1955 års universitetsutredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

*%(• S T A T E I N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1958:32 Ecklesiastikdepartementet OuL

A-

FORSKNINGENS VILLKOR OCH BEHOV 195 5 ÅRS U N I V E R S I T E T S U T R E D N I N G V

Stockholm

Statens offentliga utredningar 1958 Kronologisk förteckning

1. Vägplan för Sverige. 1. Riktlinjer och förslag samt kartbilgor. ldun. 226 s. K. 2. Vägplan för Sverige. 2. Expertutredningar och övriga texthagor. Idun. 243 s. K. 3. Utredning oi vissa förhållanden vid konserveringsforsknigsinstitutet. Marcus. 270 s. H. 4. Promemoria med förslag om fondförvaltning m. m. i samand med en utbyggd pensionering. Idun. 91 s. i 5. Permanent sördeskadeskydd. Idun. 547 s. Jo. 6. Författningstredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakaimarval. Av L. Sköld. Idun. 355 s. Ju. 7. Småbrukars^det. Marcus. 120 s. Jo. 8. Gemensam iordisk hälsovårdsutbildning. Norstcdt. 95 s. 9. Häradsrätts sammansättning i brottmål. Idun. 24 s. Ju. 10. Förslag till arumärkeslag. Idun. 464 s. Ju. 11. Reserverna ör högre utbildning. Idun. 124 s. E. 12. Civilförsvarutbildningen. Idun. 176 s. I. 13. Civilförsvarts organisation. Idun. 465 s. I. 14. Regeringsaretet. Idun. 164 s. Ju. 15. Hälsovård ch öppen sjukvård 1 landstingsområdena. Idu. 429 s. I. 16. Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag m m . Idun. 154 s. S. 17. Socialförsäking och rehabilitering. Kihlström. 87 s. S. 18. Gotland. Idn. 195 s. S. 19. Supplemenlnr 9 till Sveriges familjenamn 1920. Statens Repoduktionsanstalt. 95 s. Fi. 20. Behandlingtiem och mentalsjukhem för barn och ungdomar, dun. 78 s. I. 21. Lärarbrist ch läraröverskott. Idun. 110 s. E. 22. Tornedalsutedningen. Idun. 234 s. S. 23. Sjukreseerattningar. Kihlström. 128 s. S. 24. Bättre matptatis. Idun. 91 s. Jo. 25. Ändrad utbdnlng av tandtekniker. Idun. 56 s. E. 96. Regionsjukården. Idun. 338 s. 7 st. bilagor. I. 27. Förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolagslagen Norstedt. 205 s. Ju. 28. Reviderad Lationalbudget för år 1958. Marcus. I—VII + II s. Fi. 29. Författningutredningen. 3. Majoritetsval. Norstedt. 481 s.+ 1 kartbilaga. Ju. 30. Skogsvårde å enskilda skogar. Idun. 279 s. Jo. 31. Nordiskt ebnomiskt samarbete. Idun. 136 s. H. 32. Forskninges villkor och behov. Idun. 291 s. E.

mentet, Jo. •»jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1958:32 Ecklesiastikdepartementet

FORSKNINGENS VILLKOR OCH BEHOV 1955 ÅRS U N I V E R S I T E T S U T R E D N I N G V

IDUNS

TRYCKERIAKTIEBOLAG STOCKHOLM

1958 ESSELTE

AB

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Ecklesiastikdepartementet

Den 30 juni 1955 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag angående universitetens och högskolornas uppgifter och behov. De med stöd av detta bemyndigande tillkallade sakkunniga har antagit benämningen 1955 års univcrsitetsutredning. De riktlinjer, som borde vara vägledande för universitetsutredningens arbete, angavs i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1955, vilket yttrande återfinnes i utredningens betänkande I, Den akademiska undervisningen. Forskarrekryteringen (SOU 1957:24), som med skrivelse den 29 juni 1957 överlämnades till departementschefen. Sedan detta första betänkande avlämnades, har utredningens sammansättning såtillvida ändrats, att Herr Statsrådet den 21 november 1957 beslöt att frånträda uppdraget såsom utredningens ordförande och samtidigt beslöt dels att uppdraga åt ledamoten av utredningen, professorn Torgny Segerstedt att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete, dels att till ledamot av utredningen utse dess sekreterare, byråchefen numera i ecklesiastikdepartementet Sven Torsten Moberg. Efter framställning från utredningen har departementschefen den 10 mars 1958 tillkallat byrådirektören vid tekniska högskolan i Stockholm Folke Anders Georg Hagström och civilingenjören Gunnar Axel Hambraeus att såsom experter biträda utredningen. Sedan ledamoten av utredningen, byråchefen S. T. Moberg den 10 januari 1958 förordnats att vara byråchef i ecklesiastikdepartementet och samtidigt därmed entledigats från uppdraget att vara utredningens sekreterare, uppdrog departementschefen den 27 januari 1958 åt utredningens biträdande sekreterare, filosofie licentiaten Carl Gustaf Håkan Berg att tjänstgöra såsom sekreterare hos utredningen. Den 24 februari 1958 upp-

4 drog departementschefen åt filosofie kandidaten Lars Gustav Johansson att tjänstgöra såsom biträdande sekreterare hos utredningen.

Under hela sin verksamhet har utredningen sett som sin största arbetsuppgift den del av utredningsuppdraget, som gäller en långsiktig bedömning av den akademiska arbetsmarknadens tillgångs- och efterfrågesidor och på en sådan bedömning grundade förslag rörande dimensioneringen av olika grenar av det högre utbildningsväsendet. Det gäller här en planläggning i syfte att sätta samhället i stånd att med sikte på framtidens uppgifter tillvarataga studiebegåvningarna och forskarbegåvningarna. Med hänsyn till önskvärdheten av att ha ett så fast underlag som möjligt för de allmänna bedömningar, som måste ligga till grund för denna långsiktiga planering av universitetens och högskolornas utbyggnad, fann utredningen redan i början av sitt arbete det nödvändigt att på grundval av redan föreliggande statistiskt material själv igångsätta eller på annat sätt medverka till ett flertal sinsemellan fristående särskilda undersökningar rörande tendenser på den akademiska arbetsmarknaden m. m. En utgångspunkt har därvid varit 1949 års arbetskraftsutrednings undersökningar rörande arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet. En annan utgångspunkt har varit de i olika sammanhang, framförallt av realskoleutredningen, företagna beräkningarna rörande det framtida behovet av lärare för det högre skolväsendet. Dessa och andra redan företagna undersökningar har utredningen sökt komplettera. Bl. a. har utredningen inom sitt sekretariat utfört en inventering av samtliga år 1955 yrkesverksamma akademiker med examina vid olika fakulteter och högskolor. Denna inventering har under titeln Akademikerräkningen 1955 med skrivelse den 17 december 1957 avlämnats såsom utredningens andra betänkande (SOU 1957:51). Vidare uppdrog utredningen redan under hösten 1955 åt numera professorn Kjell Härnqvist att göra en omfattande undersökning rörande reserverna för högre utbildning, särskilt reserverna för matematisk-teknisk utbildning. Denna undersökning kunde preliminärt offentliggöras redan i januari 1957, och den slutgiltiga undersökningsrapporten har med skrivelse den 10 januari 1958 avlämnats såsom utredningens tredje betänkande (Reserverna för högre utbildning. Beräkningar och metoddiskussion, SOU 1958: 11). Slutligen har utredningen med skrivelse den 16 maj 1958 som sitt fjärde betänkande avlämnat en av undervisningsrådet Ragnar Lundblad genomförd undersökning rörande skolans behov av lärare med akademisk utbildning (Lärarbrist och läraröverskott. SOU 1958: 21). Ytterligare ett antal undersökningar rörande den framtida akademiska arbetsmarknadens efterfrågesida har företagits dels av utredningen själv, dels efter samråd eller i samarbete med universitetsutredningen av olika myndigheter och organisationer. En del av dessa redovisas i den skrivelse

5 till departementschefen, med vilken utredningen överlämnade sitt ovannämnda fjärde betänkande. Det stod från början klart, att insamlandet och värderingen av det material som måste ligga till grund för en långsiktsplan för utbyggnaden av vårt högre utbildningsväsende måste bli tidskrävande. Lika uppenbart var, att omedelbara åtgärder var av nöden, om universitet och högskolor skulle bli i stånd att meddela en adekvat undervisning och forskarhandledning åt det år från år allt större antal studenter, som strömmade till de högre läroanstalterna. Utredningen har därför funnit det nödvändigt och riktigt att parallellt med materialinsamlingen för en långsiktig upprustningsplan särbehandla vissa brådskande problem och lägga fram förslag rörande dessas lösning. Detta gällde till en början undervisningsorganisationen vid de filosofiska fakulteterna. Utredningen framlade redan i oktober månad 1955 förslag om ett allmänt beredskapsanslag till förstärkning av de filosofiska fakulteternas undervisningsresurser. Detta s. k. förstärkningsanslag upptogs i riksstaten från och med budgetåret 1956/57. Efter samråd med representanter för Chalmers tekniska högskola väckte utredningen vidare i februari månad 1956 förslag om en provisoriskt anordnad lärarutbildning i ämnena fysik och teoretisk fysik vid denna högskola, vilken utbildning också kom till stånd från och med läsåret 1956/57. Ett år senare kompletterade utredningen detta initiativ genom en framställning om motsvarande utbildning även i ämnet kemi vid samma högskola. Efter beslut av statsmakterna kunde denna utbildning påbörjas under läsåret 1957/58. Efter dessa framställningar om olika mera provisoriska åtgärder framlade utredningen i sitt den 29 juni 1957 dagtecknade första betänkande definitiva förslag, som syftade till att permanent tillförsäkra de fria filosofiska fakulteterna tillräckliga resurser för att meddela en adekvat utbildning åt ett stigande antal studenter. Genom proposition och riksdagsbeslut innevarande år har statsmakterna godtagit dessa utredningens förslag. Lika väl som samhällets behov av akademiskt utbildad arbetskraft krävde en snabb upprustning av den akademiska undervisningens resurser, lika väl erfordrades enligt utredningens mening omedelbara åtgärder till förstärkning av resurserna för forskning och forskarutbildning. I detta syfte framlade utredningen redan i det första betänkandet vissa, förslag, som syftade till att lägga en grund för forskningens expansion, nämligen förslagen om förbättrade licentiand- och doktorandstipendier, om anslag till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt om förstärkning av universitetens s. k. apparatanslag. Även dessa förslag har under innevarande år godtagits av statsmakterna. Utredningens nu föreliggande betänkande syftar till att bygga vidare på denna grund. Här föreslås sålunda olika åtgärder, som siktar till stimule-

6 rande av forskarrekryteringen och förbättring av forskarnas arbetsmöjligheter. Liksom då det gällde förstärkning av undervisningsresurserna vid de filosofiska fakulteterna har utredningen då det nu gäller åtgärder till förstärkning av forskningens resurser strävat att så konstruera sina förslag, att de dels kan läggas till grund för en omedelbar upprustning av befintliga läroanstalters resurser, men dels även kan komma till användning då det gäller dimensioneringen av personal och anslag för nya vetenskapsgrenar, nya utbildningslinjer och nya fakulteter eller högskolor. Med förslagen i det första och detta betänkande menar sig sålunda utredningen ha förberett och underlättat genomförandet av den arbetsuppgift som nu närmast förestår i utredningsarbetet, nämligen uppgiften att på grundval av delvis redan publicerat statistiskt material skissera ett program för en långsiktig utbyggnad av hela universitets- och högskoleväsendet och för dimensioneringen och lokaliseringen av olika utbildningslinjer, fakulteter och högskolor. Utredningens här framlagda förslag avser icke hela universitets- och högskoleväsendet. Då farmaceutiska institutet och jordbrukets tre högskolor för närvarande är föremål för särskilt tillkallade sakkunnigas utredningsarbete, har utredningen nämligen icke ansett sig här böra behandla dessa läroanstalters förhållanden eller den där bedrivna forskningens villkor och behov. Ej heller har utredningen i sin behandling av de statliga forskningsrådens organisation och medelsbehov inbegripit jordbrukets forskningsråd, detta emedan dessa frågor till betydande del måste vara avhängiga av de resurser och den organisation man ger åt de tre under jordbruksdepartementet lydande högskolorna. Utredningen föreställer sig emellertid, att vissa av de riktlinjer för en förstärkning av forskningens resurser, som utredningen här framlägger skall visa sig möjliga att tillämpa även för övriga högskolors del. I fråga om forskarkarriärens utformning har utredningen samrått med representanter för jordbruksdepartementets högskoleutredningar.

Förutom de i det föregående nämnda statistiska undersökningarna har utredningen, sedan det första tryckta betänkandet avlämnades, den 23 oktober 1957 avgivit remissyttrande över av skolöverstyrelsen den 8 april 1957 framlagt förslag angående utbildning för lärartjänster i teoretiska läroämnen. Till utredningen för övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag överlämnade skrivelser från riksdagen samt från myndigheter, organisationer och enskilda kommer utredningen att redovisa i samband med avlämnandet av ett senare betänkande.

7 Under hänvisning till vad ovan anförts rörande utredningsarbetets planläggning och bedrivande får universitetsutredningen härmed vördsamt överlämna sitt betänkande V, Forskningens villkor och behov. Ledamoten av utredningen, f. d. regeringsrådet Henning Fransen har av hälsoskäl varit förhindrad att deltaga i utarbetandet av detta betänkande. Experterna Hagström och Hambraeus har deltagit i utarbetandet av hela betänkandet. Stockholm den 20 september 1958 Torgny Sune Bergström

Segerstedt

Sven Moberg

Ingvar

Svennilson j Håkan

Berg

Innehåll

Inledning

17 Första kapitlet. Statistiska data om svensk forskning A. Forskningsvolymsundersökningen 1. Antalet i forskningsarbete sysselsatta hösten 1955 2. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

21 21 22 27

B. De statliga forskningsinsatsernas utveckling under e f t e r k r i g s t i d e n . . . .

34 Andra kapitlet. Program för en upprustning av grundforskningens resurser . . A. Universiteten och högskolorna 1. Allmänt 2. Forskarrekrytering 3. Forskarutbildning 4. Forskningens hjälpresurser

41 41 41 43 48 51

B. Forskningsråden

53 Tredje kapitlet. Forskarkarriären

56 A. Rekryteringsunderlaget

58 B. Assistenter och amanuenser

62 C. Forskarassistenter

70 D. Docentbefattningar 74 1. E.o. docenttjänster 74 Teologiska fakulteten sid. 78. Juridiska fakulteten sid. 79. Medicinska fakulteten sid. 79. Humanistiska fakulteten sid. 82. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten sid. 83. Fackhögskolorna sid. 85. 2. E.o. forskardocenttjänster 86 E. Ordinarie och personliga tjänster 1. Professurer och laboraturer Tillsättningsförfarande och arbetsförhållanden sid. 88. Omvandling av självständiga laboraturer sid. 90. Dubblering av ordinarie tjänster sid. 91. Ämnesrepresentation vid olika läroanstalter sid. 93. Personliga befattningar sid. 94. Utredningens förslag sid. 94. (Parmanenta, ämnesbundna tjänster sid. 96. Personliga tjänster sid. 97.) 2. Lektorat vid de tekniska högskolorna

88 88

Fjärde kapitlet. Basorganisationen A. Den personella basorganisationen 1. Särskild basorganisation knuten till docentbefattningarna 2. De humanistiskt inriktade ämnenas basorganisation 3. De experimentella och matematiska ämnena Basorganisationen sid. 119. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål sid. 123. Sammanfattning och kostnader sid. 126.

103 104 105 107 110

10 4. Biträdespersonal för de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi 128 5. Biblioteken i basorganisationen 129 B. Basorganisationens materielanslag 132 Femte kapitlet. Forskningsråden 140 A. Forskningsrådens roll inom den svenska forskningsorganisationen . . . 140 1. Allmänna synpunkter 140 2. Forskningsrådens anslag år 1955 141 3. Rådens arbetsuppgifter och arbetsformer 149 4. Forskarbefattningar hos råden 151 5. Särskilda forskarbefattningar 152 6. Anslagsbehov 153 B. Statens medicinska forskningsråd 1. Inledning 2. Rådets sammansättning och arbetssätt 3. Rådets anslag och utdelande verksamhet 4. Utredningens förslag Organisation sid. 164. Anslag sid. 165. Forskningsläkartjänster sid. 167. Försvarsmedicinsk forskning sid. 168.

159 159 160 161 164

C. Humanistiska fondens nämnd 1. Inledning 2. Nämndens sammansättning och arbetssätt 3. Nämndens anslag och utdelande verksamhet 4. Utredningens förslag Organisation sid. 171. Anslag sid. 171.

168 168 169 169 171

D. Samhällsvetenskap, rättsvetenskap, pedagogik och psykologi 1. Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet 2. Statens psykologisk-pedagogiska institut 3. Utredningens synpunkter och förslag Organisatoriska frågor sid. 181. Anslag. Särskilda forskarbefattningar sid. 183.

174 174 177 181

E. Statens naturvetenskapliga forskningsråd 1. Inledning 2. Rådets sammansättning och arbetssätt 3. Rådets anslag och utdelande verksamhet 4. Utredningens förslag Organisation sid. 192. Anslag sid. 192. Särskilda forskarbefattningar sid. 195.

186 186 187 188 192

F. Atomkommittén 1. Inledning 2. Kommitténs sammansättning och arbetssätt 3. Kommitténs anslag och utdelande verksamhet 4. Utredningens förslag Organisation sid. 201. Anslag sid. 202. Särskilda forskarbefattningar sid. 206.

195 195 196 198 201

G. Statens tekniska forskningsråd 1. Inledning 2. Rådets sammansättning och arbetssätt 3. Rådets anslag och utdelande verksamhet 4. Utredningens förslag Organisation sid. 211.Anslag sid. 212.

207 207 209 209 211

11 Sammanfattning

och kostnader

215 Bihang. Universitetsutredningens undersökning rörande forskningens omfattning och kostnader år 1955 225 A. Forskningen vid universitet och högskolor 225 1. Undersökningens uppläggning och genomförande 225 2. Antalet forskande akademiker 228 3. Biträdande forskningspersonal 232 4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955 234 B. Forskningen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor 240 1. Undersökningens uppläggning och genomförande 240 2. Antalet forskande akademiker 242 3. Biträdande forskningspersonal 244 4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955 244 C. Naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien 1. Undersökningens uppläggning och genomförande 2. Antalet akademiker med forskning som huvuduppgift 3. Biträdande forskningspersonal 4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955 5. Behovet av forskare 1960 och 1965

248 248 250 252 254 257

D . Övriga undersökningar och beräkningar rörande omfattningen av forskning och därtill anknuten vetenskaplig verksamhet 260 1. Forskningen vid vissa sjukhus m. m 260 2. Viss samhällsvetenskaplig forskning 262 3. Museer, arkiv och vetenskapliga bibliotek 264 4. Den vetenskapliga publikationsverksamheten 267 Bilagor 1.

Förteckning över riksstatsanslag medtagna vid beräkningen av de statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden 269

2.

Beräkning av för forskning erforderlig assistent- och amanuenspersonal vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola 273

3.

Beräkning av erforderlig sekretariatspersonal vid de teologiska och juridiska fakulteterna samt inom de humanistiskt inriktade ämnena vid universiteten och Stockholms högskola 277

4a. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1955/56 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» samt arvodesanställd biträdespersonal enligt forskningsvolymsundersökningen hösten 1955 279 b. Den fasta personalorganisationen budgetåren 1947/48 och 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet 279 c. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna 280

12 d. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna med reducering för befintliga e.o. docentbefattningar 280 e. Beräkning för en utbyggd basorganisation vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola samt vid de tekniska högskolorna på grundval av förhållandena budgetåret 1958/59. (E. o. docentbefattningar ej medtagna) . 281 f.

Beräkning för en utbyggd basorganisation inom de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi på grundval av förhållandena budgetåret 1958/59 och enligt en antagen biträdestäthet på 0,8 282

5.

Avlönings- och materielanslagen vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, tekniska högskolan i Stockholm samt Chalmers tekniska högskola budgetåren 1947/48—1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) 283

6.

Överslagsberäkning rörande vissa följdkostnader vid inrättande av förelagna forskar- och lärarbefattningar samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av basorganisationen 284

Tabellförteckning Tabell 1. Antalet forskare och antalet forskningsbiträden med forskningsarbete som en huvuduppgift den 1 december 1955 med fördelning på forskningsområden

23 Tabell 2. Antalet akademiker med forskning som en huvuduppgift den 1 december 1955 mot bakgrund av hela antalet yrkesverksamma akademiker vid samma tidpunkt. Fördelning efter näringsgren

25 Tabell 3. Under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel. Fördelning på forskningsområden och anslagstyper. (Riksstatsanslag till avlöningar åt fast anställda vid universitet och högskolor har uppförts med halverade belopp; i fråga om personal vid undervisningskliniker dock med en tredjedel av totala lönesumman)

30 Tabell 4. Docentundersökningen. Frekvensen av e.o. docenter bland docenter och median väntetid för förordnande som e.o. docent. Fördelning på fakultet/ högskola och ämnesgrupp

76 Tabell 5. Jämförelse mellan den totala biträdestätheten (den arvodesanställda biträdespersonalen inräknad) och den fasta personalorganisationens biträdest ä t h e t för vissa kärnämnen inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna hösten 1955 113 Tabell 6. Den fasta personalorganisationen budgetåren 1947/48 och 1958/59 inom vissa teoretisk-medicinska, klinisk-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga ämnen vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet 116 Tabell 7. Biträdestätheten inom den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola inom vissa teoretisk-medicinska, klinisk-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga ämnen samt vid de tekniska högskolorna 117

13 Tabell 8. Förhållandet i procent mellan de totala avlöningsanslagen och materielanslagen vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet samt de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna budgetåren 1947/48— 1958/59 134 Tabell 9. Förhållandet i procent mellan materielanslag (penningvärde mars 1958) och lönekostnader (1958 års löneläge) vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet budgetåren 1947/48, 1955/56, 1957/58 och 1958/59 137 Tabell 10. Riksstatsanslag till de statliga forskningsråden budgetåren 1942/43— 1958/59 144 Tabell 11. Av de statliga forskningsråden år 1955 utdelade anslag till forskare fördelade på forskarnas verksamhetsområde (universitet, fakultet, fackhögskola, vetenskaplig inrättning m.m.) 147 Tabell 12. Antalet forskare vid de fem fakulteterna som under år 1955 tilldelats forskningsanslag från olika forskningsråd och de beviljade anslagens storlek 148 Tabell 13. Statens naturvetenskapliga forskningsråd. Fördelning av under budgetåret 1956/57 utdelade anslag på olika universitet och högskolor m. m. . . 189 Tabell 14. Atomkommittén. Sammanfattning av anslag för materiel och personal budgetåret 1956/57 199 Tabell 15. Atomkommittén. Fördelning av heltidsbefattningar på olika universitet och högskolor m. m. budgetåret 1956/57 199 Tabell 16. Statens tekniska forskningsråd. Fördelning på skilda ämnesområden och ändamål av under budgetåren 1954/55—1956/57 beviljade medel ur anslaget till främjande av teknisk forskning samt ur 1953 års fond för teknisk forskning 211 Bihang Tabell 17. Vid universitets- och högskoleinstitutioner (motsvarande) helt eller delvis forskande akademiker den 1 december 1955 229 Tabell 18. Totala antalet vid universitets- och högskoleinstitutioner helt eller delvis forskande akademiker med relativ fördelning efter ålder 230 Tabell 19. Vid universitets- och högskoleinstitutioner (motsvarande) helt eller delvis forskande akademiker den 1 december 1955 fördelade efter nationalitet 231 Tabell 20. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet och arbetsplats 232 Tabell 21. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet och utbildning 233 Tabell 22. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet, arbetsplats och befattning 234 Tabell 23. Forskningsutgifterna vid universitet och högskolor år 1955, fördelade på fakultet/högskolor samt på anslagstyper. Oreducerade löner 237 'Tabell 24. Forskningsutgifterna vid universitet och högskolor år 1955 med relativ fördelning på anslagsgivare samt på fakulteter och högskolor. . . . 238

14 Tabell 25. De »reducerade» forskningsutgifterna vid universitet och högskolor år 1955 med fördelning på löner, materiel m. m 239 Tabell 26. Åldersfördelningen bland akademiker med någon forskning vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar 243 Tabell 27. Den forskande personalen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor. Fördelning efter examen . . 244 Tabell 28. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel, fördelade efter anslagstyp 245 Tabell 29. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel, fördelade efter inrättningarnas departementstillhörighet 246 Tabell 30. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel med fördelning på forskningsområde och institutionens art 247 Tabell 31. Antalet akademiker inom industri m. m. med forskning som huvuduppgift den 1 december 1955 med fördelning efter akademisk examen och företagets branschtillhörighet 251 Tabell 32. Med naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien m. m. den 1 december 1955 sysselsatt personal med forskning som huvuduppgift. Fördelning efter bransch och utbildning 253 Tabell 33. Med naturvetenskapligt och tekniskt forskningsarbete inom industrien den 1 december 1955 sysselsatta akademiker och tekniker. Fördelning efter företagsstorlek 254 Tabell 34. Utgifter för forskning inom industri m. m. år 1955

255 Diagramförteckning

I. Medelsförbrukning med fördelning på huvudsakliga finansieringskällor inom i vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning under år 1955

32 II. Antal forskare och medelsförbrukning per forskare vid och utanför universitet och högskolor inom i vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning under år 1955

33 III. Under år 1955 för forskning förbrukade medel med procentuell fördelning på löner till akademiker, löner till icke-akademiker (biträdespersonal) och utgifter för materiel m. m. (1) vid universitet och högskolor, (2) vid branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut och Wenner-Grens institut, (3) vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor (endast medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning) samt (4) inom industrien (endast naturvetenskaplig och teknisk forskning)

15 IV. Beräknade statliga driftsanslag till rena forskningsändamål budgetåren 1946/47—1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) 37 V. Beräknade statliga forskningsanslag till vissa huvudändamål budgetåren 1946/47—1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) 39 VI. Avlönings- och materielanslagens utveckling vid Uppsala universitet budgetåren 1947/48—1958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) 133 V I I . Summan av riksstatsanslagen (nominella belopp och belopp efter omräkning till enhetligt penningvärde) till de statliga forskningsråden (humanistiska fondens nämnd, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, flyg- och navalmedicinska nämnden, atomkommittén, jordbrukets forskningsråd samt statens tekniska forskningsråd) under budgetåren 1942/43—1958/59 142 V I I I . Riksstatsanslagen till Uppsala universitet (med undantag för anslag till inredning och utrustning av nya lokaler) jämförda med riksstatsanslagen till de statliga forskningsråden under budgetåren 1945/46—1957/58 . . . 143 IX. Forskningsrådens anslagspolitik år 1955. Av råden beviljade anslag med fördelning efter huvudändamål. Absoluta belopp 291 X. Forskningsrådens anslagspolitik år 1955. Av råden beviljade anslag med fördelning efter huvudändamål. Relativ fördelning för varje enskilt råd 291

Förkortningar I tabeller, tablåer och diagram användes, där ej annat angives, följande förkortningar: teol.fak. = de teologiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet. jur.fak. = de juridiska fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola. hum.fak. = de humanistiska fakulteterna (tidigare humanistiska sektionerna av de filosofiska fakulteterna) vid Uppsala och Lunds universitet, humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola samt den filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet. mat.-nat.fak. = de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid Uppsala och Lunds universitet och matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola. med.fak. = de medicinska fakulteterna vid Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet (tidigare medicinska högskolan i Göteborg) samt karolinska institutet. samhällsv.ä. = de samhällsvetenskapliga ämnena ekonomisk historia, företagsekonomi, kulturgeografi, nationalekonomi, sociologi, statistik och statskunskap. tekn.högsk. = tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola. jordbr.högsk. = lantbrukshögskolan, skogshögskolan samt veterinärhögskolan. handelshögsk. = handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. GCI = gymnastiska centralinstitutet.

Inledning

Forskning är en faktor av dominerande betydelse för ett modernt samhälle. Dess resultat utgör förutsättningen för framsteg inom både den andliga och den materiella kulturen. Naturvetenskaplig och teknisk forskning ligger till grund för det allt intensivare utnyttjandet av energitillgångar och råmaterial, som icke endast skall täcka behoven hos världens snabbt växande befolkning utan även räcka till för en avsevärd höjning av levnadsstandarden. Medicinsk forskning har ökat antalet produktiva år i människans liv, undanröjt mycket mänskligt lidande och betvingat svåra och förhärjande folksjukdomar. Forskningen påskyndar den process, varigenom den mänskliga arbetskraften frigöres från tungt och tidskrävande arbete och nya samhällsgrupper får möjligheter till utbildning och bildning. Samhällsvetenskaplig och övrig humanistisk forskning ger oss djupare inblick i mänskliga, historiska och sociala sammanhang, berikar därmed den enskildes tillvaro och underlättar samarbetet i ett alltmera komplicerat samhällsliv. Genom stärkt stöd åt forskning och vetenskaplig utbildning underlättar vi sålunda våra möjligheter att på ett lyckosamt sätt genomföra det sociala reformverket och vidareutveckla vårt folks materiella och andliga standard. Universitetsutredningen har — som kommer att framgå av nästa kapitel — försökt bedöma de statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden och därvid kunnat konstatera att en betydande ökning av forskningsanslagen skett, särskilt under de allra senaste åren, även om denna utveckling till mycket stor del betingas av den kraftiga utbyggnaden av den målinriktade forskningen på atomenergiens område. Utredningen betraktar utvecklingen mot ökade insatser för forskningen och ökad andel för forskningsanslagen inom ramen för de samlade statsutgifterna som utomordentligt glädjande och som ett tecken på en växande insikt om forskningens betydelse för hela vår samhällsutveckling. Det är utredningens övertygelse, att forskningsvolymens omfattning måste ytterligare ökas, både genom att nya områden göres till föremål för vetenskapliga undersökningar och genom intensivare forskning inom redan bearbetade fält. De senaste årens händelser inom medicin och teknik har med allt större tydlighet klarlagt forskningens och den högre vetenskapliga utbildningens betydelse för ett lands välstånd. Det är därför enligt utredningens me2—806899

18 ning av livsviktig betydelse, att allt göres för att vårt land skall kunna följa med den internationella utvecklingen inom forskningen och att Sverige i framtiden, liksom nu, har sådana resurser, att det är i stånd att lämna bidrag till den internationella vetenskapen. Hur självklar det vetenskapliga arbetets centrala ställning än kan synas, är det likväl utredningens övertygelse att forskningens betydelse för de ekonomiska resursernas utveckling på längre sikt ej tillräckligt beaktats. Alla investeringsbehov har att konkurrera med omedelbara konsumtionskrav, och modern forskning kräver stora insatser av personal och betydande kapitalinvesteringar. Det är visserligen icke möjligt att mot varandra väga forskningens resultat och kostnader för att på så sätt komma fram till en lämplig avvägning gentemot andra utgifter i folkhushållet. De direkta och indirekta verkningarna av forskningens framsteg sträcker sig alltför långt och är alltför invävda i den allmänna samhällsutvecklingen för att detta skulle vara möjligt. Man får i detta avseende nöja sig med mera allmänna överväganden, även om man på enskilda områden kan finna slående exempel på att forskningsutgifternas räntabilitet är hög. Som utredningens beräkningar av forskningsvolymen i första kapitlet visar, är den årliga utgiften för forskningsverksamhet i vårt land relativt begränsad. Storleksordningen är cirka 400 miljoner kronor eller omkring 0,7 procent av bruttonationalprodukten. Drygt hälften av forskningsutgifterna faller på det allmänna. Utredningen finner det uppenbart att även en fördubbling av dessa utgifter skulle ge en avkastning, som väl kunde göra utgiftsökningen motiverad i jämförelse med andra ändamål. När utredningen föreslår en mycket mera blygsam utgiftsökning under de närmaste åren, är det helt enkelt därför att ökade forskningsresurser endast så småningom kan mobiliseras. Att i detta avseende genomföra en så snabb och stor utveckling som möjligt blir enligt utredningens uppfattning den naturliga målsättningen för samhällets politik. Det finns ingen risk för att m a n därvid kommer att gå utöver vad som i jämförelse med andra samhällsutgifter är räntabelt. Detta utesluter givetvis icke att de medel som disponeras för forskarutbildning och forskning måste användas så effektivt som möjligt. Det är med hänsyn härtill av stort värde, att befintliga institutionslokaler och akademiska lärarkrafter vid behov kan utnyttjas för undervisning, forskning och forskarutbildning även för andra examina eller andra verksamhetsfält än som ursprungligen motiverat institutionens eller lärarbefattningens tillkomst. Den genom utredningens initiativ sedan något år bedrivna undervisningen i ämnena fysik och kemi för filosofie studerande vid Chalmers tekniska högskola är ett exempel på det slag av samarbete som utredningen härvidlag tänker på, och det är utredningens förhoppning att de erfarenheter som här vinnes skall bli till god ledning vid det

19 fortsatta planläggningsarbetet för det högre utbildningsväsendets och forskningens expansion. Ett annat uttryck för utredningens strävan att utnyttja forskningsanslagen ekonomiskt är dess förslag att samtidigt som de fasta akademiska institutionerna ges förbättrade och likvärdiga resurser för forskning och forskarhandledning, en betydande del av de samlade forskningsresurserna hålles fri att sättas in där detta bedömes vara särskilt angeläget. Härigenom hoppas utredningen att det skall vara möjligt att tillgodose det dubbla syftet att ge forskningen kraftigt förbättrade resurser och samtidigt skapa garantier för ett effektivt utnyttjande av de i och för sig betydande anslagsökningar för forskningsändamål, som utredningen anser oundgängliga. Den trånga sektionen när det gäller att utveckla landets forskningsresurser är rekryteringen av forskningsbegåvningar. En breddad forskarrekrytering framstår därför såsom ett av den vetenskapliga upprustningens allra mest betydelsefulla moment. Den åstadkommes dels genom rent rekryteringsfrämjande åtgärder, dels och kanske framför allt genom att m a n bygger upp en forskarkarriär. Härvid måste universiteten och högskolorna självklart komma i centrum. Det är vid dem som studenterna genom sin grundläggande utbildning ledes in på forskarbanan och det är i regel vid dem som den unge vetenskapsmannen får sin forskarhandledning och sin första kontakt med forskningen. Universiteten och högskolorna spelar alltså en mycket viktig roll som rekryteringsbas för forskningen både inom och utom universiteten. Utredningens förslag i fråga om forskarbanans utformning koncentrerar sig sålunda till den akademiska forskarkarriären. Men förslagen är utformade under beaktande av att universitetens och högskolornas forskarutbildning icke blott skall underhålla en allt intensivare forskning vid de högre läroanstalterna själva utan även skall möjliggöra en ökad rekrytering till vetenskaplig verksamhet av olika slag utanför dessa. Universitetens och högskolornas uppgift i forskningen gäller emellertid icke blott forskarrekrytering och utbildning av unga forskare. De är också centra för en självständig och fri grundforskning av den största betydelse för vårt samhälles utveckling. Utredningens undersökning rörande forskningens omfattning och kostnader under år 1955 h a r visat att nära två tredjedelar av samtliga då aktiva forskare var k n u t n a till universitet och högskolor. För forskarutbildning och forskning vid universitet och högskolor fordras betydande personella och materiella resurser. Dessa bör för att bli utnyttjade på bästa sätt dels fast knytas till läroanstalterna, dels i form av ramanslag ställas till forskningsrådens förfogande. Utredningen framlägger i detta betänkande förslag om den akademiska forskarkarriärens utformning och om den för institutionernas funktions-

20 duglighet nödvändiga basorganisationens förstärkning. Därjämte föreslår utredningen, att forskningsråden skall få ökade möjligheter att verka som stödjande och initiativtagande organ. Utredningen föreslår inga namngivna tjänster eller preciserade anslag för enskilda institutioner. I enlighet med sina direktiv har utredningen i sina förslag i stället sökt ange ramar och riktlinjer för en förstärkning av universitetens och högskolornas resurser med hänsyn till forskningen. De så formulerade allmänna principerna bör även k u n n a tillämpas vid ett framtida planerande av nya läroanstalter. Den följande framställningen är så disponerad, att i första kapitlet ges en beskrivande framställning av forskningens omfattning och kostnader år 1955 och de statliga forskningsanslagens utveckling under efterkrigstiden. I andra kapitlet lämnas en allmän, motiverande översikt av utredningens förslag. Dessa förslags närmare innebörd utvecklas i tredje kapitlet vad forskarkarriären beträffar och i fjärde kapitlet i fråga om basorganisationens personella och materiella tillgångar. I femte kapitlet framlägger utredningen sina förslag i fråga om forskningsråden. Frågorna om institutionsbyggnader behandlas icke, eftersom utredningen avser att återkomma till dessa frågor i ett senare betänkande. Med hänsyn till att utredningens här framlagda förslag kommer att leda till en successiv ökning av den forskande personalen vill utredningen dock understryka nödvändigheten av en omedelbar och väsentlig ökning av anslagen till investeringar i universitetens och högskolornas institutionsbyggnader. I ett senare sammanhang avser utredningen även att behandla vissa frågor rörande de högre läroanstalternas och forskningsrådens organisation och administration, vilka är av direkt betydelse för forskning och forskningsundervisning.

FÖRSTA KJAPITLET S t a t i s t i s k a d a t a o m s v e n s k forskning

A.

Forskningsvolymsundersökningen

1 direktiven till universitetsutredningen framhöll dåvarande departementschefen, att utredningen borde försöka ge svar på frågan, hur stor den totala forskningsvolymen i verkligheten är. Därvid borde utredningen, förutom forskningen vid universitet och högskolor, inbegripa även den synnerligen omfattande forskning, som bedrives vid halvstatliga och enskilda fristående institut och laboratorier samt inom näringslivet och av olika organisationer. Vidare syntes utredningen böra belysa, i vilka former forskning av olika slag för närvarande bedrives. P å grundval av dessa undersökningar borde utredningen slutligen — under beaktande av våra statsfinansiella resurser — göra upp en plan för de nödvändiga forskningsbehovens tillgodoseende. I anledning härav och med stöd av departementschefens särskilda bemyndigande genom beslut den 16 januari 1956 har utredningen genomfört en statistisk undersökning rörande forskningens totala volym. Som mått har utredningen därvid använt dels summan av för forskning förbrukade medel under kalenderåret 1955, dels antalet i forskningsarbete sysselsatta personer den 1 december 1955, varvid detta antal fördelats på dels forskare, dels vad som med ett samlande namn skulle kunna kallas forskningsbiträden. Undersökningen har genomförts genom ett antal delundersökningar, av vilka de tre största gällt forskningen vid universitet och högskolor, forskningen vid statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor samt den tekniska och naturvetenskapliga forskningen inom industrien. För uppläggningen av den sistnämnda av dessa delundersökningar har utredningen samarbetat med Ingeniörsvetenskapsakademien, som även åtagit sig insamlingsarbetet och vissa delar av bearbetningen. I övrigt har undersökningen utförts inom universitetsutredningens sekretariat, närmast av politices studeranden Marja Walldén. Bearbetningen slutfördes inom sekretariatet under år 1957. Huvudsvårigheten vid undersökningens uppläggning gällde definitionen av begreppet forskning. I viss mån olika avgränsningar måste göras i samband med de olika delundersökningarna. Här skall endast understrykas, att riktpunkten hela tiden varit att göra en sådan avgränsning, att från forskning uteslutits allt s. k. utvecklingsarbete, d. v. s. verksamhet som huvudsakligen har karaktär av produktionskontroll, tjänster till allmänheten eller

22 rutinmässigt insamlande av data etc. 1 Det måste här understrykas, att de avgränsningar som gjorts är gjorda i och för denna undersökning och sålunda icke överensstämmer med motsvarande avgränsningar i andra — inhemska eller utländska — undersökningar inom förevarande område. Undersökningens resultat är sålunda — det vill utredningen uttryckligen framhålla — icke utan vidare jämförbara med resultaten av undersökningar rörande forskningens omfattning i andra länder. Avgränsningen av begreppet forskning h a r sålunda medvetet och såvitt möjligt konsekvent gjorts relativt snäv. Å andra sidan har utredningen strävat efter att i sin inventering inbegripa all grundforskning, således även den grundforskning som bedrives för försvarets räkning, främst vid försvarets forskningsanstalt. Det bör vidare redan från början starkt understrykas, att det försök som här gjorts att kartlägga forskningens omfattning och villkor, även i det praktiska detaljarbetet varit förenat med stora vanskligheter. Både vid uppgiftslämnandet och vid bearbetningen har det varit nödvändigt att göra approximationer, grundade på allmänna och delvis rent subjektiva bedömningar. Därav följer, att resultaten icke kan pressas i detaljerna, t. ex. för jämförelser mellan forskningsaktiviteten vid en universitetsinstitution på ett håll och den vid motsvarande institution på ett annat håll. Utredningens huvudsträvan — vid utarbetandet av frågeformulären, vid kontakter med uppgiftslämnare och vid bearbetningen av inkommet material — har varit att i görligaste mån hålla fast vid såvitt möjligt likformiga definitioner och att sålunda söka få fram en bild, som i stora drag anger riktiga storleksordningar och riktiga proportioner. Något annat torde ej heller ha avsetts med det i utredningsdirektiven anvisade undersökningsuppdraget. Som ett bihang till detta betänkande lämnas närmare redogörelser för de olika delundersökningarna och dessas resultat. Här skall endast ges en sammanfattning av resultaten med ett försök till bestämning av forskningens volym år 1955 och olika finansieringskällors betydelse för svensk forskning vid denna tidpunkt. Ett försök skall också göras att beskriva de statliga forskningsutgifternas utveckling under efterkrigstiden. 1. Antalet i forskningsarbete sysselsatta hösten 1955

I tabell 1 redovisas ett sammandrag av de olika delundersökningarnas inventering av samtliga i forskningsarbete sysselsatta personer hösten 1955. Härvid har medtagits endast sådana personer som ansetts ha haft som en huvuduppgift att antingen själva bedriva aktiv forskning eller att biträda i forskningsarbete. I vissa av delundersökningarna (t. ex. den beträffande universitets- och högskoleinstitutionerna) har särskilt redovisats de per1 Rörande i delundersökningarna använda definitioner av begreppet forskning se bihanget, s. 225 f. (forskningen vid universitet och högskolor), 241 (forskningen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor) och 248 f. (naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien).

23 söner, som visserligen varit sysselsatta i forskningsarbete men som icke haft detta arbete som en huvuduppgift. Dessa personer ingår sålunda icke i siffrorna i tabell 1. Delundersökningen rörande forskningen inom industrien tog sikte uteslutande på den personal, som haft forskningsarbete som en huvuduppgift, och denna delundersöknings siffror har därför k u n n a t utan vidare tagas in i tabellen. För de forskningsinstitutioner, som det icke varit möjligt att kartlägga genom enkätundersökningar, måste däremot uppskattningar göras. Det gäller den samhällsvetenskapliga forskningen vid statistiska verk och vid statliga och privata utredningsinstitut. Här har hela personalen och samtliga kostnader vid vissa institutioner fått anses representera den rena forskningspersonalen och de rena forskningskostnaderna vid samtliga ifrågaTabell 1. Antalet forskare och antalet forskningsbiträden med forskningsarbete som en huvuduppgift den 1 december 1955 med fördelning på forskningsområden Antalet forskande akademiker

Forskningsområde

1. Teologisk forskning (vid univ.) 2. Juridisk forskning (vid univ. och Sthlms högsk.) 3. Samhällsv. forskning: a) vid univ. o. Sthlms högsk b) vid handelshögsk c) vid statistiska verk och vissa utredningsinst.. 4. övrig humanistisk forskning: a) vid univ. o. Sthlms högsk b) vid museer och arkiv c) vid vetenskapl. bibliotek d) vid vissa andra statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor 1 5. Medicinsk forskning: a) vid univ. och högsk. (inkl. farm.inst., tandl.högsk. och GCI) b) vid icke-undervisningskliniker c) vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor 1 6. Naturvetenskapl. och tekn. forskning: a) vid univ. och Sthlms högsk b) vid de tekn. högsk c) vid jordbr. högsk d) vid Wenner-Grens inst., vetenskapsakad. och branschf.-inst e) vid vissa andra statl. och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor 1 f) inom industrien Totalt

Antalet f orsk Antalet ningsbitr. per forsknings100 forskande biträden akad.

113 62 211 75 171

44 23 ?

21 31 ?

918 105 69

97 ? 134

11 ? 194

697 ?

63 ?

698 412 210

324 280 201

46 68 96

587 714

H 335 2 129

5 407 + ?

33 1 101 49 73

5 750

204 298 100

1 En uppräkning av de viktigaste av dessa institutioner ges i bihanget, s. 241. 2 Inkl. medicinsk forskning vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner (5 c). 3 Denna kvot är beräknad endast för de forskningsområden, inom vilka antalet forskningsbiträden är känt, således med uteslutande av grupperna 3 c, 4 b och d samt 5 b.

24 varande verk och inrättningar. Beträffande de vetenskapliga biblioteken och de fyra största museerna 1 har antagits att halva personalstyrkan har forskningsarbete som en huvuduppgift, och beträffande arkiven och övriga museer har räknats med 30 % av personalen. I högra delen av tabellen har antalet forskningsbiträden satts i relation till antalet forskande akademiker. Vi ser, att biträdesstaben är mycket liten inom teologisk, juridisk och även inom humanistisk forskning, medan man inom naturvetenskaplig-teknisk och medicinsk forskning i allmänhet har mellan ett halvt och ett biträde per forskare. Vid de statliga och statsunderstödda institutionerna utanför läroanstalterna når man upp till två biträden per forskare, och inom industrien är motsvarande tal tre biträden per forskare. 2 I nedanstående tablå har den i tabellen redovisade forskande personalen dels förts samman i de tre huvudsakliga forskningsområdena (den humanistiska forskningen i vid mening, den medicinska forskningen och den naturvetenskaplig-tekniska forskningen) och dels fördelats efter vederbörande forskningsinstitutions karaktär av universitets/högskoleinstitution eller ej. Härvid har de stora vetenskapliga biblioteken förts till gruppen universitets- och högskoleinstitutioner, medan däremot Wenner-Grens institut, vetenskapsakademien och de statsunderstödda branschforskningsinstituten hänförts till gruppen utanför universitet och högskolor. Forskande akademiker med forskning som en huvuduppgift

Forskningsområde

Därav vid univ. och högsk.

utanför univ. och högsk.

antal

%

antal

%

antal

%

Teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig och övrig humanistisk forskning Medicinsk forskning Naturvetenskaplig och teknisk forskning .

1757 1 223 2 770

31 21 48

1448 1 101 1320

82 90 48

309 122 1450

18 10 52

Totalt

5 750

3 869

33 Vi ser, att nära hälften av samtliga aktiva forskare är sysselsatt inom naturvetenskaplig och teknisk forskning, medan en femtedel är verksam inom den medicinska forskningen och återstoden — knappt en tredjedel av samtliga — tillhör de i vid mening humanistiska disciplinerna. Det alldeles övervägande flertalet av forskarna inom medicinsk och h u m a nistisk forskning tillhör universitets- och högskoleinstitutioner, medan däremot drygt hälften av alla forskare inom naturvetenskap och teknik är verksam vid institutioner utanför de egentliga läroanstalterna. Vill man 1 Se bihanget, s. 264. 2 Vissa något mera detaljerade jämförelser mellan forskningens biträdesresurser inom forskningsinstitutioner av olika slag görs i bihanget, s. 233 f. och 253 f.

25 hänföra Wenner-Grens institut, vetenskapsakademien och de statsunderstödda branschforskningsinstituten till gruppen universitets- och högskoleinstitutioner, blir relationstalen föga förändrade: 53 % av forskarna är verksamma vid universitets- och högskoleinstitutioner i denna vidare mening och 47 % utanför dessa, men likafullt är strukturskillnaden i jåimförelse med humanistisk och medicinsk forskning påtaglig. Av samtliga på hösten 1955 verksamma forskare var, som synes av tablån, två tredjedelar knutna till universitets- och högskoleinstitutioner. För att ge en bild av hur stor andel av samtliga akademiker som vid undersökningstillfället var sysselsatt med aktiv forskning, har i tabell 2 de forskande akademikerna fördelats efter näringsgren enligt den indelning som användes i den officiella statistiken. Vidare redovisas hela antalet yrkesverksamma akademiker under 65 års ålder inom de olika näringsgrenarna. Dessa siffror är hämtade från universitetsutredningens akademikerräkning (SOU 1957: 51, s. 42), vilken liksom nu ifrågavarande undersökning gäller förhållandena på hösten 1955. Tabell 2. Antalet akademiker med forskning som en huvuduppgift den 1 december 1955 mot bakgrund av hela antalet yrkesverksamma akademiker vid samma tidpunkt. Fördelning efter näringsgren Yrkesverksamma akademiker enl. Akademikerräkningen

Akademiker med forskning som en huvuduppgift

antal

%

antal

0/

10 855 7 791 11 621 6 809 903 9 431

22,9 16,4 24,5 14,4 1,9 19,9

3 642 2 113 1 223 714 4 58

63,3 2,0 21,3 12,4 1,0

Totalt

47 410

5 750

100 Näringsgren

Undervisning och vetenskaplig verksamhet Statlig och kommunal förvaltning Hälso- och sjukvård 1 Organisationer 3 Övriga verksamhets- och näringsgrenar 5

/o

1 Lärarpersonalen vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna, farmaceutiska institutet och GCI ingår under rubriken Hälso- och sjukvård. 2 Personal vid statistiska verk. 3 Arbetsgivar- och löntagarorganisationer, bransch- och näringsorganisationer, ideella och politiska organisationer samt »övriga organisationer». 4 Inkl. forskande personal vid konjunkturinstitutet. 5 Litterär och konstnärlig verksamhet, religionsvård (lärarpersonal och aktiva forskare inom de teologiska fakulteterna ingår dock under rubriken Undervisning och vetenskaplig verksamhet), samfärdsel, varuhandel, bank- och försäkringsverksamhet, advokatverksamhet, patent-, ingenjörs- och arkitektbyråer, bokförings- och revisionsverksamhet samt annons- och reklambyråer, fastighetsförvaltning m. m.

Totalsiffrorna 47 410 yrkesverksamma akademiker och 5 750 personer med forskning som en huvuduppgift är icke fullt jämförbara, då den förra siffran endast innefattar i Sverige yrkesverksamma personer med (i allmänhet) svensk akademisk examen, medan den senare siffran även inne-

26 fattar personer med utländsk examen och personer i ålder över 65 år. Av samtliga i forskningsinventeringen ingående akademiker, som ansetts vara åtminstone i någon m å n aktivt verksamma forskare (sålunda inklusive personer som angivits icke ha forskning som en huvuduppgift), hade 435 (6,4 % av samtliga) utländsk examen, medan antalet »överåriga» kan uppskattas till 110. Med ledning härav skulle man måhända våga uppskatta antalet »överåriga» och antalet med utländsk examen bland akademiker med forskning som en huvuduppgift till 450 personer, och siffran 5 750 bör då minskas med detta antal. Vi får då uppskattningsvis (5 750 — 450 = ) 5 300 forskare i yrkesverksam ålder med svensk akademisk examen. I siffran 47 410 yrkesverksamma akademiker i ålder under 65 år ingår 380 utlänningar, men å andra sidan saknas gymnastiklärarna samt uppskattningsvis ca 2 000 akademiker som av olika anledningar fallit bort vid inventeringen av antalet akademiker 1955. En överslagsberäkning (Akademikerräkningen, s. 37) har givit en siffra på drygt 50 000 yrkesverksamma akademiker under 65 år. Om vi nu sätter siffran 5 300 forskare i yrkesverksam ålder med svensk akademisk examen i relation till siffran 50 000 yrkesverksamma akademiker under 65 år, finner vi att vid slutet av år 1955 ungefär var tionde svensk akademiker (10,6 %) skulle ha varit aktivt verksam som forskare. Det bör härvidlag understrykas, att det sålunda framräknade relationstalet endast gäller sådana forskare, som i inventeringen angivits ha forskning som sin huvuduppgift eller som en av sina huvuduppgifter. Antalet akademiker som åtminstone i någon mån kunde betecknas som aktiva forskare är högre. I inventeringen har redovisats ytterligare 1 033 forskare eller, efter avdrag för utlänningar och »överåriga», uppskattningsvis 940 personer i ålder under 65 år med svensk examen såsom i någon mån aktiva forskare vid de forskningsinrättningar av olika slag som omfattas av undersökningen. Därtill kommer högst 800 personer, vilka redovisats såsom forskare utanför ifrågavarande institutioner (huvudsakligen präster, lärare och läkare utanför universitetsstäderna som på fritid arbetar med doktorseller licentiatavhandlingar). Bruttoantalet personer i yrkesverksam ålder med svensk akademisk examen som i någon m å n sysslar med forskningsarbete — i sitt yrkesarbete eller på fritid — skulle sålunda kunna uppskattas till cirka 7 000 eller 14 % av samtliga yrkesverksamma akademiker. I detta sammanhang kan det måhända vara av intresse att något studera frekvensen av forskare inom olika examenskategorier. I vidstående tablå redovisas dels forskarnas, dels samtliga yrkesverksamma akademikers relativa fördelning på examenskategorier. Siffrorna bygger på hela antalet vid forskningsinstitutionerna verksamma forskare, sålunda inklusive personer som angivits icke ha forskning som en huvuduppgift. En viss korrektion har dock gjorts med hänsyn till att det alldeles övervägande antalet av

27 dem som redovisats inte ha forskning som en huvuduppgift torde tillhöra examenskategorierna medicinare och filosofer.

Andel av samtliga yrkesverksamma akademiker under 65 år enl. akademikerräkningen 1 Andel av samtliga vid institutioner verksamma forskare med känd svensk examen

Teol. ex.

Jur. ex.

Med. ex.

Fil. ex.

Civ.ing.ex.

Civ. ek.ex.

%

%

%

/o

°/ /o

%

%

%

7,1

13,5

11,2

22,2

21,5

7,0

17,5

2,0

1,4

17,6

47,3

22,6

1,1

8,0

100 Övr. Totalt sv. ex.

1 Beräkningen gjord på grundval av tabell 6 i Akademikerräkningen (SOU 1957:51, s. 42). 2. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

Som ett andra mått på forskningens omfattning har universitetsutredningen i sina undersökningar använt storleken av de för forskningsändamål förbrukade medlen under kalenderåret 1955. Strävan h a r dessutom varit att söka kartlägga olika finansieringskällors betydelse för forskningens olika grenar. Beträffande forskningens kostnader gäller undersökningarna uteslutande driftskostnaderna. Det bedömdes nämligen som ogörligt att i en undersökning av detta slag söka få ett grepp även om kapitalinvesteringarna för forskningsändamål, detta dels med hänsyn till olikheterna i på skilda håll tillämpade avskrivningsregler, dels med hänsyn till att svårigheterna att i en enkätundersökning få till stånd en enhetlig gränsdragning mellan forskningsändamål och övriga ändamål med säkerhet skulle visat sig vara ännu större beträffande investeringar än beträffande driftskostnaderna. Delvis som en konsekvens av att kapitalkostnaderna icke kunnat inbegripas i undersökningen har även vissa driftskostnader konsekvent uteslutits, nämligen utgifter för hyra, uppvärmning, lyse, städning etc. Utgifter för inredning och utrustning av nya lokaler liksom utgifter för inköp av vetenskaplig apparatur har däremot inbegripits bland forskningens driftskostnader. Trots dessa avgränsningar av uppgiften visade det sig vara svårt att få ett mått på storleken av för rena forskningsändamål förbrukade driftsmedel under ett visst kalenderår. Av redogörelserna för de olika delundersökningarna framgår sålunda, att en av svårigheterna i detta sammanhang varit att på ett rimligt sätt avväga den del av de ordinarie akademiska lärarnas löner som kan anses vara att karaktärisera som utgifter för forskningsändamål. Här har utredningen efter överväganden kommit till den slutsatsen, att den del av den vid universitets- och högskoleinstitutionerna direkt statsavlönade forskar- och biträdespersonalens löner, som år 1955 kan ha varit

28 hänförlig till vederbörandes uppgifter för forskningen, som ett genomsnitt för samtliga högre läroanstalter bör skattas till något mellan hälften och en tredjedel. Då utredningen stannat för att i sin redovisning räkna hälften (för klinisk-medicinsk forskning dock en tredjedel) av den fast anställda personalens löner till forskningsutgifterna, har utredningen varit medveten om att detta sannolikt innebär en överskattning av den insats, som ifrågavarande personal med läroanstalternas dåvarande resurser kunde göra i forskningen. Proportionen är sålunda snarare den önskvärda än den vid ifrågavarande tidpunkt faktiska, och utredningen vill därför starkt understryka, att en på här framlagda siffror baserad plan för ökade insatser för forskningen måste förutsätta en förstärkning av resurserna för universitetens och högskolornas övriga uppgifter, främst då för den grundläggande undervisningen, varigenom professorer och laboratorer (motsvarande) kan ägna mera av sin tid åt forskning och forskarhandledning. Vissa speciella svårigheter uppstod vid bearbetningen av de uppgifter som erhållits beträffande forskningen vid de medicinska undervisningsklinikerna. Orsaken härtill var främst de mellan Kungl. Maj :t och de olika sjukhusen sinsemellan skiljaktigt utformade avtalen, som haft till följd att uppgiftslämnarna inte kunnat lämna helt jämförbara uppgifter. Detta medförde svårigheter vid fördelningen på forskning och övrigt (sjukvård, undervisning) av anslagen till avlöningar och materiel. Direkta forskningsanslag (t. ex. från forskningsråd och motsvarande) beredde dock ej heller för denna del av undersökningen särskilda svårigheter. På grundval av personuppgifter från undersökningen och med hjälp av vissa antaganden har dock vissa approximativa siffror kunnat framräknas, vilka bör ge en uppfattning om storleksordningen av de offentliga anslag som lämnats till denna typ av forskning. En närmare redogörelse för dessa antaganden lämnas i bihanget (s. 235 f.). Här må blott sägas, att utredningen, då det gäller den klinisk-medicinska forskningen, ansett det motiverat att som forskningsutgifter räkna en tredjedel av lönerna till sådan fast anställd personal, som i någon utsträckning kan ägna sin tjänstgöring åt forskning eller biträde i forskningsarbete. I tabell 3 1 ges ett sammandrag av samtliga delundersökningars redovisning av för forskningsändamål förbrukade medel under år 1955. Tabellen är uppdelad efter forskningsområden på samma sätt som tabell 1. Dessutom har förbrukade anslag fördelats efter anslagsgivare. Riksstatsanslagen har dessutom fördelats ef ter huvudändamål (löner åt forskare; löner åt forskningsbiträden; övrigt), i den mån en sådan uppdelning varit möjlig. Härvid har samtliga riksstatsanslag till fast anställda vid universitet och högskolor uppförts med halverat belopp utom beträffande personal knuten till de medicinska läroanstalternas undervisningskliniker. Denna personalkate1 Se s. 30—31.

29 goris löner har, som ovan framhållits, uppförts endast med en tredjedel av de faktiska lönebeloppen. Här må än en gång understrykas, att samtliga undersökningar rörande forskningens kostnader gällt driftskostnaderna exklusive kostnader för uppvärmning, belysning och städning. Byggnadskostnader eller däremot svarande avskrivningar har genomgående uteslutits, medan däremot kostnader för inredning och utrustning av lokaler är medtagna. Forskningsutgifterna för sådana personer, som uppgivits såsom forskare utanför ifrågavarande institutioner (huvudsakligen präster, läkare och lärare utanför universitetsstäderna som på fritid arbetar med gradualeller licentiatavhandlingar) har icke kunnat redovisas i detalj. Endast en uppskattad summa av 300 000 kronor för fondanslag och anslag från statliga forskningsråd till personer utanför forskningsinstitutionerna har tagits med i tabell 3 bland »ospecificerade forskningsändamål». Av summaraden i tabell 3 framgår, att den totala medelsförbrukningen för forskningsändamål under år 1955 uppgick till 206 miljoner kronor. Härav utgjordes drygt hälften eller 111 miljoner kronor av offentliga anslagsmedel, medan 79 miljoner eller knappt 38 % av den totala medelsförbrukningen härrörde från privata anslag. Av denna summa kommer endast 1,3 miljoner kronor eller 0,6 % av den totala medelsförbrukningen från utlandet. Av återstoden, 16 miljoner kronor, är huvuddelen att hänföra till kategorien offentliga medel, främst då de affärsdrivande verkens och de offentliga museernas egna driftsmedel (10,4 resp. 1,0 miljoner kronor). Nedanstående tablå utgör ett sammandrag av den i tabell 3 redovisade totala medelsförbrukningen inom de tre huvudsakliga forskningsområdena och med fördelning på de tre huvudsakliga finansieringskällorna. I diagram I illustreras proportionerna mellan de tre huvudområdenas forskningsutgifter och finansieringskällor. Därav

Total medelsförbrukning 1955

Forskningsområde

offentliga anslagsmedel

1 000-tal kronor

%

1 000-tal kronor

%

1 000-tal kronor

• 31 139 29 822

15 14

25 304 24 453

81 82

4 391 4 177

142 326

59 639

70 583

2 853

206 140 100

110 809

79 19i

Teologisk, juridisk, samhällsvetenskaplig och övrig hu"Medicinsk forskning Naturvetenskaplig och

tek-

Ospecificerade forskningsTotalt

övriga anslag eller medel

privata anslagsmedel

%

1 000-tal kronor

%

1444 1192

5 4

1400 1 38 | 16 140

14 50 8

30 c t. co <3

a "« •i. & MM

c o

1 S2

1 CO

c

X

T H

CN

•"t

o

TJI

TH

O i

O

tN CN CN

m

in

I 11

1 H

O O

o m

ia

+

m

CO

I CO

tH co oo T H O CO

o m Tf

TH

CO CN

k, cu

oo

os i n

T H

T H

00 CO CN

CO

TH

TJI

imm •riv. insl. 3

O OS

CN CO TJI oo T H CO

rtB

C/3

g "Gös a

TH

o in O CN

|

OS CN

s + oo+ co

m

| 00 1 CN TH

c»..

m

TH

00 CN

rt

T H

O

CN

TH

co CO

co

f>-.

CB 00

c»-.

O

O ca

CO

u, ö, £,

00 05 l> TH

m

00 O in

os i o

t>«

CN CO

T f

TH

CO

CN

H t >

co m

TH

T H

0 0 CO

CN

CO

I >

TH

TJI

TH

O

00 00 TH m

Tfl

TH

CN

co

o..

k

+

to

t - .

CTJ

CJ

«

I > CN TH

.BP C3 C "To

| E B o

O

o o T f

0 0

T H

i> co

ev.

ft, ^. C

*S

CO w 00

H

CO to

t. cu

r O * oo T f CO

ca o

•Q,^

*3 3

C ca

O, *c o c rt cu —> k. * C cu CS

1 1 ! 1

in

1 | 1 1

m

1 TH

O C5

CN CN

o m

O

i>

TH TH

T H

co

p-.

s

>

TH

CO

T f TH

O C<l

I > CO

|

TH

CO

m

> &

fl*

T H

(V.

+ + O O

m

TJI

CS

tnma entl. slag 3 B £ «

CO CO t"»

2 i

co m

O

+ Oo+ CO

O O

Tf

CO

TJI

TH

TJI

CN T f CO CO TH

I>

co

CO

O CT>

TH

lO

O

CN

TH

OS

T f

CO

TH

Tf

O ,

o-.

i i sa

ca

(U

CO l> CO

O CO O CN CN

os i n

1 Andra offentl. anslag

C/3 O

CO O t ^ TH CO

T H

CN

o-. . 3 C

co TJI

r~ CN o m

CN

1 CO

1 1

CO

|

T H

*-H

+ oo

O CN

TJI

TJI TH

O CO

00 CO O

O

|

CO

TH

co

1I

|

T H

«

fi

CV.

t ,

Ansla; från statlig råd oc fonde

CD

TH

CN

I 1

m CN

1°

CO t > T H

1 T f

TH

CN

+

00 CO CN

in

t>

tv.

O

O

co co

TH

o

o o 00

TJI

co

CO

I

CO

O

TJI

1 CO

o o

co

co i >

00 TH TH

CN

B

CS

CN O i f l H CO

ca

S to "w

CO TH l>

3 2c C/3 .-3

O

CO

TH

T f

CO T J I

O co O TH CN

T H

t^

OJ m 00 I > OJ

o

o co

OS CN

Tf m o CO TH

Tf

CO TH

rt

ti

H->

K i?

'E > •o

iJ3

CO

•

CN

0 0

T H

m TH

•

co

oo co co

m

T H

• .

• •

TJI TJI

CN

00 TH

in

OX>

ca CA

C CB

C3 +J CA C/2

•4-)

°C3 -5

Ci

.

•

Tf

m t>

oo

TH

TH

CO CN

5H w • C >H fi :0 O

• •

• •

co m l>

. .

CN

l—1 < t H

+ j

o os

• •

o oo m

TP SO

O

P—'

e+-t

CO 0 0 O 00 t > CO

•

•C XJ * a Ä «* • w > ec

00 C

'3 tH

O

fe

I

•^ . M c fi £ £ fi - * S o •S > o g co •

CJ

•

•

•

• o W

4_>

->

03 ' H

SH

co

(H

O

3 : : -a :Ms .3 C w • fi ^ z, c'. i3M .S2 53 00

«S

CO

•

•

CN

00 00

• •

l>

o

CN

CJ

so

TJI

CJ

O

> '3

•

CO

t»

: 0

CTJ

"a -3 •

C/3

^

• ' y +3 •

eö

CB

"O r< C CU y CS

[ >

CO

ca

3 BP M

+3 C73 Ji CJ

O

•5 ° i >

ca CO CO

> fi CJ O

ca T 3 CS

i* ft

te

ca t

CO

Tf*

' O

•

ep

-2

y

OT

'.

c

P-1

ca

•

»PH

c

«

•^äÄn • 1 : f i

a

C o

ca

^

CO

co

fi

H H J M

t-,

.

C

M

. tH

o

• g

CJC

CD I i

M

>

fi

H

* "

^

CO

oc ca fe ^2 3 "a c • "H "O o H ca .x .a £+ « 3

3 c : "3 ^3 o .3 o -o

CO

(-1

fi

H J

t.

^B > i 3^ g' § - 2

5 S T3 > CU

ö

Hl*

•*-

a

CN

P ^ ' P—' CO T 3

•g

c C o o > B y ? C ca cu -rt CJ > b c ca « c g«° » co ca "t ° '2, 0,0 3 -O A -O fi3 C bl co 3 " 1 v* cj

3 CO CO c 3 "3 9 _co FTJ D X ) .. "2 -o i-i o S f l f l -fil »^ o t > S t . ä G '£ ,a'£ V i> +3 "C CO ^^ > *> ^ - - v 9 C ca •O O 3 'et A H s f i h 3W TH

'. P H . 0 )

•

T3

'a? r ^ ca in

2 P H 2 rC - i -- O 5 °—1 -C'A >M > ^ ^

fi

«

.3-o

to c 53 ^-^

'c?

T3

31 fe 2

O O

co co

o co oo

oo co rTf TOH 00

•^P2

Tf CO

I > CN m r ^ co CT>

Tf Tf t ^ CO T H 0 0 TH O T H

co CN CO

o o

o o

TH

CO

2 ° 3

l>

O IH

— co

Prt

•

H To

^ § O CB

CO T f OS 00 t > co co m Tf

I i "a

CN CN CN CS CO C J T f CO T H

co o

3 t. 3 3 ft CB C/3

CO

3 «O

CN CN m o> co 00

CN O 0 0 T f T H CO oo m T f

T f CO TH

JO

- 0

3 e 3 3

CH CO T f

CB

TH

co co co

3 *33 CB 3 to3

l > CO CO

ca g

CJ •M

p i -*«

3 C/3 C

CB

ca

00 CB

«rt

tH

T3

<

3 CJ <*H

do <"

t> co o

fflOH co T f

CO

l 3

co

CB

cB A tH 00 y o ca 3 T o °C3 3! O -0 •CB-Ö 3 ojs v-.

m T H co l > TH o Tf m m

mm

3 £

<

O O O

ti

TH

3 CB 00 CB | 3 3 1 •fj

1> 00

CO T H T H 0 0 T f OJ i n Tf c o

CO

CO

s

O O O

O O O

O O o

CN

TH

o m m m m co r~- co

CB

C/3

c o c o CO CO T f o TH T f T f

Tf co oo o m Tf i> m co

° * S p-

c

S-2s *

G,

ft. 3

o

S cu 3

m co T f c o c o CO O Tf 00

•H

C-fi o co ca ri 00 To g . 3 00 cB : 00

2 B?^ fl c I is . H -c S P-H

fi:00

3 c S> 5 co 3

*\

0,0

PH

CU

"3 fi +J

ca 3 •>

r" co > 3

0 0 CU C . r t Prt CB

J^

PH

T3

W

O

fe ••« 2

-

P «

u

p* • £

ft O cB cu

TJ OCB P H

"P3

O

co pri

3 * t.* eu cB . §3 » M 3 P« CO * 2 5 ca CtHO Og prt O : c S prt pH co p*

•o 2 a 3 M >fi > > > ca co 55 "3 'é? A IT'S*

"3

V U tH - * «IH

.PH

1 -3 .3 33 a | - 2 3 I co -3 w "c CB «M

W

£

ö a a

S.*2 P 3 --1 cu ft BP'-5 C 00 CO M O s ca

„

CO .

0 0 3 ca ca 3 Tf, cu tH co ^

C 3 fe g ca

: y ca +3 J5 I H_> »cB • co tn

35 ca k> co pp2 w J - «cB O 0 0 PH <M

po

so

y

S

i 1 CO T -

3 3

00 J5 - * •ca c

TJ

2 3

tn T 3 ca CB " H

o o - O =3

rt ." OO

3 WW

CU .pH co + J 7 ;

3 tu fi 5 i- oc 51 co p"i tn co co :CB t . :CB to co T 3 0 0

w£3

ft ft 3

CB

3 3 3 C/3.

32 Diagram I. Medelsförbrukning med fördelning på huvudsakliga finansieringskällor inom i vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning under år 1955

I vid mening humanistisk forskning

Medicinsk forskning

Naturvetenskaplig och teknisk forskning

31,1 milj.

29,8 milj.

142,3 milj. kr.

Förklaring: 1 privata anslagsmedel I offentliga anslagsmedel J övriga anslag och medel

Vi ser, att de offentliga anslagen är den helt dominerande finansieringskällan för såväl den medicinska som den i vid mening humanistiska forskningen. Naturvetenskaplig och teknisk forskning däremot finansieras till ungefär hälften genom privata medel och till den andra hälften genom offentliga medel, varvid dock de affärsdrivande verkens egna driftsmedel svarar för 10 och de offentliga anslagen för 60 av de sammanlagt drygt 70 miljoner kronor det här rör sig om. Totalt gick år 1955 hela 69 % av forskningsutgifterna till naturvetenskaplig och teknisk forskning, medan den medicinska forskningen svarar för 14 % och den i vid mening humanistiska forskningen för 15 % av de totala forskningsutgifterna. Dessa proportioner skiljer sig väsentligt från motsvarande proportioner för den forskande personalen, vilket framgår av vidstående tablå samt av diagram II. Det måste understrykas, att vissa av de här givna sifferuppgifterna grundar sig på relativt grova beräkningar. Särskilt gäller detta siffrorna för den i vid mening humanistiska forskningen utanfÖr u universitet och högskolor. Dessa siffror påverkas i hög grad av de beräkningar, som måst göras rö-

33 Humanistisk forskning i vid mening

Medicinsk forskning

Naturvetenskaplig och teknisk forskning

Totalt

1 101

3 869

14 677

23 450

24 365

62 492

1. Antal forskare vid universitet och högskolor Medelsförbrukning (1 000-tal kronor) vid universitet och högskolor Medelsförbrukning per forskare vid universitet och högskolor (1 000-tal kronor) 2. Antal forskare utanför universitet och högskolor Medelsförbrukning (1 000-tal kronor) för forskning utanför universitet och högskolor Medelsförbrukning per forskare utanför universitet och högskolor 3. Totalt antal forskare Total medelsförbrukning (1 000tal kr) Medelsförbrukning per forskare (1 000-tal kronor)

10,1

21,3

18,4

16,2

[309]

[16 462]

6 372

117 961

143 648

[53,3] 1757

52,2 1223

29 822

17,7

81,4 2 770 142 326

24,4

76,4 5 750 206 140

51,4

35,9

Diagram II. Antal forskare och medelsförbrukning per forskare vid och utanför universitet och högskolor inom i vid mening humanistisk forskning, medicinsk forskning samt naturvetenskaplig och teknisk forskning under år 1955 90

ÖO

1000-tal kronor per forskare 70 60 50 40 30 20

-i

i

i

i

Antal forskare 500 750 1000 1250

1500 HHtfflHHiHHHtNttfffl

mmmmm Naturvetenskapig och teknisk: A i i i l l i i i i i i i i i m i i i i i i i i i i i forskning

HHHHHItHHHHttHlii

60 I

50 forskare

• B l x « "

1000-tal

vid universitet och hågskolor kr/forskare

50 forskare 1000-tal

3—806899

"] . ^ u t a n f ö r universitet och höqskolor a kr/forskare J

34 Diagram III. Under år 1955 för forskning förbrukade medel med procentuell fördelning på löner till akademiker, löner till icke-akademiker (biträdespersonal) och utgifter för materiel m. m. (1) vid universitet och högskolor, (2) vid branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut och Wenner-Grens institut, (3) vid statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor (endast medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning) samt (4) inom industrien (endast naturvetenskaplig och teknisk forskning)

i löner till akademiker. I löner till icke-akademiker (biträdespersonal). 1 utgifter för materiel m. m. 1. Universitet och högskolor 2. Branschforskningsinstitut, vetenskapsakademiens forskningsinstitut, Wenner-Grens institut. 3. Statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor (inom medicinsk, naturvetenskaplig och teknisk forskning). 4. Industrien (inom naturvetenskaplig och teknisk forskning).

rande antalet forskare och forskningsutgifternas storlek vid statistiska verk och vissa utredningsinstitut samt vid arkiv och museer (se därom bihanget, s. 262 ff. och 264 ff.). Med hänsyn härtill har dessa siffror i tablån satts inom klämmer. I diagram II ges en sammanfattande illustration till tablåns siffror rörande antalet forskare och forskningsutgifternas storlek per forskare inom de tre huvudsakliga forskningsområdena. Efter denna översikt av forskningens finansiering lämnas slutligen i diagram III en illustration, byggd på forskningsvolymsundersökningens material, av de för forskningsändamål under år 1955 förbrukade medlens relativa fördelning på olika ändamål (löner till akademiker, löner till biträdespersonal och utgifter för materiel m. m.) inom fyra olika huvudtyper av forskningsinrättningar. B. De statliga forskningsinsatsernas

utveckling under efterkrigstiden

Med hänsyn till utredningens uppgift har det varit av särskild betydelse att belysa statens insatser för forskning. Utredningen har därför gjort ett försök att belysa utvecklingen av de statliga anslagen till forskningsändamål under efterkrigstiden. Avsikten har varit att ge en mycket översiktlig bild av utvecklingen, och det har därför ansetts vara försvarligt att arbeta

35 med en relativt grov metod. Till en början har sålunda — liksom i forskningsvolymsundersökningen — endast driftsanslag medtagits, medan samtliga kapitalinvesteringar lämnats åsido. För budgetåren 1946/47, 1950/51 och 1954/55—1958/59 har sålunda förtecknats samtliga under Egentliga statsutgifter på driftbudgeten uppförda anslag (utom ersättningar till statens allmänna fastighetsfond), vilka helt eller delvis avser forskning. 1 Anslagen har därefter vägts med hänsyn till hur stor del av varje särskilt anslag, som kan anses ha gällt forskning i den inskränkta bemärkelse, som använts i forskningsvolymsundersökningen. Därvid har anslagen uppdelats i följande sju kategorier: 1. Anslag till forskningsråden, humanistiska fonden, atomkommittén och motsvarande. Dessa anslag har ansetts uteslutande gå till forskning i inskränkt mening och har därför upptagits med hela beloppen. 2. Övriga anslag till rena forskningsinstitutioner eller eljest till rena forskningsändamål, t. ex. anslagen till försvarets forskningsanstalt, statens växtskyddsanstalt, Sveriges deltagande i tredje geofysiska året, ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden. Dessa anslag har likaledes upptagits oreducerade. Till denna kategori har även förts anslagen till statistiska centralbyrån, vilka anslag därigenom fått representera kostnaderna för den samhällsvetenskapliga forskningen inom samtliga förvaltningar. 3. Anslag till akademierna, vilka reducerats till 75 % av anslagsbeloppen. 4. Anslag till universitet och högskolor samt bidrag till vissa forskningsinstitutioner (särskilt branschforskningsinstituten), vilka anslag reducerats till hälften. 5. Anslag till museer och arkiv samt kungliga biblioteket och riksdagsbiblioteket. Dessa anslag har likaledes reducerats till hälften. 6. Anslag till AB Atomenergi, internationellt atomenergisamarbete och delegationen för atomenergifrågor. Det förstnämnda anslaget har reducerats med belopp motsvarande utgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, varefter återstoden av dessa tre anslagsposter upptagits med halverat belopp. 7. Anslag till institutioner och ämbetsverk som bedriver viss grundforskning, men vilkas verksamhet till betydande del består av administration, tjänster till allmänheten, tillämpad forskning eller mera rutinmässigt insamlande av data. Som exempel på sådana anslag kan nämnas anslagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, nämnden för svensk språkvård, statens veterinärmedicinska anstalt och flygtekniska försöksanstalten. Dessa anslag har reducerats till 25 % av beloppen. Vid denna klassificering har viss ledning kunnat hämtas ur primärmaterialet till forskningsvolymsundersökningen, nämligen på så sätt att de olika verkens och inrättningarnas uppgifter om för rena forsknings1 För budgetåret 1958/59 grundar sig beräkningarna på förslagen i statsverkspropositionen A och däri åberopade specialpropositioner.

36 ändamål under år 1955 förbrukade medel från riksstatsanslag jämförts med motsvarande anslag i riksstaterna för budgetåren 1954/55 och 1955/56. En fullständig redogörelse för medtagna anslag och använda vägningskoefficienter ges i bilaga 1. Summan av de på detta sätt reducerade (vägda) forskningsanslagen framgår av nedanstående tablå. Beräknade

statliga

anslag för rena forskningsändamål 1950/51

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

5 177

7 383

9 799

11 372

13 370

16 022

19 503

8 264 1 755

12 211

23 058

29 427 4 388

33 036

34 446 5 136

2 290

3 433

26 090 4 392 47 898

56 799

8 344

16 700

4 347

4 796

2. Forskningsinstituoch hög13 192

4 436 66 414

85 082

24 907

44 424

1 855

4 636

2 636

4 267

3 739

6 696

10 042

10 899

12 354

13 421

15 761

33 890

57 978

99 659

113 342

137 834

168 248

214 603

5. Atomenergiforskning (anslagen under X ht) 6. Museer, arkiv och vissa 1 763 7. Institutioner och ämbetsverk med viss Summa

kronor)

1946/47 1. Forskningsråd och

4. Universitet

(1000-tal

29 915 5 004

48 990 5 685

Vi kan konstatera, att summorna för de beräknade statsanslagen till rena forskningsändamål för budgetåren 1954/55 och 1955/56 (100 resp. 113 milj. kr.) relativt väl stämmer överens med den summa för offentliga anslagsmedel till forskning, som forskningsvolymsundersökningen gav för kalenderåret 1955 (111 milj. k r . ) . För att ge en uppfattning av den verkliga utvecklingen är det emellertid nödvändigt att beräkna anslagen i ett enhetligt penningvärde. Diagram IV illustrerar utvecklingen sådan denna ter sig, sedan de i tablån redovisade, beräknade forskningsanslagen för de olika budgetåren omräknats till dagens penningvärde. 1 Diagrammet upptar dels en huvudkurva, som visar utvecklingen av de totala forskningsanslagen, sådana dessa beräknats i tablån ovan, dels ytterligare en kurva, som beräknats på grundval av anslagen till sådana ändamål, som är av speciellt intresse för universitetsutredningens arbete, nämligen anslagen till universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, medicinska högskolan i Umeå, kostnader för läkarutbildningen, tillfälliga förstärkningsanordningar vid universiteten, atomkommittén, humanistiska fondens nämnd och forsknings1 Omräkningen har företagits med hjälp av socialstyrelsens konsumentprisindex. Som index för varje särskilt budgetår har därvid tagits genomsnittet av indextalen för de t v å i budgetåret ingående kalenderåren. Index för budgetåret 1957/58 har beräknats som ett genomsnitt av konsumentprisindex för månaderna oktober 1957—mars 1958. Den sålunda erhållna indexserien har sedan omräknats till en ny serie med index för mars 1958=100. De för budgetåret 1958/59 i tablån upptagna anslagen ingår utan omräkning.

37 Diagram

IV. Beräknade statliga driftsanslag till rena forskningsändamål budgetåren 1946J47—• 1958J59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) Totala forskningsanslag (beräknade)

dårav till universiteten och vissa högskolor samt vissa f o r s k ningsråd

Budgetor 46/47

^ 5

55/56 56/tj7 5 ^ 8

5 ^

råden (med undantag för flyg- och navalmedicinska nämnden och jordbrukets forskningsråd). I syfte att underlätta jämförelsen med forskningsvolymsundersökningens resultatet har följande indexserie räknats fram för de totala beräknade forskningsanslagen på den statliga driftbudgeten (enhetligt penningvärde; 1955/56 = 100): 46/47

1950/51

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

1958/59

169 Av denna indexserie framgår att statens totala reella utgifter för rena forskningsändamål ökade med 36 % mellan budgetåren 1955/56 och 1957/58. Motsvarande anslag i riksstaten för budgetåret 1958/59 innebär en höjning med 69 % jämfört med 1955/56. En mycket betydande ökning av statens direkta insatser för forskning har sålunda ägt rum under loppet av de allra senaste åren. Den snabba utvecklingstakt, som statens insatser för forskningen har uppvisat under senare år, måste även ses i relation till ökningen av statens totala utgifter under samma tid. Nedanstående tablå ger en uppfattning om forskningens andel av de totala statsutgifterna under samma tidsperiod som diagram IV omsluter. Statsutgifterna omfattar endast egentliga statsutgifter och är omräknade i dagens (mars 1958) penningvärde. Av tablån framgår att de statliga forskningsanslagen ej endast uppvisar en absolut utan även en procentuell ökning. Särskilt stark syns anslagsökningen mellan 1957/58 och 1958/59 vara.

38 (Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

Budgetår

Beräknade forskningsanslag i % Egentliga Beräknade av egentliga statsutgifter på forskningsanslag statsutgifter på driftbudgeten driftbudgeten

1946/47

4 632

1,19

1950/51

6 193

1,31

1954/55

9 038

1,27

1955/56

9 247

1,36

1956/57

9 939

1,48

1957/58

10 381

1,64

1958/59

11 136

1,93

Det är frestande att i detta sammanhang söka göra en gissning om hur forskningsanslagen kommer att utveckla sig under en kommande femårsperiod och hur stor del av de totala statsutgifterna, som kommer att gå till forskning. Beräkningar av denna typ måste med nödvändighet bli en lek med siffror. Låt oss för statsutgifterna antaga en ökning under åren fram till 1963/64 med samma genomsnittliga årliga belopp som under perioden 1954/55—1958/59 eller med i runt tal 525 miljoner kronor per år. Låt oss vidare antaga, att de totala anslagen till rena forskningsändamål under samma tid kommer att öka sin andel av statsutgifterna i samma takt som genomsnittligen under de fyra senaste åren eller med 0,17 procentenheter per år. Vi finner då — som framgår av nedanstående tablå — att de statliga forskningsanslagen (beräknat belopp) för budgetåret 1963/64 skulle uppgå till 383 milj. kr. i dagens penningvärde eller 2,8 % av de totala egentliga statsutgifterna på driftbudgeten. De relativa förändringarna av vissa viktigare delanslag till forskning uppvisar i diagram IV ej samma förlopp som totalanslaget. Sålunda innebär (Belopp i milj. kr. i penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958) Beräknade forskEgentliga Beräknade ningsanslag i % statsutgifter på forskningsanslag av egentliga driftbudgeten statsutgifter 1959/60

11 661

2,10

1960/61

12 186

2,27

1961/62

12 710

2,44

1962/63

13 235

2,61

1963/64

13 760

2,78

39 de beviljade anslagen för budgetåret 1958/59 (beräknade belopp till rena forskningsändamål) till universitet och högskolor samt forskningsråden en något svagare relativ ökning än motsvarande ökning för samtliga driftbudgetanslag till rena forskningsändamål. Denna måttliga avmattning i den relativa utbyggnadstakten för universitet och högskolor samt för forskningsråden kan visserligen ej skymma faktum att statens insatser för dessa ändamål likväl ökat mycket starkt under de tre senaste åren, men det synes likafullt vara värt att observera. Den relativt större ökning som totalt kommit forskningsanslagen till del betingas huvudsakligen av de mycket starkt ökade anslagen till AB Atomenergi. Detta belyses i diagram V som visar de vägda anslagen till (1) samtliga universitet och högskolor, 1 (2) samtliga forskningsråd 2 och (3) övriga forskningsändamål. De vägda forskningsanslagen till AB Atomenergi, delegationen för atomenergifrågor samt internationellt atomenergisamarbete har särskilt markerats bland »övriga forskningsändamål». Anslagsbeloppen Diagram

V. Beräknade statliga forskningsanslag till vissa huvudändamål budgetåren 1958J59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

1946/47—

Milj kr 120 110 100 90 H 60 70 60

50 40 30-] 20 10 Budgetår

46/^7

50/51

54/55

5V56

^

Universiteten och samtliga högskolor

LJ Il BUD

Samtliga forskningsråd Anslag till atomforskning under X huvudtiteln Ovriaa forskningsanslag

/57

57/58

58/ 59

1 Av anslag som ingår under rubriken »universitet och högskolor samt bidrag till vissa forskningsinstitutioner» i tablån på sid. 36 har här uteslutits bidragen till vissa forskningsinstitutioner. Däremot är anslagen till jordbrukets högskolor och handelshögskolorna medtagna. 2 Av anslag som ingår under rubriken »forskningsråd och fonder» i tablån p å sid. 36 har här uteslutits anslagen till statens nämnd för byggnadsforskning, byggnadsforskning samt kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning. Anslagen till flyg- och navalmedicinska nämnden samt jordbrukets forskningsråd är däremot medtagna.

40 anges i absoluta tal i enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958. Av diagrammet framgår, att atomenergianslagen under tionde huvudtiteln, främst anslaget till Aktiebolaget Atomenergi ännu budgetåret 1955/56 utgjorde endast 7 % av statens beräknade totala driftsanslag för rena forskningsändamål. För budgetåret 1957/58 är motsvarande siffra 18 % och för budgetåret 1958/59 23 %. De beräknade forskningsanslagen till universitet och högskolor har visserligen ökat med 60 % mellan budgetåren 1955/56 och 1958/59, men dessa anslags andel av de totala statsanslagen till rena forskningsändamål har under samma tid sjunkit från 41 % till 39 %. Anslagssumman till samtliga forskningsråd visar en absolut ökning med 57 % men andelen av de totala forskningsanslagen har sjunkit från 10 % till 9 %. För anslagen till övriga forskningsändamål har ökningen varit mycket måttlig. Som tidigare påpekats ger den relativt grova metod vi använt för beräkningen av statens insatser för rena forskningsändamål ett resultat, som för budgetåren 1954/55 och 1955/56 väl stämmer överens med resultaten av forskningsvolymsundersökningen, som gällde storleken av de för rena forskningsändamål förbrukade medlen under kalenderåret 1955. Då förbrukades för forskningsändamål drygt 200 miljoner kronor, varav ungefär 105 miljoner i statliga anslagsmedel. Budgetåret 1958/59 uppgår de statliga forskningsanslagen enligt våra beräkningar till 215 miljoner kronor, en nominell ökning sålunda med drygt 100 % (efter korrigering för penningvärdesförändringen stannar den reella ökningen vid drygt 80 % ) . Om nu kommunernas, de affärsdrivande verkens, industriens och de privata fondernas utgifter för rena forskningsändamål under åren efter år 1955 (forskningsvolymsundersökningens år) skulle ha utvecklats i samma takt som statens, skulle den totala forskningsvolymen under innevarande budgetår omfatta över 400 miljoner kronor. Härav skulle då drygt 220 miljoner vara offentliga anslagsmedel (inkl. kommunala medel), medan över 160 miljoner kronor skulle vara privata anslagsmedel och drygt 30 miljoner övriga anslag eller medel. Det må här än en gång understrykas, att beräkningarna uteslutande gäller driftskostnader (utom lokalkostnader) och sålunda lämnar kapitalinvesteringarna för forskningsändamål helt utanför. Vidare måste understrykas, att denna beräkning är ytterligt summarisk. Hur de olika intressenternas insatser för forskningen i verkligheten utvecklat sig sedan 1955 vet vi nämligen icke. Att en kraftig expansion ägt rum, är emellertid sannolikt, och skulle vår kalkyl ange den rätta storleksordningen, innebär detta, att driftsutgifterna för rena forskningsändamål sedan år 1955 stigit från 0,4 till 0,7 % av bruttonationalprodukten. 1 1 För år 1955 beräknas bruttonationalprodukten i marknadspris till 48 850 miljoner kronor (Meddelanden från konjunkturinstitutet, serie B:27, tabell 2). För år 1958 stannar den senaste beräkningen vid 57 800 miljoner kronor (bilaga 1 till statsverkspropositionen B 1958, s. 124).

ANDRA KAPITLET P r o g r a m för en u p p r u s t n i n g a v g r u n d f o r s k n i n g e n s r e s u r s e r

A. Universiteten och högskolorna 1. Allmänt Forskning bedrivs icke blott vid universitets- och högskoleinstitutionerna utan även vid fristående offentliga eller privata forskningsinstitut, inom näringslivet och till någon del även inom förvaltningen. Som framgått av den i föregående kapitel lämnade översikten av forskningens omfattning och kostnader under år 1955, är det endast en mindre del av den totala forskningsinsatsen, som faller på universitets- och högskoleorganisationen, närmare bestämt ca 30 % av den totala insatsen och ca 40 % av statens insatser. Likväl har universitetsutredningen koncentrerat sitt arbete på den inom universitets- och högskoleorganisationen bedrivna forskningens villkor och behov. Utredningen vill då redan från början understryka, att den ingalunda hyser den meningen, att all forskning bör koncentreras till universitetsinstitutionerna. Det framstår tvärtom för utredningen som både naturligt och nödvändigt, att en stor del av de vid universitet och högskolor utbildade forskarna efter längre eller kortare tid vid desamma finner sin varaktiga verksamhet vid andra forskningsinstitutioner. Då utredningen emellertid här i första hand behandlar universiteten och högskolorna, sker detta till en del av det skälet, att det ej ligger inom utredningens uppdrag att antyda den organisation, som kan vara lämplig för olika statliga eller privata forskningsinstitut. Med utredningsarbetets koncentration till universitets- och högskoleorganisationen anser sig utredningen dock ha berört det för forskningen centrala problemkomplexet. Såsom bärare av huvudansvaret för forskarrekrytering och forskarutbildning utgör nämligen universitets- och högskoleorganisationen själva grunden för forskningen i vårt land. Alla specialinstitutioner för forskning •— statliga såväl som privata — har behov av väl utbildade forskare, vilka självständigt kan sätta sig in i vetenskapliga problem och arbeta på dessas lösning. De blir härvidlag i högsta grad beroende av universitetens och högskolornas möjligheter att tillvarataga unga forskarbegåvningar och ge dem utbildning. Det är ett erkänt förhållande, att denna utbildning sker mest effektivt, genom att de unga forskarna infogas i en akademisk miljö i anknytning till pågående forskning. Grunden för forskarutbildningen är nämligen gynnsamma betingelser för forsk-

ningen överhuvudtaget. Finns ett lämpligt antal kvalificerade forskare, som har tillräcklig tid att handleda sina lärjungar, blir utbildningen den bästa man kan hoppas på med vederbörandes personliga förutsättningar. En av universitetens och högskolornas stora uppgifter i detta sammanhang är sålunda att åt forskningen trygga ökade personella resurser. En fortsatt expansion av forskningen överhuvudtaget, en expansion av den omfattning som för den statliga sektorn illustreras av den övre kurvan i diagram IV, är icke möjlig utan en fortsatt breddning av forskarrekryteringen, d. v. s. en expansion av universitets- och högskoleforskningen. Lyckligtvis har vi under efterkrigstiden kunnat konstatera ett växande intresse för bildning och högre utbildning. En allt större andel av ungdomskullarna söker sig till gymnasierna och därifrån till akademisk utbildning vid universitet och högskolor. Då dessutom ungdomskullarnas storlek inom loppet av några år stiger från ungefär 80 000 till drygt 130 000 per årskull 20-åringar, är det uppenbart att högre utbildning och forskning under den närmaste tiden kommer att ha en rekryteringsbas, som är helt unik i den svenska odlingens historia. Uppgiften blir att ge universitet och högskolor resurser, som sätter dem i stånd att icke blott meddela en fullgod akademisk grundutbildning utan även tillvarataga forskarbegåvningarna och erbjuda dem sådana levnads- och arbetsvillkor, att de utan alltför stora uppoffringar och bekymmer för sin framtida försörjning kan ägna sig åt forskning. Forskarutbildning och forskning måste göras till ett lockande alternativ för alla nyexaminerade, som har läggning och intresse för sådant arbete. Vad här sagts om nödvändigheten av att landets forskarbegåvningar tillvaratages gäller i lika hög grad för fackhögskolorna som för universiteten. Med tanke på det allmänt sett mycket goda begåvningsurvalet bland de studerande vid flera av fackhögskolorna framstår det enligt utredningens mening som utomordentligt angeläget att även dessa ges fullgoda resurser för forskarutbildning. Icke minst gäller detta beträffande de tekniska högskolorna, vilkas forskningsområden är av den största betydelse för vårt samhälles utveckling. Till detta och härmed förknippade problem återkommer utredningen i det följande. Universitetens och högskolornas uppgifter för forskningen inskränker sig emellertid icke till vad som har omedelbart samband med forskarrekrytering och forskarutbildning. Universitets- och högskoleorganisationen skall därjämte bära upp en självständig forskning inom vetenskapens alla ämnesområden. Delvis är denna forskning — som ovan berörts — en förutsättning för handledandet av forskaradepter och yngre forskare, men delvis är den vid universitets- och högskoleinstitutionerna bedrivna forskningen att betrakta som fristående från läroanstalternas rent utbildande uppgifter. Härutinnan delar universitets- och högskoleorganisationen ansvaret med ett stort antal fristående forskningsinstitut — både statliga och pri-

43 vata — och ämbetsverk med forskningsuppgifter. Detta gäller i synnerhet inom de naturvetenskapliga, tekniska, samhällsvetenskapliga och vissa delar av de humanistiska ämnesområdena. Inom stora och betydelsefulla områden bär dock universitets- och högskoleorganisationen praktiskt taget ensam ansvaret för forskning och vetenskaplig utveckling. Överhuvudtaget är det ett utmärkande drag i det senaste årtiondets utveckling, att en alltmera omfattande självständig forskning bedrives vid de högre läroanstalterna. Universitetens och högskolornas resurser har av samhället ställts till förfogande för en helt fri och helt förutsättningslös forskning. Det är därför i stort sett här som vetenskapen bryter ny mark genom att nya områden göres till föremål för vetenskapliga undersökningar och nya ämnen uppstår i gränsskiktet mellan äldre forskningsområden. Detta ger åt universitets- och högskoleorganisationen ett drag av stark dynamik, som i sin tur är förutsättningen för dynamiken i hela samhällsutvecklingen. Även såtillvida kan det sägas, att universiteten och högskolorna är själva basen för forskningen i ett land. Universitet och högskolor blir aldrig färdigutbyggda i ett samhälle, som vill gå framåt.

2. Forskarrekrytering

Åtgärder för forskarrekryteringen måste — som redan flera gånger framhållits — syfta till att göra vetenskaplig vidareutbildning och forskning till ett konkurrenskraftigt alternativ för alla därtill lämpade, både för dem som nyligen avlagt akademisk grundexamen (vid fakultet eller fackhögskola) och för dem som redan under någon tid efter examen varit verksamma i förvaltningen, undervisningsväsendet eller näringslivet. Forskning fordrar alltid riskvillighet och uppoffringar icke blott av samhället utan även av vetenskapsmännen själva. Forskaryrket fordrar en mycket lång utbildning, och arbetet leder ej alltid till snabba resultat. Därför är det på intet sätt självklart att forskarbanan skall te sig lockande för var och en, som har fallenhet för vetenskapligt arbete. En realistisk uppfattning om de personella resursernas knapphet leder till slutsatsen att förbättrade villkor för forskaradepter och yngre forskare är en förutsättning för en nödvändig breddning av forskningens rekryteringsbas. För närvarande framstår forskarbanan för många lämpade ungdomar som mindre trygg i fråga om de framtida utkomstmöjligheterna och mindre säker i fråga om möjligheterna att fortsätta pågående forskning efter utgången av en begränsad period. Den stora gruppen av begåvningar, som finner sig kunna få utlopp för sin verksamhetslust även på andra banor och som för framtidens forskning skulle utgöra en värdefull tillgång, sådana begåvningar lämnar nu alltför tidigt forskarbanan. Särskilt stora insatser för en intensifierad forskning behövs inom just de områden, där en svår konkurrens om nyexaminerade unga akademiker möter från andra verksamhetsfält än det

44 rent vetenskapliga, och här kan därför särskilda åtgärder vara nödvändiga för att trygga forskarrekryteringen. För forskarrekryteringen fordras i första hand stipendier och forskarrekryteringstjänster. I sitt första betänkande har utredningen särskilt pekat på licentiand- och doktorandstipendiernas betydelse för forskarrekryteringen, och utredningen framlade därvid förslag om en betydande förbättring av dessa stipendier, till såväl antal som belopp. Statsmakternas beslut detta år innebär att utredningens förslag i dessa stycken kommer att realiseras genom en omedelbar höjning av stipendiebeloppen samt genom en under de två budgetåren 1958/59 och 1959/60 företagen successiv ökning av antalet stipendier. Utredningen vill här för sin del erinra om att dess förslag uttryckligen angavs gälla en engångslyftning för att möta dagens behov av stipendier. Det snabbt stigande studentantalet medför, framhöll utredningen, att stipendiernas antal måste regelbundet omprövas. För att stipendierna skulle behålla sin rekryteringsfrämjande effekt vore det vidare, underströks det, nödvändigt att stipendiebeloppens storlek årligen prövades. I syfte att underlätta bedömningen av det erforderliga antalet stipendier föreslog utredningen uppläggandet av en särskild statistik över licentiander och doktorander vid samtliga universitet och högskolor. Denna statistik kommer att utarbetas av statistiska centralbyrån från och med läsåret 1958/59. I avvaktan härpå har utredningen själv gjort en inventering av antalet licentiander och doktorander vid årsskiftet 1957/58. Jämförd med de inventeringar, som redovisades i utredningens första betänkande (gällande åren 1949 och 1955) visar denna inventering, som framgår av den redogörelse som ges i tredje kapitlet, att en mycket betydande ökning av antalet licentiander och doktorander ägt rum under loppet av de två senaste åren. I anledning härav vill utredningen på nytt understryka nödvändigheten av att den i år beslutade uppräkningen av antalet licentiand- och doktorandstipendier icke betraktas som slutgiltig utan att antalet stipendier årligen anpassas efter den breddning av forskarrekryteringen som redan är påtaglig. Med hänsyn till att verkningarna av årets riksdagsbeslut ännu icke kan överblickas, kan utredningen ej nu framlägga något konkret förslag rörande antalet licentiand- och doktorandstipendier i framtiden. Kostnadsberäkningarna för den i detta betänkande föreslagna upprustningen av grundforskningens resurser innefattar därför icke heller någon post för en enligt utredningens övertygelse ofrånkomlig ökning av stipendieantalet. Licentiand- och doktorandstipendierna är emellertid icke det enda medlet för att få till stånd en breddad forskarrekrytering. Stipendiebeloppen måste, även efter den förbättring som genomförts genom årets riksdagsbeslut och även om man tar hänsyn till att stipendierna är skattefria, te sig alltför små för vissa kategorier yngre akademiker. För personer med försörjningsplikter eller tyngande skuldsättning för studierna fram till grund-

45 examen blir det naturligt eller nödvändigt att finansiera åtminstone en betydande del av studietiden till licentiatexamen eller disputationsprov genom förvärvsarbete vid sidan om studierna, detta trots att studietiden därigenom förlänges. Det är därför av den allra största vikt att det vid universitet och högskolor finns ett tillräckligt antal forskarrekryteringstjänster, så avpassade att deras bestridande på ett naturligt sätt låter sig förena med högre studier eller avhandlingsarbete. Här ligger amanuens- och framför allt assistenttjänsternas stora betydelse för forskning och forskarrekrytering. Utredningen vill på det kraftigaste understryka vikten av att forskarrekryteringen stimuleras genom såväl stipendier som dylika rekryteringsbefattningar, och detta bör enligt utredningens mening gälla för alla ämnen — vid fakulteterna lika väl som vid fackhögskolorna — inom vilka en vidgad rekrytering av unga forskare överhuvudtaget anses böra stimuleras. Befattningar av det slag utredningen här tänker på — d. v. s. befattningar med en del av arbetstiden uttagen i form av tjänstgöring för institutionens räkning och den återstående delen i form av arbete med befattningshavarens egen avhandling eller licentiatuppgift — bör sålunda enligt utredningens mening finnas inom hela universitets- och högskoleorganisationen. I tredje kapitlet framlägger utredningen ett preciserat förslag, som syftar till att tillförsäkra universitet och högskolor ett minimum av dylika rekryteringsbefattningar. Både med hänsyn till rekryteringsbehovet och av andra skäl kan det i många ämnen fordras ytterligare amanuens- och assistentbefattningar utöver det minimum utredningen velat tillförsäkra varje ämne. Sålunda har utredningen själv i sitt första betänkande starkt understrukit värdet av att assistenter och amanuenser medverkar i undervisningen •— som lärare, handledare och studierådgivare. Utredningen räknar därför med att särskilt i de stora undervisningsämnena ytterligare ett stort antal assistent- och amanuensbefattningar blir erforderligt. Detta behov får emellertid prövas från fall till fall, en prövning som utredningen ansett ligga utanför sitt allmänna uppdrag att ange ramar och riktlinjer för beräkningen av universitetens och högskolornas personalbehov. För de filosofiska fakulteternas del kommer en dylik prövning att bli ett led i prövningen av de nya organisationsplanerna för undervisningen. För övriga fakulteter och högskolor synes ett i princip likartat förfarande kunna tilllämpas. För de tekniska högskolornas del innebär förslaget därutöver, att de nuvarande förste assistentbefattningarna föreslås ombildade till forskarrekryteringstjänster av samma slag som universitetens assistenttjänster. Åtgärder för forskarrekryteringen kan emellertid icke uteslutande syfta till att stimulera till påbörjande av högre vetenskapliga studier. De måste även syfta till att säkerställa studiernas genomförande, att motverka en alltför stor avgång efter licentiatexamen och att till fortsatt forskningsarbete knyta dem som i sin gradualavhandling givit prov på framstående

46 forskarbegåvning. Den normala karriären är härvidlag, i varje fall för universitetsfakulteternas vidkommande, docentbefattningar, eventuellt forskardocentbefattningar, och slutligen ordinarie lärarbefattningar vid universitet och högskolor: laboratorsbefattningar (motsvarande) och professurer. Emellertid har utsikterna inom denna karriär alltid tett sig osäkra. Antalet docentbefattningar liksom antalet ordinarie lärarbefattningar i de olika ämnena är så begränsat, att utsikterna att omedelbart efter disputation erhålla docentbefattning och att sedan efter ett omfattande forskningsarbete erhålla professur även för mycket framstående forskare varit beroende av tillfälliga ämneskonjunkturer. Till en viss grad är detta naturligt och ofrånkomligt. Att alla doktorer inte kan bli docenter och alla docenter inte kan bli professorer är ett förhållande som ligger i systemet och som har sin motsvarighet inom alla yrkeskarriärer. Men å andra sidan får utsikterna inom forskarkarriären — lika litet som befordringsutsikterna inom andra yrken — icke te sig så osäkra, att rekryteringen äventyras. Rimliga utsikter till befordran är här liksom annorstädes förutsättningen för att de rekryteringsfrämjande åtgärderna skall fylla sitt syfte. I fall då en mycket framstående vetenskapsman saknar utsikter att erhålla ordinarie befattning inom den fasta personalorganisationen, har man ibland för honom inrättat en personlig befattning. Utredningen anser, att detta förfarande hittills i alltför hög grad haft karaktären av undantagsföreteelse. Enligt utredningens övertygelse är det i stället nödvändigt att inrättandet av personliga befattningar göres till en normal väg för att trygga vetenskapens utveckling och differentiering. I detta syfte framlägger utredningen i tredje kapitlet förslag om inrättandet av ett antal rörliga professurer, avsedda att inrättas successivt med ett visst antal årligen under de närmaste åren. Dessa tjänster skall enligt förslaget vara gemensamma för hela universitets- och högskoleväsendet och tillsättas av Kungl. Maj :t utan avseende på ämne eller läroanstalt. När en dylik tjänst i framtiden på nytt blir ledig, skall den kunna besättas med ny innehavare utan avseende på vilket ämne den tidigare innehavaren företrätt. Med den breddning av rekryteringsbasen och med de olika åtgärder som här föreslås till stimulerande av forskarrekryteringen blir det möjligt att redan under 1960-talet till universitet och högskolor knyta ett växande antal docentkompetenta yngre vetenskapsmän, som under 1960- och 1970talen kommer in i sin mest produktiva ålder. Detta fordrar emellertid att redan nu åtgärder vidtages i syfte att väl utnyttja dessa personella resurser. Det nuvarande antalet docent- och slutbefattningar är därvid klart otillräckligt. Beslut om en successiv utbyggnad av antalet befattningar av dessa två huvudtyper måste ses som ett nödvändigt komplement till övriga här föreslagna åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen. I tredje kapitlet behandlar utredningen frågorna om en dylik successiv

47 utbyggnad av antalet e. o. docent- och forskardocentbefattningar och om ett ökat antal ordinarie tjänster i forskarkarriärens topp. Utredningen betraktar icke sina förslag i dessa hänseenden såsom slutgiltiga. De gäller nämligen snarast en komplettering av den nuvarande universitets- och högskoleorganisationens forskar- och lärarstab. Som tidigare framhållits, avser utredningen att i ett följande betänkande lägga fram en plan för det högre utbildningsväsendets utbyggnad. Därvidlag måste övervägas om det nuvarande antalet fakulteter och högskolor är tillräckligt för att på lång sikt tillgodose samhällets behov av akademiker och forskare inom olika fält. Det kan då bli fråga om att tillskapa hela lärarstaber för nya läroanstalter. Mot denna bakgrund måste man bedöma utredningens förslag om en förhållandevis kraftig ökning av antalet e. o. docentbefattningar. Dessa befattningar är nämligen normalt den naturliga rekryteringsbasen till professurer och laboraturer. På vissa områden föreslår emellertid utredningen endast en relativt ringa förstärkning av antalet e. o. docentbefattningar. Detta gäller bl. a. de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp och de tekniska högskolorna. Orsaken härtill är den, att efterfrågan på dylika befattningar knappast nu motiverar ett högre antal. Olika förhållanden gör att docenter inom dessa ämnesområden har mindre intresse för e. o. docentbefattningar än docenter inom andra fakulteter. För de tekniska högskolornas vidkommande kommer därtill att disputationsfrekvensen ännu är relativt låg. För att ändå stimulera forskning och forskarrekrytering inom dessa betydelsefulla forskningsområden föreslår utredningen, närmast för de medicinska fakulteternas kliniska ämnen och för de tekniska högskolorna, en ny typ av forsknings- och forskarrekryteringsbefattning, som skulle vara inplacerad i forskarkarriären mellan assistentbefattningar och e. o. docentbefattningar. Innehavare av dessa befattningar skulle benämnas forskarassistenter, och befattningarna skulle i första hand vara avsedda för doktorander. För docentkompetent innehavare av sådan befattning föreslås ett visst lönetillägg, men tanken är, att vid de tekniska högskolorna i framtiden ersätta befattningarna med e. o. docentbefattningar av vanlig typ. Även för de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp, de matematisknaturvetenskapliga fakulteterna och de samhällsvetenskapliga ämnena tänker sig utredningen ett antal tjänster av denna nya typ. De åtgärder som utredningen föreslår till stimulerande av forskarrekryteringen syftar alla till att göra forskarens yrke mera attraktivt och därigenom mera konkurrenskraftigt gentemot andra yrken. De är avsedda att sättas in vid de valtillfällen som är avgörande för en akademikers slutliga val av yrkesbana. Påbörjandet av högre vetenskapliga studier efter grundexamens avläggande skall stimuleras genom en kombination av å ena sidan licentiandstipendier och å den andra amanuens- och assistentbefattningar. Nyblivna licentiater skall uppmuntras till fortsatt forskarutbild-

48 ning och avhandlingsarbete genom doktorandstipendier och assistenttjänster (i vissa fall forskarassistentbefattningar) samt genom förbättrade utsikter att efter disputation erhålla e. o. docentbefattning och därefter en ordinarie slutbefattning som laborator (motsvarande) eller professor. Syftet är sålunda att skaffa tjänster åt framstående vetenskapsmän för att därigenom åt samhället trygga en ökad tillgång på forskare för en enligt utredningens mening önskvärd och nödvändig intensifiering av forskningen icke blott vid universitet och högskolor utan överhuvudtaget i vårt samhälle.

3. Forskarutbildning

För en framgångsrikt bedriven forskning och forskarutbildning vid universitets- och högskoleinstitutionerna behövs i första hand ett tillräckligt antal högt kvalificerade forskar- och lärarkrafter med goda möjligheter till såväl forskarhandledning som eget forskningsarbete. I sitt första betänkande har utredningen starkt understrukit betydelsen av att licentiander och doktorander i sitt arbete ges en effektiv handledning av professorer och andra vid institutionen verksamma erfarna forskare. Såsom det väsentliga i detta sammanhang pekade utredningen på nödvändigheten av att professorerna och övriga högkvalificerade forskare vid institutionerna ges mera tid till handledning av de studerande på högstadiet. Genom utredningens i det första betänkandet framlagda förslag och statsmakternas i år fattade beslut i anledning härav hoppas utredningen att förutsättningar skapats för en radikal förbättring härutinnan beträffande de hittills hårdast belastade fakulteterna, de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga. De av riksdagen godkända riktlinjer, som i anslutning till utredningens förslag uppdragits i Kungl. Maj :ts proposition om upprustning av universitet och högskolor, innebär nämligen för de filosofiska fakulteternas del, att för varje ämne undervisningstid motsvarande undervisningsskyldigheten för 1 ä 1,5 professurer i framtiden reserveras för högstadiet (inkl. trebetygsstadiet). Utredningen vill i anslutning härtill endast understryka betydelsen av att de lärarresurser som sålunda ställes till forskarhandledningens förfogande utnyttjas på ett effektivt sätt. Vad utredningen här och i sitt första betänkande anfört rörande den fundamentala betydelsen av en generös politik då det gäller att för forskarhandledning reservera tillräckliga lärarresurser gäller givetvis lika för alla fakulteter och högskolor. Enligt utredningens mening måste i framtiden fackhögskolorna lika väl som universiteten fungera icke blott som läroanstalter för utbildning fram till akademisk grundexamen utan även som centra för forskning och forskarutbildning inom sina ämnesområden. Fackhögskolorna bör därför successivt ges sådana resurser, att de kan fylla

49 denna dubbla uppgift. Härvidlag vill utredningen särskilt fästa uppmärksamheten på förhållandena vid de tekniska högskolorna. Mot bakgrund av en allt snabbare teknisk utveckling måste ett stärkande av den tekniska forskningen i Sverige såväl inom som utom högskolorna anses vara ett första rangens intresse. Härför fordras, att de högre tjänsterna vid de tekniska högskolorna icke överbelastas med undervisning till forskningsarbetets och forskarhandledningens nackdel. I dessa hänseenden k a n nuvarande förhållanden vid de tekniska högskolorna ej anses vara tillfredsställande. Till en del är detta samma problem som utredningen mött vid sin behandling av förhållandena vid universiteten och vissa av de förslag som nu framföres beträffande de tekniska högskolorna medför ett närmande av högskoleorganisationen till universitetsorganisationen. Särskilt gäller detta de grundläggande, mer teoretiska ämnena. Undervisning i dessa grundläggande ämnen — matematik, mekanik, fysik m. fl. — skall delges alla eller en större del av alla elever vid de tekniska högskolorna. Professorer i dessa ämnen föreläser ej sällan för grupper omfattande flera hundra teknologer; de skall dessutom planera och övervaka undervisningen i övrigt och utforma och granska bedömningen av ett däremot svarande antal enskilda tentamensprov. Självfallet kommer dessa uppgifter att kräva en mycket betydande del av en professors tid. Man kan också konstatera att professorerna i dessa ämnen finner alltför ringa tid för att driva egen forskning och för att handleda studier och forskning syftande till högre examina. Endast i undantagsfall förekommer det, att en professor eller laborator vid teknisk högskola har möjlighet att i den för ämnet i läroplanen fastställda ordinarie undervisningen inrymma särskild högstadieundervisning eller forskarhandledning. För aktiva forskare av den typ, som även i dessa ämnen måste finnas vid de tekniska högskolorna för att undervisningen skall bli av hög klass och för att eleverna skall bli verkligt intresserade av dessa ämnen, är dessa förhållanden klart otillfredsställande. Svårigheter kan på längre sikt uppkomma att till dessa befattningar knyta de krafter som man skulle önska. Härtill kommer, att det för den tekniska forskningen överhuvudtaget är av den största betydelse att forskning och forskarutbildning intensifieras i de grundläggande ämnena även vid de tekniska högskolorna. De matematiska eller teoretisk-fysiska hjälpmedel, som krävs i den moderna tekniken, är av så avancerad natur och också så särpräglade, att det torde vara uteslutet att forskning och forskarutbildning i dessa ämnen drivs uteslutande vid universiteten. Förbättrade möjligheter måste enligt utredningens mening skapas för professorer och laboratorer i de grundläggande ämnena vid de tekniska högskolorna att till sig knyta begåvade och intresserade elever, som avlagt civilingenjörsexamen 1 , liksom även studen1 Av praktiska skäl använder utredningen här och i det följande benämningen civilingenjörsexamen för samtliga vid de tekniska högskolorna förekommande grundexamina.

4—806899

50 ter, som avlagt en första universitetsexamen, för vidare utbildning och forskning. Detta k a n icke ske utan en omorganisation av lärarstaben vid de tekniska högskolorna, varigenom de högst kvalificerade lärarna befrias från en så stor del av undervisningen för civilingenjörsexamen och av ansvaret för denna undervisnings organisation, att de inom ramen för sin undervisning jämväl kan anslå tillräckligt utrymme för forskarhandledning och undervisning på högstadiet. Vad h ä r sagts bör i princip gälla för alla ämnen vid de tekniska högskolorna, men med hänsyn till lågstadieundervisningens olika omfattning och det skiftande antalet licentiander och doktorander är behovet av en förstärkning av lärarresurserna särskilt trängande i vissa ämnen. Till de högt kvalificerade lärare, som det här gäller att i viss utsträckning friställa för forskarhandledning och högstadieundervisning, räknar utredningen — liksom i första betänkandet beträffande de filosofiska fakulteterna — såväl professorer som laboratorer. Visserligen torde, liksom fallet är vid de filosofiska fakulteterna, vissa laboratorsbefattningar ursprungligen ha tillkommit närmast för lågstadieundervisningens skull, men kompetenskraven för samtliga laboratorsbefattningar vid de tekniska högskolorna torde ha hållits på samma höga vetenskapliga nivå som beträffande motsvarande befattningar vid fakulteterna. Med hänsyn härtill samt till den svällande undervisningsorganisationen vid nu ifrågavarande högskolor och till vad ovan anförts rörande betydelsen av en väsentlig förstärkning av den tekniska forskningens och forskarutbildningens resurser anser utredningen att anledning saknas att göra en kategoriklyvning med hänsyn till arbetsuppgifterna inom den i kompetenshänseende enhetliga laboratorsgruppen. I sitt första betänkande föreslog utredningen för de filosofiska fakulteternas del införandet av en ny typ av akademiska lärarbefattningar, de s. k. universitetslektoraten. Därmed skulle man enligt utredningens mening kunna tillgodose det dubbla syftet dels att reservera en betydande del avprofessorers, laboratorers och e. o. docenters undervisning för handledning på högstadiet, dels att ändå skapa en fast ryggrad för den akademiska undervisningen på lågstadiet genom att denna till största delen anförtroddes lärare med fast anknytning till universiteten. Utredningens förslag på denna punkt har vunnit statsmakternas bifall. Såvitt utredningen kunnat finna, är samma motivering för införande av universitetslektorat giltig även för de tekniska högskolornas del. Detta underströks också i remissyttrandena över utredningens första betänkande av såväl överstyrelsen för de tekniska högskolorna som av dessas lärarkollegier. I ett följande kapitel återkommer utredningen till detta spörsmål och framlägger där förslag om införande av universitetslektorat jämväl vid de tekniska högskolorna.

51 4. Forskningens hjälpresurser

För forskning och forskarutbildning vid universitets- och högskoleinstitutionerna fordras icke blott forskare och forskarhandledare, utan även hjälpkrafter, lokaler och materiel. Den traditionella formen för att permanent trygga forskning och forskarutbildning inom ett ämnesområde är att för detta område inrätta en professur vid något av universiteten. Som en följd av dels de vetenskapliga arbetsmetodernas utveckling, dels den allt kraftigare studenttillströmningen till de flesta ämnen och högskolor är emellertid en ensam professur skäligen verkningslös ur forsknings- och forskarutbildningssynpunkt, därest man icke till professuren knyter en tillräckligt dimensionerad stab av hjälpkrafter, tillräckliga lokalutrymmen och tillräckliga materielanslag. Denna utrustning måste vara avpassad med hänsyn till såväl undervisning som forskning och forskarhandledning; eljest riskerar man att antingen forskningen, forskarhandledningen eller undervisningen blir eftersatt och att följaktligen de resurser som ställts till förfogande icke får avsedd effekt. Detta kan sägas vara många gånger upprepade självklarheter, men utredningen finner det likväl angeläget att kraftigt understryka, att vetenskaplig undervisning, forskarhandledning och forskning var för sig är ytterst krävande arbetsuppgifter och att en professor därför icke kan på ett tillfredsställande sätt förvalta ansvaret för dem alla, om han icke tillförsäkras i vissa fall betydande hjälpresurser. Omfattningen av dessa blir beroende dels av antalet elever på olika stadier, dels och framför allt av den ifrågavarande vetenskapens arbetsmetoder. Större delen av de moderna empiriska och experimentella vetenskaperna kan icke längre bedrivas av ensamma forskare. Forskarna måste allt oftare, för att kunna genomföra sina undersökningar, till sitt förfogande ha komplicerade och ofta mycket dyrbara instrument och maskiner, vilka kräver sakkunnig och högt utbildad personal för att effektivt utnyttjas och skötas. Forskningen kräver i detta fall en högt kvalificerad biträdespersonal. Men därjämte måste forskaren till sitt förfogande ha biträdespersonal i mera traditionell mening. Det är en dålig hushållning med dyrbar arbetskraft, om kvalificerade forskare måste sköta rutinuppgifter. Till forskarnas förfogande måste därför finnas en tillräckligt omfattande hjälppersonal vid provtagning, rutinavläsning av instrument, fotografering, rit- och räknearbeten samt för den viktiga korrespondensen med andra forskare inom eget och angränsande fack hemma och utomlands. Institutionscheferna har dessutom ofta en tung administrativ arbetsbörda för vilken de behöver kvalificerad sekreterarhjälp. Förutom tillräckliga och tillräckligt kvalificerade personella hjälpkrafter behövs för en rationellt bedriven forskning många gånger betydande mate-

52 rielresurser i form av maskiner, instrument och förbrukningsartiklar av olika slag. Därtill kommer så behovet av en omfattande biblioteksorganisation till såväl universitetens och högskolornas som de enskilda institutionernas tjänst. Nu hör till bilden av den moderna vetenskapens arbetsmetoder och förhållanden i övrigt ett drag av stor föränderlighet. En enskild forskare kan genom sin kapacitet och sin verksamhet under loppet av några få år draga till sig ett mycket stort antal licentiander, doktorander och gästande forskare. Hans institution behöver då en ej förutsedd förstärkning i avseende på såväl biträdespersonal som materielanslag och apparatutrustning. Ett nytt forskningsprojekt eller en ny arbetsmetod kan plötsligt kräva en helt annan utrustning eller en helt annan typ av biträdespersonal än den som erfordrades för tidigare upptagna forskningsuppgifter. Denna föränderlighet i forskningens både kvantitativa och kvalitativa krav på sina egna hjälpresurser medför helt naturligt betydande svårigheter då det gäller att tillgodose behoven inom ramen för universitetsoch högskoleorganisationen. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt att universiteten och högskolorna genom anslag på sina ordinarie stater tillförsäkras resurser i fråga om biträdespersonal och materielanslag, som (a) helt tillgodoser undervisningens behov, (b) helt tillgodoser forskarutbildningens (inkl. licentianders och doktoranders) behov, samt (c) tillgodoser den till institutionen fast k n u t n a forskarpersonalens mera permanenta behov av biträdeshjälp och materiel och sålunda gör institutionen forskningsmässigt funktionsduglig. Den biträdespersonal och de materielanslag, som erfordras för att tillgodose dessa behov, utgör universitetens och högskolornas basorganisation. Denna basorganisation bör ge likvärdiga, om ock ej i sina detaljer helt lika, resurser åt i avseende på sammansättningen av den vetenskapliga personalen lika institutioner i samma ämne vid olika läroanstalter. Den måste utbyggas i takt med utbyggnaden av den fasta lärar- och forskarpersonalen. Basorganisationens biträdesstab måste vidare — det vill utredningen med skärpa understryka — ges en sådan sammansättning, att den moderna forskningens krav på högt kvalificerad, delvis akademiskt utbildad, biträdeshjälp kan tillgodoses. Basorganisationen måste slutligen konstrueras så, att den tillförsäkrar licentiander, doktorander och e. o. docenter särskilt för dessa kategorier avpassade resurser, detta dels emedan antalet licentiander och doktorander växlar snabbt och de e. o. docentbefattningarna icke är fast knutna till vissa institutioner, dels emedan dessa kategoriers behov av biträdeshjälp och materiel för sin forskning är relativt skiftande och svårt att förutse. Genom utredningens i det första betänkandet framlagda och av statsmakterna i år accepterade förslag om särskilda anslag till ogradue-

53 rade forskares vetenskapliga verksamhet är behovet av särskild basorganisation för licentianders och doktoranders del i princip tillgodosett. Utredningen vill endast här understryka, att storleken av detta anslag relativt snart måste omprövas i ljuset av vunna erfarenheter och därvid anpassas till de med all sannolikhet ökande behoven. I fjärde kapitlet framlägger utredningen preciserade förslag rörande en förstärkt och likvärdig basorganisation för de olika universiteten och högskolorna samt rörande särskild basorganisation knuten till de e. o. docentbefattningarna. Den basorganisation, som utredningen sålunda föreslår skall ingå i universitets- och högskoleorganisationens fasta resurser, kominer i enlighet med det resonemang som förts i det föregående ingalunda att bli tillräcklig för den forskning som bedrives vid många institutioner. Basorganisationen föreslås dimensionerad endast som en minimiorganisation. Större forskningsprojekt och för dessa projekt erforderlig specialutrustning måste finansieras från annat håll. Basorganisationen är icke heller avsedd att ge resurser för det forskningsarbete som utföres av sådana forskare som icke ingår i institutionens fasta personalstab och som icke heller är att beteckna som licentiander eller doktorander. Att ge institutionerna de erforderliga ytterligare forskningsresurserna är redan och bör enligt utredningens mening även i fortsättningen vara en av de statliga forskningsrådens huvudsakliga uppgifter.

B.

Forskningsråden

Problemet att inom ramen för begränsade resurser tillförsäkra aktiv forskning fullgoda ekonomiska betingelser har under de senaste årtiondena varit aktuellt i snart sagt alla kulturländer. Världen över har man kommit att söka problemets lösning genom inrättande av organ motsvarande våra forskningsråd. Det statliga stödet har sålunda fått formen av stora ramanslag, vilkas fördelning anförtrotts mindre grupper av på olika sätt utvalda vetenskapliga specialister. Dessa forskningsråds eller kommittéers huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och bedöma samhällets behov av forskning inom respektive forskningsområde. Man har genom denna ordning fått den bästa möjliga garantien för att medel kontinuerligt står till förfogande för att stödja eller initiera den forskning, som enligt en sakkunnig grupps bedömning är mest angelägen. Vidare vinnes den snabbhet i behandlingen av anslagsärenden, som är nödvändig för att experimentell forskning skall kunna följa med i den internationella utvecklingen. Enligt utredningens uppfattning var det ett lyckligt grepp av statsmakterna, då forskningsrådstanken i samband med efterkrigsperiodens universitetsupprustning på allvar knäsattes. Det är också glädjande att kunna konstatera, att forskningsrådens samarbete med universiteten, högskolorna

54 och forskningsinstitutionerna, i Sverige liksom i andra länder, varit synnerligen gott. Detta beror säkerligen i hög grad på att rådens ledamöter i de flesta fall varit och är aktiva forskare knutna till dessa lärosäten och institutioner. Anslagen från råden har även varit av största vikt för den utbyggnad av forskningsarbetet i vårt land, som skett under tiden efter det andra världskriget. Som framgått av vad ovan anförts är en av forskningsrådens uppgifter att åt universitets- och högskoleforskningen liksom åt andra forskningsinstitutioner förvalta de extra resurser, som även efter en utbyggnad av basorganisationen enligt utredningens förslag blir en nödvändig förutsättning för genomförandet av stora forskningsprojekt. Enligt en av utredningen företagen undersökning rörande samtliga forskningsråds medelsdispositionen under år 1955 (utförligare redovisad i femte kapitlet) gick också detta år fyra femtedelar av de beviljade anslagen (cirka 11 miljoner kronor) till forskare vid universitet och högskolor. En betydelsefull och omfattande forskning med behov av statligt stöd bedrives emellertid även vid forskningsinstitut av annat slag, t. ex. vid sjukhus och vid de av staten och industrien gemensamt finansierade branschforskningsinstituten. Inemot hälften av de av statens tekniska forskningsråd beviljade anslagen gick till forskning utanför universitet och högskolor. Vidare framgår av denna undersökning, att anslagsmottagarna till övervägande delen var kvalificerade forskare. Sedan nu i enlighet med utredningens förslag i det första betänkandet särskilda anslag för främjande av licentianders och doktoranders forskningsarbete ställts till fakulteternas (motsvarande) förfogande, kommer rådens verksamhet att så gott som uteslutande gälla problem i samband med avancerad forskning, medan ansvaret och resurserna för forskarutbildningen kommer att vila på universiteten och högskolorna. Rådens andra huvuduppgift är att följa vetenskapens utveckling och samhällets behov av forskning. De skall ha möjlighet att taga initiativ inom områden, där en intensifierad eller ny forskning bedömes vara av särskilt värde och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt organisera hela forskningsgrupper med arvoderade forskare, assistenter och teknisk personal samt ibland mycket dyrbar apparatur. För att kunna fylla dessa utomordentligt viktiga funktioner behöver forskningsråden enligt utredningens mening väsentligt förstärkta resurser. I femte kapitlet framlägger utredningen preciserade förslag härom. Den väsentliga frågan har därvid varit, hur stor del av det totala stödet till forskningen som bör gå via universitetens och högskolornas stater i form av tjänster och anslag och hur stor del som bör gå via råden. Som ovan nämnts framlägger utredningen i fjärde kapitlet ett preciserat förslag rörande en förstärkning av basorganisationen vid de högre läroanstalterna. Kraven i fråga om basorganisationen förändras emellertid i

55 takt med vetenskapens egen utveckling. Detta kan leda till att ett forskningsråd år efter år beviljar anslag för ett och samma ändamål. Efter en tid konstateras detta anslag tillgodose ett permanent behov. Tiden är då inne att överföra den genom anslaget möjliggjorda tjänsten eller anslagsförstärkningen till ifrågavarande läroanstalts eller forskningsinstituts ordinarie anslagsstat. Det kan i detta sammanhang vara fråga om antingen en hel forskningsinstitution eller en forskningsgrupp, en enskild forskartjänst, en teknisk serviceorganisation, en biträdestjänst eller en förstärkning av ett materielanslag. De erfarenheter som vunnits under den tid forskningsrådet beviljat anslag för ifrågavarande ändamål, blir helt naturligt vägledande då det gäller att till den fasta organisationen överflytta ett rådsanslag som fått permanent karaktär. En del av de förslag, som utredningen framlägger i detta betänkande, främst förslagen om förstärkningar av universitets- och högskoleinstitutionernas s. k. basorganisation, är konstruerade just i syfte att få till stånd en relativt omfattande sådan överflyttning från råden till den fasta organisationen. E n forskargrupp eller en institution som finnes böra ges en fast organisation, kan antingen inlemmas i den fasta universitets- och högskoleorganisationen som en självständig institution eller som en del av en redan befintlig institution; eller också k a n den ges en permanent status som ett självständigt forskningsinstitut. Vilket av dessa alternativ m a n väljer, måste bli beroende av överväganden i det enskilda fallet. Föreligger behov av att utnyttja en forskargrupp eller en institution i den akademiska undervisningen (för grundexamen eller för särskild forskarutbildning), blir en överflyttning till universitets- och högskoleorganisationen naturlig. I annat fall kan man välja mellan en rad redan prövade former för självständiga forskningsinstitutioner, med eller utan viss anknytning till universitets- och högskoleorganisationen. Utredningen har emellertid — som ovan framhållits — icke ansett sig ha anledning att närmare gå in på de fristående forskningsinstitutens organisation och behov. Den uppfattning rörande forskningsrådens uppgifter, som i övrigt varit vägledande vid den av utredningen föreslagna anslagsavvägningen mellan å ena sidan universitets- och högskoleorganisationen och å den andra forskningsråden, redovisas närmare i femte kapitlet.

T R E D J E KAPITLET Forskarkarriären

E n självklar och nödvändig förutsättning för en resultatrik vetenskaplig verksamhet är tillgång till forskare. Inga aldrig så frikostiga anslag kan ersätta bristen på forskare, kvalificerade genom många års utbildning. Man k a n även konstatera, att i de ledande stormakterna bristen på kompetenta forskare uppfattas som ett mycket allvarligt problem. Man måste komma ihåg, att en självständig forskare är av betydelse inte endast för den forskning han själv mer eller mindre direkt leder eller utför, utan även för den vetenskapliga miljö han skapar omkring sig genom att handleda, stimulera och utbilda andra, yngre forskare. En god forskningsmiljö förutsätter vetenskapsmän i alla åldrar och på alla utvecklingsstadier. Av stor betydelse för en ung människas beslut att påbörja eller fortsätta en forskarutbildning fram till docentkompetens är de försörjningsmöjligheter och det mått av trygghet, som forskarbanan erbjuder. Som tidigare framhållits kan man på forskningens område lika litet som på andra områden med enskild företagsamhet utesluta ett risktagande. Det är svårt att i förväg bedöma sin vetenskapliga förmåga liksom sin fallenhet för att organisera och genomföra ett planmässigt forskningsprogram. Risken att man ej presterar ett resultat som ger docentkompetens måste alltid stå kvar. Har man emellertid med framgång lyckats uppnå detta mål, borde man kunna räkna med att den forskningsskicklighet man dokumenterat borde leda till att ens kapacitet utnyttjades för fortsatta forskningsinsatser. Den ålder, vid vilken detta resultat uppnås, i medeltal 34 år, kan i varje fall göra det svårt att då finna en arbetsuppgift, som ger en utkomst svarande mot allmänna kvalifikationer och försörjningsplikter. En e. o. docentbefattning innebär ett förordnande för högst sex år, men därutöver inte några garantier för framtiden. Denna ordning är ägnad att skapa en stark känsla av otrygghet. Även en mycket kompetent och på sitt forskningsområde framgångsrik vetenskapsman får räkna med att han och hans familj efter de sex åren kan komma att stå utan försörjning inom det verksamhetsområde han valt. En rikligare tillgång på forskardocenttjänster dämpar denna otrygghet, men ytterst är det endast fler ordinarie sluttjänster som ger forskarbanan en rimlig trygghet. Utredningen återkommer till frågan om sluttjänster i ett följande avsnitt. Redan här vill den dock framhålla, att det är synnerligen viktigt dels att forsk-

57 ningsråden erhåller tillräckliga medel att under kortare perioder taga hand om framstående forskare utan docenttjänst eller ordinarie tjänst, dels att en betydande utbyggnad av antalet personliga forskartjänster kommer till stånd. Utredningens uppfattning är, som ovan antytts, att alla verkligt kompetenta forskare bör beredas möjlighet att fortsätta sin vetenskapliga verksamhet. Det innebär inte —• som redan tidigare uttryckligen påpekats — att alla forskare skall stanna kvar vid universitet och högskolor. En ständig avgång måste äga rum till andra forskande institutioner, till andra utbildningsanstalter, liksom till näringsliv och administration. För att en sådan rekrytering till institutioner utanför universiteten skall vara möjlig fordras att de tjänster vid universitet och högskolor, som avser att rekrytera forskare, är relativt talrika i de lägre graderna för att sedan minska i de högre. Forskarkarriären bör vara pyramidformigt uppbyggd. Genom ett sådant system vinner man dels att det största antalet forskarbegåvningar tillvaratages, dels att behovet av kvalificerade forskningsutbildade personer utanför universiteten kan tillfredsställas och dels att man vid universiteten och högskolorna har förutsättningar att skapa den mest produktiva forskningsmiljön. Enligt utredningens mening bör forskarkarriären i stort sett vara uppbyggd av följande befattningar: 1. Professurer och laboraturer (motsvarande), 2. Forskardocent- och docentbefattningar, samt 3. Forskarassistent-, assistent- och amanuensbefattningar. Professurer och laboraturer är då att betrakta som sluttjänster, vilka tillsammans med universitetslektoraten utgör de ordinarie tjänsterna. Docent- och forskardocentbefattningarna är e. o. tjänster med tidsbestämda förordnanden. I regel erhåller man docentbefattning efter disputation och tjänsterna är sålunda reserverade för forskare, som visat sin kompetens till självständigt vetenskapligt arbete. De olika assistent- och amanuensbefattningarna innehas i regel av yngre forskare, vilka ännu inte disputerat. Som stöd vid forskarrekryteringen bör man dessutom betrakta stipendierna för högre studier. Karriärens tjänster bildar ett organiskt helt: utan topp-tjänster kan mellantjänsterna knappast i längden verka attraktiva. Utan lägre tjänster åter kan man inte räkna med att för toppbefattningarna erhålla verkligt högkvalificerade krafter. Enligt den uppfattning om forskningens betydelse, som redovisats i inledningen till detta betänkande, blir frågan egentligen inte, hur inånga tjänster som bör rymmas inom den akademiska forskarkarriären, utan h u r många kompetenta forskare vi vågar räkna med för olika grader och tjänstetyper. En väsentlig fråga blir därför hur man bedömer tillgången på för forskning lämpade och intresserade studenter. Utredningen har försökt bilda sig en uppfattning om de närmaste årens tillgång på forskaraspiranter. För denna uppskattning skall här först lämnas en redogörelse. Därefter behandlas den akademiska forskarkarriärens olika befattningar.

58 A.

Rekryteringsunderlaget

I sitt första betänkande redovisade utredningen (s. 152 ff.) p å grundval av forskningsvolymsundersökningens material antalet år 1955 verksamma doktorander och licentiander vid olika fakulteter och högskolor. Utredningen kunde därvid jämföra detta antal med resultatet av en tidigare genomförd inventering av antalet doktorander och licentiander år 1949. För att få ett så aktuellt underlag som möjligt för en beräkning av det framtida antalet doktorer och docenter har utredningen kompletterat dessa tidigare redovisade inventeringar med en ny räkning av antalet vid årsskiftet 1957/58 verksamma doktorander och licentiander. En sådan räkning är av betydelse både när det gäller att beräkna antalet doktorer som kommer att aspirera på docentbefattningarna och antalet unga vetenskapsmän, som kan tänkas fylla behovet av assistenter för forskning och undervisning. Givet är likaledes att dessa siffror måste beaktas, då man överväger det framtida behovet av ordinarie platser för högt kvalificerade forskare. Formuläret till den nya räkningen tillställdes professorer och laboratorer (motsvarande) vid universiteten och de högskolor, vid vilka doktorander och licentiander kunde tänkas vara verksamma. Vissa speciallärare vid de tekniska högskolorna samt avdelningsföreståndarna vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut och Wenner-Grens institut erhöll likaså förfrågan. Sammanlagt utsändes omkring 710 formulär. Resultaten av den nya undersökningen h a r jämförts med resultaten av de i utredningens första betänkande redovisade äldre undersökningarna. Nedanstående sammanställning ansluter sig till tablåerna på sid. 154 och 155 i utredningens första betänkande och gäller sålunda endast antalet aktiva doktorander och licentiander. 1 Vad som omedelbart faller i ögonen är den utomordentligt starka ökningen i antalet doktorander och licentiander mellan de två åren 1955 och 1957. Så gott som genomgående är ökningen mellan dessa båda år större än ökningen under de sex åren 1949—1955. Undantagen för doktorandernas del är de humanistiska fakulteterna och de tekniska högskolorna; för licentiandernas del utgör de teologiska fakulteterna det enda undantaget. Man måste fråga sig, om detta beror på en mycket stark nyrekrytering eller om ökningen sammanhänger med olikheter i undersökningsmetodik eller undersökningssituation. Medan den senaste inventeringen uteslutande tog sikte på antalet doktorander och licentiander, är siffrorna för år 1955 hämtade ur materialet till forskningsvolymsundersökningens inventering av samtliga på hösten 1955 verksamma forskare. I samband med forskningsvolymsundersökningen begärdes visserligen från institutionscheferna särskilda uppgifter r ö r a n d e vilka av de till institutionen knutna forskarna som vore att beteckna som doktorander respektive licentiander och av anvisningarna till enkätformulärets ifyllande framgick, 1 Dubbelredovisningar är eliminerade i alla tre undersökningarna. I 1957 års material har de som upptagits av mer än en ämnesrepresentant förts till den fakultet/högskola, vid vilken grundexamen resp. licentiatexamen avlagts. Personer, som upptagits som licentiander inom juridisk fakultet, har förts till doktorander. De som upptagits som licentiander vid institutioner tillhörande medicinsk fakultet (9 personer i 1957 års material), har förts till den fakultet, vid vilken grundexamen avlagts. Likaså har de personer, vilka upptagits som licentiander och doktorander vid Wenner-Grens institut och vetenskapsakademiens institutioner, förts till den fakultet, vid vilken grundexamen respektive licentiatexamen avlagts. I 1957 års material har licentiander och doktorander vid genetiska institutionen vid lantbrukshögskolan förts till matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i de fall då de haft filosofisk grund- respektive licentiatexamen (i tabellerna på sid. 154 och 155 i utredningens första betänkande och följaktligen även i kolumnerna för år 1955 i tablån på s. 59 är däremot samtliga licentiander och doktorander vid denna institution redovisade såsom tillhörande matematisk-naturvetenskaplig fakultet.)

59 Licentiander

Doktorander

Differens

Differens

Fakultet/högskola 1949

1957 49—55 55—57

49—55 55—57 Teol. fak Jur. fak Med. fak därav teor.ämnen kliniska ämnen . . . Hum. fak därav samh.-v. ämnen . . . övr. ämnen Mat.-nat. fak därav inom de matematiska och fysisk-kemiska ämnesgrp . . . . inom den biol.-geogr. ämnesgrp. Tekn. högsk Tandl.-högsk övriga fackhögsk.. Totalt

23 21 261 135

24 + 1 28 — 6 457 + 160 216

+ 1 + 7 + 196 + 81

126 227

241 278

+ 62

+ 115 + 51

47 180 143

78 200 228

+ 59

+ 31 + 20 + 85

10 5 9

68 33 10 26

92 51 40 46

+ 23 + 5 + 17

+ + + +

423 |

1 152

+ 321

+ 408J

22 27 101

+

+ 175

+ 200

97 394 268

152 539 436

+ 123

+ 55 + 145 + 168

128 126

177 282

+ 69

+ 49 + 156

+ 27

+ 56

1 553 + 403

+ 581

+ 61 24 18 30 20

57 14

+

+ 119

att såsom licentiander även skulle räknas sådana, som var sysselsatta med »läskursen» för licentiatexamen. Rent formellt var följaktligen de båda inventeringarna upplagda på ett sätt som borde garantera fullt jämförbara svar. Man kan emellertid inte utesluta möjligheten att institutionscheferna vid besvarandet av den senare enkäten tagit med personer, som de vid besvarandet av 1955 års enkät antingen icke alls tagit med eller då tagit med som forskare men icke som doktorander respektive licentiander. Härvid kan man måhända särskilt tänka på licentiander som läste »kurs». Därtill kommer, att universitetsutredningens första betänkande avlämnades under perioden mellan de två enkäterna, och med hänsyn till detta betänkandes uppläggning och där framlagda förslag kan det synas naturligt, om institutionscheferna vid besvarandet av 1957 års enkät känt sig ha större anledning än vid besvarandet av den tidigare enkäten att taga u p p några licentiander för mycket än några för litet. Man tycker sig också kunna konstatera, att proportionerna mellan gruppen »aktiva» och gruppen »övriga» förskjutits till den förras förmån. I tablån överst s. 60 redovisas »de aktivas» andel av samtliga redovisade doktorander och licentiander i de två inventeringarna. Av dessa siffror kan någon kanske vara benägen för den slutsatsen, att den under perioden 1955—57 inträffade ökningen av antalet amanuens-, assistentoch biträdande lärartjänster vid universitet och högskolor gjort det möjligt för en större andel av doktoranderna och licentianderna att aktivt ägna sig åt forskningsarbete. Ett stöd för en sådan slutsats kan man finna däri, att stegringen av andelen »aktiva» är starkast i de matematisk-naturvetenskapliga faktulteterna, där troligen också ökningen av antalet dylika forskarrekryteringstjänster varit särskilt stor.

60 »Aktiva» i % av samtliga redovisade Fakultet/högskola

doktorander

Teol. fak Jur. fak Med. fak Hum. fak Mat.-nat. fak Tekn. högsk ö v r . högsk Totalt

licentiander

50 75 85 67 70 83 73

63 78 93 68 81 77 75

70 74 73 60

73 85 76 66

75 Men man kan också med stöd av siffrorna i tablån uppställa den hypotesen, att institutionscheferna vid besvarandet av 1957 års enkät av någon anledning varit mera benägna än två år tidigare att beteckna en doktorand eller licentiand såsom »aktiv», även om någon faktisk skillnad i fråga om »aktiviteten» icke förelegat. Man skulle sålunda ganska genomgående ha gjort en annan gränsdragning mellan »aktiva» och »övriga» än för två år sedan. Om man vill pröva innebörden av den sist skisserade hypotesen, kan man utgå från antagandet att gränsdragningen mellan den grupp som redovisats och personer som överhuvudtaget inte redovisats varit densamma i de två enkätmaterialen. Sedan kan man applicera samma %-tal för »aktiva» 1957 som i 1955 års material, varefter de sålunda korrigerade siffrorna för år 1957 jämföres med 1955 års siffror. Resultatet framgår av nedanstående tablå.

A. Doktorander differens 1949— 55 Korrigerad differens 1955—57 B. Licentiander differens 1949— 55 Korrigerad differens 1955—57

Teol.

Jur.

Med.

Hum.

Nat.

Tekn.

Övr.

S:a

+1 —4

—6 +6

+ 160 + 158

+ 62 + 47

+ 59 + 55

+ 23 + 22

+ 22 + 49

+ 321 + 333

+ 175 + 183

+ 123 + 110

+ 69 + 146

+ 27 + 47

+ 403 + 478

+9 — 8

Vi ser att vi även efter denna korrektion av 1957 års siffror får en ökning av antalet aktiva doktorander och licentiander mellan åren 1955 och 1957 som totalt är större än motsvarande ökning under hela sexårsperioden 1949—55. Även om vi — som skett vid den nyss redovisade korrigeringen — minskar det uppgivna antalet aktiva doktorander med 75 och det uppgivna antalet aktiva licentiander med 103, kan vi sålunda konstatera, att en betydande ökning av antalet forskaraspiranter inträffat under loppet av de senaste tre åren. Genom de två senaste inventeringarna känner vi antalet aktiva doktorander och licentiander dels på hösten 1955, dels vid årsskiftet 1957/58. På grundval härav och med hjälp av från statistiska centralbyrån lämnade uppgifter rörande antalet avlagda disputationsprov respektive licentiatexamina under kalenderåren 1956 och 1957 har utredningen gjort ett försök att förutberäkna antalet disputationsprov och antalet licentiatexamina vid olika fakulteter (motsvarande) under de två kalenderåren 1958 och 1959. Härvid har antagits, att antalet disputations-

61 prov sammanlagt under de två kalenderåren 1958 och 1959 inom varje fakultet (motsvarande) kommer att förhålla sig till antalet aktiva doktorander vid årsskiftet 1957/58 på samma sätt som antalet disputationsprov under kalenderåren 1956 och 1957 förhöll sig till antalet aktiva doktorander på hösten 1955. Motsvarande antaganden har gjorts beträffande antalet licentiatexamina i förhållande till antalet aktiva licentiander. Beräkningen redovisas i nedanstående tablåer. A. Doktorander och disputationer. Antal Antal aktiva disputationer doktorander 1956—57 1955

Fakultet/högskola

Teol. fak Med. fak Mat -nat. fak Tekn. högsk Övr. fackhögsk Totalt B. Licentiander och

Belationstal

Antal aktiva doktorander 1957

Beräknat antal disputationer 1958—59

23 21 261 227 143 33 36

11 2 108 80 74 17 18

48 10 41 35 52 52 50

24 28 457 278 228 51 86

12 3 187 97 119 27 43

1 152

488 Beräknat antal licentiatexamina 1958—59

licentiatexamina.

Fakultet/högskola

Teol. fak Mat.-nat. fak Tekn. högsk Totalt

Antal aktiva licentiander 1955

Antal licentiatexamina 1956—57

Belationstal

Antal aktiva licentiander 1957

46 491 268 126 41

31 187 162 50 27

67 38 60 40 66

47 691 436 282 97

31 263 262 113 64

1 553

733 De av utredningen i första betänkandet framlagda förslagen om förbättrade doktorand- och licentiandstipendier samt om särskilda anslag för ograduerade forskare m. m. bör ytterligare stärka de senaste årens tendens till en livligare rekrytering av nya forskare. Övervägande skäl talar alltså för att vi under det kommande årtiondet kan räkna med en stark ökning både i antalet assistentaspiranter och i antalet docentkompetenta doktorer. Det är enligt utredningens mening synnerligen angeläget att man på alla sätt söker uppmuntra unga vetenskapsmän att kvarstanna vid universitetet och göra sig kompetenta för högre befattningar. Lyckas man inte därmed, kan vi dels inte genomföra den föreslagna undervisningsreformen, dels inte vid universitet och högskolor bedriva forskning i den ökade omfattning samhället kräver. En förstärkning av forskarkarriären genom fler tjänster och bättre arbetsmöjligheter är en logisk följd av de förbättrade villkor i fråga om forskarrekryteringen, som statsmakterna redan genom årets riksdagsbeslut godtagit.

62 JB. Assistenter och amanuenser Assistent- och amanuenstjänsterna vid universitet och högskolor är forskarkarriärens första tjänster. I sitt första betänkande har universitetsutredningen dels framlagt vissa förslag rörande tjänstebenämning och anställningsvillkor för de hittills arvodesanställda assistenterna och amanuenserna, dels angivit vissa riktlinjer för beräkningen av den för undervisningen vid de filosofiska fakulteterna erforderliga assistent- och amanuenspersonalen. I proposition till årets riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit reformer i anslutning till vad utredningen sålunda föreslagit. Propositionen har vunnit riksdagens bifall. Därmed skulle en lösning vara nådd på de spörsmål som utredningen aktualiserade i sitt första betänkande. Det återstår emellertid vissa problem av relativt stor räckvidd. Utredningen framhöll i sitt betänkande I, att övervägande skäl talade för att assistenter och amanuenser även i fortsättningen användes för både forskning och undervisning och att detta i princip borde gälla för varje enskild befattningshavare. Antalet för varje institution behövliga assistentoch amanuenstjänster måste sålunda bedömas med hänsyn till såväl undervisningens som forskningens och det allmänna institutionsarbetets behov. De grunder, som utredningen föreslog för beräkningen av erforderligt antal dylika befattningar, gällde emellertid uteslutande de filosofiska fakulteterna och dessutom endast det direkt för undervisningen behövliga antalet tjänstgöringstimmar. I fråga om den del av institutionernas behov av assistent- och amanuenspersonal, som förestavas av forskningen och det allmänna institutionsarbetet, framlades däremot inga förslag i utredningens första betänkande, detta emedan dessa frågor såsom gemensamma för samtliga fakulteter och högskolor enligt utredningens mening lämpligen borde behandlas i samband med övriga frågor rörande forskningens villkor och behov. Då universitetsutredningen nu återvänder till dessa frågor, vill utredningen till en början på nytt ge uttryck åt sin uppfattning att assistentoch amanuensbefattningarna har en dubbel motivering och sålunda bör tillgodose såväl undervisningsbehov som den ordinarie forskarstabens behov av hjälpkrafter i forskningsarbetet och i institutionens skötsel. Den del av tjänstgöringsskyldigheten för assistent eller amanuens, som uttages i form av arbete för institutionens räkning, bör således fullgöras dels i undervisningen, dels i institutionens forskningsarbete. Detta bör enligt utredningens mening gälla för samtliga ifrågavarande befattningar och vid samtliga här berörda fakulteter och högskolor. Sedan är det uppenbart, att tjänstgöringens relativa fördelning mellan dessa två huvuduppgifter i praktiken måste skifta, detta med hänsyn t. ex. till omfattningen av den en institution åliggande undervisningen och till vederbörande befatt-

ningshavares kompetens och intressen. En assistent eller amanuens bör sålunda i allmänhet icke fullgöra denna del av sin tjänstgöring uteslutande inom undervisningen eller uteslutande i forskningsarbete. Rörande motiveringen till detta sitt ståndpunktstagande får utredningen hänvisa till vad som anförts i det första betänkandet (s. 105 ff.). Några erinringar mot det där förda resonemanget framkom icke i remissdiskussionen. Beträffande storleken av den för forskningen erforderliga assistent- och amanuenspersonalen är det utredningens bestämda uppfattning att varje universitets- och högskoleämne bör vara tillförsäkrat ett visst mått av assistent- eller amanuenshjälp, detta alldeles oavsett sådana faktorer som lågstadieundervisningens omfattning, licentiandseminariernas storlek, ifrågavarande vetenskapsgrens arbetssätt eller institutionens storlek och utrustning. Om samhället finner det motiverat att ha en vetenskapsgren företrädd genom en professur eller laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — måste det nämligen ligga i samhällets eget intresse att tillförsäkra innehavaren av denna befattning ett visst mått av högt kvalificerad biträdeshjälp i hans forskningsarbete. Därtill kommer rekryteringsaspekten. Upprättandet av en akademisk lärostol syftar till att innehavaren kring sig och sitt ämnesområde skall samla en krets av yngre forskare och forskaradepter. Härvid erfordras icke blott docentbefattningar och licentiand- och doktorandstipendier, utan även assistent- och amanuensbefattningar. Dessa tjänsters stora värde från forskarrekryteringssynpunkt ligger däri, att endast en del av tjänstgöringsskyldigheten uttages i form av arbete för institutionens räkning, medan återstående tjänstgöringstid skall ägnas åt befattningshavarens eget avhandlingsarbete eller licentiatuppgift. Stipendierna för högre studier kommer, trots upprustningen, att förbli begränsade till antalet. Intet ämne är tillförsäkrat tillgång till ett licentiand- eller doktorandstipendium, utan konkurrensen är och bör enligt utredningens mening förbli fri inom fakultets- och högskolegränserna. Detta kan emellertid i vissa situationer bli till men för forskarrekryteringen både i nya ämnen och i ämnen med nya ämnesföreträdare liksom i större ämnen med många kvalificerade sökande. Rekryteringen måste därför stimuleras både genom stipendier och genom ett tillräckligt antal assistent- och amanuensbefattningar. Genom årets riksdagsbeslut i anledning av utredningens första betänkande har en momentan upprustning av stipendiesystemet kommit till stånd, och vi har dessutom genom statistiken över antalet licentiander och doktorander fått möjlighet att kontinuerligt bedöma behovet av ytterligare stipendier. Som ett komplement till dessa åtgärder vill utredningen nu lägga fram förslag om ett ökat antal assistent- och amanuensbefattningar. För att tillgodose den ordinarie forskarstabens behov av kvalificerad hjälp i forskningsarbetet samt för att tillgodose de forskarrekryteringssynpunkter, som närmare utvecklats ovan, vill utredningen föreslå, att till varje

professur och laboratur (motsvarande) — ordinarie eller personlig — knytes assistent- och amanuenshjälp till en kostnad motsvarande kostnaderna för 500 tjänstgöringstimmar för assistent per år. 1 Denna assistenteller amanuenshjälp betraktar utredningen som självklart förenad med varje professur eller laboratur (motsvarande). Därutöver erfordras emellertid en viss differentiering mellan institutionerna. Hänsyn måste tagas till både institutionens storlek och forskningens karaktär. Det framstår som uppenbart, att en empiriskt orienterad vetenskap, vilken förutsätter ett omfattande experimentellt arbete, måste ha ett större behov (per forskare räknat) av kvalificerad assistenthjälp än teoretiskt orienterade discipliner. Motsvarande gäller för ämnen med en mycket omfattande undervisningsorganisation. En viss gradering av olika institutioners behov av assistent- och amanuenstjänster synes sålunda erforderlig. Utredningen föreslår därför att assistent- och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytterligare 500 assistenttimmar per professur och laboratur (motsvarande) beräknas för samtliga experimentella, matematiska och samhällsvetenskapliga ämnen samt inom den humanistiska fakulteten för de stora skolämnena historia, litteraturhistoria, engelska språket, nordiska språk, romanska språk och tyska språket. För de mycket stora institutionsämnena fysik och kemi bör utöver detta beräknas assistent- och amanuenshjälp motsvarande kostnaderna för ytterligare 1 000 assistenttimmar per professur och laboratur. Detta förslag avser icke de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp, vars behov av motsvarande forskarrekryteringstjänster synes böra tillgodoses i annan form, bl. a. genom de i ett följande avsnitt föreslagna forskarassistentbefattningarna. I övrigt avser förslaget att åt alla institutioner tillgodose ett minimibehov av assistent- och amanuenshjälp för forskningen och för det allmänna institutionsarbetet. Den assistent- och amanuenshjälp, som är motiverad av rena undervisningsbehov eller av vissa institutioners mera speciella behov av hjälpkrafter för t. ex. skötsel av viss apparatur eller vård av mycket omfattande samlingar faller sålunda utanför och måste, efter prövning i varje särskilt fall, tillgodoses genom ytterligare assistent- och amanuenshjälp. Förslaget har vidare uttryckts i kostnader motsvarande ett visst antal tjänstgöringstimmar för assistent per år. Detta har sin motivering däri, att antalet behövliga befattningar kan bedömas först sedan m a n prövat varje ämnes och varje institutions totala behov av assistent- och amanuenshjälp såväl för forskningen som för undervisningen och för de mera speciella uppgifter som antytts ovan. De samlade arbetsuppgifterna bör sedan, som 1 Med tjänstgöringstimmar avses här och i det följande resonemanget tjänstgöringstimmar inom ramen för den del av tjänstgöringen, som fullgöres i form av arbete för institutionens räkning.

65 utredningen redan framhållit, fördelas mellan samtliga befattningshavare, utan att någon av dem utpekas som 'forskningsassistent' respektive 'undervisningsassistent'. Genom att minimibehovet av assistent- och amanuenshjälp uttryckes i kostnader motsvarande ett visst antal assistenttimmar per år, lämnas också möjlighet att bestämma fördelningen mellan assistent-, förste amanuensoch amanuenstjänster efter prövning i varje särskilt fall. Ett totalt behov motsvarande kostnaderna för t. ex. 2 000 assistenttimmar per år kan sålunda tillgodoses antingen genom två assistentbefattningar eller genom en assistent-, en förste amanuens- och två amanuensbefattningar eller genom tre förste amanuens- och två amanuensbefattningar etc. Några allmänna riktlinjer för denna fördelning vill utredningen icke uppställa, då förhållandena ställer sig mycket olika på olika håll. Av det sagda framgår även, att någon detaljerad personal- och kostnadsberäkning icke k a n göras, förrän man för varje ämne och institution prövat det totala behovet av assistent- och amanuenshjälp (för såväl forskningen och det allmänna institutionsarbetet enligt här framlagt förslag som för undervisningen) och i samband därmed även prövat fördelningen av det erforderliga antalet tjänstgöringstimmar på befattningar av olika slag. En sådan detaljprövning har utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag. Utredningen har emellertid genomgått personalförteckningarna för olika ämnen och institutioner vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola i syfte att bilda sig en uppfattning om på vilka håll de här formulerade minimifordringarna för assistent- och amanuenspersonalens storlek uppenbarligen icke är uppfyllda. Denna genomgång redovisas i bilaga 2. Resultatet av den gjorda genomgången ger vid handen, att de ifrågavarande läroanstalternas resurser i fråga om assistent- och amanuenshjälp med avseende på forskningens behov och med nuvarande ordinarie lärarstab bör förstärkas inom ramen för kostnader, motsvarande följande antal assistentbefattningar: Uppsala universitet 16,2, Lunds universitet 12,9, Göteborgs universitet 6,2, karolinska institutet 3,0 och Stockholms högskola 21,5 tjänster. För de filosofiska fakulteternas del kan prövningen av assistent- och amanuenspersonalens totala storlek lämpligen företagas i samband med arbetet med upprättande av de organisationsplaner för undervisningen, som nu pågår i anslutning till riksdagsbeslutet om upprustning av dessa fakulteters undervisningsresurser. I propositionen härom har Kungl. Maj :t angivit vissa riktlinjer för beräkningen av uteslutande för undervisningen erforderlig assistent- och amanuenspersonal, nämligen att »ny heltidsbefattning såsom assistent eller förste amanuens må inrättas för varje fullt antal av 500—750 respektive 300—450 undervisningstimmar alltefter verksamhetens karaktär av egentlig undervisning eller laborationsövning och liknande». 5—806899

66 Till det behov av assistent- och amanuenspersonal för undervisningen, som följer av en fastställd organisationsplan, får sålunda läggas det minimibehov av assistent- och amanuenspersonal för forskningen och det allmänna institutionsarbetet, som följer av utredningens ovan framlagda förslag. På motsvarande sätt bör assistent- och amanuensbehovet vid övriga fakulteter kunna prövas. I praktiken torde en dylik prövning komma att aktualiseras först genom petitavägen framförda äskanden om förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen. För de juridiska fakulteternas del föreligger dock principbeslut om fortsatt personalförstärkning. De rekommendationer och förslag som här framlagts rörande beräkningen av minimibehovet av assistent- och amanuenspersonal synes utan vidare kunna tillämpas för de teologiska, juridiska och filosofiska fakulteterna samt för de medicinska fakulteternas (inkl. karolinska institutets) teoretiska ämnen. Vid de tekniska högskolorna däremot är utgångsläget ett helt annat. Till en början saknas här amanuensbefattningar. Av assistenter finns vidare två kategorier, »förste assistenter» och »assistenter» (även kallade övningsassistenter), av vilka ingen har ställning och arbetsuppgifter fullt motsvarande universitetsassistenternas, övningsassistenterna är snarast att karaktärisera som timarvoderade hjälpkrafter i själva undervisningen, och de kan sägas sakna egentlig anknytning till institutionerna och vid dessa bedrivet forskningsarbete. Förste assistenterna åter är fast knutna till institutionerna med heltidstjänstgöring i själva institutionsarbetet. Medan en universitetsassistent har en tjänstgöringsskyldighet av 1 000 timmar per år i institutionsarbete och i övrigt skall ägna sin tid åt det egna licentiat- eller avhandlingsarbetet, är sålunda de tekniska högskolornas förste assistenter skyldiga att ägna full arbetstid åt institutionens arbete, och de är följaktligen sämre ställda än universitetsassistenterna när det gäller tillfälle till eget forskningsarbete. I fråga om lönesättning och anställningsvillkor i övrigt har däremot de tekniska högskolornas förste assistenter hittills varit något bättre ställda än sina kolleger vid universiteten. Årets riksdagsbeslut i anslutning till universitetsutredningens första betänkande innebär emellertid dels att vissa former skapas för en reglerad befordringsgång för universitetens tidigare arvodesanställda assistenter och förste amanuenser, dels att lönesättningen blir densamma för universitetens assistenter och de tekniska högskolornas förste assistenter. Därmed har i huvudsak likställighet skapats mellan dessa båda kategorier i avseende på befordringsgång och lönesättning. Kvar skulle emellertid stå olikheter väsentligen i två hänseenden, nämligen dels i fråga om tjänstgöringsskyldigheten i institutionsarbetet, dels i fråga om vissa med anställningen förbundna trygghetsförmåner, i det att universitetsassistenterna enligt årets riksdagsbeslut efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, medan de tekniska högskolornas förste assistenter även i fortsättningen kommer att sakna denna förmån.

67 Det är uppenbart, att frågan nu måste resas om ett förenhetligande av tjänstgörings- och anställningsvillkoren för ifrågavarande två assistentkategorier. Ett sådant förenhetligande måste rimligen få den formen, att de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma ställning som universitetsassistenterna. Som redan i annat sammanhang framhållits, är det universitetsutredningens principiella uppfattning, att de s. k. fackhögskolorna i lika män som universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola bör fungera som centra för forskning. Forskningen vid de tekniska högskolorna bör sålunda enligt utredningens mening i princip arbeta under lika gynnsamma betingelser som forskningen vid t. ex. de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas institutioner. Med hänsyn härtill föreslår utredningen i det följande en betydande förstärkning även av de tekniska högskolornas forskningsresurser. Med samma motivering föreslår utredningen vidare att professorerna skall ges större möjligheter till forskning och forskarhandledning, genom att en del av deras arbete i undervisningen för civilingenjörsexamen övertages av lektorer. Utredningen finner det också vara synnerligen angeläget att rekryteringen av unga forskaradepter vid de tekniska högskolorna stimuleras och att licentianders och doktoranders forskningsarbete underlättas. De skäl, som i det föregående framförts för ett ökat antal forskarrekryteringsbefattningar, måste under sådana omständigheter ha samma giltighet för de tekniska högskolornas vidkommande som för fakulteterna. En betydande ökning har under de senaste åren skett av antalet licentiander och doktorander vid de tekniska högskolorna. Dock måste konstateras, att detta antal fortfarande är lågt i jämförelse med motsvarande antal vid universiteten. I den ovan redovisade undersökningen rörande antalet licentiander och doktorander vid slutet av år 1957 redovisade de tekniska högskolorna sammanlagt 333 aktiva licentiander och doktorander, vilket motsvarar knappt 10 % av hela antalet studerande vid dessa högskolor. Motsvarande siffra för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna var 664, vilket motsvarar nästan 25 % av samtliga studerande vid dessa fakulteter. Rekryteringen av unga forskare skulle kraftigt stimuleras, om de tekniska högskolornas assistenter på samma sätt som de filosofiska fakulteternas gåves möjlighet att använda en betydande del av sin arbetsdag åt det egna licentiat- eller avhandlingsarbetet. I den ovannämnda undersökningen redovisades samtliga de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas assistenter som »aktiva» licentiander och doktorander, medan knappt hälften av de tekniska högskolornas förste assistenter av institutionsföreståndarna betecknades som »aktivt» sysselsatta med arbete för licentiatexamen eller doktorsgrad. Under hänvisning till vad här anförts föreslår universitetsutredningen, att tjänstgöringsskyldigheten för de tekniska högskolornas förste assistenter ges samma utformning som för universitetsassistenterna. Detta skulle inne-

68 bära att skyldigheten att tjänstgöra i institutionens arbete nedsättes till 1 000 timmar per år. Som en konsekvens härav bör emellertid föreskrivas, att återstående arbetstid skall användas för sådan forskning och studier under institutionschefens handledning, som möjliggör för befattningshavaren att fullfölja sin forskarutbildning och förvärva licentiatexamen respektive doktorsgrad. Befattningarna bör sålunda fortfarande, liksom universitetens assistentbefattningar, ha karaktären av heltidsbefattningar. Beträffande den extra ordinarie anställningsformen finner utredningen, att de skäl — sociala trygghetshänsyn och rekryteringsskäl —, som talade till förmån för en förbättring av universitetsassistenternas ställning, i och för sig har lika tyngd, då det gäller de tekniska högskolornas förste assistenter. Visserligen kommer genom statsmakternas beslut innevarande år extra tjänstemäns (Ag-anställdas) anställningsförhållanden att förändras, men utredningen finner övervägande skäl tala för att de tekniska högskolornas assistenter ges samma anställningsform som universitetsassistenterna. Utredningen föreslår därför, att de tekniska högskolornas assistenter liksom universitetsassistenterna efter viss tids aspiranttjänstgöring beredes extra ordinarie ställning. Befattningarnas karaktär av genomgångstjänster bör markeras genom att förordnande ges tillsvidare, dock för en tid av högst ett år i sänder. De här föreslagna förändringarna i fråga om tjänstgöringsvillkor och anställningsförhållanden för de tekniska högskolornas förste assistenter bör enligt utredningens mening gälla lika för befattningar i grundläggande ämnen och i tekniska tillämpningsämnen. I sitt remissyttrande över universitetsutredningens första betänkande har lärarkollegiet vid tekniska högskolan anfört, att beträffande tillämpningsämnena »med nuvarande premisser en pensionering genom SPP i de flesta fall vore lämpligast och ägnad att möjliggöra för högskolorna att rekrytera denna personalgrupp». Utredningen finner kollegiets förslag i och för sig vara värt beaktande, men har icke k u n n a t finna att tidpunkten nu är lämplig att taga ställning till framförda förslag om speciella pensionsvillkor. En följd av de här framlagda förslagen bör enligt utredningens mening bli, att tjänstebenämningen för de tekniska högskolornas förste assistenter ändras till assistent. En konsekvens härav blir i sin tur att de s. k. övningsassistenterna, som nu officiellt benämnes »assistenter», även officiellt får benämningen övningsassistenter. Den här föreslagna nedsättningen av assistenternas tjänstgöringsskyldighet måste leda till en betydande ökning av antalet här ifrågavarande befattningar. Hur stor denna ökning bör bli, kan bedömas först efter prövning av det vid varje enskild institution föreliggande behovet, en prövning som då får göras efter samma riktlinjer som för övriga fakulteter och högskolor i enlighet med vad ovan anförts. Härvid måste emel-

69 lertid även beaktas de konsekvenser, som följer av utredningens i andra sammanhang framförda förslag om nya tjänster vid de tekniska högskolorna. Sålunda är det uppenbart att de nya lektoraten kominer att ersätta en del av den arbetsinsats som går förlorad genom nedsättningen av förste assistenternas tjänstgöringsskyldighet. Motsvarande måste gälla som en konsekvens av det i det följande framlagda förslaget om inrättande av ett antal forskarassistentbefattningar. Med hänsyn härtill räknar utredningen med att ökningen av antalet assistentbefattningar skall stanna vid cirka 90 befattningar, men förslaget innebär att behovet måste prövas institution för institution under hänsynstagande till övriga här framlagda förslag till personalförstärkningar vid de tekniska högskolorna. Vid överläggningar, som utredningen i denna sak fört med representanter för överstyrelsen för de tekniska högskolorna och högskolornas rektorer, har särskilt för tekniska högskolans i Stockholm del tvekan yppats rörande bl. a. möjligheterna att omedelbart genomföra den här föreslagna omorganisationen av förste assistentbefattningarna till forskarrekryteringsbefattningar av samma typ som universitetens assistenttjänster. I anledning härav vill utredningen framhålla, att förste assistenttjänsternas ombildning till forskarrekryteringstjänster och inrättandet i samband därmed av ett antal nya assistentbefattningar givetvis skulle kunna företagas successivt under en från början begränsad övergångstid av t. ex. fem år. Vilka förste assistentbefattningar som i sådant fall skulle ifrågakomma för ombildning under vart och ett av de enskilda åren finge då bestämmas av överstyrelsen efter förslag från vederbörande lärarkollegium. Utredningen anser emellertid för sin del, att övervägande skäl talar till förmån för ett omedelbart genomförande av den föreslagna omorganisationen, och utredningens kostnadsberäkningar är gjorda i enlighet härmed.

Även en del av assistenterna vid tandläkarhögskolorna har en ställning som i vissa avseenden skiljer sig från universitetsassistenternas. Dessa assistenters tjänstgöringsskyldighet beräknas till omkring 675 timmar per år och för vissa förste amanuenser till samma antal. Lönesättningen är anpassad med hänsyn till denna lägre tjänstgöringsskyldighet och befattningarna är arvodestjänster. Utredningen anser visserligen i princip, att beträffande antalet assistentoch amanuensbefattningar och dessas ställning i avseende på såväl anställningsformen som löne- och tjänstgöringsvillkoren samma normer bör tilllämpas för tandläkarhögskolorna som för universiteten och de tekniska högskolorna, men detta synes med hänsyn till de speciella arbetsvillkoren vid tandläkarhögskolorna icke vara möjligt utan en närmare undersökning.

70 C. Forskarassistenter Assistent- och amanuenstjänsterna har i föregående avsnitt behandlats närmast som forskarrekryteringstjänster. Tillsammans med licentiand- och doktorandstipendierna bör dessa tjänster i allmänhet ge universitet och högskolor goda möjligheter att till högre studier och avhandlingsarbete knyta ett ökat antal elever. Förutsättningen härför är emellertid, som flera gånger påpekats, att licentiander och doktorander känner sig ha rimliga utsikter att efter disputation erhålla möjligheter till fortsatt vetenskapligt arbete och även rimliga utsikter att sedermera erhålla en fast forskar- och lärarbefattning. Dessa problem diskuterar utredningen i följande två avsnitt av detta kapitel, avsnitten om e. o. docentbefattningar och om ordinarie tjänster. Emellertid ställer sig förhållandena i här berörda hänseenden något olika för olika fakulteter och högskolor. Inom de medicinska, tekniska och vissa delar av de matematisk-naturvetenskapliga disciplinerna är konkurrensen utifrån om de vetenskapliga begåvningarna avsevärt hårdare än inom andra discipliner, vilket fått till följd att direkt avgång efter avlagd grundexamen är relativt sett mycket vanlig vid de tekniska högskolorna, medan man vid de medicinska fakulteterna kan konstatera, att e. o. docentbefattningarna inom den kliniska ämnesgruppen icke är lika eftertraktade som t. ex. vid de humanistiska fakulteterna. Sjukhustjänstgöringens meriteringsvärde gör att docentkompetenta doktorer icke anser sig »ha råd» att under längre tid inneha docentbefattning. Man må beklaga dessa förhållanden, men samhället kan likafullt icke förbise dem, då det gäller att avpassa de åtgärder som måste till för att bredda forskarrekryteringen och stimulera forskningen inom här ifrågavarande vetenskapsområden. Den förbättring av assistenternas möjligheter till licentiat- och avhandlingsarbete, som utredningen i det föregående föreslagit för de tekniska högskolornas del, kommer med säkerhet att betyda mycket för forskarrekrytering och forskning vid dessa läroanstalter, men det är utredningens övertygelse att ytterligare åtgärder måste övervägas särskilt i syfte att hålla forskarbegåvningar kvar i forskningsarbete efter avlagd licentiatexamen, således i syfte att stimulera vad man kunde kalla doktorandrekryteringen. Som tidigare påvisats har nämligen antalet licentiander vid de tekniska högskolorna ökat relativt starkt under de senaste åren, medan däremot antalet doktorander ökat tämligen obetydligt. Innan disputationsfrekvensen vid de tekniska högskolorna på ett avgörande sätt ökats, är en full utbyggnad av e. o. docentinstitutionen vid dessa läroanstalter enligt utredningens mening knappast motiverad, och utredningen föreslår därför i följande avsnitt endast en mycket blygsam ökning av antalet e. o. docentbefattningar. I stället vill utredningen föreslå införandet av en ny typ av forskarrekryteringsbefattningar på doktorandnivå.

7.1 För de medicinska fakulteternas vidkommande föreslår utredningen — som framgått av föregående avsnitt — inga assistentbefattningar för den kliniska ämnesgruppen. Med hänsyn till ovan antydda förhållanden föreslås dessutom i följande avsnitt endast en mindre utökning av antalet sådana e. o. docentbefattningar, som är avsedda att stå till de kliniska ämnenas förfogande. Då det gäller de medicinska fakulteterna, måste man nämligen enligt utredningens mening i något högre grad än beträffande övriga fakulteter söka anpassa de forskarrekryteringsstimulerande åtgärderna till den normala yrkeskarriären, d. v. s. närmast underläkarbefattningarna. Utredningen föreslår därför även för de medicinska fakulteterna införandet av en ny typ av forskarrekryteringsbefattning, här bl. a. avsedd för underläkare, som för sitt avhandlingsarbete behöver bättre möjligheter till koncentrerat vetenskapligt arbete än de vanliga underläkartjänsterna möjliggör. De inom vissa av de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen befintliga biträdande lärarbefattningarna bör då ombildas till tjänster av nu ifrågasatt slag. Motsvarande gäller för tandläkarhögskolorna. Här är enligt utredningens mening särskilda insatser erforderliga i syfte att åt den odontologiska forskningen ge en förbättrad forskningsmiljö. För de tekniska högskolorna samt för de medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna vill utredningen sålunda föreslå en ny typ av forskarrekryteringsbefattningar. I samtliga fall gäller det här närmast rekryteringen av doktorander, men det kan också vara önskvärt att innehavarna av dessa befattningar stannar kvar även efter disputationen. Detta gäller särskilt för de medicinska fakulteterna, där e. o. docentbefattningarna icke ensamma synes kunna utgöra basen för fortsatt forskningsarbete, medan det för de tekniska högskolorna närmast gäller att trygga vederbörandes arbetsmöjligheter intill dess en e. o. docentbefattning blir tillgänglig eller hinner inrättas. Med hänsyn till den ensartade motiveringen synes övervägande skäl tala för en enda tjänstetyp med gemensam tjänstebenämning. Utredningen föreslår benämningen forskarassistent. Med dessa forskarassistenttjänster avser utredningen en forskarrekryteringsbefattning av assistenttyp men inplacerad mellan vanliga assistenter och e. o. docenter. Befattningen skall sålunda vara en heltidsbefattning med endast en del av tjänstgöringstiden bunden till institutionsarbetet och den återstående tjänstgöringstiden reserverad för innehavarens eget avhandlingsarbete. Som kompetenskrav för dessa befattningar föreslår utredningen avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Befattningarna bör vara extra ordinarie tjänster med placering i lönegrad.

72 Innehavare bör emellertid förordnas för viss tid, förslagsvis högst tre år i sänder. Docentkompetent innehavare av forskarassistentbefattning bör ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen totalt uppgår till samma belopp som tillkommer en e. o. docent. Den med forskarassistentbefattningarna förenade tjänstgöringsskyldigheten i institutionens arbete bör utformas med hänsyn till att dessa befattningar förutsattes bli besatta med vetenskapligt högre kvalificerade personer än assistentbefattningarna. Liksom assistenterna bör forskarassistenterna kunna biträda såväl i undervisningen som i institutionens forskning. En forskarassistent vid teknisk högskola bör sålunda under institutionschefen kunna övervaka examensarbeten och bör dessutom kunna bestrida viss lektionsundervisning. Forskarassistenter vid de medicinska fakulteternas undervisningskliniker och vid tandläkarhögskolorna bör fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet i klinikens undervisning och forskning, och det bör understrykas, att dessa tjänster ej får utnyttjas för den sjukvårdande verksamheten. Utredningen föreslår, att tjänstgöringsskyldigheten för forskarassistent fastställes till 800 timmar per år, då tjänstgöringsskyldigheten fullgöres i form av institutionsarbete, eller ett däremot svarande antal undervisningstimmar enligt närmare föreskrifter, som bör utfärdas av kanslern respektive överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Utredningens förslag innebär således en mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet än den för universitetsassistenter gällande, detta med hänsyn till önskvärdheten av att vederbörande skall kunna ägna ett koncentrerat arbete åt den egna gradualavhandlingen. Med hänsyn till arten av den nya befattningstyp som här föreslås vill utredningen nu endast förorda inrättande av ett relativt begränsat antal forskarassistentbefattningar. För de medicinska fakulteterna föreslår utredningen sammanlagt 17 tjänster, fördelade med fyra tjänster för envar av de medicinska fakulteterna i Uppsala, Lund och Göteborg samt fem tjänster vid karolinska institutet. Utredningen föreslår vidare, att samtliga dessa 17 forskarassistentbefattningar inrättas från och med den 1 juli 1959. Anledning synes utredningen saknas att nu föreslå någon befattning av detta slag för den medicinska högskolan i Umeå. I det sålunda föreslagna antalet forskarassistentbefattningar ingår icke sådana, som tillkommer genom ombildning av biträdande lärartjänster. Beträffande tandläkarhögskolorna föreslår utredningen, att från och med den 1 juli 1959 en forskarassistenttjänst inrättas vid envar av dessa två högskolor. För de tekniska högskolornas del synes man tills vidare k u n n a inskränka sig till en beräkning med i stort sett en e. o. docentbefattning eller forskarassistentbefattning på tre professurer eller laboraturer (motsvarande). Med

detta beräkningssätt kommer utredningen fram till att i avseende på forskarassistentbefattningar för dessa högskolor föreslå inrättande av 28 dylika, fördelade med 16 vid tekniska högskolan i Stockholm och 12 vid Chalmers tekniska högskola. Med hänsyn till att antalet doktorander vid dessa högskolor ännu är relativt ringa, föreslår utredningen att en tredjedel av dessa befattningar inrättas från och med vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62. De föreslagna befattningarna bör enligt utredningens uppfattning i varje fall icke till en början knytas till vissa ämnen. Utredningen föreslår, att förordnande efter vederbörligt ansökningsförfarande och yttrande av fakultet (motsvarande) meddelas av mindre konsistoriet (motsvarande). Inom de filosofiska fakulteterna har hittills de biträdande lärartjänsterna, ehuru inrättade för undervisningens behov, rent faktiskt fungerat även som forskarrekryteringstjänster, detta dels emedan undervisningsskyldigheten blott är sex timmar per vecka, dels emedan det särskilda lönetillägget för docentkompetent biträdande lärare bidragit till att inom ämnesområden med stark konkurrens om forskarbegåvningarna vid universiteten kvarhålla skickliga vetenskapsmän under de ur ekonomisk synpunkt ofta kritiska åren kring disputationen. Den nu genomförda första etappen av universitetsupprustningen innebär bl. a., att de biträdande lärartjänsterna med hänsyn till det växande undervisningsbehovet kommer att successivt ersättas av universitetslektorat. I detta läge måste man enligt utredningens mening söka andra former för en ökad insats för forskarrekryteringen inom dessa fakulteter. I det föregående har utredningen i detta syfte framlagt förslag, som innebär en väsentlig förstärkning av antalet assistenter och amanuenser. Denna förstärkning kominer emellertid i hög grad de rent humanistiska ämnena till godo. De matematisk-naturvetenskapliga och en del av de samhällsvetenskapliga ämnena får däremot genom detta förslag ingen omedelbar eller väsentlig förstärkning av assistent- och amanuenspersonalen. Inom en del av dessa ämnen, t. ex. matematik, fysik, kemi och nationalekonomi, föreligger dock med hänsyn till den starka konkurrensen om forskarbegåvningarna ett starkt behov av insatser för att öka forskarrekryteringen, främst på doktorandnivån. Då man nu i samband med utarbetandet av organisationsplaner har att ompröva undervisnings- och lärarorganisationen för ämnen av denna typ och därvid överför undervisningsuppgifter på magisterstadiet från biträdande lärartjänster till universitetslektorat, bör man därför enligt utredningens mening samtidigt pröva lämpligheten av att för forskningens skull inrätta nya forskarrekryteringsbefattningar. Utredningen föreslår, att man därvid överväger inrättandet av forskarassistentbefattningar av det slag som ovan föreslagits för de medicinska fakulteterna samt för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. I vissa

74 fall kan det därvid te sig naturligt att ombilda biträdande lärarbefattningar till forskarassistentbefattningar. Med hänsyn till frågans nära anknytning till undervisningsorganisationens utformning i de enskilda ämnena bör det emellertid ankomma på universitetsmyndigheterna själva att i samband med sedvanliga anslagsäskanden eller i samband med arbetet med organisationsplaner framlägga förslag om inrättande av forskarassistentbefattningar inom nu ifrågavarande ämnesområden. D. Docentbefattningar Utredningen övergår nu att överväga docenttjänsternas ställning och uppgift i forskarkarriären. Docenttjänsterna är av två slag, nämligen e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar. 1. E. o. docenttjänster

De e. o. docentbefattningarnas viktigaste uppgift är att de, under en begränsad tidsperiod, ger möjligheter åt yngre vetenskapsmän att bedriva forskning. Men därjämte tjänstgör de som rekryteringstjänster för ordinarie befattningar och fyller även härigenom en synnerligen betydelsefull funktion. Inte minst är sådana rekryteringstjänster behövliga, när man står inför en utbyggnadsperiod av det slag, som universitet och högskolor nu gör. Om vi under 1960-talet skall kunna dels reformera den akademiska undervisningen i enlighet med de nu godtagna principerna, dels intensifiera forskningen vid de redan befintliga akademiska institutionerna och dels skapa nya fakulteter och högskolor, måste vi omsorgsfullt tillvarataga våra vetenskapliga begåvningar. Man skall nämligen ha i minnet att det inte endast är vid universitet och forskningsinstitut, som man har behov av forskare. Inom allt fler samhällsområden kräver man folk, med större forskarerfarenhet än den som disputationen ger. För många yngre forskare blir, förutom tryggheten på längre sikt, möjligheten att relativt snabbt efter disputationen få en e. o. docentbefattning av stor betydelse då de står inför valet av levnadsbana. I varje fall blir väntetidens längd oftast avgörande för en nybliven titulärdocents möjligheter att fortsättningsvis, vid universitet och högskolor, ägna sig åt forskning och högre undervisning. Kan han antaga att h a n under det närmaste året eller åren inte har någon utsikt till ett förordnande, är det troligt att han lämnar universitetet och därigenom många gånger även forskningen. För att vinna klarhet i en rad frågor rörande behovet av ytterligare docenttjänster verkställde universitetsutredningen våren 1958 en inventering av de personer som efter den 1 januari 1946 erhållit förordnande som docent. Uppgifterna har lämnats av de olika läroanstalternas kanslier och materialet har på utredningens uppdrag i vissa delar bearbetats av docenten Ingvar Lindqvist. Undersökningen kallas i det följande »docentundersökningen».

75 Av särskilt intresse vid denna undersökning har varit att studera, h u r stor andel av docenterna som erhållit förordnande som e. o. docenter 1 och hur lång tid som förflutit mellan docentförordnandet och förordnandet som e. o. docent. Därvid har materialet uppdelats i två femårsperioder efter tidpunkten för det första docentförordnandet, nämligen tiden 1946—50 och tiden 1951—55. Personer som erhållit docentförordnande under åren 1956 och 1957 har uteslutits, då man måste antaga, att några som vid undersökningstillfället ännu icke erhållit förordnande som e. o. docenter, relativt kort därefter erhållit dylikt förordnande. Undersökningens resultat i denna del redovisas i tabell 4 (s. 76). Man finner, att ungefär två tredjedelar av alla docenter, bortsett från docenterna i kliniskt-medicinska ämnen, erhållit förordnande som e. o. docenter. Bland de kliniskt-medicinska ämnenas docenter är det däremot endast ett fåtal — 20 personer av sammanlagt 228 — som erhållit dylik befattning. Frekvensen synes ha varierat något mellan olika fakulteter och ämnesgrupper. De högsta procenttalen nås inom de teologiska och juridiska fakulteterna. Totalt har drygt två tredjedelar av de humanistiska fakulteternas docenter erhållit e. o. docentbefattningar, medan motsvarande relationstal ligger lägre för såväl de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas som den teoretiska medicinens docenter. Skillnaderna mellan de två docentgenerationernas procenttal är ej stora. Inom de teologiska och juridiska fakulteterna kan andelen möjligen sägas ha stigit, inom den humanistiska fakulteten ligger den fast, men inom den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten och inom de teoretisk-medicinska ämnena är procenttalen lägre för den yngre docentgenerationen än för den äldre. Detta senare kan dock bero på att procenttalet för den yngre generationen är mindre definitivt än för den äldre. 2 Studerar vi så den mediana väntetiden för e. o. docentbefattning bland dem som erhållit sådan, så finner vi att talet så gott som överallt är 0,5 d. v. s. hälften eller mer än hälften av alla docenter som blivit e. o. docenter har fått sina e. o. docentbefattningar inom ett halvt år efter docentförordnandet. Man hade måhända väntat, att ett samband skulle visa sig föreligga mellan å ena sidan frekvensen av e. o. docenter bland samtliga docenter och å andra sidan väntetiden för e. o. docentbefattning, på så sätt nämligen att den mediana väntetiden skulle vara längre i fakulteter med låg e. o. docentfrekvens (d. v. s. stor konkurrens om befintliga e. o. docentbefattningar). Om ett sådant samband faktiskt förefinnes, måste emellertid konstateras att det i varje fall icke framträder i undersökningen sådan denna lagts upp. I stället kan tabellen ge stöd för den tolkningen, att 1 2

För tiden före den 1 juli 1952 avses innehav av docentstipendium. Av de 53 e. o. docenterna inom 1946—50 års docentårgångar vid de matematisk—naturvetenskapliga fakulteterna fick endast 5 personer sina förordnanden mer än två år efter docentförordnandet.

76 Tabell 4. Docentundersökningen. Frekvensen av e. o. docenter bland docenter och median väntetid för förordnande som e. o docent. Fördelning på fakultet/högskola och ämnesgrupp Första docentförordnande åren 1946—50

Fakultet/ ämnesgrupp

Teol. fak Jur. fak Med. fak.: teor. ämnen . . . klin. ä m n e n . . . . Hum. fak.: filosofi pedag.-psykol. . hist, ämnesgrp. samhällsvetensk. ämnesgrp... nordiska språk. moderna språk. språk f. ö Totalt för hum. fak Mat.-nat. fak.: matematiska ämnesgrp fysik kemi biologiska ämnesgrp geol.-geogr. ämnesgrp Totalt för nat. fak

Median vänDärav e.o. tetid (år) för Antal docenter e.o. docentpersoner 1/1 1958 befattning som förför dem som ordnats före 1/1 1958 till e.o. blivit e.o. docenter antal °/ /o docenter

Första docentförordnande åren 1951—55 Antal personer som förordnats till e.o. docenter

Median vänDärav e.o. tetid (år) för docenter e.o. docent1/1 1958 befattning för dem som före 1/1 1958 blivit e.o. antal /o docenter

20 13

16 11

80 85

0,7 0,5

15 7

13 7

86 100

0,5 0,5

57 102

37 13

65 13

0,5 0,5

78 126

43 7

55 6

0,5 1,7

6 10 34

5 7 21

6 3 51

6 2 32

17 9 20 12

11 5 17 8

24 7 14 13

17 4 11 9

0,5

20 7 17

12 3 13

19 13 18

16 8 9

0,5

0,5

0,5

0,5

0,5

mat.-

Övriga högskolor.

majoriteten av docenterna i första hand önskar stanna vid sitt universitet eller sin högskola som e. o. docenter — inom den juridiska fakulteten där tillgången på e. o. docentbefattningar är god har 18 av 20 under tioårsperioden 1946—55 förordnade docenter erhållit e. o. docentförordnande. Om emellertid en e. o. docentbefattning icke står till förfogande omedelbart eller nästan omedelbart, söker sig docenten sin utkomst på annat håll och förlorar därmed lätt kontakten med grundforskningen och den akademiska miljön. Om denna tolkning av siffermaterialet är riktig, måste tillgången på

77 e.o. docentbefattningar snabbt ökas, särskilt inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och för de medicinska fakulteternas teoretiska ämnen, för att man skall kunna tillvarataga det växande antalet docentkompetenta doktorer, i första hand inom universitetsorganisationen. För att ange storleken av en sådan utbyggnad är det önskvärt att ha en ungefärlig uppskattning av tillgången på personer kompetenta för och intresserade av e. o. docentbefattningar. Detta antal bestämmes först och främst av antalet disputationer; vidare av h u r stor del av dem som disputerar, som blir docentkompetenta, samt slutligen av tillgången på konkurrenskraftiga befattningar inom och utom universitets- och högskoleorganisationen. Utredningen vill för sin del starkt understryka vikten av att de e.o. docentbefattningarna får behålla sin k a r a k t ä r av rekryteringsbefattningar, icke blott för universitet och högskolor utan även för forskningsinstitut och undervisningsväsendet överhuvudtaget liksom för näringslivet och förvaltningen. Inför den förestående utbyggnaden av fakulteter och fackhögskolor måste man under alla omständigheter ha goda möjligheter att kvarhålla kompetenta personer vid universiteten och högskolorna. Man k a n nämligen med bestämdhet säga, att ett betydande antal ordinarie lärarbefattningar kominer att inrättas under det kommande årtiondet. Det är därför av den största betydelse för samhället att ha en stark docentkår, från vilken rekryteringen av kompetenta personer för dessa befattningar k a n ske. Därtill kommer att gymnasier, lärarhögskolor och seminarier även i framtiden såvitt möjligt bör k u n n a rekrytera sina lektorat med personer, som har den ytterligare vetenskapliga meritering, som möj liggöres genom en tids e. o. docenttjänstgöring efter disputationen. Medicinens utveckling har vidare nu lett till att allt flera specialister med forskarutbildning även inom prekliniska ämnen blir nödvändiga för sjukvården. Allt flera överläkare med specialistutbildning inom klinisk kemi, fysiologi, bakteriologi och patologi behövs och möjligheten att inrätta nya tjänster begränsas, förutom av investeringstakten i fråga om sjukhusbyggnader, även av den bestående läkarbristen. I det inledande avsnittet av detta kapitel har utredningen redovisat antalet doktorander inom olika fakulteter och samtidigt gjort en beräkning av det troliga antalet disputationer inom dessa under de närmaste två åren. Antager man nu att avhandlingarna i framtiden kommer att ha samma kvalitet som hittills, kan m a n även beräkna antalet docentkompetenta doktorer under den tid beräkningarna avser. Ur materialet till docentundersökningen kan vi nämligen beräkna andelen som erhållit docentförordnande bland dem som disputerat inom de olika fakulteterna till följande procenttal för perioden 1946—57:

78 Teologiska fakulteten Juridiska fakulteten Medicinska fakulteten Humanistiska fakulteten Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

48 % 77 % 80 % 61 % 75 %

Sammanställer man dessa procenttal med det beräknade antalet disputationer (se ovan s. 61), blir resultatet att man för de närmaste åren skulle kunna räkna med minst det nedan angivna antalet docentkompetenta respektive icke-docentkompetenta doktorer per år inom de olika fakulteterna: Fakultet

Docentkompetenta

Icke-docentkompetenta

Teologiska fakulteten Juridiska » Medicinska » Humanistiska » Matematisk - naturvetenskapliga fakulteten

3 1 75 29

3 0,5 18 19

15 Summa

56 Det är av skilda anledningar mest lämpligt att i fråga om det erforderliga antalet nya e. o. docentbefattningar behandla varje fakultet för sig. Utredningen är av den meningen, att den av den naturvetenskapliga forskningskommittén 1945 uttalade principen att »till varje professur i allmänhet bör höra ett docentstipendium med företrädesrätt för ämnet i fråga om tillsättningen» alltjämt kan gälla som en minimi-princip, dock med den modifikationen att laboraturer (motsvarande) härvidlag jämställes med professurer. I många ämnen har emellertid behovet av forskning och rekrytering av forskare vuxit på ett sådant sätt, att man enligt utredningens mening vid avpassningen av antalet e. o. docentbefattningar måste gå utöver den angivna minimi-principen. Ä andra sidan är det på grund av speciella förhållanden knappast möjligt att i full utsträckning tillämpa principen vare sig för de medicinska fakulteternas kliniska ämnesgrupp eller för fackhögskolorna. Antalet budgetåret 1958/59 befintliga ordinarie professurer/laboraturer (motsvarande) och e. o. docentbefattningar inom de olika fakulteterna framgår av tablån på s. 79. I fråga om de teologiska, juridiska, medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna är — såsom framgår av tablån — principen en e. o. docentbefattning per professur/laboratur ännu ej förverkligad. Teologiska

fakulteten

De teologiska fakulteterna har, om man godtager principen en docentbefattning per professur två docentbefattningar för litet. Utgår man från

79 Teologiska fakulteten Medicinska

»

Professurer och laboraturer (motsvarande)

e.o. docentbefattningar

16 32 166 117

14 15 53 116

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten

67 Summa

att den ovan (s. 61) beräknade disputationsfrekvensen blir densamma under de närmaste fem åren skulle under denna tid sammanlagt 15 docentkompetenta doktorer tillföras docentkåren. En beräkning på grundval av docentundersökningens material ger vid handen, att man k a n vänta att minst ett tiotal e. o. docentbefattningar blir lediga under samma tid. Härav drager utredningen den slutsatsen, att rekryteringsunderlaget motiverar ett realiserande av principen en e. o. docentbefattning per professur. Utredningen föreslår därför, att från och med den 1 juli 1959 inrättas ytterligare en befattning vid vardera fakulteten. Frågan huruvida dessa nya befattningar bör göras rörliga eller med företrädesrätt knytas till visst ämne, synes böra bedömas på grundval av förslag från vederbörande universitetsmyndigheter. Juridiska

fakulteten

Även inom de juridiska fakulteterna kan vi konstatera en brist på docentbefattningar om man följer principen en professur/laboratur (motsvarande) — en e. o. docentbefattning. En prognosberäkning motsvarande den som ovan redovisats för de teologiska fakulteterna ger emellertid vid handen, att man kan räkna med att antalet under den närmaste femårsperioden ledigblivande e. o. docentbefattningar kommer att överstiga antalet nya docenter inom dessa fakulteter. Det synes med hänsyn härtill knappast vara motiverat att i dagens situation föreslå ytterligare e. o. docenttjänster. Utredningen är emellertid medveten om att den nya studieordning, som nu kommer att tillämpas inom de juridiska fakulteterna, kan leda till en ökning av antalet docentkompetenta doktorer och att det därför kan bli nödvändigt att under den senare delen av 1960-talet inrätta flera e. o. docentbefattningar inom dessa fakulteter.

Medicinska fakulteten Antalet disputationer vid de medicinska läroanstalterna visar en jämn och kraftig ökning sedan seklets början:

80 Antal disputationer 1906/07—1915/16 1916/17—1925/26 1926/27—1935/36 1936/37—1945/46 1946/47—1955/56

58 107 179 266 487

Därav i Uppsala

Lund

Stockholm

Göteborg

66 88

68 107

132 266

26 Under vartdera av kalenderåren 1956 och 1957 var antalet disputationer 54. Som en följd av inrättandet av de nya medicinska läroanstalterna i Göteborg och Umeå och det under senare år utökade platsantalet vid övriga lärosäten kan man vänta, att ökningen av antalet disputationer kommer att fortsätta under innevarande tioårsperiod, även om någon minskning av disputationsfrekvensen räknat på studentantalet skulle äga rum. Inventeringen av antalet doktorander 1957 bestyrker, att en betydande ökning kan väntas. Möjligen fördubblas antalet disputationer. Vid de medicinska läroanstalterna finns för närvarande 53 docenttjänster, av vilka flertalet med företrädesrätt är knutna till de prekliniska ämnena. Ej heller inom denna grupp av ämnen finns emellertid en docenttjänst per professur/laboratur (motsvarande) och räknat på totalantalet professurer/laboraturer (161) finns endast en tredjedels docenttjänst per professur/laboratur. Under senare år har en markant ökning i intresset för de fåtaliga tjänsterna med företrädesrätt för kliniska ämnen ägt r u m och i petitaframställningarna har en ökning av antalet docenttjänster för såväl kliniska som prekliniska ämnen begärts. Med nuvarande antal tjänster och med ett genomsnittligt tjänsteinnehav på 5 år skulle endast ett ringa antal nydisputerade ha möjlighet att få en sådan tjänst. Vid bedömning av behovet av docenttjänster måste man emellertid beakta, att en avsevärd del av dem som disputerar inom de medicinska fakulteterna redan innehar eller omedelbart efter disputationen erhåller kliniska tjänster. Man torde kunna antaga, att minst hälften av dem som disputerar ej kommer i fråga för e. o. docentbefattning (häri ingår då även de ej docentkompetenta). Även om m a n vidare gör det försiktiga antagandet, att antalet disputationer under de närmaste åren blir oförändrat borde alltså ca 25—30 docenttjänster eller motsvarande årligen kunna besättas. I verkligheten kan man räkna med att antalet docentkompetenta medicine doktorer ökar betydligt, kanske till 75 per år. Det är då klart, att det nuvarande antalet docenttjänster är otillräckligt, vilket även framgår av tabell 4, enligt vilken under 1946—50 65 % men under åren 1951—55 endast 55 % av de prekliniska docenterna erhöll docenttjänst. För de kliniska ämnena var motsvarande siffror 13 respek* tive 6 %.

81 Ett minimum torde vara, att antalet docenttjänster successivt utökas till ungefär dubbelt så inånga som nu finns. Med 5 års genomsnittlig tjänstgöringstid skulle detta betyda, att årligen cirka 20 tjänster k a n väntas bli lediga. Eftersom emellertid den genomsnittliga tjänstetiden är kortare för docenter i kliniska ämnen, blir det faktiska antalet årligen ledigblivande tjänster något högre. Då det gäller att bedöma frågorna var och i vilken takt de nya e. o. docenttjänsterna bör inrättas, måste beaktas, att stora skillnader föreligger i fråga om studentantal och antal ordinarie lärare liksom i fråga om det årliga antalet disputationer vid de olika medicinska läroanstalterna. Vidare är att observera, att utbyggnaden av den medicinska högskolan i Umeå under budgetåren 1958/59—1961/62 innebär att 20 professurer, 6 laboraturer (motsvarande) och 6 e. o. docenttjänster successivt inrättas. Å andra sidan måste beaktas, att de senaste årens utveckling resulterat i en viss ackumulering av docenter, som önskar e. o. docentbefattning under någon tid. Utgångsläget beträffande de medicinska läroanstalternas storlek och antalet e. o. docenttjänster vid var och en framgår av nedanstående tablå. Förutom de nu berörda docenttjänsterna finns, som närmare beröres i femte kapitlet (s. 152), 15 kliniska forskningsläkartjänster, vilka tillsättes av kanslern efter förslag av statens medicinska forskningsråd. Utredningen föreslår i det följande, att dessa tjänster utökas med ytterligare 5 tjänster under vart och ett av de tre närmaste budgetåren. Förutom de speciella funktioner, som dessa tjänster har, utgör de även en rörlig reserv, något som visat sig mycket välbehövligt och betydelsefullt under de år dessa tjänster funnits till. Utredningen tvekar att precisera den medicinska fakultetens utbyggnadsprogram för en längre tid än tre år, men utgår ifrån att utbyggnadstakten därefter i varje fall inte skall bli lägre. Frågan om behovet av docenttjänster sammanhänger nämligen, förutom med disputationsfrekvensen och tillgången på tjänster inom läroanstalterna, även med den takt i vilken sjukhusen k a n bygga ut sina staber med medicinska specialister av olika slag. Frågan måste därför följas kontinuerligt och en årlig översyn av do-

Uppsala Lund Stockholm Göteborg Umeå 1962/63 vid beslutad successiv utbyggnad 6—806899

Prof.

Lab. (motsv.)

S:a ordin, lärare

Årligt antal nybörj.

Doc. tjänster

21 29 38 23

10 14 21 10

31 43 59 33

90 110 138 70

12 12 18 11

82 centtjänstantalet på grundval av en sammanställning av läget för den medicinska forskningen i stort måste ligga till grund för bedömningen av den fortsatta utbyggnaden. Under beaktande av i det föregående redovisade synpunkter har utredningen nått fram till följande förslag för inrättandet av nya docenttjänster vid de medicinska läroanstalterna.

Uppsala Lund-Malmö Stockholm Göteborg Summa

1959/60

1960/61

1961/62

3 3 6 2

2 3 6 2

2 3 4 3

12 Av de föreslagna tjänsterna torde minst hälften tills vidare böra göras rörliga. Humanistiska

fakulteten

Enligt den tidigare (s. 78) återgivna beräkningen skulle antalet nya docentkompetenta forskare under en kommande femårsperiod bli ca 150 inom de humanistiska fakulteterna. En beräkning ger vid handen, att antalet under samma tidsperiod ledigblivande e. o. docentbefattningar kan väntas bli ca 75 under förutsättning att nuvarande innehavare behåller befattningarna under de tillåtna sex åren. Utredningen är medveten om att den gjorda uppskattningen av antalet docentkompetenta doktorer är ungefärlig och att prognosen rymmer många osäkerhetsmoment. Allt tyder emellertid på att vi, med det nuvarande antalet ordinarie sluttjänster och e. o. docentbefattningar, får en betydande restgrupp kompetenta doktorer. När man försöker avgöra hur stor den verkligen blir, bör man taga med i beräkningen de ordinarie tjänster som skall tillsättas under 1960-talet. Utredningen beräknar att i runt tal 20 av de nu existerande ordinarie professurerna inom de humanistiska fakulteterna under de närmaste sex åren blir lediga, genom att innehavarna uppnår pensionsåldern. Man måste ävenledes utgå från att under samma period ett relativt stort antal universitetslektorat — kanske ett 100-tal — inrättas. Utredningen vill härvidlag erinra om att redan av innevarande budgetårs anslag till förstärkningsanordningar vid universiteten och Stockholms högskola medel anvisats motsvarande avlöning till 40 universitetslektorer. Slutligen får man antaga att ett visst antal nya topptjänster av typen professur eller laboratur kommer att erfordras vid nu existerande fakulteter på grund av behov av undervisning på högstadiet. Det ökande antalet doktorander och licentiander pekar i den riktningen.

83 De lediga ordinarie tjänsterna kommer säkerligen i första hand att sökas av de docenter som lämnar sina docentbefattningar på grund av utlupet förordnande. Vidare får man räkna med att en del kompetenta läroverkslärare i framtiden liksom hittills söker sig tillbaka till universiteten. Skulle dessa kategorier inte förslå att fylla det hundratal tjänster det här uppskattningsvis rör sig om, får man antaga, att några docenter tidigare lämnar sina e. o. docentbefattningar för att söka och erhålla ordinarie tjänster. Det är emellertid mycket svårt att säga vid vilken tidpunkt de ordinarie tjänsterna inrättas — det beror i första hand på elevtillströmningen till olika ämnen och fakulteter. Allt tyder emellertid på att m a n under 1960talet kommer att ha ett stort behov av aspiranter till ordinarie tjänster inom de humanistiska fakulteterna, framför allt till lektorat. Därtill kommer, att skolväsendet, inklusive seminarier och lärarhögskolor, har ett stort behov av vetenskapligt högt kvalificerade lektorer. Det är därför av synnerlig vikt att docentkompetenta doktorer i största möjliga utsträckning tillvaratages av universiteten. Låter vi kompetenta forskare och lärare av brist på tjänster lämna universiteten, äventyras såväl undervisningens som forskningens intressen. Ur rekryteringssynpunkt är det därför nödvändigt att inrätta ytterligare e. o. docentbefattningar vid de humanistiska fakulteterna. Med hänsyn till rekryteringen, framför allt till universitetslektoraten, bör de vidare inrättas snabbare under de första åren för att man skall k u n n a möta det stegrade behovet av lärare vid 1960-talets mitt och senare. Under hänsynstagande till ovan redovisade synpunkter föreslår utredningen följande utbyggnadsprogram för e.o. docentbefattningarna inom de humanistiska fakulteterna: 1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Summa

4 4 3 4

3 3 2 3

3 3 2 3

2 2 2 2

2 2 2 2

14 14 11 14

53 Uppsala Lund Göteborg Stockholm Summa

Huvuddelen av de nya befattningarna bör enligt utredningens mening tills vidare och i avvaktan på erfarenheter göras rörliga inom fakulteterna. Matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten

Inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna torde under de närmaste fem åren nyrekryteringen till docentkåren kunna beräknas till närmare 250 personer, medan antalet under samma tid ledigblivande e.o. docentbefattningar endast torde bli 50 å 60.

84 Även här gäller att Testgruppens verkliga storlek bestämmes bl. a. av antalet ordinarie tjänster som blir lediga under den aktuella perioden. Enligt verkställd inventering skulle under de närmaste sex åren endast 6 befattningar bli lediga på grund av att den nuvarande innehavaren uppnår pensionsåldern. Till den gruppen k a n m a n lägga nyinrättade laboratorseller professorsbefattningar, motiverade av den högre undervisningens behov, samt universitetslektorat, motiverade av undervisningsbehovet på magisterstadiet. Dessa ordinarie befattningar kominer i första hand att besättas av de docenter, som nu innehar docentbefattningar. Vidare får m a n även här räkna med att en del läroverkslärare söker sig tillbaka till universiteten. Hur stor den kategorien verkligen är, är ytterst vanskligt att avgöra. Man kan kanske dock räkna med att ett 60-tal docenter, som under de närmaste fem åren lämnar sina e. o. docentbefattningar kommer att absorberas av lektorat och andra ordinarie befattningar inom de nuvarande fakulteterna. En del av denna periods nya docenter kan vidare tänkas få befattningar, om m a n räknar med att den naturvetenskapliga och tekniska undervisningen expanderar under det närmaste årtiondet. Behovet av naturvetenskapligt utbildade forskare och lärare med en högre kompetens än den som en docentmässig avhandling ger, kommer sålunda säkerligen att vara stort under hela 1960-talet. Detta gäller icke blott de akademiska läroanstalterna utan även det högre skolväsendet, där man sannolikt under alla omständigheter kommer att ställas inför svårlösta problem, då det gäller att hålla den naturvetenskapliga undervisningen i nivå med en allt snabbare expanderande forskning. Dessa fakta talar för en fortsatt utbyggnad av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas docentinstitution av rekryteringsskäl. Dessa skäl är emellertid inte fullt så starka i fråga om dessa fakulteter som i fråga om de humanistiska. Det mest betydelsefulla i de redovisade siffrorna är utan tvivel det förhållandet, att vi nu står inför den ytterst betydelsefulla möjligheten att k u n n a intensifiera forskningen inom det naturvetenskapliga området. Allt talar för att vi kommer att få de personella resurserna därför. Det effektivaste och mest tillfredsställande sättet att tillvarataga dessa utomordentligt betydelsefulla personella resurser är att inrätta ordinarie befattningar. Utredningen skall både i ett kommande avsnitt och i ett kommande betänkande återkomma till denna fråga. Ett planmässigt utbyggande av ordinarie befattningar torde dock kräva en viss tid. Under tiden är det av vikt att tillvarataga alla de forskningsbegåvningar som behövs för en sådan ökning av forskningen. Det snabbaste sättet att åt forskningen säkra forskningsbegåvningarna är att bygga ut docentinstitutionen. Utredningen föreslår, att de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna förstärkes med i vidstående tablå angivet antal e. o. docentbefattningar. Även här gäller det att det framförallt är under periodens första del, som man riskerar att misshushålla med våra tillgångar av vetenskapliga begåvningar.

85 Uppsala Lund Stockholm Summa

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Summa

5 5 5

5 5 5

4 4 4

4 4 4

3 3 3

21 21 21

63 Även beträffande dessa nya befattningar föreslår utredningen att de tills vidare och i avvaktan på erfarenheter göres rörliga inom fakulteterna. Utredningen utgår härvid från att i den mån nya fakulteter inrättas ett ytterligare antal tjänster kommer att bli erforderligt vid dessa och att på så sätt de ökade personella resurserna under 1960-talets senare del kommer att tillvaratagas. Fackhögskolorna E. o. docentbefattningar och forskardocentbefattningar bör såsom vid universitetens fakulteter ingå i forskarkarriären vid de tekniska högskolorna och även vid tandläkarhögskolorna, där sådana befattningar hittills saknats. Emellertid kan icke, såsom tidigare nämnts, docentbefattningar omedelbart inrättas i den proportion, som föreslagits för universitetens vidkommande. Antalet doktorander är vid specialhögskolorna ännu så begränsat, att docentbefattningar endast k a n väntas bli tillsatta i relativt ringa omfattning. Det torde få ankomma på högskolorna att i mån av behov äska nya befattningar av ifrågavarande slag. Å andra sidan räknar utredningen med att forskningen inom de grundläggande vetenskaperna vid båda dessa typer av fackhögskolor skulle kunna tillföras docenter från de matematisk-naturvetenskapliga respektive de medicinska fakulteterna. Under hänvisning härtill och till vad tidigare anförts om nödvändigheten att fackhögskolorna successivt ges forskningsresurser motsvarande fakulteternas föreslår utredningen att nya e. o. docentbefattningar inrättas vid de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna enligt följande: 1959/60 Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola Tandläkarhögskolan i Stockholm Tandläkarhögskolan i Malmö

1 1 1 Summa

1960/61 1 1 2 1

3 Av de två befattningar, som från och med budgetåret 1960/61 föreslås inrättade vid tandläkarhögskolan i Stockholm, bör en befattning knytas till den odontologiska högskolekliniken i Umeå.

86 2. E.o. forskardocenttjänster

De i det föregående avsnittet diskuterade e. o. docentbefattningarna h a r till sin huvudsakliga uppgift att bereda möjlighet till fortsatt forskning åt unga docenter, vilka genom sin avhandling visat påfallande vetenskaplig begåvning och därigenom skapat förhoppningar om en framgångsrik vetenskaplig bana. De sex år, som e. o. docentförordnande kan gälla, måste man i viss mån betrakta som en prövnings- och sovringstid. En del docenter kommer under den tiden att erhålla ordinarie befattningar antingen vid universiteten, vid de särskilda forskningsinstituten eller vid gymnasier och motsvarande utbildningsanstalter. En sådan avgång till annan verksamhet måste enligt utredningens mening i och för sig vara sund och nyttig och det är, som flera gånger framhållits, ett allmänt intresse att olika forskningsområden utanför universiteten inte utarmas i fråga om forskare. Man måste emellertid samtidigt, enligt utredningens mening, konstatera att forskningsarbetet inom ett flertal områden utvecklats på ett sådant sätt, att det måste planeras för en ganska avsevärd tidsrymd. Arbetet bedrives nu allt oftare på ett sätt som kräver samarbete, planering och administration. För många forskare ter sig därför inte endast treårsperioder, utan även sexårsperioder som otillfredsställande ur planeringssynpunkt och ävenledes ur den personliga trygghetens aspekt. En framstående docent, som efter t. ex. fyra års arbete avslutat ett stort projekt, kan känna stor tvekan, om han bör giva sig i kast med ytterligare en uppgift under de två återstående år som hans förordnande omfattar. Detta så mycket mera om projektet förutsätter en relativt stor personalorganisation och en dyrbar instrumentutrustning. Det måste för universitet och högskolor finnas en möjlighet att åt forskningen bevara en framstående vetenskapsman av det slag det här rör sig om. Sådana möjligheter står nu endast i ringa grad till universitetens förfogande — sammanlagt finns det 24 e. o. forskardocentbefattningar, av vilka dock två är personliga — med följd att framstående forskare sett sig nödsakade att lämna universiteten, då deras framtida försörjning tyckts vara alltför oviss. Utredningen finner det uppenbart, att en förstärkning av forskardocentinstitutionen skulle vara till stort gagn och på ett väsentligt sätt undanröja den otrygghet, som nu stör en obefordrad vetenskapsman i hans arbete. Utredningen anser emellertid samtidigt, att man även efter en ökning av antalet forskardocenttjänster bör ha kvar fordran på synnerlig kompetens. Antalet tjänster bör icke vara högre än att endast verkligt framstående forskare kommer i fråga. Vid tillsättandet av en e. o. forskardocentbefattning tillkallar fakulteterna statutenligt två sakkunniga, vilka fullgör sina uppdrag utan särskild ersättning. Utredningen är av den uppfattningen, att även då m a n skall göra upp förslag till forskardocentbefattning tre sakkunniga bör anlitas.

87 De sakkunniga bör vid sin granskning av de sökandes produktion undersöka om de fyller de höga krav man ställer på en forskardocent. För detta arbete bör de sakkunniga erhålla samma förmåner som tillkommer sakkunniga, vilka yttrar sig över väckt kallelseförslag. Slutligen vill utredningen påpeka, att forskardocentbefattningarna möjliggör en differentiering av gamla ämnen och en framväxt av nya specialiteter. Både rekryteringsfunktionen och specialiseringsfunktionen måste, när man står inför en utbyggnadsperiod inom den vetenskapliga världen, spela en betydande roll vid diskussionen om det behövliga antalet forskardocentbefattningar. Utredningen finner det vara ett rimligt antagande att mot var femte e. o. docentbefattning bör svara en forskardocentbefattning. Med denna beräkning erfordras ytterligare 30 tjänster vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola. Dessa bör inrättas successivt under budgetåren 1959/60—1961/62. Utredningen anser att det är angeläget att genom forskardocentbefattningar stimulera forskningen och bredda rekryteringsunderlaget även vid fackhögskolorna. Målsättningen måste vara att man även vid dem skall få samma proportion mellan forskarkarriärens olika tjänster som vid universitetens fakulteter. Därför föreslår utredningen inrättande av en e. o. forskardocentbefattning vid envar av de tekniska högskolorna. Utredningen föreslår följande fördelning av de sålunda föreslagna nya e. o. forskardocentbefattningarna:

Uppsala universitet Lunds » Göteborgs » Karolinska institutet Stockholms högskola Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola

1959/60

1960/61

1961/62

Summa

3 3 1 2 1

2 2 2 2 2 1

3 3 1 1 2

8 8 4 5 5 1 1

1 Summa

11 Utredningen anser, att inrättandet av de ytterligare tjänster, som fordras för att man skall uppnå och bibehålla proportionen en forskardocentbefattning på fem e. o. docentbefattningar, bör kunna anstå till 1960-talets mitt. Utredningen är av den meningen, att en e. o. forskardocent i regel bör inneha sin befattning i högst sex år. Med hänsyn till att en forskardocent är en vetenskapsman med prövad och erkänd hög kompetens, vill utredningen dock föreslå att statuternas ändras så, att Kungl. Maj :t erhåller rätt att då synnerligen starka skäl föreligger efter hemställan av vederbörande akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocent-

88 befattning under ytterligare högst tre år. Utredningen vill emellertid understryka, att det stränga urvalsförfarandet vid tillsättande av forskardocentbefattningar garanterar att innehavare av dylika tjänster är personer med synnerligen hög vetenskaplig kompetens. I fall då en forskardocent ej har utsikt att erhålla ordinarie befattning inom rimlig tid efter det att hans förordnande löpt ut, bör man därför allvarligt överväga inrättandet av en personlig befattning. E. Ordinarie och personliga tjänster Slutpunkten inom den akademiska forskarkarriären är de ordinarie tjänsterna vid universitet och högskolor. Dessa är professurer (placerade i Bo 3) samt laboraturer (motsvarande) och lektorat (båda de sistnämnda tjänstetyperna för närvarande i Ao 26). 1. Professurer och laboraturer

Tillsättningsförfarande och arbetsförhållanden Professurer och laboraturer (motsvarande) tillsättes på samma sätt. Universitetsstatuternas § 145 mom. 2 är dock så avfattat, att den erforderliga graden av styrkt vetenskaplig kompetens för att förklaras behörig till en laboratur (motsvarande) torde vara något lägre än den som krävs för en professur. Mycket ofta kan dock ej någon reell skillnad påvisas mellan en professors och en laborators kompetens. Icke heller kan man, med stöd av gällande statuter, peka på någon bestämd skillnad mellan en professors och en laborators arbetsuppgifter. I universitetsstatuternas §§ 51 och 52 fixeras professors skyldigheter och i § 53 laborators. I § 53 mom. 1 stadgas, att »därest professor icke finnes i det ämne laborator (motsvarande) företräder, skall vad i 51 § 1 mom. stadgas om åligganden för professor i tilllämpliga delar gälla beträffande laborator (motsvarande)». Därest professor i ämnet finnes, räknar statuterna med en viss inskränkning i laborators åligganden. Statuterna anger följande fyra moment: 1. Idka vetenskaplig forskning. 2. Meddela undervisning och förrätta examination. 3. I förekommande fall biträda vid förvaltningen av institutionen. 4. Författa läroböcker och kompendier, därest lämpliga sådana ej finns. För professor åter är uttryckligen stadgat, att han skall utöva ledning och tillsyn beträffande undervisning, som bedrives av honom underställd personal, samt förestå vetenskaplig institution. Denna olikhet i fråga om statuternas avfattning kan uppfattas så. att i de ämnen där både professor och laborator finns, bör professor, när ej annat stadgas, i fråga om undervisning och administration uppfattas som den i främsta rummet ansvarige. Han intager sålunda i detta avseende en viss förmansställning och laborator (motsvarande) måste i fråga om undervisning räknas till den i § 51 mom. 1 stycke d) omtalade underställda per-

89 sonalen. Å andra sidan ger § 53 mom. 2 stycke a) vid handen, att han i fråga om sin vetenskapliga forskning ej är underställd professorn. Denne är därför i sin egenskap av prefekt för institutionen skyldig tillse att laboratorn (motsvarande) verkligen får möjligheter »idka vetenskaplig forskning inom sitt ämnesområde», vilket bl. a. måste innebära, att en skälig del av institutionens personalresurser och materiel skall ställas till laboratorns förfogande. Den i universitetsstatuterna § 53 mom. 1 omnämnda självständiga laboratorn har i alla dessa avseenden samma skyldigheter som en professor. Han tillsättes dock efter samma principer som andra laboratorer. Härav torde framgå att skillnaden i kompetens och arbetsuppgifter mellan professor och laborator i realiteten är obetydlig, ett förhållande som ledde till att universitetsutredningen i sitt första betänkande föreslog, att denna lärarkategori skulle erhålla den gemensamma benämningen adjungerad professor. I anledning av att under remissdiskussionen delade meningar framförts rörande utredningens förslag i denna del upptogs icke detta förslag i Kungl. Maj :ts proposition i anslutning till utredningens första betänkande. Utredningen vill i denna sak framhålla, att ingen av de i remissyttrandena framförda synpunkterna givit utredningen anledning frånträda sin i det första betänkandet intagna ståndpunkt. Tvärtom vidhåller utredningen, att övervägande skäl synes tala till förmån för en enhetlig tjänstebenämning för den i avseende på såväl kompetens som tjänståligganden enhetliga gruppen av laboratorer, prosektorer, preceptorer, observatörer och vissa ordinarie lärare. Flera gånger har understrukits vikten av att professorer och laboratorer (motsvarande) ges möjlighet att ägna en betydande del av sin tjänstgöring åt forskningshandledning. Där så befinnes lämpligt, bör sålunda — i anslutning till universitetsstatuternas stadgande i § 51 mom. 2 rörande professors undervisning och motsvarande stadganden rörande laborators (motsvarande) undervisning — en forskarhandledare k u n n a fullgöra honom åliggande undervisning i form av enskild handledning enligt av kanslern meddelade föreskrifter i varje särskilt fall. Det är emellertid också viktigt, att arbetet med undervisning och forskarhandledning icke får sådan omfattning, att professorer och laboratorer därigenom hindras från att fortlöpande bedriva egen forskning och leda institutionens allmänna forskningsprogram. Med hänsyn härtill har professorers och laboratorers undervisningsskyldighet i universitetsstatuterna begränsats till som regel fyra undervisningstimmar per vecka under terminerna. Härutinnan vill utredningen inte föreslå någon ändring, men vill erinra om vad ovan sagts om möjligheterna att fullgöra del av undervisningsskyldigheten i form av enskild handledning. Utredningen understryker

90 emellertid, att man med hänsyn till syftet bakom bestämmelserna rörande professorers och laboratorers undervisningsskyldighet måste räkna med att öka antalet sådana befattningar, i den mån antalet licentiander och doktorander i ett ämne antager sådana proportioner, att den högkvalificerade lärarpersonalens möjligheter till forskning därigenom äventyras. För ett framgångsrikt forskningsarbete fordras i de flesta fall att en professor eller laborator åtminstone under någon tid har möjligheter att helt koncentrera sig på forskningsuppgiften. Med hänsyn härtill ger också universitetsstatuterna kanslern möjlighet att medge professor eller laborator partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete under högst en lästermin under varje period av fem år. Någon motsvarande bestämmelse om partiell tjänstebefrielse finns däremot icke för de tekniska högskolornas lärare. Utredningen föreslår därför — under hänvisning till vad som i det föregående anförts rörande betydelsen av förbättrade forskningsmöjligheter vid de tekniska högskolorna — att ett mot universitetsstatuternas här ifrågavarande bestämmelser (§§52 och 54) svarande stadgande införes i stadgarna för de tekniska högskolorna. I detta sammanhang vill utredningen också föreslå, att en översyn göres av gällande stadgar för dessa specialhögskolor i syfte att i avseende på professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning anpassa dessa stadgar till motsvarande bestämmelser i universitetsstatuterna. Omvandling av självständiga laboraturer Principiellt betydelsefull är frågan om den självständige laboratorns (motsvarande) ställning i universitetsorganisationen. I Kungl. Maj:ts proposition 1958: 104 framhåller departementschefen att »som regel bör för professurs inrättande krävas, att det ämne, varom är fråga, skall vara självständigt examensämne på såväl låg- som högstadiet» (s. 93). Utredningen finner — med utgångspunkt i detta citat, vilket närmast gäller de filosofiska fakulteterna — att ett forskningsområde bör vara representerat av ordinarie professur i följande fall, nämligen då det är ett självständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt examensämne på såväl hög- som lågstadiet samt då det är att beteckna såsom centralt och i avseende på arbetsmetodik och frågeställningar självständigt gentemot andra ämnen. I det sistnämnda fallet torde det oftast vara eller inom kort bli ett självständigt läroämne eller (beträffande de filosofiska fakulteterna) ett självständigt examensämne på såväl hög- som lågstadiet. På grund härav finner utredningen, att självständiga laboraturer (motsvarande) i statuternas mening icke är motiverade. Denna utredningens mening kom till uttryck i dess första betänkande på så sätt, att utredningen där föreslog att ett antal laboraturer skulle ombildas till professurer. I remissyttrandena över utredningens första betänkande har ytter-

91 ligare laboraturer utpekats som självständiga och utredningen finner det självklart att uppenbart självständiga laboraturer bör ombildas, men anser att det får ankomma på vederbörande myndigheter att väcka förslag härom. I enlighet med sin allmänna grundsyn att universiteten och specialhögskolorna i organisatoriskt avseende bör göras så lika som möjligt, anser utredningen att vad här sagts bör äga tillämpning såväl för universitetens fakulteter som för fackhögskolorna. Bland ämnesområden, inom vilka det vid en allmän översyn i här avsett syfte synes kunna ifrågakomma att omvandla befintliga laboratorsbefattningar (motsvarande) till professurer, vill utredningen som exempel nämna följande: Inom de medicinska fakulteterna ämnena klinisk fysiologi, klinisk kemi, medicinsk fysik och radiofysik; inom de matematisknaturvetenskapliga fakulteterna ämnet entomologi och inom dessa fakulteter och de tekniska högskolorna vissa specialområden inom den kemisKa ämnesgruppen; inom de tekniska högskolorna dessutom ämnet elektrisk mätteknik och inom tandläkarhögskolorna ämnena tandhistologi och barntandvård. Dubblering av ordinarie tjänster Vissa ämnen, vilka är självständiga i den i propositionen 1958: 104 angivna bemärkelsen, är företrädda av två eller flera professurer. Det är svårt att finna en gemensam och genomgående motivering för den vid olika tidpunkter genomförda dubbleringen av befattningarna. I regel har man åberopat ämnets centrala ställning i grundläggande examina. Därigenom har det erhållit ett stort antal studerande, vilket i sin tur medfört en alltför stor undervisnings- och examinationsbörda för en enda ämnesrepresentant. Avgörande för frågan om ett ämne skall företrädas av två eller flera befattningshavare i professors eller laborators (motsvarande) ställning är enligt utredningens mening institutionens storlek, omfattningen och behovet av forskning vid densamma, differentieringen inom ämnets forskningsoch undervisningsområde och de därigenom ställda anspråken på ämnesrepresentanterna. Utredningen anser, att man vid den fortsatta utbyggnaden av universitet och högskolor bör sikta mot att låta de centrala ämnena företrädas av dubbla toppbefattningar. Särskilt bör detta gälla ä m n e n som fordrar en omfattande apparatur och stora institutionslokaler. Inom många ämnen har vidare en stark specialisering gjort sig gällande, samtidigt som den centrala teoribildningen och forskningsmetoden dock är gemensam. Det kan därför vara ändamålsenligt att sammanhålla de olika specialiserade toppbefattningarna inom samma formellt avgränsade examensämne. I vissa fall kan det rentav vara olämpligt att i namnet på en befattning ange en viss specialitet inom huvudämnet. Man är då alltför bunden, när det blir fråga om att återbesätta en sådan professur. Vid den

92 tidpunkten kan andra specialiteter vara mera aktuella eller, vilket måhända är ännu mera betydelsefullt, då kan framstående forskare finnas att tillgå inom andra av ämnets specialiteter, medan rekryteringen inom den avgående professorns område varit svagare. Särskilt i ett litet land måste dessa synpunkter väga tungt då det gäller att inom ramen för med nödvändighet begränsade resurser på bästa sätt utnyttja tillgången på forskare. Om emellertid differentieringen betingas av ämnets allmänna internationella utveckling och om den således kan väntas bli bestående, bör specialiseringskravet mötas genom inrättandet av särskilda ordinarie befattningar. Utredningen finner det svårt att ange fullt klara principer för när man, då det gäller dubblering eller differentiering av toppbefattningarna inom ett ämnesområde, bör inrätta en professur eller en laboratur (motsvarande). Utredningen vill emellertid på denna fråga anlägga följande mera allmänna synpunkter. I de fall där ämnesområdet är mycket vidsträckt, kan det vara svårt att finna en person, som behärskar ämnets olika delar respektive att bland olika specialområden utpeka ett som kan betraktas som mera centralt än andra; detta gäller t. ex. ämnesområdet nordiska språk — svenska språket eller olika grenar inom ämnet matematik. Ofta kan det även vara omöjligt att skarpt avgränsa de inom ämnet verksamma forskarnas specialområden; flera sådana kan på ett sätt som ej kan på förhand fixeras täcka ämnets centrala delar (detta gäller t. ex. inom ämnet nationalekonomi). I sådana fall är det lämpligt att inrätta flera jämställda professurer inom samma ämne. I andra fall, då ett specialområde framstår som mindre centralt, mindre omfattande eller relativt underordnat kan det däremot vara lämpligare att inrätta en laboratur. I viss utsträckning kan det vid sidan av sådana långsiktiga synpunkter vara nödvändigt att taga hänsyn till mera tillfälliga förhållanden. Understundom kan man sålunda endast genom inrättandet av en professur försäkra sig om den rätta personen och därigenom om forskningens och undervisningens gynnsamma utveckling. Är man tveksam, huruvida en specialitets framtida ställning inom examensämnet (motsvarande) verkligen motiverar en professur, bör man enligt utredningens mening inrätta en laboratur och samtidigt tillerkänna innehavaren en personlig professur. Under den tid vederbörande innehar sin personliga professur, vakantsättes laboraturen. Man kan då vid innehavarens avgång överväga, om utvecklingen motiverar att laboraturen omvandlas till professur eller om den bör ledigförklaras som laboratur. I andra fall kan man om utvecklingen motiverar en ny toppbefattning, inrätta och tillsätta en laboratur. Visar sig innehavarens forskning och undervisning — efter några år — vara av sådan betydelse, att det är motiverat, kan man för honom inrätta en personlig professur, vilken likaledes sättes på övergångsstat med laboraturen vakant. Även då öppnar sig m ö j -

93 ligheter att vid hans avgång på nytt överväga topptjänstens beskaffenhet. Som en variant härtill har utredningen diskuterat att en dylik omprövning av laborators (motsvarande) ställning regelmässigt skulle företagas efter visst antal — exempelvis tio — års tjänstgöring. Ämnesrepresentation vid olika läroanstalter Vissa centrala examensämnen är vid vissa lärosäten representerade av två eller flera professurer, vid andra endast av en toppbefattning. Ofta ha härvidlag historiska tillfälligheter spelat en roll. Utredningen anser inte, att alla lärosäten bör ha precis samma antal lärostolar i alla ämnen. Det kan vara lämpligt att en viss specialisering äger r u m mellan högskolorna och att man satsar på olika ämnen vid skilda läroanstalter. Det innebär att man möjliggör en längre gående specialisering på högstadiet vid en fakultet än vid en annan. Men ett visst minimum av toppbefattningar måste dock finnas inom de centrala ämnena, så att studenterna inom samma ämne vid samtliga universitet och högskolor till licentiatexamen garanteras en ungefär likvärdig utbildning och forskarhandledning. I det avseendet måste de nu befintliga universiteten och högskolorna byggas ut till full kapacitet genom en komplettering av professurer och laboraturer i centrala forskningsoch undervisningsämnen. Motiveringen blir den högre undervisningens och forskningens krav. Som exempel kan härvidlag nämnas den kemiska ämnesgruppen. Utredningen vill emellertid framhålla, att denna komplettering till full kapacitet inte bara avser flera topptjänster inom redan representerade ämnen. I vissa fall har ett ämne av olika skäl inte blivit företrätt vid samtliga universitet. Som exempel kan här nämnas ämnet sociologi, som saknas vid Göteborgs universitet. Även i sådana fall måste e n kompletterande översyn äga rum. Utredningen anser, att m a n vid denna översyn av de ordinarie befattningarna vid de olika universiteten och högskolorna i avsikt att ge dem en likartad undervisnings- och forskningskapacitet även bör överväga om icke de av 1947 års riksdag principbeslutade men hittills ej inrättade professurerna inom de filosofiska fakulteterna nu bör uppföras på stat. Det är här i stort sett fråga om professurer i ämnen som har ställning som examensämnen på såväl lågstadiet som högstadiet eller som viktiga specialiteter inom ett stort examensämne. Någon gång täcker de centrala forskningsområden. Har ett sådant ämne ansetts vara av så allmän betydelse, att det är representerat vid samtliga eller flera läroanstalter, bör man tillerkänna det likvärdiga arbetsbetingelser, vilket bl. a. innebär att det måste vara representerat av en ordinarie tjänst. Den av utredningen föreslagna likställdheten mellan olika universitet och högskolor innebär inte, att utredningen anser att varje ämne eller specialitet måste vara företrätt vid varje universitet. En viss differentiering och specialisering av mera exklusiva ämnen är, enligt utredningens -mening, önskvärd. Men då ett ämne av denna speciella typ — såsom fallet

94 är t. ex. beträffande ämnet allmän och jämförande etnografi vid Uppsala universitet — är ett självständigt ämne med en omfattande undervisning på högstadiet och då det inte kan anses föreligga någon tvekan om dess framtid inom den akademiska organisationen, bör det enligt utredningens mening även representeras av professur. Personliga

befattningar

Den snabba utvecklingen och differentieringen inom många ämnen i kombination med de begränsade personalresurserna i ett litet land gör att vi aldrig kan täcka alla specialområden med permanenta tjänster. Antalet sådana ämnesbundna sluttjänster vid universitet och högskolor kommer att förbli relativt begränsat och organisationen förhållandevis stel. Det är därför en nödvändighet, att vi har möjligheter att tillvarataga och utnyttja de framstående forskare, som kommer fram även om några av de permanenta sluttjänsterna ej finns tillgängliga vid det aktuella tillfället. En framstående, skolbildande forskare kan ge upphov till en mycket god rekrytering inom ett speciellt forskningsområde och för vissa av dessa forskare måste finnas sluttjänster, även om en omfattande permanent organisation synes obefogad. För alt möjliggöra en dylik kanske tillfällig expansion har vi de personliga tjänsterna. Utredningen kommer nedan att föreslå vissa nya typer av personliga tjänster utöver den traditionella, personliga befattningen. Utredningens förslag I det föregående har utredningen föreslagit dels att möjlighet öppnas för forskarhandledare att fullgöra sin undervisningsskyldighet även i form av enskild handledning, dels att även de tekniska högskolornas professorer och laboratorer (motsvarande) ges möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete, samt dels att stadgarna för de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna överses i syfte att anpassa bestämmelserna rörande professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och ställning till motsvarande bestämmelse i universitetsstatuterna. Utredningen övergår nu till att framlägga sina förslag rörande erforderlig förstärkning av antalet professurer och laboraturer (motsvarande). Universitetsutredningens första betänkande rörde främst den grundläggande undervisningens behov. Med hänsyn bl. a. till önskvärdheten att professorer och laboratorer skulle bli i stånd att ägna mera tid än som n u är möjligt åt undervisning på högstadiet och åt forskarhandledning, föreslog utredningen inrättandet av universitetslektoraten. Emellertid underströk utredningen värdet av att professor meddelar åtminstone någon undervisning även på lågstadiet, närmast då i sådana undervisningsmoment, som direkt syftar till att ge eleverna en introduktion i vetenskaplig debatt eller handledning i vetenskaplig metodik, således främst föreläsningar

95 och proseminarier (SOU 1957:24, s. 95 f). Professorer och laboratorer är självfallet oförhindrade att deltaga i den lägre undervisningen i den omfattning de själva önskar och finner lämpligt med hänsyn till sina undervisnings- och handledningsuppgifter på högstadiet. Utredningen har nu att taga ställning till de krav, som forskningens utveckling ställer på en utbyggnad av de ordinarie sluttjänsterna i forskarkarriären — professurer och laboraturer (motsvarande). Därvid måste beaktas konsekvenserna för forskningen av den stora utvidgningen av den grundläggande undervisningen som skett i många ämnen vid befintliga läroanstalter, delvis i brådstörtade och provisoriska former. Därvid har forskarutbildningens resurser ej ökats i motsvarande grad och ibland har även de för forskningen avsedda resurserna måst utnyttjas i den grundläggande undervisningen. Medan uppkomna brister i teknisk personal eller materiel i gynnsamma fall kunnat ersättas från olika slag av forskningsanslag, har detta ej kunna ske då det gällt de högre ordinarie tjänsterna, där den i vissa ämnen mycket starkt ökade examinationen och administrationen lett till att professorns tid och möjlighet till forskarhandledning och forskning starkt beskurits. Under 1950-talet har antalet studerande på lågstadiet ökat i betydande omfattning. Denna ökade tillströmning gör sig nu även gällande i ett snabbt växande antal licentiander och doktorander. För dessas handledning och undervisning fordras omedelbara och kraftfulla insatser. Här bör de förslag som utredningen framlagt i sitt första betänkande ge en avsevärd förbättring, även om ytterligare åtgärder måste vidtagas i form av en utökning av antalet professurer och laboraturer (motsvarande). Vid upprättandet av organisationsplaner för den högre undervisningen (licentiandoch doktorandstadiet), för vilken man enligt utredningens förslag och statsmakternas beslut skall räkna med »professorsundervisning», bör m a n kunna erhålla en viss ledning rörande omfattningen av den erforderliga utbyggnaden. Motsvarande bör gälla för övriga fakulteter och högskolor. Kan behovet av »professorsundervisning» ej täckas, måste nya topptjänster inrättas. Tillståndet har emellertid ytterligare accentuerats genom forskningens exempellöst snabba utveckling under det senaste decenniet, vilket även yttrar sig i en snabb differentiering och uppkomst av nya specialområden inom ämnen, som tidigare med fördel kunnat företrädas av en enda professur. Denna differentiering och specialisering betingas ofta av en enskild forskares eller forskargrupps insatser och initiativ och en utbyggnad av de personliga tjänsterna i ökad takt är därför i dessa fall nu nödvändig. Genom forskningsrådens tillkomst har visserligen möjligheterna att snabbt ingripa för att säkra en framstående forskares eller forskargrupps framtid förbättrats på ett sätt, som enligt utredningens mening varit av stor betydelse. De förstärkningar av rådens resurser, som utredningen före-

96 slår i det följande, kommer att ytterligare öka rådens möjligheter till initiativ av detta slag. Vad råden kan bevilja, blir emellertid med nödvändighet endast arvoden motsvarande laborators eller professors lön, möjligen med pensionsförsäkring genom SPP efter Kungl. Maj :ts tillstånd i varje särskilt fall. I de fall där det är motiverat att inrätta permanenta forskartjänster — vilket ej gäller alla fall då ett råd beviljar en forskare arvode motsvarande professors- eller laboratorslön — kan detta sålunda endast betraktas som ett tillfälligt arrangemang under en övergångsperiod, innan en ordinarie tjänst hinner inrättas. Motiveringen för äskanden om rena forskningsprofessurer blir vanligen med nödvändighet mindre konkret än för tjänster med mer direkt samband med ett yrkesutbildningsbehov. Dessa ärenden synes därför genomgående ha svårare att hävda sig i konkurrensen, speciellt i tider, då det statsfinansiella läget är trängt. Som ett exempel på att detta icke endast är något karaktäristiskt för vår tid, må ur 1876 års statsverksproposition anföras ett uttalande i anslutning till genomförandet av den då aktuella universitetsreformen. Beträffande önskvärdheten av personliga forskartjänster, framhölls att det vore »önskligt, att nödiga tillgångar kunde beredas att, då tillfälle dertill yppades, vid universitetet såsom extra ordinarie professorer, med skyldighet att i undervisningen deltaga, bibehålla män af synnerligt framstående vetenskaplig förtjenst utan af seende på läroämne; men för sådant ändamål lära åtminstone för närvarande erforderliga medel icke finnas att tillgå». Åtskilliga utredningar har framlagt starka motiveringar för en rörligare och frikostigare politik beträffande dylika personliga tjänster, men resultaten har hittills ej svarat mot behoven. Här är enligt utredningens mening särskilda insatser påkallade. Permanenta,

ämnesbundna

tjänster

Som framgår av vad som tidigare anförts, anser utredningen, att de ordinarie sluttjänsternas antal vid universitet och högskolor måste väsentligt utökas. Olika synpunkter har diskuterats, som utredningen anser bör vara vägledande vid denna expansion. Enligt direktiven skall universitetsutredningen ange allmänna regler och riktlinjer för bedömningen av ämnesgruppers och typämnens behov av lärarkrafter och forskningsresurser i övrigt. Utredningen har därför ej ansett sig böra framlägga detaljerade förslag ämne för ämne, om vilka tjänster, som bör inrättas under de närmaste åren, utan anser, att detta ankommer på vederbörande myndigheter. Utredningen har emellertid kommit fram till att minst 100 nya ordinarie toppbefattningar (professurer och laboraturer) måste inrättas under den närmaste femårsperioden vid nu befintliga fakulteter och högskolor, för att

97 dessa skall kunna erhålla den personalorganisation, som är nödvändig för att de skall bli i stånd att fullgöra sina funktioner i dagens läge. I detta antal inräknas icke redan beslutade befattningar för juridisksamhällsvetenskaplig och medicinsk undervisning och forskning. Icke heller ingår i detta antal de nya professurer, som kommer till stånd genom omvandling av självständiga laboraturer till professurer. Den utbyggnad av de högre läroanstalternas ordinarie lärarstaber, som utredningen här avser, gäller alltså främst en komplettering av dessa på så sätt, att centrala ämnen ges representation vid samtliga fakulteter av samma slag, eller så att ämnesrepresentationen kan förstärkas eller differentieras inom bestående examensämnen (motsvarande). Inom den angivna ramen räknar utredningen alltså endast med permanenta, ämnesbundna, ordinarie tjänster. Personliga

tjänster

De personliga forskartjänsterna ingår sålunda inte i detta antal. Det är speciellt på detta område, som utredningen anser en aktivare och rörligare politik nödvändig. Även om det traditionella förfaringssättet att inrätta personliga professurer givetvis bör kvarstå, vill utredningen framföra förslag om inrättande av (1) rörliga professurer och (2) personliga professurer av förordnande-typ. (1) Börliga professurer. För att på ett smidigt och rationellt sätt få i gång utvecklingen, vad beträffar inrättandet av personliga professurer, föreslår utredningen ett planmässigt inrättande av rörliga professorsbefattningar. Dessa tjänster skulle besättas av Kungl. Maj :t efter förslag av universitet, högskolor, forskningsråd eller andra myndigheter och efter vederbörlig sakkunnigutredning. Dessa tjänster skulle kunna tilldelas förtjänta forskare oberoende av ämne och de skulle kunna placeras vid den härför bäst lämpade institutionen. När en sådan tjänst i framtiden åter blir vakant, kan den omedelbart återbesättas utan hänsyn till vilket ämne den tidigare innehavaren företrätt. Om vid ett sådant tillfälle den avgående innehavarens specialitet skulle bedömas som ett då permanent behov inom universitetsorganisationen, måste en ny, ämnesbunden ordinarie tjänst inrättas. Oberoende härav skulle emellertid den rörliga tjänsten under alla förhållanden åter bli tillgänglig för återbesättning enligt Kungl. Maj :ts beslut. Utredningen vill emellertid understryka, att dessa tjänster — framför allt i de naturvetenskapliga, medicinska och tekniska disciplinerna — förutsätter tillgång till för innehavarens forskning lämpliga lokaler, personal och apparatur. Detta innebär, att beslut om utnämning måste föregås av en utredning av dessa förhållanden. Beträffande lokaler kan exempelvis en permanent institution ställa erforderliga utrymmen till förfogande; eller också k a n en utvidgning av en befintlig institution samtidigt beslutas. Vidare kan såväl lokaler som personal och utrustning tillkomma på 7—S06899

98 grundval av donation, genom avtal med branschintressenter eller en stiftelse eller genom bidrag från annat håll. I en eller annan form torde det berörda forskningsrådet bli inkopplat. Av vikt är emellertid, att dessa frågor klarlagts när tjänsten besattes. Med hänsyn bl. a. till detta synes det ur administrativ synpunkt lämpligast, att tjänster av denna typ nyinrättas från den 1 januari i stället för från budgetårens början. Mycket starka skäl talar enligt utredningens mening till förmån för denna nya typ av professurer. Därmed skulle det bli möjligt att inom universitets- och högskoleorganisationen i stort med större snabbhet och smidighet än nu tillvarataga framstående forskare och sätta in resurser inom ämnesområden, där en förstärkning framstår som särskilt angelägen. Samtidigt bör dessa befattningar genom sin blotta existens uppmuntra unga vetenskapsmän till specialisering och därigenom verksamt bidraga till den differentiering av vetenskapen som är en av drivfjädrarna i samhällsdynamiken. Utredningen föreslår, att fem rörliga professurer måtte inrättas från och med den 1 januari 1960 och att ytterligare minst fem tjänster inrättas under vart och ett av budgetåren 1960/61—1963/64. Även efter denna tidsperiod bör man räkna med en ökning av antalet dylika tjänster, men dennas storlek kan knappast nu bedömas. (2) Förordnande-professurer. De ovan föreslagna rörliga professurerna är avsedda att förbättra möjligheterna till sluttjänster för internationellt sett framstående forskare, för vilka tjänster inom den permanenta organisationen inte finns tillgängliga. Dessa professurer kan därför väntas bli placerade inom de ämnesområden, där vi har särskilt stor aktivitet och där den svenska forskningen ligger i den internationella forskningsfronten. Om nya specialiteter uppkommer, är det vanligaste sättet för att snabbt få dessa representerade i landet att man stimulerar yngre forskare till att ägna sig åt området i fråga och ofta sker detta genom att vederbörande utsändes för ett eller ett par års arbete vid någon ledande utländsk institution. En institution eller ett ämne kan även eljest behöva stimuleras genom direkt kontakt med forskningen utanför våra egna universitet eller högskolor. Våra möjligheter att hit förvärva framstående utländska forskare än nu synnerligen begränsade. För att i fall av denna art möjliggöra att utländska forskare av utmärkt förtjänst eller framstående svenska forskare, som är verksamma utanför universitetsorganisationen, för längre eller kortare tid skall kunna knytas till denna, föreslår utredningen införandet av professurer av förordnandekaraktär. I fråga om förordnandetid och pensionsrätt synes gällande bestämmelser i dessa hänseenden beträffande professurerna vid konsthögskolan och musikhögskolan kunna vara vägledande. Initiativ till förordnandets meddelande bör k u n n a tagas av antingen fakultet (motsvarande) eller forskningsråd och förordnande bör — efter

99 yttrande av vederbörande akademiska myndigheter — meddelas av Kungl. Maj :t. Även vid dessa förordnanden bör frågorna om institutionslokaler och basorganisation lösas samtidigt med att förordnande meddelas. Innehavare av denna typ av befattning bör ha en något begränsad ställning inom fakultet och konsistorium (motsvarande). Vederbörande bör sålunda icke äga rösträtt i befordringsärende. Det är utredningens övertygelse att tillkomsten av befattningar av här föreslagen typ skulle innebära att man finge ett utomordentligt värdefullt medel till vetenskaplig förnyelse och förbättrad kontakt mellan de svenska universiteten och den internationella forskningen liksom mellan de högre läroanstalterna och forskningen vid forskningsinstituten, inom sjukvården, näringslivet och förvaltningen. Emellertid vill utredningen nu endast ifrågasätta en försöksverksamhet och anser att 10 dylika förordnandeprofessurer snarast möjligt borde kunna inrättas. 2. Lektorat vid de tekniska högskolorna

I sitt första betänkande har universitetsutredningen lagt stark tonvikt vid lektorernas undervisande uppgift och därmed angivit deras inplacering i den akademiska personalorganisationen. I detta första betänkande föreslogs emellertid lektorat endast för de filosofiska fakulteterna, och i anslutning till årets riksdagsbeslut om upprustning av dessa fakulteters undervisningsresurser kan man nu räkna med att ett betydande antal universitetslektorat inrättas vid universiteten och Stockholms högskola. I andra kapitlet har redovisats vissa allmänna synpunkter, som enligt utredningens mening talar till förmån för att de tekniska högskolornas lärarstaber i likhet med vad som redan skett beträffande de filosofiska fakulteternas bör kompletteras genom införande av lektorat. Särskilt har utredningen därvid framhållit, att lektorerna skulle kunna övertaga en del av professorers och laboratorers befattning med undervisningen för civilingenjörsexamen och därigenom möjliggöra för professorer och laboratorer att i ökad utsträckning meddela forskarhandledning och undervisning p å högstadiet. Undervisningen för civilingenjörsexamen är formellt uppdelad på föreläsningar och övningar. Professorerna handhar i allmänhet själva den huvudsakliga delen av den undervisning, som meddelas i form av föreläsningar. I vissa fall finns vid vederbörande institution förutom professuren även en laboratorsbefattning och en eller flera s. k. biträdande lärarbefattningar. I övrigt biträdes professorn i undervisningen av förste assistenter och övningsassistenter. Förste assistenterna är anställda som extra tjänstemän och övningsassistenterna avlönade med arvode per timme. Assistenterna är sålunda endast tillfälligt anställda och växlar ofta. Förste assistentbefattningarna är dessutom att anse som utbildningstjänster och för dem kan i allmänhet endast nyexaminerade civilingenjörer eller andra

100 med motsvarande kompetens förvärvas. Ofta lyckas man icke förvärva lärare ens med denna kompetens. Särskilt i läroämnen med stort antal studerande eller omfattande övningsundervisning blir på grund av nu nämnda förhållanden professorns arbete med instruktion och handledning av assistenter mycket tidskrävande. Med det stora antalet studerande vid de tekniska högskolorna blir även professorns examinationsbörda ofta betydande. Om lektorat inrättas, skulle professorerna få en verksam hjälp vid organisationen av undervisningen. En lektor skulle sålunda kunna övertaga en del av vederbörande professors uppgifter att instruera assistenter samt leda vissa speciellt kvalificerade övningar och övertaga en del kursmoment, som professorn för närvarande handhar. Även från ren undervisningssynpunkt skulle det, i huvudsak av samma skäl som utredningen anfört för sitt förslag att inrätta universitetslektorat vid de filosofiska fakulteterna, vara värdefullt om en del av den undervisning, som nu meddelas av mera tillfälligt anlitade assistenter kunde övertagas av fast anställda lärare. Båda de tekniska högskolornas kollegienämnder har för budgetåret 1959/60 hemställt om inrättande av ett antal dylika befattningar. Sålunda har kollegienämnden vid tekniska högskolan i Stockholm föreslagit ett lektorat i matematik I och ett lektorat i oorganisk kemi. Lektorn i matematik skulle enligt kollegienämndens förslag bl. a. handhava matematikundervisningen för blivande arkitekter och lantmätare. (Studerande vid avdelningen för arkitektur läser en relativt begränsad kurs i matematik och studerande inom avdelningen för lantmäteri har en speciellt inriktad matematikundervisning.) Kollegienämnden har även understrukit att med tillkomsten av ett lektorat i matematik, lektorn skulle kunna instruera övningsassistenter i ämnet. Lektorn i oorganisk kemi skulle enligt kollegienämndens förslag meddela viss lektionsundervisning och även leda vissa övningar. Av kollegienämnden vid Chalmers tekniska högskola har äskats lektorat i följande ämnen, nämligen två i matematik, två i mekanik och ett i elasticitets- och hållfasthetslära. Kollegienämnden har såsom motiv framhållit nödvändigheten av att undervisningsgruppernas storlek minskas. Härjämte har kollegienämnden särskilt understrukit de betydande fördelar i fråga om kontinuiteten och effektiviteten i undervisningen i ifrågavarande läroämnen, som är att förvänta om de äskade lektoraten inrättas. Vad kollegienämnderna anfört belyser de olika slag av uppgifter, som bör anförtros innehavare av lektorat. Under hänvisning till de refererade uttalandena och till vad ovan anförts rörande behovet av en komplettering av de tekniska högskolornas lärarorganisation vill utredningen föreslå, att universitetslektorat inrättas jämväl vid de tekniska högskolorna. Beträffande de kompetensvillkor som bör gälla för dessa lektorat får

101 utredningen hänvisa till vad som i det första betänkandet härutinnan anfördes i fråga om motsvarande befattningar vid universiteten och Stockholms högskola. Vad utredningen sålunda anfört och föreslagit, har vunnit statsmakternas godkännande. Detta innebär att utredningen anser att avlagt disputationsprov och styrkt pedagogisk skicklighet bör stadgas som kompetenskrav för dessa nya befattningar. Utredningen har klart för sig, att det särskilt för sådana ämnen vid de tekniska högskolorna, som ej finns företrädda vid universiteten, i varje fall till en början kommer att stöta på stora svårigheter att för befattningar av detta slag finna fullt kompetenta sökande, detta emedan antalet avlagda disputationsprov vid de tekniska högskolorna ännu är relativt lågt och man dessutom måste räkna med en mycket hård konkurrens från näringslivets sida då det gäller personer med doktorsgrad i dessa ämnen. Utredningen har emellertid med sitt förslag velat markera, att för de nu föreslagna befattningarna i princip bör fordras lika goda kvalifikationer som för de filosofiska fakulteternas universitetslektorat. Även beträffande dessa senare befattningar har utredningen tänkt sig att en sådan någon gång måste efter dispens besättas med licentiat. Ett dylikt dispensförfarande torde komma att få tillämpas oftare för de nu föreslagna befattningarna, särskilt i den mån sådana inrättas inom de tekniska tillämpningsämnena. Därvid synes man också få tänka sig att dispensvägen ge behörighet för lektorat även åt civilingenjörer utan avlagd licentiatexamen, dock endast under förutsättning att den sökande förvärvat kvalificerade betyg i avgångsexamen i lektoratets huvudämnen eller däremot svarande ämnen, samt därjämte genom praktisk verksamhet, vetenskapliga studier eller vetenskapligt författarskap särskilt ådagalagt sin lämplighet för tjänsten. Vid bedömande av sökande till ett lektorat i ett tekniskt ämne bör dock självfallet alltid disputationsprov, liksom vetenskaplig verksamhet överhuvudtaget, väga tungt. Beträffande lektors undervisningsskyldighet synes böra gälla vad som beslutats beträffande undervisningsskyldigheten för innehavare av lektorat vid universitet. Befattningarna bör, liksom de nu beslutade universitetslektoraten, vara ordinarie tjänster och tillsättas av Kungl. Maj :t efter förslag av professorsnämnd, kollegienämnd och överstyrelsen för de tekniska högskolorna. Löneställningen bör självklart vara densamma som för universitetens lektorer. Vad slutligen tjänstebenämningen beträffar vill utredningen till en börj a n framhålla, att de föreslagna kompetenskraven är desamma som för de beslutade universitetslektoraten och sålunda högre än för lektorat vid allmänbildande gymnasier. Med hänsyn härtill och då benämningen högskolelektor synes mindre lämplig, vill utredningen även för de nu föreslagna befattningarna föreslå tjänstebenämningen universitetslektor, trots att denna benämning i detta sammanhang kan förefalla oegentlig. Den har dock accepterats beträffande universitetslektoraten vid Stockholms högskola.

102 Då det gäller att bedöma det erforderliga antalet lektorat vid de tekniska högskolorna, måste utgångspunkten vara det i de olika ämnena föreliggande behovet av forskarhandledning och undervisning på högstadiet, till vilket i detta sammanhang torde böra räknas även undervisning för de båda högsta betygsgraderna i civilingenjörsexamen, samt lågstadieundervisningens omfattning i skilda ämnen. Väl är antalet licentiander och doktorander ännu relativt lågt i åtskilliga läroämnen, men en tendens till starkt ökad rekrytering av forskaradepter vid de tekniska högskolorna är redan nu märkbar, och en fortsatt ökning bör kunna förväntas, bl. a. som en följd av de åtgärder till stimulerande av forskarrekryteringen, som utredningen här föreslår. Man synes böra räkna med att en professor eller laborator vid teknisk högskola framdeles bör kunna ägna en betydande del av sin ordinarie undervisning åt forskarhandledning och högstadieundervisning. För att möjliggöra detta blir en successiv utbyggnad av antalet lektorsbefattningar erforderlig. I de mycket stora läroämnena torde redan nu ett uttalat behov av lektorat föreligga, detta så mycket mera som till följd av utredningens ovan framlagda förslag till ändrade tjänstgöringsvillkor för de tekniska högskolornas förste assistenter ett betydande antal undervisningstimmar, som hittills bestritts av förste assistenter, nu bortfaller och måste ersättas antingen genom att ytterligare förste assistentbefattningar tillkommer eller på annat sätt. Med hänsyn härtill föreslår utredningen — efter samråd med högskolornas rektorer och med representanter för överstyrelsen för de tekniska högskolorna — att lektorat redan från och med budgetåret 1959/60 inrättas i varje fall i följande ämnen vid vardera av de två tekniska högskolorna, nämligen matematik, tillämpad matematik, mekanik, matematisk fysik, fysik, hållfasthetslära, teoretisk elektroteknik och byggnadsstatik. Som framgår av det ovan sagda räknar utredningen med att ytterligare lektorat blir erforderliga. Sådana bör emellertid äskas av högskolorna efter utredning av varje enskilt läroämnes behov. Högskolorna bör därvid även ange om och i vilken utsträckning anslagen till avlöningar åt förste assistenter, övningsassistenter och biträdande lärare kan begränsas i samband med inrättande av begärda lektorsbefattningar. Utredningen är slutligen angelägen understryka, att det här föreslagna införandet av lektorat vid de tekniska högskolorna på intet sätt får försvaga motiveringen för ytterligare forskartjänster vid dessa högskolor.

FJÄRDE KAPITLET Basorganisationen

I föregående kapitel har utredningen behandlat olika frågor rörande den forskande personalen vid universitets- och högskoleinstitutionerna. Utredningen övergår nu till institutionernas basorganisation. I detta begrepp sammanfattar då utredningen den biträdande personal och de materielanslag, som mera direkt och permanent ställes till institutionernas förfogande. Utanför denna basorganisation finns möjligheter för forskare vid alla typer av institutioner att söka forskningsanslag hos för de olika forskningsområdena ansvariga forskningsråden, hos privata svenska eller utländska fonder eller hos industrier. Inom de medicinska och matematisknaturvetenskapliga fakulteterna samt de tekniska högskolorna förekommer i förhållande till basorganisationen betydande extra anslag eller medel från dessa olika källor till biträdespersonal och materiel. Inom den humanistiskt inriktade forskningen finns dylika anslag mera sparsamt. Till den i basorganisationen ingående biträdande personalen räknar utredningen icke blott kansli- och laboratoriebiträden och motsvarande utan även sådan relativt högt kvalificerad personal, som har till uppgift att biträda i institutionens arbete, men i vars skyldighet icke ingår såsom någon huvudsaklig uppgift att självständigt undervisa eller självständigt forska. I basorganisationen innefattar utredningen sålunda även vissa befattningar, vilkas innehavare har akademisk examen, t. ex. förste kemisttjänsterna vid de kemiska institutionerna och förste driftingenjörstjänsterna vid de tekniska högskolorna. Till basorganisationen har däremot icke hänförts tjänster, vilkas innehavare har en hög vetenskaplig meritering, t. ex. förste museiintendentbefattningarna vid botaniska och zoologiska institutioner. Utredningen anser att behovet av biträdande personal måste ses i förhållande till den kvalificerade forskarpersonalens storlek. Sker en utökning av denna, måste ävenledes en utbyggnad av basorganisationen komma till stånd. Förhållandet är detsamma beträffande de materiella resursernas dimensionering, till vilka utredningen återkommer under avsnitt B i detta kapitel. Utredningen avser att i det följande först upptaga den personella basorganisationen till behandling och därvid bland annat betrakta förhållandet mellan antalet kvalificerade forskare å ena sidan och storleken av den biträdande personalen å den andra, den ordinarie och extra ordinarie såväl som den arvodesanställda.

104 A. Den personella basorganisationen Det vetenskapliga arbetet har under de senaste årtiondena i allt högre grad kommit att bedrivas i samarbetande grupper. Forskaren måste vid sin sida ha vetenskapliga medarbetare och assistenter. I det föregående avsnittet har det därför varit angeläget att tillse, att den vetenskapliga personalorganisationen beräknas så, att den svarar inte blott mot undervisningens behov utan också tillgodoser forskningens krav. Den effektiva forskargruppen är emellertid ingalunda komplett om den endast består av vetenskaplig personal av det slag, som utredningen behandlat i tredje kapitlet. Forskningen har under de senaste årtiondena i allt högre grad blivit beroende av ett stort antal hjälpkrafter. Dessa kan med hänsyn till verksamhetens art helt allmänt uppdelas i trenne kategorier, nämligen teknisk, administrativ och övrig biträdespersonal. Till den sistnämnda gruppen kan då den personal hänföras, som handhar skötseln av institutionslokaler, eldning och andra förekommande göromål av liknande art samt ekonomibiträden med städning och rengöring som arbetsuppgift. Gruppen ekonomibiträden avser utredningen att i det följande helt förbigå och har ej medtagit den vid beräkningarna för en utbyggd basorganisation. Omfattningen av den erforderliga biträdespersonalen är i hög grad beroende av forskningens arbetssätt. Inom de medicinska och matematisknaturvetenskapliga fakulteterna liksom vid de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna kan forskningen sägas ha en huvudsakligen experimentell karaktär, och den är därför betydligt mera biträdeskrävande än forskningen inom de teologiska och juridiska samt huvuddelen av de humanistiska fakulteterna. För alla vetenskapliga institutioner gäller emellertid, att de administrativa och kontorsmässiga göromålen ökat i takt med att själva forskningsarbetet växt i omfattning. Särskilt vill utredningen härvidlag peka på den roll de internationella kontakterna spelar. Det är ett känt förhållande, att vetenskapens internationella karaktär kräver att en forskare eller forskargrupp står i ständig kontakt med utländska forskare eller forskargrupper, som sysslar med liknande problem. Detta medför ofta en omfattande rapportskrivning och korrespondens, som måste skötas av kvalificerad sekreterarpersonal. Det är angeläget att den vetenskapliga personalen ej, till förfång för sina väsentliga åligganden, måste ägna sig åt arbetsuppgifter, som med fördel skulle kunna anförtros en välkvalificerad institutionssekreterare. I övrigt kan i huvudsak följande arbetsuppgifter sägas åvila en institutionssekreterare: att förestå institutionens expedition, ombesörja utskrivning av uppsatser, avhandlingar och annat material, som kan underlätta undervisningen och göra den mer effektiv, att ombesörja den interna bokföringen, att upprätta lönelistor och utbetala löner till

105 institutionens extra personal och redovisa forskningsanslag samt att verkställa vissa inköp för institutionens räkning. I det följande kommer utredningen att först framlägga ett förslag om särskild basorganisation knuten till docentbefattningarna. Utredningen övergår därefter till att behandla de rent humanistiskt inriktade ämnenas behov av biträdespersonal för att sedan upptaga den betydligt mer komplicerade frågan om de experimentellt inriktade ämnenas basorganisation. I anknytning härtill behandlas så de samhällsvetenskapliga ämnenas personalbehov, och slutligen framlägges vissa synpunkter på bibliotekens roll i basorganisationen. 1. Särskild basorganisation knuten till docentbefattningarna

Den basorganisation, som tillkom under åren närmast efter kriget och som förutsattes även kunna betjäna de e. o. docenterna, har i stort sett förblivit oförändrad, om man bortser från utbyggnader i samband med ökad intagning av studerande i vissa ämnen eller inrättandet av nya institutioner. Det har emellertid visat sig, att organisationen ej räckt till för de e. o. docenternas behov. Docenttjänstinnehavarna har huvudsakligen varit hänvisade till forskningsråden, då det gällt att erhålla teknisk hjälpkraft och anslag till för forskningsarbetet erforderlig materiel. Utredningen anser, att detta förhållande varken ur organisatorisk eller ekonomisk synpunkt är rationellt och vill här behandla denna fråga särskilt. En förbättring av situationen skulle givetvis kunna åstadkommas, genom att de enskilda institutionernas basorganisation utökas med hänsyn även till antalet docenttjänster, detta i enlighet med utredningens huvudprincip att basorganisationens storlek bör ställas i direkt relation till antalet forskare vid en institution, men behovet av hjälpkrafter för innehavarna av de s. k. rörliga docenttjänsterna och forskardocenttjänsterna kan icke fullständigt tillgodoses på detta sätt. En docentbefattning innehas maximalt i sex år av en och samma person. Det inträffar dessutom inte så sällan, att en docentbefattning vid vakans tillfälligt övergår till ett annat ämne. Även eljest kan förändringar inträffa i fråga om det slag av biträdeshjälp, som befattningens innehavare behöver för sin forskning. Medan den ene innehavaren av en tjänst behöver en instrumentmakare, kan nämligen hans efterträdare ha behov av ett räknebiträde eller ett laboratoriebiträde. Utredningen anser det vara nödvändigt att de e. o. docenterna lika väl som andra forskare vid universitet och högskolor tillförsäkras ett minimum av biträdeshjälp för sitt forskningsarbete. Med hänsyn till ovan berörda förhållanden är det emellertid beträffande denna forskarkategori mindre lämpligt att tillgodose behovet av biträdeshjälp inom ramen för de enskilda institutionernas fasta personalorganisation. I stället föreslår utredningen, att universiteten och högskolorna erhåller särskilda anslagsmedel,

106 avsedda för biträdeshjälp åt samtliga innehavare av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar. Dessa anslag måste enligt utredningens mening beräknas så, att varje docenttjänstinnehavare i experimentella ämnen skall kunna anställa ett tekniskt biträde med den utbildning, som behövs för hans forskningsarbete. För docenter i icke-experimentellt arbetande vetenskaper är behovet av biträdeshjälp av väsentligt mindre omfattning. Utredningen föreslår, att anslagen för de olika läroanstalterna beräknas med 10 000 kronor per befattning för docenter i experimentella ämnen och 2 000 kronor per befattning för docenter i övriga ämnen. För en kostnadsberäkning är det nödvändigt att göra en uppdelning av docentbefattningarna på experimentella och icke-experimentella ämnen. En sådan uppdelning kan med hänsyn till att docentbefattningarna icke är helt fast knutna till vissa ämnen omöjligen göras exakt. Här har till de experimentella ämnena förts samtliga docentbefattningar inom de medicinska fakulteterna, 12 av befintliga 116 docentbefattningar inom de humanistiska fakulteterna (motsvarande hälften av de docentbefattningar, som med företrädesrätt är knutna till de samhällsvetenskapliga ämnena jämte ämnena pedagogik och psykologi) 52 av befintliga 67 docentbefattningar inom de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (återstående 15 befattningar motsvarar i stort antalet befattningar med företräde för ämnen inom den matematiska ämnesgruppen), samt 11 av 13 befintliga docentbefattningar vid de tekniska högskolorna. Av befintliga 25 forskardocentbefattningar har 11 beräknats vara besatta med docenter i experimentella ämnen; den totala kostnaden för denna upprustning skulle enligt ovan angivna beräkningsprinciper för de budgetåret 1958/59 befintliga docentoch forskardocenttjänsterna fördela sig på de olika fakulteterna enligt följande: fakultet

e. o. docentbefattningar

kostnad kronor

Teol. lak Jur. fak Med. fak Hum. fak

14 å 2 000 kr. 15 å 2 000 > 53 å 10 000 » 104 å 2 000 »> 12 å 10 000 »

208 000 120 000

328 000

Mat.-nat. fak

15 å 2 000 » 52 å 10 000 i

30 000 520 000

550 000

Tekn. högsk

2 å 2 000 » 11 å 10 000 •

4 000 110 000

28 000 30 000 530 000

114 000 1 580 000

e. o. forskardocentbefattningar 14 å 2 000 kr. l H å 10 000 »

28 000 110 000

138 000 1 718 000

därav en befattning vid tekniska högskolan

107 Kostnadernas fördelning på olika läroanstalter framgår av följande sammanställning: D o c - och forskardocenttjänster med anslag

Lärosäte

Uppsala univ Lunds univ Göteborgs univ Karolinska institutet Stockholms högskola KTH GTH Summa

Kostnad kronor

å 2 000 kr.

å 10 000 kr.

54 53 15 40 1 1

36 34 14 20 23 8 4

468 000 446 000 170 000 200 000 310 000 82 000 42 000

1718 000

Utredningen föreslår, att anslagen till docent- och forskardocentbefattningarnas basorganisation upptages under de olika universitetens och högskolornas anslag till övrig icke-ordinarie personal med en särskild delpost för detta ändamål, att fördelas mellan fakulteterna av Kungl. Maj :t. Utdelandet av medlen föreslår utredningen ske på samma sätt som utredningen i sitt första betänkande föreslagit för anslaget till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet. Utredningen föreslår att anslag för ändamålet ställes till förfogande från och med den 1 januari 1960. Vid inrättandet av nya docent- och forskardocentbefattningar bör ifrågavarande anslag samtidigt uppräknas enligt här angivna grunder. 2. De humanistiskt inriktade ämnenas basorganisation

För de teologiska och juridiska fakulteterna gäller behovet av biträdeshjälp så gott som uteslutande administrativ personal och sekreterarpersonal. Detsamma gäller för huvuddelen av de humanistiska fakulteternas ämnen med undantag för de samhällsvetenskapliga ämnena och ämnena pedagogik och psykologi, vilka har behov av en större och mera differentierad biträdespersonal än de rent humanistiska disciplinerna. Redan nu finns inom de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnena en biträdesstab av en annan omfattning och sammansättning än inom övriga humanistiska ämnen. Pedagogik och psykologi bedrivs i viss utsträckning som experimentell forskning och dessa ämnen liksom de samhällsvetenskapliga har behov av personal för databehandling av skiftande slag. Dessa ämnens behov av biträdeshjälp måste därför enligt utredningens mening bedömas efter andra grunder än övriga humanistiska ämnens. Utredningen har stannat för att i detta hänseende i huvudsak jämställa dem med de matematiska ämnena och redovisar därför sina beräkningar rörande de samhällsvetenskapliga och pedagogisk-psykologiska ämnenas biträdespersonal i ett senare avsnitt av detta kapitel.

108 I förevarande avsnitt behandlar utredningen sålunda uteslutande den rent humanistiskt inriktade forskningens — inklusive de teologiska och juridiska fakulteternas — behov av biträdeshjälp. Härmed avser utredningen endast sekretariatspersonal, medan behovet av vaktmästarpersonal enligt utredningens mening måste bedömas från fall till fall och därför här lämnas åt sidan. Den humanistiska forskningens sekretariatspersonal måste vara så dimensionerad, att den är tillräcklig för både forskningens och undervisningens behov. Redan inledningsvis har utredningen understrukit betydelsen av att kvalificerad sekreterarhjälp ställes till forskarnas förfogande icke blott för utskrivning av uppsatser och avhandlingar utan även för den ökande internationella korrespondensen. Därutöver kommer för många av de nu ifrågavarande ämnena det stora och ökande behovet av biträdeshjälp för undervisningen och dess administration. Den nu i anledning av universitetsutredningens förslag i det första betänkandet beslutade upprustningen av de filosofiska — och enkannerligen de humanistiska —- fakulteternas undervisningsresurser syftar till en intensifierad undervisning på magisterstadiet med bl. a. mindre undervisningsgrupper, flera övningsmoment och tentamensskrivnnigar. Denna undervisningsreform kan knappast få avsedd effekt utan en betydande förstärkning av de humanistiska institutionernas kanslipersonal. Den beslutade upprustningen syftar även till att i högre grad än nu frigöra främst professorerna för forskning och forskarhandledning. Även härvidlag är en förstärkning av sekreterarpersonalen en förutsättning för att upprustningens syfte skall nås. Utredningen anser sålunda, att det med hänsyn till såväl undervisning som forskning är utomordentligt angeläget att de humanistiskt inriktade ämnenas sekretariatspersonal nu ges en förstärkning och sedan ytterligare utbygges i takt med att ifrågavarande ämnens personal för forskning och undervisning utökas. Utredningen föreslår i detta syfte såsom en riktpunkt för beräkningen av erforderlig personal, att sekreterarhjälp för de rent humanistiskt inriktade ämnena ställes till förfogande med en heltidsbefattning per fyra ordinarie lärartjänster, till vilka av praktiska skäl även de nuvarande s. k. pedagogiska lektoraten bör föras, varjämte ytterligare en heltidsbefattning bör beräknas för varje större institution. Med »större» institutioner avser utredningen sådana, där undervisningens omfattning för med sig ett betydande kansliarbete. En beräkning av det antal tjänster, som med tillämpning av här angivna regel och med ifrågavarande institutioners nuvarande personaluppsättning skulle behöva omedelbart inrättas redovisas i bilaga 3, varav också framgår vilka institutioner utredningen bedömt såsom »större» och därmed i angiven mening särskilt biträdeskrävande. Under hänvisning till denna beräkning föreslår utredningen för nu ifrå-

109 gavarande fakulteter och ämnen inrättandet av 46 nya med följande fördelning på lärosäten:

biträdestjänster

Uppsala universitet

Lunds universitet

Göteborgs universitet

Stockholms högskola

12 Enligt utredningens mening bör denna nytillkommande personal fördelas på tjänster av olika valör i fråga om kvalifikationskrav och lönegradsplacering. På vissa institutioner kan man ha behov av kontors- eller kanslibiträden, medan man på några institutioner behöver sekreterartjänster eller motsvarande med relativt höga kvalifikationskrav i fråga om t. ex. språkkunskaper. Utredningen har ansett det ogörligt att granska varje enskild institutions personalbehov och är därför också nödsakad att i kostnadsberäkningen arbeta med en antagen genomsnittslön för de nya tjänsterna. Med hänsyn till att behovet av högt kvalificerad personal synes vara av relativt sett mindre omfattning än behovet av t. ex. kontorsbiträden, har utredningen stannat för att beräkna kostnaderna efter en genomsnittslön i åttonde lönegraden, d. v. s. i runt tal 11 600 kronor per år och tjänst, 1 vilket likväl bör ge utrymme för ett visst antal mer kvalificerade sekreterare. De belopp, med vilka ifrågavarande avlöningsanslag bör höjas vid genomförande av utredningens förslag beträffande de humanistiskt orienterade fakulteternas basorganisation, framgår av nedanstående sammanställning. Här liksom beträffande antalet nya assistent- och amanuensbefattningar bör framhållas, att för de juridiska fakulteternas del principbeslut föreligger rörande viss ytterligare personalförstärkning under budgetåren 1959/60— 1961/62. Någon reduktion med hänsyn härtill har icke gjorts i kostnadsberäkningen, som grundar sig på antalet under budgetåret 1958/59 befintliga ordinarie lärartjänster. Kronor

185 280 115 800 92 640 138 960

Uppsala universitet . Lunds universitet . . Göteborgs universitet Stockholms högskola S u m m a kronor

532 680

Utredningen föreslår, att ovan angivna belopp upptages i vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av beloppet för vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62. Anslagen bör fördelas av kanslern efter förslag från berörda fakulteter. 1

Då det ansetts önskvärt att använda en enhetlig metod för alla lönekostnadsberäkningar i fråga om lönegradsplacerad personal, har utredningen genomgående i detta betänkande räknat lönerna i ortsgrupp IV med en löneklassuppflyttning.

110 Beträffande de nya tjänsternas fördelning vill utredningen till en början understryka, att den beräkningsmetod som kommit till användning för bedömning av antalet behövliga nya tjänster är en schablonmetod, som är försvarlig endast om det gäller att beräkna en ram för en personalförstärkning. Förstärkningens fördelning mellan enskilda institutioner måste bygga på en detaljbedömning av föreliggande behov. Utredningen vill för sin del endast konstatera, att vissa ämnen torde behöva mera sekreterarhjälp och andra ämnen mindre än vad som blir resultatet om utredningens beräkningsmetod tillämpas i det enskilda fallet. Utredningen vill även framhålla, att det måhända kan vara fördelaktigt att icke fördela samtliga nya tjänster på vissa uppräknade institutioner utan i stället — i varje fall till en början — behålla vissa tjänster som en central »reserv», ställd till förfogande för samtliga institutioner eller vissa grupper av sådana. Det väsentliga är givetvis, att samtliga institutioner och lärare tillförsäkras tillgång till adekvata resurser i avseende på sekreterarhjälp. Utredningen vill slutligen påpeka, att den metod som kommit till användning vid beräkningen av nu ifrågavarande personalförstärkning tar sikte på en viss relation mellan antalet ordinarie lärare (inkl. de nuvarande s. k. pedagogiska lektoraten) å den ena sidan och storleken av sekreterarpersonalen å den andra. Anslagsberäkningen påverkas sålunda icke av det ovan framlagda förslaget om vissa särskilda anslag till biträdeshjälp m. m. för innehavare av docent- och forskardocentbefattningar. En konsekvens av den använda beräkningsmetoden blir vidare, att de humanistiskt orienterade fakulteternas basorganisation bör förstärkas i den mån nya ordinarie lärarbefattningar tillkommer.

3. De experimentella och matematiska ämnena

Medan främst administrativ biträdespersonal behövs inom de humanistiskt inriktade ämnena, gäller behovet för de experimentellt inriktade ämnena även och kanske framför allt teknisk biträdespersonal av olika slag. Denna bör ha sådana kvalifikationer, att den vetenskapliga personalen befrias från en mängd tidsödande rutinarbete, och skall exempelvis kunna deltaga i framställning, drift och underhåll av den apparativa utrustningen. Utredningen är fullt medveten om att det ej är möjligt att draga en skarp gräns mellan de i forskningsarbete sysselsatta assistenterna och den högkvalificerade tekniska personalen. Denna gränsdragning blir så mycket svårare, som utvecklingens allmänna tendens är den, att man måste ställa allt högre kvalifikationskrav på den biträdande personalen. Detta sammanhänger med en rad olika faktorer, vilka påverkat den vetenskapliga utvecklingen. Sålunda har den empiriska vetenskapen under de senaste årtiondena på ett markant sätt blivit beroende av teknisk utrustning i form av komplicerade och dyrbara maskiner och instrument. Denna utrustning

Ill fordrar ofta för sitt rätta utnyttjande personal med hög teknisk utbildning. Inom allt flera områden är genomgånget tekniskt gymnasium eller akademisk examen en förutsättning för att vederbörande skall kunna bistå vid det med hänsyn till apparaturen alltmer komplicerade forskningsarbetet. Denna utveckling har redan observerats och accepterats av statsmakterna. Som exempel kan anföras de förste kemisttjänster, som inrättats i ämnet analytisk kemi, och de vid de tekniska högskolorna befintliga förste driftingenjörs- och driftingenjörstjänsterna. Utredningen anser det uppenbart med hänsyn till det tekniskt alltmer komplicerade forskningsarbetet, att ett väsentligt och ökande behov av kvalificerad teknisk biträdespersonal föreligger vid många naturvetenskapliga och medicinska institutioner. Detta behov måste särskilt beaktas, då det gäller att avpassa den personella basorganisationen vid här ifrågavarande institutioner och bör enligt utredningens mening föranleda en icke oväsentlig justering av biträdespersonalens sammansättning. Utredningen återkommer till denna fråga i det följande i samband med beräkningen av den för dessa institutioner erforderliga personalförstärkningen.

Då det gäller en kvantitativ bedömning av den för de experimentella och matematiska ämnena erforderliga personella basorganisationen, måste till en början beaktas, att personalbehovet är olika stort inom olika ämnesgrupper. I syfte att belysa detta och samtidigt erhålla en utgångspunkt för en bedömning av den fasta personalorganisationens erforderliga storlek har utredningen gjort en jämförelse för olika ämnesgrupper och läroanstalter, mellan å ena sidan de resurser, som stått till förfogande inom den fasta personalorganisationen och å den andra det totala behovet av biträdespersonal, sådant detta behov framträder genom förekomsten av arvodesanställd extra biträdespersonal, avlönad genom anslag från forskningsråd, fonder och industrier. Material för beräkningen av denna sistnämnda personalgrupps storlek har utredningen kunnat hämta från de olika institutionernas redovisningar till forskningsvolymsundersökningen, och jämförelsen gäller därför förhållandena på hösten 1955. Såväl antalet forskningsbiträden inom den fasta personalorganisationen som det totala antalet vid de olika institutionerna verksamma forskningsbiträden har satts i relation till antalet i den fasta personalorganisationen ingående kvalificerade forskare. Till gruppen kvalificerade forskare har därvid hänförts professorer, laboratorer (motsvarande), biträdande lärare samt e. o. docenter, dock — av rent praktiska skäl — ej innehavare av rörliga eller forskardocentbefattningar, emedan dessa befattningar ej är fast knutna till visst ämne eller viss fakultet. Det kan synas tveksamt om gruppen biträdande lärare bort hänföras till kategorien kvalificerade forskare. Uppenbart är emellertid att såväl

112 biträdande lärare som assistenter för sitt forskningsarbete har behov av biträdeshjälp. Detta behov måste dock vara relativt skiftande. Därtill kommer att båda kategoriernas biträdesbehov till en del tillgodoses genom anslaget till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet. Med hänsyn till dessa förhållanden har assistentgruppen här uteslutits, medan de biträdande lärarna medtagits såsom representerande båda kategoriernas behov av biträden inom den fasta personalorganisationen. För att jämförelsen mellan skilda lärosäten skulle bli likformig, uteslöts vid beräkningarna vissa ämnen, som ej finns vid samtliga lärosäten eller tillkommit under senare år. På så sätt erhölls vissa »typgrupper» inom de olika ämnesgrupperna. Nedanstående uppställning visar vilka ämnen som medtagits. Medicinska fakulteten, teoretiska ämnen:

kliniska ämnen:

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, matematiska ämnesgruppen:

anatomi bakteriologi, inkl. hygien farmakologi fysiologi histologi medicinsk kemi patologi, inkl. radiopatologi i Stockholm kirurgi medicin oftalmiatrik obstetrik och gynekologi pediatrik psykiatri röntgendiagnostik öron-, näs- och halssjukdomar astronomi matematik teoretisk fysik med mekanik

fysisk-kemiska ämnesgruppen:

fysik kemi

biologisk-geografiska ämnesgruppen:

botanik geografi, inkl. kulturgeografi geologi, inkl. mineralogi zoologi, inkl. zoofysiologi

Resultatet av den gjorda jämförelsen framgår av tabell 5, som för olika lärosäten och ämnesgrupper visar relationen mellan å ena sidan antalet kvalificerade forskare och å andra sidan dels det totala antalet forskningsbiträden, dels antalet fast anställda forskningsbiträden. Det underliggande siffermaterialet redovisas i bilaga 4 a.

113 Tabell 5. Jämförelse mellan den totala biträdestätheten (den arvodesanställda biträdespersonalen inräknad) och den fasta personalorganisationens biträdestäthet för vissa kärnämnen inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna hösten 1955 Uppsala Fakultet/ ämnesgrupp

Med. fak. Teor. ämnen . . . Klin. ämnen.. . . Mat.-nat. fak. Matemat. grupp. Fysisk-kemiska gruppen Biol.-geogr. gruppen

Lund

Stockholm

Göteborg i,.

'W

Samtl.

bitr. på stat/ forskare

tot. ant. bitr./ forskare

bitr. på stat/ forskare

tot. ant. bitr./ forskare

bitr. på stat/ forskare

2,1 1,2

3,4 »4,6

1,7 1,2

3,4 3,3

2,0 1,1

0,5

0,5

0,1

0,7

0,4

2,6

1,4

3,7

1,3

3,7

1,8

2,3

1,1

1,5

0,7

2,0

1,1

tot. ant. bitr./ forskare

bitr. på stat/ forskare

tot. ant. bitr./ forskare

bitr. På stat/ forskare

tot. ant. bitr./ forskare

3,5 2,7

2,0 1,2

3,6 2,9

2,3 0,9

3,1 2,1

0,7

0,5

0,7

4,5

2,3

2,1

1,3

1 Ämnet obstetrik och gynekologi vid karolinska institutet innefattar kvinnokliniken vid institutet samt kvinnokliniken vid Sabbatsbergs sjukhus med isotop-, hormon-, smear- och sterilitetslaboratorier, vilka tillsammans redovisar 22 arvoderade biträden hösten 1955. Ämnet pediatrik (Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus) redovisar 13 biträden på skilda anslag. Om dessa ämnen borträknas, blir antalet forskare 13, biträden inom den fasta personalorganisationen 15 och arvoderade biträden 22,5, vilket ger 1,2 resp. 2,9 i biträdestäthet. För samtliga lärosäten blir då den totala biträdestätheten 2,7.

Av t a b e l l e n f r a m g å r , a t t d e n f a s t a b i t r ä d e s p e r s o n a l e n vid i n g e n av l ä r o a n s t a l t e r n a och i n o m i n g e n av ä m n e s g r u p p e r n a e n s a m v a r t i l l r ä c k l i g för d e n vid i f r å g a v a r a n d e i n s t i t u t i o n e r b e d r i v n a v e r k s a m h e t e n , ö v e r a l l t h a r m a n m e d h j ä l p av a n s l a g f r å n f o r s k n i n g s r å d e n och f r å n a n d r a k ä l l o r u t a n f ö r u n i v e r s i t e t s - och h ö g s k o l e o r g a n i s a t i o n e n a n s t ä l l t e x t r a p e r s o n a l till ett a n t a l s o m i v i s s a fall ä r v ä s e n t l i g t h ö g r e ä n a n t a l e t b i t r ä d e n a v olika slag i n o m d e n f a s t a o r g a n i s a t i o n e n . Av t a b e l l e n s h ö g r a del, s o m v i s a r s i t u a t i o n e n i n o m de o l i k a ä m n e s g r u p p e r n a t o t a l t för s a m t l i g a l ä r o anstalter, framgår att den arvodesanställda personalen i allmänhet är lika s t o r s o m eller n å g o t s t ö r r e ä n d e n f a s t a o r g a n i s a t i o n e n s b i t r ä d e s p e r s o n a l . F ö r s a m t l i g a o r t e r v a r — s o m f r a m g å r av t a b e l l e n och a n m ä r k n i n g e n — d i f f e r e n s e n i b i t r ä d e s t ä t h e t s t ö r s t i n o m ä m n e n a fysik och k e m i m e d 1,9 e n h e t e r ; d ä r e f t e r följde de m e d i c i n s k a f a k u l t e t e r n a s k l i n i s k a ä m n e n m e d 1,6 och d e t e o r e t i s k a ä m n e n a m e d 1,4, d e n b i o l o g i s k - g e o g r a f i s k a ä m n e s g r u p p e n m e d 0,9 och s l u t l i g e n d e n m a t e m a t i s k a ä m n e s g r u p p e n m e d 0,3 enheter. F ö r v i s s a ä m n e s g r u p p e r , n ä r m a s t i n o m de m a t e m a t i s k - n a t u r v e t e n s k a p l i g a fakulteterna, k a n m a n k o n s t a t e r a r ä t t betydande skillnader mellan de olika l ä r o a n s t a l t e r n a . P å f a l l a n d e är, a t t d e n f a s t a p e r s o n a l o r g a n i s a t i o n e n 8—806899

114 inom samma ämnesgrupp vid olika läroanstalter visar rätt stora olikheter i avseende på relationen mellan antalet forskare och antalet forskningsbiträden. Totalt redovisades i forskningsvolymsundersökningen i runt tal 600 forskningsbiträden såsom arvodesanställda vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas! olika institutioner. Budgetåret 1955/56 uppgick den i den fasta personalorganisationen ingående biträdespersonalen (ekonomibiträden oräknade) vid samma fakulteter till cirka 520 personer (tjänster). Den arvodesanställda biträdespersonalen var alltså vid dessa fakulteter något större än den fast anställda personalen. Av den arvodesanställda biträdespersonalen vid dessa fakulteter kan ungefär 200 beräknas ha varit avlönade genom anslag från de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden samt atomkommittén. Anslagen till dessa råd har sedan denna tid ökat med ungefär 80 %. Personalökningen är möjligen icke fullt lika stor, detta dels till följd av inträffade förändringar i lönenivån, dels emedan en viss tendens att öka anslagen till materiel och apparatur gjort sig gällande. En ökning med minst 60 å 70 procent synes dock vara trolig, och den genom anslag från dessa fyra forskningsråd (motsvarande) extra-anställda biträdespersonalen torde sålunda under budgetåret 1958/59 uppgå till åtminstone 300 personer (tjänster). Samma budgetår uppgår den på ordinarie och extra ordinarie stat anställda biträdespersonalen (ekonomibiträden oräknade) vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna till i runt tal 735 personer (tjänster). Den arvodesanställda extrapersonalen torde därför fortfarande vara minst lika stor som den fast anställda personalen, även om den extra personal, som avlönats med andra anslag än rådsmedel, ej skulle ha ökat — vilket den dock med säkerhet gjort. Troligen uppgår den arvodesanställda extra-personalen vid dessa fakulteter sammanlagt till 750 å 800 personer. Totalt skulle biträdespersonalen (den fast anställda och den arvodesanställda) vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna under budgetåret 1958/59 sålunda uppgå till cirka 1 500 personer. En beräkning för de tekniska högskolorna, motsvarande den i tabell 5 för de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna redovisas i nedanstående tablå. Till gruppen kvalificerade forskare har härvid räknats professorer, laboratorer (motsvarande) samt e. o. docenter. De biträdande lärar- och speciallärartjänsterna vid de tekniska högskolorna har av praktiska skäl ej kunnat räknas med, liksom ej heller de medicinska fakulteternas biträdande lärare med föreläsningsarvoden medtagits vid beräkningarna bakom tabell 5. Till kategorien biträdespersonal har hänförts samma kategorier som i dessa sistnämnda beräkningar; dock har vissa under budgetåret 1955/56 vid de tekniska högskolorna utgående anslag till laboratoriebiträdeshjälp omräknats till heltidstjänster.

115 Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola.. .

Tot. ant. bitr./forsk.

Bitr. på stat./forsk.

2,1 2,1

1,0 1,0

Likheterna de båda högskolorna emellan är här påfallande. Någon uppdelning på ämnesgrupper har ej gjorts här. Den faktiska biträdestätheten var för båda högskolorna totalt ungefär densamma som inom den biologiskgeografiska ämnesgruppen vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Totalt redovisades i forskningsvolymsundersökningen drygt 130 personer såsom arvodesanställda forskningsbiträden vid de tekniska högskolornas olika institutioner, medan den fasta organisationens biträdespersonal budgetåret 1955/56 beräknats till 115 heltidsbefattningar. Även här var sålunda de båda kategorierna ungefär lika stora men med någon övervikt för gruppen arvodesanställda. Av den arvodesanställda personalen hösten 1955 kan kanske ett 100-tal beräknas ha varit anställda genom rådsanslag. Även vid de tekniska högskolorna torde man kunna anta att denna personalkategori ökat med ca 70 procent, varför utredningen uppskattar antalet genom rådsanslag arvoderade biträdeskrafter till i runt tal 180 personer (tjänster) budgetåret 1958/59. Till den nu lämnade redogörelsen för omfattningen av de experimentella ämnenas biträdespersonal under hösten 1955 och den i anslutning härtill gjorda jämförelsen mellan den fasta och den arvodesanställda biträdespersonalens storleksförhållande inbördes och i relation till antalet inom dessa ämnens fasta organisation verksamma forskare skall nu fogas en översikt av den fasta personalorganisationens utveckling sedan upprustningsåret 1947/48. Denna översikt gäller såväl den forskande personalens som biträdespersonalens tillväxt och »biträdestäthetens» utveckling. Slutligen skall ges en närmare analys av dagens situation inom olika fakulteter och ämnesgrupper. Budgetåret 1947/48 har valts som jämförelseår med hänsyn till den av 1946 och 1947 års riksdagar beslutade utbyggnaden av resurserna på detta område. Av praktiska skäl har det varit nödvändigt att inskränka jämförelsen till Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet. Jämförelsen gäller vidare endast de »typgrupper», som redovisats ovan, s. 112. Även i fråga om vilka kategorier av befattningshavare som hänförts till de två grupperna »forskare» och »biträden» har samma normer tillämpats som vid den ovan lämnade redogörelsen för förhållandena under hösten 1955. I tabell 6 redovisas totalt för de olika typgrupperna vid samtliga tre läroanstalter antalet forskare och antalet biträden inom den fasta personalorganisationen under de två budgetåren 1947/48 och 1958/59. Vidare redo-

116 Tabell 6. Den fasta personalorganisationen budgetåren 1947/48 och 1958/59 inom vissa teoretisk-medicinska, klinisk-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga ämnen vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet Antal biträden

47/48

58/59

47/48

58/59

74 33

94 53

125 33,5

204 77,5

1,7 1,0

2,2 1,5

+ 0,5 + 0,5

24 33

36 42

10 43

15,5 81

0,4 1,3

0,4 1,9

+ 0,6

1,1

1,2

+ 0,1

Fakultet/ämnesgrupp

Med. fak. Teor. ämnen Klin. ämnen Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen . . . . Fysisk-kemiska gruppen Biologisk-geografiska gruppen

Biträdestäthet Föränd( = antal biträden ringar i per forskare) biträdestätheten 47/48 58/59

Antal forskare

visas biträdestätheten vid de två tidpunkterna och inträffade förändringar i denna. De underliggande beräkningarna för de skilda läroanstalterna redovisas i bilaga 4 b. 1 stort sett har, som framgår av tabellen, de medicinska och matematisknaturvetenskapliga fakulteternas resurser i fråga om biträdespersonal inom den fasta personalorganisationen förblivit oförändrade, sedan basorganisationen skapades i slutet av 1940-talet. Biträdespersonalen har förstärkts i takt med den forskande personalens tillväxt, bl. a. i samband med tillkomsten av nya institutioner. En viss ytterligare utbyggnad av biträdespersonalen har också kommit de flesta av ämnesgrupperna till del, ofta i samband med beslut om ökad intagning av studerande, men någon egentlig ökning av de till forskningens förfogande ställda fasta resurserna har det uppenbarligen ej varit fråga om. Vid de tekniska högskolorna har utvecklingen varit en annan. Genom beslut av 1956 och 1957 års riksdagar har dessa högskolors personella basorganisation nyligen givits en förhållandevis kraftig förstärkning. Att belysa detta genom en jämförelse mellan förhållandena budgetåren 1947/48 och 1958/59 har icke ansetts nödvändigt, helst som en dylik jämförelse är svår att genomföra och dessa högskolors biträdesresurser före 1956 års riksdagsbeslut i realiteten synes ha varit dimensionerade uteslutande för undervisningens behov. I tabell 7 ges slutligen en redogörelse för biträdestätheten inom den fasta personalorganisationen för de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas typgrupper samt för de tekniska högskolorna, vilkas ämnen indelats i teoretiska och övriga ämnen. Det underliggande materialet redovisas i bilaga 4 c.

117 Tabell 7. Biträdestätheten inom den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola inom vissa teoretiskmedicinska, klinisk-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga ämnen samt vid de tekniska högskolorna Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Samtl. 1

Med. fak. Teoretiska ämnen Kliniska ämnen

2,2 1,5

2,2 1,1

2,6 1,0

2,1 1,5

2,3 1,3

Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen Fysisk-kemiska gruppen Biologisk-geografiska gruppen

0,4 2,4 1,4

0,4 1,5 0,9

0,2 1,3 1,0

0,4 1,7 1,1

0,4 2,4

0,3 2,3

Fakultet/ämnesgrupp

Tekn. högsk. Teoretiska ämnen 2 övriga ämnen

0,1 2,2

1 Att talen i denna kolumn icke överensstämmer med talen i motsvarande kolumn i tabell 6 beror på att den sistnämnda tabellen endast redovisar förhållandena vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet. 2 Till teoretiska ämnen har vid tekniska högskolan räknats matematik I och II, matematisk fysik, mekanik I och II samt tillämpad matematik. Vid Chalmers tekniska högskola har matematik, tillämpad matematik, mekanik och matematisk fysik räknats som teoretiska ämnen.

Totalt omfattar den i den fasta personalorganisationen ingående biträd e s p e r s o n a l e n ( e k o n o m i b i t r ä d e n o r ä k n a d e ) b u d g e t å r e t 1958/59 vid de m e d i c i n s k a f a k u l t e t e r n a i r u n t tal 480, vid de m a t e m a t i s k - n a t u r v e t e n s k a p l i g a f a k u l t e t e r n a 250 och vid de t e k n i s k a h ö g s k o l o r n a 285 p e r s o n e r ( t j ä n s t e r ) . V a d s o m f r ä m s t faller i ö g o n e n vid ett s t u d i u m av tabell 7 ä r de b e t y d a n d e olikheterna i fråga o m fasta biträdesresurser, per forskare r ä k n a d e , i n o m s a m m a t y p g r u p p vid o l i k a l ä r o a n s t a l t e r . D e t t a gäller h u v u d s a k l i g e n de m a t e m a t i s k - n a t u r v e t e n s k a p l i g a f a k u l t e t e r n a . O l i k h e t e r n a s a m m a n h ä n g e r icke m e d valet av t y p g r u p p e r u t a n å t e r k o m m e r , o m m a n r ä k n a r b i t r ä d e s t ä t h e t för h e l a de i f r å g a v a r a n d e ä m n e s g r u p p e r n a .

D å u t r e d n i n g e n n u m o t b a k g r u n d av d e t p r e s e n t e r a d e m a t e r i a l e t ö v e r g å r till a t t f r a m l ä g g a s i n a förslag r ö r a n d e de e x p e r i m e n t e l l a v e t e n s k a p e r n a s bit r ä d e s r e s u r s e r , vill u t r e d n i n g e n till en b ö r j a n h ä n v i s a till n a t u r v e t e n s k a p liga f o r s k n i n g s k o m m i t t é n s u t t a l a n d e (SOU 1 9 4 5 : 48, s. 138) b e t r ä f f a n d e avv ä g n i n g e n av m a t e r i e l a n s l a g e n s s t o r l e k , vilket u t t a l a n d e m å s t e a n s e s gälla hela basorganisationen: »Det är givetvis en utomordentligt ömtålig fråga att avväga vad som skall anses vara en skälig budget för en vetenskaplig institution . . . Med hänsyn till forskningens rationella finansiering är det enligt kommitténs mening ej lämpligt eller möjligt att eftersträva en för alla forskare och institutioner lika förbättring i arbetsbetingelserna. Man kan å andra sidan givetvis ej nöja sig med att enbart

118 stödja topprestationer. Mycket inom naturforskningen, som, särskilt för den icke initierade, ter sig som mer eller mindre rutinarbete, är dock en för samhället nödvändig och nyttig verksamhet, väl värd dess stöd. Kommittén anser, att den bästa lösningen på detta problem är en relativt snäv, fast normalbudget för institutionerna, vilken budget för speciella ändamål kompletteras med anslag från en central instans. Som sådan föreslår kommittén ett Naturvetenskapligt forskningsråd.» Liknande synpunkter framfördes även av »De medicinska högskolornas organisationskommitté» (SOU 1946: 76). Dessa principer godtogs av riksdagen i samband med 1946/47 års upprustning. Utredningen delar de ovan citerade synpunkterna och anser att det utöver basorganisationen fordras en relativt betydande rörlig reserv för att tillgodose de behov, som uppstår i samband med speciella forskningsprojekt. Här är medelsbehovet i hög grad beroende av den enskilde forskarens kapacitet och initiativkraft liksom av utvecklingen inom de olika vetenskaperna. Avvägningen mellan skilda forskningsprojekt och för deras realiserande erforderliga extra anslag sker nu kontinuerligt inom de olika forskningsråden mot bakgrunden av tillgängliga medel. Rådens roll härvidlag beröres närmare i annat sammanhang. Emellertid måste enligt utredningens mening inom ramen för den fasta organisationen finnas sådana personalresurser, att institutionen kan betecknas som forskningsmässigt funktionsduglig. Härvidlag vill utredningen särskilt framhålla, att endast en del av den tekniska biträdespersonalen på stat kan betraktas som tillgänglig för det egentliga forskningsarbetet. En betydande del av ifrågavarande personals arbetstid upptages av arbete för undervisningen och arbete för institutionens förvaltning. Vid de tekniska högskolorna torde endast den personal, som tillkom vid upprustningen 1956/57 och 1957/58, vara helt disponibel för forskning. Proportionen ett biträde per forskare inom den fasta personalorganisationen betyder sålunda icke att varje forskare har en teknisk kraft till förfogande för sitt forskningsarbete. Däremot är praktiskt taget hela den personal, som är anställd på rådsanslag eller andra extra anslag, uteslutande sysselsatt i forskningen. Detta betyder alltså, att forskningens tekniska personal på kortfristiga anslag i genomsnitt är minst dubbelt så stor som den på motsvarande sätt sysselsatta personalen på stat. Då emellertid den extra personalen dessutom är mycket ojämnt fördelad på olika typer av institutioner, är dessa proportioner mycket skiftande på olika håll. Basorganisationen skall sålunda dels betjäna den grundläggande undervisningen och forskarundervisningen, dels möta kraven från det egentliga forskningsarbetet, som bedrives av kvalificerade forskare. Det senare kan under nuvarande förhållanden endast ske i mycket begränsad omfattning. Utredningen vill fastslå, att en minimifordran i alla experimentella ämnen är, att varje graduerad forskare, som är uppförd på ett universitets

119 eller en högskolas stat, alltid skall kunna disponera en teknisk hjälpkraft för sitt forskningsarbete utöver vad som behövs för undervisning. Utredningen finner den basorganisation som hittills stått till de graduerade forskarnas förfogande vara otillräcklig och konstaterar ävenledes de olikheter som råder mellan skilda lärosäten inom samma ämnesgrupper. Det är utredningens uppfattning att en betydande förstärkning av den institutionella basorganisationen måste komma till stånd och att omotiverade olikheter mellan skilda lärosäten måste elimineras. Riktmärket måste därvid bli, att den fasta personalorganisationen bör vara sådan, att den tillgodoser institutionernas permanenta biträdesbehov, medan forskningsrådens resurser bör reserveras för vad som kan betecknas som tillfälliga biträdesbehov. En tjänst som år efter år möjliggjorts genom anslag från forskningsråd och som bedömes tillgodose ett permanent behov, bör sålunda överföras till den fasta organisationen.

Basorganisationen Då det nu gäller att ange riktlinjer för den förstärkning av den personella basorganisationen vid olika fakulteter och högskolor som utredningen anser erforderlig, vill utredningen först konstatera, att betydande skillnader föreligger och under hela efterkrigsperioden förelegat mellan olika läroanstalter i avseende på personalorganisationens omfattning inom samma ämnesgrupp. På vissa håll har med andra ord forskningen arbetat under mera gynnsamma betingelser än på andra. Utredningen kan icke finna, att dessa olikheter är motiverade och föreslår därför, att den fasta personalorganisationen vid i detta hänseende mindre välutrustade institutioner och fakulteter måtte förstärkas. Som en riktpunkt för en sådan förstärkning föreslår utredningen att biträdesresurserna i förhållande till antalet fast anställda forskare bör bli lika goda vid de mindre välutrustade fakulteterna som de nu är inom motsvarande ämnesgrupper och fakulteter vid de i detta avseende bäst utrustade läroanstalterna. Innan vi kan göra en konkret beräkning av den personalförstärkning som blir nödvändig för att tillgodose detta syfte, måste hänsyn tagas till att utredningen redan i ett föregående avsnitt av detta kapitel föreslagit särskilda anslag avsedda att möjliggöra för innehavarna av e. o. docent- och forskardocentbefattningar att anställa viss för deras forskningsarbete erforderlig biträdespersonal. De relationstal mellan antalet forskare och antalet biträden inom den fasta personalorganisationen, vilka redovisats ovan (s. 117) i tabellen 7, måste sålunda justeras, så att de anger relationen mellan å ena sidan biträdespersonalens storlek och å den andra antalet forskarbefattningar efter avdrag för docent- och forskardocenttjänsterna. Efter denna justering får vi följande relationstal budgetåret 1958/59 för de olika läroanstalternas typgrupper:

120 Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Samtliga

Med. fak. Teoretiska ämnen Kliniska ämnen

3,1 2,1

2,8 1,4

3,1 1,4

3,1 2,0

3,0 1,6

Mat.-nat. fak. Matemat. ämnesgruppen Fysisk-kemiska gruppen Biol.-geogr. ämnesgruppen

0,5 3,3 1,9

0,6 1,9 1,3

0,3 1,8 1,4

0,5 2,4 1,5

0,4 2,6

0,3 2,5

Fakultet/ämnesgrupp

Tekn. högsk. Teoretiska ämnen övriga ämnen

0,1 2,4

I anslutning till det ovan förda resonemanget vill utredningen nu föreslå att den biträdande forskningspersonalen inom de olika ämnesgrupperna förstärkes, så att personalresurserna blir lika goda som för den bäst utrustade typgruppen. Detta innebär sålunda, att »biträdestätheten» för samtliga de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupper bör bli 3,1 ( = biträdestätheten för motsvarande typgrupp i Uppsala och Göteborg) och för samma fakulteters kliniska ämnesgrupper 2,1 ( = biträdestätheten för motsvarande typgrupp i Uppsala). Riktpunkterna för de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas ämnesgrupper blir 0,6 för den matematiska, 3,3 för den fysisk-kemiska och 1,9 för den biologisk-geografiska. Beträffande de tekniska högskolorna föreslår utredningen som riktpunkter för de teoretiska ämnena talet 0,6 eller samma som för den matematiska ämnesgruppen och för övriga ämnen talet 3,3 eller samma tal som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen vid fakulteterna. De personalberäkningar, som utförts på basis av dessa antaganden, redovisas i bilaga 4 e. Beräkningarna har givit till resultat att de olika fakulteternas och högskolornas biträdesresurser för att det angivna syftet skall kunna tillgodoses bör förstärkas med följande antal befattningar: Fakultet/högskola Med. fak Mat.-nat. fak Tekn. högsk

Uppsala

Lund

Göteborg

6,5 7

25 42

15,5 42

Stockholm

Samtliga

4 32 47

51 81 89

Sammanlagt skulle sålunda för här ifrågavarande fakulteter och högskolor erfordras 221 befattningar, varav så mycket som 67 vid Lunds universitet. Utredningen räknar med att denna standard i fråga om den personella basorganisationens omfattning inom olika ämnestyper, med forskningens nuvarande arbetsmetoder och förhållanden i övrigt vid våra universitet och högskolor anger en rimlig och på intet sätt överdimensionerad minimistan-

121 dard för personalorganisationen inom institutioner för experimentell forskning. Denna standard bör sålunda kunna användas vid planeringen av nya institutioner av detta slag, och det bör vara angeläget att tillse, att den angivna relationen mellan den forskande och den i forskningen biträdande personalen vidmakthålles, då den forskande personalen i framtiden förstärkes. Å andra sidan är det uppenbart, att en betydande förstärkning av den personella basorganisationen icke kan genomföras omedelbart. Redan institutionernas begränsade lokalutrymmen torde i vissa fall lägga hinder i vägen härför. Särskilt torde detta gälla beträffande den föreslagna förstärkningen av personalorganisationen vid Lunds universitet och vid Stockholms högskolas matematisk-naturvetenskapliga avdelning. Utredningen föreslår därför, att utbyggnaden sker successivt under loppet av fem budgetår med början budgetåret 1959/60. Vid universiteten i Uppsala och Göteborg sa.mt vid karolinska institutet synes dock denna utbyggnad kunna företagas under tre år. I inledningen till detta avsnitt har utredningen understrukit vikten av att tillgodose det stigande behovet av kvalificerade tekniska biträdeskrafter. Hela den biträdande personalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna utgöres budgetåret 1958/59 av omkring 735 personer (tjänster). I detta antal ingår endast åtta, avsedda för högre kvalificerad personal och placerade i lönegraderna 17—23. Räknad på hela biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska och matematisk-naturvetenskapliga institutionerna (de institutioner där tjänster av här avsett slag i första hand torde behövas) — sammanlagt cirka 530 tjänster — utgör denna grupp endast 1,5 % av hela biträdeskadern vid dessa. Vid de två tekniska högskolorna är hela antalet forskningsbiträden för närvarande i runt tal 285 personer (tjänster), av vilka de 13 förste driftingenjörs- och driftingenjörstjänsterna i lönegraderna 24 och 21 utgör 4,5 %. Man kan visserligen konstatera, att de tekniska högskolorna är väsentligen bättre utrustade då det gäller högt kvalificerad personal, men utredningen vill samtidigt erinra om att forskningsvolymsundersökningen givit klart vid handen, att forskningen utanför universitet och högskolor till sitt förfogande har en betydligt större stab av högt kvalificerade biträden ä n den som står universitets- och högskoleforskningen till buds. 1 Utredningen finner det utomordentligt angeläget att upprustningen av de högre läroanstalternas personella basorganisation får formen icke blott av en utökning av personalens omfattning utan även av en höjning av personalens kvalitativa sammansättning. I detta syfte föreslår utredningen, att inom ramen för den här föreslagna upprustningen den kvalificerade biträdespersonalen vid de medicinska och 1

Jfr bihanget, s. 253 f.

122 matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna ökas med 50 tjänster i sjuttonde t. o. m. tjugotredje lönegraderna. Utredningen föreslår att dessa tjänster inrättas huvudsakligen under treårsperioden 1959/60—1961/62. Därmed skulle efter den förstärkning av dessa fakulteters biträdespersonal, som föreslagits i det föregående, drygt 9 procent av biträdespersonalen vid de teoretisk-medicinska institutionerna och de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna utgöras av högre kvalificerad biträdespersonal i angivna lönegrader. En motsvarande beräkning för de tekniska högskolorna ger ett behov av ytterligare 21 kvalificerade biträdestjänster utöver redan befintliga 13 sådana tjänster (8 vid tekniska högskolan och 5 vid Chalmers tekniska högskola). Utredningen föreslår med hänsyn härtill att ytterligare 21 kvalificerade biträdestjänster inrättas vid de tekniska högskolorna med en tredjedel under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62. Utredningen föreslår följande fördelning av de kvalificerade biträdestjänsterna inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt vid de tekniska högskolorna:

Med. fak Mat.-nat. fak

Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Summa

6 8

7 9

6 8 12

25 25 21

9 Som ovan framhållits bör dessa drygt 70 tjänster för högt kvalificerad biträdande forskningspersonal inrättas inom ramen för den allmänna förstärkning av den personella basorganisationen, som här föreslagits och som totalt skulle omfatta närmare 225 befattningar. Eftersom denna allmänna förstärkning i avseende på antalet forskningsbiträden i förhållande till antalet forskare tar sikte på den standard, som representeras av de för närvarande bäst utrustade läroanstalterna, innebär förslaget att den kvantitativa förstärkningen av personalorganisationen koncentreras till vissa fakulteter och ämnesgrupper, vilka nu är mindre väl utrustade i fråga om biträdespersonal. Däremot gäller förslaget om en kvalitativ förstärkning av personalens sammansättning samtliga fakulteter. Förslaget innebär sålunda för vissa fakulteter och ämnesgrupper, att ett antal redan befintliga tjänster skulle ombildas till tjänster för högt kvalificerad biträdespersonal. Detta gäller t. ex. den matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala. Det här använda tillvägagångssättet för en beräkning av en förstärkning av de icke-humanistiskt inriktade ämnenas personella basorganisation kan förefalla schablonmässigt. Utredningen är emellertid angelägen understryka, att den härmed endast velat få fram en ram för utbyggnaden. Be-

123 träffande fördelningen av nya biträdestjänster på olika institutioner får utredningen hänvisa till vad som i föregående avsnitt anförts rörande fördelningen av motsvarande tjänster inom de humanistiskt orienterade fakulteterna. Biträdespersonal för särskilda forskningsändamål Att en förstärkning av de mindre välutrustade fakulteternas och ämnesgruppernas personalorganisation är av behovet påkallad är den ena av de slutsatser, utredningen dragit av det i det föregående presenterade materialet rörande den personella basorganisationens omfattning vid olika fakulteter och läroanstalter. En sådan förstärkning av den fasta organisationen har till syfte att ge forskningen vid olika läroanstalter fullgoda resurser så att säga i utgångsläget. Samtidigt får man en norm som är användbar vid den fortsatta utbyggnaden av universitetens och högskolornas institutioner. En intensiv forskning inom de experimentella vetenskaperna fordrar emellertid en långt större biträdesstab än den som står till förfogande inom ramen för den fasta personalorganisationen även vid de i detta hänseende bäst utrustade fakulteterna. Innan de statliga råden tillkom i slutet av 1940-talet, var forskarna vid universiteten och högskolorna för sina behov av extra biträdeshjälp och materiella resurser huvudsakligen hänvisade till privata stiftelser eller organisationer. När det gällt bildandet av och stödet åt åtskilliga av de svenska forskningsgrupper, som nu är internationellt mest framträdande, har exempelvis Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse liksom även Rockefeller Foundation i många fall spelat en avgörande roll. Under det senaste decenniet har de statliga forskningsråden bidragit med medel för motsvarande ändamål och i flera fall på ett lyckligt sätt samarbetat med de olika privata stiftelserna när det gällt projekt, som varit av sådan storleksordning, att det varit omöjligt för vederbörande råd att ensamt finansiera dem. Då en forskningsinstitution eller forskargrupp, som bekostats av privata medel, visat sig få permanent karaktär, har kostnaderna i många fall övertagits av staten. På motsvarande sätt bör enligt utredningens mening en med anslag från de statliga forskningsråden finansierad forskningsinstitution eller forskargrupp överföras till en permanent organisation, i den mån verksamheten kan bedömas bli bestående. Det är, som redan antytts, utredningens uppfattning, att forskningsråden även i fortsättningen bör ha betydande resurser att sätta in till förstärkande av den fasta organisationen i syfte att på så sätt möjliggöra genomförandet av större, specificerade forskningsprojekt. I den mån däremot anslag från forskningsråden tillgodoser behov, som kan bedömas som konstanta,

124 bör den fasta personalorganisationen förstärkas. Institutionernas behov av stadga i organisationen för en långsiktig planering av forskningen och för t. ex. handhavandet av forskningsapparaturen eller fullgörandet av i forskningen återkommande rutingöromål, sammanfaller härvidlag med personalens intresse av säkerhet i anställningen och vissa med ställningen som extra ordinarie tjänstemän förbundna förmåner. De tjänster, som under en följd av år möjliggjorts genom rådsanslag och som bedömes tillgodose permanenta behov, är av olika slag. Ibland rör det sig om speciella mindre arbetsgrupper, ibland om en för flera institutioner gemensam service-organisation. Ett extremt fall representeras av Gustaf Werners institut för kärnkemi. Detta tillhör visserligen Uppsala universitet, men saknar fast personalorganisation och bortsett från ett i universitetets stat upptaget föreståndararvode är institutet för sin verksamhet helt och hållet beroende av rådsanslag och motsvarande, särskilt anslag från atomkommittén. I skrivelse till utredningen den 7 maj 1958 har atomkommittén hemställt, att utredningen måtte föreslå, att viss personalstat nu upprättas för institutet. Kommittén hänvisar till att institutets verksamhet numera blivit av den arten, att det måste anses äga en permanent status i Uppsala universitets organisation. Ovan har utredningen beräknat, att den arvodesanställda biträdespersonalen vid de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna samt de tekniska högskolorna under budgetåret 1958/59 uppgår till 950 å 1 000 personer, varav cirka 480 avlönade genom anslag från de medicinska, tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden samt atomkommittén. Samtidigt uppgår personalen inom den fasta organisationen till i runt tal drygt 1000 personer (tjänster). Denna torde alltså vara ungefärligen lika stor som den arvodesanställda personalen. Forskningsvolymsundersökningen har visat, att storleksrelationen mellan dessa båda personalkategorier var ungefär densamma hösten 1955. I det följande föreslår utredningen, att betydande ytterligare resurser ställes till forskningsrådens förfogande i syfte att göra det möjligt för dessa att understödja en intensifiering av den personalkrävande experimentella forskningen. Det blir i detta sammanhang nödvändigt att till de högre läroanstalternas fasta personalorganisation överföra ett betydande antal nu med rådsanslag bestridda arvodestjänster, som tillgodoser mera permanenta behov. En sådan överflyttning bör enligt utredningens mening ske så snart därtill finnes anledning, varför såväl forskningsråden som läroanstalterna i sina årliga anslagsäskanden bör pröva huruvida det finnes anledning att i avseende på något forskningsprojekt tillämpa principen att permanenta personalbehov bör tillgodoses inom ramen för den fasta personalorganisationen. Med hänsyn till den omfattande forskning, som för närvarande bedrives med medel från forskningsråden, föreställer sig utredningen att en första

125 relativt omfattande dylik överflyttning (ombildning av arvodestjänster till tjänster inom den fasta personalorganisationen) snarast bör genomföras. Utredningen beräknar för sin del på grundval av upplysningar från de olika råden, att universitetens och högskolornas fasta personalorganisation efter förslag från forskningsråden under de närmaste åren bör förstärkas med ett antal tjänster motsvarande ungefär en tredjedel av antalet genom rådsanslag under budgetåret 1958/59 bestridda befattningar. En dylik ram i fråga om antalet tjänster är avsedd som ett genomsnitt för alla ämnen. Utredningen anser sålunda icke att en tredjedel av antalet genom rådsanslag bekostade tjänster vid varje enskild institution, fakultet eller läroanstalt bör överföras på stat. Det kan sålunda vara motiverat att vid en institution överföra nästan hela den rådsarvoderade personalen men i stället vid en annan institution icke göra någon dylik överflyttning alls. Vilka tjänster som bör överflyttas, kan bestämmas först efter en detaljprövning av personalbehovet vid varje enskild institution, en prövning som utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag. För att skaffa sig en grov uppfattning rörande den troliga omfattningen av den här föreslagna överflyttningen vid olika läroanstalter och fakulteter, har utredningen för de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna gjort en beräkning på grundval av den i tabell 5 och bilaga 4 a redovisade jämförelsen för år 1955 mellan den faktiska biträdestätheten å ena sidan och den fasta organisationens biträdestäthet å den andra. Denna beräkning vilar på antagandet att den föreslagna överflyttningen leder till att biträdestätheten inom den fasta personalorganisationen för varje enskild ämnesgrupp vid de olika läroanstalterna höjes så att den blir något lägre än medeltalet mellan den faktiska biträdestätheten och biträdestätheten på stat år 1955. Hänsyn har dessutom tagits till ovan framlagda förslag dels om särskild basorganisation för docent- och forskardocentbefattningarna, dels om särskild personalförstärkning för mindre välutrustade ämnesgrupper och fakulteter. Resultatet av denna beräkning blir, att den av utredningen uppskattade överflyttningen skulle få följande omfattning inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna: 1

Fakultet Med. fak

Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Summa

10 30

15 10

—

55 40

Vid de tekniska högskolorna har förhållandena i väsentliga hänseenden ändrats sedan år 1955, varför underlag saknas för en beräkning motsva1 Den här redovisade beräkningen gäller uteslutande sådana till vederbörande fakulteter hörande institutioner, som har en fast personalorganisation upptagen i läroanstaltens stat. Beräkningen omfattar sålunda icke t. ex. Gustaf Werners institut för kärnkemi.

126 rande den för de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna företagna. Även här synes emellertid en överflyttning av rådsarvoderad personal till den fasta organisationen böra göras. Omfattningen av den rådsarvoderade forskningsbiträdespersonalen vid dessa högskolor enligt ovan redovisade beräkning kan uppskattas till cirka 180 personer. Utredningen uppskattar för sin del, att en tredjedel därav eller 60 tjänster, som kan sägas tillgodose konstanta behov, bör överflyttas till högskolornas stater. Med ledning av den arvodesanställda biträdespersonalens fördelning år 1955 mellan de två tekniska högskolorna tänker sig utredningen att av dessa 60 tjänster ungefär 20 skulle komma att falla på Chalmers tekniska högskola och återstoden eller ungefär 40 tjänster på tekniska högskolan i Stockholm. Sammanfattning

och

kostnader

Den förstärkning av de högre läroanstalternas personella basorganisation,, som utredningen här skisserat, omfattar dels en utjämning av resurserna så att de för närvarande mindre välutrustade fakulteterna (motsvarande) kommer upp till en antagen minimistandard, som satts lika med den standard som statsmakterna redan accepterat för bäst utrustade fakultet (motsvarande), dels en överflyttning från rådsanslag till läroanstalternas fasta personalorganisation av ett antal biträdestjänster som tillgodoser konstanta behov. Tillsammans innebär de båda förslagen, att de här ifrågavarande läroanstalternas fasta personalorganisationer skulle tillföras cirka 380 tjänster, vilket skulle innebära en utökning med drygt en tredjedel av den nuvarande organisationen. Om den skisserade överflyttningen till den fasta organisationen av nu arvodesanställd personal skulle fördelas mellan läroanstalter och fakulteter på det sätt som framgår av den ovan mera som ett räkneexempel redovisade beräkningen, bleve hela personalförstärkningens fördelning följande (beträffande basorganisationens förstärkning se tablån på s. 120): Uppsala Fakultet/ ämnesgrupp

Basorganisation

Överflyttning

Med. fak. . . . Mat.-nat. fak. Tekn. högsk.

6,5 7

10 *38

1 Lund

Göteborg

S:a

Basorganisation

överflyttning

S:a

Basorganisation

16,5 48

25 42

15 10

40 52

15,5 42

Överflyttning

Stockholm

S:a

15,5 20

62 Basorganisation 4 32 47

Överflyttning 30 40

S:a

34 32 87

Inkl. Gustaf Werners institut för kärnkemi.

Utredningen vill dock starkt understryka, att det uteslutande är de för minimistandarden erforderliga tjänsterna, som skall betraktas såsom till-

127 hörande basorganisationen och som således även bör ökas till sitt antal i samband med att nya forskarbefattningar tillkommer inom den fasta personalorganisationen. Den andra delen av utredningens plan, den del som gäller överflyttning till den fasta personalorganisationen av arvodesanställd personal, avser en speciell forskningsorganisation till följd av skilda institutioners och forskares vetenskapliga aktivitet. Den första delen av planen innebär en kvantitativ utökning av personalen med 221 tjänster. Bland dessa eller genom ombildning av befintliga tjänster skulle vidare tillkomma sammanlagt 71 tjänster avsedda för högt kvalificerad biträdande forskningspersonal och inplacerade i lönegraderna 17—23. Lönekostnaderna för denna sistnämnda grupp av tjänster bör enligt utredningens mening beräknas på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i nittonde lönegraden. För övriga tillkommande biträdestjänster inom den egentliga basorganisationen beräknar utredningen — liksom för de humanistiskt orienterade fakulteterna — kostnaderna på grundval av en genomsnittlig lönegradsplacering i åttonde lönegraden. Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorganisationen kan sålunda beräknas som följer: 59 tjänster för kvalificerad biträdespersonal Kostnader för ombildning av 12 befintliga tjänster (6 inom den teoretisk-medicinska ämnesgruppen i Uppsala, 1 vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala, 3 vid medicinska fakulteten i Göteborg samt 2 vid karolinska institutet). . 162 tjänster för övrig biträdespersonal Summa kronor

1 233 336 111 888 1 875 960 3 221 184

Den del av förstärkningen, som gäller nya tjänster för kvalificerad biträdespersonal, skall enligt förslaget genomföras under loppet av tre budgetår. Den övriga personalförstärkningen skall enligt förslaget beträffande universiteten i Uppsala och Göteborg samt karolinska institutet ävenledes genomföras under loppet av tre budgetår, men för övriga läroanstalter däremot under fem budgetår. De av förslagen föranledda ökningarna av ifrågavarande läroanstalters avlöningsanslag kan då fördelas på budgetåren 1959/60—1963/64 enligt följande sammanställning: 1962/63

1963/64

404 528

331 188

331 188

852 936

331 188

331 188

1959/60

1960/61

1961/62

448 408

448 408

448 408

404 528

404 528

852 936

852 936

1. Avlöningskostnader för kvalificerad 2. Avlöningskostnader för övrig biträSumma

I avrundade tal kan kostnadsökningen för denna del av förslaget sålunda beräknas till 850 000 kronor under vart och ett av de tre budgetåren 1959/60—1961/62 och 330 000 kronor under vart och ett av de två därpå närmast följande budgetåren.

128 För den del av utredningens plan, som avser överförande till läroanstalternas personalorganisation av tjänster som nu möjliggöres genom rådsanslag, kan av naturliga skäl någon motsvarande kostnadsberäkning ej göras. Utredningen har räknat med att denna överflyttning skulle omfatta cirka 160 tjänster, således ett något lägre antal än det som erfordras för den föreslagna förstärkningen av den egentliga basorganisationen. Att döma av upplysningar som utredningen erhållit från de berörda forskningsråden, får man emellertid räkna med att de tjänster som kommer att överföras från råden till en förhållandevis större del består av tjänster för kvalificerad personal. Den genomsnittliga lönekostnaden torde därför vara högre än den som beräknats för de tjänster, som skulle tillföras basorganisationen. Utredningen beräknar den i samband med den föreslagna överflyttningen erforderliga förstärkningen av läroanstalternas avlönings- och materielanslag till genomsnittligen ungefär 18 000 kronor per tjänst. En överflyttning av här beräknad omfattning skulle sålunda totalt fordra anslagsöverföringar med 3 miljoner kronor. Om denna överflyttning uppdelas på tre budgetår, skulle sålunda forskningsråden under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62 avlastas kostnader med 1 miljon kronor, medan läroanstalternas avlönings- och materielanslag i stället skulle uppräknas med belopp, som tillsammantagna uppgår till motsvarande summa. Utredningen föreslår, att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden samt atomkommittén måtte anmodas att i samråd med läroanstalterna och inom här angivna ramar framlägga preciserade förslag rörande överflyttning till den fasta personalorganisationen av genom anslag från dessa råd bestridda arvodestjänster, som bedömes tillgodose permanenta behov. 4. Biträdespersonal för de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi

Beträffande de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi har utredningen ovan (s. 107) framhållit att dessa ämnen har ett större och mera differentierat behov av biträdespersonal än de rent humanistiska ämnena. Behovet torde i stället närmast kunna jämföras med den matematiska ämnesgruppens men torde vara något större, varför utredningen beräknat det erforderliga antalet biträden efter koefficienten 0,8 per forskare. Denna beräkning redovisas i bilaga 4 f. Utredningen föreslår på grundval av denna beräkning inrättandet av 17 nya biträdestjänster enligt följande fördelning på olika lärosäten: Uppsala

Lund

Göteborg

Stockholm

Summa

—

17 Även för de här föreslagna tjänsterna anser utredningen att en kostnadsberäkning med hänsyn till det varierande behovet av mer eller mindre kvalificerade biträdeskrafter bör grundas på ett antagande om en genomsnittlig

129 lönekostnad motsvarande lön i åttonde lönegraden. Utredningen föreslår, att följande belopp uppföres på vederbörande lärosätes avlöningsstat med en tredjedel av beloppet under vartdera av budgetåren 1959/60—1961/62. Universitet/högskola

kronor

Uppsala universitet Lunds universitet Stockholms högskola

57 900 57 900 81 060 Summa kronor 196 860

5. Biblioteken i basorganisationen

Till forskningens och undervisningens basorganisation i dess vidaste bemärkelse hör även de till universiteten och högskolorna knutna biblioteken. Omfattande bibliotek och en smidigt arbetande biblioteksorganisation är av fundamental betydelse för forskning och vetenskaplig undervisning inom alla fält. Den i vid mening naturvetenskapliga forskningen, som befinner sig i snabb utveckling och som arbetar i fortlöpande kontakt med den internationella forskningen, ställer härvidlag särskilda krav på en effektivt arbetande bibliotekstjänst. Inom den centrala biblioteksorganisationen har universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund nyligen varit föremål för översyn genom statens organisationsnämnd. I anslutning härtill vill utredningen endast med kraft understryka, att bibliotekens personalorganisation inte får anses vara en gång för alla fastställd utan måste expandera i takt med antalet vid universiteten verksamma forskare, om biblioteken skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin viktiga service-uppgift. Utvecklingen påverkar emellertid också kraven på institutionernas bibliotek. Dessa bibliotek är nödvändiga instrument för både forskning och undervisning och ju flera forskare, som arbetar på institutionen, ju viktigare är det att biblioteken är väl skötta i fråga om t. ex. ackvisition och katalogisering. Institutionsbibliotekets omvårdnad måste i stor utsträckning handhavas av institutionens egen personal. Den besitter en fackkunskap som ger den förutsättningar att följa den internationella och inhemska debatten och litteraturen och därigenom avgöra hur anskaffningen bör bedrivas. Men då det gäller att tillse, att den ofta för betydande belopp anskaffade facklitteraturen kommer bäst till sin rätt och bäst utnyttjas av såväl institutionens egen personal som av andra forskare, krävs även biblioteksteknisk fackkunskap. I fråga om utbyggnaden av denna del av basorganisationen, som måste vara knuten till universitetsbiblioteken, anser sig utredningen böra framföra vissa synpunkter. Härvid utgår utredningen från förslag och beräkningar, vilka utförts av överbibliotekarierna T. Kleberg och K. Gierow och gäller institutionsbiblioteken i Uppsala och Lund. Den följande tablån, som är utarbetad på grundval av upplysningar som lämnats från de olika institutionsbiblioteken, ger en uppfattning av antalet bibliotek, deras bokbestånd, årsaccession och budget under år 1957. 9—806899

130 Antal bibliotek Uppsala universitet: Teol fak Med fak

Summa Lunds universitet: Teol fak Med fak

Summa

Årsaccession

Bokbestånd

Budget kronor

(ungefärligt antal band)

1 2 19 24 16

45 000 16 000 36 000 140 000 115 000

1 080 380 1 200 4 800 2 750

11 100 10 200 70 000 93 000 94 000

352 000

10 210

278 300

2 1 21 27 12

29 700 12 500 31 700 137 700 79 600

650 350 990 10 030 1 650

13 650 9 800 57 750 97 300 56 400

291 200

13 670

234 900

Det är givet att dessa seminarie- och institutionsbibliotek representerar för forskningen och undervisningen oumbärliga värden och att deras ändamålsenliga skötsel måste vara en angelägenhet av största vikt. För att denna ändamålsenliga skötsel skall bli en verklighet, kräves ett nära samarbete mellan institutionernas bibliotek och universitetens centrala huvudbibliotek. Det är endast de centrala huvudbiblioteken som kan rymma den för dessa speciella uppgifter utbildade personalen. För att kunna sköta denna samarbetsuppgift, som kan sägas bestå däri att universitetsbiblioteken ansvarar för seminarie- och institutionsbibliotekens katalogiseringsverksamhet, bindning och viss del av deras anskaffning anser de båda överbibliotekarierna, att den till universitetsbiblioteken k n u t n a personalen måste utökas på följande sätt: I Uppsala med 6 Va befattningar och i Lund med 8 V3 befattningar. Av dessa bör en vid vartdera biblioteket vara av biblioteksassistents grad; de övriga biblioteksbiträden. Tjänsterna skulle fördelas på följande sätt: Uppsala Bokanskaffning Katalogisering Bindning

%

Lund 4

Vi

ey 2

sy 2

Sedan de centrala biblioteken enligt detta förslag helt övertagit katalogiseringen och bindningen samt ungefär hälften av det med anskaffningen förenade arbetet, skulle emellertid återstå en rad uppgifter av samarbetskaraktär, vilka icke på samma naturliga sätt låter sig infoga i universitetsbibliotekens arbetsprocess. Sådana gemensamma uppgifter är upprättandet och skötseln av universitetsinstitutionernas centralkatalog, depositioner i institutionsbiblioteken av delar av universitetsbibliotekens samlingar, revi-

131 sioner av dessa depositioner och lån till institutionerna och deras forskare, förhandlingar angående lämplig fördelning i fråga om inköp av böcker och tidskrifter, en önskvärd gemensam planläggning av bytesverksamheten, utbildning genom universitetsbibliotekets försorg av den personal vid institutionerna, som alltjämt skall utföra visst biblioteksarbete, rådgivning och teknisk hjälp åt institutionsbiblioteken m. m. Härtill kommer sammanförandet och införlivandet med institutionsbiblioteken av resultaten av det arbete, som enligt förslaget ovan skulle utföras inom universitetsbibliotekens ram, dvs. katalogisering, bindning och vissa förslag till nyanskaffning. Dessa uppgifter bör enligt överbibliotekariernas mening anförtros åt en central instans, den centrala institutionstjänsten. För de medicinska institutionernas del skulle dock ett särskilt organ, det medicinska centralbiblioteket inrättas. Slutligen utgör frågan om hur kurslitteratur bäst skall tillhandahållas ett betydelsefullt problem inom alla fakulteter. Vid Lunds universitet har man redan upprättat tre organ, nämligen den centrala institutionstjänsten, det medicinska centralbiblioteket och kurslitteraturbiblioteket. Alla dessa fyller viktiga funktioner av basorganisationskaraktär för universitetets forskning och undervisning. I fråga om det centrala medicinska biblioteket är förhållandena något olika i Uppsala och Lund. I Lund finnes inom universitetsbiblioteket en särskild nyuppförd lokal för den medicinska litteraturen. Denna fungerar i stort sett som en självständig enhet inom universitetsbiblioteket. Det medicinska centralbiblioteket fyller därjämte de uppgifter, som den centrala institutionstjänsten har att fullgöra i fråga om universitetets övriga institutioner. I Uppsala h a r man, på grund av de lokala och byggnadstekniska förhållandena, ännu ej kunnat organisera ett medicinskt centralbibliotek efter mönster av det i Lund. Emellertid eftersträvar man att i samband med universitetsbibliotekets ombyggnad sammanföra den medicinska litteraturen, så att den i största utsträckning göres bekvämt och direkt tillgänglig för forskarna i lätt åtkomliga magasin. Vidare avser man att inom Akademiska sjukhuset sammanföra de viktigaste kliniska tidskrifterna och där göra dem tillgängliga för forskare och lärare. Slutligen önskar man inom den medicinska fakulteten en förbättrad upplysnings- och serviceverksamhet, kombinerad med en medicinsk dokumentationsverksamhet. För att kunna lösa dessa uppgifter skulle erfordras en bibliotekarie med specialträning. Även för kurslitteraturbibliotek har Lunds universitetsbibliotek efter ombyggnaden kunnat tillhandahålla särskilda lokaler. Detta bibliotek är således en ny avdelning inom universitetsbiblioteket, som på kortare tid utlånar kursböcker till studenterna enligt samma system som tillämpas vid folkbiblioteken, d. v. s. mot stämpling av lånekort. Den har alltså övertagit den utlåning av kurslitteratur, som den allmänna låneexpeditionen förut omhänderhade. I Uppsala finnes ej någon motsvarighet till denna verksamhet, men man avser att i samband med ombyggnaden av universitets-

132 biblioteket upprätta ett sådant särskilt kurslitteraturbibliotek. I väntan härpå planlägger man vissa tillfälliga arrangemang för att kunna tillmötesgå studenternas krav på att snabbt kunna erhålla den ofta dyrbara och svåråtkomliga kurslitteraturen. För att effektivt kunna fylla dessa för all undervisning och forskning nödvändiga basfunktioner behöves enligt överbibliotekariernas beräkningar följande personal: Uppsala

Lund

A. Gemensam ledning:

En bibliotekarie

E n bibliotekarie En förste biblioteksassistent

B. Centrala institutionstjänsten:

En förste biblioteksassistent E t t biblioteksbiträde

y2 biblioteksassistent E t t biblioteksbiträde

C. Medicinska centralbiblioteket:

En biblioteksassistent

En biblioteksassistent Tre biblioteksbiträden

D. Kurslitteraturbiblioteket:

E t t biblioteksbiträde

Y2 biblioteksassistent Två biblioteksbiträden

Summa tjänster:

Fem tjänster

Tio tjänster

Totalt skulle sålunda den av de två överbibliotekarierna planerade basorganisationen med avseende på institutions- och seminariebiblioteken för Uppsala universitets vidkommande innebära 11 V2 tjänster och för Lunds universitets vidkommande 18 V2 tjänster. Man torde dock få räkna med att behovet av tjänster i Uppsala kommer att stiga i och med att man beredes möjligheter att utbygga det medicinska servicebiblioteket och kurslitteraturbiblioteket. Utredningen, som finner att de båda överbibliotekariernas förslag bör kunna läggas till grund för organisationen av bibliotekstjänsten i Uppsala och Lund, är medveten om att man även vid de andra universiteten och högskolorna är i behov av en utbyggnad av basorganisationen i fråga om bibliotekstjänsten. Förhållandena i Stockholm och Göteborg ligger helt annorlunda till än i Uppsala och Lund. Med hänsyn till angelägenheten av att biblioteksorganisationen ges en kapacitet som motsvarar den utbyggda forsknings- och undervisningsorganisationen, synes pågående utredningar rörande biblioteksorganisationen för läroanstalterna i Stockholm och Göteborg snarast böra slutföras.

B. Basorganisationens materielanslag Inledningsvis har universitetsutredningen framhållit, att syftet med en upprustning av universitets- och högskoleinstitutionernas forskningsresurser bör vara att tillförsäkra den vetenskapliga personalen vissa fasta resurser för dess forskningsarbete. I föregående avsnitt av detta kapitel har utredningen sökt att tillgodose detta syfte i avseende på behovet av biträdespersonal av olika slag. Utredningens förslag härutinnan innebär i huvud-

133 sak, att biträdespersonalens storlek bör anpassas till den forskande personalens, en anpassning som därvid av naturliga skäl måste göras under hänsynstagande till olika vetenskapsgrenars arbetssätt och därmed olika behov av biträdeshjälp i forskningsarbetet. Adekvata resurser för forskning och undervisning består emellertid icke blott av en tillräckligt dimensionerad biträdesstab. Forskningen behöver även materiella resurser i form av bland annat apparatur och förbrukningsmateriel av olika slag. Dessa behov skall i allmänhet täckas av universitetens och högskolornas materielanslag, vilka av de överordnade akademiska myndigheterna fördelas mellan de olika institutionerna. Även i fråga om behovet av materielanslag råder helt naturligt stora olikheter mellan institutioner av olika slag. I stort sett synes institutioner och ämnen, som är särskilt biträdeskrävande, också ha behov av stora materielanslag. Behovet av biträdeshjälp och behovet av materielanslag är helt enkelt båda betingade av det vetenskapliga institutionsarbetets art: experimentellt arbetande ämnen har behov av flera arbetstimmar, mera apparatur Diagram VI. Avlönings- och materielanslag ens utveckling vid Uppsala universitet budgetåren 1947(481958/59 (enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex mars 1958)

4?/, 8

4^49

49/so

50/51

5»/fe

52/ 53

53/54

54/ 55

55/ 56

56/ 57

5T/58

58/59

134 och mera förbrukningsmateriel än humanistiskt orienterad undervisning och forskning. I syfte att skaffa sig en allmän uppfattning om materielanslagens utveckling i förhållande till universitets- och högskoleorganisationens utveckling i stort har utredningen ur riksstaterna för perioden 1947—59 sammanställt uppgifter rörande dels avlöningsanslagens, dels materielanslagens storlek vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet, de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. Anslagen har med hjälp av konsumentprisindex omräknats till dagens penningvärde (mars 1958). Utvecklingen illustreras i diagram VI, i vilket det ansetts tillräckligt att endast medtaga Uppsala universitet. Utvecklingen vid de övriga läroanstalterna har varit i huvudsak densamma som i Uppsala, vilket framgår av det i bilaga 5 redovisade siffermaterialet. Materielanslagens procentuella andel av löneanslagen under samma tidsperiod som ovan redovisas i nedanstående tabell. Tabell 8. Förhållandet i procent mellan de totala avlöningsanslagen och materielanslag en vid Uppsala och Lunds universitet, karolinska institutet samt de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna budgetåren 1947/48—1958/59 Budgetår

Uppsala

Lund

1947/48 48/49 49/50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56/57 57/58 58/59

26,9 24.6 24,8 24,9 26,4 19,1 16,5 16,4 17,7 15,8 15,0 13,1

23,5 22,4 22,6 22,8 23,0 16,7 15,2 15,3 16,7 14,9 13,7 12,0

Tandläkarhögsk. 2

Karol. in st.

KTH 1

36,6 35,4 34,8 35,4 35,2 26,6 23,6 23,8 24,6 21,2 20,0 16,4

23,7 24,3 23,8 26,7 26,9 22,4 18,6 18,4 20,4 15,9 14,0 13,4

CTH 1

23,3 27,7 28,6 31,0 30,6 25,8 23,9 23,8 26,0 21,1 18,8 15,0

Sthlm

Malmö

4,0 2,9 2,8 3,0 3,0 2,7 2,4 2,3 2,3 3,7 3,5 3,0

1,6 2,7 2,8 2,8 2,3 2,3 2,3 2,3 3,6 3,3 3,1

1 Fram till 1957/58 var materielanslagen vid de tekniska högskolorna uppdelade på anslag till 1) samlingar och laborationer 2) tekniska licentiatarbeten och 3) nyanskaffning av apparater m. m. samt 4) övrigt. Utredningen har vid ovanstående beräkningar medtagit 1) och 2). 2 Som materielanslag har vid tandläkarhögskolorna hänförts de under omkostnader p u n k t 5 redovisade utgifterna för b) undervisnings- och åskådningsmatericl c) högskolans vetenskapliga laboratorier samt (sedan 1956/57) d) materiel för den prekliniska undervisningen m. m.

Utredningen vill understryka, att utvecklingen i verkligheten ingalunda varit fullt så ogynnsam som det kan synas vid ett studium av de här lämnade uppgifterna och relationstalen. Under den här behandlade perioden har givetvis apparatanslagen och framförallt de ökade anslag, som ställts till forskningsrådens förfogande, i betydande utsträckning kommit institutionerna till godo. Utredningen anser, att anslag till tyngre apparatur och i övrigt till mera omfattande materielanskaffningar i samband med sär-

135 skilda forskningsprojekt bör anvisas in casu (från apparatanslagen eller av forskningsråden) och sålunda ej bör belasta de ordinarie materielanslagen. Även ur en annan synpunkt bör det konstateras, att utvecklingen icke varit fullt så ogynnsam för universiteten och högskolorna som tabellen och diagrammet antyder. Visserligen har i diagrammet hänsyn tagits till penningvärdets förändringar, på så sätt nämligen att både avlöningsanslag och materielanslag för tidigare år med hjälp av konsumentprisindex uppräknats till dagens penningvärde, men i avlöningsanslagens utveckling ligger också en standardhöjning, såtillvida som statstjänstemännens löner tid efter annan justerats i syfte att ge reallöneförbättringar. En sådan standardhöjning får — under i övrigt lika förhållanden — till följd att materielanslagens värde i förhållande till avlöningsanslagen sjunker, utan att materielanslagens värde för vederbörande institutioner samtidigt minskar. Av praktiska skäl har det icke varit möjligt att i de beräkningar, som ligger till grund för översikterna i diagrammet och i tabell 8, taga hänsyn till detta förhållande. De mera specificerade beräkningar, som presenteras i det följande och som ligger till grund för utredningens förslag, har däremot korrigerats med hänsyn till denna »felkälla». Detta har då tillgått så, att materielanslagen för tidigare år med hjälp av konsumentprisindex beräknats i dagens penningvärde, medan lönekostnaderna för varje enskild tjänst även för tidigare år beräknats enligt 1958 års löneläge. Även om — som ovan framhållits — diagram VI och tabell 8 ger en något för ogynnsam bild av utvecklingen, torde få konstateras, att materielanslagen icke på långt när förstärkts i takt med förstärkningen av institutionernas fasta personalorganisation. Detta kan enligt utredningens uppfattning icke vara rimligt. Tvärtom synes en allmän uppräkning av materielanslagen vara starkt motiverad. Då det gällt att finna en metod för beräkningen av en dylik anslagsförstärkning, har utredningen stannat för relationen avlöningsanslag-materielanslag. Som en allmän regel måste nämligen gälla, att en institutions ordinarie materielanslag bör vara så avpassat, att det svarar mot de i den fasta personalorganisationen ingående forskarnas verksamhet. Det extra materielbehov, som uppkommer då ytterligare forskare tillfälligt knytes till institutionen, t. ex. genom rådsanslag, bör däremot tillgodoses i samband med att sådant mera tillfälligt anslag anvisas. Om däremot den fasta personalorganisationen utökas, uppkommer därigenom ett ökat materielbehov, som bör tillgodoses genom en uppräkning av institutionens fasta materielanslag. Det förefaller vidare vara uppenbart, att en professur i allmänhet kräver mera materiel än t. ex. en assistentbefattning. Att tänka sig att olikheterna härutinnan de olika tjänstetyperna emellan i stort sett motsvarar löneskillnaderna, förefaller vara en rimlig arbetshypotes. Som framhållits ovan, torde det vidare i allmänhet förhålla sig så, att särskilt biträdeskrävande ämnen också är särskilt materielkrävande, me-

136 dan ämnen som har mindre behov av biträdeshjälp också har mindre behov av materiel. Det har med hänsyn härtill synts utredningen mest praktiskt att ställa de olika ämnestypernas behov av anslag till materiel i relation till den totala lönekostnaden för all i den fasta personalorganisationen ingående personal, såväl forskare som biträden. Mot detta resonemang kan invändas, att biträdespersonal och materiel ej alltid kompletterar och ömsesidigt betingar varandra utan många gånger i stället är utbytbara mot varandra: Maskiner kan ersätta mänsklig arbetskraft. Denna invändning må vara grundad på en generellt riktig tanke, men den har enligt utredningens mening i förevarande sammanhang mycket liten bärkraft. Man får nämligen icke glömma, att materielanslagen till allra största delen användes för inköp, som på intet sätt påverkar behovet av biträdespersonal, huvudsakligen inköp av böcker och förbrukningsmateriel av olika slag. Sådan tyngre apparatur, som kan ersätta mänsklig arbetskraft, varken bör eller kan inköpas med anlitande av medel från materielanslaget. Härför fordras i stället särskilda anslag (från råden eller ur apparatanslaget). Då utredningen sålunda stannat för att grunda sitt förslag till förstärkning av institutionernas ordinarie materielanslag på vissa relationer mellan dessa å ena sidan och å den andra lönekostnaderna för den fasta personalorganisationen, är detta emellertid endast en metod för att få fram en rimlig ram för upprustningen. Inom denna ram bör man vid fördelningen av anslagsmedlen ha möjlighet att i skälig utsträckning taga hänsyn till olika institutioners skiftande behov av anslagsförstärkning. Beräkningsmetoden måste avpassas med hänsyn till olika vetenskapers olika arbetssätt. Utredningen har därför till en början gjort en jämförelse mellan skilda år av relationen avlöningsanslag -— materielanslag inom olika ämnesgrupper. Som basår har valts budgetåret 1947/48, detta med samma motivering som ovan (s. 115) redovisats beträffande motsvarande beräkning för en förstärkning av biträdespersonalen i vissa ämnen. Av skäl som samtidigt redovisats har denna jämförelse måst inskränkas till att omfatta endast universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Lönerna för budgetåret 1947/48 har för varje enskild tjänst beräknats enligt 1958 års löner, och materielanslagen har med hjälp av konsumentprisindex uppräknats till dagens penningvärde (mars 1958). Då någon slutlig fördelning på de skilda ämnena ännu icke föreligger beträffande 1958/59 års materielanslag, har utredningen följt de preliminära fördelningar, som återfinnes i läroanstalternas petita för budgetåret 1959/60 (beträffande Lunds universitet, där någon preliminär fördelning ej gjorts, har dock måst antagas, att varje enskilt anslag höjes med 8 % i förhållande till 1957/58 års anslag, vilket motsvarar den innevarande år företagna uppräkningen av universitetets totala materielanslag). Liksom vid beräkningen av »biträdestäthet» i föregående avsnitt av detta kapitel har vissa ämnen uteslutits, detta i syfte

137 Tabell 9. Förhållandet i procent mellan materielanslag (penningvärde mars lönekostnader (1958 års löneläge) vid Uppsala och Lunds universitet samt institutet budgetåren 1947/48, 1955/56, 1957/58 och 1958/59

Fakultet/ämnesgrupp

Teol. fak Jur. fak Med. fak.: teor. ämnen klin. ämnen Hum. fak.: hist.-filosofiska gruppen 1 . samliv, gruppen 2 språkv. gruppen 3 Mat.-nat. fak.: matemat. gruppen ämnena fysik och kemi.. . biol.-geografiska gruppen.

1958) och karolinska

Differens 47/48— 58/59

147/48

1955/56

1957/58

1958/59

1,8 1,2

2,6 2,6

2,6 2,3

2,7 2,8

+ +

21,0 34,3

17,2 31,9

16,5 23,4

15,6 21,8

— 5,4 — 12,5

7,7 11,3 2,6

7,7 10,9 3,5

6,3 9,0 3,0

6,2 8,5 3,1

— 1,5 — 2,8 + 0,5

8,5 29,3 20,5

8,7 24,2 16,9

6,9 19,6 15,1

7,4 19,4 14,5

— 1,1 — 9,9 — 6,0

0,9 1,6

1 Omfattar ämnena teoretisk och praktisk filosofi, litteraturhistoria, konsthistoria, historia, klassisk fornkunskap och nordisk fornkunskap. ^ 2 Omfattar även ämnena psykologi och pedagogik, f 3 Omfattar samtliga språk jämte fonetik.

att få enhetliga jämförelsegrupper. Besultatet av den gjorda jämförelsen framgår av tabell 9. Genom att lönekostnaderna för tidigare år för varje enskild tjänst beräknats enligt 1958 års löner, har här den felkälla eliminerats, som ovan påtalats i kommentarerna till diagram VI och tabell 8. Man konstaterar, att materielanslagens värde för så gott som samtliga ämnesgrupper ligger betydligt lägre i dag i förhållande till den fasta personalorganisationens omfattning än för tio år sedan. Som riktpunkt för en förstärkning av basorganisationens materielanslag måste man enligt utredningens mening välja förhållandet mellan materielanslag och den fasta personalorganisationens omfattning under »upprustningsåret» 1947/48. Med utgångspunkt i de förhållande-tal som redovisas i tabell 9, vänstra kolumnen, har utredningen därför för de olika ämnesgrupperna vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola beräknat de erforderliga materielanslagen. Som framgår av denna tabell har emellertid de teologiska och juridiska fakulteterna ävensom den språkvetenskapliga ämnesgruppen inom humanistiska fakulteten högre genomsnittliga procenttal budgetåret 1958/59 än budgetåret 1947/48. Utredningen har därför lagt dessa till grund för beräkningen medan i övrigt förhållandena 1947/48 fått vara vägledande. Inom de kliniskt-medicinska ämnena var förhållandet materielanslag—avlöningskostnader 34,3 procent 1947/48. Denna procentsats anser utredningen dock vara något för hög med hänsyn till att materielanslagen detta år ökades mycket kraftigt i anslutning till ett förslag från de medicinska högskolornas organisationskom-

138 mitte (SOU 1946: 76). Anslagen torde då ha dimensionerats med sikte på att tillgodose behovet för en fullt utbyggd personalorganisation. Under budgetåret 1947/48 torde materielanslagen inom de kliniskt-medicinska ämnena sålunda ha varit något överdimensionerat. Utredningen har därför stannat för att beräkna anslagen till de kliniskt-medicinska ämnena efter 30 procent av beräknade avlöningskostnader. Vid beräkningen har sålunda följande procenttal använts:

Teol. fak.

Jur. fak.

2,7

2,8

Mat.-nat. fak.

Hum. fak.

Med. fak.

biol.fysiskmateteor. klin. hist.-fil. samh.-v. språkv. kemiska geogr. mat, ämnes- ämnes- ämnes- ämnes- ämnes- ämnes- ämnes- ämnesgruppen gruppen gruppen gruppen gruppen gruppen gruppen gruppen 21,0

30,0

11,3

3,1

8,5

29,3

20,5

På grundval av dessa antagna procenttal har så en beräkning gjorts av erforderlig anslagsförstärkning för de olika fakulteternas och ämnesgruppernas institutioner. Härvid har samtliga ämnen medtagits, således icke blott de för olika år och läroanstalter gemensamma ämnen, vilka ingår i typgrupperna. För de delar av läroanstalternas i riksstaten upptagna materielanslag, vilka icke kunnat hänföras till visst ämne, har beräknats en erforderlig anslagsökning med 15 procent av nu utgående anslag. Huvuddelen av denna sistämnda anslagsökning räknar utredningen böra falla på de filosofiska fakulteternas fältarbets- och exkursionsanslag, vilka varit så gott som oförändrade under en följd av år, varunder såväl antalet studerande som antalet licentiander och doktorander ökat mycket kraftigt. De tekniska högskolornas behov av materielanslag har utredningen på samma sätt som under avsnitt A i detta kapitel (s. 120) jämställt med de matematiska och fysisk-kemiska ämnesgruppernas behov. Beträffande beräkningarna av avlöningsanslagen har utredningen ej medtagit kostnaderna för de så kallade övningsassistenterna. Av tabell 8 framgår förhållandet mellan de totala avlönings- och materielanslagen vid tandläkarhögskolorna. Budgetåret 1947/48 var detta 4 procent vid tandläkarhögskolan i Stockholm mot 3 procent budgetåret 1958/59. Tandläkarhögskolan i Malmö var 1947/48 ännu ej helt utbyggd och har budgetåret 1958/59 samma standard då det gäller materielanslag som tandläkarhögskolan i Stockholm, 3,1 procent. Dessa procenttal kan synas förhållandevis låga, om man jämför med t. ex. motsvarande tal för karolinska institutet. Därvid bör man emellertid hålla i minnet att i den totala avlöningskostnaden för tandläkarhögskolorna ingår också personal för den kliniska verksamheten, vilken icke är upptagen på karolinska institutets stat utan under karolinska sjukhusets. Dessutom har det ej ansetts lämpligt att som materiel räkna »förbrukningsmateriel för högskolans praktiska

139 verksamhet». Utredningen har stannat inför att beräkna tandläkarhögskolornas materielanslag med 4 procent av de totala avlöningskostnaderna 1958/59. Här nedan redovisas resultatet av den gjorda beräkningen av den erforderliga ökningen av materielanslagen för olika ämnesgrupper vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, de tekniska högskolorna och tandläkarhögskolorna. Fakultet/ämnesgrupp Högskola

Lund/ Malmö

Göteborg

Stockholm

1 500

—

—

3 000 1 500

121 000 94 000 77 000 158 500 91 000 243 000 134 000 177 500

450 500 645 500 58 000 115 000 3 000

Uppsala

Teol. fak Jur. fak Med. fak. teoretiska ämnen kliniska ämnen Hum. fak. historisk-filosofiska gruppen . . . samhällsvetenskapliga gruppen. språkvetenskapliga gruppen. . . Mat.-nat. fak. matematiska gruppen fysisk-kemiska gruppen biologisk-geografiska gruppen. . Allmänna ändamål Tekn. högskola teoretiska ämnen, övriga ämnen Tandl.hössk

3 000

—

32 000

8 500 7 500

26 500 47 500

—

—

—

17 000 500 157 500 151 500 74 500 207 000 58 000 47 000

3 500

23 000 28 000 3 000

— —

67 000 23 000 32 500 24 500 »25 500 2 23 500

—

Samtl.

21 000 376 000 337 000 178 500

14 500 14 500 384 000 763 000 1 147 000 49 000 77 500 28 500 —

—

1 Karolinska institutet. 2 Stockholms högskola.

På grundval av den gjorda beräkningen men utan att därmed vilja binda de anslagsfördelande myndigheterna, då det gäller anslagsförstärkningens fördelning mellan enskilda institutioner och ändamål föreslår utredningen att materielanslagen vid ifrågavarande universitet och högskolor uppräknas med följande belopp: Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska institutet Stockholms högskola Tekniska högskolan i Stockholm . Chalmers tekniska högskola Tandläkarhögskolan i Stockholm. Tandläkarhögskolan i Malmö. . . . Summa

576 000 776 500 278 000 361 500 197 000 777 500 384 000 49 000 28 500 3 428 000

Den föreslagna anslagsförstärkningen bör enligt utredningens mening uppdelas på de tre budgetåren 1959/60—1961/62 med en tredjedel av de föreslagna beloppen under vart och ett av dessa år. Vid materielanslagens fördelning mellan enskilda institutioner bör hänsyn såvitt möjligt tagas till rörliga befattningars placering och därav följande anslagsbehov.

FEMTE KAPITLET Forskningsråden

A. Forskningsrådens roll inom den svenska

forskningsorganisationen

1. Allmänna synpunkter

I Naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande SOU 1945: 48 ges en redogörelse för forskningsrådens uppkomst och tidigaste utveckling. Där leds forskningsrådstanken tillbaka till en år 1909 av det brittiska parlamentet inrättad fond »The Development and Road Improvement Fund» som det första steget mot skapandet av ett instrument för statligt ekonomiskt stöd till forskning och dess tillämpningar i Storbritannien. Det definitiva steget togs dock först år 1916 genom inrättandet av Storbritanniens kända vetenskapligt-tekniska forskningsråd The Departement of Scientific and Industrial Research, mest känt under förkortningen DSIR. Principen för denna organisation är, att en mindre grupp valda personer — huvudsakligen aktiva forskare — anförtros uppgiften att fördela den klumpsumma, som årligen anvisas till naturvetenskaplig och teknisk forskning. DSIR utdelar numera på detta sätt mer än 100 miljoner kronor årligen. Motsvarande engelska rådsorganisationer finns dessutom för medicin, jordbruk och atomforskning. Liknande eller jämförbara organ finns nu i de flesta länder, där forskning av någon omfattning bedrives. I vårt land tillkom det första organet av forskningsrådskaraktär år 1927 genom skapandet av humanistiska fonden med dess nämnd för utdelning av anslag. Det kan nu te sig svårförståeligt, att utvecklingen i vårt land inte satte in över hela linjen förrän så sent som år 1942, då statens tekniska forskningsråd inrättades. Därefter följde emellertid i rask takt upprättandet av forskningsråd för medicin (statens medicinska forskningsråd 1945), jordbruk (jordbrukets forskningsråd 1945), atomforskning (atomkommittén 1945), naturvetenskap (statens naturvetenskapliga forskningsråd 1946) samt samhällsvetenskaper (statens samhällsvetenskapliga forskningsråd 1947, år 1954 ombildat till statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd). Från år 1947 fick humanistiska fonden årligen statsanslag, varjämte ett nytt reglemente tillkom, som gav dess nämnd uppgifter och organisation mera i överensstämmelse med vad som gäller för forskningsråden. Ytterligare ett antal organisationer med en karaktär, som i vissa avseenden liknar forskningsrådens, men inriktade på mer speciella uppgifter, tillkom

141 vid denna tid. Exempel på dylika är statens kommitté för byggnadsforskning (1942), ombildad år 1953 till statens nämnd för byggnadsforskning, och statens flygmedicinska nämnd (1946), ombildad till statens nämnd för flyg- och navalmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet, även kallad flyg- och navalmedicinska nämnden (1948). I sitt första betänkande, avgivet år 1942, angav utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande som det tekniska forskningsrådets främsta uppgift att i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den i landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra enskilda forskningsorganisationer som statliga myndigheter och institutioner, att stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning och vid behov självt taga initiativ till forskningens främjande — även i fråga om organisation av ny forskning — samt att avgiva av Kungl. Maj :t infordrade utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag och statsbidrag till forskningsverksamhet. Senare tillkomna råds uppgifter har definierats på liknande sätt. Fortfarande kan man under dessa huvuduppgifter sammanfatta det mest väsentliga i rådens verksamhet, men det måste då samtidigt betonas, att med tiden denna verksamhet blivit allt vidare och mera differentierad och att råden inom ramen för dessa kommit att få alltmera vidsträckta funktioner. Detta är emellertid ingenting, som kan anses vara särskilt karaktäristiskt för vårt land. Snarare är det så att utvecklingen på denna punkt gått långsammare hos oss än i andra länder.

2. Forskningsrådens anslag år 1955

För att få en så fullständig bild som möjligt av omfattningen och arten av den forskning, som bedrivs med stöd av anslag från de statliga forskningsråden, begärde utredningen under år 1956 från vart och ett av dessa dels en kortfattad översikt av den hittillsvarande verksamheten, dels specificerade uppgifter om vart och ett av de under kalenderåret 1955 utdelade anslagen i enlighet med ett v, speciellt formulär. Uppgifter om under år 1955 utdelade anslag begärdes och lämnades av följande råd och jämförliga institutioner: statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd, flyg- och navalmedicinska nämnden, atomkommittén, jordbrukets forskningsråd, humanistiska fonden samt riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Samtliga dessa, med undantag av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, har ställning av statligt forskningsråd. Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande har formellt en annan ställning, men den utövar samma funktion som de statliga forskningsråden. Att den i motsats till andra icke-statliga föreningar och fonder medtogs i undersökningen, berodde på att de medel, som föreningen förfogar över, till ungefär hälften är tillskjutna av staten.

142 Diagram VII. Summan av riksstatsanslagen (nominella belopp och belopp efter omräkning till enhetligt penningvärde) till de statliga forskningsråden (humanistiska fondens nämnd, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd, statens samhälls- och rätlsvetenskapliga forskningsråd, flyg- och navalmedicinska nämnden, atomkommittén, jordbrukels forskningsråd samt statens tekniska forskningsråd) under budgetåren 1942/43—1958/59

Milj. kr. 20 r

i.

k£ 0/ 44/ 46/ J

'43

^5

I

I

47 I

i..

L

48/ 49

J

5(V '51

52/ ^53

L

54/ 5fy 58/ '55 '57 '59

Anmärkning: Den streckade linjen anger anslagen i enhetligt penningvärde enligt konsumentprisindex med 1955 som basår.

143 Vid sidan av de medtagna råden finns dels ett stort antal privata fonder och stiftelser, dels ett antal riksföreningar för främjande av speciell vetenskaplig forskning. Ingen av dessa togs med i undersökningen, då de ej i någon väsentlig omfattning åtnjuter statsbidrag. Resultaten av denna undersökning har sammanställts i en stencilerad promemoria, vilken överlämnas till departementschefen samtidigt med detta betänkande. Här skall endast en kort sammanfattning ges. Utvecklingen av medelstilldelningen till samtliga råd har sammanställts i tabell 10 och den årliga totalsumman är inritad i diagram VII. Den streckade linjen anger respektive årsanslag beräknat i enhetligt penningvärde på basis av konsumentprisindex med året 1955 som basår. Diagram VIII. Riksstatsanslagen till Uppsala universitet (med undantag för anslag till inredning och utrustning av nya lokaler) jämförda med riksstaisanslagen till de statliga forskningsråden under budgetåren 1945/46—1957/58

u

•

i

i

i

1—i

45/ 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 46

Förklaring: r - ^ riksstatsanslag till Uppsala universitet. v

riksstatsanslag till de statliga forskningsråden.

Att observera är den stagnation och nedgång i realvärdet av rådsmedlen, som diagrammet visar för perioden 1946/47—1954/55. Med hänsyn till att 60—70 % av de större rådens anslag går till löner, har detta inneburit en mycket påtaglig minskning i forskningens resurser under dessa år. Som jämförelse visas i diagram VIII anslagen till Uppsala universitet, där lö-

144 0 3

^ N

Cl

o

O

CO

Tf

O

LO

LO

CO

LO CM

O CO LO

CN CO CO

CO

LO I> CO

LO CO

00 CO

TH

o o

o

T-l

CO

CO

Tf

Tf

1-1

Ti

"^

1-1

lo °°

CO

CO

O

CO

LO

l>

T£

LO CM

LO CM LO

LO LO CM

Cl 00

LO t" CO

CO LO CM

Tf

o LO

T-l

LO

00 00 Tf

co

CM

CO

CO

CO

o

o

T H

LO t^ CM

CO

LO LO

rH o

CD

00 TH

CO

CM

O

o

r-

CM t> Tf

LO l>

T_ Cl

o

o CO

o o LO

o

o

LO

CO Tf

o LO

00 Cl *°

CO

o

t»H

CD ~

o 00

o o

Cl L °

o

Tf CD

t> CM

1-1

LO

o

Cl

CM CO LO

LO"

l>

oc CM • ^

LO

._

OJ LO

o

o

LO l> I>

CO

O

o

Tf

co CM CM

o o o [>

^ T_ f_ LO LO CS LO

Öl

•a 3

o

-__

CM LO CO C l LO

"ös

1—1

o o o

-^ LO CM C l LO

— ' tlD ^^ o

C3

2 ™

Cl Tf O C ) LO

c/i

7.Z

T-l

a —

CO Tf Cl Cl Tf

-^ I> T f 00 Cl

Tf

-^. CD Tf Cl

o Cl

o

o

o

Cl CM 00

l> CO Tf

LO l> Tf

CO

o CD

CO

o

T-l

o Tf

CM CO Tf

Tf CO CO

CM

C5

o

o

O

00 O

LO

oo

o

CD

CM LO CO

00 CM 00

I> CD Tf

LO l>

CM

LO"

LO"

o o

o

Tf

CM Tf

o CO

T f

TH

Ti

CM

T-l

o o o CO

o o OJ

C

O

O

LO

T f

CO

CM

O

LO

r-^

LO"

LO CM CM

o o o o

o o

o

c

CM Cl

LO Cl LO

CO

CO

Tf

TH

T-l

CM

T-l

O

o co" o

O o" o o

T-l

TH

T-l

TH

O

o

o

o o

00 CM

CO

o o

o

o

TH

T i

- H

TH

T H

o o o Cl

o

o

o

o

CD"

Cl

CM Cl CM

t^CM

CJ

CS

o"

LO"

CM 00 CO

CO

CD

CO

CD"

CM CO

CD

CS

CO

CD Tf

LO l> CD

o o

LO T-l C l LO

zc

CM"

^

O

CO CM Tf

t. it

CM

o

TH

_

CO LO T f O LO

CN

o

Cl CO

co

CO

CO CO

o

LO

CD

CO Cl T-1

CM"

LO"

Cl CM

Cl CM

o

m

CO Cl

CM" Cl CM

o o"

CO

o

CO

CO

CO

o

T-l

T H

Ti

T-l

o o LO

o

o

o

LO

LO Cl

CO

o o LO o

c o Tf

CO

LO LO CO T-l

o o o Cl

CM

CM Cl

o o o CO

o

o o Tf

o

o

o o LO o

o^ o Cl

CO

o o o Cl

CM

Ti

T-l

T-l

TH

T-l

o

o

I>

LO Tf

o o o

o o Tf

CO

O Tf

LO 00

CN o

o

t—l

00 Cl

CM CM

o t>

CO l>

cc

LO

o

co" CO

o rLO

LO

U0

CM

o o CM

o

oc o o I>

o o LO

l> Cl

LO

LO

CD

Tf CO CM

o Cl co

LT CO CO Cl Tf

CM

o

— LO T f CD

a;

Cl

LO Tf I>

-^f

Tf" T f LO Cl Tf

Tf O

Tf Tf

'

C LO Tf I> C 1

i

o" o

LO Tf O

'

c o o

CM

c O

ses

A ">

o

1 O

—i

«(H

T-i

LO"

Tf t>

CO Tf

ti fe —'

iO

CM CM Tf

o

CN

T3

S3 C

LO

r^ CO

LO"

^

1-1

LO

o

cö~

Tf O

o o Tf

Tf t>

1-1

cT

3 &

^

O

i

UJ

+J

S b 4) i rt (0 *«* *-|O i12 p—i

a»

°co

.c £

P, ÖD

C

Co

+J

C

s :o3 •* -5

C/2 CS !_

to

C

i r-\ -O 3

4->

CH=CS !H

M

g 44 '.

—, it

. T3 C °co* 0)

.

s : ° c

- ^ 2 « S> o

-'- , cS

C/3

C/3

(H

o

i t

-(B

SS

• XS

Ki u

:

wi

o

oo

tH

'.

L G "Ö C

-H 1

fe « ' s

c

T-1

fe

r*

ca

H-» Ul

it

ÖC

CO

>> 5 it

»-)

S/3 H-i

«1

..

m

co

145 nerna dock utgör en något större andel, cirka 80 % av summan. Den markanta ökningen 1951—53 betingas så gott som enbart av lönestegringar utan någon nämnvärd ökning av tjänsternas antal eller av övriga anslagsposter. Om en minskning av forskningsrådens bidrag till forskningen skall undvikas, då de statliga lönerna uppjusteras, måste med andra ord forskningsrådens anslag uppräknas i takt med övriga statliga löner —• i varje fall för den del av anslaget, som gäller löner. De totala anslagen till specifika forskningsuppgifter under kalenderåret 1955 från samtliga de i tabell 10 medtagna råden uppgick till 11 312 000 kronor. Läggs härtill anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet, stiger siffran till 11645 000 kronor. Av de utdelade anslagen kommer närmare 3 miljoner p å atomkommittén, ungefär 2 miljoner på vartdera av de medicinska, tekniska och naturvetenskapliga forskningsråden, ungefär 1 miljon på vardera humanistiska fonden och riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Jordbrukets forskningsråd utdelade drygt 0,6 miljoner och samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet hälften så mycket. Det bör observeras, att i de belopp, som i detta avsnitt anges för tekniska forskningsrådet även ingår de belopp, 179 000 kronor, som Kungl. Maj:t efter förslag av tekniska forskningsrådet detta år anvisade ur 1953 års fond för teknisk forskning. Fördelningen enligt kontrakten på de skilda huvudtyperna av utgifter varierar kraftigt från forskningsråd till forskningsråd. En sammanställning av hur anslagens fördelning på olika utgiftshuvudtyper gestaltar sig inom olika råd har gjorts i diagrammen IX och X (s. 291). De mycket markanta skillnaderna mellan olika råd framträder klart. Medan exempelvis humanistiska fondens anslag till övervägande del går till akademikerlöner (31 %) och tryckningsbidrag (50 % ) , representerar det medicinska forskningsrådet den andra ytterligheten med endast 11 % av anslaget till akademikerlöner och inget tryckningsbidrag, medan löner till icke-akademiker representerar 52 % och anslagen till materiel 34 %. Det samhälls- och rättsvetenskapliga rådet intar en mellanställning mellan den humanistiska fonden och de på experimentell forskning inriktade r å d e n ; anslaget är tämligen jämnt fördelat på de olika utgiftsposterna. Beträffande posten tryckningskostnader kan nämnas, att en viss förändring skett sedan år 1955, i det att det s. k. lärdaverksanslaget nu fördelats på olika råd. Den genomsnittliga procentuella fördelningen av samtliga rådsanslag uppdelade enligt ovan blir som följer: milj. kr.

%

milj. kr.

%

Löner till akademiker Löner till icke-akademiker..

3,5 3,6

30 31

7,1

61 Materiel Tryckningsbidrag Resor etc

3,0 0,9 0,5

26 8 4

4,4

11,5

11,5

100 Summa

Till löner förbrukades alltså cirka 7,1 miljoner kronor eller 61 % av den totala anslagssumman, medan anslagen till materiel tog 3 miljoner eller 26 % av anslagssumman. Om man för en jämförelse mellan rådsanslagen och anslaget till Uppsala universitet delar upp det senare på löner och övriga anslagsposter, blir fördelningen enligt statsliggaren för budgetåret 1954/55: 10—806899

146 Löner till akademiker Tekn. tjänster vid institutioner Materielanslag till institutioner Övrigt Summa

milj. kr. 9,9 0,7 1,7 1,7 14,0

milj. kr.

%

10>6

76_

3,4 14,0

24 100

I universitetsbudgeten dominerar lönekontot för akademiker mycket markantare än i rådsbudgeten. Största delen av universitetsanslagen går till universitetsavlönade akademiker, medan basorganisationens tekniker utgör en relativt liten post (7 %) jämfört med rådens genomsnittliga siffra (31 %). Det har i detta sammanhang sitt speciella intresse att något närmare kommentera siffrorna över forskningsrådens anslag till löner åt hela året heltidsarbetande forskningsassistenter med eller utan akademiska examina. Enligt enkäten utgjorde de totala anslagen till hela året heltidsarbetande assistenter med akademisk utbildning närmare 2 miljoner kronor och till hela året heltidsarbetande andra forskningsassistenter och biträden drygt 2,5 miljoner kronor. Antalet akademiker respektive andra, som (enligt kontrakten) under helt år varit heltidssysselsatta med hjälp av de utdelade anslagen framgår av siffrorna i följande tablå: Utdelande råd Samhälls- 0. Hum. rättsv. fonden forskn.rådet

RiksMedi- fören. f. NaTekn. Jordturv. E Atom- forskcinska br. kräftforsk- kom- nings- forsk- Samtl. forsksjukdo- nings- mittén ningsrådet n.- råd marnas rådet rådet bekämp.

Antalet hela året heltidsarbetande forskningsassistenter och biträden med akad. 8 Utan akad. e x a m e n . . .

0 0

8 112

8 42

49 33

60 83

34 57

5 18

172 345

Enligt kontrakten har således 172 akademiker varit heltidssysselsatta helt år som forskningsassistenter på medel, som år 1955 utdelats från de statliga forskningsråden och fonderna. Den övriga heltidssysselsatta biträdespersonalen har beräknats uppgå till cirka 350 personer. Återstoden av lönekostnaderna (2,6 milj.) har gått till personal, som heltidsanställts för kortare tider än ett år eller haft deltidstjänstgöring. Det har ett visst intresse att undersöka hur forskningsanslagen fördelar sig på forskarnas arbetsplats samt att ange hur stora anslag som på detta sätt givits till skilda institutioner (motsvarande). 1 En dylik fördelning av de utdelade anslagen på fakulteter, fackhögskolor m. m., redovisas i tabell 11. Av de totalt utdelade anslagen kommer 5,7 miljoner på 1

I de fall då två eller flera forskare delat på ett anslag, har anslaget fördelats lika på de enskilda forskarna, såvida ej särskilt angivits hur stor del, som skulle gå till var och en av forskarna i »teamet». Ett fåtal mycket stora anslag har mer haft karaktären av anslag till en institution än till en enskild forskare. Anslagen har dock förts på kontraktsundertecknaren (i regel professor och institutionsföreståndare).

147 Tabell 11. Av de statliga forskningsråden år 1955 utdelade anslag till forskare fördelade på forskarnas verksamhetsområde (universitet, fakultet, fackhögskola, vetenskaplig inrättning m.m.) Utdelade anslag Verksamhetsområde

Uppsala universitet

Utdelade anslå"

Antal forskare

Total- Procent belopp av (1 000totaltal kr.) summan

1 986,2

17,6

Lunds universitet

1 437,2

12,7

Göteborgs versitet

366,7

3,2

uni-

Karolinska institutet . . . . Stockholms högskola Summa fakulteter därav teol. fak jur. fak med. fak hum. fak mat.-nat. fak 1 . Tekniska högskolorna

115 94 593 8 23 224 135 203 128

Tandläkarhögskolorna (endast i Malmö) Jordbrukets högskolor (ej skogshögskolan)

1 392,8 536,5 5 719,4 20,9 63,5 2 640,6 421,1 2 573,3 3 176,9

12,3 4,7 50,6 0,2 0,6 23,3 3,7 22,7 28,1

9,4

0,1

309,4

2,7

Handelshögskolorna

31,5

0,3

G.C.I

1,2

55 Summa fackhögskolor

3 528,4

31,2

Summa universitet och fackhögskolor . . .

9 247,8

81,8

1 Verksamhetsområde

Antal forskare

Total- Procent belopp av (1 000totaltal kr.) summan

Bibliotek, museer och arkiv

340,7

3,0

Andra statliga el. statsunderstödda forskningsinrättningar

875,4

7,7

Läroverk och andra skolor

67,2

0,6

Annan offentlig verksamhet. . . .

90,7

0,8

Industrier och andra privata företag

333,4

2,9

Vetenskapliga samfund (andra än statsunderstödda)

315,4

2,8

41,0

0,4

Varia Summa utanför universitet och högskolor ,

2 063,8

18,2

Totalt

1 121

11311,6

100 Inklusive naturvetenskapliga ämnen inom filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Anm. De särskilda anslagen till naturvetenskaplig publiceringsverksamhet är ej inräknade i denna tabell. forskare vid universiteten och 3,5 miljoner på forskare vid fackhögskolor. Sammanlagt h a r således 9,2 miljoner eller drygt fyra femtedelar av samtliga anslag tilldelats forskare vid universitet och högskolor. Av de återstående k n a p p a tjugo

148 procenten har huvuddelen (1,4 miljoner) gått till forskare vid andra offentliga forskningsinrättningar eller till personer anställda i annan offentlig verksamhet (inklusive bibliotek, museer och arkiv), medan 0,6 miljoner tilldelats personer med anställning i privat tjänst eller med egen rörelse. Fördelningen av anslagen inom universiteten för varje råd för sig visar, att råden i mycket högre grad är obundna av de traditionella fakultetsgränserna och i stället låter inriktningen av det enskilda forskningsprojektet vara avgörande. Som framgår av tabell 12 understöds forskningsprojekt inom de naturvetenskapliga fakulteterna förutom av naturvetenskapliga rådet och atomkommittén även av de medicinska och tekniska forskningsråden samt jordbrukets forskningsråd liksom även av riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande. Omvänt stöder naturvetenskapliga rådet exempelvis arbeten vid de medicinska fakulteterna liksom vid de tekniska högskolorna (ej medtagna i tabellen). Tabell 12. Antalet forskare vid de fem fakulteterna som under år 1955 tilldelats ningsanslag från olika forskningsråd och de beviljade anslagens storlek

forsk-

Utdelande råd Forskarens fakultet

RiksSamh. Medi- Flyg- fören. f. Hum. och o. rättsv. cinska navalm. kräftsj. fonden f. r. f. r. bek. nämnd.

Na- Atom- Tekn. Jordbr. turv. komf. r. f. r. f. r. mittén

Samtl.

Anta 1 forskare Teol Jur Med Nat Hum

8 1 73

65 Samtl

83 Teol

20,9 6,5

51 8

15 129

12 1

8 19 219 208 139

18 148 4

5 Belopp (1C 00-tal krc nor) 51,7

Med Nat Samtl

238,1

183,3

265,5

235,0

1 674,1 27,8

13,2

708,6 136,3

89,3 847,4 1 529,8 103,0

1 701,9

13,2

844,9

936,7 1 529,8 103,0

20,9 58,2 2 485,2 84,4 2 728,7 426,4 5,0 89,4 5 719,4

För att ytterligare belysa rådens utdelningspolitik har sammanställningar gjorts över mottagarens akademiska examen/grad respektive tjänsteställning. Det framgår bl. a. att två tredjedelar av antalet utdelade anslag och tre fjärdedelar av de utbetalade beloppen gått till forskare, som disputerat, medan största delen av återstoden gått till personer med licentiatexamen. Den helt övervägande delen av rådsanslagen utdelas sålunda till vetenskapligt högt kvalificerade personer. Av samtliga professorer och laboratorer (motsvarande) i landet har cirka 40 % erhållit anslag från något forskningsråd under år 1955. 1 En jämförelse mellan professorerna å ena sidan inom de juridiska, teologiska och humanistiska fakulte1 Det bör observeras, att man av det sagda ej utan vidare kan draga den slutsatsen, att endast 40 procent av professorer och laboratorer skulle bedriva forskning med stöd av anslag från statliga forskningsråd och fonder. En sådan slutsats vore riktig, endast under förutsättning att det kunde fastställas, att arbetet med varje enskild forskningsuppgift genomsnittligen tar en tid av ett år. Härom upplyser emellertid materialet till föreliggande undersökning ingenting.

149 terna och å andra sidan inom de medicinska och naturvetenskapliga fakulteterna och vid fackhögskolorna visar, att någon skillnad ej förelåg mellan dessa grupper i här ifrågavarande avseende. Enligt den gjorda undersökningen utdelades under kalenderåret 1955 forskningsanslag med sammanlagt 12 435 000 kronor, vari då även inräknats anslag ur reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning. Om man fördelar dessa anslag på ämnesområden, får man den fördelning av de utdelade beloppen, som redovisas i följande tablå. Härvid har ospecificerade anslag förts till de ämnesområden, som respektive råd huvudsakligen representerar. Alla anslag från reservationsanslaget för främjande av medicinsk forskning har förts till de medicinska ämnena utom de anslag, som utdelats av veterinärhögskolan, vilka förts till ämnen inom jordbruksforskningen. Utdelade anslag Ämnesområde

Naturvetenskap och teknik Medicin Jordbruksforskning Samhälls- och rättsvetenskap Humaniora och teologi Totalt

Belopp (1 000-tal kronor)

Procent

6 644,2 3 667,8 744,8 338,8 1 038,9

53,4 29,5 6,0 2,7 8,4

12 434,5

100 Nio tiondelar av de anslag, som utdelades 1955, gick sålunda till forskning inom naturvetenskap, teknik och medicin. Samhällsvetenskap, humaniora och teologi fick en tiondel. Inom de experimentella vetenskapernas område låg tyngdpunkten på den naturvetenskapliga grundforskningen. 3. Rådens arbetsuppgifter och arbetsformer

Forskningsrådens arbetsformer är i sina detaljer något olika beroende på arbetsuppgifternas art. Följande är dock gemensamt för samtliga råd. En av de viktigaste arbetsuppgifterna för samtliga råd är, som redan sagts, fördelningen av statsmedel till forskning. De flesta anslag beviljas efter ansökan från forskare vid universitet, högskolor, forskningsinstitut, sjukhus, industrilaboratorier m. m. Råden tar också, då så anses behövligt, själva initiativ till forskningsuppgifter och söker intressera lämpliga forskare för dessas genomförande. Sedan beslut om utdelande av ett anslag fattats, upprättas ett kontrakt mellan rådet och forskaren om medlens användning. I detta kontrakt stipuleras bl. a. de löner, som får utgå. Dessa har i allmänhet karaktären av arvode motsvarande viss lönegrad och löneklass i det statliga lönesystemet. Anslagsmottagaren kan rekvirera förskott, som fylles på efter redovisning av redan havda utgifter. Vidare har anslagsinnehavaren skyldighet att inkomma med redogörelser, t. ex. varje år, samt när arbetet är färdigt en slutredogörelse. När slutredogörelse och slutredovisning fullgjorts, avföres anslaget. Genom kansliernas försorg sker sålunda en löpande kontroll av

150 medlens användning. Redogörelserna granskas av den rådets ledamot, som är mest sakkunnig på området i fråga och som därtill utsetts. Inköpt apparatur inventarieföres till en början hos rådet, men överföres därefter ofta till det universitet eller den statliga institution, där den placerats. Medel beviljas för skiftande slag av utgifter i enlighet med bestämmelser i rådens reglementen. Det vanligaste är utgifter för löner och materiel, men också anslag för resor, lokalhyror, transporter, publicering o. s. v. förekommer ofta. I de flesta fall bedrives forskningsarbetet på universitets-, högskole- och liknande institutioner, men i vissa fall har råden måst förse forskningsgrupper med lokaler, antingen särskilt uppförda för ändamålet, såsom kärnkemiska institutionen i Göteborg, eller förhyrda, såsom beträffande palynologiska laboratoriet i Stockholm. En särskild typ av stöd till forskningen är gemensamma serviceorganisationer, t. ex. elektronikverkstäder, som får utnyttjas av forskare inom en viss rayon. Sådana har nyligen inrättats för Lundaområdet och Uppsalaområdet av naturvetenskapliga rådet. Här bör också nämnas Ingeniörsvetenskapsakademiens två försöksstationer i Stockholm, vilka har till uppgift att uthyra lokaler med service (verkstad, bibliotek etc.) för forskning, som behöver sådant utrymme, ofta under en relativt kort period och som icke har så stor omfattning, att den k a n motivera en egen serviceorganisation. Lokalerna vid dessa försöksstationer har varit mycket efterfrågade och en tredje station är under planering. Vissa råd driver en särskild stipendieverksamhet för utbildning av forskare. Sålunda har tekniska forskningsrådet ett tjugotal stipendiater anställda för en tid av högst tre år. Under denna tid får stipendiaterna arbeta under en erfaren forskares ledning och därvid erhålla en värdefull utbildning i forskningsmetodik. Rådet gör en skriftlig överenskommelse härom med forskningsledaren, men ställer därvid inga krav på direkta forskningsresultat. Härigenom kan utbildningen av forskare inom speciellt viktiga områden säkerställas och utbildningen kan ske hos den lämplige forskningsledaren, oberoende av var denne är verksam. Vidare har de naturvetenskapliga och tekniska råden överenskommit med motsvarande organ i Storbritannien om stipendiatutbyte mellan de två länderna. Likaså har det medicinska rådet ett samarbete med motsvarande amerikanska organisation, som ställer ettåriga stipendier för forskningsarbete i Förenta staterna till förfogande för svenska forskare, som utses efter förslag av statens medicinska forskningsråd. Samarbetet med utländska systerorganisationer är livligt och av stor betydelse, och råden har över huvud taget en betydelsefull internationell verksamhet. Som exempel k a n nämnas atomkommitténs funktion av svenskt kontaktorgan inom European Organization for Nuclear Research

151 (CERN) och för det nordiska institutet för teoretisk atomfysik i Köpenh a m n (Nordita). För det nordiska samarbetet inom teknisk-naturvetenskaplig forskning finns sedan flera år Nordiska forskningsdelegationen. Anslag till publicering ges till tidskrifter, monografier, läro- och handböcker m. m. De ges ibland till enskilda forskare, ibland också genom särskilda kontrakt till förlag som bidrag för utgivande av ett vetenskapligt verk, som icke är ekonomiskt självbärande. Råden fördelar även i allmänhet statens anslag till tryckning av doktorsavhandlingar och till vetenskapliga tidskrifter. Råden fungerar som remissinstanser för Kungl. Maj :t och olika statsmyndigheter i frågor inom vederbörande råds kompetensområde. Vissa av råden har därjämte speciella, ibland ganska särpräglade uppgifter, som delvis beröres i samband med genomgången av de enskilda råden. Rådens instruktioner har efter rådens inrättande kompletterats på en viktig punkt, nämligen genom att råden fått möjlighet inrätta befattningar med pensionering försäkringsvägen för kvalificerade forskare. Ett starkt behov av en pensioneringsmöjlighet finnes även för vissa andra grupper av befattningshavare, främst kvalificerad teknisk personal. Några speciella frågekomplex av mera allmän betydelse kommer att beröras nedan, medan för de olika råden mera speciella frågor behandlas i de särskilda avsnitten rörande respektive råd.

4. Forskarbefattningar hos råden

Förutsättningen för utvecklingen av ett lands forskningspotential är uppspårandet och tillvaratagandet av forskningsbegåvningarna. På detta område göres nu genomgripande insatser i de stora länderna. I ett litet land med få universitet och ett litet antal befattningar inom varje särskild forskningsdisciplin, måste man ha en effektiv mekanism, som ger möjlighet att tillvarataga goda forskarkrafter, som till följd av tillfälliga konjunkturer ej kan erhålla ordinarie tjänster. En fullt utbildad forskare har kostat landet så mycket, att det är ett oförsvarligt nationalekonomiskt slöseri att låta honom försvinna till utlandet eller till en verksamhet, där hans utbildning ej utnyttjas, enbart av den anledningen, att han ej kan erbjudas en befattning, som ger honom och hans familj ett livsuppehälle. När det gäller dessa forskare, kan kompetensnivån variera från nyblivna docenter till professorskompetenta forskare i högsta internationella klass. Genom den utökning av antalet docent- och forskardocenttjänster, som utredningen i det föregående föreslagit, och genom de speciella forskartjänster, som råden i det följande föreslås få disponera (jfr nedan), kommer de flesta fall, som kan väntas bli aktuella, att gälla forskare med speciell kompetens eller längre tjänstgöringstid än docenttjänstetidens sex år.

152 Råden har redan nu i vissa fall trätt till för att överbrygga en kortare tid, innan vederbörande kunnat få ordinarie befattning eller statsmakterna fattat beslut om en personlig professur. I ett annat fall har en kommunalt anställd överläkare genom ett årligt arvode motsvarande professorslön k u n n a t odelat ägna sig åt lösande av ett viktigt medicinskt forskningsproblem. Dessa möjligheter finns alltså redan, fastän de på grund av rådens medelstillgång i alltför ringa grad kunnat utnyttjas. Råden har dessutom — som ovan nämnts — möjlighet att ordna pensionsförsäkring genom SPP efter tillstånd av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. En förutsättning i alla dessa fall är givetvis, att det gäller högklassigt forskningsarbete, som ej bör avbrytas, eller ett för landet väsentligt forskningsprojekt, som skall sättas igång. Forskningsråden torde få anses ha särskild kompetens för denna uppgift genom den allsidiga överblick över forskningen inom såväl som utom landet, som de äger och som de genom sin verksamhet ständigt förnyar. 5. Särskilda forskarbefattningar

Under budgetåret 1958/59 finnes femton s. k. forskningsläkartjänster uppförda i riksstaten under rubriken Gemensamma universitetsändamål. De är e. o. tjänster med lön enligt lönegrad Ae 24, dvs. samma lönegrad som för docent- och forskardocenttjänsterna. Innan en dylik tjänst skall tillsättas, beslutar statens medicinska forskningsråd vilket ämnesområde tjänsten tills vidare skall omfatta. Tjänsterna tillsättes för en tid av tre år i sänder av universitetskanslern, antingen genom kallelse eller efter ansökan, i båda fallen efter förslag av rådet. Rådets förslag i anledning av inkomna ansökningar skall vara grundat på utlåtanden av två eller tre sakkunniga, av vilka endast en må vara ledamot av rådet. Som närmare utvecklats i annat sammanhang, ger dessa tjänster möjligheter för rådet att initiera viss speciell forskning. Tjänsterna kan placeras även utanför universitets- och högskoleinstitutionerna, t. ex. vid kommunala sjukhus eller forskningsinrättningar av olika slag. Dessa tjänster spelar dessutom rollen av en rörlig riksreserv av docenttjänster, som i viss mån kan j ä m n a ut variationer i tillgången på lediga tjänster mellan olika läroanstalter. Utredningen anser i princip, att tjänster av detta slag bör finnas inom alla områden, där behov därav föreligger. I det följande föreslår utredningen, att dylika tjänster nu inrättas till främjande av naturvetenskaplig forskning, atomforskning och socialvetenskaplig forskning och att tjänsterna ställes till vederbörande forskningsråds disposition på samma sätt som det medicinska rådet kan sägas disponera forskningsläkarbefattningarna. Det må ankomma på vederbörande forskningsråd att sedermera och i mån av behov göra framställning rörande motsvarande tjänster inom övriga forskningsområden.

153 6. Anslagsbehov

I det följande redovisar utredningen de synpunkter, som varit vägledande vid bedömningen av de olika forskningsrådens anslagsbehov. Utredningen vill härvidlag understryka, att den vid sin bedömning även beaktat den avlastning för råden, som uppstår vid genomförande av de i föregående kapitel framlagda förslagen om förstärkning av de experimentella och matematiska ämnenas egentliga basorganisation. Upprättandet av forskningsgrupper För att en medicinskt, naturvetenskapligt eller tekniskt inriktad forskare skall kunna arbeta, fordras hjälpkrafter, apparatur och materiel i växlande utsträckning, men ofta till kostnader, som flerfaldigt överstiger vederbörandes egen lön. Beslut om anställning av en forskare måste följaktligen även innefatta upprättande av en hel forskningsgrupp med lämpliga materiella resurser. Storleken och sammansättningen beror naturligtvis på karaktären av forskningsuppgiften. Som ett genomsnitt torde man få räkna med att en grupp kring en forskare i docentlönegrad inom de experimentella vetenskaperna bör bestå av ett å två biträden, varav det ena med mera kvalificerad utbildning, och gruppen kring en laborator av en assistent och två biträden jämte apparatur och materielkostnader. I vissa fall kan dock behövas betydligt större grupper. Normalkostnaderna kan beräknas till cirka 25 000 kronor för docentgruppen (varvid docentens egen lön, som förutsattes utgå från särskilt anslag, icke medräknats) samt ca 100 000 kronor för professors-laborators-gruppen (varvid även forskarens egen lön ingår). Upprättandet av arbetsgrupper av detta slag synes vara en för de berörda råden synnerligen väsentlig uppgift. För att möjliggöra dess genomförande i större skala krävs emellertid betydande tillskott av anslagsmedel. En fråga, som uppställer sig i samband med att råden upprättar forskningsgrupper, ledda av personer med de höga kvalifikationer, det här gäller, är huruvida dessa skall ha rätt eller skyldighet att deltaga i arbetet inom universitetens och högskolornas olika organ, t. ex. i fakultetssammanträden. Enligt utredningens mening bör dessa personer adjungeras till vederbörande universitets- eller högskoleorgan, varigenom de får möjlighet att deltaga vid behandling av ärenden, som berör deras egen eller deras assistenters och medarbetares verksamhet vid läroanstalten, liksom vid forskningsfrågornas behandling inom fakulteten (motsvarande). Det bör ankomma på läroanstalternas myndigheter att i samråd med råden söka utverka ordinariesättning av dessa forskningsgrupper, då detta bedömes angeläget. Det är karaktäristiskt för modern vetenskap, att ständigt nya områden blir aktuella eller visar sig vara av sådan betydelse, att även i vårt land forskning inom ifrågavarande område bör initieras och stödjas. Forskningsråden har här en stor uppgift att fylla. Det ter sig många gånger

154 naturligt och praktiskt, att forskning inom ett sådant område upptages inom en av ett forskningsråd bildad arbetsgrupp. Man k a n då börja i liten skala och utan vidlyftiga organisatoriska anordningar. Visar det sig, att resultaten ej bedömes rättfärdiga insatsen, kan verksamheten lätt nedläggas. Utvecklar sig arbetet i stället på sådant sätt, att ett permanent behov uppenbarligen kommer att föreligga, kan forskningsråden framföra de förslag till statsmakterna, som utvecklingen påkallar, t. ex. upprättandet av fasta befattningar eller institutioner vid universitet och högskolor. Ordinariesättning kan då motiveras mot bakgrunden av den verksamhet, som bedrivits under några år och som också kan ge underlag för en realistisk bedömning av behövliga resurser. Vetenskapliga assistenter En grupp av befattningshavare, som är av väsentlig betydelse för den av råden stödda forskningsverksamheten, är de vetenskapliga assistenterna och amanuenserna. Råden har sedan början av sin verksamhet ofta beviljat medel till mera avancerade forskare, i första hand till professorer och laboratorer, för anställande av studerande, vanligen sådana som avlagt grundexamen eller licentiatexamen. Dessa befattningar har såsom framgår av benämningen till uppgift att förse självständiga forskare med hjälpkrafter, men de har även en mycket viktig funktion därigenom att de ger blivande forskare möjlighet till avancerad forskarutbildning under god ledning. Dessa assistentbefattningar är därför betydelsefulla för tillvaratagandet av forskarbegåvningarna och beredandet åt dessa av gynnsamma arbetsbetingelser, vilket får anses vara en väsentlig uppgift för råden. Råden har alltid följt de vid universitet och högskolor gällande lönenormerna. Forskningsassistenterna har vanligen enligt kontrakten forskningsarbete som heltidssysselsättning. Genom den utbyggnad av licentiand- och doktorandstipendierna, som utredningen föreslagit i sitt första betänkande, synes rådens insatser på detta område ej behöva utökas. Regleringen av antalet stipendier förutsattes fortsätta kontinuerligt med ledning av den nyinförda statistiken över dem, som bedriver högre vetenskapliga studier. Tekniska hjälpkrafter Modern naturvetenskap och dess tillämpningar kräver för sitt effektiva bedrivande tillgång till specialutbildade tekniker i stor omfattning. Avlöningar till tekniker utgör en stor post i rådens budget. Genom tillkomsten av mycket stora apparaturer, såsom cyklotroner, Van de Graaff-maskiner, elektronmikroskop och elektronisk instrumentering överhuvudtaget har vissa institutioner kommit att få en nästan industribetonad prägel. Skötseln av dessa dyrbara och komplicerade apparater fordrar högkvalificerade tekniska hjälpkrafter av typen läroverksingenjör med specialutbildning. Dessa är mycket eftersökta inom bl. a. industrien och forskningsinstitutio-

155 nerna måste därför ha möjligheter att avlöna dessa på ett sådant sätt, att de stannar kvar även sedan de på institutionen fått sin specialutbildning (jfr basorganisationens tjänster sid. 121 f). Medel för materiel och särskilt kostnadskrävande apparatur De medel, som de svenska forskningsråden hittills disponerat över, har med undantag för atomkommittén endast medgivit relativt små forskningsanslag, i vilka anslagen till apparatur och materiel utgjort en förhållandevis blygsam del. Naturvetenskaplig och medicinsk forskning tenderar inom så gott som samtliga områden snabbt att bli mycket kostnadskrävande. Främsta orsaken är den snabba utvecklingen av komplicerad och dyrbar apparatur, som möjliggör framträngandet på nya områden. Många skäl tala för att råden nu ges ansvaret även för anskaffandet av den mera kostnadskrävande utrustningen. Ett av dessa skäl är rådens möjligheter till snabb och smidig anslagspolitik. Planeringen av inköp eller byggande av större apparatur kan därigenom ske på mest ekonomiska sätt, ofta under loppet av några budgetår. Den kanske viktigaste omständigheten, som talar för att råden anförtros denna uppgift, är storleken av de anskaffnings- och driftskostnader, som ofta är förbundna med större vetenskaplig apparatur. Dylik apparatur kan därför ofta ej ses som utrustning endast för en enskild forskare och kan av ekonomiska skäl ej heller ingå i grundutrustningen för alla institutioner av viss typ. Utnyttjandet representerar med andra ord ofta ett för områdets forskare gemensamt intresse, varför också anskaffande och drift bör planeras av den eller de ifrågavarande rådsorganisationerna, som då även till en början formellt blir ägare till apparaturen. Härigenom ges bästa möjliga garantier för ett rationellt utnyttjande. Det må i detta sammanhang påpekas, att utvecklingen på flera naturvetenskapliga områden nödvändiggjort ett internationellt samarbete, nämligen då enskilda mindre länder saknat tillräckliga ekonomiska eller personella resurser att bygga upp och driva en viss typ av forskning. Som exempel må anföras det europeiska kärnforskningsinstitutet i Geneve och ett under planering varande gemensamt astronomiskt observatorium i Sydafrika. Svenska kontaktorgan i dessa båda fall är atomkommittén respektive naturvetenskapliga rådet. Mot bakgrunden av det ovan anförda vill utredningen föreslå, att rådsanslagen dimensioneras så, att råden inom sina respektive områden kan ansvara icke blott för anskaffandet av materiel och mindre apparatur för speciella forskningsprojekt utan även för anskaffandet av större forskningsapparatur. Den sedvanliga petitavägen skulle då endast behöva anlitas, när det gäller utrustning av nya institutionsbyggnader och projekt av likartad natur eller storleksordning, såsom atomreaktorer, observatorier etc. Vidare bör

156 givetvis denna väg anlitas, när det gäller internationella projekt eller engagement av större omfattning. Vid behandlingen av förstnämnda slag av petitaframställningar torde emellertid vad beträffar forskningsutrustningen de myndigheter, som har att yttra sig över framställningarna (kanslersämbete eller utrustningskommitté) med fördel rådgöra med den sakkunniga rådsorganisationen. Olika former för att öka rådens anslag kan diskuteras. En tänkbar möjlighet skulle vara, att vid sidan av ordinarie forskningsanslag skulle finnas ett större anslag avsett för förbrukning under en längre period, t. ex. 3 eller 6 år. Tekniska forskningsrådet har en sådan fond, »1953 års fond för teknisk forskning», bildad av vissa clearingmedel. Svårigheten för råden att bevilja stora anslag har hittills legat däri, att rådens årsanslag varit så små, att ett enda apparatanslag på t. ex. 200 000 kronor åstadkommer alltför stora störningar. Denna svårighet har emellertid redan nu blivit mindre, sedan de flesta rådsanslagen blivit av storleksordningen 3 å 4 miljoner kronor per år. Eftersom utredningen förutsätter en avsevärd ökning av dessa forskningsanslag, får den nämnda invändningen än mindre relevans. Utredningen finner det därför mest praktiskt, att dylika kostnader för större apparatur liksom andra rådsanslag utgår från rådens ordinarie årsanslag. I annat sammanhang har utredningen behandlat frågan om institutionernas materielanslag och föreslagit en viss ökning av dessa för ett successivt återställande av tidigare standard. Denna anslagsförstärkning är emellertid ingalunda avpassad för att möjliggöra inköp av större apparatur. Slutligen må här tillfogas några rader beträffande de s. k. apparatanslagen, vilka utredningen i sitt första betänkande föreslog skulle uppräknas (SOU 1957: 24 s. 188). Utredningen skrev där, att den samlade effekten av de åtgärder, som utredningen föreslog i detta betänkande komme att bli, att behovet av apparater för undervisningen på såväl hög- som lågstadiet måste öka till följd av det växande antalet studerande och det stigande antalet akademiska lärare. Med hänsyn till det växande antalet forskare och studerande föreslog utredningen, att den ospecificerade delen av anslagen till nyanskaffning av apparater m. m. uttryckligen skulle ges karaktär av medel avsedda såväl till ersättning och modernisering av apparaturen som till utökning av densamma. Dessa anslag är alltså ej att betrakta som lokala forskningsfonder utan är avsedda att utgöra lokala medel för att fortlöpande ersätta och reparera försliten apparatur liksom i viss utsträckning nyanskaffa apparatur för undervisningen. Med försliten apparatur avses närmast rutinapparatur tillhörande institutionernas basutrustning och ej dyrbarare eller speciell sådan. Apparatur av det sistnämnda slaget förslites ej i samma utsträckning; den snarare föråldras och måste därför ersättas vilket då bör ske genom anslag från

157 råden. Vid en lämplig avvägning av apparatanslagens storlek skulle följaktligen särskilda framställningar om anslag till ersättning eller nyinköp av undervisningsapparatur ej behöva göras, utan varje lärosäte skulle lokalt kunna avgöra dessa frågor. Lokala forskningsfonder utgör däremot de i enlighet med utredningens förslag i det första betänkandet till de olika fakulteternas förfogande ställda reservationsanslagen till främjande av ograduerade forskares (licentianders och doktoranders) arbete. Detta innebär emellertid ej någon dubblering, då de ograduerade forskarna huvudsakligen är hänvisade till dessa anslag, medan råden svarar för tillgodoseendet av de graduerade forskarnas behov (jfr SOU 1957:24, s. 184). Serviceverksamhet I vissa fall har det visat sig ändamålsenligt att skapa speciella servicegrupper gemensamma för flera institutioner. Som exempel kan anföras den elektronikservice, som det naturvetenskapliga rådet upprättat i Lund och Uppsala och som är avsedd att utnyttjas av institutioner med elektronisk apparatur, men utan möjligheter att anställa egen elektronikman. Dessa serviceorgan utnyttjas ej blott av institutioner tillhörande universitetet, utan också av andra institutioner av jämförbar karaktär, t. ex. vid lantbrukshögskolan, forskningsinstitut och liknande. Dessa verksamheter har slagit mycket väl ut. Ett liknande arrangemang har gjorts i Lund för programmering vid den där befintliga matematikmaskinen. Ett annat exempel är en teknisk redaklionstjänst, gemensam för flera tidskrifter, som likaledes upprättats av naturvetenskapliga rådet. Även andra liknande verksamheter torde med fördel kunna igångsättas på detta sätt. Publicerings frågor Publiceringsfrågorna spelar en stor roll i vissa råds verksamhet. Naturvetenskapliga rådet var det första, som fick ett särskilt publiceringsanslag och en särskild publiceringsnämnd för dessa ärendens beredande. Det har emellertid visat sig lämpligare att sammanföra detta publiceringsanslag med forskningsanslaget till ett enda anslag, inom vilket Kungl. Maj :t fastställer en särskild delpost för publiceringsverksamhet, överhuvudtaget synes det utredningen vara lyckligast och mest i överensstämmelse med t a n k a r n a bakom rådens skapande, att de medel, som står till deras förfogande, icke är uppdelade mera än nödvändigt på delanslag eller delposter. Genom att medlen i största utsträckning är samlade i ett klumpanslag, vinnes större anpassbarhet till de växlande behoven. Ekonomiska bemyndiganden För de olika råden gäller, att Kungl. Maj :ts tillstånd måste inhämtas, då anslag till ett och samma ändamål överstiger ett för respektive råd gällande

158 maximibelopp. Enligt utredningens mening har utvecklingen motiverat, att dessa maximibelopp höjes till det dubbla mot nu gällande, utan att Kungl. Maj :t därigenom förlorar önskvärd överblick över större medelsanvisningar från råden. A dministrationsanslag Råden har kanslier för administrationen av respektive anslag, för utredningar inom respektive råds verksamhetsområde m. m. Det är viktigt, att dessa kansliers organisation anpassas efter utvecklingen av rådens verksamhet, så att de kan effektivt fullgöra sina uppgifter. Utredningen föreslår vidare, att samtliga råds administrationsanslag sammanföres med respektive råds övriga anslag, varigenom det läggs i Kungl. Maj :ts hand att utfärda närmare bestämmelser för anslagens användning. Till de stora frågorna om forskningsrådens organisation och administrativa struktur avser utredningen att återkomma i samband med att utredningen behandlar motsvarande frågor för universitets- och högskoleorganisationen. Det synes nämligen rimligt att i detta sammanhang överväga vissa former av samarbete mellan råden å ena sidan och de högre läroanstalternas administration å den andra, detta närmast i avseende på utbetalning och redovisning av rådsanslag, som beviljats forskare k n u t n a till dessa läroanstalter. Samarbetet mellan råden Redan år 1947 träffades en överenskommelse mellan råden, varigenom ett samarbetsorgan, forskningsrådens samarbetsdelegation, bildades. I detta ingår som ledamöter rådens ordförande och sekreterare. Ordförandeskapet inom delegationen cirkulerar. Delegationen har en särskild sekreterare, vanligen någon av rådens sekreterare eller biträdande sekreterare. Kansliet är förlagt till det rådskansli, där sekreteraren har sin verksamhet. Kostnaden för verksamheten — som huvudsakligen rört sig om ett mindre sekreterararvode — har bestritts genom medel, som sammanskjutits av de deltagande råden. De råd, som f. n. är medlemmar i delegationen är atomkommittén, jordbrukets forskningsråd, statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd. Delegationen har intet bemyndigande att besluta på rådens vägnar. Den utgör ett forum för överläggning om gemensamma frågor och avger rekommendationer, som de enskilda råden sedan själva behandlar. I vissa fall har på delegationens förslag kommittéer för speciella utredningar och dylikt upprättats av råden och knutits till samarbetsdelegationen. Exempel härpå är forskningsrådens kommitté för trafiksäkerhetsforskning och en tillfällig kommitté för utredning av hur den stora reaktorn vid AB Atomenergis anläggning i Studsvik bäst skall kunna utnyttjas för forskningen.

159 Det bör nämnas, att ett omfattande samarbete även i andra former förekommer mellan råden. Ofta ligger ett forskningsprojekt så på gränsen mellan två eller flera råds verksamhet, att en ansökan om anslag för projektets finansiering företages till en gemensam behandling, som ofta resulterar i att två eller flera råd gemensamt bidrager till kostnaderna. Även dessa former för samarbete har utvecklats på ett sätt, som är enkelt, smidigt och effektivt, varför några särskilda åtgärder knappast synes vara påkallade. Ledamotsantal, mandatperioder Utredningen har funnit vissa justeringar erforderliga i fråga om de olika rådens ledamotsantal. Förslag i detta avseende framlägges nedan för varje råd för sig. En fråga av väsentlig betydelse för rådens verksamhet är, h u r en tillräcklig cirkulation bland ledamöterna skall kunna åvägabringas, samtidigt som kraven på behövlig kontinuitet i arbetet tillgodoses. Nu gällande bestämmelser och praxis är rätt olika för olika råd, men tiden torde nu vara inne för att åstadkomma en viss normalisering i detta avseende. Erfarenheten torde ha visat, att en lämplig kompromiss mellan de båda ovan antydda synpunkterna vinnes, om mandatperioden för valda ledamöter sättes till tre år med möjlighet till omval för en andra period. Efter en eller flera perioders frånvaro bör sedan nytt omval kunna komma i fråga. Likaså bör såväl ämnes- som lokalrepresentation vara den bästa möjliga samtidigt som givetvis vederbörandes personliga egenskaper måste utgöra grundförutsättningen. Här torde i allmänhet bästa balans erhållas mellan olika synpunkter, om en del av medlemmarna väljes lokalt, medan de övriga utses av Kungl. Maj :t efter rådets hörande. Det bör ankomma på råden att i samband med sina remissyttranden över föreliggande betänkande utforma preciserade förslag till ändringar av ordalydelsen i för respektive råd gällande reglemente. B. Statens medicinska

forskningsråd

1. Inledning

Initiativet till ett statligt medicinskt forskningsråd i Sverige togs genom en motion i riksdagen 1943 med förslag om utredning angående inrättande av ett sådant forskningsråd. I enlighet med riksdagens beslut tillkallades i november 1943 sakkunniga för att utreda frågan och redan i november 1944 framlades ett förslag i positiv anda (SOU 1944:55). De sakkunniga fastslog att det förelåg ett stort behov av en ökning av den medicinska forskningens resurser och bl. a. borde ett statligt medicinskt forskningsråd upprättas. På grundval av dessa förslag framlade departementschefen proposition för 1945 års riksdag. Till medicinska forskningsrådets disposition föreslogs ett reservationsanslag på 500 000 kronor för främjande av

160 medicinsk forskning jämte ett anslag på 40 000 kronor för förvaltningskostnader. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen och statens medicinska forskningsråd inrättades den 9 november 1945. Rådet började sin verksamhet i december 1945. Redan vid inrättandet av statens medicinska forskningsråd fastslogs att ett vägande skäl för rådets inrättande var den betydelse rådet kunde få för att främja försvarsmedicinsk forskning. För att särskilt bevaka detta medicinska forskningsområde föreslog rådet år 1948, efter en särskild utredning, inrättande av en särskild under rådet stående försvarsmedicinsk nämnd. Detta förslag bifölls av riksdagen och den 30 juni 1948 inrättades försvarsmedicinska nämnden. Genom rådets initiativ har stödet av medicinsk forskning utvecklats vidare. Från och med budgetåret 1955/56 inrättades de s. k. forskningsläkartjänsterna (jfr s. 152) och från och med budgetåret 1957/58 har ett särskilt anslag stått till rådets förfogande för främjande av medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet. För att taga initiativ inom detta område och för att bereda ärenden rörande publiceringsanslag har inrättats en under rådet stående särskild publiceringsnämnd. 2. Rådets sammansättning och arbetsätt

Rådet har för närvarande 16 ledamöter. Av dessa är 3 självskrivna, nämligen universitetskanslern, vilken tillika är rådets ordförande, generalläkaren samt chefen för medicinalstyrelsen. Av övriga ledamöter utser Kungl. Maj :t en, vilken skall representera den naturvetenskapliga forskning, som gränsar till de medicinska områdena, övriga utses genom val av de medicinska fakulteterna och lärarkollegierna vid karolinska institutet, tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan samt av svenska läkaresällskapet (för forskningen utanför de medicinska lärosätena). För veterinärmedicin och odontologi utses vardera en ledamot, medan de medicinska fakulteterna vardera utser två ledamöter och karolinska institutets lärarkollegium utser tre ledamöter. För att bevaka särskilda områden inom medicinsk forskning och för att taga initiativ inom dessa områden arbetar rådet med nämnder, arbetsutskott och kommittéer. Bland dessa märkes de redan nämnda, nämligen försvarsmedicinska nämnden och (från och med budgetåret 1957/58) publiceringsnämnden. Förutom dessa har rådet en nämnd för alkoholforskning och en nämnd för odontologisk forskning. Som icke-permanenta beredningsorgan för rådet arbetar kommittéerna. Dessa skapas för att utröna lämpligheten och möjligheterna av initiativ från rådets sida inom ett bestämt forskningsområde, rörande ett vetenskapligt problemkomplex eller i fråga om användandet av en viktig forskningsteknik. Kommittéerna försöker skaffa sig överblick över frågeställningarnas angelägenhet ur forskningens och landets synpunkt och att fastställa

161 tillgängliga personella och materiella resurser inom landet. De söker vidare bilda arbetsgrupper på olika institutioner för mer omfattande forskningsuppgifter och försöker stimulera forskargrupper att var och en utföra en deluppgift inom ramen för större forskningsprojekt. Bland de kommittéer som under 1940-talet var särskilt verksamma och som tog initiativ till betydelsefulla åtgärder från rådets och det allmännas sida kan nämnas kommittén för biologisk isotopforskning, som planerade den forskning som den då nya isotoptekniken gav möjlighet till; vidare kommittén för virusforskning, som bl. a. tog initiativ till inrättande av en institution för virusforskning vid statens bakteriologiska laboratorium med en professur i virologi vid karolinska institutet. Under de första åren av 1950-talet inrättades en kommitté för psykiatri för att planera och stimulera till forskning inom det psykiatriska ämnesområdet. Resultat har också framkommit: Ett flertal nya forskargrupper har kunnat etableras på de olika psykiatriska sjukhusen, och rådet har kraftigt ökat anslaget till det psykiatriska ämnesområdet. Vidare har kommittén för en gynekologisk-obstetrisk efterundersökning av legalt aborterade kvinnor lett speciella undersökningar och stimulerat till forskning inom detta område. Bland de kommittéer, som för närvarande arbetar, kan nämnas kommittén för medicinsk genetik med uppdrag att utreda behovet av forskning inom den mänskliga ärftlighetens område, kommittén för geriatrisk forskning, där även representanter för samhällsvetenskapen ingår, och kommittén för arbetsfysiologisk och arbetspsykologisk forskning. I samarbete med tekniska forskningsrådet har vidare inrättats en kommitté för behandling av frågan om åtgärder till främjande av den tekniska medicinen. 3. Rådets anslag och utdelande verksamhet

Det statliga anslaget till forskningsrådet är uppdelat på två poster, nämligen dels ett anslag till främjande av medicinsk (inkl. veterinärmedicinsk och odontologisk) forskning, dels ett anslag till förvaltningskostnader. Inom ramen för det förstnämnda anslaget fastställer Kungl. Maj :t efter förslag från rådet en särskild anslagspost för medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet. Även anslaget till förvaltningskostnader fördelas av Kungl. Maj :t på olika anslagsposter. Anslagen har under de fem senaste budgetåren uppgått till följande belopp: Budgetår

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 11—806899

Främjande av medicinsk forskning kr

Förvaltningskostnader kr

1 500 000 2 000 000 2 500 000 3 125 000 3 925 000

103 600 109 100 113 600 128 300 140 500

162 Särskilt anslag till medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet ingår i anslaget till främjande av medicinsk forskning först från och med budgetåret 1957/58, då detta anslag var 125 000 kronor. Som ovan nämnts avdelar Kungl. Maj :t — efter förslag från rådet — en del av forskningsanslaget som en särskild anslagspost för medicinsk och odontologisk publiceringsverksamhet. I övrigt ankommer forskningsanslagets fördelning enligt reglementet på rådet självt. Rådet ställer årligen en del av forskningsanslaget till försvarsmedicinska nämndens förfogande att av nämnden disponeras i enlighet med en av Kungl. Maj:t för nämnden fastställd instruktion och de närmare föreskrifter som rådet kan finna anledning meddela. Nedanstående sammanställning visar de av rådet under budgetåret 1956/57 beviljade anslagens fördelning på olika ämnesområden. Kronor Anatomi och histologi 210166 Medicinsk kemi 568 584 Fysiologi 226 220 Patologi 50 772 Bakteriologi (human) och virologi 31 984 Farmakologi 145 352 Internmedicin 186 368 Kirurgi 67 455 Klinisk kemi och fysiologi 55 719 Röntgenologi, radioterapi 92 281 Neurologi 101 660 Obstetrik och gynekologi 78 020 Oftalmologi 2 000 Oto-rhino-laryngologi 27 000 Pediatrik 29 400 Psykiatri 86 897 Socialmedicin och hygien 17 700 Alkoholforskning (teoretisk och klinisk) 66 903 Odontologi 61 560 Veterinärmedicin: teoretiska discipliner 121 850 kliniska discipliner 45 100 Diverse 8 000 Summa kronor 2 280 991 I tablån på sid. 163 visas så samma anslags fördelning på anslag till löner åt forskare, anslag till forskningsomkostnader och anslag till resestipendier åt svenskar respektive utlänningar. Anslag till forskare utanför de medicinska läroanstalterna, tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan redovisas särskilt. Rådet har endast i ett fåtal fall beviljat anslag till konferenser, kongresser eller symposier. Varken i sammanställningen ovan eller i tablån på sid. 163 är anslagen till försvarsmedicinsk forskning medtagna. Dessa uppgick budgetåret 1956/57 till 225 000 kronor.

163 Statens medicinska forskningsråd. Anslagsfördelning på olika anslagstyper budgetåret 1956/57 Resestipendier åt

Anslag till löner åt forskare

Omkostnads- Publiceringsanslag anslag

125 516: —

2 045 973: —

12 637: —

svenskar

utlänningar

90 865: —

6 000: —

Summa beviljade anslag

Därav anslag till forskare utanför lärosätena

2 280 991: —

188 516: —

En icke obetydlig del av de till medicinska forskningsrådets förfogande stående medlen utgår såsom anslag till biträdeshjälp, materiel m. m. åt innehavare av de s. k. forskningsläkartjänsterna. Dessa tjänster (nu i lönegrad Ae 24) inrättades, som redan nämnts (s. 160), från och med budgetåret 1955/56. De tillsättes av universitetskanslern efter förslag av medicinska forskningsrådet. Innan en forskningsläkartjänst ledigförklaras, ankommer det på rådet att bestämma, vilket kliniskt ämne ifrågavarande tjänst tills vidare skall omfatta. Avsikten med tjänsterna är att därigenom skall skapas forskningsgrupper inom olika fält av den kliniska medicinen. Rådet söker tillse, att lediga eller nya forskningsläkartjänster tilldelas sådana områden, inom vilka rådet anser en intensifierad forskning vara särskilt angelägen. Härigenom kan forskningsgrupper komma till stånd vid olika kliniska avdelningar, även utanför universitetsklinikerna, och andra läkare kommer att samarbeta med forskningsläkarna för lösningen av angränsande problem. Till en början — budgetåret 1955/56 — stod 5 forskningsläkartjänster till förfogande och antalet har sedan successivt ökats. Från och med den 1 juli 1958 finns 15 sådana tjänster. Tjänsterna har hittills fördelats inom följ ande ämnesområden: Endokrinologi Experimentell fysikalisk diagnostik Klinisk alkoholforskning Klinisk blodforskning Klinisk ämnesomsättningsforskning Neuropsykiatri (2 tjänster) Neurotoxikologi Socialmedicin Ämnesomsättningsforskning Cirkulationsforskning Neurokemi Experimentell kirurgi Pediatrisk hämatologi Koagulationsforskning Den största delen av de av rådet fördelade forskningsanslagen gäller olika av särskilda forskningsprojekt föranledda förstärkningar av universitets- och högskoleinstitutioners resurser i fråga om biträdeshjälp, materiel och appa-

164 ratur. Därutöver söker rådet, efter utredning och förslag från de olika ovannämnda beredande kommittéerna, att självt upprätta forskargrupper, varvid rådet ensamt eller tillsammans med andra forskningsråd eller forskningsfrämjande organ bekostar såväl forskarnas lön som andra med forskningsarbetet förknippade kostnader. Sålunda kunde docenten L. Leksell under budgetåret 1957/58 friställas från sin överläkartjänst med arvode motsvarande professorslön för att odelat kunna ägna sig åt utveckling av stereotaktiska operationsmetoder på centrala nervsystemet. Arvode motsvarande professorslön utgår till docenten B. Gustafsson, Lund, vilken leder en avdelning för forskning över djur i bakteriefri miljö. Denna avdelning bekostas i övrigt gemensamt av rådet, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och U. S. Public Health Service. En liknande ställning med arvode motsvarande laboratorslön har docenten C. von Euler (elektrofysiologisk hjärnforskning). Arvoden motsvarande lön till e. o. docent utgår vidare till fyra docenter, vilka innehaft e. o. docentbefattningar under maximalt antal år, men för vilka forskardocentbefattningar ännu ej blivit tillgängliga. 4. Utredningens förslag

Organisation Anordningen med endast av de olika läroanstalterna valda ledamöter har visat sig orsaka besvärliga situationer vid mandatperiodernas utgång. Inom medicinen finns ett stort antal ganska skilda forskningsfält, och det gäller att få en lämplig avvägning bland ledamöterna, så att de viktigaste av dessa områden alltid blir täckta. Svårigheter att åstadkomma denna avvägning har emellertid visat sig och har hittills kunnat bemästras endast genom ganska långtgående frivilliga begränsningar av valfriheten. Det torde emellertid vara riktigare att i framtiden inte ålägga de väljande organisationerna några restriktioner utan på annat sätt tillgodose behovet av en god fördelning på olika områden. Utredningen vill föreslå, att för medicinska rådet i princip införes samma anordning som för det naturvetenskapliga rådet, nämligen att endast en del av rådets ledamöter väljes av fakulteterna (motsvarande), medan en annan del utses av Kungl. Maj :t. I detta sammanhang bör även frågan om antalet ledamöter från olika läroanstalter upptas till behandling. Härvid är att märka att en ny läroanstalt nu tillkommer, nämligen den medicinska högskolan i Umeå, vilken även bör bli representerad i rådet. Utredningen föreslår, att antalet rådsplatser för de medicinska läroanstalterna höjes från nio till tio, vilket motsvarar två platser för varje läroanstalt. Av dessa tio bör de fem fakulteterna och lärarkollegierna utse vardera en, medan de övriga fem bör utses av Kungl. Maj :t, som därvid givetvis icke bör vara bunden att utvälja en ledamot för varje läroanstalt, även om bästa möjliga lokalrepresentation bör eftersträvas.

165 De övriga valda ledamöterna (för läkaresällskapet samt för de odontologiska och veterinärmedicinska utbildningsanstalterna) bör utses på sätt som nu sker. Vidare bör i rådets reglemente införas den bestämmelsen, vilken hittills alltid följts i praxis, att en person icke må väljas till ledamot för mer än två omedelbart på varandra följande perioder. Anslag Anslaget till främjande av medicinsk forskning har successivt ökats och uppgår under budgetåret 1958/59 till nära 4 000 000 kronor. Förvaltningskostnaderna har hittills täckts från ett särskilt anslag, vilket av Kungl. Maj:t fördelats på olika delposter. Utredningen anser, att det för medicinska rådets del, i likhet med vad som gäller för humanistiska fondens nämnd och atomkommittén, bör ankomma på Kungl. Maj :t att besluta, hur stort belopp som rådet årligen får använda till förvaltningskostnader samt att utfärda bestämmelser härför. Under budgetåret 1958/59 står till rådets förfogande 3 925 000 kronor för medicinsk forskning och 140 500 kronor till förvaltningskostnader, d. v. s. sammanlagt 4 065 500 kronor. Som grundval för fortsatta beräkningar avrundas detta belopp till 4 000 000 kronor. Mot bakgrunden av de allmänna överväganden, som tidigare anförts om behovet av ett väsentligt forskningsstöd, vill utredningen föreslå, att anslaget till statens medicinska forskningsråd under en 3-årsperiod avsevärt förstärkes. En successiv utbyggnad av de medicinska läroanstalterna pågår för närvarande icke blott i Göteborg och Umeå utan även på övriga orter, emedan utbyggnaden av den nya utbildningsorganisationen ännu ej är fullbordad. Härtill kommer, att även forskningsverksamheten vid tandläkarhögskolorna och veterinärhögskolan successivt intensifierats. Med hänsyn härtill beräknar utredningen, att anslaget till statens medicinska forskningsråd under alla förhållanden bör höjas med 400 000 kronor eller cirka 10 % per år under vart och ett av de närmaste tre budgetåren. De ytterligare anslagsbehov som kommer att göra sig gällande för medicinska forskningsrådet faller framför allt under rubrikerna kostnadskrävande apparatur, kostnader för nytillkomna forskningsläkares forskning och kostnader för nya självständiga forskare, avlönade genom anslag från rådet. Den försvarsrnedicinska forskningens anslagsbehov har icke behandlats här, då utredningen anser, att denna fråga bör upptagas i annat sammanhang (jfr nedan s. 168). Medel till särskilt kostnadskrävande apparatur Den höjning, som utredningen i det föregående föreslagit i fråga om de medicinska institutionernas materielanslag, avser endast att täcka behoven

166 för den mera rutinbetonade forskningen och kan icke täcka stora utgifter för ny och ofta mycket dyrbar apparatur. Enligt den allmänna motivering, som tidigare givits, bör enligt utredningens mening anslagen till forskningsråden avpassas med särskild hänsyn till att det skall bli möjligt att i större utsträckning än hittills genom rådsanslag tillgodose behov av för forskningen behövlig apparatur. Utredningen beräknar, att kostnaden under första året för detta ändamål blir 1 000 000 kronor, samt att den ökade forskningsverksamheten medför ett ökat anslagsbehov för detta ändamål, så att 2 000 000 kronor bör beräknas för andra året och 2 500 000 kronor för ett tredje år. Kostnader för nytillkomna forskningsläkares forskning I det följande (s. 167) föreslår utredningen inrättandet av ytterligare ett antal forskningsläkartjänster. För dessa nytillkommande tjänster erfordras även en förstärkning av forskningsrådets anslag. Denna anslagsförstärkning beräknar utredningen till 30 000 kronor per år och forskningsläkarbefattning. Då enligt utredningens förslag ytterligare fem dylika befattningar skall tillkomma under vart och ett av de närmaste tre budgetåren, erfordras för detta ändamål en årlig anslagshöjning med 150 000 kronor. Forskningsgrupper vid rådet En av de viktigaste vägar, som rådet bör utnyttja i fortsättningen, är att genom uppsatta arbetsgrupper av större eller mindre omfattning intensifiera forskningsarbetet inom områden, som av olika skäl anses väsentliga, eller få igång arbete på fält som hittills inte bearbetats. Rådet har redan i sin verksamhet med framgång använt sig av sådana arbetsgrupper. I framtiden torde denna form av understöd behöva utökas, och man måste förutse att ledaren för sådana grupper kan vara på professors, laborators eller docents kompetensnivå. Arbetsuppgiftens omfattning kommer att göra det nödvändigt med sådana grupper av högst olika storleksordning. Med hänsyn till kostnaden för befintliga institutionsenheter av olika storlek torde det vara riktigt att för en dylik grupp räkna som normalkostnad ett belopp på drygt 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forskningsledarens lön). Utredningen beräknar, att det för det medicinska rådets del under de närmaste åren genomsnittligt kommer att behöva inrättas fem nya dylika grupper per år. Kostnaden härför beräknar utredningen sålunda till 600 000 kronor för budgetåret 1959/60, 1 200 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 800 000 kronor för budgetåret 1961/62. De kostnader, som beräknats i det föregående, sammanställes i tablån på sid. 167. I fjärde kapitlet har utredningen dels föreslagit särskilda anslag under universitetens och karolinska institutets avlöningsanslag, avsedda att möjliggöra för e. o. docenter och forskardocenter att anställa viss biträdesper-

167 Budgetår

1959/60

1960/61

1961/62

Nuvarande anslag Allmän ökning av anslaget Anslag till större apparaturer Kostnader för arbetsenheter (professorstill docentnivå) Forskningsanslag till forskningsläkarna .

4 000 000: — 400 000: — 1 000 000: —

4 000 000: — 800 000: — 2 000 000: —

4 000 000: — 1 200 000: — 2 500 000: —

600 000: — 150 000: —

1 200 000: — 300 000: —

1 800 000: — 450 000: —

6 150 000: —

8 300 000: —

9 950 000: -

sonal, dels föreslagit en överflyttning till dessa läroanstalters fasta personalorganisation av viss genom rådsanslag arvodesavlönad biträdespersonal. Ett genomförande av dessa båda förslag medför att forskningsrådens anslagsbehov i viss utsträckning minskar. Denna minskning beräknar utredningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62. Under hänvisning till ovan redovisade beräkningar föreslår utredningen, att till statens medicinska forskningsråds förfogande måtte ställas anslag (inklusive medel till täckande av rådets förvaltningskostnader) med följande belopp under de närmaste tre budgetåren 1959/60 5 750 000 kronor

1960/61 7 500 000 kronor

1961/62 8 900 000 kronor

Forskningsläkartjänster De av rådet disponerade forskningsläkartjänsterna har visat sig mycket betydelsefulla för att stimulera den medicinska forskningen på skilda fält och väl lämpade att tjäna som instrument i samband med rådets initiativ på olika områden. Utredningen föreslår, att utbyggnaden av denna organisation fortsätter i enlighet med vad rådet självt begärt. Utredningen finner dock att den hittillsvarande begränsningen till kliniska forskningsområden inte längre bör gälla. Det är för det första mycket svårt att bestämt säga, var gränsen går mellan en klinisk och en teoretisk forskningsuppgift inom medicinen. För det andra föreligger ett starkt behov av denna typ av tjänster även på de teoretiska ämnesområdena, där sådana forskningsgrupper skulle kunna tjäna som underlag inom grundforskningen för senare tillämpning på det kliniska fältet. Utredningen föreslår därför, att i fortsättningen ifrågavarande tjänster benämnes endast forskningsläkartjänster och att åtminstone en viss del av dem efter rådets beslut även får utnyttjas för de teoretiska områdena av medicinen. Hittills har 15 forskningsläkartjänster inrättats. Utredningen föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya sådana befattningar. Härigenom skulle det medicinska rådet år 1961/62 disponera 30 f orskningsläkartj änster.

168 Försvarsmedicinsk forskning I fråga om den försvarsmedicinska forskningen har statens medicinska forskningsråd i sin petitaskrivelse för budgetåret 1958/59 anfört, att organisationen av understödet till denna forskning bör upptas till prövning av universitetsutredningen. Denna hemställan torde ha gjorts av rådet med tanke på den ökade betydelsen av den försvarsmedicinska forskningen och med hänsyn till olägenheten i att flera olika organisationer nu ur olika synvinklar behandlar dessa frågor. Det torde för närvarande vara oklart, hur samverkan mellan försvarsmedicinska nämnden, flyg- och navalmedicinska nämnden och försvarets forskningsanstalt i framtiden bör organiseras. Utredningen har för sin del icke kunnat taga ställning till dessa i sina detaljer synnerligen invecklade frågor, vilka även berör flera departement. Utredningen föreslår, att en särskild kommitté snarast tillsättes med uppdrag att företa en förutsättningslös utredning av organisationen av den försvarsmedicinska forskningen. C. Humanistiska fondens nämnd 1. Inledning

Humanistiska fondens nämnd fungerar sedan 1947 som humanistiskt forskningsråd. Från och med det året erhöll nämligen nämnden ett årligt statsanslag å 600 000 kronor till främjande av humanistisk forskning. Till detta anslag skall dock läggas avkastningen av humanistiska fonden. Denna fond bildades i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut av den 22 oktober 1927. På initiativ av dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf och dåvarande riksantikvarien Sigurd Curman ingav Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien den 21 maj 1927 till Kungl. Maj :t en framställning i vilken m a n anhöll att de s. k. överskottsmedlen på penninglotterierna skulle överlämnas till akademien för bildande av en fond, vars ränteavkastning skulle användas till främjande av svensk humanistisk forskning. Fonden skulle benämnas Humanistiska fonden. I denna framställning instämde rektorerna för Uppsala och Lunds universitet, Göteborgs högskola och prorektor för Stockholms högskola. Akademiens framställning bifölls. överskottsmedlens överlämnande till Humanistiska fonden upphörde emellertid sedan de av Kungl. Maj :t koncessionerade privata lotterierna upphört i och med inrättandet år 1938 av det statsägda Svenska penninglotteriet. Vid denna tidpunkt hade fonden tillförts ett kapital å 6 103 343 kronor. Detta kapital hade år 1947 stigit till 7 953 263 kronor. Sedan dess har fonden inte vuxit. Ränteavkastningen från fonden utgör nu årligen cirka 350 000 kronor. Denna avkastning jämte det särskilda statsanslaget utgör de av humanistiska fondens nämnd disponerade medlen. Ur dessa medel utgår från den 1 juli 1957 även anslag till stöd åt humanistiska och teologiska tidskrifter.

169 2. Nämndens sammansättning och arbetssätt

Nämndens verksamhet bestämmes genom ett den 30 juni 1947 utfärdat reglemente med ändringar av den 18 maj 1951 och den 4 juni 1954. Enligt det gällande reglementets § 6 består nämnden av ordförande och vice ordförande, förordnade av Kungl. Maj:t, samt av ytterligare åtta ledamöter av vilka akademiens båda klasser utser vardera en och akademien in pleno en. Humanistiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund utser vardera en medlem, filosofiska fakulteten vid universitetet i Göteborg en och den humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola en. Därjämte utser de teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund gemensamt en ledamot. För samtliga ledamöter, utom ordföranden, utses personliga suppleanter, som inträder vid förfall för ordinarie ledamot. Ledamöterna och suppleanterna utses för en tid av fem år. Ledamot som innehaft mandat under två på varandra följande perioder må icke vid andra mandatperiodens utgång omedelbart återväljas. Avgår ledamot eller suppleant under mandatperioden, utses ny ledamot eller suppleant för återstående del av densamma. För att största möjliga allsidighet i nämndens sammansättning skall uppnås, bör de ovan angivna korporationerna samråda med varandra före valet av ledamöter i nämnden. Enligt § 12 äger nämnden tillkalla särskilda sakkunniga för att bereda ansökningsärenden. Denna beredning har i stor utsträckning skett genom särskilda granskningsnämnder, till vilka kallats sakkunniga både i och utom nämnden och akademien. Dessa granskningsnämnder har under år 1958 varit 14 till antalet, nämligen en i historia, en i modern och en i klassisk filologi, en i litteratur- och lärdomshistoria, en i nordisk och medeltidsarkeologi, en i medelhavsarkeologi, en i konsthistoria, en i etnologi, kulturgeografi och folkminnesforskning, en i teologi, en i filosofi, psykologi och pedagogik, en i bibliografi, en i musikforskning, en i utomeuropeisk arkeologi och etnografi samt en granskningsnämnd för anslag till tidskrifter. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott. 3. Nämndens anslag och utdelande verksamhet

Det särskilda statsanslaget för främjande av humanistisk forskning har under de senaste sex budgetåren uppgått till följande belopp: Budgetår

Kronor

1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

600 000 675 000 700 000 775 000 850 000 1 025 000 1 125 000

170 I de två sista årens anslag ingår även anslaget till tryckning av periodiska skrifter. Till denna summa skall vidare läggas fondens ränteavkastning på 350 000 kronor. Under denna period har storleken av de sökta anslagen hos fonden uppgått till följande belopp: Budgetår

Sökt belopp

Antal ansökningar

1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58

2 180 900 1 952 990 1 773 974 1 868 179 1 849 063 1 934 680

324 304 301 315 300 293

Den variation, som de sökta anslagen och antalet ansökningar visar, kan inte tillmätas någon större betydelse: Den kan bero på att man inte funnit det lönt att söka anslag. Möjligen kan även Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur ha spelat en viss roll: Många humanistiska forskare har erhållit understöd från denna fond. De utdelade beloppen ha varit följande, fördelade på skilda ämnesområden : 1952/53 Ämne

1953/54

1954/55

kronor

antal

253 440

142 665

27 025

Litteraturhist. och lärdomshist

11 Nordisk o. medeltidsarkeologi Medelhavsarkeologi

kronor

antal

283 250

Filologi A: nordiska språk o. moderna språk. .

24 Filologi B: klassiska språk o. allm. språkvet...

1955/56

kronor

antal

278 375

182 480

19 115

24 300

103 850

42 000

Konsthistoria, arkitekturhist

25 Etnologi, kulturgeografi, folkminnesforskning Teologi Filosofi, psykologi, pedagogik

1956/57

kronor

antal

kronor

237 489

248 350

176 715

188 760

182 255

55 635

48 620

24 270

26 050

29 000

47 900

25 400

111 180

89 185

174 136

211 500

51 500

73 090

59 000

35 440

129 000

136 780

115 930

149 250

158 185

42 000

54 050

38 170

63 650

64 000

43 225

37 340

51 010

14 800

44 540

11 000

10 400

7 000

20 765

4 300

antal

Historia

Bibliografi

23 000

25 400

23 450

4 000

25 900

Musikforskning . . .

10 000

11 700

15 600

15 140

18 600

Utomeuropeisk arkeologi o. etnografi.

30 400

35 650

28 000

25 550

52 250

Summa

911 715 197

955 085 202

981 160 210 1 049 060 197 1094 990

171 4 . Utredningens förslag

Organisation Det organ som förvaltar det statliga anslaget till humanistisk forskning bör enligt utredningens mening, liksom de organ som förvaltar motsvarande anslag till annan forskning, ha ställning som forskningsråd. Då det vidare icke synes vara motiverat att olika nämnder eller råd förvaltar medel som alla är avsedda för främjande av rent humanistisk forskning, föreslår utredningen, att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanistiska forskningsråd med uppgift att förvalta både humanistiska fondens ränteavkastning och det statliga anslaget till främjande av humanistisk forskning. Inom detta råd bör enligt utredningens mening den humanistiska forskningen vara representerad i hela sin bredd. Varje sektion av de humanistiska fakulteterna vid universiteten bör därför utse en ledamot av forskningsrådet. I analogi härmed bör den odelade humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola utse två ledamöter, av vilka den ene bör företräda ett språkvetenskapligt ämne och den andre något av de historiskt-filosofiska sektionernas ämnen. De teologiska fakulteterna bör däremot alltjämt gemensamt utse en ledamot. I fråga om vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens representation i rådet vill utredningen ej föreslå annan ändring än att en föreskrift bör intagas i rådets reglemente om att två av akademiens tre representanter skall företräda lärda verk (arkiv, bibliotek och museer). Antalet valda ledamöter av det humanistiska forskningsrådet skulle sålunda bli tolv, medan motsvarande antal är åtta i humanistiska fondens nämnd. Därtill kommer ordförande och vice ordförande, vilka, liksom i nämnden, bör utses av Kungl. Maj:t. För samtliga valda ledamöter bör utses personliga suppleanter att inträda vid förfall för ordinarie ledamot. Utredningen anser vidare, att samtliga ledamöter av rådet bör utses för en tid av tre år. Vald ledamot, som innehaft mandat under två på varandra följande treårsperioder, bör icke kunna omväljas för den därpå närmast följande treårsperioden. Anslag Det ställer sig ytterst svårt att beräkna den humanistiska forskningens expansion. I motsats till den naturvetenskapliga, medicinska, tekniska och delvis den samhällsvetenskapliga forskningen rör den sig ofta med ett nationellt material och har en viss nationell begränsning. Det internationella trycket är därför inte så starkt inom de humanistiska vetenskaperna och man kan heller inte med samma framgång åberopa en internationell standard som måttstock. Inte heller kan den humanistiska forskningens betydelse för samhället bevisas med samma klarhet som den medicinska och tekniska forskningens. Mycket allmänt kan man dock framhålla att den standardförbättring, som de naturvetenskapliga och tekniska forskningsresultaten möjliggör, måste te sig skäligen meningslös om de inte

172 utnyttjas både till en materiell och andlig standardhöjning. För en andlig standardhöjning spelar de humanistiska vetenskaperna en väsentlig roll. Den humanistiska forskningen är i och för sig mindre kostnadskrävande än den naturvetenskapliga. Under förutsättning att bibliotek och arkiv finnes tillgängliga är ofta den enskilde forskarens arvode eller lön den enda större utgiften, som kan kräva anslag. En förutsättning är dock att forskaren har tillgång till källmaterial av olika slag. Därför blir den dyrbara editions- och publiceringsverksamheten en betydande humanistisk uppgift, som kan kräva stora anslag. De publicerade källskrifterna kan inom de humanistiska vetenskaperna ses som en motsvarighet till den apparat- och laboratorieutrustning, som en naturvetenskapligt orienterad forskare kräver. Räknar man med en expansion inom de humanistiska vetenskaperna av den art att vi får flera forskare och eventuellt flera lärosäten, blir en dylik publiceringsverksamhet allt mer nödvändig. Kommer den inte till stånd måste forskare företaga dyra och tidsödande resor till bibliotek och arkiv och de riskerar ändå att gå i vägen för varandra. Anslaget till främjande av humanistisk forskning bör enligt universitetsutredningens mening påverkas av bl. a. följande faktorer: 1. Genom den av utredningen föreslagna höjningen av anslaget till psykologisk och pedagogisk forskning bör nämnden befrias från utgifter för denna typ av forskning. Tablån ovan visar dock, att anslagen för psykologi och pedagogik raskt sjunkit. 2. Det av 1958 års riksdag beviljade anslaget för främjande av ograduerade forskares verksamhet med 285 000 kronor till de humanistiska och teologiska fakulteterna (häri inbegripes dock även ograduerade forskare inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna) bör kunna befria nämnden från en del anslag. Hur stort anslaget till ograduerade humanistiska forskare kan bli, är svårt att bestämt säga, men m a n bör dock kunna räkna med att genom denna post cirka 150 000 kronor årligen tillföres humanistisk forskning. 3. Det i föregående kapitel framlagda förslaget om särskilda anslag till biträdeshjälp åt docenter innebär för den teologiska och humanistiska forskningens del en förstärkning av resurserna med 220 000 kronor per år. Å andra sidan räknar utredningen med att förverkligandet av dess förslag i detta och föregående betänkande bör leda till ett ökat antal graduerade forskare. Detta bör i sin tur medföra större krav på forskningsanslag och ett ökat behov av publicering av både källor, avhandlingar och tidskrifter. Man bör ävenledes, vid en uppskattning av den humanistiska forskningens anslagsbehov, taga med i beräkningen att den ovan omnämnda kungafonden för svensk kultur endast är av tillfällig natur och under 1960-talet torde vara förbrukad. Även detta medför nya krav på de av humanistiska fondens nämnd omhänderhavda medlen. Betydande anslag utgår från humanistiska fonden till forskningsföretag, vilka är så upplagda och planerade, att de måste åtnjuta stöd under en

173 följd av år. Då det är fråga om publicering av källmaterial, uppslagsverk m. m., torde en sådan uppläggning vara nödvändig. Till denna kategori räknar utredningen Gustaf Adolfs akademiens dialektordbok, vilken detta budgetår erhållit 40 000 kronor, liksom även Diplomatariekommitténs arbete, för vilket nämnden under åtskilliga år sökt särskilt anslag med omkring 90 000 kronor. I senaste petita begär nämnden 35 000 kronor för pensionering och löneförbättring åt medarbetare i detta utgivningsarbete. Vidare räknar utredningen till kategorien långsiktiga projekt det interskandinaviska företaget Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, för vilket nämnden beräknar ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Det medeltida Sverige, för vilket likaledes beräknas ett årligt anslagsbehov av 50 000 kronor, verket Sveriges kyrkor samt Svenska vitterhetssamfundets utgåva av klassiska svenska författares arbeten. För sistnämnda ändamål utgår årligen 5 000 kronor, men minst 15 000 kronor torde erfordras, om denna edition skall kunna utgivas i önskvärd takt. Utredningen anser det angeläget att dessa arbeten slutföres. Emellertid anser utredningen det icke vara önskvärt att en alltför stor del av det statliga anslaget för främjande av humanistisk forskning bindes vid dessa stora permanenta forskningsföretag. Enligt utredningens mening bör därför kostnaderna för vissa av dessa fasta projekt, nämligen diplomatariekommitténs arbete, dialektordboken samt verken Sveriges kyrkor och Det medeltida Sverige, för framtiden helt rymmas inom fondens ränteavkastning. För att möjliggöra detta och samtidigt öka resurserna för understöd åt annan forskning föreslår utredningen, att nu utgående statsanslag, 1 125 000 kronor, uppräknas med 200 000 kronor under vart och ett av de fem budgetåren 1959/60—1963/64, varigenom anslaget under budgetåret 1963/64 kommer att uppgå till 2 125 000 kronor. Vid avvägningen av detta förslag har utredningen tagit hänsyn å ena sidan till det. ökande antalet humanistiska forskare, men å andra sidan även till att nämnden för framtiden som regel ej skall behöva lämna anslag till pedagogisk och psykologisk forskning och att det nya anslaget till främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet samt de här föreslagna anslagen till biträdeshjälp åt docenter kommer att medföra en i jämförelse med nuvarande förhållanden minskad belastning på nämndens anslag. Vad särskilt beträffar förslaget att kostnaderna för vissa stora och långsiktiga forskningsprojekt för framtiden bör rymmas inom fondens ränteavkastning, vill utredningen erinra om att denna ränteavkastning kan beräknas till 350 000 kronor per år och att den sålunda bör kunna möjliggöra en anslagsökning för dessa ändamål med i runt tal 50 000 kronor, så att år sanslagen skulle kunna utgå med t. ex. följande belopp: Diplomatariekommittén 120 000 (nu 106 000) kronor; Dialektordboken 50 000 (nu 40 000) kronor;

174 Sveriges kyrkor 100 000 (nu 87 000) kronor; Det medeltida Sverige 50 000 (nu 40 500) kronor. Med den angivna anslagsavvägningen skulle av den årliga ränteavkastningen återstå cirka 30 000 kronor, som kan fördelas bland andra sökande men som i princip även bör kunna användas till reglering av löner och pensioner åt forskare och biträdespersonal, knutna till de ifrågavarande fasta forskningsuppgifterna. Under hänvisning till vad ovan anförts föreslår utredningen sålunda, att anslaget till humanistisk forskning och publiceringsverksamhet under de närmaste fem budgetåren uppräknas till följande belopp: 1959/60 1 325 000 kronor D.

1960/61 1 525 000 kronor

Samhällsvetenskap,

1961/62 1 725 000 kronor rättsvetenskap,

1962/63 1 925 000 kronor pedagogik

och

1963/64 2 125 000 kronor psykologi

1. Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet

Inledning Frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd var föremål för utredning redan år 1943, då särskilda sakkunniga tillkallades. Sakkunnigförslaget (SOU 1944: 19) föranledde ej någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida. Även socialvetenskapliga forskningskommittén, som tillsattes år 1945, behandlade frågan om inrättande av ett samhällsvetenskapligt forskningsråd och föreslog (SOU 1946: 74), att samhällsvetenskaperna i likhet med andra områden borde ha ett centralt anslagsfördelande organ till sitt förfogande. Beträffande rådets verksamhetsområde hade kommittén kommit till den uppfattningen att ett för rätts- och samhällsvetenskaperna gemensamt forskningsråd borde inrättas. Proposition i ärendet framlades för 1947 års riksdag, som i enlighet med propositionen beslutade om inrättande av ett enbart samhällsvetenskapligt forskningsråd. Rådet inrättades från och med den 1 december 1947. Juristutbildningssakkunniga föreslog (SOU 1949: 52), att ett fristående rättsvetenskapligt forskningsråd skulle inrättas. I proposition till 1954 års riksdag föreslogs, att ett särskilt anslag skulle anvisas för rättsvetenskaplig forskning. Departementschefen förordade därvid, att det samhällsvetenskapliga forskningsrådet skulle ombildas till ett samhälls- och rättsvetenskapligt forskningsråd. I enlighet härmed upprättades från och med den 1 juli 1954 statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd. Enligt det av Kungl. Maj :t fastställda reglementet skulle rådet vara uppdelat på två sektioner, en samhällsvetenskaplig och en rättsvetenskaplig, med gemensam ordförande. Sammansättning och arbetssätt Den samhällsvetenskapliga sektionen består, förutom av ordföranden, av nio ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj :t och sju representerar de

175 samhällsvetenskapliga ämnena. Envar av dessa sistnämnda väljes av en valgrupp bestående av samtliga professorer eller huvudexaminatorer inom ett ämne vid samtliga universitet och högskolor i riket. Därjämte ingår i valgruppen för statskunskap rektorerna vid socialinstituten, i valgruppen för statistik chefen för statistiska centralbyrån samt i valgruppen för sociologi chefen för socialstyrelsen. Vid val till den rättsvetenskapliga sektionen är valgrupperna i huvudsak lokala. De juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund väljer sålunda vardera en ledamot, medan en tredje väljes av stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms högskola jämte professorerna i rättsvetenskap vid handelshögskolorna i Stockholm och Göteborg. Genom samråd mellan dessa tre valgrupper skall tillses, att intet ämne eller grupp av närbesläktade ämnen får mer än en representant i rådet. En fjärde ledamot utses av Kungl. Maj :t. Den rättsvetenskapliga sektionen består sålunda, inklusive ordföranden, av fem ledamöter. De båda sektionerna inom rådet har icke hittills hållit gemensamma sammanträden. Samrådet mellan sektionerna har inskränkts till att ledamot i en sektion anmodats avgiva yttrande över ärende som behandlats i den andra. Inom vardera sektionen har sammanträden i regel endast hållits tre gånger om året, och i enlighet därmed har vissa terminer fastställts för ingivande av ansökningar. Rådet har endast undantagsvis tagit initiativ till undersökningar, eljest har initiativet helt legat hos dem som sökt anslag. Som sekreterare har fungerat en tjänsteman i ecklesiastikdepartementet. Anslagens

storlek

Anslagen till rådet framgår av nedanstående tablå, ökningen av anslagen betingas delvis därav att rådet under senare år tillförts anslag för vetenskaplig publiceringsverksamhet. För budgetåret 1958/59 uppgår dessa anslag till 50 000 kronor för samhällsvetenskap och till 35 000 kronor för Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet. Anslag till forskning samt till tryckning av vetenskapliga arbeten budgetåren 1947/48—1958/59 Samhällsvetenskapliga sektionen

Bättsvetenskapliga sektionen

År

1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Anvisade medel

Sökt belopp

300 000 300 000 300 000 300 000 300 000 300 000 335 000 335 000 360 000 360 000 360 000 385 000

620 484 531 256 445 537 634 016 650 244 645 527 441 186 530 109 442 614 790 590 642 784

Anvisade medel

Sökt belopp

65 000 90 000 120 000 135 000 145 000

246 035 121 197 175 547 184 893

176 rättsvetenskap. Bortser man från dessa publiceringsanslag, har anslaget till samhällsvetenskaplig forskning stigit med knappt 12 procent, sedan verksamheten påbörjades budgetåret 1947/48. Levnadskostnaderna har samtidigt stigit med omkring 50 procent, och realvärdet av anslaget för samhällsvetenskaplig forskning har sålunda sjunkit till omkring 70 procent av vad det var under rådets första verksamhetstid. Såsom framgår av tablån har inom rådets båda sektioner de sökta anslagens sammanlagda belopp avsevärt överstigit de för respektive budgetår anvisade medlen. Det genomsnittliga anslagsbeloppet, publiceringsanslagen inräknade, har under de senaste åren legat så lågt som vid 3 800 kronor inom den samhällsvetenskapliga sektionen och 3 400 kronor inom den rättsvetenskapliga. Ej heller anslagens genomsnittliga storlek har ökats såsom man kunnat vänta med hänsyn till penningvärdets fall. Endast i ett mindre antal fall har de individuella anslagen uppnått eller överstigit 10 000 kronor. I nedanstående tablå har de av forskningsrådet under budgetåren 1947/48 —1956/57 beviljade anslagen fördelats på de skilda samhällsvetenskapliga respektive rättsvetenskapliga forskningsområdena. Samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet. Fördelning på skilda ämnen av under budgetåren 1947/48—1953/54 samt 1954/55—1956/57 beviljade anslag A. Samhällsvetenskapliga Nationalekonomi

Ekonomisk hist.

1947/48— 1953/54 Antal anslag. . . Totalbelopp . . .

89 277 968

10 28 270

Genomsnittligt anslag

3 123

sektionen

FöreStatstagskunskap ekonomi

Statistik

KulturSociologi geografi

31 164 750

128 365 170

52 161 131

171 460 266

5 315

2 853

3 099

2 692

1954/55— 1956/57 Antal anslag. . .

80 Totalbelopp . . .

77 950

102 635

103 555

260 905

70 840

306 665

Genomsnittligt anslag

3 389

3 110

5 450

3 727

2 442

3 833

B. Rättsvetenskapliga

Summa

627 156 656 584 2 085 869 4 209

3 327

270 255 1 192 805 4 504

3 798

Processrätt

Summa

sektionen

Interna- Förvalttionell ningsrätt rätt

Straffrätt

Rättshistoria

Finansrätt

Civilrätt

1954/55— 1956/57 Antal a n s l a g . . . Totalbelopp . . .

12 40 260

7 23 610

34 104 531

10 24 015

8 40 500

11 39 485

17 61 995

99 334 396

Genomsnittligt anslag 1954/57

3 355

3 372

3 074

2 401

5 062

3 589

3 646

3 377

177 I forskningsarbeten, som understötts av rådet, har ibland intervjuundersökningar ingått. Antalet sådana undersökningar tenderar att öka, särskilt inom ämnet statskunskap. Då intervjuundersökningarna i regel är mycket kostsamma, kan i nuvarande läge endast enstaka sådana undersökningar årligen understödjas av rådet. Jämväl ansökningarna om anslag till andra typer av fältundersökningar har ökat i antal, isynnerhet inom ämnena ekonomisk geografi och ekonomisk historia. Även dessa undersökningar fordrar relativt stora bidrag.

2. Statens psykologisk- pedagogiska institut

Tillkomst,

organisation

och anslag

Statens psykologisk-pedagogiska institut upprättades den 1 november 1944 efter beslut av 1944 års riksdag. Detta beslut hade föregåtts av ett flertal utredningar och yttranden. Behovet av ett särskilt institut för forskning och praktisk försöksverksamhet på skolans område hade redan år 1934 tagit sig uttryck i bildandet av »Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet». Denna förenings styrelse framställde år 1935 ett förslag till upprättande av en fast institution för pedagogisk-psykologisk forskning och försöksverksamhet, vilket av Kungl. Maj:t överlämnades till 1936 års lärarutbildningssakkunniga. Dessa föreslog i sitt år 1938 avgivna betänkande, att institutet skulle upprättas med anknytning dels till nyssnämnda förening, dels till skolöverstyrelsen. Institutet skulle vara enskilt men erhålla statsbidrag. 1940 års skolutredning föreslog, att ett statligt psykologisk-pedagogiskt institut skulle inrättas från och med budgetåret 1944/45. Förslaget upptogs av Kungl. Maj :t i proposition 1942: 255, vilken emellertid i denna del icke bifölls av riksdagen. I slutet av år 1943 väcktes institutfrågan på nytt av skolöverstyrelsen, som framhöll betydelsen av att institutet snarast måtte upprättas. Som angelägna arbetsuppgifter för institutet nämnde överstyrelsen psykologisk-pedagogisk forskning, utarbetande av pedagogiska och psykologiska undersökningsmetoder samt kursverksamhet i psykologi, pedagogik, skolmedicin m. m. för lärare. Kungl. Maj:t (proposition 1944: 207) och riksdagen följde i huvudsak överstyrelsens förslag, vilket alltså ledde till institutets upprättande samma år. För sitt första verksamhetsår, 1944/45, tilldelades institutet ett reservationsanslag om 15 500 kronor, varav 10 000 kronor skulle disponeras för undersökningar och kurser. Under budgetåren 1945/46—1951/52 anvisades årligen 65 000 kronor för detta ändamål. Därefter har anslaget successivt höjts och utgick budgetåret 1956/57 med 160 000 kronor. Av dessa medel har institutet årligen utdelat 20 000 ä 25 000 kronor i forskningsanslag för främjande av sådan vetenskaplig verksamhet på det psykologisk-pedagogiska området, som haft direkt inriktning på skolans behov. 12— 806899

178 I samband med beslutet om en pedagogisk forskningsinstitution vid den första lärarhögskolan kom psykologisk-pedagogiska institutets framtida utformning att bli föremål för nya utredningar. Sålunda föreslog psykologutredningen i betänkandet »Psykologisk utbildning och forskning» (SOU 1955: 11), att institutets forskningsverksamhet och kursverksamhet skulle överföras till lärarhögskolan. Dess uppgift att fördela forskningsanslag borde enligt utredningen överföras till ett föreslaget nyupprättat forskningsråd för psykologi och pedagogik. Institutet skulle med andra ord nedläggas. I 1957 års statsverksproposition (åttonde huvudtiteln, s. 432— 434) föreslogs dock, att institutet tills vidare skulle bibehålla sin uppgift att fördela medel till enskilda forskare och forskningsinstitutioner. Den 1 juli 1957 omorganiserades således institutet, varvid dess uppgift — utöver att vara huvudman för pedagogiska biblioteket — kom att begränsas till fördelning av forskningsanslag för främjande av psykologisk och pedagogisk forskning i allmänhet. Till detta ändamål anvisades för budgetåret 1957/58 ett nytt reservationsanslag med benämningen Psykologisk och pedagogisk forskning. Detta anslag upptages i riksstaten för budgetåret 1958/59 med 180 000 kronor. Enligt institutets reglemente utövas ledningen av institutet av en styrelse bestående av sju ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande; ytterligare fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter, av vilka två skall vara professorer vid universitet eller vid Stockholms högskola — den ene i pedagogik och pedagogisk psykologi och den andre i psykologi — och tre skall representera den psykologiska och pedagogiska forskningens viktigaste tillämpningsområden; samt professorn i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm. De två ledamöter, som skall vara professorer i pedagogik och pedagogisk psykologi respektive psykologi utses efter gemensamt förslag av professorerna i angivna ämnen vid universiteten och Stockholms högskola. Mandattiden är för de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna begränsad till högst tre år. Institutets förvaltningskostnader för dess forskningsrådsverksamhet omfattar för närvarande endast arvode åt styrelsens ordförande samt ett belopp på 1 000 kronor till ersättning för särskilda utredningar. Sekretariatet skötes utan särskild ersättning av forskningssekreteraren vid lärarhögskolan med biträde av ett av högskolan avlönat kanslibiträde. Förhållandet mellan sökta och utdelade anslag under de senaste åren redovisas i tablån på sid. 179. 1957 års ansökningsbelopp torde vara mycket lägre än det faktiskt föreliggande behovet av forskningsmedel. Man k a n nämligen räkna med att institutets omorganisation under detta år, då dess uppgifter beträffande anslagsutdelning utökades till att omfatta psykologisk och pedagogisk

179 Utdelade anslag

År

1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957

Sökta anslag

36 000 39 000 35 000 67 000 110 000 182 000 212 000 348 000

kronor

procent av sökta belopp

16 000 13 000 16 000 22 000 29 000 62 000 81 000 1 29 000

44 33 46 33 26 34 38 37

forskning i allmänhet, inte blivit tillräckligt beaktat av forskarna. Vidare synes kännedomen om de små medelsresurserna avskräcka många från att söka ett på en fullständig ekonomisk kalkyl grundat belopp. Detta framgår vid genomläsning av ansökningshandlingarna, vilka ofta upptar endast delkostnader för en undersökning. Arbetsuppgifter Institutets styrelse har i skrivelse till universitetsutredningen sammanfattat sina synpunkter på det aktuella behovet av psykologisk och pedagogisk forskning på följande sätt: Med den utveckling mot alltmer komplicerade förhållanden som samhället undergår har de mänskliga anpassningsproblemen fått ständigt ökad aktualitet. Om man i likhet med psykologutredningen ser psykologien som ett av de viktigaste hjälpmedlen att komma till rätta med dessa problem, måste man också betona det stora och ständigt ökande behovet av psykologisk och pedagogisk forskning. Liksom inom övriga discipliner måste man på psykologiens område bedriva såväl grundforskning som målforskning för utvinnande av säkra och tillämpbara forskningsresultat. Den grundläggande forskningen, som alldeles självklart skall vara helt fri och obunden av krav på ett omedelbart nyttogörande av vunna resultat, bör i huvudsak ligga vid universitetens och högskolornas institutioner, under det att målforskningen borde kunna tillgodoses inom andra institutioner med speciell inriktning på olika tillämpningsområden. Emellertid måste man beträffande psykologien, som är mycket ung som självständig vetenskapsgren, framhålla, att denna uppdelning på olika forskningsarter är nästan omöjlig att genomföra i verkligheten. Många, för att inte säga nästan alla målforskningsprojekt av betydelse rymmer i sig ofta mycket komplicerade problem av grundforskningskaraktär, vilka måste lösas för att projektet skall kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. Denna forskningens dubbelsidighet är avsevärt mera accentuerad inom psykologien och pedagogiken än inom äldre discipliner, där fundamentala problem lösts i större utsträckning. Behovet av omfattande grundläggande forskningsverksamhet på psykologiens område är sålunda mycket stort redan av det skälet att behovet av tillämpbara forskningsresultat är ständigt ökande. Inom ramen för universitetsinstitutionernas nuvarande resurser kan varken det förra eller det senare behovet av forskning tillfredsställas. Personalen är under terminerna nästan helt upptagen av

180 undervisning. Detta medför, att betydelsefulla men arbetskrävande forskningsuppgifter helt enkelt inte kan utföras på grund av tidsbrist. Dessutom är många av psykologiens viktigare problemområden av sådan art, att framgångsrik forskning inom desamma förutsätter kostnadskrävande, långsiktigt planerade undersökningar, som tar flera år att genomföra. Ofta har problemen sådan räckvidd, att man inte kan lösa dem på annat sätt än med lagarbete, dvs. genom insatser av flera kvalificerade forskare under intimt samarbete. Med den arbetsbelastning som utbildningsinstitutionernas personal för närvarande har, kan man knappast räkna med någon väsentligt ökande forskningsinsats från deras sida, om inte forskarna kan få ekonomiskt stöd i den utsträckning att de odelat kan ägna sig åt forskningsverksamhet. En insats från samhällets sida — utöver de nuvarande anslagen till utbildningsinstitutionerna — är sålunda av den allra största betydelse. Inledningsvis antyddes att samhällets behov av praktiskt verksamma psykologer är ständigt växande. Tillgången på mätinstrument och metoder för fullgörande av de praktiskt psykologiska arbetsuppgifterna är redan i nuläget alltför knapp. Denna omständighet talar för en intensifierad forskning inom olika tilllämpningsområden med direkt inriktning på bl. a. utarbetande av för området speciella undersökningsmetoder och instrument. Utbildning av forskare för sådana specialiserade uppgifter kan knappast ske i önskad omfattning med nuvar a n d e resurser. Det framstår därför som synnerligen angeläget att psykologiskpedagogiska institutet i likhet med vissa nu arbetande forskningsråd hade möjligheter att t. ex. genom anställande av forskningsstipendiater kunna verka för en effektivare forskning och utbildning i detta sammanhang. Att forskningen och sålunda även forskarutbildningen har ett intimt samband med tillämpningen är i och för sig ett alltför självklart påpekande för att behöva göras, men det h a r inte så sällan visat sig, att denna synpunkt blivit obeaktad, när kravet på praktiskt verksamma psykologer blivit framfört. Skall psykologien få tillfälle att i ökad utsträckning göra de insatser, som man väntar sig och som den har förutsättningar för, måste en väsentlig förstärkning av dess resurser krävas inte minst beträffande forskarutbildningen. Vissa för psykologien specifika forskningsområden är, som redan tidigare framhållits, av den arten att synnerligen tids- och kostnadskrävande undersökningar måste företagas. Med nuvarande akademiska befordringspolitik, som ofta gynnar mångsidigheten mera än specialiseringen och som hittills i inte tillräcklig grad beaktat vetenskapligt lagarbete, synes många lovande forskare hellre vilja ägna sig åt studier som kan beräknas ge resultat inom en snar framtid t. ex. i form av en tryggad anställning än ta upp problem som kräver många års forskningar. Inom sådana områden borde psykologisk-pedagogiska institutet självt kunna ta initiativ till forskning genom att anslå medel för t. ex. täckande av löneförluster för en kvalificerad forskare under en viss tid och även garantera medel för tillräcklig biträdespersonal. I vissa fall torde samarbete med något forskningsråd som representerar angränsande discipliner kunna etableras. Gynnsam erfarenhet av sådan framstimulerad forskningsverksamhet finns på andra områden. För att vunna forskningsresultat skall kunna utnyttjas eller tillämpas på ett rationellt sätt fordras bättre publiceringsmöjligheter än nu. Även på detta område synes psykologisk-pedagogiska institutet kunna göra stora insatser, t. ex. i form av publiceringsanslag åt enskilda forskare eller stöd åt någon tidskrift med hög kvalitet och god spridning. Hittills har institutet endast undantagsvis kunnat bevilja medel för sådana ändamål. Av skäl som tidigare redovisats har många för psykologien och pedagogiken

mycket angelägna forskningsuppgifter hittills inte beaktats i tillräcklig utsträckning. Här nedan har — utan anspråk på fullständighet -— angivits några exempel på väsentliga forskningsuppgifter, vilka nämnts vid diskussion med ledamöter och suppleanter av institutets styrelse. Utvecklingsprocessen framför allt efter den obligatoriska skolåldern; konstruktion av instrument för kartläggning av anlag för olika yrken; yrkesanpassningsproblem; forskning inom gränsområdet fysiologi-psykologi-zoologi-medicin; forskning rörande lärostoff och undervisningsmetoder; historiska och sociala aspekter på skolväsendet i olika länder; psykologisk forskning rörande åldrandets problem; rekrytering och utbildning av ungdomsledare; lärarlämpligheten; skolans differentieringsproblem; .specialklassundervisningens effekt; kvarsittningsproblemet i skolan; läroboksforskning; mognadsundersökningar; psykologiska problem i anslutning till kortare arbetstid och ökad automatisering av produktionsprocessen. Flertalet av nämnda forskningsuppgifter, av vilka en del hittills inte alls berörts av svensk psykologisk forskning, torde knappast kunna genomföras av enskilda forskare med anslag enligt institutets hittillsvarande utdelningspraxis. Därtill är de alltför långsiktiga, arbets- och kostnadskrävande. 3. Utredningens synpunkter och förslag

Organisatoriska frågor I det följande föreslår utredningen en betydande ökning av insatserna för samhällsvetenskaplig, rättsvetenskaplig och psykologisk-pedagogisk forskning. Detta aktualiserar också vissa organisatoriska problem. För det första vill utredningen understryka behovet av samordning av rådsverksamheten inom hela det område, som här berörts. För en sådan samordning mellan samhällsvetenskap och rättsvetenskap är redan sörjt genom sektionsuppdelning inom ett råd under gemensam ordförande och med gemensamt sekretariat. Ett minst lika intimt samband föreligger emellertid mellan psykologisk-pedagogisk forskning å ena sidan och samhällsvetenskaplig forskning å den andra. Detta framgår klart av den lista på angelägna psykologisk-pedagogiska forskningsuppgifter som återgivits i det föregående. Flertalet av de frågor som där upptagits står på gränsen till olika samhällsvetenskaper, speciellt sociologi och statistik. Enligt utredningens uppfattning förutsätter därför en utvidgning av den med rådsmedel finansierade forskningen att organisatoriska åtgärder vidtages för en samordning, som kan verka ömsesidigt befruktande på forskningen. För det andra uppstår, när verksamheten utvidgas, vissa frågor om rådens lämpliga sammansättning. De anslagsfördelande myndigheterna är, som framgår av det föregående, mycket olika sammansatta. Samhälls-

182 vetenskapen företrädes av en sektion med tio medlemmar, flertalet representerande enskilda samhällsvetenskapliga ämnen och valda av samtliga representanter för motsvarande ämne i riket. Rättsvetenskapen representeras åter av en sektion med fem ledamöter, de flesta valda av lokala fakulteter ined vissa garantier för spridning på olika juridiska ämnen. Psykologisk-pedagogiska institutets styrelse består av sex ledamöter av vilka flertalet utses av Kungl. Maj :t efter förslag av en akademisk valgrupp. Den mest ändamålsenliga organisationsformen är enligt utredningens uppfattning, att psykologisk-pedagogiska institutet inordnas som en tredje sektion inom samma forskningsråd som nu behandlar samhälls- och rättsvetenskap. Ordförande och sekretariat bör vara gemensamma för samtliga sektioner. Två eller tre av de i ett sådant utvidgat forskningsråd ingående sektionerna kan vid behov sammanträda gemensamt. Gränsärenden kan handläggas i den sektion, som ordföranden bestämmer och om så befinnes lämpligt i närvaro av ledamöter från annan sektion eller sedan ledamöter av denna avgivit yttrande. Utredningen föreslår i angivet syfte, att samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsrådet och styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sammanslås till ett forskningsråd, uppdelat på tre sektioner med gemensam ordförande och gemensamt sekretariat. Med hänsyn till att ämnena pedagogik och psykologi icke brukar innefattas i den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen bör det nya forskningsrådet ges ett namn, som kan sägas täcka även dessa ämnen. Utredningen föreslår namnet statens råd för samhällsforskning. För att undvika sammanblandningar bör vidare den samhällsvetenskapliga sektionen benämnas den socialvetenskapliga sektionen. De övriga sektionerna bör benämnas den rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och psykologi. I samband med att styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet ombildas till en sektion av statens råd för samhällsforskning synes det pedagogiska biblioteket i Stockholm i enlighet med psykologutredningens förslag böra överföras till Stockholms högskola. Vid den föreslagna omorganisationen bör man vidare enligt utredningens mening eftersträva en något större likformighet i sektionernas sammansättning, i den mån detta befrämjar en god kontakt med forskningen respektive underlättar en samordning av sektionernas verksamhet. Särskilt bör uppmärksammas, att den nuvarande samhällsvetenskapliga sektionen torde vara alltför stor för att möjliggöra de tätare sammanträden, som en utvidgad och samordnad verksamhet förutsätter. Även från andra synpunkter torde en omläggning av sektionens sammansättning vara ändamålsenlig. Det är visserligen en fördel att inom sektionen samtliga grenar av samhällsvetenskapen är företrädda. Men denna fördel begränsas i praktiken därav, att valgruppen för varje ämne erfarenhetsmässigt har hemfallit åt en relativt mekanisk rotationsprincip, enligt vilken

183 i tur och ordning olika lärosäten blir företrädda med sin ämnesrepresentant. Vid ett sådant förfarande kan man inte alltid räkna med att den valde intar en central ställning inom den aktuella forskningen. Ett effektivare valsystem synes vara, att varje universitets- och högskoleort utser en representant i sektionen, varvid genom samråd kan tillses att samma ämne ej blir representerat på olika orter. Antalet ledamöter kan därmed reduceras till sex jämte ordföranden. En relativt allsidig representation skulle kunna uppnås, om man tillsåge att de valda fördelades på exempelvis statistik, statskunskap samt grupperna sociologi-kulturgeografi och nationalekonomi-företagsekonomi-ekonomisk historia. Förutsättningen för att en sådan organisation skall bli effektiv är emellertid, att rådet bereds möjligheter att anlita sakkunniga specialister. Önskvärt är även att mera krävande ärenden kan beredas av särskilda kommittéer, representerande enskilda forskningsområden. Sådana kommittéer skulle samtidigt tillgodose behovet av samråd rörande aktuella forskningsuppgifter mellan ett visst ämnes företrädare på olika orter. Under hänvisning till det ovan anförda föreslår utredningen att antalet ledamöter i den socialvetenskapliga sektionen minskas från nio till sex (ordföranden oräknad), av vilka två utses av Kungl. Maj :t, medan återstående fyra utses genom val på så sätt att de nuvarande valmännen jämte övriga ordinarie akademiska lärare i ifrågavarande ämnen vid universiteten, Stockholms högskola och handelshögskolorna bildar fyra lokala valgrupper, vilka vardera utser en ledamot av sektionen. I reglementet bör vidare inryckas föreskrift om att val skall föregås av samråd mellan valgrupperna i syfte att tillgodose behovet av differentierad ämnesrepresentation. Beträffande den rättsvetenskapliga sektionen föreslår utredningen endast den ändringen, att antalet av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter höjes från en till två (ordföranden o r ä k n a d ) . I fråga om sektionen för pedagogik och psykologi föreslår utredningen följande sammansättning: Förutom ordföranden sex ledamöter, av vilka två utses av Kungl. Maj :t och de fyra återstående utses genom val på så sätt att de historisk-filosofiska sektionerna vid universiteten och den humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola vardera utser en ledamot. Med hänsyn till att denna sektion endast omfattar två ämnesområden, synes särskild föreskrift om differentierad ämnesrepresentation vara obehövlig. Samtliga ledamöter av de olika sektionerna bör utses för en tid av tre år. Den som varit ledamot av sektion under två omedelbart på varandra följande treårsperioder bör icke kunna utses till ledamot för den därpå närmast följande treårsperioden. Anslag. Särskilda forskarbefattningar Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har under ett årtionde de anslag som genom forskningsrådet ställts till förfogande för samhälls-

184 vetenskaplig forskning endast obetydligt ökats till sitt nominella belopp; realvärdet har som en följd av den allmänna prisstegringen väsentligt reducerats. Några förändringar i denna forsknings uppgifter och allmänna villkor som motiverar en sådan nedgång har icke inträtt. Tvärtom har under det senaste årtiondet en allmän utbyggnad ägt rum av de akademiska forskningsresurserna och forskningsbehoven på detta område. Särskilt må erinras om utvecklingen av de sociologiska institutionerna och den sociologiska forskningen samt om statistikens utveckling mot en större akademisk bredd. Som en minimifordran kan man därför uppställa att realvärdet av anslagen för samhällsvetenskap bör återställas till sin tidigare nivå. Utredningen uppskattar kostnaden för denna »nollställning» till omkring 100 000 kronor. Utvecklingen inom samhällsvetenskapen kräver emellertid även en fortlöpande ökning av anslagen för forskning på detta område. Man måste sålunda räkna med en fortsatt tillväxt och differentiering av de samhällsvetenskapliga ämnenas representation vid universitet och högskolor. Bland annat blir detta en följd därav att företagsekonomi nu införts som examensämne inom de filosofiska fakulteterna. Hänsyn måste även tagas till att modern samhällsforskning i växande utsträckning inriktas på fältstudier, som blir relativt dyrbara. Stora statliga och privata anslag, långt större än rådsanslagen, utgår visserligen på andra vägar till samhällsvetenskaplig forskning. Här må sålunda erinras om den forskning som utföres av det statliga konjunkturinstitutet, av andra statliga verk med administrativa huvuduppgifter, samt av utredningsinstitut finansierade av det privata näringslivet. Men vid sidan härav finns behov av en obunden forskning vid de akademiska institutionerna med deras växande personella resurser. I viss utsträckning kommer väl även i fortsättningen mera kostnadskrävande undersökningar att bekostas med andra medel än de som står till forskningsrådets förfogande. Enligt utredningens uppfattning bör man därför tills vidare nöja sig med att öka forskningsrådets resurser i en omfattning som möjliggör en mera kontinuerlig utvidgning av verksamheten beträffande såväl antalet anslag som anslagens medelbelopp; utredningen föreslår att denna ökning under de närmaste tre åren anslås till 10 procent per år, samtidigt som anslagets ursprungliga realvärde återställes. Skulle större behov av dyrbara fältundersökningar anmäla sig, får man ta upp frågan om en snabbare ökning av anslagsramen. Ett typiskt förhållande för samhällsvetenskapen är, att dess representanter i växande utsträckning infogas i administrativa och utredande befattningar inom statlig och kommunal organisation. Genom sin praktiska verksamhet kan dessa personer antagas ha särskilt goda förutsättningar att utföra för samhället värdefull forskning. Sådana personer återfinns bland annat i de statistiska verken, i arbetsmarknadsorgan, bostadspoli-

185 tiska organ, regionala planeringsorgan och kommunala förvaltningar. Det framstår som ett angeläget samhällsintresse, att denna potentiella forskarreserv skall kunna under viss tid frigöras för mera djupgående samhällsforskning och under denna tid befrias från sina ordinarie tjänsteåligganden. Under sådana forskningsperioder kan även till ömsesidig båtnad kontakt knytas mellan den akademiska verksamheten och de för forskning friställda tjänstemännen. Forskningsbegåvade samhällsvetare som kanske alltför tidigt avbrutit sin vetenskapliga verksamhet skulle därigenom kunna för en tid åter knytas till den akademiska forskningsverksamheten. Utredningen räknar med att här antydda behov delvis kommer att kunna tillgodoses inom ramen för det förstärkta anslag utredningen föreslår för den socialvetenskapliga sektionen inom statens råd för samhällsforskning. Men utredningen vill därutöver föreslå att för detta ändamål inrättas ett antal samhällsforskartjänster av samma slag som de kliniska forskningslakar befattningar na och sålunda avsedda att tillsättas av kanslern efter förslag av forskningsrådet (jfr s. 163). Utredningen föreslår att som en försöksanordning fem sådana samhällsforskartjänster inrättas under närmaste femårsperiod. Med de sålunda föreslagna samhällsforskartjänsterna förenade utgifter för avlöningar och omkostnader bör, liksom beträffande forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag. Bestämmelser rörande tjänsterna, deras tillsättande m. m. bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser rörande forskningsläkartjänsterna. Även anslagen till rättsvetenskaplig forskning behöver ökas i j ä m n takt för att svara mot växande arbetsuppgifter och forskningsresurser. Detta motiveras bland annat av den modernisering av den juridiska undervisningen som genomföres från och med läsåret 1958/59, och som kommer att öka fakulteternas personella forskningsresurser. Utredningen föreslår en ökning av den rättsvetenskapliga sektionens anslag med 10 % per år, under de närmaste tre budgetåren. Den psykologisk-pedagogiska forskningen befinner sig i ett skede av snabb utveckling. De aktuella forskningsuppgifterna, som berörts i det föregående, omspänner ett mycket stort teoretiskt och praktiskt område, och en betydande ökning av det anslag som står till psykologisk-pedagogiska institutets förfogande framstår som synnerligen angelägen. Psykologutredningen har uppskattat det årliga medelsbehovet för psykologiskpedagogisk forskning till 600 000 kronor, att jämföra med 180 000 kronors anslag år 1958/59. En sådan utvidgning av forskningsverksamheten betraktar universitetsutredningen som synnerligen angelägen. Den lär dock med hänsyn till tillgången på forskare kunna uppnås först under loppet av ett par år. Därefter bör en ytterligare utbyggnad komma till stånd. Liksom på de medicinska och samhällsvetenskapliga områdena föreligger ett starkt behov att under viss tid för forskning friställa praktiskt

186 verksamma forskare. Härvidlag tänker utredningen bl. a. på pedagoger inom olika skolformer. I princip anser utredningen, att särskilda tjänster av samma slag som forskningsläkarbefattningarna och de ovan föreslagna tjänsterna för samhällsforskare är starkt motiverade även för det pedagogisk-psykologiska ämnesområdet. Tills vidare synes emellertid det här antydda behovet kunna tillgodoses inom den utvidgade anslagsram, som utredningen här föreslår för forskningsrådets sektion för pedagogik och psykologi. Det bör sedan ankomma på forskningsrådet att eventuellt framlägga förslag rörande särskilda tjänster. Utredningens förslag i fråga om anslag under de närmaste tre budgetåren till främjande av socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig och pedagogisk psykologisk forskning och publiceringsverksamhet framgår av följande sammanställning: Anslag till forskning och publiceringsverksamhet inom Budgetår

1958/59 1959/60 1960/61 1961/62

socialvetenskap

rättsvetenskap

pedagogikpsykologi

Summa

385 000 460 000 540 000 630 000

145 000 160 000 175 000 195 000

180 000 350 000 550 000 750 000

710 000 970 000 1 265 000 1 575 000

Härtill kommer behovet av anslag till det nya forskningsrådets förvaltningskostnader. Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd har för närvarande ett särskilt anslag för detta ändamål, i riksstaten för budgetåret 1958/59 upptaget med 30 000 kronor. Utredningen föreslår beträffande statens råd för samhällsforskning liksom beträffande övriga forskningsråd, att förvaltningskostnaderna bestrides från ett enda till rådets förfogande ställt anslag och att det må ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa en särskild delpost för förvaltningskostnaderna och meddela erforderliga bestämmelser rörande dessa. Utredningen beräknar för detta ändamål ett anslagsbehov med 50 000 kronor per år. Till de ovan föreslagna förstärkta resurserna för främjande av socialvetenskaplig forskning bör läggas det särskilda anslag, som erfordras för de av utredningen föreslagna samhällsforskartjänsterna. E. Statens naturvetenskapliga

forskningsråd

1. Inledning

I augusti 1944 tillsattes på riksdagens begäran den naturvetenskapliga forskningskommittén för att inom ecklesiastikdepartementet utreda den naturvetenskapliga grundforskningens behov. I november 1945 framlade kommittén sina förslag (SOU 1945:48), vilka bl. a. innefattade upprättande av ett naturvetenskapligt forskningsråd med ett anslag på 1 000 000 kronor per år. På grundval av dessa förslag framlade departementschefen

187 proposition för 1946 års riksdag, vilken beslutade i enlighet med propositionen. Genom beslut av Kungl. Maj :t den 11 oktober 1946, inrättades sedan rådet från och med den 1 december 1946. Reglemente för rådet fastställdes den 31 januari 1947. I sitt andra betänkande av den 15 november 1946 (SOU 1946: 77) föreslog naturvetenskapliga forskningskommittén, att ett särskilt anslag på 300 000 kronor skulle beviljas för publicering av naturvetenskapliga arbeten samt att en till rådet knuten publiceringsnämnd skulle inrättas för att bereda ansökningar om medel ur detta anslag samt för att på andra sätt befordra den naturvetenskapliga publiceringsverksamheten inom landet. Beslut i denna riktning fattades även av 1947 års riksdag. Reglemente för publiceringsnämnden samt därav föranledda mindre ändringar av rådets reglemente fastställdes den 9 januari 1948.

2. Rådets sammansättning och arbetssätt

Rådets sammansättning bestämmes i § 4 i nu gällande reglemente. Denna paragraf har följande lydelse: Rådet består av en av Kungl. Maj :t utsedd ordförande samt åtta andra ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj :t utsedd representant för den grundläggande vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stockholms högskola och vetenskapsakademien, en av Kungl. Maj:t utsedd representant för den naturvetenskapen angränsande medicinska forskningen, fyra genom val utsedda ledamöter, av vilka en väljes av envar av matematisk-naturvetenskapliga sektionerna vid Uppsala och Lunds universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt vetenskapsakademien, ävensom två av Kungl. Maj :t efter förslag, som skall av rådet framläggas sedan nyssnämnda val skett, utsedda ledamöter. I den naturvetenskapliga forskningskommittén hade man den uppfattningen att rådet borde ha en relativt liten numerär. I själva verket föreslog kommittén att rådet skulle bestå av endast fem medlemmar, ordföranden inräknad. Efter remissbehandlingen ökades emellertid rådets medlemsantal till sju, ordföranden inräknad. Av dessa ledamöter utsågs tre av Kungl. Maj :t, nämligen ordföranden, en representant för den grundläggande vetenskapliga forskning, som bedrives utanför universiteten, Stockholms högskola och vetenskapsakademien samt en representant för den till naturvetenskapen gränsande medicinska forskningen. De fyra återstående ledamöterna utsågs genom val, nämligen av matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet, matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet, matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt vetenskapsakademien. Det k a n påpekas att praxis blivit, att den ene av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten kommit att representera antingen forskningen vid de tekniska högskolorna eller forskningen inom industrien.

188 Det visade sig emellertid i praktiken snart att ett råd på sju ledamöter var väl litet för att kunna medge representation av centrala vetenskapliga områden. Därtill kom en ytterligare faktor. Eftersom ledamöterna utsetts av ett antal skilda organ, var det inte alltid möjligt att så samordna dessa val, att samtidigt ämnesrepresentationen blev den bästa möjliga. Efter önskemål uttalat av rådet har därför de ursprungliga bestämmelserna ändrats på så sätt, att ytterligare två ledamöter har kommit till. Dessa två ledamöter utses av Kungl. Maj :t, men efter förslag av rådet. Detta rådets förslag avges efter det att Kungl. Maj :t och de väljande församlingarna utsett sina rådsmedlemmar. I rådets reglemente är mandatperioder ej fastställda. I praxis har följande mandatperioder använts: Ordföranden samt de av Kungl. Maj :t direkt utsedda två ledamöterna utses för en tid av fyra år. övriga ledamöter utses för tre år. Omval har förekommit för en period. I princip har det ansetts att hinder ej bör möta mot förnyat omval efter en eller flera perioders frånvaro. Intet sådant fall har emellertid ännu inträffat. Under slutet av våren, då huvudparten av ansökningarna behandlas, har arbetet sedan år 1957 av praktiska skäl måst uppdelas, så att förberedande behandling av ansökningarna skett i två arbetsutskott — ett för den fysisk-kemiska gruppen och ett för den biologiska. För att erhålla en mera adekvat representation av olika ämnen och högskolor har rådet i januari 1958 beslutat att med sig adjungera ytterligare tre sakkunniga. Rådet har därvid beaktat, att den naturvetenskapliga forskningen i Göteborg blivit företrädd genom en forskare vid Chalmers tekniska högskola. För att bevaka särskilda områden inom naturvetenskaplig forskning och för att göra utredningar och taga initiativ inom dessa områden arbetar rådet — förutom med den särskilda publiceringsnämnden —- med en rad olika kommittéer. 3. Rådets anslag och utdelande verksamhet

Det statliga anslaget till forskningsrådet är uppdelat på ett anslag till förvaltningskostnader och ett anslag till främjande av naturvetenskaplig forskning. Inom ramen för det sistnämnda anslaget fastställer Kungl. Maj :t en särskild anslagspost för naturvetenskaplig publiceringsverksamhet. Anslagen har fördelat sig på följande sätt under de senaste fem budgetåren:

1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

Stöd åt forskning kronor

Publiceringsverksamhet kronor

Förvaltningskostnader kronor

1 400 000 1 800 000 2 250 000 2 750 000 3 340 000

365 000 365 000 405 000 405 000 415 000

64 000 69 000 86 500 100 300 107 300

189 Statens naturvetenskapliga forskningsråd. Fördelning på skilda ämnesområden av ur anslaget till främjande av naturvetenskaplig forskning under budgetåret 1956/57 beviljade medel Forskningsanslag kr.

Summa kr. 128 037

128 037

Astronomi Fysik: Experimentell fysik , Matematisk fysik , Geofysik (utom meteorologi) Meteorologi , Biofysik , Geografi Geologi och mineralogi Paleontologi Kemi: Oorganisk kemi Organisk kemi Biokemi Fysikalisk kemi Zoologi: Systematisk zoologi Zoofysiologi Mikrobiologi Genetik Limnologi Botanik: Morfologisk och systematisk botanik Fysiologisk och ekolog. b o t a n i k . . . . Allmänt Summa

Reseanslag kr.

258 640 61 944 166 806 20 600 34 836 4 230 117 197 35 628

12 675

120 999 217 008 354 296 95 596

769 7 400 2107 1520

121 768 224 408 356 403 97 116

44 698 133 614 6 353 88 721 17 844

5 050 7 980

49 748 141 594 6 353 91451 17 844

151 876 95 610 37 136

7 500 11000 2 000

159 376 106 610 39 136

2 191 669

92 216

2 283 885

271 315 61 944 167 746 20 600 34 836 21 168 130 804 35 628

940 16 938 13 607

2 730

Tabell 13. Statens naturvetenskapliga forskningsråd. Fördelning av under budgetåret 1956/57 utdelade anslag på olika universitet och högskolor m. m. Anslag Universitet, högskola m. m.

Göteborgs universitet Stockholms högskola Tekniska högskolan, Stockholm. . . . Chalmers tekniska högskola Karolinska institutet Lantbrukshögskolan Statens skogsforskningsinstitut Vetenskapsakademien Ingeniörsvetenskapsakademien Naturhistoriska museet, Göteborg . . Sveriges Geologiska undersökning . .

j

Summa

Löner kr.

Materiel m.m. kr.

Resor kr.

372 928 280 516 39 668 311 281 180 523 22 812 70 212 5 600 52 754 5 160 36 967 4 000 1200 42 760 3 450 146 408 65 089

92 222 52 609 11472 76 792 16 216

70 414 19 300

12 133

1 641 328

Summa kr.

2 377 46 476 73 612

1300 300 3 773 4 000 18 074

535 564 352 425 51140 428 610 199 389 26 000 132 574 5 600 65 637 7 160 66 967 4 000 2 500 43 060 9 600 196 884 156 775

470 871

171 686

2 283 885

56 962

40 537 2 650 3 188 5 400 750 2 000

30 000

190 Tablån överst s. 189 ger för budgetåret 1956/57 en överblick över de vetenskapsområden, inom vilka rådet är verksamt, och den ger samtidigt en bild av hur anslagen fördelar sig på olika ämnesgrupper. Likaledes finner man i tablån reseanslagen särskilt redovisade. Dessa anslag gäller huvudsakligen forsknings- och studieresor. Rådet har praktiskt taget ej beviljat medel till konferenser eller kongresser; i ett fåtal fall däremot till symposier. Fördelningen av kostnaderna på löner och materiel och på olika lärosäten framgår av tabell 13 (s. 189). Som synes utgöres ca 72 % av anslagen ur forskningsanslaget av kostnader för personallöner. De beviljade publiceringsanslagens fördelning på olika ämnen och efter typ av publikation (periodiska publikationer å ena sidan och å den andra monografier eller publikationsserier) under tioårsperioden 1/7 1947—30/6 1957 framgår av nedanstående tablå.

Ämne

Summa publiceringsanslag kr.

Därav anslag till monografier eller publikationsserier

°/

Publiceringsanslag i % av forskningsanslag

/o

Astronomi Fysik Kemi Genetik Geofysik Matematik Geografi Geologi Zoologi Botanik Allmänt

11 000 67 000 314 000 63 000 141 000 37 000 122 000 403 000 800 000 920 000 279 000

63 15 1 17 25 35 38 44 71 55 44

2 3 8 11 14 26 99 40 56 56 99

Som synes är ämnena fysik och kemi föga kostnadskrävande, när det gäller publicering. De stora kostnaderna faller på ämnena botanik, geologi och zoologi. Som ovan nämnts bedriver naturvetenskapliga forskningsrådet i betydande utsträckning sin verksamhet genom olika kommittéer. I vissa fall lämnar rådet stöd åt från rådet fristående kommittéer. Följande exempel på rådets verksamhet kan lämnas: Kommittén för kosmisk strålning bedriver med ekonomiskt stöd från rådet registrering av den kosmiska strålningen vid stationer i Stockholm, Uppsala och Kiruna, från fartyg och flygplan samt vidare vetenskaplig bearbetning av det hopbragta materialet. Denna verksamhet har bl. a. varit av betydelse som grundval för Sveriges deltagande i det s. k. tredje geofysiska året. Kommittén för seismologi arbetar på liknande sätt. Mätningarna görs vid stationer i Uppsala, Kiruna och Skalstugan, varjämte en mindre station är under utrustning i Göteborg. Andra kommittéer inom rådet behandlar frågor rörande biologiska fält-

191 stationer samt forskning rörande våra naturresursers bevarande och utnyttjande. Rådet deltager vidare i forskningsrådens kommitté för trafiksäkerhetsforskning liksom i den i inledningen till detta kapitel nämnda Studsvikskommittén, vilken utarbetat och till Kungl. Maj :t ingivit ett förslag till ett forskningsrådens laboratorium i Studsvik. En annan arbetsgrupp är sedan ett antal år verksam vid Palynologiska laboratoriet. Rådet förhyr för detta laboratorium särskilda lokaler i Solna och bekostar större delen av driften. Tillsammans med Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kultur och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse bekostar rådet driften av den kvantkemiska gruppen i Uppsala. Ytterligare arbetsgrupper av detta slag är en termokemisk grupp i Lund (bekostad tillsammans med tekniska forskningsrådet) samt en zoologisk grupp, likaledes i Lund. Av en annan karaktär är vissa servicegrupper, som upprättats eller är under upprättande. Bland dessa har redan i inledningen till detta kapitel nämnts de elektronikgrupper för Uppsala- och Lundområdena, vilka är avsedda att bistå forskare vid institutioner som ej förfogar över egen elektronisk sakkunskap, programmeringsgruppen för matematikmaskinen i Lund samt den av naturvetenskapliga forskningsrådet upprättade redaktionstjänsten, som står till förfogande för teknisk hjälp åt tidskrifter, som utges med ekonomiskt stöd från rådet. För vissa av här nämnda forsknings- och servicegrupper och för deras ledning har rådet kunnat repliera på redan existerande institutionslokaler och befattningar vid universitet och högskolor. Överenskommelser har i dylika fall träffats med respektive lärosäten. I andra fall har rådet fått inrätta befattningar med pensionsförsäkring genom SPP i enlighet med särskilda bemyndiganden, som rådet fått i detta avseende. Rådet deltager sedan ett par år i en utredning om skapande av ett astronomiskt storobservatorium för södra hemisfären genom europeiskt samarbete. Ingående undersökningar över lämplig placering har genomförts i Sydafrika. Tillsammans med vissa andra länder bekostar rådet driften av ett mindre observatorium vid Bloemfontein i Sydafrika (Boydenstationen). Vidare lämnar rådet bidrag till driften av ett solobservatorium på Capri, liksom också till den internationella zoologiska stationen i Neapel. Dessa speciella verksamheter har varit av stor betydelse, men den helt övervägande delen av de anslagsmedel, som står till rådets förfogande, har använts för att efter ansökan bevilja medel till forskare och institutioner för genomförandet av preciserade forskningsprogram (jfr tabell 13). Rådets publiceringsnämnd bereder ärenden rörande publiceringsanslag, som är av mycket skiftande karaktär. En grupp för sig är anslag till bestridande av tryckningskostnader för doktorsavhandlingar inom natur-

192 vetenskapliga ämnesområden. En annan grupp är anslag till tidskrifter. F r å n och med 1957 har denna verksamhet utvidgats till att omfatta även vissa högt stående tidskrifter med populärvetenskapligt innehåll, läroböcker, monografier o. d. Dessa finansieras på olika sätt, men vanligt är att rådet träffar avtal med ett förlag om att kostnader och intäkter för ett visst verk delas mellan rådet och förlaget. Rådet har särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t att bedriva dylik verksamhet. Med hjälp av publiceringsanslagen bedriver rådet även viss allmän serviceverksamhet. Redaktionstjänsten har ovan nämnts. Vidare bestrider rådet lön för en översättare, som står forskarna till tjänst med översättning av rysk litteratur, då det visat sig, att ett stort behov av dylika översättningar föreligger. I naturvetenskapliga forskningskommitténs betänkande påpekades betydelsen av att kännedom om naturvetenskapens resultat spreds till vida kretsar. Kommittén tänkte sig närmast att för detta ändamål en särskild tidskrift skulle skapas. Rådet har tagit upp denna idé i den formen att den utger en årsbok med allmänt hållna översikter över naturvetenskapernas utveckling, särskilt med tanke på svenska förhållanden. F r å n och med 1957 har denna publikation namnet Svensk naturvetenskap.

4. Utredningens förslag

Organisation Utredningen finner det motiverat att antalet ledamöter i statens naturvetenskapliga forskningsråd ökas från nuvarande nio till tolv. En sådan utökning innebär en bekräftelse av praxis. Utredningen föreslår, att en av dessa tre nytillkommande ledamöter väljes gemensamt av de två tekniska högskolornas lärarkollegier, medan ytterligare två ledamöter utses av Kungl. Maj :t efter förslag av rådet. Vidare bör i rådets reglemente intagas en bestämmelse om att en och samma person må utses till ledamot av rådet för högst två omedelbart på varandra följande treårsperioder. Anslag Vid rådets inrättande ställdes till dess förfogande ett forskningsanslag på 1 miljon kronor per år. F r å n och med budgetåret 1947/48 erhöll rådet vidare ett särskilt publiceringsanslag på 300 000 kronor per år. Dessa anslag har sedermera efter framställningar från rådet successivt ökats. F r å n och med budgetåret 1957/58 har publicerings- och forskningsanslagen sammanförts till ett anslag, som av Kungl. Maj :t uppdelas på två poster. Såsom redan förut framhållits, anser utredningen detta vara en praktisk och riktig utveckling, som synes böra fullföljas genom att även anslaget för förvaltningskostnader sammanföres med forskningsanslaget på det sätt, som hela tiden gällt för humanistiska fondens och atomkommitténs anslag. I likhet

193 med vad som gäller för dessa organ bör det ankomma på Kungl. Maj :t att besluta, hur stort belopp rådet må använda till förvaltningskostnader samt att utfärda bestämmelser härför. För budgetåret 1958/59 står till rådets förfogande 3 755 000 kronor till naturvetenskaplig forskning och 107 300 kronor till förvaltningskostnader, d. v. s. sammanlagt 3 862 300 kronor. Som grundval för fortsatta beräkningar avrundas detta belopp till 4 miljoner kronor. Det ytterligare anslagsbehov, som kommer att göra sig gällande, kan liksom för medicinska forskningsrådets del framför allt beräknas falla inom posterna »kostnadskrävande apparatur» och »kostnader för nya självständiga forskare avlönade genom anslag från rådet». Utredningen har i det föregående föreslagit en viss höjning av läroanstalternas materielanslag. Detta når emellertid därigenom ingalunda den storleken, att det mäktar finansiera den kostnadskrävande apparatur, som numera allt oftare fordras vid naturvetenskaplig forskning. Utredningen finner det vidare nödvändigt att rådets anslag anpassas så, att innehavarna av nyinrättade tjänster vid universiteten kan erhålla anslag från rådet för sina forskningsprojekt. Inte minst gäller detta för docenter, vilka ofta är vetenskapsmän i sin mest produktiva ålder. I enlighet med sina allmänna principer anser utredningen att råden skall ha möjligheter att taga initiativ till forskning inom nya områden. Detta måste för de naturvetenskapliga ämnenas vidkommande i stor utsträckning ske genom att man skapar grupper, bestående av flera forskare. Typiska sådana grupper, som rådet redan har i verksamhet, är de redan nämnda forskargrupperna inom kvantkemi, palynologi och termokemi. I dessa fall bestrider rådet (ibland tillsammans med andra råd eller privata fonder) gruppens samtliga kostnader. I andra fall har gruppen kunnat knytas till laborator eller docent, vars lön utgår från läroanstaltens avlöningsanslag. Typiska sådana fall är studiet av kosmisk strålning och seismologi. Rådet anser emellertid, att denna verksamhet bör väsentligt utvidgas, och utredningen delar denna uppfattning. Ledaren för en dylik grupp torde i allmänhet bör vara på laborators kompetensnivå, men både högre och lägre kompetens kan tänkas vara behövlig eller lämplig i vissa fall. Man är här starkt beroende av existensen av den lämpliga personen. Såsom angivits på sid. 153 räknar utredningen med en normalkostnad för en dylik grupp på ca 100 000 kronor per år (i denna summa ingår även forskningsledarens lön). Utredningen räknar för naturvetenskapliga rådets del med ett behov av genomsnittligt tre nya dylika grupper per år. Utom för de här ovan specificerade uppgifterna är medel erforderliga för fortsatt expansion av rådets redan pågående verksamhet på ungefär samma sätt som hittills. Det kan anföras, att rådet för budgetåret 1958/59 fick en ökning på 600 000 kronor i förhållande till vad som gällde 1957/58. 13—806899

194 Denna ökning kan synas relativt betydande men redan i maj 1958 hade trots detta ansökningar inkommit till ett belopp överstigande vad som kan disponeras intill 1 juli 1959. Man måste även räkna med ökad kostnad för studier och forskningar vid utländska laboratorier samt för deltagande i vetenskapliga symposier och konferenser. Det synes mycket behövligt, att rådet får möjlighet att göra en betydligt större insats i detta hänseende än den som nu är möjlig. Särskilt skulle docenter och yngre forskare behöva vidgade möjligheter i detta avseende. Såsom anförts på sid. 190 går 72 % av rådets forskningsanslag under budgetåret 1956/57 till löner. Denna siffra synes hög, men rådet har självt anfört, att detta torde bero på att i nuvarande strama budgetläge en tendens föreligger att vara mera restriktiv beträffande materielanslag än när det gäller löner. Det synes i varje fall otvivelaktigt, att rådet behöver kunna bevilja mera medel för materiel av olika slag. Med ökad forskningsvolym följer också ökat publiceringsbehov och ökade administrationskostnader. Med hänsyn till vad ovan anförts och mot bakgrunden av den allmänna motivering som tidigare givits för ett väsentligt ökat stöd till forskningen skulle enligt utredningens mening det sammanslagna anslaget till statens naturvetenskapliga forskningsråd behöva uppräknas till följande belopp under de närmaste tre budgetåren: Budgetåret 1959/60 6,3, budgetåret 1960/61 8,0 och budgetåret 1961/62 10,0 miljoner kronor. Som grund för denna anslagsberäkning har utredningen haft följande kalkyl: 1959/60

1960/61

1961/62

Nuvarande anslag För kostnadskrävande apparatur Kostnader för nya självständiga forskare avlönade genom anslag från rådet Övrig ökning

4 000 000 1 000 000

4 000000 2 000 000

4 000 000 3 000 000

300 000 1 000 000

600 000 1 400 000

900 000 2 100 000

Summa

6 300 000

8 000 000

10 000 000

Budgetår

Emellertid uppkommer en avlastning även för naturvetenskapliga forskningsrådets del vid genomförande av utredningens i föregående kapitel framlagda förslag rörande dels särskilda anslag till biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter, dels viss överflyttning till läroanstalternas fasta personalorganisation av genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader. Denna avlastning beräknar utredningen för statens naturvetenskapliga forskningsråds del till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62. Under hänvisning härtill föreslår utredningen, att anslaget till statens

195 naturvetenskapliga forskningsråd höjes till följande belopp under de tre närmaste budgetåren: 1959/60 5 900 000 kronor

1960/61 7 200 000 kronor

1961/62 8 950 000 kronor

Särskilda forskarbefattningar Utredningen föreslår att till naturvetenskapliga rådets förfogande måtte ställas forskarbefattningar av samma slag som de forskningsläkarbefattningar, över vilken medicinska rådet förfogar. Dessa befattningar bör tillsättas av universitetskanslern efter förslag av naturvetenskapliga forskningsrådet. Utredningen föreslår, att under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62 inrättas fem nya sådana befattningar. Rådet skulle sålunda budgetåret 1959/60 disponera fem, 1960/61 tio och 1961/62 femton dylika befattningar. Med ifrågavarande tjänster förenade utgifter för avlöningar och omkostnader bör, liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag. Bestämmelser rörande tjänsterna, deras tillsättande m. m. bör utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för forskningsläkartjänsterna.

F.

Atomkommittén

1. Inledning

Den 23 november 1945 bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att låta verkställa utredning rörande planläggningen av forskningsarbetet för atomenergiens frigörande. För detta ändamål tillsattes en kommitté, som antog namnet Atomkommittén. Kommittén var den 13 mars 1946 färdig med sitt första betänkande med rubriken »Betänkande rörande preliminära organisatoriska åtgärder för atomenergiforskningens främjande» (stencilerat). Som en följd av kommitténs framställning beviljade 1946 års riksdag ett anslag till atomenergiforskning med 2 miljoner kronor. I samband därmed uppdrog Kungl. Maj :t åt atomkommittén att tills vidare fungera som sammanhållande och rådgivande organ beträffande atomenergiforskningen. De anslagna medlen användes i första hand till en upprustning av de institutioner vid universitet och högskolor, som hade betydelse för atomenergiarbetet. Speciell vikt lades till en början vid åtgärder som syftade till utbildning av kompetenta forskare och annan personal. I ett andra betänkande, »Betänkande med förslag till organisation av och ekonomiskt stöd åt atomenergiforskningen» (26 april 1947, stencilerat) föreslog kommittén, att själva konstruktionen av en eller flera reaktorer och de uppgifter —• vilka vore av övervägande teknisk och industriell natur — som sammanhänger därmed skulle anförtros åt ett särskilt halv-

196 statligt aktiebolag, AB Atomenergi. Detta förslag accepterades av regering och riksdag och på hösten 1947 (konstituerande sammanträde 8 november 1947) började AB Atomenergi sin verksamhet. I det nämnda betänkandet av den 26 april 1947 föreslog atomkommittén även, att kommittén skulle ombildas till ett mera permanent organ. Något konkret förslag till hur en sådan ombildning skulle göras framlades emellertid ej och departementschefen (chefen för handelsdepartementet, emedan AB Atomenergi skulle sortera under detta departement) kunde därför ej omedelbart framlägga något förslag i denna riktning utan anförde endast, att denna fråga i avvaktan på ytterligare överväganden då icke borde upptagas till prövning. I stället vidtogs vissa andra åtgärder för att ge bättre stadga och smidighet åt kommitténs arbete. F r å n och med budgetåret 1948/49 utfärdades sålunda speciella bestämmelser för kommitténs arbete (kungl. brev till statskontoret angående vissa anslag för budgetåret 1948/49 under riksstatens åttonde huvudtitel m. m.)> som gjorde det möjligt för kommittén att arbeta i samma former som andra statsorgan. Kommittén ansåg emellertid dessa åtgärder ej till fyllest utan framlade den 22 augusti 1951 ett betänkande, »Betänkande rörande ombildning av Atomkommittén till Statens atomenerginämnd» (stencilerat). Dessa förslag föranledde ej andra åtgärder än att i samband med behandlingen av anslag till kommittén i regering och riksdag ytterligare delåtgärder vidtogs, varigenom atomkommitténs funktioner preciserades. Frågan om riktlinjerna för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet behandlades i proposition 1956: 176, i vilken förslag framlades om upprättande av en rådgivande delegation för atomenergifrågor. Delegationen skulle uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten, avgiva yttranden i koncessions- och tillståndsärenden samt bereda frågor om det internationella och nordiska samarbetet på atomenergiområdet. Den skulle lyda direkt under Kungl. Maj :t och underställas handelsdepartementet. Så blev även riksdagens beslut. Beträffande atomkommitténs ställning hänvisades till proposition 1956: 119, enligt vilken frågan om omorganisation av atomkommittén skulle prövas av universitetsutredningen. I brev av den 1 juni 1956 anbefalldes atomkommittén att inkomma med förslag till reglemente för kommittén. Sådant förslag avgavs också den 13 oktober 1956. Den 27 juni 1957 fastställde Kungl. Maj:t instruktion för atomkommittén.

2. Kommitténs sammansättning och arbetssätt

I det nu gällande reglementet för atomkommittén säges endast i § 5: »Beträffande kommitténs sammansättning gäller vad därom är eller må bliva särskilt stadgat.» Paragrafen fick denna formulering i avvaktan på universitetsutredningens förslag i denna fråga. Hittills har dock följande ordning

197 iakttagits: Samtliga ledamöter har tillsatts av Kungl. Maj:t. Till ordförande har utsetts en administrativ kraft inom statsförvaltningen. Sex ledamöter har representerat för atomforskningen viktiga vetenskaper. En ledamot har representerat försvarets forskningsanstalt, en försvarsstaben. Fyra ledamöter representerar teknik och industri, statlig såväl som privat. Kommittén har genom särskilt bemyndigande rätt att tillkalla högst 15 experter. Med stöd härav har kommittén med sig adjungerat sin sekreterare samt ytterligare fyra ledamöter, varav två representanter för AB Atomenergi och ytterligare två representanter för berörda vetenskaper. Kommittén har sålunda i regel bestått av 17 ledamöter, varav åtta representerat vetenskapliga discipliner. Kommittén har sedan år 1946 ett arbetsutskott, till vilket delegerats vissa befogenheter. Anslagsärenden av större vikt bereds i speciella delegationer, en för kärnfysik, en för kärnkemi, en för strålningsbiologi, en för CERN-ärenden och en för ärenden rörande Nordiska institutet för teoretisk atomfysik i Köpenhamn. I dessa delegationer ingår även experter som icke är ledamöter av kommittén. Kommitténs delegation för strålningsbiologi har en speciell ställning, därigenom att den även har i uppdrag att stå övriga forskningsråd till tjänst med yttranden över ansökningar o. d. Därför utses vissa av dess ledamöter av dessa andra råd. Sålunda utses två ledamöter av statens medicinska forskningsråd, en vardera av AB Atomenergi, försvarets forskningsanstalt, jordbrukets forskningsråd, Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande, statens naturvetenskapliga forskningsråd samt statens tekniska forskningsråd. Kommittén har från begynnelsen understött forskning, som avser skyddet mot joniserande strålning. Främst har detta skett genom anslag till forskningar vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset och genom mätningar av strålningsnivån i atmosfären. Genom de fortsatta atombombsproven och inför den förestående industriella utvecklingen har kommittén emellertid funnit det nödvändigt att göra en vidgad insats på olika strålningsbiologiska områden, bl. a. genom bildande av en arbetsgrupp för genetiska frågor och genom anslag i samarbete med försvarets forskningsanstalt till undersökningar vid lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan rörande radioisotopers upptagande i djur och växter, ekologiska problem i samband därmed, eventuella skyddsåtgärder m. m. Detta var bakgrunden till organiserandet av den strålningsbiologiska delegationen 1956, som sedermera efter önskemål framställda från övriga myndigheter och organ som arbetar inom detta och närliggande områden givits den nuvarande organisatoriska formen. Inom kommittén har även upprättats ett antal tillfälliga eller halvpermanenta kommittéer, ofta tillsammans med andra forskningsråd. En viktig dylik är den i inledningen till detta kapitel nämnda Studsvikskommittén,

198 som nyligen avgivit förslag rörande h u r resurserna vid AB Atomenergis anläggning i Studsvik bäst skall kunna utnyttjas för grundforskningen. En annan form för planläggning av nya arbetsområden och befordrande av samarbete mellan forskare och forskningsgrupper är anordnandet av speciella expertkonferenser. Bland nyligen hållna dylika kan nämnas en i november 1957 rörande organiserandet av ett utvidgat nät av mätstationer rörande luftburen radioaktivitet samt en i april 1958 rörande planläggning av arbete i vårt land rörande termonukleära reaktioner.

3. Kommitténs anslag och utdelande verksamhet

Atomkommitténs främsta uppgift är att bevilja medel för atomforskning och därmed sammanhängande verksamhet. Tablån nedan ger en överblick över de vetenskapsområden, inom vilka kommittén är verksam och den ger samtidigt en bild av hur anslagen fördelar sig på olika ämnesgrupper. Atomkommittén. Fördelning på olika ändamål av ur anslaget till atomenergiforskning under budgetåren 1953/54—1956/57 beviljade medel Ändamål

Experimentell kärnfysik (även synkrotronbvgget) CERN Teoretisk kärnfysik Strålningsfysik Strålningsbiologi Kärnkemi (även cyklotronen i Uppsala) Geologi Geofysik Studieresor Konferensresor Konferenser i Sverige Gästföreläsare Kurser Allmänt Summa kronor

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1 270 600 199 000 96 042 118108

1 152 121

1 267 446

1 367 673

120 976 127 790

108 503 129 784

126 996 206 661 206 000

794 056 8 000

883 728

1 018 582

1 123 563

34 600 40 774 3 000 14 057

87 983 41 564

6 500 49 324 33 696

6 301

15 611 25 000 1 450

29 871 25 130 7 000 6 583 22 000 4 726

2 420 463

2 655 896

3 126 203

1 100 2 579 337

Fördelningen av kostnader på löner och materiel och på de olika lärosätena framgår av tabell 14. Som synes utgöres ca 60 % av anslagen av kostnader för personallöner. Tabell 15 visar fördelningen på olika slag av befattningar och dessas fördelning på olika lärosäten. Kommittén beviljar även anslag för studier utomlands samt för deltagande i konferenser och symposier, en verksamhet som är av särskild betydelse för ett område med så snabb expansion som atomforskningen. Vidare beviljas medel till svenska konferenser i kärnfysik, kärnkemi och strålningsbiologi.

199 Tabell 14. Atomkommittén. Sammanfattning av anslag för materiel och personal budgetåret 1956/57 Anslag Universitet, högskola m. m.

Lunds universitet Tekniska högskolan i Sthlm Chalmers tekniska högskola Karolinska institutet Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för exp. fysik Kärnkemiska institutionen, Göteborg Försvarets forskningsanstalt Tekniska museet, Stockholm Professor L. Meitner, Stockholm . . . Summa

Antal befattningar

Summa kr.

För materiel För personal kr. kr. 278 490 59 050 176 800 302 730 45 781 100 775

558 423 173 808 66 816 421 208 124 204 91 396

836 913 232 858 243 616 723 938 169 985 192 171

42 15 4 26 8 6

121 300 29 000 45 000 1 200 1 700

260 208 162 405

19 12

10 600

381 508 191 405 45 000 1 200 12 300

1 161 826

1 869 068

3 030 894

1 Tabell 15. Atomkommittén. Fördelning av heltidsbefattningar på olika universitet och högskolor m.m. budgetåret 1956/57 Universitet, högskola m. m.

Uppsala universitet Lunds universitet Stockholms högskola Tekniska högskolan i Sthlm Chalmers tekniska högskola Karolinska institutet Vetenskapsakademiens forskningsinstitut för exp. fysik Kärnkemiska institutionen, Göteborg

Självständiga forskare

Ledande tekn. högre än 12 lgr

6 1

7 2

3 1

3 3 1

37 Ass. Am.

11 6 4 9 2

Lab.bitr. m. m.

Instr. mak. m. m.

9 2

9 4

3 1

8 3 4

42 15 4 26 9 6

133 Summa

Medel har i viss utsträckning även beviljats för utbildnings- och undervisningsverksamhet. Till en början var detta för kommittén ett särskilt viktigt arbetsområde. Successivt har dessa uppgifter emellertid alltmera direkt övertagits av vederbörande universitet och högskolor. Fortfarande är dock kommitténs bidrag till avancerad utbildning och fortbildning av väsentlig betydelse. Bl. a. har bidrag givits till kurser för utbildning av reaktoringenjörer. Medel beviljas även för inbjudande av gästföreläsare. Genom anslag från kommittén har institutionerna för kärnfysik och kärnkemi försetts med en omfattande apparativ utrustning. De två cyklo-

200 tronerna vid vetenskapsakademiens forskningsinstitut för fysik och synkrocyklotronen vid Gustaf Werners institut för kärnkemi har visserligen byggts för andra medel, men kommittén har gjort det möjligt att utrusta dem i olika avseenden och även beviljat medel för ombyggnad och modernisering. Van de Graaff-generatorer i Göteborg och Lund, en betatron vid tekniska högskolan i Stockholm, en synkrotron vid Lunds universitet och en högspänningsanläggning vid radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset är ytterligare exempel på kostnadskrävande apparatur som tillkommit genom atomkommitténs försorg. Även annan utrustning med masspektrometrar, betaspektrometrar, isotopseparatorer m. m. kan nämnas i detta sammanhang. Under uppbyggnad är en stor accelerator, en elektronsynkrotron på 1,2 miljarder elektronvolt vid institutionen för fysik vid Lunds universitet. Vid kommittén var, som framgår av tabell 15, under 1956/57 anställda en forskningspersonal på 133 personer, av vilka 53 akademiker eller jämförliga. Av akademikerna är 16 att betrakta som färdigutbildade, självständiga forskare. Tre har som ledare av större forskningsavdelningar lön som laborator. Ytterligare fyra är ledare för särskilda forskningsavdelningar med lön som docent. Därtill kommer föreståndaren för atomkommitténs kärnkemiska institution i Göteborg, som har docenttjänst vid Chalmers tekniska högskola men som enligt överenskommelse med högskolan mot ett särskilt arvode förestår kärnkemiska institutionen. 9 forskare, bland dem de tre laboratorerna och tre av de som docenter avlönade, är av kommittén pensionsförsäkrade genom SPP i enlighet med särskilda av Kungl. Maj:t givna bemyndiganden. En speciell verksamhet är de mätningar av radioaktivitetsnivån i luften, som görs sedan år 1950 vid ett antal stationer inom olika delar av landet genom radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset. Dessa mätningar är nödvändiga för att kunna följa och studera den luftburna radioaktivitet, som uppkommer genom atombombsproven. Kommittén driver i allmänhet icke forskning vid egna institutioner. Ett undantag är kärnkemiska institutionen i Göteborg. Byggnaden för denna institution har enligt beslut av Kungl. Maj:t den 21 maj 1954 upptagits till redovisning å byggnadsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond. Kommittén bestrider vidare praktiskt taget hela kostnaden för personal och drift vid Gustaf Werners institut för kärnkemi i Uppsala, ehuru denna institution tillhör Uppsala universitet. Årets riksdag har anvisat medel till byggande av ett särskilt strålnings-genetiskt laboratorium på karolinska institutets tomt. Kostnaderna för utrustning och drift av detta laboratorium, som tillkommer på atomkommitténs initiativ, är avsedda att bestridas av kommittén. Kommittén äger vidare ett antal radiumberylliumpreparat, som utlånas genom förmedling av radiofysiska institutionen vid karolinska sjukhuset.

201 Kommittén är jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 mars 1955 svenskt kontaktorgan med den europeiska organisationen för kärnforskning (CERN). Det svenska bidraget till denna organisation uppgår till cirka 5 % av totalkostnaden eller under byggnadsperioden, som beräknas vara avslutad år 1960, ungefär 15 miljoner kronor. Sedan år 1953 har diskussioner ägt rum mellan atomkommittén och dess systerorganisationer i de övriga nordiska länderna i syfte att skapa ett gemensamt nordiskt institut för teoretisk atomfysik samt åstadkomma samverkan även i andra former inom detta forskningsfält. Dessa planer fördes år 1956 upp i Nordiska rådet och har efter rekommendation från rådet realiserats under år 1957. Institutet och den övriga samarbetsverksamheten leds av en styrelse. Budgeten är för närvarande på 650 000 sv. kronor, varav på Sverige faller 240 000 kronor. Danska staten har förbundit sig att ställa tomt till förfogande och även att uppföra och bekosta byggnad för institutet. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 6 juni 1957 är atomkommittén svenskt kontaktorgan för detta institut.

4. Utredningens förslag

Organisation Atomkommittén tillkom ursprungligen som en grupp sakkunniga, tillkallade inom ecklesiastikdepartementet och med uppgift att utreda och planlägga forskningsarbetet för atomenergiens tillgodogörande. Sedermera har kommittén kommit att fungera som ett statligt forskningsråd för den grundläggande atomenergiforskningen. Denna atomkommitténs ställning som ett forskningsråd har på senare tid blivit alltmera renodlad, bl. a. genom tillkomsten av delegationen för atomenergifrågor. I detta läge synes man böra ställa frågan, huruvida det är riktigt att även för framtiden ur det stora matematisk-naturvetenskapliga forskningsfältet bryta ut en del av fysiken och låta stödet till forskningen på detta område förvaltas av ett särskilt forskningsråd. Som ett alternativ till denna ordning kunde man t. ex. tänka sig att atomkommittén och statens naturvetenskapliga forskningsråd ombildades till ett matematiskt-fysiskt och ett biologiskt forskningsråd. Av de överläggningar utredningen fört med företrädare för forskningsråden har utredningen emellertid dragit den slutsatsen, att övervägande skäl talar till förmån för ett bibehållande av den nuvarande ansvarsuppdelningen mellan de två organen. Det har under dessa överläggningar understrukits, att det forskningsområde, som atomkommittén har till uppgift att bevaka, nämligen forskning över reaktioner mellan atomkärnor, innefattar de mest djupgående problemen inom den nuvarande naturvetenskapen. De forskningsprojekt, som atomkommittén har att bedöma, till-

202 hör ett visserligen relativt väl avgränsat men i stället mycket omfattande forskningsfält. Atomkommittén har bl. a. att taga ställning till förslag rörande apparatbyggen, som är mycket komplicerade och mycket kostsamma. Härtill kommer, att utvecklingen på detta område går mycket snabbt. Det fordras därför ett mycket intensivt arbete av dem som har att bedöma aktuella problem och projekt. Med hänsyn härtill och till att atomforskningen sannolikt under överskådlig tid kommer att kräva mycket betydande insatser har utredningen kommit till den övertygelsen, att det från såväl vetenskaplig som administrativ synpunkt är starkt motiverat att ha ett särskilt forskningsråd för främjande av denna forskningsgren. Utredningen föreslår sålunda, att atomkommittén i princip bibehålies såsom ett permanent forskningsråd. Det är då önskvärt att kommittén till sin allmänna struktur kommer de övriga forskningsråden så nära som möjligt. Utredningen föreslår därför, att kommittén ombildas till statens råd för atomforskning. Av stor vikt är vidare att ledamöterna av atomforskningsrådet liksom ledamöterna av övriga forskningsråd utses för begränsad tid. Därigenom får olika forskningsriktningar och synpunkter tillfälle att göra sig gällande inom rådet och påverka dettas programsättning och arbete. Utredningen föreslår, att statens råd för atomforskning skall bestå av tolv för tre år i sänder utsedda ledamöter. Av ledamöterna bör sex, inklusive ordförande och sekreterare, utses av Kungl. Maj :t, medan en utses av styrelsen för försvarets forskningsanstalt, en utses av styrelsen för AB Atomenergi och fyra utses genom val på så sätt att envar av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsvarande) vid universiteten och Stockholms högskola väljer en ledamot och de tekniska högskolornas lärarkollegier gemensamt väljer en ledamot. I syfte att trygga en allsidig vetenskaplig representation i rådet bör rådet framlägga förslag, innan Kungl. Maj :t fattar beslut rörande besättande av de fyra rådsplatser, som icke intages av ordföranden och sekreteraren. Med undantag för ordföranden och sekreteraren bör den som varit ledamot av rådet under två omedelbart på varandra följande treårsperioder icke kunna komma i fråga för ledamotskap under den därpå närmast följande treårsperioden. Anslag Vid atomkommitténs tillkomst ställdes till dess förfogande ett anslag (budgetåret 1946/47) på 2 miljoner kronor per år. Under senare år har en successiv uppräkning av anslagets belopp skett. Under budgetåret 1958/59 utgår anslaget med 4 375 000 kronor. I detta anslag (benämning Atomforskning, reservationsanslag) ingår också anslag till förvaltningskostnader med belopp, som fastställes av Kungl. Maj :t.

203 Till detta kommer ett anslag (förslagsanslag), Europeiskt samarbete inom kärnforskningen, som för budgetåret 1958/59 är beräknat till 2 700 000 kronor samt ytterligare ett förslagsanslag, Bidrag till nordiska institutet för teoretisk atomfysik, som för budgetåret 1958/59 beräknas till 240 000 kronor. En bedömning av anslagsbehoven för statens råd för atomforskning innebär större osäkerheter än för de övriga råden. Framförallt beror detta på att utvecklingen inom ett område, den fredliga användningen av termonukleära reaktioner, är synnerligen svårbedömbar. Om det visar sig erforderligt, att vårt land där under den närmaste tidsperioden gör mera väsentliga insatser, kan kostnaderna härför komma att uppgå till betydande belopp. Till detta kommer ytterligare ett par faktorer, som kan utöva betydande verkan på rådets medelsbehov. Atomkommittén har i samarbete med övriga forskningsråd utarbetat förslag om hur AB Atomenergis anläggning i Studsvik bäst skall utnyttjas för den naturvetenskapliga forskningen. Om inom Studsvik kominer att uppföras särskilda laboratorier, som till en början utrustas och drives med forskningsrådsmedel, innebär detta, särskilt för atomkommittén, en icke obetydlig kostnad. Vidare föreligger frågan om en forskningsreaktor i Göteborg. F r å n den s. k. reaktorgruppen i Göteborg har önskemål framförts att en eventuell reaktor i Göteborg skulle, i varje fall formellt, drivas av atomkommittén. Om detta blir fallet, kommer atomforskningsrådet att belastas med ytterligare kostnader. Utredningen har vid utformningen av sitt förslag rörande anslag till statens råd för atomforskning icke tagit hänsyn till eventuella verkligt avsevärda kostnader för termonukleära reaktioner och icke heller till särskilda kostnader för uppförande och drift av reaktor i Göteborg. För förstnämnda ändamål kommer dock under alla förhållanden vissa mera begränsade kostnader att uppstå. Till dessa har i förslaget nedan hänsyn tagits. Även för utveckling av forskning efter de linjer, som hittills varit aktuella, synes atomforskningsrådet liksom övriga forskningsråd behöva en icke obetydlig medelsökning. I sina senaste petita har kommittén pekat på flera faktorer, som kan väntas medföra medelsbehov. För närvarande försiggår sålunda på grund av tillfälligheter i samband med besättandet av fysikprofessurer endast en obetydlig forskning i kärnfysik vid tekniska högskolan i Stockholm. Utan att föregripa resultaten av den kommitté, som tillsatts för utredning av undervisning m. m. inom olika atomforskningsområden vid de tekniska högskolorna, måste här förväntas en avsevärd forskningsaktivitet, vilken kommer att ställa krav på medelsanvisning från rådet. Man kan vidare vänta en ytterligare betydande ökning av forskningsarbetet inom den strålningsbiologiska sektorn. Ännu torde forskningen

204 inom detta område icke ha kommit upp till en volym, som svarar mot områdets vikt. Med den fördelning av verksamheten de olika råden emellan, som nu gäller, kan en avsevärd del av kostnaderna för strålningsbiologisk forskning väntas falla på atomforskningsrådet, men även andra forskningsråd, särskilt det medicinska, torde komma att bidraga. Det är därför av vikt att ett intimt samarbete äger rum mellan de organ, som stöder forskning inom de olika strålningsbiologiska delområdena. Då en tillräcklig kontakt synes skapad genom atomkommitténs delegation för strålningsbiologi (jfr sid. 197) synes för närvarande ingen särskild åtgärd för ytterligare koordinering vara påkallad. Genom anslag från atomkommittén har utbildning av vetenskaplig personal möjliggjorts. Denna har utnyttjats i AB Atomenergi och inom övrig industri, som i ett flertal fall nu bygger upp egna forskningsavdelningar; vidare inom försvarets forskningsanstalt, inom strålningsskyddet m. fl. verksamheter. Denna utbildning har varit en förutsättning för våra möjligheter att utbygga svensk atomverksamhet. Behovet av en undervisningsorganisation av mera permanent karaktär utredes för närvarande av en speciell kommitté. Forskningspersonalen inom detta område kan endast uppnå tillräckligt avancerad vetenskapligt-teknisk utbildning genom arbete på forskningsinstitutioner och därmed jämförliga anstalter. Vidare krävs vid universitet och högskolor en tillräcklig stab av mera permanenta forskare. Den undersökning av utvecklingen beträffande personal med docentkompetens, som refererats på sid. 78, tyder på att de redan gjorda insatserna beräknas ge utdelning under den närmaste treårsperioden i form av utbildade forskare. Dessa bör på bästa sätt utnyttjas för forskningen, vilket medför ett ökat medelsbehov för atomforskningsrådet. I maj 1958 hade atomkommittén ur anslaget för budgetåret 1958/59 beviljat 3,8 miljoner kronor, varav i avrundade tal för kärnfysik 2,0 miljoner kronor, för kärnkemi 1,0 miljon kronor, för strålningsbiologi 0,5 miljon kronor, för teoretisk fysik 0,2 miljon kronor, för speciella projekt, resor o. d. 0,1 miljon kronor. För administrationskostnader under nämnda budgetår beräknas 0,2 miljon kronor. Totalt kan man enligt upplysningar från atomkommittén vänta sig följande fördelning av hela anslaget för 1958/59: milj. kr. Kärnfysik Kärnkemi Strålningsbiologi och radiofysik övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik) Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m

2,2 1,1 0,5 0,2 0,4 Summa

4,4

Kärnfysik Det framgår av det anförda, att kärnfysiken intar den dominerande platsen. Inom denna kan även för de närmaste åren den största ökningen väntas.

205 Även om man bortser från det fall att mycket stora investeringar för forskning rörande termonukleära reaktioner måste göras, kan man vänta att denna forskningsgren under de närmast kommande åren kommer att ställa ökade krav på anslag. Vidare har ovan anförts andra skäl till att ökade behov inom kärnfysik kan väntas framkomma, t. ex. utökad forskning vid de tekniska högskolorna, påbörjad och utökad forskning vid forskningsreaktorerna i Stockholm och Studsvik samt vid den stora elektronsynkrotronen i Lund. Kärnkemi Även för kärnkemi och övrig kemi av betydelse för atomforskningen (bl. a. vissa delar av fysikalisk kemi och analytisk kemi) beräknas ett betydande behov av ökad medelstilldelning föreligga under den berörda perioden. I och med att den tidpunkt alltmer närmar sig, då landet får ett antal stora reaktorer i drift, blir utökad forskning rörande fissionsprodukternas kemi aktuell. Även reaktorernas materialproblem ställer ökade krav på kemisterna. Strålningsbiologi

och

radiofysik

Beträffande strålningsbiologien föreligger ett speciellt behov av utvidgning, därigenom att forskning i större skala först under senare år kommit i gång i vårt land. Vi ha därför hittills haft en alltför liten kader av utbildad personal. I och med att denna ökas, ökas möjligheterna att utvidga verksamheten på detta område. Radiofysiken har som förut nämnts under längre tid erhållit medel från atomkommittén, men även här är det önskvärt med möjlighet till viss expansion. Övrig forskning Under posten övrig forskning ingår främst teoretisk fysik. Denna vetenskap kräver visserligen inte så stora penningmedel, men dess funktion inom atomforskningen är central och den måste därför på allt sätt tillgodoses. Det är synnerligen önskvärt att kadern teoretiska fysiker med hög utbildning utökas väsentligt. I denna post innefattas också annan forskning, som ej direkt faller under någon av övriga rubriker, t. ex. industriellt utnyttjande av radioisotoper. Övriga anslagsbehov I och med att flera forskare utbildas, växer behovet av medel att sända särskilt yngre vetenskapsmän för studier och forskningsarbete vid utländska forskningscentra. Detsamma gäller deltagandet i symposier och konferenser. Utökade anslag medför självfallet ökade kostnader för administration.

206 På grundval av ovan framförda överväganden har utredningen kommit fram till följande medelsbehov för den forskning, som sker med medel från anslaget till atomforskning: Budgetåret 1959/60 6,0 miljoner kronor, budgetåret 1960/61 7,8 miljoner kronor och budgetåret 1961/62 8,8 miljoner kronor. Till grund för denna beräkning av anslagsbehoven har utredningen haft följande kalkyl: 1959/60 milj. kr.

1960/61 milj. kr.

1961/62 milj. kr.

4 400 000 Nuvarande anslag 500 000 Kärnfysik 500 000 Kärnkemi 300 000 Strålningsbiologi och radiofysik 100 000 Övrig forskning (bl. a. teoretisk fysik) 200 000 Studieresor, konferenser, kurser, administration m. m.

4 400 000 1 500 000 900 000 500 000 200 000 300 000

4 400 000 2 000 000 1 200 000 600 000 250 000 350 000

6 000 000

7 800 000

8 800 000

I föregående kapitel har utredningen föreslagit, att särskilda anslag upptages på läroanstalternas avlöningsstater för biträdeshjälp åt docenter och forskardocenter. Vidare har utredningen föreslagit överförande till läroanstalternas stater av ett betydande antal nu genom rådsanslag bestridda arvoden till biträdespersonal av olika slag. Bl. a. gäller detta Gustaf Werners institut för kärnkemi, vars drift nu till mycket stor del är beroende av anslag från atomkommittén. Vid genomförande av dessa förslag minskas i motsvarande mån det anslagsbehov för atomforskningsrådet, som utredningen ovan beräknat. Denna minskning uppskattar utredningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960 61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62. Under hänvisning härtill föreslår utredningen, att anslaget till atomforskning uppräknas till följande belopp för de närmaste tre budgetåren: 1959/60 5 600 000 kronor

1960/61 7 000 000 kronor

1961/62 7 750 000 kronor

Utredningen vill framhålla, att frågan om ytterligare överflyttningar av nu genom anslag från atomkommittén bestridda arvoden kan aktualiseras av den kommitté, som för närvarande utreder utbildningen inom atomområdet vid de tekniska högskolorna. Detta skulle t. ex. kunna gälla den kärnkemiska institutionen vid Chalmers tekniska högskola. Storleken av anslagen Europeiskt samarbete inom kärnforskningen samt Bidrag till nordiska institutet för teoretisk atomfysik fastställes i annan ordning, varför utredningen ej upptagit dessa till prövning. Särskilda

forskarbefattningar

Som framhållits i det inledande avsnittet av detta kapitel, bör enligt utredningens mening forskarbefattningar av samma slag som de nuvarande

207 forskningsläkartjänsterna införas även för andra vetenskapsområden än medicinen. Utredningen föreslår, att även atomforskningen ges det stöd, som existensen av dylika befattningar innebär. Beträffande det erforderliga antalet forskarbefattningar har atomkommittén gjort förfrågan till de institutioner, som har anslag från kommittén angående behovet av dylika befattningar under vart och ett av budgetåren 1959/60, 1960/61 och 1961/62. I de svar, som inkommit, har behovet sammanlagt beräknats till 16, 21 respektive 24 stycken. Dessa siffror gäller personer, beträffande vilka institutionsföreståndarna haft anledning förutsätta, att vederbörande skulle komma att fortsätta med grundforskningsarbete vid universitet och högskolor. Det föreligger sålunda ett stort behov av dylika befattningar. Om expansionen inom forskningsinstitut, industri etc. fortsätter, kan man dock räkna med att vissa av de angivna forskarna kommer att övergå till dylik verksamhet. Likaså måste det uppgivna behovet ses mot bakgrunden av den ökning av antalet e. o. docenttjänster, som utredningen förslår. Utredningen föreslår därför, att fyra befattningar av ifrågavarande slag inrättas under budgetåret 1959/60 och ytterligare tre under vartdera av budgetåren 1960/61 och 1961/62. Utredningen utgår från att under de två därpå kommande budgetåren minst tre befattningar per år bör inrättas. Med dessa forskarbefattningar förenade utgifter för avlöningar och omkostnader bör, liksom i fråga om forskningsläkartjänsterna, bestridas från ett särskilt anslag. Bestämmelser rörande befattningarna, deras tillsättande m. m. bör vidare utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande bestämmelser för forskningsläkartjänsterna.

G. Statens tekniska forskningsråd 1. Inledning

I augusti 1940 tillkallade Kungl. Maj:t genom chefen för handelsdepartementet sju sakkunniga för att utreda frågan om den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande i Sverige. Utredningen, till vars ordförande utsågs f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, antog namnet »Utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningens ordnande». I sitt första betänkande, daterat den 23/2 1942, föreslog utredningen bl. a. inrättandet av ett tekniskt-vetenskapligt forskningsråd med uppgift att a) i stort följa den tekniska utvecklingen och hålla kontakt med den i landet pågående forskningen samt stödja och vid behov organisera frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl industriföretag och andra enskilda forskningsorganisationer som statliga myndigheter och institutioner,

208 b) att stödja initiativ till för näringslivet betydelsefull forskning samt vid behov själv taga initiativ till forskningens främjande även i fråga om organisation av ny forskning, c) att avgiva av Kungl. Maj :t infordrade utlåtanden såväl i frågor rörande organisation av statlig forskning på olika områden som ock rörande statsanslag och statsbidrag till forskningsverksamhet, d) att enligt Kungl. Maj:ts uppdrag ordna kontroll över att beviljade medel användes i enlighet med givna villkor och föreskrifter. Rådets vidare åligganden skulle i korthet innebära följande: Rådet skulle stödja forskning men ej låta utföra forskningsarbeten i egen regi; rådet skulle ej stödja direkt uppfinnarverksamhet; rådet borde främja bekantgörandet av resultaten från undersökningarna; det borde anförtros åt rådet att utarbeta nödiga riktlinjer och tillse, att enhetliga principer följes vid tillkomsten av nya statliga forskningsorgan och även i övrigt då statligt stöd utgår till forskning; rådet skulle icke fungera som uppsamlings- och fördelningscentral för bidrag från enskilda eller industrisammanslutningar; rådet borde däremot kunna mottaga och förvalta donationer. 1942 års riksdag fattade beslut om inrättande av statens tekniska forskningsråd i enlighet med utredningens förslag. Samtidigt anvisades ett reservationsanslag på 200 000 kronor för tekniskt-vetenskaplig forskning. Till detta belopp lades dessutom en kvarstående reservation av 120 000 kronor från ett anslag för utnyttjande av vissa inhemska råvarutillgångar. Reservationsanslaget har sedan successivt höjts och utgör för budgetåret 1958/59 2 900 000 kronor. Forskningsbidrag från reservationsanslaget utdelas av tekniska forskningsrådet; dock skall bidrag överstigande 50 000 kronor underställas Kungl. Maj :t för godkännande. Rådets instruktion fastställdes den 31 december 1943 efter förslag av rådet. Någon ändring i instruktionen har sedermera icke ansetts erforderlig. I kungl. brev den 5 juni 1953 föreskrevs bl. a., att av behållningen i den s. k. krigsriskkassan skulle avsättas 1 200 000 kronor till en fond kallad »1953 års fond för teknisk forskning» att användas efter de bestämmelser Kungl. Maj:t framdeles, efter förslag av tekniska forskningsrådet, ville meddela. Dessutom har Kungl. Maj :t i brev av den 17 juni 1955 tillfört fonden 3 800 000 kronor ur den s. k. kolclearingkassans överskottsmedel. Såsom komplement till reservationsanslaget för tekniskt-vetenskaplig forskning har således fondmedel om tillsammans 5 000 000 kronor stått till förfogande. Dessa fondmedel utdelas av Kungl. Maj:t efter framställning från tekniska forskningsrådet men har även i viss utsträckning utdelats, bl. a. som lån, utan någon åtgärd från rådets sida. F r å n fonden har även kunnat förskotteras större forskningsbidrag, som utdelats av atomkommittén, naturvetenskapliga forskningsrådet och tekniska forskningsrådet

209 gemensamt men där atomkommittén och naturvetenskapliga forskningsrådet icke haft möjlighet att av aktuella budgetårs reservationsanslag göra erforderliga utbetalningar. Fondens disponibla behållning utgjorde den 1 april 1958 1 487 168 kronor, utlånade belopp inräknade.

2. Rådets sammansättning och arbetssätt

Det tekniska forskningsrådets reglemente är kortfattat. Däri föreskrives att rådet skall bestå av åtta av Kungl. Maj :t förordnade ledamöter, bland vilka Kungl. Maj :t utser en ordförande. Förordnandena har i regel gällt för tre år i sänder men har ofta förlängts. Vidare föreskrives att hos rådet skall finnas anställd en sekreterare, vilken förordnas av Kungl. Maj :t. Tekniska forskningsrådet har på senare år för speciella forskningsområden utsett tekniska nämnder, som förbereder rådsärendena inom sina områden och håller kontakten med forskarna. Som nämndordförande fungerar vanligen en rådsledamot. Sådana nämnder finns nu för elektronik, bioteknik, vattenforskning och automatisering. Den sakliga prövningen av de enskilda ansökningarna sker inom nämnden, men beslutanderätten ligger hos rådet. Genom nämndarbetet får rådet bättre möjligheter att dels principiellt bedöma och väga inkommande ansökningar, dels koncentrera rådets arbete till principiella frågor och till frågor av allmän karaktär. Därigenom kan rådet få bättre möjlighet att fylla den uppgift, som kanske är dess väsentligaste, nämligen att följa den tekniska utvecklingen och taga initiativ till dess främjande. Genom nämnderna har rådet fått en större krets fackkunniga personer knuten till sig. Vid behov har någon eller flera av nämndernas ledamöter inkallats till rådssammanträden.

3. Rådets anslag och utdelande verksamhet

Riksstatsanslaget till främjande av teknisk forskning samt anslaget till rådets förvaltningskostnader har under budgetåren 1953/54—1958/59 utgått med följande belopp:

11—806899

Budgetår °

Riksstatsansias till framslag t m tram lande av tek. , t , . msk forskning

. , ..„ Anslag till förvaltnings. . ,& kostnader

1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59

1 395 000 1 395 000 1 395 000 1 470 000 2 000 000 2 900 000

72 800 72 800 77 700 83 100 89 600 103 400

210 Det tekniska forskningsrådet har att tillgodose tekniska forskningsbehov med vanligen mer direkta ekonomiska aspekter än de övriga råden. Många av de projekt, som prövas av tekniska forskningsrådet, ligger nära den ekonomiskt betydelsefulla industriella tillämpningen. Därför är åtskilliga av dessa projekt också mera bundna vid ett fixerat mål och enbart på grund därav ibland mindre lämpade för behandling vid en fri högskola eller ett universitet, där forskning och undervisning skall gå hand i hand. Denna typ av forskning är lika krävande som annan forskning i fråga om materiella resurser och forskarkompetens. Inom den tekniska forskningen har den i andra sammanhang redan berörda utvecklingen mot större forskningsgrupper med mera avancerade instrumentella hjälpmedel och mera kvalificerade hjälpkrafter gjort sig mycket starkt gällande. Den tekniska forskningen bedrives ej bara vid tekniska högskolor och universitet, utan även vid branschforskningsinstitut och statliga forskningsinstitut (t. ex. försvarets forskningsanstalt, flygtekniska försöksanstalten) samt vid de enskilda industriella forskningslaboratorierna. Då forskningen är av speciell ekonomisk, teknisk eller annan betydelse har den alltså i flera fall organisatoriskt skilts från universitetet eller högskolan. Erfarenheten visar emellertid, att geografisk närhet och intimt samarbete med ett lärdomssäte är nödvändigt och stimulerande även i sådana fall. Tekniska forskningsrådet har förutom att fördela anslag även till uppgift att vara samordnande, taga initiativ till och stimulera teknisk forskning. Denna funktion har under senare år blivit alltmera framträdande. Genom 1953 års fond för teknisk forskning fick tekniska forskningsrådet möjligheter att bevilja större anslag för mera omfattande projekt och utrustningar, bland vilka kan nämnas anläggningar för bioteknisk forskning vid lantbrukshögskolan (201 000 kronor) och vid tekniska högskolan i Stockholm (305 000 kronor), lågtemperaturanläggning vid tekniska högskolan (221 000 kronor), textilmekaniska vävnadsundersökningar vid Svenska textilforskningsinstitutet i Göteborg (263 000 kronor) och utrustning för experiment i starka magnetfält vid tekniska högskolan (350 000 kronor jämte lån till naturvetenskapliga forskningsrådet och atomkommittén för deras bidrag med sammanlagt 400 000 kronor). Rådet har också, tillsammans med Ingeniörsvetenskapsakademien, tagit upp frågan om utvidgad vattenforskning liksom andra projekt såsom medicinsk teknik, regleringsteknik och automatisering. I några fall har tekniska forskningsrådet självt anställt forskare och även efter särskilt medgivande av Kungl. Maj :t ordnat pensionsförsäkring. Systemet har hittills av ekonomiska skäl tillämpats mycket restriktivt. I samtliga fall har det gällt forskare, vilka tidigare under en längre tid arbetat med stöd av anslag från rådet och vilka bedömts vara av sådan kapacitet, att de bör ges en mera tryggad anställning för att k u n n a full-

211 följa forskning inom områden, som bedömts vara av högt tekniskt värde. Arbetsplats för dessa forskare har beretts efter överenskommelse med vederbörande institutionschef. För närvarande har rådet tre sådana forskare. För att utöka antalet forskare inom de tekniska disciplinerna har tekniska forskningsrådet sedan flera år haft forskningsstipendiater anställda. För närvarande har rådet ett tjugotal stipendiater. Över trettio stipendiater har tidigare utbildats för arbete i forskning vid högskolor, institut och industrier. Tekniska forskningsrådet räknar med att om tre år ha ytterligare 15—20 stipendiater anställda, vartill skulle komma ett antal stipendiater för speciella ändamål, där forskartillgången hittills är ringa (t. ex. vattenforskning, bioteknik, regleringsteknik). I nedanstående tabell redovisas fördelningen på skilda ämnesområden och ändamål av de av tekniska forskningsrådet under budgetåren 1954/55—1956/57 beviljade anslagen. Tabell 16. Statens tekniska forskningsråd. Fördelning på skilda ämnesområden och ändamål av under budgetåren 1954/55—1956/57 beviljade medel ur anslaget till främjande av teknisk forskning samt ur 1953 års fond för teknisk forskning 1954/55 Ämnesområde/ändamål

Res. anslag

Fonden

Fysik Matematik Elektronik Kemi Bergsvetenskap Maskinteknik Väg- och vattenbyggnad . . . Skeppsteknik Övriga ämnesområden Dokumentation, publikation Studieresor Stipendier Övriga ändamål

214 173 22 272 224 766 413 337 22 276 85 899 150 000

205 000

31 866 31 149 13 051 168 590 31 472

10 000

Summa

1 408 851

45 300 60 000 32 132

1955/56 Res. anslag 133 906 2 000 225 500 526 513 25 000 57 425 124 912 1542 94 390 90 495 13 573 120 008 14 597

1956/57

Fonden

Res. anslag

121 000

149 021

693 700

309 620 535 926

213 000

77 069

84 450 188 590 20 000 106 150 28 900 40 070 240 217 23 167

352 432 1 429 861 1 104 769 1 726 111

Fonden

80 000

7 000 83 399 170 399

4. Utredningens förslag

Organisation I likhet med vad som redan gäller eller ovan föreslagits skola gälla för övriga forskningsråd bör enligt utredningens mening reglementet för statens tekniska forskningsråd ändras, så att ledamot av rådet utses för en tid av tre år i sänder med den begränsningen att en och samma person ej bör vara ledamot av rådet under längre sammanhängande tid än sex år. En person som under sex på varandra följande år varit ledamot av rådet bör dock sedan efter tre år kunna på nytt utses till ledamot.

212 Vidare vill utredningen föreslå, att av rådets åtta ledamöter två utses genom val, nämligen på så sätt att vartdera av de två tekniska högskolornas lärarkollegier väljer en ledamot av rådet. Anslag Teknisk forskning är en livsuppgift för allt flera människor i vårt land, och dessa forskare behöver kontakter med varandra, konferenser om forskningens organisation och administration, och andra förbindelser vid sidan om de rent fackliga. Forskaryrket behöver stimuleras, kårens rekrytering säkerställas, vilket kan ske endast genom lämpliga avancemangsmöjligheter även utanför högskolor och universitet, vilka vid sidan om forskningen har den undervisande uppgiften. I andra länder, såsom USA och England, finns dessa avancemangsmöjligheter mellan olika institutioner i långt högre grad än hos oss. Befrämjande åtgärder, som dock kräver vissa omkostnader, skulle vara konferenser, studiebesök, forskarregister, rapportregister m. m. Tekniska forskningsrådet behöver vidare förstärkta resurser för att skapa nya samarbetsgrupper, grundade på vissa tekniska utvecklingslinjer, eller på vissa specialinriktade forskare. Sådana grupper finns sedan flera år, för t. ex. termokemi (i samarbete med naturvetenskapliga forskningsrådet), talkommunikation, korrosion, radioaktivitetens industriella tillämpning (i samarbete med atomkommittén). I vissa fall kan sådana grupper vara början till ett forskningsinstitut. Under ett utvecklingsskede kan aktivt ekonomiskt stöd från det allmännas sida vara en kraftig stimulans och en nödvändighet för skapandet av lämpliga utvecklingsbetingelser, medan man kan tänka sig, att industriföretag i samarbete på ett senare stadium övertar en större del av kostnaderna. När ett branschforskningsinstitut fått permanent karaktär genom återkommande årliga anslag från tekniska forskningsrådet och från industrien, är det rimligt, att institutet lösgöres och får en mera permanent budget. Så har skett med instituten för silikatforskning och optisk forskning, och tekniska forskningsrådet har hos Kungl. Maj :t gjort framställning om att så måtte ske även med Cement- och betonginstitutet. Vissa större områden fordrar extra kraftiga insatser. Bland dessa k a n nämnas vattenforskningen, som av Ingeniörsvetenskapsakademiens vattenkommitté beräknats behöva ett årligt anslag av 1 miljon kronor förutom engångsanslag för uppförande av försöksanläggningar och anskaffning av utrustning. Viss del av detta torde dock kunna bekostas genom det särskilda anslag för vatten- och avloppsanläggningar, som tilldelats väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Den statliga vattenvårdskommittén behandlar vidare denna fråga, och förslag torde vara att vänta från denna kommitté. Vidare bör nämnas bränsleforskning, för vilken emellertid särskilda medel föreslagits i statlig utredning (SOU 1956:46). Rådet har i sitt remiss-

213 yttrande över denna utredning förklarat sig berett att för bränsleforskningen inrätta en särskild nämnd. Andra områden, som ännu är otillräckligt tillgodosedda, är träskyddsforskning, automatisering, teknisk medicin, trafikteknik, petrokemi, strålningskemi och bioteknik m. fl. Den tekniska publikations- och dokumentationsverksamheten är också i behov av utökning. För den tekniska forskningen likaväl som för den medicinska och naturvetenskapliga spelar den kostnadskrävande apparaturen en stor roll. Tekniska forskningsrådet har hittills kunnat använda 1953 års fond för teknisk forskning för sådana ändamål. Fonden beräknas emellertid vara tömd om ungefär ett år, och behovet av apparatur för igångsättning av större projekt kan antagas komma att öka. Därför är ett kraftigt tillskott för detta ändamål behövligt. Den tekniska forskningen är i detta hänseende speciellt krävande, då den ofta fordrar uppbyggnad av halvstora tekniska anläggningar vid sidan om den kostnadskrävande instrumentering, som teknisk och naturvetenskaplig forskning har samma behov av. Den tekniska vetenskapens allt mer vidgade internationalisering medför större behov av anslag för resor och stipendievistelser vid utländska forskningsinstitut för studium av nya grenar av tekniken. Det gäller för Sverige liksom för andra länder att utveckla sin forskningspotential så, att vi kan med framgång deltaga i ett växande internationellt samarbete på forskningens olika områden. De till statens tekniska forskningsråds förfogande ställda anslagsmedlen från driftbudgeten är nu uppdelade på två särskilda anslag, nämligen ett anslag till rådets förvaltningskostnader och ett anslag till tekniskt-vetenskaplig forskning. Utredningen föreslår, att dessa anslag sammanföres till ett anslag och att det må ankomma på Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser rörande rådets förvaltningskostnader. Härigenom torde det bli möjligt att bättre än hittills tillgodose rådets behov av en flexibel och effektiv sekretariatsorganisation. Med hänsyn dels till vad ovan anförts rörande ökade anspråk på anslag till teknisk forskning, dels till att 1953 års fond beräknas bli förbrukad under budgetåret 1958/59 skulle enligt utredningens mening det sålunda sammanslagna anslaget till statens tekniska forskningsråd behöva uppräknas till följande belopp under de närmaste tre budgetåren: Budgetåret 1959/60 5,7, budgetåret 1960/61 7,9 och budgetåret 1961/62 10,1 miljoner kronor. Som grund för denna anslagsberäkning har utredningen haft den kalkyl, som återfinnes på sid. 214. I kalkylen ingår ej de speciella kostnader, som kan bli behövliga för vattenforskning och för bränsleforskning. Vid genomförande av utredningens i föregående kapitel framlagda förslag rörande särskilda anslag för biträdeshjälp åt docenter och forskar-

214 1958/59 milj. kr.

1959/60 milj. kr.

1960/61 milj. kr.

1961/62 milj. kr.

Nuvarande anslag Uttag ur 1953 års fond Tillägg: För stöd åt nya samarbetsgrupper och branschforskning under utveckling För nya forskningsområden För anställning av ytterligare forskare samt för hjälpkrafter till dessa För speciellt kostnadskrävande apparatur För ökning av det internationella samarbetet genom utbyte av forskare, resor, stipendiater och experter utomlands etc

3,0 1,0

3,0

3,0

3,0

0,4 0,5

0,8 0,8

1,2 1,1

0,3

0,5

0,7

1,0

2,0

3,0

0,5

0,8

1,1

Summa miljoner kronor

4,0

5,7

7,9

10,1

docenter och rörande viss överflyttning till läroanstalternas fasta personalorganisation av nu genom rådsanslag bestridda arvodeskostnader uppkommer däremot en avlastning även för det tekniska forskningsrådets del. Denna avlastning beräknar utredningen till 400 000 kronor för budgetåret 1959/60, 800 000 kronor för budgetåret 1960/61 och 1 050 000 kronor för budgetåret 1961/62. Under hänvisning härtill föreslår utredningen, att anslaget till statens tekniska forskningsråd höjes till följande belopp under de tre närmaste budgetåren: 1959/60 5 300 000 kronor

1960/61 7 100 000 kronor

1961/62 9 050 000 kronor

Utredningen vill understryka, att den här föreslagna anslagsuppräkningen till en betydande del är betingad av behovet av ersättning för den nu snart förbrukade 1953 års fond för teknisk forskning.

Sammanfattning och kostnader

Detta universitetsutredningens andra förslagsbetänkande har till syfte att ange riktlinjerna för en väsentlig förstärkning av det allmännas insatser för forskning och forskarutbildning. Utredningen betraktar en intensifierad forskning och en breddad forskarrekrytering som förutsättningen för en fortsatt dynamisk samhällsutveckling och ser däri den bärande motiveringen för de kostnadsökningar som här föreslås. Utredningens förslag har som sitt ena huvudsyfte att öka antalet forskare. Därvid tänker utredningen icke blott på det expanderande universitetsoch högskoleväsendets behov av forskare och lärare utan även på de fristående forskningsinstitutens, näringslivets, undervisningsväsendets och förvaltningens allt större behov av forskningsutbildad personal. Det andra huvudsyftet är att åt forskningen, främst då forskningen vid universitet och högskolor, trygga tillräckliga hjälpresurser i form av personal, materiel och apparatur. I enlighet med utredningsdirektivens anvisningar har förslaget formen av en flerårsplan för forskningsanslagens förstärkning. Denna plan gäller i vissa hänseenden fem år; i väsentliga delar dock endast tre år. En orsak härtill är att den medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningens oerhört snabba utveckling och dess beroende av den internationella forskningens inriktning och resultat gör att själva förutsättningarna för en mera långsiktig plan för resursernas dimensionering mycket snabbt kan förändras. Utredningen har därför ansett det ogörligt att i dessa hänseenden söka se längre än tre år framåt i tiden. I fråga om forskningsrådens anslagsbehov vill utredningen trots detta beteckna beräkningarna som osäkra. Som framgår av nedanstående sammanställning innebär utredningens förslag i detta betänkande kostnadsökningar för statsverket med mellan 15 och 20 miljoner kronor årligen under budgetåren 1959/60—1961/62. Dessa kostnader är betydande, men sedda i förhållande till samhällets utgifter för andra ändamål kan de ej rimligen avskräcka. Den årliga kostnadsökningen motsvarar sålunda — för att välja ett exempel — på ett ungefär vad som angivits som normalkostnaden för anläggandet av en mil motorväg. De föreslagna utgiftsökningarna måste ävenledes ses mot bakgrunden av de totala statliga forskningsinsatsernas storlek och utveckling. I betänkandets första kapitel har utredningen redovisat vissa beräkningar, som ger vid handen att de statliga driftsanslagen till rena forskningsändamål under

216 budgetåret 1958/59 kan uppskattas till cirka 215 miljoner kronor, vilket utgör 1,93 % av de sammanlagda »egentliga statsutgifterna» på driftbudgeten. Under budgetåren 1955/56—1958/59 har de totala statsanslagen till rena forskningsändamål, räknade i enhetligt penningvärde år från år stigit med respektive 10, 17, 16 och 26 procent, och anslagens andel av de totala »egentliga statsutgifterna» på driftbudgeten har under samma tid stigit med genomsnittligen 0,17 procentenheter per år. Nu har emellertid de »egentliga statsutgifterna» på driftbudgeten under de senaste fyra åren stigit med i medeltal 525 miljoner kronor per år. Skulle statsutgifterna totalt sett stiga i samma takt under de närmaste tre budgetåren, utgör de här föreslagna ugiftsökningarna endast knappa 4 procent av de totala utgiftsökningarna. Om man antager, att bruttonationalprodukten växer med 1 500 miljoner kronor på ett år, skulle utredningens här framlagda förslag innebära att drygt en procent av denna ökning tages i anspråk för forskningsändamål. Å andra sidan gäller de här föreslagna anslagshöjningarna endast vissa av de forskningsändamål, vilkas sammanlagda driftsanslag under innevarande budgetår uppgår till 215 miljoner kronor. Totalt har, som ovan framhållits, anslagen till rena forskningsändamål ökat sin andel av de totala statsutgifterna med genomsnittligen 0,17 procentenheter per år under de senaste fyra budgetåren. Om vi tänker oss, att både de totala statsutgifterna och forskningsanslagens andel av dessa under de närmaste tre budgetåren stiger i samma takt som under de senaste fyra budgetåren, skulle det förutom de av utredningen här föreslagna utgiftsökningarna finnas utrymme för anslagshöjningar för andra forskningsändamål med 10 miljoner kronor budgetåret 1959/60, 17 miljoner kronor budgetåret 1960/61 och 20 miljoner kronor budgetåret 1961/62. Av dessa sifferexempel drager utredningen den slutsatsen, att de här föreslagna utgiftsökningarna för forskning och forskarutbildning är väl försvarliga under rimliga antaganden rörande budgetutvecklingen. Utrymme bör därutöver finnas för anslagshöjningar även till andra forskningsändamål än de av utredningen i föreliggande betänkande behandlade. Uppenbart är, att väsentligen större insatser för forskningen än de som utredningen här föreslår, i och för sig skulle vara motiverade, om man uteslutande kunde se till utgifternas lönsamhet på lång sikt. Utredningen har emellertid enligt sina direktiv haft att uppgöra sin plan för de nödvändiga forskningsbehovens tillgodoseende »under beaktande av våra statsfinansiella resurser», och den har dessutom haft att beakta att även de personella resurserna tills vidare är knappa. Utredningen har därför strävat att begränsa sitt program till det minimum, som är erforderligt om vi skall tillvarataga forskarbegåvningarna och ge forskningen och forskarna resurser och arbetsbetingelser i övrigt, som garanterar fullgoda resultat. Utredningen vill också understryka, att dess här framlagda förslag gäller

217 en standardhöjning för den akademiska forskningsorganisation, som vi nu har, och att det sålunda bör genomföras utan hänsyn till vilken uppfattning man kan hysa rörande önskvärdheten eller möjligheten av organisationens expansion genom upprättandet av nya fakulteter eller högskolor. Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla, att den med sitt nu framlagda betänkande velat föreslå samhället ett kostnadskrävande men nödvändigt krafttag för forskning och forskarutbildning i vårt land. Samtidigt vill utredningen dock hävda, att detta förslag är gjort med rimlig hänsyn tagen till våra begränsade personella och statsfinansiella resurser.

Utredningens förslag Under hänvisning till vad som anförts i tredje kapitlet föreslår utredningen, att vissa minimiresurser i avseende på assistent- och amanuenspersonal för forskningens och det allmänna institutionsarbetets behov tillförsäkras varje av professur eller laboratur (motsvarande) företrätt ämne inom de teologiska, juridiska, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp samt de tekniska högskolorna i enlighet med på sid. 63 f formulerade regler rörande dessa minimiresursers omfattning inom ämnen av olika slag; att i anslutning till dessa regler assistent- och amanuenspersonalen vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola från och med den 1 juli 1959 förstärkes inom ramen för kostnader, motsvarande kostnaderna för sammanlagt 59,8 assistentbefattningar och med den fördelning mellan läroanstalter och ämnen, som anges på s. 65 och i bilaga 2; att förste assistenttjänsterna vid de tekniska högskolorna från och med den 1 juli 1959 ombildas till assistenttjänster av samma slag som universitetens assistenttjänster och att antalet assistenttjänster i anslutning därtill omprövas med beaktande av på s. 68 f anförda synpunkter; att en ny typ av extra ordinarie forskarrekryteringsbefattningar, benämnd forskarassistentbefattningar, inrättas; att som kompetenskrav för forskarassistentbefattning stadgas avlagd licentiatexamen eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens; att innehavare av forskarassistentbefattning efter ansökningsförfarande och förslag av vederbörande fakultet (motsvarande) förordnas för högst tre år i sänder av mindre konsistoriet (motsvarande);

218 att farskarassistentbefattningarna liksom universitetens assistentbefattningar skall vara heltidsbefattningar med en del av arbetstiden uttagen i form av arbete för institutionens räkning och återstående tjänstgöringstid reserverad för vederbörandes eget avhandlingsarbete; att för forskarassistent den årliga tjänstgöringsskyldigheten i institutionsarbete fastställes till 800 tjänstgöringstimmar eller ett däremot svarande antal undervisningstimmar; att forskarassistentbefattningarna inplaceras i lönegrad och att docentkompetent innehavare av sådan befattning ges ett tilläggsarvode till lönen, så avpassat att avlöningen sammanlagt uppgår till samma belopp som tillkommer innehavare av e. o. docentbefattning; att från och med budgetåret 1959/60 inrättas 19 forskarassistentbefattningar vid de medicinska fakulteterna, karolinska institutet och tandläkarhögskolorna med den fördelning mellan läroanstalterna, som anges på s. 72, samt att därjämte de befintliga biträdande lärartjänsterna inom vissa teoretisk-medicinska ämnen ombildas till forskarassistentbefattningar; att 28 forskarassistentbefattningar inrättas vid de tekniska högskolorna med den fördelning mellan dessa, som anges på s. 73; därav med 10 befattningar från och med budgetåret 1959/60 och 9 befattningar från och med vart och ett av budgetåren 1960/61 och 1961/62; att forskarassistentbefattningar inrättas jämväl för de matematisk-naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnena och att antalet befattningar och deras placering överväges i samband med utarbetandet av organisationsplaner för undervisningen i dessa ämnen; att e. o. docentbefattningar inrättas jämväl vid tandläkarhögskolorna; att antalet e. o. docentbefattningar vid de teologiska, medicinska, humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna (motsvarande) samt vad tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna under budgetåren 1959/60—1963/64 förstärkes med sammanlagt 165 befattningar, varav 49 från och med budgetåret 1959/60, 44 från och med budgetåret 1960/61 och 35 från och med budgetåret 1961/62 med den fördelning av de nya befattningarna mellan läroanstalter, fakulteter och budgetår, som anges på s. 79—85; att under budgetåren 1959/60—1961/62 sammanlagt 32 nya e. o. forskardocentbefattningar inrättas vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna med den fördelning av de nya befattningarna mellan läroanstalter och budgetår, som anges i tablån på s. 87;

219 att antalet sakkunniga för yttrande rörande behörighet till forskardocentbefattning höjes från två till tre och att sådana sakkunniga ges samma förmåner, som tillkommer sakkunniga, vilka har att yttra sig över väckt kallelseförslag; att gällande bestämmelser rörande e. o. forskardocenttjänster ändras på så sätt, att Kungl. Maj :t får möjlighet att då synnerligen starka skäl därtill föreligger och efter framställning från vederbörande akademiska myndigheter medge förlängt innehav av forskardocentbefattning med ytterligare högst tre år utöver den tid sådan befattning normalt k a n innehas; att professorer och laboratorer (motsvarande) i anslutning till universitetsstatuternas stadgande i § 51 mom. 2 rörande professorers undervisning och motsvarande stadganden rörande laboratorers (motsvarande) undervisning beredes möjlighet att enligt av kanslern i varje särskilt fall meddelade föreskrifter fullgöra dem åliggande undervisningsskyldighet i form av enskild handledning; att gällande stadgar för tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna överses i syfte att anpassa dessa stadgars bestämmelser rörande professorers och laboratorers (motsvarande) kompetens, uppgifter och stallnine till motsvarande bestämmelser i universitetsstatuterna; att ett stadgande motsvarande universitetsstatuternas bestämmelser ( § § 5 2 och 54) rörande professorers och laboratorers (motsvarande) möjlighet till partiell tjänstebefrielse för vetenskapligt arbete införes i stadgarna för de tekniska högskolorna; att en ny typ av ordinarie professurer utan ämnesbundenhet och med benämningen rörliga professurer inrättas; att innehavare av rörlig professur utnämnes av Kungl. Maj :t efter förslag av kanslern, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, högskolestyrelse eller forskningsråd; att förutom de nya ämnesbundna professurer och laboraturer (motsvarande), som erfordras för en nödvändig komplettering och differentiering av de befintliga läroanstalternas lärarstaber årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60—1963/64 fem rörliga professurer inrättas; att ytterligare en ny typ av professurer inrättas, nämligen icke-ordinarie professurer, vilka tillsättes genom förordnande för viss tid och vilka i avseende på förordnandetider och trygghetsförmåner för innehavarna konstrueras på i huvudsak samma sätt som professurerna vid musikhögskolan och konsthögskolan; att universitetslektorat inrättas jämväl vid de tekniska högskolorna; samt

220 att från och med budgetåret 1959/60 vid envar av de tekniska högskolorna inrättas 8 universitetslektorat med den fördelning på ämnen, som anges på s. 102. Under hänvisning till vad som anförts i fjärde kapitlet föreslår utredningen, att särskilda anslag avsedda för bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt innehavare av e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar uppföres under de olika universitetens och högskolornas avlöningsanslag; att dessa anslag ställes till förfogande från och med den 1 januari 1960 och beräknas med 10 000 kronor per år och befattning för experimentella ämnen och 2 000 kronor per år och befattning för övriga ämnen; att dessa anslag av Kungl. Maj :t fördelas mellan fakulteterna och utdelas av dessa på det sätt som tillämpas vid utdelningen av medel ur anslagen till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet; att den övriga för forskning och undervisning erforderliga biträdespersonalens storlek anknytes till antalet i universitetens och högskolornas fasta personalorganisation ingående forskar- och lärarbefattningar (utom docentbefattningar) i enlighet med de riktlinjer, som formulerats på s. 108 beträffande de teologiska och juridiska fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt inriktade ämnen, på s. 120 beträffande de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas samt de tekniska högskolornas olika ämnesgrupper samt på s. 128 beträffande de samhällsvetenskapliga ämnena; att i anslutning till dessa regler den personella basorganisationen vid här ifrågavarande läroanstalter förstärkes med sammanlagt 284 tjänster, fördelade mellan läroanstalter och fakulteter på sätt som anges i tablåer på s. 109, 120 och 128; att denna personalförstärkning genomföres successivt — beträffande de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna vid Lunds universitet, den matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola samt de tekniska högskolorna med en femtedel av antalet nya tjänster under vart och ett av budgetåren 1959/60—1963/64 och beträffande övriga fakulteter och läroanstalter ined en tredjedel av de nya tjänsterna årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62; att inom ramen för den sålunda förstärkta personalorganisationen inrättas sammanlagt 71 tjänster i lönegraderna 17—23 med den fördelning mellan fakulteter och högskolor, som anges i tablån på s. 122, och med en tredjedel av antalet nya tjänster årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62;

221 att de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska forskningsråden samt atomkommittén anmodas att i samråd med respektive universitetsmyndigheter framlägga preciserade förslag rörande överflyttning till läroanstalternas fasta personalorganisation av genom anslag från dessa råd bestridda arvodestjänster, vilka bedömes tillgodose permanenta behov; samt att de till universitetens, karolinska institutets, Stockholms högskolas, tandläkarhögskolornas och de tekniska högskolornas förfogande ställda materielanslagens storlek anknytes till omfattningen av den fasta personalorganisationen på sätt som anges på s. 138 och innebär att anslagen vid nuvarande personalorganisation bör uppräknas med sammanlagt 3 428 000 kronor med den fördelning mellan läroanstalterna, som anges på s. 139, vilken förstärkning föreslås genomförd med en tredjedel av beloppen årligen under vart och ett av budgetåren 1959/60— 1961/62.

Under hänvisning till vad som anförts i femte kapitlet föreslår utredningen, att humanistiska fondens nämnd ombildas till statens humanistiska forskningsråd med uppgift att förvalta såväl humanistiska fondens ränteavkastning som det statliga anslaget till främjande av humanistisk forskning och med den organisation, som skisseras på s. 171; att statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd och styrelsen för psykologisk-pedagogiska institutet sammanslås till ett forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, uppdelat på tre sektioner, nämligen socialvetenskapliga sektionen, rättsvetenskapliga sektionen och sektionen för pedagogik och psykologi, samt med organisation i övrigt som skisseras på s. 182 f; att i samband med denna omorganisation det pedagogiska biblioteket i Stockholm överföres till Stockholms högskola; att atomkommittén ombildas till statens råd för atomforskning organisation, som skisseras på s. 202;

med den

att vissa ändringar göres i gällande organisatoriska bestämmelser även för statens medicinska forskningsråd, statens naturvetenskapliga forskningsråd och statens tekniska forskningsråd i enlighet med förslag, som framlägges på s. 164 f, 192 och 211 f, och varigenom bl. a. ledamöter av samtliga här behandlade forskningsråd utses för en tid av tre år med viss begränsning av möjligheten till omedelbart omförordnande; att i riksstaten upptagna särskilda anslag till vissa forskningsråds förvaltningskostnader sammanföres med respektive råds forskningsanslag

222 och att det därefter må ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa vilka belopp som inom den givna anslagsramen må användas till bestridande av respektive råds förvaltningskostnader; att rådsanslagen dimensioneras på sådant sätt, att råden sättes i stånd att ansvara även för anskaffande av större apparatur för forskningen vid universitets- och högskoleinstitutionerna; att anslaget till främjande av medicinsk forskning (inkl. anslag till täckande av medicinska forskningsrådets förvaltningskostnader) under budgetåren 1959/60—1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 167; att anslaget till främjande av humanistisk forskning (inkl. anslag till bestridande av det humanistiska forskningsrådets förvaltningskostnader) under budgetåren 1959/60—1963/64 uppräknas på sätt som anges på s. 174; att anslag till främjande av socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig, pedagogisk och psykologisk forskning (inkl. anslag till förvaltningskostnader för statens råd för samhällsforskning) under budgetåren 1959/60— 1961/62 beräknas på sätt som anges på s. 186; att anslaget till främjande av naturvetenskaplig forskning (inkl. anslag till det naturvetenskapliga forskningsrådets förvaltningskostnader) under budgetåren 1959/60—1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 195; att anslaget till atomforskning (inkl. anslag till förvaltningskostnader för statens råd för atomforskning) under budgetåren 1959/60—1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 206; att anslaget till främjande av teknisk forskning (inkl. anslag till förvaltningskostnader för statens tekniska forskningsråd) under budgetåren 1959/60—1961/62 uppräknas på sätt som anges på s. 214; att en särskild utredning snarast verkställes rörande den försvarsmedicinska forskningens organisation; att de under anslagsrubriken Klinisk forskning i riksstaten upptagna tjänsterna hädanefter benämnes forskningsläkartjänster, varigenom möjlighet öppnas att låta dylik tjänst omfatta jämväl ämne inom den teoretiska medicinen; att fem nya forskningsläkartjänster inrättas från och med vart och ett av budgetåren 1959/60—-1961/62; samt att särskilda forskarbefattningar motsvarande forskningsläkartjänsterna inrättas även för främjande av forskning inom andra vetenskapsområden, nämligen för socialvetenskaplig forskning med en ny tjänst från och med vart. och ett av budgetåren 1959/60—1963/64;

223 för naturvetenskaplig forskning med fem nya tjänster från och med vart och ett av budgetåren 1959/60—1961/62; för atomforskning med fyra tjänster från och med budgetåret 1959/60 och ytterligare tre nya tjänster från och med vart och ett av budgetåren 1960/61 och 1961/62. Kostnader Kostnadsökningarna för budgetåren 1959/60—1961/62 för de i detta betänkande framlagda förslagen framgår av nedanstående sammanställning. Kostnadsökning fr. o. m. budgetåret 1959/60 1960/61 1961/62 Avlöningar till ytterligare assistent- och amanuenspersonal vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola

1 062 766

Avlöningar till beräknade ytterligare 90 assistenter vid de tekniska högskolorna

1 599 480

Avlöningar till sammanlagt 47 forskarassistenter vid de medicinska fakulteterna, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna

675 468

209 628

209 628

Avlöningar till innehavare av nya e. o. docentbefattningar vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna

1 341 228

1 204 368

958 020

Avlöningar till innehavare av nya e. o. forskardocentbefattningar vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska h ö g s k o l o r n a . . . .

301 092

301 092

273 720

Avlöningar till innehavare av rörliga professurer (inrättade f. o. m. den 1 januari varje år)

97 170

194 340

194 340

Avlöningar till lektorer vid de tekniska högskolorna . . . .

488 064

Anslag till bestridande av kostnader för biträdeshjälp åt innehavare av docentbefattningar (anslag förutsattes stå till förfogande fr. o. m. den 1 januari 1960)

859 000

859 000

Anslag till förstärkning avden personella basorganisationen vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna

1096 116

1096 116

1096 116

Förstärkning av materielanslagen vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola, tandläkarhögskolorna och de tekniska högskolorna

1 142 667

1 142 667

1 142 666

Beräknad förstärkning av läroanstalternas avlönings- och materielanslag till följd av överflyttning av tjänster bestridda genom anslag från forskningsråden

1 000 000

1 000 000

1 000 000

Nettoökning av anslaget till främjande av medicinsk forskning m. m

1 750 000

1 750 000

1 400 000

ökning av anslaget till främjande av humanistisk forskning m. m

200 000

200 000

200 000

Ökning av anslagen till främjande av socialvetenskaplig, rättsvetenskaplig, pedagogisk och psvkologisk forskning m. m

280 000

315 000

330 000

Nettoökning av anslaget till främjande av naturvetenskaplig forskning m. m

1 900 000

1 300 000

1 750 000

224 Kostnadsökning fr. o. m. budgetåret 1959/60 1960/61 1961/62 Nettoökning av anslaget till främjande av atomforskning m. m

1 200 000

1 400 000

750 000

Nettoökning av anslaget till främjande av teknisk forskning m. m. (inkl. ersättning för 1953 års fond)

2 300 000

1 800 000

1 950 000

Avlöningar till innehavare av särskilda forskarbefattningar, ställda till förfogande för medicinska och naturvetenskapliga forskningsråden samt forskningsråden för samhällsforskning och atomforskning

410 580

383 208

383 208

Följdkostnader för rörliga professurer, nya docentbefattningar samt förstärkt assistent- och biträdespersonal enligt detaljkalkyl som redovisas i bilaga 6

1 978 989

1 791 648

1 057 862

Summa kronor 19 682 620

14 947 067

12 695 560

Sammanställningen här ovan gäller de kostnadsökningar, som för budgetåren 1959/60—1961/62 följer av utredningens i detta betänkande framlagda förslag. I vissa delar gäller emellertid dessa förslag även kostnadsökningar, som uppkommer först under budgetåren 1962/63 och 1963/64. Detta är fallet med kostnaderna för föreslagna ytterligare 37 nya e. o. docentbefattningar vid de humanistiska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna, kostnaderna för ytterligare 10 nya rörliga professurer, vissa delar av kostnaderna för förstärkning av den personella basorganisationen vid vissa fakulteter och högskolor, kostnaderna för föreslagen ytterligare ökning av anslaget till främjande av humanistisk forskning samt kostnaderna för ytterligare två föreslagna samhällsforskartjänster. Tillsammans innebär dessa förslag kostnadsökningar med 1 300 340 kronor för budgetåret 1962/63 och 1 218 224 kronor för budgetåret 1963/64, vartill kommer vissa följdkostnader vilka i bilaga 6 beräknas till 559 747 kronor för budgetåret 1962/63 och 523 382 kronor för budgetåret 1963/64. Tillsammans kan sålunda kostnadsökningarna för dessa två budgetår beräknas till 1 860 087 kronor för budgetåret 1962/63 och 1 741 606 kronor för budgetåret 1963/64. Till följd av att de rörliga professurerna föreslås inrättade från och med den 1 januari, följer av utredningens förslag även vissa kostnadsökningar för budgetåret 1964/65, beräknade till 217 170 kronor.

BIHANG

Universitetsutredningens undersökning rörande forskningens omfatt ning och kostnader år 1955

I första kapitlet av föreliggande betänkande ges en sammanfattande redogörelse för resultaten av den statistiska undersökning rörande forskningens omfattning och kostnader under år 1955, som utredningen företagit. Här skall nu lämnas en närmare redovisning av de olika delundersökningarna. Dessa delundersökningar har gällt dels forskningen vid universitet och högskolor, dels forskningen vid vissa statliga och statsunderstödda inrättningar utanför universitet och högskolor, dels den naturvetenskapliga och tekniska forskningen inom industrien samt dels forskningsverksamheten vid vissa andra institutioner, bl. a. sjukhusen (utom undervisningsklinikerna). För var och en av dessa undersökningar skall här redovisas både den använda undersökningsmetodiken och de erhållna resultaten i fråga om antalet forskande akademiker, den biträdande forskningspersonalens storlek och storleken av för forskningsändamål förbrukade medel under år 1955. Som framhållits i inledningsavsnittet till första kapitlet har definitionen av begreppet forskning erbjudit stora svårigheter vid undersökningars planläggning. Beroende på att de olika undersökningarna avsett att kartlägga delvis olika typer av forskning vid delvis olika slag av institutioner, har avgränsningen av begreppet forskning ej kunnat bli helt likartad för de olika undersökningarna. En särskild svårighet i detta sammanhang har varit att uppgiftslämnarna ibland funnit det ogörligt att frånskilja den s. k. tillämpade forskningen och i sin redovisning följa den i anvisningarna givna, mycket snävt formulerade definitionen av begreppet grundforskning. Med hänsyn till bl. a. dessa metod- och redovisningsproblem är det icke möjligt att på basis av detta undersökningsmaterial göra mera detaljerade jämförelser mellan olika forskningsinrättningar beträffande forskningens omfattning och kostnader. A.

Forskningen

vid universitet

och

högskolor

1. Undersökningens uppläggning och genomförande

Då det gällde att söka få en uppfattning om forskningens omfattning och kostnader vid universitet och högskolor, måste ställning först tagas till gränsdragningen mellan å ena sidan forskning i egentlig mening och å den andra universitetens och högskolornas övriga verksamhet, främst undervisningen. En dylik gränsdragning måste i viss mening bli godtycklig eftersom universitetsundervisningen och universitetsadministrationen givetvis är en del av universitetens vetenskapliga verksamhet, men om man vill ha ett mått på omfattningen av den rena forskningen vid universitet och högskolor, måste likafullt en dylik gränsdragning göras. I de enkätformulär som våren 1956 utsändes till cheferna för 15— 806899

226 samtliga universitets- och högskoleinstitutioner lämnades därför följande anvisning: »Forskningsarbete innefattar grundforskning samt teknisk eller annan tillämpad forskning. Som forskningsarbete räknas även handledning av studer a n d e sysselsatta med licentiatarbete eller högre. Annan undervisning (föreläsningar, seminarieövningar m. m.), administration och arbete som huvudsakligen har karaktär av tjänster till allmänheten (t. ex. på en sjukhusklinik eller ett bibliotek) räknas ej som forskningsarbete». För att kunna genomföra en dylik avgränsning måste i många fall — det framhölls i skrivelserna till institutionsföreståndarna — approximationer och bedömanden göras, både beträffande antalet personer som forskade eller biträdde i forskningsarbetet och beträffande storleken av de belopp, som använts för forskningsverksamheten. I fråga om den forskande personalen skulle alla uppgifter avse förhållandena den 1 december 1955. Bland akademikerna skildes på å ena sidan sådana, som var sysselsatta helt eller delvis med forskning vid institutionen, kliniken eller motsvarande, och å andra sidan sådana, som var sysselsatta helt eller delvis med forskningsarbete utanför institutionen (motsvarande), men vilkas arbete dock leddes eller övervakades av forskare vid institutionerna (motsvarande). 1 Den här lämnade redogörelsen för forskningen vid universitet och högskolor omfattar uteslutande den förstnämnda av dessa två kategorier. Beträffande den personal som (helt eller delvis) forskade vid institutionen begärdes uppgifter om vilken eller vilka av följande verksamheter som var den huvudsakliga: arbete med licentiat- eller doktorsavhandling, forskning i övrigt, undervisning, annan verksamhet. För dem som dessutom hade forskningsverksamhet på annat håll begärdes vidare upplysning om var denna verksamhet bedrevs. Med de nämnda avgränsningarna borde man, om uppgifter lämnades i full omfattning och på ett tillfredsställande sätt, få en uppskattning av totalantalet personer som bedrev forskning hösten 1955 och som i denna sin verksamhet hade någon kontakt med universitet eller högskolor. Genom att uppgifter jämväl begärdes om vederbörande hade annan forskningsverksamhet skulle man även kunna korrigera för dubbelräkningar dels i fråga om personer som bedrev forskning vid mer än en institution vid universitet och högskolor, dels i fråga om personer som jämväl bedrev forskning vid andra statliga eller statsunderstödda forskningsinrättningar eller inom industrien och vilka till följd därav även redovisades i de inventeringar, som samtidigt gjordes för dessa områden. Förutom den forskande personalen skulle undersökningen omfatta den personal, som den 1 december 1955 biträdde i forskningsarbetet vid institutionen (motsvarande). Uppgifter begärdes om alla slag av tekniker, kanslipersonal, vaktmästare, laboratoriebiträden, elever m. fl. som helt eller delvis tagits i anspråk för institutionens forskningsarbete. Dock skulle i denna undersökning ej medtas sådan personal, som utfört sitt ordinarie arbete vid industriföretag eller liknande, men för vilket arbete en till institutionen knuten forskare haft den vetenskapliga ledningen. Sådan personal redovisades nämligen i den samtidigt genomförda inventeringen omfattande forskningen inom näringslivet. För att få en uppfattning om hur stor del av den biträdande personalens arbete som gällde forskning skulle uppgifter lämnas om huvudsakliga arbetsuppgifter: att biträda i forskningsarbete, att biträda i administrativt arbete eller annat. Vidare skulle uppgift lämnas om vederbörande jämväl var anställd vid annan institution. 1 Beträffande denna uppdelning, se universitetsutredningens första betänkande (SOU 1957:24), sid. 152.

227 I fråga om de för forskning förbrukade medlen skulle uppgifterna avse kalenderåret 1955. Uppgifter begärdes om hela den utbetalade lönesumman för all personal vid institutionen (motsvarande) som avlönats med medel från riksstatens avlöningsanslag (den »fasta» personalen) och anslagen till licentiand- och doktorandstipendier, varvid dock särskilt skulle anges om innehavaren av en tjänst ej alls forskat eller biträtt i forskningsarbete under kalenderåret 1955. De nu nämnda löncuppgifterna skulle samtliga lämnas på en särskild blankett. På en annan blankett skulle anges storleken av alla andra under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel. Dessa uppgifter skulle avse såväl medel för institutionens allmänna forskningsverksamhet som anslag till enskilda forskare, knutna till institutionen. Förutom uppgift om hela det förbrukade anslaget skulle jämväl anges h u r detsamma fördelats på löner, arvoden och stipendier till akademiker, löner och arvoden till personer utan akademisk examen samt övrigt, d. v. s. materiel, resor, bokinköp m. m. Det underströks särskilt i anvisningarna för blankettens ifyllande, att uppgifterna skulle avse de medel som förbrukats för forskning, vilket innebar att t. ex. utgifter för materiel och utgifter för bokinköp skulle upptagas blott i den mån de gjorts för forskningsändamål. I de belopp som skulle uppges skulle däremot ej inräknas kostnader för nybyggnader eller omkostnader av typen sjukvård, bränsle, lyse, vatten, städning etc. Varje särskilt anslag skulle specificeras efter »anslagsgivare» enligt följande gruppering: 1. Riksstatsanslag direkt till institutionen (motsvarande) eller till fakultet, högskola, universitet (även reservationsanslag till medicinsk forskning och anslag till fältarbeten). 2. Anslag från statliga forskningsråd och fonder (även atomkommittén och universitetens reservfonder). 3. Andra statliga anslag (även departementens och de affärsdrivande verkens anslag). 4. Andra offentliga anslag (kommuner, landsting, ej ovan redovisade reseanslag). 5. Anslag från andra svenska fonder eller stiftelser än offentliga (även privata donationsfonder som universiteten och högskolorna förvaltar). 6. Anslag från utländska fonder. 7. Andra privata svenska anslag (även från industriföretag). 8. Andra privata utländska anslag. 9. Övriga anslag.

Undersökningen omfattade — förutom de egentliga universitets- och högskoleinstitutionerna — även Wenner-Grens institut i Stockholm, vetenskapsakademien och de statsunderstödda branschforskningsinstituten. Universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, stadsbiblioteket i Göteborg samt kungliga biblioteket i Stockholm omfattades ej av undersökningen. Däremot inbegreps i denna de humanistiska och socialvetenskapliga biblioteken vid Stockholms högskola, emedan dessa bibliotek har samma funktion som institutionsbiblioteken inom de humanistiska fakulteterna i Uppsala och Lund. Formulären sändes i regel till institutionsföreståndarna, klinikcheferna eller motsvarande. Uppgifter skulle av dessa lämnas dels för den egentliga institutionen, dels också för till institutionen knutna forskningsstationer, försöksgårdar m. m. Om någon eller några forskare inom institutionen hade ur redovisningssynpunkt självständiga avdelningar, överläts åt institutionsföreståndaren att avgöra om dessa avdelningar skulle lämna särskilda uppgifter eller ej. För de teologiska och juridiska fakulteterna, inom vilka ej finns institutioner för varje ämne, översändes blanketterna till vederbörande fakultetskanslier, vilka centralt insamlade uppgifterna från ämnesrepresentanterna. I de fall där institutioner saknades inom de humanistiska fakulteterna, sändes formulären till vederbörande ämnesrepresentanter.

228 Svar inkom från det övervägande antalet tillfrågade. Blott ett ensiffrigt antal ämnesrepresentanter respektive institutionsföreståndare underlät att medverka i undersökningen. I fråga om de lämnade uppgifternas tillförlitlighet kommer i det följande att göras vissa mera speciella påpekanden. Emellertid kan en del mer allmänna kommentarer vara på sin plats redan här. Varje ifyllt formulär underkastades en noggrann kontroll och bedömning, innan dess uppgifter accepterades. Ett stort antal kontroller och kompletteringar fick göras per brev och framför allt per telefon, för att materialet skulle bli så tillförlitligt, som med hänsyn till tid och sekretariatets personella resurser ansågs möjligt. Alla kontroller och kompletteringar utfördes av personal med akademiska kvalifikationer. Kontrollmöjligheterna låg främst däri, att det kunde bedömas, om den på personalblanketterna upptagna personalen ungefär motsvarade den personal, för vilken utgifter för löner redovisats på anslagsblanketterna. Exakt överensstämmelse mellan dessa uppgifter var dock ej att förvänta, då uppgifterna på personalblanketterna hänförde sig till en tidpunkt (den 1 december 1955), medan uppgifterna på anslagsblanketterna gällde en tidsperiod (kalenderåret 1955). Till följd av att upplysningarna ej alltid lämnades (eller i en del fall ej kunde lämnas) om vederbörande forskare jämväl bedrev forskning vid annan institution, uppstod svårigheter att fastställa vilka individer som redovisats på mer än en institution. Det visade sig nödvändigt att göra ett kortregister upptagande samtliga personer, som redovisats i någon av här ifrågavarande undersökningar, och att sedan med ledning av namn och födelseår fastställa förekommande dubbelredovisningar. Kortregistret kunde dock ej omfatta forskare inom industrien, emedan industriföretagen av sekretesskäl många gånger ej uppgivit namn utan blott nummer eller initialer. Dubbelräkningar mellan industrien och övriga forskningsinrättningar har därför kunnat konstateras endast med ledning av de relativt ofullständiga upplysningarna om vederbörande forskare varit knuten till mer än en forskningsinstitution. När det gällde att fastställa var en forskare som var upptagen på mer än en blankett hade sin huvudsakliga forskningsuppgift, fanns inga tillförlitliga upplysningar. På denna punkt måste därför ett antal approximationer göras. 1 Det största antalet dubbelföringar gällde personer, som hänförts till gruppen aktiva forskare på ett håll men samtidigt redovisats som mera löst knutna till en annan institution. Dessa personer har vid bearbetningen hänförts till de institutioner, som tagit upp deras namn bland de aktiva forskarna. 2. Antalet forskande akademiker Vid universitets- och högskoleinstitutionerna fanns, sedan dubbelräknade eliminerats, sammanlagt 4 259 forskande akademiker. 2 Av dessa angavs 3 949 ha forskning som sin huvuduppgift eller som en av sina huvuduppgifter. Detta skall dock 1 Om t. ex. två personer upptagits av mer än en institution inom samma fakultet (ämnesgrupp) eller högskola, fördes han till den institution där han först anträffades. Om en person upptagits på en universitets- eller högskoleinstitutions blankett och även på blanketten för en statlig eller statsunderstödd forskningsinrättning utanför universitet eller högskola, fördes han till den senare. 2 Den här lämnade redogörelsen för forskningen vid universitet och högskolor omfattar uteslutande sådana forskare, som varit sysselsatta vid universitets- och högskoleinstitutionerna, och gäller sålunda inte sådana forskare vilkas arbete varit förlagt utanför dessa, även om arbetet letts eller övervakats av forskare vid institutionerna (jfr sid. 226, även noten). Den sistnämnda kategorien omfattade sammanlagt 801 personer, av vilka 268 betecknades som doktorander och 440 som licentiander. Av de 801 var 235 lärare, 67 präster och 53 läkare.

229 ej tolkas så att de 3 949 bedrev forskning under större delen av sin arbetstid. Professorerna och andra universitetslärare uppgavs i flertalet fall ha forskning som en och undervisning eller administration som en annan huvuduppgift. Med hänsyn till att frågan huruvida forskning var en huvuduppgift eller ej visade sig vara mycket svår att besvara och till att svaren i många fall givits med tvekan, måste denna fördelning tas med reservation. I tabell 17 återges de 4 259 akademikernas fördelning på de två kategorierna för var och en av vissa grupper av institutioner. Man finner av tabellen, att det såväl absolut som relativt sett största antalet personer som icke hade forskning som en huvuduppgift återfinnes i gruppen »kliniskt-medicinska ämnen». Med hänsyn till dessa institutioners uppgifter som sjukhuskliniker är det ej överraskande att så pass många av där redovisade professorer och andra läkare uppgivits ha förhållandevis mycket liten tid till forskning. Det bör å andra sidan framhållas, att långtifrån alla läkare vid dessa sjukhuskliniker upptagits som forskare på blanketterna. Tabell 17. Vid universitets- och högskoleinstitutioner (motsvarande) forskande akademiker den 1 december 1955

Forskning en huvuduppgift

Fakultet/högskola

Forskning ej någon Samtliga huvuduppgift

helt eller delvis

Relativ fördeln. av grund- (ärabets-) examina 1950-54

Därav

M. % Kv. % M. % Kv. % 3 3 154 24 130 60 8 18 12 3 8 36 10

116 65 1 135 515 620 1 189 219 716 111 19 83 448 220 5

Teol. fak Jur. fak Med. fak därav teor. ämnen klin. ämnen Hum. fak därav samhällsv. ämnen Mat.-nat. fak Tandl.-högsk Farm. inst Handelshögsk Tekn. högsk Jordbr. högsk G. C. I Wenner-Grens inst., vetcnsk.-ak., branschf.-inst

113 62 981 491 490 1 129 211 698 99 16 75 412 210 5 149

152 Totalt

3 949

4 259

97 97 94 93 94 86 92 89 91

3 3 6 7 6 14 8 11 9

98 99 95

2 1 5

99 99 81

1 1 19

77 77 33 96 99 99 43

23 23 77 4 1 1 57

25 Anm.: Den relativa fördelningen av samtliga grundexamina är beräknad utifrån grundexamina inom resp. fakultet, t. ex. fil. kand.- och fil. mag.-examina inom de filosofiska fakulteterna, apotekar- och receptarieexamina vid farmaceutiska institutet. För de medicinska fakulteterna och tandläkarhögskolorna har dock enbart med. l i c - resp. tandläkarexamina legat till grund för beräkningen.

Av samtliga redovisade aktiva forskare var 9 procent kvinnor. Huvuddelen av dessa kommer på de medicinska och de två filosofiska fakulteterna. Kvinnorna är starkast representerade bland forskare inom de humanistiska fakulteterna: 14 procent av alla redovisade forskare. Inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen var dock kvinnorna förhållandevis färre än inom de »rent» humanistiska ämnena. Det är värt att framhålla, att antalet kvinnliga forskare utgjorde 9 procent av samtliga inom ämnesgruppen matematik, astronomi, fysik, mekanik, kemi, meteorologi.

230 Vid fackhögskolorna, och särskilt vid de två tekniska högskolorna, är kvinnorna ytterligt få bland forskarna. I det senare fallet sammanhänger detta givetvis med att över huvud taget mycket få kvinnor hittills studerat vid de tekniska högskolorna. Detta framgår av högra delen av tabell 17, vari angivits den relativa fördelningen på kön av samtliga som inom respektive fakulteter avlagt grund(eller ämbets-) examina under femårsperioden 1950—54. En jämförelse mellan procenttalen i de två delarna av tabellen visar i övrigt, att — i de fakulteter där kvinnorna utgör någon nämnvärd del av samtliga — kvinnorna i förhållandevis mindre utsträckning än sina manliga kolleger ägnar sig åt forskningsarbete vid universitets- eller högkoleinstitutionerna efter avlagd grundexamen. Tabell 18 återger åldersfördelningen dels totalt bland de 4 259 forskarna vid universitets- och högskoleinstitutionerna (motsvarande), dels bland forskarna vid de olika fakulteterna och vid de tekniska högskolorna. Tabell 18. Totala antalet vid universitets- och högskoleinstitutioner helt eller delvis forskande akademiker med relativ fördelning efter ålder Därav Åldersklass

Samtliga

Med. fak. Med. fak. teor. klin. ämnen ämnen

Teol. o. Jur. fak.

Hum. fak.

Mat.nat. fak.

4 259

1 189

—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70— obek.

6 22 22 17 10 8 5 3 3 1 1 2

2 14 20 22 11 9 7 4 6 1

7 29 24 13 8 4 4 2 2 2 2 3

20 29 20 11 8 3 3 1 2 1

1 5 26 30 17 10 5 2 2 1

5 22 20 16 10 10 5 3 3 2 1 3

5 36 21 11 6 6 3 4 3 2 1 2

Samtliga

100 Medianålder

32 Totalantal

Tekn. högsk.

Medianåldern för samtliga ligger som synes vid 35 år. Förhållandevis många forskare i de lägsta åldrarna återfinns inom de medicinska fakulteternas teoretiska ämnesgrupp. De mycket unga forskarna är här medicine kandidater, som kommit in på forskningsuppgifter före — ofta långt före —• fullföljandet av studierna till medicine licentiatexamen. Av de äldsta forskarna är en stor del pensionerade professorer. Det kan redan här påpekas, att bland de akademiker inom industrien, vilka hösten 1955 hade forskning som huvudsaklig arbetsuppgift, medianåldern var 35 år, d. v. s. densamma som gäller för samtliga forskare vid universitet och högskolor. Bland dessa industriens forskare var det mycket få, knappt 2 procent, som var under 25 år. Å andra sidan var åldersfördelningen bland industriens forskare mer koncentrerad till åldrarna 25—44 år än vad fallet är bland de forskande akademikerna vid universitet och högskolor. 78 procent av forskarna inom industrien befann sig i detta tjugoårsintervall, medan vid universiteten och högskolorna motsvarande siffra var 71 procent.

231 I nedanstående tablå har de vid universitets- och högskoleinstitutionerna (motsvarande) verksamma forskarna fördelats på fakulteter och högskolor samt på graduerade å ena sidan och licentiander och doktorander å den andra. 1 Därav Antal forskare

Fakultet/högskola

Teol. fak.l Jur. fak. J Med. fak Hum. fak Mat.-nat. fak Tekn. högsk Jordbr. högsk.. Handelshögsk Wenner-Grens inst., vetenskapsakad., branschf .-inst Totalt

licentiander och doktorander

graduerade antal

%

antal

%

42,5

49,7

1 135 1 189 716 448 220 83 135

354 296 179 72 61 21 33

31,2 24,9 25,0 16,1 27,7 25,3 24,4

261 718 411 159 47 15 15

22,9 60,4 57,4 35,5 21,4 18,1 11,1

22,4

4 259

1 127

26,5

1 716

40,3

Av de redovisade forskarna var 6 procent av utländsk nationalitet. Dessa utlänningar innefattade två kategorier, nämligen dels sådana som hade stipendier från hemlandet och som kan beräknas senare ha återvänt till hemlandet, dels flyktingar som måhända kommer att kvarstanna i Sverige. Fördelningen på nationalitet (tabell 19) ger en viss, om än grov uppfattning om hur stor var och en av de två nämnda grupperna kan vara. Redan här må framhållas, att bland de forskande akademikerna inom industrien utlänningarna utgjorde ett betydligt Tabell 19. Vid universitets- och högskoleinstitutioner (motsvarande)\ helt eller delvis forskande akademiker den 1 december 1955 fördelade efter nationalitet WennerGrens inst., vetensk. ak., branschf.-inst.

Totalt

3 977 23 14 18 23 45 82 42

Nationalitet

Teol. fak.

Jur. fak.

Med. fak.

Hum. fak.

Mat.nat. fak.

Fackhögsk.

svensk

1 068

1 142

4 1 1

1 13 20 13

7 3 13 5

8 7 19 12

6 12 22 5

121 1 2 4 1 6 7 6

7 1

2 2

8 1

31 4

1 135

1 189

4 259

dansk eller

[

finsk

J

baltisk tysk annan europ. . . USA annan utomeurop okänd

1 Rörande antalet licentiander och antalet doktorander 1955, se utredningens första betänkande, SOU 1957:24, s. 154 f.

232 större antal, relativt sett, än vid universitet och högskolor. Inom industrien utgjorde utlänningarna 18 procent av alla forskare. Den största gruppen utgjordes vid universitet och högskolor, liksom inom industrien, av tyskar. Antalet från »andra europeiska länder», d. v. s. från länder utanför Skandinavien, de baltiska staterna och Tyskland, är vid universitet och högskolor en väsentligt mycket större del av samtliga utlänningar än inom industrien. Detsamma gäller antalet nordamerikaner. Detta torde kunna förklaras av att gruppen »tillfälliga» stipendiater och motsvarande är mindre inom industrien än vid universitet och högskolor. 3. Biträdande forskningspersonal

Uppgifter om antalet personer, som den 1 december 1955 biträdde i forskningsarbetet vid universitets- och högskoleinstitutioner (motsvarande) inhämtades samtidigt med uppgifterna rörande den forskande personalen och lämnades av institutionscheferna på särskild blankett. För varje person som upptogs på denna blankett skulle uppgift lämnas om ålder, examen och befattning samt därjämte om huruvida vederbörande hade biträde i forskningsarbete som sin huvuduppgift eller ej. Liksom beträffande de forskande akademikerna visade sig den senare frågan vara svår att besvara. Dock torde svårigheterna ha varit mindre när det gällde den icke-akademiska personalen, än när det gällde akademikerna. Sammanlagt har 2 419 personer redovisats vid universitetens och högskolornas institutioner eller motsvarande. Av dessa uppgavs 1 809 ha haft biträde i forskning som sin huvuduppgift. Det må här framhållas, att den sålunda redovisade personalen omfattar icke blott den direkt statsavlönade personalen inom »basorganisationen» utan även sådan för särskilda forskningsuppgifter anställd personal — även studerande utan avlagd grundexamen — som avlönats på annat sätt. I tabellerna 20—22 har den i enkäten redovisade biträdande forskningspersonalen fördelats på grupper av institutioner respektive på utbildning och befattningar. Av hela den medtagna personalen har tre fjärdedelar uppgivits ha biträde i forskningsarbete som sin huvuduppgift. Denna andel är högre inom de medicinska fakulteterna och vid fackhögskolorna än vid de filosofiska fakulteterna. Tabell 20. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet och arbetsplats

Fakultet/högskola

Samtliga

Därav med huvudsakl. arbetsuppgift att biträda i forskn.-arbete antal

Teol. och jur. fak Med. fak.: teor. ämnen » » klin. ämnen H u m . fak.: hum. ämnen » » samh.-v. ämnen Mat.-nat. fak Tandl.-högsk Farm. inst., G. C. I Tekn. högsk Handelshögsk Jordbr. högsk Wenner-Grens inst., vetenskapsakad., branschforskningsinst Totalt

7 497 266 135 62 491 82 13 359 36 265

3 389 226 97 44 324 70 12 280 23 201

°//o 78 85 72 71 66 85 78 76

2 419

1 809

233 Tabell 21. Biträdande forskningspersonal vid universitet och högskolor den 1 december 1955 med fördelning efter huvudsaklig verksamhet och utbildning

Utbildning

Samtliga

Universitets- och högskolestud Läroverks-, gymnasieingenjörsexamen . . Institutsingenjörsexamen Annan teknisk utbildning Handelsgymnasium och motsvarande. . . Realexamen och motsvarande Folkskola med eller utan kortare nåbvssnad

Totalt

Därav med huvudsakl. arbetsuppgift att biträda i forskn.-arbete antal

%

170 26 247 268 282 88 463

131 25 234 208 218 39 342

492 92 291

354 75 183

2 419

1 809

95 78 77 74 72 63 75

Av fördelningen efter utbildning (tabell 21) framgår, att 7—8 procent av biträdespersonalen har utgjorts av studerande. Det är här bl. a. fråga om elever som vid sidan av studierna haft mer eller mindre tillfälliga, avlönade uppdrag av rutinmässig karaktär. En påfallande liten del av den övriga biträdespersonalen har gedigen teknisk skolutbildning. Det fanns år 1955 inte mer än en handfull läroverksingenjörer vid universitets- och högskoleinstitutionerna, och antalet institutsingenjörer utgjorde en ganska ringa andel av samtliga tekniker. Gruppen »med studentexamen» bland biträdespersonalen är ganska betydande. Det torde här i stor utsträckning röra sig om kvinnlig kanslipersonal. Även ett antal universitets- och högskolestuderande torde vara förda till denna grupp. De som uppgivits ha realexamen eller motsvarande utbildning samt de med enbart grundskola med eller utan påbyggnad i form av yrkesskolekurser, folkhögskola m. m. utgjorde huvuddelen av den i forskningsarbete sysselsatta biträdespersonalen. Det kan ha sitt intresse att jämföra den relativa storleken av vad man kan kalla den tekniska personalen å ena sidan i forskningsarbete vid universitets- och högskoleinstitutioner och å den andra i forskningsarbete inom industrien. Det är då lämpligt att för dessa jämförelser ur det nu redovisade materialet utvälja enbart de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna och de tekniska högskolorna, samt att av personalen vid dessa medtaga enbart den tekniska personal, som angivits ha forskning som huvuduppgift. Antalet dylika tekniker vid de matematisk-naturvetenskapligt fakulteterna och vid de tekniska högskolorna uppgick enligt tabell 22 till sammanlagt 397. I detta antal är då även inräknade de som rubricerats som amanuenser och assistenter men som ej haft akademisk examen. Totalantalet forskare som uppgivits ha forskning som en huvuduppgift uppgick samtidigt vid dessa fakulteter och högskolor till 1 110. Det gick således med detta sätt att räkna blott en tredjedels tekniker på varje akademiker. Inom de undersökta industriföretagen uppgick de forskande akademikerna till ett antal av 714 och deras tekniska biträden var 958 (se nedan, sid. 253 f.), d. v. s. en och en tredjedels tekniker på varje akademiker. Olikheterna i »teknikerkoefficient» för de två grupperna torde vara ett uttryck i första hand för den olika inriktningen av forskningsverksamheten vid universitets- och högskoleinstitutionerna å ena sidan och vid industriföretagen å den

234 Tabell 22. Biträdande

forskningspersonal

vid universitet och högskolor den 1 decemDärav

Befattning

Samtliga

Amanuens, assistent m.m Forskningsbiträde, tekniker, ingenjör, instrumentmakare m.m Kontorist, kansli-, kontors-, räknebiträde, sekreterare m.m Hjälppersonal i övrigt, vaktmästare Varia, utan uppgift Totalt

Antal

°/ /o

Teol. och jur. fak.

Med. fak.

1 194

1 101

505 402 130

261 217 107 1 809

52 54 82

62 69 27

2 419

andra. Om man jämför den tekniska personalens utbildning inom industri och vid högskoleinstitutionerna, finner man dock skillnader som ej enbart kan förklaras med den olika inriktningen av forskningsverksamheten. Andelen med teknisk gymnasieutbildning var nämligen påfallande mycket större bland teknikerna inom industriföretagen än bland teknikerna vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas och de tekniska högskolornas institutioner. 4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

Som tidigare nämnts inhämtades på särskilda formulär uppgifter om under 1955 för forskningsändamål förbrukade medel. Det ansågs från början uteslutet att få till stånd någon uppskattning av hur stor del av en tjänstemans lön som kunde anses vara ersättning för forskning och hur mycket som kunde anses vara ersättning för undervisning på lågstadiet, tjänster till allmänheten samt administration. Därför begärdes uppgifter om hela löneanslaget på riksstat till »fast» anställda. Däremot ansågs det vara möjligt för institutionsföreståndarna att göra uppskattningar av hur stor del av övriga anslag till institutionen, främst materielanslaget, som förbrukats för forskningsändamål. I många fall torde fördelningen av materielanslaget på forskning och annat ha gjorts mycket ungefärligt av uppgiftslämnarna. Ibland har hela materielanslaget uppgivits som forskningsanslag; i andra fall har ingen del av anslaget uppgivits gå till forskningsändamål, vilket kan vara riktigt men även kan tolkas som en (i en del fall) väl grov approximation. Man bör därför för de enskilda institutionerna ta uppgifterna med stor försiktighet på denna punkt, men vid summeringar för grupper av institutioner torde man våga antaga att intet systematiskt »fel» vidlåder materielanslagens och de övriga anslagens fördelning på forskning och annat. De särskilda anslagen (t. ex. från forskningsråden) till enskilda forskare torde i flertalet fall helt ha avsett forskning, varför något motsvarande problem ej torde föreligga beträffande dessa anslag. Uppgifterna skulle avse förbrukade (ej beviljade) medel, vilket vållat svårigheter som dock i flertalet fall kunnat övervinnas efter kontakt från sekretariatet. Den största svagheten i materialet när det gäller storleken av anslagen till enskilda forskare vid institutionerna torde ligga på ett annat plan. Man måste

235 ber 1955 med fördelning

efter huvudsaklig

verksamhet, arbetsplats och befattning

som huvudsaklig arbetsuppgift att biträda i forskningsarbete Fakultet/högskola WennerGrens inst., vetensk. ak., branschf.inst.

Handelshögsk.

Jordbr. högsk.

—.

8 1 5

25 30 3 201

3 11

23 44 22

Hum. fak.

Mat.-nat. fak.

Tandl.högsk.

Farm. inst., GCI

71 1 25

62 32 24

7 27

—

70 Tekn. högsk.

—

•

nämligen ställa frågan om alla medel redovisats. I några fall har uttryckligen angivits, att man ej kunnat (eller velat) ange hur mycket medel från privat håll som ställts till förfogande. I andra fall har det varit diskutabelt, om privata anslag bort medräknas, emedan vederbörande forskares insatser mera haft karaktären av konsultativ verksamhet än av vid den egna institutionen bedriven forskning. Det torde vidare förekomma, att industriföretag utan ersättning utlånar utrustning och apparater till högskoleinstitutioner. Någon uppskattning av värdet av dessa »depositioner» har sannolikt ej gjorts av berörda institutionschefer. De uppgifter, som i det följande ges rörande för forskning förbrukade medel och dessas fördelning på olika anslagsgivare, torde därför, både absolut och relativt sett, underskatta betydelsen av de icke-offentliga anslagen. Uppgifterna om storleken av olika slag av offentliga medel, som anvisats för forskningsändamål, torde, i absoluta tal räknat, vara »sanna». Relativt sett torde däremot anslagen av offentliga medel vara överskattade, detta som en följd av underskattningen av de privata medlens betydelse. Ytterligare ett par påpekanden bör göras som bakgrund till de i det följande redovisade siffrorna över förbrukade medel och dessas fördelning på skilda anslagsgivare m. m. För de medicinsk-kliniska ämnena har det förelegat speciella svårigheter att redovisa utgifterna för löner och forskningsmateriel ur klinikernas allmänna anslag. Beroende på de för sjukhusen sinsemellan olika utformade avtalen mellan Kungl. Maj :t och de kommunala huvudmännen har inkomna uppgifter ej varit helt jämförbara. Detta medförde svårigheter vid fördelningen av anslagen till löner och materiel på utgifter för forskning och utgifter för övriga ändamål (sjukvård, undervisning). I avsikt att erhålla en uppfattning om storleksordningen av dessa forskningsutgifter har en uppskattning gjorts med utgångspunkt i de lämnade uppgifterna beträffande forskningspersonalen. I stort sett har beräkningen tillgått på så sätt att man, i likhet med för övriga delen av undersökningen (se därom s. 236, 240), antagit att en viss del av den totala lönesumman till »fast» anställda som i någon mån forskar utgör ersättning för deras forskningsarbete. Motsvarande statliga materielutgifter har sedan erhållits med hjälp av antagandet att dessa förhåller sig till löneutgifterna för forskning på samma sätt som de totala

236 materielutgifterna till de totala löneutgifterna. Det torde emellertid vara riktigt att som forskningsutgifter upptaga ytterligare en del av ifrågavarande klinikers totala materielanslag (utgifter för röntgenplåtar o. dyl.). Denna del antages för Uppsalas, Lunds och Göteborgs del vara kommunala bidrag till forskningen, medan för karolinska sjukhusets del även denna är statlig. Den antages för varje sjukhus vara lika stor som statens bidrag till forskningsmateriel enligt ovan gjorda beräkning. Handelshögskolorna har både statsanslag och anslag från privat håll. Eftersom statsanslagen ej avsetts för någon speciell del av högskolornas utgifter har det ej varit möjligt att ange hur mycket av dessa anslag som gått till löner för de fast anställda, hur mycket till materiel m. m. Här h a r förfarits så, att hela de Utbetalade lönesummorna till de fast anställda redovisats under posten riksstatsanslag, medan övrigt räknats som anslag från privat håll. 1 Efter dessa reservationer och kommentarer redovisas i tabell 23 resultaten av undersökningen rörande storleken av för forskning förbrukade medel vid universitet och högskolor. Medräknas hela lönebeloppen för de »fast» anställda (med undantag för sådana anställda, vilka uttryckligen angivits ej ha varit sysselsatta med forskningsarbete), blir summan av för forskning förbrukade medel vid universitet och högskolor 94,3 miljoner kronor. I summan 94,3 miljoner kronor ingår sålunda hela utgiftsbeloppet för den direkt statsavlönade personal vid samtliga universitets- och högskoleinstitutioner, som under år 1955 i någon mån varit sysselsatt med forskningsarbete. Eftersom en betydande del av ifrågavarande befattningshavares arbete gällt annat än forskning (främst undervisning och administration), är det uppenbart att siffr a n 94,3 miljoner är en bruttosiffra, som måste reduceras, om man vill försöka renodla kostnaderna för enbart forskningen. Som ovan framhållits, ansågs det vara ogörligt att av de enskilda uppgiftslämnarna begära uppskattningar av hur stor del av varje enskild tjänstemans lön som kunde anses vara hänförlig till hans forskningsarbete, och man är därför hänvisad till att göra en generell skattning. En dylik skattning kan göras på olika sätt. Man kan t. ex. gå igenom de olika befattningstyperna och bestämma en reduktionskoefficient för var och en av dessa; rimligen bör man nämligen till forskningen kunna hänföra en större del av lönen till en forskardocent än av lönen till en professor eller biträdande lärare. Man kan också tänka sig att bestämma olika reduktionskoefficienter för var och en av de olika fakulteterna, ämnesgrupperna eller t. o. m. de enskilda ämnena. En ännu mera förfinad metod vore att på något sätt kombinera de två h ä r antydda vägarna. Efter ingående överväganden har emellertid utredningen kommit till den uppfattningen, att den del av den direkt statsavlönade personalens (såväl forskares som forskningsbiträdens) löner, som år 1955 kan ha varit hänförlig till vederbörandes uppgifter för forskningen, som ett genomsnitt för samtliga universitet och högskolor torde utgöra något mellan hälften och en tredjedel. Då utredningen i det följande för alla universitets- och högskoleinstitutioner utom för undervisningsklinikerna räknar hälften av den fast anställda personalens löner till forskningsutgifterna, sker detta i medvetande om att detta kan innebära en överskattning av den insats, som vederbörande med de högre läroanstalternas 1 Utredningen är medveten om att även andra läroanstalter haft inkomster av annat än statsanslag. Särskilt gäller detta Stockholms högskola, för vilken i huvudstaten för budgetåret 1955/56 avkastningen av egna fonder och bidrag från Stockholms stad beräknades till 0,5 resp. 1,2 miljoner kronor av totalt 8,7 miljoner. Av praktiska skäl har i sammanställningarna i denna redogörelse hänsyn icke tagits till dessa inkomster, utan ifrågavarande läroanstalters utgifter för forskning har antagits helt härröra från statsanslag.

237 COCOtOTHCOOHCDrfCOTHOTfOCO^cO h n C 5 W r l O O l O O O O O T | i r l t N i n H l N l O f f l THTfcOiOOOI>C>incOcni>OcMOOiMOOTfoo H ^ n N o o i n N T-irH-rfcN T-i eo

ooo^oicocoHcom MOOOOO<OU)OCOO> tOfflNrlrl lO Oi 00

"S v .i? "tö1

«I 6 0

• CS

.BP « G •£ r

i» «

O

« w^_

rt <2

>

tic

.3 cs « . p .cdc

<:

i> rf -n O I> O CO <M (M l> I> OJ l> lO M T-I CM

G

-c <5 k CU „ - .

( O H H W 0 0 00 - 1 H O C D 0 5 O t O r l

_

^ 3 ti •^THinTfmoocxD-^r^ M m c o H t o r o c o i N c i ) rf c o cn i >

cu as > it

d, <« o c o w t o H o o o t o r f i i o o c K O i n t o i n t o f f l o o t^TfOT-i-^ior^-^ooomcMT-icrjT-iiMrHO THcoco-^mio-^mcocooco-r-icoT-icoiOGs O r t r r f ) T-I

S"éc a -2 CU . ^

CO

C

cc

et

*

<S

ä

c

M

5 S3

CM a i

r f co t> i > cM 00 T-I r f a s a s i o TI» co

S r " 1

O

C

T

I

O

co

COcMiOOCOOOcMI>OOCNT-iint^-TfTfcOOOcO lOcoioorfoocMTfcMTfcoioaimi-iTfTHTH r l r i n n c O M r l r l Tf TH TH CO CN CO t - l CM T-I T-I

as

h 10? 4) CS 3J B *H :as : 0 j a +->

h

O

O

& <=0 .BP CS

c

N

O lO Tf Tji T-I T4

i-iL0 0 5 c M T - i C 0 i O t O I > T H l > O 3 ( M c M cMCvlTfOiOi-<l>COT-lT-iTfOt>CN TfiCrfcMTf m COT-I

Bpo g 4-> o j *

O

c o t ^ N O r i O c D m a c B w n m o H i n i n o <35COOOOCOI>COCOTfOjT-iTfcOOCOCN)0 OT-iiCT-ioooTfcocooicx)i>i>mT-iT-iTHCo

_* OJ

+-'

cS

T-iooooooTf

^

1 g S)P 3

o

•^ «H • )-. cu

00 CS

I>

O

o

o

% O> 3

CS ÖB

S 9

w

l

o

i n f f i i o c D T t i o o c O H C '

:

' T f i n c N O T H O T f o o c ;3 H

|

t-, t o

S O

3 0

o O TH

§,3

CS

Q.

. eo T - I

o cs <M T-1

s

o

o

O i

l O CO

- C N l > < M C O O ( M T f l O T - i C O l O T

o o o T-l ( M

o o o c o o c o t - i o o o T - i i r3 T-l TI

O O

"

cS *3

y os s

t - :cS ^H - 2

0 O r i N - * H

•(McMCOmmoCT-iOCMCOcMT-

T-I CM CO 00 r f " T - I CN T H

' M

• * " o " o

TH

T I i*

CO n

d ' o ' c ' r^

TH

O O

^

J-3 £ CS CS

tfl CS

o o o o o o o o o o o o o o o o o c )3 o o o o o o o o o o o o o o o o o c

s

*H

B 3 t/1

, , *->

o,

CS S B

cS

CU

fel

«-!

3 M cj

C!

:S

3 (H 1 CJ

I—I

>c S -^ rj

i.ii <s~ s

< M C D T - l [ > O O i - l T f •n

O T-I

CO C l T f oo" •>* O CM T-I

'

O O

| C D l O I > T H C M l O C O r + l 0 <3

CO

0 0 T H " OO" O O CO O I > l > O l THiO <M CO CO CO U" 3

TH

00 UD

31 3

CS

C O O C N C N C O T f T H C O O T f C O C D T + i L O C D C O T H O C 3

Ti

S 3

co B CS

i O T H O i o r ^ c j i o c o T H O o [ > C 3 i > c o o o T - i o o o c 3 CNCNCOr+icOCO-rfi-icNTfT-iTfcMCN O l M C3

TH

Ninr-HMocoo^ONMOTfioNin^

lO

COCOt^lOOOCMCOCOOlCOTHT-iTfOOTHTHTfOC )

O Tf

O

^

3 CS

CO i i

O cs

cS

.BP

cS (H CO "O CJ cs ITJ B • « :cS : 0 ^ - +J

4J

Tj CU

Tf

B cu

O

M

+J

i>cocoTfioiocoooi>coco-^coTfcoT-i

B CS

CS

o o o o o o o o o o o o o o o o o c > O o o o o< o o o o o o o o o o o o o c TH T-l o TH TT-l T - I T - I T - I T H T - I T H T - I I - I T - I T H T H T H T - I T -

sg 3 00

CS B 00 cS *3 cu

CU

it CJ

s cu B

CS

o

I > C O O O O i O C M C O T f

«

O l f i t D l O M l O C O T-l

BP CJ

§

DC CS

CS

H

3 * 3

cS cS

a

E

JPJS f-

CO

>

B

l O c N C N O O O C D L O r '

TJI O ) l O f T-l CO

o o o • * « r - l r f CO CO T j

CO <M

C O ^ ^ C O l 0 0 0 3 c M I > - r f ( M G 3 C O O O C O T f 0 3 l >

to

T f C N 0 0 C 0 C 0 1 0 l 0 1 > T - I O C 0 T f C 0 l O C 0 O C D l f T-l T - I CM CN <M CN CO T - I CO T - I CO T - I T H r - l CN 0"

I> CM

i n c o o o T f O o o o T f c o o c o o i O i M T f O c D i r

CM

T f T H T f T - i T f o o c o c M o o o c ^ c o o o m i > o o o i r 0 0 0 0 i O I > l > O m 0 5 0 0 T f T f l O I > C O T f c M T-

O CO

O cs

.BP B cu e^l

(4 CJ

M "O cs 2

=5^2

O cS

*ti cS +J O

H CS

o I*I

CU

CO

•S 'c

DC :0

B

3 CU

C

.fi_

3 CU

••CS OT

> CO

B O .3 cu •—' % it

cS

fe cc «T-

"c

CU

it

ii * et

it

-1 ^ £ 0 cu cS i - : 0 co

3+J c/3

3 Ä

. DJ o -cs :C

. * .£

<2 3

]

+j

er

•

B

C

B "

- *

cu cc

• CJ . T

e

it

t

cc

>^ o b .£ ,c H • O•- ?it ^ lCS ic- fi i « i K 5 f i + ' o w s + J i ! CU ~ CS

r-j

_s • & • « v OC co » O » DCJ3 : 0 K,

:OS

b

c h

:CS

S£

S ^ C S c S C S C j C S r t c U ^ J

C.

.

^

O

c,

239 H->

'TH

o

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

O O

O O C O O O r f T - l c O r f O T H O C O O C N O m c O t ^ O

CO

O C O O C M c O O O O O O O i r j c O O c O r M O T H C O I > r f T f r f r - i r - i c M CNCNCNCMCOCOCOCNiM

o

T H T H T H T H T H T H T - I T H T - I T H T - I T - I T H T H T H T H T - I T - I

t-l

S,

CJ

T< -S, > DC +J

CN

o-g

3 03 CJ O tH

QH

S i +-> S

CJ

O O O O I > C O O c M C O T H C O r f O O C O I > T f c M C O m T f

m

t.

h 3

T H O O O I > O O O C N O C O C O T - i O C D l O T f r f T - l I >

gi £

C N T H T - I T - I C N C M C N C N T H C O C N T - I T - I C O C O C O

CM CN

Tfioina>ocoo<-Äcomoi>THcocor^ooco

C3

O C N O C 3 C 0 C 0 0 3 r - l r - i O I > C 0 C N T f T f C N O 0 0 ffiococoMo^coMOtCTfinioioco^co

I> Tf

! > O I > r H C O C O C O l O C O r - I O O O i n i > C N C N C N T - l I > l O r f l O C T 3 C O T f I > T - l I > c M i O r f l > C O ' r f C 3 C y 3

lO CN CN

ci

w

i .3.

tn 03

CS ^

03 ^

^ e i-J 3 3 •3

i i X3

cS 4>ä

C O O O C 3 I > 0 0 ! > O C O C N O C O C N C O I O T H I > C O I O

T-l CO

CO to

c O ^ C O C O O C O r t r O H H O S c O i O M H M O M m i O l O O O O C N l O c N T H C O C O r f O O t ^ - i O T f O O C O O O l H M O O r l CO CN 0 0 CN r-l CNCOOO

00 CN

O

0 3 T - I CO r - l r-l

gifter mateappaater, esor

H

C ^

h M i: 0 CJ * "

tH

it

rf

CN

T-I

CO r l

00 CN

h

T-l

rH

tH CJ

äS «g ? it

Red rade till anst icke

m

C O c O O r H c M C O I > t > C N c O O C O i O C O I > c N C O C N T - I I > C O 0 0 C O C N C N C — C O O C N i O rfCOCO C O O l r f T H l O W r l t O r l CN r f CN

i 1ti-o s

T-I

rf O C3

TH

T-I

C J l T f i n O C O i O - ^ C O C T i c M t ^ o O r f c O C O i O v O T H C O O C N C O O I > C N i O C N I > C O C O r - l T - l y-i

fi

C N T H C O T - I I > C O TH

03 "C

ä CJ ^ *?r\ + J .BP -o 8 £ £ «35

W

COCM

Ti

lO

-n

lO

TH

C N i O O C N C N C O C T i C O C O C N T f T - i T H O C O O O T f < M r - i c N a 3 i n c N O O r f T - i c O T - i T f c o i > i O I > T - i c 7 : T - I CN m •>* CO CO 0 0 T H i O r f T H I O T H

-rH

CN 00

TH

o

o o i ^ o o t o m c s r i c o o o o i o i o m c o o o n

o

0 5 0 0 r - l 0 0 0 0 5 C O O T f c N O O I > r f r f C O C O l O C 7 " T f l O l O C N C O I > O O O T - I T f C O O > C O c M r-

00 rf

o .§ « fi

CN

TH

T-I

1-1

" T> iS .

rH

TC

T-l

i

CN r f

CO

CO

O

CN

CN

+J cS O

h c

CS

OJ

o

•i

g

c B

DC :0

:03

B B

;B_

J > in

£ £

:cS :aS

03 H-»

3 it

O

*3

.3

CJ r3 CS • < co

CS

fa a «r

1 CS «TH

*

ii

1 -

•se n 0

•C

e

L

-i

—

s'

2 a

- c := ! e

i

C J - 3 - C O , T J C T J C CU ^ C S C J ^ !

•<s

CO

• .H

TJ

I

Cl mner-Grens tenskapsaka

(11

mdelshögsk. ntbrukshögs terinärhögsk

1 Reduci ade löi till fas anställt ak a de

H->

O o o

Tf

03 H

"tH

Övriga löner till icke-akademiker

tH

o o

"3

ä

O r-l r-l

. K

•)

t

240 dåvarande resurser kunde göra i forskningen. Proportionen kan sålunda tänkas vara den önskvärda snarare än den vid ifrågavarande tidpunkt faktiska. För personalen vid undervisningsklinikerna har det däremot ansetts motiverat att räkna med en mindre andel av den totala lönesumman som forskningsutgift än för övriga ämnen i undersökningen. Utredningen har här stannat för att betrakta en tredjedel av lönesumman som utgift för forskning. Detta motiveras delvis av att personalen vid här ifrågavarande kliniker förutom undervisning och forskning har ansvar även för sjukvård. Antages sålunda, att hälften (för undervisningsklinikerna en tredjedel) av det belopp som utbetalats till den »fast» anställda personalen utgöres av betalning för forskning, sjunker siffran 94,3 miljoner kronor till 63,2 miljoner kronor. Av hela beloppet utgöres 11,6 miljoner kronor av icke-offentliga medel. Ungefär hälften av detta belopp kommer från privata svenska fonder, medan drygt 1,2 miljoner kommer från utlandet (privata fonder eller andra källor). I tabell 24 redovisas den relativa fördelningen av de anvisade medlen. Därvid redovisas fördelningen på två sätt: dels med hela avlöningsanslaget till »fast» anställd personal inräknat, dels med endast hälften (för undervisningsklinikerna en tredjedel) av detta belopp inräknad. Det kan vara av intresse att studera, hur de medel som förbrukats för forskningsändamål fördelar sig på löner till akademiker, löner till biträdespersonalen och utgifter för materiel, apparater m. m. I tabell 25 ges en dylik fördelning. Därvid har dock blott medtagits hälften (för undervisningsklinikerna en tredjedel) av de belopp, som utbetalats av riksstatsanslag som löner till den fast anställda personalen, akademiker såväl som andra. Ungefär hälften av hela utgiftssumman har gått till akademikerlöner, knappt en fjärdedel till löner till biträdespersonalen och drygt en fjärdedel till materiel, apparater m. m. Skillnaderna mellan de skilda fakultetsgrupperna är emellertid mycket stora. Teologisk och juridisk forskning svarar för ena ytterligheten, med nio tiondelar av utgifterna i form av lönekostnader för forskarna själva och en tiondel materielkostnader. Den teoretisk-medicinska forskningen svarar för den andra ytterligheten, med tre tiondelar av utgifterna i form av löner till akademiker och lika mycket till deras medhjälpare och fyra tiondelar till materiel m. m. Naturvetenskaplig och teknisk forskning ligger n ä r m a r e den sistnämnda och humaniora och samhällsvetenskap närmare den förstnämnda ytterligheten. Det kan nämnas att forskningsutgifterna inom industrien (se nedan s. 255) till ungefär tre tiondelar utgjordes av löner till akademiker, medan fyra tiondelar var löner till tekniker och annan hjälppersonal och tre tiondelar var utgifter för materiel m. m. Denna utgiftsfördelning är ganska lik den som uppgivits av de statsunderstödda branschforskningsinstituten, Wenner-Grens institut samt vetenskapsakademien.

B.

Forskningen

vid

vissa

statliga och statsunderstödda universitet och högskolor

inrättningar

utanför

1. Undersökningens uppläggning och genomförande

Parallellt med den i föregående avsnitt redovisade undersökningen rörande den vetenskapliga forskningens omfattning vid universitets- och högskoleinstitutionerna gjordes en liknande enkätundersökning bland statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner och motsvarande organ utanför universiteten och högskolorna. Även denna undersökning lades u p p som en totalinventering. De i

241 undersöknigen använda enkätformulären hade i stort sett samma utformning som de i universitets- och högskoleenkäten använda. Med ledning av statsliggaren gjordes en förteckning på ämbetsverk och andra statliga organ som kunde tänkas bedriva forskning. Sjukhusen undantogs dock från början och behandlades i en särskild undersökning. Däremot medtogs under år 1955 arbetande statliga utredningar och kommittéer. För att få en kontroll på att listan blev fullständig vände sig utredningen till statssekreterarna i skilda departement och hemställde om komplettering och korrigering av förteckningen över de medtagna organen. De viktigaste av de i denna undersökning ingående institutionerna (med redovisade forskningsanslag på mer än en miljon kronor år 1955) är följande (i den ordning de är upptagna i statsliggaren): Försvarets forskningsanstalt, statens nämnd för byggnadsforskning, Sveriges Utsädesförening, statens skogsforskningsinstitut, flygtekniska försöksanstalten, AB Atomenergi, statens bakteriologiska laboratorium, statens institut för folkhälsan, telestyrelsen, vattenfallstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse. Svar inkom från det stora flertalet tillfrågade organ och inrättningar. Av de få som ej svarat synes, av andra uppgifter att döma, ingen ha någon mera omfattande forskningsverksamhet, varför det inkomna materialet torde omfatta praktiskt taget all den forskningsverksamhet som skulle komma i fråga. Alla uppgifter underkastades en noggrann kontroll och granskning av personal med akademiska kvalifikationer och materialet torde efter de korrigeringar som gjordes, mestadels efter telefonkontakt, ha ungefär samma grad av tillförlitlighet som materialet för universiteten och högskolorna. Även i denna undersökning vållade avgränsningsproblemet särskilda svårigheter. Många av de verk och inrättningar, som omfattades av undersökningen, har forskning som en mycket begränsad del av sin verksamhet, medan andra har att rutinmässigt insamla statistiska data. Följande anvisning för hur den naturvetenskapliga, tekniska och medicinska forskningsaktiviteten skulle avgränsas från annan verksamhet gavs: »Med forskningsarbete avses här naturvetenskaplig, medicinsk eller teknisk grundforskning samt tillämpad forskning fram till det stadium då den nya produktens eller metodens egenskaper i allt väsentligt blivit kända, så att det fortsatta konstruktions- eller utvecklingsarbetet innebär en reguljär teknisk arbetsgång, som i detalj kan planeras och dimensioneras». I denna undersökning skulle även medtas juridisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning av den art som bedrivs vid universitet och högskolor. Emellertid undantogs enligt anvisningarna sådan statistisk verksamhet som innebär regelbunden och rutinmässig uppgiftsinsamling och bearbetning. Det visade sig emellertid när det gällde den statistiska verksamheten, vara mycket svårt för de berörda verken att skilja mellan vad som kunde anses vara regelbunden och rutinmässig uppgiftsinsamling och bearbetning å ena sidan och metodiskt arbete av forskningskaraktär å den andra. Därför uteslöts helt ur undersökningen bl. a. statistiska centralbyrån, kommerskollegium, socialstyrelsen och konjunkturinstitutet. Den forskning, som bedrives vid dessa institutioner, måste i stället göras till föremål för uppskattningar, vilka redovisas i avsnitt D nedan. Utöver de nyss nämnda verken undantogs slutligen även universitetsbiblioteken, museer och arkiv. Visserligen tillställdes en del av dessa formulär, men det visade sig svårt för dem att lämna uppgifterna med de avgränsningar som gjordes. Även beträffande dessa institutioner måste sålunda göras uppskattningar, som redovisas i det följande i avsnittet D. 16—806899

242 I denna undersökning liksom i den i föregående avsnitt redovisade skulle alla personaluppgifter avse förhållandena den 1 december 1955. Uppgifter om de akademiker som vid denna tidpunkt var helt eller delvis sysselsatta med forskning, skulle lämnas på särskild blankett, varvid förutom namn, födelseår, nationalitet, akademisk examen och befattning uppgifter jämväl skulle lämnas om huruvida forskning var den huvudsakliga verksamheten eller ej. Vidare skulle uppgifter lämnas om vederbörande hade forskningsbefattning på annat håll. I stort sett samma svårigheter förelåg att lämna uppgifterna om akademikerna i denna undersökning som i undersökningen av universitet och högskolor, varför här kan hänvisas till diskussionen i föregående avsnitt. Därutöver må blott påpekas, att det i denna undersökning synes ha varit lättare att ange vederbörandes huvudsakliga verksamhet, varför man kan utnyttja uppgifterna på denna punkt med större säkerhet än i undersökningen rörande universiteten och högskolorna. I fråga om biträdespersonalen inhämtades på särskild blankett samma uppgifter från de statliga och statsunderstödda inrättningarna som från universiteten och högskolorna. Det visade sig i många fall vara svårt för de tillfrågade myndigheterna att avgöra vilken personal, som skulle medtas på denna blankett. I många fall lämnades också blott summariska uppgifter för den personal som närmast skulle kunna kallas för »hjälppersonal», medan utförligare uppgifter lämnades för den tekniska och för den administrativa personalen. Materialet är därför användbart endast för relativt summariska sammanställningar rörande biträdespersonalens storlek på olika håll. Även i föreliggande undersökning begärdes uppgifter om under år 1955 för forskning förbrukade medel med fördelning på löner och arvoden till akademiker, löner och arvoden till annan personal samt övriga utgifter, t. ex. för materiel, apparater m. m. I fråga om löneutgifterna skulle i denna undersökning vederbörande inrättning göra en uppskattning hur stor del av de anställdas löner som kunde anses utgöra betalning för forskningsarbete. Denna metod skiljer sig från den som användes i undersökningen rörande universitet och högskolor. I denna sistnämnda undersökning visade det sig av praktiska skäl nödvändigt att begära uppgifter om hela det utbetalade lönebeloppet, varefter man för den fast anställda personalen fick göra en grov uppskattning av hur stor del av löneutgifterna som kunde anses vara utgifter för forskning. Vid jämförelser mellan utgifterna för forskning vid universitet och högskolor å den ena sidan och vid statliga och statsunderstödda inrättningar utanför dessa å den andra, måste följaktligen användas de reducerade löneutgifterna vid universitet och högskolor. Utgifterna för forskning skulle fördelas på sex grupper av anslagstyper: riksstatsanslag direkt till inrättningen, anslag från statliga forskningsråd och fonder, andra offentliga anslag, anslag från privata svenska fonder, stiftelser eller företag, anslag från utländska fonder eller företag samt övriga anslag. Under denna sistnämnda anslagstyp kom i huvudsak de affärsdrivande verkens egna driftsmedel att redovisas.

2. Antalet forskande akademiker

Antalet akademiker, som redovisats i undersökningen, uppgår till sammanlagt 843, sedan dubbelräkningar eliminerats så gott sig göra låtit. Av dessa 843 har 693 uppgivits ha forskning som sin huvuduppgift. I nedanstående tablå återges hur de redovisade akademikerna fördelar sig på huvudsaklig verksamhet och på typ av forskning.

243 Huvudsaklig verksamhet

naturvetenskaplig och teknisk forskning samt jordbruksforskning medicinsk och veterinär-medicinsk forskning humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning Totalt

forskning

annat

samtliga

843 Med hänsyn till att, som ovan framhållits, arkiv, bibliotek och museer samt de ämbetsverk, som handhar den officiella statistiken, av tekniska skäl måst undantagas från denna undersökning, är de i nu ifrågavarande delundersökning framkomna siffrorna för den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen ofullständiga såsom mått på framför allt den samhällsvetenskapliga forskningen vid statliga verk och institutioner utanför universitet och högskolor. I tabellerna 26 och 27 återges den forskande personalens fördelning på åldersklasser och efter examen. Av tabell 26 framgår, att medianåldern bland dem som har forskning som sin huvuduppgift ligger fyra år lägre än medianåldern bland dem som deltar i forskningsarbetet men ej har detta som sin huvuduppgift. Förklaringarna till olikheterna kan kanske sökas i två olika förhållanden. Dels kan rekryteringen till befattningar med forskning som huvuduppgift ha varit speciellt stark under senare år, vilket kan ha verkat sänkande på genomsnittsåldern bland forskarna. Dels kan även den förklaringen tänkas, att en stor del av de personer det här gäller efter några års tjänstgöring på rena forskningsbefattningar befordras till andra befattningar, för vilka själva forskningsarbetet blir mindre väsentligt. Det kan påpekas, att medianåldern 35 år även gäller både för forskarna inom industrien och för bruttoantalet forskare vid universitet och högskolor. Uppgifter inhämtades även om forskarnas nationalitet. Antalet personer med utländsk nationalitet var mycket ringa. Blott 4 procent av dem med forskning som Tabell 26. Åldersfördelningen bland akademiker forskning vid vissa statliga och statsunderstödda

med någon inrättningar

Akademiker med forskning som huvuduppgift

övriga

—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—

1 16 32 17 9 9 6 4 4 1 1

1 9 21 23 20 13 5 4 3 1

Samtliga

100 Medianålder

39 Åldersklass Totalantal

244 sin huvuduppgift var utlänningar. Motsvarande siffra vid universiteten och högskolorna var 6 procent. Av de senare var dock en betydande del utländska stipendiater, som tillfälligt forskade i Sverige. Inom industrien var, som framgår nedan (s. 251 f.), 18 procent av forskarna utlänningar. Tabell 27. Den forskande personalen vid vissa statliga och statsunderstödda utanför universitet och högskolor. Fördelning efter examen Naturvetenskapl. och tekn.forskn. samt jordbr.forskn.

Examen

Med. och vet.-med. forskn.

Hum. och samhällsv. forskn.

Totalt

2 6 219 357 93

48 21 9 40

34 6 4

6 54 274 372 137

Totalt

därav med forskning som huvudunneift

693 Juridisk Medicinsk Filosofisk Teknisk Annan akademisk examen

inrättningar

35 av forskarna (25 inom naturvetenskaplig och 10 inom medicinsk forskning) hade utländska examina. 3. Biträdande forskningspersonal

Sammanlagt redovisades 2 032 personer på de blanketter där uppgifter skulle lämnas om den personal som biträdde i forskningsarbetet. Av dessa var 2 000 eller 98 procent anställda på inrättningar för naturvetenskaplig, teknisk eller medicinsk forskning (inklusive jordbruksforskning). 1 335 eller 67 % av de 2 000 uppgavs ha forskning som sin huvuduppgift. Som framgår av tabell 27 var antalet akademiker med forskning som huvuduppgift inom samma forskningsområden 656. Belationen blir sålunda drygt två forskningsbiträden på en forskande akademiker inom naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk samt jordbruksforskning vid dessa statliga och statsunderstödda forskningsinrättningar utanför universitet och högskolor. Motsvarande siffror för universitets- och högskoleinstitutionerna inom samma forskningsområden var, som framgår av tabellerna 17 och 20, 2 570 akademiker med forskning som en huvuduppgift och 1 642 biträden med huvudsaklig arbetsuppgift att biträda i forskningsarbete. Belationen blir alltså här 0,6 biträden per forskare. 4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

De i denna delundersökning ingående statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna utanför universitet och högskolor beräknade de för forskningsändamål under kalenderåret 1955 förbrukade medlen till sammanlagt 55,4 miljoner kronor. I tabellerna 28 och 29 redovisas, hur dessa medel fördelade sig på olika slag av forskning, på olika anslagstyper samt hur institutionerna och de medel de förbrukat fördelade sig på skilda huvudtitlar i riksstaten. Av tabell 28 framgår bl. a., att blott 1 miljon kronor gått till humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Det skall dock än en gång erinras om att det är en mycket ringa del av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning som blivit medtagen i denna undersökning. Av samtliga förbrukade medel h ä r r ö r d e

245 CtJ CS ri

_,

H-> it +-> 03 CS « 3 T3 •r-l

B ti

,_ "cS 4->

CS

> +3 "a

03 Al

Q. > ft»

°CS

T3 g T3 it

E

c»; S c a

« 3 F J

>

O

CO

fi

03 •ö 03

.

g

+J

co co co

T-l

tO Ci CN

TI

rf CN

-3

cS tH

•4-1

CS

:CS

"CJ

T3

cS H-> CO CO

cc

3 O l > OJ l > CN I >

<—

S O

M

mow

CN

CDlOH CO O G3

c?T CO

o o o o o o r l r l H

O O

tH

+J

"2 o

h - ö . - oo C t oj .3 a i •CS " co 3 « rtc

c 5»

o

Ös

IM 00 00 (33 r-l l > r f r-i CO

00 00 CO

^3

C

rt » « . § JB 5 "72 3

t. O

> S £ o Q, q_|

£CS °5 'S £

«j

sj

OJ

° :0«£

C

a

3 Ä

o B O tn

j9

3 •«

a

«e 3

ti äi

o o o T H

"cS

a

"o

C! U -v • O t., •O o "K» p 1

B

«S

CS co 03

c

E ll

oc —i o;

.

CO

tH

^ S G

o

fi

>

CS r J 00 tn B CS as

tH :CS

c

CS

53 33 B cs o CJ

T3

« 3 -! « Ö co " g CS

5 ^ "Jo's §

- CO Q

o

1 rf

CO

|

Ti

o

Ti

Ti

X> CO 1 C3 00 | l>

co 00 00

(33

rf T f

OS CO

iflooo N n O ) CO Tf

CO

co

co

r-l T f

co

CS CO

'C

8 •o -Ti

tn 3 U, •cs %t

o C M-l

3 Tf

m

•

II

tn CO >M O O. 1-1 u

B'

CO

tH

• 00

fi"3

CS CO

C ,-tJ

,3 CO

03 t o

tH O

SS C

to

B

3 cti

03 Ö fi

O

A!

>

•(-> Cco •»-?r* 3

CS

pH

-q tn — .C CJ O -B CJ O i-i

o

o

CO Q

^ K!

•X 03 r» tH

i>

£

to B

co

0 0 3 M 00 r-l I > 03 co o 03 Tf T-l

H->

•* 5;

tn

CO CO

3 ? Sia CS tn .HH - M

c

o

o

T-l

, 3

C5

"

CO

™ i tfHl »H

CS

<

U

M

CO

03 CS

ö Bi •3

-c

co

tH

C tj

-w C 3

T-I

CO

2 & C t.

•a

TH

sa

a

tcu

1 ** 1 1 T-l 1

B S5 "O T3 03 5 i—< CS

r> co

H->

e3 O

246 CS

_

"ä "3

CN T - I

-T O

'

•

1 0 0 CO CO CN

'

'

O h O O C N t > TH

.£ CJ >-

• © © T-l

g

c »tcH S 1-1

•3

"cS H->

• d

»3 E

«

3 o .g* -ti

£

•S3*

CS

c 5 CS g fi

> LH

CS

:CS

T3

>

•N

- ~

'-J CS

- *

S3

K

fi

'cu

T-I

CO

I

n

I

O

CO CN

'

©

'

T-I

O

O 1 -

O C B O i C

1 cN '.

00 rf

T I

© ©

cs C 03 00

+J

CU

OS

C N O i O i O r f C N I > © I >

4-> CO CO

.03 -"j

© t > o c o o c N m c ^ c r co -n CN

^

1 co 1

CO

© ©

tH

OJ

C S

•3

a,

CO

03 C N C N T f i O c O C O C N O C O i - i O C N O T H O O r f c C CO T H CN

"3 o £>

co 3

3 3

T-l

:

c* —<

<Ci3

-3

tH

fi CO

"3 3

o tH

^

CO

"cs

3i "3 3

o

3 CO

"3

3 "3 •O

"3

CO

k "3 'C

Ö

& 3

«Q 'O

3 CO

"3

-*S

3 Cj

3 •cs 3

3 •CJ 3 CO

1 CN 1 O H h C 1 | CO to t > 0C 0 0 CO

*-•

CN

© © © co

C

fi °CS tH •TH

03 T3 03

• B . 73 3 55 -g «

"3 oo0^ cs " -

° •** S "3 53

rf Ti

S

© Ti •n

i |

i> r l

i r f co m i> 1 T-l © CO TCN i n

CO c

03 cs - g

co 1 co 1 CN co rf co

r - l CN

©

c

> « fi S)°°2

co Ti

cS tH :CS

<3

T3

j—H

cs H->

CS

CS

CO

^

© © © C O r f © C O © l > i > o o © m m c N © © c r - l r - l C O T - I O O © i n t ^ rf Ti

©

TH

1 c° 1 m CN

© <r Ti

Ti

Tf

co

'tn

"o CO

rf eo oo

-Q

<

t .

3 O

H->

o o

Al

r f

£5

O

rf rf

H-> CS ">Jg

3 PH

'O

O ©

3 ÖJ

w 3

©

CO

H

E!

CO

3 SO ••«.

:

i i H

cs — it £

" o

3 ^ C 2

0 0 i 0 © C N r f O 0 0 O r t C N O l C O M n t X O H C r l C N H t O r l C C O C O C C I>

TI

©

1 »> 1 F» ©

i> o co

I>

co o-

m

tn

iO

H-H

.

Öa 3

'. 0 3

cu

. oo . -O . 3 • -O . co

_

03 CO

•a 3

fi

>

x

• ti

PH

•rj

.

O CS

tH

• -CS ; PH

P, 3L, v CJ - > T J T-I

• • cS ft CO 03 C H ! oc co v "Ö 0. c • cs S i - i i S f l S f l »'c PH-^ O PH

c

3H

PH

L'HTJ

15 c co.3

+-> :0

o

e

csrlTj

.9 .3

CJ o

t- iz J5 E

2 PH 33 3

>

+1

"cS H->

o H

247 ca 7 procent eller i absoluta tal räknat 3,7 miljoner kronor från privata källor. Det kan i sammanhanget erinras om att 11,6 miljoner kronor av de för forskning förbrukade medlen vid universitet och högskolor härrörde från privata källor. Fördelningen av de offentliga medlen mellan riksstatsanslag och andra medel var, som även framgår av tabell 28 den att riksstatsanslagen uppgick till 38,3 miljoner kronor, anslagen från råd och fonder till 1,9 miljoner, andra offentliga medel till 1,1 miljon samt slutligen medel från driftsinkomster och dylikt 10,4 miljoner kronor. Av tabell 29 framgår, att större delen av den forskning, som redovisas i denna undersökning, kommer på inrättningar som i anslagsavseende hör under försvars-, handels- samt jordbruksdepartementen. Av de statsunderstödda inrättningarna redovisas flertalet under jordbruksdepartementet. Tabell 30. Vid vissa statliga och statsunderstödda forskningsinstitutioner utanför universitet och högskolor under år 1955 för forskningsändamål förbrukade medel med fördelning på forskningsområde och institutionens art

Typ av inrättning

Ämbetsverk . . . Andra statliga organ Statsunderstödda privata inrättningar Statliga utredningar Totalt

Absoluta tal (1 000-tal kronor)

Procenttal

Forskningsområde

Forskningsområde

Naturv. Samoch tekn. Med. forskn. och vet.- hällsv. samt med. och hum. jordbr.- forskn. forskn. 1 forskn.

Naturv. Samoch tekn. Med. forskn. och vet.- hällsv. samt med. och hum. jordbr.- forskn. forskn. forskn.

Totalt

Totalt

1 741

2 257

3,1

0,3

0,6

4,1

43 982

4 142

48 442

79,4

7,5

0,6

87,5

4 257

4 399

7,7

0,2

7,9

49 980

4 319

1 078

55 377

0,4 90,3

7,8

1,9

0,5 100

1 Häri ingår en utredning som haft teologisk inriktning.

I tabell 30 skiljs mellan fyra typer av inrättningar. Gränsen mellan å ena sidan ämbetsverk och andra statliga organ och å andra sidan statsunderstödda organ är naturligtvis ingalunda klar och entydig. Här har till de statliga organen förts sådana som av riksräkenskapsverket och senare statistiska centralbyrån medtagits vid fastställandet av antalet statsanställda. Fördelningen av de statliga organen mellan ämbetsverk och andra statliga organ har måst göras skönsmässigt, enär inga klara gränser finns. Till de senare har förutom de affärsdrivande verken förts även forskningsinrättningar av typen försvarets forskningsanstalt. Fördelningen av de förbrukade medlen på löner till akademiker, löner till biträdespersonalen och utgifter till materiel m. m. framgår av följande tablå. Siffrorna avser endast naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk forskning. Löner till akademiker

Löner till biträdespersonal

Utgifter för materiel m. m.

26 %

40 %

34 %

248 Om man slutligen ställer de totala utgifterna för forskning i relation till antalet akademiker som haft forskning som sin huvuduppgift finner man för de statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna siffran 82 000 kronor per forskande akademiker.

C. Naturvetenskaplig

och teknisk

forskning

inom

industrien

1. Undersökningens uppläggning och genomförande

Den tredje större undersökningen rörande den vetenskapliga forskningens omfattning under år 1955 gällde industrien. Härvid begränsades uppgiften från början till att gälla naturvetenskaplig och teknisk forskning, detta i första hand därför att det visat sig mycket vanskligt att för statliga myndigheter och organ utanför universitet och högskolor på ett meningsfullt sätt avgränsa samhällsvetenskaplig, främst statistisk forskning från administrativ verksamhet. Materialet till denna undersökning har på hemställan av universitetsutredningen insamlats och delvis även bearbetats av Ingeniörsvetenskapsakademien (IVA). Utgångsmaterialet utgjordes därvid av företag med forskningslaboratorier upptagna i ett företagsregister som upprättades år 1951 av Forskarnas kontaktorgan vid IVA och försvarets forskningsanstalt. Detta register hade upprättats med utgångspunkt från en enkät bland statliga organ och inrättningar samt privata företag med laboratorier av någon omfattning år 1951.x I föreliggande undersökning medtogs u r detta register de icke-statliga eller statsunderstödda företag vilka enligt inventeringen 1951 uppgivit att de vid sina laboratorier haft forskning som en av sina huvuduppgifter. (I inventeringen hade svar lämnats på en fråga vilka huvuduppgifter laboratoriet h a d e : drift- och produktkontroll, forskning, klinik, tillverkning, undervisning.) Listan över dessa företag kompletterades, bland annat med ledning av Svensk industrikalender. Vidare medtogs i undersökningen de 26 hushållningssällskapen. Inget av dessa sällskap sade sig dock ha forskning av h ä r avsedd typ. Bland de tillfrågade ingick även ett antal kommunala företag och organ. Blott från ett enda dylikt företag inkom svar att forskning av här avsett slag bedrevs. Sammanlagt 396 företag i ekonomisk mening (»firmor» i motsats till d e lokalt avgränsade företagsenheterna »arbetsställen») samt hushållningssällskapen tillställdes frågeformulär. Formulären sändes till företagens tekniska direktörer (eller motsvarande). Svar erhölls från sammanlagt 365 företag. Enligt uppgifter, som lämnats av personer med kännedom om förekomsten av naturvetenskaplig och teknisk forskning inom näringslivet, torde endast 3 å 4 av de 31 företag, som ej svarade på enkäten ha haft någon nämnvärd forskning av här avsett slag vid undersökningstillfället. Av de 365 företag, som besvarade enkäten, svarade 150 att de hade forskning i angiven mening. Samtliga dessa, med ett undantag, utgjordes av industriföretag eller privata branschforskningsinstitut och centrallaboratorier. (De statsunderstödda branschforskningsinstituten ingår i den ovan redovisade inventeringen beträffande forskningen vid universitet och högskolor.) Vid utsändandet av frågeformulären, vilka utformades av IVA i samråd med universitetsutredningen, gavs följande anvisning beträffande vad som i undersökningen skulle räknas som forskning: »Begreppet forskning avser naturvetenskaplig och teknisk forskning och skall tagas i inskränkt bemärkelse. Det skall således inte innesluta utvecklingsarbete i halvstor skala. Ej heller skall ingå arbete 1 En redogörelse för denna undersökning återfinns i IVA 24 (1953): 5; »En inventering av Sveriges laboratorier» författad av David Dyrssen, Gregory Ljungberg och Lars Gunnar Sillen.

249 i laboratorier för ren driftkontroll, materialprovning, undervisning eller rationaliseringsarbete m. m. inom företagets administration, försäljningsavdelningar o. dyl.» Inom industrien arbetar i många fall en och samma person med såväl forskning som utvecklingsarbete. Det är givetvis i många fall mycket vanskligt för att ej säga omöjligt att avgöra hur stor del av en persons arbete som är forskning och hur stor del som är utvecklingsarbete. I inventeringen skulle medtagas endast den personal vars huvudsakliga arbete utgjordes av forskning. Som framgick av skrivelser till företagen måste det i många fall bli fråga om en uppskattning av detta antal, ej ett exakt antal. Uppgifterna skulle därvid avse förhållandena den 1 december 1955. För personer med examen från universitetet eller högskola (»akademiker»), som den 1 december 1955 hade som sin huvudsakliga uppgift att arbeta med forskning, begärdes uppgifter beträffande födelseår, nationalitet och examen samt uppgift om huruvida vederbörande även hade forskningsarbete vid universitet eller högskola. För teknisk personal utan examen från universitet eller högskola (»tekniker») med forskningsarbete som sin huvuduppgift den 1 december 1955 begärdes uppgifter om antalet individer av vartdera könet som hade a) examen från tekniskt gymnasium, b) från tekniskt institut eller motsvarande, c) hade flerårig verksamhet i forskningslaboratorium samt d) övriga tekniker. Förutom beträffande akademiker och tekniker skulle vissa uppgifter lämnas om andra anställda som den 1 december 1955 hade forskning som sin huvuduppgift (»hjälppersonal»). Bland annat avsågs personal vid hjälpavdelningar för forskning. Beträffande de medel som förbrukats för forskning skulle även i denna undersökning alla uppgifter avse hela kalenderåret 1955. Därvid skulle skiljas på löner (hela lönebeloppen) till akademiker, till tekniker och till hjälppersonal med forskning som sin huvuduppgift, utgifter för anskaffning av apparater och materiel samt för inredning och utrustning av lokaler (ej byggnadskostnader). Utgifter för uppvärmning och städning av lokalerna skulle dock ej medräknas, ej heller avskrivningar på byggnader, inredning m. m. Från de 215 företag (hushållningssällskapen undantagna), som svarade att de ej vid undersökningstillfället hade personal för forskning av här avsett slag eller utgifter för dylik forskning erhölls en del uppgifter, som det för tolkningen av de i det följande framlagda siffrorna har ett visst värde att först redogöra för. Av de 215 företagen svarade 38 att de ej haft personal som huvudsakligen sysslat med forskning i den betydelse som avsetts. Av dessa 38 har 8 företag alldeles säkert och flertalet av övriga sannolikt någon forskning av här avsett slag, dock ej av den omfattning att någon personal haft denna verksamhet som sin huvudsakliga arbetsuppgift. 17 andra företag svarade, att de själva ej bedrivit forskning av här avsett slag men att forskning för deras räkning eller med dem som avnämare bedrivits av centrala forskningslaboratorier m. m.; 6 av de 17 företagen uppgav att denna forskning bedrivits vid branschforskningsinstitut, 5 att den bedrivits vid universitet eller högskolor samt 6 företag att forskningen bedrivits utomlands, antingen vid företagets moderföretag eller på annat håll. Antalet företag som svarade att de bedrev forskning av här avsedd typ, 150 stycken, kan, trots vad som nyss sagts om de 215 företag som ej ingår i den följande redovisningen, synas överraskande litet. Det skall då till en början återigen poängteras att begreppet forskning här tas i en starkt inskränkt bemärkelse. Som framgår av ovan i avsnitten A och B lämnade redogörelser utförs en betydande mängd forskning av här avsedd typ för industriens räkning vid statsunderstödda forskningsinstitut samt vid de naturvetenskapliga, tekniska och medicinska institutionerna vid universitet och högskolor. Vidare bör det ihågkommas att begreppet

250 företag här (i flertalet fall) avser den ekonomiska enheten (firman). En och samma firma har i många fall mer än en industrianläggning på en eller flera orter. Å andra sidan är det ej uteslutet att en del företag som bedrivit egen forskning av här avsedd typ ej kommit med i undersökningen trots de ansträngningar som gjordes av Ingeniörsvetenskapsakademien för att komplettera den förteckning som erhölls från 1951 års laboratorieinventering. Allmänt kan sägas att uppgifterna om företagens utgifter för forskning under år 1955 bör tolkas med viss reservation. De torde dock ange den rätta storleksordningen. Uppgifterna om den 1 december 1955 sysselsatt personal med forskning som sin huvuduppgift torde trots de i många fall nödvändiga approximationerna beträffande de anställdas huvudsakliga arbetsuppgifter ge en god bild av omfattningen och sammansättningen av den personal, som i slutet av år 1955 inom näringslivet var sysselsatt med naturvetenskaplig och teknisk grundforskning och tillämpad forskning. I fråga om akademiker med forskning som sin huvuduppgift bör beaktas att det rör sig om den personal som direkt sysslar med forskningsarbetet. I de stora företagen finns det sannolikt utöver den personal som redovisats ytterligare ett antal kvalificerade civilingenjörer och naturvetare i företagets ledning som med egen tidigare erfarenhet av forskning ägnar en betydande del av sin arbetsdag åt att på något längre sikt planera företagets forskningsinriktning i stora drag. Under alla förhållanden är siffrorna i det följande minimisiffror, detta redan av den anledningen att några företag (3—4 stycken) som med stor säkerhet bedriver forskning av här avsedd typ ej ingår i inventeringen. 2. Antalet akademiker med forskning som huvuduppgift

De 150 företag (firmor) som uppgav att de år 1955 bedrivit naturvetenskaplig eller teknisk forskning av den art som här åsyftas har redovisat att sammanlagt 714 hos dem verksamma akademiker haft forskning som sin huvuduppgift. Av dessa 714 akademiker hade enligt de lämnade upplysningarna 17 även forskningsuppgifter vid universitets- eller högskoleinstitutioner. Med hänsyn till de företag som ej svarat kan totalantalet akademiker med forskning som sin huvuduppgift bland samtliga företag som berörs av enkäten kanske uppskattas till mellan 725 och 750. Av samtliga 714 akademiker har 534 eller 75 % klassificerats som civilingenjörer (med eller utan ytterligare teknisk utbildning); 142 eller 20 % h a r klassificerats som examinerade från naturvetenskaplig fakultet och 33 eller 5 % som andra akademiker (medicinare, veterinärer, farmaceuter, agronomer). För fem saknades varje uppgift om examen. Av dem med svensk utbildning var 79 % civilingenjörer, 18 % naturvetare och 3 % andra. I tabell 31 redovisas akademikerna efter utbildning i detalj inom var och en av skilda industribranscher. Fördelningen av företagen på bransch h a r skett enligt den indelning som används i den officiella industristatistiken. Det bör dock observeras att uppgifterna (i flertalet fall) lämnats för de ekonomiska enheterna (firmorna) och ej för de s. k. arbetsställen, som är industristatistikens räkneenheter. Firman är den större enheten. Inom en och samma firma — det gäller särskilt de mycket stora — förekommer ibland verksamheter av så skiftande art, att de olika arbetsställena i industristatistiken förs till olika industribranscher, medan de här förts till samma bransch. I följande tablå har de 653 vid egentliga industriföretag forskande akademikerna fördelats procentuellt på industribranscher. 1 I tablån har även angivits den rela1 61 akademiker var verksamma vid branschforskningsinstitut och centrallaboratorier.

251 tiva fördelningen av hela förvaltningspersonalen år 1955 på motsvarande b r a n scher. Dessa sistnämnda siffror h a r beräknats med ledning av uppgifter i »Industri 1955» (SOS 1957, tabell 8 ) .

Gruvind.

Forskande ak. 1955 Förvaltningspersonalen 1955

Livsm.-, Trä-, Metalldryckes- Kemiskmassa-, v.- och och tekn. pappers- tobaksverkind. stadsind. ind. ind.

övrig ind.

Samtliga

100 Tabell 31. Antalet akademiker inom industri m. m. med forskning som huvuduppgift den 1 december 1955 med fördelning efter akademisk examen och företagets branschtillhörighet Bransch Akademisk examen

Fil. dr Fil. lic Fil. mag., kand. Tekn. dr Tekn. lic Civiling.ex. o. motsv Utländsk naturv. el. tekn. ex Med. dr Med. lic Uti. medicinsk utb Agr. l i c , agronom.... Uti. agronomutb Vet.ex., apotekarutb. Uti. apotekarutb Annan u t b . , obek. u t b . . . . Samtliga därav svensk lic. el. d r . . . .

Gruvind.

Livsm.-, Trä-, Metall- massa-, dryckes- Kemisktekn. och verk- pappersv.-, ind. stadsind. tobaksind. ind. 1

5 1 11 4 14

2 1 5

2 5

8 2 7 2 3 8 3

8 16 17 6 10 66 36 2 1

3 2 2 1 2

2 4 7 2 3

29 26 49 17 40 401 114 2 2 4

9 5

1 7

3 BranschTotalt forskn. inst. och lab.

4 1

övrig ind.

117 Anm.: I gruppen »fil mag., kand.» ingår en och i gruppen »civilingenjörsex. och motsv.» en som den 1 dec. 1955 ännu ej avlagt examen. I gruppen »Annan utb., obek.» ingår 2 med civilingenjörsexamen. Det är dock ovisst om det är svenska eller utländska examina.

252 I gruppen »övrig industri» ingår jord-och stenindustrien, den grafiska industrien, läder-, hår- och gummivaruindustrierna samt textil- och sömnadsindustrien. Det mest påfallande i tablåns siffror är att gruppen »övrig industri» redovisar så få forskare med hänsyn till gruppens andel av hela förvaltningspersonalen inom industrien och att omvänt den kemisk-tekniska industrien redovisar så stor andel av de forskande akademikerna i jämförelse med denna industrigrupps andel av hela förvaltningspersonalen. Det är givet att man ej kunde förvänta sig att de två serierna i tablån skulle vara lika, men då väsentliga differenser mellan de två serierna endast återfinnes i de två nämnda grupperna, kan det vara anledning att observera förhållandet. Av tabell 31 finner man vidare, att 18 procent av akademikerna 1 hade utländsk examen. Av de 82 procenten med svensk examen finns ett mindre antal som dessutom har en utländsk examen. Om en person haft både svensk och utländsk examen har han nämligen förts till gruppen med svensk examen, även om den utländska examen skulle vara »högre» än den svenska. Vidare finner man, att 16 procent av samtliga hade svensk licentiatexamen eller doktorsgrad. Antalet filosofie doktorer var högre än antalet teknologie doktorer, medan antalet teknologie licentiater var väsentligt högre än antalet filosofie licentiater. 110 personer eller 15 % av de 714 redovisade forskarna har uppgivits ha utländsk nationalitet (år 1955). Detta är en påfallande hög siffra. Att utlänningarna torde vara förhållandevis fler i forskningsarbete än i annan verksamhet inom företagen kan kanske delvis förklaras av att språksvårigheterna betyder mindre i forskningsarbete än i mycket annat arbete inom företagen som handhas av akademiker. Den absolut sett största gruppen utlänningar utgöres av dem med tyskt medborgarskap (22 personer), tätt följd av grupperna finnar och norrmän (20 resp. 19 personer). De 714 akademikernas fördelning efter ålder redovisas i nedanstående tablå. Åldersklass -24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70Antal Procent

....

12 2

143 20

203 28

138 19

73 10

40 6

39 6

30 4

21 3

6 1

obek. s:a 7 714 1 100

3. Biträdande forskningspersonal

Totala antalet i forskning sysselsatta tekniker uppgick till 958 inom de 150 företag som inventeringen omfattar. Tas hänsyn till bortfallet i undersökningen, kan kanske totalsiffran för samtliga av inventeringen berörda företag uppskattas till omkring 1 000 personer. Av de 958 hade 339 eller drygt en tredjedel teknisk gymnasieutbildning. Huvuddelen av den tekniska personalen, 88 procent, var män. Förutom den tekniska personalen redovisade företagen även annan personal med forskning som en huvuduppgift (»hjälppersonal»). Sammanlagt 1171 personer är redovisade under denna rubrik. Två av de 150 företagen som svarat har ej angivit om de haft någon dylik personal eller ej. Med hänsyn till dessa samt till bortfallet uppgår kanske totalantalet i denna kategori inom samtliga av inventeringen berörda företag till omkring 1 200. Det rör sig här om hjälppersonal av mycket olika slag (trädgårdsarbetare, djurskötare, vaktmästare, verktygsarbetare m. m.). 75 % av de 1 171 var män. I tabell 32 redovisas hur den tekniska personalen, hjälpper1

Beräkningen gäller de 653 vid egentliga industriföretag sysselsatta.

253 sonalen och även akademikerna fördelade sig på företag inom skilda branscher. Den relativa fördelningen av de olika kategorierna anställda på de olika branscherna var i stort sett lika även om vissa skillnader i fördelningen klart framträder. Tabell 32. Med naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien m. m. den 1 december 1955 sysselsatt personal med forskning som huvuduppgift. Fördelning efter bransch och utbildning Bransch Utbildningsgrupper

Akademiker därav: tekn. ex övriga ex Teknikerutan akad,ex. därav: ex. från tekn. gymn. lägre tekn. utb

Livsm.-, BranschTrä-, dryckes- KemiskTotalt övrig forskn.massa-, tekn. v.-, inst. och ind. pappersind. tobakslab. ind. ind.

Gruvind.

Metalloch verkstadsind.

17 10

45 2

297 36 1 380

15 18 11 35

100 57 21 303

14 8 1 48

47 11 3 49

535 142 37 958

11 2 9

171 120 89

31 31 59

11 13 11

81 113 109

18 16 14

16 17 16

339 312 307

1 M

150 Annan personal i forskn.arbete Antal företag

|

Den naturvetenskapliga och tekniska forskningen inom industrien sysselsatte vid slutet av år 1955, som vi ser, sammanlagt 2 843 personer (med forskningsarbete som huvuduppgift), varav 714 akademiker och 2 129 forskningsbiträden av olika slag. Belationstalet mellan dessa båda huvudkategorier blir tre forskningsbiträden per forskare mot drygt två biträden per forskare inom de statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna utanför universitet och högskolor och 0,6 biträden per forskare vid de medicinska, naturvetenskapliga och tekniska universitetsoch högskoleinstitutionerna (inkl. institutioner för jordbruksforskning). Inom kategorien biträdande forskningspersonal redovisas 651 tekniker med examen från tekniskt gymnasium eller tekniskt institut, varav drygt hälften gymnasieingenjörer. Liksom vid de statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna utanför universitet och högskolor var sålunda antalet biträden med högre teknisk utbildning ungefär lika stort som antalet forskande akademiker. Proportionerna mellan gymnasieingenjörer å ena sidan och institutsingenjörer å den andra var däremot helt olika: lika antal inom industriforskningen mot en gymnasieingenjör på tre institutsingenjörer vid de statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna. Som framgår av tabell 21 var vid samma tidpunkt endast 25 gymnasieingenjörer och 234 institutsingenjörer anställda med forskningsarbete som huvudsaklig arbetsuppgift vid landets samtliga universitets- och högskoleinstitutioner, d. v. s. en gymnasieingenjör på 9 institutsingenjörer. Skillnaderna mellan industrien och de statliga och statsunderstödda inrättningarna i fråga om kvalifikationer för denna tekniska personal och i fråga om totalantalet biträden per forskande akademiker kan kanske till stor del förklaras

254 av skillnader i fråga om forskningens art och inriktning. Tänkbart är dock, att skillnaderna i viss utsträckning även anger, att de forskande akademikerna inom industrien arbetar under gynnsammare villkor, när det gäller biträdespersonalen, än forskarna vid de statliga och statsunderstödda forskningsinrättningarna. Industriföretagen tillfrågades även om det totala antalet anställda inom företaget (firman) vid tidpunkten för enkäten. Det har sitt intresse att studera förekomsten av akademiker och tekniker i företag av olika storlek. Därvid är det dock nödvändigt att utesluta branschforskningsinstituten och de centrala laboratorierna, då dessas personal så gott som uteslutande utgjordes av forskningspersonal. Vidare har det ansetts sakna intresse att här taga med hjälppersonalen, detta med hänsyn till gruppens mycket heterogena karaktär. I tabell 33 redovisas siffror över antalet akademiker och antalet tekniker i företag av olika storlek. Först kan man av tabellen konstatera, att större delen av de företag som har forskning utgöres av mycket stora företag. I 1951 års företagsräkning, som visserligen i detta avseende fördelar företagen efter arbetsställe och ej efter firma, utgjorde företag med mer än 500 anställda av samtliga företag med minst 11 anställda inte mer än 2 procent. I föreliggande undersökning utgör firmor med mer än 500 anställda 60 % av samtliga. Tabell 33. Med naturvetenskapligt och tekniskt forskningsarbete inom industrien den 1 december 1955 sysselsatta akademiker och tekniker. Fördelning efter företagsstorlek

Företagsstorlek (antal anställda)

— 100 101— 500 501—1 000 1 001—2 500 2 501— Samtliga

Antal företag

Akademiker med forskn.

Akademiker per företag kol. 2 kol. 1

Tekniker i forskningsarbete

»Akademikerkoefficient» kol. 2 kol. 4

16 37 20 34 27

23 93 91 171 276

1,4 2,5 4,6 5,0 10,2

52 165 118 223 351

0,44 0,57 0,77 0,77 0,78

4,9

0,72

Forskningspersonalens fördelning på företag av olika storlek visar än mer än antalet företag en koncentration till gruppen mycket stora företag. Av akademikerna kommer 68 procent på företag med mer än 1 000 anställda. För teknikerna är motsvarande procentsiffra något lägre, 64 procent. Medelantalet forskande akademiker per företag ökar, som framgår av kolumn 3, från 1,4 i den minsta till drygt 10 i den största storleksgruppen. I tabellen har även angivits relationen mellan antalet akademiker och antalet tekniker. Detta relationstal visar en positiv korrelation med storleksgruppen upp till och med gruppen företag med mer än 500 anställda. I företag om 500 anställda eller fler utgör akademikerna knappt 80 procent av teknikernas antal. I de minsta företagen är detta procenttal mindre än 50.

4. För forskningsändamål förbrukade medel under år 1955

147 av de 150 företag som svarat, att de bedriver egen forskning, har uppgivit sina totala utgifter för forskningsändamål under år 1955 till ett sammanlagt belopp av 60,36 miljoner kronor. Inget av de tre företag, som svarat att de haft forskning men ej lämnat svar om utgifternas storlek, är något mycket stort företag, varför de t r e

255 ej påtagligt kan inverka på storleksordningen i den angivna siffran. I tabell 34 anges hur de 60 miljonerna fördelar sig dels på bransch, dels på utgifter för löner, för inredning av lokaler och för materiel. Tabell 34. Utgifter för forskning inom industri m. m. år 1955 Bransch Utgiftstyp m. m.

Gruvind.

Livsm.-, MetallBranschTrä-, dryckes- Kcmisk- Övrig forskn.- Totalt och massa-, tekn. verkV.-, ind. inst. och pappersind. stadstobakslab. ind. ind. ind. 1 000-tal)cronor

Löner till akademiker. Löner till annan personal Materiel, apparater, inredning och utrustning av lokaler

830 334

9 153 6 063

1 122 1 219

1 293 521

4 886 3 589

667 690

1 417 584

18 968 13 000

4 807

1 689

9 442

1 356 11 707 3 203 31 730

712 3 933

445 2 660

3 289 13 053

753 2 610

690 3 173

18 952 60 362

75 25

71 29

78 22

69 31

Totalt % till materiel m.m.. . % till löner

Proce at 83 17

58 42

63 37

82 18

1 000-tal kronor Totalutgift per företag per forskande akade-

Totalt sett har ungefär 70 procent av utgifterna för forskning gått till avlöningar åt personalen i forskningsarbete. Det föreligger dock stora variationer mellan företag inom skilda branscher. Inom metall- och verkstadsindustrien samt inom gruvindustrien utgjorde löneutgifterna inte mer än omkring 60 procent av totalutgifterna för forskning, medan inom övriga större industrigrupper och vid branschforskningsinstituten löneutgifterna översteg 75 procent av totalutgifterna för forskning. Det kan ha ett visst intresse att beräkna hur stora totalutgifterna för forskningsändamål är dels per företag och dels per anställd akademiker, sysselsatt med forskning. Dylika beräkningar, branschvis, redovisas även i tabell 34. För samtliga företag uppgick kostnaderna för forskning till ca 400 000 kronor per företag med variationer mellan branscherna från 800 000 kronor (gruvindustrien) till mindre än 200 000 kronor (gruppen övrig industri, i vilken bl. a. textilindustrien ingår). För samtliga företag uppgick totalkostnaderna för forskning till 85 000 kronor per anställd forskande akademiker. I detta belopp ingår då givetvis även lönerna till akademikerna själva. Även härvidlag är skillnaderna betydande mellan företag inom olika branscher. »Dyrast» är forskningen inom den tunga industrien och gruppen »övrig industri» och »billigast» inom livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustrierna samt vid branschforskningsinstituten och de centrala laboratorierna.

256 Det skall än en gång påpekas, att de utgifter varom här är fråga endast är utgifterna för det löpande arbetet (driftskostnaderna med vissa undantag). Några beräknade utgifter för anläggningskostnaderna är ej inräknade i totalutgifterna. Siffrorna för den kemisk-tekniska industrien i tabell 34 kan jämföras med vissa publicerade uppskattningar av forskningens omfattning inom kemisk industri (ett avsnitt i Elshult-Svennilson, Kemisk industri, Sthlm 1955). Utifrån en avgränsning av forskningen som »målinriktad produkt- eller processforskning» uppskattades i den nämnda utredningen att inom kemisk industri cirka 200 högskoleutbildade forskare var sysselsatta med forskning. Det antogs att varje forskare kostade företaget 100 000 kronor inklusive löner för biträden, materiel- och administrationskostnader, varför den kemiska industrien i Sverige beräknades nedlägga omkring 20 miljoner kronor årligen på forskning vid egna laboratorier. Dessa siffror är såväl beträffande antalet forskande akademiker som totalkostnaderna högre än de i tabell 34 angivna för den kemisk-tekniska industrien. Om man bortser från eventuella skillnader i avgränsningen av branschen — det synes dock som om den kemiska industrien enligt Elshult-Svennilson är en mindre omfattande grupp än vad som här räknats som kemisk-teknisk industri -—, kan beträffande antalet forskande akademiker följande sägas. Skillnaden mellan den citerade utredningen och föreliggande utredning på denna punkt — 200 mot 178 forskare — kan delvis förklaras av att i föreliggande undersökning ett stort kemiskt företag ej svarat; delvis, och det torde vara viktigare, torde förklaringen till skillnaden ligga i att begreppet forskning i föreliggande utredning är taget i en något snävare mening än i den citerade utredningen. Skillnaden i fråga om totalutgifterna — enligt den citerade utredningen 20 miljoner mot här 13 miljoner — torde förutom av det nyss sagda kunna förklaras jämväl av det förhållandet att i siffran 20 miljoner även ingår en beräknad avskrivningskostnad, vilken kostnad saknar motsvarighet i de 13 miljonerna. I ett föregående avsnitt (s. 251) jämfördes den relativa fördelningen på industribranscher av de forskande akademikerna med motsvarande fördelning av hela förvaltningspersonalen. Det har ett ännu större intresse att jämföra utgifterna för forskning med något mått på den totala aktiviteten i företag inom skilda industribranscher. I följande tablå har branschvis angivits dels salutillverkningsvärdet år 1955 enligt siffror i »Industri 1955» (SOS 1957, tabell 4), dels totalutgifterna för forskning år 1955 enligt tabell 34. I sista kolumnen har forskningsutgifterna uttryckts som promilletal av saluvärdet.

Saluvärde 1955

Utgifter för forskning 1955

milj. kr

milj. kr

Promille forskningsutgifter 2 1 000 • —

3 Gruvindustri Metall-, verkstadsindustri Trä-, massa-, pappersindustri Livsm.-, dryckesv.-, t o b a k s i n d u s t r i . . . . Kemisk-teknisk industri Övrig industri

1 016,70 13 635,40 6 493,84 7 467,95 2 203,31 7 473,58

3,20 31,73 3,93 2,66 13,05 2,61

3,1 2,3 0,6 0,4 5,9 0,3

Totalt

38 290,78

57,19

1,5

Industribransch

Utgifterna för industriföretagens egen forskning, såsom denna definierats i denna undersökning, skulle således motsvara en och en halv promille av industri-

257 produktionens hela saluvärde. Väsentliga olikheter branscherna emellan synes dock föreligga. Forskningsutgifterna synes vara förhållandevis störst, mätta på här redovisat sätt, inom den kemiska och minst inom livsmedels-, dryckesvaruoch tobaksindustrierna samt inom gruppen övrig industri, som bland annat omfattar textil- och sömnadsindustrien. Man har utomlands gjort undersökningar av liknande slag som denna. Sålunda har en undersökning för Förenta staternas kemiska industri givit till resultat att utgifterna för forskning skulle uppgå till 2,4 % av saluvärdet, således ungefär fyra gånger så höga kostnader för forskning som de här redovisade för den svenska kemisk-tekniska industrien. Utan att gå in på en n ä r m a r e jämförelse mellan den amerikanska undersökningen och den föreliggande torde man allmänt k u n n a hävda att begreppet forskning i den amerikanska undersökningen är taget i en betydligt vidare bemärkelse än som gjorts här. Å andra sidan finns det andra tecken som tyder på att man i Förenta staterna satsar mera på företagsforskning än i Sverige. Det skall slutligen här ihågkommas, att de siffror som här givits för företagens forskning vid egna laboratorier ej anger vad företagen totalt satsar på forskning av här avsett slag. En betydande forskning, finansierad av industrien, bedrivs nämligen vid de centrala laboratorierna och branschforskningsinstituten. Vidare bedrivs en icke oväsentlig del av forskningen vid fackhögskolorna och vid en del universitetsinstitutioner med medel, som tillskjutits av industrien.

5. Behovet av forskare 1960 och 1965

I frågeformuläret fanns även några frågor om det beräknade framtida behovet av akademiker med forskning som huvuduppgift. Företagarna (tekniska direktör e r n a el. motsvarande) ombads att ange hur många forskande akademiker de ansåg sig behöva dels år 1960, dels år 1965. Som framhållits i många svar är det givetvis svårt, för att ej säga omöjligt att närmare ange hur stort detta behov kan väntas vara om fyra respektive om nio år. En del företag har ansett det vara helt uteslutet att ange sitt behov vid någon av de två tidpunkterna, a n d r a åter har svarat beträffande år 1960 men ej beträffande år 1965. Huvuddelen av dem som besvarat frågeformuläret h a r dock angivit sina behov vid båda tidpunkterna, om än i många fall med starka reservationer. Det ansågs när det gällde denna enkät lämpligt att ej ange några som helst förutsättningar för bedömningen vare sig i fråga om den framtida allmänna ekonomiska utvecklingen eller i fråga om den framtida allmänna tillgången på arbetskraft. De uppgifter man får genom frågor av detta slag kan sägas ange vad ett antal forskningschefer i landet var och en för sin verksamhets del skulle vilja se förverkligat i framtiden. De säger givetvis ingenting om den sannolika utvecklingen av antalet forskande akademiker inom industrien. Denna utveckling är självfallet i hög grad beroende av faktorer som de tillfrågade företagscheferna inte har något eller i varje fall ganska ringa inflytande över. Men trots detta är svaren värdefulla nog. De ger en uppfattning om företagsledningarnas önskemål i fråga om forskningens framtida omfattning inom industrien. Detta är en opinionsyttring, som i hög grad bör beaktas av dem, som har ansvaret för planeringen och dimensioneringen av det högre undervisningsväsendet. Av de 150 företag som lämnat uppgifter om antalet akademiker sysselsatta med forskning som sin huvuduppgift år 1955, lämnade 115 uppgifter om sitt behov av akademiker år 1960 och 102 om sitt behov av akademiker år 1965. Antalet 11—806899

258 akademiker verksamma 1955 i de 150 företagen var som tidigare redovisats 714. De 115 företag som uppgivit sitt behov av akademiker år 1960 har angivit detta behov till sammanlagt 893, och de 102 företag som uppgivit sitt behov av akademiker år 1965 har angivit detta behov till sammanlagt 1 009. Om man beräknar medelantalet akademiker åren 1955, 1960 och 1965 bland dem som lämnat uppgifter för de tre åren får man följande siffror: 1955 = 4,8, 1960 3=7,8 och 1965 = 9,9. Om man antar att industriforskning åren 1960 och 1965 bedrives endast av de 150 företag, som år 1955 redovisade forskning, och att vart och ett av dessa 150 företag önskar ha i medeltal lika många akademiker åren 1960 och 1965 som de 115 respektive 102 företag som uppgivit sina behov de två åren, finner man att behovet av akademiker för forskning de två åren skulle bli följande:

År

Antal

Procent

1955 1960 1965

714 1 170 1 485

100 164 208

Procentuell ökning mellan varje period

64 27

Siffran 1 170 har således erhållits som 150 x 7,8 och siffran 1 485 som 150 x 9,9.1 De 150 företagen skulle således vilja fördubbla sin forskarstab fram till år 1965. Intressant är att konstatera att ökningen procentuellt sett är större mellan 1955 och 1960 än mellan 1960 och 1965. Detta torde knappast bero på att företagens forskningsledare räknar med att takten i utbyggnaden av forskningsverksamheten skulle minskas i början av 60-talet jämfört med ökningen under senare delen av innevarande decennium. Snarare torde det vara ett uttryck för att man inför den mera avlägsna framtiden känt sig särskilt osäker i sina bedömningar och därför varit mer försiktig än för den närmaste framtiden, vilken man i varje fall på papperet i många fall torde ha planerat för. Om man gör det tankeexperimentet att uppskattningen av den önskade ökningen fram till år 1960 är ett acceptabelt uttryck för företagens behov av forskare fram till denna tidpunkt samt dessutom antar att detta behov för perioden från 1960 till år 1965 kommer att öka procentuellt sett lika mycket som mellan åren 1955 och 1960 skulle man få följande siffror: 1 Ur metodisk synpunkt synes följande resonemang vara av intresse. Den uppskattning som nu gjorts av det beräknade behovet åren 1960 och 1965 för alla de 150 företag som lämnat uppgifter för år 1955 bygger på antagandet att det genomsnittliga antalet forskare åren 1960 och 1965 är detsamma bland de 150 företagen som bland de 115 respektive 102 som lämnat svar för de två åren. Man kan med fog invända, att detta beräkningssätt är vanskligt, om det förhåller sig så att de företag som ej lämnat uppgifter för åren 1960 och 1965 har en annan storleksordning (mätt medelst antalet anställda) än de som lämnat uppgifter. Som framgår av tabell 33, kolumn 3, är nämligen medelantalet anställda forskare starkt positivt korrelerat med totalantalet anställda i företaget. Man kan få en viss uppfattning om osäkerheten i uppskattningen, om man gör särskilda uppskattningar av antalet forskare inom företag av olika storleksordning (olika antal anställda). Fördelar man företagen på grupper efter företagsstorlek enligt tabell 33 och beräknar det genomsnittliga antalet akademiker åren 1955, 1960 och 1965 för företagen inom var och en av dessa storleksgrupper samt därefter uppskattar antalet forskare åren 1960 och 1965 genom att multiplicera medelantalet forskare inom var och en av storleksgrupperna med totalantalet företag år 1955 inom dessa (d. v. s. företag som ingår i enkäten), finner man att det beräknade totala antalet forskare år 1960 skulle bli 1 185 och 1 474 år 1965. Dessa siffror stämmer väl med de i tablån ovan givna siffrorna enligt den enklare beräkningsmetoden. Från den här nämnda speciella synpunkten sett synes således de gjorda uppskattningarna ej vara särskilt osäkra.

259 Antal Nettoökning Procent

1 170 +456 164

1 919 + 749 269

100 De 150 företagen skulle enligt detta sätt att räkna behöva ett nettotillskott på 450 forskare fram till år 1960 och mellan åren 1960 och 1965 ytterligare 750 forskare, d. v. s. ett lika stort nettotillskott som hela antalet i dag utgör. Med hänsyn till avgången på grund av ålder och dödlighet bland nu arbetande forskare blir behovet av nya forskare under dessa två perioder väsentligt större. Kanske ännu viktigare är att en del av dem som nu är verksamma som forskare med stor sannolikhet kommer att ges befattningar av annan karaktär inom företagen. Sist må understrykas, att andra företag än de 150 här medtagna kan komma att inom en snar framtid inrätta egna forskningsavdelningar och anställa egna forskare. Sker en väsentlig breddning av företagsforskandet under den kommande tioårsperioden, kan det betyda att industrien (och angränsande verksamhet) kommer att efterfråga naturvetenskapsmän och civilingenjörer för forskningsuppgifter i en helt annan omfattning än hittills. Utvecklingen på andra håll i världen motsäger inte en dylik förmodan. För att återvända till de redovisade siffrorna över önskemålen för åren 1960 och 1965 kan nämnas, att företag inom metall- och verkstadsindustrien samt inom den kemisk-tekniska industrien uppgivit speciellt stora behov av forskare. För den första industrigruppen ligger önskemålen om antalet anställda forskare år 1965 så mycket som 231 % högre än år 1955. Motsvarande siffra för den kemisk-tekniska industrien är 220 %. Dessa beräkningar är gjorda på samma sätt som beräkningarna i tablån på s. 258 (siffran 208). Företagen ombads även att ange behovet åren 1960 och 1965 av forskare med olika utbildning: civilingenjörer, examinerade från naturvetenskaplig fakultet och andra akademiker. Beräkningar av behovet av personal tillhörande var och en av de tre kategorierna — gjorda på samma sätt som beräkningarna för samtliga akademiker enligt tablån ovan s. 258 — visar att behovet år 1960 av civilingenjörer uppskattats till 32 procent högre än antalet anställda civilingenjörer år 1955, medan behovet av examinerade från matematisk-naturvetenskaplig fakultet år 1960 uppskattats till 69 procent högre än antalet anställda naturvetare år 1955. För gruppen övriga akademiker (läkare, veterinärer, agronomer m. fl.) uppskattades behovet år 1960 ligga så mycket som 137 % högre än antalet år 1955 verksamma (detta senare antal var dock ej större än 28). Behovet år 1965 uppskattades till 85 respektive 111 och 158 % större än antalet verksamma år 1955 av de tre nämnda grupperna. Detta betyder, att företagen för perioden fram till 1960 sagt sig vilja öka sitt antal forskande civilingenjörer i betydligt långsammare takt än antalet naturvetenskapsmän och andra forskare, medan däremot under den därpå följande femårsperioden ökningen i första hand skulle komma på civilingenjörer. Om dessa olikheter är uttryck för någon reell strävan inom företagen när det gäller relationen mellan forskare av olika slag, skulle man kunna uttrycka den på följande sätt: Man ser inom industrien för närvarande framför sig vissa uppgifter för grundforskning som man vill ha lösta. För dylika uppgifter passar i allmänhet naturvetare bäst. Däremot är det svårare att nu uppskatta huruvida och i vad mån ytterligare grundläggande forskning kommer att behövas i framtiden. Därför har man angivit förhållandevis lägre naturvetartillskott för perioden efter år 1960. Civilingenjörer behövs för forskning dels under den första perioden men dessutom i ökad omfattning under den andra perioden, då det blir fråga om att

260 utnyttja och utveckla de grundläggande forskningsresultat som vunnits fram till år 1960.

D. övriga undersökningar och beräkningar rörande omfattningen därtill anknuten vetenskaplig verksamhet

av forskning

och

I avsnitten A—C ovan h a r redogörelser lämnats för de tre större delundersökningarna rörande den vetenskapliga forskningens omfattning och kostnader under år 1955. Den första undersökningen gällde universitets- och högskoleinstitutionernas forskning. Härvid undantogs emellertid universitetsbiblioteken, kungliga biblioteket och stadsbiblioteket i Göteborg. Det andra avsnittet gällde forskningen vid statliga och statsunderstödda forskningsinrättningar utanför de egentliga universitets- och högskoleinstitutionerna. Av olika skäl visade det sig även här nödvändigt att undantaga vissa verk och institutioner, främst då de ämbetsverk som insamlar och bearbetar den officiella statistiken samt museer, arkiv och — även här — de vetenskapliga biblioteken. Ingen av de två nämnda undersökningarna omfattade vidare den medicinska forskning som bedrives vid sådana sjukhuskliniker, som icke är undervisningskliniker. Den tredje undersökningen gällde naturvetenskaplig och teknisk forskning inom industrien. Den täcker sålunda icke det privata näringslivets insatser för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Slutligen har endast en obetydlig del av den vetenskapliga publikationsverksamheten kunnat innefattas i de tre huvudundersökningarna.

1. Forskningen vid vissa sjukhus m. m.

Relativt betydande forskningsområden kvarstår följaktligen oredovisade. För ett par av dessa gjordes särskilda enkätundersökningar. Sålunda utarbetades ett särskilt frågeformulär som tillställdes andra sjukhuskliniker än undervisningsklinikerna vid undervisningssjukhusen. De senare, dvs. de kliniker vid undervisningssjukhusen som fanns upptagna i universitets- och högskolekatalogerna, redovisades nämligen som universitetsinstitutioner. Utsändningen av dessa blanketter skedde till sjukhus upptagna i en av medicinalstyrelsen upprättad sjukhusförteckning (publicerad i »Allmän hälso- och sjukvård» år 1953). I undersökningen medtogs — förutom icke-undervisningsklinikerna vid undervisningssjukhusen — speciallasaretten och samtliga delade och odelade lasarett samt vissa ytterligare sjukhus av lasarettskaraktär, nämligen barnsjukhus, anstalter för vanföra, pensionsstyrelsens fristående anstalter, reumatikersjukhus samt anstalter för led-, ben- och körteltuberkulos. Vidare medtogs förutom samtliga sanatorier även vissa större epidemivårdanstalter, några större fristående förlossningsanstalter, några sinnessjukhus, anstalter för sinnesslöa, en .anstalt för epileptiker samt ett skolhem för psykopatiska och nervösa barn. Sammanlagt sändes blanketter till 177 sjukvårdsanstalter utanför undervisningssjukhusen samt till 71 kliniker vid dessa senare. Svar inkom från 200 av sammanlagt 248 tillfrågade, en svarsfrekvens sålunda på drygt 80 %. Av de svarande redovisade 101 att forskning bedrevs vid ifrågavarande klinik eller sjukhus, medan 99 svarade att någon forskning ej bedrevs. Olika skäl angavs för att ingen forskning förekommit, främst tidsbrist och otillräckliga resurser. Man har t. ex. svarat, att sjukvården tagit tjänstetiden och i många fall även stor del av tiden utanför denna i anspråk, samt att under den tid av tjänstledighet, som skulle erfordras för att kunna fullfölja ett forsknings-

261 projekt, man måst räkna med att helt avstå från löneförmåner. Den typ av forskning, som det här i de allra flesta fall tycks vara fråga om, är klinisk forskning. I det inkomna materialet h a r sammanlagt redovisats 399 personer med akademisk examen som i någon mån sysslat med forskningsarbete. Av dessa har 49 redovisats ha forskning som en huvuduppgift. Akademikerna fördelar sig på de olika grupperna på följande sätt:

Sjukhustyp

Delade lasarett Odelade lasarett Övriga sjukhus (ej san.) Sanatorier, lungtbc Kliniker vid underv.sj.h Samtliga

Antal akademiker

Därav med forskning som huvuduppgift

112 5 54 18 210

15 0 6 0 28

49 Tar man hänsyn till bortfallet i undersökningen och dessutom beaktar att de sjukhus som ej lämnat uppgifter torde ha förhållandevis mindre forskning än de som uppgifter lämnats för, kan man kanske räkna med att totala antalet akademiker som i någon utsträckning forskat vid de tillfrågade sjukhusen var 400—425 och att av dessa 55—60 skulle haft forskning som en huvuduppgift. Det är ej enbart läkare som redovisats bland de 399 akademikerna. Av följande tablå framgår forskarnas fördelning på examen:

med forskning som huvuduppgift med. dr med. kand fil. l i c , mag., kand

15 19 1 7 1

apotekare uti. ex okänd ex

7 Summa

övriga

120 214 2 4 1 1 7 1 350

Filosoferna utgörs sannolikt till största delen av personer med psykologisk utbildning. På blanketterna lämnades även uppgifter om antalet personer utan akademisk examen som biträtt i forskningsarbetet. Sammanlagt redovisades här 89 personer. Av dessa angavs 51, d. v. s. 60 %, ha som huvuduppgift att biträda i forskningsarbete. 41 av de 51 angavs vara sköterskor och laboratoriebiträden och 10 skrivoch räknebiträden m. m. För forskning förbrukade medel: I följande tablå sammanställs de lämnade uppgifterna om förbrukade medel.

262 Sjukhusgrupp Lasarett

Anslagstyp

delade

odelade

övriga sjukhus (ej san.)

Sanatorier Lungtbc.

Kliniker vid underv.sjukhus

Totalt

1 000-tal kronor riksstatsanslag direkt till 5

—

—

—

21 — 1 28

364 11 3 556

463 12 28

—

37 1 13 120

anslag från statl. forskn.-råd 27 anslag från kommuner och landsting anslag från privata sv. fonder, stiftelser, f ö r e t a g . . . . anslag från utlandet övrigt (främst egna medel) .

totalt

818 Sammanlagt redovisades sålunda drygt 800 000 kronor som utgifter för forskningsändamål. Vad man här främst lägger märke till, är att vid de odelade sjukhusen ej redovisats några som helst utgifter för forskning. Dessa hade ej heller någon hjälppersonal för forskning, och endast 6 läkare sysslade överhuvudtaget med forskningsarbete utan att dock ha detta arbete som någon huvuduppgift. Av riksstatsanslagen kommer nästan hela beloppet på klinikerna vid undervisningssjukhusen. Man får här komma ihåg, att gränsen är oskarp mellan de kliniker som medtagits i universitets- och högskoleundersökningen och de som medtagits i denna undersökning. Dessutom är karolinska sjukhuset i Stockholm ett s. k. rikssjukhus, där alla ordinarie läkare avlönas med statliga medel. Anslagen från privata svenska fonder, stiftelser och företag utgörs till en stor del av bidrag från läkemedelsfabriker. 2. Viss samhällsvetenskaplig forskning

Som inledningsvis nämndes, befanns det nödvändigt att vid undersökningen av forskningen inom vissa statliga och statsunderstödda institutioner utesluta bl. a. vissa ämbetsverks arbete med den officiella statistiken. Detta arbete är från här anlagda synpunkter relativt likartat med den verksamhet som bedrives vid olika utredningsinstitut i privat regi och med arbetet inom t. ex. de stora arbetsgivareoch löntagarorganisationernas utredningsavdelningar. Uppenbart är, att en stor del av detta arbete är att betrakta som tillämpad samhällsvetenskaplig forskning, fullt jämförbar med den samhällsvetenskapliga forskning, som redovisats i tidigare avsnitt av denna redogörelse. Lika uppenbart är emellertid, att all den verksamhet som bedrives av här berörda myndigheter och organisationer icke går att inordna under den relativt trånga definition av begreppet forskning, som använts i denna undersökning, utan i stället mera är att betrakta som administration eller tjänster till allmänheten. En provundersökning, som företogs rörande vissa offentliga myndigheters arbete med den offentliga statistiken, har övertygat utredningen om att det icke är möjligt att renodla all sådan samhällsvetenskaplig forskning vid de här ifrågavarande institutionerna, som fullt skulle motsvara den definition av begreppet forskning, som utredningen i övrigt använt i sina undersökningar rörande forsk-

263 ningens omfattning och villkor. Utredningen har därför stannat för att välja ut vissa statliga och privata institutioner och redovisa hela den vid dessa sysselsatta personalen och samtliga för dessa institutioners verksamhet förbrukade medel. Urvalet av institutioner inom den offentliga respektive den privata sektorn och bland institutioner med olika slag av samhällsvetenskaplig forskning skulle göras så, att man rimligen kunde antaga, att summan av de utvalda institutionernas verksamhet ungefär motsvarade summan av den i trängre mening vetenskapliga verksamheten vid samtliga ifrågavarande institutioner. Eller, annorlunda uttryckt: urvalet skulle göras så att de delar av de utvalda institutionernas verksamhet (uttryckt i sysselsatt personal och förbrukade medel), som icke kan sägas vara forskning i trängre mening, ungefär motsvarade den rena forskningsverksamheten vid de uteslutna institutionerna. Ett dylikt urval måste givetvis göras på i viss utsträckning relativt subjektiva grunder, och utredningen är fullt medveten om att de resultat man kommer till med en dylik metod kan bli föremål för kritik. Utredningen är emellertid övertygad om att dessa resultat ger en i stort sett rättvisande bild r ö r a n d e storleksordningen av den vetenskapliga verksamhet som det här är fråga om. Den officiella statistiken utarbetas av en rad offentliga myndigheter. Uppgifter inhämtades endast från de största statistiska avdelningarna inom förvaltningen och då enbart uppgifter om utbetalda löner samt om de uppskattade omkostnaderna för verksamheten. Därvid medräknades kostnader för blanketter och papper, telefonavgifter, maskinkostnader, tryckningskostnader, resor m. m. Däremot inräknades ej kostnader för städning och uppvärmning. Uppgifterna avsåg utgifter under budgetåret 1955/56. Följande verk och avdelningar togs med: statistiska centralbyrån, socialstyrelsens statistiska byrå och dess utredningsbyrå, kommerskollegiums statistiska byrå och dess monopolutredningsbyrå, bostadsstyrelsens planeringsbyrå, handels- och industrikommissionens statistiska avdelning samt jordbruksnämndens utredningsbyrå och dess statistiksektion. Åtskilliga andra centrala verk och myndigheter har även statistiska sektioner och avdelningar. Så har generalpoststyrelsen, gcneraltullstyrelsen, järnvägsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. egna statistikavdelningar. Ingen av dessa är dock medtagen här. Det kan dock nämnas att dessa icke medtagna statistiska avdelningar omkring årsskiftet 1955/56 tillsammans sysselsatte drygt 50 statistiker (amanuenser, aktuarier eller byrådirektörer). Motsvarande siffra för de verk som medtagits var drygt 110. Av ämbetsverk och andra centrala myndigheter som kan tänkas ha annan samhällsvetenskaplig forskning har här endast medtagits konjunkturinstitutet. Forskning av motsvarande typ i privat regi har här ansetts bedrivas vid Industriens utredningsinstitut, Jordbrukets utredningsinstitut, Studieförbundet näringsliv och samhälle samt personaladministrativa rådet inom Svenska arbetsgivareföreningen. För samtliga dessa institutioner redovisas i det följande uppgifter dels om antalet anställda, dels om för verksamheten förbrukade medel år 1955 (med undantag av utgifter för städning och u p p v ä r m n i n g ) . Det förekommer ett ganska omfattande statistiskt och nationalekonomiskt utredningsarbete även vid andra privata inrättningar än de ovan nämnda fyra instituten. Särskilt de stora arbetsgivar- och löntagarorganisationerna har omfattande statistisk verksamhet — bl. a. insamling och bearbetning av primärmaterial -— och nationalekonomiskt betonat utredningsarbete. Så är t. ex. den statistiska verksamheten betydande inom Svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå, liksom inom flera av de enskilda förbundens centrala organ. Den statistiska och nationalekonomiska utredningsverksamheten inom TCO och LO samt dessas

264 förbund är likaså av betydande och växande omfattning. Denna verksamhet finns sålunda icke redovisad i siffrorna här nedan. I stället innefattar dessa — av skäl som tidigare angivits — hela aktiviteten vid konjunkturinstitutet och de fyra uppräknade privata utredningsinstituten. Sammanlagt sysselsattes hösten 1955 vid de ämbetsverk och utredningsinstitut som sålunda medtagits i undersökningen 171 amanuenser, aktuarier, sekreterare, byråchefer och motsvarande. Ett mindre antal (20 personer) bland dessa hade visserligen ej akademisk examen men de innehade alla befattningar, för vilka som regel krävs akademiska kvalifikationer. Av dessa 171 akademiker hade 11 filosofie doktorsgrad, 18 var filosofie licentiater och 91 var filosofie magistrar, filosofie kandidater eller politices magistrar. Av återstående 51 var 7 juris kandidater, 9 civilekonomer, 2 civilingenjörer, 3 agronomie licentiater, 7 agronomer och 3 akademiker med utländska examina. De för här ifrågavarande verksamheter under år 1955 (resp. budgetåret 1955/56) förbrukade medlen uppgick till sammanlagt 9,24 miljoner kronor. 1 Av detta belopp kommer 6,90 miljoner kronor på de 6 ämbetsverken med statistiskt arbete och 2,34 miljoner på de 5 utredningsinstituten (inkl. konjunkturinstitutet). Vid bedömningen av siffran över utgifterna för den officiella statistiken bör ihågkommas dels vad som ovan sagts om antalet verk som blivit medtagna i undersökningen, dels och framför allt att här ej medtagits några utgifter för de stora »räkningar», som med längre eller kortare mellanrum görs: folkräkningar, företagsräkningar, jordbruksräkningar, bostadsräkningar, dyrortsundersökningar samt hushållsundersökningar. De sammanlagda utgifterna för dylika räkningar under en tioårsperiod är betydande och de sysselsätter, så länge de pågår, ett betydande antal personer, främst biträdespersonal, utöver den »ordinarie» personalen. Budgetåret 1955/56 pågick ingen dylik större »räkning», varför detta år måste betraktas som ett mellanår.

3. Museer, arkiv och vetenskapliga bibliotek

Endast vissa av de vetenskapliga museerna har kunnat lämna uppgifter som fullt motsvarar dem som för universitetsutredningens undersökning lämnats av t. ex. universitets- och högskoleinstitutionerna. Det gäller här vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (inkl. riksantikvarieämbetet, statens historiska museum, ostasiatiska samlingarna, medelhavsmuseet och C-14 kommittén), naturhistoriska riksmuseet, nordiska museet och Skansen samt statens etnografiska museum. Dessa institutioner har lämnat uppgifter om hur stor del av deras verksamhet som kan anses vara forskning samt (med undantag av statens etnografiska museum) även uppgivit hur stor del av de förbrukade medlen som erhållits från andra än staten. Sammanlagt 138 akademiker redovisades som verksamma vid dessa fyra institutioner den 1 december 1955. Därav hade ej mindre än 51 personer eller drygt en tredjedel av samtliga filosofie doktorsgrad, medan 39 var filosofie licentiater och 30 hade lägre filosofisk examen. Av återstående 18 hade huvuddelen (11 personer) utländska examina. 1 Statistiska centralbyråns utredningsinstitut och maskinavdelningar är självförsörjande, varför inga statsutgifter angivits för dem. Enär dessa avdelningar även gör tjänster åt andra än offentliga statistiska organ, kan en del av ersättningarna för dessa organs serviceverksamhet åt den offentliga statistiken tänkas komma att bäras av andra organ än de här medtagna. De medtagna verkens utgifter i form av avgifter till de två nämnda serviceorganen (inklusive statistiska centralbyråns egna) är dock givetvis medtagna.

265 Vid här ifrågavarande museer redovisades såsom biträdande forskningspersonal sammanlagt 184 personer, varav 155 angavs ha biträde i forskningsarbete såsom en huvuduppgift. Den biträdande forskningspersonalens fördelning efter utbildning var i stort sett densamma som motsvarande fördelning vid universitet och högskolor (tabell 21 s. 233); dock saknades helt gruppen läroverksoch institutsingenjörer. I fråga om biträdespersonalens arbetsuppgifter (jfr tabell 22 s. 234) kan nämnas, att en påfallande stor del även av den personal, som angivits ha biträde i forskningsarbetet som en huvuduppgift, faller in under rubriken »hjälppersonal» och vaktmästare (mer än en tredjedel av samtliga). Kanslipersonalen utgör också en stor grupp, medan däremot gruppen forskningsbiträden med viss teknisk utbildning är relativt liten, om ock ej obetydlig (21 personer av 155). De tre största institutionernas medelsförbrukning för forskningsändamål under kalenderåret 1955 har angivits till sammanlagt 4,9 miljoner kronor. Dessa medels fördelning på olika slag av anslagsgivare redovisas i följande tablå. Belopp (1 000-tal kronor)

Anslagstyp

2 746 Anslag från statliga forskningsråd och fonder 375 Andra statliga anslag (även departementens och Anslag från priv. sv. fonder eller stiftelser

186 15 482 35 13 1 016

Summa

4 868

Statens etnografiska museum har ej kunnat lämna motsvarande uppgifter. Enligt statsliggaren var hela dess statsanslag budgetåret 1955/56 221 000 kronor. Om man — på samma sätt som för universitet och högskolor — för de i tablån medtagna inrättningarna halverar de belopp som upptagits av riksstatsmedel till löner åt »fast» anställda samt halverar hela beloppet från riksstaten till statens etnografiska museum och bortser från de medel som detta museum kan ha haft från andra håll än staten, skulle nettobeloppet för forskningsändamål uppgå till i runt tal 4,3 miljoner kronor. För de offentliga arkiven (riksarkivet, krigsarkivet samt lands- och länsarkiven) liksom för övriga vetenskapliga museer (armémuseum, nationalmuseum, statens sjöhistoriska museum och livrustkammaren) visade det sig vid provundersökningar vara omöjligt att erhålla i detta sammanhang fullt användbara specialuppgifter. Utredningen måste därför nöja sig med att här redovisa vissa relativt lätt åtkomliga data beträffande dessa institutioner. 1 Från statistiska centralbyråns personalstatistik (avseende hösten 1955) har inhämtats, att vid de ovan u p p r ä k n a d e museerna och arkiven var anställda sammanlagt 121 personer i amanuens- och högre befattningar. Enligt uppgifter i 1956 års 1 De uppräknade inrättningarna omfattar ej samtliga inrättningar av motsvarande slag som erhållit statsbidrag för sin verksamhet. Några mindre privata museer är nämligen utelämnade. Dessutom är en del större museer som ej har statsbidrag utelämnade, t. ex. Göteborgs museum, Norrköpings museum och hela raden av mindre stadsmuseer och motsvarande.

266 statskalender (som avser förhållandena hösten 1955) fanns det vid dessa inrättningar anställda sammanlagt 31 filosofie doktorer och 36 filosofie licentiater. Dessa högt kvalificerade tjänstemän kan således beräknas utgöra ungefär 55 % av samtliga akademiker som varit verksamma som tjänstemän vid dessa inrättningar. För budgetåret 1955/56 beviljades sammanlagt 3,6 miljoner kronor till verksamheten vid dessa museer och arkiv. Man kanske skulle kunna räkna med att 25—30 procent eller i runt tal 1 miljon kronor av dessa medel använts för forskning i h ä r använd, mera inskränkt mening. I redovisningen beträffande forskningen vid universitet och högskolor medtogs utgifter för biblioteksverksamheten endast i den utsträckning som de skilda institutionerna själva hade egna bibliotek. För att få jämförbarhet mellan siffrorna för skilda universitetsorter medräknades emellertid även biblioteksverksamheten vid humanistiska biblioteket och socialvetenskapliga biblioteket i Stockholm. Däremot medtogs inga uppgifter för universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, kungliga biblioteket i Stockholm eller Göteborgs stadsbibliotek. Ej heller medtogs några uppgifter rörande utgifter för biblioteksarbete vid fackhögskolornas bibliotek. Förutom de nu nämnda biblioteken finns relativt stora vetenskapliga bibliotek vid akademierna, vid statistiska centralbyrån samt hos riksdagen. Uppgifter om utgifter och personal vid statistiska centralbyråns bibliotek är medtagna ovan (s. 264). För övriga av de nämnda biblioteken h a r utredningen fått lita till uppgifter om personal och beviljade medel för bokinköp och bokbindning ur en sammanställning som gjorts i Statistisk årsbok för år 1956. Enligt där givna uppgifter skulle vid de vetenskapliga biblioteken (med ovan nämnda undantag) år 1955 ha sysselsatts 138 bibliotekarier och amanuenser, 151 assistenter och biträden samt 117 andra (vaktmästare m. m.). 1 Enligt en sammanställning ur statskalendern för 1956 skulle det vid nämnda bibliotek finnas 30 personer med filosofie doktorsgrad och 68 med filosofie licentiatexamen. Av hela antalet bibliotekarier och amanuenser synes sålunda, av de nämnda siffr o r n a att döma, ca 70 % ha minst filosofie licentiatexamen. För bokinköp och bokbindning vid dessa bibliotek beviljades för 1955 1 2,27 miljoner kronor. Antar man att bibliotekarierna och amanuenserna i genomsnitt avlönats enligt dåvarande 27 (nuvarande 21) löneklassen, ortsgrupp 3, assistenter och biträden enligt 15 (10) löneklassen, ortsgrupp 3, samt övriga enligt 10 (7) löneklassen, ortsgrupp 3, samt antar att vikariatsersättningar m. m. uppgår till sammanlagt en månadsutbetalning för respektive grupper, skulle lönekostnaderna för personalen vid de vetenskapliga biblioteken ha uppgått till ca 5,6 miljoner kronor. Övriga utgifter (för uppvärmning, lyse, städning m. m.) är då ej medtagna. Antar man dessutom, att 90 procent av utgifterna för bokinköp och bokbindning samt 50 % av lönerna till personal kan betraktas som utgifter för forskning och hjälp åt forskare (övriga utgifter skulle då gälla undervisning och tjänster åt allmänheten), skulle de totala utgifterna för forskningsändamål vid de h ä r ifrågavarande vetenskapliga biblioteken år 1955 ha uppgått till i runt tal 5 miljoner kronor. Av dessa medel kan 3,8 miljoner eller 75 % uppskattas vara medel från den statliga driftbudgeten (beräkningen gjord med utgångspunkt från statsliggarens u p p gifter om anslag till bibliotek samt uppgifter om h u r stor del av dessa som gått till löner). Återstoden, drygt en miljon kronor, skulle utgöras av kommunala bidrag (Göteborg) samt fondmedel (akademiernas fonder). 1 Uppgifterna avser för en del bibliotek 1954/55, för andra 1955/56. Uppgifterna om personalen synes avse heltidstjänster.

267 4. Den vetenskapliga publikationsverksamheten

I undersökningarna av forskningsutgifter vid universitet och högskolor samt statliga och statsunderstödda forskningsinrättningar skulle uppgift medtagas om bidrag till enskilda forskare för tryckning av vetenskapliga arbeten. Vidare har i en del fall där inrättningen haft egen publikationsverksamhet utgifter för tryckning av vetenskapliga arbeten inkluderats i vederbörande inrättnings utgifter och finns därmed redovisade i avsnitten A och B av denna redogörelse. Emellertid täcker inte dessa uppgifter samtliga utgifter som gjorts för vetenskaplig publikationsverksamhet. En del av de bidrag till tryckning av doktorsavhandlingar som utgått till doktorander knutna till institutionerna har sannolikt ej kommit med i institutionschefernas redovisningar, beroende på att dessa bidrag ej utbetalats till institutionerna utan direkt till vederbörande avhandlingsförfattare och detta i många fall vid en tidpunkt då vederbörande avslutat sitt arbete vid institutionen. En del av dessa bidrag utgår vidare till personer, som ej varit verksamma vid institutionerna. Som i annat sammanhang visats 1 torde ungefär en fjärdedel av samtliga disputander ha utfört sitt doktorsarbete parallellt med förvärvsarbete som lärare, ingenjörer m. m. utanför universitet och högskolor. De sammanlagda statliga bidragen till tryckning av doktorsavhandlingar uppgick budgetåret 1955/56 till 590 000 kronor. På basis av en bedömning av inkommet material har uppskattats, att de under kalenderåret 1955 förbrukade och tidigare ej redovisade statliga bidragen till tryckning av doktorsavhandlingar uppgår till i runt tal 300 000 kronor. För att få en uppfattning om utgifterna under kalenderåret 1955 för vetenskapliga publikationer utöver de utgifter som redan redovisats av de skilda vetenskapliga inrättningarna själva inhämtades från redaktionerna för de vetenskapliga tidskrifterna och skriftserierna 2 vissa uppgifter avseende personal samt utgifter och inkomster under kalenderåret 1955. För varje publikation begärdes uppgifter om hur kostnaderna under kalenderåret 1955 fördelat sig på olika användningsområden: löner till personer sysselsatta inom redaktionen, författararvoden samt pappers-, sättnings- och tryckningskostnader. Kostnader för lokalhyra, bränsle, lyse och städning skulle däremot ej medtagas. Vidare begärdes uppgifter om hur kostnaderna täckts: riksstatsanslag, anslag från statliga råd och fonder, andra offentliga anslag, anslag från privata svenska respektive utländska fonder och stiftelser, försäljningsintäkter, övrigt. Under »övrigt» skulle tas upp annonsintäkter, medlemsavgifter m. m. Avhandlingar vilka helt bekostats av författaren själv (med eller utan bidrag från råd och dylikt) skulle ej medtagas. Ej heller skulle medtagas bidrag från förlag samt tryckningsbidrag till författare från forskningsråd eller dylikt. Av samtliga 175 tillskrivna tidskrifter och skriftserier'' erhölls svar från 157. Svarsprocenten blev sålunda 90, vilket får anses vara tillfredsställande. Beträffande frågorna om personal, som var sysselsatt på tidskrifternas och skriftseriernas redaktioner, svarade nästan samtliga, att de akademiker som var verksamma på dessa redaktioner hade denna verksamhet som bisyssla. Övrig personal var obetydlig till antalet. 1 Se utredningens första betänkande (SOU 1957:24), s. 158 ff. 2 En förteckning över vetenskapliga publikationer finns i During, Current Swedish periodical publications in the fields of science and learning, Stockholm 1952. Uppgifterna i denna kompletterades på olika sätt för att göra förteckningen aktuell. 3 I skrivelserna till vederbörande redaktioner framhölls särskilt att om uppgifter om utgifter för vetenskaplig publikationsverksamhet tidigare var lämnad (denna inventering gjordes senare än övriga), skulle inga uppgifter ytterligare lämnas utan endast besked ges om att uppgifterna insänts i annat sammanhang.

268 De totalt redovisade utgifterna för kalenderåret 1955 för det vetenskapliga publikationstrycket uppgick till 4,1 miljoner kronor. Av dessa utgifter täcktes 2,5 miljoner av intäkter av försäljning, annonser och medlemsavgifter, medan återstoden täcktes genom riksstatsanslag, rådsmedel samt privata medel. De 2,5 miljonerna är jämförbara med sådana medel som i avsnitt B ovan redovisas som driftsinkomster. I nedanstående tablå har utgifterna fördelats efter sättet för finansieringen, varvid publikationerna förts samman i grupper efter huvudsaklig inriktning. Procentuell fördelning på Tidskrifternas och skriftseriernas ämnesinriktning

Totalt (1 000tal kr)

Teologi Humaniora Bibliografier, univ.-årsskr. Samh. vetensk Medicin Odontologi Farmaci Biologi, geografi o. dyl. . . Övrig naturvetenskap samt teknologi Jordbruk Ej klassificerat Totalt

Riksstatsanslag

Statl. råd och fonder

Andra offentl. anslag

44 613 197 102 1 043 191 0,1 241

24 13 49 15 3 4

10 4 9

1 618 36 27

16 67

4 113 |

5 Privata svenska fonder

3 19 8 15 1 22

FörsäljningsUtländ- intäkter, ska annonser och fonder medl.avg.

74 50 40 60 95 72

9 8 100

73 24

70 För att göra framställningen om de totala utgifterna för vetenskaplig verksamhet än fullständigare har även begärts uppgifter från förlagen om kostnaderna under kalenderåret 1955 för utgivandet av vetenskaplig litteratur. Kostnaderna skulle avse trycknings-, sättnings-, pappers- och administrationskostnader för den litteratur som »förlagts» av förlagen, vidare förlagens bidrag till doktorsavhandlingar samt deras eventuella bidrag till vetenskapliga tidskrifter och skriftserier. Av de förlag, som kunde komma i fråga för denna undersökning, svarade alla utom ett (ett i detta avseende »stort» förlag). Svårigheter förelåg givetvis att avgöra vilka verk som skulle medtagas. Genom kontakter mellan förlagen och sekretariatet gjordes ett försök att få till stånd en enhetlig avgränsning. Som huvudregel därvid gällde att som vetenskapligt verk skulle räknas dels verk av tydligt vetenskaplig karaktär, i regel skrivna av aktiva forskare, dels böcker av handbokskaraktär, i första hand avsedda för studerande och forskare vid universitet och högskolor. Ordböcker inräknades dock ej. De totala kostnaderna för den på detta sätt definierade vetenskapliga litteraturen uppgick under kalenderåret 1955 till 1,3 miljoner kronor. Det skall påpekas att inga kostnader för något stort uppslagsverk av typen Svensk uppslagsbok finns medtagna. Uppgifter begärdes även om antalet personer med akademisk examen som huvudsakligen sysslade med utgivande av dessa vetenskapliga verk omkring den 1 december 1955. Blott fem personer redovisades. Däremot fanns det ett betydligt större antal akademiker som hade dylik verksamhet vid sidan av annan, t. ex. läro- och barnboksredigering.

BILAGA 1

Förteckning över riksstatsanslag medtagna vid beräkningen av de statliga forskningsinsatsernas utveckling under efterkrigstiden

Här nedan lämnas en fullständig förteckning över de riksstatsanslag under Egentliga statsutgifter på driftbudgeten, vilka medtagits i den under avsnitt B i första kapitlet redovisade översikten. Anslagen redovisas i sammanlagt sju grupper alltefter till vilken del de ansetts gå till forskning i den inskränkta bemärkelse, som använts i forskningsvolymsundersökningen, samt i den ordning de är upptagna i statsliggaren. I de fall då samtliga anslag under en gemensam huvudrubrik medtagits, anges endast huvudrubriken. Huvudtitel

Anslagsrubrik Grupp 1. Anslag

V V VI VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII IX IX X X

IV V VI VI VII VIII VIII VIII

till forskningsråd

och

motsvarande.

Statens nämnd för byggnadsforskning Byggnadsforskning Kostnader för vetenskaplig trafiksäkerhetsforskning Humanistisk forskning Statens medicinska forskningsråd Statens naturvetenskapliga forskningsråd Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd Psykologisk och pedagogisk forskning Flyg- och navalmedicinska nämnden Atomforskning Bidrag till skogs- och lantbruksakademien: Kostnader för jordbrukets forskningsråd m. m. Främjande av forskning på jordbrukets område m. m. Statens tekniska forskningsråd Tekniskt-vetenskaplig forskning m. m. Grupp 2. Övriga anslag till rena forskningsinstitutioner eller forskningsändamål. Försvarets forskningsanstalt Utredning rörande koloxidförgiftningars uppkomst och förebyggande Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten inom väg- och vattenbyggnadsväsendet (1958/59 Utredningar) Geotekniska undersökningar i Götaälvdalen m. m. Statistiska centralbyrån Ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden vid universiteten m. m. Bidrag till Sveriges förenade studentkårer för redigering av ett register över vissa licentiat- och doktorsavhandlingar Understöd för utgivande av tidskrifter, lärda verk och läroböcker

270 Huvudtitel VIII VIII VIII VIII VIII IX IX IX IX X X X

VIII VIII VIII VIII IX X

VII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII

VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII

Anslagsrubrik Bidrag till publicering av svenska djuphavsexpeditionens resultat Europeiskt samarbete inom kärnforskningen Bidrag till nordiska institutet för teoretisk atomfysik Bidrag till medicinska Nobelinstitutets avdelning för biokemi Sveriges deltagande i det s. k. tredje geofysiska året Statens växtskyddsanstalt Statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader Statens skogsforskningsinstitut Ersättningar till sakkunniga i befordringsärenden m. m. Bidrag till Aktiebolaget Svensk torvförädling för torvforskning Bidrag till Aktiebolaget Ceaverken för vissa forskningsarbeten (t.o.m. 1955/56) Gemensamma ändamål vid handelshögskolorna: Stipendier för främjande av högre ekonomiska studier Grupp 3. Anslag till akademierna. Vetenskapsakademien Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan Musikaliska akademien med musikhögskolan Bidrag till skogs- och lantbruksakademien: Akademien Bidrag till Ingeniörsvetenskapsakademien Grupp 4. Anslag till universitet och högskolor samt bidrag till vissa forskningsinstitutioner. Vissa kostnader för en internationell statistikkonferens i Sverige 1957 Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Karolinska mediko-kirurgiska institutet Medicinska högskolan i Umeå Vissa kostnader för läkarutbildningen Bidrag till Stockholms högskola (inkl. anslag till nyanskaffning av apparater och till ersättning för vissa lokaler) Förstärkningsanordningar vid universiteten m. m. Tandläkarhögskolan i Stockholm Tandläkarhögskolan i Malmö Tandläkarhögskolorna Gemensamma universitetsändamål (1958/59 inkl. anslag till Främjande av ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet och till Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier vid rikets universitet och högskolor) Rasbiologiska institutet Farmacevtiska institutet Ortnamnskommissionen Bidrag till institutet för ortnamns- och dialektforskning i Göteborg Bidrag till institutet för folkminnesforskning i Göteborg Tekniska högskolan i Stockholm Chalmers tekniska högskola Gemensamma ändamål vid de tekniska högskolorna

271 Huvudtitel VIII VIII VIII VIII VIII IX IX IX X X X X X X X X XI

IV IV VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII VIII X XIV X X X

Anslagsrubrik Gymnastiska centralinstiutet Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut Bidrag till oceanografiska institutet Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga sammanslutningar Bidrag till bestridande av kostnader för vissa internationella kongresser i Sverige Lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök Veterinärhögskolan Skogshögskolan Bidrag till svenska träforskningsinstitutet Bidrag till svenska textilforskningsinstitutet Bidrag till metallografiska institutet Bidrag till institutet för konserveringsforskning Bidrag till institutet för optisk forskning Bidrag till svenska silikatforskningsinstitutet Bidrag till handelshögskolan i Stockholm Bidrag till handelshögskolan i Göteborg Strålskyddsverksamhet m. m. Grupp 5. Anslag till museer och arkiv samt Kungl. biblioteket och riksdagsbiblioteket. Krigsarkivet Armémuseum Riksarkivet Lands- och länsarkiven Kungl. biblioteket Stifts- och landsbiblioteken Nationalmuseet Livrustkammaren Naturhistoriska riksmuseet Statens etnografiska museum Medelhavsmuseet Bidrag till nordiska museet Bidrag till kulturhistoriska museet i Lund Bidrag till egyptiska museet (t. o. m. 1950/51) Bidrag till museal vård av Cypernexpeditionens fyndmaterial (t. o. m. 1950/51) Bidrag till musikhistoriska museet Bidrag till Drottningholms teatermuseum Bidrag till stiftelsen Thielska galleriet Bidrag till svenska skolmuseet Bidrag till stiftelsen Carl och Olga Milles' Lidingöhem Landsmålsarkiven Statens sjöhistoriska museum Riksdagsbiblioteket Grupp 6. Anslag till AB Atomenergi m. m. under X huvudtiteln. Delegationen för atomenergifrågor Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi Internationellt atomenergisamarbete

272 Huvudtitel

Anslagsrubrik Grupp 7. Anslag till institutioner

TV V V VI VI VI VI VII VIII VIII VIII VIII VIII VIII IX IX IX IX

IX IX IX IX IX IX X X X X X X X X XI XI XI XI XI XI

och ämbetsverk

med viss

forskning.

Militärpsykologiska institutet Socialstyrelsen: Avlöningar till viss personal för större statistiska specialundersökningar Arbetskliniken i Stockholm Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland, m. m. Statens väginstitut Statens geotekniska institut Konjunkturinstitutet Bidrag till Ericastiftelsen Psykologisk-pedagogiska institutet Bidrag till nämnden för svensk språkvård Matematikmaskinnämnden Bidrag till internationella meteorologiska institutet i Stockholm Bidrag till svenska intitutet i Rom m. m. Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut Statens veterinärmedicinska anstalt Veterinärinrättningen i Skara Befrämjande av fröodlingen m. m. (uppställning enl. statsliggaren 1957/58): Statens centrala frökontrollanstalt; Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter; Bidrag till Sveriges utsädesförening; Särskilt bidrag till Sveriges utsädesförening för kvalitetsundersökning av lin m. m.; Understödjande av den praktiskt-vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt Bidrag till Föreningen för växtförädling av fruktträd Statens maskin- och redskapsprovningsanstalter (1958/59 Statens maskinprovningar) Bidrag till jordbrukstekniska institutet Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Omkostnader (endast sötvattenslaboratoriet och havsfiskelaboratoriet) Rikets allmänna kartverk Sveriges geologiska undersökning Flygtekniska försöksanstalten Statens institut för konsumentfrågor Statens konsumentråd Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning Bidrag till Hemmens forskningsinstitut (t. o. m. 1956/57) Bidrag till internationella hydrografiska byrån Statens skeppsprovningsanstalt Statens bakteriologiska laboratorium Inredning och utrustning av virusavdelning vid statens bakteriologiska laboratorium m. m. Inrättande av vissa bakteriologiska laboratorier i Norrland (1955/56 och 1956/57) Statens rättskemiska laboratorium Statens farmacevtiska laboratorium Statens institut för folkhälsan

BILAGA 2

Beräkning av för forskning erforderlig assistent- och amanuenspersonal vid universiteten, karolinska institutet och Stockholms högskola

I tredje kapitlet har framlagts ett förslag till beräkningsgrund för den för forskning erforderliga assistent- och amanuenspersonalens omfattning inom olika typer av ämnen. Detta förslag innebär, att omfattningen av erforderlig assistentoch amanucnspersonal anknytes till antalet professurer och laboraturer (motsvarande) — ordinarie eller personliga — samt uttryckes i avlöningskostnad motsvarande visst antal tjänstgöringstimmar för assistent. Här nedan redovisas en beräkning av för forskning behövliga assistent- och amanuensresurser mot bakgrund av ifrågavarande personalkategoriers storlek budgetåret 1958/59 vid skilda institutioner. Assistent- och amanuenspersonalen h a r därvid uttryckts i tjänstgöringstimmar för assistent på så sätt, att förste amanuenstjänster, efter hänsynstagande till gällande lönesättning och tjänstgöringsnormer, beräknats motsvara 500 tjänstgöringstimmar för assistent, medan andre amanuenstjänster beräknats motsvara 300 och tredje amanuenstjänster 225 »assistenttimmar». Uppsala

Assistenttimmar (1 000-tal) Assistenttimmar (1 000-tal) befintliga behövliga befintliga behövliga brist för brist för budgetbudgetför för forskning året forskning året forskning forskning 1958/59 1958/59

Fakultet/ämne

Teol. fak Jur. fak Med. fak.

,

Teoretiska ämnen: anatomi bakteriologi f armakologi fysiologi histologi hygien med. kemi med. fysik radiofysik patologi Hum. fak. Historisk-filosofiska ämnesgruppen: filosofi (teoretisk och prak tisk) historia 18—806899

Lund

1,3

4,0

2,7

2,03

4,0

1,97

1,8

5,0

3,2

1,8

5,0

3,2

6,9 2,95 3,45 7,35 3,95 1,5 4,9 0,5 1,0 6,9

2,0 2,0 2,0 3,0 2,0 1,0 2,0

2,0 2,0 2,0 2,0 2,0 (se ( bakteriologi) 3,0 5,18 0,5

4,95 2,95 4,45 4,68 3,45

6,9

4,0

0,3 1,0

1,0 2,0

0,7 1,0

1,6

1,0 4,0

1,0 2,0

1,0 0,4

274 Fakultet/ämne

klassisk fornkunskap.. . konsthistoria litteraturhistoria nordisk och jämf. fornkunskap nordisk och jämf. folklivsforskning egyptologi idé- och lärdomshistoria. . musikforskning religionshistoria Samhällsvetenskapliga ämnesgruppen: ekonomisk h i s t o r i a . . . . företagsekonomi nationalekonomi pedagogik psykologi sociologi statistik statskunskap Språkvetenskapliga ämnes gruppen: latin och grekiska nordiska språk engelska romanska språk tyska slaviska språk semitiska språk sanskrit/jämf. språkforskning finsk-ugriska språk f onetik Mat.-nat. fak. Matematiska ämnesgruppen: astronomi matematik teoretisk fysik Fysisk-kemiska gruppen: fysik kemi meteorologi ellära

Uppsala

Lund

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

Assistenttimmar (1 000-tal)

befintliga befintliga budget- behövliga brist för budget- behövliga för för året året forskning forskning 1958/59 1958/59 forskning 0,73 1,5 0,3

0,5 0,5 2,0

1,5 0,5 0,5

0,73

0,5 2,73 0,8

1,0 0,5 2,0

0,5

3,0

0,5

0,5 0,5 0,5 0,5 0,5

1,73

0,5

1,5 1,0 0,8

1,0 1,0 1,0

3,73

2,0

0,3 3,53 1,3

1,0 1,0 1,0

0,3 0,73 1,0 0,5 0,8 2,15 0,15

1,0 2,0 1,0 1,0 1,0 0,5 0,5

1,7

0,5 0,5

1,3 1,0 0,8 3,53 2,03 1,3 3,03 0,6

1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,0

0,3 0,8 1,73 2,5 0,5 2,3 0,3

1,0 2,5 2,0 1,0 1,0 0,5 0,5

0,2

0,5 0,5

0,5 0,2

0,3 0,3

2,73 5,45 3,73

3,0 3,0 1,0

10,23 26,9 7,45

8,0 12,0 2,0 1,0

0,2

0,4

0,7 1,7 0,27 0,5

0,27

0,5 0,3

0,5

2,23 4,23 3,73

2,0 4,0 2,0

8,95 10,95

8,0 10,0

12,7 4,9 6,68

3,0 2,0 3,0

ämnes-

biologisk-geografiska ämnesgruppen: botanik geografi (natur- o. kultur-) geologi

5,95 4,4 5,95

3,0 2,0 3,0

1,0

275 Fakultet/ämne

växtbiologi zoofysiologi zoologi genetik limnologi

Uppsala

Lund

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

befintliga behövliga befintliga behövliga brist för brist för budgetbudgetför fölåret forskning året forskning forskning forskning 1958/59 1958/59 2,03 3,5 4,25 1,0 1,1

1,0 1,0 3,0 1,0

(se botanik.) 1,0 3,0 2,0 1,0

16,24

12,89

Göteborg

Stockholm

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

S:a brist för forsknin

Fakultet/ämne

2,5 7,8 3,95 2,95

befintliga befintliga behövliga behövliga budgetbrist för brist för budgetför för året forskning forskning året forskning forskning 1958/59 1958/59

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen

3,7

1,8

5,5

5,9 1,95 3,45 7,13 3,95 1,73 7,13 1,5

1,5

2,0 2,0 2,0 3,0 2,0 1,0 3,0 1,0 2,0 7,0 1,0 1,0

0,5 0,3 1,6 0,5

1,0 3,0 0,5 1,0 2,0

1,0 2,5 0,2

0,5 0,5 0,5

0,2 0,5 0,5

Med. fak./Karolinska institutet Teoretiska ämnen: anatomi bakteriologi farmakologi fysiologi histologi hygien med. kemi med. fysik radiofysik patologi teor. alkoholforskning.... virusforskning

2,0 1,0 2,0 2.0 2,0 (se ( bakteriologi) 2,0 3,45 0,5 1,0 1,0 4,0 6,9

5,45 2,95 3,45 3,45 2,95

7,68

0,05

2,0 1,0

Fil. fak./Humanistiska avd. Historisk-filosofiska ämnesgruppen: filosofi (teoretisk och praktisk). historia klassisk fornkunskap konsthistoria litteraturhistoria nordisk och jämf. fornkunskap religionshistoria teaterhistoria 18*—806899

0,3 0,5 0,5 0,5 0,5

0,5 1,0 0,5 0,5 1,0

0,2 0,5 0,5

0,3

1,5

276 Fakultet/ämne

Samhällsvetenskapliga nesgruppen: ekonomisk historia nationalekonomi 1 pedagogik psykologi sociologi statistik statskunskap

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

Assistenttimmar (1 OOO-tal)

äm

Naturvetenskapliga ämnen inom fil. fak./Matematisknaturvetenskapliga avd. Matematiska ämnesgruppen: matematik teoretisk fysik matematisk statistik

1,3 1,0 0,5 1,5

1,0 1,0 1,0 1,0

1,8 1,3

1,0 1,0

0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 1,0

1,0 1,0 1,0 1,0 1,0 0,5 0,5 0,5

1,5

0,5

0,5 0,5 0,5 0,5 0,5

1,0 3,0 1,0 1,0 1,0 1,0 1,5

1,0 1,7

0,3 0,5 0,5 0,5 0,5

0,5 2,0 2,0 1,0 1,0 0,5

0,2 1,5 1,5 0,5 0,5 0,5

7,23 3,23 1,5

3,0 1,0 1,0

3,23 14,75

6,0 8,0

4,48

2,0

4,25 3,95 6,98 3,03

2,0 3,0 4,0 1,0

1,3 2,3 3,53 1,3 3,3 0,3

1,2

0,5 0,5

1,0

ämnes-

Biologisk-geografiska ämnesgruppen: botanik geografi (natur- och kultur-) geologi zoologi genetik marin botanik oceanografi S:a brist för forskning 1

Stockholm

befintliga befintliga behövliga brist för budget- behövliga brist för budgetför för forskning året året forskning forskning 1958/59 forskning 1958/59

Språkvetenskapliga ämnes gruppen: latin och grekiska nordiska språk engelska romanska språk tyska slaviska språk semitiska språk jämförande språkforskn. .

Fysisk-kemiska gruppen: fysik kemi

Göteborg

1,0 1,8

1,0

0,5 0,5

1,0 1,0

2,77

0,5 0,5 6,20

24,52

Vid Stockholms högskola har även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen hörande professuren i nationalekonomi med finansrätt.

BILAGA 3

Beräkning av erforderlig sekretariatspersonal vid de teologiska och juridiska fakulteterna samt inom de humanistiskt inriktade ämnena vid universiteten och Stockholms högskola

Uppsala Fakultet/ämne

ant. ord. bitr. erf. ant. be1958/ bitr. 1 fattn. 59

Lund erf. ökning

ant. ord. bitr. erf. ant. be1958/ bitr. fattn. 59

erf. ökning

Teol. fak

1+2

1+2

2 Jur. fak

1+2,5

2,5

1+2,5

2,5

2 2 1 1 3

0,5 0,5

0,5 1+0,5 0,25 1+0,25 1+0,75

1,0 0,25 0,75 1,25

2 2 2 1 3

1 1

0,5 1+0,5 0,5 1+0,25 1+0,75

0,5 0,5 0,5 0,25 0,75

0,25

0,25

0,25

—0,75

1 1 1 1 1

0,25 0,25 0,25 0,25 0,25

0,25 0,25 0,25 0,25 0,25

0,25

0,25

1 1 5 4 3 2 1 1

0,25 0,25 1+1,25 1+1,0 1 +0,75 1+0,5 0,25 0,25

0,25 0,25 1,25 1,0 1,75 1,5 0,25 0,25

1 1 4 3 2 2 1 1

0,25 0,25 1 +1,0 1+0,75 1 +0,5 1+0,5 0,25 0,25

0,25 0,25 1,0 1,25 0,5 1,0 0,25 0,25

0,25 0,25

0,25 0,25

0,25

0,25

Hum. fak. Hislorisk-filosofiska ämnesgruppen: filosofi (teoretisk och praktisk) historia klassiskt fornkunskap. konsthistoria litteraturhistoria nordisk och jämf. fornkunskap nordisk och jämf. folklivsforskn egyptoloei idé- och lärdomshist.. musikforskning religionshistoria Språkvetenskapliga ämnesgruppen: latin grekiska nordiska språk engelska romanska språk tyska slaviska språk semitiska språk sanskrit/jämf. språkforskning finsk-ugriska språk. . . fonetik Summa

0,5 0,5

1 1

1 1

53 | 6,5

9 + 13,25

15,75

1 0,5 1 0,5

0,25

— 0,75

*11

9+11,75 |

9,75

E t t biträde vid de större institutionerna + ett fjärdedels biträde per ordinarie lärartjänst. Gemensamt för institutionerna i Gustavianum. Därav ett kontorsbiträde för humanistiska fakulteten gemensamt. Därav ett kanslibiträde för humanistiska fakulteten gemensamt.

278 Stockholm

Göteborg Fakultet/ämne

ant. ord. bitr. erf. ant. be- 1958/ bitr. fattn. 59

erf. ökning

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen.

ant. ord. bitr. erf. ant. bebitr. fattn. 1958/ 59

»11

1+2,75

Fil. fak./humanistiska avdelningen Historisk-filosofiska ämnesgruppen: filosofi (teoretisk och praktisk) historia klassisk fornkunskap. konsthistoria litteraturhistoria.... nordisk och jämf. forn kunskap , religionshistoria teaterhistoria

0,5

0,25 0,25 0,25 1,25 1,0

0,5 1+0,75 0,25 1+0,5 1+0,75 0,25 0,25 0,25

språkvetenskapliga äm nesgruppen: latin grekiska nordiska språk engelska romanska språk tyska slaviska språk semitiska språk jämförande språkforskning med s a n k r i t . . . Summa

0,25 1+0,25 0,25 1+0,25 1+0,5

1 0,5 3 1

0,25 0,25 1+0,5 1+0,5 1+0,5 1+0,25 0,25 0,25

0,25

0,25 0,75 1,0 0,5 1,5 1,25 0,25 0,25

0,25

0,25

7+4,5

7,5

1+0,75 1+0,75 1+0,25 1+0,5 0,25

5,5

8+9,0

Professuren i nationalekonomi med finansvetenskap har förts till den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. 2 Gemensamt för flera ämnen. 3 Gemensamt för de moderna språken. 4 Därav fyra och ett halvt biträde gemensamt inom den centrala skrivbyrån vid högskolans kansli.

BILAGA 4

3ilaga 4 a. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1955/56 inom de medicinska och matelatisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» samt arvodesanställd biträdespersonal enligt forskningsvolymsundersökningen hösten 1955 Göteborg

Lund

Uppsala Fakultet/ämnesgrupp

forskare

19 9,5

33 17

55 21

56,5 57,5

2,5 19

8 12

1 16

3 28,5

15,5

bitr. bitr. stat arvod.

forskare

24 9

47 11

36 13,5

23 15

52 14

31,5 29

13 20

6,5 46

3 44,5

13 16

7 22

19,5

29 Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen . Fysisk-kem. gruppen Biologisk-geografiska grupper 2

bitr. bitr. stat arvod.

bitr. bitr. stat arvod.

forsbitr. bitr. stat arvod. kare

forskare

Med. fak. Teor. ämnen

Stockholm

x x

20 ll

42 13,5

1 Enligt uppgift från Göteborgs universitet var fem e.o. docentbefattningar år 1955 knutna till teoretiska mnen, bortsett från docentbefattningen i medicinsk fysik, och en befattning knuten till kliniskt ämne. Dessa har nedtagits liksom samtliga e. o. docentbefattningar, som företrädesvis står till förfogande för medicinsk-klitiska ämnen, vid övriga läroanstalter. 2 Till forskare inom den biologisk-geografiska gruppen har vid Lunds universitet även räknats den peronliga befattningen som lärare i ekonomisk och social geografi. Bilaga 4 b. Den fasta personalorganisationen budgetåren 1947f48 och 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid Uppsala och Lunds universitet samt karolinska institutet

forskare

Karolinska inst.

Lund

Uppsala Fakultet/ ämnesgrupp

biträden

forskare

biträden

forskare

biträden

47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 47/48 58/59 Med. fak. Teor. ämnen . . Klin. ämnen . . . Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen Fysisk-kemiska Biologisk-geografiska gruppen 1

23 9

28 11

42 12

62,5 16,5

23 8

31 20

37 8

68 27

7,5

28 16

35 22

46 13,5

73,5 34

1 Till forskare inom den biologisk-geografiska gruppen har förutom den i anmärkning 2 till bilaga 4 a omnämnda befattningen vid Lunds universitet även räknats den vid Uppsala universitet personliga befattningen som forskningsassistent vid zoofysiologiska institutionen.

280 Bilaga 4 c. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna Uppsala Fakultet/ämnesgrupp

Lund

forskare

biträden

forskare

biträden

Med. fak. Teor. ämnen Klin. ämnen

28 11

62,5 16,5

31 24

68 27

Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen Fysisk-kemiska gruppen Biologisk-geografiska gruppen .

18 22 30

7,5 52 42

18 20 33

8 29 31

Tekn. högsk. 2 Teor. ämnen Övriga ämnen

Göteborg

Stockholm 1

forskare

biträden

forskare

biträden

56,5 20,5

35 22

73,5 34

11 17 26

2 22 25

13 73

5 173

8 48

1 106

1 2

Härunder redovisas karolinska institutet och Stockholms högskola. Av de vid tekniska högskolan befintliga åtta e.o. docentbefattningarna har en hänförts till teoretiska ämnen. Likaså har en e.o. docentbefattning vid Chalmers tekniska högskola av befintliga fem hänförts till teoretiska ämnen. 3 Av de vid medicinska fakulteten i Göteborg befintliga elva e.o. docentbefattningarna har bortsett från docenturen i medicinsk fysik fyra befattningar räknats till de teoretiska ämnena och sex till de kliniska.

Bilaga 4 d. Den fasta personalorganisationen budgetåret 1958/59 inom de medicinska och matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas »typgrupper» vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna med reducering för befintliga e.o. docentbefattningar Uppsala Fakultet/ämnesgrupp

Lund

Göteborg

Stockholm 1

forskare

biträden

forskare

biträden

forskare

biträden

forskare

biträden

Med. fak. Teor. ämnen Klin. ämnen

20 8

62,5 16,5

24 20

68 27

18 15

56,5 20,5

24 17

73,5 34

Mat.-nat. fak. Matemat. gruppen Fysisk-kemiska gruppen Biologisk-geografiska gruppen .

14 16 22

7,5 52 42

14 15 24

8 29 31

8 12 18

2 22 25

12 66

5 173

Tekn. högsk. Teor. ämnen Övriga ämnen 1

7 44

Härunder redovisas karolinska institutet och Stockholms högskola.

1 106

281 L

c

t,

u

B it :0

"« Os CJ

1-4

B O

Cl • Q C M C C\> JU 13 Ci 3 n

it o o X/i

qj

H-i

ti

„p

cu

jq

03 B g

+1 +J *i tn

B

."ti

*

l

co

oo

o

o

C.

00 CO

T*

.,

O CN

CO

JJ;

O i>

CO

CT3

CN

m

CN

CO

CO

C73

CN

CN

CO

00 oo

TI<

Tf

m m

m

C^

I>

co i>

« « -B

m

Ti

CM (N

CN

T H

CJ

l> Tf

:CJ

to

cJ

«4i

3 •3 W

<=3

l

-c: t.

oj

C3 CN

ö <*

•o

S*H

m

er -id

M»Hl

Cj

to ta

tu

a,

60 u o A

t.

m

•w + » h 03 •3

3 cj

"g jq

03 H-i

»i

.s

O

^Cl j c»

t .

C!

5 eo a O

<w +-> i i i i fi 3 41 « Ä

o 3 CU

M-(

g <j w .^ o -< Ci 60

B

C S-. d ÖS C

«4* • 5 t J eo

ej

_CJ

CO

ia K

K

tri + j •P

3 S-

m

co

O

fl

•Q "ö

I

I

CO CO

00 I

CO

1 CD CO

o m

TH

O CN

Tf CN

I>

m CN

I |

TH

o

oo

O Tf

ti

t>

o

00 I>

ej

o

I

i

l

l

"*

I

I

I

•*r

I

I

I

1 Ti

CO

o

1 Tf

o

it

Tf Ti

.2 °CJ

I>

Tf Tf

TI

CN

I

1 CN

CN

T f

|

|

o

o

CN

Tf

» !>

1 1

1 1

CN

t> CO

m Tf

m

CN

CN

CO

1 «

t> m

TJ< TH

m co"

o"

TI

w

m

CN CO

I> CN

o

m

ti s . -

CN CO

Tf CO

CO C3

«

:

O CN

03 Ci k. <H>

=q

C o

tH +J

fc 03

ö O) cs t .

^2

Kl

p, 3

to

B

-P B

tn 0 0

03 60 CJ

03 60 CJ

H->

03 B

-f->

cj

B

B

£

m

CN

TH

co

m co"

ci

fe

"

B

<TH

:cj

SB

cu

-rt CJ

>

«

1-a 3 cj

^1^

O

-B fi 3

Cj

s

B 3

03 DD

O

O CN

•*-> o B .S fi C/2 co 03 - « P H ' B ä CJ

3 fi

-3 -

00 CT3 CO

00 Tf

m CN

I 1

| 1

-B 33

PH

O 3

m CN

O CO

'. £ '. . « -

a S

:cj H

«3

3 Tf

TI

TH

CN

1 G

CJ

Ölt)

B ä

.5

CJ

C/}

H->

5-H->

B

3 CJ C <u cc

CJ A ; ä

CJ

^S'-CS

«

^c

cj

•a «•^ >; s c r •5

a . £ • * s 3 ä "^ a 12 t i S "5 ^ c 1 1 Ss|.2| cJ 53 o. fe, 5 oq S

cf:=x

o ~

ii

eg ~ *•

boss

Bag

o d 43 o

1 1

» | H B PH

R

ö . ^ "fi

- 6 0 c j 03 fi el-Q B •3 Sb

fi 03

3 O H-> B 03 0) :cJ 60 J j PH A, 50

- 8 - g CO ^ S t n

C3,CO

«

PH

0 to d <2 a T H CO

--> B

B

i

co ii

m

it

ti

Ofi

in

f ö

*H

C

co

M &£ 5 "2 ?> n

rt : ° *•

H

CN

" o

•

I>

Ti

co 00

tH CS CJ 0 0 p3 3fi

I>

^—

C

3 it

CO

m

P . C - M $ g to 3 4-

CJ

•a

03 OJ T *

S

:cj

f^. 0 PH

:

tH

Xi

C!

CO rH

:cj

1/3

c; "^ c **

4-J

CO

C3

co

i*

tu

CJS

"3

4-1

tn 4->

1 ca VH

r~J

3 t

JP

o 3

cu o

>

&°

C5

P. PH

«

3fi cJ

m

tn

u

03 Tf

Ti

O

3 ."3 CJ J p

HP

o m

rB

"3 3

•o

oo

-* « +03

CJS

B 03 03 W Q.

m

1 1

ö 3 B rt

O O

Ti

Tf

TH

co

s.s

al

O

T H

c» -cj B cu

3 •£ >H

m

&q

Of)

I

3 W>3 ö *-'

CN Tf

ess CO C»

3 TH

-S-S

CJ J P

<-. +j is t- B .tfi

o

o •Ci AS

I

(M co

TH

<2 --,

»Cl

to

CN TH

.tfi

tu

«i o> s « § e o

2 I>

to Cl -3 O ö C3 •o

CO Tf

T H

C

•va c

•2 o60

CN

•O

S-s "O

o

r-l

CTT

CD

c

co

T-I

°cJ tsD

S Css ö °rc; Ö. M eo c; C

co

••o

to S t,

o

CO

m

CN

ii

Cl

I>

i t

a, 9 to

00 CO

c

:cj

cj

.

CJ

3 •

B B

tH

3 43 SO CJ

. . . .

H->

B

.

CJ

.

3 oo

PM

co

g co S +-> :Q

fl

> O

C CO

v (20 co w :

^

fi

CÄ^CJ • ~ +J

CO c g ? tA, CU ^ ^ -c O T3 H

+J

C

fi

B

.-H —i —

.P

»2 S3 M43 § O « 4- js CO

ed

03 S .. s s5

.3 .2 >> 2 '».ä o !§*" 5 fi « ^ fi t, 3 3 CJ 03 03 4 H r P CO M g * •s fi fi CO S -fi S •2-S is fi -ofi

B

O e-H

fi Ö

3-2 fi

tH

:CJ

03 * 3

p-|

•3 3

fi « 43

c

- i :cj

"

282 Bilaga 4 f. Beräkning för en utbyggd basorganisation inom de samhällsvetenskapliga ämnena samt pedagogik och psykologi på grundval av förhållandena budgetåret 1958/59 och enligt en antagen biträdestäthet på 0,8 Universitet/högskola Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Stockholms högskola 1 Summa 1

Forskare

Erf. ant. bitr.

Bef. ant. bitr.

18,5 16,5 9 20

15 13 7 16

10 8,5 8,5 9

5 4,5

16,5

Ökning

7 Till forskare har vid Stockholms högskola även räknats den till stats- och rättsvetenskapliga avdelningen hörande professuren i nationalekonomi med finansrätt.

283 CJ

"o

£

CO

60 :0

£ °o

o *o < os •-*

'-i

A C

cu O

C/5

3 43 4-> CO tH 43

5 ) CS

... s

a

B <u C IS

S-S ^ co

=o a.

B a "o M

cc •—k C33

** B

c £

.-<: co

B 3

-^ -* -»J" ös cu ^ s

a B cu

•»o

"*-»

G3

•si

s ^

-^ B co - a B B

•Sa 43 T o

•a c

'fi 2 -B « CJ

< O < i-l r-4

PQ

c,

tt

-

* "S,

60 :0

JA

"cu 60

•c« 43 T o

I3

CJ

a CO

c id 43

H

H-> 43 4->

co B <-, cu

Tl

ocomcacoi>mcocMoocoo ocomi>03Tfcooocai>coo meooioiTfmcMTHcaoicoTH r^cooomocDoocNTHcacom OtHCMCMTH01I>000000Tfc0 CNCMCMCMCMCNCOCOCOTfCOOO

OCOOlCNCOTfOCMTHTHTHO OI>COCMI>CMOCOTH01TfO mCMCMCMTHmocDTHTHTHO i>i>cacacOTfomTHCOTfo COt>OI>OOOTfCOCOOTHO o i o i o o o T H c a c a c o c o T f i > T1T1T1T1T1T1T1T1T1T1

rt

CMC0CNTfl>Tf00C0I>I>OO THeocoTfcoTHOOTfi>cNooo o o c D T f T f m r ^ m c o t ^ T H O o !>cocooiTfmocNt^caooco l O H H H « « ) h H h O O l f l

•B «

0 3 0 C N O I > C M C O I > C D C N T H C O

CO

60 60

.£ "fi "s CJ

"tU 60

•sa 43 T o

coTfTfTfcomcococoooocN 1-1 Tl OOCOOCOCCOOlOC'TfoOCOO cor^oicocNTHcac-Tfcor^o OlCMOCOOlOOmcOTfCOCDO oc-CMr-imieoeoeOTfooio THt^00TfCMI>CMTfOlCDCOm i-HOOOoiOTHTHi-icacaco

CO

B CJ

M cu cu

Tl

u

CO

13 tH CJ

toCA, •~ B V5

•—.oo so »O 13 P i

CO

60 60 B cJ

fi £ •B « cJ

! C O ) O M U t > » l > H O H O mOI>I>CMTfCM03THTHI>0 ( O f f l O i M f f l O M i O T i i O H O

caomooiTfooTfTHOoi>Tf COTfOTfCMTfmOlCOCOTHTf o o T H o i c o o i > i > o o o i c o c a eocococMCMTfTfTfTfmcooo

03 60

•c a

B »7 3 ^ ~

OC "rH

•B — . CJ » . O T*

43 T o

c

I

3 CO

«. °H

60 60

2CS *"»-

.5 *

§• i o.-5

-B «

KD

fi "3

ooTHcocMcoooTHmTfmcMO comi>cNocaTfcoTfcaooo Tfi-HI>CMm0303t^TfTfCNO

comTfcaoicocaooTfoooo

CMTHTfI>CO0O00I>COTfCNCO mmmTfcomcocooooooooi

r - o m o T f T f i H C N c o o o o COOCOOi-iOTfCMCDTfcOO T f o o o m o o o i o i o c o c o c o o COOCOCNTfTHCMTfcOCMCOTf r-cocacDTHTHmmcoi>cot> Tft^ooTfoomooioicococN COCOCOCOmOlTHOOCMCOCD

CJ

IS

CSS

•« •~ "2 B

i > c N c a c a o c o m m T f o o m o

Tu 60

to _~

B

«

et °

•c a s 43 To

CJ

Is B ^

CO

"cu

B

PH PH

B

«

2 I

CO

60 60 B CJ

'fi 3

•CJ

•B « CJ

Budgetår

to

cu

Tl

OC0CMCM00C0CMO3CMI>C0O

CO

60 60 _B CJ

4->

O

mmTfOTfcocMcoTHt^-T-io t>oocNOTfooooTfTHi>cao eoTfcaoTfCMoooTHCMTHO T f o o m o T f T f m o o T H T H c a o o o o i m o T f c o o o o i c N T H O Tfmcor^coi>oioi030CMTf

rB

CO

13 60

0 0 T H C M C M I > I > C 0 O - H < I > 0 0 O

c o c a m i > c o T f C M m T f 0 3 m o os H i n H I o i n co oo * M oo cc cMi>03oocaTHoooomoomoo OlOOOOI>c0030103i-iOOi-i TlTlTlTlTlTlTlTlC^CiOlC^

m - r f c o o o m o o c o o o o camTfocooit^THcooi^o THTfcommoTfoicooocoo oomi-HCMr^oocoococoi>03 t>.03COCOTHCOC^COC001COCO T H I O C D T H T H O O T H T H T H O C O

I>I>I>t>COOCNCMCMCOeOCO Tl

Tl

Tl

Tl

Tl

Tl

Tl

oooiOTHCMcoTfmcot>ooo3 t^ocToi O T H c a c o T f m c o i > o o T f T f T f i n m m m m m m m m 010103O303010101O3O3O303 1—ITHTHI—ITHTHTHI—IrlHHH

BILAGA 6

Överslagsberäkning rörande vissa följdkostnader vid inrättande av föreslagna forskar- och lärarbefattningar samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av basorganisationen

I tredje och fjärde kapitlen av föreliggande betänkande har utredningen framlagt förslag, som bl. a. innebär att varje professor tillförsäkras ett visst minimum av assistent- eller amanuenshjälp för forskning och allmänt institutionsarbete, att innehavare av docentbefattningar får tillgång till vissa anslagsmedel för bestridande av kostnader för biträdeshjälp, att den fasta biträdespersonalen vid universitets- och högskoleinstitutionerna dimensioneras efter den forskande personalens storlek samt att läroanstalternas materielanslag förstärkes i takt med den fasta personalorganisationens utbyggande. I samtliga dessa hänseenden har utredningen differentierat sina regler och beräkningar med hänsyn till att skilda vetenskapsgrenar genom olikheter i arbetssätt har olika stort behov av personal och materiel. De förslag till förstärkningar av assistent- och biträdespersonal samt materielanslag, som i anslutning till dessa regler och beräkningar framlägges i tredje och fjärde kapitlen är genomgående grundade på den fasta personalorganisationen enligt riksstaten för budgetåret 1958/59. I tredje och fjärde kapitlen föreslås emellertid dels inrättandet av ett antal professurer, docentbefattningar, forskarassistenttjänster och universitetslektorat, dels en förstärkning av de högre läroanstalternas assistent- och biträdespersonal. Ett genomförande av dessa förslag för med sig behov av ytterligare assistent- och biträdespersonal samt ytterligare materielanslag i enlighet med de regler som föreslagits beträffande dimensioneringen av dessa hjälpresurser för olika ämnesgrupper. En beräkning av dessa följdkostnader måste av praktiska skäl delas u p p i dels en beräkning av kostnaderna för de hjälpresurser som blir erforderliga i samband med inrättandet av de föreslagna forskar- och lärarbefattningarna, dels en beräkning av de ytterligare materielanslag, som blir erforderliga vid den föreslagna förstärkningen av assistent- och biträdespersonalen. Följdkostnader vid inrättande av nya forskar- och lärarbefattningar

De av utredningen föreslagna nya forskarbefattningarna är av följande typer: Rörliga professurer, e. o. docent- och e. o. forskardocentbefattningar, lektorat vid de tekniska högskolorna samt forskarassistentbefattningar. För befattningarna av det sistnämnda slaget synes särskilda biträdes- och materielresurser icke behöva beräknas, då forskarassistenterna kan förutsättas få sitt behov av hjälpresurser tillgodosett genom anslagen till ograduerade forskares vetenskapliga verksamhet. För de övriga slagen av forskarbefattningar måste däremot beräknas kostnader för både biträdespersonal och materiel. Dessa kostnader är emellertid icke möjliga att beräkna exakt, då de nya befattningarna i utredningens förslag ej bundits till vissa ämnesgrupper. Det blir därför nödvändigt att först redogöra för ifråga-

285 varande följdkostnaders storlek för de olika slagen av befattningar inom olika ämnesgrupper. Med tillämpning av de regler och beräkningsgrunder, som anges på s. 63 f beträffande omfattningen av för professurer inom olika ämnesgrupper erforderlig assistentpersonal, på s. 106 beträffande anslagen till biträdeshjälp åt innehavare av docentbefattningar, på s. 108 beträffande sekreterarhjälp åt ordinarie lärare i humanistiskt inriktade ämnen, på s. 120 beträffande biträdespersonalens storlek inom den matematiska ämnesgruppen samt inom olika typer av experimentellt arbetande vetenskaper, på s. 128 beträffande biträdespersonalens storlek för samhällsvetenskapliga ämnen samt på s. 138 beträffande matrielanslagens dimensionering för olika ämnesgrupper kan följdkostnaderna för professurer, docentbefattningar och lektorat beräknas för följande sju ämnesgrupper: (1) Den humanistiska ämnesgruppen, omfattande de teologiska och juridiska fakulteterna samt de humanistiska fakulteternas rent humanistiskt inriktade ämnen. En rörlig professur inom denna ämnesgrupp kan beräknas fordra assistent- eller amanuenshjälp till en kostnad motsvarande lönekostnaden för en halv assistenttjänst samt sekreterarhjälp till en kostnad motsvarande lönekostnaden för ett fjärdedels biträde med lön enligt lönegrad 8. En docentbefattning inom denna ämnesgrupp fordrar anslag till biträdeshjälp med 2 000 kronor per år. Materielanslag kan beräknas efter 3,5 % av den totala lönekostnaden. (2) Den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen, omfattande även ämnena pedagogik och psykologi. Här får assistent-kostnaden för en rörlig professur beräknas motsvara lönekostnaden för en hel assistenttjänst; sekreterarhjälp får beräknas till en kostnad motsvarande 80 % av lönen i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter inom denna ämnesgrupp kan beräknas till 6 000 kronor för år (för halva antalet befattningar 10 000 kronor och för återstoden 2 000 k r o n o r ) . Materielanslag får beräknas efter 11,3 % av den totala lönekostnaden. (3) Den medicinska fakultetens teoretiska ämnen. Assistentkostnaderna beräknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Biträdespersonal för varje professur beräknas med 3,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning och år; materielanslag med 21 % av den totala lönekostnaden. (4) Den medicinska fakultetens kliniska ämnen. För dessa ämnen föreslås ingen särskild assistent- eller amanuenspersonal knuten till professurerna. Biträdespersonal för varje professur får här beräknas med 2,1 tjänster med en antagen genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per år och befattning; materielanslag med 30 % av den totala lönekostnaden. (5) Den matematiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de teoretiska ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas här på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. Biträdeshjälp får för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna) beräknas till en kostnad motsvarande 60 % av lönen i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 2 000 kronor per år och befattning; materielanslag med 8,5 % av den totala lönekostnaden. (6) Den fysisk-kemiska ämnesgruppen, omfattande jämväl de övriga ämnena vid de tekniska högskolorna. Assistentkostnaderna beräknas för denna ämnesgrupp på samma sätt som för professurer inom den samhällsvetenskapliga ämnesgruppen. För ämnena fysik och kemi kommer därtill kostnader motsvarande lönen för ytterligare en hel assistentbefattning. Biträdeshjälp för varje professur och lektorat (vid de tekniska högskolorna) beräknas med 3,3 tjänster med en antagen

286 genomsnittslön i lönegrad 8. Anslag till biträdeshjälp åt docenter får beräknas med 10 000 kronor per befattning och år; materielanslag med 2 9 , 3 % av den totala lönekostnaden. (7) Den biologisk-geografiska ämnesgruppen. Kostnaderna får här beräknas på samma sätt som för den fysisk-kemiska ämnesgruppen med den skillnaden att biträdeshjälp beräknas med 1,9 tjänster per professur och materielanslag beräknas med 20,5 % av den totala lönekostnaden. Med här angivna beräkningsmetoder kan följdkostnaderna för professurer, docentbefattningar och lektorat inom de olika ämnesgrupperna beräknas på sätt som framgår av följande sammanställning:

Hum.

Samh.

Teor. med.

Klin. med.

Matem.

Fysiskkemiska gruppen

Biol.geogr.

A. Följdkostnader för professur kostn. för ass.- eller aman.-personal kostn. för bitr.-personal kostn. för materiel. . . .

8 886 2 895 1 773

17 772 9 264 7 447

17 772 35 898 19 433

24 318 18 956

17 772 6 948 5 405

17 772 38 214 27 792

17 772 22 002 16 122

Summa kronor

13 554

34 483

73 103

43 274

30 125

83 778

55 896

B. Följdkostnader för docentbefattningar anslag för bitr.-hjälp. . . kostn. för materiel

2 000 1 028

6 000 3 771

10 000 7 848

10 000 11 212

2 000 2 497

10 000 10 950

10 000 7 661

Summa kronor

3 028

9 771

17 848

21 212

4 497

20 950

17 661

6 948 3 183

38 214 20 134

C. Följdkostnader för lektorat vid de tekniska niska högskolorna kostn. för bitr.-personal kostn. för materiel Summa kronor

-1

-

—

| 10 131

58 348 |

Följdkostnaderna för laboraturer blir desamma som för professurer med den skillnaden att kostnaderna för materiel får beräknas något lägre med hänsyn till den något lägre lönekostnaden. Det kan synas tveksamt, om ett lektorat fordrar lika stor biträdespersonal som t. ex. en professur. Till följd av en lektors större undervisningsbörda får hans forskning beräknas bli mindre omfattande än en professors. Å andra sidan ställer även undervisningen krav på biträdespersonal och om undervisningen är så omfattande, att ett lektorat inrättas, fordras som regel också att en icke så liten del av institutionens biträdesresurser avdelas för göromål i samband med undervisningen. Därtill kommer, att lektoraten vid de tekniska högskolorna föreslås inrättade i syfte att ge professorer och laboratorer förbättrade möjligheter till forskarhandledning och forskning. Tillkomsten av dessa lektorat kan därför väntas även indirekt leda till en intensifierad forskningsverksamhet vid ifrågavarande institutioner. Med hänsyn härtill har det ansetts riktigast att vid beräkningen av följdkostnaderna använda samma beräkningssätt för de här föreslagna lektoraten som för övriga ordinarie lärartjänster.

287 Utredningen föreslår, att sammanlagt 25 rörliga professurer inrättas under de närmaste fem budgetåren, men utredningen har icke angivit ämnesområden för dessa professurer. Nu vet vi, att de budgetåret 1958/59 befintliga sammanlagt 437 professurerna (ordinarie och personliga) vid universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola och de tekniska högskolorna är fördelade mellan de sju här angivna ämnesgrupperna på följande sätt:

Antal 0/

Hum.

Samh.

Teor. med.

Klin. med.

122 28

27 6

46 11

75 17

Fysisk-

Matem. kemiska gruppen 24 6

111 25

Biol.geogr. 32 7

För kostnadsberäkningens skull kan vi nu göra antagandet att de föreslagna 25 rörliga professurerna kommer att fördela sig på de olika ämnesgrupperna på samma sätt som de nu befintliga professurerna. Antalet rörliga professurer inom varje ämnesgrupp och de med dessa professurer förknippade följdkostnaderna skulle då bli följande:

Antaget antal professurer

Hum.

Samh.

Teor. med.

Klin. med.

Matem.

Fysiskkemiska gruppen

Biol.geogr.

7 94 878

2 68 966

3 219 309

4 173 096

1 30 125

6 502 668

2 111 792

Sammanlagt skulle följdkostnaden för samtliga föreslagna 25 rörliga professurer sålunda kunna beräknas till 1 200 834 kronor, eller 2W 000 kronor per år. Då befattningarna föreslås inrättade fr. o. m. den 1 januari blir kostnaderna för budgetåret 1959/60 dock 120 000 kronor. Vad så beträffar följdkostnaderna vid inrättande av de av utredningen föreslagna e. o. docentbefattningarna kan till en början konstateras, att dessa i förslagen är fördelade på fakulteter och högskolor men icke på ämnesgrupper. De flesta av de nya befattningarna skall i varje fall till en början göras rörliga. Med ledning av nu gällande ämnesfördelning bland ämnesbundna docentbefattningar skulle man kunna antaga, att en femtedel av de humanistiska fakulteternas nya befattningar kommer att gå till docenter inom samhällsvetenskapliga ämnen, att hälften av de matematisk-naturvetenskapliga fakulteternas nya befattningar kommer att gå till ämnen inom den biologisk-geografiska ämnesgruppen och en sjättedel av befattningarna till ämnen inom den matematiska ämnesgruppen. Av nuvarande docentbefattningar inom de medicinska fakulteterna är en tredjedel knutna till kliniska ämnen, men med hänsyn till att utredningen tänker sig att med sitt förslag särskilt tillgodose denna ämnesgrupp, synes det riktigast att antaga att hälften av de nya befattningarna kommer att innehavas av docenter i kliniska ämnen. De för de tekniska högskolorna föreslagna befattningarna kan antagas gå till dessa högskolors »övriga ämnen», medan följdkostnaderna för tandläkarhögskolornas docentbefattningar synes kunna beräknas efter samma grunder som för motsvarande ämnen inom den kliniska ämnesgruppen.

288 Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna docentbefattningarna beräknas på följande sätt: 1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

an- kostnad tal kr

an- kostnad tal kr

an- kostnad tal kr

an- kostnad tal kr

an- kostnad tal kr

14 3

42 392 29 313

9 2

27 252 19 542

9 2

27 252 19 542

7 1

21 196 9 771

6 2

18 168 19 542

124 936

124 936

107 088

9 2

190 908 8 994

9 3

190 908 13 491

6 2

127 272 8 994

8 994

4 497

Fysisk-kemiska grp (inkl. tekn. högskolorna)

146 650

167 600

83 800

83 800

62 850

Biol.-geogr. grp . . .

123 627

105 966

105 966

105 966

88 305

Summa

666 820] 44

229 727 17

193 362

Ämnesgrupp

Hum. grp. teol. fak.) Samh. grp

(inkl.

Teor. med. g r p . . . . Klin. med. grp (inkl. tandl.-högskolan)

649 695 35

479 914 20

Tablån anger kostnaderna för helt år. Summorna för de två första budgetåren avspeglar icke de kostnadsökningar, som faller på vart och ett av dessa. Utredningen föreslår nämligen, att anslag till biträdeshjälp åt docenter ställes till förfogande först från den 1 januari 1960. Om samma förfaringssätt tillämpas för den del av följdkostnaderna som gäller materielanslag, innebär detta, att följdkostnaderna för de befattningar, som föreslås inrättade från och med budgetåret 1959/60, för detta budgetår får beräknas med halverat belopp, medan en lika stor kostnadsökning kommer att falla på budgetåret 1960/61. Kostnadsökningen blir därför för budgetåret 1959/60 333 410 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 918 105 kronor. Då det gäller beräkningen av följdkostnaderna för av utredningen föreslagna 32 nya forskardocentbefattningar kan med ledning av de ämnesanknutna docentbefattningarnas nuvarande fördelning följande antaganden göras: Av föreslagna 16 befattningar för Uppsala och Lunds universitet kan 7 beräknas för humanistiska ämnen (inkl. de teologiska och juridiska fakulteterna), medan 2 tjänster kan b e r ä k n a s för var och en av de teoretisk-medicinska, fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna och en tjänst för var och en av övriga ämnesgrupper. Av föreslagna 4 befattningar för Göteborgs universitet kan 2 tjänster beräknas för humanistiska ämnen och en tjänst för envar av de medicinska ämnesgrupperna. Av föreslagna 5 befattningar vid karolinska institutet kan 3 beräknas för den teoretiska och 2 för den kliniska ämnesgruppen. Av föreslagna 5 befattningar vid Stockholms högskola kan 3 beräknas för humanistiska ämnen och en tjänst för envar av de fysisk-kemiska och biologisk-geografiska ämnesgrupperna. De 2 tjänsterna vid de tekniska högskolorna slutligen kan beräknas gå till dessa högskolors »övriga ämnen» och sålunda i kostnadshänseende jämställas med den fysisk-kemiska ämnesgruppens docentbefattningar. Med dessa antaganden kan följdkostnaderna för helt år för de föreslagna forskardocentbefattningarna beräknas sålunda:

289 1961/62

1960/61

1959/60 Ämnesgrupp

antal

kostnad kr

antal

kostnad kr

antal

kostnad kr

H u m . grp. (inkl. teol. o. jur. fak.) .

12 112

12 112

2 2

35 696 42 424

2 2

35 696 42 424

4 1 2

12 112 9 771 35 696

4 497

Klin. med. grp Matem. grp Fysisk-kemiska grp. (inkl. tekn.

Summa

2 1

41 900 17 661

2 1

41 900 17 661

1 1

20 950 17 661

149 793

149 793

100 687

Även här faller kostnadsökningen för de befattningar, som föreslås inrättade från och med budgetåret 1959/60 till hälften på detta budgetår och till hälften på det följande. Kostnadsökningen blir följaktligen för budgetåret 1959/60 74 897 kronor, men för budgetåret 1960/61 i stället 224 689 kronor. Av föreslagna 16 lektorat vid de tekniska högskolorna gäller 8 teoretiska och 8 övriga ämnen. Följdkostnaderna kan sålunda beräknas till (8 x 10131 = ) 81 048 + (8 x 58 348 = ) 466 784 kronor eller tillsammans 547 832 kronor, vilken kostnad helt gäller budgetåret 1959/60. Ytterligare materielanslag vid förstärkning av assistent- och biträdespersonalen

Enligt utredningens förslag bör materielanslagen beräknas i anslutning till de totala lönekostnaderna. I tredje kapitlet föreslås förstärkning av assistent- och amanuens personalen vid fakulteterna till en beräknad lönekostnad av 1 062 766 kronor och vid de tekniska högskolorna till en beräknad lönekostnad av 1 599 480 kronor. Den förra summan kan fördelas på ämnesgrupper med ledning av bilaga 2. Om vi antager, att de nya assistentbefattningarna vid de tekniska högskolorna fördelas i samma proportioner som högskolornas professurer och laboraturer är fördelade mellan de teoretiska ämnena (15 %) och övriga ämnen (85 % ) , kan vi fördela de sammanlagda lönekostnaderna på ämnesgrupper och även — med hjälp av de på s. 285 f angivna relationstalen — beräkna den erforderliga ökningen av materielanslagen: Fysiskkemiska gruppen

Biol.geogr.

Hum.

Samh.

Teor. med.

Klin. med.

Matem.

Lönekostnad fakulteter . . . . tekn. högskolor

815 025

104 855

53 316

—

67 000 4 798 239 922 1 359 558

17 772 1 062 766 1 599 480

Summa kr

815 025

104 855

53 316

—

244 720 1 426 558

17 772 2 662 246

Materielkostnad

28 526

11 849

417 981

3 643 493 996

20 801

Summa

Denna ökning av materielanslagen faller helt på budgetåret 1959/60. Kostnaderna för de olika delarna av den i fjärde kapitlet föreslagna förstärkningen av den personella basorganisationen (se s. 106, 109, 127 och 129) beräknar utredningen komma att fördela sig på ämnesgrupper och budgetår enligt följande sammanställning:

290 Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Hum. grp Samh. grp Teor. med. grp Klin. med. grp Matem. grp Fysisk-kemiska grp.. . . Biol.-geogr. grp

309 560 131 620 321 740 215 028 49 308 643 990 283 870

309 560 131 620 321 740 215 028 49 308 643 990 283 870

177 560 65 620 131 740 115 028 30 308 463 990 111 870

41 688 14 475 226 181 48 844

41688 14 475 226 181 48 844

Summa kr

1 955 116

1 955 116

1 096 116

331 188

331 188

Då de föreslagna tjänsterna med placering i lönegraderna 17—23 icke i förslaget fördelats på ämnesgrupper, har kostnaderna för förstärkning av de experimentella och matematiska ämnenas basorganisation fördelats mellan ämnesgrupperna proportionellt efter det totalantal nya tjänster, som beräknas för var och en av dessa. Anslaget till biträdeshjälp åt innehavare av forskardocentbefattningar har fördelats mellan ämnesgrupperna i samma proportioner som nu gäller för de ämnesbundna docentbefattningarnas fördelning mellan dessa. Med användande av de på s. 285 f angivna procenttalen för materielanslagens beräkning i anslutning till lönekostnaderna kan nu den erforderliga ökningen av materielanslagen beräknas enligt följande: Ämnesgrupp

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Hum. grp Samh. grp Teor. med. grp Klin. med. grp Matem. grp Fysisk-kemiska grp.. . . Biol.-geogr. grp

10 835 14 873 67 565 64 508 4 191 188 689 58 193

10 835 14 873 67 565 64 508 4 191 188 689 58 193

6 215 7 415 27 665 34 508 2 576 135 949 22 933

12 506 1 230 66 271 10 013

12 506 1 230 66 271 10 013

Summa kr

408 854

408 854

237 261

90 020

90 020

Sammanfattning

De här beräknade följdkostnaderna vid inrättande av föreslagna forskarbefattningar samt vid genomförande av föreslagen förstärkning av assistent- och biträdespersonalen sammanfattas för de olika budgetåren i följande tablå. 1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Följdkostnader för föreslagna rörliga professurer

120 000

240 000

240 000

240 000

240 000

Följdkostnader för föreslagna e. o. docentbefattn

333 410

918 105

479 914

229 727

193 362

74 897

224 689

100 687

Följdkostnader för föreslagna e.o. forskarFöljdkostnader för föreslagna l e k t o r a t . . .

547 832

Materielanslag vid föreslagen förstärkning av ass.- o. bitr.-pers.

902 850

Summa kronor

1978 989

|

408 854

237 261

90 020

90 020

1 057 862

559 747

523 382

Diagram IX. Forskningsrådens Xndamål. Absoluta belopp

anslagspolitik

år 1955. Av råden beviljade anslag med fördelning efter huvud-

MILJ. KR.

Diagram X. Forskningsrådens anslagspolitik år 1955. Av råden beviljade anslag med fördelning efter huvudändamål. Relativ fördelning för varje enskilt råd

% 100

HF

SoR

SNF

STF

AK

SMF

JF

CaN

% 100

1 IL Förklaring till diagrammen

IX och X:

HF = Humanistiska fondens nämnd 5oR = Statens samhälls- och rättsvetenskapliga forskningsråd 5NF = Statens naturvetenskapliga forskningsråd STF = Statens tekniska forskningsråd kK = Atomkommittén 5MF = Statens medicinska forskningsråd JF = Jordbrukets forskningsråd CaN = Riksföreningen för kräftsjukdomarnas bekämpande (cancernämnden)

I löner till akademiker I"] löner till icke-akademiker ffl

materielkostnader

^

tryckningsbidrag

f§

resebidrag

5«Mc^

^cR<

Statens offentliga utredningar 1958 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Häradsrätts sammansättning i brottmål. [9] Förslag till varumärkeslag. [10] Betänkande med förslag till allmän tjänstepliktslag m. m. [16] Förslag till förenklingar i vissa delar av aktiebolagslagen. [27] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning om vissa förhållanden vid konserveringsforskningsinstitutet. [3] Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. [6] 2. Regeringsarbetet. [14] 3. Majoritetsval. Valstatistiska undersökningar. [29]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar, r. Småbrukarstödet. [7] Bättre matpotatis. [24]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Skogsvården å enskilda skogar. [30]

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen. Vägplan för Sverige. Del 1. Riktlinjer och föiörslag samt kartbilagor. [1] Del 2. Expertutredninganr och övriga textbilagor. [2] Bank-, kredit- och penningväsen.

Politi. Försäkringsväsen. Promemoria med förslag om fondförvaltning n m. m. i samband med en utbyggd pensionering. [4]4] Permanent skördeskadeskydd. [5]

Nationalekonomi och socialpolitik. Socialförsäkring och rehabilitering. [17] Reviderad nationalbudget för år 1958. [28]

Hälso- och sjukvård. Gemensam nordisk hälsovårdsutbildning. [8] Hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena. [15] Mentalsjukvårdsdelegationen. 2. Behandlingshem och mentalsjukhem för barn och ungdomar. [20] Sjukreseersättningar. [23] Regionsjukvården. [26] Allmänt näringsväsen. Gotland. [18] Tornedalsutredningen. [22]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1955 års universitetsutredning. 3. Reserverna a för högre utbildning. Beräkningar och metoddisiskussion. [11] 4. Lärarbrist och läraröverskott. t. [21] 5. Forskningens villkor och behov. [32] Supplement nr 9 till Sveriges familjenamn 1920. [. [19] Ändrad utbildning av tandtekniker. [25] Försvarsväsen. Civilförsvarsutbildningen. [12] Civilförsvarets organisation. [13]

Utrikes ärenden. Internationell rätt. Nordiskt ekonomiskt samarbete. [31]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1958