl beträffande framtida emissioner. Anledning är enligt beredningens mening a t t vid prövningen av nu framställda spörsmål göra åtskillnad mellan de debentures, som från alla synpunkter äro att betrakta såsom rent svenska, och de debentures, som h a v a utpräglad internationell k a r a k t ä r . Vad a n g å r förstnämnda debentures föreligger, såvitt beredningen kan finna, näppeligen anledning a t t medgiva något undantag från den föreslagna skatteregeln. Varje ny skattebestämmelse är givetvis ägnad att åstadkomma rubbning i bestående förhållanden och det ligger i skattelagstiftningens natur, att förbehåll med syfte att hindra dylik rubbning måste såvitt möjligt undvikas. N å g r a särskilda skäl för stadgande av u n d a n t a g synas icke h ä r k u n n a förebringas. Vad a n g å r participating debentures av internationell k a r a k t ä r , hittills representerade av de av Aktiebolaget Kreuger & Toll gjorda emissionerna, är det synpunkter av alldeles speciell beskaffenhet, som komma i betraktande. För deras bedömande synes erforderligt att erinra om vissa delvis förut berörda förhållanden beträffande Aktiebolaget K r e u g e r & Tolls verksamhet och kapitalanskaffning. Det Aktiebolaget Kreuger & Toll tillhöriga holländska bolaget Financieele Maatschappij Kreuger & Toll idkar, självt eller genom dotterbolag, finansiell verksamhet med stora proportioner och utpräglat internationell k a r a k t ä r . De kapital, som härför erfordrats, hava, såsom nämnts, anskaffats sålunda, att det svenska moderbolaget, Aktiebolaget Kreuger & Toll, emitterat participating debentures, som till parikurs överlåtits åt det holländska bolaget med beräkning att detta, på sätt jämväl skett, skulle till betydliga överkurser utförsälja sagda debentures på den internationella marknaden. Medan det svenska bolaget givetvis har att självt förr ä n t a den till bolaget av det holländska bolaget erlagda köpeskillingen för debentures, vilken förräntning u t g å r efter 5 %, har det holländska bolaget gentemot det svenska bolaget åtagit sig att sörja för erläggandet av övriga delen av r ä n t a n . Man skulle kunna säga, a t t reellt sett varje emission av debentures, som överlåtits till det holländska bolaget, varit delad i två delar. Den ena delen av emissionen har gjorts av det svenska bolaget till parikurs och mot skyldighet för det svenska bolaget att å denna del av det erhållna kapitalet, motsvarande debentures nominella belopp, er-

267 lägga 5 % ränta. Den a n d r a delen av emissionen har gjorts av det holländska bolaget, som därigenom bekommit hela den vid debentures försäljning å marknaden u t v u n n a överkursen och förbundit sig att till debentureinnehavarna erlägga den på denna överkurs belöpande delen av debentureräntan. Formellt sett ligger ju saken annorledes till, eftersom det svenska bolaget gentemot debentureinnehavarna svarar för debentureskulden, till kapital och r ä n t a , i dess helhet. F r å g a n gäller nu, huruvida, då ett svenskt hoidingbolag äger ett utländskt bolag, som driver affärer i utlandet, och för dess räkning i utlandet upplånat kapital, den omständigheten, att detta utländska kapital, åtminstone formellt, vid sin överflyttning från de utländska långivarna till det utländska bolaget passerat det svenska holdingbolaget, bör utgöra tillräcklig anledning för vårt land att göra anspråk på dess beskattande. Kapitalet i fråga har ju de facto haft ganska litet att göra med Sverige. Det kan sägas, att det svenska bolaget närmast fungerat allenast som en vändskiva, med vars hjälp kapitalet överförts från viss utländsk besittning till annan sådan. Vid övervägandet av här föreliggande skattefrågor bör dessutom tagas i betraktande, att hoidingbolag av sådan typ, som företrädes av Aktiebolaget Kreuger & Toll, torde v a r a i tillfälle a t t tämligen fritt välja sitt domicilland, och att det låter tänka sig, a t t h ä r avsedda skattespörsmål befinnes för dylikt bolag v a r a av avgörande betydelse vid bestämmandet av domicilet. I generaldirektören Wohlins vid detta betänkande fogade P. M. angående hoidingbolag h a r omförmälts det betraktelsesätt, som i fråga om hoidingbolag kommit till synes i olika länder och d ä r givit anledning till särskilda undantagsbestämmelser rörande beskattningen av sådana bolag. Det bör erinras om att dylika bolag pläga tillföra sina domicilland, oavsett skatter, beaktansvärda fördelar i form av stämpelavgifter, avlöningar m. m. Enligt från K r e u g e r & Toll i september 1930 lämnad uppgift kan detta bolag under de då senast förflutna tre månaderna antagas hava genom sin verksamhet tillfört svenska staten inkomster av stämpelavgifter, överstigande 5 milj. kr. Bedömandet huruvida, under förutsättning a t t beredningens förslag angående behandling av participating debentures i beskattningsavseende godtages, särskilda anordningar vid sidan av de i förslaget ingående böra vidtagas för att för nu avsedda slags bolag u n d e r l ä t t a deras domiciliering i Sverige, synes beredningen v a r a en fråga av beskaffenhet att icke från beredningens sida böra föranleda uttalande av någon mening i detta sammanhang. Denna fråga lärer nämligen böra bedömas även från andra synpunkter än dem, vilkas prövning a n k o m m e r på beredningen; den kan ock antagas t a r v a utredning, som icke är för beredningen tillgänglig. För den händelse förhållandena skulle finnas böra giva anledning till undantagsbestämmelser med här antytt syftemål, torde det emellertid v a r a lamp-

268 ligt, att genom förslag av beredningen tillgång finnes till vissa anvisningar rörande innehållet i sådana bestämmelser. Anses frihet från skatt hos bolaget böra beredas ej endast beträffande de av Kreuger & Toll hittills emitterade participating debentures utan ock beträffande sådana debentures, som framdeles under likartade omständigheter utgivas av svenskt bolag, synes detta kunna åstadkommas genom att till bestämmelsen att obligationsränta, som gjorts beroende av det lånande bolagets bestämmande eller av det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet, icke må av bolaget avdragas såsom kostnad, fogas en undantagsbestämmelse av innehåll, att sådan ränta dock må avdragas, såvida lånet upptagits för utländskt bolags räkning och de upplånade medlen helt och hållet eller till sin väsentliga del bekommits från utlandet I en bestämmelsen åtföljande anvisning torde böra uttalas, att, därest det upptagna lånet bär ränta, som till en del är fast och endast till återstående delen är beroende av bolagets bestämmande eller resultatet av bolagets verksamhet, villkoret att lånet skall hava upptagits för utländskt bolags räkning bör anses vara fullgjort, för den händelse det utländska bolaget övertagit så mycket av det upplånade beloppet, som rimligen bör antagas svara mot den sistnämnda delen av lånet. Det torde vara tillrådligt, att det därjämte uttryckligt framhålles, att med bestämmelsen att de upplånade medlen skola hava bekommits från utlandet bör avses, att lånet skall hava helt och hållet eller till sin väsentliga del utgjorts av kapital, som var i verklig mening utländskt, med andra ord beträffande vilket anledning saknas antaga, att det var svenskt kapital, som överflyttats till utlandet. Skulle åter den här avsedda friheten från beskattning anses böra begränsas att gälla allenast redan verkställda, väsentligen för utländsk marknad avsedda debentureemissioner, synes detta syfte enklast vinnas genom en undantagsbestämmelse, i vilken de åsyftade emissionerna uttryckligt angivas. I utländsk lagstiftning påträffas flerstädes undantagsbestämmelser av sistnämnda slag.

269 ÅTTONDE

KAPITLET.

De kooperativa företagens skattefråga. I bolagsskatteberedningens uppdrag att verkställa utredning av frå- iniedninq. gorna om aktiebolagens och de ekonomiska föreningarnas beskattning ing å r jämväl granskning av de spörsmål, som speciellt röra de kooperativa företagens beskattningsförhållanden. Av föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet, då beslut fattades om utredningens igångsättande, framgår, a t t det är särskilt frågan om den skatterättsliga behandlingen av de inom kooperationen förekommande r a b a t t e r n a och pristilläggen, som skall utredas. Departementschefen hyste förhoppning, att det skulle visa sig möjligt att komma spörsmålet om dessa rabatters och pristilläggs k a r a k t ä r av handelsvinst eller omkostnad n ä r m a r e in p å livet än dittills skett, e h u r u det m å h ä n d a komme att visa sig omöjligt att fullt klarlägga frågan. Den viktigaste synpunkten härvid vore, a t t kooperationen icke komme att erhålla en i konkurrenshänseende vare sig privilegierad eller missgynnad ställning. Detta måste enligt departementschefens mening anses betyda väsentligt mera än den i och för' sig r ä t t obetydliga frågan, om staten och kommunerna skulle bekomma skatt för de »utgiftsbesparingar» m. m., varom kunde vara fråga. Även framhöll departementschefen önskvärdheten av att jordbrukskooperationens förhållanden bleve mera u p p m ä r k s a m m a d e än som dittills skett. Och slutligen betonades, a t t frågan om r a b a t t e r och pristillägg borde ses i sitt större sammanhang, sålunda som en fråga av intresse ej allenast för de kooperativa föreningarna utan även för aktiebolagen. Enligt den senaste, av socialstyrelsen i februari 1931 utgivna redo- Tillgänglig görelsen för vissa områden av den kooperativa verksamheten i Sverige *tatxaH under år 1929 registrerades under sistnämnda å r 495 till konsumentkooperationen och 148 till producentkooperationen hänförliga föreningar. Vid årets u t g å n g funnos i de offentliga registren kvarstående 14 080 ekonomiska föreningar, därvid dock är a t t märka, att många föreningar upphört med sin verksamhet u t a n att därom gjorts anmälan till registret. Sådana redogörelser som den nu föreliggande har socialstyrelsen med vissa års m e l l a n r u m utgivit sedan år 1908. I dem redovisas emellertid endast en del av den kooperativa föreningsverksamheten i Sverige, nämligen (med ett p a r oväsentliga utvikningar)

270 endast konsumtionsföreningarnas och Kooperativa förbundets verksamhet. Inom konsumentkooperationen är sålunda utelämnad hl. a. bostadskooperationen. E n redogörelse för denna finnes emellertid i den av socialstyrelsen år 1928 utgivna »Undersökning angående bostadsföreningar och bostadsaktiebolag». Denna säregna del av kooperationen torde dock icke i detta sammanhang hava något större intresse. 1 Viktigare är, att producentkooperationen, således framför allt den omfattande jordbrukskooperationen, icke, med ett helt oväsentligt undantag, finnes redovisad i socialstyrelsens redogörelser. Då ej heller annorstädes finnes någon offentlig statistik för belysande av jordbrukskooperationen 2 hava bolagsskatteberedningen och jordbruksutredningen, vilken sistnämnda kommitté h a r att från sina synpunkter studera jordbrukskooperationen, utverkat Kungl. Maj:ts uppdrag till statistiska centralbyrån att å v ä g a b r i n g a en statistisk undersökning inom detta område av kooperationen. Resultatet av den sålunda åstadkomna utredningen föreligger i den redogörelse med rubrik »Statistiska uppgifter angående den svenska jordbrukskooperationen», som fogats såsom bilaga till detta betänkande, del I I . Beredningen hänvisar till de sålunda föreliggande utredningarna. Av socialstyrelsens undersökning inhämtas, att antalet konsumtionsföreningar, som lämnat för undersökningen användbara uppgifter, år 1929 var 910 med 434 528 medlemmar. Av föreningarna voro 848 med ett medlemsantal av 419 493 anslutna till Kooperativa förbundet. De anslutna föreningarnas inköp från förbundet omfattade en inköpssumma av 133*2 milj. kr. Samtliga föreningarnas försäljningssumma uppgick till 335-5 milj. kr. N ä r m a r e 71 % av det redovisade årsöverskottet i 804 föreningar, uppgående till 15*46 milj. kr., återburos till medlemmarna. Emellertid lämnade endast 13 % av föreningarna högre återbäring än 5 % å de köpta varorna. I 82*!) % av föreningarna höll sig återbäringen mellan 2*i och 5 %. Den verkställda undersökningen av jordbrukskooperationen visar först och främst, huru utomordentligt svårtillgänglig för statistiken en stor del av denna kooperation i själva verket är. Av 6 087 av statistiska centralbyrån tillfrågade föreningar hava endast 1809 inkommit med svar på de framställda frågorna, och endast 896 av svaren hava befunnits fullt anv ä n d b a r a för den statistiska bearbetningen. Av dessa sistnämnda utgör a s 329 av inköpsföreningar i Svenska lantmännens riksförbund, till riksförbundet anslutna centralföreningar, fristående centralföreningar, till 1 Såsom förut i detta betänkande omförmälts har beredningen på grund av särskild remiss avgivit ett separat utlåtande med förslag till vissa bestämmelser angående beskattning av bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag samt av deras medlemmar eller delägare. Såsom jämväl förmälts blev detta förslag föremål för proposition vid 1930 års riksdag, som beslutade i enlighet med densamma. 2 I mellanhandssakkunnigas betänkande av år 1922 (Statens off. utredn. 1922:20) meddelas vissa uppgifter om jordbrukskooperationen i Sverige, vilka dock numera i viktiga delar torde vara föråldrade.

271 centralförening anslutna lokalföreningar samt fristående lokalföreningar. A v de återstående 567 föreningarna äro 388 elektriska distributionsföreningar, 50 maskinföreningar (för gemensamma tröskverk, kvarnar, stenkrossar och sågar); de övriga betecknas gälla torvströ, slakteri, ägg, bränneri, potatismjöl och export jämte varjehanda andra specialintressen. A v 1187 föreningar voro 705 organiserade utan personlig ansvarighet för medlemmarna och 482 med begränsad personlig ansvarighet. I 460 inköpsföreningar utgjorde år 1929 antalet medlemmar 82 651, därav 1005 föreningar. Inom de redovisade inköpsföreningarna uppgick år 1929 inköpsvärdet av produkter inlevererade av medlemmar till 9*2 milj. kr. och av a n d r a till 3*2 milj. kr.; samma år uppgick saluvärdet av produkter distribuerade till medlemmar till 59-n milj. kr. och till a n d r a till 9*4 milj. kr., vartill kom ett belopp av 8*5 milj. kr. beträffande vilket uppgift saknas, i vad mån detsamma avser distribution till medlemmar eller till andra. År 1929 förekom återbäring till medlemmar (pristillägg och rabatter) av enligt balansräkningen disponibla medel endast hos 50 av 329 inköpsföreningar, och hos endast 3 föreningar av dessa 50 uppgick återbäringen till mera än 5 % av varuprisen; hos 34 av föreningarna stannade återbäringen mellan 0*i och 2 %.1 Den anskaffade utredningen angående jordbrukskooperationen avser a t t tillgodose det av departementschefen uttalade önskemålet, a t t denna kooperations förhållande skulle uppmärksammas mera än hittills skett. Den allmänna överblick av såväl konsument- som producentkooperationens omfattning, organisation och ekonomi, som genom de olika föreliggande utredningarna gives, är självfallet under alla förhållanden nyttig vid bedömandet av kooperationens angelägenheter och bland dem jämväl dess skattefrågor. Däremot kan det genom sådana utredningar, som skett, icke förväntas att erhålla lösning av frågan om de inom kooperationen förekommande rabatternas och pristilläggens k a r a k t ä r av omkostnad eller handelsvinst. Ej heller kan genom dylika utredningar vinnas svar på spörsmålet om beredande åt kooperationen av en reellt r ä t t v i s ställning i beskattningsavseende, med andra ord en ställning, som vid jämförelse med det övriga näringslivet icke är vare sig privilegierad eller missgynnad. För den händelse det överhuvudtaget finge anses möjligt att genom statistisk undersökning erhålla ett fullt nöjaktigt svar å detta spörsmål, måste otvivelaktigt helt andra anspråk ställas på utredningens såväl omfattning som djup. E n sådan utredning finge ingalunda endast omfatta de kooperativa företagen u t a n måste sträcka sig över även det övriga näringslivet eller mycket avsevärda områden av detsamma. Därvid finge studeras alla de faktorer, som i allmänhet och i olika näringsgrenar äro av betydelse för bedömandet av de verkliga handelskostna1

Vissa av de meddelade sifferuppgifterna äro hämtade ur till beredningen överlämnade tabeller, som ej ingå i den tryckta redogörelsen.

272 dernas storlek och behövlighet, av olika handelskutymers, bl. a. med hänsyn till förekomsten av återbäringar, innebörd och betydelse, av skäligheten av handelsvinsternas beräknande etc. Trots allt torde dock de faktorer, som icke eller nära nog icke äro åtkomliga för den statistiska forskningen, vara alltför betydelsefulla, för att man, under bortseende från dem, skulle kunna med full visshet förlita sig på de statistiskt uträknade resultaten; i varje fall skulle det näppeligen kunna väntas, att dessa resultat skulle av intressenterna i frågan godtagas såsom tillförlitliga och avgörande.1 Vid diskuterandet under gångna år av kooperationens omtvistade skattefråga har vid många tillfällen yrkats på frågans klarläggande genom grundlig siffermässig utredning. Att sådan utredning icke åstadkommits, är enligt beredningens övertygelse väsentligen beroende på omöjligheten att erhålla nödigt siffermaterial för frågans belysning. Frågan torde i själva verket höra till dem, för vilkas lösning statistiken icke räcker. Med denna uppfattning har beredningen icke haft anledning att mera än som skett fördjupa de redan förefintliga statistiska undersökningarna i ämnet. Såsom nedan skall närmare utvecklas tror emellertid beredningen det vara möjligt att därförutan — inom ramen för gällande skattelagstiftning och med tillämpande av dess principer — åstadkomma en under nuvarande förhållanden rimlig och godtagbar anordning för bringande från dagordningen av den föreliggande beskattningsfrågan. Denna anordning har förvisso speciellt intresse för de kooperativa företagen, men den har betydelse även för det övriga näringslivet, där rabatter och pristillägg ingalunda äro någon ovanlig företeelse. Främmande Innan beredningen närmare inlåter sig på det föreliggande spörsmålet, lagstiftning. g k o l a n ä m n a s n ågra ord angående de kooperativa företagens behandling i beskattningsavseende i utlandet, varjämte i korthet skall erinras om frågans skatterättsliga historia här i landet. I Danmark äro konsumtionsföreningar, som fördela varor jämväl utanför medlemmarnas krets, skattepliktiga, medan konsumtionsföreningar, som sälja endast till sina medlemmar, äro helt och hållet skattefria. I fråga om behandlingen av rabatterna föreligga avgöranden, av vilka synes framgå, att konsumtionsförening, som säljer både till medlemmarna och till utomstående, får avdraga sådana rabatter, som beviljas såväl medlemmarna som de utomstående kunderna, men ej erhåller avdrag för sådana rabatter, som beviljas endast medlemmarna. Produktionsföreningar, som åsyfta bearbetning, förädling eller försäljning av andras än medlemmarnas produkter, äro skattskyldiga. Sådana produktionsföreningar, som hava till uppgift bearbetning, förädling eller försäljning 1

I mellanhandssakkunnigas förut omnämnda betänkande av år 1922 lämnas summariska uppgifter om handelsomkostnadernas storlek inom vissa branscher av livsmedelshandeln. På flera ställen i betänkandet framhålles, att det icke varit möjligt a t t närmare undersöka omkostnadernas natur, då företagen icke velat lämna närmare uppgifter härom.

av medlemmarnas produkter, äro i allmänhet helt och hållet skattefria; de betala skatt endast å sådan del av verksamheten, som består i detaljförsäljning från butik. Skattefriheten gäller även, därest produktionsföreningen endast undantagsvis eller i oväsentlig omfattning gör inköp hos personer, som icke hava medlemsrätt i föreningen. — I Norge äro konsumtionsföreningar med fast försäljningsställe, som sälja till sina medlemmar, inköpsföreningar, som fördela i förväg beställda varor mellan föreningens medlemmar, samt föreningar, som uteslutande eller huvudsakligen hava till ändamål att för sina medlemmar besörja inköp av råämnen eller driftmedel i jordbrukets tjänst, frikallade från skatt å inkomst av rörelse; de beskattas endast för inkomst av förmögenhet. Säljer konsumtionsförening jämväl till andra än sina medlemmar, beskattas den verkliga inkomsten av dylik försäljning. Produktionsföreningar, som uteslutande förarbeta och försälja produkter av medlemmarnas jordbruk, behandlas på enahanda sätt som motsvarande typ av konsumtionsföreningar; de äro med andra ord skattefria för inkomst av rörelse och skatta endast för inkomst av förmögenhet. Detta stadgande är i lagtexten motiverat med, att inkomsten av rörelsen beskattas hos föreningarnas medlemmar såsom avkastning av deras jordbruk. Särskilda föreskrifter eller anvisningar rörande rabatternas resp. pristilläggens behandling synas icke vara meddelade. — I Tyskland åligger enligt 1925 års Körperschaftsteuergesetz skyldighet att erlägga Körperschaftsteuer bl. a. »Erwerbsgesellschaften». Till sådana äro att hänföra bl. a. »Genossenschaften». Såsom exempel på dylika nämnas i litteraturen konsumtionsföreningar och mejeriföreningar. »Genossenschaften» åtnjuta rättskapacitet endast då de äro i stadgad ordning inregistrerade. I fråga om de icke rättskapabla personföreningarna gäller den undantagsbestämmelsen, att de äro underkastade här avsedda skattskyldighet endast för den händelse deras inkomst icke är enligt Körperschaftsteuergesetz eller Einkommensteuergesetz omedelbart skattepliktig hos annan skattskyldig. Med stöd av denna bestämmelse äro bl. a. handelsbolag, kommanditbolag och rederier fria från skyldighet att erlägga Körperschaftsteuer. Däremot torde ej under undantagsbestämmelsen inrymmas de icke rättskapabla »Erwerbs- und Wirtschaftsgenossenschaften» (såsom konsumtionsföreningar och mejeriföreningar). Frågan om den skatterättsliga behandlingen av rabatter och pristillägg, som en juridisk person lämnar till sina kunder, vare sig de äro delägare eller icke, är av jurisprudensen så avgjord, att det avgörande är, huruvida dylika återbäringsbelopp utgöra verklig skuld i företagets balansräkning, vilket är förhållandet, om företaget gentemot kunderna förbundit sig till återbäringen. Har så skett, är återbäringen avdragsgill; å andra sidan får den icke avdragas, om dess utbetalande är beroende av beslut vid företagets stämma. Någon speciellt för de kooperativa företagen avsedd bestämmelse finnes icke i Körperschaftsteuergesetz. — I England är enligt uppgift den kooperativa handeln, 18 — 312530.

även där den betjänar en utanför vederbörande sammanslutning stående allmänhet, fri från annan inkomstskatt än den, som utgår för avkastning av fast egendom. — I Frankrike tillkommer enahanda frihet kooperativt handelsföretag, vars rörelse är inskränkt till medlemmarnas krets, medan dylikt företag, som säljer även till utomstående, är skattefritt för återburet överskott på den kooperativa delen av rörelsen. — I Finland åtnjuta de kooperativa företagen skattefrihet för halva bokslutsvinsten, dock med sådant undantag, att inkomst av fastighet och av fabriksdrift saknar denna förmån. Den nu lämnade kortfattade redogörelsen torde giva en föreställning om, huru föga enhetlig uppfattningen utomlands är i här avsedda skattefråga. Även hos oss hava skilda meningar gjort sig gällande. Det karakteristiska för frågans behandling i vårt land är, att intresset så gott som uteslutande koncentrerats på spörsmålet, huru de i den kooperativa verksamheten förekommande rabatterna och pristilläggen rätteligen böra behandlas. Hos oss har verklig skattefrihet för de kooperativa företagen i denna deras egenskap veterligen aldrig varit ifrågasatt. Vad man å ena sidan velat vinna åt kooperationen och å andra sidan velat förmena densamma har man sökt uppnå medelst specialbestämmelser, åsyftande att åstadkomma en med hänsyn till förekomsten av metodiskt ordnad återbäring skälig beräkning av de kooperativa företagens vinst. Vid sidan av den dominerande frågan om rabatternas och pristilläggens bedömande och behandling är det endast en speciell fråga, som funnits påfordra särskilt beaktande. Den åsyftade frågan — vilken för övrigt icke avser endast de kooperativa föreningarna utan är gemensam för de ekonomiska föreningarna överhuvudtaget — gäller beräkningsgrunden för den föreningarna åliggande statliga inkomstskatten och är behandlad under andra kapitlet av detta betänkande. Då den statliga inkomstbeskattningen blev, i allt väsentligt, uppbyggd enligt progressivt system, skedde detta med tillämpning av två skalor, en närmast avsedd för de fysiska personerna och en annan för aktiebolagen, och lades härvid de ekonomiska föreningarna under samma skala som de fysiska personerna, vilket befanns föranleda till stundom oskäliga resultat. Såsom i nyssnämnda kapitel omförmäles föreslår beredningen, att av de juridiska personerna, varibland även de ekonomiska föreningarna, skall uttagas en måttlig proportionell inkomstskatt i stället för den progressiva. Genom antagande av detta förslag undanröjes således jämväl nu berörda olägenhet. Att här giva en utförlig historik av rabatternas och pristilläggens behandling i den svenska skattelagstiftningen och de denna rörande utredningarna synes icke erforderligt med hänsyn till de i riksdagstryck och offentliga utredningar förefintliga sammanhängande och fullständiga

275 skildringarna av ämnet. Särskilt får beredningen hänvisa till den redogörelse angående de kooperativa företagens beskattning, som återfinnes i propositionen n r 191 vid 1920 års riksdag, till 14 kapitlet i 1921 års kommunalskattekommittés betänkande av år 1924 och till 1924 å r s skatteberedn i n g s betänkande av år 1926 angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet. H u v u d p u n k t e r n a av vad i ärendet förekommit skola emellertid h ä r nedan bringas i erinran. F ö r s t a gången särbestämmelser för behandlingen av de kooperativa företagens återbäring gjordes till föremål för lagstiftning var år 1910. Då infördes i överensstämmelse med förslag i Kungl. Maj:ts proposition n r 88 om antagande av n y a skattelagar i dessa en bestämmelse a\ följ a n d e lydelse: »Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemm a r n a s krets, lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg, r a b a t t eller a n n a n sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, må avdrag för dylik utdelning icke äga r u m , där ej utdelningen skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, varpå utdelningen grundats, varemot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas krets, må åtnjuta avdrag för all utdelning, varom h ä r sägs, försåvitt den u t g å t t efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.» Avsikten med denna bestämmelse — genom vilken förening, som drev handel endast med medlemmar, kom att i h ä r förevarande avseende behandlas gynnsammare än förening, som stod öppen j ä m v ä l för allmänheten —- torde hava varit att bereda de förstnämnda, uteslutande kooperativa företagen en privilegierad ställning i förhållande till andra näringsidkare. F r å g a ä r väl dock, om icke bestämmelsen snarare gav till resultat, att läget för de uteslutande kooperativa företagen blev n ä r m a s t överensstämmande med det för rörelseidkande juridiska personer i allmänhet gällande, medan de även för utomstående kunder öppna föreningarnas läge blev sämre än det skulle varit, om någon särbestämmelse icke meddelats.

i9io års &8tiftnin&-

la

I det Landénska förslaget till kommunalskattelagstiftning (1917) upp- Landéns förtogs frågan från nya synpunkter. Landén framhöll, hurusom de koope- slag å r 1 9 n r a t i v a föreningarna i motsats mot andra affärsföretag icke hade något intresse av att visa stort vinstresultat för föreningen såsom sådan u t a n tvärtom kunde tänkas vilja nedbringa det synliga vinstresultatet, därest skyldigheten att deltaga i den allmänna skattebördan gjordes beroende av den bokförda vinstens storlek. För att den av de kooperativa föreninga r n a utövade verksamheten icke skulle på g r u n d h ä r a v komma i åtnjutande av en oberättigad förmån i skattehänseende i förhållande till all a n n a n verksamhet av liknande slag, borde enligt Landéns mening lagstiftningen anvisa utvägar att hindra en sådan oegentlighet. Att finna sådana utvägar syntes icke v a r a ogörligt u t a n att man därför behövde

övergiva i princip antagna grunder för den beskattning, varom fråga vore, och som vilade på den efter normala grunder konstaterade avkastningens storlek. En utväg, som erbjöde sig, vore att med avseende å beräkningen av de ifrågavarande ekonomiska föreningarnas avkastning av deras verksamhet tillämpa samma principer, som vore allmänt gällande för beräkning av avkastningen av annan jämförlig verksamhet. Tilllämpningen härav skulle leda till att avkastningen av ekonomisk förenings verksamhet, där den icke visade sig i en enligt sådana principer avslutad räkenskap, beräknades i varje fall till det belopp, vartill den skulle uppgå enligt så upprättade och avslutade räkenskaper och med beräkning av normala priser vid affärer mellan föreningen och dess kunder. Man kunde för taxeringsmyndigheterna underlätta det tekniska förfaringssättet genom att i lagen stadga en viss minimigräns för avkastningens beräknade storlek i fall, varom vore fråga. I anslutning härtill föreslog Landén, att i åsyftade fall föreningen borde taxeras för en inkomst av minst 8 % av omsättningssumman. Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t närmast med anledning av en framställning av styrelsen för Kooperativa förbundet ett förslag till utvidgning av den för de kooperativa föreningarna genom 1910 års bestämmelse stadgade avdragsrätten. Förslaget föll men framlades ånyo år 1920 och blev då antaget. De bestämmelser, som härigenom fastställdes, äro fortfarande gällande. Stadgandet lyder sålunda: »Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning.» Till stadgandet är fogad en anvisning, vari finnes meddelad den viktiga bestämmelsen, att en ekonomisk förening är i beskattningsavseende att anse såsom kooperativ endast därest den är öppen och i sina förvaltningsangelägenheter tillämpar lika rösträtt. Tillika lämnas närmare förklaring på innebörden av stipulationerna »öppen» och »lika rösträtt». I motiveringen till 1919 års proposition framhölls uttryckligt, att avsikten med 1910 års bestämmelse varit att bereda de kooperativa föreningarna en särställning i förhållande till övriga näringsföretag. Det förslag, som år 1919 framlades, förklarades avse »att giva ett mera otvetydigt och bestämt fixerat uttryck åt den grundsats, som statsmakterna genom 1910 års förordningar antagit». Såsom en principiell åtskillnad mellan 1910 års lagstiftning och den nya iakttages emellertid, att medan 1910 års bestämmelse upplåter den förmånliga ställningen åt de föreningar, vilkas verksamhet är begränsad till medlemmarnas krets, gynnar 1920 års lagstiftning de öppna föreningarna, d. v. s. de föreningar, som äro villiga »att antaga till medlem var och en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig

277 a t t följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan a n t a g a s komma att som medlem bidraga till förverkligandet av föreningens i stadgarna a n g i v n a syfte». 1921 års kommunalskattekommitté ingick i sitt betänkande i en granskning av problemet om beskattningen av rabatter och pristillägg från en dittills av skattelagstiftningen föga beaktad synpunkt, nämligen från synpunkten av dylika å t e r b ä r i n g a r s juridiska natur. Kommittén ansåg sig hava kunnat konstatera, a t t den från kooperativt håll hävdade meningen om å t e r b ä r i n g a r n a s n a t u r och därav följande frihet från skatteplikt hos föreningarna vilade på en sammanblandning och ett likställande av två olika företeelser inom näringslivet, som visserligen kunde för köpare resp. säljare av en v a r a ekonomiskt verka på samma sätt, men som principiellt vore u t t r y c k för två olika juridiska begrepp, nämligen avtal och villkor i fråga om köp och disposition av intjänad vinst. Kommittén utvecklade denna sin mening sålunda: »Det förra eller avtal och villkor i fråga om pris föreligger, då vid köp resp. försäljning avtal gjorts om viss senare justering av prissättningen, även om denna justering är beroende av visst villkor, såsom exempelvis om Nordiska kompaniet utfäster sig att till den, som köper varor under året för sammanlagt 1000 kr., å t e r b ä r a 5 % returrabatt, eller om Svenska sockerfabriksaktiebolaget förbinder sig att till betodlarna erlägga ett tilläggspris för betorna, därest sockerpriset överstiger en viss nivå, eller om bolag eller förening till sina aktieägare eller medlemmar utfäster sig a t t lämna viss r a b a t t för kontant inköp m. m. sådant. I dessa och dylika fall är avtalet juridiskt färdigt och oberoende av kontrahentemas senare viljeyttringar; skulle den ena kontrahenten brista i fullgörandet, kan den a n d r a u t a n vidare vid domstol göra sin r ä t t i laga ordning gällande. Vad företagaren på g r u n d av sådant avtal utbetalar är omkostnad i näringen, som naturligtvis avgår från intäkten av rörelsen, innan årsvinsten framkommer. Det senare eller disposition av intjänad vinst föreligger, så snart förefintligt överskotts a n v ä n d n i n g till återbäring av någon del av den mottagna betalningen för såld vara eller till pristillägg för inköpt vara ä r beroende av en senare viljeyttring från säljarens resp. köparens sida, såsom exempelvis om bolag eller förening beslutar, att av nettobehållningen enligt bokslutet skall u t g å viss återbäring av den för sålda varor emottagna betalningen eller visst tillägg till priset för inköpta varor. Inom kooperationen torde i regel bestämmelser härom vara inryckta i föreningarnas stadgar. Så innehålla exempelvis Kooperativa förbundets mönsterstadgar typ C och D (enligt uppgift tillämpade av 661 konsumtionsföreningar) r ä t t så detaljerade grunder angående överskottets fördelning. Enligt typ D (den allmännast förekommande) skall överskottet, om det understiger 5 % av insatskapitalet, i sin helhet överföras till re-

278 servfonden. Uppgår överskottet till mer än 5 % av insatskapitalet, skall därav först utgå ränta å nämnda kapital, samt avsättning göras till reservfonden, varefter återstoden, med vissa begränsningar, skall återbäras till föreningsmedlemmarna i förhållande till deras inköp. Fråga om användning av förefintligt överskott tillhör föreningssammanträdes avgörande. Det är uppenbart, att dessa och dylika bestämmelser angående överskottets användning icke inverka på återbäringens resp. pristilläggets juridiska karaktär. Så snart det kräves föreningssammanträdes beslut angående överskottets fördelning, kan en föreningsmedlem ej, utan att ett dylikt beslut föreligger, föra talan mot föreningen om återbäring eller pristillägg. Har beslut därom fattats och anser föreningsmedlem detsamma icke tillbörligt tillgodose hans rätt, måste han, om han vill göra sin pretenderade rätt gällande, inrikta sin talan mot föreningen på att få beslutet undanröjt och nytt beslut i ämnet åstadkommet. Återbäring eller pristillägg, som i nu angiven ordning utgått av ett företags nettobehållning, är icke omkostnad i näringen utan disposition av intjänad vinst. Såsom ett synnerligen klargörande exempel på förhållandena i nu ifrågavarande hänseende kan anföras Militärekiperingsaktiebolaget i Stockholm. Detta bolag lämnar sina aktieägare dels en viss fixerad kassarabatt å inköpta varor — detta är avtal om pris, och rabatten är omkostnad i näringen, som avdrages vid bokslutet innan vinsten framkommer — dels ock efter bokslutet en viss återbäring å de varor, som aktieägare inköpt under året, vilken återbäring bestämmes av bolagsstämman — detta är disposition av vinst, och något avdrag för sådan återbäring ifrågakommer naturligtvis icke, då det gäller vinstens beskattning.» Kommittén avslutade sin undersökning av denna fråga med att framhålla, att de från olika håll framställda kraven på att kooperativa företags beskattning skulle omläggas efter nya principer, som möjliggjorde deras fulla likställighet i beskattningshänseende med andra jämförliga ekonomiska företag, i viss mån torde hava blivit tillgodosedda genom det förslag till särskild näringsbeskattning, som inginge i kommitténs förslag till kommunalskattelag. Vad anginge inkomstbeskattningen hade kommittén ej kunnat giva sig in på nya principer väsentligen därför, att dessa principer givetvis måste vara avsedda att tillämpas även inom statsbeskattningen, vilken senare fö]le utom ramen för kommitténs uppdrag. Kommittén hade därför bibehållit utgångspunkten för de kooperativa företagens inkomstbeskattning enligt gällande bestämmelser oförändrad och för dem vidtagit allenast den ändring i reglerna för inkomstberäkning, som innehölles i borttagandet av den kooperativa företag medgivna avdragsrätt för viss utdelning. Härmed hade kommittén emeller tid icke velat säga, att kommittén ansåge denna lösning som definitiv. Kommittén hölle tvärtom före, att ämnet kunde och borde upptagas till

279 särskild undersökning, och att detta lämpligen kunde ske vid den blivande revisionen av statsbeskattningen. 1924 års skatteberedning diskuterade i sitt ovan omförmälda betänkande utförligt de ekonomiska föreningarnas skattefrågor och icke minst den, som avser föreningarnas rabatter och pristillägg. Till utgångspunkt tog skatteberedningen den omständigheten, att i allmänhet utgiftsbesparingar, som vunnits i en för vederbörandes räkning yrkesmässigt bedriven verksamhet, skola beskattas såsom inkomst. Medlemmar av en konsumentförening vore ur principiell synpunkt att likställa med en näringsidkare, som sålde till sig själv, och i likhet med näringsidkaren borde förty medlemmarna beskattas för de utgiftsbesparingar, som de gjorde genom att köpa sina förnödenheter hos föreningen för lägre pris än annorstädes. Denna beskattning borde dock — som det vill synas av lämplighetsskäl — ske hos föreningen i stället för hos medlemmarna. Emellertid kunde enligt skatteberedningens tanke man icke helt kategoriskt göra gällande, att ifrågavarande utgiftsbesparingar genom medlemskap hos föreningen skulle beskattas, utan allenast, att den konventionella gränsen mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga utgiftsbesparingar lämpligen borde dragas så, att dessa utgiftsbesparingar komme in under beskattningen, och härför åberopade skatteberedningen såsom ett synnerligen viktigt skäl den kommunala synpunkten. Detaljerade förslag till frågans lösande, avseende såväl producentföreningarna som konsumentföreningarna, framlades. I betänkandet hävdades såväl den ekonomiska föreningens som aktiebolagets rätt att göra avdrag för rabatter eller pristillägg, som lämnats till kunder, vilka icke vore delägare i föreningen eller bolaget. Vidkommande de ekonomiska föreningarnas rabatter och pristillägg till medlemmar erinrades om skillnaden mellan å ena sidan producentföreningar och å andra sidan konsumentföreningar. Därest dessa återbäringar beskattades hos föreningen, bleve de i fråga om en producentförening dubbelbeskattade, eftersom de komme att ingå i mottagarnas skattepliktiga inkomst; däremot bleve de i fråga om en konsumentförening allenast enkelbeskattade, eftersom rabatterna icke lämpligen borde beskattas jämväl hos sina mottagare. Beträffande producentföreningarna stannade skatteberedningen vid den uppfattningen, att övervägande skäl talade för dubbelbeskattningens berättigande. Vid sitt diskuterande av konsumentföreningarnas förhållanden ingick skatteberedningen närmare på återbäringarnas reella karaktär och framhöll, att i de rabatter, som lämnades medlemmarna, kunde urskiljas två beståndsdelar, nämligen en del, som skäligen måste anses såsom verklig omkostnad för föreningen och följaktligen vore avdragsgill, samt en annan del, som hade karaktär av vinstutdelning och därför borde beskattas hos föreningen. Uppenbar-

280 ligen borde detsamma gälla i fråga om producentföreningarna. I bet r a k t a n d e av denna åtskillnads förefintlighet och med hänsyn till önskvärdheten av att båda typerna av föreningar underkastades lika beskattningsregler u t m y n n a d e skatteberedningens förslag i den regel, att »rabatter eller pristillägg, som ekonomisk förening av sin vinst lämnar sina medlemmar i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar, skola till halva sitt belopp anses utgöra driftkostnad, för vilken avdrag från bruttointäkten får ske:. J ä m v ä l m å erinras om att 1924 års skatteberedning — såsom redan omn ä m n t s i a n d r a kapitlet av detta betänkande — föreslog, att ekonomisk förening skulle erlägga statlig inkomstskatt för den del av vinsten, som belöpte på andelarna, efter samma skatteskala som aktiebolagen, och för den del, som icke belöpte på andelarna (d. v. s. i stort sett r a b a t t e r n a s halva belopp), efter en skatteprocent för grundbeloppet av 3 %. Beredningen. Vid övervägandet av spörsmålet om den skatterättsliga behandlingen av r a b a t t e r och pristillägg, som rörelseidkare lämnar till kunder, h a r bolagsskatteberedningen funnit sig böra på detsamma anlägga något andr a s y n p u n k t e r än 1924 å r s skatteberedning framfört. Ingen meningsskiljaktighet föreligger om a t t tjänster, som idkare av näringsverksamhet i näringen gör sig själv i form av utgiftsbesparing, böra beskattas såsom inkomst och a t t denna princip bör upprätthållas även då rörelsen drives genom en juridisk person, t. ex. ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. H u r u v i d a i sistnämnda fall beskattningen bör åvila den juridiska personen eller dess delägare är strängt taget allenast en lämplighetsfråga; ytterst drabbar skatten i båda fallen de sistnämnda. Däremot r å d a delade meningar om det lämpliga i att göra utgiftsbesparingar i vidare mening, d. v. s. utan samband med förvärvsverksamhet, till skattenorm. Å ena sidan k a n det väl sägas, att den som under i övrigt lika omständigheter lever billigare än en a n n a n är i stånd att av sina tillgångar avstå mera till det a l l m ä n n a än den, som lever dyrare, u t a n att därvid behöva vidk ä n n a s större uppoffring. Han kan alltså sägas hava större skatteförmåga än den andre. Men å a n d r a sidan är det tydligt, att en beskattning med inkomsten såsom väsentlig skattenorm endast i mycket ofullkomlig grad kan t a g a h ä n s y n till de skattskyldigas konsumtionsförhållanden. E t t försök a t t i praktisk tillämpning omsätta en dylik beskattningsprincip inom inkomstskattens r a m måste därför stöta på mycket stora svårigheter. Även a n d r a vägande skäl torde tala mot en beskattning efter dylika grunder. Det synes emellertid v a r a obehövligt att i vidare mån ingå på frågan om i vad m å n beskattningen bör taga Länsyn till utgiftsbesparingar av sistn ä m n d a slag. Den föreliggande frågan om den skatterättsliga behandlingen av de ekonomiska föreningarnas rabatter och pristillägg synes icke k r ä v a detta. K a n man urskilja i vad mån rabatterna eller pristilläggen innefatta sådana utgiftsbesparingar, som skulle lämnas obeskattade, därest de gjordes vid handel med utomstående, synes den nu föreliggande frågan

281 kunna lättare lösas; dylika utgiftsbesparingar torde böra lämnas obeskattade hos medlemmarna likaväl som hos de utomstående kunderna. Beredningen håller före, att en sådan gränsdragning skall vara möjlig genom en granskning av rabatternas och pristilläggens juridiska natur, varigenom fastslås vad som bör anses såsom avdragsgill omkostnad, vilken får av föreningen avdragas, eller såsom vinstutdelning, vilken ej får avdragas. Då i det följande för enkelhetens skull merendels talas endast om rabatter, bör ihågkommas, att det som sägs har i stort sett enahanda giltighet beträffande pristilläggen. Till en början skall frågan diskuteras under den förutsättning, att rörelseidkaren, som lämnar rabatter till sina kunder, är en fysisk person, således med avskiljande av de fall, då en ekonomisk förening eller ett aktiebolag beviljar rabatter. Dylika förmåner äro en i affärslivet vanligt förekommande företeelse. Liksom flertalet andra affärskutymer framträda de emellertid i mycket skiftande gestaltning. Stundom beviljas rabatten vid själva köpet, måhända på föranledande av kunden, som prutar; stundom utgå de enligt i förväg gjord utfästelse (exempelvis genom annons eller anslag i butiken). Ibland är det alla kunderna, som berättigas till rabatt; i andra fall lämnas den tillfälligt och regellöst i individuella fall. Merendels torde det vara så, att de affärer, som tilllämpa rabattsystem, därmed avse att gynna allenast vissa kunder, nämligen de säkraste och bästa (exempelvis de kunder, som betala sin räkning inom viss kort tid eller som under ett år köpt varor för ett visst minimibelopp). Huru rabatterna än äro ordnade, utgöra de alltid en beståndsdel i priset för den köpta varan; priset, som tillgodokommer rörelseidkaren, utgöres av det betingade bruttopriset med avdrag av den därå lämnade rabatten. Det är nettopriset och ingenting mera, som är rörelseidkarens intäkt. I sådana fall, där köparen först erlagt bruttopriset och därefter erhållit tillbaka en del därav såsom rabatt, är därför rörelseidkaren berättigad att såsom omkostnad i rörelsen avdraga rabatten. Det finnes från rörelsens synpunkt icke någon skillnad mellan de fall, där varorna säljas för lägre pris, och de fall, då högre pris betingas och genom beviljad rabatt sänkas. Givetvis kunna fall inträffa, då det, som utgives såsom affärsenlig och följaktligen avdragsgill rabatt, i själva verket up penbarligen är något annat och i beskattningsavseende bör i enlighet därmed behandlas (rabatten befinnes exempelvis utgöra formen för en gåva till en vän eller ett understöd till en anhörig). Men dylika fall, som ju icke innebära något annat än en oriktig prissättning, tillkommen för att dölja ett visst förhållande, hava icke något att skaffa med själva rabattsystemet. Det är i dessa fall liksom i övriga, där rabatt förekommer, från beskattningssynpunkt alldeles likgiltigt, att det låga priset lämnats icke i en etapp utan i två, medelst avdrag av ett rabattbelopp. Vad angår de rabatter, vilka lämnas av rörelseidkare, som är juridisk person, må först framhållas, att det självfallet bör vara likgiltigt, huruvida rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk förening. Vad nedan

282 sägs om ekonomiska föreningar syftar således jämväl på aktiebolag, där icke annat uppenbart framgår av sammanhanget. Till en början torde det böra konstateras, att det i och för sig icke finnes någon anledning att annorledes bedöma de juridiska personernas rabatter än de rabatter, som lämnas av rörelseidkare, som äro fysiska personer. De i skattelagstiftningen utformade, för dessa båda slag av rörelseidkare gällande inkomstbegreppen föranleda icke till antagande av någon olikhet dem emellan i här förevarande avseende. Det nu sagda gäller i princip. I realiteten framträder en betydande åtskillnad, beroende därpå, att det i fråga om de juridiska personerna och enkannerligen de ekonomiska föreningarna är ofta förekommande, att köparna stå i ett dubbelt förhållande till dem, nämligen dels i egenskap av kunder och dels i egenskap av delägare i företaget. Detta är så pass vanligt — hela den kooperativa verksamheten är uppbyggd därpå — att lagstiftaren icke bör underlåta att ägna detsamma synnerligt beaktande. Medan således de rabatter, som en ekonomisk förening lämnar kunder, vilka ej äro medlemmar av föreningen, icke från beskattningssynpunkter föranleda beaktande i vidare mån än motsvarande, av en enskild rörelseidkare. lämnade förmåner, är läget ett annat i fråga om rabatter, som lämnas till medlemmar av föreningen. Svårigheten att göra åtskillnad mellan sådan rabatt, som är verklig omkostnad och såsom sådan avdragsgill, och sådan, som rätteligen bör betraktas såsom utdelning av icke avdragsberättigad vinst, är, liksom även frestelsen att till förstnämnda kategori hänföra mera än som rätteligen hör dit, så utomordentligt stor, att det svårligen vore försvarligt att lämna spörsmålet utan särskild reglering. Härmed är man framme vid kärnan i de kooperativa företagens skattefråga; det är i synnerlig mån hos dessa företag, som återbäringssystemet vunnit utbredning och metodisk gestaltning. Därest man, såsom lärer vara riktigt, finner sig icke kunna överlåta enbart åt rättstillämpningen att träffa avgörande i de uppkommande fall, där fråga sålunda uppstår om återbäringens verkliga karaktär av antingen omkostnad eller utdelning av intjänad vinst, bör det följaktligen vara en uppgift för lagstiftningen att utfinna regler, varigenom här avsedda svårigheter erhålla skälig lösning.1 En utväg till frågans lösning vore ju att, med beaktande av det ovan omnämnda förslaget i det Landénska betänkandet, förklara de av återbäringssystemet orsakade förhållandena inom den kooperativa föreningsverksamheten sådana, att föreningarna icke lämpligen kunna beskattas med tillämpning av gällande inkomstskattelagstiftning, och på grund härav för dem uppdraga särskilda skatteregler, grundade på exempelvis beskattning av omsättningen eller annan form av objektbeskattning. Mot 1 En anordning, som åt beskattningsmyndigheterna lämnade att utan närmare anvisningar i författningen avgöra vad som vore vinst eller omkostnad, skulle uppenbarligen vara en källa till tvister och osäkerhet samt äventyra beskattningens likformighet.

283 ett dylikt förslag framställer sig omedelbart invändningen, att därigenom skulle i beskattningsavseende skapas en speciallag, avsedd för en viss del av näringslivet och helt olika den för det övriga näringslivet gällande skattelagstiftningen. Att bevisa rättvisan av en dylik speciallag skulle icke låta sig göra, och något erkännande av dess rättvisa eller lämplighet skulle näppeligen kunna påräknas. Beredningen, som vid sitt övervägande förutsätter det principiella bibehållandet av näringslivets beskattning genom skatt på inkomsten, håller före, att en undantagslag såsom ifrågasatts såvitt möjligt bör undvikas. Finnes det nödvändigt att skrida till omläggning av grunderna för beskattning, som avser affärsrörelse, torde spörsmålet böra upptagas från en mera bred grund och ogärna avse allenast en speciell del av dylik rörelse. Beredningen anser det vara mycket att föredraga, därest en nöjaktig lösning av här ifrågavarande spörsmål kan åstadkommas genom regler, som hava allmän giltighet för de affärsidkande juridiska personerna och icke taga sikte allenast på en kategori av dem, nämligen dem, som betecknas såsom kooperativa. Vid sitt eftersökande av dylika för ändamålet lämpade bestämmelser har beredningen utgått från do förarbeten, som innehållas i kommunalskattekommitténs och skatteberedningens ovan omtalade uttalanden och förslag. Med begagnande av dem och under iakttagande av de allmänna synpunkter på rabatternas natur, åt vilka ovan givits uttryck, har beredningen sökt frågans lösning i uppgörandet av vissa bestämda regler, avseende att beträffande rabatter och andra av juridiska personer lämnade återbäringar till kunder, som tilllika äro delägare, innehålla en klar gränslinje mellan sådana återbäringar, som i beskattningsavseende skola behandlas såsom avdragsgill omkostnad, och sådana, som skola behandlas såsom affärsvinst. Den nära nog självfallna huvudgränsen bör enligt beredningens mening dragas mellan å ena sidan rabatter, vilka förening lämnar i lika mån till kunder, vilka äro medlemmar av föreningen, som till utomstående kunder, och å andra sidan rabatter, vilka förening lämnar allenast till sådana kunder, som äro medlemmar. Tillräckliga skäl finnas tvivelsutan att antaga, att i förstnämnda fallet rabatterna äro vad de böra vara, nämligen verklig affärsomkostnad, medan å andra sidan, därest rabatterna lämnas allenast till föreningens medlemmar, under det utomstående kunder äro uteslutna från förmånen, presumtionen onekligen med styrka talar för att rabatterna åtminstone till avsevärd del böra betraktas såsom en form för utdelning av vinst till föreningens medlemmar. Skulle det vara så, att en förening visserligen lämnar rabatt till alla, men beviljar gynnsammare rabatt åt sina medlemmar, bör den rabatt, som är lika för alla, vara avdragsgill och avdrag vägras allenast för den extra förmån, som därutöver tillkommer medlemmarna. Vid vägandet av de förmåner, som beviljas medlemmar resp. utomstående kunder, måste givetvis nödig hänsyn tagas till att vissa rabattvillkor kunna vara av

284 beskaffenhet att kunna exakt fullgöras endast av den ena gruppen. I sådant fall synes det skäligt, att såsom med varandra överensstämmande betraktas villkor, som äro i ekonomiskt avseende i synnerlig mån och så nära som möjligt likvärdiga. Exempelvis torde med villkor, att rabatter, som gottskrivits medlem, skola av honom intill visst belopp användas till förvärvande av andelar i föreningen, skäligen böra jämställas ett för utomstående kunder stadgat villkor, att rabatter intill enahanda belopp skola användas till förvärvande av förlagsbevis av föreningen, bundna på lika lång tid som andelarna äro ouppsägbara. Därest en förening icke har andra kunder än medlemmar, bör detta dock icke under alla omständigheter utesluta föreningen från rätt till avdrag för de lämnade rabatterna. Visar föreningen, att den ägt befogenhet att idka verksamhet jämväl utanför medlemmarnas krets och att den varit villig att såsom kunder mottaga utomstående i lika mån som medlemmar, synes rätt till avdrag böra tillkomma föreningen. Huvudregeln att rabatt, som förening lämnar till medlemmar, bör vara avdragsgill endast såvida enahanda förmån lämnas även till utomstående kunder synes emellertid böra förbindas med vissa positiva undantag. Först och främst lärer ingen böra eller kunna förvägras avdrag för rabatt, som beviljas i omedelbart sammanhang med försäljningen. Redan rent praktiska hänsyn utesluter tanken på ett generellt ingripande beträffande dylika fall. Vidare lärer det icke kunna ifrågasättas att vägra avdrag för rabatter till medlemmar, då dessa utgått enligt grunder, som bestämts före försäljningen. Såsom av kommunalskattekommittén betonats föreligger i dessa fall ett juridiskt bindande avtal mellan den säljande föreningen och köparen, vilket berättigar den sistnämnde att av föreningen utkräva rabattbeloppet. Under dessa omständigheter synes det icke kunna vara tal om att såsom disposition av vinst beteckna lämnandet av rabatten, vilket ju icke är något annat än betalandet av en skuld, som är rättsligt utkrävbar och måste betalas, innan vinsten kan komma fram. I och för sig utesluter detta givetvis icke, att omständigheterna det oaktat skulle kunna föranleda till att förening funnes böra förvägras avdragsrätt för dylik rabatt. Skälet skulle i så fall vara, att avtalet befunnes i verkligheten innebära något annat än det gåve sig ut för. Man komme med andra ord in på de spörsmål, som givit anledning till kommunalskattelagens bestämmelser rörande näringsidkares uttagande av varor ur lagret för egen konsumtion och till det av beredningen upptagna stadgandet i den föreslagna 76 § kommunalskattelagen. Beredningen kan dock icke finna begrundanden i dylik riktningvara i allmänhet berättigade här. Det vore icke berättigat att jämställa de köpeavtal, som träffas mellan en ekonomisk förening och dess medlemmar, med den uppgörelse, som en näringsidkare träffar med sig själv vid uttagandet av varor för egen konsumtion. Man bör vakta sig för att tillmäta själva medlemskapet i ett kooperativt företag en överdriven

285 betydelse. Vad e*n förening eller ett aktiebolag framför allt önskar erhålla, då företaget erbjuder förmånliga köpevillkor åt delägare, är i allm ä n h e t icke medlemskap jämte därmed följande medlemsavgift eller aktietillskott. U t a n det man framför allt vill är att skaffa åt företaget en så talrik krets som möjligt av goda och säkra kunder, vilka känna sig fastade vid företaget och intresserade av att där hava sina affärer. Erfarenheten h a r visat, att en mycket praktisk form för knytandet och bibehållandet av detta band mellan företaget och kunden utgöres av ett andelsbevis eller ett aktiebrev. Emellertid bör det vid övervägandet av hela den nu behandlade frågan icke förgätas, att över lagens alla detaljbestämmelser måste även i här avsedda fall, som j u endels äro i särskild mån reglerade på grundval av presumtioner, stå den allmänna princip, åt vilken beredningen givit uttryck i den nyssnämnda 76 §. Om exempelvis ett aktiebolag eller en förening, bestående av ett fåtal v a r a n d r a närstående personer, skulle åt delägarna eller medlemmarna utfästa rabatter med den skäligen uppenbara avsikten, att k r a v på deras utbekommande icke skulle framställas för den händelse föreningens ställning ej ansåges medgiva utbetalandet, skulle sannolikt ett dylikt förfarande föranleda till att utfästelsen funnes icke förtjäna avseende. Om t. ex. en förening visserligen förklarade sig villig a t t handla med utomstående på samma villkor som med medlemm a r n a men tillika uppställde sådana säregna villkor för handeln med medlemmarna, att faktiskt ingen utomstående kunde fylla dem, skulle väl ock detta böra betraktas såsom ett obehörigt kringgående av lagens bud. Det bör emellertid ihågkommas, att beträffande flertalet av de frågor om bedömande av h ä r omhandlade åtgärders verkliga innebörd, som kunna ifrågakomma, det icke ä r den omständigheten, att pristillägg eller rabatt utfästats eller lämnats, som intresserar; det betydelsefulla torde merendels allenast vara, att oriktig prissättning — likgiltigt om den varit förbunden med pristillägg eller r a b a t t — förekommit med avsikt att under sken av köp eller försäljning dölja något annat förhållande. Den av beredningen sålunda föreslagna lösningen av nu avhandlade problem, vilket i de skatterättsliga övervägandena erhållit så stort utrymme på grund av den kooperativa verksamhetens av olika slag betydande omfattning och i s a m m a n h a n g därmed framträdande intressemotsättningar, erbjuder den fördelen, att densamma rymmes inom ramen för vår gällande inkomstbeskattning och att den, såvitt beredningen kan finna, innefattar en logisk tillämpning av denna beskattnings principer. Lösningen för med sig, a t t den hittillsvarande särlagstiftningen bringas ur världen; de i ämnet erforderliga bestämmelserna avse samtliga affärsidkande föreningar och aktiebolag, vare sig de äro att anse såsom kooperativa eller icke. Självfallet är emellertid en förutsättning för den anvisade lösningen,

att från praktiska synpunkter icke framställa sig avgörande invändningar mot dess godtagande. Tre olika spörsmål kräva härvid övervägande. Först frågas, huruvida det allmännas — statens och kommunernas — skatteintresse kan antagas enligt förslaget bliva nöjaktigt tillgodosett. Vidare och i betraktande av de föreslagna reglernas speciella intresse med hänsyn till de kooperativa föreningarnas arbetsformer framställes frågan, huruvida detta försök till lösning av en gammal stridsfråga bör kunna godtagas utan att därigenom den privata, d. v. s. den icke kooperativa, affärsverksamhetens berättigade intresse skulle skäligen kunna antagas lida kränkning. Och till slut spörjes, huruvida förslaget bör kunna anses acceptabelt för den kooperativa verksamheten själv. Vad först angår det allmännas skatteintresse må framhållas, att detta intresse i förevarande specialfrågas lösande antingen på det ena eller på det andra sättet icke är mycket betydande och att detsamma torde yttermera minskas, därest beredningens förslag om proportionell statlig beskattning av de juridiska personerna godtagas. Det var säkert med fullt fog som departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet vid angivande av det för beredningen avsedda uppdraget betecknade frågan, om staten och kommunerna skulle bekomma skatt för de »utgiftsbesparingar» m. m., varom i detta sammanhang kunde vara fråga, såsom i och för sig rätt obetydlig. Även om detta yttrande måhända bör anses närmast gälla statens intresse, är dock läget för kommunernas del sådant, att, beredningen veterligt, av kommunalekonomiska hänsyn dikterade klagomål med anledning av skatteläggningen av de kooperativa företagen hittills icke förmärkts. Fastmera torde det — vilket bestyrkes genom i de offentliga utredningarna framlagda siffror — vara så, att kommunerna hämta förhållandevis avsevärda skatteintäkter från de kooperativa företagen och deras funktionärer. Den utomordentliga offentlighet, varunder de kooperativa företagen merendels arbeta, torde ock åstadkomma, att beträffande dem betryggande säkerhet finnes för att den avsedda beskattningen är effektiv. Någon anledning att antaga, att förhållandena skulle för kommunernas del bliva ändrade till det sämre genom godtagande av beredningens förslag, föreligger icke. Slutligen bör i detta sammanhang erinras om, att åt särskilda sakkunniga, den år 1930 tillsatta kommunalskatteberedningen, upp dragits att bl. a. överväga frågan om tryggandet av kommunernas tillgång till fasta beskattningsunderlag genom att låta dessa omfatta, förutom fastighet, även näringsföretag. Det må ock med avseende å statsbeskattningen framhållas, att även 1924 års skatteberedning, som ville beskatta rabatterna till halva deras belopp, för desamma föreslog en låg skattesats och för vinsten i övrigt ifrågasatte en skatteskala, som för de stora företagen torde hava medfört en väsentlig skattelättnad. Bolagsskatteberedningens förslag om samma proportionella skatteprocent för de ekonomiska föreningarna som för aktiebolagen medför likaledes skatteminskning för de större företagen men

287 innebär dessutom en utjämning, medförande höjning av skattesatsen för vissa av föreningarna. Det torde därför icke vara befogat att beteckna det nu framlagda förslaget såsom alltför gynnsamt för kooperationen. På de punkter, där lindring föreslås, har hittills behovet därav varit starkt vitsordat. Nästa fråga gäller, huruvida de av beredningen föreslagna beskattningsreglerna reellt sett äro sådana, att det med fog kan göras gällande, att den kooperativa verksamheten genom dem komme att på ett obehörigt sätt gynnas i förhållande till och således jämväl på bekostnad av det näringsliv, som icke begagnar sig av de kooperativa företagens arbetsformer. Vid begrundandet av denna fråga torde det vara praktiskt att skilja på producentkooperationen och konsumentkooperationen. Vidkommande producentkooperationen är att erinra, att frågan, huruvida den kooperativa föreningen träffas av tillräcklig beskattning, dock icke har större räckvidd än att gälla, huruvida föreningens ekonomiska resultat drabbas av dubbelbeskattningens hela tyngd eller eventuellt erhåller någon lättnad däri. Det bör nämligen bemärkas, att allt som från föreningen tillföres dess medlemmar i alla händelser blir hos dem beskattat. För hela den del av det icke kooperativa näringslivet, som ej dubbelbeskattas, således den, som drives av fysiska och icke av juridiska personer, synes för den skull farhågan för att dubbelbeskattningen eventuellt icke skulle med avsedd tyngd drabba producentföreningarna svårligen kunna användas såsom något starkt argument vid hävdandet av kravet på rättvisa i beskattningen. Den egentliga tvisten gäller beskattningen av konsumentkooperationen, där ju någon dubbelbeskattning av rabatterna icke kan förekomma. Tvisten framträder väsentligen såsom ett led i den hårda konkurrensstriden mellan den privata butikshandeln och den kooperativa, vilken sistnämnda är stadd i stark utveckling. Den strid, som sålunda ligger bakom de olika uppfattningarna angående denna kooperations skattefrågor, har stora dimensioner och principiell karaktär; den kommer otvivelaktigt att fortsätta, oavsett huru skattefrågan löses. Vad det här gäller är en tävlan mellan olika ekonomiska system. Tvisten om beskattningen har säkerligen givits överdrivna proportioner; i realiteten är den måhända föga mera än en krusning på ytan av den stora konkurrensstridens hav. I här förevarande sammanhang torde det näppeligen vara anledning att ingå på målsmännens för kooperationen uppfattning i den omdebatterade frågan om behandlingen i beskattningsavseende av rabatterna; sociala synpunkter äro här sammanvävda med de skatterättsliga. Lika litet synes det vara anledning att upptaga till granskning motsidans skäl, vilka i stor utsträckning gälla mera det kooperativa systemets prissättningsprinciper än själva beskattningsfrågan. Erinras må emellertid, att rabatter, om ock en för kooperationen särskilt typisk företeelse och en integrerande del i dess system, i stor omfattning förekomma även inom den vanliga

288 handeln och att det framlagda förslaget dock icke innebär något annat än att dylika förmåner, var de än förekomma, skola från beskattningssynpunkt bedömas på lika sätt. Att de kooperativa företagens strävanden att sänka detaljprisen, vilket i stor utsträckning sker genom minskning av vinstmarginalen, underlättad av den starka koncentration av varuanskaffningen, som Kooperativa förbundet åstadkommit, måste giva dem en gynnad ställning i konkurrensen, är självfallet. Men säkert torde ock vara, att ett ingripande här från det allmännas sida genom artificiella åtgärder såsom dekreterande av vinstberäkning, grundad på »normalpriser» eller på en konstlad gräns för vad som bör anses såsom verklig affärsomkostnad, icke i längden skulle för någon vara till båtnad. Det skulle antagligen icke kunna begränsas till konsumentkooperationen utan skulle sannolikt behöva utsträckas även till sådana enskilda företag, som arbetade med mindre kostnader än flertalet konkurrenter och därför hölle lägre priser än dessa. Dylika åtgärder komme då att förefalla såsom riktade mot strävandena att förbilliga konsumtionsvarorna. Det är svårt att inse den samhälleliga nyttan av sådana åtgärder; att motivera dem med att varje företag bör drabbas av skälig andel i det allmännas kostnader, d. v. s. med intresseprincipen, leder ej långt, så länge den på inkomsten grundade skatteförmågeprincipen ligger till grund för beskattningen i övrigt. Att inom inkomstskattens ram tillgodose intresseprincipen i full utsträckning torde vara en olöslig uppgift. Annorledes vore det, om det verkligen vore möjligt att åstadkomma bevisning om att den på skatteläggning av inkomsten, d. v. s. vinsten, grundade beskattningen av näringslivet vore med hänsyn till här avhandlade omständigheter uppenbart och i märklig mån orättvis mot den privata affärsdriften, jämförd med den kooperativa, men dylik bevisning föreligger icke. Vore sådan bevisning möjlig och i verkligheten förebragt eller vore saken eljest uppenbar, borde givetvis därav påkallas en omläggning av skattesystemet. Men, såsom tidigare framhållits, borde i så fall en dylik omläggning omfatta affärslivet i dess helhet och ogärna endast viss del av detsamma. Frågan om kooperationens beskattning kan icke anses för närvarande motivera en sådan omfattande förändring. Slutligen spörjes, huruvida beredningens förslag bör från kooperationens och dess målsmäns synpunkt finnas acceptabelt. Det må då först och främst erinras om, att man från kooperationens sida — i varje fall numera — torde enstämmigt göra gällande, att kooperationen icke önskar några skatteprivilegier; den vill icke i beskattningsavseende intaga någon förmånsställning i förhållande till det övriga näringslivet. Vad den önskar är rättvisa åt båda hållen, ingenting annat. Vad som nu av beredningen förordas är bestämmelser, grundade på undersökning av den här avhandlade frågans rättsliga karaktär, vilka äro lika för alla näringsidkande juridiska personer, aktiebolagen såväl som föreningarna, de kooperativa företagen såväl som de övriga. Att detta förhållande bör

för kooperationen kännas såsom en fördel, synes beredningen uppenbart. Härmed är i varje fall åvägabragt formell jämställdhet mellan alla Huruvida därmed ock är uppnådd reell rättvisa, därom kan intet med visshet påstås. Att lösningen även reellt sett är rimlig, synes emellertid beredningen vara sannolikt. Skulle motsatsen göras gällande och goda skäl härför framläggas, lärer, såsom framhållits, detta böra resultera icke i speciella undantagsbestämmelser i det ena eller andra hänseendet utan fastmera i en omläggning av skattesystemets allmänna grunder. En sådan omläggning är emellertid, såsom beredningen tidigare framhållit, av alltför genomgripande natur för att under nuvarande förhållanden, då den kommunala beskattningen i olika hänseenden är föremål för utredningar, kunna ifrågasättas enbart för den statliga beskattningen av de ekonomiska föreningarna eller den grupp av dem, som innefattas av konsumentföreningarna. I ett par särskilda avseenden torde måhända från den kooperativa rörelsens sida beredningens förslag, jämfört med de nuvarande förhållandena, befinnas mindre tilltalande. Från synpunkten av den kooperativa verksamhetens utveckling genom idelig tillförsel av nya medlemmar till de konsumentkooperativa föreningarna torde sålunda de gällande bestämmelserna erbjuda vissa fördelar framför förslagets. Enligt förslaget kräves nämligen för rätt till avdrag för rabatter till medlemmar, att föreningen är villig att sälja även till utomstående och i så fall lämnar jämväl dem rabatt, medan enligt gällande bestämmelser avdragsrätt finnes även för det fall att föreningen såsom villkor för att lämna rabatter till de sistnämnda fordrar, att de skola inom viss tid inträda såsom medlemmar. Beredningen håller emellertid före, att dess ståndpunkt är den riktiga, och anser den nu berörda rekryteringssynpunkten vara i detta sammanhang helt ovidkommande. Vidare har gentemot förslagets princip, att rabatt alltid må avdragas, då grunderna för densamma bestämts före försäljningen, men icke alltid eljest, erinrats, att dylik åtskillnad kunde medföra en frestelse för föreningar att av beskattningshänsyn binda sig genom rabattutfästelser i större omfattning än som med sund och försiktig ekonomi vore överensstämmande. Beredningen, som tagit del av de i konsumentkooperationen vanligen använda föreningsstadgar, har svårt att tro, att nu nämnda farhåga i realiteten har någon större betydelse. Beredningen anser icke, att densamma bör föranleda avsteg från det enligt beredningens mening principiellt riktiga. I enlighet med vad ovan anförts går beredningens förslag ut på, att kommunalskattelagens stadgande angående behandlingen av pristillägg, rabatt eller annan dylik utdelning, som kooperativ förening lämnar till sina kunder, skall utgå och att i lagen skall i stället införas ett stadgande, vari till en början gives uttryck åt den allmänna regeln, att rörelseidkare, som lämnat kunder pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i för19

:; I 2580.

290 hållande till gjorda köp eller försäljningar, är berättigad till avdrag därför, samt därefter meddelas vissa undantagsbestämmelser för det fall, att rörelseidkaren är aktiebolag eller ekonomisk förening samt kunderna, till vilka utdelningen lämnats, äro delägare eller medlemmar. Dessa bestämmelser föreslås skola innehålla, att för utdelning av ifrågavarande natur, som nu nämnd juridisk person lämnat delägare eller medlemmar annorledes än i omedelbart sammanhang med köp eller försäljning, avdrag må ske endast såvida grunderna för utdelningen bestämts före köpet eller försäljningen eller ock företaget ifråga ägt att idka verksamhet jämväl utanför delägarnas eller medlemmarnas krets och ådagalagt villighet att såsom kunder mottaga utomstående i lika mån som delägare eller medlemmar. Beträffande sistnämnda fallet tillägges, att i alla händelser mera icke må avdragas än som Överensstämmer med de grunder, enligt vilka utdelning lämnats till de utomstående kunderna.

291 N IO N D E

K A 1» I T L E T.

Beskattningen av kommanditbolag. E t t kommanditbolag behandlas enligt gällande r ä t t i beskattningsav- Gällande rätt seende såsom ett vanligt handelsbolag, d. v. s. en var av delägarna, kom- och tidigara manditdelägare eller solidariskt ansvarig, beskattas för sin andel av bolagets vinst. Beskattning sker sålunda allenast en gång —- dubbelbeskattning äger ej rum. F r å g a n om kommanditbolagens beskattning såsom ett självständigt beskattningsproblem framkom under förarbetena till 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag. H ä r v i d ifrågasattes nämligen, hur u v i d a ej kommanditbolag borde beträffande den del av vinsten, som tillkommer kommanditdelägarna, jämställas med aktiebolag. För ett stadgande i sådan riktning ansågs tala dels den omständigheten, a t t kommanditdelägarnas ställning i m å n g a avseenden liknade aktiebolagens, dels önskvärdheten a t t förhindra, att aktiebolag för undvikande av dubbelbeskattning ombildades till kommanditbolag. I 1920 års proposition n r 191 föreslogs för kommunalbeskattningens vidkommande den ä n d r i n g i förut gällande bestämmelser, a t t kommanditbolag skulle taxeras för den del av sin vinst, som belöpte å kommanditdelägarna, och att kommanditdelägarna själva skulle beskattas allenast för sin utdelning å kommanditlotterna. I samma års proposition n r 400 föreslogs för statsbeskattningens vidkommande motsvarande bestämmelse, och skulle inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas enligt de för aktiebolag gällande grunder, med iakttagande av a t t inkomstprocenten skulle beräknas i förhållande till kommanditdelägarnas insatser. I samband med skatteförslagen i övrigt avslogs emellertid även berörda förslag av 1920 års riksdag. Spörsmålet om kommanditbolagens beskattning upptogs till förnyad prövning av 1921 års kommunalskattekommitté, och särskilt förslag i ämnet framlades ej mindre i sagda kommittés betänkande med förslag till kommunalskattelag än även i presidenten Peterssons betänkande med förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. De i dessa förslag innefattade bestämmelserna torde i sak hava i stort sett överensstämt med de år 1920 ifrågasatta men hade fått en a n n a n formulering. Kommanditbolag skulle för den del av sin inkomst, som belöpte å kommanditdelägarna, t a x e r a s i enlighet med vad om aktiebolag vore

292 sagt, varemot den del av kommanditbolagets inkomst, som belöpte å de solidariska delägarna, skulle fördelas till beskattning dem emellan på sätt om handelsbolag vore stadgat. Såsom kapital, v a r a inkomstprocenten i och för skattens fastställande skulle beräknas, skulle vid den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten räknas kommanditdelägarnas insatser i bolaget ävensom vad å samma insatser belöpte av bolagets reservfond, allt beräknat på sätt om aktie- och lottkapital och aktiebolags reservfond vore stadgat. Kommunalskattekommittén anförde, att det vore ej blott principiella u t a n även praktiska skäl, som föranlett kommittén att föreslå ifrågavarande anordning. I dylikt avseende framhölls, att kommanditdelägarna ofta vore synnerligen många, och att det mötte praktiska svårigheter a t t beskatta dem alla å den ort, där rörelsen bedreves. Om nu, såsom det föreslogs, skattskyldigheten för rörelseinkomsten överflyttades till bolaget, skulle denna olägenhet avhjälpas. I sitt betänkande angående beskattning av inländska juridiska personers inkomst och förmögenhet upptog 1924 års skatteberedning även spörsmålet om kommanditbolagens och kommanditdelägarnas beskattning. Skatteberedningen ifrågasatte, huruvida i de fall, för vilka kommanditbolagsformen närmast syntes vara avsedd, nämligen då fråga vore om sammanslutningar av ett fåtal personer, den del av ett kommanditbolags inkomst, som tillfölle kommanditdelägarna, kunde anses besitta större skattekraft än annan inkomst. Om t. ex. den ene delägaren i ett handelsbolag på grund av ålder eller sjukdom icke längre kunde personligen t a g a del i bolagets verksamhet och fördenskull ville begränsa sin ansvarighet för bolagets förbindelser genom att ställa sig som kommanditdelägare, torde hans inkomst genom bolaget näppeligen härigenom helt plötsligt erhålla en ökad skattekraft. Likartat vore förhållandet, om ett kommanditbolag bildades, därför att en näringsidkare doge och av hans stärbhusdelägare den eller de, som icke personligen toge del i den fortsatta rörelsen, önskade begränsa sin ansvarighet för rörelsens förbindelser. Skatteberedningen ifrågasatte fördenskull, att för dylika smärre kommanditbolag, förslagsvis sådana, i vilka kommanditdelägarna vore färre ä n fem, dubbelbeskattning ej skulle ifrågakomma, u t a n att den av kommunalskattekommittén och presidenten Petersson föreslagna skattskyldigheten för kommanditbolag och för kommanditdelägares utdelning skulle inträda först när kommanditdelägarnas a n t a l överstege fyra. Skatteberedningen tänkte sig alternativt möjligheten a t t få till stånd sådan ändring i civillagstiftningen, a t t i kommanditbolag ej skulle få finnas mer än ett visst antal delägare, därvid emellertid framhölls, att förut sättningen för att använda en dylik utväg borde vara, att denna även u r allmän lagstiftningssynpunkt vore lämplig. Genomfördes en dylik allmän lagändring, syntes någon ändring av reglerna för kommanditbo-

293 lags beskattning ej erforderlig. I det förslag till lagtext, som var fogat vid betänkandet, upptogs berörda åtskillnad mellan stora och små kommanditbolag, och skulle beträffande statsskatten såsom kommanditkapital r ä k n a s kommanditdelägarnas insatser. I 1927 års proposition nr 102 med förslag till kommunalskattelag upptogs kommunalskattekommitténs förslag. Departementschefen fann likställighet mellan kommanditbolag och aktiebolag principiellt riktig och ansåg den av 1924 års skatteberedning uppdragna gränsen mellan stora och små bolag föga rationell, vilket syntes framgå bl. a. därav, att antalet delägare i ett kommanditbolag kunde växla samt a t t vid bifall till skatteberedningens förslag ett bulvansystem för att hålla delä g a r n a s antal nere kunde befaras uppkomma. 1927 års särskilda utskott förordade 1924 års skatteberednings förslag, men då förslaget till kommunalskattelag av riksdagen avslogs, föll därmed även frågan om ändrade grunder för kommanditbolags beskattning. Vid anmälan hos Kungl. Maj:t av 1928 års förslag till kommunalskattelag uttalade chefen för finansdepartementet, att han trodde olägenheterna av uppdelningen i skattskyldiga och skattefria kommanditbolag vara så stora, att m a n ej utan synnerligen vägande skäl borde reflektera å densamma. Då några större olägenheter av ett dröjsmål med frågans slutgiltiga lösning ej syntes förefinnas och Kungl. Maj:t överlämnat densamma till prövning av bolagsskatteberedningen, tillstyrkte därför departementschefen bibehållande tills vidare av förut gällande bestämmelser. I överensstämmelse härmed beslöt riksdagen. Av den nu givna redogörelsen framgår, att den egentliga anledningen Soiagsskatte till att frågan om kommanditbolagens beskattning dryftats såsom ett sär- beredningen skilt spörsmål, skilt från frågan om beskattning av vanliga handelsbolag, v a r i t den, att man hyst vissa farhågor för att kommanditbolagsformen skulle komma att i större utsträckning användas i stället för aktiebolagsformen för att undgå dubbelbeskattning. De framställda förslagen torde i princip ej skilja sig mycket från varandra. De hava utgått från den grundtanken, att kommanditbolag borde, i den mån de äro likställda med aktiebolag, behandlas såsom sådana. 1920 års förslag och kommunalskattekommitténs förslag hade det gemensamt, att de ansågo alla kommanditbolag i viss del jämställda med aktiebolag, medan 1924 års skatteberedning och 1927 års särskilda utskott gjorde den begränsningen, att dylik likställighet ej föreslogs beträffande de mindre kommanditbolagen. Mot samtliga dessa förslag k u n n a invändningar göras av både principiell och praktisk betydelse. Syftet med dubbelbeskattning av kommanditbolags inkomster synes böra vara, att kommanditdelägarna, vilka i likhet med delägarna i ett

294 aktiebolag åtnjuta förmånen av begränsad ansvarighet, skola genom skatt ej endast å dem själva utan också å bolaget bliva hårdare beskattade än de solidariskt ansvariga delägarna. Däremot finnes svårligen något hållbart skäl, varför sistnämnda delägare skulle träffas hårdare av skatt än delägarna i ett vanligt handelsbolag. Merbeskattningen borde alltså i princip direkt eller indirekt träffa kommanditdelägarna. Och det är givet, att skatten på utdelningen verkligen också skulle komma att träffa dessa delägare, eftersom denna beskattning ägde rum hos dem själva. Vad däremot angår skatten hos bolaget, bleve det helt beroende på kommanditavtalet, i vad mån skatten komme att träffa kommanditdelägarna eller ej. Innebär ett kornmanditavtal, att kommanditdelägarna hava till viss procent begränsad utdelning, så kommer, därest vinsten räcker till för denna utdelning, skatten i regel att i sin helhet träffa de solidariska delägarna. Delas vinsten på kommanditdelägarna och de solidariska delägarna efter vissa grunder utan maximibegränsning vare sig för kommanditdelägarnas eller de solidariska delägarnas räkning, kommer skatten hos bolaget att träffa delvis den ena, delvis den andra kategorien av delägare. Endast för den osannolika händelse, att enligt kommanditavtalet de solidariska delägarnas rätt vore begränsad till visst maximum men kommanditdelägarnas rätt till vinsten obegränsad, skulle skatten hos bolaget helt träffa de senare. Det förhåller sig visserligen så, att även på övriga områden av bolagsbeskattningen det kan inträffa, att andra personer i verkligheten träffas av skatten än de, som man närmast avsett att träffa — man är ju hänvisad till att i rätt stor utsträckning lagstifta för normalfall, därvid vederbörande få vara beredda att i större eller mindre grad vidkännas de egentligen icke avsedda konsekvenser, som kunna bliva en följd därav. För kommanditbolagens vidkommande skulle det emellertid sannolikt bliva det normala, att de solidariska delägarna finge vidkännas stor andel av skatten på bolaget, och mycket vanligt, att de finge vidkännas den större delen av denna skatt. En skattelagstiftning med dylika verkningar kan icke sägas vara väl avvägd. Med det nu senast anförda är icke sagt, att det vore omöjligt att åstadkomma en från de antagna utgångspunkterna principiellt riktig lagstiftning, varigenom skatten verkligen komme att bäras av kommanditdelägarna, nämligen genom att giva föreskrifter, att skatten skulle avräknas å kommanditlottägarnas vinst. I den mån fråga vore om avräkning av skatt från vinst, som besparades hos bolaget, skulle emellertid kunna befaras, att svårigheter komme att göra sig gällande i bokföringsavseende och beträffande beräkningen av framtida delaktighet i fonder o. s. v., allt beroende på kommanditavtalets innehåll. Om hela den på kommanditdelägarna belöpande andelen i bolagets vinst utdelades, skulle för övrigt resultatet av anordningen bliva den, att kommanditdelägarna finge personligen direkt vidkännas hela dubbelbeskattningen, vilket

295 torde kunna befaras i praktiken framstå såsom för hårt. Om en delägare i ett handelsbolag blir kommanditdelägare, varigenom han ofta torde avsäga sig vissa vinstchanser, torde det för honom te sig mycket egendomligt, att hans personliga skatt till följd därav ökas. En lagstiftning med dylik verkan kan befaras verka rent prohibitivt, då med anlitande av aktiebolagsformen säkerligen en betydligt lindrigare dubbelbeskattning torde kunna ernås. Ville man gå in för att låta hela dubbelbeskattningen ske hos delägarna själva, kunde man tänka sig sådan i den formen, att kommanditdelägarna dels beskattades alldeles som nu, d. v. s. för sin andel av bolagets totala vinst lika med delägare i handelsbolag, dels därjämte för den utdelade vinsten beskattades med kommunalskatt enligt för bostadsorten gällande grunder och med proportionell statsskatt enligt den procentsats, som gäller för skatten å aktiebolag. Enligt denna metod skulle bolaget såsom sådant undslippa särskild skattebokföring för kommanditdelägarnas räkning. Utom det att denna dubbelbeskattning lägger hela merbeskattningen på kommanditdelägarna själva, kan mot metoden invändas, att man genom densamma visserligen åstadkommer dubbelbeskattning enligt grunder, som likna de för aktiebolagen gällande, men icke likställighet med aktiebolagen. Metoden kan följaktligen ej sägas vara väl förenlig med eljest gällande grunder för beskattningen. Redan enligt gällande bestämmelser är det nödvändigt att urskilja kommanditdelägarnas vinst från de solidariska delägarnas, och det är jämväl för förmögenhetsbeskattningens vidkommande erforderligt att urskilja deras andel av kommanditbolagets kapital. Kommanditavtalen lära väl vanligen vara så avfattade, att det ej erbjuder synnerliga svårigheter att åstadkomma denna uppdelning. Det kan väl antagas förekomma, att kommanditdelägarna även vid bolagets upplösning äga utbekomma endast det tillskjutna kapitalet. Man kan emellertid ej helt bortse ifrån att, om man nu skjuter in en beskattning hos bolaget, vilken ej förutsetts vid kommanditavtalets avfattning, detta kan tänkas föranleda komplikationer i fråga om andelarnas beräkning. Är det exempelvis uppenbart, i vad mån skatt, som betalts av bolaget, inkräktar på det tillskjutna kommanditkapitalet eller på den kapitalökning för kommanditdelägarnas räkning, som eventuellt förutsetts i kommanditavtalet1? Det torde vara obestridligt, att man, då fråga är om skatt, som skall betalas av bolaget men som strängt taget borde belöpa på kommanditdelägarna, befinner sig på ett område, inom vilket stor försiktighet bör iakttagas även med hänsyn till skattens inverkan i civilrättsligt hänseende. Enligt för närvarande gällande grunder för beräkning av aktiebolagens statsskatt kommer till de nu anförda svårigheterna ännu en, nämligen att fastställa det kapital, i förhållande vartill inkomstprocenten hos kommanditbolaget skall beräknas. Med hänsyn till att enligt bolagsskat-

296 teberedningens förslag den progressiva aktiebolagsskatten utbytts mot en proportionell sådan skulle emellertid denna särskilda svårighet bortfalla, varför beredningen ej anser erforderligt att h ä r n ä r m a r e belysa densamma. Överhuvudtaget kan inan nog mot tillämpning av aktiebolagsregierna på kommanditbolagen anföra även, att dessa regler beträffande sagda bolag ofta komma att verka hårdare än när de tillämpas beträffande aktiebolagen, nämligen pä grund av möjligheten för en aktieägare men ej fölen kommanditdelägare att utfå lön för arbete åt bolaget, styrelseledamotskap o. dyl. Om man ej medgåve kommanditbolag frihet från skatt på aktieutdelningar o. dyl., — vilket man dock har svårt att medgiva, då de solidariska delägarna måste skatta för dylik utdelning och en uppdelning i skattepliktig och skattefri utdelning måste v a r a mycket vansklig — så innebure detta en ytterligare nackdel för kommanditbolagen. Sammanfattningsvis torde kunna fastslås, att tidigare framlagda och h ä r ovan diskuterade förslag till lösning av frågan om kommanditbolags och kommanditdelägares beskattning äro förenade med så stora ölägenheter, att förslagen svårligen kunna utan mycket vägande skäl förordas. Det är givet, att svårigheterna skulle minskas, i den m å n man inskränkte tillämpningsområdet för de särskilda bestämmelserna. Om man emellertid i anslutning till 1924 års skatteberedning och 1927 års kommunalskatteutskott införde en gränslinje mellan små och stora kommanditbolag, av vilka blott de senare bleve föremål för särskild behandling, skulle därigenom, såsom chefen för finansdepartementet vid anmälan av såväl 1927 som 1928 års propositioner framhållit, otvivelaktigt skapas nya svårigheter och olägenheter, vilka skulle göra vinsten med en dylik anordning mycket tvivelaktig. Bolagsskatteberedningen, som sitt uppdrag likmätigt dryftat hithörande spörsmål, kan ej heller giva anvisning på någon annan utväg, som erbjuder en mera tilltalande lösning av spörsmålet än de här ovan diskuterade, och håller före, att inom ramen för gällande lagstiftningsprinciper det knappast torde vara möjligt att utfinna en sådan anordning, genom vilken ett i olika avseenden mera tillfredsställande resultat kunde ernås. Vid dylikt förhållande har bolagsskatteberedningen funnit sig böra undersöka, huruvida sä starka skäl för en särlagstiftning om beskattning av kommanditbolag och kommanditdelägare kunna anses föreligga, att det kan vara påkallat att underkasta sig de olägenheter, som enligt det föregående äro förenade med dylik lagstiftning. Beredningen har därvid utgått från att det varit mera farhågan för att denna form för bolagsbildning skulle taga alltför mycket överhand än de principiella skälen för likställighet med aktiebolagen som bort föranleda ifrågasatt särlagstiftning. För att erhålla en uppfattning i vad mån fog k a n finnas fölen dylik farhåga, har bolagsskatteberedningen införskaffat uppgifter om förekomsten av kommanditbolag i de tjugo största städerna i riket, vilka uppgifter äro sammanställda i tabellerna P och R:

297 T a b e l l P. Uppgift a n g å e n d e de i h a n d e l s r e g i s t r e t k v a r s t å e n d e k o m m a n d i t b o l a g e n i d e s t ö r s t a s t ä d e r n a å r 1930. Antal bolag, där kommanditdelägarna äro

Antal bolag

S i ä (1 e

!

!

a

I A

I ~*

r

j mer an 5

Göteboi-g Malmö NorrköpingHälsingborg

—

Gävle Örebro Borås

0 Eskilstuna

1 Uppsala

3 Jönköping

0 Västerås

0 Linköping •.

0 Karlskrona •

o

Lund

1 Karlstad

1 Landskrona

o

Kalmar

1 Halmstad

•

Sundsvall

...

o o Säger

37 Summa!

83 Stockholm

Anm. Beträffande Stockholm saknas uppgift om antalet kommanditdelägare. . iv de i tabellen upptagna bolagen hava åtskilliga enligt säkra uppgifter upphört, ehuru de ej avförts ur handelsregistret,

Do i dessa tabeller meddelade siffrorna giva en ungefärlig föreställning om den kommanditbolagsbildning, som förekommit vid n u gällande skattebestämmelser, vilka ej medföra dubbelbeskattning. Av desamma framgår, att berörda bolagsbildning ej varit synnerligen omfattande. Det allmänna intryck, som erhålles av dessa uppgifter j ä m t e eljest kända förhållanden, är, att antalet större kommanditbolag eller r ä t t a r e sagt antalet kommanditbolag med många kommanditdelägare snarare minskats än ökats. Det bör ej förbises, att d e t t a förhållande delvis kan hava sin grund i a t t frågan om dubbelbeskattning av kommanditbolag länge stått på dagordningen. 9 delägare.

cS delägare.

I verkligheten 250 delägare. — 4 7 delägare.

298 T a b e l l R. Uppgift a n g å e n d e a n t a l e t u n d e r n e d a n a n g i v n a å r i h a n d e l s r e g i s t r e t upptagna och sedermera därifrån avförda kommanditbolag i Stockholm. Därav lnreg. avförda

' Därav Inre:?. iavförda , År 1868

Ar 1914

» 1893

;

;

\

i

i

y

i •

» 1897

»

4 2

» 1916

» 1898

» 1917

1 11

» 1900

» 1918

v 1901

. 1919

» 1902

» 1920

4 i

» 1903

» 1904

4 2

2 2

» 1922

» 1923

i

!

1 ' . • 1 '

l

» 1906

—

» 1924

3 i - 3 4 3

» 1907

» 1925

» 1908

» 1926

4 2

» 1927

1 2

> 1928

» 1905

» 1910

* 1911

» 1912 * 1913

!

2 i

7 i

1 Summa '

15 Beredningen har emellertid svårt att tro, att denna omständighet inverkat i nämnvärd mån. Det verkliga skälet torde vara, att kommanditbolagsformen i regel är att anse såsom rätt opraktisk för större sammanslutningar. Detta är beroende bl. a. därpå, att det ej finnes någon lagstadgad form för kommanditdelägarnas deltagande i förvaltningen av bolagets angelägenheter, samt att varje lagstadgad kontroll i form av revision o. dyl. saknas. Det torde visserligen ej vara omöjligt att bilda kommanditbolag enligt avtal, som medföra en reglering påminnande om aktiebolagens, men detta bleve en omständlig anordning med vidlyftiga stipulationer, som knappast kunna vara ägnade att göra dylika bolag synnerligen populära. Närmast är väl kommanditbolagstypen ägnad för familjebolag, men ej ens för dessa är den synnerligen vanlig. Delvis kan detta sammanhänga med att ofta nog ingen av bolagsmännen är sinnad att ikläda sig personligt ansvar för bolagets förbindelser, men delvis kan det också förklaras därav, att för familjebolagens vidkommande den av aktiebolagsformen föranledda extrabeskattningen ofta är obetydlig, tack vare möjlighet att uttaga löner för arbete åt bolaget o. s. v. Beredningen har stannat vid den uppfattningen, att även om denna möjlighet till erhållande av lindring i beskattningen genom användande av aktiebolagsformen skulle begränsas, det dock ej är sannolikt, att kommanditbolags-

299 formen skall i nämnvärd utsträckning komma till användning i syfte att kringgå bestämmelserna om dubbelbeskattning av aktiebolag. Beredningen har fördenskull ansett sig ej böra under för närvarande rådande förhållanden tillstyrka särlagstiftning för kommanditbolag och kommanditdelägare. Men beredningen vill framhålla, att, därest användande av kommanditbolagsformen skulle bliva vanligt i syfte att kringgå bestämmelserna om dubbelbeskattning av aktiebolag, anledning bör finnas att återupptaga frågan till prövning, och att de skäl, som då må föreligga för en särlagstiftning för kommanditbolagen, kunna befinnas överväga de olägenheter, som en dylik särlagstiftning kan medföra.

aoo

TIONDE

K.MMTLKT.

Behandling av realisationsvinst och realisationsförlust i beskattningsavseende. I v å r t land liksom annorstädes, där inkomsten utgör beskattningsnorm, har det befunnits v a r a förenat med svårighet att u p p d r a g a skillnaden mellan den skattepliktiga inkomsten och den från inkomstskatt fria kapitalvinsten resp. mellan den avdragsgilla driftsförlusten och den icke avdragsgilla kapitalförlusten. Denna svårighet har framträtt särskilt med avseende å de s. k. realisationsaffärerna, med a n d r a ord de icke yrkesmässiga a v y t t r i n g a r n a av fast och lös egendom. Den växande omfattningen av fondaffärerna, d. v. s. de affärer, som avse köp och försäljningav aktier, obligationer och dylika fondpapper, har tid efter annan aktualiserat frågan och föranlett" mångahanda bemödanden av lagstiftningen i v å r t land och annorstädes att åstadkomma en i möjligaste mån rättvis och ekonomiskt förståndig lösning av densamma. I v å r a äldre bevillningsförordningar (1883, 1897 och 1907 års) var frågan om den icke yrkesmässiga försäljningens behandling i beskattningsavseende endast indirekt berörd dels genom stadgandet, att såsom inkomst av arbete skall upptagas »all annan förut icke särskilt nämnd inkomst, som icke redan är genom fastighetsbevillning beskattad», och dels genom en föreskrift i instruktionen, så lydande: »Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom, skeppsbrott, varulagers förstöring o. dyl.) bör betraktas såsom minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröve taxeringsmyndigheterna efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.» I sin kommentar till 1883 års bevillningsförordning y t t r a r professor Davidson, att man torde äga rätt att till inkomst enligt det först omnämnda stadgandet räkna förvärv genom enstaka transaktioner av den art, a t t de, då de regelbundet företagas, betraktas såsom yrke eller rörelse. Med påpekande av den i instruktionen omtalade skillnaden mellan minskning i inkomst och kapitalförlust framhåller han emellertid, att icke alla dylika enstaka transaktioner böra kunna föranleda till inkomst; förtjänsten på dem k a n ock v a r a tillväxt av kapital. H a r inköpet av fastigheten, värdepapperet o. s. v. skett huvudsakligen för att med vinst försälja dessa före-

301 mål, är vinsten att betrakta såsom inkomst. H a r åter inköpet huvudsakligen eller kanske uteslutande avsett kapitalplacering, är den vinst, som genom försäljning av dessa föremål uppstår, att betrakta såsom tillökning av ett kapital. Men svårt ä r ibland att avgöra, om en transaktion hör till den ena eller andra kategorien. I rättspraxis har i flera fall hänsyn tagits till den omständigheten, a t t föremålet innehafts under en längre tid av säljaren. I vissa fall kan antingen beskaffenheten av det försålda eller anledningen till föryttringen bliva avgörande. Försäljning av ett affärsföretag kan sålunda icke anses giva skattepliktig inkomst annat än i sällsynta undantagsfall. Och den vinst, som uppkommer vid expropriation av fastigheter, kan väl aldrig betraktas såsom skattepliktig inkomst. I Oråga om bestämmelsen i instruktionen angående förlust anmärker Davidson, att frågan huruvida en tillfällig förlast må betraktas såsom en minskning i årets inkomst får avgöras bl. a. genom jämförelse mellan förlustens storlek och beskaffenhet samt rörelsens storlek och beskaffenhet. Detta innebär först och främst, att samma slags förlust kan i en given rörelse än betraktas såsom minskning i inkomst än såsom kapitalförlust. Är förlusten stor, kan den bliva en kapitalförlust, är den liten, kan den v a r a blott en minskning i årets inkomst. A r idare kan i en och samma rörelse den ena av två förluster av samma storlek vara att anse såsom kapitalförlust, den andra såsom förlust av inkomst, allt efter förlusternas beskaffenhet. Likaså kunna förluster av samma storlek och beskaffenhet bliva minskning av årsinkomst i en större rörelse av visst slag men kapitalförlust i en mindre rörelse av samma slag. Vidare kan i rörelser av olika slag en förlust av viss storlek och beskaffenhet bliva minskning av årsinkomsten i den ena rörelsen men kapitalförlust i den andra. Davidson anmärker med allt fog, att det anförda visar, att bestämmelsen är alldeles för allmänt hållen och erbjuder så gott som inga garantier för en riktig och likformig tillämpning. Enligt 1902 och 1907 års inkomstskatteförordningar r ä k n a s till inkomst av arbete all a n n a n förut i förordningen ej omförmäld inkomst, som enligt gällande bevillningsförordning är att hänföra till inkomst av arbete. Vidare stadgas, att »vid taxeringen till inkomstskatt må skattskyldig njuta a v d r a g för sådan förlust å rörelse eller yrke, som ej är att hänföra till kapitalförlust». Enligt de förslag till bevillningsförordning och kommunalskattelag, som år 1900 framlades av 1897 års kommunalskattekominitté, r ä k n a s såsom inkomst av näring eller annan förvärvsverksamhet »vinst å a v y t t r i n g av fast eller lös egendom, såvida egendomen icke utöver tio år A*arit i säljarens ägo». A v d r a g må enligt förslagen äga rum för alla slags förluster; kapitalförlust namnes ej i texterna. I motiven y t t r a r kommittén följande: »Inom finansteorin har sedan länge den mening varil förhärskande, att skillnad förefinnes och även bör av lagstiftningen upprätthållas mellan inkomst och för-

302 mögenhetsförvärv. Såsom föremål för inkomstskatt pläga i överensstämmelse med denna, av det allmänna föreställningssättet jämväl biträdda uppfattning upptagas endast de med en viss regelmässighet återkommande eller påräkneliga intäkterna, varemot tillfälliga konjunktur- eller realisationsvinster, gåva, arv, o. dyl. anses såsom förmögenhetsförvärv, vilka icke genom inkomstskatt beskattas. I senare tid har emellertid även den mening vunnit uttryck, att principiellt någon sådan skillnad icke kan upprätthållas, utan att alla en person tillflytande intäkter äro av beskaffenhet att bilda inkomst för honom, likasom de, i den mån de icke förbrukas, ingå i hans förmögenhet och bilda kapital i vidsträckt mening. Sådant innebär emellertid icke, att staten ej kan för vissa intäkter välja en annan beskattningsform än inkomstskattens och att intäkterna av sådan anledning gå fria från sistnämnda skatt. Så är t. ex. undantagslöst förhållandet med intäkter genom arv, testamente, hemgift o. dyl., vilka kommittén veterligt icke någonstädes beskattas såsom inkomst. Däremot finnas skattelagar (Bremen, Lubeck, Baselstadt), som med nyss angivet undantag beskatta alla förmögenhetsförvärv, medan annorstädes t. ex. i Preussen och Österrike ävensom enligt det danska inkomstskatteförslaget icke beskattas andra vinster än som uppstått å spekulationsaffärer i egentlig mening. Vad vårt land angår, lämnar bevillningsförordningen icke någon bestämd ledning för bedömandet av frågan. Den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna meddelade föreskrift, att förluster av vilka kapitalet drabbats under året näst före det, varför bevillning påföres, skola avräknas från ägarens kapitalförmögenhet och bevillning erläggas för den avkastning, återstående kapitalbelopp anses lämna, giver emellertid vid handen, att beskattning av förmögenhetsförvärv icke åsyftats. I praxis skönjes emellertid en bestämd strävan att åtminstone vad angår de egentliga realisationsvinsterna ansluta sig till den uppfattning, däråt den preussiska skattelagstiftningen givit uttryck, och sålunda beskatta dylika vinster, när de framstå såsom resultatet av en affärsspekulation. En sådan presumeras i allmänhet hava förelegat, när en jämförelsevis kortare tid förflutit mellan köp och försäljning, men beror avgörandet ytterst av en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. Jämväl i fråga om beskattning av gåva, som icke avser fast egendom, råder olika praxis. Medan sålunda enstaka gåvoförvärv i allmänhet lämnas fria från beskattning likasom även de understöd, vilka mer eller mindre regelbundet utgå för gåvotagarens undervisning eller uppfostran, pläga däremot andra årligen eller eljest periodvis givna understöd beskattas utan att givaren äger att härför tillgodoräkna sig avdrag. Även kommittén håller före, att en teoretiskt fullt hållbar skillnad svårligen kan uppdragas mellan inkomstbildande och omedelbart kapitalbildande intäkter, och anledning torde i varje fall vara för handen att i ett skattesystem, som icke i sig upptager någon förmögenhetsskatt, underkasta den stora gruppen av tillfälliga förvärv inkomstbeskattning, helst därigenom ställes i utsikt att bereda önsklig stadga åt en hittills vacklande lagtillämpning. Från de inkomstskattepliktiga förmögenhetsförvärven har kommittén emellertid utsöndrat icke blott förvärven genom arv, testamente o. dyl., vilka ju äro föremål för särskild beskattning, utan även åtskilliga andra förvärv, vilkas beskattande kan anses innebära en obillighet såsom t. ex. arvoden för vissa offentliga uppdrag. Vidare har kommittén i syfte att undanröja svårigheter vid tillämpningen och på samma gång mildra reformens verkningar för beskattningen av realisationsvinster stadgat en viss preskriptionstid, efter vars förlopp en dylik beskattning icke vidare får ifrågakomma. Kommittén har däremot icke ansett skäl förefinnas att göra f öreskriftens • tillämplighet beroende av en undersökning, i vad mån ett verkligt spekulationssyfte förelegat vid tiden för affärens inledande eller avslutande. En sådan undersökning måste nämligen ställa sig särdeles vansklig i alla fall, där ej ett erkännande av den skattskyldige kan er-

303 hållas. För denne blir ett dylikt förfarande alltid förhatligt och innebär därjämte fara att han, ställd i valet mellan att skatta och undslippa beskattning, frestas att framställa sina avsikter i en mindre riktig dager. Då kommittén således vidgat ramen för den s. k. objektiva skattskyldigheten genom att låta densamma omfatta även förmögenhetsvinster, har följdriktigheten krävt, att rätten till avdrag för förluster i materiellt avseende undergår en motsvarande utvidgning och att således den hittills fastslagna skillnaden mellan sådana förluster, vilka böra anses såsom minskning i skattskyldigs årsinkomst eller såsom förmögenhetsförluster, upphäves. För närvarande hänvisar instruktionen för taxeringsmyndigheterna 'till rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet' såsom grund för avgörandet i varje särskilt fall, och har sålunda inträffat, att vad som lör den stora affären ansetts såsom minskning i årets vinst betraktats som förmögenhetsförlust för den lilla affären o. s. v. Då kommittén ansett sig böra medgiva avdrag för alla förluster utan att därvid förutsätta andra inskränkningar än dels att förlusten över huvud skall hänföra sig till en inkomstkälla, vars avkastning utgör föremål för inkomstbeskattning, och dels att hänsyn till förlusten tages endast en gång, nämligen vid beräkningen av den skattskyldiges inkomst det år, då förlusten kommer till synes, har kommittén således härigenom för lagtillämpningen ställt i utsikt fördelen av en fast och allmängiltig princip, syftande även den till en jämlik beskattning.» E f t e r p r o p o s i t i o n e r t i l l 1910 års r i k s d a g a n t o g o s s a g d a å r n y a bevillnings- och mkwns l skatteförordning ar. I d e m s t a d g a s , a t t s å s o m i n k o m s t a v arbete t a x e r a s »vinster a v tillfällig n a t u r , d ä r u n d e r inbegripen vinst å i c k e y r k e s m ä s s i g a v y t t r i n g a v fast eller lös e g e n d o m , s o m f ö r v ä r v a t s g e n o m k ö p e l l e r b y t e och v a r i t i s ä l j a r e n s ä g o , o m d e t ä r f a s t e g e n d o m , u n d e r m i n d r e ä n tio å r och eljest u n d e r m i n d r e ä n f e m å r , d o c k efter a v d r a g a v m ö j l i g e n l i d e n f ö r l u s t å a n d r a l i k a r t a d e a f f ä r e r » . A n g å e n d e begreppet kapitalförlust l ä m n a s i f ö r f a t t n i n g a r n a icke a n d r a bestämmelser ä n i i n k o m s t s k a t t e f ö r o r d n i n g e n e t t s t a d g a n d e o m r ä t t t i l l a v d r a g för förl u s t , som ej ä r k a p i t a l f ö r l u s t , och i a n v i s n i n g a r n a för b e v i l l n i n g s t a x e r i n g e n e t t u p p r e p a n d e a v d e n i i n s t r u k t i o n e n till de ä l d r e b e v i l l n i n g s f ö r o r d n i n g a r n a förekommande föreskriften. I p r o p o s i t i o n e n a n g å e n d e i n k o m s t s k a t t e f ö r o r d n i n g e n a n f ö r d e chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t bl. a. f ö l j a n d e : »Gränsen mellan beskattningsbara och icke beskattningsbara inkomster torde ingenstädes vara så flytande som i fråga om konjunkturvinster. Såsom av den förut lämnade utredningen framgår, har praxis i princip fastslagit, att vinster av sagda natur äro skattepliktiga, allenast för såvitt bakom den affär, varpå vinsten uppkommit, legat spekulationssyfte. Ställd inför svårigheten att i det speciella fallet avgöra, om sådant syfte förelegat eller icke, har praxis alltmera övergått att göra beskattningen beroende på den tidrymd, som förflutit mellan köp och försäljning av ifrågakomna egendom. Ju kortare denna tidrymd varit, med desto starkare skäl har man ansett sig kunna förutsätta, att spekulationssyfte förelegat. Det synes mig icke lämpligt att nu inskränka sig till ett lagfästande av rådande praxis här i riket. Redan de svårigheter, som vid lagtillämpningen skulle uppstå, om beskattningen av konjunkturvinster bleve beroende på ett så subjektivt moment som spekulationssyfte, mana till ett mera fast reglerande av beskattningen. Därjämte synes det mig, som om, på sätt vid frågans tidigare behandling framhållits..

304 det icke vore annat än i sin ordning, att även konjunkturvinster, som icke äro resultatet av spekulationsaffärer, betraktas och beskattas såsom inkomst. Därvidlag torde det emellertid böra, såsom ock av målsmännen för denna ordning ständigt föreslagits, fastställas någon längsta tidrymd, inom vilken affären skall vara avslutad, för att skattskyldigheten för vinsten skall inträda. Att därvid, såsom vid frågans tidigare behandling inom kammarrätten av en enskild ledamot därstädes föreslagits, göra undantag för spekulationsvinster och stadga skattskyldighet för dylika vinster oberoende av den tid, som förflutit mellan affärens början och slut, kan visserligen vara principiellt riktigt, men bröte ej udden av anmärkningarna emot det nuvarande systemet och är i allt fall mindre erforderligt, om blott den tidrymd, varom nu är fråga, sättes tillräckligt lång. I det avseendet hava ju under diskussionen i ämnet framkommit skilda förslag. Huru man fin ställer sig härtill, torde det i regel kunna sägas erfordras en längre tid för avveckling av en fastighetsaffär än en affär, som avser värdepapper eller annan lösegendom. Utgår man härifrån, synes mig föreliggande förslag innebära en tillfredsställande lösning av frågan. Vad jag nu yttrat ansluter sig ju närmast till inkomstskattebegreppets omfång. I förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt har ock bland de indirekta allmänna bestämmelserna rörande inkomster inryckts ett stadgande, att såsom inkomst taxeras icke vinst å icke yrkesmässig försäljning av fast eller lös egendom, som tillfallit säljaren annorledes än genom köp eller byte eller ock av honom förvärvats genom köp eller byte och varit i hans ägo, om det är fast egendom, tio år eller därutöver och eljest fem är eller därutöver. Detta i 8 § förefintliga stadgande har sin motsvarighet i 7 §, där såsom inkomst av arbete upptagits bl. a. vinster av tillfällig natur, därunder inbegripen vinst å icke yrkesmässig försäljning av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år. Med anledning av en kammarrättens anmärkning mot sistnämnda bestämmelse bör denna kompletteras i syfte att närmare angiva, att inkomsten å spekulationsaffärer under ett år utgör saldot mellan vinster och förluster samt att, om förlusterna äro större än vinsterna, beskattning icke äger rum.» I fråga om begreppet kapitalförlust yttrade departementschefen närmast med anledning av a n m ä r k n i n g a r av k a m m a r r ä t t e n : »Att, såsom kammarrätten ifrågasatt, angiva vissa normer för bedömandet avvad med kapitalförlust bör förstås, erbjuder otvivelaktigt åtskilliga vanskligheter. Försök därutinnan har visserligen gjorts i bevillningsförordningen. Men det torde hava varit mindre där givna ofullständiga anvisningar än de särskilda förhållandena vid varje förekommande fall, som i praxis varit bestämmande vid frågans lösning. På grund härav och då det hittills icke synes hava stött på några större svårigheter för taxeringsmyndigheterna att avgöra tvistiga spörsmål i hithörande ämne, torde det icke vara erforderligt att ännu så länge lämna ytterligare anvisningar i ämnet, helst desamma i allt fall icke kunna göras fullt uttömmande. > I Eiserman—von Wolckers förslag till kommunalskattelag (1917) å t e r f i n n e s s t a d g a n d e t i 1910 å r s f ö r f a t t n i n g a r , a t t s å s o m i n t ä k t b e s k a t t a s » v i n s t å i c k e y r k e s m ä s s i g a v y t t r i n g a v fast eller lös e g e n d o m , s o m f ö r v ä r v a t s g e n o m k ö p eller b y t e och v a r i t i s ä l j a r e n s ä g o , f a s t e g e n d o m u n d e r m i n d r e ä n t i o å r och l ö s e g e n d o m u n d e r m i n d r e ä n fem å r » , l i k v ä l u t a n det i f ö r f a t t n i n g a r n a f ö r e k o m m a n d e t i l l ä g g e t »dock efter a v d r a g a v m ö j -

ligen liden förlust å andra likartade affärer». Förslaget upptager, med syftning på såväl den föreslagna avkastningsskatten som den föreslagna supplementära kommunala inkomst- och förmögenhetsskatten, stadgandet att »varje särskild förvärvskällas avkastning skall uppskattas för sig, och må förty förlust å särskild förvärvskälla icke avdragas vid uppskattning av avkastningen utav annan förvärvskälla». I fråga om avkastningsskatten ifrågakommer ingen ytterligare avdragsrätt, men beträffande inkomst- och förmögenhetsskatten stadgas i förslaget vidare, att vid taxering av inkomst från summan av de uppskattade avkastningsbeloppen avdrag är medgivet för bl. a. »förlust, som särskild förvärvskällas årsresultat utvisar och som ej är att hänföra till kapitalförlust». I förslaget till anvisningar för taxeringen anföra de sakkunniga under rubriken »förlustavdrag», att avdrag för förlust inom förvärvskälla är medgivet, »när förlusten oavsett dess storlek prövas vara av sådan art, att man med vanlig förtänksamhet skäligen har att i den förvärvskälla, som i varje särskilt fall är i fråga, räkna med förlust av sådan beskaffenhet. Eljest skall förlusten anses såsom kapitalförlust». Angående realisationsvinst yttra de sakkunniga i motiveringen bl. a.: »För de sakkunniga har det stått klart, att avkastningsbegreppet icke låter sig förlikas med realisationsvinst, som icke tillika har karaktären av spekulationsvinst. Icke desto mindre har det befunnits praktiskt lämpligt att enligt förslaget låta avkastningsskatt träffa all vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp eller byte och varit i säljarens ägo under viss tid, därvid de i nu gällande skatteförfattningar förekommande tidsbestämmelserna ansetts kunna i förslaget upptagas. Detta avsteg från ett strängt fasthållande vid avkastningsbegreppets principiella innebörd har tagits av skäl, som här uttryckligen fastslås, nämligen att det med hänsyn till svårigheterna vid förebringande av bevisning angående spekulationssyftet befunnits nödigt att presumera spekulationssyfte vid förvärvet, då förmögenhetsobjekt avyttras inom sålunda i förslaget angivna jämförelsevis korta tidrymd. Å andra sidan presumeras spekulationssyfte icke hava förelegat vid förvärvandet av förmögenhetsobjekt som längre tid stannat i förvärvarens ägo. Dessa presumtioner kunna icke göras till föremål för motbevisning. Förslaget ställer sig sålunda med en i viss mån förändrad motivering på samma ståndpunkt i nu förevarande hänseende som de nuvarande skatteförfattningarna. »

Under rubriken »skillnaden mellan förlust av omkostnadsnatur samt kapitalförlust» betona de sakkunniga, att »förslaget låtit avdragsrätten generellt gälla beträffande varje förvärvskälla, inom vilken förlust av annat slag än kapitalförlust kan förekomma». Det Landénska förslaget till kommunalskattelag (1917) följer i här ifrågavarande avseenden 1910 års bevillningsförordning. I motiveringen framhåller Landén, att med förlust i skatteteknisk bemärkelse avses enligt ett i 1910 års proposition av finansministern gjort uttalande »den brist i inkomstkälla, som uppstår därigenom, att omkostnaderna, därför avdrag må äga rum, överstiga inkomsterna från samma inkomstkälla. Sådan förlust får vid .statsbeskattningen avdragas från den skattskyldiges sammanräknade inkomst

306 d. v. s. den minskar hans beskattningsbara inkomst av andra inkomstkällor — dock under ett villkor, att densamma icke är att räkna såsom kapitalförlust. En dylik avdragsrätt, som är helt naturlig med avseende å den allmänna inkomstskatten, vilken skall träffa den skattskyldiges behållna inkomst, har lika naturligt icke någon plats i ett skattesystem, som avser att för sig beskatta inkomsten av varje särskild inkomstkälla, såsom ju förhållandet är med det endast på bevillningsförordningen byggda systemet.» Vidare yttrar Landén: »Emellertid har vår skattelagstiftning ansett sig för visst fall böra stadga, att vid beräkning av inkomst av viss icke yrkesmässig verksamhet avdrag får ske för förlust å andra likartade affärer. Därvid synes vara förutsatt, att dylik förlust alltid vore att anse såsom kapitalförlust, men att avdrag för förlusten ändock inom viss begränsning borde medgivas på den grund, att den inkomst, varom här vore fråga, egentligen vore ett kapitalförvärv, vid vilket förhållande rättvisan borde bjuda, att avdrag i likartade fall medgåves för kapitalförluster. Det kan ifrågasättas, huruvida dylika förluster efter den i lagstiftningen år 1910 gjorda utvidgningen av inkomstbegreppet alltid kunna hänföras till kapitalförluster. En privatperson, som under ett år gör två enstaka spekulationsaffärer, av vilka den ena lämnar vinst, medan den andra åsamkar honom en förlust, den där dock täckes av nämnda vinst, torde väl med hänsyn till nyssberörda i lagstiftningen godkända utvidgning av inkomstbegreppet få anses hava lidit en minskning i sin inkomst för året och icke en minskning i sin förmögenhet.» J ä m v ä l det vid 1920 års riksdag framlagda förslaget till kommunalskattelag h a r i fråga om realisationsvinster och realisationsförluster ställt sig på den förut gällande lagstiftningens ståndpunkt. Föredragande departementschefen uttalade vid detta förslags föredragning i statsrådet ingen a n n a n motivering än att h a n ansåg gällande bestämmelser böra bibehållas. Sedan år 1918 u p p d r a g i t s åt de s. k. inkomstskattesakkunniga (landskamreraren Landén, n u m e r a regeringsrådet Waller och professor Wicksell) att jämte professor Davidson verkställa en grundläggande utredning av själva inkomstbegreppets utformning, blev för Wicksells del resultatet h ä r a v bl. a. en av honom å r 1922 offentliggjord skrift om »Inkomstbegreppet i skattehänseende och därmed sammanhängande skattefrågor». Wicksell framhåller här, att ett enhetligt inkomstbegrepp näppeligen låter uppställa sig. Fastmera torde m a n få v a r a beredd på a t t den tilltagande differentiering mellan olika slag av inkomster och inkomstdelar, som utm ä r k t de senare årtiondenas skattelagstiftning, jämväl i framtiden kommer a t t fortsättas. Den alltbehärskande differentieringen måste enligt Wicksells mening stå mellan socialt berättigad och socialt mindre berättigad resp. alldeles oberättigad inkomst, en synpunkt, som, e h u r u n ä s t a n aldrig klart uttalad, enligt Wicksells uppfattning ligger bakom hela den moderna skatteutvecklingen. Wicksell y t t r a r v i d a r e : »Sker en sådan differentiering i tillbörlig grad, blir det till slut kanske mera likgiltigt, om vissa intäktsarter även formellt uteslutas ur det allmänna inkomstbegreppet för att i fiskaliskt hänseende behandlas separat eller om även de upptagas i inkomstskattelagen men i särskilda paragrafer därav, vilka ju kunna innehålla

307 vilka särbestämmelser eller förklausuleringar som man önskar. Om exempelvis realisations- eller andra dylika förmögenhetsvinster behandlas ur synpunkten av oförtjänta eller icke obetingat förtjänta intäkter, så blir en nästan nödvändig konsekvens, att graden av lyckovinst och därmed skattesatsens höjd utmätes efter vinstens förhållande till den ifrågavarande förmögenhetsdelens förutvarande storlek — såsom i viss mån var fallet vid beskattningen av krigskonjunkturvinsler. Men en sådan bestämmelse kan ju till nöds införas, även om skatt på realisationsvinster bibehålies såsom en del av inkomstskattelagen. Den skulle i så fall endast bilda en analogi till de bestämmelser, som redan gälla i fråga om aktiebolagsbeskattningen, vilken ju likaledes formellt ingår i inkomstskattelagen. (I varje fall borde man i följdriktighetens namn kräva, att alla dylika vinster bli beskattade, såsom fallet är (eller var) i de tyska hansestäderna Hamburgs, Bremens och Lubeeks skattelagar. Det i den preussiska inkomstskattelagen och fordom i vår egen lagpraxis förekommande förbehållet om 'spekulationssyfte' förefaller skäligen irrelevant, och den hos oss numera antagna, godtyckliga tidsgränsen, fem resp. tio års innehav av egendomen i fråga, torde endast leda till att en eljest nödig eller nyttig omsättning uppskjutes till en olägligare tid — för att undvika skatten.)»

Vidare yttrar Wicksell, att om oförtjänta förmögenhetsvinster över huvud bli föremål för fiskalisk behandling, så borde såsom ett nödvändigt korrollarium, åtminstone vid statsbeskattningen, avdrag utan all inskränkning få ske för oförskyllda förluster. »Det har aldrig lyckats mig — och jag fruktar icke heller någon annan — att komma på det klara med, kinden i våra skattelagar förekommande termen 'kapitalförlust' egentligen skall tolkas. I verkligheten synes den blott ha inneburit, att vid inkomstens beräknande en liten förlust fått avdragas i sin helhet, en stor däremot icke alls, vilket icke är mycket hugnesamt för den, som lidit en stor förlust.» I sin likaledes år 1922 offentliggjorda uppsats »Om beskattningsnormen vid inkomstskatt» yttrar Davidsan i fråga om inkomstskatteförordningens »tillfälliga inkomster», att för bestämmande av gränsen mellan dem och s. k. kapitalvinster det ligger nära till hands att uppställa på försök denna regel: så snart en verksamhetsart ingår i en yrkesmässig rörelse, skall även vinst å en enstaka yttring av dylik verksamhet betraktas såsom inkomst. Utförandet av uppdrag ingår såsom beståndsdel av advokatverksamhet, och därför bör intäkt av tillfälliga uppdrag betraktas såsom inkomst. Inköp av egendom, fast eller lös, i syfte att försälja den med vinst ingår i handelsrörelse, och därför bör även vinst av en enstaka handelstransaktion betraktas såsom inkomst. Han tillägger dock, att det synes honom tvivelaktigt, om denna regel kan anses gälla. I fråga om den av skattelagstiftningen anlitade spekulationssynpunkten anmärker Davidson, att beträffande vinst å köp och försäljning av egendom kan det ej angivas något skäl, varför den, som medvetet begagnar sig av en konjunktur, skall beskattas, under det att den, vilken frukten av konjunkturen tillfaller, medan han sitter med händerna i kors, går fri från skatt.

308 Den av Davidson förordade principen går i korthet ut på att utbyta inkomsten såsom beskattningsnorm mot förmögenhetsvinsten. Han erinrar härvid, att accepterandet av förmögenhetsvinsten såsom beskattningsnorm för med sig bl. a., att alla värdestegringar bli principiellt av inverkan på beskattningen. Såsom huvudregel bör emellertid gälla, att beskattningen sker först då resp. ägodelar avyttras. Som en nödvändig konsekvens följer, att vid beskattningen avdrag måste ske för värdeminskning. Under år 1923 framlade de två övriga inkomstskattesakkunniga, herrar Landén och Waller, ett av motiv åtföljt förslag till i7ikomstskatteförordning. I detta förslags 7 § stadgas, att vid inkomstberäkningen skola förvärvskälla och därur härflytande intäkter hänföras till någon av uppräknade inkomstgrupper, varibland »inkomst genom tillfälliga vinster», till vilken grupp hänföres bl. a. vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats i huvudsakligt syfte att avyttras med vinst, dock endast om avyttringen skett inom tio år efter förvärvet (realisationsvinst). I 10 § stadgas, att vid inkomstberäkningen skola i första hand för varje särskild förvärvskälla fastställas dels bruttointäkterna och dels de omkostnader och utgifter, som däremot må gå i avdrag, ävensom att från summan av nettointäkterna från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor avdrag (allmänna avdrag) må äga rum, i den mån avdrag icke skett vid beräkning av nettointäkten från förvärvskälla, för bl. a. underskott, som uppkommit vid inkomstberäkningen för viss förvärvskälla. I anvisningarna till förordningen sägs, att realisationsvinst icke beskattas, när förvärvet av den avyttrade egendomen skett i och för kapitalplacering utan blott när förvärvet skett i spekulationssyfte. Beskattning av dylik vinst kan ifrågakomma oavsett sättet för förvärvet eller avyttringen. Egendom, som förvärvats genom arv, testamente, gåva eller snarlika fång, kan emellertid i regel icke anses hava förvärvats i spekulationssyfte. I fråga om andra förvärv skall vid bedömandet av frågan, huruvida spekulationssyfte förelegat eller icke, gälla följande: Egendom, som förvärvats mindre än två år före avyttringen, skall anses vara förvärvad i spekulationssyfte, där ej av omständigheterna framgår, att spekulationssyfte icke förelegat, Förvärv, som skett två år eller mera före avyttringen, anses icke hava skett i spekulationssyfte, där ej av omständigheterna framgår, att spekulationssyfte verkligen förelegat. Har mer än tio år förflutit mellan förvärvet och avyttringen, är vinsten icke skattepliktig, även om spekulationssyfte förelegat. Bland omständigheter, som böra beaktas vid avgörande av frågan, huruvida spekulationssyfte förelegat, märkes egendomens beskaffenhet och dess användning under den tid, den skattskyldige innehaft densamma, den omständigheten att den skattskyldige innehaft egendomen blott obetydligt längre tid än två år eller att han har för vana att bedriva affärer av ifrågavarande art eller dylikt.

309 Har icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom skett med förlust, och har den avyttrade , egendomen förvärvats i spekulationssyfte, får förlusten (realisationsförlust) avdragas vid inkomstberäkningen. Prövningen av huruvida spekulationssyfte förelegat skall ske efter samma grunder, som gälla för bedömandet av huruvida vinst på icke yrkesmässig avyttring är att anse såsom realisationsvinst d. v. s. realisationsförlust anses föreligga i det fall då, därest avyttringen i stället skett med vinst, vinsten skulle hava utgjort skattepliktig realisationsvinst. I sina motiv yttra de sakkunniga, att det mot den gällande lagstiftningen på ifrågavarande område anmärkts, dels att begreppet tillfälliga vinster icke blivit fullt bestämt begränsat till sitt omfång, vilket skapat ett visst osäkerhetstillstånd i fråga om skattepliktens verkligt avsedda begränsning, dels att de givna bestämmelserna om skattepliktens upphörande vid en viss tidpunkt efter förvärvet av den realiserade egendomen vad beträffar aktier och andra värdepapper under vissa konjunkturer orsakat en konstlad knapphet på dylika effekter med därav föranledd, med hänsyn till det verkliga värdet oberättigad stegring av de salubjudna värdepapperens börsvärden och därefter inträdande naturlig nedgång i samma värden, då efter preskriptionstidens utgång nya mängder av värdepapper blivit utsläppta i marknaden. Vad beträffade anmärkningen i det senare avseendet, för vars berättigande erfarenheten tvivelsutan givit ett visst stöd, vore det icke lätt att finna en lämplig utväg att avhjälpa den påtalade olägenheten. En utväg vore att göra skattskyldigheten oberoende av den tid, varunder den avyttrade egendomen varit i säljarens ägo, men anlitandet av denna väg skulle säkert medföra icke så obetydliga olägenheter av annat slag, bland vilka de praktiska svårigheterna att tillämpa bestämmelser i sådan riktning icke borde underskattas och detta vare sig skattskyldigheten såsom nu faktiskt vore förhållandet gjordes oberoende av att spekulationssyfte förelegat vid förvärvet eller förekomsten av spekulationssyfte gjordes till villkor för skattskyldighetens inträde. Vidare anmärka de sakkunniga, att det syntes vara självklart, att för den, som dreve handel med fastigheter eller värdepapper, vinsten på rörelsen i dess helhet måste betraktas såsom inkomst; en dylik handel vore liksom annan handel en produktiv verksamhet och hade sin stora nationalekonomiska betydelse. Men även den, som ehuru icke yrkesmässigt med en viss grad av regelbundenhet köpte och sålde värdepapper eller fastigheter, kunde anses lika med den yrkesmässiga spekulanten driva en produktiv verksamhet, och även för honom måste eventuell vinst å denna verksamhet betraktas såsom inkomst. Detta gjorde, att man icke utan vidare kunde säga, att vinsten å varje icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom uppkommit genom en sådan överflyttning av nationalförmögenhet från en till annan, vid vilken icke kunde uppkomma inkomst av natur att skapa nationalinkomst. Vinsten på vissa dylika av* yttringar måste tvärtom anses härröra från en produktiv verksamhet och

310 betraktas såsom inkomst. H u r u gränsen borde dragas kunde v a r a svårt att avgöra. Enligt de sakkunnigas åsikt borde det avgörande v a r a , huruvida spekulationssyfte förelegat eller icke. Vad a n g å r realisationsförlust yttrade de sakkunniga: »Det har tidigare påpekats, att, när man bestämmer en viss tidsperiod, inom vilken avyttring skall hava skett för att vinsten skall beskattas resp. förlusten få avdragas, det föreligger en viss fara för att de skattskyldiga skola inom den bestämda tidsperioden avyttra alla föremål, som sjunkit i värde, men till tidsperiodens slut behålla alla föremål, som stigit i värde. Frestelsen härtill kvarstår utan tvivel jämväl vid antagandet av de sakkunnigas förslag, även om risken av ett sådant förfarande icke ur beskattningssynpunkt kan praktiskt taget anses särdeles stor. De verkliga spekulanterna torde i regel icke vänta i tio år med inhöstande av en vinst, och skulle någon, som gjort ett flertal placeringar, av vilka några stigit och andra sjunkit i värde, till tioårsperiodens slut behålla alla, som stigit, men före periodens slut avyttra alla, som sjunkit i värde, samt år efter år yrka avdrag för förlusterna under påstående, alt förvärvet skett i spekulationssyfte, torde detta hans påstående utan vidare kunna lämnas utan avseende.* Vidkommande det föreslagna avdraget för underskott, som uppkommit vid beräkning av nettointäkt från viss förvärvskälla, framhålla de sakkunniga, a t t enligt deras förutsättningar, jämlikt vilka alla såsom förvärvskällor behandlade inkomstgrupper skola sinsemellan anses likställda vid beskattningen, dylikt a v d r a g avser även det underskott, som uppkommit i förvärvskällan »tillfälliga vinster». Förslaget härom överensstämmer med den av finansteorien allmänt omfattade meningen, till vilken vid tidigare utredningar i v å r t land om utvidgning av inkomstbegreppet i skattehänseende till att omfatta vissa förmögenhetsförvärv, såväl vederbörande kommittéer som k a m m a r r ä t t e n uttalat sin anslutning. I 1921 års kommunalskattekommittés år 1924 framlagda förslag till kommunalskattelag regleras förevarande spörsmål väsentligen i överensstämmelse med 1910 års lagstiftning. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres enligt 40 § intäkt, som skattskyldig haft av a n n a n förvärvskälla ä n fastighet, rörelse och tjänst och som ej heller härflutit av kapital. »Hit r ä k n a s sålunda vinst å icke yrkesmässig a v y t t r i n g av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp eller byte och v a r i t i säljarens ägo, om det är fast egendom, under mindre än tio år och eljest under mindre än fem å r (realisationsvinst), intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, ersättning, som idkare av rörelse eller yrke vid rörelsens eller yrkets överlåtelse till annan person k a n h a v a betingat sig för utfästelse a t t ej utöva viss verksamhet, lotterivinst, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag a t t förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsr ä k n i n g med mera dylikt.» F r å n bruttointäkten må a v d r a g göras bl. a. för förlust, som uppkommit vid eller genom verksamhet, som i 40 § avses. Underskott som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från

311 annan förvärvskälla än tillfällig förvärvsverksamhet, m å enligt 42 §, i den m å n underskottet är att hänföra till en kommun, a v r ä k n a s å sådan hans inkomst, som skall tagas till beskattning i samma kommun. Kommittén erinrar i motiveringen, att dess förslag a t t all den förvärvsverksamhet av tillfällig art, som skattskyldig utövat, skall utgöra en och samma förvärvskälla innebär en viss ändring i gällande bestämmelser. Under ifrågavarande förvärvskälla skall hänföras dels realisationsvinst och dels intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, lotterivinst, i n t ä k t av tillfälligt u p p d r a g m. ni., allt karakteriserat av att intäkterna ä r o a t t r ä k n a såsom tillfälliga. Enligt gällande bestämmelser skola visserligen, därest skattskyldig under beskattningsåret åtnjutit flera beskattningsbara realisationsvinster, dessa r ä k n a s såsom h ä r f l u t n a av en enda förvärvskälla, så att förlust, som uppkommit vid a n n a n likartad realisationsaffär, får avräknas från realisationsvinsterna, men övrig tillfällig förvärvsverksamhet skall anses såsom särskild förvärvskälla, från vars intäkter förlust å realisationsaffär icke får avräknas. Det har synts kommittén mera praktiskt a t t låta all skattskyldigs tillfälliga förvärvsverksamhet utgöra en förvärvskälla i stället för att uppdela verksamheten å särskilda förvärvskällor medelst en gräns av så pass godtycklig a r t som den för n ä r v a r a n d e uppdragna. För den skattskyldige måste det förefalla obilligt, att han icke får avräkna förlust å realisationsaffär från exempelvis lotterivinst. Vid behandlingen av frågan om underskott å förvärvskälla y t t r a r kommittén: »Underskott å förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet ä r att räkna till kapitalförlust och bör följaktligen ej ifrågakomma till a v d r a g från inkomst av annan förvärvskälla». Det av presidenten Petersson år 1925 uppgjorda förslaget till förordning angående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt upptager i tillämpliga delar enahanda förslag till lösning som kommunalskattekommitténs förslag. De av 1928 års riksdag antagna skatteförfattningarna (kommuiialskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt) ansluta sig i h ä r ifrågavarande avseenden närmast till förut gällande r ä t t men med visst hänsyntagande till de synpunkter, som framkommit i kommunalskattekommitténs och presidenten Peterssons förslag. Den allmänna a v d r a g s r ä t t e n avsåg även underskott, som uppkommit i förvärvskällan »tillfällig förvärvsverksamhet», dock med u n d a n t a g för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom ävensom delt a g a n d e i lotteri. Realisationsförluster få kvittas endast mot inkomster a v sist berörda slag. Vid riksdagsbehandlingen å r 1928 blev r ä t t e n till a v d r a g för realisationsförlust starkare begränsad än som a v Kungl. Maj:t föreslagits. Enligt propositionen skulle icke yrkesmässig a v y t t r i n g av fast eller lös egendom tillsammans med deltagande

312 i lotteri bilda en förvärvskälla oavsett den avyttrade egendomens belägenhet. Riksdagen beslöt emellertid, att icke yrkesmässig a v y t t r i n g a v fast eller lös egendom ävensom deltagande i lotteri skulle utgöra en särskild förvärvskälla »inom var kommun för sig», och att i följd h ä r a v realisationsförlust finge kvittas mot realisationsvinst endast försåvitt de hänförde sig till en och samma kommun. Realisationsförlust å fastighet i ann a n kommun ä n hemortskommunen skulle alltså få avdragas allenast från realisationsvinst å fastighet, belägen i samma koramun, samt realisationsförlust å fastighet i hemortskommunen eller å annan egendom än fastighet få avdragas allenast från realisationsvinst å fastighet i hemortskommunen eller å a n n a n egendom ä n fastighet eller från lotterivinst. År 1930 vidtogs, samtidigt som n ä m n d a bestämmelser i redaktionellt hänseende jämkades, den ändring i a v d r a g s r ä t t e n för realisationsförlust, att vid statsbeskattningen dylik förlust skulle få avdragas även från realisationsvinst, som uppkommit i förvärvskälla, hänförlig till a n n a n kommun än den, till vilken den förvärvskälla hörde, i vilken förlusten uppkommit. Genom denna ändring återfick rätten till a v d r a g för realisationsförlust, såvitt angår statsbeskattningen, samma omfattning som före 1928 å r s skatteförfattningar, men beträffande den kommunala inkomstskatten k v a r s t å r den år 1928 beslutade begränsningen av avdrags-rätten. E n l i g t den danska inkomstskattelagstiftningen r ä k n a s icke såsom inkomst sådana intäkter, som h ä r r ö r a från försäljning av den skattskyldiges ägodelar (varunder uttryckligt innefattas värdepapper) såvida icke försäljningen ägt rum i av den skattskyldige idkad rörelse eller företagits i spekulationssyfte. Är så förhållandet, behandlas den gjorda vinsten såsom inkomst och får eventuell förlust på försäljningen a v d r a g a s från intäkten. Vid försäljning av fast egendom eller aktier eller liknande värdepapper, som inköpts efter den 1 j a n u a r i 1922 (nuvarande inkomst- och förmögenhetsskattelagen utfärdades år 1922), anses spekulationssyfte hava förelegat, då försäljningen skett inom två å r efter förvärvet, såvida det ej styrkes, a t t dylikt syfte icke varit för handen. E n l i g t de i Norge gällande skattelagarna (1911) i deras ursprungliga lydelse r ä k n a s vinst vid avyttring av fast egendom eller a n d r a förmögenhetsföremål — med undantag för den skattskyldiges och hans familjs inre lösbo — såsom intäkt för säljaren, då de av honom annorledes än genom a r v förvärvats under loppet av de sista fem åren i n n a n avyttringen ägde rum, så ock då de må antagas hava förvärvats med avsikt a t t a v y t t r a s med vinst, eller förvärvats i av säljaren idkad rörelse. Förlust vid avyttring, som n u sagts, får avdragas från säljarens intäkter. Med stöd a v dessa bestämmelser inkomstbeskattades i Norge under den av k r i g e t orsakade högkonjunkturen de m å n g a och stora vinster, som den tiden uppnåddes vid försäljning av aktier med stigande kurser. Då krisen och lågkonjunkturen bröto in och aktiekurserna allmänt böriade

313 sjunka i stället för att stiga, befarades, att en fortsatt tillämpning av de gällande bestämmelserna skulle för det allmänna komma att medföra större skatteminskning än som lämpligen kunde bäras, med andra ord man hade beskattat vinsterna, så länge sådana flöto in, men då förlusterna kommo och väntades, ville man icke medgiva avdrag för dem. I februari 1921 gjordes för den skull den ändring i de ovan omtalade bestämmelserna, att, såvitt ej fråga var om rörelse, »värdepapper» uteslötos från dem och således i här berörda beskattningsavseende likställdes med det inre lösboet. Denna undantagsföreskrift gäller fortfarande. Vinst på försäljning av värdepapper annorledes än i rörelse beskattas således icke såsom inkomst, och förlust på sådan försäljning får ej avdragas från intäkten. Den tyska skattelagstiftningen stadgar, att vinst vid försäljning av egendom, som ej utgör vara i en rörelse, beskattas endast, då en spekulationsaffär är för handen. Såsom spekulationsaffär anses försäljningen» 1) då tiden mellan förvärvet och försäljningen utgör a) vid försäljning av fast egendom mindre än två år; b) vid försäljning av annan egendom, särskilt värdepapper, mindre än tre månader; eller 2) då fråga är om en affär, vid vilken förvärvet till tiden följer efter försäljningen (särskilt terminsaffärer). Även under nu angivna omständigheter äro emellertid försäljningsvinsterna skattefria, 1) om den försålda egendomen icke tillhör sådan säljarens förmögenhet, för vilken han är skyldig erlägga förmögenhetsskatt; 2) om den på försäljningsaffärer under beskattningsåret gjorda vinsten sammanlagt uppgår till mindre än 1000 riksmark; eller 3) om den skattskyldige ådagalägger, att den försålda egendomen icke förvärvats med syfte att avyttras med vinst. Förluster på försäljningsaffärer få avdragas endast från skattepliktiga vinster på dylika affärer. I England har åt rättstillämpningen överlåtits att uppdraga skiljegränsen mellan sådan försäljningsvinst, som utgör beskattningsbar inkomst, och sådan, som utgör från inkomstbeskattning fri kapitalvinst. Den, som driver affär med exempelvis fastigheter eller värdepapper, beskattas för sina försäljningsvinster och får göra avdrag för försäljningsförlusterna. Men förutsättningen för skattskyldighet skall vara, att försäljningen är att hänföra till verklig »business». Försäljningen skall med andra ord vara av spekulativ natur och ingå i en av säljaren driven rörelse. Har den, som ej idkar rörelse med värdepapper, köpt sådana och därefter sålt dem med förtjänst, beskattas han icke därför. Ej heller beskattas exempelvis en handels firma, som överlåtit sin affär till ett aktiebolag, för vinsten på försäljningen. Enligt den nederländska inkomstskattelagen betraktas icke såsom in-

314 komst vinst, som uppstått genom spekulation i värdepapper eller egendom, såvida densamma icke uppkommit i rörelse. Den federala inkomstskattelagen i Amerikas Förenta Stater angiver såsom bruttoinkomst bl. a. all vinst på försäljning a v egendom. Vid beräknandet a v den beskattningsbara nettoinkomsten får a v d r a g göras bl. a. för förlust på varje som helst transaktion, som företagits i förtjänstsyfte, även om den icke ä r förbunden med affärsverksamhet. Dock äger skattskyldig, som icke driver handel med fondpapper, ej göra a v d r a g för förlust, som h a n påstår sig hava lidit på försäljning av aktier och a n d r a värdepapper, därest det visas, att han under loppet av trettio dagar före eller efter dagen för dylik försäljning förvärv a t (annorledes ä n genom a r v eller testamente) egendom av identiskt samm a slag och behållit sistnämnda egendom under någon tid efter försäljningen av den förstnämnda. Motsvarar förvärvet blott en del av den sålda egendomen, m å a v d r a g åtnjutas för den övriga delen. Vinster på försäljning a v egendom, som annan skattskyldig än bolagägt mera än två år, m å han, om h a n så önskar, avskilja från sina övriga inkomster och l å t a beskattas separat efter en speciell enhetlig skattesats av 12 ^ %, vilken under vissa förhållanden k a n v a r a lägre än eljest gällande skattesats. H a r h a n gjort förluster på dylika försäljningar, får a v d r a g för dessa åtnjutas, endast i så måtto, a t t den skatt, som beräknas på inkomsten med frånseende a v förlusten, reduceras med så stor del a v skatten, som belöper å ett mot förlusten svarande inkomstbelopp, dock icke med mera än 12 Vi % därå. Bolagsskatte- Av den nu lämnade översikten framgår, att lösningen av de behandlade beredningen. s p ö r s m å l e n sökts på olika v ä g a r . Å ena sidan se vi, hurusom i England och Holland vinsten å den icke yrkesmässiga försäljningen aldrig beskattas, v a r a v följer, a t t a v d r a g icke medgives för förlust å dylik försäljning. A andra sidan finna vi, hurusom i Förenta Staterna vinsten å sådan försäljning alltid beskattas såsom inkomst och förlusten därå i princip alltid ä r avdragsgill. Det tyska systemet, som går en medelväg, är uppbyggt på spekulationssynpunkten. Vinsten på en spekulationsaffär beskattas; ä r affären icke av spekulativ natur, faller den utanför inkomstbeskattningen och vinsten å densamma ä r kapitalvinst. F ö r underlättande av den praktiska tillämpningen av denna princip äro i lagen meddelade vissa presumtionsregler, vilka det dock står den skattskyldige öppet att, i fall av förmåga, motbevisa. Spekulationssyfte presumeras sålunda föreligga, då tiden mellan anskaffandet och föryttrandet understiger i fråga om fast egendom t v å år samt i fråga om lös egendom, särskilt värdepapper, tre månader. Den svenska lagstiftningen är liknande den tyska, dock med den betydelsefulla skillnaden att de i lagen angivna tidsperioderna ä r o vida längre och icke ingå i en presumtionsregel, u t a n i stället hava k a r a k t ä r a v preskriptionstider. Spekulationsmomentet ä r således reellt sett numera borteliminerat u r den svenska lagstiftningen. De tyska och svenska

315 lagstiftningarna likna varandra därutinnan, att åt realisationsförlusten icke gives motsvarande behandling som åt realisationsvinsten. Enligt dem båda får avdragsgill realisationsförlust icke avdragas från annan inkomst än eventuellt förefintlig realisationsvinst, Den kritik, som i olika avseenden riktats mot de svenska bestämmelserna i förevarande ämne, särskilt från representanter för affärslivet, har i första hand tagit sikte på den i fråga om vinst vid försäljning av lös egendom fastställda gränsen av fem år. Genom en olycklig tillfällighet har här, förmenar man, i lagstiftningen införts en tidsgräns, som är så illa avvägd som möjligt. Den är både för kort och för lång. Den är kort nog för att vederbörande skall tycka sig kunna vänta ut densamma i avsikt att dymedelst söka undvika en vinstbeskattning. Den är lång nog för att dess användande skall lägga ett skadligt band på effektmarknadens rörlighet. Bestämmelsen fastlåser den svenska fondhandeln och utgör ett hinder för dess utveckling och framför allt för dess möjlighet att på ett nöjaktigt sätt återspegla det svenska näringslivets läge och utveckling. I nuvarande tid är detta, säges det, så mycket mera olägligt, som en förtroendeingivande och smidig fondbörs får anses vara en bland förutsättningarna för att vi skola kunna hoppas att i vårt land behålla de skattekällor, som utgöras av de stora svenska företagen med internationella arbetsfält. Av de olika alternativen till annan lösning av frågan må först tagas under övervägande realisationsvinsternas befriande från inkomstbeskattning, med andra ord deras behandlande såsom kapitalvinst under alla omständigheter, ett tillvägagående, som synes böra förutsätta, att realisationsförlusterna alltid betraktas såsom kapitalförlust. Antagligt är, att ett dylikt system skulle öka fondhandelns rörlighet och att det jämväl skulle verka utjämnande på marknaden med hänsyn till såväl tillförseln till densamma som dess prisrörelser. Av intresse härutinnan är ett uttalande av National City Bank i New York, offentliggjort i april 1929, under den tid, då spekulationer i fondpapper och den därmed följande expansionen av krediterna med allt fog kändes som en fara, vars avvärjande var ett verkligt livsintresse för Amerika. Såsom ett effektivt botemedel mot den osunda spekulationen och inflationen rekommenderade National City Bank omedelbart borttagande av inkomstbeskattningen på vinster vid försäljning av värdepapper, givetvis i förening med upphävande av rätten att göra avdrag för förluster å dylika försäljningar. I denna beskattning låg enligt bankens åsikt en av de främsta orsakerna till det rådande läget. Genom densamma hade givits en artificiell karaktär åt fondmarknaden, kreditbyggnaden och räntesättningen. Den hade åstadkommit knapphet i fondmarknaden, varigenom dennas priser drivits i höjden, och den hade föranlett en enorm ökning av krediterna. Den höga inkomstbeskattningen (inklusive surtax) orsakade nämligen, att de stora mängderna av köpare icke kunde förmås att realisera sina papper till de stegrade priserna och dymedelst taga ut sina vinster och återbetala sina lån. I stället behöllo de kvar både värdepapperen och krediterna men kunde samtidigt icke avhålla sig från att fortfarande i den stigande marknaden göra nya inköp under anlitande av kreditsystemets alla utvägar för köpens finansierande.

316 Ett skäl, som ytterligare åberopats till förmån för skattefriheten, ligger på ett annat plan än det nu berörda och sammanhänger med finanslivets alltmer utpräglat internationella karaktär. Det visar sig nämligen, att de företag och koncerner, som äro av internationell beskaffenhet, synnerligen gärna, då det gäller att söka plats för förvaring av värdepapper, utvälja ett land, varest en framtida vinstgivande avyttring av värdepapperen kan äga rum utan att vinsten blir föremål för inkomstbeskattning. Av bl. a. denna anledning lära aktier, som förvärvas av koncerner i länder, där realisationsvinst beskattas, i stor utsträckning överflyttas till för ändamålet bildade förvaltningsbolag i Holland. Å andra sidan finnas vägande skäl att anföra mot realisationsvinstbeskattningens fullständiga borttagande. De affärer, varom fråga är, hava i stor omfattning utpräglat spekulationssyfte och det kan icke anses vara med inkomstbeskattningens anda överensstämmande, att vinster på sådant slags affärer under alla förhållanden lämnas obeskattade. Till förmån för den motsatta ytterligheten eller realisationsvinsternas beskattning under alla omständigheter och således utan hänsyn till vare sig tiden för eller syftet med affären synes tala den enkelhet, som en på sådant sätt ordnad beskattning kunde antagas erbjuda i jämförelse med den svenska lagstiftningens gällande regler. Även kan det väl antagas, att en dylik beskattning i allmänhet skulle, liksom den fullständiga skattefriheten, vara ägnad att bättre än våra gällande regler öva ett utjämnande inflytande på fondmarknaden. De erfarenhetsrön, som National CityBank åberopat, hänförde sig till ett exceptionellt läge, där besinningen och jämvikten förlorats, och torde icke hava samma giltighet beträffande mera normala förhållanden. Gentemot en sådan undantagslös beskattning kan emellertid anföras, bl. a., att densamma, om ock vid första påseendet enkel, i själva verket är till följd av sin saknad av varje tidsbegränsning ägnad att åstadkomma synnerliga svårigheter för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna vid bestämmandet av vinstens storlek, då betydande tid förlupit mellan förvärvet och avyttringen, synnerligast om under denna tid affärer skett med flera aktier i samma bolag. Vinstberäkningen skulle ytterligare försvåras, om under tiden nyemissioner förekommit, i vilka den skattskyldige tagit del genom egen teckning eller genom avyttring av teckningsrätt. Ävenledes bör mot en dylik beskattning erinras, att den är ägnad att i stor utsträckning verka alltför strängt och giva alltför orättvisa resultat, i det att även transaktioner, som reellt äro allenast kapitalomflyttning, skulle drabbas av beskattning. Åtgärden skulle i själva verket innebära ett införande å detta begränsade område av förmögenhetsvinsten i stället för inkomsten såsom beskattningsnorm. Möjliggjordes därjämte avdrag för realisationsförlust utan avseende å huru länge den avyttrade egendomen innehafts, bleve lätt nog följden, att avdrag komme att ske även för verkliga kapitalförluster.

317 Därest övervägande skäl skulle anses tala för en ändring av våra gällande rättsregler, ligger det måhända närmare till hands att återgå till den tidigare lagstiftningen eller rättstillämpningen här i landet genom att låta försäljningens syfte vara avgörande för skattskyldighetens inträdande och i lagen giva tydligt uttryck häråt. En dylik lösning föreslogs, såsom nämnts, år 1923 av inkomstskattesakkunniga. På sätt dessa jämväl föreslogo torde det emellertid vara nödvändigt att såsom hjälpmedel vid tillämpningen fastställa en tidsgräns såsom utgörande presumtion för eller mot syftets förefintlighet. Vill man undanröja de ovan omnämnda olägenheterna med den nuvarande femårsbegränsningen och samtidigt icke åstadkomma orimliga svårigheter i tillämpningen, lärer det vara erforderligt att göra den för presumtionen avgörande tidrymden mycket kort på sätt skett i Tyskland. Innehållet i huvudregeln skulle således bliva, att skattskyldighet skall föreligga för all vinst å icke yrkesmässig försäljning av fast eller lös egendom, som förvärvats i huvudsakligt syfte att avyttras med vinst. Till en dylik regel skulle fogas anvisningar av innehåll att, där icke särskilda omständigheter föranleda till annat bedömande, egendom skall anses hava förvärvats i huvudsakligt syfte att avyttras med vinst, därest egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och avyttrats, om det är fastighet, inom förslagsvis fem år och, om det är lös egendom, inom förslagsvis tre månader efter förvärvet. Har egendom, som genom sådant fång förvärvats, vid avyttrandet innehafts längre tid än nu sagts, bör det anses, att förvärvet icke skett i spekulationssyfte, där ej av omständigheterna framgår, att spekulationssyfte förelegat. Bland omständigheter, som därvid böra beaktas, torde böra särskilt nämnas, att den skattskyldige haft för vana att göra dylika förvärv och föryttringar utan att desamma kunna anses hava varit påkallade såsom led i normal förvaltning av hans förmögenhet, Mot regler med nu angivna innehåll bör givetvis anföras det skäl, som på sin tid föranlett införandet av den nu gällande, fasta men samtidigt stela rättsregeln, nämligen de svårigheter för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna samt de vådor för rättstillämpningens enhetlighet och rättvisa, som oundvikligen äro förbundna med beskattningens hänförande till en prövning av vidtagna åtgärders syftemål och rörande vilka särskilt 1897 års kommunalskattekommitté gjort ett belysande uttalande, återgivet i det föregående. Den andra huvudinvändningen mot vår gällande lagstiftning på området avser dess behandling av realisationsförluster. Till skillnad från vad i allmänhet gäller är avdragsrätten för dem begränsad inom den särskilda förvärvskällan, vilket betyder att avdrag för realisationsförlust praktiskt taget ifrågakommer endast i fall och i mån skattepliktig realisationsvinst föreligger under samma beskattningsår. Denna begränsning av avdragsrätten har från början ej klart motiverats men lärer vara förestavad av praktiska skäl. De kommittéer och sakkunniga, som velat taga

realisationsvinster under beskattning endast då spekulationssyfte påvisats eller finge antagas föreligga, hava emellertid dragit konsekvensen av denna ståndpunkt och därför i här ifrågavarande avseende under motsvarande förutsättning behandlat realisationsförlust efter samma regler som realisationsvinst. De skäl, som kunna åberopas till förmån för en begränsning av förlustavdragen, hänföra sig närmast till det förhållandet, att beskattning ej kan avse annat än realiserade vinster. Det är ofta synnerligen enkelt att i händelse av värdeminskning å en tillgång verkställa en realisation, varigenom förlusten blir avdragsgill, medan vederbörande underlåter att vid värdestegring företaga motsvarande åtgärd för att få denna beskattad. Verklig korrespondens mellan vinster och förluster beträffande detta område föreligger följaktligen icke, och härigenom bortfaller förutsättningen för medgivande av fulla förlustavdrag. Om en utsträckt avdragsrätt infördes, skulle personer, som innehade under en högkonjunktur inköpta aktier med sedermera mycket reducerat värde, kunna taga sig före att årligen realisera en lämplig post dylika aktier och dymedelst åstadkomma en förlust att använda för minskning av årets beskattningsbara inkomst. Man befarar t. o. m. att över huvud taget innehav av aktier, som sedan förvärvet sjunkit i värde, skulle kunna när som helst utnyttjas på dylikt sätt, därvid ju ingenting skulle hindra den skattskyldige, om han hyste förtroende till aktiernas framtid, att omedelbart efter försäljningen av dem till samma pris som försäljningspriset inköpa en lika stor post dylika aktier som den försålda. Det erinras vidare från beskattningsmyndigheternas sida, att vad som försiggår inom förvärvskällan »tillfällig förvärvsverksamhet» av naturliga skäl är ganska svårtillgängligt och att det icke torde vara sällsynt, att även realiserade vinster av dylik verksamhet undgå beskattning, under det att förlusterna hava en helt annan benägenhet att träda i dagen. Av denna anledning tillrådes varsamhet i fråga om rätten till avdrag för förluster. Givet är, att de nu anförda skälen mot att giva realisationsförlusten enahanda behandling i beskattningsavseende som realisationsvinsten minska i betydelse i samma mån som den för skattskyldigheten relevanta tidrymden mellan köpet och försäljningen förkortas. Vad särskilt angår den nyssnämnda på konjunkturväxlingarna, grundade farhågan må erinras om att densamma i Norge vid lågkonjunkturens inträdande föranledde den lagändring, vilken ovan omtalats. Även må erinras om särbestämmelsen i den amerikanska lagen, enligt vilken avdrag icke må göras för förlust på försäljning av värdepapper, därest det visas, att den skattskyldige vid ungefär samma tid verkställt inköp av samma slags värdepapper. Det kan ock nämnas, att i den danska rättstillämpningen anträffas fall, där avdrag vägrats för förlust å aktieförsäljning, då det kunnat antagas att »skattesalg» förelegat, d. v. s. att försäljningen skett

för att konstatera en förlust, varefter ofördröjligen aktierna köpts tillbaka. Beredningen har vid sitt begrundande av det nu behandlade ämnet och vägandet av de skäl, som kunna anföras för och emot de olika alternativen för lösandet av de föreliggande frågorna, icke kommit till en bestämd och enhetlig uppfattning angående behövligheten av eller riktningen för den gällande lagstiftningens ändrande. Härtill har jämväl bidragit, att hos representanter för den finansiella erfarenheten, med vilka beredningen sökt samråd, meningarna icke varit helt samstämmiga angående de här avsedda skattereglernas betydelse med hänsyn till näringslivet. Under dessa omständigheter har beredningen funnit riktigast att icke åtgöra annat än att, på sätt här skett, redogöra för frågans historik och för dess läge här i landet och utrikes samt referera de olika lösningar, som rimligen kunna tänkas böra övervägas, ävensom de skäl för och emot dem, vilka synas förtjänta av beaktande. Beredningen antager, att de för ämnet intresserade kretsar, som erhålla tillfälle att avgiva yttrande över detta betänkande, icke skola underlåta att, i den mån det finnes påkallat, ytterligare belysa frågan och jämväl giva uttryck åt sin ståndpunkt. De ändringar i och tillägg till 35 § kommunalskattelagen, som av beredningen föreslås, äro icke av beskaffenhet att inverka ändrande på innehållet av gällande lagstiftning inom det nu behandlade området, De avse allenast särskilda detaljer. Beredningen kommer att yttra sig om dem i trettonde kapitlet, upptagande specialmotivering till författningsförslagen.

320 E L F T E K A P I 1 L E T.

Ändringar i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar jämte därmed sammanhängande frågor. inledning.

Den år 1919 införda B-skatten hade, såsom framhållits uti den i a n d r a kapitlet meddelade historiken över bolagsbeskattningen, till syfte a t t åstadkomma dubbel beskattning jämväl av sådana vinstmedel, som ett aktiebolag fonderade. B-skatten utgjordes av vederbörande bolag i aktieägarnas ställe och var förbunden med r ä t t för bolaget a t t erhålla restitution av B-skatt i den m å n B-beskattade medel i vanlig ordning utdelades, enär de sålunda utdelade medlen blevo föremål för personlig beskattning hos delägarna. B-skatten befanns emellertid behäftad med vissa olägenheter, och, efter hemställan av 1924 års riksdag om utredning rörande B-skattens ersättande med en a n n a n å bolagens icke utdelade vinstmedel lagd skatt, blev den år 1926 avskaffad i enlighet med förslag av Kungl. Maj:t, Den av riksdagen begärda utredningen hade u t m y n n a t i e t t förslag om en fonderings- och upplösningsskatt i B-skattens ställe, men detta förslag förelades icke för 1926 års riksdag, som därför icke blev i tillfälle a t t i samband med upphävandet av B-skatten besluta om dess ersättande med en annan skatteform. Så skedde emellertid år 1927, då nu gällande förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar (utskiftningsskatt) antogs.

Historik. I det betänkande nr 39 av bevillningsutskottet, som av 1924 års riksdag BeTiUnings- åberopades vid dess hemställan om utredning angående B-skattens ersät»tskotkt år tände med en a n n a n å bolagens fonderade vinstmedel lagd skatt, framställde utskottet vissa a n m ä r k n i n g a r mot B-skatten. Det torde v a r a obestridligt, anförde utskottet, a t t B-skatten ur såväl principiell som praktisk synpunkt vore behäftad med avsevärda brister. I regel rådde icke överensstämmelse mellan vad som underkastades B-skatt och vad som för bolaget vore möjligt att utdela till aktieägarna men som fonderades hos bolaget.' Stundom berodde detta förhållande därpå, att de outdelade vinstmedlen icke fonderades utan utbetalades i a n n a n ordning än till a k t i e ä g a r n a i förhållande till dessas andelar i bolaget. Såsom exempel på dylika utbetalningar anfördes de vinstmedel, parti- och detaljhandelsbolagen för försäljning av rus-

321 drycker avstode till statsverket, de pristillägg och rabatter i förhållande till gjorda köp och försäljningar, vissa bolag utbetalade av sin till A-skatt taxerade inkomst, samt utbetalningar för välgörande ändamål och andra gåvor. I det övervägande flertalet fall åter föranleddes denna bristande överensstämmelse därav, att de outdelade vinstmedlen, oaktat bolaget ej avhänt sig desamma, lagligen icke kunnat disponeras för utdelning utan exempelvis måst användas till att täcka en inbalanserad brist eller en under året uppkommen förlust av sådan natur, att avdrag vid taxeringen för densamma ej vore medgivet. Å andra sidan inträffade icke sällan, att medel, som fonderades men kunnat göras till föremål för utdelning, undginge att drabbas av B-skatten. Särskilt gällde detta, då bolag genom kapitalförvärv — exempelvis genom vinst å försäljning av fastighet i sådan ordning, att vinsten icke utgjorde föremål för beskattning — erhållit medel, vilka fonderades. Av den antagna utgångspunkten att dubbelbeskattning skulle träffa blott sådana medel, som kunde ställas till delägarnas omedelbara förfogande, hade bort följa, dels att B-skatt icke skulle drabba sådana vinstmedel, som uppenbarligen icke kunde tillföras aktieägarna vare sig under bolagets bestånd eller vid dess upplösning, och dels att, i den mån vinstmedel, som drabbats av B-skatt, använts på sådant sätt, att de icke framdeles kunde tillföras aktieägarna, det erlagda förskottet skulle återbetalas. Följdriktigt vore även att påföra bolaget B-skatt för till fonder avsatta belopp, vilka förvärvats i sådan ordning, att de icke underkastats A-skatt. Genom att B-skatten utformats utan hänsyn till nu nämnda synpunkter, hade densamma kommit att medföra åtskilliga mindre tilltalande konsekvenser. Sålunda hade skatten kommit att särskilt hårt drabba de svaga företagen, vilka icke kunnat utdela någon del av sin vinst till aktieägarna utan måst använda densamma att täcka förefintlig brist eller avsätta densamma för att möta väntade förluster. I många fall torde sådana företag påförts B-skatt till belopp överstigande den Askatt, de haft att erlägga. På grund av de då rådande ekonomiska förhållandena hade nu nämnda olägenheter av B-skatten framträtt särskilt starkt. En sådan omläggning av B-skatten, att berörda konsekvenser förebyggdes, skulle stöta på så stora tekniska svårigheter samt i så hög grad inveckla tillämpningen av skattebestämmelserna, att en dylik utväg icke kunde anses tillrådlig. Redan den nuvarande B-skatten torde medföra ett i förhållande till dess finansiella betydelse avsevärt besvär. Enligt utskottets mening borde B-skatten avskaffas och ersättas genom en annan särskild å bolagen lagd skatt. Denna skatt, som borde avvägas så, att den utnyttjade den högre skattekraft, som kunde antagas förefinnas hos bolag med stora fonder, borde därjämte, så långt möjligt vore, taga sikte på sådana medel, som genom att fonderas undginge den dubbla beskattningen, vilken påfördes utdelade belopp. Det kunde tänkas, att skatt uttoges dels då aktiekapitalet ökades genom överföring av vinstmedel medelst utsläppande av s. k. gratisaktier, dels då reservfonden genom av21 — 312530.

322 sättande av vinstmedel ökades utöver viss procent av aktiekapitalet, ock dels då i samband med bolags upplösning besparade vinstmedel, vilka icke drabbats av skatt vid överföring till aktiekapitalet eller reservfonden, utskiftades till delägarna. KammarÖver riksdagens ifrågavarande skrivelse avgav k a m m a r r ä t t e n utlårättens ut- tände den 4 december 1924, däri k a m m a r r ä t t e n förklarade sig anse B1924 års riks- skatten böra avskaffas u t a n a t t ersättas med a n n a n skatteform. Om det dagsskrivoise. emellertid skulle befinnas nödvändigt a t t sätta något i B-skattens ställe, hölle k a m m a r r ä t t e n före, att m a n borde stanna vid en fondbeskattning vid bolags upplösning. — Presidenten och ett k a m m a r r ä t t s r å d voro skiljaktiga och ansågo, att aktiebolag borde v a r a skyldiga a t t erlägga särskild skatt (fonderingsskatt), då besparade vinstmedel överfördes till aktiekapital eller reservfond eller vid bolags upplösning utbetalades till aktieägarna. Förslag om Inom finansdepartementet verkställdes därefter utredning rörande lämpo ck f o"de-* ligheten och möjligheten att vid upphävande av B-skatten ersätta denna ringsskatt, skatt med någon a n n a n skatteform. Utredningen resulterade i dels förslag till förordning om fonderings- och upplösningsskatt för aktiebolag och solidariska bankbolag med tillhörande deklarationsformulär samt till förordning med särskilda bestämmelser om B-skatt för aktiebolag och solidariska bankbolag, dels ock en promemoria med motivering till förslagen jämte historik. 1 I nämnda promemoria erinrades till en början om a t t under de utredningar, som föregått B-skattens införande, en dylik beskattning ansetts motiverad egentligen u r två synpunkter. Den ena synpunkten var, att aktieägarna genom en utsträckt fondering av ett aktiebolags inkomst — eventuellt efterföljd av bolagets upplösning — skulle k u n n a till stor del undandraga sig den dubbelbeskattning av aktiebolagsinkomster, som skatten på aktieutdelning v a r i t avsedd att medföra. Den a n d r a synpunkten åter var den, a t t med de gällande skattebestämmelserna den större skatteförmåga, som ansågs förefinnas hos bolag med stora fonder av besparade vinstmedel i jämförelse med bolag u t a n dylika fonder, icke bleve till fullo utnyttjad. — Vad den förra synpunkten anginge, syntes det v a r a otvivelaktigt, att det i viss utsträckning låge i aktieägarnas fria skön att undgå den dubbelbeskattning, som 1910 års inkomstskatteförordning i dess ursprungliga lydelse varit avsedd att medföra. I själva verket hade m a n möjligen vid förordningens avfattning med avsikt underlåtit a t t dubbelbeskatta fonderade vinstmedel för att därigenom gynna en önskvärd konsolidering av bolagen. Aktieägarna kunde emellertid, i avsikt a t t undgå skatten på utdelning, fondera medel hos bolaget i större utsträckning än hänsynen till bolagets konsolidering bjöde. Det mest typiska exemplet h ä r p å vore, att aktieägarna under en följd av å r fonderade större delen

U P ÖS n

1 Nämnda förslag och promemoria finnas intagna såsom bilaga till propositionen nr 193 vid 1926 års riksdag.

av bolagets vinster och därefter upplöste bolaget för att på detta sätt utdela de besparade vinsterna. Därest aktieägarna önskade fortsätta rörelsen, kunde de bilda ett nytt bolag för detta ändamål. De fonderade vinster, som i samband med skifte av bolagets tillgångar utdelades till delägarna, beskattades icke hos dem, enär utdelningen icke skett i »vanlig ordning». Samma syfte kunde vinnas genom att först överföra beskattade vinstmedel till aktiekapitalet och därefter åter nedsätta detta till sitt gamla belopp; vad som därvid utskiftades till delägarna bleve icke för dem beskattningsbar utdelning. Även om vad nu påpekats hade mindre betydelse under normala förhållanden än vad det haft under krigsåren, kvarstode dock alltid i lagstiftningen en lucka, vilken kunde väntas föranleda försök att undgå den beskattning av aktieägares inkomster, som varit avsedd. Särskilt uppenbar bleve betydelsen av denna lucka, när det gällde ett bolag, vilket från början bildats med tanke på det att det skulle fortleva endast en kortare tid såsom t. ex. för exploaterande av ett patent eller för styckning av en fastighet i villatomter. Om ett dylikt bolag underläte all utdelning under bolagets bestånd eller verkställde dylik blott i ringa utsträckning, komme aktiebolagets inkomst att helt och hållet eller till större delen undgå beskattning hos aktieägarna. Det måste vara önskvärt, att denna lucka i lagstiftningen ej lämnades öppen. — Beträffande den andra av de förut omnämnda synpunkterna eller önskvärdheten av en skärpt beskattning med hänsyn till den större skatteförmågan hos bolag med stora fonder av besparade medel framhölls i promemorian, att till följd av skatteskalans utformning fondering av vinstmedel hos ett bolag i visst fall ledde till en skärpt beskattning av bolagets framtida vinster, nämligen om vinstmedlen icke överfördes till aktiekapitalet eller reservfonden. Vinsten. under följande år finge då antagas bliva större än den eljest skolat bliva och vinstprocenten och därmed jämväl skatteprocenten för vinsten i dess helhet bliva högre. Aktieägarna finge på denna väg för kommande vinster betala högre statsskatt än de skulle behövt göra, om vinsten utdelats och placerats på annat håll. Överfördes däremot den fonderade vinsten till aktiekapital eller reservfond, så att inkomstprocenten bleve densamma eller lägre än förut, kunde skattevinst påräknas. Så vore även fallet, om bolaget visserligen icke överförde vinstmedlen till aktiekapitalet eller reservfonden men kort tid efter vinstens intjänande upplöstes och vinsten dä utskiftades till delägarna. I det förra fallet finge bolaget icke högre skatteprocent än tidigare, och i det senare fallet komme den högre skatteprocenten att verka så kort tid, att staten icke hunne få full ersättning för den lidna skatteförlusten. I nu berörda fall hade bortsetts från den kommunala beskattningen. Ville man söka få bort den förut omnämnda luckan i lagstiftningen, vore olika vägar tänkbara. Därvid torde dock av skäl, som tidigare framförts, vara uteslutet att låta aktieägarna såsom för inkomst skatta för den del av bolagets vinst, som

icke utdelades. Uteslutet vore även att låta bolaget — såsom utan lyckosamt resultat prövats genom B-skatten — årligen erlägga en särskild skatt för den icke utdelade vinsten. Ytterligare en utväg vore att i fråga om aktie avyttringar utan de nuvarande inskränkningarna tillämpa realisationsvinstbegreppet, d. v. s. i allmänhet beskatta vinster på aktieförsäljningar som realisationsvinst oavsett tiden för innehavet och sättet för förvärvet, samt att likställa bolagsskifte med avyttring. Detta överensstämde med vad professor Davidson föreslagit i sin reservation till inkomstskattesakkunnigas år 1923 avgivna förslag, däri han ifrågasatt liknande bestämmelser rörande all egendom; och det överensstämde jämväl i viss utsträckning med vad 1918 års sakkunniga för bolagsbeskattningen föreslagit, Valde man denna väg, syntes alla de vinstmedel, vilka besparades och icke åter förlorades, komma att bliva beskattade hos aktieägare. Hade en av de ursprungliga aktieägarna kvar sina aktier vid bolagets upplösning, finge han skatta för vad han vid skiftet uppburit utöver vad han insatt i bolaget. Hade aktier sålts, finge varje säljare skatta för vad han erhållit utöver vad hän själv erlagt för aktien, och då man kunde antaga, att köpeskillingen bestämts med hänsyn till bolagets besparade vinstmedel, finge säljaren på detta sätt skatta för sin andel i dessa vinstmedel. I sista hand finge den siste köparen skatta för vad han vid bolagsskifte uppbure utöver av honom erlagd köpeskilling. Genom en följd av olika beskattningar skulle man alltså sammanlagt beskatta bolagets hela fonderade vinst. Denna utväg erbjöde onekligen vissa fördelar, men torde åtminstone för det dåvarande icke kunna komma i fråga. Den innebure nämligen en högst avsevärd utvidgning av området för beskattning av realisationsvinst. För att nå det önskade målet måste man söka att med beskattning träffa uppkommen ökning i akties värde icke blott oberoende av det fång, varigenom aktien förvärvats, alltså även om fånget varit benefikt, utan till och med oberoende av det sätt, varpå aktien övergått till ny ägare, alltså t, ex. beskatta ett stärbhus för den stegring i akties värde, som inträtt under den tid, den avlidne varit ägare av aktien. Att nu i fråga om viss egendom, aktier, införa en dylik anordning förefölle otänkbart. — Den enda framkomliga vägen att beskatta besparade vinstmedel syntes vara att i samband med ett bolags upplösning beskatta vad som till delägarna utskiftades utöver vad som av dem tillskjutits. Ville man försöka denna väg, syntes man dock böra lägga skattskyldigheten på bolaget och icke — såsom enligt 1918 års förslag — på aktieägarna. Lades skattskyldigheten på bolaget och infördes därjämte garantier mot att skatten komme att verka retroaktivt, försvunne i huvudsak de invändningar, som på sin tid framställts mot 1918 års förslag i denna del. I enlighet med sistnämnda betraktelsesätt hade utarbetats förslag till bestämmelser om beskattning av aktiebolags besparade vinstmedel. Till utgångspunkt för detta förslag har tagits, att vid ett bolags upplösning borde bolaget erlägga en skatt, kallad upplösningsskatt, för allt vad som-

325 vid skiftet av bolagets tillgångar utskiftades till delägarna utöver av dem vid bolagets bildande och sedermera under dess bestånd gjorda tillskott. Man komme på denna väg att beskatta de vinstmedel, som under årens lopp sparats hos bolaget och som vid bolagsskifte tillfölle delägarna. Allenast de vinstmedel bleve beskattade, som verkligen komme i delägarnas händer, och icke jämväl de en gång intjänade vinstmedel, som därefter gått förlorade. Sedan i promemorian bemötts vissa invändningar mot den ifrågasatta beskattningsformen, anfördes vidare: En dylik upplösningsskatt på besparade vinstmedel, som funnes i behåll vid bolagets upplösning, torde böra träffa alla besparingar och icke blott de besparingar, som härrörde från bolagets till inkomstskatt taxerade inkomst. Utdelning, som skedde i vanlig ordning, beskattades utan hänsyn till vilka bolagets tillgångar som använts till utdelningen, d. v. s. även om tillgångarna i verkligheten härrörde från vinst, som i bolagets hand icke utgjort skattepliktig inkomst. Man syntes då icke böra från den upplösningsskatt, som skulle supplera skatten på utdelning, undantaga hos bolaget ej skattepliktig inkomst. Härtill komme, att det torde bliva omöjligt att fastslå, huruvida kvarvarande vinstmedel härledde sig från vinst av det ena eller det andra slaget. Härför förutsattes nämligen avgörande huruvida skattepliktig eller icke skattepliktig vinst använts till tidigare gjorda avskrivningar, till täckande av något år liden förlust o. s. v., vilket allt torde i praktiken bliva omöjligt. Sant vore, att genom läggande av upplösningsskatt på besparade vinstmedel, som icke utgjort skattepliktig inkomst för bolaget, upplösningsskatten i visst avseende bleve strängare än B-skatten, som den vore avsedd att ersätta, men detta torde bliva av mindre betydelse i jämförelse med de avsevärda lättnader, som upplösningsskatten skulle innebära i förhållande till B-skatten, och kunde snarare anses utgöra en rättelse av en oegentlighet, som av praktiska skäl fått vidlåda B-skatten. — Till förhindrande av att den ifrågasatta upplösningsskatten komme att verka retroaktivt, varigenom skatten skulle drabba ojämnt och i vissa fall orättvist, borde vid beräknande av det belopp i bolagets fonder, som skulle avdragas från det utskiftade beloppet (ingångsvärdet), till utgångspunkt tagas balansräkningen vid utgången av det räkenskapsår, vars vinst sista gången bleve föremål för B-skattetaxering i vanlig ordning. Då taxering till B-skatt ägde rum under taxeringsåret näst efter A-skattetaxeringen samt taxering till B-skatt föresloges sista gången skola förrättas år 1926, följde härav, att ingångsvärdet borde bestämmas på grundval av balansräkningen för det räkenskapsår, som ginge till ända närmast före den 1 mars 1925. Endast under vissa, i förslaget angivna förutsättningar borde det vara tillåtet att vid ingångsvärdets bestämmande avvika från nämnda balansräkning, nämligen om bolagets fasta egendom i nämnda balansräkning upptagits till lägre belopp än de verkliga värdena, om i bolagets böcker avskrivning å lösa tillgångar

326 till stadigvarande bruk skett med större belopp än som godkänts vid bolagets taxering till B-skatt, eller om skuld, som först senare kommit till synes i bolagets böcker, förefunnits redan vid den tidpunkt, balansräkningen avsåge. I dylikt fall borde fonderna enligt balansräkningen jämkas med det belopp, som d ä r a v föranleddes. I promemorian anfördes vidare: Bleve skatt på besparade vinstmedel, som fördelades på delägarna vid ett bolags upplösning, införd, borde en dylik skatt införas även för det fall, a t t besparade vinstmedel komme att till delägarna utdelas i samband med nedsättning av aktiekapital. Ty el jest skulle skattskyldigheten lätt kunna undgås genom att först gratisaktier utsläpptes och därefter aktiekapitalet nedsattes till vad det förut varit. Vid bestämmande av skattskyldighetens omfattning vid aktiekapitalets nedsättning stode två möjligheter öppna. Den ena vore a t t låta skattskyldighet inträffa först n ä r det utskiftade överstege av delägarna gjorda tillskott — eller vad som vid äldre bolag likställdes med tillskott — cl. v. s. anse delägarna berättigade a t t utdela alla gjorda tillskott, innan den besparade vinsten utdelades. Den a n d r a vägen vore att beskatta utdelning i samband med nedsättning av aktiekapital, i den mån Aånstmedel funnes tillgängliga för denna utdelning, och fritaga från beskattning blott den del av utdelningen, som icke kunde bestridas av vinstmedel. Till utdelningen ansåges i första hand komma till användning besparade vinstmedel, och först om det utbetalta beloppet vore större än vinstmedlens belopp, bleve det överskjutande beloppet att betrakta såsom återbetalning av tillskott. Det senare betraktelsesättet måste anses såsom det naturliga, och förslaget hade avfattats i överensstämmelse därmed. Skulle den förra vägen användas, skulle delägarna genom utsläppande av gratisaktier och därpå följande nedsättning av aktiekapitalet kunna utdela ett belopp, som vore lika stort som summan av aktiekapitalet och övriga av delägarna gjorda tillskott, u t a n att skatt därför erlades. Skattefrihet i dylik utsträckning syntes icke böra ifrågakomma, då den skulle högst väsentligt motverka skatteformens syfte a t t fylla en lucka i lagstiftningen. Genom den ifrågasatta upplösningsskatten skulle man vinna det avsedda målet a t t träffa de vinstmedel, vilka icke i vanlig ordning utdelats men dock komme aktieägarna direkt till hända. Däremot skulle man, i motsats till vad fallet vore v i d B-skatten, icke beskatta de vinstmedel, som väl en gång fonderats men därefter gått förlorade. Mot denna skatteforms r ä t t v i s a torde knappast n å g r a vägande invändningar kunna resas. Däremot kunde emot densamma med visst fog anmärkas, a t t den kunde i något fall försvåra ekonomiskt lämpliga bolagsfusioner. Någon utväg a t t u t a n bestämmelser, som skulle av det hela skapa en ytterst trasslig anordning, från upplösningsskatt fritaga bolag, som övergått i a n n a t bolag, vilket fortsatte dess rörelse, hade emellertid ej k u n n a t utfinnas, u t a n man hade fått avstå från särbestämmelser i denna punkt. Det betonades emel-

lertid, att beskattningen icke träffade de svaga bolag, som ofta inbegrepes i fusioner. Dessutom syntes förhållandet böra beaktas vid bestämmandet av skatteprocenten, så att denna hellre bleve för låg än för hög. I promemorian redogjordes därefter för en annan föreslagen beskattningsform, benämnd fonderingsskatt. Härom anfördes: I fråga om ett bolag, vilket gjort stora vinster, som besparats utan att överföras till aktiekapital eller reservfond och vilket därefter fortsatte sin verksamhet en följd av år, komme staten, på sätt förut framhållits, i regel att i längden få full ersättning för den skatteförlust, staten lidit genom att vinstmedlen icke utdelats och beskattats hos delägarna. Den ökade skatteförmåga, som bolaget kunde anses äga på grund av besparingarna, komme att fullt tagas i anspråk, och det förefunnes intet skäl att under bolagets bestånd särskilt beskatta de fonderade vinstmedlen. Om däremot i ett bolag de besparade vinstmedlen överfördes till aktiekapital eller reservfond, bleve vinstprocenten och därmed skatteprocenten icke högre än förut och staten komme icke på den förut omnämnda vägen att få ersättning för skatteförlusten. Om bolaget fortsatte sin verksamhet, komme staten ej heller att få någon upplösningsskatt. I förslaget hade därför, i syfte att även efter B-skattens upphävande avhjälpa nämnda olägenhet utan att lägga verkliga hinder i vägen för nyttiga konsolideringar, upptagits bestämmelse, att en särskild skatt, fonderingsskatt, efter en lindrig skattefot skulle erläggas, när besparade vinstmedel överfördes till aktiekapital eller reservfond. Fondering i viss utsträckning borde dock lämnas skattefri, framförallt den i lag föreskrivna avsättningen till reservfond, 50 % av aktiekapitalet för bankaktiebolag och 10 % av aktiekapitalet för övriga bolag. Emellertid hade ansetts önskvärt att i fråga om andra bolag än bankaktiebolag något mer än den lagstadgade avsättningen undantoges från skatt, förslagsvis 20 % av aktiekapitalet. Härigenom vunnes även, att taxering på grund av överföring till reservfond komme att ifrågakomma blott i ett ringa antal fall; större avsättning till reservfonden än 20 % av aktiekapitalet torde vara jämförelsevis sällsynt. För att förebygga, att samma vinstmedel skulle träffas av såväl B-skatt efter äldre bestämmelser som fonderingsskatt, föreslogs, att fonderingsskatt visserligen skulle utgå för alla överförda medel, men att överföring berättigade till restitution av B-skatt, i den mån de överförda medlen tidigare varit underkastade dylik skatt. Enligt förslaget skulle upplösningsskatten utgå med 5 % och fonderingsskatten med 3 % av det beskattningsbara beloppet. Från upplösningsskatten skulle avdrag göras med vad bolaget visade sig hava förut erlagt i fonderingsskatt, dock med den begränsning att vid beskattning i samband med nedsättning av aktiekapitalet avdrag finge ske med allenast så stort belopp av fonderingsskatten, som belöpt på det till upplösningsskatt beskattningsbara beloppet.

328 I promemorian framlades och motiverades jämväl ett förslag till förordning med särskilda bestämmelser om B-skatt för aktiebolag och solidariska bankbolag. Enligt detta förslag skulle efter ingången av år 1927 taxering till B-skatt äga rum allenast i fråga om bolag, beträffande vilka beslut om upplösning fattats före den 1 februari 1926. Eestitution av B-skatt skulle i den ordning, som funnes stadgad i 19 § 3 mom. och 20 § 2 mom. förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, ske allenast i den mån beslut om utdelning fattats före den 1 januari 1927. Förslaget upptog tillika vissa föreskrifter rörande dylik restitution. Uti avgivet utlåtande över nämnda promemoria med därvid fogade förKammarrättens ut- fattningsförslag förklarade kammarrätten sig vidhålla sin tidigare inlåtande över förslaget om tagna ståndpunkt, att B-skatten borde upphävas utan att något annat satupplösnings- tes i stället. Tillika framförde kammarrätten en detaljerad kritik av förocli fonderingsslagen. Två ledamöter av kammarrätten uttalade skiljaktiga meningar. skatt. Den ene ansåg, att B-skatten borde avlösas av bestämmelser, innefattande upphävande av aktieägarnas skattskyldighet för utdelning jämte antingen en skärpning av A-skatten eller ock uttagande av en proportionell skatt å ett bolags hela vinst vid sidan av A-skatten. Den andre reservanten, kammarrättens president, ansåg, att en ersättningsskatt för B-skatten borde införas, men att denna skatt lämpligast och enklast borde erhålla den konstruktion, som av honom angivits i hans reservation till kammarrättens utlåtande över 1924 års riksdagsskrivelse angående utredning rörande Bskattens upphävande. 1926 års proposition.

För 1926 års riksdag framlades förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, innefattande dels upphävande från och med den 1 januari 1927 av dittills gällande bestämmelser om B-skatt dels ock föreskrifter rörande restitution av Bskatt efter nämnda dag. Förslaget blev, såsom redan omnämnts i den i andra kapitlet meddelade historiken, bifallet av riksdagen. Vid anmälan i statsrådet av frågan om proposition i ämnet framhöll departementschefen till en början, att han ej ansåge den uppfattning riktig, som ville göra gällande, att B-skatten i princip vore orättvis. B-skatten hade till syfte att åstadkomma, att även icke utdelad vinst hos ett aktiebolag bleve underkastad dubbel beskattning, ehuru av praktiska skäl skatten lagts på bolaget i stället för på aktieägarna. Följdriktigt hade endast den bokförda vinsten, till den del densamma icke utdelats till aktieägarna, bort bliva föremål för B-skatt, men det hade förmenats, att såväl statens intresse som skattetekniska synpunkter betingade, att B-skattens objekt alltid sammanfolle med eller utgjorde del av objektet för A-skatten. Man hade haft klart för sig, att det ingalunda vore säkert, att fonderade vinstmedel skulle förbliva hos bolaget för att i sinom tid utdelas eller ut-

329 skiftas till delägarna, u t a n att medlen kunde åtgå för täckande av förlust eller till gäldande av skatter, som icke komme till avdrag vid taxeringarna. H ä r t i l l hade hänsyn tagits vid fastställande av skatteprocenten. Emellertid hade den bristande överensstämmelsen mellan vad som träffades a v B-skatt och vad som man egentligen önskade träffa med densamma blivit större än man föreställt sig, beroende bl. a. på de häftigt växlande konjunkturerna, och det syntes omöjligt a t t u t a n i hög grad invecklade och svårtillämpliga bestämmelser förhindra de a n m ä r k t a konsekvenserna. B-skatten föranledde därjämte avsevärt besvär såväl vid dess påläggande som v i d de jämkningar, som bleve en följd av ändringar i taxeringen till A-skatt. Vidare medförde den bristande kongruensen mellan B-skattens objekt och den bokförda vinsten svårigheter a t t avgöra ansökningar om restitution av B-skatt. Med hänsyn till de sålunda berörda, B-beskattningen åtföljande taxeringstekniska svårigheterna och jämväl på den grund, a t t B-skatten måste anses i viss grad motverka en önskvärd konsolidering hos bolagen, enär den träffade besparingar hos bolagen, just n ä r de gjordes, vore enligt departementschefens åsikt ett upphävande av Bskatten önskvärt. Beträffande frågan om B-skattens ersättande med någon a n n a n skatteform redogjorde departementschefen för de i promemorian utvecklade förslagen om införande av upplösnings- och fonderingsskatt samt för de uttalanden, som gjorts vid k a m m a r r ä t t e n s granskning av samma förslag, samt anförde därefter: »Det torde på sätt i den förenämnda promemorian framhållits vara ofrånkomligt, att om B-skatten nu upphäves utan någon ersättning, skattelagstiftningen kommer att uppvisa en lucka, i det att aktieägare få möjlighet att undgå beskattning av utdelning genom att först fondera vinstmedel och därpå antingen upplösa bolaget eller ock utsläppa gratisaktier och därefter nedsätta aktiekapitalet till vad det tidigare varit. Detta har ej heller kammarrätten i sitt utlåtande förnekat. Väl är det såsom kammarrätten anmärkt en sällsynt händelse i det verkliga affärslivet, att ett bolag upplöses utan förlorad solvens och med påföljd, att aktieägarna taga sina tillgångar ur rörelsen, och likaledes torde det hittills hava varit jämförelsevis sällsynt, att ett bolag utsläppt gratisaktier och därefter på nytt nedsatt aktiekapitalet. Detta torde dock delvis bero därpå, att efter B-skattens införande ett dylikt förfarande medfört mindre vinst i beskattningsavseende. Före B-skattens införande förekommo exempel på sådana transaktioner; och därest nu B-skatten upphäves utan någon ersättning, torde det med skäl kunna befaras, att dylika manipulationer icke bliva allt för ovanliga. Likaledes kommer såsom i promemorian uttalats att uppstå ojämnhet i beskattningen mellan de fall, då ett aktiebolags kapital ökas genom inbetalning av medel, för vilka aktieägarna vid förvärvet i vanlig ordning erlagt inkomstskatt, och de fall, då bolagets kapital ökas genom överförande till aktiekapital eller reservfond av besparade vinstmedel, för vilka aktieägarna icke erlagt inkomstskatt. De luckor, som på detta sätt uppstå i skattesystemet, därest B-skatten upphäves, äro enligt min åsikt av den art, att de om möjligt böra fyllas. Svårigheten är emellertid att finna bestämmelser, vilka tillgodose de syften man vill vinna men vilka samtidigt varken verka orättvist eller medföra för stora svårigheter vid till-

330 lämpningen. Det till kammarrätten remitterade förslaget får väl enligt min åsikt anses till sina grunder anvisa en framkomlig väg för frågans lösning. Med hänsyn till vad kammarrätten anfört därom, att förslaget skulle medföra betydande taxeringstekniska och andra svårigheter, har jag dock ansett mig icke böra utan ytterligare undersökning av andra möjligheter för frågans lösning tillstyrka, att nämnda förslag framlägges för riksdagen. Kammarrättens majoritet har emellertid icke avgivit något förslag till nya bestämmelser i förevarande avseende och de förslag som framställts av reservanterna i kammarrätten anser jag mig icke kunna biträda. Den knappa tid, som stått till förfogande efter det kammarrättens utlåtande inkommit till finansdepartementet, har ej heller medgivit någon ytterligare utredning i ämnet. Härtill kommer att förevarande fråga i viss mån sammanhänger med en del av de övriga skattefrågor, som vänta på sin lösning och som kunna antagas i samband med frågan om kommunalskattereformen nästa år komma under riksdagens prövning. Det synes mig under sådana förhållanden lämpligt, att spörsmålet om beskattning av aktiebolags besparade vinstmedel upptages till förnyad undersökning jämsides med utredningen av övriga till skattelagstiftningen hörande spörsmål, samt att de bestämmelser vilka vid en dylik undersökning befinnas önskvärda inarbetas uti det förslag till förordning om statsskatt som kan komina att föreläggas riksdagen.» För frågans u t g å n g i riksdagen har tidigare redogjorts. 1927 års Sedan Kungl. Maj:t förelagt 1927 års riksdag propositioner rörande proposition om knmmunalskattelag samt förordning om statlig inkomst- och förmögenutskiftnings-

skatt,

. .

t is-

hetsskatt, framlades för samma års riksdag proposition nr ld4 med torslag till förordning om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. Detta förslag grundade sig på ett av särskilda, år 1926 för fortsatt utredning av frågan om beskattning av bolags besparade vinstmedel tillkallade sakkunniga den 17 december 1926 avgivet betänkande med förslag. Detta betänkande finnes såsom bilaga fogat vid propositionen nr 134. [1926 års De sakkunnigas förslag anslöt sig i huvudsak till de grunder, som sakkunniga] k o m m i t t ill uttryck i det förut omnämnda förslaget till upplösningsskatt, och upptog således ej skatt å vinstöverföring till aktiekapitalet eller reservfond, den s. k. fonderingsskatten. Enligt de sakkunnigas förslag skulle en särskild skatt, utskiftningsskatt, utgöras av aktiebolag eller solidariskt bankbolag, som i samband med nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftade tillgångar, i den m å n det utskiftade beloppet icke vore a t t anse såsom återbäring av tillskjutet belopp. Med denna anordning av skatten komme denna att drabba besparade vinstmedel samt gäldas av bolaget och ej av delägarna i bolaget, ehuru dessa indirekt finge b ä r a skatten. Skatteplikten skulle i n t r ä d a i och med det att vinstmedlen bleve tillgängliga för lyftning. Beskattningsperioden skulle i regel utgöra bolagets hela livstid, d. v. s. tiden från bolagets bildande till den tidpunkt, då utskiftningen av tillgångarna ägde rum. H ä r i f r å n skulle dock göras det u n d a n t a g , att vinstmedel, som intjänats före B-skattens införande eller under tiden för B-skattens bestånd, icke skulle drabbas a v utskiftningsskatt. Bolag, för vilket något dess räkenskapsår g å t t till ä n d a

före den 1 mars 1925, skulle fördenskull äga såsom vid denna tidpunkt förefintligt tillskjutet belopp, s. k. ingångsvärde, upptaga bolagets egna fonder enligt fastställd balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för det räkenskapsår, som gått till ända närmast före nämnda dag, därvid i nämnda räkenskap upptagna vinstmedel skulle medräknas allenast i den mån desamma enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till ny räkning. Bolag, vars likvidation slutförts under år 1925, skulle icke vara underkastat skatteplikt, utan utskiftningsskatt skulle kunna inträda först beträffande bolag, som upplösts tidigast under år 1927. Utskiftningsskatten föreslogs till 5 % av det beskattningsbara beloppet, avjämnat till fullt hundratal kronor. Taxeringsförfarandet skulle uppdragas åt de ordinära beskattningsmyndigheterna. I motiveringen för sitt förslag anförde 1926 års sakkunniga, att de vid fullgörande av sitt uppdrag utgått ifrån att detsamma icke inneburit att taga under omprövning, om överhuvud taget i stället för den upphävda B-skatten en ny skatt i annan form borde införas i vårt skattesystem, utan att nämnda uppdrag innefattat att anvisa en väg, å vilken en dylik ersättningsskatt för B-skatten skulle kunna vinnas. Med denna uppfattning hade de sakkunniga saknat anledning att närmare ingå på frågan, om den i gällande skattelagstiftning fastslagna principen om dubbelbeskattning av inkomst, som härflöte av verksamhet i bolags form, vore ur rationell beskattningssynpunkt motiverad, eller att till behandling upptaga de spörsmål, som därmed kunde hava sammanhang. Härutinnan vore allenast att framhålla, att så länge nämnda dubbelbeskattning i dess nuvarande gestaltning förefunnes, man icke med framgång torde kunna bestrida, att efter B-skattens upphörande den ojämnhet i beskattningen, som man medelst sistnämnda skatt velat avhjälpa, åter förelåge. De för undanröjande av detta förhållande vid frågans tidigare behandling vid olika tillfällen anförda skäl — vare sig de hänförde sig till en ur teoretisk eller praktisk synpunkt erforderlig konsekvens av rådande dubbelbeskattning av bolags inkomst eller de enbart läte den fiskaliska synpunkten vara avgörande — syntes de sakkunniga böra tillmätas avgörande betydelse framför de invändningar, som häremot framkommit, — Av den tidigare förebragta utredningen framginge, att olika vägar kunde beträdas för att vinna den åsyftade följdriktigheten i beskattningen. En väg vore att, oberoende av sättet för delägares förvärv av aktie eller den tid han innehaft aktien, vinst genom överlåtelse av densamma underkastades beskattning hos delägaren, varvid vinst vid skifte av bolags tillgångar givetvis borde likställas med försäljningsvinst. Mot en på sådant sätt anordnad beskattning hade redan i den förut omförmälda promemorian angående upplösnings- och fonderingsskatt anförts åtskilliga skäl. Även andra invändningar kunde framställas mot en dylik utvidgning av realisationsvinstbegreppet. De täta värdefluktuationer sådana aktier, som i större omfattning bytte ägare, underginge, finge i regel tillskrivas huvudsakli-

gen helt andra omständigheter än att bolagets årsvinster fonderades hos bolaget i stället för att utdelas till delägarna. I fråga om aktier i s. k. familjebolag åter torde merendels försäljningsvärdet influeras av särskilda omständigheter såsom av inskränkande bestämmelser i rätten att överlåta aktie, möjlighet för köparen att erhålla ledande ställning inom bolaget eller befattning hos detsamma. En oinskränkt beskattning av vinst vid realisation av aktier syntes förutsätta en lika oinskränkt avdragsrätt för genom dylik realisation konstaterade förluster. Mot en sådan anordning kunde ur fiskalisk synpunkt vägande erinringar framställas. Aktieägare skulle med all sannolikhet utnyttja möjligheten att bereda sig skattelindring eller rent av skattefrihet genom realisation av aktier, som nedgått i värde, under det att han komme att längre än eljest uppskjuta försäljning av aktier, som stigit i värde. För övrigt skulle realisationsvinster, som uppkommit för i utlandet bosatta delägare i svenska bolag, icke komma att drabbas av skatten. Dessutom skulle med gällande organisation av taxeringsväsendet betydande svårigheter föreligga att effektivt kontrollera, att realisationsvinster bleve beskattade. En utvidgning av detta beskattningsområde syntes de sakkunniga vid dåvarande tidpunkt därför icke tillrådligt, helst nära nog oöverstigliga svårigheter skulle uppkomma att efter förloppet av många år, i synnerhet om aktie förvärvats genom arv eller gåva, fastställa det vinstbelopp, som vid avyttring borde upptagas till beskattning. Denna svårighet skulle visserligen kunna undvikas, om all uppkommen värdestegring å aktier, vare sig denna konstaterats genom avyttring eller ej, underkastades beskattning, men ett dylikt system lede uppenbarligen av så stora brister i andra hänseenden, att det icke gärna syntes böra ifrågakomma. — Att beskatta delägarna personligen för bolagets hela vinst, vare sig densamma utdelats eller icke, torde knappast, därest en dylik väg vore praktiskt framkomlig, vara ur principiell synpunkt riktigt. Delägarens personliga skatteförmåga bestämdes ej enbart av inkomstens storlek utan även av beskaffenheten av den förfoganderätt över inkomsten han erhölle. I allmänhet kunde väl skatteförmågan icke anses stiga i samma mån därigenom, att bolagets vinst fonderades, som därigenom, att densamma utdelades till delägaren. Till följd härav skulle sannolikt en på nämnda sätt anordnad beskattning tvinga bolagen till den ur nationalekonomisk synpunkt mindre lyckliga konsekvensen att till delägarna utdela mera än som ur synpunkten av bolagens konsolidering och framtida utveckling vore ändamålsenligt. — En tredje väg vore att hos delägarna lika med utdelning beskatta vad som vid bolagets upplösning tillfölle dem utöver av dem gjorda tillskott. Av skäl, som av riksdagen anförts mot Kungl. Maj:ts år 1918 framlagda förslag i dylik riktning, funne de sakkunniga icke heller denna väg böra tillrådas. De sakkunniga, som alltså funnit det icke, utan att träda rättvisa eller billighet för nära, vara möjligt att ordna beskattningen av bolags bespa-

rade vinstmedel genom en å delägarna lagd skatt, hade därför ansett sig hänvisade att söka en lösning genom en å bolagen lagd skatt. En omläggning av B-skatten i sådan ordning, att de med densamma förenade bristerna ur principiell synpunkt bortfölle, syntes icke möjlig, åtminstone icke utan att beskattningsbestämmelserna bleve i hög grad invecklade och svårtillämpliga. Även mot fonderingsskatten, till vars förmån obestridligen lämplighetsskäl kunde åberopas, talade — ehuru givetvis icke med samma styrka — vissa av de principiella skäl, som framställts mot B-skatten. Oaktat medel, som överförts till aktiekapital eller till reservfond, i den mån de överstege viss procent i förhållande till aktiekapitalets storlek, väl i regel vore för all framtid säkerställda i bolagets hand och därigenom även för delägarna, inträffade dock understundom, att sådana medel måste tagas i anspråk för täckande av sedermera uppkomna förluster. Flera exempel på att bolag måst använda till aktiekapital och reservfond avsatta medel för täckande av förluster funnes särskilt från tiden efter fredsslutet. Först då vinstmedlen kommit i delägarnas omedelbara besittning, hade det definitivt konstaterats, att vinstmedlen vore fullt säkerställda för delägarna. För övrigt nödvändiggjorde de betydande riskmoment, som förefunnes inom flertalet verksamhetsgrenar av större omfattning, att avsevärda belopp ofta måste bindas genom fondering, varför en beskattning av dessa fonderade medel under verksamhetens bestånd, medan medlen funnes kvar hos företaget, framstode i föga tilltalande dager. Mot fonderingsskatten i dess ifrågasatta kombination med upplösningsskatten vore dessutom att framhålla, att beskattningsformen därigenom bleve svårtillämplig. Fonderingsskatten ensam för sig räckte ej heller att förebygga den lucka i dubbelbeskattningen, som uppkommit genom B-skattens upphävande. Däremot syntes den föreslagna utskiftningsskatten, som nära anslöte sig till upplösningsskatten, väl ägnad för detta ändamål och i den förenklade form, som av de sakkunniga föreslagits, syntes den även motsvara riksdagens önskan om enkelhet i tillämpningen. De sakkunniga redogjorde vidare för vissa iakttagelser rörande av aktiebolag vidtagna åtgärder, ledande till icke avsedd skattelindring, och bemötte några invändningar, som kunde väntas framkomma mot förslaget om utskiftningsskatt. De övergingo därefter att behandla frågan, huru med avseende å utskiftningsskatt skulle förfaras, då vid nedsättning av aktiekapital i annan ordning än genom inlösen av aktier enligt 49 § lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag medel utskiftades till delägarna. I detta avseende innebure förslaget, att därvid i första hand besparade vinstmedel skulle anses utskiftade. Endast i den mån bolagets fonder genom utskiftningen nedbragtes under ingångsvärdet å bolagets fonder, inträdde därvid frihet från utskiftningsskatt. — Därest ett bolag, som vid nedsättning av sitt aktiekapital påförts utskiftningsskatt, sedermera upplöstes och det därvid befunnes, att bolagets besparade vinstmedel icke uppginge till belopp, varför vid nedsättningen utskiftningsskatt erlagts, kunde det

334 ur principiell synpunkt ifrågasättas, om icke bolaget vore berättigat till restitution av vad i utskiftningsskatt för mycket guldits. Mot en dylik restitutionsrätt talade emellertid i första hand praktiska skäl, då därigenom taxeringsförfarandet i vissa fall komme att bliva mera invecklat. Men h ä r u t i n n a n kunde vidare erinras att, därest ett bolag, som utöver sitt aktiekapital ägde fonder av beskaffenhet att kunna användas till utdelning, valde vägen a t t nedsätta och utskifta aktiekapitalet, detta väl närmast och oftast hade sin grund däri, a t t bolaget funnit för sig fördelaktigare att, i stället för a t t låta delägarna vidkännas skatt för utdelning, självt erlägga utskiftningsskatt. Hade i stället de besparade vinstmedlen utdelats till delägarna, skulle någon restitution icke kunna ifrågakomma, och det kunde därför knappast anses ligga något oberättigat i att vid en dylik utskiftning genom nedsättning av aktiekapital icke medgiva restitutionsrätt. Tillika framhölls, att dylika fall av nedsättning syntes förekomma synnerligen sparsamt. — Vad anginge nedsättning av aktiekapital genom inlösen av aktier enligt 49 § aktiebolagslagen, kunde utskiftningsskatt icke ifrågakomma i de vanligen förekommande fall, att aktierna inlöstes med samma belopp, som erlagts för desamma. Erlades däremot för desamma överkurs, uppstode fråga, h u r u v i d a utskiftningsskatt borde utgå vid nedsättning av aktiekapitalet av sådan anledning. Av praktiska skäl och då de vinstmedel, som på dylik v ä g uttoges från bolaget, säkerligen vore relativt obetydliga, syntes med beskattningen av de utskiftade vinstmedlen lämpligen böra anstå till bolagets upplösning. Härigenom undginge m a n införande av bestämmelser om en i sådant fall nödvändig restitutionsrätt. Skulle emellertid för inlösen av sådana aktier bolaget finna lämpligt tillgripa mera än bolagets hela ingångsvärde — ett fall som knappast hade praktisk betydelse — hade skattskyldighet ansetts böra drabba bolaget redan vid tiden för nedsättningen av aktiekapitalet. Härigenom hade hinder rests för bolag a t t på denna väg från bolaget uttaga besparade vinstmedel u t a n erläggande av skatt. Med sistnämnda slag av utskiftning hade i förslaget likställts det fall, att huvudlottägare i solidariskt bankbolag jämlikt 207 § lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse u t t r ä d d e ur bolaget och utbekomme de bankens tillgångar, som belöpte på honom. E h u r u vissa skäl kunde anföras för en högre skattesats för utskiftningsskatten ä n den för upplösningsskatten föreslagna, hade de sakkunniga s t a n n a t vid a t t förorda samma skattesats, 5 %, och hade därvid hänsynen till de u r såväl det allmännas som företagens intressen förekommande bolagsfusionerna varit avgörande. Det hade synts mera lämpligt att staten nöjde sig med lägre skatteintäkt i nu förevarande form ä n a t t möjligen hinder restes mot ur det allmännas synpunkt gagneliga bolagstransaktioner. Efter att hava något uppehållit sig vid den föreslagna utskiftningsskattens statsfinansiella betydelse behandlade de sakkunniga frågan om för-

335 farandet vid skattens uträknande och uttagande hos bolagen och anförde därvid bl. a., att de på skäl, som i huvudsak överensstämde med vad som andragits beträffande upplösningsskatten, funnit sig böra föreslå att till de ordinära beskattningsmyndigheterna hänskjuta även denna beskattning. Över de sakkunnigas förslag avgåvos utlåtanden dels av kammarrätten och dels av Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund. I dessa utlåtanden — för vilka mera utförlig redogörelse lämnas i propositionen nr 134/1927 — framfördes åtskilliga erinringar mot förslaget. Kammarrätten framhöll, bl. a., följande: Utskiftningsskatten, liksom den tidigare ifrågasatta upplösningsskatten, komme att drabba icke blott, såsom åsyftat vore, egentliga bolagsupplösningar, där aktieägarna toge ut sina tillgångar ur rörelsen, utan även sådana fall, där upplösningen blott innebure en rekonstruktion av bolaget eller dess fusion med annat bolag, varvid delägarna läte kapitalet vara kvar i rörelsen. Härför saknades rationell grund och praktiska fall av orättvisa kunde härigenom inträda. — Därest ett av 1924 års skatteberedning framlagt förslag om skattefrihet för bolag beträffande utdelning från annat bolag förverkligades, skulle ett moderbolag lätteligen kunna till väsentlig del undgå utskiftningsskatt vid dotterbolags upplösning genom att före likvidation taga dotterbolagets fonderade vinstmedel såsom utdelning och låta till utskiftning finnas kvar allenast aktiekapital och reservfond. Begagnades icke denna utväg eller mötte hinder därför, skulle å andra sidan den oegentligheten kunna inträffa, att utskiftningsskatt utginge även å medel, som skulle varit skattefria såsom utdelning. — Från rationell synpunkt syntes anledning saknas att från beskattningen till utskiftningsskatt undantaga kommanditbolag, såvitt anginge kommanditdelägarnas anpart i skiftade tillgångar, och ekonomiska föreningar, särskilt om dessa skattesubjekts likställighet med aktiebolagen skulle bliva genomförd i den utsträckning, som föreslagits av 1924 års skatteberedning i ett den 14 oktober 1926 avgivet förslag. — Till följd av att icke — såsom föreslagits beträffande upplösningsskatten — ingångsvärdet för bolaget finge underkastas justering, i händelse tillgångar upptagits för högt eller för lågt eller skulder utelämnats i den till grund för ingångsvärdets bestämmande liggande balansräkningen, kunde, synnerligast om bolaget under goda år nedskrivit värdet å fastigheter eller inventarier till ringa eller praktiskt taget inga värden utan att hava åtnjutit motsvarande avdrag vid taxeringen, alltför stor utskiftningsskatt komma att utgå. — Ville man vara konsekvent, borde utskiftningsskatt hava föreslagits även å det kommunala området, men medgivas finge, att en sådan anordning vore förenad med stora vanskligheter. —- Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund framhöllo till en början, att med hänsyn till dåmera vunnen erfarenhet den åsikten torde vara starkt befästad, att dubbelbeskattningen av aktiebolag icke blott vore orättvis utan även verkade synnerligen ogynnsamt för en sund ut-

336 veckling av v å r t näringsliv. Införande av en ny skatt å dessa bolag och de därmed i detta hänseende likställda solidariska bankerna kunde svårligen anses lämpligt och riktigt. I varje fall kunde därför icke åberopas något som helst statsfinansiellt behov. — Utskiftningsskatten komme att verka såsom ett slags värdestegringsskatt å bolags egendom u t a n motsvarighet i v å r t skattesystem. Den komme därför att utgöra ett t u n g t vägande skäl mot upplösning eller fusionering av äldre bolag samt medföra en tendens till konservering av de bolag, som kunde ifrågakomma till någon avsevärd utskiftningsskatt. D ä r a v följde, att en del organisatoriska frågor, som uppstode under näringslivets utveckling, icke komme a t t lösas efter enkla och n a t u r l i g a linjer u t a n bleve på ett mer eller mindre olämpligt sätt påverkade av skattetekniska hänsyn. — I fråga om a t t beskära möjligheten för skattskyldig a t t genom särskilda åtgärder u n d g å avsedd dubbelbeskattning syntes den n y a skatten ej bliva av något större värde. — Ojämnheter i beskattningen vore a t t befara genom a t t för äldre bolag ingångsvärdet skulle göras beroende av balansräkningen vid utgången av å r 1924, resp. däremot svarande räkenskapsår, u t a n möjlighet till justering av däri upptagna värden. Å a n d r a sidan mötte svårighet för taxeringsmyndigheterna att uppskatta tillgångar, som tillskjutits vid en längre tillbaka i tiden liggande tidpunkt. — Det naturliga avslutandet av likvidation medelst disponibla medels utbetalande skulle förhindras och vissa a n d r a olägenheter föranledas därav, och deklaration för och taxering till utskiftningsskatt skulle följa på slutredovisningens framläggande. Lämpligt vore a t t deklaration n ä r som helst under året finge avgivas till lämplig myndighet, t. ex. länsstyrelsen, som inom kortare tid skulle meddela utslag, och att, sedan detta vunnit laga kraft och skatten betalts, slututdelning därefter kunde ä g a rum. [Departements- Vid tillstyrkan av proposition i frågan anförde departementschefen i chefen.] h u v u d s a k följande: »Vid övervägande av lämpligheten och behovet av införande av en ersättningsskatt för den upphävda B-skatten har jag ej kunnat undgå att taga intryck av vad som härutinnan framhållits beträffande den lucka i den rådande dubbelbeskattningen av från verksamhet i bolags form härflytande inkomst, vår skattelagstiftning nu efter B-skattens avskaffande ovedersägligen företer. Den utav de sakkunniga verkställda utredningen synes även giva vid handen, att anledning föreligger antaga, att, därest ej genom för ändamålet lämpad lagstiftning åtgärder vidtagas för att under beskattning lägga den inkomst, som varit avsedd att träffas av B-skatt, försöken att begagna sig av härutinnan till buds stående möjligheter för undgående av skatt skola öka i antal. Det vill därför förefalla, som om man med gällande skattesystem svårligen kan undvika att införa en ersättningsskatt av sådan typ som den föreslagna utskiftningsskatten. Härvidlag kommer ej det statsfinansiella intresset i första rummet, utan det är det för ett rättvist skattesystem grundläggande kravet på jämlikhet och likformighet, som gör, att man ej i skattelagstiftningen bör tillåta luckor av den natur, att skattskyldiga av samma kategori och med samma inkomst bliva i beskattningsavseende helt olika ställda. Och vi-

337 dare måste genom riksdagens i samband med beslutet om upphävande av B-skatten gjorda uttalanden riksdagen anses hava givit uttryck åt en förväntan att förslag till ersättningsskatt för B-skatten i sinom tid skulle komma att föreläggas riksdagens prövning. Vissa av de av kammarrätten samt Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund mot förslaget framställda anmärkningarna synas hava sin grund i att därvid ej tillräckligt beaktats, att det här ej så mycket är fråga om att påföra bolag skatt för inkomst, utan att det gäller att med skatt träffa inkomst som, därest den av bolaget utdelats till dess aktieägare, blivit i form av utdelning tagen till beskattning. Ser man frågan så, vilket synes mig vara det riktiga, torde nämnda anmärkningar ej böra tillerkännas vidare avseende. Så vitt jag kan finna står den beskattning, det här gäller, i full överensstämmelse med de grundprinciper! varpå vårt skattesystem för närvarande vilar. Av praktiska skäl måste även anses påkallat, att en ersättningsskatt för B-skatten så snart som möjligt införes, då i annat fall en lucka i beskattningsperioden, från B-skattens sista påförande räknat, skulle uppstå, vilken måhända ej utan stora svårigheter skulle på ett ur rättvisans och lämplighetens synpunkt tillfredsställande sätt i framtiden kunna fyllas. Jag vill härvid framhålla, att den lösning av förevarande spörsmål, som nu kan varda godtagen, måste anses i viss mån bliva av provisorisk beskaffenhet. Vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag har jag nämligen uttalat den meningen, att tillsvidare borde anstå med en mera slutgiltig lösning av det komplex av frågor, som rörde aktiebolagen och de ekonomiska föreningarna, och att i de förslag, som förelades innevarande riksdag, dessa frågor i allt väsentligt borde ordnas efter nu gällande regler, varigenom emellertid ej ett kommande utredningsarbete finge föregripas. Det är givet, att vid nämnda utredningsarbete även frågan om skatt vid nedsättning av aktiekapital i och upplösning av aktiebolag kommer att bliva föremål för förnyad prövning och att sistnämnda skatts slutliga utformning bliver beroende av de normer, som varda för beskattningen av aktiebolag i övrigt bestämda. Av de olika utvägar, som för vinnande av en ersättning för B-skatten anvisats, har jag ansett företräde böra givas åt den av de sakkunniga förordade utskiftningsskatten. Härvid har särskilt varit avgörande, att densamma i högre grad än de andra ifrågasatta skatterna synts mig någorlunda motsvara kravet på att vara enkel vid tillämpningen och ej komma att medföra större kostnader för statsverket. Att vid sådant förhållande en del mera detaljerade bestämmelser, med vilka avsetts att åstadkomma största möjliga rättvisa vid beskattningen, måst utelämnas, ligger i öppen dag. Enkelhet och obetydlig kostnad vid tillämpningen synas med avseende å förevarande skattelagstiftning ej stå att vinna, därest kravet på en jämlik och rättvis beskattning i varje detalj vidhålles. För att uppnå det ena syftemålet, lärer man få eftergiva något av det andra. Jag har härvid ingalunda förbisett de nog så betydande svårigheter i taxeringsavseende, som påpekats av bl. a. bankföreningen och industriförbundet, men jag håller före, att övervägande flertalet taxeringar till utskiftningsskatt ej komma att erbjuda större svårigheter än de, som nu förekomma i många andra taxeringsfrågor. Vid godkännande av de sakkunnigas förslag i fråga om tiden för skattens första påförande kan följden bliva, att i likvidation varande bolag, som under 1926 slutfört sin likvidation, undgår den avsedda dubbelbeskattningen för inkomst, som av bolaget förvärvats under åren 1925 och 1926. Vid nedsättning av aktiekapitalet under berörda år kan liknande förhållande inträffa. Då man emellertid måste antaga, att i dylika fall eventuell skattefrihet kommer att vara utan vidare praktisk betydelse, lärer ej åt författningen böra på grund härav givas retroaktiv verkan. Beträffande spörsmålet om taxeringsförfarandet ansluter jag mig till de synpunkter, som härutinnan framhållits av de sakkunniga, och finner mig förty ej kunna tillmötesgå de av Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund häremot gjorda uttalandena.» 2 2 — 3 12530.

338 Departementschefen upptog härefter till behandling frågan i vad mån förslaget om den s. k. kedjebeskattningens upphörande borde återverka på utskiftningsskatten och anförde därvid följande: »Enligt det förslag till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, som skall föreläggas riksdagen, hava svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och svenska kommanditbolag, som ej driva bank-, emissions- eller annan penningrörelse och ej heller försäkringsrörelse, frikallats från bl. a. skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag. Med hänsyn härtill borde följdriktigt från skatteplikt till utskiftningsskatt även undantagas vad som vid nedsättning av aktiekapital i eller upplösning av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag utskiftas till företag av ovan nämnd beskaffenhet. Grunden för utskiftningsskatten är ju, att den skall motsvara den skatt å bolags vinstmedel, som skolat utgå, därest nämnda medel, i stället för att besparas och i sinom tid vid upplösning av bolaget eller vid nedsättning av dess kapital skiftas mellan bolagets delägare, utdelats till delägarna. Om nu berörda vinstmedel förklaras fria från utdelningsskatt, synes det ju vara naturligt nog, att samma förmån inträder jämväl i fråga om utskiftningsskatten. Emellertid synas vägande skäl mot en utsträckning av skattefriheten för utdelning å aktier eller lotter till området för utskiftningsskatten kunna anföras. Häremot tala för det första rent praktiska hänsyn. Under det att vid taxering till inkomstskatt det är delägarens i bolaget uppgift om utav delägaren uppburen utdelning å aktier, som utgör grundval för bedömande av skattefrihet, skulle, då fråga är om utskiftningsskatt, det bolag, som utskiftar sina tillgångar, åläggas att lämna uppgift angående dem av dess delägare, för utskiftning till vilka skattefrihet för bolaget bör inträda. Det torde helt visst komma att visa sig hart när omöjligt för vederbörande bolag att i regel tillfredsställande utreda, till vilken kategori av inkomsttagare bolagets delägare skola hänföras, varförutom vid själva taxeringsförfarandet torde kunna uppstå svårigheter och besvär, som ej stå i rimligt förhållande till det ändamål man vill vinna. Med andra ord det saknas möjlighet att fastställa, att den, vilken det utskiftade beloppet slutligen skall tillfalla, är en sådan juridisk person, att frihet från utskiftningsskatt är påkallad. De skäl, som varit avgörande för stadgandet om skattefrihet för aktieutdelning, kunna ej anses äga samma styrka, då det gäller beskattning av bolag, som vid sin upplösning utskiftar sina tillgångar. Det föreligger ju t. ex. en väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt bedrivande av sin verksamhet kräver en organisation med dotterbolag, och ett bolag, som finner en dylik anordning obehövlig och upplöser dotterbolaget. Härtill kommer vidare, att i de säkerligen oftast förekommande fallen bolaget låter sig angeläget vara att vidtaga sådana dispositioner, att vid dess upplösning utskiftningsskatt till större delen kan undvikas. På sätt kammarrätten antytt, står det ju moderbolaget fritt att före dotterbolagets trädande i likvidation genom utdelning uttaga dotterbolagets besparade vinstmedel, så att till utskiftning återstå allenast aktiekapital och reservfond. Uttagandet av utskiftningsskatt bliver på så sätt uppskjutet till dess moderbolagets tillgångar skiftas mellan dess delägare. Mot detta förfaringssätt synes intet vara att ur rationell skattesynpunkt invända. I detta sammanhang må ock påpekas, att en bestämmelse om befrielse från utskiftningsskatt av ifrågasatt beskaffenhet däremot lätt skulle leda till ett kringgående av författningen. Sålunda skulle enskilda personer, efter det vederbörande bolag trätt i likvidation och värdet av vad som komme att utskiftas blivit känt, ju kunna avyttra sina aktier i bolaget till t. ex. ett svenskt aktiebolag, i följd varav vad som komme att å dessa försålda aktier utskiftas ej skulle bliva underkastat utskiftningsskatt. Med avseende å av mig nu framhållna synpunkter och då, såsom jag ovan anfört, en lösning av frågan

339 om beskattning av bolags besparade vinstmedel tills vidare måste betraktas såsom i viss mån provisorisk, har jag funnit övervägande skäl tala för att icke för närvarande föreslå, att i anslutning till den skattefrihet för aktieutdelning, som är avsedd att inträda vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt, bestämmelser av enahanda innebörd skola äga tillämpning jämväl vid utskiftning av bolags tillgångar. Då således med den uppfattning om önskvärdheten av en ersättningsskatt för Bskatten, varåt jag nu givit uttryck, jag delar den åsikten, att något i stort sett lämpligare förslag än de sakkunnigas svårligen synes kunna åstadkommas, samt den kritik, som av kammarrätten och omförmälda sammanslutningar inom näringslivet riktas mot detsamma — såsom jag nedan kommer att närmare utveckla — icke synes vara av den betydelse, att man därav bör förmås att avstå från förslagets godtagande, har jag ansett mig böra tillstyrka, att förslag om utskiftningsskatt i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag förelägges riksdagen till antagande.»

Departementschefen upptog vidare till bemötande de i nämnda utlåtanden framställda erinringar mot förslaget och yttrade därvid bl. a.: »Kammarrätten har anmärkt, att, under det upplösning av ett solvent bolag med påföljd att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen vore en sällsynt företeelse, sådana upplösningar, som innebure rekonstruktion eller fusion med annat bolag, vore vanliga företeelser och att enligt det remitterade förslaget jämväl dylika upplösningar träffades av skatt, ehuru rationell grund för beskattning saknades i sådana fall. — Gentemot denna kammarrättens anmärkning må först framhållas, att det enligt min åsikt icke kan anses orättvist att beskatta ett aktiebolags besparade vinstmedel jämväl då bolaget upplöses av den anledning, att bolagets rörelse uppgår i ett annat bolag. Ofta torde de gamla aktieägarna icke ingå i det nya bolaget, ehuru detta fortsätter det gamla bolagets rörelse. Men även om det nya bolaget skulle utgöra en direkt fortsättning på det gamla bolaget, så att det gamla bolagets delägare ingå såsom delägare i det nya, synes det ur rättvisans synpunkt fullt i sin ordning att uttaga utskiftningsskatt. Ett nästan analogt fall föreligger, när man såsom realisationsvinst beskattar vinst vid byte av aktier. Något hinder att beskatta dylik vinst anses icke föreligga, oaktat man icke vet, huruvida den vid bytet erhållna valutan kommer att hava kvar sitt antagna värde, när den en gång i sin ordning realiseras. Medgivas skall, att det är tänkbart, alt utsikten att få erlägga utskiftningsskatt skulle kunna i vissa fall avskräcka från bolagsfusioner, vilka vore önskvärda ur såväl aktieägarnas som det allmännas synpunkt. Det torde emellertid ej vara möjligt att fastställa andra regler för beskattning av upplösningar i sammanhang med fusioner än de för upplösning i allmänhet gällande. Men vidare synes kammarrättens berörda anmärkning även av en annan orsak förlora i värde. Med hänsyn till den föreslagna skattefriheten för moderbolag för från dotterbolag uppburen aktieutdelning torde väl i fall av bolagsfusioner sådana dispositioner vidtagas, att utskiftningsskatt i stort sett kan undvikas. Slutligen vill jag framhålla, att den beskattning det här gäller är så jämförelsevis obetydlig, att verkligt betydelsefulla bolagsfusioner knappast av densamma kunna röna någon nämnvärd inverkan. Såväl kammarrätten som bankföreningen och industriförbundet hava påtalat den orättvisa vid taxering till utskiftningsskatt, som kan uppkomma för äldre bolag, till grund för vilkas ingångsvärde skall ligga en balansräkning, vars värden icke få justeras. En sådan möjlighet låter sig icke förnekas, men synas mig de skäl, de sakkunniga för denna förenkling i skatteförfarandet anfört, böra tillerkännas avgörande betydelse framför de mot ett dylikt tillvägagångssätt framställda erinrin-

340 garna. Man kan för övrigt nog våga hålla före, att de fall, då en mera påtaglig orättvisa till följd av nämnda beräkningssätt skulle uppkomma, bliva ganska sällsynta, enär de bolag, som härvid kunna tänkas komma i fråga, väl lära utgöras av företag, som hava förutsättningar att äga fortbestånd i nära nog obegränsad tid. Beträffande kammarrättens uttalande i fråga om utsträckande av skatteplikten för utskiftningsskatt till kommanditbolag och ekonomiska föreningar ävensom införande av denna skatt å det kommunala beskattningsområdet vill jag allenast anmärka, att då med hänsyn till att utredningen om berörda bolags och föreningars skattskyldighet i övrigt ej slutförts samt anledning till införande av kommunal utskiftningsskatt, vilket torde, såsom kammarrätten medgivit, vara förenat med stora praktiska svårigheter, ej för närvarande synes föreligga, jag funnit förslag i omförmälda hänseenden ej böra i detta sammanhang komma under behandling.» E f t e r r e d o g ö r e l s e för v i d t a g n a s m ä r r e ä n d r i n g a r i d e s a k k u n n i g a s förslag till förordning i ä m n e t u p p t o g departementschefen därefter till beh a n d l i n g fråga om restitution a v B-skatt och anförde d ä r v i d : »Slutligen anser jag mig böra i detta sammanhang beröra den fråga om inskränkning i rätten för bolag att i framtiden erhålla restitution för erlagd B-skatt, som vid föregående utredningar om borttagande av B-skatten varit på tal. I sitt anförande till statsrådsprotokollet, som finnes intaget i ovannämnda proposition nr 193 till 1926 års riksdag, förklarade dåvarande chefen för finansdepartementet, att enligt hans åsikt denna fråga icke borde upptagas till behandling förrän i samband med det slutliga avgörandet om införande av en ersättning för B-skatten. Jag tillåter mig vidare erinra, att 1926 års riksdag i enlighet med därom avlåten proposition i samband med sitt beslut om B-skattens avskaffande föreskrev viss ändrad bestämmelse om restitution av B-skatt, innebärande att restitution ej finge ske för sammanlagt högre belopp än det, varmed bolagets behållna tillgångar enligt balansräkningen för det sista räkenskapsår, för vilket B-skatt utginge, överstigit aktiekapital och reservfond. I det inom finansdepartementet utarbetade förslag, som låg till grund för nämnda proposition om ändring av bestämmelserna om rätten till restitution av B-skatt, och som finnes vidfogat meranämnda proposition nr 193, upptogs jämväl en föreskrift om upphävande med utgången av år 1931 av rätten till restitution av B-skatt. Härom framhöll kammarrätten i sitt över förslaget avgivna utlåtande, att detta vore ett synnerligen betänkligt stadgande. Enligt vad nu gällde, vore denna rätt till tiden obegränsad eller i varje fall endast underkastad den allmänna fordringspreskriptionen, räknat från det de faktiska förutsättningarna för restitution inträtt. Enligt förslaget skulle ett bolag bliva nödsakat att antingen avstå från sin rätt till framtida restitution eller ock senast under år 1931 dela ut sina B-beskattade fonderingar, kanske till avsevärt förfång för rörelsen. Efter kammarrättens uppfattning vilade restitutionen av B-skatt på en förbindelse, som staten åtagit sig i gengäld för en skatt, som enligt lagstiftarens motiv eljest icke skulle hava pålagts. Denna förbindelse syntes icke kunna ensidigt av staten brytas. Även jag anser, att med skäl kan sättas i fråga, huruvida staten med hänsyn till grunden för B-beskattningen bör betaga bolagen rätten att hädanefter, därest de så - finna för sig förmånligt, utan tidsbegränsning erhålla restitution av erlagd B-skatt. Med hänsyn till det sammanhang, förevarande spörsmål får anses äga med aktiebolags skattskyldighet i övrigt, torde emellertid med ett definitivt ståndpunktstagande beträffande sagda restitutionsrätt böra anstå till den tidpunkt, då frågan om beskattningen av aktiebolag i sin helhet vunnit sin slutliga lösning.» [Eiksdagen.]

Den föreslagna förordningen antogs av riksdagen med vissa av första s ä r s k i l d a u t s k o t t e t i dess u t l å t a n d e n r 1 f ö r e s l a g n a s m ä r r e ä n d r i n g a r ,

341 väsentligen av redaktionell innebörd, därvid emellertid riksdagen, på utskottets förslag, till förordningen fogade en övergångsbestämmelse, enligt vilken förordningen icke skulle äga tillämpning å bolag, som före den 25 maj 1927 beslutat träda i likvidation, och ej heller särskild taxering till utskiftningsskatt ske på grund av nedsättning av aktie-(lott-)kapital, varom beslut fattats före nämnda dag. Beredningen har så utförligt som skett redogjort för utskiftningsskattens förhistoria och motiv, enär därunder förekommit uttalanden av stor betydelse för bedömandet av de svårigheter, som äro förenade med ett konsekvent genomförande av systemet med dubbel beskattning av aktiebolagens vinster. Då beredningen, enligt vad den framhållit i andra kapitlet av detta betänkande, funnit sig böra förorda dubbelbeskattningens bibehållande i all huvudsak enligt det hittillsvarande systemet, följer därav, att beredningen haft anledning taga den motivering, som anförts för utskiftningsskatten, under förnyat övervägande, och beredningen har därvid icke kunnat undgå att finna densamma alltjämt vara hållbar. Utskiftningsskatten tjänar till att täcka den lucka i skattesystemet, som föreligger, därest endast de vinstmedel, som i vanlig ordning utdelas, skulle drabbas av dubbel beskattning, och den har framför B-skatten den väsentliga fördelen, att den icke motverkar nödig konsolidering hos bolagen. En skatteteknisk förtjänst är även, att skattens objekt i all huvudsak sammanfaller med objektet för skatten å utdelning. Emellertid har beredningen icke kunnat undgå att konstatera, att utskiftningsskatten ingalunda helt förhindrar, att av lagstiftaren icke avsedd skattelindring alltjämt kan vinnas genom fondering av bolagens vinstmedel. Detta förhållande beror väsentligen därpå, att förutsättningarna för skattens utgående kunna uppskjutas till ett ovisst fjärran. En person, som ställt sitt företag eller sin privata förmögenhet på aktier och kumulerat bolagets vinster, kan nämligen, då han önskar disponera de sparade vinstmedlen för egen räkning, frigöra dessa utan att drabbas av skatt genom att sälja aktierna under sådana omständigheter, som utesluta realisationsvinstbeskattning. Väntar köparen, att bolaget skall bestå under lång tid framåt, räknar han föga med möjligheten, att utskiftningsskatt skall i framtiden drabba de samlade vinstmedlen, och i följd härav trycker denna möjlighet icke nämnvärt priset å aktierna, utan säljaren kan inhösta de sparade medlen tämligen obeskurna. Vinstmöjligheterna äro så mycket mera uppenbara, som utskiftningsskatten är låg -— blott 5 % — och någon motsvarande skatt av kommunal natur, avsedd att innebära tillräcklig motvikt mot de genom fonderingen inbesparade kommunala skatterna, icke finnes. I tolfte kapitlet kommer beredningen att redogöra för sina överväganden om åtgärder till förhindrande av att reglerna om bolagsbeskattningen utnyttjas för åstadkommande av icke avsedd skattelindring. De förslag, beredningen därvid framlägger, utgå från att utskiftningsskatten fortfarande skall bestå.

342 Vissa med utskiftningsskatten sammanhängande frågor skola nu behandlas. ronderingsI den promemoria angående B-skattens avskaffande och ersättande med skatt. någon a n n a n skatteform, som utarbetades i anledning av 1924 års riksdagsskrivelse och som i förestående historik utförligt behandlats, framhölls, a t t fondering av bolags vinstmedel medförde skattelindring icke allenast såtillvida, att aktieägarna undginge den skatt, som skulle h a v a drabbat dem, därest vinstmedlen utdelats, utan även därigenom, a t t bolagets skatteprocent kunde bringas att nedgå genom vinstmedlens överförande till aktiekapitalet eller reservfonden. I promemorian föreslogs därför, att såsom kompensation för den härigenom uppkommande skattelindringen skulle av bolagen utgöras fonderingsskatt med 3 % av vinstmedel, som överfördes till aktiekapitalet eller reservfonden, därvid dock avsättning till reservfonden skulle v a r a fri från sådan skatt, i den mån avsättningen vore erforderlig för att uppbringa reservfonden beträffande bankbolag till 50 % och beträffande a n d r a bolag till 20 % av aktie-(lott-)kapitalet, varjämte den s. k. upplösningsskatten skulle minskas med det belopp, bolaget visade sig hava erlagt i fonderingsskatt. 1926 års sakkunniga, som framlade förslaget om utskiftningsskatt, medgåvo, att till förmån för fonderingsskatten lämplighetsskäl obestridligen kunde anföras, men de medtogo icke densamma i sitt förslag, som det vill synas väsentligen därför, a t t den icke v a r nödvändig för täckande a v den lucka i skattesystemet, som uppstått genom B-skattens upphävande, varjämte fonderingsskatten förmenades äventyra beskattningsförfarandets enkelhet och förorsaka ökade kostnader för taxeringsförfarandet. F ö r egen del finner bolagsskatteberedningen icke heller anledning ifrågasätta införande a v en fonderingsskatt i syfte att bereda statsverket ersättning för den minskning i skatt, som inkomstprocentens nedgång genom kapitalökningen skulle medföra. Denna beredningens ståndpunkt sammanhänger med beredningens förslag om den progressiva skattefotens utbytande för bolagen mot en proportionell skattesats. Skulle detta beredningens förslag icke genomföras, u t a n en progressiv skatteskala med skattesatserna beroende av inkomstens förhållande till aktiekapitalet och reservfonden under uteslutande av övriga fonder även i fortsättningen tillämpas p å bolagen, kvarstå de skäl, som föranlett framställandet av förslaget om fonderingsskatt, med oförminskad styrka. Det synes beredningen icke uteslutet, att det under sådana förhållanden kan bliva angeläget att på nytt upptaga förslaget till prÖAming. Beredningen saknar emellertid anledning att n ä r m a r e sysselsätta sig med denna fråga. Vid granskning av förslaget om utskiftningsskatt anmärkte kammarUtskiftningsskatt för kom- rätten — såsom i den meddelade historiken omförmälts — att från ratiomanditbolag och ekono- nell synpunkt anledning saknades att från utskiftningsskattens tillämpmiska föreningar.

ningsområde undantaga kommanditbolag, såvitt anginge kommanditdelägarnas anpart i skiftade tillgångar, och ekonomiska föreningar, särskilt om dessa skattesubjekts likställighet med aktiebolagen skulle bliva genomförd i den utsträckning, som 1924 års skatteberedning förordat i sitt förslag den 14 oktober 1926 angående juridiska personers skattskyldighet. Departementschefen anförde år 1927 vid anmälan i statsrådet av frågan om avlåtande av proposition i ämnet, att han, med hänsyn till att utredningen om kommanditbolagens och de ekonomiska föreningarnas skattskyldighet i övrigt ej slutförts, funnit förslag om utsträckande av utskiftningsskattens tillämplighetsområde jämväl till kommanditbolagen och de ekonomiska föreningarna ej böra i då förevarande sammanhang komma under behandling. Såsom av nionde kapitlet framgår, har beredningen funnit tillräcklig anledning för närvarande saknas att föreslå ändring i fråga om kommanditbolagens beskattning. Då sålunda den förutsättning, som föranlett kammarrättens berörda erinran i fråga om kommanditbolagen, icke är för handen, föreligger icke heller skäl att göra utskiftningsskatten tillämplig å kommanditdelägarna i kommanditbolag. I fråga om de ekonomiska föreningarna finner däremot beredningen anledning föreslå lagändring i syfte att låta dubbel beskattning träffa även utskiftade vinstmedel. Två utvägar hava därvid framstått som möjliga, den ena att utsträcka utskiftningsskattens tillämpningsområde till ifrågavarande föreningar och den andra att likställa av ekonomisk förening utskiftade medel med utdelning. Den förra utvägen synes emellertid vara förbunden med vissa svårigheter, sammanhängande med det förhållandet att insatskapitalet kan genom medlemmars in- eller utträde undergå vida större och talrikare förändringar än vad fallet är inom ett aktiebolag. Det skulle därför antagligen bliva ganska besvärligt — synnerligast för stora föreningar, som varit verksamma under många år — att tillfredsställande utreda storleken av det belopp, som vore att anse såsom tillskjutet. Den andra utvägen ställer sig däremot väsentligen enklare och måste tillika betecknas såsom innebärande en mera rationell lösning än utskiftningsskatten, i det att den åsyftade beskattningen drabbar medlemmen direkt utan omvägen över företaget. Dessutom kan på detta sätt även kommunal dubbelbeskattning åvägabringas, vilket ej utan väsentlig omläggning kan ske beträffande utskiftningsskatten. Det torde ock förtjäna påpekas, at>t föreningsandelar icke gå i handel i samma omfattning som aktier. Den under förarbetena till utskiftningsskatten mot en liknande lösning i fråga om aktiebolagen framställda invändning, att en ny ägare av aktie skulle drabbas av beskattning, ehuru han icke kommit i åtnjutande av någon inkomst, nämligen då denna i realiteten tillfallit en tidigare ägare, kan därför icke anses hava någon bärkraft beträffande de ekonomiska föreningarna. Därmed har det skäl, som torde hava varit det verkligt avgörande, när 1918 års riksdag avvisade det då framlagda förslaget till lösning av

frågan om dubbelbeskattning av fonderade vinstmedel i aktiebolag, befunnits sakna betydelse för det nu föreliggande spörsmålet. Beredningen föreslår därför, att till punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen fogas ett tillägg av innebörd, att såsom utdelning från ekonomisk förening skall anses jämväl vad som vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats. Något påpekande av att belopp, som under en ekonomisk förenings bestånd utbetalas till delägare för hans andel utöver insatsen, är att i beskattningsavseende behandla såsom utdelning, har ansetts icke vara erforderligt, enär enligt lagen om ekonomiska föreningar dylik utbetalning icke kan ske annorledes än såsom vinstutdelning och utbetalningens skatterättsliga karaktär av utdelning därmed är klar. Vid anmälan i statsrådet år 1927 av förslaget om avlåtande av proposition om utskiftningsskatt framhöll föredragande departementschefen, att enligt det för samma års riksdag framlagda förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, bl. a., svenska aktiebolag, som ej dreve bank-, emissions- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, skulle vara frikallade från skattskyldighet för, bl. a., utdelning från svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag. Med hänsyn härtill borde följdriktigt från skatteplikt till utskiftningsskatt undantagas även vad som vid nedsättning av aktiekapital i eller upplösning av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag utskiftas till företag av ovan nämnd beskaffenhet. Vägande skäl mot utsträckning av skattefriheten för utdelning å aktier eller banklotter till området för utskiftningsskatten förelåge dock enligt departementschefens mening. De andragna skälen, om vilka utförligare kännedom kan inhämtas av det härförut intagna departementschefsanförandet, voro av övervägande praktisk natur. Sålunda anfördes, att för det utskiftande företaget det skulle bliva hart när omöjligt att tillfredsställande utreda, i vilka fall utskiftade medel tillfallit någon, som borde åtnjuta skattefriheten, samt att taxeringsförfarandet skulle försvåras. För övrigt förelåge ej fullt samma skäl, som föranlett friheten från skattskyldighet för utdelning, i det att det vore en väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt bedrivande av sin verksamhet krävde en organisation med dotterbolag, och ett bolag, som funne en dylik anordning obehövlig och upplöste dotterbolaget. Det stode dessutom moderbolaget fritt att för dotterbolagets trädande i likvidation genom utdelning uttaga dotterbolagets besparade vinstmedel, så att till utskiftning återstode allenast aktiekapital och reservfond. Dessutom kunde befaras, att en dylik skattefrihet beträffande utskiftningsskatten skulle kunna användas till ett kringgående av författningen. Med anledning därav och då den genom utskiftningsskatten vunna lösningen av frågan om beskattning av bolags besparade vinstmedel tills vidare måste betraktas såsom i viss mån provisorisk, hade departementschefen funnit sig

345 icke böra föreslå liknande bestämmelser om skattefrihet beträffande utskiftade medel som i fråga om utdelning till aktiebolag. Då, såsom förut framhållits, beredningen, med hänsyn till att dubbel beskattning av bolagsvinster alltjämt anses böra äga rum, funnit utskiftningsskatten böra bibehållas och beredningen tillika saknar anledning ifrågasätta inskränkning av den år 1928 beslutade friheten från s. k. kedjebeskattning — beredningen förordar i stället principens rationella utbyggande å de områden, där kedjebeskattning för närvarande föreligger — har beredningen ansett sig böra undersöka, huruvida möjlighet förefinnes att även å området för utskiftningsskatten förebygga flerdubbel beskattning. Denna fråga sammanhänger med den i sjätte kapitlet behandlade frågan om beskattning av vinst vid avyttring av aktier, som äro att räkna såsom tillgång i rörelse, i det att desamma, i likhet med inventarier och dylika tillgångar, anskaffats för att tillgodose ett rörelsens behov. I den mån vinst uppstår genom avyttring av dylika aktier, skall enligt beredningens förslag sådan vinst utgöra intäkt av rörelsen. Enligt nuvarande praxis, enligt beredningens förslag bekräftad genom en anvisning till 35 § kommunalskattelagen, skall, då svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller utländskt bolag i samband med nedsättning av bolagets kapital eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgång till delägare i bolaget, så anses som om den utskiftade tillgången tillfallit delägaren genom avyttring av hans mot densamma svarande andel i bolaget. Därav följer, enligt vad i samma anvisning påpekas, att vinst, som vid sådan utskiftning uppkommer för delägaren, behandlas såsom intäkt av rörelse, därest delägaren innehaft aktien i och för någon av honom idkad rörelse, varemot i annat fall den är att betrakta såsom vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom och skall, därest de i 35 § angivna förutsättningarna föreligga, upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Därest i övrigt hittillsvarande bestämmelser skulle bibehållas oförändrade, skulle, då hos ett aktiebolag fonderade vinstmedel utskiftas till ett annat aktiebolag, som äger aktier i det förra bolaget, beskattning för vinstmedlen komma att äga rum fyra gånger, nämligen en gång hos det upplösta bolaget, när vinstmedlen förvärvats, ytterligare en gång hos samma bolag i form av utskiftningsskatt, vidare en gång hos bolaget-aktieägaren såsom intäkt av rörelse (eventuellt såsom realisationsvinst under därför gällande förutsättningar) samt slutligen en gång hos det senare bolagets aktieägare, när medlen till dem utdelas (eventuellt genom utskiftningsskatt, om medlen utskiftas i stället för utdelas). Då det första och det fjärde ledet i denna kedja av beskattningar måste lämnas orubbade, skulle till förebyggande av flerdubbel beskattning de två mellersta leden böra borttagas. Borttagandet av det tredje ledet, i vad avser beskattning såsom intäkt av rörelse, föreslås av beredningen genom bestämmelser i 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomst- och för-

mögenhetsskatt. Det är nu fråga om det andra ledet eller utskiftningsskatten. I viss mån samma problem uppstår, då de aktier, för vilka utskiftning sker, innehavas av enskild rörelseidkare (således icke aktiebolag eller ekonomisk förening), med den skillnad dock att det fjärde ledet därvid icke förekommer. Då även i dylikt fall beskattning mer än två gånger icke bör förekomma, erfordras till vinnande härav, att andra eller tredje ledet avskaffas. Det är tydligt, att det i dylikt fall icke är lämpligt att göra ändring beträffande det tredje ledet —- beskattning hos delägaren för vinst genom aktiens utbyte mot de utskiftade tillgångarna — eftersom en enskild rörelseidkare under alla förhållanden bör beskattas för vinst genom avyttring av de aktier, han innehar i och för rörelsen, och följaktligen även då avyttringen sker genom utskiftning av bolagets tillgångar. Således uppstår även i detta fall fråga om avskaffande av det andra ledet, utskiftningsskatten. Närmast till hands kunde synas vara att förklara, att utskiftningsskatt icke skall uttagas av vederbörande bolag för medel, som i aktieägarens hand utgör vinst genom avyttring av aktien i fråga. Denna lösning synes emellertid icke böra komma i fråga, i första hand av det av departementschefen år 1927 anförda skälet, att därav skulle uppkomma avsevärda svårigheter av praktisk natur icke blott för det utskiftande bolaget utan även för beskattningsmyndigheterna. Men härtill kommer det i och för sig avgörande skälet, att en partiell frikallelse från utskiftningsskatt skulle medföra, att kvarstående utskiftningsskatt icke komme att till hela sitt belopp drabba övriga aktieägare. Utskiftningsskatten är nämligen till sin natur att likställa med annan det upplösta bolagets gäld, som skall betalas av bolagets tillgångar. Skulle utskiftningsskatt utgöras blott för de tillgångar, som tillskiftas andra aktieägare än dem, frikallelsen skulle gälla, bleve det alltså nödvändigt att åvägabringa ändring i reglerna om bolagets ansvarighet för skatten. En dylik ändring, vilken skulle beröra civillagen, synes icke böra vidtagas, och den är icke heller erforderlig, därest i stället sådan anordning träffas, att erlagd utskiftningsskatt utbetalas till de aktieägare, som böra åtnjuta lindringen. En lösning efter denna linje innebär dessutom den fördelen, att ett i stort sett enhetligt förfarande, utan det utskiftande bolagets och beskattningsmyndigheternas betungande kan åvägabringas, vare sig aktieägaren är aktiebolag, ekonomisk förening eller enskild rörelseidkare, För att en aktieägare skall vara berättigad återbekomma på hans aktier belöpande utskiftningsskatt måste följdriktigt krävas, att skatt för de utskiftade medlen skall i vanlig ordning utgöras. Beträffande enskild rörelseidkare inträffar denna förutsättning, då utskiftningen för honom medför vinst, som skall i beskattningsavseende behandlas såsom intäkt av rörelse (jfr vad ovan härom anförts). Anordningen förutsätter även, att belopp, som av enskild rörelseidkare ntbekommes såsom utskiftnings-

347 skatt, behandlas såsom skattepliktig intäkt. Jämväl i fråga om aktiebolag (resp. ekonomiska föreningar) kan emellertid samma förutsättning, stadgas för utbekommande av utskiftningsskatt, oaktat vinst av dylik beskaffenhet ävensom sålunda utbekommen utskiftningsskatt föreslås i allmänhet skola vara skattefri hos dessa företag. I stället för skatt hos det aktieägande företaget kommer nämligen här att utgå skatt hos dess delägare, då medlen omsider till dem utdelas eller utskiftas. Visserligen förefinnes härvid en skillnad så till vida, att det icke är den skatterättslig* bestämda vinsten utan den enligt företagets bokföring beräknade vinsten som blir tillgänglig för sistberörda utdelning eller utskiftning. Att i det här ifrågavarande avseendet låta den bokföringsmässigt framkomna vinsten bliva avgörande kan dock icke av beredningen förordas, då härigenom svårigheter av praktisk natur synas vara att befara. För övrigt torde några sakligt betydelsefulla olägenheter icke vara förbundna med anordningen att här beräkna vinsten enligt de vid beskattningen gällande grunder, eller således lika med skillnaden mellan å ena sidan det utskiftade beloppet och å andra sidan det värde, vartill den mot utskiftningen svarande andelen, efter därå i beskattningsavseende godkända avskrivningar, står aktieägaren vid tiden för utskiftningen. Beloppet av den utskiftningsskatt, som må utbekommas, bör självfallet vara begränsad i första hand till så stor andel av hela den av det utskiftande bolaget erlagda utskiftningsskatten, som svarar mot de ifrågavarande aktiernas andel i bolagets hela aktiestock. Men däröver bör den begränsas för att vinna anslutning till den vinst, som genom utskiftningen uppkommer för aktieägaren, så att endast den utskiftningsskatt, som belöper å vinsten, utbekommes. Tillika bör beloppet så bestämmas, att frågan om rätt att utbekomma utskiftningsskatt blir på en gång avgjord, så att icke ett senare år ytterligare utskiftningsskatt skall behöva utbetalas med anledning av att den utbekomna utskiftningsskatten utgör inkomst för delägaren. Detta låter sig göra genom att — under förutsättning att skatteprocenten för utskiftningsskatten enligt beredningens förslag bestämmes till 10 % (se nedan) — låta en niondel av vinsten utbekommas. En niondel av det belopp, som återstår, sedan från objektet för utskiftningsskatten dragits den erlagda utskiftningsskatten, motsvarar nämligen den utskiftningsskatt, som utgår vid en skattesats av 10 %.- Skulle skattesatsen för utskiftningsskatten utgöra 5 %, bör talet en niondel ändras till talet en nittondel.2

U

Jämför ekvationen

-V _

u ~10

där u — utskiftningsskattens objekt.

it u

Jämför ekvationen ^-==

u

- I . 0 0 där u = utskiftningsskattens objekt.

348 Till belysning av beredningens förslag meddelas följande exempel: Ett aktiebolag X med ett aktiekapital om 1 000 000 kr. och en reservfond om 100 000 kr. samt övriga fonder om tillhopa 900 000 kr. upplöses och utskiftar alltså 2 000 000 kr. Såsom tillskjutet belopp upptages 1000 000 kr., och utskiftningsskatt skall efter den av beredningen föreslagna skattesatsen 10 % (se nedan) utgöras för 1000 000 kr. med 100 000 kr. Till aktieägarna utbetalas därför sammanlagt 1900 000 kr. A. Aktiebolaget A äger i bolaget X aktier för nominellt 100 000 kr., vilka förvärvats till parikurs och för vilka ingen avskrivning skett. Till bolaget A utbetalas alltså 190 000 kr., medförande för bolaget en vinst genom utskiftning av 90 000 kr. Den å denna vinst belöpande utskiftningsskatten utgör 10 000 kr. eller en niondel av vinsten, vilket belopp alltså bör utbekommas av bolaget A. Frihet från skattskyldighet enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer bolaget A för såväl vinsten 90 000 kr. som det utbekomna beloppet 10 000 kr. I den mån dessa belopp, tillhopa 100 000 kr., komma aktieägarna i bolaget A tillgodo, skall skatt därför utgöras, om utdelning skett, av aktieägarna i vanlig ordning eller, om de utskiftats, av bolaget A i form av utskiftningsskatt, B. Aktiebolaget B äger i bolaget X aktier för nominellt 100 000 kr., vilka förvärvats för 150 000 kr. och för vilka avskrivning i beskattningshänseende skett med 5 000 kr. Aktierna stå alltså bolaget B till ett värde av 145 000 kr. Då till bolaget B utbetalas 190 000 kr., uppkommer för bolaget en vinst av 45 000 kr. En niondel av detta belopp utgör 5 000 kr., som må av bolaget B utbekommas såsom utskiftningsskatt. För återstoden av den på B:s aktier belöpande utskiftningsskatten 5 000 kr. bör utbetalning icke medgivas, enär den vinst, som tidigare innehavare av B:s aktier gjort genom aktiernas avyttring, icke bör berättiga till utbekommande av utskiftningsskatt; det är nämligen dylika vinster den återstående utskiftningsskatten är avsedd att träffa. — I den mån bolaget B:s vinst 50 000 ( = 45 000 + 5 000) kr. utdelas eller utskiftas till aktieägarna i bolaget B, kommer skatt att utgöras såsom vid fallet A är sagt. C. Aktiebolaget C äger i bolaget X aktier för nominellt 100 000 kr., som förvärvats för 82 000 kr., vara ingen avskrivning skett. Den för bolaget C genom utskiftningen av 190 000 kr. uppkommande vinsten utgör 108 000 kr. En niondel härav utgör 12 000 kr. Då emellertid den å aktierna belöpande utskiftningsskatten icke uppgår till högre belopp än 10 000 kr. r må allenast sistnämnda belopp utbetalas till bolaget C. Den sammanlagda vinsten för C kommer då att uppgå till 118 000 0= 108 000 -f- 10 000) kr., och detta belopp behandlas, när det utdelas eller utskiftas, i beskattningsavseende såsom under fallen A och B är sagt. D. Rörelseidkaren D, som är en fysisk person, äger i och för sin rörelse aktier i bolaget X för ett nominellt belopp av 50 000 kr., vilka han förvärvat vid olika tillfällen för tillhopa 59 000 kr. Han utbekommer vid

349 utskiftningen 95 000 kr. och beskattas i vanlig ordning för skillnaden 36 000 kr. En niondel härav utgör 4 000 kr. Enär detta sistnämnda belopp understiger den på aktierna belöpande utskiftningsskatten 5 000 kr., är D berättigad att i restitutionsväg utbekomma 4 000 kr., som i hans hand utgöra skattepliktig intäkt men icke medföra ytterligare rätt att utbekomma utskiftningsskatt. E. Rörelseidkaren E, som inköpt aktier i bolaget X om nominellt 10 000 kr. för dubbla pari eller 20 000 kr., erhåller i utskiftning för sina aktier 19 000 kr. Då han sålunda gjort förlust genom utskiftningen, är han, trots att för aktierna erlagts utskiftningsskatt med 1000 kr., icke berättigad till restitution för någon del av utskiftningsskatten. F. övriga aktieägare i bolaget X innehava icke sina aktier för någon sin rörelse. De äro icke berättigade till restitution av utskiftningsskatt, även om utskiftningen för dem medfört vinst, icke ens om beskattning såsom för realisationsvinst drabbat dem. Beredningen har övervägt, huruvida beskattning av vinst genom utskiftning såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst) bör berättiga till restitution av utskiftningsskatt. En sådan utsträckning av rätten till restitution synes dock icke tillräckligt motiverad ur de synpunkter som föranlett förslaget om restitution av utskiftningsskatt. Det bör framhållas, att realisationsvinstbeskattning redan nu förekommer vid sidan av utskiftningsskatten. Restitution av utskiftningsskatt torde böra ske i den för restitution av kronoutskylder stadgade ordning och alltså verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där utskiftningsskatten blivit påförd. Erforderliga föreskrifter för genomförande av restitutionen torde böra utfärdas av Konungen. Att i förevarande sammanhang närmare utveckla vad som bör innefattas i dessa föreskrifter torde icke vara behövligt. Det förutsattes dock, att för behandling av inkomna restitutionsansökningar vederbörande befallningshavande skall sättas i tillfälle att taga del av restitutionssökandens självdeklaration, avseende det beskattningsår, varunder vinsten genom utskiftningen kommit honom till godo, och att erforderlig kontroll hålles därå, att dylik vinst, där den är skattepliktig, i behörig ordning beskattas. Till underlättande av prövningen av restitutionsansökning av aktiebolag, solidariskt bankbolag eller ekonomisk förening föreslås, att uppgift om storleken av vinsten genom utskiftning skall lämnas i företagets allmänna självdeklaration jämväl då skattskyldighet till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt icke föreligger. Stadgande härom, som för övrigt torde underlätta beräkningen av den skattepliktiga inkomsten, då i den räkenskapsmässiga vinsten ingår icke skattepliktig vinst genom utskiftning, har intagits i beredningens förslag till ändrad lydelse av 29 § 1 mom. taxeringsförordningen.

350 Skattesatsen Valet av den nu gällande skattesatsen för utskiftningsskatten h a r i förningsskatten. s ^ a hand v a r i t betingat därav, att skattesatsen borde i princip a n s l u t a sig till den skattesats, som i genomsnitt skulle hava tillämpats för aktieägarna, därest de besparade vinstmedlen hade under bolagets bestånd utdelats i mån som de intjänats. Emellertid h a r skattesatsen bestämts något under den vid tiden före skattens införande genomsnittligt gällande skattesatsen, omkring 7 %, dels enär utdebiteringen på inkomst- och förmögenhetsskatten visade tendens a t t sjunka och dels enär skälig hänsyn till a t t skatten skulle u t g å även vid fusioner syntes påkalla något lägre procenttal ä n den genomsnittliga procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten. P å dessa grunder har skattesatsen bestämts till 5 %. Bifalles beredningens här ovan utvecklade förslag om restitution av utskiftningsskatt, ä r det icke längre behövligt a t t vid skattesatsens bestämmande t a g a hänsyn till bolagsfusioner. Enligt beredningens mening erfordras en högre skattesats även av den anledningen, a t t utskiftningsskatten bör i n r y m m a kompensation även för de kommunala skatter, som aktieä g a r n a u n d g å genom vinstmedlens fondering hos bolaget. För a t t utskiftningsskatten skall bättre än hittills fylla sitt syfte a t t utgöra ersättning för samtliga de skatter, som genom dylik fondering u n d a n d r a g a s det allmänna, synes skattesatsen böra höjas till 10 %. E n dylik skattesats torde för flertalet fall v a r a tillräcklig, desto hellre som vid utskiftningsskattens påläggande ingen hänsyn tages till r ä n t a å gäld, som aktieägaren må hava upptagit för aktiernas förvärvande, och ej heller till a n d r a avdrag, som h a n skulle v a r i t berättigad åtnjuta vid beskattning i vanlig ordning, om medlen utdelats i den m å n de intjänats av det utskiftande bolaget. Beredningen föreslår alltså, att skattesatsen för utskiftningsskatten höjes till 10 %. Detta förslag överensstämmer med ett i motion vid 1930 års riksdag (1:147) framställt yrkande, som dock, med hänsyn till a t t beredningens utredningsarbete pågick, icke föranledde till å t g ä r d (jfr bevillningsutskottets betänkande n r 34). Beredningen har övervägt, huruvida anledning vore a t t i enlighet med nyssnämnda motion föreslå, att hälften av utskiftningsskattens avkastning skall a n v ä n d a s till gemensamt kommunalt ändamål, d. v. s. till utjämning av skattetrycket olika kommuner emellan. Tillräckliga skäl härför synas dock icke föreligga, och mot ett sådant förslag talar dessutom, att därigenom systemet med specialbudgeter inom den allmänna budgeten skulle komma till utsträckt användning. E n sådan utveckling skulle stå i mindre god överensstämmelse med de principer, som ansetts böra v a r a vägledande vid riksstatens uppgörande. Beredningen förordar alltså, att hela utskiftningsskatten alltjämt skall ingå till statsverket utan föreskrift om dess användning för visst ändamål. Taxeringsförfarandet.

Enligt beredningens mening erfordras av det h ä r framlagda förslaget ändring i taxeringsföreskrifterna beträffande utskiftningsicke a n n a n

351 skatten än att stadgande meddelas, att särskild anteckning av beskattningsmyndigheterna bör göras om de värden, som lagts till grund för beräkningen av utskiftningsskatt, för det fall att värdesättningen avvikit från det utskiftande bolagets uppgift i sådant avseende. Upplysning härom kan nämligen vara erforderlig för prövning av frågor om restitution av utskiftningsskatt, särskilt för det fall att annat än penningar utskiftats. En sådan anteckning måste därjämte antagas vara av värde for överordnad instans vid prövning av anförda besvär över värdesättningen. Det föreslås därför, att till anvisningarna vid förordningen om utskiftningsskatt fogas ett nytt stycke av innehåll, att om vid taxeringen till utskiftningsskatt värdet av tillskjutna eller utskiftade tillgångar upptages annorlunda än bolaget uppgivit, det sålunda uppskattade värdet för de olika tillgångarna skall tydligt angivas genom anteckning av taxeringsnämnden å deklaration eller annan uppgift, som avlämnats av bolaget, och av prövningsnämnden i nämndens protokoll. Att giva motsvarande bestämmelse rörande avfattningen av kammarrättens eller Kungl. Maj:ts utslag i mål rörande taxering till utskiftningsskatt lärer icke vara erforderligt, då utslagen torde innefatta upplysning om de värden, som i sådant avseende blivit tillämpade. Att inarbeta taxeringsföreskrifterna i gällande taxeringsförordning synes icke vara erforderligt; och det kan dessutom vara till fördel, att ifrågavarande bestämmelser med hänsyn till taxeringarnas sporadiska förekomst hållas skilda från de för den årliga taxeringen gällande. Beredningen anser sig slutligen böra till behandling upptaga frågan om Restitutio» upphörande av rätten till restitution av B-skatt. Rörande vad härom ti- «» s-skatt. digare förekommit hänvisas till den förut meddelade historiken. Enligt beredningens mening måste det betecknas såsom önskvärt, att ratten till restitution av B-skatt bringas att upphöra. Den av kammarrätten hävdade synpunkten på restitutionsrätten såsom en riksdagens utfästelse, svarande mot åläggandet av skyldigheten att erlägga B-skatt, synes icke böra hindra en avveckling av sagda rätt, allenast ett tillräckligt utmätt rådrum beredes bolagen att träffa sina anstalter. I sådant hänseende synes en tid av fem år efter utgången av det år, varunder förordning i ämnet utfärdas, vara tillräcklig. Varder beslut i sådan riktning av riksdagen fattat exempelvis under år 1932, skulle alltså beslut om utdelning av beskaffenhet att berättiga till restitution av B-skatt böra vara fattat före den 1 januari 1938. Förslag till förordning av sådant innehåll, i vilket dock tiden, inom vilken beslutet måste hava fattats, lämnats öppen, har utarbetats av beredningen.

352 TOLFTE

KAPITLET.

Om påläggande under vissa omständigheter av en särskild skatt, benämnd ersättningsskatt. Frågan om ett konsekvent utbyggande av principen om bolagsvinsternas dubbelbeskattning har förut i betänkandet berörts i olika hänseenden. I den i andra kapitlet lämnade historiken har redogjorts för de skäl, som föranledde B-skattens införande år 1919, och i elfte kapitlet har beredningen behandlat den i B-skattens ställe införda utskiftningsskatten. Båda dessa skatter hava motiverats därmed, att fonderade bolagsvinster borde drabbas av i huvudsak lika hög beskattning som utdelade vinster. Därjämte har beredningen i tredje och elfte kapitlen undersökt, i vad mån ytterligare lagstiftningsåtgärder äro påkallade för att den år 1928 beslutade grundsatsen, att flerdubbel beskattning av bolagsvinster — s. k. kedjebeskattning — icke bör förekomma, må på lämpligaste och riktigaste sätt genomföras å de områden av skattesystemet, där kedjebeskattning fortfarande kvarstår. Ett i samband därmed stående spörsmål, som vid behandlingen av 1927 och 1928 års propositioner i kommunalskattefrågan var på tal men som enligt det i tredje kapitlet berörda uttalandet av departementschefen år 1928 ansågs böra underkastas ytterligare utredning, är huruvida och på vilket sätt åtgärder böra vidtagas till förhindrande av att friheten från kedjebeskattning utnyttjas till åstadkommande av icke avsedd skattelindring. Även i andra hänseenden än dem, som hava samband med friheten från kedjebeskattning, förefinnas möjligheter att använda gällande bestämmelser om bolagens beskattning till att åstadkomma lägre skatt än den av lagstiftaren åsyftade. Dessa möjligheter sammanhänga därmed, att vinstmedel, som ett aktiebolag fonderar, drabbas av skatt allenast hos bolaget, så länge vinstmedlen innestå hos detsamma. Beredningen kommer att i detta kapitel behandla frågan om vad som vid sidan av utskiftningsskatten bör åtgöras i anledning av nu angivna förhållande. Möjligheterna att genom fondering av bolags vinstmedel nedbringa beskattningen av dem bero emellertid icke endast därav, att i dylik händelse beskattning äger rum allenast en gång, nämligen hos bolaget, och att alltså ingen skatt hos delägaren för utdelning förekommer. Utan de orsakas framför allt därav, att skatten hos bolaget kan vara väsentligt

353 lägre än den personliga skatt, som aktieägaren skulle hava erlagt, för den händelse bolagets inkomst omedelbart — alltså u t a n förmedling a v bolaget — tillkommit honom själv. E t t sådant resultat kan med n u v a r a n de utformning av skatteskalan för bolagen lätteligen åstadkommas genom att bolagets för inkomstprocentens beräkning relevanta kapital tilltages tillräckligt högt. H ä r t i l l kommer, att den utskiftningsskatt, som utg å r i händelse de fonderade medlen u t t a g a s ur bolaget genom utskiftning, i regel är lägre än den sammanlagda skatt, som skulle utgått, därest, utdelning ägt r u m i vanlig ordning. Nu relaterade förhållande kan tänkas föranleda en förmögen person a t t för förvaltningen av sin förmögenhet bilda ett aktiebolag, vars samtliga aktier han praktiskt taget ensam äger. F ö r bestridande av sina årliga utgifter har han behov av endast en mindre del av bolagets inkomst, och h a n u t t a g e r årligen från bolaget genom utdelning eller såsom avlöning för förvaltningen eller eventuellt såsom försträckning vad han sålunda behöver, medan återstoden innestår hos bolaget och d ä r göres fruktbärande. Samtidigt tillses, att bolagets inkomstprocent genom erforderliga åtgärder med bolagets aktiekapital och reservfond hålles å så låg nivå, a t t skatteprocenten för bolaget blir lägre än hans egen skatteprocent skulle hava varit, därest förmögenheten ej placerats hos bolaget. Den sammanlagda beskattning, som den ifrågavarande personen på dylikt sätt, själv och genom bolaget, får vidkännas, kan sålunda bliva lägre än om h a n behållit förmögenheten i eget namn. Är förmögenheten placerad i aktier i främmande företag, kan angivna förfaringssätt med förmögenhetens överlåtande på ett enkom bildat förvaltningsbolag medföra ännu mera påtaglig skatteminskning, i det att förvaltningsbolaget till följd av frihet från kedjebeskattning undgår att skatta för utdelningen å de övertagna aktierna. Nu berörda tillvägagångssätt kan visserligen i någon mån bliva mindre vinstgivande dels genom införande av den av beredningen förordade proportionella skatteskalan för bolagen, som betager förmögenhetens ägare intresset att genom utspädning av förvaltningsbolagets kapital minska inkomstprocenten och därmed skatteprocenten, och dels genom utskiftningsskattens höjande till dubbla nuvarande beloppet. Men å a n d r a sidan märkes, att beredningen ifrågasätter skärpning av skatteskalorna för fysiska personer och att den för bolagen förordade proportionella inkomstoch förmögenhetsskatten ä r jämförelsevis låg. Vidare kan det dröja länge, innan utskiftningsskatt u t g å r — bolags livslängd är icke begränsad — och förmögenhetens ägare k a n u n d a n d r a g a sig att träffas av densamma genom att överlåta sina aktier under omständigheter, som utesluta beskattning såsom för realisationsvinst, Otvivelaktigt saknas icke i v å r t land exempel på sådana anordningar, som nu i korthet beskrivits, vidtagna i syfte att dymedelst vinna lindring i beskattningen. 23 — 812580.

354 utländsk lag- p& många håll i utlandet hava, enligt vad beredningen funnit, likartade företeelser uppmärksammats och givit anledning till överväganden från det allmännas sida, I vissa länder hava på grund av skattesystemets konstruktion särskilda lagstiftningsåtgärder icke ansetts erforderliga. Så är förhållandet i Tyskland och Holland. I dessa länder beskattas alltid vad som vid likvidation av aktiebolag utskiftas till delägarna utöver vad som tillskjutits lika som utdelning, varav torde följa, att, då hos bolag betydande vinstbelopp kumulerats, inkomstbeskattningen vid deras utskiftande till delägarna blir till följd av progressiviteten tillräckligt betungande för att kunna antagas motväga den skattelindring, som bolagets ägare tidigare må hava genom kumuleringen åtnjutit. Det förefaller som om man hittills ansett, att härigenom det allmännas intresse i frågan vore nöjaktigt tillgodosett. Annorledes är förhållandet i länderna med skattesystem av den anglosachsiska typen, England, åtminstone ett flertal av brittiska Dominions och Förenta Staterna. I dessa länder äro skattereglerna av beskaffenhet att ganska uppenbart inbjuda till deras kringgående genom arrangemang av här avsedd beskaffenhet. Där hava ock företeelserna i fråga antagit en för det allmänna så oroande omfattning, att det funnits oundgängligt att mot dem ingripa genom speciella för det särskilda syftet avpassade skatteregler. England.

j s åväl England (ävensom Dominions) som Förenta Staterna äro besvärligheterna i fråga beroende på att den extra skatt, benämnd surtax, som är ålagd skattskyldig med inkomst av mera betydande storlek, uttages endast av fysiska personer, således ej av aktiebolag. Aktiebolagen erlägga allenast bottenskatten (income tax, i Förenta Staterna benämnd income tax on corporations), vilken uttages å hela deras inkomst, vare sig den kumuleras eller utdelas. De fysiska personerna erlägga dels bottenskatt (i England income tax, i Förenta Staterna normal tax) för sin inkomst, sedan från denna till förekommande av dubbelbeskattning avdragits utdelningar från aktiebolag, samt dels, under förutsättning att inkomsten överstiger visst minimibelopp, surtax för inkomsten inklusive aktieutdelningarna, sedan därifrån avdragits ett mot sagda minimum svarande belopp. I England är minimibeloppet 2 000 pund, varav följer, att en engelsman med en förmögenhet, som avkastar exempelvis 10 000 pund, är skyldig erlägga surtax för ett belopp av 8 000 pund. Därest samma person emellertid skulle sätta sin förmögenhet på aktier och såsom utdelning från sitt bolag icke uttaga mera än 2 000 pund, således kvarlämnande hos bolaget återstående 8 000 pund, skulle han, om lagstiftningen icke ingripit genom specialbestämmelser, vara helt och hållet befriad från surtax. Tilläggas bör, att, om bolaget sedermera upplöses, den utskiftade vinsten enligt engelsk skatterätt är kapitalvinst, för vilken skatteplikt ej föreligger.

355 Vid överläggningar år 1919 inom en engelsk skattelagskommitté dryftades ingående förevarande spörsmål. Det konstaterades, att — alltsedan första påläggandet av surtax år 1909 — 10 enmansbolag och familjebolag inrättats med den uppenbara uppgiften att befria sina ägare från surtax. Efter att hava övervägt frågan och tagit del av de stadganden till förekommande av här avsedda missbruk, som bragts i tillämpning i vissa Dominions och i Förenta Staterna, kom kommittén till det resultat, att särskilda åtgärder vore erforderliga och att erfarenheterna från de nämnda länderna gåve vid handen, att härvid tvenne huvudlinjer kunde övervägas, nämligen alternativ A: För varje delägare i vederbörande bolag uträknas beloppet av hans andel i den vinst, som bolaget utan skälig anledning underlåtit att utdela. Det för honom sålunda uträknade beloppet sammanlägges med hans enligt vanliga regler skattepliktiga inkomst och göres jämte denna till föremål för taxering till surtax som om beloppet hade utdelats till honom; och alternativ B: Den av bolaget utan skälig anledning kumulerade vinsten underkastas hos bolaget en särskild beskattning. Härvid kan bestämmas, att denna skatt restitueras, därest vinsten varder sedermera utdelad. Mot alternativ A invände kommittén bl. a., att det stundom torde visa sig förbundet med olösliga svårigheter att utreda de särskilda delägarnas andelar i den outdelade vinsten. Vidkommande alternativ B anmärkte kommittén, att ett villkor för att den ifrågasatta tillläggsskatten skulle med säkerhet bliva fullt effektiv borde vara, att skatten bestämdes så hög, att den motsvarade den högsta skattesats, som funnes upptagen på surtaxskalan. Jämväl invändes mot alternativ B, att en skatt enligt detta alternativ vore ägnad att verka som en straffbeskattning av sådana bolag, som samlade reserver vid en tid, då det dock måste anses vara ett nationellt intresse, att dylika reserver åstadkommes i möjligaste utsträckning. Vidare erinrades, att med beskattning enligt alternativ B följde den olägenheten, att skatten träffade även sådana aktieägare, vilkas inkomst och andel i den outdelade vinsten vore så små, att de icke borde vara pålagda surtax eller åtminstone icke en surtax enligt högsta procentsatsen. Å andra sidan framhöll kommittén, att sistnämnda invändning kunde mötas med en anordning, enligt vilken tilläggsskatten restituerades, då den kumulerade vinsten utdelats. Vidare framhölls, att, huru önskvärt det än vore att uppmuntra bolagens samlande av reserver, läget dock krävde påläggandet av tunga skatter och att lämpliga skatteobjekt syntes vara sådana vinster, av vilka ägarna uppenbarligen icke hade omedelbart behov. Såsom en möjlig lösning ifrågasatte kommittén en kombination av de tvenne alternativen, så att alternativ A skulle i första hand användas och alternativ B tillgripas, då tillämpning av alternativ A visade sig oframkomlig. Kommittén slutade emellertid med att förorda, att man tills vidare skulle försöka att åtnöjas med en lösning av mindre grundlighet och omfattning. Förslaget gick ut på att några särskilda åtgärder icke skulle vidtagas i fråga om de egentliga

356 aktiebolagen, utan att de speciella bestämmelser, vilka skulle avse att h i n d r a försök att undgå surtax, skulle begränsas till de s. k. private companies (bolag med begränsat ansvar för delägarna, vilka bildats utan offentlig inbjudan till aktieteckning och vilka pläga r ä k n a endast ettringa antal delägare), bland vilka enmansbolagen och familjebolagen framför allt vore att träffa. Enligt förslaget skulle det helt enkelt bestämmas, att private companies skulle beskattas på samma sätt som handelsbolagen, d. v. s. all vinst, som vederbörande bolag intjänat, skulle taxeras hos delägarna och icke hos bolaget. Den lagstiftning i ämnet, som kom till stånd genom the Finance Act 1922, följer i fråga om sin omfattning kommittéförslaget. Den är tillämplig endast på aktiebolag, vilka icke utgivit aktier efter offentlig inbjudan till teckning, vilka icke räkna flera ä n femtio delägare och vilka kontrolleras (genom innehav av röstövervikt) av högst fem av delägarna. Finnes anledning antaga, att ett sådant bolag underlåtit att utdela en skälig del av sin inkomst till delägarna med påföljd a t t staten därigenom undandragits surtax, äger taxeringsmyndigheten göra undersökning hos bolaget, Giver denna vid handen, att antagandet v a r befogat, uträknas med ledning av lämnade upplysningar eller beräknas skönsmässigt de surtaxbelopp, som delägarna var för sig skulle hava varit skyldiga a t t utöver dem eljest åliggande surtax erlägga, därest vederbörande utdelning till dem ägt r u m från bolaget. Delägarna få en månad på sig för erläggande av beloppen; vad som de icke under denna tid åtaga sig att betala åligger det bolaget att betala med r ä t t för bolaget a t t från vederbörande delägare återkräva det betalda. I den mån den sålunda beskattade vinsten sedermera utdelas, är mottagaren berättigad a t t i sin surtaxdeklaration göra avdrag för densamma. Det befanns s n a r t nog, att 1922 års lag kringgicks genom att mellan det förmögenhetsförvaltande bolaget och förmögenhetens ägare insköts ytterligare ett eller flera bolag. Genom 1927 års Finance Act hava åtgärder vidtagits mot dylika kringgåenden. Det ligger i sakens natur, a t t tillämpningen av den nu skildrade lagstiftningen måste i synnerlig mån bero av skälighetsprövningar; ej minst gäller detta i fråga om bedömandet, huruvida eller i vilken omfattning ett bolags tillgängliga vinst bort utdelas. Enligt lagens anvisningar skall vid prövningen av den icke utdelade vinstens behövlighet fölbolaget tagas hänsyn ej endast till rörelsens löpande behov u t a n ock till v a d som är nödvändigt eller tillrådligt för bolagets uppehållande och utveckling. Brittiska dominions.

Enligt referat av den ovannämnda skattelagskommittén gäller (eller gäUde år 1919) i Australien en lag, jämlikt vilken, om ett bolag enligt taxeringsmyndighetens åsikt under något å r icke till sina delägare utdelat en skälig del av sin beskattningsbara inkomst, bolagets inkomst skall i beskattningsavseende anses hava utdelats till delägarna i förhållande

357 till deras andelar i bolagets kapital, för så vitt taxeringsmyndigheten finner, a t t den totala skatten därigenom blir större än om inkomsten beskattas hos bolaget. I Canada och New-Foundland v a r enligt nämnda referat stadgat, att vid taxering till surtax skall i skattskyldigs inkomst inräknas den andel i outdelade vinster från varje slags bolag eller sammanslutning, till vilken h a n skulle v a r a berättigad, om dessa vinster utdelats, med mindre finansministeriet finner, att kumuleringen av vinsterna ej skett för att u n d g å skatt och ej överstiger ett med hänsyn till bolagets behov skäligt belopp. Sydafrikas inkomstskattelag av år 1916 innehöll en liknande bestämmelse som den sistnämnda. Den ersattes år 1917 av bestämmelser angående kupongskatt, som bolag skola erlägga för »alla utdelade dividender», därvid det stadgades, a t t med »utdelade dividender» skulle vid beskattningen likställas sådana icke utdelade vinster, vilka enligt taxeringsmyndighetens åsikt kumulerats utöver rörelsens skäliga behov. I F ö r e n t a Staternas skattelag av år 1918 stadgades, att, därest ett aktiebolag finnes hava bildats med syfte att förhindra debitering av s u r t a x på delägarna genom att bolagets vinster kumuleras i stället för att utdelas, bolaget icke skall taxeras u t a n i stället delägarna var för sig taxeras p å samma sätt som medlemmarna i en »personal service corporation». I en finanskommitté, som hade detta stadgande under övervägande, uttalades åtskilliga betänkligheter mot detsamma. Det framhölls tillika, a t t svårigheterna bottnade i den »naturliga och oundvikliga» skillnaden i skattereglerna för aktiebolagen och handelsbolagen. Det anmärktes, a t t i fråga om inkomstbeskattningen det förefölle som om intet botemedel funnes, som icke vore lika ont som sjukdomen eller v ä r r e ; det syntes sannolikt, att m a n h ä r kommit till en av de oundvikliga begränsningar, som denna beskattning såsom varje a n n a n vore underkastad. Dessa pessimistiska uttalanden till trots har m a n funnit det nödvändigt att skrida ytterligare på den inslagna vägen. Bestämmelserna i samma ämne i 1928 års skattelag hava givits ett så drakoniskt innehåll, att det uppenbarligen varit lagstiftarnas mening att genom dem grundligen avskräcka från varje försök att medelst kumulering av vinster hos aktiebolag åstadkomma skattelindring. Enligt dessa bestämmelser skall, ifall bolag bildats för att genom kumulering förekomma debitering av surtax, bolaget åläggas, jämte den vanliga inkomstskatten, en extra beskattning av 50 % av den kumulerade vinstens belopp. Det uttalas i stadgandet, att den omständigheten att ett bolag ä r uteslutande ett holding- eller investmentbolag eller a t t dess vinster kumuleras utöver rörelsens skäliga behov skall anses såsom ett prima facie bevis för att uppsåt a t t undandraga det allm ä n n a s u r t a x föreligger. Befrielse från den särskilda skatten kan emellertid bolaget vinna genom a t t dess samtliga delägare i sina i behörig tid

358 avlämnade deklarationer såsom inkomst u p p t a g a en var av dem den på honom i förhållande till hans aktieinnehav belöpande andelen av bolagets vinst, oavsett a t t den helt och hållet eller delvis icke utdelats. I den m å n den genom detta tillvägagående beskattade outdelade vinsten sedermera utdelas, åtnjuta de delägare, som redan beskattats för densamma, r ä t t till däremot svarande avdrag. I en kommentar till stadgandena framhålles, a t t med dem icke avses a t t hindra kumulering av vinstbelopp, som skäligen erfordras för rörelsen, samt a t t det ä r omöjligt att u p p r ä k n a de fall, i vilka kumuleringen bör anses v a r a skälig. Såsom exempel på skälig användning av vinstmedel nämnas anskaffande av inventarier eller dylikt, som är av behov för rörelsen, ävensom medels förande till en »sinking fund» för inlösen av bolagets obligationslån. Boiagsskatte- Det ligger i sakens natur, a t t ett beskattningssystem, vilket såsom det ere mngen. s v e n s ] i a åstadkommer en a n n a n och i regel strängare beskattning av synpunkter, vinster, förvärvade av aktiebolag, än av vinster, direkt förvärvade av fysiska personer, k a n föranleda åtskilliga åtgärder från de skattskyldigas sida i syfte a t t undgå eller mildra den strängare beskattning, som är åsyftad bolagsvinsterna. Så länge dubbelbeskattning av dylika vinster förekommer, h a r lagstiftaren a t t r ä k n a med sådana försök a t t neutralisera dubbelbeskattningens verkningar. I den m å n rättstillämpningen icke k a n omintetgöra dem, bör skattelagstiftningen ä n d r a s i riktning mot större effektivitet. I det föregående har påvisats, hurusom gällande regler för beskattning av bolag äro sådana, a t t de icke blott lämna utrymme för kringgående av den åsyftade dubbelbeskattningen av bolagsvinster u t a n även möjliggöra, a t t under vissa omständigheter inkomst, som faller under dubbelbeskattning, i verkligheten blir lindrigare beskattad än om inkomsten skulle hava blivit beskattad allenast hos en fysisk person. V å r t skattesystem, ehuru så skiljaktigt från de anglosachsiska, ställer oss således på denna punkt inför alldeles samma problem, som i England och Amerika orsakat så mycket bekymmer. F r å g a n huruvida speciellt denna svaghet hos v å r t skattesystem är av den svårartade beskaffenhet, a t t den bör i v å r t land, såsom annorstädes skett, föranleda till särskilda ingripanden från det allmännas sida, synes beredningen böra besvaras jakande. Samtidigt vill beredningen dock betona, a t t enligt beredningens mening läget icke ä r sådant, a t t dylika ingripanden kunna anses påkallade i vidare m å n ä n som må erfordras för stävjande av åtgöranden, som med fog böra betecknas såsom verkliga missbruk av en i skattesystemet förefintlig svaghet. A t t under fullt normala omständigheter uppsamlandet av reserver hos ett aktiebolag kan leda till lindrigare beskattning än som skulle ifrågakommit, därest medlen utdelats, är givetvis en egendomlighet hos systemet. Utskiftningsskatten torde få anses v a r a en tillräcklig anordning med anledning av denna

359 egendomlighet. I vanliga fall innebär denna skatt en nöjaktig ersättning för de skatter, som det allmänna går miste om genom fonderingen. Såsom förut framhållits är utskiftningsskatten dock icke tillräckligt verksam för att förhindra de verkliga missbruken. Då det är så, att snart sagt vilken förmögen person som helst, som icke har behov av att konsumera förmögenhetens avkastning, kan bereda sig avsevärd skattelindring genom en så enkel åtgärd som att på papperet grunda ett aktiebolag, och då erfarenheten visar, att denna utväg till ernående av skattelindring begynt att beaktas, synes det vara av olika, vart för sig bärande skäl nödvändigt att ingripa. Först och främst bör, om det underlåtes att ingripa, vara anledning att antaga, att de ifrågavarande företeelserna skola vinna allt större spridning till verklig olägenhet för det behöriga tillgodoseendet av det allmännas fiskala intresse. En medverkande omständighet härvid kommer säkerligen att vara, att, om intet åtgöres, den föreställningen småningom kommer att göra sig gällande, att ifrågavarande slags arrangemang få anses åtnjuta formligt godkännande från det allmännas sida. Oavsett huru utvecklingen härutinnan kommer att gestalta sig, synes emellertid skyldig hänsyn till de skattskyldiga i allmänhet kräva, att erforderlig åtgärd vidtages till förhindrande av att en lucka av så tydlig beskaffenhet som den ifrågavarande får utan vidare stå öppen. I själva verket torde intet verka mera deprimerande på intresset för det noggranna fullgörandet av förpliktelserna mot det allmänna än om det befinnes, att lagstiftningen är sådan, att vissa skattskyldiga kunna genom enkla arrangemang av formell beskaffenhet bereda sig icke avsedda förmåner på de övrigas bekostnad. Därest således, såsom beredningen håller före, lagstiftningen bör finna sig i förekomsten av sådana företeelser på förevarande område, som framträda såsom en följd av fullt naturliga åtgärder inom den ekonomiska verksamheten, vartill bör räknas fondering, betingad av ett bolags skäliga behov, och således reagera allenast mot sådant, som bör karakteriseras såsom missbruk av en egendomlighet hos skattesystemet, uppstår först och främst frågan, huru det skall vara möjligt att i lagstiftningen avskilja missbruken från de övriga fallen. Spörsmålet igenkännes från de ovan lämnade redogörelserna för motsvarande överväganden utrikes. Här är att välja mellan tvenne vägar. Enligt den ena söker man att genom mycket fullständiga definitioner avgränsa alla de fall, som avses inrymda under de särskilda bestämmelserna. Mot ett dylikt tillvägagående kan invändas, att även med den största sorgfällighet vid bestämmelsernas avfattande det sannolikt kommer att visa sig, att å ena sidan ramen för säkerhets skull blivit på sina ställen alltför vid och å andra sidan maskorna dock icke kunnat avpassas så väl, att icke en del fall komma att utan vidare passera, som riktigast bort infångas. Oaktat de invändningar, som självfallet framträda mot att åt lagstiftningsregler gives karaktär av allmänt hållna anvisningar, som det överlåtes åt vederbörande myndig-

360 heters goda omdöme att tillämpa i anslutning till det genom anvisning a r n a uttryckta syftet, anser sig beredningen böra förorda detta tillvägagående såsom det från både det allmännas och de skattskyldigas synpunkt lämpligaste. Då det, såsom här, gäller att utan rubbning av själva systemet täcka luckor, som uppdagats, lärer endast på sådan väg nöjaktigt resultat k u n n a förväntas. Det särskilda ingripandet synes beredningen böra ske på så sätt, a t t å företag, hos vilket oskälig kumulering av vinstmedel ägt rum, lägges en skatt, vilken skall utgå vid sidan av den beskattning, som enligt eljest gällande regler åvilar företaget och dess delägare. Genom denna särskatt beredes ersättning för de skatter, som genom det a n m ä r k t a förfarandet undandragits det allmänna; skatten benämnes av beredningen ersättningsskatt. Det objektiva rekvisit, som måste föreligga för att skattskyldighet till ersättningsskatt skall inträda, är, a t t oskälig kumulering ägt rum, vilket vill säga, att antingen ingen vinstutdelning beslutats, ehuru denna underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock vinstutdelning beslutats med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mera än skäligt ringa. Skall emellertid, såsom beredningen håller före, den särskilda skattskyldighetens inträdande dessutom v a r a beroende av a t t sådana omständigheter äro för handen, a t t det med fog k a n göras gällande, att underlåtenheten a t t utdela innebär ett obehörigt utnyttjande av skattesystemet, måste uppenbarligen dessutom fordras förefintligheten av ett subjektivt rekvisit, ägnat a t t avgränsa de beskattningsbara fallen gentemot dem, där skattskyldighet icke bör inträda, oaktat vinstmedel kumulerats till större belopp än som nödvändiggöres av bolagets ställning. Detta subjektiva rekvisit ä r att finna i kumuleringens syftemål; göra omständigheterna sannolikt, att kumuleringen i väsentlig mån haft till syfte att bereda de fysiska personer, som ägt del i företaget, skattelindring, skall skattskyldigheten inträda, eljest icke. Den n ä r m a r e redogörelsen för den föreslagna beskattningen torde lämpligen böra lämnas genom att bestämmelserna i det av beredningen uppgjorda förslaget till författning i ämnet, benämnd »förordning om ersättningsskatt», behandlas i paragrafföljd. S S n g om E n l i ? t s t a d g a n d e t { 1 $ inrymmas under författningen sådana med beersättnings- skattningen avsedda åtgärder, vilka företagas inom svenska aktiebolag, skatt. solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar ävensom sådana bolag, som enligt kommunalskattelagen skola, ändå att de h a v a sitt säte i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenska. Beträffande sistn ä m n d a slags bolag hänvisar beredningen till den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. av 64 § kommunalskattelagen, i vilken, till förekommande av a t t förmögenheter för undgående av skatt till Sverige formellt placeras i utlandet, stadgas, att, då den verkliga ledningen av ett bolags verksam-

361 het utövas här i riket, bolaget skall, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenskt, såvida bolaget, direkt eller genom förmedling av juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och bolagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper. A n d r a stycket av paragrafen, upptagande definition av vinst och inkomst, då fråga ä r om svenskt försäkringsaktiebolag, har medtagits för fullständighetens skull; någon nämnvärd praktisk betydelse torde bestämmelsen näppeligen hava. Huvudstadgandet innehålles i 2 §. H ä r definieras ersättningsskatten med angivande av förutsättningarna för skattskyldighetens inträdande. Beskattningens säregna k a r a k t ä r h a r ansetts göra det nödvändigt, a t t i de förordningen åtföljande anvisningarna ändamålet med densamma närm a r e klarlägges till ledning för de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Därom yttras i punkt 1 av anvisningarna: »Den omständigheten a t t visst inkomstbelopp stundom beskattas avsevärt lägre hos aktiebolag och vissa a n d r a juridiska personer än hos fysiska personer kan föranleda personer, som äga förmögenhet och icke hava behov av att förbruka mera ä n någon del av dess avkastning, att bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i ett dem tillhörigt aktiebolag eller ann a t dylikt företag, vars vinst helt eller delvis får förbliva hos företaget u t a n att utdelas. Om i förmögenheten ingått aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan å t g ä r d dessutom bereda personerna den förmån, som följer av att svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet icke äro skattskyldiga för utdelning från a n d r a sådana företag. Ersättningsskatten avser att göra vidtagandet av anordningar med det n ä m n d a syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordningen r i k t a r sig således icke mot fonderingen såsom sådan u t a n allenast mot visst, av lagstiftaren icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som genom fonderingen kunna vinnas. Detta förhållande måste väl beaktas vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet vid förordningens tillämpning.» Då det sålunda påpekas, a t t förordningen icke r i k t a r sig mot fonderingen såsom sådan, beröres en synpunkt, som på sina håll utomlands givit anledning till mycket övervägande. Man h a r tyckt sig stå inför ett n ä r a nog olösligt dilemma, d å m a n å ena sidan ansett bolagens konsolidering genom kumulering av vinstmedel såsom något önskvärt men å andra sidan funnit sig icke k u n n a u n d g å att i viss mån ingripa mot dylik konsolidering genom ett slags straffbeskattning av densamma. Med den begränsning, som beredningen givit åt beskattningen, föreligger emellertid, såvitt beredningen k a n finna, icke någon dylik konflikt. P r a k t i s k t taget bör med den av beredningen föreslagna skatten träffas allenast åtgärder av formell m e r a än reell innebörd inom en förmögenhetsmassa eller koncern. H ä r å syl-

tas med den i anvisningen givna maningen till varsamhet vid författningens tillämpning. Den objektiva förutsättningen för skattskyldighetens inträdande angives i 2 § vara, att vederbörande företag underlåtit att i samband med disponerandet av sin vinst för ett räkenskapsår besluta vinstutdelning, ehuru denna underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mera än skäligt ringa. I punkt 2 av anvisningarna yttras härom följande: »Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skäligen bort äga rum, bör hänsyn tagas icke blott till sådana omständigheter som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att fondering i viss omfattning för tillgodoseende av exempelvis nyanskaffningsbehov kan vara påkallad utan ock till arten av företagets verksamhet. Ett hoidingbolag för förvaltning av värdepapper eller fastigheter lärer i allmänhet hava mindre behov av fondering än ett bolag, som idkar industriell verksamhet med uppenbara risker.» Sådan fondering, som har till ändamål konsolidering av företaget, vilken objektivt och reellt sett bör anses behövlig, är således icke avsedd att föranleda skattskyldighet. Annorledes är däremot förhållandet, därest dylikt behov icke är för handen; uppsamlandet av medel för möjliggörande av verksamhetens utvidgande lärer i allmänhet icke kunna åberopas såsom skäl för friande från skatt. Även om det icke kan göras gällande, att något verkligt behov av fondering föreligger, följer emellertid därav ingalunda av sig självt inträdande av den ifrågavarande skattskyldigheten. Härför erfordras dessutom, att den subjektiva förutsättningen är för handen, som i 1 § angives sålunda, att omständigheterna skola göra det sannolikt, att företagets förfarande i väsentlig mån haft till syfte att bereda fysiska personer, som ägt del i företaget, lindring i deras beskattning. I anslutning härtill yttras i punkt 3 av anvisningarna: »Vid bedömande huruvida ett företags återhållsamma utdelningspolitik rimligen kan anses i avsevärd mån vara föranledd av önskan att bereda dess delägare eller vissa av dem skattelindring bör hänsyn tagas till delägarnas ställning till företaget samt deras inbördes förhållanden. Merendels torde en förutsättning för tillämpning av förordningen vara, att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital äges av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band eller gemensamma intressen.» • Härmed är begränsningen av författningens intentioner given. Vad man vill åtkomma är anordningar, som förutsätta enmans- eller familjebolag eller liknande bolag, vilkas huvudsakliga delägare utgöras av ett någorlunda begränsat antal i intressegemenskap förenade personer. Däremot lämnas, såsom framhållits, utanför lagstiftningen sådana fall, där bolaget och dess självständiga intresse äro det primära, medan delägarnas personliga ekonomiska för-

hållanden och beskattningsintresse hava endast sekundär eller ingen betydelse för bolaget. Den omständigheten att det är bolagsbildningar av här antydd beskaffenhet, som med lagstiftningen åsyftas, lärer å andra sidan stundom böra leda till en viss skärpning vid bedömandet, huruvida fondering, som ägt rum, skall anses vara av verkligt behov påkallad. Om en rörelseidkare driver sin rörelse genom ett honom tillhörigt aktiebolag, lärer det nämligen med fog kunna påstås, att det för rörelsens konsolidering icke är oundgängligt, att dess i bolaget insamlade vinstmedel utan vidare kvarhållas i bolaget; rörelsen konsolideras ju även om medlen utdelas till bolagets ägare, som efter avdrag för av honom betalad skatt för inkomsten genom dem åter insätter dem i bolaget för rörelsens räkning. Givetvis kan i dylika fall skälighetsprövningen bliva särskilt svår. Därest i författningen kumuleringens syfte icke angåves i vidare mån än att detsamma skulle vara att bereda skattelindring åt fysiska personer, som ägde del i det kumulerande bolaget, skulle, med ordagrann tolkning, skyldigheten att erlägga ersättningsskatt kunna mycket enkelt undgås genom skapandet av ytterligare ett samma eller väsentligen samma personer tillhörigt bolag, på vilket aktierna i det kumulerande bolaget placerades (se härom erfarenheterna från England). Till förekommande härav har i paragrafen skattelindringssyftet angivits skola avse fysiska personer, som ägt del i det kumulerande företaget »vare sig direkt eller genom förmedling av ett eller flera andra företag, som varit med det förstnämnda företaget och med varandra förbundna såsom moder- och dotterföretag». I punkt 4 av anvisningarna anmärkes, att, »för att tvenne företag skola anses stå i förhållande till varandra av moder- och dotterföretag bör i allmänhet krävas, att det ena företagets innehav av aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma bestämmande inflytande å det andra företaget». Beträffande själva utformandet av ersättningsskatten kunna olika alternativ komma under övervägande. Ett alternativ är, att skatten lägges på delägarna i det kumulerande företaget och utmätes efter storleken av deras andelar i detsamma och således jämväl i den kumulerade vinsten. Ett annat tillvägagående är, att skatten lägges på det kumulerande bolaget självt. Oavsett andra skäl, som må tala till förmån för sistnämnda alternativ, lärer endast detta erbjuda den enkelhet i effektuerandet, som här måste krävas. Fixerandet av skattens höjd beror av vad man önskar genom densamma vinna. Vill man icke vinna något annat än att skaffa det allmänna kompensation för den genom kumuleringen åstadkomna skatteminskningen, bör man givetvis göra skatten lindrigare än om man med densamma därjämte åsyftar att förebygga kumulering av vinster i sådana fall, som under beskattningen inrymmas. Då beredningen, på sätt inhämtas av 3 §, funnit sig böra föreslå skattens höjd till 25 % av företagets inkomst, på visst sätt bestämd, har beredningen velat åstadkomma,

ej endast att skatten skall vara tillräcklig för att så gott som alltid erbjuda full. ersättning för vad det allmänna (stat och kommun) mistat men även att den dessutom skall ATara nog kraftig för att merendels verka avskräckande, så att, med andra ord, sådana förfaranden, som äro avsedda att träffas av skatten, i allmänhet utan vidare upphöra. Från sistnämnda synpunkt försvaras, att förslaget icke upptager någon rätt för vederbörande företag att återbekomma ersättningsskatt, då utdelning av kumulerade vinster senare företages, liksom ock att skatten jämväl i övriga avseenden utformats efter en mycket enkel och grov linje. Allenast genom att beskattningen lägges på sådant sätt, torde det bliva möjligt att utan orimliga besvärligheter manövrera densamma. En så pass hård beskattning, som här föreslås, kan förefalla oskälig med hänsyn till de inflytelselösa minoriteter, som eventuellt finnas i bolag, som drabbas av beskattningen; med visst fog torde det emellertid kunna göras gällande, att beskattningen just genom sin stränghet snarast kommer att bliva till hjälp för dessa minoriteters anspråk på utdelning, nämligen genom att föranleda beslut om utdelning. Denna verkan av beskattningen, varigenom dess tillämpning inskränkes till sällsynta fall, motiverar ock, att det ej ifrågasattes att giva någon del av skatten kommunal karaktär; en anordning i dylik riktning skulle för övrigt medföra komplikationer av alltför besvärlig beskaffenhet. Gentemot alla invändningar från de skattskyldigas sida, att beskattningen gjorts alltför sträng och grov, bör slutligen erinras, att ingen behöver underkasta sig densamma. Tillämpas de givna reglerna rätt, kommer beskattning icke att äga rum i andra fall än sådana, där densamma skulle kunnat undgås utan kränkning av skattskyldigs behöriga intresse. För bestämmandet av det belopp, vara ersättningsskatt skall beräknas, har i 3 § meddelats följande regel: »Till det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess inkomst under verksamhetsåret i fråga, läggas sådana under samma år från andra företag uppburna belopp, för vilka frikallelse från skattskyldighet är medgiven enligt 7 § förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt. Från det sålunda erhållna beloppet göres avdrag för dels den inkomst- och förmögenhetsskatt, som företaget skall utgöra för sin omförmälda inkomst, och dels den av företaget under året beslutade vinstutdelning. Vad därefter återstår utgör beskattningsbart belopp och utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.» I 4 § stadgas, att taxering till ersättningsskatt skall ske i företagets hemortskommun. Såväl med hänsyn till de anspråk på erfarenhet och omdöme, som uppkommande frågor om taxering till ersättningsskatt komma att ställa på taxeringsmyndigheterna, som ock för befordrande av enhetlighet vid till-

365 lämpningen har det synts beredningen riktigt, att handhavandet av ersättningsskattefrågorna undantages från taxeringsnämndernas uppgifter och över lates till prövningsnämnderna. Bestämmelse härom meddelas i första stycket av 5 §. Taxeringen till ersättningsskatt kommer att vara en tillfällig då och då inträffande händelse. Å ena sidan kan det tänkas, att stundom rätt lång tid kommer att förflyta, innan prövningsnämndens uppmärksamhet blir riktad på fall, som bör föranleda dylik taxering; å andra sidan kräver hänsynen till de skattskyldiga, här såsom eljest, att rimlig preskription icke förmenas dem. Av dessa skäl stadgas i andra stycket av 5 §, att taxering till ersättningsskatt skall äga rum senast å femte året efter det år, då företaget rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för sin inkomst under det verksamhetsår, varom fråga är. I 6 § meddelas bestämmelse rörande eftertaxering. I 7 § givas regler angående ändring i taxering till ersättningsskatt, då dylik påkallas av ändring i företagets taxering till annan statlig skatt. I 8 § meddelas en allmän hänvisning till taxeringsförordningen. Dessa paragrafer torde icke kräva någon särskild motivering.

366 TRETTONDE KAPITLET.

Speciell motivering till författningsförslagen. Andringar i kommunalskattelagen. Anvisningar till 20 §. I punkt 3 har nuvarande hänvisning till punkt 8 av anvisningarna till 29 § ändrats att avse punkt 12 av samma anvisningar, vilken enligt beredningens förslag innehåller bestämmelser angående kapitalförlust i rörelse. På sätt för närvarande gäller synes i fråga om annan förvärvskälla än rörelse förlust på grund av förstöring av eller skada å maskiner eller andra inventarier genom brand eller dylik händelse alltfort böra betraktas såsom kapitalförlust, oaktat dylik förlust i rörelse enligt beredningens förslag skall anses såsom avdragsgill driftförlust. Härav föranledes ändring av förevarande punkt 3. Anvisningar till 22 §. Den i punkt 2 föreslagna ändringen föranledes av ändrad numrering av nuvarande punkt 3 av anvisningarna till 29 §. 25 § med anvisningar. Ändringarna hänföra sig till bestämmelserna om rätt till avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier i förvärvskällan »annan fastighet». Mot hittillsvarande bestämmelser hava riktats vissa anmärkningar (framställning av överståthållarämbetet, intagen i prop, nr 142/1930, samt motion I: 92 vid 1930 års riksdag). Det vore ofta vanskligt att avgöra vad som skulle hänföras till inventarier eller till byggnads beståndsdelar, och särskilt i de fall, då en fastighet gått i handel, vore det förenat med stora svårigheter att fastslå anskaffningsvärdet å inventarier, som utgjorde tillbehör till fastigheten. Nödvändigheten att från medgivna underhållsoch reparationskostnader särhålla icke avdragsgilla kostnader för anskaffning av inventarier vållade avsevärt besvär icke blott för de skattskyldiga utan även för taxeringsmyndigheterna, som nödgades infordra detaljerade specifikationer av uppgivna kostnader för reparationer för utrönande, att däri icke inginge någon post, som avsåge förbättring eller nyanskaffning av dylika inventarier. Bestämmelserna i fråga vållade även ojämnhet i beskattningen, i det att, i brist på nöjaktig utredning om inventariernas anskaffningskostnad, avdrag för värdeminskning

å desamma ofta måste förvägras. Dessutom föredroge många skattskyldiga att låta avdraget för värdeminskning å dylika inventarier ingå i värdeminskningsavdraget för byggnad, utan att sådant alltid kunde utrönas. Enligt överståthållarämbetets mening vore att föredraga, att sådana maskiner och andra inventarier, som utgjorde beståndsdelar till byggnad, särskilt hissar och värmeledningar, med avseende å avdrag för värdeminskning följde de för byggnad gällande reglerna. Motionären, som i nu nämnda hänseende uttalade samma uppfattning som överståthållarämbetet, föreslog tillika, att avdrag för värdeminskning å andra inventarier icke skulle vara tillåtet utan att i stället såsom beträffande jordbruksfastighet skulle medgivas avdrag för anskaffning av inventarier till ersättning för avyttrade eller utrangerade under det beskattningsår, anskaffningen skedde. Bevillningsutskottet år 1930 uttalade i betänkande nr 30 sin anslutning till motionärens synpunkter men ansåg utredning i ämnet erforderlig. Då enligt vad som framginge av det vid propositionen nr 142/1930 fogade utdraget av statsrådsprotokollet frågan vore föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, ansåg utskottet sig icke böra föreslå riksdagen att avlåta skrivelse i ämnet, men framhöll såsom önskvärt, att förslag till ändrade bestämmelser i ämnet bleve förelagt 1931 års riksdag. Betänkandet bifölls av riksdagen. I sjätte kapitlet av betänkandet har beredningen utförligt yttrat sig angående avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier i rörelse och därvid framhållit, att det syntes beredningen principiellt riktigt, att kostnaden för anskaffning av maskiner och inventarier i rörelse, vilka vore av längre varaktighet än tre år, bleve avdragen genom årliga värdeminskningsavdrag, under det att kostnaden för anskaffning av maskiner och inventarier med en varaktighet av högst tre år borde få avdragas under det beskattningsår, då anskaffningen skedde. Beredningen har vidare funnit det vara av praktiska skäl påkallat att draga gränsen mellan vad som i värdeminskningshänseende vore att räkna såsom byggnad eller såsom maskiner och andra inventarier något annorlunda än för närvarande gällde. Sålunda har beredningen förordat, att fasta maskiner och andra inventarier, som hava till uppgift att göra byggnad användbar såsom bostad eller eljest såsom uppehållsplats för människor eller för förvaringsändamål, böra inräknas i byggnadens värde och således bliva föremål för avskrivning enligt de för byggnad gällande reglerna. Till fasta maskiner och andra inventarier, som här avsåges, vore särskilt att hänföra hissar med tillbehör, spisar, uppvärmningsanordningar, vattenledningar med tillhörande anordningar för tvättning och bad samt avloppsledningar och vattenklosetter. För dylika maskiner och tillbehör till byggnad borde förty avdrag ske i samband med avdrag för värdeminskning å byggnaden. Enahanda betraktelsesätt bör enligt beredningens mening läggas på

frågan om avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier i förvärvskällan »annan fastighet», vartill så mycket hellre finnes anledning, som det icke är ovanligt, att en fastighet delvis ingår i ägarens rörelse och delvis är uthyrd. Att i dylikt fall tillämpa olika förfaringssätt beträffande den del av fastigheten som användes i rörelsen och den uthyrda delen skulle otvivelaktigt medföra förvecklingar. Med beredningens förslag torde de framställda önskemålen vara i all huvudsak tillgodosedda utan förnärmande av de skattskyldigas berättigade anspråk att under alla förhållanden vara i tillfälle att erhålla avdrag för sina ifrågavarande kostnader. Beredningens ifrågavarande förslag har föranlett ändrad avfattning av punkt 3 i anvisningarna till 25 §, varjämte 25 § 1 mom. i redaktionellt avseende jämkats. Beredningen har övervägt, huruvida skäl finnes att även i fråga om annan fastighet medgiva sådan rörelsefrihet med avseende å värdeminskningsavdrags beräknande, som enligt punkt 8 i anvisningarna till 29 § är tillämnad åt skattskyldig, som för räkenskaper, under där angivna förutsättningar, men har ansett något större behov därav icke föreligga. Lämnades sådant medgivande, skulle det knappast bliva möjligt att undgå enahanda utvidgning av inkomstbegreppet för förvärvskällan »annan fastighet», som föreslås för förvärvskällan rörelse, i vad avser maskiner och andra inventarier, vilka icke skola inräknas i värdet å byggnad, men en sådan utvidgning måste betecknas såsom föga önskvärd. Endast punkt 3 i anvisningarna till 29 § har därför ansetts böra vara normerande för beräkning av avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier, som i förvärvskällan »annan fastighet» icke skola inräknas i byggnads värde. 28 § med anvisningar. Rörande denna paragraf med anvisningar hänvisas till sjätte kapitlet av betänkandet. 1 mom. av 28 § är lika lydande med nuvarande 28 §. I 2 mom. meddelas bestämmelser med avseende å ersättning, som i rörelse utfallit på grund av försäkring. Första punkten har hämtats från punkt 5 i anvisningarna till 28 •§> kommunalskattelagen i dess hittillsvarande lydelse och innebär alltså intet nytt. Momentet i övrigt upptager däremot nya bestämmelser, vilka enligt vad i sjätte kapitlet framhållits sammanhänga med den av beredningen föreslagna utvidgningen av inkomstbegreppet beträffande rörelse. Bestämmelsen i fråga, vartill förebild finnes i norsk lagstiftning, åsyftar det fall, att ersättning för förlorad egendom användes eller skall användas till anskaffande av egendom av enahanda eller liknande slag som den förlorade egendomen. I dylikt fall har befunnits skäligt att medgiva jämkning av huvudregeln, att den utfallna försäkringssumman skall räknas såsom intäkt, om och i den mån, därest den förlorade egendomen i stället försålts, köpeskillingen skulle

369 hava ansetts såsom intäkt. J ä m k n i n g e n innebär, att den del av ersättningsbeloppet, som för den skattskyldige utgör vinst, icke skall upptagas såsom intäkt, för den händelse och i den mån vinsten blivit använd eller, enligt förbindelse av den skattskyldige, skall före utgången av a n d r a beskattningsåret efter det, då ersättningen utföll, användas på nyss angivet sätt. Särskilt för rederinäringen, som måste r ä k n a med risker för haveri, torde enligt erfarenheterna från Norge den föreslagna bestämmelsen bliva av värde. Visst r å d r u m har ansetts böra medgivas den skattskyldige för anskaffning av den nya egendomen, synnerligast som åtskillig tid kan bliva erforderlig för planerande av anskaffningen, och har detta r å d r u m ansetts kunna bestämmas till utgången av a n d r a beskattningsåret efter det, då ersättningen utföll. För att få tillgodonjuta dylikt r å d r u m lärer den skattskyldige böra avkrävas skriftlig förbindelse att använda vinsten på angivna sätt. Fullgöres icke förbindelsen inom stadgad tid, bör den skattskyldige påföras taxering för den del av vinsten, som på grund av förbindelsen undgått taxering i vanlig ordning. För sådant ändamål böra förutsättningarna för eftertaxering i viss mån utvidgas. Bestämmelser härom föreslås i 62 § kommunalskattelagen och 21 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. N ä r m a r e föreskrifter med avseende ä den ordning, i vilken dylik förbindelse skall v a r a utfärdad, skall det enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj:t att meddela. Beredningen föreställer sig, att det skall befinnas lämpligt, att dylik förbindelse avlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall äga rum, eller, om skattskyldighet till sådan skatt ej förefinnes, där rörelsens högsta förvaltning har sitt säte, Åt Kungl. Maj:t skall enligt förslaget jämväl överlämnas att meddela föreskrifter, i vilka fall ställande av säkerhet för de skatter, som skola påföras den skattskyldige, därest förbindelsen icke behörigen fullgöres, skall fordras, samt h u r u d a n säkerheten bör v a r a beskaffad för att kunna godtagas. Enligt beredningens tanke bör säkerhet ställas i alla de fall, d ä r icke sådant uppenbarligen är obehövligt, såsom t. ex. när staten är den skattskyldige. I punkt 5 av anvisningarna till 28 § h a r påpekats, att vad i 2 mom. av paragrafen sägs om användning av försäkringsbelopp till anskaffande av egendom i stället för den, som förlorats, skall hava motsvarande tillämpning, då försäkringsbelopp utfallit på grund av skada å egendomen och användes till skadans botande. Den av beredningen i sjätte kapitlet av betänkandet motiverade utvidgningen av inkomstbegreppet för rörelse har kommit till uttryck i punkt 1 av anvisningarna till 28 § och har ansetts böra gälla även det fall, d å rörelseidkaren överlåter själva rörelsen. Till stöd för förslaget i denna del synes k u n n a åberopas — förutom de av beredningen anförda principiella skälen — jämväl den omständigheten, att eljest syftet med inkomstbegreppets utvidgande i fråga om rörelses inventarier och övriga lösa tillgångar

lätteligen skulle bliva förfelat genom att den vinst, som vid överlåtelsen i verkligheten belöper å de lösa tillgångarna, betecknas såsom gällande rörelsen själv. En sådan möjlighet bör uppenbarligen förhindras. Mindre risk synes vara, att vinsten inlägges i köpeskillingen för fastighet, som avyttras i samband med rörelsens överlåtande, enär en sådan åtgärd verkar höjande på den stämpel, som skall utgå vid lagfart å fastigheten, och därför strider mot köparens intresse. Punkt 2 av anvisningarna till 28 § har omformulerats för klargörande i vilka fall ränteintäkt samt utdelning å aktier, banklotter och andelar i ekonomiska föreningar äro att räkna såsom intäkt i förvärvskällan rörelse. Så bör vara fallet, då det kapital, varav intäkten flutit, är att anse såsom tillhörande rörelsen. Beredningen föreställer sig, att denna regel, även i vad den avser utdelning å aktier o. dyl., står i överensstämmelse med gällande rätt, ehuru den icke kommit till otvetydigt uttryck i gällande anvisningar till 28 §. Den omständigheten att utdelning å aktier o. dyl. i angivna fall hänföres till intäkt av rörelse i stället för till intäkt av kapital utgör självfallet icke något hinder för tillämpning av stadgandena i 54 § a) kommunalskattelagen och 7 § g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt rörande frikallelse från skattskyldighet i vissa fall för utdelning. Såsom punkt 7 har upptagits stadgande om att vad som av statsverket utbekommits jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariskt bankbolags tillgångar skall upptagas såsom intäkt av rörelse. Motivering härför lämnas i elfte kapitlet av betänkandet. 29 § med anvisningar. Beträffande 1 mom. av denna paragraf jämte punkterna 3—9 och 12 i anvisningarna hänvisas till vad beredningen anfört i sjätte kapitlet av betänkandet; beträffande 2 mom. jämte punk14 i anvisningarna åberopas åttonde kapitlet av betänkandet. Punkt 10 är ny och innefattar en hänvisning till de i 44 § upptagna bestämmelserna om inskränkning i vissa fall av rätten till avdrag för ränta å gäld i rörelse. Punkt 11 motsvarar hittillsvarande punkt 7 och punkt 13 hittillsvarande punkt 9. Anvisningar till 30 §. I punkt 2 av anvisningarna till 30 § föreslås viss begränsning av rätten till avdrag för ökning av utjämningsfond för sjuk-, olycksfalls- och skadeförsäkringsrörelse. Enligt gällande bestämmelser må från bruttointäkt av dylik rörelse avdrag — med viss inskränkning varom nu ej är fråga — göras för ökning av utjämningsfonderna, i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å själva försäkringsrörelsen. Begränsningen har motiverats därav, att utjämningsfonder skola avse att utjämna själva sakförsäkringsrörelsens årsresultat och att avsättning till dem ej anses vara av den natur, att den

371 i likhet med avsättning till premiereserven bör kunna medföra minskning av den skattepliktiga inkomsten på rörelsen i övrigt.1 Såsom i tredje kapitlet framhållits föreslår beredningen, att frihet från s, k. kedjebeskattning skall i viss omfattning medgivas även försäkringsaktiebolag, nämligen i den mån utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbekommen utskiftningsskatt belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och härflutit från aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett led i organisationen av utav bolaget idkad sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse. Det har med anledning härav ansetts befogat, att gränsen för avdragsgilla ökningar av utjämningsfonderna sänkes i samma mån som den skattepliktiga vinsten av sakförsäkringsrörelsen nedgår på grund av sagda frihet från kedjebeskattning, på det att icke avsättning till utjämningsfonderna skall, mot syftet med sagda gräns, kunna föranleda avdragsgillt underskott å sakförsäkringsrörelsen. Beredningen föreslår därför, att till stadgandet i punkt 2 av anvisningarna till 30 § om avdrag för ökning av utjämningsfonderna, »i den mån denna ökning icke överstiger vinsten å själva försäkringsrörelsen» fogas orden »beträffande försäkringsaktiebolag minskad med av bolaget åtnjuten utdelning eller vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket utbekommen utskiftningsskatt, allt i den mån bolaget jämlikt 54 § är frikallat från skattskyldighet därför». 35 § med anvisningar. Såsom vid 28 § anförts föreslår beredningen sådan utvidgning av inkomstbegreppet beträffande rörelse, att vinst, som uppkommer genom avyttring av själva rörelsen, skall räknas såsom skattepliktig intäkt. En nödvändig konsekvens härav är, enligt beredningens mening, att vinst genom icke yrkesmässig avyttring av aktier i svenskt aktiebolag, andelar i svensk ekonomisk förening eller andelar i utländskt bolag, vilka ägts av den skattskyldige under sådana omständigheter, att det bor anses, att av bolaget eller föreningen idkad verksamhet i verkligheten drivits av honom genom bolaget eller föreningen, behandlas såsom skattepliktig intäkt oavsett beskaffenheten av den skattskyldiges fång eller tiden för aktiernas eller andelarnas innehavande. Eljest skulle en rörelseidkare, som ämnar avyttra sin rörelse, kunna undgår skatteplikt för därvid uppkommande vinst genom att först ställa rörelsen på aktier eller andelar och därefter överlåta dessa. Det ligger i sakens natur, att ifrågavarande bestämmelse närmast tager sikte på s. k. familjebolag eller bolag, där eljest intressegemenskap råder mellan delägarna, Då bankrörelse under här avsedda omständigheter icke gärna kan drivas genom solidariskt bankbolag, lärer det icke vara behövligt att göra stadgandet tillämpligt å avyttring av lotter i sådant bolag. 35 § har underkastats omformulering i enlighet med vad nu anförts, och har i punkt 2 av an1

Se försäkringsinspektionens yttrande, prop, n r 102/1927, sid. 223.

372 visningarna utsagts, att ifrågavarande regel skall tillämpas icke blott, såsom i lagtexten angives, då den av bolaget eller föreningen idkade verksamheten bör anses i verkligheten hava drivits av den skattskyldige genom bolaget eller föreningen, u t a n även då det ä r ett flertal genom intressegemenskap förbundna personer, som böra anses hava i verkligheten dr i vit rörelsen. Skulle vid a v y t t r i n g av aktier eller andelar, varom nu är fråga, underskott hava uppkommit, synes avdrag för sådant underskott böra medgivas i lika mån som för underskott vid a v y t t r i n g av rörelsen, därest den skattskyldige själv drivit densamma. Stadgande härom har intagits i 46 § 1 mom. kommunalskattelagen och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Hittillsvarande punkt 1 av anvisningarna till 35 §, som innehåller be stämmelse angående beskattning av ersättning för värde av good wills n a t u r under de för realisationsvinst vid avyttring av lös egendom gällande betingelser, bör upphöra att gälla, därest beredningens förslag, att dylik ersättning skall behandlas såsom intäkt av den rörelse, godwillvärdet avser, varder genomfört. P u n k t e n i fråga har därför u t g å t t ur förslaget. Såsom p u n k t 1 h a r införts en ny bestämmelse, innefattande erinran om att vid beräkning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet, som ingått i den skattskyldiges rörelse, skall beaktas vad i punkt 1 av anvisningarna till 28 § enligt beredningens förslag är stadgat rörande avyttring av maskiner och inventarier, som höra till rörelse. Innebörden härav är, såsom i punkten n ä r m a r e utvecklas, att om i fastigheten finnas maskiner och a n d r a inventarier, vilka med avseende å avdrag för värde minskning icke skola i n r ä k n a s i värdet å byggnad, vid realisationsvinstens bestämmande a v d r a g skall göras for det på dessa tillgångar belöpande värdet, sådant detsamma enligt avyttringsvillkoren eller eljest skäligen bör beräknas. E r s ä t t n i n g e n skall nämligen, i den mån den belöper å dylika maskiner och inventarier, behandlas såsom intäkt av rörelsen. Såsom p u n k t 3 av anvisningarna till 35 § har upptagits ett nytt stadgande, avseende det fall att svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag eller utländskt bolag i samband med nedsättning" av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgång till delägare i bolaget. Stadgandet innebär, att i dylikt fall skall så anses som om den utskiftade tillgången tillfallit delägaren genom a v y t t r i n g av hans mot densamma svarande andel i bolaget, och står enligt beredningens uppfattning i överensstämmelse med gällande rätt, sådan denna kommit till uttryck i regeringsrättens praxis. 1 I anslutning till stadgandet påpekas, att vinst, som vid sådan utskiftning uppkommer för delägaren, skall behandlas såsom inkomst av rörelse, därest delägaren innehaft andelen 1

Se regeringsrättens årsbok årg. 1927: ref. '52.

373 i och för någon av honom idkad rörelse, men att i annat fall vinsten är att betrakta såsom vinst å icke yrkesmässig avyttring av lös egendom och skall, därest de i 35 § angivna förutsättningarna föreligga, upptagas såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst). E t t sådant påpekande h a r ansetts behövligt bl. a. med anledning av den föreslagna utvidgningen av skatteplikten för vinst genom a v y t t r i n g av aktier och andelar, som innehafts i och för rörelse, och det i elfte kapitlet n ä r m a r e utvecklade förslaget om r ä t t till utbekommande i vissa fall av utskiftningsskatt. Det erinras, att belopp, som vid upplösning av ekonomisk förening utskiftas till medlem utöver inbetald insats, enligt vad i elfte kapitlet framhållits, ansetts böra i beskattningshänseende behandlas såsom utdelning (se punkt 2 av anvisningarna till 38 §). Såsom punkt 4 av anvisningarna till 35 § har upptagits hittillsvarande p u n k t 2 av anvisningarna till samma paragraf. 38 § med anvisningar. F r å g a n när utdelning å svenska aktier, svenska banklotter, andelar i svenska ekonomiska föreningar samt andelar i utländska bolag är att r ä k n a såsom intäkt för mottagaren d ä r a v har av beredningen funnits kräva i viss mån ändrade regler. Nuvarande bestämmelser i detta avseende synas nämligen ofullständiga, och det har, särskilt med anledning av förslaget om införande av kupongskatt, ansetts angeläget att här åstadkomma full klarhet. Gällande bestämmelser i 38 § utgå från det normala fallet, att utdelningen tillfallit den, som ägt aktien eller andelen vid den tid, då utdelningen förfallit till lyftning, och innebära, att hela utdelningen skall för honom utgöra intäkt u t a n avseende å om han innehaft aktien eller andelen kortare eller längre tid. Det är således u t a n betydelse, vem som ägt aktien eller andelen under den tidsperiod, då det utdelande företaget förvärvat de utdelade vinstmedlen. H a r en aktie före utdelningens förfallodag bytt ägare, må den nye ägaren alltså icke från utdelningen göra avdrag för vad som av inköpssumman för aktien tilläventyrs må hava belöpt å den utdelningsberättigade kupongen, utan hela utdelningen är att anse såsom intäkt för honom. För säljaren av aktien räknas hela vederlaget såsom avseende aktien; vad som därav till äventyrs må avse kupongen behandlas icke såsom avkastning av aktien. I detta avseende föreligger en grundväsentlig skillnad från vad som gäller om obligationsränta. E n köpare av en obligation med tillhörande, icke förfallen räntekupong må nämligen från den av honom lyftade utdelningen göra avdrag för vad han för denna erlagt, och detta belopp räknas såsom ränteintäkt för säljaren. Denna skillnad i behandlingen av utdelning å aktier och r ä n t a å obligationer bottnar i den mellan aktier och obligationer föreliggande olikheten, att det icke med säkerhet kan konstateras, h u r u v i d a och med vil-

ket belopp utdelning å aktier kommer att äga rum, förrän beslut därom fattats, under det att obligationsräntan i förväg är utfäst och alltså, när som helst, i den mån den upplupit, kan till sitt belopp angivas och jämväl i regel genom avyttring förvandlas i penningar. I gällande kommunalskattelag, 38 § 3 mom., upptages ett med tidigare rätt överensstämmande stadgande, som, ehuru närmast innebärande ett till sin räckvidd begränsat undantag från huvudregeln att aktieutdelning utgör intäkt för den som ägt aktien å utdelningens förfallodag, ansetts giva uttryck för den uppfattningen, att det icke är ägaren till aktien utan ägaren till kupongen, när denna skilts från aktien, som är den för utdelningen skattskyldige. Stadgandet lyder: »Har aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag under beskattningsåret övergått från en ägare till annan, skall utdelning, som utgått för aktien, banklotten eller andelen, räknas som intäkt för den, som varit ägare av den till samma aktie, banklott eller andel hörande kupongen eller eljest berättigad lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning». 1921 års kommunalskattekommitté föreslog i 71 § av sitt förslag till kommunalskattelag, att i dylikt fall utdelningen skulle upptagas såsom inkomst för den, som varit ägare av aktien^, banklotten eller andelen vid den tidpunkt, då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning. Mot detta förslag riktades från olika håll erinringar. Två taxerings nämndsordförande i Stockholm anförde: Nära nog undantagslöst torde ut delning, varom vore fråga, vara bunden vid en kupong. Även om aktien, banklotten eller andelen vore ställd till viss man, vore kupongen ett innehavarepapper och således i och för sig bärare av rätt till utdelning i var mans hand, försåvitt icke vederbörande bolag eller förening träffat uttrycklig bestämmelse i annan riktning. Praktiskt taget förekomme icke några dylika särbestämmelser. Vid sådant förhållande syntes kommunalskattekommitténs förslag leda till konsekvenser, som knappast kunde anses hållbara. Om exempelvis en aktieägare, innan utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, avhände sig den till aktien hörande kupongen till A och sedermera, men fortfarande innan samma utdelning blivit tillgänglig för lyftning, avhände sig aktien till B, skulle enligt förslaget B, om han vore ägare till aktien, då utdelningen bleve tillgänglig för lyftning, eller annan, som då ägde aktien, skatta för utdelningen. Denna ordning syntes otillfredsställande och förutsatte den för övrigt oriktiga konstruktionen, att vid överlåtelsen till B avkastningen fortfarande vore knuten vid själva aktien. Vidare vore att beakta, att det vid försäljning av aktier vid tiden omkring avslutandet av vederbörande bolags räkenskaper ofta inträffade, att säljaren betingade sig att komma i åtnjutande av den närmast förfallande kupongen. Det kunde därjämte befaras, att den föreslagna ordningen möjligen skulle vid tiden före det utdelningen bleve for lyftning tillgänglig tvinga till omregistrering av aktier och lotter i en

375 omfattning, som bleve särskilt för bolagen men också för de enskilda högst betungande. — Länsstyrelsen i Jämtlands län förordade likaledes bibehållande av den gamla bestämmelsen under framhållande, att, därest utdelning skulle lyftas mot kupong, den av kommittén föreslagna regeln torde antingen föranleda den presumtionen, att kuponginnehavaren på den tid, då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning, varit ägare av aktien, eller ock medföra särskilda för taxeringsnämnderna betungande bestämmelser angående utredning om äganderätten. Departementschefen anförde år 1927 vid anmälan i statsrådet av prop, nr 102 med förslag till kommunalskattelag m. m., att han icke kunnat ansluta sig till kommunalskattekommitténs uppfattning i frågan. Synnerligast i det rätt ofta förekommande fall, att en person strax innan utdelningen förfölle sålde en aktie »utan kupong», förefölle det uppenbart, att utdelningen borde betraktas såsom intäkt för den gamle och icke för den nye ägaren. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen kunde jämväl avsevärt minska betydelsen av den bolagen enligt taxeringsförordningen åliggande uppgiftsplikten, enär bolagens uppgifter i regel torde avse den person, som uppburit utdelningen, och icke den, som vid den avgörande tidpunkten varit delägare, något varom bolaget ofta icke hade någon kunskap. Den dittills gällande bestämmelsen syntes därför vara att föredraga. Vid kommunalskattelagens antagande år 1928 godkände riksdagen denna departementschefens uppfattning. Ifrågavarande i 38 *§> 3 mom. upptagna stadgande reglerar efter sin lydelse endast det fall, att aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag under beskattningsåret övergått från en ägare till annan, och. föreskriver, att i sådan händelse utdelningen är att räkna såsom inkomst för den, som var ägare av den till samma aktie, banklott eller andel hörande kupongen eller eljest berättigad att lyfta utdelningen vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning. Stadgandet lämnar rum för åtminstone två olika tolkningar. Den ena, som strängt håller sig till ordalagen, innebär, att stadgandet avser allenast att förklara, vilken av de båda kontrahenterna, nämligen den gamle eller den nye ägaren, som skall vara skattskyldig för inkomsten i fråga, Därvid har den av kontraheterna, som vid den avgörande tidpunkten varit berättigad att lyfta utdelningen, angivits såsom den skattskyldige. Denna tolkning lämnar alltså det fall oreglerat, att rätten till utdelning vid den avgörande tidpunkten innehafts av någon, som alls icke varit innehavare av aktien, banklotten eller andelen. Den andra tolkningen, som betraktar ifrågavarande regel som ett för ett speciellt fall givet uttryck för en allmän regel, går ut på att delägarskapet i det utdelande företaget saknar betydelse för frågan om vem som skall anses skattskyldig för utdelningen och att i stället under alla förhållanden den är skattskyldig, som vid den

376 avgörande tidpunkten var innehavare av r ä t t e n till utdelning. Med denna tolkning skulle alltså en person, som kort före utdelningens förfallotid förvärvat rätten att lyfta utdelningen, v a r a för densamma skattskyldig, även om utdelningen icke för honom medfört någon inkomst, t. ex. om h a n inköpt r ä t t e n att lyfta utdelningen för utdelningens fulla belopp, eller om h a n bekommit rätten i fråga såsom gåva. Beredningen lämnar åt sidan, vilkendera av dessa tolkningar må anses hava de starkaste skälen för sig. Mot båda kunna ur saklig synpunkt riktas a n m ä r k n i n g a r . Den förstnämnda tolkningen innefattar icke någon ledning för huru inkomsten skall beräknas för den delägare i företaget, som skilt rätten till utdelning från vederbörande aktie, lott eller andel; snarast leder den till a t t hela utdelningen utgör inkomst för honom, även om det för rätten till utdelning uppburna vederlaget understiger utdelningens belopp. Dessutom regleras icke genom denna tolkning det fall, då aktie, banklott eller andel övergått från en ägare till annan före beskattningsårets ingång. Den andra tolkningen leder till att utdelning skall beskattas såsom inkomst, ehuru den i själva verket icke utgör inkomst utan allenast kapitalomvandling. Den lämnar även utrymme för möjlighet till ej avsedd skattelindring genom kupongers överlåtande till icke skattskyldiga rättssubjekt före utdelningens förfallotid. Denna möjlighet, som vunnit ökad betydelse genom den för aktiebolag m. fl. juridiska personer under vissa omständigheter förefintliga friheten från skattskyldighet för utdelning, måste uppenbarligen förhindras, och kravet h ä r å accentueras, därest kupongskatt införes enligt beredningens förslag, i det a t t kupongskatten skulle kunna göras ineffektiv genom överlåtande av rätten till utdelning å någon, som antingen icke är skattskyldig för utdelning eller som på a n n a n grund, t. ex. r ä t t till a v d r a g för gäldränta eller annat, skulle bliva berättigad till restitution av kupongskatt. Beredningen har därför ansett det angeläget att stadgandet i fråga omarbetas. Till utgångspunkt har beredningen h ä r v i d funnit sig bör taga, att utdelning bör betraktas såsom avkastning a v det kapital, som nedlagts i den aktie, banklott eller andel, för vilken utdelningen utgått. Utdelning bör därför icke kunna betraktas såsom intäkt av kapital för någon, som icke ägt det ifrågavarande kapitalet; med a n d r a ord, den, som köpt en kupong u t a n samband med vederbörande aktie, bör icke behandlas såsom skattskyldig för utdelningen i och för sig. H a r transaktionen för honom lämnat vinst genom att utdelningen, som av honom lyftes, överstiger det av honom erlagda priset för kupongen, bör denna vinst i stället behandlas såsom vinst, som uppkommit genom a v y t t r i n g av lös egendom, i detta fall kupongen, d. v. s. såsom inkomst av rörelse, om transaktionen skett yrkesmässigt, och eljest såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (realisationsvinst). H ä r a v följer ock, att för den ägare av aktie, lott eller andel, som före utdelningens förfallotid mot vederlag a v h ä n t sig r ä t t e n till utdelning, med andra ord kupongen, u t a n samband med avyttring

av själva aktien, lotten eller andelen, bör såsom intäkt av kapital behandlas icke den blivande utdelningen utan det vederlag, han erhållit vid avyttringen. I enlighet härmed föreslår beredningen, att i 38 § 1 mom. införes stadgande, att till intäkt av kapital skall räknas — förutom ränta å obligationer och å utlånade eller i bank eller annorstädes insatta medel ävensom utdelning å svenska aktier, svenska banklotter och andelar i svenska ekonomiska föreningar samt å andelar i utländska bolag — intäkt genom överlåtelse av rätt till utdelning å aktie, banklott eller andel, som nyss sagts, där aktien, banklotten eller andelen förblir överlåtarens egendom, allt såvitt icke intäkten är att hänföra till intäkt av rörelse. 3 mom. av samma paragraf föreslås omformulerad sålunda: »Har, då aktie, banklott, andel i ekonomisk förening eller andel i utländskt bolag övergått från en ägare till annan, överlåtaren behållit en eller flera av de till aktien, lotten eller andelen hörande kupongerna eller eljest förbehållit sig rätten att lyfta utdelningen, då denna blir för lyftning tillgänglig, skall sagda utdelning räknas såsom intäkt för överlåtaren». I punkt 3 av anvisningarna till 38 § påpekas därjämte, att utdelning å svensk aktie, svensk banklott, andel i svensk ekonomisk förening eller andel i utländskt bolagkan för mottagaren därav hänföras till intäkt av kapital endast såvida han vid den tidpunkt, då utdelningen blev tillgänglig för lyftning, var ägare av aktien, banklotten eller andelen eller ock sådant fall föreligger, som avses i 38 § 3 mom. För ytterligare framhållande av skillnaden från obligationsränta tillägges, att härvid är utan betydelse, huruvida aktien, banklotten eller andelen innehafts längre eller kortare tid. Vidare erinras, att, om utdelningens mottagare förvärvat rätten till utdelning utan samband med förvärv av själva aktien, banklotten eller andelen, utdelningen för honom icke är att räkna såsom intäkt av kapital utan under de i 28 eller 35 § angivna förutsättningar såsom intäkt av rörelse eller av tillfällig förvärvsverksamhet. Rörande de konsekvenser, de sålunda återgivna stadgandena medföra med avseende å den föreslagna kupongskatten, har beredningen yttrat sig i fjärde kapitlet av betänkandet. I nionde kapitlet har beredningen framlagt de skäl, som föranlett beredningen att icke upptaga ett av 1921 års kommunalskattekommitté framställt förslag att till intäkt av kapital hänföra även utdelning å kommanditlotter i kommanditbolag. Nuvarande punkterna 3 och 4 i anvisningarna till 38 § hava med oförändrat innehåll omnumrerats såsom 4 resp. 5. Den sistnämnda punkten har tillika underkastats en av ändringen i 67 § betingad redaktionell jämkning.

378 39 § med anvisningar. I 1 mom. av denna paragraf hava vidtagits ändringar av väsentligen redaktionell innebörd. Andra ledet av momentet, innefattande förbud mot avdrag för gäldränta, som motsvarar skattefri utdelning, har överflyttats till 44 §, där det med viss utvidgning upptagits såsom 2 mom. Därjämte har i det kvarstående första ledet gjorts erinran om de inskränkningar av rätten till avdrag för gäldränta, som stadgas i 44 § 1 och 2 mom. av beredningens förslag (rörlig del av ränta å participating debentures och ränta som motsvarar skattefri utdelning). 1 punkt 1 av anvisningarna har liknande hänvisning till stadgandena i 44 § 1 och 2 mom. inarbetats. 44 § med anvisningar. Såsom 1 mom. har upptagits den av beredningen i sjunde kapitlet motiverade bestämmelsen om förbud mot avdrag för rörlig del av ränta å participating debentures. Till denna bestämmelse ansluter sig den likaledes i nämnda kapitel motiverade punkt 1 av anvisningarna till paragrafen. 2 mom. av 44 § innefattar stadgande om begränsning av rätten till avdrag för gäldränta, som motsvarar skattefri utdelning, i vilket ämne be stämmelse förut meddelats i andra ledet av 39 § 1 mom. Rörande stadgan det i fråga hänvisas till vad beredningen därom anfört i tredje kapitlet. Paragrafens 3 mom. upptager det hittillsvarande innehållet av 44 §. De härtill hörande anvisningarna, som för närvarande äro uppdelade i fyra punkter, hava ordnats sålunda, att punkterna 1, 2 och 4 sammanförts till en punkt, betecknad med siffran 2, medan för punkt 3 bibehållits dess nuvarande nummer. I samband därmed hava några smärre redaktionella ändringar skett, vilka icke tarva motivering. 46 §. Angående den ändring, som skett i denna paragraf, har motivering lämnats vid redogörelsen här ovan för föreslagen ändring av 35 §. 54 §. I tredje kapitlet har beredningen behandlat de i denna paragraf föreslagna ändringarna rörande aktiebolags m. fl. juridiska personers skat tefrihet för utdelning från andra bolag och ekonomiska föreningar samt för vinst genom utskiftning och för utskiftningsskatt, som utbekommits jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. Punkt 1 i anvisningarna till paragrafen har ändrats i två hänseenden. Anslutning har åstadkommits till de i 25 § 1 mom. sista stycket förekommande och i 29 § 2 mom. föreslagna bestämmelserna om rätt till avdrag för viss utdelning, som utgått annorledes än i förhållande till aktie eller andel (återbäring hos bostadsförening eller bostadsaktiebolag samt pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, som rörelseidkare lämnat kunder), på det att icke skattefrihet hos mottagaren må förefinnas i det fall, att det utdelande företaget må njuta avdrag för utdelningen. Omformuleringen råder bot

379 för den i prop, nr 142/1930 berörda oegentligheten, att skattefrihet i visst fall föreligger för det företag, som mottager utdelning, ehuru det utdelande företaget för densamma är berättigat till avdrag (t. ex. konsumentförening för rabatt från Kooperativa förbundet). Vidare har såsom ett andra stycke upptagits en anvisning för bestämmande i vad mån utdelning, vinst genom utskiftning eller jämlikt 10 § förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar utbekommen utskiftningsskatt, vilken tillfallit försäkringsaktiebolag, som driver sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkringsrörelse, skall anses belöpa på aktieägarna i denna deras egenskap. I anslutning till vad som stadgas i anvisningarna till 18 § förordningen om statlig inkomstoch förmögenhetsskatt har ansetts böra hänvisas till vad som i dylikt avseende gäller enligt av Konungen fastställda grunder eller bolagsordningen. 62 §. I denna paragraf, som handlar om eftertaxering, föreslås, att sådan vinst genom utfallen försäkring, som jämlikt 28 § 2 mom. på grund av där omförmäld förbindelse icke taxerats för det beskattningsår, då vinsten utfallit, skall tagas under beskattning genom eftertaxering, därest förbindelsen icke behörigen fullgjorts inom stadgad tid av två år efter utgången av det beskattningsår, då vinsten uppkom. Härom hänvisas till vad i sjätte kapitlet samt vid 28 § ovan i detta kapitel anförts i ämnet. Enligt nu gällande bestämmelser upphör rätten till eftertaxering, i händelse den skattskyldige avlidit, vid utgången av andra året efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering. I nyss nämnda fall, där den avlidnes stärbhusdelägare få antagas äga kännedom om den avlidnes ifrågavarande förbindelse, vilken måste omförmälas i räkenskaperna för rörelsen, saknas anledning att stadga enahanda inskränkning i rätten till eftertaxering, som eljest gäller till förmån för stärbhus i fråga om eftertaxering för den avlidnes inkomst. Tiden för eftertaxering av nu ifrågavarande anledning föreslås därför skola vara densamma, som om den skattskyldige icke hade avlidit. 64 §. Såsom 2 mom. i denna paragraf har upptagits det i tredje kapitlet motiverade stadgandet att bolag, vars verkliga ledning utövas här i riket, skall, ändå att dess säte är i utlandet, behandlas såsom svenskt, såvida bolaget huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och bolagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel med fastigheter i Sverige eller värdepapper. Vad sålunda föreslås torde böra gälla, även om äganderätten förmedlas genom någon juridisk person, och har stadgandet avfattats i enlighet härmed. Nuvarande stadgande i förevarande paragraf har bibehållits såsom 1 mom.

380 66 §. i denna paragraf föreslås, att för bolag, som i 64 § 2 mom. omlörmäles, såsom hemortskommun skall gälla den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av bolagets verksamhet vid taxeringsårets i n g å n g utövats. Skulle bolaget före ingången av taxeringsåret hava upphört, lärer, u t a n att uttryckligt stadgande därom erfordras, böra såsom hemortskommun behandlas den kommun, som senast varit bolagets hemortskommun. I sista stycket av paragrafen har vidtagits en redaktionell jämkning, som föranletts av det nyss berörda stadgandet. 67 §. E n ä r den av beredningen föreslagna skattefriheten för två tredjedelar av utdelning från utländskt bolag, som är i tredje kapitlet motiverad, bör avse utdelning allenast från sådana inrättningar, som äro i huvudsak likartade med svenska aktiebolag, t a r v a s i 67 •§>, vilken med utländska bolag likställer utländska juridiska personer, som ej äro bolag, en begränsning av berörda likställighet, så a t t denna icke tillämpas i fall, som avses i 54 § a). 67 § har därför j ä m k a t s i sådant syfte. 76 §. Vid den praktiska tillämpningen av skattelagstiftningen påträffas stundom fall, då den skattskyldige vidtagit åtgärder av betydelse för beskattningen, vilka uppenbarligen måste givas annan innebörd än som av den skattskyldige uppgivits. Sålunda inträffar det, a t t vad som av ett aktiebolag angives såsom avlöning eller a n n a n ersättning och avdrages såsom driftkostnad befinnes rätteligen böra anses såsom utdelning. Det k a n även inträffa, a t t näringsidkare såsom driftkostnad under missvisande rubrik avdrager förlust, som rätteligen är a t t hänföra till kapitalförlust, eller utgift, som rätteligen icke vidkommer hans företag. Resultatet av sådana åtgöranden kan bliva taxering, som står i strid med lagstiftningens syfte och som föranleder lägre skatt än tillbörligt. Det h a r även påträffats fall, där en missvisande beteckning av en å t g ä r d k a n v a r a ägnad a t t åstadkomma en obehörig skärpning av beskattningen, såsom d å egendom, som uppgives h a v a förvärvats genom köp och som kort efter förvärvet sålts för högre pris än den erlagda köpeskillingen, finnes hava rätteligen bort i huvudsak anses såsom gåva. Att i praxis, då oriktigheter av här avsedda beskaffenhet uppdagats, rättelse vidtagits och den ifrågav a r a n d e å t g ä r d e n i beskattningsavseende behandlats efter sin verkliga innebörd, framgår, bland annat, av n å g r a i regeringsrättens årsbok omnämnda rättsfall, såsom årg. 1926: ref. 5, årg. 1928: not. Fi. 1007 och 1023, årg. 1930: not, Fi. 107, 149—151, 754, 1114 m. fl. Beredningen har med beaktande av dessa rättsfall ävensom iakttagelser, som beredningen gjort under sitt utredningsarbete, övervägt, huruvida det skulle v a r a lämpligt och möjligt att genom uttömmande definitioner och utomordentligt detaljerade bestämmelser i skatteförfattningarna söka åstadkomma säkerhet för lagstiftningens tillämpande i överensstämmelse

381 med dess syftemål. Det har emellertid befunnits, att detta skulle stöta på alltför stora svårigheter. H ä r u t i n n a n gäller, såsom beredningen i tolfte kapitlet framhållit, a t t även med den största sorgfällighet vid bestämmelsernas avfattande det sannolikt skulle komma att visa sig, att å ena sidan ramen för säkerhets skull blivit på sina ställen alltför vid och å a n d r a sidan maskorna dock icke k u n n a t avpassas så väl, a t t icke en del fall komme a t t u t a n vidare passera, som riktigast bort infångas. Det ekonomiska livets rörliga och skiftande förhållanden komma otvivelaktigt att alltjämt öppna n y a spörsmål och jämväl nya luckor även i den till synes mest fullständiga författningsbyggnad. E n lagstiftning, som åtnöjes med a t t söka anslutning till redan kända fall, kan därför a n t a g a s snart bliva bristfällig eller föråldrad. Det åsyftade målet torde för den skull bäst uppnås genom upptagande i lagstiftningen av en allmänt hållen regel i ämnet, som det överlåtes åt beskattningsmyndigheternas goda omdöme att tillämpa, varjämte genom uppräknande i anvisningarna av vissa redan påträffade fall ledning lämnas för tillämpningen. I enlighet härmed föreslår beredningen införande såsom 76 § kömmunalskattelagen av ett stadgande, enligt vilket, om det finnes uppenbart, att åtgärd, vars beskaffenhet från beskattningssynpunkt äger betydelse, till sin verkliga innebörd är av a n n a n beskaffenhet än som uppgivits, beskattningsfrågans bedömande skall ske med hänsyn till åtgärdens verkliga innebörd. I anvisningarna till samma paragraf utvecklas tankegången n ä r m a r e i enlighet med vad här ovan anförts. E n prövning av en åtgärds r ä t t a innebörd kan ofta nog bliva svår att r ä t t åstadkomma. Denna omständighet bör ej anses innefatta ett avgörande skäl mot stadgandet i fråga u t a n blott utgöra en anledning till varsamhet vid prövningens handha vande. Även å skattelagstiftningens område gälla de gamla domarereglerna, att »domaren åkte i all lag, vad hans uppsåt var som lagen gjorde, a n n a r s varder hon missbrukad och vändes till ett a n n a t sinne, än hans mening var som lagen gjorde», samt att »den gör emot lagen, som gör emot lagens mening, ändock han synes göra som orden lyda i lagen». Vad som åsyftas med det föreslagna stadgandet och därtill hörande anvisningar ä r icke så mycket att fastslå förefintligheten av den rättsgrundsats, som kommit till u t t r y c k i dessa åldriga tänkespråk — sådant vore säkerligen obehövligt — u t a n fastmera att giva såväl de skattskyldiga som dem, vilka h a n d h a v a taxeringsarbetet, en otvetydig erinran om grundsatsens giltighet. A t t verkställa bedömandet av de reella förhållandenas betydelse ur beskattningssynpunkt torde för övrigt i regel icke erbjuda större svårigheter än dem, som möta vid de värdesättningar av olika slag, vilka vid taxeringsarbetet förekomma. Ett av de i första stycket av anvisningarna mera antydningsvis omförmälda exemplen har synts vara av beskaffenhet att tarva n ä r m a r e utläggning. H ä r o m handlar andra stycket. Den d ä r behandlade frågan gäller,

382 huruvida i något fall utbetalning från aktiebolag må bedömas såsom utdelning, oavsett att mottagaren icke är delägare i bolaget. Med den gjorda utläggningen avses att visa, att, för åstadkommande av närmast möjliga överensstämmelse mellan vidtagen åtgärds syfte och dess behandling i beskattningsavseende, det stundom icke kan undvikas, att bedömandet av en åtgärd, som berör olika skattskyldiga, icke sker på samma sätt gentemot varje av dem. Såsom av anvisningarna framgår är i dylika fall varsamhet alldeles särskilt påkallad. 77 §. Såsom 77 § har nuvarande 76 § upptagits med oförändrad lydelse.

Ändringar i förordningen om statlig inkomst- och form ögenhetsskatt. 1 §. I den föreslagna förordningen om kupongskatt betecknas kupongskatten såsom inkomst- och förmögenhetsskatt. Med anledning härav och då samma förordning enligt förslaget skall innehålla bestämmelser om rätt för den, som uppbär utdelning, att under vissa förutsättningar erhålla mot kupongskatt svarande avdrag å skatt enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, har i förevarande paragraf intagits en erinran, att i berörda avseenden är särskilt stadgat, 3 §. Förutom de i förevarande paragraf uppräknade stadganden i kommunalskattelagen bör jämväl den av beredningen föreslagna bestämmelsen i 76 § kommunalskattelagen angivas hava motsvarande tillämpning vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. Förevarande paragraf har ändrats i enlighet härmed. Att införa motsvarande stadgande i övriga skatteförfattningar synes icke vara behövligt. Den i 76 § kommunalskattelagen uttryckta grundsatsen lärer ändock äga allmän giltighet. 4 §. I paragrafen har införts stadgande om rätt till avdrag för underskott, som uppkommit vid avyttring av sådana aktier eller andelar, som omförmälas i 35 § andra stycket b) kommunalskattelagen. Härom hänvisas till vad som anförts i tionde kapitlet av betänkandet samt i förevarande kapitel vid 35 och 46 §§ kommunalskattelagen. 6 §. 1 mom. av förevarande paragraf föreslås ändrad sålunda, att fysisk person, för den tid han ej varit här i riket bosatt, ävensom utländskt bolag icke skola vara skyldiga erlägga skatt enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst genom utdelning å svenska aktier och svenska banklotter. För inkomst genom dylik utdelning skall

383 nämligen av dem, på sätt i fjärde kapitlet av betänkandet anförts, utgöras allenast kupongskatt. 7 §. Ändringarna i denna paragraf ansluta sig till motsvarande ändringar i 54 § kommunalskattelagen, och hänvisas härom till vad som anföreg i tredje kapitlet samt, vad angår vinst genom utskiftning eller belopp, som utbekommes jämlikt 10 § utskiftningsskatteförordningen, till vad som anföres i elfte kapitlet av betänkandet. 12 §. I denna paragraf erfordras jämkningar med anledning därav att skattskyldiga i utlandet enligt beredningens förslag icke skola erlägga förmögenhetsskatt för förmögenhet i svenska aktier eller svenska banklotter. Härav följer även, att avdrag för skuld, som belöper å dylika aktier eller lotter, ej må avdragas vid förmögenhetsberäkningen. 15 §. Beredningen föreslår ändringar dels därutinnan, att den andel av förmögenheten, som skall ingå i det taxerade beloppet, förmögenhetsdelen, har i anslutning till ett av de i femte kapitlet av betänkandet diskuterade förslagen angivits till en femtiondel i stället för en sextiondel och dels däri att, i överensstämmelse med det i sagda kapitel motiverade förslaget, en bestämmelse tillagts, innefattande att för fysiska personer, vilka varit här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet varit här i liket bosatta, förmögenhetsdelen ej skall upptagas till högre belopp än det, vartill den taxerade inkomsten uppgått. Därjämte har paragrafens avfattning i redaktionellt avseende jämkats. 18 §. I denna paragraf meddelas bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskattens uppdelande i bottenskatt och tilläggsskatt, om skattesatserna för bottenskattens grundbelopp och om skatteskalan för tilläggsskatten. I dessa avseenden åberopas beredningens uttalanden i andra och femte kapitlen av betänkandet. Såsom exempel på utformningen av skatteskalan för tilläggsskatten har införts den av förste aktuarien Jansson framlagda skalan H4. 20 §. Denna paragraf har i redaktionellt avseende jämkats till följd av förslaget om införande av bottenskatt. 21 §. I denna paragraf, som handlar om eftertaxering, har införts bestämmelse om eftertaxering för det fall, att förbindelse, varom i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen förmäles, icke behörigen fullgjorts. Härom hänvisas till beredningens uttalanden i sjätte kapitlet samt vid 62 § kommunalskattelagen ovan i detta kapitel.

25 §. 2 mom. av denna paragraf har ändrats i anslutning till motsvarande ändring av 67 § kommunalskattelagen, och åberopas härom den till stöd för sistnämnda ändring anförda motiveringen.

Förslaget till förordning om upphörande av rätt till restitution av B-skatt. För detta författningsförslag har motivering lämnats i elfte kapitlet av betänkandet.

Ändringar i förordningen om kommunal progressivskatt. 2 §. Beredningens förslag att kommunal progressivskatt skall utgöras endast av fysiska personer och oskifta dödsbon har föranlett ändrad avfattning av förevarande paragraf. Motivering till detta förslag återfinnes i andra kapitlet av betänkandet. 3, 4 och 7 §§. I förevarande paragrafer avses med inkomst- och förmögenhetsskatt endast skatt enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt men icke kupongskatt, som jämväl är inkomst- och förmögenhetsskatt. Med anledning härav hava paragraferna underkastats redaktionell jämkning. I 4 § 1 mom. har därjämte skalan för den kommunala progressivskatten erhållit ändrad avfattning i enlighet med vad därom yttrats i femte kapitlet av betänkandet.

Ändringar i förordningen om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar. För de i denna förordning ifrågasatta ändringar lämnas motivering i elfte kapitlet av betänkandet.

Ändringar i taxeringsförordningen. 21 §. 1 denna paragraf föreslås den ändring, att nuvarande sista punkten av första stycket, innehållande föreskrift om gottgörelse åt krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning av föreläggande, varom i paragrafen förmäles, skall utgå. Ett generellt stadgande om dylik gottgörelse har nämligen ansetts böra upptagas i 55 § 3 mom.

29 §. Det i 1 mom. av denna paragraf nu förekommande stadgandet om skyldighet för svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag att i allmän självdeklaration lämna uppgift om bolagets kapital bör utgå såsom obehövligt med anledning av beredningens förslag om proportionell statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för dylika bolag. Tillika bör stadgandet i samma mom. om skyldighet för nu nämnt bolag att uppgiva intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 *§ g) förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, utvidgas att avse jämväl sådan enligt beredningens förslag från skattskyldighet undantagen intäkt, som utgöres av vinst genom utskiftning eller intäkt genom från statsverket bekommen utskiftningsskatt. Vid genomförandet av dessa ändringar har stadgandet i fråga i redaktionellt hänseende något jämkats, 31 §. I denna paragraf erfordras ändringar på grund av beredningens i sjätte kapitlet av betänkandet motiverade förslag att rätten till avdrag för värdeminskning å vissa tillgångar för stadigvarande bruk i rörelse skall under angivna förutsättningar vara beroende av den skattskyldiges bokföring. Skyldigheten att vid självdeklaration foga bestyrkt avskrift av in- och utgående balansräkning och av vinst- och förlusträkning har utsträckts att gälla icke blott för de i paragrafen uppräknade juridiska personer och andra bokföringspliktiga utan även för sådana skattskyldiga, som, utan att vara skyldiga föra i lag stadgade handelsböcker, likväl under beskattningsåret fört dylika böcker i av dem bedriven rörelse. Ett härom av taxeringssakkunniga i deras år 1925 avgivna betänkande framställt förslag, som dock gick något längre, upptogs icke i det till riksdagen åren 1927 och 1928 framlagda förslaget till taxeringsförordning, bland annat enär med frågan ansågs böra anstå i avbidan på bokföringslagstiftningens då nära förestående omläggning. Sedan år 1929 ny bokföringslag kommit till stånd, har nämnda hinder förfallit. Visserligen har genom bokföringslagen skyldighet att föra handelsböcker utsträckts att gälla flera näringar än enligt därförut gällande författning i ämnet var föreskrivet, och behovet av det nu ifrågasatta stadgandet har därför något minskats. Men å andra sidan kommer bokföringens betydelse för taxeringen att ökas genom beredningens förslag rörande avdrag för värdeminskning å tillgångar i rörelse, och det har därför ansetts vara av vikt, att ifrågavarande räkenskapsutdrag alltid lämnas, då handelsböcker i rörelse förts, vare sig skyldighet att hålla bokföring är i lag stadgad eller ej. Tillika föreslås en redaktionell ändring i syfte att tydligare än förut framhålla, att avskrift av vinst- och förlusträkning skall avse sådan räkning, som ingått i bokföringen. Vidare föreslås införande av skyldighet att avlämna avskrivningstabeller eller specificerade kontoutdrag rörande värdeminskningsavdrag enligt 25 — 312530.

29 § kommunalskattelagen. Härför lämnas motivering i sjätte kapitlet av betänkandet. Slutligen föreslås, att icke blott inländska försäkringsanstalter utan även alla svenska aktiebolag samt svenska solidariska bankbolag och svenska ekonomiska föreningar skola utan anmaning avlämna bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen slutgiltigt fastställts samt huru vinsten fÖr året disponerats. Upplysning härom kan vara av betydelse för prövning av frågor om värdeminskningsavdrag samt om avdrag för pristillägg, rabatt m. m. enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen och är dessutom behövlig för att bereda underlag för bedömande av uppkomna spörsmål om påläggande av ersättningsskatt. Sådan upplysning av aktiebolag och solidariska bankbolag kommer därjämte att bliva till gagn vid den åt länsstyrelserna tillärnade kontrollen därå, att bolagen fullgöra dem enligt beredningens förslag åliggande skyldighet att leverera kupongskatt. 32 §. Av enahanda skäl som anförts för det vid 31 § motiverade förslaget om utsträckande av skyldigheten att vid självdeklaration foga räkenskapsutdrag bör skyldigheten att tillhandahålla bokföring för granskning utsträckas att äga tillämpning jämväl å skattskyldig, som, utan att vara skyldig föra i lag stadgade handelsböcker, likväl under beskattningsåret fört dylika böcker i av honom bedriven rörelse. 34 §. I denna paragraf föreslagna ändringar äro betingade av de i 31 § föreslagna föreskrifterna om ingivande av avskrivningstabeller och kontoutdrag rörande värdeminskningsavdrag. 36 §. 1 2 mom. av förevarande paragraf föresläs en redaktionell ändring, betingad av de föreslagna ändringarna av 31 §. 37 §. I andra stycket av 1 mom. föreslås en ändrmg rörande platsen för avlämnande av handlingar, som avses i 31 § fjärde och femte styckena av förordningen. För denna ändring torde motivering ej erfordras. Tredje stycket av samma mom. har underkastats en redaktionell ändring i syfte att tydligare än förut framhålla, att uppgifter, som avlämnas jämlikt 33 eller 34 §, skola vara ordnade församlingsvis, om i vederbörande kommun ingå flera församlingar. Ändringen har föranletts av ett påpekande av kamreraren hos överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, att nuvarande formulering föranlett missuppfattning om innebörden av stadgandet. 39 §. Såsom 6 mom. har införts det i sjätte kapitlet omnämnda stadgandet om vitespåföljd för underlåtenhet att efterkomma anmaning att till-

handahålla bokföring för granskning. Stadgandet föranleder jämkning av 5 mom. av paragrafen. 40 §. Det i 2 mom. av denna paragraf förekommande stadgandet om gottgörelse åt krono- eller stadsbetjänt för infordrande av uppgift eller delgivande av vitesföreläggande bör utgå, enär generell föreskrift om dylik gottgörelse av beredningen föreslås fogad till 55 §. 55 §. Såsom ett nytt 3 mom. i denna paragraf har upptagits föreskrift om gottgörelse åt krono- eller stadsbetjänt för infordrande av uppgift eller delgivande av vitesföreläggande. Härigenom undgås, att stadgande i dylikt avseende förekommer på flera ställen i förordningen, varjämte underlättas erforderlig hänvisning från 4 § i den föreslagna förordningen om kupongskatt. 86 §. I denna paragraf föreslås ändringar av nuvarande bestämmelser om anteckning i inkomstlängden av taxeringarna till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och kommunal progressivskatt, vilka ändringar sammanhänga med beredningens i andra kapitlet av betänkandet motiverade förslag om beskattning av aktiebolag m. fl. juridiska personer. Beredningen har övervägt, huruvida med hänsyn till den allmänna statistiken rörande aktiebolagen behov finnes av uppgift i taxeringslängderna om de taxerade bolagens kapital, men har ansett, att något större intresse av dylik uppgift knappast kan finnas. Det synes dessutom önskvärt att tillvarataga den möjlighet till förenkling i taxeringsarbetet, som uteslutandet av dylik anteckning innebär. 136 §. På grund av beredningens förslag om avskaffande av inkomstprocenten såsom norm för skatteprocenten för bolagen bör ur förevarande paragraf utgå, stadgandet om rätt för riksräkenskapsverket att framställa anmärkning i fråga om uträknande enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av skatteprocent och skattens grundbelopp för svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag. Härigenom inskränkes verkets granskning av taxeringarna till att avse uträknande enligt förordningen om utjämningsskatt av skattens grundbelopp. 143 §. I denna paragrafs 1 mom. föreslås, att stadgandet om ansvar för oriktigt meddelande i deklaration eller annan uppgift till ledning för taxering utsträckes till att avse jämväl sådant meddelande, som kan leda till annan förmån vid beskattningen än frihet från eller för låg taxering. Med stadgandet åsyftas — såsom framhålles i fjärde kapitlet — närmast det fall, att någon genom oriktig uppgift om uppburen utdelning bereder sig avdrag för erlagd kupongskatt utan att vara därtill berättigad.

388 Ändringar i kungörelsen med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet. 20 §. Ur denna paragraf böra, vid godtagande av beredningens förslag till ändring av bolagsbeskattningen, uteslutas där förekommande stadganden angående anteckning i inkomstlängden om aktiebolags eller solidariskt bankbolags kapital, om behållen inkomst av utdelning, för vilken skatteplikt ej föreligger, om inkomstprocent, om beskattningsår, som omfattar längre eller kortare lid än tolv månader, om reduktion för visst fall av grundbeloppet enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt om grundbelopp för försäkringsaktiebolag. Däremot bör i paragrafen införas påpekande av den skyldighet att i inkomstlängden göra sådan anteckning om erlagd kupongskatt, som jämlikt 7 § i förslaget till förordning om kupongskatt skall ankomma på taxeringsnämnden.

Förslaget till förordning om kupongskatt. Rörande detta författningsförslag har motivering lämnats i fjärde kapitlet av betänkandet. För vissa detaljfrågor skall nu redogöras. 1 §. Enahanda skyldighet att innehålla kupongskatt, som föreslås skola gälla för svenska aktiebolag och svenska solidariska bankbolag, bör uppenbarligen gälla även för sådana bolag, som jämlikt 64 § 2 mom. kommunalskattelagen skola, ändå att de hava säte i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svenska. Stadgande härom föreslås intaget såsom andra stycket av 1 i I 2 § stadgas, till vilken länsstyrelse dylikt bolag har att lämna uppgift om verkställd utdelning och att inbetala kupongskatten. 2 §. För det fall att bolag, som verkställer utdelning, skulle underlåta att fatta formligt beslut angående den tid, då utdelning skall vara tillgänglig att lyfta, erfordras bestämmelse för avgörande när föreskriven uppgift om utdelningen skall avgivas och kupongskatten inbetalas. I, dylikt syfte föreslås i denna paragraf, att för nu nämnt fall skall anses som om utdelningen blivit tillgänglig att lyfta dagen efter den, då beslut fattats om utdelningen. Stadgandet skall vara tillämpligt även för det fall, att utdelning skall tillgodoföras den utdelningsberättigade annorledes, än genom utbetalning av utdelat belopp.

3 §. I denna paragraf upptagas bestämmelser huru förfaras bör, då utdelning beslutas utgå i annat än penningar i svenskt mynt. Redogörelse för dessa bestämmelser torde icke vara här erforderlig, utan hänvisas till författningstexten. Det har ansetts böra uppdragas åt länsstyrelsen att verkställa uppskattning av de utdelade tillgångarnas värde och att fastställa beloppet av den kupongskatt, som ytterligare skall inbetalas, i händelse värdet finnes böra upptagas högre än bolaget uppgivit. Sådan värdesättning av länsstyrelsen bör få överklagas hos kammarrätten i den i 144 § 3 mom. taxeringsförordningen för där avsedda fall angivna tid och ordning, särskilt med anledning därav att för skattskyldiga i utlandet endast på dylikt sätt yppas möjlighet att få länsstyrelsens värdesättning prövad. Besvärsrätt har ansetts böra medgivas allenast bolaget. Värdesättningen bör uppenbarligen icke vara bindande för taxeringsmyndigheterna vid deras uppskattning av utdelningens värde i och för taxeringen för inkomst eller förmögenhet, men det ligger i sakens natur, att de hava att vid anteckning om den erlagda kupongskatten rätta sig efter vad som i verkligheten i sådant avseende erlagts, även om de skulle uppskatta värdet å utdelningen annorlunda än som skett vid fastställandet av kupongskattens belopp. 7 och 8 §§. Det har ansetts skäligt, att, när äkta make icke kan helt utnyttja honom tillkommande avdrag för kupongskatt, den andra maken skall få räkna sig till godo vad sålunda icke kunnat utnyttjas. Stadgande härom upptages i 7 §. Även med avseende å rätt att återbekomma kupongskatt böra äkta makar behandlas såsom en enhet. Häråt gives uttryck i 8 §. Med äkta makar avses härvid, på sätt i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas, sådana makar, som under större delen av beskattningsåret levt tillsammans. Hava makarna under hela beskattningsåret eller större delen därav levt åtskilda, skola berörda stadganden icke vara å dem tillämpliga; de äro då att betrakta såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Anteckning i inkomstlängden om erlagd kupongskatt må icke förekomma under första året av förordningens tillämpning i annat fall än då beskattningsåret omfattar en del av det kalenderår, då taxeringen äger rum, samt den skattskyldige under denna del av kalenderåret åtnjutit utdelning, för vilken kupongskatt skall utgöras. Måhända bör härav föranledas ett övergångsstadgande. Förslag härtill har dock ansetts icke behöva nu uppgöras.

390 Förslaget till förordning om ersättningsskatt. För detta författningsförslag torde icke erfordras ytterligare motivering utöver den, som lämnats i tolfte kapitlet av betänkandet. Beredningen har icke funnit anledning upprätta förslag till sådana nya eller ändrade formulär till deklarationsblanketter eller andra uppgifter eller till taxeringslängder och anmaningsblanketter, som föranledas av beredningens författningsförslag. Med uppgörandet av förslag till dylika formulär har synts böra anstå, till dess beredningens förslag undergått vederbörlig granskning.

391 Särskilda yttranden av Carl W. U. Kuylenstierna. l:o) Rörande avdrag för värdeminskning å inventarier m. m. När 1924 års skatteberedning avgav sin promemoria angående frågan om värdeminskning å inventarier m. m., uttalades, såsom av bolagsskatteberedningens motivering framgår, att där ifrågasatta förslag vore att anse såsom uppslag, över vilka yttranden borde inhämtas, och ej såsom uttryck för uppfattningen, att lagstiftningen borde utformas i enlighet därmed. Förslaget medgav i huvudsak fri avskrivningsrätt beträffande såväl inventarier som byggnader m. m. åt affärsidkande juridiska personer, inkl. handelsbolag, men ej åt enskilda personer, dock med den begränsning, att »uppenbart oskäliga» avskrivningar ej skulle få avdragas. Å andra sidan stadgades, att samma juridiska personer skulle beskattas för allt, som erhållits vid avyttring av fast eller lös egendom, även om försäljningen skedde mera än 10 resp. 5 år från förvärvet, och erhålla avdrag för förluster av motsvarande slag. Någon närmare redogörelse för motiven till dessa förslag torde här ej vara erforderlig. Dock må framhållas, att såsom grund för den gjorda åtskillnaden mellan juridiska och fysiska personer anfördes i huvudsak, att det beträffande enskilda näringsidkare, som dreve rörelse, ofta vore omöjligt att avgöra i vad mån inventarier eller byggnader vore hänförliga till rörelsen eller ej, samt att berörda spörsmål även ur andra synpunkter låge annorlunda till för affärsidkande juridiska personer än för enskilda. I dylikt avseende anfördes, dels att allt som insatts hos eller förvärvats av en affärsidkande juridisk person för intressenterna hade karaktär av vinst på rörelsen, dels, beträffande de juridiska personer vilkas inkomst vore föremål för dubbelbeskattning, därjämte att hos dessas delägare utdelning beskattades, även om den härrörde från försäljning av fastighet efter 10 år etc, och att det följaktligen vore fullt konsekvent att beskatta dylika vinster även hos aktiebolaget. Rörande lämpligheten att låta berörda regler gälla för handelsbolag m. fl. uttalade skatteberedningen stor tvekan. Lagtexten medtog även dessa, men det ansågs böra få ankomma på dem, som skulle avgiva yttranden över promemorian, att utlåta sig, huruvida en sådan ståndpunkt skulle medföra större fördelar än olägenheter. I avgivna yttranden uttalades, såsom av bolagsskatteberedningens mo-

392 tivering framgår, på åtskilliga punkter kritik över de av 1924 års skatteberedning framförda tankarna. Bolagsskatteberedningens förslag innebär ändring i 1924 års skatteberednings förslag i tre huvudsakliga avseenden, nämligen dels därutinnan att den fria avskrivningsrätten och utvidgningen av inkomstbegreppet skola avse allenast inventarier och likartade tillgångar, men ej byggnader, dels därutinnan att den fria avskrivningsrätten och utvidgningen av inkomstbegreppet skola gälla såväl juridiska personer som enskilda näringsidkare, dels att såsom villkor för den fria avskrivningsrätten visserligen skall uppställas viss beskaffenhet hos vederbörandes bokföring, men att, om detta villkor uppfylles, avskrivningsrätten beträffande berörda tillgångar skall vara fullkomligt fri och ej begränsas med hänsyn till om avskrivningarna äro »uppenbart oskäliga» eller dyl. För min del har jag svårt att följa bolagsskatteberedningens majoritet på denna punkt. Visserligen finner jag de mot 1924 års skatteberednings förslag framförda anmärkningarna i åtskilliga avseenden befogade, varför jag ej nu skulle vara beredd att tillstyrka dess förslag oförändrat, men jag har svårt att inse, att det nu föreliggande majoritetsförslaget i huvudsak innefattar sådana förbättringar, att dessa kunna anses motväga de större olägenheter, som förslaget i andra avseenden skapar. Vad först angår frågan, huruvida den fria avdragsrätten skulle avse allenast inventarier o. dyl. men ej byggnader eller jord, så synes en sådan begränsning tänkbar. Men den föranleder dock nya tvistefrågor särskilt om var gränsen mellan inventarier och byggnader skall dragas, en fråga som, när det gäller i byggnader ingående inventarier, kan bli svår att besvara. Gärna erkännes, att, om enskilda näringsidkare skola få del av den fria avskrivningsrätten, en dylik gräns måhända är ofrånkomlig. Beträffande juridiska personer däremot förefaller det som om, ifall det skall vara nödvändigt att undantaga jorden, det likväl vore bättre att låta även byggnader avses med den fria avskrivningsrätten och det vidgade inkomstbegreppet. Vinsten med den berörda anordningen var ju nämligen i huvudsak, att affärslivet skulle få sina i bokföringen gjorda avskrivningar i regel godkända vid beskattningen, och att skillnaden mellan »skattebokföring» och affärsbokföring i regel skulle bringas ur världen. Detta skulle befordra samförståndet mellan affärsföretagen och beskattningsmyndigheterna, och skattelagstiftningen skulle befrias från förebråelsen att stundom förleda affärsföretagen att även i sina böcker göra mindre avskrivningar än som äro i affärsavseende lämpliga. I den mån man minskar området för de fria avskrivningarna för ett företag ökas möjligheterna till divergens mellan räkenskaper och beskattning, och en betydande del av vinsten med hela anordningen försvinner. Samtidigt öppnas nya tvisteanledningar just på grund av den berörda gränslinjen, och man ställes inför spörsmålet, huruvida vinsten kan väntas uppväga

393 olägenheterna med anordningen. Det bör märkas, att även om man ej medger denna fria avskrivningsrätt, rätt till all annan avskrivning än den, som skapar dolda reserver, i princip medgives, och det torde vara svårt att finna något principiellt skäl, varför dolda reserver skola lämnas obeskattade, även om man av praktiska skäl skulle kunna gå in för en lagstiftning, som beskattade dem först när de komme till synes, vilket beträffande ett bolag bleve fallet, om ej förr, vid bolagets upplösning. Den fria avskrivningsrättens utsträckning att gälla även fysiska personer förefaller ur flera synpunkter betänklig. Förutsättningen för den fria avskrivningsrätten är ju nämligen, såsom nyss antytts, den, att den dolda reserv, som skapas genom en övernormal avskrivning, förr eller senare blir beskattad. Detta inträffar beträffande aktiebolag och ekonomiska föreningar, om ej förr, vid dessas upplösning men ej med säkerhet beträffande fysiska personer, enär beskattningsmöjligheten beträffande dem avklippes genom deras död och sålunda en uppskjuten beskattning ofta är liktydig med ingen beskattning alls. Det skulle knappast vara ägnat att förvåna, om enskilda firmainnehavare på sin ålderdom verkställde avskrivning å alla inventarier ned till nollvärdet för att minska sin skatt och därigenom slutgiltigt undgå viss beskattning. Detta förhållande gör, att man redan av principiella skäl — som ej omnämndes av 1924 års skatteberedning — har anledning att ställa sig tveksam beträffande fri avskrivningsrätt för enskilda personer. Härtill komma emellertid de av nämnda skatteberedning anförda praktiska synpunkter, vilka närmast äga samband med inkomstbegreppets utformning. Det vidgade inkomstbegreppet borde väl rätteligen avse de tillgångar, å vilka någon avskrivning skett i böckerna. Möjligt är emellertid, att en tillgång kan avföras från rörelsen — t. ex. en automobil — och att beskattning vid dess försäljning därför ej kommer till stånd, fastän sådan borde äga rum. Men ägarens privata automobil kan också tillföras rörelsen och brukas enbart där under något år och bli föremål för någon avskrivning. Om den därefter säljes med förlust, bör denna förlust enligt det framlagda förslaget vara avdragsgill. De belopp, varmed rörelsen debiteras resp. krediteras, bliva naturligen av mycket stor betydelse för beskattningen. Om det också oftast skulle låta sig göra att, därest samtliga papper ligga på bordet, någorlunda riktigt bedöma beskattningsfrågan, så torde det dock vara svårt att förneka, dels att många tvisteanledningar komma att uppstå, dels att klara papper mera sällan kunna väntas föreligga, varför oberättigade förlustavdrag kunna väntas förekomma och skattepliktiga vinster undgå beskattning. Redan nu möter det så stora vanskligheter att beträffande en enskild näringsidkare urskilja, i vad mån ett inventarium tillhör rörelsen och sålunda kan bli föremål för avskrivning — t. ex. en automobil, som brukas både för privat- och affärsändamål — att det knappast kan vara lämpligt att skärpa betydelsen av dessa olägenheter. Den frågan framställer sig då, huruvida, därest bolagsskatteberedning-

394 ens förslag i denna punkt anses ej kunna godkännas, hela uppslaget därmed måste förfalla. Härvid äro vi åter inne på spörsmålet om att låta förslaget avse allenast affärsdrivande juridiska personer eller vissa av dem. Mot 1924 års skatteberednings förslag i detta avseende framställdes från en del håll anmärkningar, men dessa lågo, såvitt jag kan finna, mera pä det psykologiska än på det principiella området. Bolagsskatteberedningen yttrar i denna punkt allenast, att »för samtliga rörelseidkare, såväl fysiska som juridiska personer, bör i ifrågavarande avseende gälla samma inkomstbegrepp». Även för min del skulle jag gärna se, att samma inkomstbegrepp kunde tillämpas för fysiska och juridiska personer ; men jag vill dock betona, att speciella företeelser på det ekonomiska området ofta kräva en speciell reglering i beskattningsavseende, och att det alls ej är något i och för sig oegentligt med ett särskilt inkomstbegrepp för de juridiska personerna eller vissa av dessa. I sådant avseende kan erinras om exempelvis de särskilda reglerna om beräkning av försäkringsföretags inkomst samt friheten från skatt för aktieutdelningar m. m. för aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka visa, att vi redan i vissa avseenden ha ett dylikt särskilt inkomstbegrepp, givetvis förestavat av speciella förhållanden. Nu kan man otvivelaktigt resonera ungefär som 1924 års skatteberedning gjorde, att om en affärsidkande juridisk person sålt sina fasta tillgångar, så föreligger en presumtion för att man avsett att göra bästa möjliga affärer med dem liksom med allt som insatts hos den juridiska personen, och att sålunda åtminstone ett eventuellt spekulationssyfte förelegat. En liknande presumtion är anledning till fem- resp. tioårsgränsen för beskattning av realisationsvinst, och den omständigheten att denna presumtion i vissa fall kan slå fel hindrar ej, att man infört nämnda gräns såsom en bindande legal presumtionsregel. På samma sätt kunde man enligt min mening mycket väl uppställa såsom legal presumtionsregel, att beträffande fasta tillgångar, som förvärvas av affärsidkande juridisk person, spekulationssyfte förelegat. I fråga om de juridiska personer, vilkas inkomst dubbelbeskattas, synas de skäl, som tala för uppställande av ett speciellt inkomstbegrepp, särskilt plausibla. Man behöver endast konstatera, att delägarnas egen beskattning här betraktas som det primära, och att hos dessa all utdelning beskattas, vare sig den härrör från försäljning av fasta tillgångar eller av varor eller från något annat. Här har man följaktligen redan nu för rörelse, som av fysiska personer bedrives genom juridisk person, sett från de fysiska personernas synpunkt ett annat inkomstbegrepp än för rörelse, som de fysiska personerna själva bedriva. Huruvida sedan beskattning på grund av avyttring av fasta tillgångar bör ske hos den juridiska personen eller ej, borde bestämmas med hänsyn till om dubbelbeskattningen därigenom blir bättre avvägd eller ej. För min del finner jag, att dubbelbeskattningen skulle bli jämnare, om alla slags vinster medräknas vid bolagets beskattning liksom vid aktieäga-

rens, och förmenar därför, att det verkligen finnes goda sakliga skäl för att beträffande de dubbelbeskattade juridiska personerna ha ett vidare inkomstbegrepp än för andra. Däremot är jag mest benägen för att ej låta detta gälla även för handelsbolag; ömsesidiga försäkringsbolag och sparbanker böra måhända av praktiska skäl likställas med aktiebolagen. Bolagsskatteberedningen har vidare såsom villkor för den fria avskrivningsrätten uppställt vissa formella krav. Huruvida ej dessa äro något strängare än som egentligen erfordras synes diskutabelt. Personligen finner jag det föga tilltalande, att de till sådan avskrivning berättigade, såsom enligt förslaget skett, formellt få viss karaktär av att tillhöra en särklass. Viktigare är emellertid, att, om fri avskrivningsrätt medgives, denna rätt ej har gjorts till föremål för några som helst restriktioner, utan att den medgives, även om den utnyttjas på ett sätt som fullständigt strider mot sunda affärsprinciper. I all synnerhet om rätten skall medges även fysiska personer, synes häri ligga en verklig risk för missbruk. Beträffande varulager kan man enligt gällande lagstiftning frångå böckernas värdering, »om särskilda omständigheter därtill föranleda». Mig synes det, som om rätt till avdrag för avskrivningar, som uppenbarligen strida mot god köpmannased, ej borde medgivas. Svårigheten att i de särskilda fallen bedöma vad som skall förstås med god köpmannased får enligt min mening ej hindra upptagande av en dylik spärr. Skulle det anses, att den ifrågasatta friare avskrivningsrätten måste, om den skall kunna genomföras, erhålla i huvudsak den utformning, som den fått i bolagsskatteberedningens förslag — i senast angivna avseende kan dock givetvis en spärr lätteligen införas — synes det mig vara mycket tveksamt, om man bör vidare reflektera på densamma. Särskilt viktig förefaller mig frågan ej, om man blott ordnar så, att de ordinarie avskrivningsreglerna taga hänsyn till olika slag av värdeminskning och förhållandet mellan bokföringen och beskattningen klargöres i avskrivningstabeller o. dyl., så att eventuellt bristande överensstämmelse i detta avseende ej kommer att vålla trassel och besvärligheter. De anmärkningar, som kunna* göras mot det föreliggande förslaget, förefalla emellertid på det hela taget än mera vägande än de som på sin tid framställdes mot 1924 års skatteberednings förslag, varför det ej bör vara omöjligt att finna en acceptabel lösning med viss anslutning till principen om fri avskrivningsrätt. Då det föreliggande förslaget kan anses innebära i stort sett en utveckling av de synpunkter, som framställdes i anmärkningarna mot 1924 års skatteberednings förslag, har jag ingen erinran emot att detsamma framlägges i bolagsskatteberedningens betänkande för vidare granskning av myndigheter och sammanslutningar, dock utan att jag anser mig hava själv godkänt detsamma. Vid denna ståndpunkt saknar jag anledning att närmare ingå på vissa detaljer, vilka jag helst skulle sett utformade på ett något annat sätt än som skett i det nu framlagda förslaget.

396 2:o) Rörande de kooperativa företagens skattefrågor. Det av bolagsskatteberedningen framlagda förslaget till lösning av de kooperativa företagens skattefrågor i vad detta avser behandlingen av rabatter och pristillägg har jag ej kunnat biträda. Problemet hade enligt min uppfattning bort fullföljas från de utgångspunkter, som angivits av 1924 års skatteberedning. Ehuru jag på intet sätt känner mig bunden av det försök till lösning, i vilket jag i egenskap av ledamot i nämnda beredning hade del, finner jag sagda berednings förslag i huvudsak förtjänt att — efter redaktionell omarbetning -— tagas under fortsatt övervägande med den olikheten, att i enkelhetens intresse den statliga skattesatsen genomgående göres enhetlig.

TABELLBILAGOR

398 T a b e l l 1.

Till

inkomst- och förmögenhetsskatt nedan angivna år taxerade sven(För åren 1925, 1927 och 19*29 redovisas monopolA n t a l

1 nkomstprocent 1913

1920 A b 4 5 6 7 8

1 089 256 301 274 287

777 217 184 222 185

1233 307 267 279 257

8— 9 9— 10 10— 12 12— 16 16— 20

358 517 321

312 531 453

20— 24 24— 32 32— 40 40— 50 50— 60

195 259 128 77 54

60— 75 75—100 100—150 150

T. o. m. Över 4— 5— » 6— 7— » » x. » » » » » » »

Summa

o 1 u t 2 219 458 416 391 309

1377 330 337 320 306

418 761 592

f 544 ( 428 722 553

288 260 399 547 354

405 603 432 374 278

472 715 481 377 232

387 480 310 220 115

225 245 115 74 34

37 44

239 231

223 197

117 104

183 f

21 30 13

6 353

7 582

6 833

4 760 ! 6353

7 582

6 833 | 6498

22-9 5-4 6-3 5*8

6-o

12*2 3*4 2*9 3*5 2*9

16*3 4*1 3*5 3*7 3*4

20-2 4-7 4-9 4*7 4-5

4 760 !

\

14 6412

86 Tillkommer monopolbolag Totalsumma

T. o. m. Över 4— •» 5— » 6— » 7—

34-6 7-2 6-6 6-1 4-8 4-6 4-1 6-2 8-5 5-5

8— 9 . 9— 10. 10— 12. 12— 16 . 16— 20

9-8

0-6

6-6

7-9

7-5 10*9 6'7

4-9 8*4 7*1

5-5 10-0 7-8

6-2 10*6 8*1

20— 24 24— 32 32— 40 40— 50 50— 60

4*1 54 2*7 1-6 1-1

6*4 9*5 6*8 5*8 4*4

6-2 9*5 6-3

5*7 7-0

5-o 3-1

3-2 1-7

60— 75 75—100 100—150 150

0-8 0-9

3*8 3*6

2-9 2-6

1-8 1-6

8*8

3*5

2-7

0-3 0-5 0-2 0-2

100*0

100-0

lOO-o

100-0

2-1 100-0

4-o

3-5 3-8 1*8 1-2 0-5

399 ska aktiebolag och solidariska bankbolag, fördelade efter inkomstprocenten. bolagen särskilt med allenast absoluta tal.) 1

S u ii ra a

j

t a 1 1

2 485

518 500 437 347

597 529 457 415

360 284 102 431 146 624 201 759 243 693

272 373 50 047 61597 62 311 61095

289 264

344 313

J 688 250

447 609 365

513 700 381

222 779 296 731 129 506

621 853 362 328 575 898 758 292 1 117978

210 199 95 95 .34

248 247 112 101 36

31 22 11 17

n

663 217 1 110 754 1 621 710 1 671 622 1 318 718 1 139 178 155 863 536 039 328 134 392 096 2 177 538 237 642 329 155 471641 620 991 3 360 289 248 659 570 098 499 741 489 250 i 491 166 609 366 258 019 319 448 475 034 5

681 241

570 894 / \ 712 619 828 321 515 029

146 765 158 152 33 048 10 972 4 857

161482 381736 226 271 163 796 184163

301 882 511159 195 381 136 025 92 096

222 369 557 771 218 590 81474 35 495

82 314 104 425 18 933 7 821 3124

94 672 177 484 14 907 8 605 4 364

110 901 1.1 76 882 12 19 621 18 16 873 11 2 463 15

40 28

10 626 2197

113 971 78 957

68195 83 346

35 998 43 262

3 317

166 321

107 419

8 684 / \

1120 4 289 187 914

2 663 IG

24 } 21

1070 1357 3 486 673

320 387

328169 125 209 403 731 286 473 185 437

130 534 379 335 6 203 667 202 270 7 740 368 1118 613 8 449 573 307 425 9 104 586 332 507 1 0

884 17 685 1 8 1097 1 9

7 591 2 761 991 3636432 6323 861 6192 790 4 867 243 5 225 856 5 868 308 2 0

6992 e

k a p i t a 1

(beloppen i tusental kronor)

2 425

6 915

c

b e r ä k n at

87 152

87 859

89 337 2 1

7 669 2 761991 3636 432 6323861 6192 790 4 954 395 5313 715 5957 645 2 2 i

u

e

35*1 7*6 7*2 6*3 5*0

32-7

4*2 3*8 6*5 8*8 5*8

4-6 4-1

]

a

t

a

13*04 3*71 5*31 7*30 8*82

7-49 1-88 1*69 1-71 1*68

10*49 2*20 2-81 5*7 0 7*77

17*94 2*52 3*84

24*92

8*81

9*88

9*22

6-8 9-2 5-0

8*07 10*74 4*69

9*96 20*86 5*81

9*11 17*68 10*7 7

30 2-9 1*4 1*4 0-5

3-3 3*2 1*5 1*3 0*6

5-31 5-78 1*20 0*40 0*18

4*44 10*50 6*22 4-61 5*0 7

0-4 0*3 0-2 0*2

0*5 0*4

0*38 0-08

3-14 2*17

100*0

7*9 7-0

6o 5-5

0*3 0-3

l

j

0*12 100*00 |

33*3 2 11*01 6*76 11*71 5*80

31*99 6*28 9-0 8 9*56 6*11

22-4 7 6*68 10*58 8*34 8-09

11*61 13*8 7 8*32

6*74 2*57 8-30 5*89 3*81

2*50 3*90 14*17 8*60

2*oo

6*46 3*46 19*06 5*24 5*6 7

4*7 7 8*08 3*09 2-15 1*45

3*59 9*01 3*53 1*31 0*57

1*69 2*15 0*3 9 0*16 0*07

1*81 3*40 0*2 9 0-16 0*08

1*89 1*81 0*33 0-2 9 0*04

1*08 1*32

0*58 0*70

0*02 0-03 0-07 0-oi

0-02 0*08

0-0 5 0-02

0*02

0- O 40 0* 02 11

lOO-oo

100*00

100*0 0 42

4*oi 9*84

4-6 7

1*70

0*14

100*00

100<10

100*00

1 \

/ \

O-oo

23 24

36 20 •2 1

29 3 0

81 8*2

as 34 35

36 3 7

89 1

400 T a b e l l 1 (forts.

Till i n k o m s t - o c h f ö r m ö g e n h e t s s k a t t n e d a n a n g i v n a å r t a x e r a d e (För åren 1925, 1927 och 1929 redovisas monopolT a x e r a t ( = beskattningsbart L917

5 923 2 243 3 408 4 012 4 633

12192 6 306 10 027 24104 36 673

22 549 6 964 13 451 16 313 45 346

29 344

54 474

38 734 104 635 37 907

63121 154 631 121194

80119 118 250 92 283

27 412 12 025 46 073 39 087 34 753

35 420 105 189 82 286 73 418 100 794

65 211 48 892 139 498 149 900 69 743 76 298 60 806 35 909 19 404 51099

18 279 29 362 6 841 3 600 1789

75 349 67 871

46 217 68 354

289 551

23 017 36 699 52 040

723 1081 3 758 4 000

A

1921 b

1060 717 1145135

1925 1 u t 36 385 25 005 18 076 36 841 19 716

888972 364806 I

1060 717 1145135

28 24

T. o. m Over

-'5 2K 27

» » » >

28 29

80 31 82 33 34

86 86 37

88 39 40 41

X

»v > » » » » » » » » »

50 481

8889721 415287

2*3 1*4 2-6 4*1 5*7

0*6 1 0*2 0-8 0*4 0*4

1-1 ! 0*6 0-9 • 2-1 3*2

2-5 0*8 1*6 1*8 5*i

10*0 6*9 5*0 10*1 5*4

18-8

2*7

4-7

5*8

X 3*3

7*7 12-9 7*2

3*7 9*9 3-6

5*5 13*5 10*6

9*o 13*8 10*4

12-6 10*7 9*5

20— 24 24— 32 32— 40 40— 50 50— 60

10-8 13*3 3-7 1*5 0-8

3-s 9-9 7-8 6-9 9*5

5*7 12-2 6-1 5'3 4-5

5*5 16*9 8*6 4*0 2*2

5*0 8*o 1*9 1*0 0*5

60— 75 75—100 100—150 150

2*3 0*6

7*1 6*4

4-o 6-o

2*6 4*1

0*2 0*3

4-8

27*3

14-1

5*9

{ s

100*0

100*0

, lOO-o

lOO-o

4— 5— 6— 7—

4 5 6 7 8

8— 9 9— 10 10— 12 12— 16 16— 20

|

',...

,

•••• Summa

\

i

l-o

401 svenska aktiebolag och solidariska bankbolag, fördelade efter inkomstprocenten. bolagen särskilt med allenast absoluta tal.)

——! ' Uträknad inko mst- och fe rmögenhetsskatt (for aren 1921 och 1925 endast A-skatt)

belopp) 1927 t

(beloppen i tusental kronor)

a 1

36 041 S 14 587 25 909 31916 24 518

25 481 17 139 33 496 29 600 34 514

11082 19 534 83 418 61144 18 491

29 206 18 620 } 109 711 41264 58 711

20 900 49 371 5 376 3 669 2 415

22 692 20 367 6 762 7 169 1334

1541 2 097

183 121 235 389 569

148 59 96 118 144

1093 1916

3 386

1389 4145 1656

283 172 361

592 214 540 810

928 777 678

865 406 917

2 673

1728 1164

1395 1352

1083 3 1177 4 1693 5

4 780 14 233 12 884

3 714 / \ 7 020 12 512 11115

1797 886 3 994 3 908 4136

689 1353 6 680 5 775 2 027

1643 6 1160 7 7 578 8 3 546 9 5 916 10

7 565 17 674 9 544 8 752 7 630

6 452 21 326 11747 5 819 9 286

2 333 4115 1034

2 524 6 516

2 457 11 2 406 12

627 259 137

1657 5 212 4 308 3 946 5 520

571 294

763 541 372

860 13 959 14 186 15

411 104

4 203 3 872

7169 11075

4000 6 756

123 191

123 574

245 16 121 17

709 816

37 981

123 18 460 19

33 890

32 612 20

8 635

6 560

4 285 21

1625 1010

554 1 445 2

3 450 207 5111

783 756 \ 2 642

16 939

28 891

10 873 / \

! 417 906

13 075

54 395

137 408

41 439

30 528

159345 492 479

137 408

109 429

38 817

40 450

36 897 22

e n

1 a

0-2

0-5 0-2 0-6

3-1 2-6 2-2

0-7 2-5

5*7

2-6 1*2 2-7 4-1 4-0

1-7 1*4 3*8 3-6 5-2

2-0 4-0 19-7 17*0

5-o 28

c

t

u

e

8-6 3*5 6*2 7''6

5*5

t

a 1

3*7 7-2

1-4 0-y 1-8

0-3 0-1 0-2

6*4

3*0

0-2

5 -.9

7*5

4-4

0-3

0-3 0/8 1*4

2"3

6-3 4-0 23-7

} 15-1

1-8

2*5

3-4

6-8

6-4

8-9

10*4

4*4

12-7

7-7

2*6 7*6 3i

3*5

12*4

11-4 10-2

5*0

4-9 4-4

11-8 16-0

l-e 1-6

4-8 2-0

31 9*5 7*9 7*2

0*8

lo

10-2

6*9 6*3 5*5

0*4 0*2

3-2 0-8

7-7 7-1

5-2 8*1

3-7 6-2

6-9

31*1

21*0

9-9 r

4-7 20* (0 14*<6

11*S

1*3 0*9 0*6 0-2 0-8 0-o 1-2

0*2 0*6

100*0 |

100-0

26 — 312530.

j

o-i

9*4

3'9 / \

100*0

6-0

3*6 23*2 10*9 18-1

30 31 32

5*5

5*9

7-7

7*4

7-5 83

12*9

19-5 10-7

13-6

19*2

3-4 1*9

2*8 1*6 1-1

7*4 2-6 2-9 0*6

0-4 1*7

0-8 38 0-4 39

2-7

0-1 2-9

0-4 1-4

40 41

100-0

100-0

100-0

5-3 3-0

l-o

\

100-0

6-0 2-9 13*2 13-0 13*7

23 24 25 26 27

100*0

lOO-o

0-4 0-6 2-4

34 35 36 37

402 Tabell 2.

Till inkomst- och förmögenhetsskatt åren 1925, 1927 och 1929 taxerade efter kapitaFör

Kapital inom nedan angivna storleksgrupper Antal

Summa beräknat kapital

år

1 9 2 5

Taxerat Uträknad ( = beskatt- ink.- och förningsbart) mögenhetsbelopp skatt (A-skatt)

A b s o l u t a i T. o. m. 2 Over 3 » 4 » 6 » 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 IS 19 20

» » » » » *• > » » » » » » » »

10 000 kr.

» » » > 80 000- 100 000 » 100 000— 150 000 » 150 000— 200 000 > 200 000— 300 000 » 300 000— 400 000 » 400 000— 500 000 » 500 000— 600 000 » 600 000— 800 000 » 800 000— 1 000 000 » 1 000 000— 2 000 000 » 10 000— 20 00040 000— 60 000-

20 000 40 000 60 000 80 000

2 000 000— 3 000 000 2 3 000 000— 4 000 000 » 4 000 000— 5 000 000 » 5 000 000— 10 000 000 » 10 000 000 »

460 565 830 668 450

3179 8 411 24 720 33 946 31744

602 1296 2 567 3 394 2 853

84 167 277 367 280

381 684 436 476 291

35 289 82 938 75 897 116 234 101182

2 571 7191 8140 9 895 8 380

233 720 1034 1057 805

196 134 161 107 257

89 642 73 559 111 538 97 269 361 629

6158 5 439 8 317 8 915 33 978

518 490 729 917 3 602

98 59 30 62 67

241 060 202 834 135 558 412 236 2 628 378

17 825 17 078 9 576 32 807 177 824

1524 1623 706 3 025 12 024

6 412

4 867 243

364 806

007 0-17 0-61 0-70 0-65

0*17 0-36 0-70 0*93 0-78

0-28 0*65 0-9 2 1-21 0*93

P r o c e n23 T. o. m. 2 3 Over 24 » 25

96 27 2b

29 30 81 32 33

34 86 86 37 38

89 40

41 42

» » » » » » » » •»

» » » » » » » »

10 000— 20 000— 40 000— 60 000-

10 000 kr. 20 000 » 40 000 » 60 000 » 80 000 »

7-16 8*79 12-94 10-4 1 7*02

80 000— 100 000150 000200 000— 300 000—

100 000 150 000 200 000 300 000 400 000

» » » » » 500 000 » 600 000 »

5*94 10-68 6-80 7-4 2 4-54

0-73 1*70 1-56 2-39 2*08

0-70 1-97 2-28 2-71 2*30

0*7 7 2*39 3*43 3*50 2-67

400 000— 500 000— 600 000— 800 000 t 800 000— 1 000 000 » 1 000 000— 2 000 000 »

3-06 2*09 2-50 1*68 4*02

1*84 1-51 2*29 2-0 0 7*43

1.69 1*49 2-28 2-44 9-31

1-71 1-62 2'42 3-04 11-93

2 000 000— 3 000 000 » 3 000 000 — 4 000 000 » 4 000 000— 5 000 000 » 5 000 000—10 000 000 » 10 000 000 »

1-54 0-92 0-47 0-9 7 1-06

4*95 4*17 2*78 8*4 7 54*00

4*89 4*68 2*63 8-9 9 48-7 5

5*05 5*38 2*34 10-02 39-84

lOO-oo

lOO-oo

lOO-oo

lOO-oo

403 svenska aktiebolag (utom monopolbolag) och solidariska bankbolag, fördelade lets storlek. För Summa beräknat kapital

Antal

t a1

år

19 2 7

För

Taxerat Uträknad ( = beskatt- ink.- och för ningsbart) mögenhetsbelopp skatt (A-skatt

å r 1 92

)

Taxerat Uträknad ( = beskatt- statlig ink.ningsbart) ock förmögenbelopp hetsskatt

Anta'

Summa beräknat kapital

97 [ 666 147 668 260 1049 298 843 244 482

4 467 10 015 30 800 42 920 33 802

1023 1456 3178 4165 3126

133 161 297 386 287

259 6 653 7 594 8 878 9 852 10

(beloppen i tusental kronor )

560 586 945 724 458 435 729 445 506 299 195 147 163 117 263 102 60 41 63 77

3 828 8 627 27 875 36 739 32 072 39 785 88 555 77 238 124 521 104 101 88 468 80 543 113 063 106 495 370 632 250 795 206 045 185 449 410 500 2 870 525

6 915

5 225 856

731 1220 2 670 3192 2 668

1 2 8 4 5

3 300 6 728 9 415 8 801 7 671

312 596 1171 729 624

440 806 473 517 342

40 595 97 488 82155 126 646 118 849

3 202 7 985 6 864 10 560 10 237

7 669 6 222 8 701 8 852 29 467

778 539 710 817 2 557

211 155 172 125 266

95 311 84 867 120 223 113 740 376 932

7167 7 545 9 044 8 897 30 835

558 675 653 712 2 371

11 12 18 14 15

21550 15 877 14 710 31974 226 488

1979 1274 1167 2 534 17 057

108 67 46 67 88

267 295 230 218 205 621 440 464 3 345 900

20 717 17 996 18 693 31484 257 777

1568 1361 1541 2199 16 474

16 17 18 19 20

417 906

33 890

7 591

5 868 308

32 612 21

t u e1 la

tal

8-10 8*49 13*69 10*47 6*62

0*0 7 0-17 0-58 0*7 0 0*6 2

0*17 0*29 0*64 0*76 0*64

0-2 9 0-48 0*7 7 0*88 0-72

8*7 7 8*80 13-8 2 11-11 6-35

0-08 0-17 0*52 0*73 0-58

0*2 2 0*31 0*69 0-90 0*68

0*41 0-6 0 0*91 1*18 0*88

22 28 24 26 26

6*2 9 10-54 6*44 7*32 4*33

0-76 1-70 1-48 2-38 1-99

0*79 1-61 2*25 2-11 1-84

0*92 1*76 3*46 2*15 1*84

5 - 80 10-62 6-22 6-81 4-51

0-69 1*66 1-40 2*16 2-03

0*69 1-78 1*49 2*29 2*22

0*80

27 28 29 30 81

2*81 2*12 2*36 1*69 3-78

1*69 1*54 2*16 2*04 7-09

1*83 1*49 2*08 2*12 7*05

2'2 9 1*59 2-10 2*41 7*55

2-78 2*04 2-2 7 1-65 3-50

1*62 1*45 2*05 1*94 6*42

1*55 1-63 1*96 1*93 6*6 7

1*71 2*0 7 2*18 7*27

32 33 84 35 36

1*47 0*87 0*59 0 91 1*11

4*80 394 3*55 7*86 54*93

5-16 3-80 3-52 7-65 54-2 0

5*84 3'76 3*44 7*48 50*33

1-42 0-88 0*60 0*89 1-16

4-56 3-9 2 3*50 7*51 57*0 2

4*48 3-90 4-05 6-81 55 8 0

4*81 4-17 4-73 6-74 50-5 2

37 88 39 40 41

100*0 o|

lOO-oo

100*00

100*0 0

|| 100*00

lOO-oo

lOO-oo

100*0 0

2*oo 1*82 2-69 2-61

2*oo

404 T a b e l l 3 a, u t v i s a n d e v e r k n i n g a r n a å d e n k o m m u n a l a u t d e b i t e r i n g e n p e r skattek r o n a , o m k o m m u n a l p r o g r e s s i v s k a t t för s v e n s k a a k t i e b o l a g o c h s o l i d a r i s k a bankbolag bortfaller. För

år

För

1929 Ökn. av

Län

och

stad

Antal skattekronor

Stockholms stad Stockholms

Antal skattekronor

kr.

kr.

0-io 1160 588 12 399 043

D'5 0

0-10

6 703 150 273 180 448 30

0-0;

158 285 199 183 204 756 33 059 37 799 8 574 7 191 12 801 106 764

9*30 3-75 6-75 7-62 8-70 6-75 8-50 6*5 5 7-50

0*04

0-oo 0-oo 0-oi 0-oi 0-oo

5-50 7-00

0-04 0-04

14 556 1862

418 652 50 462

5-40

121 144 9-36 72 689 8-76 325 314 7'20 8-25 11331 46 392 7*25 10 066 8-85 6123 10-6 0

0-02

2 475 7 362 27 369 1 98 19

126 362 79 202 359 383 11951 47 930 10 628 6 549

9-33 8-30 7*20 7*95 6*90 7*96 9-90

0-05 0-12 0-12

289 188 7-42 617 290 9*io 19 087 9-07 49 460 11-75 23 872 8-oo 11348 11-25 38 797 10-oo

0*02 0-09

306 023 7*22 664 331 8*60 20 068 9*17 52 790 11-10 24 984 7-60 12110 10-50 39 596 9-90

0-02

269 913 71471 63 266 27 416 25 942 55 035 43 458 8 308

8-90 8-60 9-20 7-62

0-0 2

284 990 73160 70 781 29 059 27 540 57 282 47 065 8 295

8-80 8-60

0-03 0*08 0-03

99 460

7-60

100 947

7-60

kr.

kr.

11619 159

5-61

151447 192 179 191412 32 832 37 383 8136 7 055 12 222 87 094

980 3-76 6*96 8-35 8-70 735 8-50 6-65 7-75

0-06

403 612 49 202

kr.

O-oo O-oo 0-oi 0-03

0-05

7-30

0-04 0-03

län.

Nyköping Katrineholm Eskilstuna Torshälla Strängnäs Mariefred Trosa Östergötlands

Bort-

- i vldkomm. fallande progr.- progresper skatte- skattens bortfal- sivskatt, krona, lande för bolag,

lån-

Uppsala Enköping Södermanlands

utdeb

1930 Ökn. av Nuv. utdeb. per Bortskattekr utdeb. vid komm. fallande per progr.prcgresskattens skattesivskatt, bortfalkrona, lande för bolag,

län.

Södertälje . Djursholm •• Lidingö Vaxholm ... Norrtälje östhammarÖregrund ••• Sigtuna — Sundbyberg Uppsala

per Nuv.. iutdeb. skattekr.

år

0-io 0'09 0-oo Ooo 0-oo

0*oo 0*04

län.

Linköping Norrköping Söderköping Motala Vadstena Skänninge Mjölby Jönköpings Jönköping Huskvarna Nässjö • • • Värnamo Vetlanda Eksjö Tranås Gränna

län.

Kronobergs Växjö

län.

O-oo 0-02

O-oo O-oi

5 829 57 550 41 840 111 308

8*oo

0-oi 0-oi

6-50 8-75

0*01 0*04

3 918 6 931 1625 182 179 500 1566

0-02

0-io 0-03

6-oo

8-io 7-oo 7*90 6*25 8-70 5-50

0-io 0-ai 0-02

0-eo O-oi

0-oi 0*oo O-oo 0-04

0-02

1 176 338

405 T a b e l l 3 a (forts). F ö r

Län

och

stad

Antal skattekronor

Kalmar

år

F ö r

1 9 2 9

Ökn. av Nuv. utdeb. per Bortskattekr. utdeb. vidkomm. fallande per progr.- progresskatte- skattens sivskatt, krona, bortfallande för bolag, kr. kr. kr.

Antal skattekronor

år

1 9 3 0

Ökn. av Nuv. utdeb. per Bortskattekr. utdeb. vldkomm. fallande per progr.- progresskatte- skattens sivskatt, krona, bortfallande för bolag, kr. kr. kr.

län.

206 412 7-50 70 556 10-70 98 612 9-80 22 806 7-oo 14 678 8-eo

0*05 0-05 0-16

0-oo

8 841 1836 15156 121 50

0-03

10 274 3 872 15 715 209 405

7-65

0-os

7 773

99 641

7-65

0*06

6 213

226 098 39 335 80 786 32 038

8-4 6 8-15 5*3 0 8-20

0-0 2

234 979 41657 82 676 33 075

8-19

0-02

8-oo

O-oi

0-05 0-oi

3 640 97 3 797 267

5*30

0-05

8*oo

0-oi

3 913 313 4 396 353

166 692 28 694 66 586 29 455

5-80 5-51 5*5 0

0*07 0*05 0*02 0-04

11243 1304 1005 1136

168 611 28171 67 236 31486

5-60 5-48 5*50 8-75

0-04 0-04 0*02 0-06

5 949 1108 1156 1869

Malmö 1 618 214 8-90 280 717 7-16 Lund 172 296 9-45 Landskrona 753 339 10-00 Hälsingborg 76 023 5-90 Eslöv 121 076 7*90 Ystad 132 923 7-oo Trälleborg 4-57 11002 Skanör med Falsterbo

0*09 0*01 0-02 0*12 0*06 0*03 0*11

140 021 1 736 660 3 382 300 058 178 667 4139 90 712 815 789 75 598 4 767 3 599 118 822 14 939 146 510 11 037 138

8*61 7*05 9*25 9-50 6*80 7*90 6-60 4*43

0-07 0-02 0*04 0-07 004 0-03 0-16

0-oi

125 869 4 756 6 853 61 009 3110 3 298 24 173 159

244 390 20 021 49 738 77 519 24 051

7-oo 6-oo

0-04

9 670

7-60

8-oo

0-05 0-0 4

3-70

0-oi

2 635 3 336 170

7*3 9 9*35 5*20 8-65 9*50 8*31 8*36

0-14 0*18

534 711 25 364

Kalmar Oskarshamn Västervik Vimmerby Borgholm Gotlands

Hallands

och län.

Göteborg Mölndal Kungälv Marstrand Lysekil Uddevalla Strömstad

97 2 0 5

0-oi

O-oo

län.

O-oi

län.

Halmstad Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka Göteborgs

8-75

län.

Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Malmöhus

7-oo

0*0 6 0.03 0-16 0-01

län.

Karlskrona Ronneby Karlshamn Sölvesborg Kristianstads

7*50 11*90 9*80

län.

Visby Blekinge

194 5 6 4 70 2 9 4 96 9 3 1 21970 13 608

230 286 19189 48 359 73 814 23 630

7'00 6-70 7-50 8*10 3-65

0*04

3 525 309 134 373 19 957 11439 40 733 140 300 24 247

7-36 9*38 5-20 8-80 9*30 8*34 8*5 9

0*14 0*18 0-oi 0-05 0-06 0-04

0-08 0*05

O-oi

9 067 3 663 3 373 198

—

Bohus

O-oo

486 797 3 789 811 24 457 141 952 20 058 154 11511 542 49 748 2 409 144 584 5199 25 501 2

— —

0*04 0-0 &

O-oo

1757 6 906 125

406 T a b e l l 3 a (forts). För

år

1929 För

r

Ökn. av

Län

och

stad

Antal skattekronor

Nuv. utdeb. per skattekr. Bortutdeb. vidkomm. per fallande progr.skatte- skattens progreskrona, bortfalsivskatt, lande

Ökn. av

Antal skattekronor

för bolag,

Älvsborgs

Västmanlands Västerås Sala Köping Arboga

län

Kopparbergs

län.

Falun Säter Hedemora Avesta Ludvika Gävleborgs

8-43 6*60 7*65 7-10 6-98 6-90

0-04 0*02 0*02 0*05

3 694 3 686 1426 19 273 351 1532

61 301 86 766 54 660 102 600 21117 38 223 55 808

6-73 5-90 7-90 6-90 6-2 5 7 - 50 7-80

0-15 0*02 0*03

217 697 105 808 33 093 70 290

8-40 9*9 0 8-40 7-90

0-04 0*08

445 835 15 596 25 836 24 447

8-45 7-30

324 947 57 496 47 368 38 055

kr.

kr.

93 047 155 751 74120 400 542 41915 59 085

7-80 6*60 7*45

7*io

0*03 0*03 0*0 2 0*04

6*80

0-oi

6-90

0*06

2 647 4 523 1501 17 930 547 3 261

O-oi 0*03

9 309 1790 1507 1284 319 1930 2 703

62 472 100 984 58 254 108 567 21368 39 721 60 426

6-73 5*90 7*50 6*80 6*30 7*50 7*76

0*10

0-07 0-07

6113 2 242 1314 1853 217 2 703 4 046

O-oi 0-02 0*0 5 0-0 5

7 771 2 652 411 3 096

238 253 111 242 35 818 69 473

7*95 9*90

0*04 0*04 0-03 0-05

10 035 4188 1179 3 405

15 778 52 2 071 15

443 322 16185 27 887 26 769

8-30 7-57

0-03

6-oo 6-25

006 0-01

13 519 90 1562 149

6 491 212 157 3 310

362 516 58 871 51464 39 022

8-50 6-80

0-04 0*03 0-02 0-08

12 951 1762 788 3 234

2 633 484 124

8*io

0-04

7*75 6*30 11*30 8*90

0-01 0-oi O-oo 0-03

6 779 223 388 8 1955

10*85 9-5 0

0-08 016 0-05

32 459 16 003 2 953

0*02 002 002

Ooi

O-oi 0-05

8-io 7*90

län.

Örebro Askersund Nora Lindesberg

Gävle Söderhamn Hudiksvall

86 495 157 415 70 726 381 528 39 442 53 729

för bolag,

kr.

län.

Karlstad Kristinehamn Filipstad Arvika Örebro

kr.

län-

Mariestad Lidköping Skara Skövde Hjo Tidaholm Falköping Värmlands

kr.

Nuv. utdeb. per Bortskattekr. utdeb. vidkomm. fallande per progr.- progresskatte- skattens sivskatt, krona, bortfallande

län.

Vänersborg Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn Åmål Skaraborgs

kr.

19 3 0

0*04

0-oo

6-oo

0-08

6-50

O-oo

9*20 6*80

0-02 0*00

9*oo

O-oo

9-60

0-09

146 050 17170 28 411 31585 52 433

8*42 7*75 6*80 11*50

0-0 2 0-03

9*oo

0-oi

160 434 17 949 32 662 36 361 57 184

390 000 95 461 56 575

11-16

0-05 0*08 0*0 2

17 390 7 572 750

414 205 108 170 59 334

O-oo

—

9-oo 9*oo

0-oi

län. 9*oo 9-oo

9*oo

407 T a b e l l 3 a (forts.). F ö r

Län

och

stad

Antal skattekronor

Västernorrlands

F ö r

Ökn. av Nuv. utdeb. per Bortskattekr. utdeb. vidkomm. fallande per progr.- progresskatte- skattens sivskatt, krona, bortfallande för bolag, kr. kr. kr.

Antal skattekronor

år

1 9 3 0

Ökn. av Nuv. utdeb. per Bortskattekr. utdeb. vidkomm. fallande per progr.- progresskatte- skattens sivskatt, bortfalkrona, lande för bolag, kr. kr. kr.

118 0 0 8 239 423 36 945 50 4 6 2

8-8 7 7-25 8-oo 7-60

0*23 0*09 0-02 0-05

27 095 20 462 532 2 395

123 539 257 818 38 865 56 484

8-83 7'25 8*20 7-60

0-03 0*17 0*06 0*10

3 439 42 915 1704 5 722

150 4 4 8

9-oo

0-05

6 841

157 582

8*80

0*09

10 488

108 775 49 4 5 7

6-oo 6-io

0*02 0*02

1873 779

114 423 55 218

6*oo 6*io

0-02 0-02

2139 795

9-60 116 0 1 2 2 4 9 6 0 10*41 60 996 10-80 17 359 14-50

0*06 0*03 0-01 0-oi

6 308 615 604 145

129 752 9*25 24 887 10*70 61816 10-85 17 179 14-95

013 0-06 0*04

16 550 1249 1119 2 473 576

län.

Östersund Västerbottens

län.

Umeå Skellefteå Norrbottens

län.

Luleå Piteå Boden Haparanda

Riket,

1 9 2 9

län.

Härnösand Sundsvall Sollefteå Örnsköldsvik Jämtlands

år

Samtliga

städer 28 126 393

7*oi

2 349 52329 961 102 6-89

0*08

utom

städerna 16 147 190

7*49

0*02

303 645 17 536 833 7-17

0-04

730 533

riket 44 2 7 3 583

7-10

0-05

3 204109

Hela

265316847 497 935

408 T a b e l l 3 b, u t v i s a n d e v e r k n i n g a r n a i v i s s a u t v a l d a l a n d s k o m m u n e r å d e n k o m m u nala utdebiteringen per skattekrona, o m kommunal progressivskatt för svenska aktiebolag och solidariska bankbolag bortfaller. (Urvalet har avsett de landskommuner, för vilka den kommunala progressivskatten å aktiebolag m. fl. antagits hava den relativt största betydelsen.) För

L ä n och

kommun

Antal skattekronor

Stockholms

Södermanlands

144 845 74 556

4*60 3*55

0-05

—

16178 12 949

5*8 0 7*60

0-oo

15 407 9 849

5-io

0*0 4

5-25

0*05

50 871

6-io

0*52

26 319

6-05

0-34

9 311

4-50

0-oi

8 357

4*5 5

—

18 691

3-0 0

0-59

10 993

20 355

3-50

0-41

9 288

4-2 0

0-02

10 573

5-50

7 340

5-oo

2 544

5 981

5-oo

0-07

18 647 14 756 29 586 5 428 12 983 20152 16192

4-40 3*50 3-80 4*80 3*90 3*50 5*20

0-03 0-04 0-oi 0-2 2 0-09 0-03 0*01

551 616 276 1188 1146 488 159

18 507 15 308 28 831 4 774 13 264 18 519 14153

4-2 0 3-60 3-7 5 4-8 0 4-15 3-7 5

0-03 0-03 0-15 0*04 0*02

5-so

0-oi

15 292 6 536

3*90

0*07 0*97

1100 6 333

16 741 7 142

3-90

0-13 0-54

13 819 34 712 32 393

8*60 8*23 9-40

0*01

163 4 591

14 817 36149 42 035

7'50 9-75

0-oi

län.

Vara köping Våmb

Färnebo Ransäter Säffle köping

kr.

län.

Angered Skallsjö Kinna Södra Åsarp Tranemo Fritsla Kinnarumma

Värmlands

8 502

för bolag,

kr.

län.

Östra Sönnarslöv •••

Skaraborgs

0*07

kronor

län.

Lönneberga

Älvsborgs

4*80 3*51

Antal skatte-

län.

Anderstorp

Kristianstads

kr.

Ökn. av

Nuv. utdeb. per skattekr. utdeb. vidkomm. per progr.skatte- skattens bortfalkrona, lande

län.

Dagsberg

Kalmar

kr.

1 9 3 0

lån

Västra Vingåker

Jönköpings

kr.

år

län.

Österlövsta Vendel

Östergötlands

För

19 2 9

Ökn. av Nuv. utdeb. per Bortskattekr. utdeb. vid komm. fallande per progr.skatte- skattens progresbortfal- sivskatt, krona lande för bolag,

lån.

Nacka 136 224 Saltsjöbadens köping • • 74 224 Uppsala

r

5*oo

5-oo

län.

O-oo 0*02

9-oo

0-0 2 0*02 008

409 T a b e l l 3 b (forts) För

Län

och kommun

Antal skattekronor

år

För

1 9 2 9

Ökn. av Nuv. utdeb.per Bortskattekr. utdeb. vidkomm. fallande per progr.- progresskattens skattesivskatt, krona, bortfallande för bolag, kr. kr. kr.

Antal skattekronor

år

1 9 3 0

Ökn. av Nuv. utdeb.per Bortskattekr. utdeb. vidkomm. fallande per progr.- progresskatte- skattens siv skatt, bortfalkrona, lande för bolag, kr. kr. kr.

Örebro lån. Almby Västmanlands

Norrbottens

3*90

0-4 8 0-12 0*22 0-26

40 918 13 359 24 414 6 303

595 1571 1669 3 731 6 816

96 923 9*oo 26 810 10*00 39 469 8*80 27 007 6*50 41178 5*80

0-08 0-58 0*08 0-12 0*12

3188 14180 985 3 248 4 796

0'12

19 924

5*80

0'23

4 580

35 294 6-oo

0-16

5 659

36 242

6*oo

0*12

114 288 11*00 160 129 4-75

0*10 0*02

10 758 2 698

208 038 456 340

8-oo

0*26 0*38

51044 171 792

616 Oil

157 452 1950962

403 771

0-50 0*09 0-04 0*09

36 433 9 042 3 596 1726

85 004 112 726 111 827 25 438

81258 8*oo 21249 10*00 40 480 8-10 23 233 7*oo 36 485 5*80

O-oo

0*08 0*04 0*18 0*19

16 540

5*80

7*40

0*05

73165 104 925 89 407 19 446

4*oo 7*00 6-oo 3*90

6*oo

län.

Holmsund

Gällivare Jukkasjärvi För förenämnda

3*60 7*00

45 366

0-oo

län.

Rödön Västerbottens

7*40

län.

Gudmundrå Högsjö Ytterlännäs Nätra Själevad Jämtlands

0*05

7*40

13 256

7 506

län.

Hofors Sandvikens köping Söderala Harmånger Västernorrlands

7*36

12 402

0*20

län.

Kopparberg Gävleborgs

12 721

5*80

5*80

lån.

Ramnäs Kopparbergs

0-37

34 747

32 536

lån.

4'76

kom1459008

5 90

27 —

312530.

Statens offentliga utredningar Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska Förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts- Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar förhållanden. 3. Förslag lill konvention mellan Sverige. inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande m. fl. områden. [10] och verkställighet av domar, m. m. [9] Utredning med förslag ang. prendering av välskötta Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det mindre skogsbruk. [11] svenska fångvårdsväsendet. [16] Förberedande utkast till strafflag. Förräderibrott m. m. (33) Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Ny värmeledning samt elektrisk belysiiingsanläggni 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till avi Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. [8] löningsreglemente lör extra ordinarie och extra tjän- Normalbestfimmelser för järnkonstruktioner till byj stemän, tillhörande den civila statsförvaltningen in. m. nadsverk (järnbestämmelser). [30] (12). 1928 ars lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler m. m. [18] Handel och sjöfart. Betänkande och förslag ang. anskaffning, underhåll och drift av för tulltjänsten erforderlig fortskaffnings- Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshusavgift. 115] materiel. [23] Betänkande med förslag ang. vissa ändringar i riksdagens arbetsformer m. in. [26] Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förslag beKommunikations väsen. träffande lönereglering för viss lantmäteripersonal m. m. [39] Kommunalförvaltning. Bank-, kredit- och penningväsen. Förslag till växellag m. m. [14] Statens och kommunernas finansväsen. Förslag till checklag m. m. [28| Utlåtande ang. utförselhevissvstemels verkningar in. in! 15]

Bepartitionstalen för jordbruksfastighet. [31J Försäkrings väsen. Undersökning av taxeringsutfallet beträffande jordbruksfastighet å landsbygden vid 1928 års allmänna fastighetstaxering. [35] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. odling i övrigt. beskattning av aktiebolag och andra näringsföretag m. in. Del 1. [40] Del. 2. [41] Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas belänkande rörande nya grunder Pollti. för lagsliftningen om prästerskapets avlöning och förvaltning av den därtill anslagna egendomen. [lj Socialpolitik. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroBetänkande med förslag ang. arbetslöshetens motveranstalter. [2] kande genom beredskapsarbeten. [3| och förslag av frågorna om ytterligare inArbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbetslös- Utredning skränkningar i den nuvarande folkskoleseminariehetens omfattning, karaktär och orsaker. [20] organisationen samt om statens övertagande av de Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Bilagor, band utav landstingen och vissa städer upprätthållna små1. Orsaker till arbetslöshet. P. M. ang. arbetsmarkskoleseminarierna ni. m. [4] naden och de faktorer, som bestämma dess utveck- Utredning och förslag rörande fortsättningsskolans orgaling. [21} nisation, [17] Utredning och förslag rörande viss omläggning av social- Betänkande med förslag till huvudgrunder för en destyrelsens lönestatistik. (32) centraliserad förvaltning av prästlönejorden ni. m. [24j Betänkande med förslag till prästlönelag m. in. [25] Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag ang. den ekonomiska förvaltningen vid de allm. läroverken m. fl. läroanstalter Allmänt näringsväsen. och därmed sammanhängande frågor. [38] Utlåtande över utkast till näringslag ra. in. [13] Betänkande ang. ändrad lagstiftning om mått och vikt [36] Försvarsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. 1930 års militäravlöningssakkunniga. Betänkande med] förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie] .Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande personal vid försvarsväsendet. [22] ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6|. 5. Sta- Betänkande och förslag rörande åtgärder för höjande] tistisk översikt över det svenska jordbrukets utveckav säkerheten vid flygning. [27| ling och läge. [71 ang. flygstyrelscns rnaterielanskaffning] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm- Betänkande m. m. [29] melser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län m. m. [19] Betänkande med utredning rörande de statsunderstödda växtförädlingsanstalterna. [34] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande med förslag rörande statlig hjälpaktion åt vissa egnahemslåntagare. [37] Isaac Mareus Boktr.-A.-B., Stockholm 1931