Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1961:40 Inrikesdepartementet

LÄNSINDELNINGEN INOM STOCKHOLMS- OCH GÖTEBORGSOMRÅDENA BETÄNKANDE AVGIVET AV 1959 ÅRS L Ä N S I N D E L N I N G S U T R E D N I N G

Stockholm

y

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Kronologisk förteckning

1. T o t a l i s a t o r v e r k s a m h e t e n . I d u n . 140 s. J o . 2. S p a r s t i m u l e r a n d e å t g ä r d e r . I d u n . 121 s. Fl. 3. E f f e k t i v a r e p r i s ö v e r v a k n i n g . I d u n . 177 s. H. 4. A u t o m a t i s k d a t a b e h a n d l i n g i n o m folkbokföringso c h u p p b ö r d s v ä s e n d e t . I d u n . 230 s. Fi. 5. B e g r a v n i n g s p l a t s e r o c h g r a v a r . N o r s t e d t & Sön e r . 188 s. J u . 6. U n d e r r ä t t e r n a . I d u n . 339 s. J u . 7. E n h e t l i g l e d n i n g a v k r i g s m a k t e n . B e c k m a n . 120 s. F ö . 8. O m l ä k a r b e h o v o c h l ä k a r t l l l g å n g . I d u n . 228 s. I. 9. P r i n c i p e r f ö r e n n y k o m m u n i n d e l n i n g . B e c k m a n . 248 s. I . 10. P r e l i m i n ä r n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 105 s. F i . 11. D e n a l l m ä n n a b r o t t s r e g i s t r e r i n g e n . K i h l s t r ö m . 318 s. J u . 12. S t a t l i g a b e l a s t n i n g s b e s t ä m m e l s e r av å r 1960 för b y g g n a d s v e r k . I d u n . 50 s. K. 13. L a n t b r u k e t s y r k e s s k o l o r . K i h l s t r ö m . 206 s. J o . •14. P e n s i o n s s t i f t e l s e r . I. M a r c u s . 184 s. J u . 15. P o l i s e n s b r o t t s b e k ä m p a n d e v e r k s a m h e t . I d u n . 251 s. + 2 s. ill. I. 16. K r i m i n a l v å r d 1 f r i h e t . I d u n . 137 s. J u . 17. H j ä l p m e d e l i s k o l a r b e t e t . I d u n . 244 s. + 12 s. ill. E. 18. T o t a l f ö r s v a r e t s u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t . K i h l s t r ö m . 90 s. F ö . 19. B y g g n a d s i n d u s t r i n s a r b e t s k r a f t . I d u n . 150 s. S. 20. Vissa f r å g o r r ö r a n d e a l l m ä n n a val. I d u n . 173 s. J u . 21. F ö r f a t t n i n g s u t r e d n i n g e n . V. O r g a n i s a t i o n e r . B e s l u t s t e k n i k . V a l s y s t e m . I d u n . 362 s. J u . 22. D e n s v e n s k a u t v e c k l i n g s h j ä l p e n s a d m i n i s t r a t i o n . K i h l s t r ö m . 74 s. U. 23. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . I . I d u n . 387 s. K. 24. S v e n s k t r a f i k p o l i t i k . I I . I d u n . 163 s. K. 25. F l y g b u l l e r s o m s a m h ä l l s p r o b l e m . I d u n . 200 s. F ö . 26. R e v i d e r a d n a t i o n a l b u d g e t för å r 1961. M a r c u s . V + 87 s. Fi. 27. Skiff er o l j e f r å g a n . N o r s t e d t & S ö n e r . 144 s. H . 28. K u n g l . T e a t e r n . V e r k s a m h e t o c h e k o n o m i . M a r c u s . 320 s. E. 29. F ö r t i d s p e n s i o n e r i n g o c h s j u k p e n n i n g f ö r s ä k r i n g m. m . I d u n . 341 s. S. 30. G r u n d s k o l a n . H s e g g s t r ö m . 881 s. E.

31. Läroplaner

för

grundskola

och

fackskolor.

I d u n . 388 S. E. 32. H a n d l ä g g n i n g av b o s t a d s l å n . I d u n . 101 s. S. 33. R e d a r e a n s v a r e t s b e g r ä n s n i n g . I d u n . 101 s. J u . 34. H u v u d m a n n a s k a p e t f ö r p o l i s v ä s e n d e t m. m . K i h l s t r ö m . 227 s. I. 35. Ä n d a m å l s e n l i g a s t u d e n t b o s t ä d e r . I d u n . 224 s. S. 36. T a n d s j u k v å r d e n v i d de o d o n t o l o g i s k a l ä r o a n s t a l t e r n a . K i h l s t r ö m . 102 s. E. 37. S t ä m p e l - o c h e x p e d i t i o n s a v g i f t e r . I d u n . 294 s. Fi. 38. Stöd åt b a r n a f ö d e r s k o r . I d u n . 122 s. S. 39. L a g o m a l l m ä n f ö r s ä k r i n g , m . m . I d u n . 143 s. S. 40. L ä n s i n d e l n i n g e n i n o m S t o c k h o l m s - och G ö t e b o r g s o m r å d e n a . I d u n . 384 s. + 2 st. u t v i k n i n g s b l a d . I.

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r tryckorten Stockholm.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1961:40 Inrikesdepartementet

LÄNSINDELNINGEN INOM STOCKHOLMS- OCH GÖTEBORGSOMRÅDENA BETÄNKANDE AVGIVET AV 1959 ÅRS LÄNSINDELNINGSUTREDNING

1LUNS T R Y C K E R I A K T I E B O L A G E S S E L T E AB STOCKHOLM 1961

Innehåll Utredningsuppdraget

9 Sammanfattning

15 I Allmänna

synpunkter

Kap.

1. Länsindelningen, uppkomst och utveckling

23 Kap.

2. Länens befolkning Hittillsvarande befolkningsutveckling s. 37. — Framtida befolkningsutveckling s. 39.

37 Kap.

3. Den statliga länsförvaltningen Länsorganen s. 43. — Länsorganens inbördes ställning m. m. s. 54.

42 Kap.

4. Länet som förvaltningsområde Allmänna synpunkter A. Näringsgeografiska synpunkter s. 59. — B. Befolkningssynpunkter m. m. s. 62. — C. Areal- och avståndssynpunkter m.m. s. 65.

57 59

Kap.

Förvaltningsmässiga synpunkter A. Statlig förvaltning s. 69. — B. Landstingsförvaltning s. 76.

69 Slutsatser

5. Metod för länsindelning I. Avgränsning av regioner A. Handelsområden s. 80. — B. Tidningsområden s. 81. — C. Televerkets indelningar s. 82. — D. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner s. 82. — E. Länsskolnämndernas gymnasieområden s. 83. — F. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikflödeskartor s. 84. — G. Sparbanksområden s. 85. — H. Lastbilscentralområden s. 85. — I. Interkommunal samverkan s. 86. — J. Statliga förvaltningsområden s. 87. — K. Den kommunala indelningen s. 87. — L. Befolkningsfördelningen s. 89. — M. Detaljavgränsningsfrågor s. 89.

78 78

II. Avgränsning av län A. Regionen som grund för länsavgränsningar s. 90. — B. Länets avgränsning ur förvaltningssynpunkt s. 91.

90 II RegionKap.

och

länsindelning

6. Av utredningen berörda län A. Stockholmsområdet Stockholms stad och län s. 95. — Uppsala län s. 100. — Södermanlands län s. 101.

95 95

4 B. Göteborgsområdet 102 Göteborgs och Bohuslän s. 102. — Älvsborgs län s. 105. — Hallands län s. 107. Kap.

7. Näringsgeografiska regioner 109 A. Stockholmsområdet 109 Stockholmsregionen s. 109. — Södertäljeregionen s. 111. —Norrtäljeregionen s. 111. — Uppsalaregionen s. 112. — Enköpingsregionen s. 112. B. Göteborgsområdet . . . ". 112 Göteborgsregionen s. 113. — Uddevallaregionen s. 114. — Vänersborg- Trollhätteregionen s. 114. —Åmål-Säffleregionen s. 115. —• Alingsåsregionen s. 115. — Boråsregionens. 115. — Varbergsregionen s. 116.

Kap.

8. Alternativa länsindelningar 117 A. Stockholmsområdet 117 Alt. I: Stockholmslänet s, 124. — Södermanlandslänet s. 128. —• Uppsalalänet s. 130. — Alt. II: Stöckholmslähét s. 132. L—' Södermanlandslänet s. 135. — Uppsalalänet s. 136. —• Alt. III: Stockholmslänet s. 136. — Uppsalalänet s. 140. — Andra tänkbara alternativ s. 142; : , .

.;-..

B. Göteborgsområdet 144 Alt. I: Göteborgslänet s. 146. — Vänersborgslänet s. 151. — Alt. II: Göteborgsläriét s. 153. — Vänersborgslänet s. 154. —Boråslänets. 155. — Alt. III: Göteborgslänet s. 157. — Vänersborgslänet s. 159. — Alt. IV: Göteborgslänet s. 160. —Boråslänet s. 163. —Alt. V: .Göteborgslänet s. 163. — Vänersborgslänet s. 165. — Andra tänkbara alternativ s. 165.

v:

III

••• :'•

Landstingskommunerna

Kap.

9. Landstingen och deras verksamhet . . . . . ...-..•• . . . ;; » . . 171 Landstingens uppgifter och organisation m. m. s. 172. — Landstingskommunal samverkan s. 174.

Kap. 10. Länet som landstingsområde

180 K a p . 11. Länsindelningsalternativen ur landstingssynpunkt 186 A. Stockholmsområdet. 187 Nuvarande landstingsindelning 187 .Länsindelningsalternativen 194 Stockholmslänen s. 194. — Uppsalalänen s. 197. — Södermanlandslänens. 199. B. Göteborgsområdet 199 Nuvarande landstingsindelning 199 Länsindelningsalternativen 205 Göteborgslänen s. 205. — Vänersborgslänen s. 208. — Boråslänet s. 210. • — Hallands län s. 211. Särskilt yttrande

212 Bilagor Bilaga 1—7. Sammanställningar över vissa spontana regioner och administrativa områden m. m. inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län 215 Bilaga 8.

Folkmängdsuppgifter för nämnda län

274 Bilaga 9.

Skatteuppgifter för länen

5 Bilaga 10.

Regionindelning inom Stockholms- och göteborgsområdena . . . .

287 Bilaga 11.

Sammanställningar utvisande Stockholms- och göteborgsområdenas kommuner fördelade på de olika indelningsalternativens länsbildningar 366

Kartbilaga A—B. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner inom Stockholms- resp. göteborgsområdena 371 Kartbilaga C—D. Väg-

och

vattenbyggnadsstyrelsens trafikflödeskartor

nämnda områden Kartbilaga E — F . Avgränsade regioner inom områdena

för 373 375

Kartbilaga G—I.

De skisserade länsbildningarna inom stockholmsområdet (alt. I—III) 377 Kartbilaga J—N. De skisserade länsbildningarna inom göteborgsområdet (alt. I—V) 380 Kartbilaga O—P.

Namnkartor över områdena

Till Herr

Statsrådet

och Chefen för

Kungl.

Inrikesdepartementet

Genom beslut den 19 december 1958 bemyndigade Kungl. Maj:t Chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en utredningsman för att inom inrikesdepartementet verkställa utredning av frågan om ändrad länsindelning i de s. k. Stockholms- och göteborgsregionerna och att i mån av behov tillkalla experter för att biträda vid utredningsarbetet. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 8 januari 1959 såsom utredningsman dåvarande landshövdingen i Örebro län K. J. Olsson och den 9 mars 1959 såsom experter byrådirektören i byggnadsstyrelsen Björn Bosaeus, direktören i landstingsförbundet Ivar Dahlgren, docenten vid Stockholms universitet Sven Godlund, chefen för inrikesdepartementets landsstatsavdelning kanslirådet Nils Hedfors, byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Johansson, vilken numera antagit namnet Sännås, och landssekreteraren hos länsstyrelsen i Jönköpings län Åke Sylwan. Utredningen har antagit benämningen 1959 års länsindelningsutredning. Såsom sekreterare åt utredningen förordnade departementschefen den 2 april 1959 förste länsassessorn hos länsstyrelsen i Kopparbergs län Nils Thyreen. Byråsekreteraren i arbetsmarknadsstyrelsen Lennart Grönberg har på olika sätt biträtt utredningen främst vid förekommande statistiskgeografiska undersökningar. Såsom framgår av direktiven har utredningen haft till uppgift att klargöra den näringsgeografiska grupperingen och regionindelningen inom de båda storstadsområdena med iakttagande av den näringsgeografiska vetenskapens principer och metoder. De skisser till länsindelningsalternativ som redovisas i utredningen är inte avsedda att utgöra förslag om hur områdena lämpligen bör indelas i län utan avser att belysa vilka möjligheter till ny länsindelning som enligt utredningen kan anses föreligga samt de konsekven-

8 ser i vissa hänseenden som på näringsgeografiska principer uppbyggda indelningar av områdena i län medför. För att tagas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande har till utredningen överlämnats en skrivelse av J. Stålhammar, Djursholm, angående ny administrativ indelning gällande Stor-Stockholm. Vidare har överlämnats en framställning den 20 juni 1950 av stadskollegiet i Stockholm om utredning rörande huvudstadsregionens planering och förvaltning jämte däröver avgivna yttranden. Utredningen har den 14 mars 1961 avgivit yttrande över uppbördsorganisationskommitténs principbetänkande angående automatisk databehandling inom folkbokförings- och uppbördsväsendet. Sedan utredningsarbetet numera slutförts får utredningen vördsamt överlämna sitt betänkande angående ändrad länsindelning inom stockholmsoch göteborgsområdena. Stockholm den 20 juni 1961. K. J.

Olsson I Nils

Thyreen

U tredningsupp dra get

I anförande till statsrådsprotokollet den 19 december 1958 yttrade chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson bl. a. följande: Rikets indelning i län, som i huvudsak anknyter till de gamla landskapen, reglerades första gången i 1634 års regeringsform. Bortsett från vissa smärre jämkningar har den nuvarande länsindelningen ägt bestånd alltsedan år 1810. Förslag om ändringar däri har dock vid flera tillfällen framförts i riksdagen, varvid särskilt uppmärksammats dels förhållandena i stockholmsområdet och dels olägenheterna med alltför små län. Dessa förslag har dock icke föranlett någon åtgärd. Frågan om ändrad administrativ indelning av riket i län har därefter ånyo upptagits till behandling av riksdagens år 1957 församlade revisorer. Revisorerna har därvid framhållit, hurusom industrialiseringen av det svenska samhället skapat ett mera differentierat näringsliv än tidigare och lett till betydande omflyttningar bland befolkningen, så att länen numera icke på samma sätt som under gångna tider framstår som naturligt avgränsade enheter. Vidare har revisorerna bl. a. anfört, att olägenheterna av att länsindelningen icke anpassats efter de faktorer, som bestämt näringslivets lokalisering och befolkningsrörelserna, förstärkts genom det behov av regionplanering och interkommunal samverkan, som numera förefinns på en rad viktiga avsnitt av samhällsverksamheten. Det har också påpekats, att de nuvarande länen i flera fall är olämpliga som underlag för en modern länsförvaltning, i det att åtskilliga län har alltför ringa folkmängd med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, för vilka de skall utgöra underlag. Bl. a. har framhållits att den slutna sjukvården, som administreras av de med länen — med vissa undantag — sammanfallande landstingskommunerna, numera nått en sådan utveckling, att en fortsatt utbyggnad av specialvården ofta kräver större befolkningsunderlag än de nuvarande sjukvårdsområdena har. Med hänsyn härtill har revisorerna föreslagit att frågan om ändrad administrativ indelning av riket i län snarast göres till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning. Som allmän princip för en ny länsindelning bör enligt revisorerna gälla, att länen i möjligaste mån skall omfatta ur näringsgeografisk, trafikteknisk och befolkningsmässig synpunkt väl sammanhållna och naturligt avgränsade områden.

10 Av de remissinstanser, som yttrat sig över revisorernas förslag, har det stora flertalet tillstyrkt en utredning. I sitt av riksdagen (skr. nr 399) godkända utlåtande i ärendet (nr 182) h a r statsutskottet anfört bl. a. följande. Utskottet vill för sin del icke bestrida, att skäl i och för sig kunna anföras till stöd för en utredning i ämnet enligt de principiella riktlinjer som sålunda angivits. Frågan härom synes nu också ha kommit i ett annat läge än tidigare genom den anslutning revisorernas förslag vunnit från de i ärendet hörda remissinstanserna, däribland Landstingsförbundet, vilket förut intagit en mera avvisande hållning härutinnan. Samtidigt härmed måste dock framhållas, att de med en indelningsändring sammanhängande frågekomplexen äro av svårbedömbar och komplicerad natur. Utskottet har med hänsyn härtill icke nu funnit en utredning av det vittutseende slag revisorerna förordat lämplig. En sådan måste också bliva både omfattande och tidskrävande. De med den nuvarande indelningen förenade olägenheterna äro emellertid i vissa fall så stora, att åtgärder för deras undanröjande framstå som angelägna. Mot bakgrund härav vill utskottet föreslå, att en förberedande eller mera begränsad utredning i frågan kommer till stånd. Denna bör främst anknyta till förhållandena i de län eller länsdelar där problemen äro dagsaktuella, vilket framför allt torde gälla Stockholms- och göteborgsregionerna. Verkställandet av densamma synes lämpligen kunna anförtros en eller ett par experter på hithörande område. Utskottet förutsätter därvid att samråd sker med de regionala och lokala myndigheterna och institutionerna inom länen. Med ledning av det ytterligare material som sålunda kan erhållas torde frågan om en allmän översyn av länsindelningen få upptagas till förnyad prövning. Redan i samband med den av utskottet förordade utredningen synas dock vissa principiella frågor rörande länsindelningen i stort, såsom exempelvis lämpligheten av större territoriella enheter, böra göras till föremål för närmare undersökning. Såsom framhållits av såväl revisorerna som statsutskottet har uppenbarligen åtskilliga län ur olika synpunkter en mindre lämplig utformning. Undersöker man närmare beskaffenheten av de olägenheter, som är förenade med den nuvarande indelningen, vill det förefalla som om olägenheterna ytterst skulle kunna karakteriseras som dels de små länens problem och dels de olämpligt arronderade länens problem. N I de små länen är underlaget för olika verksamhetsgrenar ofta för litet för en tillräckligt differentierad, effektiv, ekonomisk och i övrigt rationellt uppbyggd organisation och verksamhet. Detta synes gälla såväl den statliga förvaltningen som landstingens verksamhet. När det gäller de statliga organen i de små länen framträder särskilt svårigheterna att åstadkomma en fullt rationell arbetsorganisation. För landstingens del kan i vissa fall de föreliggande svårigheterna i någon mån mildras genom samarbete över länsgränserna, men olägenheterna kan icke alltid undanröjas på det sättet. Såsom revisorerna antytt föreligger här i viss mån en parallell till skälen bakom storkommunreformen. Vad som i detta sammanhang även k a n inge betänkligheter är att ett par av de små länen visar sjunkande befolkningstendens.

11 Beträffande de olämpligt arronderade länen, d. v. s. de län vilkas gränser mer avsevärt avviker från den näringsgeografiska grupperingen, träder frågan om samordning särskilt i förgrunden, en samordning såväl mellan de statliga organen respektive landstingen i skilda län som ock mellan primärkommuner på ömse sidor om en länsgräns. En viss samordning och samverkan är alltid nödvändig mellan varandra angränsande län och kommuner. Kravet på samordning mellan kommunerna inom en naturlig region har dock en särskild styrka och detta krav ökas i takt med utvecklingen i regionen. Samordningen måste i sådana fall bli omfattande och, om regionen delas av en länsgräns, blir den också stundom synnerligen komplicerad. Ofta gäller det att i det ena administrativa området ta ställning till eller anpassa sig efter utvecklingstendenser, behov och önskemål i det andra området, vilka dessutom kanske strider mot det förstnämnda områdets särskilda intressen. Det är här icke blott fråga om att leda en positiv utveckling i hela regionen enhetligt och i överensstämmelse med de av regionens tyngdp u n k t betingade förutsättningarna — vilket redan det kan bereda stora svårigheter när regionen är underställd olika myndigheter — utan det k a n stundom vara lika viktigt att tillse att dubbelinvesteringar undvikes. Svåra intressekollisioner kan uppstå om den ena regiondelens myndigheter anser sig böra hålla tillbaka standardutvecklingen i den delen — exempelvis på sjukvårdens område eller i fråga om vatten och avlopp — till förmån för en samordnad utbyggnad av högre kvalitet i en annan del av regionen. I dylika och liknande sammanhang erforderligt interkommunalt samarbete på det primärkommunala planet bör visserligen i princip kunna åstadkommas mellan berörda kommuner oberoende av länsgränser, men erfarenheten visar att det i regel är betydligt svårare att åvägabringa samverkan mellan kommuner i olika län än mellan kommuner i ett och samma län. Av det sagda torde framgå att den samordning, som det här gäller, främst avser den till samhällsplaneringen i vidsträckt mening hänförliga verksamheten och att samordningen gäller både själva planeringen och planernas verkställande. Samhällsplaneringens olika grenar administreras nu på skilda sätt. Planering i riksskala har hittills främst bedrivits rörande vägnätet, näringslivets lokalisering och i någon mån sjukvården, och dessa planeringar har i huvudsak handhafts av centrala organ. Den egentliga bebyggelseplaneringen är liksom verkställigheten av hithörande planer främst en kommunal angelägenhet. Själva regionplaneringen är dock en interkommunal uppgift. Men redan i samband med riksdagens beslut om antagande av 1947 års byggnadslag framhölls vikten av att i planeringen även inrymdes ett starkt statligt inflytande dels för att förekommande riksintressen skulle bli behörigen tillgodosedda och dels med hänsyn till de starka intressemotsättningar mellan kommuner, som kunde uppstå vid regionplanering. I byggnadslagen regleras det statliga inflytandet i huvudsak endast i fråga om planeringen, men det ligger i sakens natur att statlig medverkan vid verkställigheten icke

12 är av mindre betydelse, särskilt med hänsyn till behovet av samordning och samverkan dels mellan kommunerna inbördes och dels mellan dem och alla de statliga myndigheter, vilkas medverkan krävs i verkställighetsskedet. I stor utsträckning vilar ansvaret för samordningsverksamheten i dessa frågor på länsstyrelserna. Såsom framhållits av såväl revisorerna som statsutskottet inrymmer en omprövning av länsindelningen många komplicerade och svårbemästrade problem. Särskilt svåröverskådlig ter sig frågan om konsekvenserna för landstingskommunernas del av en ändrad indelning. Vissa svårigheter — låt vara kanske i huvudsak av övergångsnatur — kommer även att vara förenade med förändringar i verksamhetsområden för många enskilda ideella eller ekonomiska sammanslutningar inom länen. Traditioner och samhörighetskänsla kommer vidare säkerligen att på många håll orsaka motstånd mot ändringar. Å andra sidan får givetvis — såsom i något remissyttrande påpekats — enbart sådana skäl icke hindra en eljest ur sakliga synpunkter motiverad reform. Även om problemen sålunda i nuvarande läge är svåra att överblicka, anser jag skäl föreligga för att göra åtminstone en förberedande och mera begränsad undersökning, huruvida länsindelningen bör ändras och hur detta i så fall bör ske. Den av riksdagen begärda utredningen bör därför nu komma till stånd. I likhet med statsutskottet finner jag lämpligt att frågan om en allmän översyn av länsindelningen får anstå och att tillsvidare endast förhållandena i Stockholms- och göteborgsområdena, där behovet av ändrad länsindelning torde vara störst, blir föremål för undersökningar. Inom nämnda båda områden har nämligen — oaktat det fruktbärande samarbete som här förekommer inom olika verksamhetsområden — den nuvarande länsindelningen visat sig medföra vissa påtagliga svårigheter och olägenheter. Utredningen bör sålunda nu i första hand begränsas till att avse indelningsförhållandena beträffande Stockholms stad och Stockholms län samt Göteborgs och Bohus län, men det får antagas att de indelningsändringar, som där kan befinnas påkallade, kommer att beröra även de angränsande länen, d. v. s. Uppsala län och Södermanlands län respektive Hallands län och Älvsborgs län. Frågan i vad mån sålunda aktualiserade gränsändringar beträffande de sistnämnda fyra länen kan påkalla ytterligare ändringar i länsindelningen bör bedömas endast översiktligt. Detta spörsmål torde nämligen sedermera få bli föremål för särskild prövning. Med beaktande av de nyss anförda allmänna synpunkterna bör utredningen — med den begränsning som nyss sagts — söka klarlägga hur en lämplig länsindelning bör utformas i de sålunda angivna områdena. Vägledande för utredningen skall vara att länen i möjligaste mån bör omfatta ur näringsgeografiska, kommunikationstekniska samt bebyggelse- och befolkningsmässiga synpunkter väl sammanhållna och naturligt avgränsade områden.

13 Vid utformningen av förslag till ändringar i länsindelningen skall vidare beaktas den principiella ståndpunkt rörande sambandet mellan län och landstingskommun, som innefattas i statsmakternas beslut om antagande av 1954 års landstingslag. Vad angår den primärkommunala indelningen bör frågor om ändring häri upptagas i den mån så erfordras på grund av ändringar i gränsdragningen mellan länen. Utredningen bör så ingående som möjligt undersöka och redovisa vilka fördelar och nackdelar, som kan antagas bli följden av de av utredningen aktualiserade ändringar i länsindelningen, såväl vad angår den statliga förvaltningen och den landstingskommunala verksamheten som beträffande det interkommunala samarbetet mellan primärkommuner inom olika län. I den mån av utredningens undersökningar även eljest kan dragas slutsatser i fråga om länsindelningen av principiell innebörd eller allmän räckvidd bör dessa slutsatser också redovisas. Den av mig förordade utredningen bör bedrivas i två etapper. Den första etappen bör innefatta en expertutredning, som skall ha till uppgift att klargöra den näringsgeografiska grupperingen och regionindelningen inom de båda storstadsområdena med iakttagande av den näringsgeografiska vetenskapens principer och metoder. Expertutredningen skall sålunda i första rummet söka bestämma omfattningen av de egentliga Stockholms- och göteborgsregionerna samt de närmast utanför dessa regioner belägna städernas influensområden och dessa områdens gruppering i regioner, allt i den utsträckning som erfordras för att fastställa en lämplig länsindelning inom de ifrågavarande områdena. Utredningen skall därvid beakta även andra tillämpliga samhällsvetenskapliga och näringspolitiska rön och erfarenheter liksom också de vid pågående regionplanearbeten och annan planläggningsverksamhet vunna praktiska erfarenheterna. Regionindelningen måste visserligen i första hand ske på grundval av förhållandena i nuläget, men hänsyn bör i möjligaste mån även tagas till tendenserna i utvecklingen inom de olika områdena. I den mån alternativa lösningar av indelningsfrågan erbjuder sig bör dessa redovisas. Den första utredningsetappen bör anförtros en särskild utredningsman med biträde av erforderlig expertis. Huruvida experterna bör uppdelas på två självständigt arbetande grupper, en för vartdera området, eller om de bör bilda en gemensam arbetsgrupp, synes vara en lämplighetsfråga, vartill ställning icke behöver tagas i förevarande sammanhang. Det är av vikt att utredningen bedrives så skyndsamt som möjligt, då ovissheten om de framtida indelningsförhållandena kan tänkas i vissa fall försena aktuella utbyggnadsplaner. Den andra etappen i utredningen avses skola bestå i en närmare prövning av expertutredningens resultat genom en kommitté med parlamentarisk anknytning, vilken skall ha att med utnyttjande av expertutredningens undersökningar rörande regionindelningen utarbeta ett slutligt förslag i

14 länsindelningsfrågan. Kommittén torde jämväl få ta ställning till de lagstiftnings- och andra författningsfrågor, som sammanhänger med genomförandet av föreslagna ändringar i länsindelningen, ävensom till organisatoriska, ekonomiska och andra åtgärder, som kan aktualiseras av ändringarna. För den nu aktuella första utredningsetappen torde några särskilda direktiv utöver vad jag nu anfört icke böra meddelas. Vid utredningen bör dock även beaktas de av riksdagens revisorer och remissinstanserna i ärendet framförda synpunkterna. Vidare bör erforderliga kontakter sökas med berörda regionala och lokala statliga och kommunala myndigheter. Samråd bör också ske med centrala verk och institutioner med arbetsuppgifter på samhällsplaneringens och angränsande områden liksom med av frågan berörda utredningar.

Sammanfattning

Utredningsuppdraget har begränsats i tvenne hänseenden. Dels omfattar det endast förhållandena i Stockholms- och göteborgsregionerna, i första hand Stockholms stad och län samt Göteborgs och Bohus län samt i andra hand Uppsala, Södermanlands, Älvsborgs och Hallands län. Indelningsändringar som kunde bli påkallade beträffande andra län skulle bedömas endast översiktligt. Dels har i direktiven angivits att utredningen bör vara en expertutredning med uppgift att klargöra den näringsgeografiska grupperingen och regionindelningen inom de båda storstadsområdena, vars resultat skall närmare prövas genom en kommitté med parlamentarisk anknytning. I överensstämmelse med direktiven har så långt möjligt beaktats de olika omständigheter beträffande näringsliv, kommunikationer, samhällsplanering, landstingsverksamhet m. m., vilka måste påverka ett ställningstagande till länsindelningen i de berörda områdena. Det har därvid framstått som klart att utredningsarbetet icke kunnat begränsas till de här ovan först nämnda länen samt att en ändamålsenlig länsindelning inom de i direktiven angivna områdena måste få följdverkningar beträffande även andra län. I enlighet med vad som sagts i direktiven har dessa ändringar här behandlats endast översiktligt. Det h a r vidare stått klart, att det icke är möjligt att i de två berörda områdena åstadkomma en länsindelning, där varje län blir ur alla synpunkter lämpligt. Hur man än drar gränserna kvarstår eller uppstår på något håll olägenheter, vilka det gäller att så långt möjligt begränsa. Stort avseende har här fästs vid kravet på näringspolitisk samhörighet inom ett län. Där ej andra vägande omständigheter motiverat avvikelser från denna princip, har sammanförts endast regioner som näringsgeografiskt och i övrigt är närmare knutna till varandra. Likaså har stort avseende fästs vid kommunikationsförhållanden samt behovet av gemensam bebyggelse- och samhällsplanering. Särskild uppmärksamhet har ägnats landstingens verksamhet. Denna har anpassat sig efter den nuvarande länsindelningen. Ändrade länsgränser betyder rubbningar i verksamheten, vars ekonomiska konsekvenser h ä r icke kunnat överblickas. Det är, som ovan nämnts, knappast möjligt att utforma ur alla synpunk-

16 ter lämpliga länsenheter, varför här utarbetats olika alternativ, tre för stockholmsområdet och fem för göteborgsområdet. Beträffande båda områdena har följts den principen att först avgränsats det minsta tänkbara området för en acceptabel länsbildning kring storstaden. Dessa minsta länsbildningar omfattar sålunda i huvudsak de egentliga Stor-Stockholm och Stor-Göteborg. I följande alternativ har dessa länsbildningar sedan vidgats. Ordningsföljden alternativen emellan betyder inte något försök till värdering eller gradering dem emellan i fråga om lämplighet ur olika synpunkter. Samtliga indelningsalternativ bygger på en avgränsning av olika områden i regioner, där de i regionen ingående kommunerna är grupperade kring en centralort, med vilken de har naturliga förbindelser och vilken kan erbjuda kommunernas invånare ett större eller mindre mått av samhällelig och kommersiell service. Regionindelningarna, vilka närmare redovisas i bilaga 10, sammanfaller i huvudsak med arbetsmarknadsstyrelsens indelning i A-regioner, vilken i likhet med andra betydelsefulla omständigheter h a r beaktats. Sedan avgränsningen av regioner skett h a r länsbildninga r n a utformats på grundval av dessa regioner, vilka sålunda i princip behandlats som odelbara enheter. Avvikelser från denna huvudprincip har dock gjorts när statligt administrativa eller landstingskommunala synp u n k t e r särskilt starkt talat härför. Enär frågan om ny kommunindelning inte k a n väntas bli löst inom den närmaste tiden, har de nuvarande komm u n e r n a s gränser fått bestämma länsavgränsningén även i de fall, då regionsamhörigheten skulle kunna motivera en uppdelning av kommunen. Nackdelarna med nuvarande länsindelning sammanhänger bl. a. med frågorna om storleken och ärronderingen. Vad den första frågan beträffar, är det uppenbart att flera av våra län är för små för att kunna vara ur alla synpunkter fullt funktionsdugliga. Ehuru det icke kan förnekas att ett mindre län vad länsförvaltningen beträffar ur allmänhetens synpunkt kan h a vissa fördelar framför ett större, så är det uppenbart att nackdelarna väger över. I ett litet län har man t. ex. ej samma tillgång till all den expertis som finns i de stora länen. Det ges mindre möjligheter att effektivt utnyttja personella och maskinella resurser. Länsförvaltningen blir också, vilket framgått av en särskilt gjord undersökning, förhållandevis dyrare i ett mindre län än i ett större. Det kan icke generellt fastställas vad som ur befolkningssynpunkt är den lämpligaste storleken på ett län. Länets ytstorlek och struktur i övrigt samt kommunikationer och avstånden till residensstaden måste påverka bedömningen därvidlag. Ett försök till sådan bedömning leder dock till en minsta storlek på omkring 250 000—300 000 invånare, vilket stämmer rätt väl med vad som uppgivits vara den minsta lämpliga storleken på ett sjukvårdsområde. Även ur landstingssynpunkt skulle sålunda denna siffra kunna anses vara realistisk.

17 Även om denna folkmängd kan betraktas som ungefärligt minimum för ett fullt funktionsdugligt län, så torde det få medges att vissa undantag kan vara motiverade, t. ex. om ett län ur arealsynpunkt är mycket stort och kommunikationerna bristfälliga. En lägre siffra kan också tänkas om en länsbildning ur geografiska, näringspolitiska och andra synpunkter är synnerligen väl avgränsad, så att det bildar ett naturligt område för ett län. Hänsyn bör i detta sammanhang tas till befolkningsutvecklingen på längre sikt. Två av de län, som denna utredning omfattar, är även med beaktande av vad nu anförts för små för att bilda underlag för en väl avpassad länsförvaltning, nämligen Uppsala län med 168 000 och Hallands län med 170 000 invånare vid utgången av 1960. Sistnämnda län skulle dessutom om — som här skisseras — kungsbackaregionen överföres till ett nytt göteborgslän få sin folkmängd reducerad till omkring 150 000. Vissa överväganden har gjorts rörande möjligheten att förstärka länen i fråga genom överförande av områden från andra län. Även möjligheten av en omstöpning av dessa län i samband med en ny länsindelning av större omfattning än den i direktiven angivna har diskuterats. Med hänsyn till utredningsuppdragets begränsning har denna fråga dock ej här närmare penetrerats. En del av de i utredningen berörda länen är mer eller mindre illa arronderade. Detta gäller framför allt Älvsborgs län. Länet består av två från varandra relativt avgränsade områden, det ena med tyngdpunkten i städerna Vänersborg och Trollhättan, det andra med tyngdpunkten i länets största stad, Borås. På mitten är länet tämligen åtsnört och blir det än mer om, som här förutsattes, Stor-Göteborg och det län vari detta ingår förstoras på länets bekostnad. Denna figuration medför otvivelaktigt administrativa besvärligheter. Vissa länsinstitutioner har bl. a. av denna anledning lagts till annan stad än residensstaden Vänersborg. På landstingsplanet har man i stort sett kunnat övervinna olägenheterna genom en uppdelning av landstingsinstitutionerna på de två länsdelarna. I detta avseende arbetar landstinget alltså som om länet vore uppdelat på två landstingsområden. Det kan frågas om man icke ur befolkningssynpunkt också borde tänka sig en övre gräns för en lämplig länsbildning. Även om denna fråga besvaras jåkande kan en bestämd sådan gräns icke dragas. Rent allmänt kan sägas att ett alltför stort län för med sig en tämligen stor förvaltningsapparat med åtföljande större risker för tungroddhet och byråkrati. Ur allmänhetens synpunkt kan en större länsbildning tänkas vara mindre lämplig, men ur kostnadssynpunkt torde den ställa sig fördelaktigare. Emellertid är det, som redan framhållits, icke möjligt att få en fullt lämplig länsstorlek överallt utan det torde vara nödvändigt att ha län med ur areal- och befolkningssynpunkt växlande storlek. I alla händelser är det icke möjligt att undvika tämligen stora länsbildningar kring expansiva storstäder som Stockholm och Göteborg. Vill man att storstaden skall ingå 2—104251

18 i länet — och detta synes i båda fallen vara det riktigaste — k a n m a n inte ens vid en snäv avgränsning av storstadslänen undgå att få länsbildningar med mycket betydande och framgent starkt ökande folkmängd. Även om en sådan länsbildning av olika orsaker skulle anses vara icke önskvärd, torde den alltså få accepteras som ofrånkomlig. I sammanhanget bör dock icke förbises att de största städerna har en väl utbyggd kommunal förvaltning och kan bjuda på en god kommunal service, vilket gör att de inte bereder länsorganen på långt när samma arbete i förhållande till folkmängden som övriga delar av länet. Vidare gör de små avstånden i dessa u r arealsynpunkt små län med goda förbindelser arbetet för länsorganen väsentligt lättare. Man kan tänka sig en sådan lösning av länsindelningsproblemen kring storstäderna att med storstadskommunerna förenades kringliggande kommuner. Då emellertid frågan om primärkommunala indelningsändringar ligger utanför utredningsuppdraget har en sådan lösning inte närmare studerats. Beträffande storstockholmsområdet föreligger det särskilda förhållandet, att storstaden har en statlig förvaltning i överståthållarämbetet, medan förortsområdena tillsammans med längre bort liggande områden bildar ett län. Denna uppdelning av den statliga administrationen måste anses vara oändamålsenlig. Här räknas därför med en länsbildning i vilken även Stockholms stad skulle ingå. Huruvida den skall kallas län eller överståthållarskap har i detta sammanhang lämnats därhän. Då den utanför Stockholms stad liggande delen av ett sålunda avgränsat stockholmslän även vid det minsta alternativet ur befolkningssynpunkt är tillräckligt stort att bära upp en landstingsverksamhet och då ett »storlandsting» måhända skulle betyda en överdimensionering av landstingsapparaten, har det icke ansetts erforderligt att staden ingår i landstinget. Vad göteborgsområdet beträffar har det däremot förutsatts att staden — i varje fall vad det minsta alternativet beträffar — bör ingå i landstingsområdet. Avgränsas ett stockholmslän enligt det minsta alternativet kommer södertäljeregionen att föras till Södermanlands län, vilket ur bebyggelse- och planeringssynpunkt kan vara förenat med vissa nackdelar. Stora delar av Stockholms län i övrigt, bl. a. Märsta, Sigtuna och Skepptuna, kommer både enligt detta alternativ, alt. I, och i huvudsak även enligt alt. II att föras till Uppsala län. Det senare alternativet skiljer sig från alternativ I däri att huvuddelen av södertäljeregionen samt Märsta, Sigtuna och Skepptuna föres till stockholmslänet. Enligt alternativ III skulle endast den nordligaste delen av nuvarande stockholmslänet överföras till Uppsala län. Om det tänkta göteborgslänet avgränsas enligt det minsta alternativet, erbjuder sig olika lösningar beträffande länsindelningen i övrigt i om-

19 rådet. En sådan är att sammanföra återstående delar av Göteborgs och Bohus län med det något förminskade Älvsborgs län till en länsbildning med tyngdpunkten i området Vänersborg—Trollhättan—Uddevalla (alternativ I ) . En annan är att sammanföra återstoden av Göteborgs och Bohus län med norra delen av Älvsborgs län till en länsenhet samt tillskapa ett nytt län av södra delen av Älvsborgs län med Borås som residensstad (alternativ II). Göteborg kan också tänkas som residensstad i två tämligen stora län, det ena omfattande nuvarande Göteborgs och Bohus län och norra delen av Älvsborgs län (alternativ IV), det andra omfattande Stor-Göteborg och södra delen av Älvsborgs län (alternativ V). Slutligen k a n man tänka sig att bibehålla nuvarande Göteborgs och Bohus län och dit föra de kommuner i Älvsborgs län, som kan anses tillhöra Stor-Göteborg (alternativ III). Denna lösning skulle innebära en avsevärd förstärkning av Göteborgs och Bohus län och en motsvarande försvagning av Älvsborgs län, varjämte det sistnämnda länets arrondering skulle betydligt försämras. Motiveringen för en ändrad länsindelning ligger till stor del på den statsadministrativa sidan och till denna knutna servicesynpunkter. Där framstår fördelarna med indelningsändringarna som påtagliga. Lika påtagliga är fördelarna icke när det blir fråga om landstingen, även om det också för deras vidkommande, främst på det ekonomiska planet, på längre sikt torde bli fördelaktigt med en ny indelning. Då det emellertid får anses riktigt att läns- och landstingsgränser sammanfaller, kan det ej undvikas att gränsändringar länen emellan kommer att beröra även landstingens verksamhet. Att därvid vissa svårigheter kan uppstå är tydligt men dessa är svåra att överblicka och det har ej varit möjligt att i detta sammanhang få någon säker uppfattning därom. Landstingen har, som redan sagts, anpassat sin verksamhet efter nu gällande länsindelning. De med denna förbundna olägenheterna har eliminerats eller begränsats genom dels samarbete landstingen emellan, dels spridning av landstingsinstitutionerna — främst på sjukvårdens område — i syfte att tillgodose olika delar av länet. Denna spridning torde inte alltid ha varit ändamålsenlig, men genom densamma har bygdeintressena sammanflätats och den har även bidragit till att skapa en tämligen stark länssamhörighet. Betänkandet är uppdelat på tre avsnitt. I det första lämnas en redogörelse för den nuvarande länsindelningen, dess uppkomst och utveckling samt för länens befolkning (kap. 1—2). Den statliga länsförvaltningen behandlas i kap. 3. Kap. 4 redogör för länet som förvaltningsområde. I kap. 5 beskrives metodiken för en ändring av länsindelningen. I det andra avsnittet lämnas i kap. 6 en redogörelse för de nuvarande länen, deras storlek, struktur m. m. Indelningen i näringsgeografiska regioner behandlas översiktligt i kap. 7 — en närmare redogörelse återfinnes i

20 bilaga 10. Olika alternativ till länsindelning i de av utredningen berörda områdena uppdras i kap. 8. För landstingens verksamhet redogöres i det tredje avsnittet i kap. 9. Länet som förvaltningsområde behandlas i kap. 10. Slutligen lämnas i kap. 11 en redogörelse för hur de här skisserade länsindelningsalternativen i vissa hänseenden påverkar landstingens verksamhet.

I ALLMÄNNA SYNPUNKTER

KAPITEL 1 Länsindelningen, uppkomst och utveckling

Vår nuvarande form av länsindelning reglerades första gången genom 1634 års regeringsform. I regeringsformen indelades det dåvarande egentliga Sverige i 11 hövdingedömen eller guvernement förutom överståthållardömet i Stockholm: Uppsala län (med Stockholm som residensort), Skaraborgs län (Skara), Jönköpings län med Tihärads lagsaga (Kronoberg), Västmanlands län (Västerås), Östergötlands län (Linköping), Södermanlands län (Nyköping), Älvsborgs län med Dalsland (Göteborg), Kalmar län med Öland (Kalmar), Kopparbergs län (Falun), Närkes och Värmlands län (Örebro) samt Norrlands län med lappmarken (Hudiksvall). Länsbegreppet var i regeringsformen ej synonymt med landshövdingens ämbetsområde, såsom framgår av benämningen Jönköpings län med Tihärads lagsaga, Älvsborgs län med Dal o. s. v. Någon stabilitet i fråga om länens antal eller storlek åstadkom 1634 års regeringsform ej heller. Redan efter några år började indelningen ändras och 1642 hade länens antal stigit till 17. Genom krigen med Danmark i mitten av 1600-talet ökades Sverige med landskapen Jämtland, Härjedalen, Gotland, Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän. I samband därmed ökade också länens antal men man synes ej ha varit benägen att fastslå bestämda gränser för dem eller ens hålla på de gamla länsgränserna. I regeringsformerna 1719 och 1720 fastställdes antalet län till 20. Nytillkomna län sedan 1634 var då Stockholms län (bildat med delar av Uppsala och Södermanlands län), Kronobergs län (utbrutet ur Jönköpings län), Västernorrlands län och Västerbottens län (bildade genom delning av Norrlands län), Gotlands län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmö län, Hallands län samt Göteborgs och Bohus län. År 1772 bröts Gävleborgs län ut ur Västernorrlands län och 1779 delades Närkes och Värmlands län i två län. Slutligen bildades 1810 dels Jämtlands län genom utbrytning ur Västernorrlands och Gävleborgs län och dels Norrbottens län genom utbrytning ur Västerbottens län. Efter 1810 har endast smärre jämkningar i länsgränserna förekommit men frågan om en ändrad länsindelning har vid skilda tillfällen framförts i riksdagen eller i annat sammanhang upptagits till prövning av Kungl. Maj :t.

24 Sedan det vid 1812 års riksdag meddelats att stora skiljaktigheter förelåg mellan prästerskapets folkmängdsuppgifter och mantalslängderna upprättades ett förslag till »regular» indelning av länen m. m. En för »reglering av rikets styrelseverk» tillsatt kommitté uttalade 1822 i underdånigt utlåtande över förslaget att varje län borde bli »arronderadt» och såvitt möjligt få sin civila, militära och ecklesiastika chef bosatt i mitten av länet. I skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 juni 1834 angående två lapplandssocknars förläggande till Norrbottens län framhöll ständerna att landshövdingeresidensen i flera delar av riket låg vid eller nära länsgränserna och att en mera jämn och ändamålsenlig reglering av rikets administrativa och kamerala indelning skulle kunna medföra betydligt mindre kostnader och olägenheter för såväl det allmänna som den enskilde. Ständerna anhöll därför om en efter lokala förhållanden, invånarnas bekvämlighet och övriga omständigheter lämpad ny indelning i de delar av riket där en sådan kunde visa sig påkallad. Indelningen fick dock ej leda till ökning av antalet län eller befattningshavare i länen. Kungl. Maj:t som 1842 behandlade skrivelsen samtidigt med det ovan nämnda indelningsförslaget fann detta möta så betydande svårigheter att frågan fick falla. Denna togs dock upp vid 1856—1858 års riksdag genom en motion vari hemställdes att riksdagen måtte begära utredning och förslag till ändamålsenligare länsindelning. I motiveringen åberopades bl. a. att Stockholms län sträckte sig nära intill Uppsala. Motionen avslogs av ständerna. Emellertid hade redan något tidigare frågan tagits upp av en kommitté som 1856 framlade förslag till inrättande av ett statistiskt ämbetsverk. Kungl. Maj:t fann vid ärendets behandling 1859 även denna gång frågan om en allmän och samtidig omreglering böra förfalla men anbefallde åtgärder för att utröna och successivt avhjälpa befintliga oregelbundenheter i den administrativa indelningen. Under den härpå följande tiden blev i ett stort antal fall beslut meddelade i sådant syfte. Frågan om en ändrad länsindelning väcktes åter till liv vid 1870 års riksdag genom likalydande motioner i första kammaren (nr 21) och i andra kammaren (nr 140). Däri anhölls om utredning huruvida Uppsala och Stockholms län lämpligen kunde förenas till ett län och Södertörn överflyttas till Södermanlands län. Som skäl anfördes de förbättrade kommunikationerna och en tätare postbefordran. En ändrad länsindelning skulle också leda till besparingar för statsverket. Det framhölls dock i motionerna att behovet av hastigare polisåtgärder i närheten av huvudstaden kunde göra det nödvändigt att utvidga överståthållarämbetets område. Motionerna avstyrktes i utskotten, som fann att en reglering av gränserna mellan Stockholms och Uppsala län visserligen vore önskvärd med hänsyn till det betydande avståndet till residensstaden för de nordligaste

25 kommunerna i Stockholms län. Detta motiverade dock ej den föreslagna ändringen. 1870 års riksdag avslog båda motionerna. Under riksdagsbehandlingen framhölls dock att klagomål över länsindelningen framkommit och att somliga län var oproportionerligt små medan i andra län avståndet till residensstaden från vissa trakter var alltför betydligt. År 1881 tillsatte Kungl. Maj:t, därtill föranledd bl. a. av en riksdagsskrivelse, en kommitté med uppgift att utreda hur befintliga oregelbundenheter i rikets administrativa, judiciella, ecklesiastika och kamerala indelning skulle avhjälpas. Kommittén gick ej in på frågan om allmännare omreglering av länsgränserna. Endast mindre jämkningar föreslogs och genomfördes. Vid 1904 års riksdag väcktes i andra kammaren ånyo en motion (nr 15) om uppdelning av Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län. Syftet var även nu vinnande av besparing i statsutgifterna. Motionen bifölls i andra kammaren men avslogs i första kammaren. Den av Kungl. Maj :t 1902 tillsatta kommittén för avgivande av utlåtande och förslag rörande reglering av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m. — löneregleringskommittén — fick 1904 i uppdrag att behandla löneförhållanden m. m. för landsstaten. Kommittén berörde ej i sitt betänkande frågan om ändringar i länsindelningen i syfte att minska antalet länsstyrelser. Ej heller i propositionen till 1908 års riksdag angående lönereglering för landsstaterna berördes problemet. Frågan bragtes emellertid inför nämnda riksdag genom två motioner i andra kammaren. I den ena (nr 265) återupptogs förslaget om Stockholms läns delning mellan Uppsala och Södermanlands län med motiveringen att det endast var en tidsfråga innan Stockholms omgivningar sammanslogs med staden, varom förhandlingar inletts. I den andra motionen (nr 274) begärdes avslag å propositionen angående lönereglering för landsstaterna under framhållande av att överflödiga länsstyrelser borde indragas och därefter nytt förslag till reglering av landsstatstjänstemännens löner upprättas. Det hänvisades dels till Stockholms län och dels till åtskilliga län i södra och mellersta Sverige som var så små både till folkmängd och ytinnehåll att de svårligen rättfärdigade upprätthållandet av särskilda länsstyrelser. Vid utskottsbehandlingen framhölls att Stockholms stad inlett förhandlingar med Brännkyrka, Solna, Nacka, Lidingö och Bromma socknar samt Sundbybergs köping angående inkorporering. Inom en ej alltför avlägsen framtid kunde inkorporeringen väntas bli genomförd. Då länsstyrelsen i Stockholms län därigenom skulle få en väsentlig lättnad i arbetsbördan borde frågan om länets ställning bli föremål för Kungl. Maj :ts utredning. 1908 års riksdag beslöt dels, med anledning av den förstnämnda motionen, att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t skulle låta

26 verkställa utredning angående möjligheten av Stockholms läns upphörande såsom administrativ enhet samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag i ämnet, som av omständigheterna kunde anses påkallat, och dels, med avslag å den sistnämnda motionen, att godkänna ny avlöningsstat för tjänstemän och hetjänte vid länsstyrelserna i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj :ts proposition, dock under villkor beträffande Stockholms län, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen därefter tillsvidare endast skulle tillsättas medelst förordnande. Den av riksdagen begärda utredningen verkställdes av länsstyrelsen i Stockholms län och avlämnades 1914. I utredningen undersöktes först möjligheterna att dela Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län. Det framhölls att Stockholm var medelpunkten för näringslivet i länet, den punkt där kommunikationslederna sammanlöpte och dit man kunde färdas från betydande delar av länet med möjlighet att efter uträttade ärenden återvända samma dag. Uppsala spelade rollen av ekonomisk medelpunkt för några jämförelsevis få kommuner inom Stockholms län. Nyköping hade i detta hänseende ingen betydelse. Vidare betonades att även andra länsmyndigheter än länsstyrelsen besöktes av länsbefolkningen. Flyttades alla länsmyndigheter bort från det ekonomiska centrum bleve besöken hos länsorganen tidsödande och dyrbara och alltså oftast inställda till given skada för länet och dess invånare. Man kunde inte, sade länsstyrelsen, beröva länsborna möjligheten att fullt utnyttja den särställning de intog som inbyggare i ett län som på alla sidor omgav landets administrativa huvudstad och största affärsstad. Tanken på en uppdelning av Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län avvisades på grund härav av länsstyrelsen. I utredningen behandlades därefter ett alternativ, vari Södertörn med öknebo härad jämte vissa kommuner norr om Stockholm lades under överståthållardömet och återstoden av länet till Uppsala län. Då en sådan lösning krävde en fullständig omorganisation av dåvarande överståthållarämbetet kunde den emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning ej ifrågakomma. Slutligen behandlades ett alternativ enligt vilket hela Stockholms län skulle sammanslås med Uppsala län eller Södermanlands län eller överståthållardömet. Även dessa lösningar avvisades emellertid. Sammanslagningen av länen skulle enligt länsstyrelsens uppfattning ge för stora länsbildningar. En sammanslagning med överståhållardömet kunde, ansågs det, ske endast på så sätt att överståthållaren blev landshövding i Stockholms län men att länsstyrelsen och överståthållarämbetet i övrigt bibehölls åtskilda. En föga avsevärd besparing skulle därigenom uppkomma och vare sig staden eller länet skulle vara betjänta av den personliga föreningen av de båda ämbetena, slutade länsstyrelsen. Den av länsstyrelsen verkställda utredningen föranledde icke någon åtgärd.

27 Vid 1910 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 183) vari hemställdes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att i sammanhang med utredningen angående fögderiförvaltningen det även måtte utredas, huruvida och i vad m å n omläggning av länsindelningen kunde ske eller eventuellt, med bibehållande av länsstyrelsen i övrigt, två eller flera län kunde sortera under en och samma landshövding. I utskottet (andra kammarens femte tillfälliga utskott, utlåtande nr 6) gjordes en omfattande statistisk utredning angående länens areal, folkmängd, antalet kommuner, länsmansdistrikt och fögderier samt i fråga om länsstyrelserna angående antalet ärenden samt personalens storlek. Utskottet fann att utredningen samt länens geografiska läge och utbredning gav vid handen att — frånsett Stockholms län och av dess eventuella indragning berörda grannlän — kunde Gotlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands län komma i fråga vid en länsindelningsutredning. Gotlands län undantogs härefter på grund av sitt avskilda läge. Även i fråga om de andra nämnda länen kunde, enligt utskottet, svårigheter väntas uppstå »i den mån en dylik omreglering sönderbryter en under sekler tillskapad samhörighet mellan ett läns invånare i politiska, ekonomiska och många andra hänseenden». Utskottet förordade med hänsyn härtill och till landstingens och hushållningssällskapens verksamhet att Blekinge och Västmanlands län i sin helhet skulle sammanslås med angränsande län, Kronobergs respektive Örebro län. I fråga om Hallands län fann utskottet särskilda svårigheter möta. Om Göteborgs stad på grund av sin storlek skulle komma att utbrytas ur Göteborgs och Bohus län kunde det dock ifrågasättas om icke Hallands län utan större olägenhet kunde förenas med återstoden av Göteborgs och Bohus län. Därest omregleringen ej vore möjlig u t a n att länen uppdelades på fler län framhöll utskottet som självfallet att avsevärda svårigheter skulle yppa sig vid reglering av de ekonomiska konsekvenser som en rubbning av landstingens och hushållningssällskapens områden medförde. Med anledning av motionen beslutade andra kammaren att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t skulle låta verkställa utredning angående möjligheten av Blekinge, Hallands och Västmanlands läns upphörande såsom administrativa enheter samt därefter till riksdagen inkomma med det förslag i ämnet som av omständigheterna finge anses påkallat. Ärendet överlämnades till första k a m m a r e n vars första tillfälliga utskott behandlade det i sitt utlåtande nr 9. Utskottet framhöll att länsstyrelsen såväl med hänsyn till invånarnas bekvämlighet och övriga intressen som för administrationens skull borde vara förlagd till den plats i länet som i större eller mindre grad utgjorde centralpunkten för rörelsen där. En sammanslagning av Blekinge, Hallands och Västmanlands län med angränsande län på sätt andra kammarens utskott tänkt sig skulle ur angivna synpunkter medföra stor olägenhet. Detta främst med hänsyn till att kom-

28 munikationerna i länen närmast var inriktade mot respektive residensstäder och förbindelserna med angränsande län i allmänhet mindre goda samt att därigenom skulle uppstå en ökad arbetsbörda för länsstyrelserna i angränsande län. Vidare framhölls de ölägenheter som måste följa genom den indragning av andra länsorgan som skulle bli en följd av åtgärden. Utskottet kunde av anförda skäl ej biträda andra kammarens beslut och första kammaren beslöt i enlighet med utskottets utlåtande. Frågan hade därmed fallit. Vid 1928 års riksdag väcktes i första kammaren en motion (nr 80) om utredning och förslag rörande en särskild kommunalförfattning för Stockholms stad och omgivande kommuner. Konstitutionsutskottet fann i sitt utlåtande (nr 24) att om den föreslagna överkommunen skulle övertaga vissa kommunala uppgifter skulle detta troligen göra det nödvändigt att utsträcka överståthållarskapet till att omfatta hela denna storkommun. Detta skulle i sin t u r medföra en uppdelning av återstoden av Stockholms län på angränsande län. Utskottet fann hela frågan synnerligen invecklad och icke i sådant läge att utskottet kunde ge några riktlinjer. Därför hemställdes att motionen ej måtte föranleda någon åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Vid 1929 års riksdag togs problemet upp igen genom en motion (I: 118) där frågan utvidgats att gälla om och på vad sätt genom lagstiftning kommunal samverkan kunde praktiskt ordnas. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen under hänvisning i huvudsak till sitt utlåtande år 1928. Motionen föranledde ej heller denna gång någon riksdagens åtgärd. I anslutning till en proposition till 1929 års riksdag angående omorganisation av överståthållarämbetet togs motionsvis (I: 242) den gamla tanken på en delning av Stockholms län mellan Uppsala och Södermanlands län upp igen. Av Stockholms stad och de delar av länet som hade karaktären av förorter till Stockholm borde bildas ett län och återstående delen av länet uppdelas på grannlänen. Därigenom skulle kommunikations- och trafikspörsmål som berörde Stockholm och dess omgivningar kunna lösas mycket lättare och mycket mera rationellt. Även i andra hänseenden skulle bättre organisatoriska lösningar vinnas liksom icke obetydliga kostnadsbesparingar för statsverket. I andra kammaren väcktes vid 1929 års riksdag en motion (nr 378) med i huvudsak samma syfte, vari hemställdes om utredning angående lämpligheten av att överståthållarämbetets ämbetsområde utvidgades att omfatta jämväl kommunerna i Stockholms omgivning. På förslag av statsutskottet, som i sitt yttrande över propositionen angående omorganisation av överståthållarämbetet ej närmare tog ställning i länsindelningsfrågan, avslog riksdagen propositionen och biföll samtidigt motionerna. Frågan om en ändrad länsindelning kring Stockholm kom dock ej att i detta sammanhang upptagas till närmare övervägande.

29 I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 oktober 1937 framhöll dåvarande överståthållaren Torsten Nothin att det kring de större städerna vuxit upp förorts- och villasamhällen vilkas tillkomst varit helt betingad av vederbörande stad och vilkas innebyggare i stor utsträckning hade sitt arbete och sin utkomst därstädes. Mellan staden och kringliggande orter hade uppstått en intressegemenskap av betydande omfattning. Då denna samverkan ej var så omfattande att inkorporering blev den naturliga utvägen eller en sådan åtgärd av andra skäl väckte betänkligheter måste det skapas någon lagligt reglerad form för närmare och regelbunden samverkan utöver vad lagen om kommunalförbund medgav. Denna samverkan skulle i fråga om Stockholm närmast gälla kommunikationsleder samt sjukvårds- och polisväsende. Ett genomförande av en lagstiftning av angiven innebörd kom, framhölls det i skrivelsen, för Stockholms del troligen att nödvändiggöra att de till Stor-Stockholm hänförliga k o m m u n e r n a utbröts ur Stockholms län och sammanfördes med Stockholms stad till en enhet. En sådan utbrytning hade, påpekades det, redan skett beträffande luftskyddet. Vidare framhölls att en gemensam statlig administration för Stockholm och förortsområdet kunde visa sig vara av betydelse också i andra hänseenden än de angivna. Som exempel nämndes att vid behov stadsplaner och byggnadssätt för olika samhällen lättare reglerades efter enhetliga principer om frågorna även på det förberedande stadiet handlades av en och samma myndighet. Länsstyrelsen i Stockholms län anmälde 1938 i skrivelse till Kungl. Maj :t att genom samarbete mellan Stockholms förortskommuner och Stockholms stad hade under åren 1930—1936 utarbetats en s. k. regionplan för Stockholm med omnejd. Länsstyrelsen hemställde med en närmare motivering om utredning rörande legalisering i någon form av regionplaneinstitutet. Kungl. Maj:t tillsatte närmast med anledning av överståthållarens skrivelse en utredning, som under namnet 1944 års kommitté för kommunal samverkan avgav betänkande i ämnet år 1947 (SOU 1947: 30). Kommittén fann vid sin utredning att den kommunala indelningen inom Stockholms förortsområde medförde åtskilliga olägenheter. Ett flertal kommunala angelägenheter inom Stor-Stockholm krävde en enhetlig handläggning. Detta gällde i första hand planeringen av den fortsatta utbyggnaden av området samt planernas verkställighet i tid och rum. Starkast betonades samordningsbehovet i fråga om bebyggelse- och kommunikationsproblem. Vidare framhölls sjukhusvården som ombesörjdes av två olika huvudmän, Stockholms stad och länets landstingskommun. Vattenförsörjning liksom el- och gasförsörjning och avloppsfrågor nämndes även samt hamn-, skol-, polis- och brandväsende. Kommitténs slutsats blev att frivillig samverkan i kommunalförbund eller på annat sätt ej kunde lösa Stor-Stockholms problem. Även inkorporerings-

30 vägen avvisades. För en ändamålsenlig lösning krävdes, enligt kommittén nya former för kommunal samverkan. Olika förslag till lösning av de kommunala organisationsproblemen framlades. Ett alternativ avsåg en förening av Stockholms stad och län till en landstingskommun, ett »storlandsting», med uppgift — utöver sedvanliga landstingsuppgifter — att upprätta regionplan för Stor-Stockholm och verka för dess genomförande. Inträdde Stockholm i landstingskommunen skulle även, menade kommittén, delar av landstingsområdet kunna avskiljas och läggas till angränsande landstingskommuner. Kvar skulle endast stå i stort sett det egentliga Stor-Stockholm. En på detta sätt avgränsad landstingsk o m m u n skulle även lösa Stor-Stockholms trängande sjukvårdsorganisatoriska problem. Den skulle också vara av intresse i fråga om annan landstingskommunal verksamhet, t. ex. undervisningsväsendet och beträffande sådana nya landstingsändamål som kunde aktualiseras framdeles. Kommittén kom i detta sammanhang även in på länsindelningsproblemet. Den konstaterade att Stockholms inträde i ett till Stor-Stockholm begränsat landstingsområde skulle medge en osökt lösning av det statliga administrativa indelningsproblemet genom att överståthållardömet utsträcktes att omfatta hela landstingsområdet. Återstoden av Stockholms län skulle i så fall överföras till angränsande län. Genom en sådan länsindelning, framhöll kommittén, skulle det bli möjligt för landstingen att framträda som organ för de kommuner som berördes av utvecklingen i Stor-Stockholm och på grund därav i hög grad hade gemensamma intressen. Kommittén ansåg sig emellertid icke kunna förorda en sådan uppdelning av Stockholms län. Huvudanledningen var de starka betänkligheter som en överflyttning måste inge ur landstingskommunal synpunkt med hänsyn till den norra länsdelens svaga ekonomi. Ej heller ansåg sig kommittén kunna förorda en lösning av Stor-Stockholms problem efter »storlandstingslinjen». Svårigheterna skulle bli avsevärda om man sökte att ur sitt organisatoriska sammanhang bryta loss de betydande delar av Stockholms förvaltningsapparat, som skulle behöva överföras till det nya landstinget. Även representationsfrågan bedömdes som svårlöst. Kommittén förordade att Stor-Stockholms kommunala organisationsproblem skulle lösas genom bildandet av ett nytt slags kommun, benämnd regionkommun. Denna skulle omhänderha olika regionala samarbetsuppgifter utom sådana som ombesörjdes av landstinget. Betänkandet föranledde icke någon åtgärd från Kungl. Maj :ts sida i här angivet hänseende. År 1941 begärde Angereds kommun i Älvsborgs län hos Kungl. Maj:t att bli överflyttad till Göteborgs och Bohus län och anförde som motivering avståndet till sjukhus, tingsställe, länsstyrelse och landstingsexpedition. Kungl. Maj :t lämnade framställningen utan bifall.

31 Vid 1945 års riksdag väcktes i första kammaren en motion (nr 283) angående en allmän översyn av länsindelningen. I motionen framhölls att dåvarande länsindelning grundade sig på förhållanden och förutsättningar vilka i många stycken väsentligt förändrats med hänsyn till senare tiders starka utveckling i tätare bebyggelse och bosättning i många trakter, tillkomsten av järnvägar, vägar, busslinjer och kanaler m. m. Motionären föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t hemställa om uppdrag åt 1943 års kommunindelningskommitté att föranstalta om utredning för vidtagande av sådana förändringar i länsindelningen som befunnes lämpliga samt för riksdagen framlägga de förslag som därav kunde föranledas. Vederbörande utskott (första kammarens andra tillfälliga utskott, utlåtande nr 5) avstyrkte motionen under anförande bl. a. att kommunindelningskommittén, som yttrat sig i frågan, ansåge frågan om ny länsindelning icke böra utredas i sammanhang med utredningen om ny indelning av riket i primärkommuner samt att, därest det i ett eller annat fall skulle visa sig vara lämpligt att vidtaga jämkningar i den nuvarande länsindelningen, dylika frågor borde upptagas till prövning var för sig. Förhållandena kunde däremot icke anses påkalla en sådan allmän utredning som föreslagits av motionären. Motionen föranledde icke någon första kammarens åtgärd. Stockholms stad tog i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 juni 1950 på nytt upp den av 1944 års kommitté för kommunal samverkan framförda tanken på ett s. k. storlandsting omfattande Stor-Stockholm. I skrivelsen hemställdes om fortsatt utredning av storstockholmsproblemet för att söka finna lämpliga samarbetsformer. Det framhölls att erfarenheterna gett klart vid handen hur försvinnande små utsikterna skulle vara att avtalsvägen reglera de verkligt brännande och vitala frågorna i problemkomplexet Stor-Stockholm. Även i stadens framställning sköts bebyggelse- och trafikproblemen i förgrunden. Där togs emellertid även upp övriga av kommittén angivna samarbetsområden. Ytterligare framhölls vissa typer av idrottsanläggningar och samlingslokaler som lämpliga objekt för samverkan inom Stor-Stockholm ävensom civilförsvaret, sinnessjukvården och kommunala insatser på kulturlivets och nöjeslivets områden. Staden nämnde i skrivelsen även att en ändring av den statligt administrativa indelningen inom Stor-Stockholm torde bli nödvändig i sammanhanget. Framställningen föranledde sedvanlig remissbehandling. Den h a r sedermera, som ovan nämnts, överlämnats till 1959 års länsindelningsutredning för att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag. I likalydande motioner till 1953 års riksdag (I: 102 och II: 127) hemställdes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om översyn av gällande indelning av riket i län och landstingsområden. Det framhölls att länen borde ge uttryck åt verkliga sammanhang mellan bygderna, vilket icke var fallet. Som exempel anfördes bl. a. stadsbildningen kring Göteborg som

32 även berörde angränsande län, Älvsborgs läns sammansättning av två till natur och näringsliv rätt skilda delar samt stockholmsområdet med staden skild från länet. Statsutskottet ville i sitt utlåtande nr 172 vid 1953 års riksdag icke biträda kravet på en utredning om ny länsindelning i landet. Befolkningen hade i stort sett anpassat sig till gällande länsindelning. Tradition hade skapats kring denna indelning och samhörighetskänslan växt. Det vore värt att pröva om inte yppade olägenheter kunde väsentligen undanröjas genom förstärkt kommunal samverkan och jämkningar av länsgränserna i särskilda fall. I frågan om behovet av en ny administrativ indelning i storstockholmsområdet anfördes, att utskottet vore överens med motionärerna om att goda skäl kunde anföras för en förutsättningslös statlig utredning rörande denna fråga. Med hänsyn till det samarbete i olika former som förekomme i interkommunala frågor i storstockholmsområdet kunde det enligt utskottets mening icke uteslutas att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna ge riktlinjer för den lämpligaste utformningen i en framtid av den statliga administrationen av Stor-Stockholm. Med hänsyn härtill och då utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t ägnade denna fråga vederbörlig uppmärksamhet fann sig utskottet icke kunna förorda en skrivelse av i motionerna avsett innehåll. Riksdagen beslutade i enlighet härmed. Vid 1957 års riksdag togs frågan om ny länsindelning i landet upp med anledning av den av riksdagens revisorer avgivna berättelsen över den år 1957 av dem verkställda granskningen angående statsverket. Efter en historisk återblick på länsindelningen och de förslag till ändringar däri som framförts i riksdagen samt en kortfattad redogörelse för huvuddragen av den nuvarande statliga länsförvaltningen gjorde revisorerna bl. a. följande uttalande. Olägenheterna av att länsindelningen icke anpassats efter de faktorer som varit bestämmande för det moderna näringslivets lokalisering och befolkningsrörelserna ha förstärkts genom det behov av regionplanering och interkommunal samverkan som i dag förefinnes på en rad viktiga avsnitt av samhällsverksamheten. Så är fallet i fråga om exempelvis undervisning, sjukvård, bostadsbyggande och väghållning. I den mån samarbetet härvidlag av strukturella skäl nödgas söka sig en väg över länsgränserna, uppstå självfallet administrativa svårigheter, vilka kunna fördröja eller rent av förhindra en ändamålsenlig lösning av de aktuella problemen. Att de nuvarande länen i flera fall äro olämpliga som underlag för en modern länsförvaltning har bl. a. framkommit i samband med den nyligen slutförda utredningen om skolväsendets lokala och regionala ledning m. m. Beträffande den lämpligaste administrativa enheten för den s. k. mellaninstansen inom skolväsendet har 1951 års skolstyrelseutredning sålunda förklarat, att man icke kunde förbise att länsindelningen vore gammal och enligt talrika vittnesbörd irrationell med hänsyn till de krav som enligt nu rådande förhållanden ställdes på en administrativ indelning. Man borde enligt kommitténs mening icke utan noggrann prövning, och endast om vägande skäl talade för en anknyt-

33 ning, ansluta en verksamhet till länsområdena, därest det funnes möjligheter att utan alltför stora svårigheter skapa lämpliga administrationsenheter för verksamheten i fråga. Skolstyrelseutredningens sålunda hävdade uppfattning torde åtminstone delvis ha föranletts därav, att många av de nuvarande länen ha alltför ringa folkmängd med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter för vilka de skola utgöra underlag. De därmed förbundna olägenheterna torde u n d e r de närmaste åren komma att alltmer framträda. I detta sammanhang må erinras, att kontorstekniska maskiner av komplicerat slag kunna bedömas få en vidgad användning även inom länsförvaltningen. Då dylika maskiner äro ytterst personalbesparande men samtidigt synnerligen kostsamma i inköp är det av betydande vikt, att de få en så rationell användning som möjligt. Det står likväl redan nu klart, att länen i flera fall äro mindre lämpliga enheter för att ifrågavarande maskiner skola kunna utnyttjas på ett ekonomiskt lönande sätt, något som ådagalagts vid de praktiska försök med vilka statens organisationsnämnd f. n. är sysselsatt inom bl. a. folkbokförings- och skatteväsendet. Uteslutet är icke att utvecklingen på förevarande område kan leda därhän, att maskiner av sådan kapacitet komma till användning, att endast ett fåtal maskincentraler för hela den regionala statsförvaltningen komma att bli erforderliga. Jämväl vid sådant förhållande är det dock av vikt, att länsindelningen är ändamålsenligt utformad, så att underlaget för den maskinella bearbetningen blir så enhetligt som möjligt och det därmed sammanhängande administrativa bestyret underlättas. Helt oavsett vilka maskinella hjälpmedel som i framtiden komma att stå till buds för det löpande kontorsarbetet, synes det emellertid uppenbart att den nuvarande länsindelningen — även om man tillvaratager alla möjligheter till rationaliseringar inom ramen för densamma — medför onödigt höga administrationskostnader, vilka med en lämpligare storlek på varje särskilt län skulle kunna i icke ringa mån reduceras. Härutinnan må särskilt erinras om den avsevärda utbyggnad som under senare år skett av den regionala statsförvaltningen. Vid sidan av själva länsstyrelserna och utöver tidigare befintliga specialorgan såsom länsarkitektkontor, länslantmäterikontor m. fl. ha sålunda tillkommit vägförvaltningar, länsarbetsnämnder, länsbostadsnämnder och lantbruksnämnder. Av 1956 års riksdag h a r vidare beslut fattats om inrättandet av särskilda länsskolnämnder. Inom den statliga länsförvaltningen sysselsattes f. n. ett avsevärt antal personer, för vilka enbart avlöningskostnaderna kunna beräknas till inemot 150 miljoner k r o n o r per år. Den i det föregående berörda strukturella omdaningen av samhället h a r icke endast lett till att de nuvarande gränserna mellan olika län i många fall te sig m i n d r e rationella. Därav har även följt, att understundom tyngdpunkten inom ett och samma län kommit att förskjutas åt annat håll än residensstaden. Exempel h ä r p å utgör Älvsborgs län, som i nu berört avseende ingående behandlades av 1955 års riksdagsrevisorer. Dessa e r i n r a d e bl. a. hurusom förhållandena inom detta län så småningom framtvungit att länsstyrelsen jämte vissa speciella länsorgan, å ena sidan, och återstående länsorgan, å andra sidan, blivit förlagda till skilda platser. Länet har vidare av enahanda skäl utrustats med dubbel uppsättning av en del av offentliga institutioner. Motsvarande förhållanden föreligga i viss mån inom andra län. Att en länsförvaltning på angivet sätt är splittrad i både organisatoriskt och lokalt hänseende måste självfallet medföra olägenheter av skilda slag. Mot bakgrunden av nu anförda omständigheter finna revisorerna uppenbart, att den nuvarande länsindelningen är behäftad med allvarliga brister, vilka i första h a n d försvåra en ändamålsenlig lösning av en rad aktuella samhälls3—104251

34 problem men även göra länsförvaltningen onödigt kostsam och i en del fall komplicerad. Enligt revisorernas mening föreligga därför så starka skäl för en översyn av rikets indelning i län, att en utredning härom icke längre bör anstå. Det torde icke behöva framhållas, att en omprövning av länsindelningen inrymmer många svårbemästrade problem. Ett förhållande som särskilt komplicerat frågan är, att landstingens verksamhetsområden med vissa undantag samanfalla med länen. Även om en nyindelning av länen icke i och för sig behöver medföra att landstingskommunerna ändras, synes det dock ur flera synpunkter önskvärt att dessa båda enheter ha gemensamma gränser. Landstingens huvuduppgifter ligga inom hälso- och sjukvården, för vilken en omfattande organisation tillskapats. Det torde emellertid kunna antagas, att denna organisation uppbyggts icke i första h a n d med tanke på landstingsområdenas nuvarande form utan under beaktande främst av de befolkningsmässiga förhållandena, d. v. s. bebyggelsecentra m. m. Denna omständighet torde på sitt sätt underlätta en lösning av de spörsmål som kunna aktualiseras vid en ändrad länsindelning. När det gäller sjukvården bör det f. ö. icke förbises, att den slutna sjukvården numera nått en sådan utveckling, att en fortsatt utbyggnad av specialvården ofta kräver större befolkningsunderlag än de nuvarande sjukvårdsområdena ha. Bl. a. detta förhållande h a r f. ö. lett till att några landsting ingått samarbetsavtal i fråga om viss sjukvård. Något avgörande skäl mot en ny länsindelning synes därför landstingens nuvarande verksamhet icke utgöra. Det må även erinras, att de skäl som på sin tid åberopades mot en kommunindelningsreform voro av delvis samma natur som de vilka i olika sammanhang framförts mot en ändrad länsindelning. Det har emellertid visat sig möjligt att genomföra förstnämnda reform utan några oöverstigliga svårigheter, och motsvarande torde gälla beträffande förevarande spörsmål. Även om problem av komplicerad art k u n n a uppkomma för bl. a. landstingen vid en ändrad länsindelning, böra dessa svårigheter — som i allt väsentligt torde vara av övergående natur — därför icke få undanskymma de uppenbara fördelar som icke minst på längre sikt måste följa med en i förevarande avseende ändrad administrativ indelning av landet. I detta sammanhang må vidare erinras om det försök som gjorts inom storstockholmsområdet att genom interkommunalt samarbete över länsgränsen komma till rätta med olika för såväl Stockholms stad som angränsande förorter gemensamma problem. Enligt revisorernas mening har här tagits ett värdefullt initiativ, som på allt sätt bör fullföljas helt oavsett hur länsorganisationen kan komma att utformas för framtiden. Med hänsyn till det föreliggande spörsmålets riksomfattande karaktär synes å andra sidan det ifrågavarande samarbetet icke rimligen kunna utgöra hinder för att den av revisorerna åsyftade utredningen, vilken nödvändigtvis måste bli tidskrävande, kommer till stånd. Hur en ny länsindelning närmare bör utformas, därom kunna revisorerna givetvis icke hysa någon bestämd mening. Såsom allmän princip synes emellertid böra gälla, att länen i möjligaste mån skola omfatta ur näringsgeografisk, trafikteknisk och befolkningsmässig synpunkt väl sammanhållna och naturligt avgränsade områden. Några tekniska hinder för större territoriella enheter än dem flera av de nuvarande länen utgöra synas knappast föreligga efter den utveckling kommunikationsväsendet undergått i våra dagar. I betraktande av de nuvarande kostnaderna för enbart den statliga länsförvaltningen synes det sannolikt, att icke oväsentliga besparingar stå att vinna genom en för våra dagars förhållanden mera ändamålsenlig indelning. De främsta rationaliseringsvinsterna torde emellertid kunna erhållas genom att administrativa förutsättningar skapas för en mera rationell planläggning och utbyggnad av bostäder, undervisningsväsende, sjuk-

35 vård etc. Alldeles samma skäl som på sin tid talade för storkommunreformen göra sig med andra ord gällande för en ny länsindelning. Revisorerna anse således, att frågan om en ändrad administrativ indelning av riket i län snarast bör göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning. Över revisorernas uttalande avgavs utlåtanden av arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, statens organisationsnämnd, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet, överståthållarämbetet och länsstyrelserna. I flertalet av de centrala verkens och riksorganisationernas utlåtanden framhölls olägenheterna av att nuvarande länsindelning ej sammanfaller med den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Även andra olägenheter påtalades, främst svårigheterna att i de små länen skapa arbetsenheter av erforderlig storlek eller med i övrigt lämplig organisation. Lantbruksstyrelsen och Svenska landskommunernas förbund ville ej motsätta sig en utredning. Övriga verk och organisationer — utom kammarkollegiet som ej fann tillräckliga skäl förebragta — tillstyrkte en utredning. Även överståthållarämbetet och länsstyrelserna ställde sig i allmänhet positiva till en utredning. Länsstyrelsen i Blekinge län ansåg dock ej tillräckliga skäl för en allmän utredning i frågan förebragta. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ville inte heller förorda en allmän utredning men framhöll att frågan om en förändring av länsgränserna inom göteborgsområdet snarast borde upptagas till prövning. Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrade sig endast beträffande det egna länet och fann därvid icke någon ändring i dess omfattning påkallad. På liknande sätt uttalade sig länsstyrelsen i Skaraborgs län. Länsstyrelsen i Gotlands län hade vissa allmänna synpunkter på länsindelningsproblemet men tog inte någon uttrycklig ställning för eller emot revisorernas förslag. Länsstyrelsen i Örebro län tillstyrkte att en utredning på sätt revisorerna förordat kom till stånd men uttalade samtidigt att frågan saknade aktualitet för det egna länet. Länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Värmlands, Jämtlands och Västerbottens län slutligen motsatte sig inte revisorernas förslag. Statsutskottet fann i sitt utlåtande (nr 182) — som framgår av det i direktiven intagna citatet — att skäl i och för sig kunde anföras till stöd för en utredning i ämnet i enlighet med de principiella riktlinjer som revisorerna angivit. Med hänsyn till frågans svårbedömbara och komplicerade n a t u r borde utredningen dock begränsas till Stockholms- och göteborgsregionerna, där de med den nuvarande indelningen förenade olägenheterna är så stora att det vore angeläget att undanröja dem. Frågan om en allmän översyn av länsindelningen ansåg utskottet böra upptagas till förnyad prövning med ledning av det material som erhölls

genom den föreslagna utredningen. Redan i samband med denna borde dock vissa principiella frågor rörande länsindelningen i stort, såsom exempelvis lämpligheten av större territoriella enheter, göras till föremål för närmare undersökning. Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets utlåtande, vilket anmäldes i skrivelse till Konungen den 18 december 1957 (nr 399). Vid 1957 års riksdag togs även upp frågan om en administrativ enhet för det s. k. storstockholmsområdet i två likalydande motioner (I: 95 och II: 66). Allmänna beredningsutskottet anknöt i sitt utlåtande (nr 29) till statsutskottets utlåtande 1953 över de vid nämnda års riksdag väckta motionerna om översyn av gällande länsindelning. Statsutskottet hade där hänvisat till det samarbete i olika former som förekom i interkommunala frågor i storstockholmsområdet och icke funnit det uteslutet att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna ge riktlinjer för den lämpligaste framtida utformningen av den statliga administrationen i Stor-Stockholm. Allmänna beredningsutskottet kom i sitt utlåtande till den uppfattningen att de ingripanden som kunde komma att ske därest motionerna bifölles skulle i det då rådande läget kunna verka störande på samarbetet mellan de berörda kommunerna. Utskottet kunde därför ej förorda bifall till motionerna och dessa föranledde ej heller någon riksdagens åtgärd.

KAPITEL 2 L ä n e n s befolkning

Det svenska samhället har sedan 1800-talets sista decennier successivt omställts från att vara huvudsakligen inriktat på jordbruksnäringarna till att bli alltmer industribetonat. Denna omställning har inneburit en fortskridande urbanisering som medfört att, medan ännu 1930 något mer än hälften av landets befolkning bodde på egentlig landsbygd, numera inemot 75 % bor i städer och andra tätorter. Mycket talar för att utvecklingen kommer att leda till en ytterligare utglesning av landsbygdens befolkning, bl. a. på grund av en fortsatt rationalisering av jord- och skogsbruk. Glesbygdens folkminskning får sin särskilda betydelse på grund av att utflyttningen till övervägande del omfattar yngre personer. Detta medför en ogynnsam ålderssammansättning hos befolkningen i landsbygdsområdena under den tid rationaliseringsprocessen pågår med de olägenheter detta medför bl. a. i fråga om undervisning, sjukvård och åldringsvård samt även u r skattesynpunkt.

Hittillsvarande

befolkningsutveckling

i betänkandet om regionsjukvården (SOU 1958:26) finnes som bilaga intagen en av docenten Sven Godlund verkställd undersökning angående bl. a. den regionala befolkningsutvecklingen. Godlund framhåller där att de skilda länen kännetecknats av klart olikartade tendenser beträffande folkmängdsutvecklingen. De förhållandevis starkt industrialiserade och urbaniserade länen har haft en betydande folkmängdstillväxt under senare år — särskilt gäller detta län med expanderande metall- och verkstadsindustri (t. ex. Västmanlands län) eller handel och administrativ verksamhet (Stockholms stad och län) — medan de mera jordbruksbetonade länen präglas av stagnation eller tillbakagång. I tabell 2: 1 lämnas för tiden 1930—1960 en redovisning över totalfolkmängden och dess förändringar i de olika länen. För att få ett enhetligt mått på utvecklingen de olika länen emellan och på länens utveckling i förhållande till hela rikets har 1960 års folkmängd satts i relation till folkmängden år 1930. Som framgår av tabellen har Stockholms stad och län under den ifrågavarande trettioårsperioden ökat sin folkmängd från 767 300 till 1 259 800 eller — uttryckt i index — till 165 enheter. Även Västmanlands län har haft

38 Tabell 2:1. Folkmängden i Sveriges län den 31 december 1930, 1940, 1950 och 1960 samt relativ befolkningsutveckling 1930—1960 om 1930 års folkmängd sättes lika med 100

Län

Stockholms stad o. l ä n . Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands Göteborgs o. Bohus Älvsborgs Skaraborgs , Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket 1

Index 1960 (1930 = 100)

Urbaniseringsgrad 1950 1

878 200 1 101 400 1 259 800 138 100 154 700 167 900 192 400 214 100 227 900 317 000 347 700 357 800 241 400 271 200 285 400 151 800 157 700 159 100 228 300 236 700 235 600 58 500 59 000 54 200 145 000 146 100 144 500 248 200 258 800 256 500 530 200 582 400 626 100 151 600 163 900 170 000 486 200 557 500 625 400 329 900 359 000 375 000 238 900 248 400 249 900 269 100 281 500 291 000 225 000 247 000 262 500 169 000 203 600 233 000 248 600 267 100 286 300 274 000 285 000 293 400 275 500 283 800 285 700 138 700 144 000 139 900 219 900 231 800 239 700 216 000 241 600 262 000

165 121 120 115 123 102 102 94 100 104 123 113 137 119 103 107 121 144 115 105 103 104 118 131

92 63 63 65 64 46 53 38 60 55 78 51 84 59 45 51 67 68 66 59 56 38 46 53

6 142 200 6 371 400 7 041 800 7 488 600

767 300 138 200 189 200 309 900 231 300 155 800 231 400 57 500 144 900 245 900 510 600 150 300 457 000 313 900 241 700 271 700 217 500 161 700 249 700 279 700 278 600 134 500 204 000 199 800

1960 Tätortsbefolkningen i procent av totalbefolkningen.

stark ökning eller till 144 enheter. Därnäst kommer Göteborgs och Bohus län, 137 enheter, Norrbottens län, 131 enheter, samt Jönköpings och Malmöhus län, 123 enheter, övriga län ligger under riksmedeltalet, 122 enheter. Kronobergs, Kalmar och Blekinge län tenderar att stagnera och Gotlands län visar en minskning av folkmängden. I flera län där en betydande ökning av folkmängden, ägt rum har denna i huvudsak varit koncentrerad till ett fåtal orter eller bygder. Detta gäller t. ex. Göteborgs och Bohus län där ökningen i huvudsak skett inom göteborgs- och uddevallaområdena. I andra län har visserligen en stor ökning av folkmängden skett i en eller flera orter men den har uppvägts av motsvarande förlust i övriga delar av länen. Tre mera framträdande folkökningsregioner kan urskiljas i landet, en nordlig bestående av Norrbottens och Västerbottens län, en mellansvensk bestående av Örebro, Västmanlands och Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län och en sydlig bestående av Malmöhus och Hallands län. Mest

39 påtaglig har ökningen varit i den nämnda mellansvenska regionen, vilket innebär att en allt större del av landets totala befolkning koncentreras dit. Framtida

befolkningsutveckling

Två mera ingående totalprognoser för befolkningsutvecklingen i landet h a r gjorts avseende tiden fram till 1975, i vilka den regionala utvecklingen ställts i relation till såväl riksutvecklingen som utvecklingen i andra delar av landet. Den ena prognosen har utarbetats av Godlund och den andra av docenten Odd Gulbrandsen. Godlunds prognos bygger på hans tidigare nämnda undersökning i samband med landets indelning i sjukvårdsregioner. Den har publicerats 1961 under titeln »Population, regional hospitals, transport facilities and regions, Planning the location of regional hospitals in Sweden», Lund Studies in geography, ser. B, nr 21, 1961. I sin prognos beräknar Godlund folkmängden enligt två olika alternativ. I det ena alternativet antages att de olika länen under perioden 1959—1975 får samma andel av den beräknade totala befolkningstillväxten som de haft under tiden 1951—1959 (alt. A). Det andra alternativet (B) bygger på antagandet att antalet yrkesutövare kan framskrivas inom olika näringsgrenar och geografiska områden och att därvid de för hela landet gällande framtida utvecklingsdragen för olika näringsgrenar även i stort skall gälla inom olika län. I tabell 2: 2 har Godlunds prognos för 19751, som bygger på 1959 års befolkningssiffror, satts i relation till 1945 och 1960 års motsvarande tal. Som framgår av tabellen väntas landet i dess helhet få en något svagare befolkningstillväxt under den kommande femtonårsperioden än under den gångna. 1975 förutses folkmängden i landet uppgå till 8,25 miljoner mot 7,50 miljoner 1960 och 6,68 miljoner 1945, eller uttryckt i indexenheter en ökning motsvarande under perioden 1945—1960 12 enheter och under perioden 1960—1975 10 enheter. En kraftig befolkningstillväxt är att vänta inom Stockholms stad och län samt i Södermanlands län. Även Uppsala län väntas få en ganska betydande befolkningstillväxt. Inom göteborgsområdet förutses Göteborgs och Bohus län öka ganska kraftigt, Älvsborgs län inte lika starkt och för Hallands län väntas en stagnation. Det har förut påpekats att en allt större andel av landets totala folkmängd successivt koncentreras till Mellansverige. I Örebro, Västmanlands och Uppsala län, Stockholms stad och län, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län, som tillsammans omfattar ca 17 % av Sveriges landareal, bodde 1930 ca 45 % och 1960 ca 51 % av landets hela befolkning. De angivna siffrorna för tiden omkring 1975 ger ca 53 %. 1 1975 års riksfolkmängd, ca 8,25 miljoner, överensstämmer med slutsumman enligt L. Widens prognos, redovisad i Statistisk tidskrift 1960:6.

40 Tabell 2:2. Länens folkmängd den 31 dec. 1945 och 1960, beräknad folkmängd omkring 1975 enligt Godlunds prognos samt relativ befolkningsutveckling 1945—1960 och 2960—1975 om 1945 resp. 1960 års folkmängd sättes lika med 100 Folkmängd i 1 000-tal personer

Län

omkring 1975 1945

Stockholms stad o. län. . .

Jönköping Kalmar Gotland Blekinge

Halland Göteborgs o. Bohus Älvsborg

Kopparberg Västernorrland Västerbotten Hela riket

1960 alt. A

alt. B

Index 1960 (1945 = 100)

Index 1975 (1960 = 100) alt. A

alt. B

993 146 201 333 254 154 231 60 147 253 552 156 511 340 244 274 234 183 254 275 279 143 228 230

1 270 168 228 358 285 159 236 54 144 257 626 170 625 375 250 291 263 233 286 293 286 140 240 262

1 550 189 250 374 307 163 234 46 141 254 699 179 733 400 253 306 284 279 319 308 294 136 253 299

1 515 186 276 388 315 160 235 48 140 248 685 165 710 402 260 320 298 270 321 320 305 135 258 290

128 115 113 108 112 103 102 90 98 102 113 109 122 110 102 106 112 127 112 107 102 98 105 114

122 113 110 104 108 103 99 85 98 99 112 105 117 107 101 105 108 120 112 105 103 97 105 114

119 111 121 108 111 101 99 89 97 96 109 97 114 107 104 110 113 116 112 109 107 96 108 111

6 675

7 499

8 250

8 250

110 Gulbrandsens prognos som publicerades i januari 1960 bär titeln »Sveriges befolkning 1975. En prognos för regioner och bebyggelsetyper» (Stockholm 1960). Gulbrandsen har delat in landet i 101 huvudregioner och undersökt den inrikes omflyttningen inom och mellan bl. a. dessa regioner, vilka i huvudsak överensstämmer med arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner. Med utgångspunkt från vissa antaganden angående de geografiska skillnaderna i fråga om födelsetalen m. m. h a r befolkningen inom regionerna mekaniskt framskrivits under antagandet att omflyttningarna inom riket fortgår i oförändrad takt. Prognosresultatet visar en sammanlagd befolkning inom riket 1975 av 8,37 miljoner inv., sålunda 120 000 fler inv. än enl. Widens och Godlunds prognos. Antalet invånare inom stockholmsområdet kommer enligt Gulbrandsens beräkningar att 1975 uppgå till ca 1,93 miljoner invånare och inom göteborgsområdet till ca 1,34 miljoner invånare. Motsvarande tal var enligt Godlunds beräkningar 1,99 ä 1,98 resp. 1,31 å 1,28 miljoner invånare. Därvid har hänsyn tagits till att Gulbrandsens regioner ofta inte följer länsgräns. Korrigeringar härför har gjorts så långt det varit möjligt.

41 Enligt Gulbrandsen uppstår de största befolkningsökningarna, relativt sett, i länen kring Mälaren, i vissa områden i Norrbotten samt i Göteborgs-, Malmö- och Karlstads-områdena. Befolkningstillskotten i dessa områden beräknas uppgå till 1 å 2 % årligen. En mera markant befolkningsförlust beräknas drabba endast Gotland. Några områden i östra och södra Skåne, på Västgötaslätten samt vissa områden i Bergslagen och övre Dalarna antages också få vidkännas befolkningsförluster. Områden med i stort sett stillastående befolkning väntas förekomma i östra Östergötland, i stora delar av Småland, i de sydligaste delarna av Västergötland samt i hela Värmland med undantag för områdena närmast Karlstad. Inom skilda områden antages betydande befolkningsförskjutningar komma att äga rum. I genomsnitt för hela landet skulle centralorterna, d. v. s. huvudorterna i de 101 regionerna enligt föreliggande prognos komma att få en befolkningsökning med nära 1,5 % om året och de övriga tätorterna med mer än 500 invånare (tätbygden) knappt 1 % om året. Glesbygden beräknas i genomsnitt förlora 0,5 % per år. Genom att tätbygdsbefolkningen förväntas öka ungefär i takt med den totala befolkningen innebär dessa förändringar huvudsakligen en omfördelning av befolkningen mellan glesbygderna och centralorterna. Denna bild av befolkningsförändringarna gäller dock ej varje delområde. I några fall k a n tätbygdsbefolkningen procentuellt sett t. o. m. öka snabbare än centralortsbefolkningen. Detta gäller framför allt områdena omkring riksorterna — d. v. s. Stockholm, Göteborg och Malmö — samt övrig tätbygd i Mälardalen. Trots detta skulle 40 % av den totala befolkningstillväxten 1960—1975 falla på riksorterna, vilket innebär att år 1975 en fjärdedel av hela rikets befolkning skulle bo i dessa orter. I vissa andra delar av riket förväntas det motsatta förhållandet uppträda nämligen att befolkningsökningen blir svag eller t. o. m. vändes i befolkningsminskning. Centralorterna upptar då inte endast befolkningen från glesbygderna utan även från de mindre tätorterna. Detta beräknas förekomma framförallt i Norrland men även i sydöstra Götaland. Den procentuellt sett starkaste avtappningen av glesbygdsbefolkningen beräknas ske i Östergötland, i Småland och i östra Skåne. Även i Mälardalen kan åtskilliga glesbygdsområden få vidkännas kraftiga avtappningar. Däremot skulle i övre Norrland t. o. m. en svag ökning av glesbygdsbefolkningen kunna uppkomma, sammanhängande med en hög nativitet och en stark ökning av åldringarnas antal. Det ligger i sakens natur att de på ovan angivna sätt överslagsvis beräknade folkmängdstalen är behäftade med väsentliga felmarginaler. Talen visar emellertid varthän det — på grundval av näringslivets nuvarande strukt u r och de allmänna utvecklingsdrag som ovan antytts — ur total folkmängdssynpunkt kan leda under de närmaste 15 åren därest några mera genomgripande omlokaliseringar av näringslivet icke äger rum.

KAPITEL 3 D e n statliga länsförvaltningen

Bland de regionala statliga förvaltningsorganen kan urskiljas en betydande grupp med länet som förvaltningsområde. Hit hör länsstyrelserna och andra i ett följande avsnitt redovisade länsorgan. Till länsorganen räknas även några organ vars verksamhetsområde omfattar två eller flera län. Så är förhållandet beträffande bl. a. socialvårdskonsulenterna och statens bilinspektion. Det kan även sägas gälla skyddskonsulenterna. Vidare finns sådana sammanslutningar med anknytning till länen som hushållningssällskapen och skogsvårdsstyrelserna. De har statliga uppgifter men bekostas inte helt av statsmedel. Andra regionala myndigheter och organ har verksamhetsområden omfattande flera län men handlägger helt eller i väsentlig omfattning uppgifter utan direkt anknytning till länen. Kontakt med länsorganen förekommer därför i fråga om dessa endast i begränsad omfattning. Hit hör bl. a. domänintendenterna, bergmästarna, kontrollstyrelsens distriktsorganisation och i viss mån yrkesinspektionen. Liknande karaktär har en grupp myndigheter och organ vars verksamhetsområden bryter länsgränserna. Detta är förhållandet med bl. a. handelskamrarnas verksamhetsområden, som ofta utgöres av ett eller flera landskap, fiskeriintendenterna, domänverket och de affärsdrivande verkens distrikt. Fiskeriintendenternas verksamhet har dock en viss länsmässig anknytning. Länen är indelade i lokala förvaltningsområden av olika slag, omfattande en eller flera kommuner. De statliga organ som fungerar på detta plan är som regel underställda något regionalt organ. Sålunda lyder t. ex. under länsstyrelsen landsfiskaler och häradsskrivare, under vägförvaltningen vågmästare, under överlantmätarna distriktslantmätare, under förste provinsialläkaren provinsialläkare och under länsveterinären distriktsveterinärer. Länsstyrelsen är direkt underställd Kungl. Maj :t men är i vissa hänseenden ålagd att följa centrala ämbetsverks föreskrifter. Detta gäller bl. a. på civilförsvarets område. Övriga länsorgan sorterar under något centralt verk. Landet är slutligen för det militära försvaret indelat i bl. a. militäromr å d e n som i sin tur vanligen är uppdelade i försvarsområden. Militärområ-

43 dena omfattar två eller flera län. Gotlands län utgör dock eget militärområde. Områdenas gränser följer —- med smärre avvikelser — länsgränserna. Försvarsområdena sammanfaller i regel med länen. I några fall bildas ett försvarsområde av två län och i ett fall av tre län. Även försvarsområdena kan bryta länsgräns. Så är fallet beträffande bl. a. Stockholms, Uppsala, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. För att kunna planlägga en samordnad civil och militär verksamhet i krig och då kunna rationellt utnyttja de samlade resurserna inom en del av landet är detta — med undantag för Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län — redan i fredstid indelat i civilområden. Dessa sammanfaller i regel med militärområdena och omfattar två eller flera län. En av landshövdingarna inom civilområdet är förordnad som civilbefälhavare. I huvudsak utgör dock länen område för den civila försvarsplanläggningen som där närmast åvilar länsstyrelserna. Hos dem samlas också i krig huvuddelen av den regionala civila förvaltningen. Länsstyrelsen utövar bl. a. ledningen av civilförsvaret. För civilförsvarets förebyggande och skadeavhjälpande verksamhet finns en lokal organisation knuten till en indelning av länet i civilförsvarsområden. Länsorganen 1. Länsstyrelsen

Bland de regionala statliga förvaltningsorganen intar länsstyrelsen en central ställning. Enligt länsstyrelseinstruktionen utövar landshövdingen styrelsen inom länet med biträde av en landssekreterare, chef för landskansliet, och en landskamrerare, chef för landskontoret, samt andra befattningshavare. De två avdelningarna, landskansli och landskontor, är delade i sektioner, landskansliet i fyra sektioner och landskontoret i tre. Av landskontorets sektioner intar taxeringssektionen en förhållandevis självständig ställning. I de sju ur arbetssynpunkt mest betungade länen, Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, är landskansliet delat i fem sektioner. I Gotlands län är hela landskansliet ordnat som en sektion. I Göteborgs och Bohus län finns på landskontoret ytterligare en sektion, sjömansskattekontoret. Till skillnad från andra organ har länsstyrelsen ganska vidsträckta allm ä n n a befogenheter. Enligt instruktionen skall länsstyrelsen sålunda ge noggrann akt på länets tillstånd och behov. Den skall i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Finner länsstyrelsen åtgärd påkallad som den icke äger själv omedelbart vidtaga bör länsstyrelsen hos Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet göra framställning i ämnet. Hos Kungl. Maj:t bör vidare anmälas vad som synes vara av särskild vikt för Kungl. Maj:t att erfara rörande länet, dess befolkning och inom länet tiniade tilldragelser.

44 Länsstyrelsen skall även verka för att den statliga verksamheten samordnas inom de områden med vilka länsstyrelsen har att ta befattning och även eljest i erforderlig utsträckning samarbeta och samråda med andra statliga myndigheter ävensom med kommunala myndigheter samt företrädare för menigheter och sammanslutningar. Länsstyrelsen har att på olika sätt ta befattning med frågor som berör vitt skilda verksamhetsområden inom länet. Dess huvuduppgifter framgår av här följande kortfattade sammanställning. Polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet: Högsta polismyndighet i länet, ansvaret för och ledningen av polisverksamheten, övervakning av allmän ordning och säkerhet, tillsyn över polisdistrikten, anställning av extra polismän, tillsättning av ordinarie befattningshavare och skiljande i vissa fall av befattningshavare från tjänsten. Socialvården: Tillsyn i fråga om socialhjälpsverksamheten och barnavården samt länets barnavårdsanstalter ävensom frågor angående tvångsarbete, arbetsskyldighet, intagning av alkoholmissbrukare å vårdanstalt, omhändertagande av barn för samhällsvård, tvister angående meddelad socialhjälp och samhällsvård, vissa uppgifter inom den familjestödjande socialvården. Den allmänna hälsovården: Tillsyn över kommuner och hälsovårdsnämnder m. fl., frågor angående sanitära missförhållanden, vattenvård, vattenförsörjning och avlopp, flyttning av gravsatt lik och av aska, livsmedelskontroll, husdjurssjukdomar och växtsjukdomar. Plan och byggnadsväsendet: Allmän tillsyn inom den egentliga bebyggelseplaneringen och det därmed sammanhängande byggnadsväsendet, frågor angående upprättande av regionplaner och lokala planer för bebyggelse, angående fastställelse av lokala planer då detta ej tillkommer Kungl. Maj :t, angående utomplansbestämmelser, tomtindelningar, förbud i vissa fall mot bebyggelse och dispens från sådana förbud samt avstyckningar. Vägväsendet: Planläggning för det allmänna vägnätets utbyggnad (s. k. flerårsplaner efter vilka medelstilldelningen sker för olika vägbyggnadsändamål), frågor angående byggnad m. m. vid väg, enskild vägs övertagande till allmänt underhåll, fastställandet av arbetsplaner rörande bl. a. enskilda vägar, statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar. Vägtrafikväsendet: Registrering av motorfordon, fordonsskatt, utfärdande och återkallelse av körkort och trafikkort samt tillstånd till yrkesmässig trafik då denna tillståndsgivning ej ankommer på statens biltrafiknämnd, vägmärken, varningsmärken och säkerhetsanordningar, lokala trafikföreskrifter och tävlingar å väg. Brandförsvaret: Tillsyn över brandväsendet inom länet, brandordningar, släckningsavtal, sotningstaxor, befrielse för kommun från skyldigheten att hålla brandkår. Civilförsvaret, det ekonomiska försvaret och andra civila försvarsgrenar:

45 Regional ledning, krigsplanläggning och mobiliseringsförberedelser rörande civilförsvaret och det ekonomiska försvaret m. m., uttagning, inskrivning och registrering av civilförsvarspersonal, övervakning av skyddsrum, förrådshållning inom civilförsvaret. Vtsökningsväsendet: överexekutorsgöromål såsom handräckning för vräkning m. m., beslut om kvarstad, skingringsförbud, reseförbud m. m., exekutiva auktioner och tvångsförvaltning av fast egendom. Folkbokföringen: Registrering av befolkningen i länet, befolkningsrörelser, röstkort, mantalslängder, mantalsskrivningsärenden. Beskattningsväsendet: Tillsyn över taxeringsarbetet, anstånd med erläggande av skatt, taxeringsrevision, vederhäftighetsbevis, frågor angående gåvoskatt och arvsskatt. Uppbörd och indrivning: Avkortningar och restitutioner av skatt, bevillningsavgifter, nöjesskatt, indrivning av skatt, inspektioner och inventeringar av lokala skattemyndigheter och utmätningsman m. fl. Medels- och fondförvaltningen m. m. Huvudförvaltning med dispositionsrätt över åtskilliga riksstatsanslag, frågor angående statens utlåningsfonder samt övriga bidrag eller understöd av statsmedel såsom beviljande av lån eller bidrag till vatten- och avloppsanläggningar samt badanläggningar, till bebyggelseplanläggning, till elektrifiering, till kommunikationsväsendet, till brandförsvars- och civilförsvarsändamål samt till anordnande av ålderdomshem och allmänna samlingslokaler ävensom ersättningsfrågor m. m. inom socialvården. Kulturvården och naturskyddet: Föreskrifter till skydd för fornlämningar och kulturhistoriskt märkliga byggnader, fridlysning såsom naturminne och naturpark, bestämmelser till skydd för landskapsbilden och mot nedskräpning i naturen. Länsstyrelsen handlägger utöver ärenden inom här angivna större ämnesområden också skilda mera speciella ärendegrupper såsom ärenden angående pass, lotterier, explosiva varor, jakt, fiske, handel, medborgarskap, sparbanker, allmänna val, kommunala lån, äktenskapsdispenser, rusdrycker, öl, fastighetsförvärv, den administrativa, judiciella, kommunala och kyrkliga indelningen samt hotell och pensionat ävensom planer för atomskydd. Vidare är länsstyrelsen besvärsmyndighet vad gäller beslut av lokala myndigheter och kommunala organ i huvuddelen av angivna ärendegrupper. Även besvär över kommunala beslut i övrigt anföres som regel hos länsstyrelsen. 2. överståthållarämbetet

Styrelsen över Stockholms stad är anförtrodd åt överståthållaren. Ställföreträdare för honom är underståthållaren och han biträdes av två kans-

46 lidirektörer, var och en chef för en kansliavdelning, och en skattedirektör, chef för skatteavdelningen, samt andra befattningshavare. överståthållarämbetets kompetensområde är i allt väsentligt detsamma som länsstyrelsernas. 3. Landsfogden

Landsfogden är länspolischef. I denna egenskap har han under länsstyrelsen ansvaret för och ledningen av polisväsendet i länet, med undantag dock för Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg, som är undantagna från området för landsfogdens polisverksamhet. Landsfogden vakar över att allmän ordning och säkerhet upprätthålles, har allmän översyn av polisväsendet och skall tillse att effektiviteten uppehälles. Närmast under landsfogden sorterar landsfiskaler och stadsfiskaler samt polismästare, dock ej polismästarna i de nämnda fyra städerna. Landsfogden är därjämte överåklagare i länet och i denna egenskap underställd riksåklagarämbetet. Beträffande Göteborg och Malmö gäller dock särskilda bestämmelser. Dessa städers åklagarmyndigheter lyder direkt under riksåklagarämbetet. 4. Vägförvaltningen m. m.

Vägförvaltningen projekterar, bygger och underhåller de allmänna vägarna i länet efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens bestämmande. Den har vidare tillsyn över städernas och stadsliknande samhällens väghållning m. m. Vägförvaltningen lämnar också länsstyrelsen biträde vid handläggningen av vägfrågor och ärenden angående statsbidrag till enskild väghållning. Chef för vägförvaltningen är vägdirektören. Förvaltningen lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Länet är indelat i vägmästareområden med en vågmästare som chef. Denne har till uppgift att sköta vägunderhållet i distriktet. De lokala vägintressena inom länet tillvaratages av vägnämnderna och länsvägnämnden. Vägnämnden har sina uppgifter begränsade till vägnämndsområdet. Länsvägnämnden behandlar vägfrågor som är gemensamma för flera eller alla vägnämndsområden inom länet. 5. Länsarkitekten

Länsarkitekten är anställd hos byggnadsstyrelsen som chef för länsarkitektkontoret och med tjänstgöringsskyldighet hos länsstyrelsen. Han tillvaratar det allmännas intressen inom byggnads- och planväsendet samt har tillsyn över bebyggelseplanering och byggnadsverksamhet inom länet. Därjämte biträder han byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i deras verksamhet samt granskar olika ärenden rörande plan- och byggnadsväsendet.

47 Länsarkitekten har också tillsyn över byggnader som byggnadsstyrelsen förvaltar, deltar i vårdnaden av byggnadsminnen och idkar arkitektverksamhet för statsverkets räkning. 6. överlantmätaren

I varje län finns en överlantmätare som förestår länslantmäterikontoret. Han har ledning och tillsyn över länets lantmäteriväsen. Det åligger honom att ta initiativ till åtgärder ägnade att främja en ändamålsenlig fastighetsindelning. Han granskar och fastställer jorddelningsförrättningar och prövar därvid om fastighetsbildningsärenden behandlats i enlighet med de jordpolitiska och planpolitiska principer som fastslagits i lagstiftningen samt tillser att nybildade fastigheter uppfyller lagens krav på aktualitet och lämplighet. Länet är indelat i lantmäteridistrikt, verksamhetsområden för distriktslantmätarna. Länslantmäterikontoret är underställt lantmäteristyrelsen. 7. Förste provinsialläkaren

Inom varje län finns en förste provinsialläkare. Denne har tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården i länet och skall verkställa inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar som uppdrages åt honom eller eljest ankommer på honom. Han biträder i rådgivande egenskap länsstyrelsen vid handläggningen av länets hälsovårdsangelägenheter. Förste provinsialläkaren har vidare inseende över tjänsteläkarna i länet och övervakar tandläkare, apoteksföreståndare m. fl. Han har tillsyn över sjukvårdsanstalter och andra inrättningar och anstalter inom länet samt anlitas av landstinget för olika uppgifter. Slutligen åligger det honom speciella uppgifter vad gäller motverkande av epidemier, könssjukdomar m. m. I Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg fullgör förste stadsläkaren de uppgifter som eljest ankommer på förste provinsialläkaren. Tillsynsmyndighet för förste provinsialläkarna är medicinalstyrelsen. 8. Länsveterinären

Varje län har en länsveterinär. Denne utövar tillsyn över såväl den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjuren som den animala födoämneskontrollen inom länet. Det åligger honom att verkställa inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar som uppdrages åt honom eller eljest ankommer på honom. Han tillhandagår länsstyrelsen, hushållningssällskapet och kommunala myndigheter i länet med råd och anvisningar inom området för hans tillsynsverksamhet. Länsveterinären har vidare inseende över distriktsveterinärer m. fl.

48 I Stockholms stad fullgör förste stadsveterinären en länsveterinärs tjänsteåligganden. Tillsynsmyndighet för länsveterinärerna är veterinärstyrelsen. 9. Distriktsingenjören för vatten och avlopp

Distriktsingenjören för vatten och avlopp lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och är inordnad i vägförvaltningens organisation. Han biträder olika länsorgan, främst länsstyrelsen och länsbostadsnämnden, vid behandlingen av ärenden som rör vattenförsörjning och avlopp m. m. samt lämnar kommuner och enskilda råd och upplysningar rörande projektering och utförande av vissa anläggningar. Vidare deltar han i handläggningen av ärenden rörande statsbidrag till anläggningar och skall hålla sig underrättad om vatten- och avloppsförhållandena i länet. 10. Statens bilinspektion

Besiktning av motorfordon verkställes av särskild besiktningsman som även har att utföra vissa andra i vägtrafikförordningen angivna förrättningar, bl. a. prövning av körkortsaspiranter. Besiktningsväsendet är under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen organiserat i statens bilinspektion. Landet är indelat i femton distrikt omfattande ett eller flera län med en förste bilinspektör som chef i varje distrikt. 11. Socialvårdskonsulenten

Landet är indelat i 13 socialvårdskonsulentdistrikt omfattande ett eller flera län. Stockholms stad bildar ett distrikt tillsammans med Stockholms och Uppsala län. Socialvårdskonsulenten tillhandagår länsstyrelsen i allt vad rör lånsstyrelsens befattning med socialhjälp, barnavård och ungdomsskydd. Konsulenten har å socialstyrelsens vägnar tillsyn över tillämpningen av förordningen om mödrahjälp. Vidare lämnar konsulenten socialhjälpsnämnder och barnavårdsnämnder upplysningar och råd samt tillhandagår dem även i övrigt i skilda hänseenden. Socialvårdskonsulenten är organisatoriskt knuten till socialstyrelsen. 12. Lappfogden

Lappfogdar är tillsatta i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Lappfogden tar befattning med ärenden angående upplåtelse av jordbruks- och bostadslägenheter på kronomark. Han skall vidare tillse att inte intrång eller svårigheter av annat slag vållas samerna från den bofasta befolkningens sida, övervakar också renbetesfjällen och kronomarkerna ovan odlingsgränsen och skall tillse att olaga bosättning ej förekommer där.

49 Lappfogden har även andra tillsynsuppgifter berörande samerna och deras renskötsel. 13. Länsbrandinspektören

I varje län finns en länsbrandinspektör, i de skogrika länen även en länsskogsbrandinspektör. Båda är knutna till länsstyrelsen. Som länsbrandinspektör är i regel förordnad en brandchef vid kommunal b r a n d k å r i länet. Länsbrandinspektören biträder länsstyrelsen i frågor som rör brandförsvaret bl. a. vad gäller kontroll av brandskydds- och utrymningsanordningar vid offentliga lokaler, vårdhem av olika slag m. m. Han skall skaffa sig noggrann kännedom om brandförsvaret i länet, bistå k o m m u n e r n a med råd och anvisningar angående brandskydd, brandsläckning m. m., anordna samverkan på brandförsvarets område samt ha kursverksamhet och övningar. Länsskogsbrandinspektören har i huvudsak motsvarande uppgifter i fråga om skogsbrandförsvaret. 14. Landsantikvarien

Landsantikvariens verksamhetsområde omfattar ett län eller landskap. Han är anställd hos en organisation för kulturminnesvården inom distriktet. Verksamheten ä r underkastad riksantikvarieämbetets inspektion. Landsantikvarien ansvarar för kulturminnesvården. Han är riksantikvariens ombud i länet och utför inventeringar av och upprättar beskrivningar över fasta fornminnen och andra kulturhistoriska minnesmärken samt har tillsyn över dem. Vidare medverkar landsantikvarien vid naturskyddet. I övrigt bedriver han rådgivande verksamhet rörande hembygdsvård m. m. 15. Länsarbetsnämnden

Inom varje län finns en länsarbetsnämnd. Denna består av ordförande och i regel fem ledamöter. Praxis har blivit att tre av ledamöterna representerar arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna. Om landshövdingen ej är ordförande i nämnden äger han ändock påkalla sammanträde med nämnden samt deltaga i dess överläggningar och väcka förslag i de frågor som tillhör nämndens verksamhetsområde. Är landshövdingen närvarande vid sammanträde äger han leda förhandlingarna. Vid förfall för landshövdingen äger landssekreteraren deltaga i nämndens sammanträden. Landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman äger också eljest vara närvarande vid nämndens sammanträden. Verkställande tjänsteman hos länsarbetsnämnden är länsarbetsdirektören. Nämndens kansli är förlagt till residensstäderna utom beträffande fyra län. 4—104251

50 Stockholms län har kansli i Solna, Södermanlands län i Eskilstuna, Älvsborgs län i Borås och Skaraborgs län i Skövde. Länsarbetsnämnden är regional myndighet för de allmänna arbetsmarknadsfrågorna inom sitt område. Under nämnden sorterar den offentliga arbetsförmedlingen, yrkesvägledningen, arbetsvärden för partiellt arbetsföra m. m. Inom arbetslöshetshjälpen och arbetslöshetsförsäkringen har länsarbetsnämnden viss kontroll- och tillsynsverksamhet. Den medverkar vid upprättandet av planer över lämpliga statliga, kommunala och statsunderstödda investeringsobjekt som kan utgöra beredskap mot arbetslöshet. Länsarbetsnämnden deltar även i den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna industrilokaliseringen. Vidare har nämnden olika uppgifter av krigsberedskapskaraktär. Länsarbetsnämnden är underställd arbetsmarknadsstyrelsen. F ö r den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten finns i varje län ett huvudkontor samt avdelningskontor, expeditioner och ombud. 16. Länsbostadsnämnden

Varje län har en länsbostadsnämnd. Denna består av fem ledamöter. Landshövdingen har rätt att närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna, även om han ej är ordförande. Detsamma gäller landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad befattningshavare. Länsbostadsdirektören är nämndens chefstjänsteman. Erforderligt biträde för bostadsteknisk granskning och rådgivning åt allmänheten lämnas nämnden vanligen av länsarkitektkontoret. Nämnden har också möjlighet att i mån av behov som juridiskt biträde mot särskilt arvode anställa jurist. Nämnden är som regel förlagd till residensstaden. I Göteborgs och Bohus län är den dock placerad i Uddevalla, i Älvsborgs län i Borås och i Skaraborgs län i Skara. Länsbostadsnämnden förmedlar lån och bidrag som utgår till nybyggnad och förbättring av bostadshus samt i form av räntesubventioner och hyresbidrag. Den skall vidare verka för en planmässig förbättring av bostadsförhållandena och verkställer även undersökningar rörande det framtida behovet av bostäder m. m. Länsbostadsnämnden lyder under bostadsstyrelsen. Den biträdes på det kommunala planet av förmedlingsorgan, vanligen drätselkammaren respektive kommunalnämnden. 17. Lantbruksnämnden

Inom varje län finns en lantbruksnämnd med en lantbruksdirektör som chefstjänsteman. Älvsborgs län har emellertid delats och utgör verksamhets-

51 område för två lantbruksnämnder, förlagda till Vänersborg och Borås. Nämnden har i Göteborgs och Bohus län sitt säte i Uddevalla och i Skaraborgs län i Skara. I övrigt är den förlagd till residensstäderna. Verksamhetsområdet för lantbruksnämnden i Stockholms län omfattar även Stockholms stad. Lantbruksnämnden består av sju ledamöter. Landshövdingen äger, även om han ej är ordförande i nämnden, närvara vid dess sammanträden och deltaga i överläggningarna. Detsamma gäller landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad befattningshavare. Nämnderna sorterar under lantbruksstyrelsen. Lantbruksnämnden har ortsombud som på olika sätt upprätthåller kontakten mellan nämnden och ortsbefolkningen. Nämnden handhar de statliga åtgärderna för jordbrukets yttre och inre rationalisering och vad därmed sammanhänger. Yttre rationalisering: Nämnden ombesörjer att en allsidig utredning och planering rörande jordbrukets utveckling kommer till stånd under medverkan från olika berörda myndigheter såsom överlantmätare, länsarkitekt, vägdirektör, hushållningssällskapets sekreterare, länsjägmästare, länsarbetsdirektör och länsbostadsdirektör. Med lånegaranti och statsbidrag till förvärv av jordbruksmark och skogsmark, ägoutbyten m. m. understödjes rationaliseringen. Nämnden förvärvar även själv dispositionsrätten till mark för att möjliggöra rationaliseringsåtgärder. Lantbruksnämnden handlägger vidare ärenden enligt jordförvärvslagen och har tillsyn över efterlevnaden av vanhävdslagstiftningen. Inre rationalisering: Planläggning och projektering av olika förbättringsåtgärder, lånegaranti och statsbidrag till olika åtgärder, beviljande bl. a. av j ordbruksegnahemslån. Lantbruksingenjörsavdelningen handlägger ärenden angående vattenreglering, dikning, vattenavledning, bevattning och invallning m. m. 18. Länsskolnäiundcn

Länsskolnämnden, som består av sju ledamöter, är allmänt tillsynsorgan över skolväsendet samt ett planerande och samordnande organ för en rationell utbyggnad av detta. Nämnden skall även lämna de kommunala skolstyrelserna råd och anvisningar. Den medverkar vid lösandet av skolbyggnadsfrågor och tillsätter lärare vid olika skolformer som lyder under nämnden, dock ej läroverkslektorer. Vidare är nämnden disciplinär myndighet och besvärsinstans. Nämnden är underställd skolöverstyrelsen. 19. Länsnykterhetsnämnden

Länsnykterhetsnämnden, som står under tillsyn av socialstyrelsen, består i regel av ordförande och fyra ledamöter med en konsulent som verkstäl-

52 lande tjänsteman. Nämnden har till uppgift att övervaka nykterhetstillståndet i länet samt vidtaga nykterhetsfrämjande åtgärder. Bl. a. skall nämnden söka förebygga och motverka onykterhet och dryckenskap genom upplysningar, råd och anvisningar till försäljare av alkoholhaltiga drycker, verka för nykterhetsfrämjande åtgärder genom framställningar och yttranden till myndigheter samt tillhandagå enskilda personer med råd och upplysningar. Nämnden har vidare tillsyn över nykterhetsnämnderna samt lämnar dem vägledning och bistånd. 20. Mödrahjälpsnämnden

Inom varje landstingsområde och stad utanför landsting finns en mödrahjälpsnämnd, bestående av ordförande och två ledamöter. För dessa nämnder är socialstyrelsen tillsynsmyndighet. Mödrahjälpsnämnden beviljar understöd av statsmedel (mödrahjälp) åt kvinnor som är i uppenbart behov av hjälp på grund av havandeskap eller barnsbörd. Nämnden har att i sin verksamhet lämna barnavårdsnämnderna råd och anvisningar samt sprida kännedom om gällande bestämmelser angående mödrahjälp. Nämnden är tillsynsorgan över barnavårdsnämnderna vad gäller denna bidragsform. 21. Hushållningssällskapet

Hushållningssällskapet är en sammanslutning med uppgift att främja jordbruket med binäringar ävensom'fiske och hemslöjd. Hushållningssällskapet bedriver undervisnings- och instruktionsverksamhet, fältförsök m. m. Sällskapet förmedlar också lån och bidrag av statsmedel till olika ändamål inom dess verksamhetsområde. Dess verksamhet är numera i främsta rummet inriktad på driftsrationaliserande åtgärder inom jordbruket. Hushållningssällskapets verksamhetsområde är länet. Älvsborgs län är dock uppdelat mellan två sällskap, förlagda till Vänersborg och Borås. Stockholms stad och län utgör ett område. I Göteborgs och Bohus län är kansliorten Uddevalla och i Skaraborgs län Skara, i övriga län residensstaden. Envar kommunalt röstberättigad kan vinna inträde i hushållningssällskap. Beslutanderätt utövas på sammanträde med valda ombud, lantbruksombud. Landshövdingen äger deltaga i sammanträde men ej i besluten. Är landshövdingen ej närvarande äger den i tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen samma rätt. Verkställande organ är sällskapets förvaltningsutskott som även har viss beslutanderätt. Detta består av elva ledamöter. Självskriven är bl. a. sällskapets ordförande och sekreterare,

53 tillika verkställande tjänsteman, samt lantbruksdirektören. Sällskapen är i sin verksamhet uppdelade i underavdelningar, hushållningsgillen, vilka fungerar som ortsorgan. 22. Skogsvårdsstyrelsen

I varje län finns en skogsvårdsstyrelse. Den består av sju ledamöter. Landshövdingen äger, även om han ej är medlem i styrelsen, närvara vid dess sammanträden och deltaga i överläggningarna. Detsamma gäller landssekreteraren eller annan av länsstyrelsen därtill förordnad tjänsteman. Vid styrelsen är som chef anställd en länsjägmästare. Verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län omfattar jämväl Stockholms stad. Styrelserna är som regel placerade i residensstäderna. I Kalmar län är dock Västervik stationeringsort, i Blekinge län Ronneby, i Malmöhus län Lund, i Göteborgs och Bohus län Uddevalla, i Älvsborgs län Borås och i Västernorrlands län Sollefteå. Skogsvårdsstyrelsen har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen. Den har uppsikt över att skogsmark och växande skog i enskild ägo sköts i enlighet med skogsvårdslagens bestämmelser. Styrelsen är därjämte upplysande och rådgivande organ för skogsägarna. Vidare kontrollerar skogsvårdsstyrelsen avverkningar och kan föreskriva tvångsåtgärder i form av avverkningsförbud och ålägganden till tryggande av återväxten. Styrelsen förmedlar statsbidrag till olika ändamål inom skogsvården. Tillsynsmyndighet över skogsvårdsstyrelserna är skogsstyrelsen. 23. Företagareföreningen

Företagareföreningen utgör en frivillig sammanslutning av enskilda personer, företag och föreningar, hushållningssällskap samt kommuner och landsting. Föreningen har en verkställande tjänsteman. Företagareföreningar finns numera i alla län. De står under tillsyn av kommerskollegium. Företagareföreningen har till uppgift att verka för rationalisering av hantverk och småindustri samt allmänt främja den enskilda företagsamheten, företrädesvis där en utbyggnad av näringslivet u r samhällelig synpunkt anses önskvärd. Föreningen handlägger på länsplanet frågor angående statliga lån och subventioner till hantverk och småindustri. De här ovan beskrivna länsorganen kan i fråga om formen för fattande av beslut inom respektive organ indelas i kollegiala organ där beslut fattas vid sammanträden genom omröstning av ledamöterna samt sådana organ där beslut fattas av organets chef ensam.

54 Till de kollegiala organen hör i länen genomgående de som betecknas nämnder och styrelser, länsarbetsnämnden, skogsvårdsstyrelsen m. fl., i det följande gemensamt kallade nämnder. I sagda organ ingår alltid lekmän. Dessa representerar vanligen speciell sakkunskap eller också mera allmän kunskap och förfarenhet i skilda ting inom det praktiska livet liksom ortsoch personkännedom eller ingår de som partsrepresentanter. Vanligen är det endast viktigare ärenden som handlägges av nämnden i dess helhet, s. k. pleniärenden. En del ärenden äger nämndens ordförande, vice ordförande eller annan ledamot (ordförandeärenden) eller tjänsteman (kansliärenden) besluta i på nämndens vägnar. Frågan i vilka fall kollegial form skall användas för beslut inom nämnden är som regel besvarad i vederbörande instruktion och arbetsordning. Även andra ärenden än pleniärenden kan hänskjutas till nämndens avgörande. Inom länsstyrelsen gäller s. k. enrådighetssystem. Landshövdingen ensam beslutar i de ärenden som föredrages för honom. Länsstyrelsen kan dock i arbetsordningen eller eljest uppdraga beslutanderätten åt avdelningschef och även åt annan befattningshavare. Till detta slag av länsorgan hör även de som är enmansmyndigheter, länsarkitekten, överlantmätaren och förste provinsialläkaren m. fl. Länsorganens inbördes ställning m. m. Som framgår av den i föregående avsnitt lämnade sammanställningen är länsförvaltningen splittrad på ett flertal olika organ. Länsstyrelsen är dock det centrala organet med ett vidsträckt kompetensområde. Uppdelningen av den regionala länsförvaltningen på flera organ har gjort en samordning av deras verksamhet nödvändig för att länets intressen skall bli på bästa sätt tillgodosedda. Detta har även varit ett medel i strävan efter en rationellt ordnad länsförvaltning. Behovet av samordning har tagit sig skilda uttryck. I instruktioner och arbetsordningar för länsorganen lämnas föreskrifter därom. Enligt länsstyrelseinstruktionen åligger det sålunda länsstyrelsen att i erforderlig omfattning följa verksamheten inom länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, lantbruksnämnd och länsskolnämnd samt hos andra statliga myndigheter i länet med arbetsuppgifter som berör frågor hörande till länsstyrelsens ämbetsbefattning. Länsstyrelsen skall, som tidigare nämnts, enligt instruktionen också verka för att den statliga verksamheten samordnas såväl inom de områden med vilka länsstyrelsen har att taga befattning som även eljest då behov därav föreligger. Ovan har nämnts den rätt i första hand landshövdingen har att deltaga i olika länsnämnders sammanträden. Landshövdingarna är i samtliga län

55 ordförande i länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden och hushållningssällskapet. I flertalet län är landshövdingen därjämte ordförande i länsbostadsnämnden. Enligt lantmäteriinstruktionen åligger det överlantmätaren att verka för en samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som planlägges och utföres på angränsande områden genom andra myndigheter och organ. Han samarbetar här närmast med länsarkitekten och lantbruksnämnden. Som ett uttryck för samordning och samverkan på länsplanet kan även anföras den i länsstyrelseinstruktionen angivna möjligheten för länsstyrelsen att till sig knyta vissa experter såsom föredragande. Vägdirektören, som alltid är föredragande beträffande vissa i länsstyrelseinstruktionen angivna ärenden, kan anförtros föredragning även av andra ärendegrupper tillhörande kommunikationsväsendet. Vidare kan föredragning uppdragas åt landsfogden, länsarkitekten, förste provinsialläkaren, länsveterinären, distriktsingenjören för vatten och avlopp, socialvårdskonsulenten och lappfogden m. fl. beträffande ärenden som berör deras verksamhetsområden. Länsstyrelsen kan också bestämma att dessa tjänstemän, även om vederbörande ej är föredragande, skall deltaga i handläggningen hos länsstyrelsen av visst ärende. Samma skyldighet kan länsstyrelsen ålägga överlantmätaren, länsbrandinspektören och länsskogsbrandinspektören, länsarbetsdirektören, länsbostadsdirektören, lantbruksdirektören, länsskolinspektören m. fl. För några länsorgan, t. ex. länsbostadsnämnden och lantbruksnämnden, gäller att vid handläggning av fråga av större vikt som berör annan länsmyndighets arbetsområde skall jämväl representant för denna myndighet beredas tillfälle deltaga i nämndens överläggningar. Även i andra fall lämnas stundom föreskrift i länsorganens instruktioner om samverkan i olika ärenden. Lantbruksnämnden har t. ex. att samråda med överlantmätaren i ärenden rörande fastighetsbildning och med läns jägmästaren beträffande skogliga frågor av större vikt. Nämnden har slutligen, som ovan berörts, samordnande uppgifter vad gäller den yttre rationaliseringsverksamheten beträffande jordbruket. Genom att inom länen landshövdingen och i viss mån landssekreteraren och andra länsstyrelsens tjänstemän på tidigare angivet sätt personligen tar befattning med vissa statliga verksamhetsområden även utanför länsstyrelsen har en viss samordning av olika organs verksamhet kunnat ernås. En form för samråd är de s. k. länsråden som ej är förutsedda i någon författning men som finns i de flesta län. Länsrådets syfte är att bereda deltagarna tillfälle att informera sig om pågående arbeten och aktuella problem vad gäller samhällsplanering, främst frågor angående bebyggelseplanering, inkorporeringar samt vatten- och avloppsfrågor jämte andra frågor, vilkas bedömande är beroende av olika synpunkter som finns företrädda inom rådet. I länsrådet ingår som regel under landshövdingens ord-

56 förandeskap vissa befattningshavare hos länsstyrelsen samt länsstyrelseexperter och länsnämndernas chefstjänstemän. Vid sidan av länsråden förekommer även mindre samrådsorgan med olika benämningar. De har vanligen mera begränsade uppgifter och är närmast inriktade på gemensam behandling av enskilda ärenden rörande bebyggelseplanering, avstyckningar m. m. Naturskyddsrådet fungerar som ett rådgivande expertorgan i naturskyddsfrågor med anknytning till länsstyrelsen. Rådet är remissorgan till länsstyrelsen men tar även egna initiativ i olika frågor.

KAPITEL 4 Länet som

förvaltningsområde

Länen skapades på 1600-talet som förvaltningsenheter för den statliga regionala administrationen. Länsstyrelserna utgjorde då kärnan i länsförvaltningen, som i övrigt bestod av fogdar, häradsskrivare, länsmän, tullnärer m. fl., och kom att inta ställningen som verkliga lantregeringar. Alltifrån 1800-talets senare del har länsstyrelserna emellertid fått se sitt inflytande minskat. Den regionala administrationen har byggts ut genom att olika förvaltningsgrenar utsöndrats från länsstyrelserna och lagts direkt under vederbörande centrala verk, i allmänhet med en chefstjänsteman för den regionala verksamheten inom varje förvaltning. Senare har också nya statliga verksamheter tillkommit. För dessa har i stor utsträckning bildats särskilda centrala och regionala organ. Verksamhetsområde för de ur länsstyrelserna utbrutna regionala förvaltningsgrenarna blev vanligen länen. Detta kom bl. a. att gälla för vägförvaltningarna. I en del fall skapades emellertid särskilda förvaltningsområden, t. ex. inom skogs- och domänväsendet. Även ifråga om nytillkommen statlig verksamhet har som regel länen bibehållits som förvaltningsenhet för de nybildade regionala organen, som t. ex. för länsarbetsnämnd och senast länsskolnämnd. Anknytningen till länen har emellertid beträffande en del av dessa nya regionala organ betingats mindre av att länen varit direkt lämpade som område för den ifrågavarande verksamheten än av att möjligheterna till erforderligt samarbete med andra länsmyndigheter och samordning av myndigheternas arbete därigenom underlättats. I fråga om vägförvaltningarna har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen funnit länet mindre ändamålsenligt som verksamhetsområde och undersöker därför möjligheterna att skapa större verksamhetsområden. I några fall har de nybildade regionala organen fått andra verksamhetsområden än länen. Exempel härpå erbjuder statens järnvägars distriktsindelning, tulldistrikten och fiskeriintendenternas tjänstgöringsdistrikt. Det gäller här vanligen statlig verksamhet av teknisk eller eljest speciell natur. Verksamheten har på grund av sin art eller omfattning krävt andra gränser än länsgränserna och anknytningen till länsmyndigheterna har ej varit av sådan betydelse att samarbets- eller samordningssynpunkter blivit avgörande vid utformningen av verksamhetsområdena.

58 Länen har emellertid även i andra avseenden visat sig mindre väl lämpade som områden för statliga och andra uppgifter, ehuru det med hänsyn till uppgifternas art och anknytning till annan regionalt bedriven verksamhet skulle varit önskvärt att verksamheten kunnat knytas till länen. Så är fallet med bl. a. den av arbetsmarknadsstyrelsen bedrivna lokaliseringsplaneringen. För att kunna bedöma efter vilka riktlinjer den statliga lokaliseringspolitiken bör arbeta när det gäller förläggning av företag inom näringslivet ävensom samhälleliga anläggningar har arbetsmarknadsstyrelsen gjort en indelning av landet i regioner, bestående av en tätort som centrum och dess omland. Som regioncentra har valts större tätorter, som arbetsmarknadsstyrelsen benämner A-centra. Regionerna kallas A-regioner. Denna i huvudsak på näringsgeografiska faktorer grundade indelning av landet i regioner avviker i ett flertal fall från länsindelningen. Skolöverstyrelsen har gjort en på bl. a. näringsgeografiska och befolkningsstatistiska förhållanden baserad undersökning som sedan legat till grund vid länsskolnämndernas avgränsning av gymnasieområden. Dessa områden skär likaledes i betydande omfattning länsgränserna. De affärsdrivande verkens regionala förvaltningsområden bygger också i några fall på näringsgeografiskt gjorda avgränsningar. Som huvudprincip vid en pågående indelning av landet i postkontorsområden gäller sålunda att en ort eller trakt i postalt hänseende skall administreras från den centralort som även i andra avseenden, exempelvis i fråga om handel, allmän förvaltning och andra funktioner, är den naturliga huvudorten för den mindre kvalificerade orten eller trakten. Det har dock ansetts lämpligt att anpassa omlandsgränserna till kommun- och länsgränser där så varit möjligt. Avvikelser har dock måst göras, bl. a. då olika kommundelar graviterar mot skilda centralorter utanför kommunen. Televerket har för sin verksamhet avgränsat taxeområden baserade på bl. a. inriktning och frekvens hos telefonsamtalen. Vid avgränsningen har av praktiska skäl kommun- och länsgränser beaktats i möjligaste mån. Ej heller i fråga om taxeområdenas gränser har det dock varit möjligt att låta dem generellt sammanfalla med dessa administrativa gränser på grund av att kommuner och län i betydande omfattning avviker från den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Det finns, som framgår av det sagda, andra regionala verksamhetsområden för den statliga administrationen än länen. Dessa är likväl alltjämt administrationsområde för huvuddelen av den regionala statsförvaltningen. Länen utgör också områden för den landstingskommunala verksamheten. Varje län utgör en landstingskommun. Kalmar län är dock delat i två sådana kommuner. Några av de större städerna tillhör ej landstingen utan ombesörjer själva de landstingskommunala angelägenheterna. Sålunda står för närvarande Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle utanför respektive landsting.

59 Länen är icke endast verksamhetsområde för den statliga förvaltningen och landstingen. Många ekonomiska och ideella organisationer och sammanslutningar har länen som arbetsfält. Länen kan sålunda utgöra verksamhetsområde för olika kreditanstalter och banker liksom för handelsk a m r a r n a . En del sparbanker bedriver också en länsomspännande verksamhet. Det är dock icke ovanligt att bank- och kreditinrättningar liksom handelskammare har från länen avvikande verksamhetsområden och därvid också sträcker sig över länsgräns. Verksamhetsområdet bestäms vanligen främst med hänsyn till kontaktinriktningen på näringslivets område. Inom länen finnes vidare intresseorganisationer omfattande olika yrkesgrupper såsom jordbrukare, skogsägare, fiskare, lasttrafikbilägare och droskägare även om också dessa organisationer ofta har verksamhetsområden som avviker från länen. Andra intresseorganisationer kan likaledes ha länet som verksamhetsområde. Hit hör företagareföreningar, hypoteksinstitutioner, civilförsvarsförbund, jaktvårdsförbund m. fl. Inom den kommunala sektorn finns även olika slag av länsförbund. De kommuner inom ett län som är medlemmar i Svenska landskommunernas förbund bildar en länsavdelning av förbundet. En del kommunala nämnder har länssammanslutningar. Dessa intresseorganisationer och andra liknande sammanslutningar har i allmänhet sin verksamhet knuten till länet med hänsyn till behovet av samarbete med statliga länsmyndigheter, landstingskommun eller a n d r a länsomfattande sammanslutningar. Länsindelningen överensstämmer, som redan av det sagda framgår, ofta inte med den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Detta förhållande framträdde med särskild tydlighet vid en försöksutredning som hösten 1960 gjordes i anslutning till den av indelningssakkunniga verkställda utredningen angående principer för en ny kommunindelning (SOU 1961: 9). Undersökningen avsåg att belysa konsekvenserna av en kommunindelning grundad på ett system med centralorter och till dem anknutna näringsgeografiska regioner. Den visade att en så genomförd kommunindelning i ett betydande antal fall skulle bryta länsgräns.

Allmänna

synpunkter

A. Näringsgeografiska synpunkter Länsstyrelsen har enligt länsstyrelseinstruktionen att i allt söka främja länets utveckling och dess befolknings bästa. Motsvarande gäller även för andra länsorgan. Möjligheterna för den regionala statsförvaltningen att fullgöra dessa åligganden ökas väsentligt om länet utgöres av ett område vars befolkning så långt möjligt förenas i en intressegemenskap på samhällslivets olika områden. Den samhörighet som uppstår till följd av nämnda intressegemenskap framträder med särskild tydlighet kring centralorter som

60 i olika hänseenden är på detta sätt sammankopplade med kringliggande bygd, vars utveckling är i hög grad avhängig av orten och förhållandena där. Samhörigheten mellan en tätort och dess omland får på det administrativa området särskild betydelse om en förvaltningsgräns skiljer tätorten från omlandet eller någon del därav. Detta samband framträder då närmast som samarbets- och samordningsproblem. Det är främst på samhällsplaneringens område som dessa problem uppstår. Samhällsplaneringens olika grenar administreras på skilda sätt. Planering i riksskala, som hittills bedrivits rörande vägnätet och näringslivets lokalisering, i form av skolplanering och inom vissa delar av sjukvården, ombesörjes i huvudsak av centrala organ, översiktlig planläggning för delar av riket förekommer dels såsom regionplanering, dels i form av länsplanering. Regionplanering enligt byggnadslagstiftningen är en interkommunal angelägenhet. Den lokala bebyggelseplaneringen i övrigt är i princip en angelägenhet för respektive kommun. I samhällsplaneringen inrymmes ett statligt inflytande av skiftande styrka på olika områden. Vid regionplaneringen är det statliga inflytandet vad gäller planläggningsskedet tillgodosett i byggnadslagstiftningen. Den egentliga verkställigheten, d. v. s. regionens utbyggnad i enlighet med planen, är däremot inte direkt underkastad något statligt inflytande. Den för verkställigheten nödvändiga samordningen och prioriteringen kommunerna emellan sker formlöst liksom också samordningen mellan den på kommunerna ankommande utbyggnaden och de i planverkställigheten ingående statliga åtgärderna på t. ex. vägväsendets och bostadspolitikens områden. Detsamma gäller också i vissa fall i fråga om samordningen mellan de statliga åtgärderna inbördes. Om en tätort och dess omland eller någon del därav ingår i skilda kommuner är det vid samhällsplanering i vidsträckt mening i första hand den kommunala indelningen som skapar problem. Detta gäller såväl den primärkommunala indelningen som indelningen i landstingskommuner. J u intimare intressegemenskapen och det ömsesidiga beroendet blir mellan två kommuner desto starkare blir behovet av samverkan. Kommunerna blir i planeringshänseende att betrakta som en enhet, med följd att åtskilliga kommunala angelägenheter kräver en enhetlig handläggning. Bebyggelseplaneringen liksom även planernas realiserande med allt vad därtill hörer i fråga om vatten och avlopp, trafikleder, fritidsområden m. m. måste samordnas. Även skolväsendet, elkraftförsörjningen och näringslivets lokalisering kommer in i bilden. Det är naturligt att kommunerna kan ha olika uppfattningom vilken samverkan som krävs och hur samhällsplaneringen skall utformas. Särskilt gäller detta om den ena kommunen intar en i olika hänseenden dominerande ställning i förhållande till den andra. Förhållandena kompliceras ytterligare om de kommuner vari tätorten och dess omland ingår åtskiljes av en länsgräns. Den direkta samverkar,

61 kommunerna emellan kanske inte påverkas härav i högre grad. De är emellertid i sitt samarbete ofta beroende av statlig medverkan på länsplanet. Genom att berörda myndigheter i två län måste kopplas in försvåras samarbetet mellan kommunerna och de statliga organen. Ett omfattande samarbete länsorganen emellan blir därför erforderligt. De statliga myndigheterna i de båda länen ställs här inför mer eller mindre svårbedömbara problem. Då tätorten, belägen inom det ena länet, har sitt omland helt eller delvis inom annat län är det naturligt att de myndigheter som i sitt län ser problemen inifrån, u r centralortens aspekt, får en helt annan bild än de myndigheter som i det andra länet betraktar problemen utifrån som detta läns gränsproblem. Är centralortens dominans uppenbar är det utomstående länets myndigheter i huvudsak hänvisade till att godta uppfattningen hos det andra länets myndigheter om förutsättningar, utveckling och målsättning och att härefter rätta sin egen planverksamhet. Det yttre länets organ kan i ett sådan läge få svårt att utöva konstruktiv kritik. Dessa länsmyndigheter kan därigenom få ta på sig ansvaret för åtgärder vilkas riktighet de har mycket begränsade möjligheter att bedöma. Exempel härpå erbjuder den stundom föreliggande svårigheten att få en större stads tillfartsvägar utbyggda enhetligt och rationellt om staden ligger nära en länsgräns. Samhörigheten mellan en tätort och dess omland får, som ovan nämnts, betydelse även inom den landstingskommunala verksamheten. Detta gäller främst de verksamhetsgrenar som har servicekaraktär och är uppbyggda med vård- eller undervisningsanstalter som centra för i första hand kringliggande bygd. Skall befolkningen betjänas på ett önskvärt sätt är det, som i kap. 10 blir närmare belyst, angeläget att administrativa gränser icke hindrar en lämplig utformning av upptagningsområdena eller eljest utgör hinder för en ändamålsenlig och ur ekonomisk synpunkt lämplig verksamhet. Det råder ett funktionsmässigt samband mellan en tätort och dess oinland därigenom att tätorten utgör säte för den kringliggande bygdens service i olika avseenden, kulturellt, socialt och kommersiellt, och även är centrum för arbetskraftutbytet inom bygden. Genom att avgränsa olika tätorters omland mot varandra är det möjligt att indela landet i regioner, där varje region inrymmer en befolkning som har en och samma tätort som centrum för olika former av samhällsservice. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner, som omnämndes i det inledande avsnittet, utgör exempel på en sådan regionindelning. P å samma sätt har, som även nämnts, centralortstanken och andra näringsgeografiska överväganden legat till grund för indelningssakkunnigas ställningstaganden vid utformandet av principerna för en ny kommunindelning. De kommunbildningar som därvid planeras avses sålunda skola bestå av en tätort och dess omland och byggs alltså i första hand upp på bl. a. den intressegemenskap som anknytningen till en och samma ort ger.

62 Tidigare har framhållits värdet av att ett län — liksom en kommun — omfattar ett område där befolkningen binds samman av en intressegemenskap på samhällslivets olika områden. F r å n denna utgångspunkt borde i samma länsbildning ingå kommuner med en befolkning som i olika avseenden hör samman och i övrigt är inriktad mot en centralort av mera betydande storlek. Ett önskemål blir då att residensstaden intar en så central ställning i länet att dess influensområde omfattar länet i dess helhet eller att den i vart fall är den i näringsgeografiskt hänseende dominerande staden i länet. Med hänsyn till vårt lands geografiska struktur är en sådan indelning av landet i län ofta inte genomförbar. Man bör dock, som det här ovan anförda visar, sträva efter att avgränsa länet så, att de områden som ingår däri utgöres av i näringsgeografiskt hänseende avgränsade regioner och att till samma län föres regioner med visst inbördes samband, i första hand med en gemensam inriktning mot residensstaden. I andra hand bör till samma län föras de regioner som har större samhörighet med varandra än med andra regioner.

B. Befolkningssynpunkter

m. m.

I föregående avsnitt har belysts vikten av att ett län är ur näringsgeografisk synpunkt väl avgränsat. Därigenom får länets förvaltningsorgan bättre möjligheter att lämna allmänheten en fullgod service. Skall ett län vara lämpligt som förvaltningsområde krävs därutöver att förutsättningar finns för en förvaltningsorganisation som kan tillgodose servicesynpunkten, över huvud taget måste eftersträvas länsbildningar där den administrativa verksamheten kan bedrivas effektivt, ekonomiskt och i övrigt rationellt. Länsorganen skall sålunda vara ändamålsenligt uppbyggda för sin uppgift och h a möjlighet att driva sin verksamhet så att det eftersträvade resultatet nås för lägsta möjliga kostnad. Länsorganens uppbyggnad bestäms i första hand av arbetsuppgifternas art och omfattning. Skall ett förvaltningsorgan arbeta rationellt måste det ha så stor arbetsmängd att en differentiering efter ärendenas svårighetsgrad på tjänstemän med olika kvalifikationer blir möjlig. Arbetsvolymen bör dock ej vara så stor att förvaltningsorganet arbetar tungt och osmidigt. Länsorganens arbetsunderlag bestäms i betydande grad av länets folkmängd. Inom vissa ärendegrupper hos organen kan arbetsmängden stå i nästan direkt proportion till folkmängden. Så är t. ex. fallet inom länsstyrelsernas pass- och folkbokföringsdetaljer. En ökning av länets folkmängd med exempelvis 10 % ger i dessa fall som regel en motsvarande ökning av arbetsmängden. I allmänhet är emellertid inte antalet invånare i länet på detta sätt direkt avgörande för länsorganens arbetsunderlag. Man k a n ej utgå från att ett län med 10 % fler invånare än ett annat län också har en total arbetsbelastning som är 10 % större. Olika förhållanden spelar här in och kan ge betydande avvikelser.

63 Bland de faktorer som på detta sätt påverkar länsorganens relativa arbetsbelastning är den fortgående folkminskningen på landsbygden och tillväxten av tätortsbefolkningen av särskild betydelse. Urbaniseringsprocessen berör i olika hänseenden länsmyndigheternas arbete och kan innebära en betydande ökning av deras arbetsbörda genom bl. a. förskjutningarna i arbetskraftens lokalisering och fördelning på olika näringsgrenar samt den stigande koncentrationen av bebyggelsen till städer och andra tätorter. Tätorternas tillväxt medför i första hand en ökad arbetsbelastning för länsorganen på grund av de stigande krav på samhällsplanerande åtgärder som därigenom uppkommer. Även i övrigt medför emellertid tätorter ökade arbetsuppgifter för skilda länsorgan. Ingripandena på det sociala fältet blir flera och ofta mer komplicerade. Inom bl. a. hälsovård, sjukvård och polisväsende ställer de speciella levnadsbetingelserna i tätorterna särskilda krav på myndigheterna, större j u folkrikare tätorterna är. Vad här sagts gäller generellt befolkningskoncentrationer i form av större städer. Inom Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Östergötlands län blir emellertid på grund av de mycket stora städerna med deras betydande förvaltningsresurser arbetsbördan för flertalet länsorgan avsevärt mindre än den skulle blivit om icke länens befolkning i sådan omfattning varit bosatt i storstäder. Särskilt framträdande är sagda förhållande i Stockholms stad. Med den stigande bosättningen i tätorter följer även en ökad fritidsbebyggelse, som bl. a. till följd av bilismen återfinnes på allt längre avstånd från tätorterna, ofta i andra kommuner och län. Denna fritidsbebyggelse får med hänsyn till sin utbredning som regel inte någon avgörande betydelse för en gränsdragning mellan län. Det kan därför bli nödvändigt att sådan bebyggelseplanering kommer att åvila annan länsförvaltning än den inom vars verksamhetsområde tätorten är belägen, vilket bl. a. ur planeringssynpunkt kan medföra olägenheter. Urbaniseringen ger även ökad kommunal aktivitet bl. a. på grund av att tätortskommunerna till sin förvaltning kan knyta experter av olika slag, ekonomiska, tekniska, sociala och andra. Den större folkmängden ger d ä r erforderlig arbetsvolym för en differentiering av de kommunala arbetsuppgifterna och även ekonomiska förutsättningar för anställande av sådan arbetskraft. Den ökade kommunala aktiviteten skapar samtidigt ett starkare tryck på länsmyndigheterna. Även antalet kommuner i länet påverkar länsorganens arbetsbelastning i skilda avseenden. Sålunda har länsstyrelsen jämlikt sin instruktion att övervaka att de förpliktelser som enligt lag eller författning åligger kommunerna blir behörigen fullgjorda. Vidare skall länsstyrelsen samarbeta och samråda med kommunala myndigheter. Den har även inom skilda grenar av sin verksamhet att fastställa eller granska kommunala beslut. Omfattningen av dessa länsstyrelsens arbetsuppgifter är i stor utsträckning beroende av kommunernas antal inom länet. I övrigt har antalet kommuner betydelse i fråga

64 om utsändande och inhämtande av meddelanden eller uppgifter som berör alla kommuner i länet. Detsamma gäller vidare för t. ex. länsstyrelserna i fråga om kommunala val och ersättningstvister inom socialvården m. m. Inom andra arbetsområden har antalet kommuner en mera begränsad betydelse. Även andra speciella befolkningsfaktorer påverkar länsmyndigheternas arbetsbörda. Sålunda kan en lokalt pågående omstrukturering av arbetsmarknaden eller en speciell inriktning hos näringslivet ge länsarbetsnämnden i länet ganska krävande arbetsuppgifter. Rörligheten hos ett läns befolkning är också av betydelse för länsorganens arbete i olika avseenden. Turismen får en alltmer ökad betydelse och kräver reglering av fritidsområden, hygien, byggnadsförhållanden, fiske o. s. v. Den ur förvaltningssynpunkt lämpliga folkmängden inom ett län kan emellertid icke bestämmas utan att hänsyn samtidigt tages även till andra i förvaltningshänseende väsentliga faktorer. Bl. a. stor landareal eller besvärliga kommunikationsförhållanden kan betyda ökad arbetsbelastning för länsorganen. I norrlandslänen försvårar de stora avstånden sålunda personliga kontakter. Dessa blir tidsödande och krävande för såväl befolkning som tjänstemän. Länen blir härigenom tungarbetade, härtill bidrar även klimatiska förhållanden och de jämförelsevis dåliga kommunikationerna, särskilt under tjällossningsperioder. Detta medför behov av relativt sett större personal vid länsorganen i norrlandslänen än vid motsvarande organ i län belägna längre söderut. För att länsmyndigheterna skall få den ur arbetssynpunkt lämpliga personalkadern och organisationen k a n sålunda i norrlandslänen ett mindre befolkningsunderlag än i andra län accepteras. Län som är i livlig industriell utveckling kan också för länsorganen innebära en större arbetsbelastning än exempelvis län med en företrädesvis jordbruksarbetande befolkning. Av vad ovan sagts framgår svårigheterna att närmare ange h u r ett län ur befolkningssynpunkt bör vara beskaffat. Det finns dock möjlighet att göra vissa bedömningar. Erfarenheten visar att av våra nuvarande län utgör de som har den minsta folkmängden i vissa hänseenden mindre ändamålsenliga förvaltningsområden. Dessa län är ofta för små för att erbjuda tillräckligt underlag för rationellt uppbyggda förvaltningsorgan. Även om det k a n sägas att ju mindre länen är desto lättare blir det för länsorganen att skaffa sig detaljerad kännedom om länet och överblicka alla förhållanden, så måste fördelen härav vägas mot de olägenheter som ur organisatorisk synpunkt är förenade med att befolkningsmässigt små län ofta medför alltför små länsorgan. Flera av våra nuvarande län fyller inte de krav som i detta hänseende kan ställas. I ett följande avsnitt kommer detta förhållande att närmare belysas. Problemet befolkningsmässigt stora eller små förvaltningsområden har även en annan, speciellt ekonomisk aspekt. Gör man stora förvaltningsom-

65 råden för den länsomspännande förvaltningen innebär detta få län och därmed totalt få regionala organ. Varje länsorgan får därigenom ökad arbetsmängd, men den större rutin som en ökad arbetsmängd ger medför kanske ett något minskat personalbehov. Av större betydelse är dock ett annat förhållande. I de små länens ofta alltför små organ begränsas möjligheterna att differentiera arbetsuppgifterna med hänsyn till personalens kvalifikationer. Där måste finnas personal som har kompetens för att klara de mest krävande arbetsuppgifterna. I den mån dessa uppgifter ej räcker till för att ge denna personal full sysselsättning uppstår inom förvaltningsorganet en kvalitativ arbetskraftsreserv. Skapas större organ genom sammanslagning av mindre torde genomsnittligt sett vissa möjligheter finnas att bättre utnyttja den kvalificerade personalen och därmed även att begränsa dess antal. Detta även med hänsyn tagen till det merarbete som det större förvaltningsområdet i sig skapar. Betydande svårigheter möter då man vill söka siffermässigt ange de tal som kan sägas utgöra övre och undre gräns för folkmängden inom ett ur förvaltningssynpunkt lämpligt avgränsat län. I ett följande avsnitt kommer problemet att närmare belysas med utgångspunkt från länsorganens uppbyggnad ur effektivitets- och ekonomisk synpunkt. Även för den landstingskommunala verksamheten är länets folkmängd av väsentlig betydelse. Detta gäller i första hand landstingskommunernas huvuduppgift, hälso- och sjukvården, och där närmast sjukvården. För en inom länen rationellt uppbyggd sjukhusorganisation kräves med hänsyn till den fortgående specialiseringen av vården ett betydande befolkningsunderlag. Ett invånarantal av ca 250 000 har i skilda sammanhang, bl. a. i samband med fastställandet av principer för regionsjukvårdens utbyggnad, bedömts utgöra ett lämpligt befolkningsunderlag för en rationell sjukhusorganisation på länsplanet. Spörsmålet kommer att närmare behandlas i kap. 10. Frågan om landstingsområdets lämpliga storlek ur sjukvårdssynpunkt har även behandlats av Svenska landstingsförbundet i dess yttrande med anledning av riksdagsrevisorernas särskilda berättelse 1957 om rikets indelning i län. Förbundet uttalar där att för den länsvis organiserade sjukvården med dess starka uppdelning på specialiteter kan ett befolkningsunderlag om ca 300 000 invånare beräknas vara erforderligt. C. Areal- och avståndssynpunkter m. m. Samhällslivets utveckling har medfört en allt intensivare kontakt mellan myndigheter och allmänhet. Denna kontakt är till stor del skriftlig, men behovet och värdet av personlig kontakt är dock uppenbart. Även om teleförbindelser i detta sammanhang kan få ökad betydelse torde likväl det personliga sammanträffandet också framdeles komma att utgöra en nödvändig kontaktform. Tjänstemännen skaffar sig genom resor inom förvaltningsområ5—104251

66 det ökad kännedom angående förhållanden som är föremål för myndigheternas överväganden och i övrigt av intresse för deras verksamhet. Allmänheten å sin sida besöker förvaltningsorganen för att där mimtligen framlägga sina synpunkter och önskemål eller erhålla råd och upplysningar. Den personliga kontakten har otvivelaktigt kommit att få allt större betydelse. Förhållandet avspeglar sig i lagar och författningar på det administrativa området. Där föreskrives eller rekommenderas i vidgad omfattning muntliga förhandlingar. Exempel härpå erbjuder 1953 års länsstyrelseinstruktion. Däri intogs en föreskrift som öppnade vägen för länsstyrelsen att genom muntligt förhör inför länsstyrelsen skaffa utredning i ärende som är anhängigt där. I 1956 års taxeringsförordning har en liknande förändringskett. Prövningsnämnd ges numera möjlighet och har i vissa fall skyldighet att hålla muntlig förhandling med den som besvärat sig över taxeringsnämnds beslut. Sociallagstiftningen utgör ett annat exempel. I 1960 års barnavårdslag har sålunda det muntliga förfarandet fått en mera framträdande ställning än tidigare. Skall kontakter av angivet slag kunna upprätthållas från såväl tjänstemännens som allmänhetens sida i önskvärd utsträckning måste länets ytvidd samt kommunikationsledernas omfattning och sträckning möjliggöra besök inom rimlig tids- och kostnadsram. Vi går mot en allt intensivare privatbilism som inom en ej alltför avlägsen framtid kommer att för kortare resor göra huvuddelen av befolkningen oberoende av de kollektiva transportmedlen. Med hänsyn till privatbilismens tillväxt är dessas framtid oviss, i vart fall vad gäller glesbygdstrafiken, ett förhållande av särskild betydelse i detta sammanhang med hänsyn till att länens gränsbygder ofta får denna karaktär. Allmänheten blir på grund härav i allt större omfattning hänvisad till att utnyttja icke kollektiva transportmedel för sina resor till residensstaden. Detsamma gäller tjänstemännen i fråga om deras resor inom länet. Avståndet mellan residensstaden och de delar av länets ytterområden som har någon mera betydande folkmängd bör om möjligt med hänsyn till det sagda ej vara längre än att man med personbil kan färdas fram och åter under en dag och dessutom ha erforderlig tid för skilda angelägenheter som kan ombesörjas under samma resa. Restiden i vardera riktningen bör, beräknad från dessa utgångspunkter, hellre under- än överstiga tre timmar. Vid den ifrågavarande bedömningen av vägavståndet mellan residensstad och länets ytterområden får beaktas att det allmänna vägnätet undergår en oavlåtlig utvidgning och standardhöjning som möjliggör allt snabbare vägförbindelser. Därvid kan framkomstmöjligheterna dock bli begränsade av den intensiva trafiken. Detta gäller särskilt storstäderna och deras närmaste omgivningar men sommartid även i olika grad övriga delar av landet. Vill man från angivna utgångspunkter söka siffermässigt närmare bestämma en lämplig länsareal kan vad gäller färdhastigheten ledning hämtas

67 ur Godlunds tidigare nämnda undersökning i samband med regionindelning av landet för viss kroppssjukvård. Färdhastigheten vid resor av jämförligt slag har där satts till högst 50 å 60 k m i timmen. Användes dessa beräkningar här får m a n ett längsta vägavstånd mellan residensstad och de mest avlägsna tätorterna inom länet av omkring 15 mil. Om det sålunda helt allmänt kan sägas att våra län ej bör ha större ytvidd än att vägavståndet mellan residensstaden och ytterområdena stannar vid ca 15 mil är det fördelaktigt om detta avstånd kan hållas lägre. Vid en bedömning av denna fråga måste hänsyn tagas till de betydande växlingar som råder inom landet i fråga om boendetäthet och kommunikationsförhållanden. I tabell 4: 1 redovisas avståndet från varje residensstad dels fågelvägen till den inom respektive län längst bort från staden belägna delen av länet och dels vägledes till den från staden avlägsnaste tätorten med minst 500 invånare år 1957 enligt Pålssons befolkningsprickkarta. 1 Tabell 4: 1. Längsta avstånd inom länen från residensstad dels fågelvägen till länsgräns och dels vägledes till tätort med minst 500 invånare (enl. Pålssons befolkn ingspr ickkarta)

Residensstad

Stockholm Uppsala Nyköping Linköping Jönköping Växjö Kalmar Visby Karlskrona Kristianstad Malmö Halmstad Göteborg Vänersborg Mariestad Karlstad Örebro Västerås Falun Gävle Härnösand Östersund Umeå Luleå

Längsta fågelvägsavstånd till länsgräns i km ca 120 » 90 t 90 » 85 » 115 » 95 » 180 > 80 » 75 » 105 » 85 » 115 » 160 > 145 » 100 » 195 » 95 » 85 »> 250 . i 200 , » 245 , » 215 , » 360 , 390 . t

Längsta vägavstånd till tätort med minst 500 invånare Tätort och kommun

Avstånd i km

. . öregrunds stad . . Skutskärs samhälle, Älvkarleby . . Högsjö samhälle, Västra Vingåker . . Österbymo samhälle, Ydre . . Unnaryds samhälle, Södra Unnaryd . . Lidhults samhälle, Lidhult . . Falerums samhälle, Uknadalen . . Havdhems samhälle, Havdhem . . Sölvesborgs stad . . Torekovs samhälle, Västra Bjäre . . Mölle samhälle, Brunnby . . Annestorps samhälle, Lindome . . Strömstads stad . . Älvsereds samhälle, Flögvad . . Habo samhälle, Habo . . Sysslebäcks samhälle, Finnskoga-Dalby . . . . . Högfors samhälle, Ljusnarsberg . . Åby samhälle, Östervåla . . Idre samhälle, Idre . . Los samhälle, Färila . . Hotings samhälle, Fjällsjö . . Gäddede samhälle, Frostviken . . Sorsele samhälle, Sorsele . . Kiruna stad

ca 150 » 95 t 100 » 100 » 135 » 115 i 155 » 60 » 90 » 115 » 95 » 135 » 190 » 180 » 110 i 180 » 95 » 85 » 240 » 210 » 240 » 255 » 270 » 380

Av sammanställningen framgår att i våra sex nordligaste län uppgår längsta vägavståndet från residensstad till större tätort inom länet till mera 1

Redovisad i kap. 5.

68 än 20 mil. I fråga om övriga län överstiger avståndet 15 mil endast i Göteborgs och Bohus, Värmlands, Älvsborgs och Kalmar län. De från residensstaden mest avlägsna delarna i dessa län har, som tabell 4 : 2 visar, i allmänhet liten folkmängd. Tabell 4: 2. Län med invånare bosatta 1957 på längre avstånd fågelvägen från residensstaden än 150 respektive 200 km enl. Pålssons befolkningsprickkarta Ungefärligt antal invånare på längre avstånd fågelvägen från residensstaden än

Län

150 km Kalmar Göteborgs och Bohus Värmlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Totalt

200 km

6 100 1 800 3 600 5 200 12 700 8 000 2 200 38 800 72 400

19 600 34 800

150 800

58 200

1 800 2 000

Länets ytvidd får på olika sätt betydelse för länsorganens verksamhet. I föregående avsnitt nämndes betydelsen — vid en bedömning av länet som förvaltningsområde — av att ett läns folkmängd sätts i relation bl. a. till dess yta. Även förhållanden av annan art kan i kombination med ytvidden ge ändrade värden i fråga om länets ur förvaltningssynpunkt lämpliga areal. För exempelvis vägförvaltningarna är bl. a. det allmänna vägnätets längd och trafikintensiteten på olika vägar avgörande för verksamheten. Jordbrukets omfattning, struktur och lokalisering är av särskild betydelse för bl. a. lantbruksnämnderna, och skogsvårdsstyrelserna är på liknande sätt beroende av förhållandena inom skogsbruket. Då länets ytvidd behandlats här har detta skett med utgångspunkt från residensstaden och dess läge i förhållande till länets olika delar. Det är kontakten mellan de i residensstaden placerade länsorganen och befolkningen i länets olika delar som varit bestämmande då länets ytvidd bedömts. Därmed har även belysts fördelen av att residensstaden har ett centralt läge. Det ideala verksamhetsområdet för länsorganen ur servicesynpunkt utgöres rent teoretiskt uppenbarligen av ett cirkelformat län med residensstaden i centrum. Viktigare än att staden ligger i länets geografiska mittpunkt är emellertid att den är ur kommunikationssynpunkt centralt belägen. Residensstaden bör även i övrigt helst vara en centralort för länets befolkning och utgöra ett kommersiellt, kulturellt och administrativt centrum. Härigenom får länsbefolkningen tillgång till olika former av serviceverksamhet på samma ort. Möjligheterna att till förvaltningsorganen knyta väl kva-

69 lificerad personal ökas också om residensstaden kan erbjuda tjänstemännen tillgång till en rikt utvecklad service. Även vad gäller landstingskommunal anstaltsverksamhet får länets ytvidd betydelse. Detta gäller särskilt anstalter som betjänar hela länet. Länets ytvidd bör ej vara större än att befolkningen med hänsyn till kommunikationsmöjligheterna kan bekvämt utnyttja anstalterna. Vad som ovan anförts angående avståndet mellan residensstaden och länets ytterområden gäller även härvidlag. Förvaltningsmässiga A. Statlig

synpunkter

förvaltning

I föregående avsnitt har belysts hur omfattningen av länsorganens arbete påverkas av länets folkmängd och ytvidd ävensom andra för varje län mer eller mindre speciella förhållanden. Länsorganens arbetsbelastning är likväl i första hand beroende av vilka arbetsuppgifter som åvilar de olika organen. Deras verksamhet är utsatt för ständiga växlingar. Nya arbetsuppgifter tillkommer och gamla försvinner eller förändras till sin omfattning. Så medförde t. ex. år 1960 omsättningsskattens införande liksom civilförsvarets omorganisation en icke oväsentlig utbyggnad av länsstyrelsernas verksamhet. F r å n de centrala myndigheterna flyttas, då anledning därtill föreligger, ärendegrupper över till länsorganen som i sin tur befrias från handläggningen av andra grupper av ärenden genom att dessa flyttas ned till lokala myndigheter. Så har t. ex. nyligen skett inom såväl barnavårdslagstiftningen som byggnadslagstiftningen, där de kommunala organen fått eller kan få ökade befogenheter. Avlastning av länsorganen kan förekomma även genom en uppflyttning av ärendegrupper på centrala organ, exempelvis på grund av de större möjligheter som därigenom erbjuds att utnyttja maskinella resurser. En koncentration av bilregistreringarna till statistiska centralbyråns hålkortsanläggning har t. ex. av nämnda skäl övervägts. Vidare kan regionalt en omfördelning av ärenden ifrågakomma. Sålunda har bl. a. framförts tanken att överflytta vissa överexekutorsärenden och körkortsindragningar från länsstyrelserna till domstolarna. Det är emellertid ej endast arbetsuppgifternas förändringar som kan påverka länsmyndigheternas organisation. Även av andra skäl söker man anpassa denna efter ändrade förhållanden. Det kan här erinras om att 1948 års länsstyrelseutredning på sin tid föreslog att de arbetsuppgifter som ankom på bl. a. länsarbetsnämnd och länsbostadsnänmd skulle överflyttas på länsstyrelsen i vilken dessa nämnder skulle inordnas. Vidare skulle länsnykterhetsnämndens uppgifter arbetas samman med länsstyrelsens motsvarande uppgifter och denna nämnd till följd därav upphöra. Utredningen siktade även till att skolväsendets blivande mellaninstans skulle anknytas till läns-

70 styrelsen. Denna tanke på en koncentration av länsförvaltningen till länsstyrelsen föranledde då ej någon åtgärd men har nu ånyo aktualiserats genom en ny utredning angående länsförvaltningens organisation. För att få en uppfattning om vad en koncentration inom länsförvaltningen av ungefär den omfattning 1948 års länsstyrelseutredning tänkt sig i dag skulle betyda i personalhänseende för länsstyrelsen har under 1960 undersökts förhållandena vid länsförvaltningen i Jönköpings län. Länsstyrelsen där hade då 24 befattningshavare i lönegraden A 21 eller högre och 34 befattningshavare i lönegraderna A 20—A 13. Länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, länsskolnämnden, länsnykterhetsnämnden och distriktsingenjören för vatten och avlopp hade tillhopa 9 befattningshavare i lönegraden A 21 eller högre och 10 befattningshavare i lönegraderna A 20—A 13. Inordnades nämnda länsmyndigheter i länsstyrelsen skulle alltså i detta länsorgan ökningen av antalet befattningshavare i lönegraden A 21 eller högre stanna vid 9 och i lönegraderna A 20—A 13 stanna vid 10. Förändringar i länsmyndigheternas organisation liksom i deras verksamhet får, som framgår av vad ovan anförts, på olika sätt betydelse vid en bedömning av länet som förvaltningsområde. Då stabilitet i det administrativa systemet är en nödvändighet måste emellertid landets indelning i län under avsevärd tid vara skyddad mot mera ingripande förändringar. Härför talar även det förhållandet att länen regelmässigt är verksamhetsområde för landstingen. Ändringar i den bestående länsindelningen medför betydande konsekvenser i ekonomiska och andra avseenden för berörda landstingskommuner. Då mera genomgripande förändringar i länsindelningen företas är det naturligtvis av största värde om därvid kan beaktas sådana framtida förändringar inom länen som i olika hänseenden kan få betydelse för länsmyndigheternas arbete. I all prognosverksamhet av här ifrågavarande slag minskas dock resultatets tillförlitlighet ju längre tidrymd prognosen överspänner och ju mindre område den omfattar. Av demografiska och andra skäl är det knappast möjligt att göra vetenskapligt grundade befolkningsprognoser för längre tid än 15 å 20 år. Ändringar i länsindelningen måste av angivna skäl i huvudsak ske med utgångspunkt från nu rådande förhållanden och kända förutsättningar. Det är därför angeläget att länet är så utformat att länsförvaltningen inom ramen för en bestående länsindelning kan anpassas efter uppkommande förändringar i rådande förhållanden utan att kraven på effektivitet och rationell organisation i övrigt behöver prisges. Man bör med andra ord söka få fram en variationsvidd i fråga om länsstorlek som medger en icke oväsentlig ökning respektive minskning av arbetsmängden samtidigt som de sagda kraven kan tillgodoses. Som tidigare framhållits har den nuvarande länsindelningen visat sig i många fall omfatta områden med alltför ringa folkmängd eller i övrigt otill-

71 räcklig storlek för att medge inrättandet av rationellt arbetande förvaltningsorgan. Länsorganen är i många fall alltför små. Civilförsvarets länsorganisation ger bl. a. exempel på hur befolkningens storlek påverkar organisationsfrågan. Länsstyrelsernas civilförsvarssektioner består vanligen av fyra detaljer. Inom sju län, av vilka sex tillhör de befolkningsmässigt minsta, är arbetsuppgifterna och personalbehovet ej av den omfattning att denna detaljindelning kan tillämpas. Civilförsvarssektionernas organisation blir på grund av dessa krympningar ej fullt ändamålsenlig i dessa län. Inom vägväsendet har, som tidigare nämnts, länen såsom verksamhetsområde för vägförvaltningarna visat sig vara för små enheter såväl arbetsmässigt som driftsmässigt. Som en väsentlig olägenhet med de alltför små länsorganen har i ett föregående avsnitt framhållits att de icke får tillräckligt omfattande arbetsuppgifter för en rationell fördelning av arbetet på olika arbetsdetaljer och på personal med olika kvalifikationer. Detta gäller beträffande såväl personal med olika utbildning som personal med olika erfarenhet och kompetens inom samma personalkategori. Exempel härpå erbjuder vissa avsnitt av länsstyrelsernas verksamhet i de mindre länen, där de högre tjänstemännen — enligt vad de för länsstyrelsernas verksamhet fastställda arbetsordningarna visar — i betydande omfattning ombesörjer arbetsuppgifter som enligt det av Kungl. Maj :t fastställda normalförslaget till arbetsordning lämpligen kan handläggas av tjänstemän med lägre kvalifikationer. För små länsorgan tillämpas också icke så sällan en lägre lönesättning. Därigenom uppstår svårigheter att i små län besätta dylika tjänster med kvalificerad personal. I varje fall blir de lätt genomgångstjänster. Den ringa totala arbetsmängden i sådana små arbetsenheter kan emellertid medföra att den kvalificerade personalen också ur andra synpunkter blir för fåtalig. Även inom denna personalgrupp är nämligen en differentiering av arbetsuppgifterna ofta önskvärd. Länsskolnämnderna ger exempel härpå. I det betänkande som låg till grund för riksdagens beslut rörande dessa nämnder 1 framhölls att utmärkta förutsättningar för en differentierad inspektion med hänsyn till skolväsendets behov kunde anses föreligga i län med tre eller fyra inspektörer. Genom att till nämnderna i dessa län knyta inspektörer med i viss mån olika utbildning och erfarenhet skulle såväl det allmänbildande skolväsendets olika stadier som yrkesskolväsendet bli tillgodosett. I län med två inspektörer vore möjligheterna mindre men viss differentiering dock genomförbar, medan i län med en inspektör frågan torde få lösas genom samverkan med grannlänen eller genom deltidsanställd personal. På grund av länens varierande storlek finns nu tre eller fyra inspektörer endast vid tio nämnder, medan tio nämnder har två inspektörer och fyra nämnder en inspektör. 1 1951 års skolstyrelseutredning: Betänkande angående skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen (SOU 1955: 31) s. 322—323.

72 De små arbetsenheterna lider också av svagheten att elasticiteten blir ringa. Även små förändringar i personalnumerären, t. ex. på grund av längre ledigheter eller vakanser, kan visa sig svårbemästrade liksom större variationer i arbetsmängden. Behov av att öka eller minska personalen kan uppstå även av andra anledningar, t. ex. en genomförd delegering av arbetsuppgifter eller rationaliseringsåtgärder av olika slag. Minskas arbetskraftsbehovet vid exempelvis rationalisering försvåras inom små arbetsenheter möjligheterna att tillgodogöra sig de personella rationaliseringsvinsterna om nämligen endast en mindre del av en arbetskraft i varje personalkategori eller i någon av dem frigöres. I syfte att med siffror belysa i vad mån de befolkningsmässigt små länen är ur ekonomisk synpunkt mindre lämpliga förvaltningsenheter har sammanställts avlöningskostnaderna för personalen å länsstyrelsernas landskanslier och länens folkmängd. Kostnaderna har för varje län fördelats på antalet invånare i länet. Därigenom har det blivit möjligt att belysa vad denna del av länsförvaltningen i olika län kostar per invånare. Som undersökningsobjekt har valts länsstyrelsernas landskanslier med hänsyn till önskemålet att ifrågakommande verksamhet till sin omfattning och därmed i fråga om personalkostnader bör i möjligaste mån stå i direkt proportion till folkmängden i länet. Landskanslierna torde härvidlag höra till de för ändamålet bäst lämpade objekten inom länsförvaltningen. Den angivna relationen gäller naturligtvis i olika hög grad för olika grenar av landskansliernas verksamhet. Skiljaktigheter i detta hänseende länen emellan blir dock i förevarande sammanhang av mindre betydelse eftersom avlöningskostnaderna sätts i relation till folkmängden i länen. Inom ett län med 200 000 invånare betyder sålunda en variation i lönekostnaderna av 10 000 kr. endast 5 öre per invånare. För att göra de framtagna uppgifterna mera jämförbara sinsemellan har hänsyn i viss mån tagits till att några residensstäder är placerade i annan ortsgrupp än grupp 3. De totala lönekostnaderna i dessa län har i de fall där residensstaden är placerad i ortsgrupp 4 (Göteborg, Härnösand och Umeå) sålunda reducerats med 5 %, och där residensstaden tillhör ortsgrupp 5 (Stockholm, Östersund och Luleå) har en reducering skett med 10 %. Viss hänsyn har vidare tagits till de kallortstillägg som utgår i Luleå och Umeå. Avlöningskostnaderna har där reducerats ytterligare, för länsstyrelsen i Luleå med 3 % och för länsstyrelsen i Umeå med 1 %. Alla dessa reduceringar innebär vissa medvetna generaliseringar, bl. a. med hänsyn till att lönegraderna å löneplan B icke är ortsgrupperade och ej berättigar till kallortstillägg. I summan avlöningskostnader har ej medtagits avlöningar till landshövdingar, ej heller avlöningar till personal gemensam för landskansli och landskontor och till tjänstemän å övergångsstat. Beloppen har avrundats till hela 1 000-tal kronor. Undersökningen omfattar budgetåret 1959/60. Sammanställningen redovisas i tabell 4: 3.

73 Tabell 1: 3. Avlöningskostnaderna för personal å länsstyrelsernas landskanslier budgetåret 1959/60 i förhållande till respektive läns folkmängd den 31 december 1959

Länen efter folkmängd

M 0 B P E X S Y W F BD T L R AC H U D N C G K Z I

Avlöningar 1 budgetåret 1959/60 i 1 000-tal kronor efter reduktion 2

Kostnad/inv.

622 620 446 374 358 294 291 288 286 284 262 261 257 250 240 237 230 226 169 167 159 145 141 55

1 532 1 615 1 130 902 828 836 813 941 810 668 948 687 792 706 795 752 653 650 608 662 642 583 581 291

2,46 2,60 2,53 2,41 2,31 2,84 2,79 3,27 2,83 2,35 3,62 2,63 3,08 2,82 3,31 3,17 2,84 2,88 3,60 3,96 4,04 4,02 4,12 5,29

S:a 6 662

S:a 19 425

Folkmängd 31/12 1959 i 1 000-tal invånare

2,92

1 Häri ingår ej avlöningar till landshövdingar och personal gemensam för landskansli och landskontor samt tjänstemän å övergångsstat. 2 Reducering med hänsyn till annan ortsgrupp än grupp 3 och kallortstillägg. 3 Aritm. medium.

Sammanställningen visar att 13 av våra 24 län den 31 december 1959 hade en folkmängd mellan 200 000 och 300 000 invånare. Två län, Östergötlands och Älvsborgs län, låg mellan 300 000 och 400 000 invånare, Stockholms län mellan 400 000 och 500 000 och två län, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, över 600 000. Sex län hade mindre än 200 000 invånare. Inom den stora mellangruppen län låg för alla län utom fem avlöningskostnaden per invånare under medelkostnaden för samtliga län, vilken var 2: 92 kr. Av dessa fem län är tre norrlandslän. De län som hade större folkmängd än 300 000 invånare låg alla mer än 10 % under medeltalet. De sex länen med en folkmängd under 200 000 invånare låg alla mer än 20 % över medelkostnaden för samtliga län. Den här redovisade undersökningen medger ej några mera vittgående slutsatser rörande olika läns lämplighet som förvaltningsområden ur ekonomisk synpunkt. Avlöningskostnaderna för landskansliernas personal ger visserligen en tämligen rättvisande bild av personalens storlek, men vad

71 gäller omfattningen av länsstyrelsernas verksamhet kan ej så säkra slutsatser dragas av dessa siffror. Här spelar även andra faktorer in. De personella förhållandena inom en länsstyrelse eller länsstyrelsens lokaler kan försvåra en rationellt organiserad verksamhet och nödvändiggör då en i förhållande till arbetsmängden något större personal. Utvecklar länsstyrelsen hög aktivitet med en utåtriktad verksamhet medför detta många tjänsteresor och även i övrigt ett engagerande av personalen som kan bli tidskrävande och därigenom medföra ett ökat personalbehov. Länet kan också av andra skäl vara lätt- eller tungarbetat och därför kräva förhållandevis liten eller stor personal. Här spelar tidigare nämnda förhållanden in, såsom befolkningsfördelningen på stad eller landsbygd liksom näringslivets struktur, antalet kommuner, befolkningens rörlighet, länets ytvidd m. m. Den verkställda undersökningen visar dock att de befolkningsmässigt små länen drar en förhållandevis högre kostnad än de medelstora och största länen. Inom våra nuvarande län varierar folkmängden — om man bortser från Gotlands län — mellan ca 140 000 och 600 000 invånare. Länsorganens arbetsuppgifter varierar också i omfattning högst väsentligt mellan olika län. En av statens organisationsnämnd gjord sammanställning rörande diarieförda ärenden vid länsstyrelsernas allmänna, social- och planeringssektioner i medeltal under åren 1953 och 1954 visar sålunda att de befolkningsmässigt största länen då hade omkring tre gånger så många diarieförda ärenden sammanlagt å dessa sektioner som de till folkmängden minsta länen. Det måste stöta på betydande svårigheter att för länsorgan i olika län skapa organisationsformer anpassade efter de nämnda stora differenserna i befolkningstalen inom länen om kravet på rationellt arbetande organ skall upprätthållas. I de befolkningsmässigt små länen — med en folkmängd understigande ca 200 000 invånare — kan det visa sig svårt att skapa en i skilda hänseenden ändamålsenlig organisation inom länsorganen. Olika, tidigare nämnda förhållanden bestyrker detta, t. ex. storleken av länsstyrelsernas civilförsvarssektioner och inspektörsorganisationen hos länsskolnämnderna. Den ovan redovisade sammanställningen angående landskansliernas avlöningskostnader visar att också ur driftsekonomisk synpunkt är länsbildningar med en folkmängd understigande ca 200 000 invånare klart oförmånliga som förvaltningsenheter. Det är sålunda ur statsadministrativ synpunkt ändamålsenligt att länen har en folkmängd som överstiger ca 200 000 invånare, och med hänsyn tagen även till landstingens verksamhet torde minimistorleken kunna sättas till ca 250 000 invånare. Vid länsindelningsändringar av mera genomgripande natur bör länsbildningar med mindre folkmängd därför accepteras endast om andra särskilt viktiga faktorer talar härför. En allmän tendens mot större förvaltningsområden kan för övrigt iakt-

75 tagas. Den är betingad av bättre kommunikationer samt av en strävan efter rationellare arbetsenheter för modern maskinell utrustning. De tekniska hjälpmedel som numera i ökad omfattning kommer till användning kräver stora arbetsmängder för att kapaciteten skall kunna utnyttjas och apparaturen därigenom bli driftsekonomiskt motiverad. Härefter återstår att besvara frågan vilken största folkmängd ett län ur förvaltningssynpunkt lämpligen bör ha. Även här försvåras ett allmänt ställningstagande av att förhållandena inom olika delar av landet skiftar i betydande grad. Tidigare har framhållits att erfarenhetsmässigt finns icke något som talar emot län av samma storlek som våra nuvarande största län. Vad gäller länsorganens inre organisation kan framhållas att det inom centralförvaltningen finns verk med betydligt större personaluppsättning än länsstyrelserna — de personellt största länsorganen. År 1960 hade arbetsmarknadsstyrelsen ca 460 anställda, varav 105 i högre lönegrad än A 20, något flera i lönegrad A 20—A 13 och ca 250 i lägre lönegrad. Motsvarande antal var för bostadsstyrelsen omkring 215 (52 + 34 + 129), för pensionsstyrelsen omkring 475 (41 + 30 + 404) och för riksräkenskapsverket omkring 514 (127 + 31 + 356). Det nya riksförsäkringsverket beräknas få inemot 1000 anställda och av dem 165 i högre lönegrad än A 20. Överståthållarämbetet hade nämnda år omkring 450 befattningshavare. Av dem var ca 270 anställda inom skatteverket. Av övriga 186 hade 31 tjänst i högre lönegrad än A 20, 29 i lönegrad A 20—A 13 och 146 i lägre lönegrad. Antalet befattningshavare var samtidigt vid länsstyrelsen i Stockholms län ca 250 (31 + 46 + 179), vid länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län ca 340 (42 + 62 + 233), vid länsstyrelsen i Jönköpings län ca 160 (24 + 34 + 98) och vid länsstyrelsen i Uppsala län ca 115 (21 + 26 + 68). För att söka få närmare belyst frågan om länsorganens största lämpliga storlek har några länsstyrelsers arbetsordningar studerats. Dessa arbetsordningar redovisar bl. a. uppdelningen av beslutanderätt och föredragningsskyldighet å olika befattningshavare. De för länsstyrelsernas landskanslier antagna arbetsordningarna är upprättade med ledning av en av Kungl. Maj :t fastställd normalarbetsordning. Denna redovisar hur i ett län av medelstorlek beslut och föredragning bör vara fördelade mellan befattningshavare i olika grader för att i möjligaste mån tillgodose intresset av en inre decentralisering med beaktande av skäliga anspråk på rättssäkerhet. Granskningen av arbetsordningarna för länsstyrelser av olika storlek gav vid handen att i medelstora och små län beslutanderätt och föredragningsskyldighet i ett betydande antal fall ålåg högre tjänstemän än normalarbetsordningen förutsätter. Även i fråga om de största länen kunde konstateras att utrymme torde finnas för en nedflyttning av handläggningen av vissa ärendegrupper från högre till lägre tjänstemän. Speciella omständigheter kan emellertid spela in och påverka arbetsordningarnas utformning i denna del, exempelvis personella förhållanden eller mindre lämpliga lokaler. Med hänsyn tagen även härtill ger det sagda dock visst belägg för att också täm-

ligen stora länsstyrelser kan fungera effektivt med samma organisation som för närvarande. Skapas väsentligt större län än våra nuvarande största län kan de administrativa svårigheter, som då sannolikt uppstår, inom vissa gränser behärskas genom en efter länsstorleken anpassad speciell organisationsform. De nuvarande länsstyrelsernas organisation har sin arbetsmässiga begränsning i topptjänsternas jämförelsevis ringa antal. De ärendegrupper och skilda ärenden där landssekreterare eller landskamrerare bör deltaga i handläggningen blir i dessa stora län lätt för stora och för många för att k u n n a handläggas av en person som samtidigt skall ha överblick över hela verksamhetsfältet. Möjlighet finnes dock att organisatoriskt dela upp länsstyrelser i stora län på flera avdelningar än landskansli och landskontor. Avdelningarna kan också indelas i flera sektioner än för närvarande. En sådan organisation kräver givetvis ett omfattande samråd mellan de olika avdelningarnas befattningshavare och chefstjänstemän. Genomföres en fördelning av ärendena mellan länsstyrelsernas avdelningar och sektioner som tar hänsyn till behovet av samarbete och samordning av vissa ärendegrupper bör dock eventuella nackdelar med en sådan organisation kunna helt eller delvis elimineras. B.

Landstingsförvaltning

Då landstingskommunala synpunkter på länet som förvaltningsområde tidigare behandlats har detta skett närmast med utgångspunkt från den serviceverksamhet landstingen bedriver. I första hand har sålunda befolkningens intresse av en väl utbyggd och lätt åtkomlig anstaltsorganisation redovisats. Bl. a. har berörts vikten av att länen befolkningsmässigt ej är alltför små särskilt med hänsyn till sjukvårdens behov av patientunderlag för den sjukhusvård som lämpligen bör ombesörjas på länsplanet. Av särskild betydelse vid bedömningen av länet ur landstingskommunal synpunkt är det förhållandet att landstinget finansierar sin verksamhet huvudsakligen med skattemedel uttaxerade inom landstingsområdet. Landstinget är sålunda för sin verksamhet beroende av den skattekraft som området har. Betydelsen härav kommer i kapitel 10 att närmare behandlas. Slutsatser De slutsatser som kan dragas av gjorda undersökningar kan sammanfattas på följande sätt. Som område främst för statlig förvaltning och landstingskommunal verksamhet bör länet vara uppbyggt på ett sätt som tillgodoser såväl allmänhetens berättigade krav på en välordnad samhällelig service som det allmännas intresse av en rationellt organiserad förvaltningsapparat.

77 Länet bör vara avgränsat så att det omfattar en befolkning som så långt möjligt hör samman genom intressegemenskap på samhällslivets olika områden. Därigenom erhåller länet en naturlig förankring i samhällslivet som ger indelningen stadga. Myndigheterna kan då lättare genom en samlad insats främja samhällsutvecklingen inom länet. Länet bör, som nämnts, också utformas med hänsyn tagen till möjligheterna att inrätta en rationellt organiserad förvaltningsapparat. I första hand får därvid länets folkmängd betydelse. Erfarenheten visar att i län med en folkmängd understigande ca 200 000 invånare är det förenat med vissa svårigheter att bygga upp en ur arbetssynpunkt helt ändamålsenlig förvaltningsapparat. Även driftsekonomiskt blir länsorganen i dessa små län oförmånliga. Hur förhållandena skulle komma att te sig i detta avseende efter en eventuell koncentration av den regionala statliga förvaltningen är svårt att säga för närvarande. Med utgångspunkt från oförändrade förhållanden talar olika skäl nu för avsevärt högre invånarantal i länen än ca 200 000. Särskilt gäller detta län där befolkningsutvecklingen medför en fortgående utglesning av befolkningen. Å andra sidan förekommer en koncentrering av befolkningen till vissa län, främst i Mellansverige. En kommunindelningsreform enligt framlagt förslag kan beräknas fullt genomförd komma att väsentligt minska antalet kommuner i landet. Även i övrigt föreligger en allmän tendens mot större förvaltningsområden som på olika sätt kan verka i den riktningen att lättnader i länsorganens arbete inträder. Å andra sidan kan den ökade handlingsförmåga som torde bli en följd av ökad kommunstorlek väntas kräva stegrade arbetsinsatser från de statliga organens sida. Den landstingskommunala verksamheten är också beroende av länens invånareantal. F r ä m s t gäller detta den på länsplanet bedrivna sjukhusvården som beräknas kräva ett patientunderlag av 250 000 å 300 000 invånare för att en rationell sjukhusorganisation skall kunna byggas upp. Landstingskommunerna är vidare för finansieringen av sin verksamhet beroende av skatteunderlaget i länen. De här anförda olika synpunkterna talar för att ett nytillskapat län ej annat än i undantagsfall då särskilda förhållanden av betydande vikt motiverar det bör ha en folkmängd understigande 250 000 a 300 000 invånare. Vad gäller frågan om största lämpliga länsstorlek ur förvaltnings- och landstingskommunal synpunkt kan fastslås att våra nuvarande ur befolkningssynpunkt största län med omkring 600 000 invånare kunnat administreras på ett godtagbart sätt. Den nuvarande organisationen av länsförvaltningen synes ge r u m för en ökning av arbetsuppgifterna även i dessa län. Därav får dock inte dragas den slutsatsen att det i och för sig skulle vara önskvärt att större län än våra nuvarande största tillskapades. Detta torde böra ske endast om särskilda skäl av väsentlig betydelse talar därför.

KAPITEL 5 M e t o d för l ä n s i n d e l n i n g

I. Avgränsning av regioner I föregående kapitel har belysts betydelsen av att ett län är avgränsat med beaktande av befolkningens samhörighet på samhällslivets skilda områden. Därvid har särskilt betonats vissa tätorters ställning i detta sammanhang som centralorter för kringliggande bygd. Länet bör från sagda utgångspunkter vara uppbyggt kring en centralort, residensstaden, vilken kan fungera som naturligt, spontant servicecentrum för hela länet. Går detta av geografiska skäl inte att realisera bör likväl i samma länsbildning ingå de regioner som inbördes har större anknytning till varandra än till andra regioner. En sådan på näringsgeografiska faktorer uppbyggd administrativ indelning har, som tidigare nämnts, legat till grund vid utformningen av principerna för en ny kommunindelning. Indelningssakkunniga behandlar i sitt betänkande centralorts- och regionbegreppen och säger därom följande. En centralort kan definieras som en ort, vilken spontant fyller kommersiella och intellektuella funktioner för sig och sin omgivning. De grundläggande begreppen vid studium av frågor i hithörande ämne är en varas eller tjänsts räckviddsområde och räckviddströsklar. För att man skall kunna tillhandahålla en vara eller tjänst fordras en viss minimibefolkning, olika stor för olika slag av varor och tjänster. Man kan tala om en inre tröskel, som mer eller mindre cirkelformigt innesluter denna minimifolkmängd i orten och ortens omgivningar. Man kan också tala om en yttre tröskel, en cirkel, som innesluter så stort antal personer att varan eller tjänsten ej kan tillhandahållas av tekniska eller ekonomiska skäl eller att avstånden blir så stora, att värdet på varan eller tjänsten ej längre svarar mot transport- och reskostnader. I dessa fall måste varan eller tjänsten tillhandahållas i en ny ort på lämpligt avstånd. De båda tröskelvärdena kan ligga närmare eller fjärmare från varandra. Nära varandra ligger de om det krävs stort befolkningsunderlag för det inre tröskelvärdet och om samtidigt befolkningen är glest fördelad. I det ögonblick de båda trösklarna byter plats, så att inte tillräckligt underlag kan samlas inom den kritiska distansen så kan varan eller tjänsten normalt inte utbjudas. Vid lokaliseringen av t. ex. skolor stöter man på denna situation i glesbygder, där man inte får tillräckligt med elever inom acceptabel restid. Samhällets service i en välfärdsstat måste ofta ändå upprätthållas genom »subventioner» från andra, bättre lottade områden. Men givet är, att dylika undantag i möjligaste mån måste begränsas.

79 Genom kombinationer av ärenden kan stora tidsvinster göras. Det är fördelaktigt att kunna uträtta flera ärenden på en gång. Detta uppnås genom att varor och tjänster med liknande tröskelvärden tillhandahålles i kombination på samma orter. Inom den centrala orten höjs också effektiviteten genom att dess olika företag stöder varandra. De centrala orterna kommer att bli knutpunkter i transportnätet, vilket gör dem lättare att uppsöka än en punkt vilken som helst. Centralorterna bildar en slags hierarki alltefter deras utrustning med olika butiker, serviceinrättningar etc, från den i detta avseende välförsedda större staden via allt sämre utrustade orter ned till det lilla stationssamhället med dess fåtal butiker och hantverkare. Denna orternas olika utrustningsgrad av centrala funktioner, centraliteten, kan mätas på olika sätt. Dels kan man använda data över t. ex. handelns storlek (antal butiker, omsättning, personalstorlek etc.) och dels data om besöks- och samtalsfrekvens etc. Mellan den centrala orten och omgivningen går en ständig ström fram och åter av människor, varor och meddelanden. Det är ju också, som nyss antytts, i dessa orter som trafiklederna och busslinjerna i första hand sammanstrålar. En serie av influensfält kan registreras med centralorten i medelpunkten. De olika typer av observationsmaterial av spontan natur, som man begagnat som mätare på studier av influensfälts utbredning och styrka, kan systematiseras på följande sätt: 1) persontrafik och omflyttning 2) varutrafik 3) informationstrafik (t. ex. tidningsspridning och telefontrafik) samt 4) ekonomiska transaktioner. Det som i stort sett utmärker alla dessa skilda mätare på en orts influensfält är att de ger till resultat, att ortens inflytande avtager med stigande avstånd. Detta drag är i stort sett gemensamt för stora som små centralorter. Det som skiljer de stora orterna från de små är dels räckvidden på kontakterna och dels den med stigande ortsstorlek tilltagande differentieringen. Med en orts omland brukar man mena den del av influensfältet inom vilken orten dominerar över andra orter. Det är uppenbart att man sällan kan dra en skarp gräns kring en centralort och därmed fixera omlandet. Men en omlandsgräns kan ändå ibland vara lämplig att konstruera t. ex. när det gäller att avgränsa ett område, som är lämplig enhet för administrativ indelning och regional planering, eller när det gäller att ge prognoser för kommande utveckling. De sakkunniga framhåller vidare att en viss centralort inte har ett enda, givet avgränsat omland när man definierar begreppet som här skett. Omlandet kan endast bestämmas i förhållande till en serie andra uppgivna orter. Som exempel tas Stockholm betraktat i förhållande till Gävle, Uppsala, Västerås, Örebro och Norrköping där omlandsgränsen för Stockholm blir en helt annan än om man betraktar staden i förhållande till Göteborg och Malmö. Hur än omlandsgränserna bestäms, framhåller de sakkunniga, är deras allmänna funktion att ange var huvuddelen av de spontana ekonomiska och sociala kontakterna så att säga slår om från den ena till den andra centralorten. Alldeles givet, konstateras det, är det ur administrativ synpunkt lämpligt att i görligaste mån söka få också de erforderliga förvaltningsområdes-

80 gränserna att löpa i de spontana och naturliga »svaghetsbälten» som omlandsgränszonerna utgör. Utmärkande för de här behandlade, spontana kontakterna är valmöjligheten. Befolkningen har möjlighet att välja mellan olika orter för sina inköp, läkarbesök o. dyl. Vid sidan av de spontana kontakterna kan iakttagas kontakter som i växlande grad är styrda, d. v. s. där valmöjligheten är begränsad eller helt utesluten. Det är förhållandet med institutionellt bundna förbindelser, t. ex. kontakter med sjukhus, kommunalkontor, poliskontor eller länsstyrelse. Dessa kontakter är av visst intresse då befolkningens inriktning mot olika tätorter skall klarläggas. De spontana kontakterna k a n nämligen influeras av de styrda därigenom att de ofta kombineras med varandra. Besökes t. ex. en ort på grund av där befintliga institutioner anlitas kanske då också samma orts butiker. För en bedömning av styrkan i befolkningens anknytning till olika tätorter spelar frekvensen i kontakterna en betydande roll. En ort som besöks ofta — arbetsplatsen kan t. ex. ligga där — eller som befolkningen i bygden däromkring i övrigt har livliga förbindelser med skapar naturligtvis väsentligt starkare anknytning än en ort med vilken endast sparsamma kontakter förekommer. Då Stockholms- och göteborgsområdena i det följande studeras ur näringsgeografisk synpunkt och, som framgår av kapitel 7, på grundval av dessa studier indelas i regioner undersöks olika spontana kontakter, t. ex. skilda orters handelsinflytande, tidningsspridningen och telefonkontakternas inriktning. Vidare tas hänsyn till andra på näringsgeografiska faktorer grundade indelningar av området liksom till olika slag av interkommunala kontakter. Slutligen kartlägges vissa statliga administrativa indelningar och landstingskommunala verksamhetsområden. Här kommer nu att närmare redovisas de företeelser som sålunda studeras. A. Handelsområden

År 1950 publicerades ett vid handelshögskolan i Stockholm upprättat register över Sveriges tätorter, det s. k. tätortsregistret. I detta ingår en av nuvarande professor Sven Dahl gjord redovisning angående olika orters handelsområden. Avsikten med detta register var sålunda att kartlägga vilka orter som var handelscentra, och styrkan i det handelsinflytande som orterna utövade inom kringliggande bygd. Grundmaterialet insamlades 1948, då till varje folkskola sändes frågeformulär, upptagande ett tjugotal varaktiga konsumtionsvaror och tjänster. Lärarna vid skolan ombads undersöka var traktens befolkning köpte varorna och fick tjänsterna utförda. Det insamlade materialet, som alltså numera är över 10 år gammalt, bearbetades sedan på Handelshögskolans geografiska institution. Varje ort

81 som kunde betecknas som handelscentrum redovisades jämte sitt handelsomland på en karta. Handelsinflytandets styrka i omlandet graderades på följande - sätt. I. Område inom vilket ett visst men dock tämligen obetydligt inflytande från en viss ort föreligger. II. Område där orten spelar en påtaglig roll som inköpsort men dock ej intar en dominerande ställning. III. Område där orten dominerar detaljhandeln men en viss konkurrens från närbelägna tätorter föreligger. IV. Område där orten ensam dominerar detaljhandeln. Större handelscentra i Stockholms- respektive göteborgsområdet och deras handelsområden framgår av bilaga 1.

B. Tidningsområden

Genom dagstidningarna sprids meddelanden om arbetstillfällen och där annonseras serviceerbjudanden av olika slag. Tidningarna ger impulser i skilda hänseenden och j u starkare en orts tidningar dominerar inom ett område, desto intensivare blir vanligen den påverkan ortens tidningar förmedlar och de rörelser mellan tidningsområdet och orten som därigenom framkallas. I orter där lokaltidningar utges ger sålunda ortens tidningsområde en bild av ortens inflytande inom kringliggande bygd. AB Tidningsstatistik insamlar uppgifter angående utgivningsorter för dagstidningar och de geografiska områden inom vilka dessa orters tidningar dominerar. Upplysningar inhämtas om i stort sett samtliga dagstidningar i landet. Icke undersökta tidningar representerar endast 1 % av den totala nettoupplagan av alla dagstidningar. Uppgifterna bearbetas och redovisas i bokform. Den T.S.-bok som begagnats vid de i det följande redovisade regionindelningarna utgavs 1960. Vid tidningsområdenas avgränsning tillämpas följande normer. Tidningsområdena bildas enligt enkel majoritetsprincip, varvid man utgår från tidningarnas utgivningsorter. Detta innebär att en kommun — eller del av kommun — föres till en orts tidningsområde då denna orts alla tidningar tillsammans har större upplaga inom kommunen/kommundelen än någon annan orts tidningar. Undantagna från denna regel är de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessa städers tidningsområden har fått en snävare utformning. Kommun — eller del av kommun — som ligger i gränsområdet till någon av dessa städer förs sålunda till annan orts tidningsområde om minst 50 % av hushållen i kommunen eller kommundelen har denna orts tidningar. Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i tidningsområden framgår av bilaga 1. 6—104251

82 C. Televerkets indelningar

För att på ett rationellt sätt lösa vissa administrativa och tekniska problem främst till följd av den fortgående automatiseringen har telestyrelsen utarbetat en plan för indelning av landet i större organisatoriska enheter — teleområden. Enligt det preliminära förslaget skulle landet indelas i 18 sådana förvaltningsområden, de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö oräknade. Vid utformningen av teleområdena har telestyrelsen utgått från att dessa i genomsnitt bör omfatta minst 60 000 huvudabonnemang. Avvikelserna från detta värde är dock betydande, vilket framgår bl. a. av att Borås och Uppsala teleområden den 1 januari 1958 hade 96 000 respektive 45 000 huvudabonnemang. Självfallet överstiger antalet huvudabonnemang i Stockholm och Göteborg avsevärt 60 000. För Stockholm redovisades 1958 470 000 och för Göteborg 197 000. För att administrera telefonrörelsen är landet för närvarande indelat i centralstationsområden. I de områden av landet där automatisk uppkoppling av samtalen äger rum är varje centralstationsområde indelat i ett eller flera riktnummerområden som i sin tur är indelade i mindre enheter (knutgrupper och ändstationer). Fördelningen av dessa stationer på riktnummerområden bestämmes främst av trafikintressets inriktning och omfattning, abonnentantalet samt vissa tekniska och ekonomiska förhållanden. Vidare tas också hänsyn i möjligaste mån till läns- och kommungränser. Landet är vidare indelat i 222 telefontaxeområden. Dessa har utformats så att de i möjligaste mån omfattar stationer med gemensam inriktning av trafikintresset. Inom varje sådant område har en viss station — som regel den största inom området —- utvalts till taxestation. Varje centralstationsområde omfattar vanligen ett eller flera taxeområden. Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i teleområden och telefontaxeområden framgår av bilaga 1.

D. Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner

Arbetsmarknadsstyrelsen har som nämnts i föregående kapitel i sin planering för framtida lokalisering av näringsliv m. m. gjort en indelning av landet i bl. a. A-regioner. 1 Varje region består av en stor eller medelstor tätort som regioncentrum jämte kringliggande glesbygd. Principerna för denna indelning redovisas i två utredningar som överlämnats till Kungl. Maj :t 1958 och I960. 2 I den senare utredningen redovisas utförligt hur man 1 Arbetsmarknadsstyrelsen: Arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning 1961, A- och B regioner, Karlshamn 1961. 2 Arbetsmarknadsstyrelsen: Befolkning och näringsliv, Karlshamn 1958, samt Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet, Karlshamn 1960.

83 gått tillväga vid klassificeringen av tätorter som regioncentra (A-centra) och vid regionavgränsningarna. Det konstateras att vid lokaliseringsutredningar som gjorts i ett antal län har ett befolkningsunderlag på minst omkring 30 000 personer visat sig räcka till för flertalet av de serviceanläggningar som människorna fäster avseende vid då de väljer bosättningsort och som företagarna vill ha då de väljer lokaliseringsplats för industriföretag. Orter som är centra i områden med här angivet befolkningsunderlag har som regel en väl utbyggd kulturell, social och kommersiell service samt goda kommunikationer med regionens olika delar och närliggande regioners centra. Näringslivet är i allmänhet väl utvecklat och differentierat. Till hjälp vid utväljandet av A-centra och vid avgränsningen av regionerna har bl. a. använts det tidigare nämnda tätortsregistret. Vidare har utnyttjats uppgifter angående tidningsområden, televerkets undersökningar angående telefonsamtalens inriktning samt uppgifter angående realskolors och gymnasiers rekryteringsområden. Slutligen har hänsyn också tagits till avstånd och kommunikationer. Vid avgränsningen av regionerna har nuvarande administrativa gränser beaktats. I de fall kommungräns inte följts har avgränsningen i huvudsak skett efter församlingsgräns. Kommuner och församlingar eller delar därav har i regel förts till det A-centrum som haft det största detaljhandelsinflytandet. Om två A-centra haft samma inflytande eller om A-centrum saknat inflytande från detaljhandelssynpunkt har tidningsspridningen och andra ovan angivna faktorer fått avgöra gränsdragningen. Berörda kommuner och länsstyrelser har beretts tillfälle att innan regionerna slutligt fastställdes år 1961 framföra sina synpunkter på regionernas preliminära avgränsning. Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i A-regioner framgår av bilaga 2 och kartbilagorna A och B. De sålunda avgränsade regionerna skiljer sig väsentligt från varandra såväl beträffande antalet invånare som ifråga om ytvidden. Till invånarantalet är stockholmsregionen störst med ca 1 150 000 invånare (1959) närmast följd av göteborgsregionen med ca 540 000 invånare. Inom stockholmsoch göteborgsområdena är ulricehamnsregionen befolkningsmässigt minst med endast något över 24 000 invånare. Arealmässigt är inom nämnda områden uppsalaregionen störst med en areal överstigande 8 000 kvkm och varbergsregionen minst med något under 1 000 kvkm. E. Länsskolnämndernas gymnasieområden

För att få en uppfattning om behovet av gymnasieplatser fram till mitten på 1960-talet har skolöverstyrelsen gjort en på näringsgeografiska och befolkningsstatistiska faktorer grundad undersökning* som omfattar hela 1 Gymnasieorganisationens omfattning fram till år 1965. Utredning om gymnasiestadiets kvantitativa problem, stencil, Stockholm 1959.

84 landet. Vid denna utredning har landet preliminärt indelats i s. k. gymnasieregioner. Styrelsens regionering har väsentligen baserats på det spontana valet av gymnasieort. För att kunna utnyttja officiellt statistiskt material har gymnasieregionerna i största möjliga utsträckning anpassats efter de administrativa gränserna. I vissa fall har dock avsteg gjorts från denna princip. Regioneringen har genomförts med hänsyn till huvudsakligen två grupper av faktorer, nämligen a) en orts uppnåelighetsgrad, d. v. s. dess läge med hänsyn till offentliga och privata kommunikationsmedel samt b) elevernas spontana val av gymnasieort, d. v. s. gymnasiernas upptagningsområden, sådana som dessa framgår av skolornas kataloger. Den allmänna kontaktinriktningen bedömes i framtiden i allt större utsträckning komma att bestämmas av landsvägsnätets beskaffenhet samt av att resor med allmänna kommunikationsmedel beräknas successivt krympa. Vid regioneringen har därför särskilt beaktats den allmänna vägplaneringen och föreliggande prognoser för motorismens utveckling. Vid avgränsningen av gymnasieregionerna har hänsyn vidare tagits till arbetsmarknadsstyrelsens indelning av landet i regioner. I flertalet fall överensstämmer skolöverstyrelsens regioner med dessa regioner. Vissa skiljaktigheter föreligger dock. Sålunda saknar några av arbetsmarknadsstyrelsens A-centra gymnasium, medan i andra fall orter med gymnasium i arbetsmarknadsstyrelsens indelning ej blivit A-centra. Denna av skolöverstyrelsen gjorda utredning har legat till grund för indelningar av länen i gymnasieområden, utförda av länsskolnämnderna. Denna områdesindelning motsvarar inom Stockholms- och göteborgsområdena i allt väsentligt skolöverstyrelsens indelning. Länsskolnämndernas gymnasieområden inom de båda nämnda områdena redovisas i bilaga 2.

F. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikflödeskartor

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i två kartutgåvor, publicerade 1956 och 1960, redovisat uppgifter över biltrafiken på större allmänna vägar år 1953 och år 1958. Till grund för dessa kartor ligger omfattande studier av trafikens intensitet. Som underlag till den först nämnda trafikundersökningen låg kontinuerliga maskinella trafikräkningar under åren 1951—1955, varvid observationer utfördes på sammanlagt ca 13 000 räknepunkter. Den sista undersökningen grundar sig på liknande trafikräkningar under åren 1957—1959 å ca 15 000 räknepunkter. Primärresultaten har omräknats till medeldygnstrafik för året och sommaren med hjälp av variationskurvor för säsong och vecka som upprättats med ledning av i vissa punkter regelbundet återkommande maskinella och manuella räkningar. Omräkningen

85 till 1953 respektive 1958 års trafik har skett på grundval av den trafikförändring som konstaterats genom de årliga räkningarna. Kartor över trafikintensiteten inom Stockholms- och göteborgsområdena redovisas i kartbilagorna C och D. G. Sparbanksområden

Det område inom vilket en sparbank får inrätta huvudkontor, avdelningskontor eller annan filial benämnes dess verksamhetsområde. Enligt sparbankslagen skall sparbanks utlåningsrörelse avse verksamhetsområdet. Inlåningen skall sålunda i första hand användas att täcka kreditbehovet i den bygd varifrån inlåningen härrör. Sparbankernas verksamhetsområden har växlande storlek, alltifrån en enda k o m m u n upp till ett län. Det förekommer dock att rörelsen även sträcker sig över länsgräns. En kommun kan också ingå i flera sparbankers verksamhetsområden. Länssparbankerna t. ex. driver vanligen rörelse i länets samtliga kommuner och deras verksamhetsområden omfattar därmed alla i vederbörande län förekommande övriga sparbankers verksamhetsområden. Området bestäms — särskilt i fråga om mindre banker — närmast av den dominans som den ort utövar där huvudkontoret är beläget. Verksamhetsområdets utbredning ger sålunda en uppfattning om hur långt ortens influens i detta hänseende sträcker sig. Verksamhetsområden för sparbanker med huvudkontor inom länen i Stockholms- respektive göteborgsområdet framgår av bilaga 3. H. Lastbilscen trål områden

Utövare av yrkesmässig trafik för godsbefordran är sammanslutna i lokala, ekonomiska intresseföreningar som håller beställningskontor, lastbilscentraler, och även i övrigt kan handha olika för medlemmarna gemensamma uppgifter. Lastbilscentralerna har regelmässigt sina kontor i mera betydande tätorter. Till en central är vanligen anslutna de lastbilåkare som betjänar en gemensam kundkrets eller i vart fall en kundkrets, bosatt inom ett område som de lämpligen kan gemensamt betjäna. Detta område där sålunda åkarna tillhör samma lastbilscentral utgör ett lastbilscentralområde. Länen är uppdelade i sådana centralområden. I krigstrafikplaneringen bildar dessa områden var för sig eller sammanslagna vägtrafikområden. Vanligen handhar lastbilscentralernas föreståndare — såsom vägtrafikombud under länsstyrelserna — ledningen över de lastbilar som hör hemma inom vägtrafikområdet och står till det civila transportväsendets förfogande. Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i lastbilscentralområden framgår av bilaga 4.

86 I. Interkommunal samverkan

Samarbete mellan kommuner kan ske enligt i huvudsak fyra olika former. Den enklaste formen är samråd genom samarbetsnämnder. Dessa har ingen beslutanderätt utan utgör närmast utrednings- och förhandlingsorgan för de samarbetande kommunerna. Samverkan mellan kommuner kan vidare ske i form av avtal. Detta är närmast en civilrättslig överenskommelse, d. v. s. varje kommun som ansluter sig till avtalet bibehåller kommunalrättsligt sin beslutanderätt i den eller de samarbetsuppgifter avtalet avser. En lagligt reglerad form för samverkan utgör kommunalförbundet. Städer, köpingar och landskommuner kan sammansluta sig till kommunalförbund för handhavande av en eller flera kommunala angelägenheter. Sammanslutning av detta slag kan ske även mellan landstingskommuner samt mellan sådan kommun och stad som ej tillhör landstingskommun. Myndigheterna har i några få fall möjlighet att ålägga en kommun att ingå som medlem i kommunalförbund. Så är fallet i fråga om kommunalförbund för polisverksamhetens upprätthållande och kommunalförbund på skolväsendets område samt regionplaneförbund och kristidsförbund. Om man går så långt i fråga om kommunalt samarbete att man tillerkänner en sammanslutning av kommuner egen beskattningsrätt innebär detta att en specialkommun bildas. Exempel på dylika kommunbildningar är den kyrkliga samfälligheten och i vissa fall tingslaget, överflyttas på detta sätt en förvaltningsuppgift från två eller flera primärkommuner till en specialkommun innebär det att primärkommunerna förlorar allt direkt inflytande på denna uppgift. Endast indirekt kan de få ett visst inflytande, nämligen om ledamöterna av specialkommunens beslutande organ väljes av de primärkommunala organen. Därigenom skulle ledamöterna kunna betraktas som ombud för primärkommunerna. Ett samgående mellan kommuner för att gemensamt lösa en kommunal uppgift kan ske av olika skäl. Det kan ha sin grund i ekonomiska bedömanden. Två kommuner överenskommer t. ex. om att driva ett gemensamt ålderdomshem för att nedbringa anläggnings- och driftskostnaderna. Samarbetet kan också betingas av geografiska eller kommunikationsmässiga skäl. Skolbarn får t. ex. gå i angränsande kommuns skola därför att den ur kommunikationssynpunkt är bättre belägen än hemkommunens skola. Ett samgående kan också framtvingas av samhällsutvecklingen som nödvändiggör en gemensam lösning av t. ex. en vatten- och avloppsfråga. Det kan slutligen vara ett allmänt intresse som påkallar samarbetet, som t. ex. när det för polisverksamhetens behöriga upprätthållande anses erforderligt att flera kommuner sammanföres till ett polisdistrikt. Ett samgående kan naturligtvis många gånger samtidigt vara betingat av flera skäl. Samverkan mellan primärkommuner inom länen i Stockholms- respektive

87 göteborgsområdet framgår av bilaga 5. Landstingskommunal redovisas i kapitel 10.

samverkan

J. Statliga förvaltningsområden

De statliga förvaltningsorganens lokalisering och de olika lokala förvaltningsområdenas utformning påverkar befolkningens kontaktinriktning endast i begränsad omfattning. Detta främst med hänsyn till den förhållandevis låga frekvensen i kontakterna. Vid en regionindelning som skall läggas till grund för länsavgränsningar är det dock av intresse att klarlägga i vad mån regionerna skiljer sig från de lokala förvaltningsområdena. Inom den statliga förvaltningen pågår för närvarande en omfattande reglering av olika administrativa områdesgränser. Stadsdomstolsutredningens överväganden angående rådhusrätternas framtida ställning samt därmed sammanhängande spörsmål (SOU 1961:6) får sålunda betydelse för domsagoindelningen. Detsamma gäller en i mars 1961 beslutad utredning om översyn av domkretsindelningen för underrätterna i riket. Frågan om en ändrad landsfiskalsdistriktindelning övervägs av 1957 års polisutredning. I uppbördsorganisationskommitténs fortsatta utredningsarbete rörande eventuell omorganisation inom folkbokförings- och uppbördsväsendet aktualiseras frågan om en ändrad fögderiindelning, som även är beroende av resultatet av 1955 års stadsutredning, vilken behandlar bl. a. frågan om förstatligande av uppbördsväsendet i städerna. Tidigare har också nämnts att under 1960 en ny indelning i lantmäteridistrikt genomförts. En ändrad pastoratsindelning har fastställts genom beslut av Kungl. Maj :t 1961. Av särskild betydelse i förevarande sammanhang är de pågående arbetena med en ny kommunindelningsreform. Denna kommer att föra med sig ändringar i olika indelningar grundade på kommunindelningen bl. a. domsago-, fögderi- och landsfiskalsdistriktindelningarna. Nuvarande statliga förvaltningsområden inom länen erbjuder med hänsyn härtill endast begränsat intresse. I de följande regionindelningarna anges dock skiljaktigheter mellan regioner och vissa i detta sammanhang mera betydelsefulla förvaltningsområden. Av bilaga 6 framgår sålunda Stockholms- respektive göteborgsområdets indelning i domsagor och fögderier samt landsfiskals- och lantmäteridistrikt. K. Den kommunala indelningen

Primärkommunerna. Samhällets tekniska, ekonomiska och sociala struktur har under det senaste århundradet i grund förändrats och medfört att de spontana regionerna alltmer kommit att avvika från den kommunala indelningen.

88 Den kommunindelningsreform som nu förberedes avser att ånyo söka nå överensstämmelse mellan administrativ indelning och spontana regioner. De nya kommunerna förutsattes i princip bildade genom sammanslagning av nuvarande kommuner. Denna sammanläggning avses genomförd på frivillighetens väg. Delning av befintliga kommuner blir enligt de sakkunnigas förslag aktuell endast då kommunen själv är införstådd därmed och den bästa indelningslösningen kan vinnas om i stället för kommungräns församlingsgräns följes. Avsikten är sålunda att de nya kommungränserna i allmänhet skall följa nuvarande kommungränser eller i vart fall församlingsgräns. Kommunindelningsreformen kan ej väntas genomförd inom sådan tid att denna utredning angående ändrad länsindelning inom Stockholms- och göteborgsområdena lämpligen kan avvakta ifrågavarande tidpunkt. För utredningens arbete synes ej heller erforderligt att äga kännedom om hur reformen i detalj kan komma att gestalta sig. Regionindelningen liksom förekommande alternativ till länsindelning av Stockholms- och göteborgsområdena göres därför här på grundval av den nuvarande primärkommunala indelningen. Landstingskommunerna. I inledningen till föregående kapitel omnämndes att länen som regel är områden för den landstingskommunala verksamheten. Bland landstingens uppgifter är ur region- och länsindelningssynpunkt de verksamhetsgrenar främst av intresse där befolkningen har relativt livliga kontakter med de landstingskommunala organen och där dessa kontakter är av mera regional än lokal karaktär. Främst gäller det sagda beträffande hälso- och sjukvården samt yrkesundervisningen. På lasarettsvårdens område har vanligen genomförts en indelning av länen i upptagningsområden för de olika sjukhusen med hänsyn till deras vårdresurser. Placeringen av lasaretten liksom deras storlek bestäms i första hand av landstingsområdets utformning, befolkningsförhållanden (bosättning, åldersfördelning m. m.) och kommunikationsförhållanden. Sjukhusens upptagningsområden avgränsas därför regelmässigt så att vårdbehövande hänvisas till det sjukhus som har de för vårdfallet erforderliga vårdresurserna och är ur kommunikationssynpunkt lämpligast beläget. Inom den förebyggande hälsovården förekommer likaledes indelningar av landstingsområdet i upptagningsområden eller distrikt till vilka vissa vårdresurser lokaliserats. Detta är exempelvis fallet med tuberkulossjukvården, den öppna förlossningsvården och den av landstingskommunerna bedrivna tandvården. Även dessa vårdområden har utformats med tanke på uppgiften att betjäna befolkningen inom varje område. Stockholms- och göteborgsområdenas indelning i dispensär- och tandvårdsdistrikt framgår av bilaga 7.

89 L. Befolkningsfördelningen

En centralorts omland — en region — utgör, som nämnts i det inledande avsnittet, det område inom vilket den tätort som utgör regioncentrum dominerar över andra orter. De olika influensfält som omger en sådan ort sammanfaller vanligen inte. Regionen kommer därför att som regel utgöra ett med de olika fälten som underlag skapat område. Avgränsningen av regionen kräver sålunda en avvägning. Vid denna måste största betydelse fästas vid befolkningens fördelning inom det berörda området. I föreliggande utredning har vid denna bedömning använts en av lektor Elis Pålsson 1 upprättad befolkningsprickkarta över hela landet i skala 1 : 500 000. Kartan redovisar befolkningens fördelning på tätorter och glesbygd den 1 januari 1957. Befolkningen utanför tätort anges med en prick per 100 invånare. Tätorternas invånarantal anges genom kvadrater med ytan proportionell mot folkmängden. I eller invid kvadraterna finns en siffra som anger antalet invånare i 100-tal. M. Detaljavgränsningsfrågor

En regionindelning kan ha olika grad av noggrannhet i detalj avgränsningen. Bestämmande för hur detaljerad en sådan indelning bör göras är främst dess syfte. Skall en indelning — i likhet med den här ifrågavarande — ligga till grund för avgränsningar av län får beaktas att länen bygger på den primärkommunala indelningen. Som regel finns därför i det sammanhanget ej behov av en mera detaljerad indelning i regioner än att de olika kommunernas regiontillhörighet redovisas. En kommun som är helt inriktad mot ett centrum ingår av naturliga skäl i dess region. Olika delar av en kommun kan emellertid vara inriktade mot skilda centra. En k o m m u n kan också i fråga om de studerade faktorerna ha en skiftande inriktning. Den kan t. ex. i fråga om handel vara vänd mot ett centrum men tillhöra en annan centralorts tidningsområde. Är kommunen inriktad mot skilda centra uppkommer frågan hur dess regiontillhörighet bör bedömas. Eftersom en länsindelning bygger på primärkommunerna, och frågan om delning av kommunen i detta sammanhang endast undantagsvis kan aktualiseras blir det närmast den förhärskande inriktningen hos flertalet bland kommunens invånare som får bestämma dess länstillhörighet. Det sagda talar för att vid regionindelningen en komm u n i princip bör föras till den region vars centralort på detta sätt har dominerande betydelse för huvuddelen av kommunens befolkning. Då delning av kommun emellertid i länsindelningssammanhang icke kan anses utesluten bör vid avgränsningen av regioner även redovisas om en kommun är delad i influenshänseende och då på vad sätt. 1

Elis Pålsson: Gymnasiers rekrytering och lokalisering, Lund 1958.

90 7/. Avgränsning

av län

A. Regionen som grund för länsavgränsningar

Ur näringsgeografisk synpunkt är, som tidigare nämnts, den kring en centralort avgränsade regionen den ideala länsenheten. Örebro län kan anföras som exempel på en sådan i näringsgeografiskt hänseende i huvudsak lämplig länsbildning. Vårt lands växlande struktur medger emellertid i allmänhet inte en länsindelning uppbyggd på detta sätt. Det finns endast ett begränsat antal städer som har sådan dominans över kringliggande område med därinom belägna centra av lägre storleksordning att man kan med utgångspunkt från endast dessa städer göra en ändamålsenlig länsindelning. I de fall då länet inte kan avgränsas med huvudorten som naturligt centrum för hela länet bör detta likväl, som tidigare nämnts, byggas upp med beaktande av den näringsgeografiska grupperingen i regioner. Till samma länsbildning bör sålunda ur näringsgeografisk synpunkt i första hand föras de regioner som har den största inbördes samhörigheten. Inom en region av det slag som här avses kan urskiljas vissa kommuner som i sin helhet hör nära samman med centralorten och är helt inriktade mot denna. Dessa kommuner bör vid avgränsningen av län ingå i samma länsbildning som sin centralort. Utanför dessa mot ett enda centrum klart inriktade kommuner finns inom en region andra som ej helt men dock huvudsakligen är inriktade mot ifrågavarande centralort. De är sålunda samtidigt men i mindre grad inriktade även mot annan eller andra sådana orter. Ju starkare anknytningen härvid är till ett visst centrum desto större hänsyn får vid länsavgränsningen tagas till den näringsgeografiska inriktningen inom kommunen. Om en kommuns olika delar är inriktade mot skilda centra kan — om än undantagsvis — vid en länsavgränsning som berör kommunen ifrågasättas att dra gränsen genom kommunen. I så fall måste krävas att en sådan avgränsning är av väsentlig betydelse för att en välavgränsad länsenhet skall erhållas. Ett förslag till länsindelning som delar en kommun kan dock ej betraktas som något annat än anvisning på en ur länsindelningssynpunkt önskvärd avgränsning. Då frågan om delning av en kommun på detta sätt tas upp i samband med länsavgränsningar bör i princip församlingsgräns följas. Andra gränsjusteringar synes ej i ett sådant sammanhang böra upptagas till bedömning. Understundom kan i gränsområdet mellan två regioner iakttagas kommuner som är vända mot olika centra och såvitt föreliggande undersökningsmaterial visar icke kan sägas vara huvudsakligen inriktade mot något av ifrågakommande centra. De kan vara delade i befolkningsmässigt jämbördiga delar eller så splittrade att inriktningen för kommunen som helhet blir ytterst diffus.

91 Om en k o m m u n av angivet slag med olika delar är knuten till skilda centra kan en länsgränsdragning genom kommunen ifrågakomma i enlighet med vad här ovan anförts. Föreligger ej skäl för en sådan delning eller är den ej möjlig på grund av splittringen i kommunens inriktning får andra förvaltningsmässiga faktorer avgöra länstillhörigheten. De länsindelningsalternativ som kommer att presenteras i avd. II grundas på regionindelningar utförda med tillämpning av här redovisad metodik. De skisserade länsbildningarna har emellertid avgränsats närmast i syfte att bilda underlag för en beskrivning och bedömning av de konsekvenser som olika tänkbara principlösningar för med sig. Detaljavgränsningen får därför i detta sammanhang en mera underordnad betydelse. Med hänsyn härtill tas i indelningsalternativen frågan om delning av kommun vid avgränsningen av de tänkta länsenheterna inte upp till någon mer ingående behandling.

B. Länets avgränsning ur förvaltningssynpunkt

I föregående kapitel har redovisats betydelsen av att länet har lämplig folkmängd, erforderligt skatteunderlag m. m. för att förvaltningsorgan och landsting skall få möjlighet att ändamålsenligt organisera sin verksamhet. Därvid framhölls, att det med hänsyn till landets struktur inte är möjligt att avgränsa län vilka helt tillgodoser de krav och synpunkter som kan ställas på länet som förvaltningsområde och landstingskommun ävensom i övrigt. Vid indelningen av ett område i län måste med hänsyn härtill mot varandra vägas skilda synpunkter och intressen så att den i olika hänseenden bästa möjliga indelningen erhålles. Vid denna avvägning får bl. a. beaktas att olika faktorer, som bedömda var för sig ger vissa synpunkter på länet som förvaltningsområde, kan kombinerade med varandra ge väsentligt andra värden. Folkmängden inom ett län med ringa ytvidd och goda förbindelser eller i län med stora städer kan t. ex. vara avsevärt större än i län med stor yta eller med befolkningen bosatt i glesbygd eller medelstora och mindre tätorter. Vidare måste befolkningsutvecklingen på längre sikt tas i betraktande vid ändringen i länsindelningen så att inte länet redan inom förutsebar framtid får så liten folkmängd att en rationell länsförvaltning försvåras.

II REGION- OCH LÄNSINDELNING

KAPITEL 6 A v utredningen berörda län

A.

Stockholmsområdet

Stockholms stad och län

Stockholms stad omfattar 182 kvkm land. Dess folkmängd utgjorde den 31 december 1960 806 903 invånare, vilket motsvarar 4 429 invånare per kvkm. Stockholms län omfattar östra Uppland och östligaste delen av Södermanland utom Stockholms stad. Utmed länets kust sträcker sig från öregrund till Södertälje ett skärgårdsområde av betydande storlek. Avståndet från länets nordligaste del till den sydligaste är omkring 180 k m och största fastlandsbredden omkring 75 km. Landarealen utgör 7 456 kvkm. Länet hade vid 1960 års utgång 462 938 invånare eller 62 invånare per kvkm. Inom länet finns 12 städer, 5 köpingar och 36 landskommuner. Av städerna är endast Södertälje magistratsstad. Länet är i övrigt uppdelat på 8 domsagor. Där finns 16 landsfiskalsdistrikt, 10 fögderier och 7 lantmäteridistrikt. Vidare är länet indelat i 4 civilförsvarsområden. Dess norra och nordöstra del ingår i Uppsala försvarsområde. I övrigt är länet delat mellan Vaxholms försvarsområde i kustbandet och Stockholms försvarsområde omfattande Stockholm och Södertälje med kringliggande kommuner. Den primärkommunala indelningen inom stockholmsområdet redovisas å kartbilaga O. Bland länets städer intar Södertälje och Norrtälje ställningen av mera betydande centralorter för kringliggande kommuner. Inom den norra delen av länet dominerar jordbruksnäringarna. Industriell verksamhet förekommer där i mera betydande omfattning endast i Hallstavik och Herräng i Häverö k o m m u n samt i Norrtälje. I Stockholm och kommunerna däromkring intar handel, servicenäringar och förvaltning en framträdande plats. I Södertälje och Nynäshamn dominerar industri. Av länets befolkning bodde 1960 204 000 invånare i städerna, 68 000 i köpingarna och 191 000 i landskommunerna. Antalet invånare i Stockholms stad och län åren 1930, 1940, 1950 och 1960 redovisas i bilaga 8. Som framgår av folkmängdsuppgifterna har den norra länsdelen samt kommunerna i skärgården och Mälaren under angiven tidrymd haft en betydande folkminskning förorsakad av en stark utflyttning som huvudsakligen gällt den

96 yngre delen av befolkningen. Detta har medfört en förskjutning inom området mot högre åldersgrupper. Inom länet i övrigt har en betydande folkökning ägt rum, inom flera av Stockholms förortskommuner har sedan 1930 folkmängden mångdubblats. Stockholm, som 1850 endast hade 93 000 invånare, har sedan senare delen av 1800-talet snabbt ökat sin folkmängd. Vid sekelskiftet passerades 300 000, 1920 var antalet invånare över 400 000 och 1930 över 500 000. Numera har emellertid en stagnation inträtt. Folkmängden den 31 december 1960 var 1 000 invånare lägre än vid 1959 års utgång. Anledningen härtill är att de för bostadsändamål lämpliga och tillgängliga markresurserna i huvudsak förbrukats. Storstaden forsätter emellertid att växa men tillväxten sker i kommunerna kring Stockholm. De bindes härigenom allt fastare samman med staden till en enhet såväl näringsgeografiskt och arbetsmarknadsmässigt som i fråga om kommunikationer och bebyggelse. Detta storstadsområde, som efter en ursprungligen i statistiska sammanhang använd indelning betecknas Stor-Stockholm, utgör i förvaltningshänseende inte någon enhet och några fasta bestående gränser för området kan ej heller uppdragas. Allteftersom bebyggelsen växer ut över nya markområden förskjutes också gränserna för storstadsområdet. Statistiska kontoret i Stockholm för numera till ett Stor-Stockholms planeringsområde förutom Stockholms stad 18 förortskommuner, nämligen städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Solna och Sundbyberg, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Botkyrka, Huddinge, Järfälla, Märsta, Tyresö, Upplands-Väsby och Österhaninge. Till en yttre förortszon föres 10 kommuner, nämligen Vaxholms stad samt landskommunerna Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Salem, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge och Österåker. Folkmängden i samtliga angivna kommuner inom Stor-Stockholm med undantag för Stockholm uppgick 1930 till 145 000 invånare. Stockholm hade då 513 000 invånare och Stor-Stockholm sålunda totalt 656 000 invånare. För 1960 var motsvarande antal invånare i förortsdelen av Stor-Stockholm 342 000, i Stockholms stad 807 000 och totalt 1 149 000. Stockholms stads andel sjönk sålunda under denna trettioårsperiod från 78 % till 70 %. Länets skatteunderlag 1961 är, som bilaga 9 visar, betydande, 23 096 000 skattekronor eller per invånare 53,40, sålunda väsentligt högre än medeltalet för landets samtliga län, 42,80. Skatteunderlaget var fördelat med 11993 000 skattekronor inom städerna, 3 640 000 inom köpingarna och återstående 7 463 000 inom landskommunerna, eller 52 %, 16 % respektive 32 %, medan 1960 av befolkning 44 % var bosatt i städerna, 15 % i köpingarna och 41 % i landskommunerna. Om Stockholm frånräknas var inom Stor-Stockholm antalet skattekronor 1961 18 084 000, varav i städerna 8 841000, i köpingarna 3 640 000 och i landskommunerna 5 603 000. De ifrågavarande kommunernas andel i det

97 totala antalet skattekronor i länet var 78 %, medan deras andel i länets totala folkmängd 1960 var 74 %. Stockholms stad och vissa angränsande delar av Stockholms län bildar ett regionplaneförbund (fig. 6: 1). I detta ingår förutom de ovan nämnda kommunerna även städerna Norrtälje, Nynäshamn, Sigtuna och Södertälje samt landskommunerna Blidö, Djurö, Frötuna, Ljusterö, Lyhundra, Roslags-Länna, Sjuhundra, Skepptuna, Sorunda, Väddö, Ösmo och Östertälje. För regionplaneområdet har antagits en regionplan, vilken fastställts av Kungl. Maj:t. Planens huvudsyfte är att tjäna till ledning vid den mera detaljerade planläggningen, alltså vid uppgörande eller ändring av generalplaner, stadsplaner, byggnadsplaner och utomplansbestämmelser inom regionplaneområdet, liksom eljest vid reglering av bebyggelsen eller användningen i övrigt av mark inom planområdet. Även inom andra grenar av det kommunala verksamhetsområdet har ett omfattande interkommunalt samarbete vuxit fram mellan Stockholm och de kommuner som i förhållande till Stockholm har förortskaraktär samt även mellan förortskommunerna inbördes. Inom stadens förvaltning inrättades 1955 en storstockholmsrotel med uppgift att handlägga samarbetsfrågor och ärenden som berör storstockholmsområdet. Vid sidan av regionplaneförbundet är Stor-Stockholms planeringsnämnd det viktigaste primärkommunala organet för samarbetet mellan Stockholm och förortskommunerna (fig. 6 : 1 ) . Till nämnden är anslutna samtliga kommuner inom Storstockholm utom Ekerö, Färingsö, Salem och Värmdö. Därjämte ingår i nämnden Djurö kommun. Nämnden behandlar olika samarbetsfrågor såsom ett gemensamt aktionsprogram för bostadsförsörjningen, samordnad bostadsförmedling, frågor angående vatten och avlopp, kommunikationer, samarbete på det allmänna skolväsendets område m. m. De ovan nämnda förortskommunerna å sin sida är sammanslutna i Stockholms förorters samarbetsnämnd. Nämnden är ett utredande organ som endast avger förslag och rekommendationer. Den utser även förortskommunernas representanter i planeringsnämnden. Som redovisats i kapitel 5 samarbetar förortskommunerna inom olika kommunala verksamhetsområden. Sålunda bildar bl. a. Stockholms norra förorter ett vattenledningsförbund och ett förbund för gemensamt avloppssystem, det s. k. Käppalaförbundet. Även inom polisväsendet, brandförsvaret, hälsovården, skolväsendet m. m. förekommer ett interkommunalt samarbete mellan kommunerna kring Stockholm. Stockholms stad deltar på olika sätt i detta arbete. Med länets landsting har staden vidare en gemensam förhandlingsdelegation för sjukvårdsfrågor. Det samarbete och den samverkan av interkommunal karaktär som sålunda vuxit fram inom Stor-Stockholm har i första hand gällt samhällsplaneringen i vidsträckt mening. En mångfald problem kräver där gemensamma lösningar inom berörda kommuner. Markens utnyttjande för skilda 7—1042.51

98 Fig. 6: 1. Stockholmstraktens regionplaneförbund (heldragen linje). Stor-Stockholms planeringsnämnd (streckad linje)

99 ändamål måste inom kommunerna ske efter enhetliga principer så att områden avsedda för samma ändamål t. ex. bostadsbebyggelse, industribebyggelse, fritidsvistelse får en omfattning som motsvarar det totala behovet inom området och samtidigt erhåller en ur skilda synpunkter ändamålsenlig lokalisering. Vidare krävs en planmässig fördelning av bebyggelsen som möjliggör en lämplig uppdelning på olika bebyggelsetyper, exempelvis flerfamiljs- och småhusbebyggelse, samt ett ändamålsenligt trafiksystem. Infarterna till Stockholm liksom de kollektiva transportmedlen måste i fråga om kapacitet och sträckning anpassas efter den trafik som de växande ytterområdena i utbyggt skick kan beräknas komma att alstra. I anslutning till bebyggelseplaneringen krävs planläggning av erforderliga fritidsområden inom storstadsområdet. Även andra liknande behov bör i inånga fall täckas gemensamt, t. ex. behovet av idrottsanläggningar och samlingslokaler. Vid bebyggelseplaneringen uppkommer också gemensamma problem berörande el- och gasförsörjning samt vatten och avlopp. Ett kommunalt samarbete kan likaledes visa sig behövligt inom brandväsende och skolväsende liksom på kultur- och nöjeslivets områden. I nuvarande läge med en betydande bostadsbrist inom Stockholms stad och även inom närliggande kommuner har också behovet av en samordnad fördelning och förmedling av bostäder för denna gemensamma bostadsmarknad framträtt med särskild styrka. Otvivelaktigt har, som framgår av det sagda, de problem som aktualiseras vid planering och utbyggnad av Stor-Stockholm i första hand interkommunal karaktär. Planerings- och utbyggnadsverksamheten inrymmer emellertid i sina olika faser även problemställningar som direkt berör statliga intressen. Det ankommer bl. a. på statliga myndigheter och organ att väga olika kommuners intressen mot varandra och bevaka att samhällsplaneringen sker på ett sätt som främjar utvecklingen sedd i ett större sammanhang. Tillika är det av vikt att planläggningen för olika områden inom samma bebyggelseregion liksom områdenas utbyggnad samordnas i tid och rum. Staten har här att bevaka bl. a. egna speciellt ekonomiska intressen. Detta gäller t. ex. statliga stödåtgärder i form av lån och bidrag vid bostadsbyggande samt vid utbyggnad av skolor, gator, vatten- och avloppsanläggningar, samlingslokaler m. m. Ifrågavarande planerings- och utbyggnadsåtgärder kan också ankomma direkt på statliga myndigheter som t. ex. i fråga om det allmänna vägväsendet. Det förhållandet att en länsgräns skiljer Stockholm från kringliggande del av Stor-Stockholm medför att vid samhällsplanerande åtgärder inom området statliga myndigheter å ömse sidor om gränsen måste kopplas in. Därigenom försvåras myndigheternas avvägning mellan skilda intressen och samordningen av olika insatser inom stad och län ävensom i övrigt, ett samlat grepp på uppgiften. Myndigheternas samarbete inbördes försvåras även

100 därav att någon direkt motsvarighet till länsstyrelseexperterna i länet inte finnes inom den regionala statliga förvaltningen i Stockholm. Också för kommuner och enskilda kompliceras planerings- och utbyggnadsåtgärder genom uppdelningen av den statliga regionala verksamheten på skilda myndigheter i Stockholms stad och län. Länsgränsen mellan Stockholm och dess förortskommuner medför även andra olägenheter. Stor-Stockholm har en gemensam arbetsmarknad, men denna administreras av två organ, arbetsnämnden i Stockholms stad och länsarbetsnämnden i länet. Denna uppdelning av verksamheten på skilda myndigheter har visat sig förenad med olägenheter. Ett omfattande samarbete mellan de två nämnderna har med hänsyn härtill fått byggas upp. Också i övrigt på näringslivets område visar sig den nuvarande länsindelningen medföra olägenheter. Detta gäller t. ex. den yrkesmässiga trafiken. Tillståndsgivningen i dessa ärenden och därmed även behovsprövningen är bunden till länen i de fall icke statens biltrafiknämnd är tillståndsmyndighet. Även rättigheternas omfattning är i skilda hänseenden knuten till länen. Länsorganens möjligheter att agera är här liksom i andra sammanhang som regel begränsade till det egna länet, vilket inom Stor-Stockholm medför olägenheter i skilda hänseenden. Ur administrativ synpunkt medför Stockholms ställning som eget statligt förvaltningsområde att en enhetlig bedömning av olika ärenden inom StorStockholm och därmed en gemensam administrativ praxis försvåras. Med hänsyn till de livliga förbindelserna över länsgränsen måste detta anses vara en väsentlig olägenhet. I civilförsvarshänseende har nuvarande administrativa uppdelning av Stor-Stockholm framtvingat en särskild organisation för storstadsområdet som innebär att överståthållarämbetets och länsstyrelsens verksamhet sammanförts i ett gemensamt organ infogat i överståthållarämbetet. Olägenheterna av nuvarande länsgräns mellan Stockholms stad och län har emellertid därmed icke kunnat helt övervinnas på detta område. Som i ett följande kapitel kommer att närmare redovisas utgör Stockholms län ej heller i övrigt någon i näringsgeografiskt hänseende lämpligt avgränsad länsbildning, vilket bl. a. avspeglar sig i omfattningen av det interkommunala samarbetet över länsgränserna, redovisat i kapitel 5. Detta gäller såväl gränsen mot Södermanlands län — inom vilket län Södertälje har en icke obetydlig influens i de närmast staden belägna delarna — som gränsen mot Uppsala län. Stockholms stads förortsområde sträcker sig här in i Upplands-Bro kommun i nämnda län, och flera gränskommuner inom Stockholms län är i skiftande grad inriktade mot Uppsala.

Uppsala län

Uppsala län omfattar mellersta delen av Uppland. Länet sträcker sig som en över 130 k m lång korridor från Bottenhavet till Mälaren. Länets bredd

101 överstiger ej ca 50 km. Det innehåller 5 252 kvkm land. Antalet invånare var den 31 december 1960 167 856, vilket motsvarar 32 invånare per kvkm. Länet har två städer, Uppsala och Enköping, en köping, Tierp, och 22 landskommuner, redovisade å kartbilaga O. Länets båda städer är magistratsstäder. Landsbygden är delad i två domsagor. Länet har 7 landsfiskalsdistrikt, 3 fögderier och 2 lantmäteridistrikt. Det är uppdelat på 3 civilförsvarsområden och ingår med undantag för Älvkarleby kommun i Uppsala försvarsområde. Av länets befolkning bodde 1960 91 000 invånare i städerna, ca 4 000 i Tierps köping och återstående 73 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Av folkmängdsuppgifterna framgår att länets landsbygd sedan 1930 haft en betydande folkminskning. Endast Tierps köping samt Söderfors och Älvkarleby kommuner visar en positiv befolkningsutveckling. År 1930 bodde omkring 95 000 invånare utanför städerna mot endast 77 000 år 1960, motsvarande 69 respektive 46 %. Att länets folkmängd under ifrågavarande trettioårsperiod likväl ökat med 30 000 invånare beror på städernas kraftiga expansion. De har sedan 1930 mer än fördubblat sin folkmängd. Antalet skattekronor i länets kommuner 1961 redovisas i bilaga 9. Fördelat per invånare blir skatteunderlaget 40,80 skattekronor eller något under riksmedeltalet. Antalet skattekronor inom länets två städer var 4 280 000 eller 62 % av det totala antalet skattekronor, 6 852 000, medan 1960 av länets befolkning 54 % bodde i städerna. Städerna Uppsala och Enköping är centralorter för huvuddelen av länets landsbygd och även för angränsande delar av bl. a. Stockholms län. Länets industri är i huvudsak koncentrerad till de två städerna. I den norra delen av länet bedrives dock en icke obetydlig industriell verksamhet främst lokaliserad till Gimo i Olands kommun, österbybruk och Dannemora i Dannemora kommun, örbyhus och Tobo i Vendels kommun, Tierps köping, Söderfors, Karlsholmsbruk i Västlands kommun samt Skutskär i Älvkarleby kommun. Södermanlands län

Södermanlands län omfattar huvuddelen av landskapet Södermanland. Längsta avståndet fågelvägen mellan länets gränser är ca 120 km. Landarealen uppgår till 6 323 kvkm. Folkmängden den 31 december 1960 var 227 924 invånare. Antalet invånare per kvkm utgjorde sålunda 36. Länet har 9 städer, 2 köpingar och 28 landskommuner. Av städerna är Nyköping och Eskilstuna magistratsstäder. I övrigt är länet delat i 3 domsagor. Länet har 8 landsfiskalsdistrikt, 5 fögderier och 2 lantmäteridistrikt. Det är uppdelat på 4 civilförsvarsområden och bildar ett försvarsområde. Länets största stad är Eskilstuna med 59 000 invånare (1960). Där är länsarbetsnämnden placerad. Övriga länsorgan finns i residensstaden Ny-

102 köping, som i befolkningsliänseende är länets andra stad med 24 000 invånare. Av länets befolkning bodde 1960 136 000 personer i städerna, 7 000 i köpingarna och 85 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Befolkningsutvecklingen har, som sammanställningen visar, varit gynnsam. Den beräknas bli så även framdeles. Skatteunderlaget 1961 i länets kommuner framgår av bilaga 9. Det totala antalet skattekronor, 8 976 000, motsvarar 39,40 skattekronor per invånare. Antalet ligger under riksmedeltalet. I länets städer var antalet skattekronor sammanlagt 6 113 300 eller 68 % av länets hela skatteunderlag, medan städernas andel i länets folkmängd 1960 var 60 %. Inom länet är industrin närmast koncentrerad till Eskilstuna och Oxelösund men även Katrineholm och Nyköping har ett icke obetydligt antal industrisysselsatta. Länets nordöstra del saknar större industrier. För denna del av länet är Södertälje i Stockholms län centralort. B. Göteborgsområdet Göteborgs och Bohus län

Göteborgs och Bohus län omfattar hela Bohuslän och sydvästra delen av Västergötland. Det utgör ett långsmalt kustlän. Längden överstiger något 170 km. Största bredden är omkring 60 km. Länet omfattar 4 956 kvkm land. Folkmängden uppgick den 31 december 1960 till 625 366 invånare, vilket motsvarar 126 invånare per kvkm. Länet har 7 städer och 37 landskommuner. Göteborg och Uddevalla är magistratsstäder. Länet i övrigt är uppdelat på 5 domsagor. Landsfiskalsdistrikten är 14, fögderierna 6 och lantmäteridistrikten 5. Vidare är länet indelat i 4 civilförsvarsområden. I Göteborgs civilförsvarsområde ingår jämväl Angereds kommun i Älvsborgs län. Länet ingår tillsammans med delar av Älvsborgs och Hallands län i Göteborgs och Bohus försvarsområde. Den primärkommunala indelningen inom göteborgsområdet redovisas å kartbilaga P. Av länsorganen är länsbostadsnämnd, lantbruksnämnd, hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse, företagareförening och landsantikvarie placerade i Uddevalla. Länsadministrationen i övrigt är förlagd till Göteborg. Länets landstingskommun omfattar hela länet utom Göteborgs stad. Av länets befolkning bodde 1960 485 000 invånare i städerna (varav 405 000 i Göteborg) och återstående 140 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Sammanställningen visar att landsbygden inom Bohuslän med undantag för de närmast Göteborg belägna kommunerna samt Ljungskile, Skredsvik, Stenungsund och Smögen är utsatt för en stark uttunning av befolkningen. Den ökning av folkmängden med 168 000 invånare som skett under ifrågavarande

103 trettioårsperiod faller i huvudsak på de större städerna och kommunerna kring Göteborg. Landsbygden har inom hela länet under perioden totalt minskat med 6 000 invånare oaktat landskommunerna kring Göteborg söder om Hermansby och Romelanda då ökade med över 20 000 invånare. Inom länets landstingskommun var folkmängden 1930 196 850 och 1960 220 628 invånare. Antalet skattekronor inom länet 1961 framgår av bilaga 9. F r å n r ä k n a t Göteborg utgjorde skatteunderlaget 7 748 000 skattekronor och därav var städernas andel 3 491000 skattekronor ( 4 5 % ) samt landskommunernas andel 4 257 000 (55 % ) . Antalet skattekronor per invånare var exklusive Göteborg 35,40, medan den procentuella andelen av befolkningen inom ifrågavarande del av länet 1960 för städerna var 36 % och för landsbygden 64 %. Bland länets städer har främst Göteborg men även Uddevalla karaktären av större centralorter. Till Göteborg med angränsande kommuner samt Uddevalla är också länets industriföretag företrädesvis lokaliserade. Även i Stenungsund, Lysekil och Strömstad är emellertid befolkningen i stor omfattning sysselsatt i industri. Länets jordbruk har i betydande grad karaktären av småbruk och man står där inför en omfattande sammanläggningsprocess. Fisket koncentreras alltmer till vissa större fiskelägen, storsjöfisket till Smögen-Gravarne och Styrsö-öckerö samt räkfisket till Strömstad. Göteborg har liksom Stockholm genomgått en snabb befolkningsutveckling. F r å n att först på 1860-talet passera 50 000 fördubblades folkmängden på kortare tid än 30 år och var 1920 över 200 000 invånare. År 1940 var antalet invånare över 280 000 och 1960 över 400 000. En omfattande förortsbebyggelse har vuxit upp i kommunerna kring Göteborg. I ett av Göteborgs stadsfullmäktiges planeringsberedning 1954 avgivet betänkande i Göteborgs inkorporeringsfråga (stadsfullmäktiges handlingar 1958 nr 124) föres till Göteborgs förorter Mölndals stad och landskommunerna Askim, Kållered, Partille, Råda, Säve, Torslanda och Tuve i Göteborgs och Bohus län samt Angered, Lerum och Nödinge i Älvsborgs län, vad som tillsammans med Göteborgs stad allmänt kallas StorGöteborg även om gränsen härför inte är eller kan vara exakt fixerad. Utvecklingen flyttar gränsen för detta stadsområde — liksom i fråga om Storstockholm — genom att nya Områden får förortskaraktär. De i Stor-Göteborg enligt ovan ingående kommunerna hade 1930 något över 300 000 invånare och vid 1960 års utgång nära 481 000 invånare, varav inom Göteborgs och Bohus län 294 000 respektive 465 000 invånare, motsvarande 66 respektive 86 % av länets hela befolkning. Göteborgs stads andel i Stor-Göteborg var 1930 260 000 invånare och 1960, som nämnts, 405 000 invånare eller 87 respektive 84 %. Skatteunderlaget inom den del av Stor-Göteborg som är belägen inom Göteborgs och Bohus län var 1961 24 339 324 skattekronor eller 82 % av länets totala antal skattekronor.

104 Fig. 6: 2. Regionplaneförbundet för Göteborg med omgivningar (heldragen linje). Göteborgs förorters förbund (streckad linje). I förbundet ingår jämväl Lödöse

kommun

Staden Göteborg och kommunerna däromkring bildar regionplaneförbundet för Göteborg med omgivningar (fig. 6:2). I förbundet ingår förutom kommunerna inom Stor-Göteborg jämväl inom Göteborgs och Bohus län städerna Kungälv och Marstrand samt landskommunerna Hermansby, Kode, Landvetter, Styrsö, Ytterby och Öckerö, inom Älvsborgs län landskommuner-

105 na Björketorp och Skallsjö samt delar av Starrkärr, Stora Lundby och Bollebygd ävensom inom Hallands län Kungsbacka stad och landskommunerna Lindome, Onsala, Särö, Tölö och del av Fjärås. Regionplanen skall sedan den upprättats — liksom den för stockholmsregionen fastställda — tjäna till ledning vid fortsatt detaljplanläggning inom regionen. Som framgår av det sagda berör samhällsplaneringen kring Göteborg ett flertal kommuner och här uppstår behov av samarbete och samordning på samma sätt som tidigare har redovisats beträffande kommunerna kring Stockholm. Förhållandena kompliceras dock här ytterligare därigenom att de berörda kommunerna är belägna i ej endast Göteborgs och Bohus län utan även Älvsborgs och Hallands län. Det är sålunda länsmyndigheter i såväl Göteborg och Uddevalla som i Vänersborg och Borås samt i Halmstad som har att ta ställning till frågor angående planering och utbyggnad inom Göteborgs regionplaneområde. Det är ofrånkomligt att verksamheten avsevärt tynges härav. För att underlätta samarbete och samordning på det kommunala planet har kommunerna kring Göteborgs stad bildat Göteborgs förorters förbund (fig 6 : 2 ) . Till detta är anslutna samtliga kommuner inom Stor-Göteborg samt därjämte i Göteborgs och Bohus län Kungälv, Landvetter, Styrsö, Ytterby och öckerö, i Älvsborgs län Lödöse, Skallsjö, Starrsjö och Stora Lundby samt i Hallands län Kungsbacka, Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö. Förbundet har till uppgift att behandla spörsmål, som är av gemensamt intresse för kommunerna, bl. a. samhällsbildning, kommunikationer, stadsoch byggnadsplaner, bebyggelse, vattenförsörjning, avlopp och kommunal organisation. På det landstingskommunala planet försvåras verksamheten inom StorGöteborg också därav att Göteborgs stad står utanför landstinget. På sjukvårdens område har man sökt bemästra olägenheterna genom samarbetsavtal. Göteborgs och Bohus läns landsting har sålunda träffat avtal med Göteborgs stad om vård av länspatienter å stadens sjukhus. Landsting och stad driver också gemensamt vissa anstalter. Landstinget samarbetar även med Älvsborgs läns landsting för att lösa sjukvårdsproblemen kring Göteborg. Bl. a. avser landstingen att gemensamt bygga ett nytt lasarett i Kungälv. Inom yrkesskolväsendet har Göteborgs stad och länets landsting bildat ett kommunalförbund för central yrkesundervisning. De tre landstingskommunerna samarbetar även på detta område för att bemästra olägenheterna av länsindelningen kring Göteborg. Älvsborgs län

Älvsborgs län omfattar hela Dalsland samt västra och södra Västergötland med undantag för ett område i sydväst som tillhör Göteborgs och Bohus län. Avståndet från länets nordgräns till sydgränsen överstiger något 240 km.

106 Största bredden är omkring 100 km. Länet omfattar 11 710 kvkm land och antalet invånare var den 31 december 1960 375 037, eller 32 invånare per kvkm. Länet har 6 städer, 7 köpingar och 53 landskommuner (kartbilaga P ) . Vänersborg, Borås och Alingsås är magistratsstäder. I länet finns 7 domsagor. Det är uppdelat på 17 landsfiskalsdistrikt, 10 fögderier och 6 lantmäteridistrikt. Antalet civilförsvarsområden är 6. Som tidigare nämnts ingår Angereds kommun i Göteborgs civilförsvarsområde. Länet bildar ett försvarsområde. Kommunerna Angered, Lödöse, Skepplanda, Starrkärr, Nödinge, Stora Lundby, Hemsjö, Skallsjö och Lerum ingår dock i Göteborgs och Bohus försvarsområde. Av länets befolkning bodde 1960 153 000 i städerna, 27 000 i köpingarna och 195 000 i landskommunerna. Länets folkmängd åren 1930, 1940, 1950 och 1960 framgår av bilaga 8. Sammanställningen visar att under denna trettioårsperiod har folkmängden i länet ökat med 61 000 invånare. Städerna har ökat med 66 600 invånare medan övriga kommuner minskat med 5 600 invånare. Inom Dalsland har endast köpingarna Bengtsfors och Mellerud samt Steneby kommun under hela perioden haft en positiv befolkningsutveckling, ökningen i Steneby kommun är delvis beroende av en inkorporering från Lelång 1955. Totalt har Dalsland under trettioårsperioden minskat sin befolkning från 67 900 till 58 700 invånare eller med 9 100 personer. Inom länets västgötadel, som sålunda ökat sin folkmängd med 70 100 personer, har landskommunerna kring Borås och i Göteborgs närhet haft en positiv befolkningsutveckling sedan 1930. Detsamma gäller Limmared, Tranemo och Dalstorp. I övrigt har landskommunerna även i denna del av länet minskat i folkmängd. Länets skatteunderlag redovisas kommunvis i bilaga 9. För att belysa hur antalet skattekronor fördelar sig på större områden har nedanstående sammanställning gjorts. I en särskild kolumn redovisas relativa andelen skattekronor för angivna områden. Antal skattekronor

Rel. andel i %

1 306 092 346 668

9,6 2,5

1 652 760

12,1

5 478 720 6 502 782

40,2 47,7

Summa 11 981 502

87,9

Totalt

100,0

Dalsland Landsbygden Åmål Summa Västgötadelen Landsbygden Städerna

13 634 262

Dalslands andel i skatteunderlaget utgör sålunda endast 12,1 % medan folkmängdens andel uppgår till 15,7 %. Medeltalet skattekronor per invånare är för länet 36,40, för Dalsland 28,10 och för länets västgötadel 37,90.

107 Inom länet är industrin huvudsakligen koncentrerad dels till dalgången kring Göta älv, där Vänersborg och Trollhättan tillsammans bildar centra för denna bygd och större delen av Dalsland, dels till Borås och trakten däromkring samt Viskans dalgång i övrigt, dels ock kring Upperudsälven i Dalsland. Även Alingsås, Åmål och Ulricehamn har ett betydande antal industrisysselsatta invånare. Inom länet i övrigt dominerar jordbruk och skogsbruk. Länet är i näringsgeografiskt hänseende delat i två delar med ringa anknytning till varandra: den s. k. Sjuhäradsbygden med Borås som centrum samt Göta älvs dalgång och Dalsland där Vänersborg-Trollhättan bildar centrum. Sjuhäradsbygden benämnes södra delen av länet. De sju häradena är Gäsene, Ås, Veden, Bollebygd, Mark, Kind och Redväg. Alingsås med angränsande kommuner intar en ganska fristående ställning mellan de två huvuddelarna och området är närmast vänt mot Göteborg. Denna länets strukturella uppdelning har visat sig ur administrativ synpunkt mindre ändamålsenlig. Länet har två lantbruksnämnder och två hushållningssällskap. Gränsen mellan verksamhetsområdena sammanfaller i huvudsak med gränsen mellan Sjuhäradsbygden och länet i övrigt. Länet är även uppdelat i två landsantikvariedistrikt. Av länsorganen är länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och länsnykterhetsnämnden samt en lantbruksnämnd och ett av hushållningssällskapen placerade i Borås. Länsorganen är i övrigt förlagda till residensstaden Vänersborg. Denna dualism återfinnes även på landstingsplanet. Länet har bl. a. två centrallasarett och två rättshjälpsanstalter. En tendens föreligger till fördelning på detta sätt även vad gäller andra grenar av landstingets verksamhet.

Hallands län

Hallands län har liksom Göteborgs och Bohus län karaktären av ett långsmalt kustlän, omkring 150 k m långt och med en största bredd av ca 50 km. Landylan uppgår till 4 754 kvkm. Antalet invånare var vid 1960 års utgång 170 011 eller i genomsnitt 36 per kvkm. Länet har 5 städer, en köping, Oskarström, och 33 landskommuner. Halmstad och Varberg är magistratsstäder. Inom länet finns 3 domsagor, 7 landsfiskalsdistrikt, 5 fögderier och 3 lantmäteridistrikt. Länet är uppdelat i tre civilförsvarsområden och bildar med undantag för de nio nordligaste kommunerna ett försvarsområde. Av länets befolkning var 1960 73 000 invånare bosatta i städerna, 3 000 i Oskarströms köping och 94 000 i landskommunerna. Folkmängden i länet åren 1930, 1940, 1950 och 1960 redovisas i bilaga 8. Som framgår av sammanställningen har endast 6 av landskommunerna ökat invånarantalet under angiven trettioårsperiod. Antalet invånare å länets landsbygd — Oskar-

108 ströms köping medräknad — har sedan 1930 minskat med nära 10 000 personer. År 1930 bodde 106 000 av länets invånare eller 71 % utanför städerna mot 59 % år 1960. Skatteunderlaget i länets kommuner 1961 framgår av bilaga 9. Av det totala antalet skattekronor 5 806 000 kominer 3 160 000 eller 54 % på städerna, 113 000 eller 2 % på Oskarströms köping och 2 533 000 eller 44 % på landskommunerna. Antalet skattekronor per invånare var i länet 34,20, sålunda väsentligt under riksmedeltalet 42,80. Inom länet är Halmstad den största industriorten. Även Varberg, Falkenberg och Oskarström har en stor del av sin befolkning sysselsatt i industri.

KAPITEL 7 Näringsgeografiska

regioner

I kapitel 5 har redovisats olika spontana kontakter och andra faktorer av betydelse för de rcgionindelningar som bör läggas till grund vid avgränsningen av län. Inom Stockholms- och göteborgsområdena har med utgångspunkt därifrån och med tillämpning i övrigt av den i kapitel 5 redovisade metodiken avgränsats ett antal näringsgeografiska regioner. I bilaga 10 samt å kartbilagorna E och F redovisas närmare dessa regioner. Här kommer de att ges en mera översiktlig presentation. A.

Stockholmsområdet

Inom stockholmsområdet omfattar regionindelningen endast de delar av området som med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning blir direkt berörda av ändringar i länsindelningen. Sålunda har inom Uppsala och Södermanlands län regionindelningen närmast tagit sikte på avgränsningar mot en stockholmsregion. Inom Uppsala län har av sagda skäl de fyra nordliga kommunerna Älvkarleby, Västland, Österlövsta och Hållnäs, som alla är orienterade mot Gävle, icke närmare studerats. Någon regionavgränsning mot Västmanlands län har icke skett. Av Södermanlands län har endast de delar undersökts som kan tänkas förda till en södertäljeregion (kartbilaga E). Av de i kapitel 5 redovisade sammanställningarna framgår att närmast utanför Stockholms influensområde intar städerna Södertälje, Norrtälje, Uppsala och Enköping ställningen av centralorter med mera betydande influensområden.

Stockholmsregionen

I egenskap av huvudstad har Stockholm givetvis ett betydande influensområde. Även föreliggande regionindelning beröres av detta förhållande och får vid länsavgränsningar ses mot denna bakgrund. Ett stort antal kommuner kring Stockholm har karaktären av förortskommuner eller är eljest i olika hänseenden så nära knutna till denna stad att de obetingat bör ingå i stockholmsregionen. Till denna grupp hör städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Solna, Sundbyberg och

110 Vaxholm, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Djurö, Ekerö, Färingsö, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Ljusterö, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge, Ösmo, Össeby, Österhaninge och österåker. Utanför denna inre kommungrupp kan urskiljas en krets av kommuner vilka har anknytning till någon av de ovan angivna centralorterna kring Stockholm samtidigt som de är inriktade mot Stockholm och där stockholmsinriktningen är helt övervägande. Till dessa kommuner hör Botkyrka och Sorunda i Stockholms län, som även influeras från Södertälje, samt Upplands-Bro i Uppsala län, där Enköping har viss influens. De får alla anses ingå i stockholmsregionen. I fråga om Sigtuna stad och Märsta kommun i Stockholms län, vilka i olika avseenden hör samman, är stockholmsinfluensen ej fullt så framträdande. Här börjar i stället inflytandet från Uppsala att göra sig gällande. Kommunerna ligger sålunda i omslagszonen mellan Stockholms och Uppsalas influensfält. Genom storflygplatsen i Arlanda kan Märsta och även Sigtuna väntas gå en snabb expansion till mötes. I fråga om kommersiell service kommer kommunerna härigenom att bli mera självständiga. Märsta torde emellertid därigenom samtidigt komma att föras ytterligare in i Stockholms arbetsmarknadsområde. Sigtuna och Märsta bör med hänsyn till den inre samhörigheten föras till samma region, övervägande skäl talar för att kommunerna i detta sammanhang föres till stockholmsregionen. En viss stockholmsinriktning har även Skepptuna och Roslags-Länna kommuner i Stockholms län samt Håbo kommun i Uppsala län. Skepptuna kommun är i influenshänseende delad mellan Stockholm och Uppsala. Arlanda flygplats gränsar till kommunen och en utbyggnad av Märsta kan möjligen komina att medföra en expansion även i Skepptuna. En sådan utveckling skulle troligen knyta kommunen fastare samman med Märsta. Prognosen är emellertid avgjort ovissare än i fråga om Märsta. För närvarande hör Skepptuna nära ihop med Knivsta, som är klart uppsalainriktat. Med hänsyn till den splittrade inriktningen har Skepptuna här inte ansetts kunna föras till vare sig Stockholms- eller uppsalaregionen. I Roslags-Länna är kommunens södra församling Roslags-Kulla företrädesvis vänd mot Stockholm medan kommunen i övrigt är klart inriktad riot Norrtälje. Med hänsyn till att i Roslags-Kulla församling bor endast 420 av kommunens 2 560 invånare (1960) har kommunen ansetts k u n n a föras till norrtäl j eregionen. Håbo kommun i Uppsala län är inriktad mot såväl Stockholm som Enköping. Anknytningen till Stockholm gäller främst kommunens sydvästra del där Bålsta samhälle ligger. I samhället bor inemot hälften av kommunens hela befolkning. I arbetsmarknadshänseende är anknytningen till Stockholm här förhållandevis starkt framträdande. Som serviceort har Enköping betydelse för befolkningen i hela kommunen. Avståndet dit är vä-

Ill sentligt kortare än till Stockholm. Kommunen har vid avvägning av olika faktorer ansetts närmast ingå i enköpingsregionen. Kommunerna Grödinge och Salem i Stockholms län ligger i omslagszonen mellan Stockholm och Södertälje. Några avgörande skäl som talar för en framtida närmare anknytning till någon av de två städerna har den gjorda undersökningen inte framvisat. Med hänsyn till den splittrade inriktningen har kommunerna här inte ansetts k u n n a föras till vare sig en stockholmsregion eller en södertäljeregion. Söder t äl j er egionen

De till Södertälje gränsande kommunerna Turinge och Östertälje i Stockholms län samt Enhörna i Södermanlands län är som framgår av sammanställningarna i kapitel 5 klart inriktade mot staden och bildar tillsammans med denna kärnan i en södertäljeregion. J ä r n a kommun i Stockholms län och Hölö kommun i Södermanlands län, som är nära knutna till varandra, är i huvudsak inriktade mot Södertälje och får därför anses ingå i södertäljeregionen. Även Trosa stad och Vagnhärads landskommun samt Gnesta köping och Daga landskommun, alla i Södermanlands län, vilka parvis hör samman, har anknytning till Södertälje men är dessutom i skiftande grad inriktade mot Nyköping. Då södertäljeinfluensen är avgjort starkare får de dock närmast anses ingå i regionen kring Södertälje. Till södertäljeregionen kan även tänkas att föra Mariefreds stad och Åkers landskommun i Södermanlands län. Båda kommunerna är i fråga om olika former av högre service och i arbetsmarknadshänseende närmast inriktade mot Södertälje men i övrigt vända mot Strängnäs. Det föreliggande undersökningsmaterialet ger inte belägg för att inriktningen mot den ena centralorten är väsentligt starkare än mot den andra. Kommunerna har därför i detta sammanhang inte förts till södertäljeregionen. Norrtäljeregionen

Inom norra delen av Stockholms län intar Norrtälje stad ställningen av näringsgeografiskt centrum. Till en norrtäljeregion kan i första hand föras Blidö, Frötuna och Lyhundra kommuner, som är klart inriktade mot Norrtälje. Som nämndes vid behandlingen av stockholmsregionen är även huvuddelen av Roslags-Länna kommun vänd mot Norrtälje och kommunen föres därför här till denna region. Även kommunerna Sjuhundra och Väddö är närmast inriktade mot Norrtälje och får därför anses ingå i norrtäljeregionen. Häverö kommun h a r kontakter såväl söder ut med Norrtälje som norr ut med östhammar. Kommunen intar också i vissa hänseenden en självständig ställning. Då ö s t h a m m a r , som senare kommer att visas, ingår i en uppsala-

112 region och Häverö har ringa anknytning till Uppsala föres kommunen här till norrtäljeregionen. Uppsalaregionen

Uppsala stad utgör centrum för större delen av länets landsbygd och även angränsande delar av Stockholms län. Till kärnan i en uppsalaregion k a n föras kommunerna Björklinge, Bälinge, Norra Hagunda, Rasbo, Södra Hagunda, Vaksala och Vattholma i Uppsala län samt Almunge kommun i Stockholms län. Dessa kommuner är klart inriktade mot Uppsala. Även kommunerna Dannemora, Oland och Vendel har företrädesvis Uppsala som näringsgeografiskt centrum och kan anses ingå i en uppsalaregion. Detsamma gäller för Knivsta och Knutby kommuner i Stockholms län. Av Knutby kommun är dock den östra delen, Edsbro församling, närmast vänd mot Norrtälje. Tierps köping samt Söderfors och Tierps landskommuner intar en jämförelsevis självständig ställning med Tierps samhälle som centrum. I övrigt har de anknytning till såväl Uppsala som Gävle. Mot sistnämnda stad är i första hand Söderfors inriktat. De båda andra kommunerna är starkare knutna till Uppsala. De får därför anses ingå i uppsalaregionen. De tre kommunerna hör emellertid i olika hänseenden så nära samman att de bör ingå i samma region. Även Söderfors föres därför här till uppsalaregionen. Städerna Öregrund och Östhammar i Stockholms län bildar tillsammans ett handelsområde med ö s t h a m m a r som centrum. I övrigt har städerna närmare anknytning till Uppsala än till Norrtälje och Stockholm. De kan därför anses ingå i uppsalaregionen. Enköpingsregionen

Enköping bildar centrum för en region som i Uppsala län närmast omfattar förutom Enköpings stad kommunerna Norra Trögd, Södra Trögd och Åsunda. Till regionen kan, som nämndes vid behandlingen av stockholmsregionen, även Håbo kommun anses höra. Lagunda kommun i Uppsala län är i servicehänseende inriktad mot såväl Enköping som Uppsala. Den i befolkningshänseende större delen av kommunen är dock inriktad mot Enköping. Lagunda kan med hänsyn härtill anses ingå i enköpingsregionen. B. Göteborgsområdet Inom göteborgsområdet är det med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning i första hand förhållandena inom Göteborgs och Bohus län som är av intresse. Ändringar i detta läns gränser kommer emellertid att beröra

113 Älvsborgs län och norra delen av Hallands län. Vid den företagna regionindelningen har detta beaktats och denna omfattar sålunda hela Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län ävensom norra delen av Hallands län (kartbilaga F). Av de i kapitel 5 redovisade sammanställningarna framgår att inom göteborgsområdet — i de delar det här studeras — intar städerna Göteborg, Uddevalla, Alingsås, Borås och Varberg ställningen av mera betydande centralorter. Vänersborg och Trollhättan liksom Åmål och Säffle bildar tillsammans sådana centra för kringliggande bygd. Göteborgsregionen

Det område kring Göteborg som har förortskaraktär eller eljest är klart inriktat mot detta centrum sträcker sig in i de båda närliggande länen, Älvsborgs och Hallands län. Till de kommuner som är på detta sätt knutna till Göteborg kan räknas inom Göteborgs och Bohus län städerna Kungälv, Marstrand och Mölndal samt landskommunerna Askim, Hermansby, Kode, Kållered, Landvetter, Partille, Romelanda, Råda, Styrsö, Säve, Torslanda, Tuve, Ytterby och Öckerö, i Älvsborgs län Angered, Lerum, Nödinge och Starrkärr samt i Hallands län Lindome. Inom Göteborgs och Bohus län har vidare kommunerna Stenungsund och Tjörn stark anknytning till Göteborg såväl vad gäller kommersiell service som i övrigt. De är emellertid i vissa hänseenden, främst i fråga om landstingskommunal service, inriktade mot Uddevalla. Inriktningen mot Göteborg får dock anses överväga. Kommunerna har därför här förts till göteborgsregionen. Till denna region kan vidare ifrågasättas att föra Skallsjö kommun samt Skepplanda och Stora Lundby kommuner i Älvsborgs län. Skallsjö kommun är klart inriktad mot Göteborg. Skepplanda och Stora Lundby kommuner är i sina södra delar vända mot Göteborg. Hålanda församling i norra delen av Skepplanda k o m m u n är däremot företrädesvis knuten till Trollhättan men även till Alingsås. Av Stora Lundby kommun är den norra delen, östads församling, klart inriktad mot Alingsås. De delar av Skepplanda och Stora Lundby som är vända mot Göteborg utgör de i befolkningshänsende väsentligt större delarna av kommunerna. I detta sammanhang har de båda kommunerna därför förts till göteborgsregionen. Björketorps k o m m u n i Älvsborgs län är delad i sin inriktning mellan Göteborg och Borås. I fråga om de spontana kontakterna synes göteborgsinfluensen överväga. Kommunen har därför här närmast ansetts kunna föras till göteborgsregionen. I norra delen av Hallands län utgör Kungsbacka centrum för de närliggande kommunerna Fjärås, Onsala, Särö och Tölö samt även för norra delen av Löftadalen. Hela detta område är dock även nära knutet till Göteborg, främst i fråga om arbetsmarknad, bebyggelseplanering, undervisning och viss han8—104251

114 del. Huvuddelen av området ingår i Göteborgs regionplaneområde. Styrkan i göteborgsinflusensen får anses motivera att Kungsbacka, Fjärås, Onsala, Särö och Tölö föres till göteborgsregionen. Löftadalen är i sin södra del inriktad mot Varberg. Det kan synas tveksamt om kommunen bör ingå i en varbergsregion eller i göteborgsregionen. Splittringen är sådan att kommunen i detta sammanhang icke föres till någondera av dessa regioner. Uddevallaregionen

Norra och mellersta delarna av Bohuslän är närmast inriktade mot Uddevalla. I första hand gäller detta Forshälla, Lane-Ryr och Ljungskile men även norr därom belägna kommuner. De tre kommunerna på Orust, Morlanda, Myckleby och Tegneby — de två sistnämnda kommer fr. o. m. 1962 att bilda en kommun benämnd Östra Orust — är också vända mot Uddevalla utom beträffande de södra delarna som i viss mån influeras från Göteborg. Vid Nötesund i öns norra del kommer att byggas en bro, och otvivelaktigt kan influensen från Uddevalla därigenom väntas öka i vart fall inom de närmast liggande delarna av ön. I de södra delarna kommer den nya broförbindelsen med fastlandet över Tjörn kanske att få en motsvarande inverkan i förhållande till Göteborg. Såvitt nu kan bedömas blir emellertid anknytningen till Uddevalla även framdeles den starkaste, och kommunerna har därför här förts till uddevallaregionen. De tre kommunerna Färgelanda, Högsäter och Ödeborg i Älvsborgs län är klart inriktade mot Uddevalla. Vänersborg har, särskilt i Färgelanda och Högsäter, ett visst inflytande som dock är avsevärt svagare än influensen från Uddevalla. Kommunerna får därför anses ingå i uddevallaregionen. Vanersborg-Trollhätteregionen

Som inledningsvis nämndes bildar de intill varandra liggande städerna Vänersborg och Trollhättan i skilda näringsgeografiska hänseenden en enhet, och till följd därav har vid regionindelningen kring dessa bägge städer avgränsats en gemensam region, som alltså kan betecknas som dubbelkärnig. I denna region bildar kommunerna Bolstad, Brålanda, Flundre, Frändefors, Södra Väne och Västra Tunhem i Älvsborgs län tillsammans med Vänersborg och Trollhättan en inre krets, klart inriktad mot centrum. Även Lilla Edets köping och Lödöse kommun i samma län samt Inlands Torpe kommun i Göteborgs och Bohus län är nära knutna till Vänersborg-Trollhättan. De tre kommunerna är dock jämväl inriktade mot Göteborg. Särskilt framträdande är detta i Lödöse och Inlands Torpe kommuner som bildar omslagszon mellan Göteborgs och Vänersborg-Trollhättans influensfält. Lödöse och Inlands Torpe hör nära samman med Lilla Edets köping och detta talar

115 för att de tre k o m m u n e r n a bör ingå i samma region. Med hänsyn härtill har Lilla Edet, Lödöse och Inlands Torpe här förts till vänersborg-trollhätteregionen. Bjärke k o m m u n i Älvsborgs län har anknytning till såväl Trollhättan som Alingsås. Det har visat sig svårt att ur undersökningsmaterialet få fram ett bestämt företräde för något av dessa centra. Bjärke har därför i detta sammanhang inte ansetts böra föras till någon av ifrågakommande regioner. Dalslandskommunerna Mellerud, Kroppefjäll och Skållerud samt Bäckefors och Dals-Ed hör i första hand gruppvis samman men intar även gemensamt en i förhållande till andra kommuner självständig ställning med Mellerud som centrum. I övrigt har de i norr anknytning till Åmål och i söder till Vänersborg. Kontakterna med Vänersborg torde vara de starkaste och kommunerna har därför ansetts böra ingå i vänersborg-trollhätteregionen.

Åmål-Säffleregionen

Tidigare har nämnts att Åmål och Säffle liksom nu behandlade Vänersborg och Trollhättan på grund av sitt läge nära varandra i servicehänseende kompletterar varandra och därför bildar en näringsgeografisk enhet i olika hänsenden. Kring städerna bör på grund därav lämpligen avgränsas en gemensam region. Vad gäller älvsborgslänsdelen, som närmast är av intresse i detta sammanhang, är Bengtsfors köping samt landskommunerna Lelång, Steneby och Tössbo klart inriktade mot Ämål-Säffle och får därför anses ingå i den ifrågavarande regionen. Alingsåsregionen

Alingsås utgör centralort för Herrljunga köping samt kommunerna Hemsjö och Vårgårda, alla i Älvsborgs län, och bildar med dem kärnan i en alingsåsregion. Som tidigare nämnts kan även norra delen av Stora Lundby komm u n samt möjligen också Bjärke kommun anses ingå i alingsåsregionen, ehuru sist nämnda k o m m u n i detta sammanhang inte förts till någon bestämd region. Boråsregionen

Borås dominerar helt inom Sjuhäradsbygden. Avgränsningen av en boråsregion kommer här — med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning — närmast att ske i förhållande till göteborgs-, alingsås- och varbergsregionerna. Regionens utbredning i norr och öster tas av angivet skäl inte upp till närmare granskning. Ulricehamn med kringliggande kommuner föres här på grund av sin inriktning mot Borås till boråsregionen.

116 Bollebygds kommun i Älvsborgs län har anknytning till såväl Borås som Göteborg och Alingsås. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om kommunen bör föras till någon viss region. Då anknytningen till Borås likväl får anses vara den inom kommunen dominerande har denna i detta sammanhang förts till boråsregionen. Även Sätila kommun är i olika hänseenden influerad från såväl Borås som Göteborg. Inriktningen mot Borås har också beträffande Sätila bedömts vara den starkare, och kommunen föres därför till boråsregionen. De mot Hallands län gränsande kommunerna Horred, Kungsäter, Svansjö, Högvad och Kindaholm är i skiftande grad alla inriktade mot centra i Halland. Sålunda är Horred och Kungsäter inriktade mot Varberg men har även anknytning till Kinna och Skene köpingar samt till Borås, särskilt gäller detta Horred. Inriktningen mot Varberg har dock bedömts vara den starkare och kommunerna Horred och Kungsäter, som inbördes hör nära samman och därför bör ingå i samma region, föres till varbergsregionen. Svansjö kommun är i sin södra del också i viss mån inriktad mot Varberg men anknytningen till Kinna och Skene är helt övervägande och kommunen får därför anses ingå i boråsregionen. Kommunerna Högvad och Kindaholm är vända mot såväl Kinna och Borås som Varberg och även Falkenberg. Hallandsinriktningen gäller helt kommunernas södra delar där den icke är obetydlig. Huvuddelarna av kommunerna är emellertid klart vända norr ut mot Kinna och Borås. Högvad och Kindaholm föres därför här till boråsregionen. Varbergsregionen

Mot Varberg är helt inriktade kommunerna Himledalen, Lindberga, Träslöv, Veddige och Värö i Hallands län. Dessa kommuner bildar tillsammans med Varberg k ä r n a n i en varbergsregion. Till denna hör även, som tidigare nämnts, Horreds och Kungsäters kommuner i Älvsborgs län. Även kommunerna Tvååker, Ullared, Ätran och Vessigebro i Hallands län är inriktade mot Varberg men i dessa kommuner har också Falkenberg visst inflytande. I detta sammanhang, där varbergsregionens avgränsning mot en falkenbergsregion saknar direkt intresse, har det inte ansetts erforderligt med någon närmare undersökning rörande denna avgränsning.

KAPITEL 8 Alternativa länsindelningar

A. Stockholmsområdet Inom stockholmsområdet avser utredningsuppdraget i första hand indelningsförhållandena beträffande Stockholms stad och län. I den mån Uppsala och Södermanlands län beröres av de indelningsändringar som kan ifrågakomma beträffande sagda område skall även dessa län ingå i utredningen. Frågan i vad mån de på detta sätt aktualiserade ändringarna kan påkalla ytterligare ändringar i länsindelningen skall enligt direktiven bedömas endast översiktligt. Med angiven målsättning blir frågan om Stockholms stads ställning vid en ändring i länsindelningen av särskilt intresse. Staden kan antingen bibehållas i nuvarande status som ett fristående överståthållardöme utanför länsindelningen eller ingå med Stockholms län eller del därav i en administrativ enhet, ett överståthållardöme eller län. Enheten betecknas i det följande län utan att därmed ställning tages i namnfrågan. Det är uppenbart att betydande nackdelar är förbundna med den uppdelning av Stor-Stockholm mellan ett överståthållarskap och ett län som nu råder — nackdelarna redovisas närmare på annat ställe i denna utredning. Det har därför ansetts angeläget att söka lösningar som möjliggör ett sammanförande av dessa två statsadministrativa enheter. Man kan tänka sig en sådan lösning av länsindelningsproblemen kring storstäderna att med storstadskommunerna förenades kringliggande kommuner. Då emellertid frågan om primärkommunala indelningsändringar ligger utanför utredningsuppdraget har en sådan lösning här inte närmare studerats. I stället diskuteras, med utgångspunkt från den nuvarande kommunala indelningen, tre tänkta länsindelningsalternativ för stockholmsområdet. Därvid har samtliga alternativ utformats så att de kan anses tillåta en sammanslagning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län. Vad gäller de båda minsta alternativen synes detta vara närmast självklart. Visserligen skulle den nya administrativa enheten få en betydande folkmängd och i befolkningshänseende bli avsevärt större än vad som kan betraktas som normalt för ett vanligt län. Å andra sidan måste emellertid tas i betraktande att det nya länet, som i båda alternativen i huvudsak utgör

118 ett storstadsområde, till arealen blir förhållandevis litet, vilket givetvis underlättar arbetet för länsorganen, samt att den i befolkningshänseende större delen utgöres av en storstad utrustad med en mycket väl utbyggd kommunal förvaltning och service, vilket också måste i hög grad underlätta det statliga länsadministrativa arbetet. Något mera tveksamt ställer det sig beträffande det största alternativet. Ett län med denna utformning får en geografisk utsträckning och struktur av annat slag än de mindre länsbildningarna. Med storstadsområdet har här sammanförts betydande områden av landsbygdskaraktär. Beträffande detta alternativ torde man därför även få räkna med möjligheten att behålla uppdelningen på län och överståthållarskap, ehuru det står klart att en sådan indelning lämnar ett viktigt administrativt problem olöst. Som framhållits i kapitel 5 angående metoden för en länsindelning måste vid avgränsningen av län kring en storstad beaktas att denna stads influens såväl absolut som relativt är starkare än influensen från de centralorter i förhållande till vilka storstadens centralitet bestämmes. Storstadens karaktär av rikscentrum får här betydelse. Vid avgränsningen av stockholmsregionen har, som tidigare angivits, hänsyn i viss mån tagits till nämnda förhållanden, vilka emellertid måste beaktas även vid bildandet av län kring Stockholm. Detta gäller särskilt de länsbildningar som helt eller i viss del baseras endast på stockholmsregionen. Väljes denna region som utgångspunkt för en ändrad länsindelning kommer av sagda skäl en detaljavgränsning av ett stockholmslän i dess snävaste utformning att erbjuda särskilda problem. Stockholmsregionen omfattar, som i föregående kapitel visats, i huvudsak Stor-Stockholm. I regionen ingår sålunda icke Södertälje och de mot denna stad inriktade landskommunerna. Staden är dock, som visades vid avgränsningen av södertäljeregionen, nära knuten till Stockholm i olika avseenden, bl. a. på arbetsmarknadsområdet, vilket talar för att regionen bör ingå i samma länsbildning som Stockholm. Södertälje intar emellertid på grund av sin storlek, expansionskraft och väl utvecklade serviceutrustning i förhållande till Stockholm en, främst i servicehänseende, självständig ställning. Härtill kommer intresset av att, som ett alternativ, kring Stockholm avgränsa ett län av den minsta omfattning som ur olika synpunkter kan anses försvarbar. Vid en sådan avvägning har ifrågavarande länsbildning ansetts böra utformas med Södertälje stående utanför enheten. Södertäljeregionen ingår därför icke i stockholmslänet enligt det första indelningsalternativet. Vid stockholmsområdets indelning i regioner fördes Märsta kommun och Sigtuna stad till stockholmsregionen. Därvid framhölls att en omfattande utbyggnad av serviceverksamheten inom dessa två k o m m u n e r kunde förutses varigenom detta område skulle få en i vissa hänseenden mera själv-

119 ständig ställning än nu. Med hänsyn härtill har ej heller detta område ansetts behöva ingå i det snävast avgränsade stockholmslänet. I ett följande alt. (II), där detta minsta stockholmslän utvidgas, har utvidgningen gällt den region med vilken stockholmsregionen har störst samhörighet, således södertäljeregionen, samt även det i alt. I från stockholmsregionen avskilda märstaområdet. I de båda alternativen I och II står norrtäljeregionen utanför stockholmslänet. Tillsammans med de i uppsalaregionen ingående kommunerna i Stockholms län föres nämnda region där till ett uppsalalän. I alt. III tankes stockholmslänet utvidgat att omfatta jämväl norrtäljeregionen. Med hänsyn till samhörigheten mellan Stockholm och Södertälje ingår också södertäljeregionen med sin huvuddel i länsbildningen. Stockholms län i övrigt är sammanförd med Uppsala län. Slutligen beröres i det följande frågan om en utvidgning av stockholmslänet att omfatta jämväl någon region med centralorten belägen utanför Stockholms län. De regioner som därvid närmast kan komma i fråga är uppsala- och enköpingsregionerna. Överföres någon av dessa regioner till ett stockholmslän kan Uppsala län ej bestå som självständig länsbildning. Verkningarna av en sådan indelningsändring kommer att sträcka sig utanför de i direktiven angivna länens gränser. Spörsmålet behandlas därför endast översiktligt. En sammanställning av uppgifter angående de här berörda länsbildningarnas areal, folkmängd, skatteunderlag m. m. redovisas i tabell 8: 8. Vidare framgår av bilaga 11 h u r stockholmsområdets kommuner fördelar sig på de skisserade länsbildningarna i olika alternativ. Indelningsalternativen återges slutligen å kartbilagorna G—7. Ett stockholmsläns avgränsning Vid ändring av länsindelningen inom stockholmsområdet kan Stockholms stad, som ovan antytts, antingen bibehållas i sin nuvarande ställning som ett särskilt överståthållardöme eller också ingå i en länsbildning tillsammans med kommuner som är inriktade mot staden. I kapitel 6 har behandlats de olägenheter som är förenade med den rådande statsadministrativa indelningen. Det framhölls där att betydande fördelar främst på samhällsplaneringens område kan vinnas om Stockholms stad ingår i samma länsbildning som förortskommunerna. En på detta sätt avgränsad länsenhet får en betydande folkmängd. Redan under detta århundrade kan antalet invånare beräknas överstiga 1,5 miljoner. Med en så stor förvaltningsenhet kan otvivelaktigt följa en del administrativa olägenheter. Å andra sidan kan stora förvaltningsenheter ej undvikas om man vill sammanföra storstäder med deras förortsområden. I detta sammanhang får också beaktas att befolkningsutvecklingen i själva

120 staden går mot en stagnation och sedermera tillbakagång medan kommunerna runt Stockholm växer synnerligen starkt. Detsamma torde bli fallet med skattekraften. Sammanföres Stockholms stad med en del av nuvarande Stockholms län till en administrativ enhet följer därav en sammanslagning av de statliga förvaltningsorgan som nu var för sig fungerar i stad och län. I första hand gäller detta överståthållarämbetet och länsstyrelsen. Överståthållarämbetet hade 1960 inemot 500 befattningshavare, varav omkring 270 å skatteavdelningen, och länsstyrelsen i Stockholms län omkring 260. Av dessa var ca 30 anställda å taxeringssektionen. För man samman dessa myndigheter i ett förvaltningsorgan får man en administrativ enhet av sådan storlek att en från länsstyrelsernas nuvarande organisation något avvikande uppbyggnad kan bli nödvändig, överståthållarämbetet är för närvarande i vissa avseenden organiserat på annat sätt än länsstyrelserna. Dessa avvikelser torde dock vara mera historiskt betingade än påkallade av nu rådande skiljaktigheter i verksamheten. En successiv utjämning av olikheterna pågår även. Det kan i detta sammanhang, såsom tidigare skett, framhållas att en stad av Stockholms storlek medför en i förhållande till folkmängden jämförelsevis liten arbetsbelastning för länsstyrelsen i det län vari staden ingår. Stockholms stads inträde i en länsbildning skulle med hänsyn härtill få mindre betydelse ur administrativ synpunkt än vad befolkningssiffrorna låter förmoda. En ändrad länsindelning skulle givetvis beröra även andra länsorgan än överståthållarämbetet och länsstyrelsen. Sålunda skulle det bli aktuellt med en sammanslagning av arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i länet. Däremot skulle samma lantbruksnämnd, hushållningssällskap och skogsvårdsstyrelse fungera enligt nuvarande ordning i såväl stad som län. I detta hänseende finnes alltså redan ett gemensamt förvaltningsområde. Vidare utövar överlantmätaren i Stockholms län beträffande Stockholms stad de funktioner som i stad ankommer på överlantmätaren. Dessa myndigheter får sålunda genom Stockholms stads inträde i länsbildningen ej någon utvidgning av sitt verksamhetsområde. I stället medför ett frånskiljande av det nuvarande länets ytterområden en minskning av deras förvaltningsområde. För några myndigheter skulle Stockholms stads inträde i en länsbildning nödvändiggöra en ändrad distriktsindelning. Detta gäller bl. a. yrkesinspektionen och bergmästarna. Inom Stockholms stad saknas en del statliga organ som finns i länen. Detta gäller länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd och länsskolnämnd. Dessa nämnders uppgifter åvilar i fråga om staden de statliga centrala organ som nämnderna lyder under. Såsom redan nämnts är till en länsstyrelse knutna en del länsexperter: landsfogde, vägdirektör, länsarkitekt, distriktsingenjör för vatten och av-

121 lopp, förste provinsialläkare, länsveterinär m. fl. Dylika experter saknas i överståthållarämbetet, vilket betyder att Stockholms stad genom egna befattningshavare i huvudsak sköter de uppgifter som i det övriga landet som regel handlägges av statliga experter. Landsfogdens och förste provinsialläkarens uppgifter åvilar dock, som tidigare nämnts, även i våra andra större städer kommunala befattningshavare. För flertalet av de inom Stockholms län verksamma experterna skulle en sammanslagning av Stockholms stad med länets huvuddel innebära en betydande utvidgning av verksamhetsfältet. Dock medför detta icke en häremot svarande ökning av arbetsbördan. Stadens tillgång till egna experter skulle i hög grad minska behovet av särskilda insatser från länsexperternas sida. Hänsyn måste även tagas till den minskning av arbetsbördan för dessa som inträder om det nuvarande verksamhetsområdet begränsas. Stockholmslänet — som det här skisseras — bygger i första hand på den vid regionindelningen avgränsade stockholmsregionen. Det kan emellertid, som tidigare berörts, ifrågasättas om inte även södertäljeregionen borde ingå i länsbildningen. I näringsgeografiskt hänseende är de båda regionerna nära knutna till varandra. Någon klar avgränsning mellan dem kan icke göras. Södertälje stad och angränsande östertälje kommun är liksom Botkyrka kommun och de närmare Stockholm belägna kommunerna i stark utveckling. Docenten Gösta Ahlberg beräknar i sin befolkningsprognos 1959 för Stockholms stad och län 1 att Södertälje stad och östertälje kommun, som den 31 december 1960 hade 33 200 respektive 2 700 invånare, 1970 skall få 40 000 respektive 4 000 invånare och anger 50 000 respektive 10 000 som sannolika folkmängdstal 1990. Motsvarande siffror för Botkyrka, som den 31 december 1960 hade 11 700 invånare, anges till 21 700 respektive 32 800 invånare. En dylik befolkningsutveckling kan medföra en såväl bebyggelse- som influensmässigt tätare sammanflätning av Stockholms- och södertäljeregionerna. Den ökade rörligheten på arbetsmarknaden inom Stor-Stockholm bl. a. på grund av de ständigt stigande kraven på specialisering inom detta område verkar i samma riktning. Vägavståndet mellan de centrala delarna av Södertälje och Stockholm är endast 35 km. Den mellan städerna belägna, mot Stockholm klart inriktade bebyggelsen sträcker sig till Botkyrka kommun, där tätorterna Tullinge och Tumba kan rubriceras som förorter med nära anknytning till Stockholm, samtidigt som Tumba är föremål för en livlig industriell utbyggnad. Mellan å ena sidan dessa tätorter samt å andra sidan Uttran, som nu är den största tätorten i Grödinge, och Rönninge, som är centralort i Salem, råder en viss samhörighet. Uttran och Tumba är bebyggelsemässigt nära samraan1

Gösta Ahlberg: Beräkningar rörande den framtida befolkningsutvecklingen i Stockholms stad och län (daterad den 14 november 1959, stencil).

122 kopplade. Mycket talar sålunda för en framtida allt närmare anknytning mellan Stockholms- och södertäljeregionerna. Inom Södertälje stad liksom i de mellan staden och Stockholm belägna kommunerna pågår en intensiv planläggnings- och utbyggnadsverksamhet, överföres södertäljeregionen till Södermanlands län blir det länsmyndigheterna i Nyköping och länsarbetsnämnden i Eskilstuna som får hand om den statsadministrativa sidan av verksamheten inom södertäljeregionen, under det att länsmyndigheterna i Stockholm alltjämt har att handlägga de ärenden som berör de i stockholmsregionen ingående kommunerna. Den nära samhörigheten i olika hänseenden mellan här ifrågavarande delar av regionerna utgör ett starkt skäl för att samma länsmyndigheter bör bedöma problem som berör områdena. Härtill kommer att Nyköping som residensstad i förhållande till Södertälje och angränsande kommuner har ett för såväl befolkning som länstjänstemän avsevärt oförmånligare läge än Stockholm. Starka skäl — och inte minst den väntade utvecklingen inom Stockholms- och södertäljeregionerna — talar alltså för att båda regionerna bör ingå i samma län. Emellertid intar Södertälje, som redan framhållits, med hänsyn till storlek och serviceutrustning en i många hänseenden betydligt självständigare ställning i förhållande till Stockholm än övriga kommuner som kan inrymmas i begreppet Stor-Stockholm. Om man vill begränsa det tilltänkta stockholmslänet till snävast tänkbara omfattning kan det icke anses verklighetsfrämmande att lämna södertäljeregionen utanför länet. Därför redovisas här, som redan inledningsvis nämnts, först ett indelningsalternativ I, där regionen i fråga ställs utanför stockholmslänet, medan i alternativen II och III huvuddelen av södertäljeregionen ingår i stockholmslänet. Ordningsföljden mellan de olika alternativen betyder icke någon gradering av dem med avseende på lämplighet utan kommer sig av att det ansetts lämpligt att börja med det minsta tänkbara alternativet och sedan stegvis vidga det tilltänkta stockholmslänet till det största alternativ som kan anses realistiskt. Norrtäljeregionen står utanför de i alternativen I och II avgränsade stockholmslänen. Regionen är i vissa hänseenden vänd mot Stockholm. En kommande närmare anknytning än den nuvarande är också trolig bl. a. med hänsyn till de bättre vägförbindelser som planeras. Regionen intar likväl och kan med hänsyn till avståndet till Stockholm även framdeles väntas komma att inta en ganska självständig ställning i näringsgeografiskt hänseende. Avståndet från Stockholm till Norrtälje är 71 km. I befolkningshänseende utgör regionen en mindre enhet än södertäljeregionen med endast 34 700 invånare den 31 december 1960, varav i Norrtälje stad 8 900 invånare. Södertäljeregionen hade då 61 800 invånare och därav i staden 33 200 invånare. Gösta Ahlberg förutser i sin befolkningsprognos 1959 att norrtäljeregionen fram till 1970 skall gå tillbaka i folkmängd till 34 300

123 invånare men anser det sannolikt att den därefter ånyo ökar för att 1990 nå sin nuvarande storlek. Norrtälje stads folkmängd uppskattar Ahlberg till 9 800 invånare år 1970 och nämner 12 000 invånare som en möjlig siffra år 1990. Av skäl som här anförts har det icke ansetts olämpligt att ställa norrtäljeregionen utanför ett nytt stockholmslän. I detta sammanhang aktualiseras även frågan hur skärgården i Stockholms län påverkas av en länsindelning som delar upp området mellan olika län. Friluftslivet har genom bilismens utbredning i väsentliga hänseenden omgestaltats. Tidigare eftersträvade man att förlägga fritidsområden nära bostadsområdena. Detta är ej längre lika angeläget. Utflyktsresor med bil får allt större omfattning och når ut till områden på betydande avstånd från bebyggelsecentra, för befolkningen i Stor-Stockholm även långt utanför Stockholms läns gränser. De problem som uppkommer i samband med planering av fritidsområden för denna befolkning och av fritidsbebyggelsen får härigenom en betj^dande räckvidd. Det blir därför ej alltid möjligt att vid länsindelningar göra avgränsningarna så att länsbefolkningens fritidsområden också kommer att ligga inom länet, vilket ur planeringssynpunkt i och för sig skulle erbjuda fördelar. Skärgården i Stockholms län tas i allt större omfattning i anspråk som fritidsområde av främst invånare i Stor-Stockholm. Även här har bilismen kommit att spela en allt betydelsefullare roll som kommunikationsmedel. Tidigare har förbindelserna inom skärgården haft karaktären av kustfart med långa sjöresor utmed kusten. Nu söker man sig i stället i ökad omfattning med bil så n ä r a målet som vägförbindelserna medger för att sedan nå detta genom kortast möjliga sjöresa. Sjöförbindelserna har alltså i allt större omfattning kommit att gå rakt ut från kusten i stället för att tidigare gå längs med denna. Skärgården har genom den här beskrivna utvecklingen fått en i viss mån annan anknytning till fastlandet. De kortare sjöresorna ger snabbare förbindelser och för därigenom övärlden närmare fastlandet och i första hand närmare den del av kusten som sjöförbindelserna anknyter till. Detta skärgårdens ökade utnyttjande för fritidsändamål kräver en samordnad planering och skapar även i övrigt problem för länsmyndigheter liksom för kommunala organ. Ett annat stort skärgårdsproblem är avfolkningen som hårt drabbar hela övärlden. Dessa två frågor, avfolkning och fritidsbebyggelse, är aktuella inom hela skärgårdsområdet. Det kan med hänsyn härtill sägas vara lämpligt att problemen behandlas av samma myndigheter för hela området. Därigenom förenklas överblicken och vinnes en enhetlig behandling av likartade frågor. Avfolkning och fritidsbebyggelse är dock icke några för Stockholms läns skärgård speciella problem — även om problemen här får sin särskilda

124 karaktär genom storstadens närhet. Myndigheterna ställs inför motsvarande problem även inom andra skärgårds- och insjöområden samt inom skilda delar av fastlandet. Vid länsindelningar inom stockholmsområdet kan det av olika skäl visa sig lämpligt med en avgränsning som delar övärlden utanför kusten. De här berörda skärgårdsproblemen kan ej sägas vara av sådan art eller omfattning att de icke skulle kunna på ett tillfredsställande sätt lösas av länsmyndigheter i skilda län. En uppdelning av skärgården på flera län kan därför ej anses utesluten av denna anledning. Angeläget är däremot att länsgränsen dragés på sådant sätt att de delar av övärlden som ändå alltjämt har inre samhörighet ej skiljes åt genom gränsdragningen.

Alternativ I Stockholmslänet

Som ovan nämnts bygger det i alt. I skisserade stockholmslänet på den vid regionindelningen avgränsade stockholmsregionen. I söder sträcker denna sig till Salems och Grödinge kommuner, som vid avgränsningen av regionen ansågs näringsgeografiskt i lika mån inriktade mot Stockholm och Södertälje och därför ej kunde föras till någondera av dessa städers regioner. Skall Salem och Grödinge ingå i stockholmslänet måste — då inte jämväl södertäljeregionen ingår däri — länsgränsen dragas mellan å ena sidan Salem och Grödinge och å andra sidan Södertälje och Östertälje. Södertälje med östertälje är, som ovan nämnts, i livlig utveckling. Såvitt nu kan bedömas behöver staden icke för sin expansion kräva utrymme i Salem och Grödinge. Gösta Ahlberg förutser också en förhållandevis lugn utveckling där. Grödinge med 2 000 invånare 1960 beräknas 1970 ha 2 800 invånare. Motsvarande siffror för Salem är 2 300 respektive 2 400. Det är dock icke osannolikt att dessa kommuner genom Södertäljes utveckling kommer att knytas närmare samman med staden, icke minst ur arbetsmarknadssynpunkt. Denna anknytning kan komma att bli starkare och ur länsindelningssynpunkt betydelsefullare än en i bebyggelsehänseende närmare anknytning av Rönninge och Uttran till Stor-Stockholm. Kommunernas läge intill Södertälje och östertälje talar härför. Föres Salem och Grödinge vid en ändrad länsindelning till Södermanlands län får befolkningen Nyköping som residensstad i stället för Stockholm. Ur resesynpunkt innebär detta en avgjord försämring. Resvägen till residensstaden blir omkring 50 km längre än nu. I administrativt hänseende är Salem och Grödinge närmast sammanhörande med Södertälje, östertälje, Turinge och Järna, som alla ingår i södertäljeregionen. Det interkommunala samarbetet med Södertälje kan väntas bli intensifierat. I nuvarande läge talar detta förhållande starkt för

125 att kommunerna ingår i samma län som Södertälje. Även om, som ovan framhållits, bebyggelseplaneringssynpunkter talar mot en länsgränsdragning som skiljer Salem och Grödinge från stockholmslänet föres likväl av nu angivna skäl kommunerna i detta snävast utformade indelningsalternativ till Södermanlands län. Stockholmsregionen omfattar endast en kommun belägen utanför Stockholms län, nämligen Upplands-Bro kommun i Uppsala län. Denna kommun ä r nära knuten till Stockholm. Kommunens tätorter, särskilt Kungsängen, har sålunda närmast karaktären av förorter i förhållande till huvudstaden. Kommunen har även viss samhörighet med Järfälla kommun i Stockholms län. Den bör av sagda skäl ingå i ett stockholmslän. Håbo kommun, belägen väster om Upplands-Bro kommun, kan näringsgeografiskt anses ingå i enköpingsregionen. Kommunens största tätort Bålsta med inemot hälften av kommunens hela befolkning är i arbetsmarknadshänseende i huvudsak inriktad mot Stockholm. Ur servicesynpunkt har kommunen i sin helhet starka kontakter med Enköping. Kommunen synes interkommunalt närmast ingå i en blockbildning med Enköping som centrum. Den föres därför ej till det i detta alternativ avgränsade stockholmslänet. Till stockholmsregionen kan räknas även Märsta kommun och Sigtuna stad. Dessa kommuner hör nära samman. Sigtuna är i sin helhet och Märsta i sin norra del även influerade från Uppsala. Genom tillkomsten av Arlanda flygplats har Märstas anknytning till Stockholm förstärkts. I bl. a. arbetsmarknadshänseende blir denna sannolikt ytterligare förstärkt för båda kommunernas vidkommande. Skepptuna visade sig vid avgränsningen av Stockholms- och uppsalaregionerna vara influerat från såväl Stockholm som Uppsala. Något klart företräde för ett av dessa centra kunde ej påvisas. Kommunen ansågs därför ej helt ingå i någon av dessa regioner. En framtida starkare anknytning till det snabbt växande Märsta kan väntas uppstå, i vart fall inom den mot Märsta kommun angränsande delen av Skepptuna. Det intensiva flygbuller som skapas kring Arlanda flygplats kan dock h ä m m a bebyggelseutvecklingen särskilt inom den mot Märsta gränsande delen av kommunen. Samhörigheten mellan i första hand Märsta och Sigtuna men även södra delen av Skepptuna kan, som det sagda visar, väntas bli ytterligare förstärkt. Detta talar i nuvarande läge för att de tre kommunerna bör ingå i samma länsbildning. Kommunerna är belägna på ungefär samma vägavstånd från Stockholm och Uppsala. Enligt fastställd regionplan antages samhällsbildningen vid Märsta på längre sikt bli föremål för en betydande utbyggnad i industriellt, administrativt och servicehänseende. En utbyggnad av kommunikationslederna kring Märsta kan också väntas komma att stärka Märstas självständiga ställning inom stockholmsregionen. I föreliggande alternativ där det gäller att ge stockholmslänet den snävaste tänk-

126 bara utformningen har av anförda skäl Sigtuna, Märsta och Skepptuna ansetts kunna föras till uppsalalänet. I stockholmsregionen ingående össeby kommun är klart inriktad mot Stockholm och hör närmast samman med övriga kommuner med sådan inriktning. Den bör därför ingå i ett stockholmslän. Norr och öster om Össeby kommun är belägna kommunerna Sjuhundra och Roslags-Länna. Båda kommunerna har vid regionindelningen förts till norrtäljeregionen som följd av de spontana kontakternas huvudsakliga inriktning. Sjuhundra kommun är klart inriktad mot Norrtälje och till denna stad knutna kommuner. Den bör därför ingå i samma län som sagda stad. Roslags-Länna kommun är delad i sin inriktning. Huvuddelen av kommunen är vänd mot Norrtälje. Den södra församlingen, Roslags-Kulla, replierar emellertid, som visades vid regionindelningen, på Stockholm. Av kommunens ca 2 600 invånare bor endast ca 400 i nämnda församling. Ur länsindelningssynpunkt talar inga väsentligare skäl för en länsgräns genom kommunen. Denna föres därför i det följande i sin helhet till samma län som Norrtälje. Det i alt. I avgränsade stockholmslänet omfattar sålunda förutom Stockholms stad av nuvarande Stockholms län städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Solna, Sundbyberg och Vaxholm, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Färingsö, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Ljusterö, Sorunda, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge, ösmo, össeby, österhaninge och Österåker ävensom av nuvarande Uppsala län Upplands-Bro kommun. I tabell 8: 1 lämnas uppgifter om länsbildningens areal, folkmängd m. m. Ett stockholmslän i den här ifrågavarande avgränsningen får — även med Stockholms stad inräknad — liten landareal, endast 3 300 kvkm mot 7 600 för nuvarande Stockholms stad och län. Länsbildningen får en ur administrativ synpunkt synnerligen lämplig figuration med residensstaden i centrum. Landkommunikationerna är synnerligen goda inom hela länet. Med Stockholm ingående i den tänkta länsenheten kommer dess folkmängd att överstiga 1 150 000 invånare och kan 1975 beräknas närma sig eller nå 1 400 000. En fortsatt snabb ökning även därefter kan förutses, ö k ningen kommer dock sannolikt ej att ske inom Stockholms stad som redan visat tecken till stagnation. I detta kapitel angivna folkmängdsuppgifter för tiden omkring 1975 h a r grundats på Godlunds beräkningar angående länens folkmängd vid nämnda tidpunkt, redovisade i kapitel 2. Eftersom de skisserade länsbildningarna som regel omfattar delar av län har en omräkning av Godlunds länssiffror

127 Tabell 8: 1. Allmänna uppgifter om stockholmslänet enligt alt. I

Län/länsdel

Landareal i kvkm

Folkmängd 1930

1960 Omkring 1975 alt. A

Stockholms stad Stockholms län (del a v ) . . . Uppsala län (del av)

180 2 860 240

513 000 153 300 4 400

Summa Exkl. Stockholms stad . . . .

3 280 3 100

670 700 1 161 000 157 700 354 100

alt. B

806 900 350 200 }l 403 000 1 371 000 3 900 6 000 6 000

Skatteunderlag enl. 1960 års tax.

1 409 000 1 377 000

Relativ förändr. 1930/60 1930=100 157 221 89 173 225

Antal kommuner

Län/länsdel Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Stockholms stad Stockholms län (del a v ) . . . Uppsala län (del av)

56 768 18 508 143

70,30 55,10 36,70

1 7

Summa Exkl. Stockholms stad

75 419 18 651

65,70 55,00

8 7

Landskommuner

Summa

19 1

1 31 1

5 5

20 20

33 32

skett genom ett vägningsförfarande baserat på de olika länsdelarnas hittillsvarande befolkningsutveckling för tiden 1945—1960. Ingår ej Stockholms stad i länsbildningen får denna, som anges i den ovan intagna tabellen, ca 354 000 invånare (1960). Stockholms län hade 1960 462 900 invånare. Redan 1975 beräknas stockholmslänet i den här skisserade utformningen få inemot 600 000 invånare eller en folkmängd motsvarande vad våra nuvarande folkrikaste län har. Sannolikheten talar för att folkmängden även i denna länsbildning fortsätter att öka i snabb takt. Länsenheten motsvarar i stort sett Stor-Stockholm. Den huvudsakliga expansionen inom området kommer, sedan de inre förortsområdena blivit fullbyggda, att förskjutas till de yttre förorterna. En viss utvidgning av huvudstadens influensområde är därför sannolik, bl. a. torde Södertäljes samband med Stockholm bli förstärkt. Stor-Stockholm utgör ett kommersiellt och administrativt centrum där industri är väsentligt svagare företrätt än i riket som helhet. En fortsatt stark utveckling av serviceinriktad verksamhet kan förutses inom länsbildningen. Med hänsyn till den ringa omfattningen av jord- och skogsbruk inom denna kan det visa sig svårt att där få erforderligt verksamhetsunderlag för de länsorgan som sysslar med jordbruksnäringarna. Södertäljeregionens ställning utanför stockholmslänet i den här tänkta

128 utformningen innebär en länsgräns mellan å ena sidan Sorunda, Västerhanige, Botkyrka och Ekerö kommuner samt å andra sidan Grödinge och Salems kommuner. En så dragen länsgräns genomkorsar Södertörns domsaga. Av de i domsagan ingående 12 kommunerna med tillhopa 56 200 invånare (1960) blir 7 kommuner med 41 600 invånare kvar i stockholmslänet. Återstående 5 kommuner med 14 600 invånare går till Södermanlands län. Något landsfiskalsdistrikt beröres ej av gränsdragningen. Däremot delas öknebo fögderi. Även Södertälje lantmäteridistrikt, som jämväl omfattar Botkyrka kommun, beröres av den tänkta länsgränsen liksom Södertälje civilförsvarsområde. Försvarsområdesindelningen inom stockholmsområdet är under omprövning. Avsikten är enligt uppgift från försvarsstaben att kustkommunerna från Norrtälje till Nynäshamn skall utgöra ett försvarsområde liksom kommunerna kring Stockholm och Södertälje. Återstående kommuner inom Stockholms län eller Sigtuna, Märsta och Skepptuna, Almunge, Knutby, Häverö, Väddö och norr därom belägna kommuner skall enligt det preliminära förslaget ingå i Uppsala försvarsområde. Den tänkta länsgränsen i söder berör sålunda även en sådan försvarsområdesindelning. Det här bildade stockholmslänets norra gräns följer i sin östra del gränserna för såväl domsagor, landsfiskalsdistrikt, fögderier, lantmäteridistrikt och civilförsvarsområden som stift. Däremot delas det i kustlinjen planerade försvarsområdet. I sin västra del klyver den tänkta länsgränsen Stockholms läns västra domsaga. Av dennas 7 kommuner går 4 — Knivsta, Märsta, Sigtuna och Skepptuna — med tillhopa 16 200 invånare (1960) till Uppsala län. Återstående 3 kommuner med likaledes 16 200 invånare stannar inom stockholmslänet. Även Sigtuna landsfiskalsdistrikt, Svartsjö fögderi, Stockholms västra lantmäteridistrikt och Norrtälje civilförsvarsområde beröres av en sådan gränsdragning. Stockholmslänet enligt föreliggande alternativ omfattar även UpplandsBro kommun i Uppsala län. En överflyttning av denna kommun till ett stockholmslän delar Uppsala läns södra domsaga som därigenom förlorar 3 900 av sina 29 400 invånare (1960). Vidare beröres Håbo landsfiskalsdistrikt, Trögds fögderi, Uppsala södra lantmäteridistrikt och Enköpings civilförsvarsområde. Södermanlandslänet

Stockholmslänets utformning enligt föreliggande alternativ medför att hela södertäljeregionen med kommunerna Salem och Grödinge kommer att ingå i Södermanlands län. Södermanlandslänet får med den angivna avgränsningen av stockholmslänet sålunda följande omfattning: hela nuvarande Södermanlands län och

129 Tabell 8: 2. Allmänna uppgifter om södermanlandslänet enligt alt. I Folkmängd Landareal i kvkm

Län/länsdel

alt. A

alt. B

Relativ förändr. 1930/60 1930=100

Omkring 1975 1930

1960 Södermanlands län Stockholms län (del a v ) . . .

6 250 580

189 200 27 500

227 900 47 700

250 000 70 000

276 000 69 000

120 173

Summa

6 830

216 700

275 600 | 320 000

345 000

127 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Landskommuner

Summa

Södermanlands län Stockholms län (del a v ) . . .

8 976 2 489

39,70 54,10

9 1

28 5

39 6

Summa

11 465

42,20

av Stockholms län Södertälje stad samt landskommunerna Grödinge, Järna, Salem, Turinge och östertälje. Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: 2. Nuvarande Södermanlands län har en landareal av 6 300 kvkm som i den föreliggande länsbildningen ökar till 6 800 kvkm, vilket ur administrativ synpunkt saknar betydelse. Nuvarande längsta avståndet fågelvägen från residensstaden till länsgräns är 90 km. Det ökas ej genom utvidgningen av länet in i Stockholms län. En påtaglig fördel i förhållande till nuläget uppnås i föreliggande indelningsalternativ därigenom att södertäljeregionens alla kommuner ingår i samma länsenhet. För södermanlandslänet innebär en överflyttning av Södertälje med dess väl utvecklade industri och starka expansionskraft en betydande förstärkning av länets näringsliv liksom av skatteunderlaget i länet. Södertäljeregionens näringsgeografiska kontakter med Södermanlands län är dock avgjort svagare än med Stockholm. Folkmängden i Södermanlands län utgjorde den 31 december 1960 227 900 invånare fördelade på 39 kommuner. Befolkningsutvecklingen i länet bedömes gynnsam. Folkmängden 1975 kan uppskattas till 250 000 å 275 000 invånare, alltså en betydande ökning. Det här bildade södermanlandslänet, som har 45 kommuner med den 31 december 1960 275 600 invånare, kommer att till folkmängden utgöra ett av de medelstora. Länsbildningens kommuner beräknas få sammanlagt 320 000 å 345 000 invånare 1975. Med hänsyn till södertäljeregionens snabba be9 _ 104251

130 folkningstillväxt får områdets överflyttning väsentlig betydelse för södermanlandslänet även i befolkningshänseende. Residensstaden Nyköping är belägen på ett vägavstånd av 73 km från Södertälje. Då avståndet Södertälje—Stockholm endast är hälften så långt och förbindelserna väsentligt bättre innebär en överflyttning av södertäljeområdet till södermanlandslänet en icke oväsentlig försämring av kontaktmöjligheterna mellan länsorganen och befolkningen inom det berörda området. Som redovisades vid behandlingen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt innebär en länsgräns som för Salems och Grödinge kommuner samt södertäljeregionen till ett södermanlandslän, att Södertörns domsaga delas liksom öknebo fögderi samt Södertälje lantmäteridistrikt och Södertälje civilförsvarsområde. Även det planerade försvarsområdet kring Stockholm och Södertälje beröres, som nämnts i angivet sammanhang, av gränsdragningen. Uppsalalänet

Det i förevarande alternativ skisserade uppsalalänet visar den länsbildning som uppstår med Uppsala som residenstad, därest stockholmslänet avgränsas mot Uppsala län på sätt här skett. Frågan om uppsalalänets lämpliga avgränsning i övrigt aktualiseras ej i detta indelningsalternativ. Som nämndes vid behandlingen av stockholmslänet ingår i detta även Upplands-Bro kommun i Uppsala län. Återstående del av Uppsala län föres här samman med norra och östra delarna av Stockholms län till en länsbildning. Avgränsningen av denna länsenhet mot stockholmslänet har tidigare redovisats. Det sålunda erhållna uppsalalänet omfattar av Uppsala län samtliga kommuner utom Upplands-Bro och av Stockholms län städerna Norrtälje, Sigtuna, öregrund och ö s t h a m m a r samt landskommunerna Almunge, Blidö, Frötuna, Häverö, Knivsta, Knutby, Lyhundra, Märsta, Roslags-Länna, Sjuhundra, Skepptuna och Väddö. Tabell 8: 3 innehåller närmare uppgifter om länsbildningen. I fråga om landareal hör nuvarande Uppsala län till de små länen. Blekinge, Gotlands, Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län är dock mindre. Det här ifrågavarande uppsalalänet får betydligt större areal än det nuvarande. Landytan ökar sålunda från något över 5 200 till 9 000 kvkin. Länsbildningen blir därigenom till landytvidden jämförlig med Kronobergs och Örebro län. Genom en överflyttning av norra delen av Stockholms län till Uppsala län får detta en ur administrativ synpunkt lämpligare form än nu. Den nuvarande korridorliknande figurationen försvinner. Som framhölls vid bedömningen av stockholmslänet intar norrtäljeregionen en tämligen fristående ställning i förhållande till Stockholm. Regionen ingår i stockholmstraktens regionplaneområde — med undantag för Häverö

131 Tabell 8: 3. Allmänna uppgifter om uppsalalänet enligt alt. I Folkmängd Landareal i kvkm

Län/länsdel

alt. A

alt. B

Relativ lörändr. 1930/60 1930=100

Omkring 1975 1930

1960 Uppsala län (del av) Stockholms län (del a v ) . . .

5 010 4 010

133 800 73 500

164 000 65 000

183 000 77 000

180 000 75 000

123 88

Summa

9 020

207 300

229 000

260 000

255 000

110 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Uppsala län (del av) Stockholms län (del a v ) . . .

6 709 2 099

41,20 34,10

2 4

Summa

8 808

39,20

6 Landskommuner

Summa

21 12

24 16

k o m m u n — men ligger utanför den räjong inom vilken den till huvudstaden knutna fasta bosättningen återfinns. Norrtäljeregionens anknytning till Uppsala är otvivelaktigt svagare än till Stockholm. Avståndet till de båda städernas centrum är från Norrtälje ungefär detsamma. Folkmängden i nuvarande Uppsala län var den 31 december 1960 167 900 invånare fördelade på 25 kommuner. Länet hör alltså även i befolkningshänseende till de små länen. Frånsett Gotlands län har endast Kronobergs, Blekinge och Jämtlands län mindre folkmängd. Uppsala län har en förhållandevis gynnsam befolkningsutveckling. Som framgår av tidigare lämnade uppgifter k a n Uppsala län 1975 beräknas ha över 180 000 invånare. Det här skisserade uppsalalänet får en folkmängd av 229 000 invånare (1960) och antalet kommuner blir 40, en ökning alltså med 61 000 invånare och 15 kommuner i förhållande till nuvarande Uppsala län. År 1975 beräknas folkmängden i länsbildningen överstiga 250 000 invånare. Tabellen 8: 3 visar att även den från Stockholms län överförda delen beräknas få en positiv befolkningsutveckling fram till 1975. Med hänsyn härtill får uppsalalänet enligt detta alternativ anses utgöra en till folkmängden godtagbar länsenhet från de utgångspunkter som redovisats i kapitel 4. Residensstaden Uppsala har ett i förhållande till länsbildningen i dess helhet ur kommunikationssynpunkt centralt läge. Vägavståndet till länsgräns är i nuvarande Uppsala län högst omkring 100 km och blir ej längre i det föreliggande uppsalalänet. Till Norrtälje, som har 71 k m till Stockholm, är vägavståndet från Uppsala 70 km. Uppsala stad intar i närings-

132 geografiskt hänseende ställningen av centralort för huvuddelen av länsbildningen. Den lämpar sig väl som residensstad i ett län av den utformning uppsalalänet fått i förevarande alternativ. Som framgick vid bedömningen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt innebär en länsgräns mot norrtäljeregionen att av ifrågavarande administrativa områden endast det planerade försvarsområdet i kustbandet beröres. Ett avskiljande av Knutby, Almunge, Märsta, Sigtuna, Skepptuna och Knivs t a kommuner påverkar däremot, som tidigare visats, såväl domsaga, landsfiskalsdistrikt, fögderi och lantmäteridistrikt som civilförsvarsområde och planerat försvarsområde. Överflyttningen av Upplands-Bro kommun till stockholmslänet delar Uppsala läns södra domsaga och berör i övrigt den administrativa indelningen i Uppsala län på sätt angivits vid behandlingen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt. Alternativ

II

Stockholmslänet

Det stockholmslän som avgränsas i alt. II omfattar, som ovan nämnts, förutom stockholmsregionen jämväl huvuddelen av södertäljeregionen. I södertäljeregionen ingår utöver Södertälje stad i första hand kommunerna östertälje, Turinge och Enhörna. Dessa kommuner är så nära k n u t n a till Södertälje att de obetingat bör ingå i samma länsbildning som staden. J ä r n a kommun ansågs vid regionavgränsningen också tillhöra södertäljeregionen. I näringsgeografiskt hänseende visade sig J ä r n a emellertid vara delat så att Vårdinge församling till skillnad mot kommunen i övrigt är ifråga om service inriktad mot Gnesta köping, belägen invid gränsen mot Järna. I arbetsmarknadshänseende är kommunen i sin helhet vänd. mot Södertälje. Då Gnesta köping är närmast inriktad mot Södertälje får J ä r n a kommuns delning i influenshänseende betydelse u r länsindelningssynpunkt endast om de två kommunerna ingår i skilda län. Som i det följande kommer att visas talar starka skäl för att Gnesta köping oavsett Södertälje stads länstillhörighet ingår i Södermanlands län. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om icke länsgränsen mellan n ä m n d a län och stockholmslänet bör dragas genom J ä r n a kommun. Vårdinge församling skulle då komma att ingå i samma län som Gnesta köping. Denna finge därigenom sitt omland koncentrerat inom ett län och även ur samhällsplaneringssynpunkt vunnes vissa fördelar. Ur länsindelningssynpunkt kan dock en gränsdragning genom Järna k a m mun ej anses utgöra förutsättningen för en ändamålsenlig länsindelning. Kommunen får i det följande i sin helhet ingå i stockholmslänet. I södertäljeregionen ingår även Hölö kommun. Denna k o m m u n är klart inriktad mot Södertälje. Den hör närmast samman med J ä r n a k o m m u n .

133 Med hänsyn härtill bör kommunen ingå i samma länsbildning som Södertälje och Järna. Vid avgränsningen av södertäljeregionen behandlades frågan vilken region Trosa stad, Gnesta köping samt landskommunerna Vagnhärad och Daga kunde anses tillhöra. Det klarlades därvid att dessa kommuner tillsammans intar en relativt självständig ställning i näringsgeograf iskt hänseende. De har också anknytning till vissa regioncentra utanför kommunerna, främst till Södertälje. Kommunerna ansågs därför kunna ingå i södertäl j eregionen. Då i detta länsindelningsalternativ Södertälje förs till ett stockholmslän uppkommer frågan om de fyra kommunernas länstillhörighet. Med hänsyn till deras relativt självständiga ställning i näringsgeograf iskt hänseende kan det icke ur den synpunkten vara något oeftergivligt krav att de skall föras till ett stockholmslän därför att de ingår i samma region som Södertälje. Kommunerna är belägna mellan Södertälje och Nyköping. Vägavståndet från Vagnhärad och Gnesta är till Nyköping omkring 40 km och till Stockholm omkring 70 km. Kommunernas anknytning till Nyköping är avgjort starkare än till Stockholm. Som residensstad torde för befolkningen i kommunerna Nyköping vara klart förmånligare än Stockholm. Kommunernas anknytning till närliggande centra i Södermanlands län talar också för att de bör ingå i detta län även om de därigenom kommer att tillhöra ett annat län än Södertälje. Med hänsyn härtill har Trosa, Gnesta, Vagnhärad och Daga vid avgränsningen av stockholmslänet i förevarande och följande alternativ fått stå utanför detta län, oaktat södertälj eregionen i övrigt ingår däri. I alt. I fördes Sigtuna stad samt landskommunerna Märsta och Skepptuna till uppsalalänet. Kommunerna är emellertid i betydande grad inriktade mot Stockholm, och huvudskälet i föregående alternativ för deras överföring till uppsalalänet var önskemålet att skapa ett stockholmslän av så begränsad omfattning som möjligt. Detta skäl kvarstår i föreliggande alternativ ej längre. Det har då ansetts motiverat att här låta Sigtuna och Märsta ingå i stockholmslänet. Vad gäller Skepptuna talar anknytningen till Märsta för att även Skepptuna ingår i stockholmslänet. Länsvägen Uppsala—Norrtälje passerar emellertid genom norra delen av Skepptuna. I länsindelningsalternativ där norrtälj eregionen föres till uppsalalänet är det med hänsyn härtill önskvärt att i vart fall norra delen av Skepptuna kommun — som även har näringsgeografisk anknytning till Uppsala — ingår i uppsalalänet. Ur länsindelningssynpunkt är i detta läge en delning av kommunen starkt motiverad som för Husby-Långhundra och Gottröra församlingar samt möjligen även Närtuna församling till uppsalalänet och återstående del av kommunen till stockholmslänet. En länsgränsdragning genom kommunen måste

134 emellertid i sina detaljer närmare övervägas. I det följande föres kommunen i sin helhet till stockholmslänet. Gränsen mot uppsalalänet har i övrigt icke undergått någon förändring i förhållande till alt. I. Stockholmslänet i dess avgränsning i detta alternativ omfattar sålunda förutom Stockholms stad av nuvarande Stockholms län städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Nynäshamn, Sigtuna, Solna, Sundbyberg, Södertälje och Vaxholm, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Huddinge, Järfälla, Järna, Ljusterö, Märsta, Salem, Skepptuna, Sorunda, Turinge, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Värmdö, Västerhaninge, Ösmo, Össeby, Österhaninge, Östertälje och Österåker, av nuvarande Uppsala län Upplands-Bro kommun samt av nuvarande Södermanlands län Enhörna och Hölö kommuner. Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: b. Det här bildade stockholmslänet får en landareal av 4 600 kvkm, varav 180 inom Stockholms stad, alltså en ökning i förhållande till alt. I med 1 300 kvkm. Det nuvarande länet har 7 600 kvkm:s landyta och hör därmed till de medelstora länen. Stockholmslänet enligt detta alternativ är sålunda ett till arealen litet län. Avståndet fågelvägen från Stockholm till länsgräns överstiger ej heller 55 km. Befolkningen inom stockholmslänet ökar i alt. II i förhållande till alt. I genom överföringen av dels Södertälje och dess grannkommuner med tillhopa 57 000 invånare (1960) och dels Märsta, Sigtuna och Skepptuna med sammanlagt 16 200 invånare. Totalt får den tänkta länsbildningen, Stockholms stad inräknad, 1 224 200 invånare (1960). Är 1975 beräknas folkmängden ha stigit till inemot 1,5 miljoner invånare. Medräknas ej Stockholm kominer folkmängden sannolikt att närma sig 700 000 invånare. Det i alt. I avgränsade länet beräknas då ha över 1 400 000 respektive 600 000 invånare. I befolkningshänseende utgör sålunda skillnaden mellan länsbildningarna enligt alt. I och II ca 100 000 invånare. Det sagda visar — och det har tidigare framhållits — att län avgränsade efter näringsgeografiska principer ger ur befolkningssynpunkt stora enheter kring våra storstäder. Residensstaden Stockholm är i förhållande till södertäljedelen av länsbildningen bättre belägen än Nyköping, endast 35 km från Södertälje mot 73 km från Nyköping. För sådan service som Södertälje ej kan lämna är Stockholm den naturliga centralorten. Stockholmslänet i den här tänkta utformningen avviker i sin södra del från nuvarande Stockholms län endast däri att Enhörna och Hölö kom-

135 Tabell 8: 4. Allmänna uppgifter om Stockholms länet enligt alt. II Folkmängd Län/länsdel

Landareal i kvkm

Omkring 1975 1930

1960 alt. A

Stockholms stad Stockholms län (del a v ) . . . Uppsala län (del av) Södermanlands län (del a v ) .

180 3 950 240 220

513 000 190 400 4 400 4 300

Summa Exkl. Stockholms stad . . . .

4 590 4 400

712 100 1 224 200 199 100 417 300

806 900 }l 499 000 1 465 000 410 300 6 000 3 900 6 000 3 000 3 100 3 000

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Stockholms stad Stockholms län (del a v ) . . . Uppsala län (del av) Södermanlands län (del a v ) .

56 768 21 384 143 101

Summa Exkl. Stockholms stad . . . .

78 396 21 628

alt. B

1 508 000 1 474 000

Relativ föran dr. 1930/60 1930 = 100 157 215 89 72 172 210

Antal kommuner Landskommuner

Städer

Köpingar

70,30 54,40 36,70 30,80

1 9

26 1 2

1 40 1 2

64,90 54,00

10 9

5 5

29 29

44 43

Summa

mimer, som nu tillhör Södermanlands län, i detta alternativ ingår i stockholmslänet. Enhörna ingår i Livgedingets domsaga. Kommunen hade den 31 december 1960 950 invånare och domsagan inemot 42 500. En överflyttning av Enhörna berör även Strängnäs landsfiskalsdistrikt, Gripsholms fögderi, Eskilstuna lantmäteridistrikt och Strängnäs civilförsvarsområde. Hölö ingår i Nyköpings domsaga. Den 31 december 1960 hade Hölö 2 100 invånare och domsagan något över 42 300. Hölö tillhör Trosa landsfiskalsdistrikt, Nyköpings fögderi, Nyköpings lantmäteridistrikt och Nyköpings civilförsvarsområde. Mot uppsalalänet har det här skisserade stockholmslänet i förhållande till den i alt. I avgränsade länsbildningen, som nämnts, utvidgats med Märsta, Sigtuna och Skepptuna. Dessa kommuner bildar domsaga, landsfiskalsdistrikt, fögderi, lantmäteridistrikt och civilförsvarsområde med bl. a. Knivsta kommun som ingår i uppsalalänet. Södermanlandslänet

Som framgick vid behandlingen av stockholmslänet enligt detta alternativ ingår i länsbildningen även Enhörna och Hölö kommuner i Södermanlands

136 län. Södermanlandslänet kommer sålunda här att omfatta nuvarande Södermanlands län utom nämnda två kommuner. I befolkningshänseende innebär denna avgränsning att Södermalands län mister ca 3 000 invånare (1960) och 101 000 skattekronor. Vid bedömningen av stockholmslänet ur administrativ synpunkt redovisades den inverkan en överflyttning av kommunerna medför för olila förvaltningsområden inom denna del av Södermanlands län. I övrigt får en gränsreglering av angiven omfattning så ringa betydelse för Södermanlands län att någon närmare redovisning av dess konsekvenser här ej kan anses påkallad. Uppsalalänet

F r å n det i alt. I avgränsade uppsalalänet har i förevarande alternativ till stockholmslänet överförts kommunerna Märsta och Sigtuna. Även Skepptuna kommun föres här i sin helhet till stockholmslänet ehuru en delning av kommunen, som tidigare nämnts, ur länsindelningssynpunkt är starkt motiverad. Den i alt. I skisserade länsbildningen kring Uppsala har i övrigt icke undergått någon förändring. I tabell 8: 5 redovisas de konsekvenser för uppsalalänets vidkommande som överflyttningen av kommungruppen medför. Som framgår av tabellen kan det här ifrågavarande uppsalalänets befolkning beräknas stanna vid ca 216 600 invånare (1960) för att 1975 ha stigit till 230 000 eller något däröver. Ur länsförvaltnings- och landstingssynpunkt kan en länsbildning av denna storlek och med angiven befolkningsutveckling ej anses helt fylla de krav som i utredningen uppställts beträffande lämplig folkmängd inom ett län. I övrigt kan de förändringar som det i alt. I avgränsade uppsalalänet undergått ej anses kräva närmare belysning och bedömning.

Alternativ

III

Stockholmslänet

De synpunkter som vid behandlingen av stockholmslänet i dess minsta tänkbara utformning framfördes angående stockholmslänets avgränsning visade att Södertälje tillsammans med angränsande kommuner om möjligt bör tillhöra samma län som stockholmsregionen. I föreliggande alternativ där stockholmslänet utvidgas att omfatta jämväl norrtäljeregionen ingår sålunda även huvuddelen av södertäljeregionen i länsbildningen. De i norrtäljeregionen ingående kommunerna Lyhundra, Frötuna och Blidö är klart inriktade mot Norrtälje och bör därför ingå i samma län som denna stad. Till regionen hör även kommunerna Sjuhundra och Roslags-Länna. Med hänsyn till kommunernas läge och vad som framhölls

137 Tabell 8: J. Allmänna uppgifter om uppsalalänet enligt alt. II Folkmängd Landareal i kvkm

Län/länsdel

alt. A

alt. B

Relativ förändr. 1930/60 1930 = 100

Omkring 1975 1930

1960 Uppsala län (del av) Stockholms län (del a v ) . . .

5 010 3 510

133 800 63 900

164 000 52 600

183 000 51 000

180 000 50 000

123 82

Summa

8 520

197 700

216 600

234 000

230 000

110 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Uppsala län (del av) Stockholms län (del a v ) . . .

6 709 1 662

41,20 33,30

2 3

Summa

8 371

39,30

5 Landskommuner

Summa

21 10

24 13

om deras inriktning vid behandlingen i alt. I av stockholmslänets omfattning bör de ingå i det här skisserade stockholmslänet. I norrtäljeregionen ingår även Väddö kommun. På grund av sin nära anknytning till Norrtälje bör också denna kommun ingå i samma län som staden. Häverö kommun, som vid avgränsningen av norrtäljeregionen också ansågs k u n n a föras dit, har även anknytning norr ut till ö s t h a m m a r som i sin tur ingår i uppsalaregionen. Om ö s t h a m m a r icke ingår i ett stockholmslän kan det ifrågakomma att föra Häverö k o m m u n antingen till nämnda län eller till ett uppsalalän. Vägavståndet till Uppsala är mindre än hälften så långt som till Stockholm. De kollektiva transportmöjligheterna är emellertid väsentligt bättre till Stockholm än till Uppsala. Häverö har också nära samhörighet med Väddö. Det är inte osannolikt att denna samhörighet kan komma att förstärkas. Detta talar för att Häverö kommun i detta alternativ liksom Väddö k o m m u n bör ingå i stockholmslänet. öregrund och ö s t h a m m a r visade sig vid den näringsgeografiska regionindelningen inta en i några hänseenden självständig ställning men var i övrigt närmast inriktade mot Uppsala. Här kan sålunda ifrågakomma att låta dem ingå i Uppsala län eller föra dem till stockholmslänet. Vägavståndet är från ö s t h a m m a r till Uppsala 70 km och till Stockholm 126 km. Inom Uppsala län pågår utbyggnaden av en vägförbindelse mellan Söderfors—Tierp—Österbybruk och Gimo (den s. k. bruksvägen). Inom

138 Stockholms län förbättras samtidigt vägen Gimo—Östhammar, och staden? samband med kommunerna i norra delen av Uppsala län k a n härigenom väntas bli betydligt förstärkt. Vid länsgränsen mellan ö s t h a m m a r och Olands landskommun ligger i sistnämnda kommun Gimo samhälle, som expanderar ganska hastigt. En del av den till tätorten hörande bebyggelsen är belägen inom Stockholms län, och i Gimo arbetar även en del av den i övriga delar av ö s t h a m m a r bosatta befolkningen. Vissa gränsproblem beträffande rening av avloppsvatten och skollokalisering föreligger även. Av anförda skäl, främst ur samhällsplaneringssynpunkt, är det av värde om östhammars och Olands kommuner ingår i samma länsbildning. Då öregrund och ö s t h a m m a r har väsentligt närmare anknytning till Uppsala än till Stockholm och i olika hänseenden intar en jämförelsevis självständig ställning i förhållande till angränsande kommuner har de i detta alternativ ansetts böra ingå i uppsalalänet. Knutby kommun fördes vid regionindelningen av stockholmsområdet till uppsalaregionen. Vägavståndet från kommunen till Uppsala är väsentligt kortare än till Stockholm. Med hänsyn till den starkare inriktningen mot Uppsala föres kommunen här till uppsalalänet. Vid regionindelningen framhölls emellertid att av Knutby kommun är en mindre del, Edsbro församling, klart inriktad mot Norrtälje. En länsgränsdragning som delar kommunen i enlighet härmed kan då ifrågasättas. Ur länsindelningssynpunkt får en sådan delning ej någon avgörande betydelse. Kommunen föres här i sin helhet till uppsalalänet. Som tidigare nämnts har det här skisserade stockholmslänet mot Södermanlands län i söder och mot Uppsala län i väster samma avgränsning som det i alt. II avgränsade stockholmslänet. Stockholmslänet i den avgränsning det fått här omfattar sålunda förutom Stockholms stad av nuvarande Stockholms län städerna Djursholm, Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nynäshamn, Sigtuna, Solna, Sundbyberg, Södertälje och Vaxholm, köpingarna Danderyd, Saltsjöbaden, Sollentuna, Stocksund och Täby samt landskommunerna Blidö, Boo, Botkyrka, Djurö, Ekerö, Frötuna, Färingsö, Grödinge, Gustavsberg, Huddinge, Häverö, Järfälla, Järna, Ljusterö, Lyhundra, Märsta, Boslags-Länna, Salem, Sjuhundra, Skepptuna, Sorunda, Turinge, Tyresö, Upplands-Väsby, Vallentuna, Väddö, Värmdö, Västerhaninge, ösmo, össeby, österhaninge, östertälje och österåker, av nuvarande Uppsala län Upplands-Bro kommun och av nuvarande Södermanlands län Enhörna och Hölö kommuner. Om länsbildningen redovisas närmare uppgifter i tabell 8: 6. Landarealen i det här skisserade stockholmslänet är 1 800 kvkm större än i den länsbildning som i alt. II avgränsats kring Stockholm och 1 000 kvkm mindre än i nuvarande Stockholms län. Den här ifrågavarande läns-

139 Tabell 8: 6. Allmänna uppgifter om stockholmslänet enligt alt. III Folkmängd Län/länsdel

Landareal i kvkm

Omkring 1975 1930

1960 alt. A

Stockholms stad Stockholms län (del a v ) . . . Uppsala län (del av) Södermanlands län (del a v ) .

180 5 800 240 220

513 000 230 200 4 400 4 300

Summa Exkl. Stockholms stad

6 440 6 260

751 900 1 259 000 238 900 452 100

806 900 j l 534 000 1 500 000 445 100 6 000 3 900 6 000 3 100 3 000 3 000

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Total i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Stockholms stad Stockholms län (del a v ) . . . Uppsala län( del av) Södermanlands län (del a v ) .

56 768 22 539 143 101

Summa Exkl. Stockholms stad

79 551 22 783

alt. B

1 543 000 1 509 000

Relativ förändr. 1930/60 1930=100 157 193 89 72 167 189

Antal kommuner Landskommuner

Städer

Köpingar

70,30 52,70 36,70 30,80

1 10

33 1 2

1 48 1 2

64,00 52,40

11 10

5 5

36 36

52 51

Summa

bildningen kommer att vad gäller landytan höra till de medelstora länen i landet om norrlandslänen icke medtages i jämförelsen. Längsta avstånd från Stockholm till länsgräns uppgår till ca 100 km mot i nuvarande Stockholms län ca 120 km. Infogandet av norrtäljeregionen i ett stockholmslän medför en ökning av länsbildningens folkmängd i förhållande till det i föregående alternativ avgränsade stockholmslänet med nära 35 000 invånare — i 1960 års folkmängdssiffror — fördelade på 8 kommuner. Länsbildningen får liksom de redan behandlade stockholmslänen en betydande folkmängd, över 1,2 miljoner invånare (1960), och 1975 beräknas invånarantalet — i likhet med vad som konstaterades beträffande det i alt. II avgränsade stockholmslänet — överstiga 1,5 miljoner. Som tidigare framhållits kommer det här skisserade stockholmslänet att få n ä r a nog samma storlek som nuvarande Stockholms län. Antalet kommuner blir — Stockholms stad oräknad — 51 mot nuvarande 53, och antalet invånare i de två länsenheterna skiljer sig med endast omkring 18 000 (1960). Det föreliggande stockholmslänet sammanfaller i söder med det stockholmslän som avgränsades i alt. II. Förändringarna i förhållande till

140 nämnda länsbildning berör sålunda endast gränsen mot uppsalalänet. Det är av nuvarande Stockholms län endast Öregrund, Östhammar, Almunge, Knivsta och Knutby som icke ingår i den här ifrågavarande länsbildningen. Öregrund och Östhammar ingår liksom Almunge och Knutby i statsadministrativt hänseende i samma förvaltningsområden, och dessa fyra kommuner bildar tillsammans med Häverö och Väddö såväl domsaga och fögderi som civilförsvarsområde. Norra Roslags domsaga, som omfattar angivna kommuner, hade den 31 december 1960 25 100 invånare och av dem 14 000 i öregrund, Östhammar, Almunge och Knutby. De två städerna bildar eget landsfiskalsdistrikt. De bildar tillsammans med Häverö och Knutby Östhammars lantmäteridistrikt. Knutby och Almunge bildar landsfiskalsdistrikt tillsammans med Häverö och Väddö. Almunge ingår i Norrtälje lantmäteridistrikt. Knivsta kommun med 3 800 invånare 1960 ingår i Stockholms läns västra domsaga som nämnda år hade 32 300 invånare. Kommunen bildar domsaga, landsfiskalsdistrikt, fögderi, lantmäteridistrikt och civilförsvarsområde med bl. a. Skepptuna, Märsta och Sigtuna. I det här skisserade stockholmslänet ingår jämväl Upplands-Bro kommun i nuvarande Uppsala län. De administrativa konsekvenserna härav har redovisats i alt. I vid behandlingen av stockholmslänet.

Uppsalalänet

Vid behandlingen av uppsalalänet i alt. I framhölls att de ändringar i nuvarande Uppsala läns gränser som vidtagits i nämnda alternativ var en följd av stockholmslänets avgränsning. Detsamma gäller uppsalalänet i förevarande alternativ. Här utgör detta län liksom tidigare en utvidgning av nuvarande Uppsala län, som visserligen får avstå Upplands-Bro kommun men tillföres städerna Öregrund och ö s t h a m m a r samt Almunge, Knutby och Knivsta landskommuner. Öregrund och Östhammar liksom Knutby landskommun bör, som visats i alt. II vid behandlingen av stockholmslänets omfattning, om valet står mellan ett stockholmslän och ett uppsalalän ingå i det sistnämnda länet. Almunge och Knivsta kommuner är klart inriktade mot Uppsala stad och bör därför ingå i ett uppsalalän. Det här i alt. III skisserade uppsalalänet omfattar sålunda hela nuvarande Uppsala län utom Upplands-Bro kommun samt av nuvarande Stockholms län städerna Öregrund och Östhammar samt landskommunerna Almunge, Knivsta och Knutby. Länsbildningen redovisas närmare i tabell 8: 7. Länsbildningens landareal blir ca 1 400 kvkm större än nuvarande Uppsala läns landyta. Ur administrativ synpunkt skulle en utvidgning av länet på sätt här skisserats innebära en förbättrad arrondering. Förbin-

141 Tabell 8: 7. Allmänna uppgifter om uppsalalänet enligt alt. III Folkmängd Landareal i kvkm

Län/länsdel

alt. A

alt. B

Relativ förändr. 1930/60 1930=100

Omkring 1975 1930

1960 Uppsala län (del av) Stockholms län (del a v ) . . .

5 010 1 660

133 800 24 100

164 000 17 900

183 000 16 000

180 000 15 000

123 74

Summa

6 670

157 900

181 900

199 000

195 000

115 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Antal kommuner Landskommuner

Summa

21 3

24 5

29 Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skatte kr./inv.

Städer

Köpingar

Uppsala län (del av) Stockholms län (del a v ) . . .

6 709 507

41,20 28,00

2 2

Summa

7 216

39,85

delserna med de delar av länsbildningen som överförts från Stockholms län är goda. Genom en sådan avgränsning av uppsalalänet kommer den i kapitel 7 avgränsade uppsalaregionens kommuner att samlas inom samma länsbildning. I förhållande till nuvarande Uppsala län utgör länsbildningen därför ur näringsgeografisk synpunkt en påtaglig förbättring. Den tänkta gränsändringen mot stockholmslänet medför att uppsalalänet kommer att bestå av 29 kommuner med 181 900 invånare (1960) mot 25 kommuner och 167 900 invånare i nuvarande Uppsala län, vilket innebär en ökning i förhållande till nuläget med fyra kommuner och ca 14 000 invånare. Uppsalalänet får alltså ett ökat invånarantal som resultat av den skisserade omregleringen av gränsen mot Stockholms län. Detta medför emellertid ej att länets nuvarande ställning som det befolkningsmässigt femte länet från slutet förbättras. Befolkningsutvecklingen inom länsbildningen är ej heller så gynnsam att denna inom överskådlig tid får en folkmängd som från tidigare redovisade utgångspunkter k a n anses erforderlig. Först efter 1975 beräknas folkmängden passera 200 000 invånare. För stockholmslänsdelen av länsbildningen bedöms befolkningen minska något. Nuvarande 18 000 invånare beräknas 1975 ha nedgått till 15 000 å 16 000. Residensstaden Uppsala är i kommunikationshänseende bättre belägen i förhållande till de överflyttade kommunerna än Stockholm. Vägavståndet från öregrund är till Uppsala 86 km och till Stockholm 149 km.

142 Vid bedömningen av stockholmslänet i föreliggande alternativ redogjordes för hur nuvarande förvaltningsområden inom norra delen av Stockholms län beröres av den tänkta gränsdragningen mot uppsalalänet. Andra tänkbara alternativ 1. I de nu behandlade indelningsalternativen omfattar stockholmslänet endast regioner med kärnan belägen inom nuvarande Stockholms län. Ytterligare ett par alternativ är emellertid tänkbara. Enligt de principer utredningen tillämpar vid avgränsningen av län bör en ytterligare utvidgning av stockholmslänet i första hand gälla någon av de regioner utanför Stockholms län som har starkast anknytning till Stockholms stad. De regioner som då kan komma i fråga är uppsala- och enköpingsregionerna. Uppsala har en icke obetydlig inriktning mot Stockholm. Uppsala stad har sedan 1930 mer än fördubblat sin folkmängd, som 1960 översteg 77 500 invånare. Området mellan städerna tas i allt större utsträckning i anspråk för en bebyggelse som är föranledd av städernas expansionsbehov. I Märsta kommun halvvägs mellan Stockholm och Uppsala kan tillkomsten av storflygplatsen Arlanda komma att medföra en snabb utbyggnad av Märsta samhälle. Det sagda visar att Stockholm och Uppsala av utvecklingen föres allt närmare varandra och detta gäller särskilt i arbetsmarknadshänseende. Den väntade närmare anknytningen kan anses utgöra motiv såväl ur näringsgeografisk synpunkt som med hänsyn till samhällsplaneringen för att Stockholms- och uppsalaregionerna föres till samma länsindelning. Enköpingsregionen finge i så fall gå till Västmanlands län. Om uppsalaregionen ingår i stockholmslänet måste till länsbildningen föras även norrtäljeregionen och av skäl som tidigare redovisats bör också södertäljeregionen ingå i detta stockholmslän. Till uppsalaregionen fördes vid regionindelningen förutom kommunerna kring Uppsala även bl. a. Tierps köping och Tierps landskommun samt Söderfors kommun. Dessa kommuner intar i näringsgeografiskt hänseende en ganska självständig ställning och h a r även viss anknytning till Gävle. Vid en länsavgränsning där valet står mellan att föra kommunerna till ett län som har Stockholm till residensstad eller till Gävleborgs län med Gävle som residensstad talar övervägande skäl för att de bör ingå i gävleborgslänet, vilket även gäller andra i norra delen av Uppsala län belägna kommuner, övriga kommuner i uppsalaregionen bör h ä r ingå i samma länsbildning som Uppsala stad. 2. Det kunde även övervägas att sammanföra Uppsala och Västmanlands län till en länsenhet. Enköpingsregionen bildar en omslagszon mellan Stockholms och Västerås influensområden i den i stark industriell utveck-

143 2

et

00 TH TH TH CN CO co co

T * TH O TH T* TJ<

CN CO T-

CN TH 00 TH m TJI

CN T H

O CN

CJ CN

I co TH | CN

CN C J CN

CO

CN CO

1 ^

in

i m

i

|m

|OJ

TH T H O TH TH

| 1

12 CO CN TJI

o

O O O CN CN TH

C/3

It

c s

CO

i

t-

CS

M

a S

•Ö g a>

g c o cs

• cs :o ec

*->

X sc

«<

qs

1 OJ TH O 1 TH CN

TH TH

m

i m

i

o

m

i m

C

oo TH i >

i

r-

O

TH O J 1

i

| 00 TH

co 1 co

C/3

>

QC X

O O O O O l > OO TH l > O

•a s c

12 **

m o m co m co t> m oo m

< •* M

OJ to

CJ 00 00 CO TH TJ< m H (O

CJ CO

TH CO O T| M O

13 o c

m co oo

o

TH O CO CN T H

Tji TH CO CN CN

co oo

TH

CO CM

CN CN

co t^ m co

o

TJI

O O O O o co t > i > O CN CO

co m

00 TJI O CN

co i> m co

co m

00 TH 00 CJ co m co oo TJI I f l M O H OJ CO CN «> m CN

TH 00

i> o co OJ co m OJ oo

CN C J

O

TJI

m CM oo

Tf

CN CN

O

OJ i

TH

O O o CO CN CO OJ TH CO co TJI co

OJ TH TJI CO TJI c o

m o

o

O O C r- T CN CJ '

00 CM o OJ TH 00 CO TJI CN

CM

CO OJ o TH O O CN i> m l > CO

m co c

m oo TJI

l> O 0 CM CN r

TJI 0 0

l

co i > oo C J m 1> i n CM 00 CN CN

TH TH CM

O O

o

O O

o

O o

o

co

co

BO

<

g O

O CN TH CO

CM

00 OJ CJ o O CJ 00 t^- o 00 CO CN

O 00

TH I > CN CN

TH

OJ CM

f» O co co r^ co 00 co TH

CO O TH

00 c

I I ;

o o o

o o o

o o o

OJ

00 CO

rr

TT1

o

o

•^^u o

i > i n CJ i > m TH oo CN

CN O I > TH CN

O O

O O

O o

O O

o

o

o

o co

Tf I>

m co

co

111 CN

CO

TH

TH

CO

C

TH

:cS

1 TH O TJI TJI CN OO O T J I TH T H OJ I > m TH

o co oo T H CM 0 0 TH TH

o o o o o o o o o m o m m oo i>

O

o o co

CN T H

o o o co

o o o o

m

o o o o

TH TJ"

O O O O O OJ TH CJ C J co m co m o TJI CN 00 TJI

o o

o o o o o o o o

co i> o o

o o o o

o o o o

O O O O O 00 00 CO TJI o CN T H 00 CN TH

OJ

oo i n TJI

CO

TJI

co

m T H O J CN

•

• •

o o

O 00

o o

o o

TH

TH

CO CN

m

TJI

O 00 CM CM 00

TH

O O

o

o o o o o o o o o co oo m CM T H

o o o o o o co i>

>•

CO T H TJI C J OJ

o

CJ O CN TJI

O o o o co OJ TJI 0 0

TH

TH CO O TJI m TH co i > m CN

o

o o o o

o

CN O CN TJI T *

TJI 0 0 O TJI T J I T H 0 0 CN

CD

m

co CN

O

CN CO CN CN CO

o o o o o o

o o o

TJI 0 0 TH

co oo m

o O O O O o o o o

o o o o

CM T H

o o

T! s ir.

>

CS C —i O

cu £ w o o t/)

X

W

C/3

% CS j B .-i "o

«A

•v a o -t-> C/3

W

OJ 0 0 T H TH

o o o o o o o o o OJ co co OJ 0 0 T H TH

TH

o o o o

o o

o o o o o o oo oo m i ^ oo co o co i>

o o o o o o r» oo OJ r- co co OJ co co

o o o o

CN T H

o o

TH T H

o

o o

CM T H T H

o o

m o m oo m co

o

m TJI

TH

o o

OJ 00 TH l > CO TJI m co CN TH T H

o

CM TH TH OJ

TH TJI I >

00 co TH TH

o o

T H T-

o o c o o c o o c m co o Tji I > C£

o o o o

o o o o

CM m

c c c c

i>

CO CN

m CN CO CO CN TH O J TJI

o

O O

C

o o

c

m t ^ i> l > CM TJ CN CM

o o o o

c c

CO OJ t > TH 00 CN CN TH O O

O

I > TH CO CO o CO

oo m oo oo CM m

co m TH

CO c o

. ^^ •• et> S"T33 cs

.^ > A.: cs cs 2

• • ,• *• Cg>

t-H

P

P

P

C/3

61 ir. * CO

m o m

OJ O OJ

• 1> t a

O O o

CO o CO CO TJI CN TH co m CN TH

•

>

CM I >

O O O O O O TH

CO 0 0 l > CN T H

; ! "> ! • .• —« t>^

:

TH

TH

TH

t - O 00 TJI o O CO CO TJI | > i > TH m m co m TH TH

Stockholmslänet enl. alt. I.. därav Stockho Ims stad. . Stockho Ims län (del Uppsala län (del a Exkl. Stockholm s s t a d . . . .

"3 -o

co

CO TJI

O O O O

. : «<p

TJI

m

o o o o o o o o o o

CO

o o o

TH

o o

CN

o o o

TJI

tockholmslänet enl. alt. I] därav Stockholms stad. . Stockholms län (de: Uppsala län (del a Södermanlands län

OJ

o o o

TH

o o o CO

TH

o

TH

O O O O O O OJ CO OJ

00 CO

TH

O O O 00 O in

o o

0 0 CO

O CO

TH

TH

TH

O

TJI

CN OJ CO CJ TJI co o co CN O TH CN 00 TJI

m

o o

o o m

Tji

o o o o o o o o

co o m

o o

CJ o in

TH

o o o o o o o o o o CJ CN OJ TH co O 00 TJI

TH TH TH

O

O TH

OJ TH

CN

TH TH

dermanlandslän et enl. alt. därav Söderma nlands län. Stockhol ms län (del

t»

4->

a "C M

TH

ppsalalänet enl. därav Uppsala Stockhol

i> OJ

TH

CO 00 TJI 00 CJ CO 00 TJI 00 l > 00 TH 00 CO TH I > m CN

o O

CQ

O

TJI CO

ppsalalänet enl. därav Uppsala Stockho]

u O

Relati föränd 1930/6 1930 = 1

>

oo

i > m TH

£2

e

o

fe

CN CM

ppsalalänet enl. därav Uppsala Stockho]

•w

•* —•

E

O o oo o

O O O O O J co TJI t ^ TJ< O T * CO

tockholmslänet jnl. alt. III därav Stockho ms stad. . Stockho Ims län (de Uppsala län (del a Söderma nlands län

+ j OJ ca —

tac c

m OJ

O J TJI

CO

C •* 3 O

:eS

CO TH CN CO CN TH

co

m

C - TU CO CO CN T H

CD :C8

C/3

O T J I CO TJI CN TH

m

*

x> c •^-:cs

"3 l §

I-H " °

X) s-

C

';2 l ä :« S -< E

•o 3 < ^ - :cS

+•

d

co

13 S E

144 ling stadda Mälardalen och intar på grund härav en jämförelsevis sjilvständig ställning. I en sådan ny länsbildning finge regionen en naturlig plats. Även uppsalaregionen skulle kunna passas in i denna länsbildning. Vissa gränsregleringar åt annat håll bleve dock nödvändiga. Då emellertid denna fråga liksom den nyss berörda tänkbara lösnirgen av länsindelningsproblemet kring Uppsala län faller utanför den av utredningsdirektiven uppdragna ramen har de här berörts endast översiktligt.

B. Göteborgsområdet Den naturliga utgångspunkten vid behandlingen av länsindelningsprollem inom göteborgsområdet är Göteborgs stad. Med denna som residensstad kan avgränsas länsbildningar av olika utformning. I det första av de här följande alternativen har avgränsats den ur olika synpunkter minsta lämjliga länsbildningen kring Göteborg. Denna bygger på den region som avgränsades kring staden vid göteborgsområdets indelning i regioner. I göteborgslänet i dess snävaste skissering ingår de kommuner se in i olika hänseenden är starkare inriktade mot Göteborg än mot någon a r n a n jämförlig centralort. Till dessa räknas även Kungsbacka och kommunerna kring denna stad. Området intar visserligen i näringsgeografiskt hänseende en relativt självständig ställning. Anknytningen till Göteborg har dock h ä r bedömts så stark att kungsbackaområdet i samtliga indelningsalterrativ föres till göteborgslänet. Av nuvarande Göteborgs och Bohus län kommer uddevallaregioner, a t t stå utanför göteborgslänet i den nämnda snävaste utformningen. Regionen kan emellertid ej bilda eget län. Den måste därför ingå i en länsbildning tillsammans med angränsande delar av Älvsborgs län. En möjlighet är då att skapa ett enda stort län av återstående delar av Älvsborgs samt Götelorgs och Bohus län. En sådan lösning redovisas i alt. I. Denna stora länsbildning kan också tänkas delad i två län, ett nordligt med tyngdpunkten i Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla samt ett sydligt med Borås som centrum. I det fallet kommer antalet län inom göteborgsområdet att i förhållanda till nuvarande antal öka med ett. Lösningen redovisas som alt. II där sålinida göteborgslänet är bibehållet i sin avgränsning enligt alt. I. I de indelningsalternativ som följer efter de nu berörda lösningarm h a r göteborgslänet utvidgats genom att med denna på göteborgsregionen b\gg;da länsbildning förts samman angränsande regioner. Turordningen vid dlen etappvis genomförda utvidgningen av göteborgslänet avspeglar i pr.n<cip graden av samhörighet mellan göteborgsregionen och kringliggande regioner. Vid förändringen av göteborgslänet har av naturliga skäl — likson 'vid avgränsningen av län i de första indelningsalternativen — största mcjliiga

145 hänsyn även tagits till att funktionsdugliga länsenheter kan skapas även av återstående delar av länen. Av de regioner som omger göteborgsregionen är alingsåsregionen den som har närmast anknytning till Göteborg. En sammanläggning av dessa medför en länsbildning som klyver återstående del av Älvsborgs län i två delar, av vilka den södra, boråsdelen, blir alltför liten för att bilda eget län. Ett sammanförande av endast göteborgs- och alingsåsregionerna till ett län redovisas därför i det följande ej som något självständigt indelningsalternativ. Bland övriga regioner som omger Göteborg har uddevallaregionen starkast anknytning till staden. I första hand föres därför (alt. III) göteborgsregionen samman med återstående del av Göteborgs och Bohus län — utom Inlands Torpe k o m m u n — till ett län. Även Älvsborgs län bibehåller i detta alternativ i huvudsak sin nuvarande omfattning. Till göteborgslänet föres i alt. IV vänersborg-trollhätteregionen. Uddevallaregionen måste på grund av sitt läge även ingå i denna länsbildning. Åmål och kommunerna kring denna stad föres till Värmlands län. Södra delen av nuvarande Älvsborgs län bildar ett län med Borås som centrum. Detta län får samma omfattning som det ovan vid redogörelsen för alt. II omnämnda boråslänet. I alt. V sammanföres boråsregionen med göteborgslänet i dess snävaste utformning. Som en naturlig följd av denna åtgärd tages även alingsåsregionen, som är inriktad mot Göteborg, med i länsbildningen. Återstående delar av Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län bildar en länsenhet. Denna får samma omfattning som den ovan beskrivna, i alt. II avgränsade länsbildning kring Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. Som ovan nämnts ingår i samtliga alternativ kungsbackaområdet i göteborgslänet. En ytterligare utvidgning av detta län in i Hallands län skulle närmast beröra varbergsregionen. Denna region är inriktad mera mot Göteborg än mot Halmstad. Den ingår även —- tillsammans med kungsbackaområdet — i den göteborgsregion som avgränsats för regionsjukvården. Återstoden av Hallands län ingår i Lund-Malmö sjukvårdsregion. Skiljes varbergsregionen från Hallands län blir möjligheterna att behålla detta län genom utvidgningar in i angränsande län väsentligt beskurna. En fullständig uppdelning av länet på kringliggande län framstår i ett sådant läge som en kanske möjlig lösning. De indelningsproblem som uppkommer därest varbergsregionen överföres till ett göteborgslän får under alla förhållanden sådan räckvidd att det icke är möjligt att ta upp dem till behandling inom ramen för en utredning som endast avser göteborgsområdet. Frågan om varbergsregionens ingående i ett göteborgslän tas av dessa skäl i det följande ej upp till behandling. Även om endast kungsbackaområdet avskiljs från Hallands län blir återstående del av detta län med endast ca 150 000 invånare avgjort för litet som självständigt län. Om länet skall bestå måste det därför tillföras om10—104251

146 råden från andra län. En sådan åtgärd kommer att aktualisera frågan on länsindelningen i hela sydöstra Sverige. Då frågan om dessa följdverkningar ligger utanför den ram som direktiven för denna utredning uppdragit bercres frågan om Hallands läns ställning i det följande endast översiktligt. En sammanställning av uppgifter angående de här berörda länsbildningainas areal, folkmängd, skatteunderlag m. m., redovisas i tabell 8: 17. Vidaie framgår av bilaga 12 hur göteborgsområdets kommuner fördelar sig på ce skisserade länsbildningarna i olika alternativ. Indelningsalternativen återgts slutligen å kartbilagorna J—N. Alternativ I Göteborgslänet

Det i alt. I skisserade göteborgslänet bygger som tidigare nämnts på den vid regionindelningen av göteborgsområdet avgränsade göteborgsregionen. I söder sträcker sig denna in i Hallands län och omfattar där Kungsbacka stad samt landskommunerna Lindome, Särö, Tölö, Onsala och Fjärås. Även norra delen av Löftadalens kommun är företrädesvis inriktad mot Göteborg. Vid bedömningen av dessa hallandskommuners regiontillhörighet framkom att landskommunerna — med undantag för Lindome — närmast är inriktade mot Kungsbacka och tillsammans med denna stad intar en ganska självständig ställning. Kungsbackas karaktär av centrum för de andra kommunerna gäller i första hand Tölö och Onsala samt närliggande delar av övriga kommuner. Lindome kommun är så nära knuten till Göteborg att den obetingat bor ingå i ett göteborgslän. Vad gäller Kungsbacka, Särö, Tölö, Onsala och Fjärås talar övervägande skäl för en överföring till göteborgslänet. Kungsbacka stad med endast omkring 5 000 invånare kan ej erbjuda de former av service som kräver stort befolkningsunderlag. De ifrågavarande kommunerna är därför särskilt vad gäller undervisning, arbetsmarknad och bebyggelseplanering nära knutna till Göteborg. De ingår bl. a. i Göteborgs regionplaneområde — Fjärås kommun dock endast delvis. Vägavståndet till Göteborg är från Kungsbacka blott 28 km. Till Halmstad är det 120 km. Emellertid intar Kungsbacka med kringliggande kommuner i näringsgeografiskt hänseende ändå en relativt självständig ställning och har även viss anknytning till övriga Halland, starkast markerad inom det område som ligger söder om Kungsbacka. Samhörigheten med Göteborg har dock här bedömts vara ur länsindelningssynpunkt avgörande, och området föres därför i samtliga här framlagda skisser till indelningsalternativ till göteborgslänet. Löftadalens kommun är i näringsgeografiskt hänseende delad mellan Kungsbacka och Varberg. Kommunens två större tätorter har också skilda anknytningar, Åsa till Kungsbacka och Frillesås till Varberg. Kommunen

147 är belägen söder om Kungsbacka, något närmare denna stad än Varberg. På grund av läget är inriktningen mot Göteborg jämförelsevis svag. Uppdelningen av kommunen i en mot Kungsbacka och en mot Varberg inriktad del liksom även andra här berörda förhållanden skulle kunna motivera att kommunens norra del finge ingå i samma län som Kungsbacka och dess södra del i ett län tillsammans med Varberg. Den befolkningsmässigt större delen av k o m m u n e n är inriktad mot Varberg. I föreliggande liksom i följande indelningsalternativ föres kommunen inte till göteborgslänet. Göteborgsregionen omfattar i Älvsborgs län kommunerna Angered, Nödinge, Starrkärr, Skepplanda, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö och Björketorp. Av dessa är Angered, Nödinge, Starrkärr, Lerum och Skallsjö i näringsgeografiskt hänseende helt göteborgsinriktade. De föres därför i föreliggande liksom i övriga indelningsalternativ till göteborgslänet. Skepplanda och Stora Lundby är icke lika fast knutna till Göteborg. Vad gäller Björketorp är anknytningen till Göteborg mindre framträdande. Av Skepplanda kommun är den norra delen, Hålanda församling, vänd främst mot Trollhättan men även mot Alingsås. Kommunens folkrikaste del, den sydvästra, är belägen på ungefär samma avstånd från Göteborg och Trollhättan. Den splittrade inriktningen utgör motiv för länsgränsens dragning genom kommunen. En uppdelning skulle även medge en bättre utformning av det vänersborgslän som i föreliggande alternativ bildas av de delar av Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som ej ingår i göteborgslänet. Av kommunens befolkning är endast en fjärdedel bosatt i Hålanda församling. Kommunen hör närmast samman med Starrkärr. Den redovisas av sagda skäl här liksom i följande indelningsalternativ i sin helhet inom göteborgslänet. Stora Lundby k o m m u n är influensmässigt delad mellan Göteborg och Alingsås. Bergums och Stora Lundby församlingar med tillhopa 3 200 invånare är sålunda inriktade mot Göteborg, östads församling med 900 invånare är vänd mot Alingsås, som församlingen gränsar intill. Denna kommuns influensmässiga delning utgör ett skäl för att föra östads församling till samma län som Alingsås och övriga församlingar till göteborgslänet. Därigenom skulle också ernås en bättre avgränsning av det vänersborgslän som ovan nämndes. För en delning talar även det förhållandet att om Stora Lundby kommun i sin helhet föres till ett göteborgslän kommer Alingsås att ligga vid länsgräns med en del av sitt influensområde inom annat län. Då tyngdpunkten inom Stora Lundby ligger i de församlingar som är inriktade mot Göteborg och kommunen närmast hör samman med andra kommuner med sådan inriktning redovisas den i det följande i sin helhet inom göteborgslänet. Björketorps kommun är i vissa avseenden inriktad även mot Borås. Den har också anknytning till angränsande Bollebygds kommun. Då inrikt-

148 ningen mot Göteborg likväl är den starkaste har kommunen, som endast består av en församling, ansetts böra ingå i det här skisserade göteborgslänet och föres dit också i det följande. Tillskapas ett särskilt boråslän synes kommunen dock alternativt k u n n a föras även till detta län. Alingsåsregionen är i vissa hänseenden göteborgsinriktad. Riksväg 6 och västra stambanan binder samman städerna med varandra. Regionen intar dock i förhållande till Göteborg en avgjort självständigare ställning än kungsbackaområdet. Vägavståndet från Göteborg är till Alingsås 47 km, till Kungsbacka endast 28 km. Alingsås har över 17 000 invånare mot ca 5 000 i Kungsbacka. I Alingsås finns bl. a. lasarett och gymnasium. Anknytningen till Göteborg kan ifråga om alingsåsregionen icke anses vara så stark att denna på grund därav måste ingå i ett göteborgslän. Inom Bohuslän utgör Stenungsund och Tjörn de nordligaste kommunerna i göteborgsregionen. Båda kommunerna är influerade även från Uddevalla. En kraftig industriell utbyggnad av Stenungsund pågår. En betydande ökning av kommunens befolkning kan därför förutses. Stenungsunds serviceutrustning kommer därigenom att förbättras, och kommunen att i detta hänseende bli mera självständig. En fastare anknytning till Göteborgs arbetsmarknad k a n emellertid också väntas bli en följd av kommunens expansion. Anknytningen till Uddevalla kan tänkas som ett motiv för att Stenungsund och Tjörn föres till samma län som denna stad, det vill i förevarande alternativ säga till ett län med Vänersborg som residensstad. Kommunerna har dock ingen anknytning till nämnda stad. övervägande skäl får då anses tala för att de ingår i göteborgslänet. Inlands Torpe kommun i Bohuslän är nära knuten till i första hand Lilla Edets köping men även till Trollhättan. Viss anknytning till Göteborg föreligger emellertid också, särskilt vad gäller kommunens södra del. Avståndet från kommunens centrum i Ström är till Göteborg 16 k m längre än till Vänersborg. Kommunen ingår i vänersborg-trollhätteregionen. Vid en länsavgränsning kan ifrågakomma att föra kommunen antingen till göteborgslänet eller till det län vari Lilla Edets köping och Trollhättan ingår, d. v. s. vänersborgslänet. Med hänsyn till den nära samhörigheten med Lilla Edet föres Inlands Torpe k o m m u n i samtliga indelningsalternativ, där icke Vänersborg ingår i göteborgslänet, till vänersborgslänet. Det här avgränsade göteborgslänet omfattar sålunda av Göteborgs och Bohus län städerna Göteborg, Kungälv, Marstrand och Mölndal samt landskommunerna Askim, Hermansby, Kode, Kållered, Landvetter, Partilie, Romelanda, Råda, Stenungsund, Styrsö, Säve, Tjörn, Torslanda, Tuve, Ytterby och öckerö. av Älvsborgs län kommunerna Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby samt av Hallands län Kungsbacka stad samt landskommunerna Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö.

149 Tabell 8:9. Allmänna

uppgifter om göteborgslänet enligt alt. I Folkmängd

Län/länsdel

Landareal i kvkm

Omkring 1975 1930

1960 alt. A

alt. B

601 000

582 000

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län (del av) Älvsborgs län (del av) Hallands län (del av)

1 319 784 532

74 800 23 700 16 000

105 400 J 32 900 18 700

36 000 20 000

36 000 18 000

Summa Exkl. Göteborgs stad

2 775 2 635

374 700 114 500

561 700 157 000

657 000

636 000

260 200

404 700 ]

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Relativ förändr. 1930/60 1930=100 156 141 139 117 150 137

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län (del av) Älvsborgs län (del av) Hallands län (del av).

21 757

54,30

4 020 1 214 625

39,10 37,80 34,20

3 Summa Exkl. Göteborgs stad

27 616 5 859

49,80 38,20

Köpingar

Landskommuner

Summa

—

16 8 5

19 8 6

5 4

29 29

34 33

Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: 9. Göteborgslänet får i den här skisserade avgränsningen ringa yta. Länsbildningen blir till ytvidden mindre än något av våra nuvarande län. Avståndet fågelvägen från residensstaden till länets ytterområden understiger 60 km. Folkmängden i länsbildningens 34 kommuner har sedan 1930 ökat med 50 %. Göteborg hade nämnda år 260 200 invånare och 1960 404 700 invånare. Den i tabellen angivna befolkningsutvecklingen för detta göteborgslän visar att folkmängden där beräknas öka hastigt även under tiden fram till 1975 och då nå inemot 640 000 å 660 000 invånare. Med hänsyn till en fortgående allmän koncentration av befolkningen till större centra kan denna tendens i befolkningsutvecklingen väntas bestå under avsevärd tid framöver. Som nämndes vid behandlingen av länsindelningsalternativen inom stockholmsområdet är folkmängdsuppgifterna för tiden omkring 1975 grundade på Godlunds i kapitel 2 redovisade, för nämnda tidpunkt prognosticerade folkmängd. Det här avgränsade göteborgslänet kommer av sagda skäl sannolikt att få en betydande folkmängd. Befolkningsökningen torde framdeles i huvud-

150 sak komma randkommunerna till del, medan staden — försåvitt inte några ytterligare inkorporeringar sker — kommer att stagnera i likhet med val som redan skett beträffande Stockholm. Ur landstingskommunal synpunkt fyller den utanför Göteborgs stad liggande delen av länsbildningen med endast 157 000 invånare icke de krav som ur befolkningssynpunkt kan ställas på ett landstingsområde. Soi.i framgår av det ovan sagda kommer emellertid antalet invånare i landstingsdelen av det tänkta länet att växa mycket snabbt. Detta torde även fri förhållandet med skatteunderlaget. Folkmängden blir dock under avsevärd tid så ringa att Göteborgs stads inträde i länets landsting får anses utgöra en förutsättning för detta alternativs genomförande. Inom Göteborgs och Bohus län medför en avgränsning av göteborgslänet enligt förevarande alternativ att Orusts, Tjörns och Inlands domsaga delas. Av de i domsagan ingående nio kommunerna med tillhopa 35 000 invånare skulle fem med 23 500 invånare komma att ingå i göteborgslänet. Landsfiskalsdistrikt och fögderier beröres ej av den tänkta länsgränsen. Däremot skiljes inom Uddevalla södra lantmäteridistrikt Stenungsund från distriktet i övrigt. Inom Älvsborgs län skulle den tänkta länsgränsen dela såväl Vättle, Ale och Kullings domsaga som Borås domsaga. Av den förstnämnda domsagans elva kommuner med tillhopa 46 000 invånare skulle sju kommuner med 29 500 invånare komina att tillhöra göteborgslänet. Borås domsaga omfattar åtta kommuner med tillhopa 35 000 invånare. Av dessa skulle endast Björketorps kommun med 2 500 invånare komma att ingå i göteborgslänet. De tre landsfiskalsdistrikten Ale, Vättle och Bollebygd beröres av länsgränsdragningen. Detta är även fallet med Ale och Vättle fögderi liksom Borås fögderi. Däremot sammanfaller gränsen med lantmäteridistriktsgränserna. Inom Hallands län innebär frånskiljandet av kungsbackaområdet att av de i Hallands norra domsaga ingående nio kommunerna med tillhopa 29 000 invånare kommer sju kommuner med sammanlagt 20 000 invånare att ingå i göteborgslänet. Denna länsbildning berör även Viske landsfiskalsdistrikt, Kungsbacka fögderi och Kungsbacka lantmäteridistrikt samt Kungsbacka civilförsvarsområde. Göteborgs och Bohus försvarsområde omfattar, som tidigare nämnts, hela Göteborgs och Bohus län, av Älvsborgs län kommunerna Angered, Nödinge, Starrkärr, Skepplanda, Lödöse, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö och Hemsjö samt av Hallands län Kungsbacka stad och landskommunerna Lindome, Tölö, Särö, Onsala, Fjärås, Löftadalen, Värö och Veddige. Som tidigare nämnts planeras en ändrad försvarsområdesindelning. De kommuner i Hallands och Älvsborgs län som för närvarande ingår i Göteborgs och Bohus försvarsområde lär komma att ingå även i ett eventuellt nytt försvarsområde kring Göteborg.

151 Ur civilförsvarssynpunkt har det förklarats lämpligt att ett göteborgslän får större djup vid Göteborg än nuvarande Göteborgs och Bohus län och att det i söder omfattar norra delen av Hallands län. I norr inom Göteborgs och Bohus län kommer den tänkta länsgränsen att sammanfalla med den nuvarande civilförsvarsområdesgränsen. Civilförsvarsstyrelsen har förklarat en länsgräns i den skisserade sträckningen lämplig ur civilförsvarssynpunkt.

Vänersborgslänet

Vänersborgslänet omfattar i detta alternativ de delar av Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som ej förts till göteborgslänet. I den här skisserade länsbildningen ingår sålunda ej blott vänersborg-trollhätteregionen utan jämväl uddevallaregionen. Sistnämnda region har anknytning till Göteborg men denna torde icke vara av sådan art eller styrka att området ej k a n anslutas till ett vänersborgslän av denna utformning. Åmål och närliggande kommuner i Älvsborgs län är — som nämndes vid avgränsningen av åmål-säffleregionen — i viss mån knutna till Säffle och kringliggande kommuner i Värmlands län. Dessa kommuner är i sin tur inriktade mot Karlstad. Åmålsområdet har dock anknytning även till närliggande kommuner i Dalsland samt till Vänersborg och Trollhättan. Avståndet från Åmål är obetydligt längre till Vänersborg än till Karlstad. I föreliggande alternativ har en betydande del av Bohuslän förts till vänersborgslänet. Detta har därigenom, som framgår av det följande, fått en betydande folkmängd och yta samt en ur arronderingssynpunkt mindre lämplig utformning. Det kan ur denna synpunkt finnas skäl undersöka möjligheterna att begränsa länsbildningens storlek. Då åmålsområdet är nära knutet till angränsande värmlandskommuner kan med hänsyn till vad ovan anförts ifrågasättas att till samma län föra alla dessa kommuner. Åmålsdelen har omkring 26 000 invånare fördelade på fem kommuner. Befolkningen är främst koncentrerad kring Åmål och Bengtsfors. För befolkningen i såväl Åmål och övriga berörda kommuner i Dalsland som Säffle med omland skulle obetingat vissa fördelar vara förenade med en ändrad länsindelning som sammanförde alla kommunerna i ett län. Däremot torde för befolkningen i åmålsområdet fördelarna av att ingå i Värmlands län ej vara större än av att tillhöra ett vänersborgslän. För det här avgränsade vänersborgslänet medför ej heller en överflyttning av området sådana fördelar ur befolknings- eller andra synpunkter att åtgärden endast på grund därav kan anses motiverad. Åmålsområdet föres av sagda skäl i detta alternativ till vänersborgslänet. I det här skisserade vänersborgslänet ingår även alingsås- och boråsregionerna. Alingsåsregionen är mera inriktad mot Göteborg än mot Borås.

152 Boråsregionen intar med närliggande delar av alingsåsregionen en påtagligt självständig ställning med Borås som centralort. Vänersborgslänet sådant som det här avgränsats kommer sålunda att omfatta av Göteborgs och Bohus län städerna Lysekil, Strömstad och Uddevalla samt landskommunerna Bullaren, Forshälla, Inlands Torpe, Kville, LaneRyr, Ljungskile, Morlanda, Munkedal, Myckleby, Skaf tö, Skredsvik, Smögen, Stångenäs, Svarteborg, Södra Sotenäs, Sörbygden, Tanum, Tegneby, Tjärnö, Tossene och Vette samt av Älvsborgs län samtliga kommuner i länet utom Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby, vilka alla ingår i det i detta alternativ avgränsade göteborgslänet. Befolknings- och andra uppgifter angående vänersborgslänet framgår av tabell 8: 10. Länsenhetens ytvidd blir betydande. Landarealen, över 14 000 kvkm, blir den största bland länen i Götaland och jämförlig med Värmlands landyta, 17 600 kvkm. Älvsborgs län omfattar för närvarande inemot 12 000 kvkm land. Det här skisserade vänersborgslänet får 82 kommuner med tillhopa 457 400 invånare (1960). Av nuvarande län har Malmöhus störst antal kommuner eller 71. Älvsborgs län har 66 och Göteborgs och Bohus län 44. Folkmängden i de i vänersborgslänet ingående kommunerna har sedan Tabell 8:10. Allmänna uppgifter om vänersborgslänet enligt alt. I Folkmängd Län/länsdel

Älvsborgs län (del av) Göteborgs och Bohus Summa

Landareal i kvkm

1930 Älvsborgs län (del av) Göteborgs och Bohus Summa

alt. B

10 926

290 400

342 100

364 000

366 000

3 497

122 200

115 300

132 000

128 000

14 423

412 600

457 400

496 000

494 000

111 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

alt. A

Relativ förändr. 1930/60 1930=100

Omkring 1975

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Landskommuner

Summa

12 420

36,30

3 728

32,10

35,30

16 148

153 1930 ökat med över 10 % och en fortsatt men svagare ökning kan förutses. 1975 beräknas länet ha över 490 000 invånare. Befolkningen är i bohusdelen koncentrerad till kusten där tätorterna ligger mycket tätt. I Dalsland är befolkningens koncentration mot vänerkusten påfallande. I västgötadelen är götaälvdalen och ett område kring riksväg 6 från gränsen till göteborgslänet över Alingsås till Herrljunga samt boråsområdet med Viskans dalgång tätast befolkade. Länsbildningens ytterområden i norr och söder utgöres av avfolkningsbygder. Länsbildningen består av två i många hänseenden skilda delar, den ena med tyngdpunkten vid Vänersborg—Trollhättan—Uddevalla, den andra med tyngdpunkten vid Borås. De två delarna har förbindelse med varandra endast genom Bjärke k o m m u n söder om Trollhättan. Den nuvarande uppdelningen av Älvsborgs län på två i olika avseenden skilda delar markeras ytterligare vid den här skisserade länsindelningen. Städerna Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla gränsar till varandra. Avståndet mellan städernas centrala delar överstiger ej 30 km. De bildar som nämnts en enhet i skilda näringsgeografiska hänseenden bl. a. som arbetskraftsområde. Genom den kraftiga expansion som Trollhättan och Uddevalla undergår kan denna karaktär av enhet väntas bli ytterligare förstärkt. Med hänsyn härtill är det fördelaktigt om de tre städerna och deras omland ingår i samma länsenhet. Det län som här avgränsats saknar gemensam centralort. Residensstaden Vänersborg har visserligen ett jämförelsevis centralt läge i förhållande till hela länsbildningen. Vägavståndet är till Strömstad 131 km, till Åmål 88 km, till Ulricehamn 122 k m och till Svenljunga 142 km. Staden intar dock icke någon central ställning inom länsenheten. Borås, som är länsbildningens största stad, utgör centrum inom den södra länsdelen. I förhållande till norra länsdelen är dess läge i kommunikationshänseende ogynnsamt. Vägavståndet är från Borås till Strömstad 259 k m och till Åmål 196 km. Det ifrågavarande vänersborgslänet omfattar de delar av Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län som ej ingår i göteborgslänet. Nuvarande administrativa indelning inom länsbildningen beröres därför endast på sätt redovisats vid behandlingen av göteborgslänet.

Alternativ

II

Göteborgslänet

Göteborgslänet får i alt. II samma utformning som i föregående alternativ. Vad som anförts vid behandlingen av länsbildningen i alt. I äger sålunda tillämpning även här.

154 Yänersborgslänet

I föreliggande lösning har det i alt. I behandlade vänersborgslänet delats i två län, ett med Vänersborg som residensstad och ett län med Borås som residensstad. Vänersborgslänet enligt föreliggande lösning omfattar uddevallaregionen och vänersborg-trollhätteregionen samt kommunerna i åmålsområdet. Vid avgränsningen av vänersborg-trollhätteregionen bedömdes kommunen Bjärkes regiontillhörighet. Därvid befanns att kommunen var influerad från såväl Trollhättan som Alingsås och i olika hänseenden så delad i fråga om inflytandet från dessa städer att kommunen icke i sin huvuddel eller i övervägande grad kunde anses tillhöra viss region. Vid gränsdragningen mellan Vänersborgs- och boråslänen har med utgångspunkt från denna bedömning hänsyn främst tagits till kommunens läge i förhållande till ifrågakommande residensstäder. I föreliggande indelningsalternativ är dessa städer Vänersborg och Borås. F r å n kommunens största tätort, Sollebrunn, belägen i dess mitt, är vägavståndet till Vänersborg 37 k m och till Borås 71 km. Vägen mot Vänersborg är av högre standard än vägen mot Borås. Kommunen har sålunda bättre förbindelser med Vänersborg än med Borås. Den föres på grund därav till vänersborgslänet. Det här skisserade vänersborgslänet omfattar av Göteborgs och Bohus län samma kommuner som det tidigare behandlade vänersborgslänet eller städerna Lysekil, Strömstad och Uddevalla samt landskommunerna Bullaren, Forshälla, Inlands Torpe, Kville, Lane-Ryr, Ljungskile, Morlanda, M.unkedal, Myckleby, Skaf tö, Skredsvik, Smögen, Stångenäs, Svar teborg, Södra Sotenäs, Sörbygden, Tanum, Tegneby, Tjärnö, Tossene och Vette samt av Älvsborgs län samtliga kommuner i Dalsland samt städerna Vänersborg och Trollhättan, Lilla Edets köping och landskommunerna Bjärke, Flundre, Lödöse, Södra Väne och Västra Tunhem i västgötadelen av länet. Uppgifter angående det i detta alternativ avgränsade vänersborgslänet redovisas i tabell 8: 11. Med en landareal något överstigande 8 000 kvkm kommer vänersborgslänet enligt denna lösning att i jämförelse med våra nuvarande län i storlek motsvara Skaraborgs och Örebro län. Befolkningen i den skisserade länsbildningens 48 kommuner har sedan 1930 ökat med 4 %. Länet har stora avfolkningsområden i norr, men den livligt expanderande södra delen väntas ge länsenheten en om än obetydlig fortsatt folkökning. 1975 beräknas den ha omkring 270 000 invånare. Residensstaden Vänersborg är belägen i länsbildningens folkrika del. Ur kommunikationssynpunkt är staden centralt belägen för länets olika delar. Vägavståndet är, som tidigare nämnts, till Strömstad 131 k m och till Åmål 88 km.

155 Tabell 8:11. Allmänna uppgifter om vänersborgslänet enligt alt. II Folkmängd Län/länsdel

Älvsborgs län (del av) Göteborgs och Bohus län (del av) Summa

Landareal i kvkm

Ålvsborgs län (del av) Göteborgs och Bohus län (del av) Summa

alt. B

4 675

117 200

133 500

140 000

141 000

3 497

122 200

115 300

132 000

128 000

269 000

8 172

239 400

248 800

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

alt. A

Relativ förändr. 1930/60 1930 = 100

Omkring 1975 1930

272 000

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Landskommuner

Summa

4 813

36,00

3 728

32,10

8 541

34,20

6 Vid behandlingen av göteborgslänet redovisades hur länsgränsen i väster genomkorsar olika administrativa områden inom Göteborgs och Bohus län och hur den i öster delar förvaltningsområden inom Älvsborgs län. Den nya länsgränsen mellan Vänersborgs- och boråslänen delar Vättle, Ale och Kullings domsaga och Ale landsfiskalsdistrikt. Lödöse kommun, som tillhör dessa förvaltningsområden, ingår i vänersborgslänet. Förvaltningsområdena i övrigt ligger inom det härefter redovisade boråslänet. Såväl Ale-Vättle som Alingsås fögderi berörs även av länsgränsen, däremot inte lantmäteridistriktindelningen. Länsgränsen berör slutligen Älvsborgs försvarsområde och Alingsås civilförsvarsområde. Boråslänet

I det här avgränsade boråslänet ingår alingsås- och boråsregionerna. Avgränsningen mot göteborgs- och vänersborgslänen har redovisats vid behandlingen av dessa läns omfattning. Boråslänet omfattar sålunda städerna Borås, Alingsås och Ulricehamn, köpingarna Herrljunga, Kinna, Skene och Svenljunga samt landskommunerna Axelfors, Bollebygd, Brämhult, Dalstorp, Fristad, Fritsla, Gäsene, Hemsjö, Horred, Hökerum, Högvad, Kindaholm, Kungsäter, Limmared, Lysjö, Länghem, Bedväg, Sandhult, Svansjö, Sätila, Toarp, Tranemo, Viskafors, Vårgårda, Västra Mark, Åsunden och örby, alla i Älvsborgs län.

156 Närmare uppgifter om länsbildningen lämnas i tabell 8: 12. Det här skisserade boråslänet får en yta av 6 300 kvkm land, motsvarande ungefär Södermanlands och Västmanlands läns nuvarande landareal. Länsbildningen har en fördelaktig form och residensstaden är centralt belägen. Befolkningen stannar i länsbildningen vid 208 600 invånare (1960) fördelade på 34 kommuner, ökningen av folkmängden sedan 1930 motsvarar icke mindre än 20 %. Den torde dock framdeles komma att bli betydligt svagare. Antalet invånare beräknas 1975 ha stigit till ca 225 000. Länsbildningens folkmängd måste med hänsyn härtill från utredningens utgångspunkter anses otillfredsställande. LJr arronderings- och även ur näringsgeografisk synpunkt är det här skisserade boråslänet väl avgränsat med länet cirkelformigt omslutande staden Borås i områdets mitt. Borås, som är den naturliga centralpunkten i den s. k. Sjuhäradsbygden, har goda förbindelser med såväl länets olika delar som utanför belägna centra. Vägavståndet till länsgränsen överstiger ej 80 km, och till Göteborg är avståndet 70 km. Alingsåsregionen, som här hänförts till boråslänet, har anknytning till Göteborg ur såväl arbetsmarknadssom samhällsplaneringssynpunkt men intager i övrigt en så självständig ställning att den kan föras till ett Borås län lika väl som till ett Älvsborgs län med residensstad i Vänersborg. I länsbildningen har industri och hantverk en betydande ställning. Textiloch beklädnadsindustrin dominerar helt bland industrigrenarna. Den är huvudsakligen koncentrerad till boråsområdet och Viskans dalgång. De perifera delarna av länet har ett på jord- och skogsbruk inriktat näringsliv. Tabell 8:12. Allmänna uppgifter om boråslänet enligt alt. II Folkmängd Län/länsdel

Landareal i kvkm

alt. A

alt. B

Relativ förändr. 1930/60 1930 = 100

Omkring 1975 1930

1960 Ålvsborgs län (del av)

6 251

172 100

208 600

224 000

225 000

120 Summa

6 251

173 100

208 600

224 000

225 000

120 Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Älvsborgs län (del av)

7 607

36,60

3 Summa

7 607

36,60

3 Städer

Landskommuner

Summa

34 Köpingar

157 Alternativ

III

Göteborgslänet

I föreliggande alternativ har göteborgslänet utvidgats att omfatta hela nuvarande Göteborgs och Bohus län utom Inlands Torpe kommun. I länsbildningen ingår även de delar av Älvsborgs och Hallands län som fördes till det i föregående alternativ avgränsade göteborgslänet. I det här skisserade göteborgslänet ingår sålunda förutom göteborgsregionen den del av uddevallaregionen som är belägen inom Göteborgs och Bohus län. Kommunerna Ödeborg, Färgelanda och Högsäter i Älvsborgs län tillhör även uddevallaregionen, ödeborgs k o m m u n är belägen närmast Uddevalla, på ett vägavstånd räknat från Ödeborgs samhälle av endast 27 km. Denna k o m m u n är starkast inriktad mot Uddevalla. Högsäters k o m m u n har i sin norra del viss anknytning norr ut. Ödeborg, Färgelanda och Högsäter är så nära k n u t n a till varandra att de bör ingå i samma län. Deras samhörighet med andra kommuner är liten. Ingår de tre kommunerna i samma länsbildning som Uddevalla får de i detta alternativ Göteborg som residensstad. Står de utanför göteborgslänet bibehåller de Vänersborg som residensstad. Vägavståndet till Göteborg är mer än dubbelt så långt — från Högsäter mer än tre gånger så långt — som till Vänersborg. Vägförbindelserna med Vänersborg är goda. Avståndet dit är från Högsäters samhälle i Högsäter endast 43 k m — en k m längre än till Uddevalla. F r å n Färgelanda och Ödeborgs samhällen i respektive kommuner med samma n a m n är vägavstånden till Vänersborg endast omkring 10 k m längre än till Uddevalla. övervägande skäl talar för att kommunerna Ödeborg, Färgelanda och Högsäter i ett länsindelningsalternativ, där Uddevalla men icke Vänersborg ingår i ett göteborgslän, bör gå till samma länsbildning som Vänersborg. Göteborgslänet som avgränsats i föreliggande alternativ omfattar sålunda hela Göteborgs och Bohus län utom Inlands Torpe kommun, av Älvsborgs län landskommunerna Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby samt av Hallands län Kungsbacka stad och landskommunerna Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö. Närmare uppgifter om länsenheten lämnas i tabell 8: 13. Landarealen har i förhållande till det i alt. I avgränsade göteborgslänet ökats till det dubbla eller 6 000 kvkm. Den är i förhållande till Göteborgs och Bohus läns landareal inemot en tredjedel större. I den här skisserade länsbildningen förlänges kustlinjen ytterligare i söder, och utvidgningen vid Göteborg innebär närmast en uträtning av den inbuktning som länsgränsen för närvarande gör där. Länet får en längd av 200 km fågelvägen och en största bredd av 55 km.

158 Tabell 8:13. Allmänna

uppgifter om göteborgslänet enligt alt.

Ill

Folkmängd Län/länsdel

Landareal i kvkm

Omkring 1975 1930

1960 alt. A

alt. B

730 000

707 000

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län (del av) Älvsborgs län (del av) Hallands län (del av).

4 631 784 532

192 100 23 700 16 000

217 200 J 32 900 18 700

36 000 20 000

36 000 18 000

Summa Exkl. Göteborgs stad

6 087 5 947

492 000 231 800

673 500 268 800

786 000

761 000

260 200

404 700 1

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

Rela.iv förärdr. 1930,60 1930 = 100 156 113 139 117 137 116

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län (del av) Ålvsborgs län (del av) Hallands län (del av).

21 757

54,30

—

7 656 1 214 625

35,50 37,80 34,20

6 Summa Exkl. Göteborgs stad

31 252 9 495

46,90 35,70

8 7

—

Landskommuner

Sumna

1 36 8 5

42 8 6

49 49

57 56

Länsbildningens folkmängd blir betydande, 673 500 invånare (1960) fördelade på 57 kommuner. Göteborgs och Bohus län hade 1960 en befolkiing av 625 400 invånare fördelade på 44 kommuner. I förhållande till den i dt. I avgränsade länsbildningen innebär detta alternativ en ökning med 3ver 110 000 invånare och 23 kommuner. År 1960 bodde emellertid alltjämt huvuddelen av områdets befolkning eller 404 700 invånare i Göteborg Sedan 1930 har befolkningen ökat med 37 %. En fortsatt betydande folkökning inom länet som helhet förutses. År 1975 beräknas folkmängden betydligt överstiga 750 000 invånare. Inom göteborgsregionen är befolkningsutvecklingen synnerligen gynnsam. Folkmängden inom de nordligaste delarna av bildningen minskar kraftigt. I den nordligaste kommunen Vette, där minskningen varit störst, har invånarantalet sjunkit från 9 421 den 31 december 1930 till 4 987 vid 1960 års utgång. För de i Uddevalla nu placerade länsorganen kan utsträckningen av \erksamhetsområdet i söder och sydöst medföra att Göteborg bättre lämpa: sig som kansliort än för närvarande. Vägavståndet från Göteborg till tätorterna i norr är betydande, till Strömstad 189 km.

159 Under alt. I har redogjorts för administrativa områden som beröres av göteborgslänets utvidgning i Älvsborgs och Hallands län. Vad där sagts om konsekvenserna av göteborgslänets utformning gäller även i detta alternativ. överflyttningen av Inlands Torpe kommun till ett vänersborgslän berör Orust, Tjörns och Inlands domsaga. Domsagan, som består av nio kommuner med sammanlagt 35 000 invånare, förlorar därigenom 3 500 invånare. Överflyttningen berör också Ljungskile landsfiskalsdistrikt, Inlands fögderi och Uddevalla södra lantmäteridistrikt. Vidare beröres Göteborgs och Bohus försvarsområde och Uddevalla civilförsvarsområde. Vänersborgslänet

Vänersborgslänet enligt detta alternativ motsvarar i huvudsak nuvarande Älvsborgs län. Endast i göteborgsregionen ingående kommuner har flyttats över till göteborgslänet. Å andra sidan har Inlands Torpe kommun, som ingår i vänersborg-trollhätteregionen, överflyttats till vänersborgslänet. Någon anpassning till regionindelningen har i övrigt ej skett. Kommunerna ödeborg, Färgelanda och Högsäter liksom Horred och Kungsäter ingår sålunda i länsbildningen. Det här avgränsade vänersborgslänet omfattar av Göteborgs och Bohus län Inlands Torpe kommun samt av Älvsborgs län samtliga kommuner utom Angered, Björketorp, Lerum, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr och Stora Lundby, som ingår i det i detta alternativ skisserade göteborgslänet. Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: H. Vänersborgslänet i denna avgränsning blir till ytvidden något mindre än nuvarande Älvsborgs län. Länsbildningen kommer jämförd med övriga län i Götaland att höra till de största. I det för närvarande timglasliknande Älvsborgs län har utvidgningen av göteborgslänet här medfört att den nuvarande Insvängningen vid Vänersborg-Trollhättan förlängts till en smal korridor ända ned mot Alingsås. Befolkningen i den tänkta länsbildningens 59 kommuner utgjorde 1960 345 500 invånare mot 375 000 fördelade på 66 kommuner i nuvarande Älvsborgs län. Befolkningsutvecklingen inom de i länsbildningen ingående kommunerna har hittills varit gynnsam med en ökning av 17 % sedan 1930. Prognosen är mindre positiv. En väsentligt svagare ökning förutses fram till 1975 då folkmängden beräknas uppgå till 367 000 invånare eller något mera. Länsbildningen saknar naturlig centralort. Residensstad i länet är ju Vänersborg, men Borås är länets största stad. I jämförelse med Borås har dock Vänersborg ett ur kommunikationssynpunkt bättre läge. Nuvarande administrativa indelningar beröres med hänsyn till de relativt begränsade förändringar som vidtagits i gällande länsindelning endast i mindre grad. Vad gäller den ändrade länstillhörigheten för kommunerna

160 Tabell 8:14. Allmänna uppgifter om vänersborgslänet enligt alt. III Folkmängd Län/länsdel

Älvsborgs län (del av) Göteborgs och Bohus län (del av) Summa

Landareal i kvkm

Älvsborgs län (del av) Göteborgs och Bohus län (del av) Summa

alt. B

342 100

364 000

366 000

10 926

290 400

4 800

3 400

3 000

3 000

295 200

345 500

367 000

369 000

11 111

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

alt. A

Rela.iv föränlr. 1930,60 1930 = 100

Omkring 1975 1960

1930 Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Köpingar

Landskommuner

SuniTia

12 420

36,30

5É

26,10

12 511

36,30

55-

7 1

i Göteborgs närhet har vid behandlingen av alt. I redogjorts för viktigare administrativa områden som beröres av länsgränsen. Den nuvarande uppdelningen av Älvsborgs län på två i olika hänseenden skilda delar kommer att bestå i den här skisserade länsenheten, och genom den starkare markeringen rent geografiskt av uppdelningen kan denna väntas bli även i andra hänseenden ytterligare accentuerad. Alternativ

IV

Göteborgslänet

I föreliggande alternativ har det i alt. III avgränsade göteborgslänet utvidgats att omfatta även vänersborg-trollhätteregionen. Åmålsområdet föres i detta alternativ till Värmlands län. Frågan om en sådan överflyttning av området togs upp vid behandlingen av vänersborgslänet i alt. I. Motivet för en överflyttning var då storleken av länsbildningen såväl areal- som befolkningsmässigt och länsenhetens olämpliga form, vilka faktorer i förening skapade en icke fullt ändamålsenlig förvaltningsenhet. Med residensstaden förlagd till Vänersborg ansågs en överflyttning av åmålsområdet dock ej lösa nämnda problem eller i övrigt medföra sådana fördelar att den var motiverad. Även det göteborgslän som avgränsas i detta alternativ får en betydande ytvidd och folkmängd. Då tillika valet av residensstad för åmålsområdets

161 del här står mellan Göteborg och Karlstad har frågan om en överflyttning till Värmlands län kommit i ett annat läge. Avståndet från Åmål är till Karlstad 77 km mot till Göteborg 182 km. Åmåls anknytning till Karlstad är avgjort starkare än till Göteborg. En överflyttning av åmålsområdet till Värmlands län får av sagda skäl anses motiverad i detta alternativ. Till detta län föres sålunda Åmåls stad, Bengtsfors köping samt landskommunerna Tössbo, Steneby och Lelång. Som tidigare nämnts är Bjärke kommun inriktad mot såväl Trollhättan som Alingsås. Med hänsyn härtill kan ifrågakomma att föra kommunen till antingen göteborgslänet, som Trollhättan ingår i, eller boråslänet, dit Alingsås hör. Vägavståndet från kommunens centrum Sollebrunn är till Borås över Alingsås 71 k m och till Göteborg 80 km. Det längre avståndet till Göteborg uppvägs av högre vägstandard. Kommunen synes k u n n a ingå i såväl det här ifrågavarande göteborgslänet som ett län med Borås som residensstad. I detta indelningsalternativ föres den till göteborgslänet. Länsbildningens avgränsning mot Älvsborgs län i övrigt och mot Hallands län sker i föreliggande alternativ på samma sätt som i alt. I. Det här avgränsade göteborgslänet omfattar sålunda hela Göteborgs och Bohus län, av Älvsborgs län städerna Trollhättan och Vänersborg, köpingarna Lilla Edet och Mellerud samt landskommunerna Angered, Bjärke, Bolstad, Brålanda, Björketorp, Bäckefors, Dals-Ed, Flundre, Frändefors, Färgelanda, Högsäter, Kroppefjäll, Lerum, Lödöse, Nödinge, Skallsjö, Skepplanda, Skållerud, Starrkärr, Stora Lundby, Södra Väne, Västra Tunhem och ödeborg samt av Hallands län liksom i tidigare alternativ Kungsbacka stad och landskommunerna Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö. I tabell 8: 15 lämnas närmare uppgifter angående den här avgränsade länsbildningen. Den tänkta länsenhetens landareal har i jämförelse med det i alt. III avgränsade göteborgslänet ökat med drygt en tredjedel till nära 9 700 kvkm. Enheten kommer emellertid icke därigenom att höra till de största länen i Götaland. Såväl Östergötlands som Jönköpings och Kalmar län har större landyta. Vänersborg-trollhätteregionen har genom götaälvdalen nära anknytning till Göteborg. Inom länet i dess helhet intar Göteborg självfallet en dominerande ställning. I länsbildningen ingår både Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla med de fördelar detta innebär bl. a. ur arbetsmarknadssynpunkt. Genom att Bohuslän och angränsande delar av Dalsland ingår i samma län har även den i tidigare alternativ delade uddevallaregionen blivit samlad inom samma länsbildning. Befolkningen i den tänkta länsenhetens 77 kommuner översteg 1960 11—104251

162 Tabell 8:15. Allmänna uppgifter om göteborgslänet enligt alt. IV Folkmängd Län/länsdel

Landareal i kvkm

Omkring 1975 1930

1960 alt. A

alt. B

733 000

710 000

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län (del av) Hallands län (delav).

4 816 4 246 532

197 000 114 600 16 000

220 600 J 140 400 18 700

152 000 20 000

153 000 18 000

Summa Exkl. Göteborgs stad

9 734 9 594

587 800 327 600

784 400 379 700

905 000

881 000

260 200

404 700 |

Skatteunderlag enl. 1960 års t a x . Län/länsdel

Relativ förändr. 1930/60 1930 = 100 156 112 123 117 133 116

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antal skattekr./inv.

Städer

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län (del av) Hallands län (del av).

21 757

54,30

7 748 5 167 625

35,40 37,00 34,20

6 2 1

37 23 5

43 27 6

Summa Exkl. Göteborgs stad

35 297 13 540

45,40 35,90

10 9

2 2

65 65

77 76

Köpingar

Landskommuner

Summa

780 000 invånare, i förhållande till alt. III sålunda en ökning med över 100 000 invånare och 20 kommuner. Sedan 1930 har folkmängden stigit med 33 %. En fortsatt betydande ökning fram till 1975 kan förutses. Göteborgs stad utgör med sina 404 700 invånare även i detta göteborgslän den befolkningsmässigt största delen. Med hänsyn till att staden och dess förortskommuner ingår i länsbildningen kan en avsevärd folkökning väntas även efter 1975. Det synes ej osannolikt att de i den tänkta länsbildningen ingående kommunerna redan innevarande århundrade får över en miljon invånare. Befolkningen i länet är koncentrerad till dess södra delar, kring Göteborg och götaälvdalen. Länets norra delar är utsatta för en fortgående stark befolkningsuttunning. Residensstaden Göteborg har goda förbindelser till länets olika delar. Vägavstånden till de yttre områdena i norr är liksom i nuvarande Göteborgs och Bohus län med hänsyn till stadens läge ganska stora, nära 190 km till Strömstad och över 170 km till Ed. Den föreslagna länsgränsen mot åmålsområdet delar Tössbo och Vedbo domsaga. Av domsagans sju kommuner med 33 200 invånare överflyttas fem till Värmlands län. Endast Bäckefors och Dals-Eds kommuner m e d

163 tillhopa 6 900 invånare ingår i göteborgslänet. Även Åmåls lantmäteridistrikt, som likaledes omfattar förutom åmålsområdets kommuner även Bäckefors och Dals-Ed, delas av det här avgränsade göteborgslänet. Däremot beröres ej någon gräns för landsfiskalsdistrikt eller fögderier. Boråslänet

Det i detta alternativ avgränsade boråslänet är identiskt med det boråslän som skisserats under alt. II. Den bedömning av länet som då gjordes gäller därför även den här ifrågavarande länsbildningen. Alternativ V Göteborgslänet

Göteborgsregionen föres i detta alternativ samman med boråsregionen och alingsåsregionen. Den här skisserade länsbildningen utgör sålunda en sammanläggning av det i alt. I avgränsade göteborgslänet och det i alt. II tänkta boråslänet. Göteborgslänet enligt alt. V omfattar alltså av Göteborgs och Bohus län städerna Göteborg, Kungälv, Marstrand och Mölndal samt landskommunerna Askim, Hermansby, Kode, Kållered, Landvetter, Partille, Romelanda, Råda, Stenungsund, Styrsö, Säve, Tjörn, Torslanda, Tuve, Ytterby och öckerö, av Älvsborgs län städerna Alingsås, Borås och Ulricehamn, köpingarna Herrljunga, Kinna, Skene och Svenljunga samt landskommunerna Angered, Axelfors, Björketorp, Bollebygd, Brämhult, Daistorp, Fristad, Fritsla, Gäsene, Hemsjö, Horred, Hög vad, Hökerum, Kindaholm, Kungsäter, Lerum, Limmared, Lysjö, Länghem, Nödinge, Redväg, Sandhult, Skallsjö, Skepplanda, Starrkärr, Stora Lundby, Svansjö, Sätila, Toarp, Tranemo, Viskafors, Vårgårda, Västra Mark, Åsunden och örby samt av Hallands län Kungsbacka stad samt landskommunerna Fjärås, Lindome, Onsala, Särö och Tölö. Närmare uppgifter om länsbildningen redovisas i tabell 8: 16. Länsbildningen får en landareal, 9 000 kvkm, som i jämförelse med våra mellan- och sydsvenska län placerar den bland de medelstora länen. Den har en ur administrativ synpunkt lämplig utformning. Befolkningen blir i det här avgränsade göteborgslänet något mindre än i det närmaste föregående länet men överstiger dock 770 000 invånare (1960) fördelade på 68 kommuner. Den framtida befolkningsutvecklingen bedöms lika gynnsam som i göteborgslänet enligt alt. IV och 1975 beräknas folkmängden uppgå till 860 000 å 880 000 invånare. En snabb folkökning torde kunna förutses även efter prognostidens utgång. Befolkningen är till större delen koncentrerad i och kring Göteborg men boråsområdet och Viskans dalgång har en betydande folkmängd. Med hän-

164 Tabell 8:16. Allmänna uppgifter om göteborgslänet enligt alt. V Folkmängd Län/länsdel

Landareal i kvkm

Omkring 1975 1930

1960 Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län (del av) Älvsborgs län (del av) Hallands län (del av).

1 319 7 034 532

74 800 196 800 16 000

105 400 241 500 18 700

Summa Exkl. Göteborgs stad

9 025 8 885

547 800 287 600

770 300 365 600

260 200

alt. B

1 601 000

582 000

260 000 20 000

261 000 18 000

881 000

861 000

404 700

Skatteunderlag enl. 1960 års tax. Län/länsdel

alt. A

Relativ förändr. 1930/60 1930 = 10) 156 141 123 117 141 127

Antal kommuner

Totalt i 1 000-tal kr.

Antalet skattekr./inv.

Städer

Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län (del av) Älvsborgs län (del av) Hallands län (del av).

21 757

54,30

4 020 8 821 625

39,10 36,70 34,20

3 3 1

16 35 5

19 42 6

Summa Exkl. Göteborgs stad

35 223 13 466

46,20 37,30

8 7

4 4

56 56

68 67

Köpingar

Landskommuner

Summa

syn till att den övervägande delen av befolkningen är bosatt i Göteborg och Borås samt att länsbildningens yta är måttlig torde det avsevärda invånarantalet knappast behöva inge farhågor ur administrativ synpunkt. Residensstaden Göteborg är belägen vid länets västra gräns. Staden har goda kommunikationer med länets olika delar. Vägavståndet från Göteborg är till Borås 70 km och till Ulricehamn 109 km. Nuvarande administrativa indelningar beröres i Göteborgs och Bohus län genom länsgränsen norr om Stenungsund och Tjörn. Vid behandlingen av göteborgslänet i alt. I redovisades konsekvenserna av en sådan gränsdragning. Vidare beröres förvaltningsområden i Älvsborgs län genom länsgränsen mot Bjärke och Lödöse kommuner. Redovisningen härav skedde vid avgränsningen i alt. I av göteborgslänet och i alt. II av vänersborgslänet. Slutligen delas även förvaltningsområden i Hallands län av länsgränsen söder om Kungsbacka. Områdena som beröres av en sådan länsgräns har redovisats vid behandlingen av göteborgslänet enligt alt. I. I förevarande alternativ föres göteborgsregionen och alingsåsregionen till samma län. Ur främst samhällsplaneringssynpunkt innebär detta icke obe-

165 tydliga fördelar. Både Göteborg och Alingsås är expansiva och bl. a. med hänsyn härtill kan väntas en snabb utveckling av bebyggelsen mellan de två städerna. Boråsregionen intar i näringsgeografiskt hänseende en starkt självständig ställning. Borås har en väl utbyggd serviceutrustning och goda förbindelser med hela sin region. I likhet med övriga delar av det här behandlade göteborgsområdet har regionen dock viss anknytning till Göteborg, varför ett sammanförande av göteborgs- och boråsregionerna ur näringsgeografisk synpunkt utgör en acceptabel lösning. Vänersborgslänet

Det vänersborgslän som bildats i detta alternativ motsvarar helt vänersborgslänet enligt alt. II. Den bedömning som gjorts av nämnda länsbildning äger sålunda tillämpning även beträffande det här ifrågavarande vänersborgslänet. Andra tänkbara alternativ 1. En ur flera synpunkter ändamålsenlig lösning av länsindelningsproblemet för Stor-Göteborgs vidkommande skulle vara att de i detta område ingående kommunerna sammanfördes till en enda kommun. Därmed skulle förefintliga eller befarade motsättningar mellan områdets nuvarande kommuner elimineras och även landstingsindelningsproblemet inom StorGöteborg förenklas. Däremot skulle givetvis svårigheterna beträffande länsindelningen för återstående delar av Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län kvarstå. En sådan lösning är väl förenlig med alternativen I och II. Då, som framhölls vid behandlingen av stockholmsområdet, frågan om primärkommunala indelningsändringar ligger utanför utredningsuppdraget har emellertid en sådan lösning här inte närmare studerats. 2. Till göteborgslänet har i samtliga alternativ förts kungsbackaområdet inom Hallands län. Detta län är emellertid redan nu i minsta laget. Det fyller icke de minimikrav som i utredningen uppställts beträffande folkmängden i ett ur alla synpunkter funktionsdugligt län. Kungsbackaområdets avskiljande skulle ytterligare försvaga denna redan förut svaga länsbildning. Fråga uppstår då om och på vad sätt Hallands län kan behållas som en länsenhet. En möjlighet — om man vill söka bevara länet — är att låta kungsbackaområdet kvarbli i länet, övervägande skäl talar, som på annat ställe klarlagts, för att området bör ingå i ett göteborgslän. I näringsgeografiskt hänseende intar området emellertid en relativt självständig ställning, varjämte det har anknytning även till varbergsregionen och genom denna till Hallands län i övrigt. Med hänsyn till dessa omständigheter samt till de

166 konsekvenser som en minskning av Hallands län medför kan det möjligen ifrågasättas att låta kungsbackaområdet stanna i hallandslänet. 3. En annan möjlighet är att till Hallands län överföra vissa områden från angränsande län. Beträffande några kommuner kan detta för övrigt motiveras även ur andra synpunkter än storlekssynpunkten. Hylte kommun liksom ett par andra kommuner i Jönköpings län är t. ex. så klart inriktade mot Halmstad att deras anslutning till hallandslänet av många skäl förefaller vara motiverad. Detsamma gäller Lidhults kommun inom Kronobergs län. Även båstadsområdet i Kristianstads län torde kunna föras till Hallands län liksom också ett par kommuner i södra delen av Älvsborgs län. 4. En mera radikal lösning av länsindelningsproblemen i västra Sverige erhålles om varbergsregionen föres till göteborgslänet eller möjligen till ett nytt Borås län, därest ett sådant skulle komma i fråga. Skiljes även varbergsregionen från Hallands län blir emellertid möjligheterna att behålla detta län genom utvidgningar i angränsande län starkt beskurna. I sådant fall framstår en uppdelning av länet på kringliggande län eller en sammanslagning av återstående delar av länet med annat län som den rimligaste lösningen. Här ovan har nämnts möjligheten att till Hallands län lägga bl. a. Lidhults kommun i Kronobergs län. En utvidgning av Hallands län på detta sätt aktualiserar emellertid ytterligare ett länsindelningsproblem av stor omfattning. Även Kronobergs län hör till de små länen och ligger ur befolkningssynpunkt betydligt ogynnsammare till än det nuvarande hallandslänet. En förstoring av Hallands län åt detta håll får följdverkningar beträffande länsindelningen i hela sydöstra Sverige. Enligt direktiven skall denna utredning vad västra Sverige angår begränsas till att beröra Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Hallands län. Ytterligare gränsändringar skall bedömas endast översiktligt. Frågan på vad sätt Hallands län kan förstärkas genom tillförande av områden från annat håll eller om länet bör uppdelas på andra län eller förenas med a n n a t län faller alltså utanför den ram som direktiven uppdragit för denna utredning. Dessa frågor har därför här icke närmare penetrerats.

167 å 2 3 S

rf

l-H

CO

CM

1-1

O) CM

,—( **

l-H

CT> 0 0 CO O" I-H CO

I>

CO 00 >o o i-i CO

0 rf

II 1 1

1 1 1 1 1 1 1 1

II II

i n i-i

CO

i-H

CM 0 0 CO CC

m

rf

m

t ^ i-H 0 0 t^- CO CD I> r f CM C^

C/3 I

G

s-

Ils

a

B g o M

| 1

i |

co 00 m 0 CO rf

m

1 > • co m

m

CO

1 CO CM

CO

t i

i :0

^a

« »C

*.s

c

OH

1 1 1 1 CM 11 11 CM 11 CM M i l

t-, O)

<

p

O

1 i-H rf

1-1

*->

0 0 1-1

CO

1 i-H

1 I >

I

O

i-H CO CM r H

Ol

l-H

C/3

o G t)

C

t» a Tu 4>

os

O

T

o

o

o

o

c

0 0 CO

r H 0 0 CM CN

Ol r f

O> f - r f oc 0 0 CO CO c

CO I > rHlO CO l > i> H CM CM

O i ' W f f CM T H CM UO CM CO OC r f i-i ir

O

i-l

rf

LO

0 0 01 co CO r f rf m

0 0 0 c m 00 CM r» in t^ r f m co co co co

0 rf m rf

0 0 0 0 0 CO r f O CM O rf m i> rf m m co 00 00 00

m 1-1 CM 0 CD CM CO r f O 1-H O

CO r f m m

t ^ t > 00 i > m 0 Ol i n r f CO CM r f CM i > t > i-H co m l O H M n co 00 CM i-H

0 0 OS [ > CC i-i co I H T-

00 CD CM CO O CO co i n TH CM T-H i-H

•8 M

CO

"O 0_fe C 03 3 O

si 15 C8 +•>

<U CO Ä <3> +j r;

— o—

^

C/3

CM I > mm CM l > 1-1 l-H

CO CM

*"•

£ ta 2 II 3 T3 «o " « go o 5 «J

f

m n

I>

CO

m in

05 I >

t>

r f co i-i

c

I > CD co m

H

«222 CQ

lO

t> OS

00 H :CS

B

:

^GE

"C •x B O

<J

CO

O

m CS

o o o

o o o

o o o

CO CO

CM 00

CO 0 0 CO T H

o o o

co

m

o o o r~> m CO

o o o i-i o co

o o o o o o co o co CM

0 0 0 1-1 co i>

0 0 0 i> 0 i>

0 0 0 0 0 0 co 00 co 1-1

0 0 0

0 0 0

0 0 0

CD 00 1>

O CO O

CO O CO CM

0 0 0

0 0 0

0 0 0

0 0 0

0 0 0

i-H

co 00

00 M

i-H t>

m

0 0 0 m 0

0 0 0

0 0 rf

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 I > CO r f l > I >

0 0 0 00 co

OS

TH

I H

[>

0 0 0 CM

m

CM

l-H

O

fe o CO OJ

rf

C

co

co

OJ

o o o c o o o c r f OJ t > C m CM oo i>

CO O

O

CO i-H LO

m rf

i-i

i-

o o o o i > CM

o o o o o o oo i > o

c c m

rf O t ^ CO eo CM

r f CO CD r f l > CM i-H i-

CM

0 0 0 0 m t>

T-

m o

-é'Z B S8 * 8 J) >

o o o o l> I> n i t

t^ rf

os r f CM m i-H 0 0 0 0 CO

i > y-t

co i > m cc

CM

TH

<M

CO r f t> O CO r f

O O O O O CM CM O

O O O C O O O C TH t - O OC CM CO CO T-

OS CO r f CM

OS CM i-H CO rH CM

l> O CC r f O I-H

1-1 r f CM t > CO 0 0 CO r f CO I > i n O

CO

rf

C

•

~<offl *i2^

"3 c

:c3 C :cS Ml

2 "3 S3

o

H

«

M

o

^_;

toi

«3 '—^ c«

C

0 0 oo t» 0 0 to fe

t-

.

S

o

•a oo 00

11 CS tH "O

l

ö

g

•

C

M «

• :es *ä3 '• S . -3

1-1

.

to

0 0 C 0 0 0 c

CM os i > oc t ^ CM CO 0C i-H 0 0 T H CC CM CM

:C3

ja o o

m

•

•

a«?

- H :c« 0: OJ 1—1 H-

C 00 00 > 00 w • » fe fe rt C T3 «•

*< K=C-t

C

X) t . <U :cS :0 ^

J *

O

t

CO IO ^

^ 2 S — ° c 00

t» -9 -S w« -o 1 fe 00

11 Ä s

i*

rf O CO r f

CO CD CM r f i-H r f CO CT>

i > i-H 00 CM i n m 05 rf rf OJ

CS >

.

S-3 « :

- T H C Q - - S +J « A G w

—

:c« : 0 : 0

O O O O O O CO O CO

t ^ O C - r f CO I > 0 0 CO O l i-H i-H CM m CM i-H I-H co

g

*

D

O O O O O O 0 0 CM O

>

CJ —.

O

*•

a

O O 00 O CM r f i-H t^CM i-H 00

. . :c3C <.^ . • .

•

- ^ £ « ,q a

rf rf 00 O l> rf

i

« •?

=C

C

; •

« « 1 a g-ö _ j to te co "^ -t-> C OO OO 0 0 to to 4) fe fe «i t S (O

" 5 2 ° C 00 ^-§•2^,2 g

:c3 s s ^ a "g 00

:

?

^_

|t XI b tO '

X

&

O

W

168 S *

CO

3 £

T—"

oo CO

CN

CO

I

LO

1 OJ CN co r-

i-i

CN oo 0 0 i-O

rf CN

00 r f r f CN

rf CN

CD LO LO CD

CO LO

TH

TH co

m

o TC

CN

O J oo CO TH

H

rf

t> r-

TH

rf

CD

OJ 0 0 LO LO

H

1 CA

C 3

co m

TH

S-c O

I

S »I

£

i

»H

tö to

X£

4_>

*"•

p.

<

CN

rf

rf

rCN

i^-

r^-

rf

co

t_ A

i

M o

rf

co

t/i

"t? 1

I

l

rf

I

co co

t-

•o

O

:efl

oo

i-i

CO CO r < l >

o

o

o o o o

CJ

te

o

CO

CD CO

CO

CD CD

O

O O CO CO

o

TH

TH

CO

CN CO

CD CD CO CO

CD CN

CO CO

TH

TH

t^ O CO

1-H

(0

•3 » Si *» S -5

c to * 03

T2

3 es T < J* h

o

o

O

CO CO

TH

O CN

O O

i n co co co

CN

rf

CO

co

co co

OriintD

oo o

CO

rf

00 CN

TH

CN CN CN CO O 0 0 CO r f

rf

TH

00 CN

TH

I>

m oo

l>

m rf

rf

CO

CO CN

CO

rf

CO

CN CN

T H CO I > t > • " t t N H M i-l T H T H T H

H M r l H r l r l

Tf OJ

rf O

rf TH

rf OS

I> iH

O O

O O

O

O

O

O

O

O

O

o

o o

o o

o o

O o

o o

o o

OJ T H CO r f CN T H

00 CN TH

OJ c o CD CD CO CO

o o o

o o o

o o o

o o o

o o o

CN

t^

rf

CO

co

co co co co

rf CN CN

CN CO

TH

CO r f r f LO

OJ co r f

O

CN CO

i> co co co co

CO l >

CN m

«

. CD co C"* 9 O

4-* »-H

cu CO * J OJ

00 O

5-

O

II

T3 t O

"

,_ K

i>

. «

#s *bl

CO

<

B

LO 4^

o

« o CO OJ

"*

o OJ 1-1

CO

iw S2-g>

o o o

o o o

O o o

TH

CD 00

CN 00 lO

i-l 00 CO TH CN

r f CO OJ CD r f CO

00 CN

o o o

o o o

O o o o

O O

O O

O

O

O

O

o

c c

o o

o o

CO r f OJ CO r f CO

CN CO

CN O I> rf CN T H

o o

O o co m

H

TH

oo oo

o co

CO CN CN

o o

O O O O o o o o r f i n I > CO

O

rf

m TH oo m O

l> o

I > -"t1

OJ

r-

TH

O CN

O o o co

o o o m

i> CN

in rf r f CO

TH

r f CO CN T H

o

o

o co m

TH

o

O

o o

rf

CO

CO

00 O CN

O

m TH m CN rf

rf

TH

co co

o o

c cCN

O O rf

O O CN

o o CN

CN

rf

o o

O o 00

CN CN

OJ l > CO T H CN r-t

CN

in o

rf

CN TH

OJ OJ CN CN

O ) r f CN LO T H CO CO 0 0 CO O LO 0 0

CO CO CN CN r f OJ

r> o rf

CN m

CN r f O TH

i> rT H CO

[^ OJ rf

TH TH

OJ

i-H l >

rf l-H

«

00 CO

CD

o

•

C/5

C/5

^> -T-• " * "3 M

«.£ « :cS cc

5 *•> t o co o c-c •£ " -o o -° o _, cp . Q cd t-

to o •a u >u 2 «J X)

o

S 3

O TH

rf

C • ^i. :cs

>

'. . ca>3

co _6 "? « 3

•

•> co - * "S c uto to S 03 «H T 3 „

CD cD CD C 4-> +-> T3 :« :0 :0

rf

dl

CO

> o n 3 f e to

a .o •§ *!

d5

CO

••c

05 : «

o

-

X

o CO

s

•>

-S-3-S 0

'

o x> > 5° ca S H

O

Ä

:c«^

>

>

5" « 5s ^

>

m

OJ

T-

oc

O TH

•

^i.

TH

m

CN CO

>

,3

X! O

CD O

11 to to cc CD o o

=

CD CN

TH TH

o o

TH

CO I>

C

Ä

3 "* / —s

i-l

O

o

1-1

>J >* 3co -H

O

e

o o

c

:«

"3 *J "O PQ

Ö Ä

u o

•

1—1

o ->-> "3 'S PQ

sg, : -H

o o

o o o o oo m oo co

CN O i-H OJ r f CN

?-,>« *J e« si C8 w o 7-1

i-H

CD

43 O

C

o o

rf

TH

CN CN

r f CD CO I > [ > OJ T H 0 0 TH CN

Tr> 3

CO

r f T H CO CN CO

TI

O O O O o o o o CO 0 0 O CO

"B" :es

IH t^

i> o

• • c

00 TH

o o o o 0 0 CN

m

"ö3

o o o o

o o

Tf

CN

o o o

CO l >

m CN

•ö* S

fel

O CN

S

PQ

to

CO •"t* m TH T H

TH

:C8 r o CO <M TH •""

in 1> OJ

o

CN rf

TH

tä.goo§

:« £

00 TH

CO CN

> b ° .SH

"o

I>

^8

t/5

T3 to c

CN

* i "3 ca A u C "* o CD CO co <— to t o 09> +* . t-. 4> O o 1 •co co aj "C*

^

o XI > g CB m

«-

a* K*"

-o

o t-^ 4-i

*->

.23 s CD

4-> CD

:C8

"co "C3 U O

CQ

III LANDSTINGSKOMMUNERNA

KAPITEL 9 L a n d s t i n g e n och deras v e r k s a m h e t

Landstingen tillkom genom 1862 års förordning om landsting. De skapades för att h a n d h a uppgifter av kommunal natur som hänförde sig till större, av gemensamma intressen sammanhållna områden än primärkommuner och som därför inte lämpligen kunde läggas på dessa kommuner. Efter det att även andra alternativ framförts i diskussionen blev länen verksamhetsområde för dessa kommunala nybildningar. Möjlighet gavs visserligen att dela upp ett län i mer än en landstingskommun om icke ett för hela länet gemensamt landsting ansågs »i anseende till läge eller andra skiljaktiga förhållanden» medföra de fördelar förordningen avsåg. En sådan uppdelning har dock skett endast beträffande Kalmar län. Detta län är alltjämt delat i två landstingsområden. Möjligheten att dela län på skilda landstingskommuner upphörde att gälla genom vår senaste landstingsförfattning, 1954 års landstingslag. I förarbetena till lagen anfördes som skäl för att bestämmelsen borde utgå att under den tid landstingsinstitutionen ägt bestånd hade mellan de olika delarna av landstingskommunen utvecklats en fast intressegemenskap manifesterad i tillkomsten av en rad för hela landstingskommunen gemensamma anstalter, inrättningar och institutioner. När det gällt att bestämma förläggningen av dessa anstalter och bedöma deras storlek och tekniska utrustning hade man utgått från den bestående indelningen. Det erinrades särskilt om det omfattande arbete och de stora kostnader som nedlagts på många håll för att få till stånd ett fullständigt centrallasarett med dess många avdelningar för olika slag av specialistvård. Med hänsyn därtill — framhölls det — kunde en rubbning av gällande indelning icke företagas utan betydande konsekvenser i ekonomiskt och annat avseende för de olika delarna av landstingskommunen. Vidare påpekades lämpligheten ur olika synpunkter av att den administrativa indelningen i län sammanfaller med indelningen i landstingskommuner. På grund av Stockholms stads särställning vid sidan av länsindelningen kom 1862 års förordning om landsting ej att gälla denna stad. Från tilllämpningen av förordningen om landsting undantogs från början städer med mer än 25 000 invånare, vilken gräns sedermera vid olika tillfällen höjts. Föreskriften angående större städers ställning ändrades 1924 till en rätt för stad av viss storlek att utträda u r landsting. Denna rätt bortföll

172 genom 1954 års landstingslag. På grund av tidigare bestämmelser står nu städerna Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle utanför landstingskommun. Möjlighet att inträda i respektive landsting finns emellertid för dessa städer. Frågan om Norrköpings, Hälsingborgs och Gävles återinträde i resp. landstingskommun är för närvarande föremål för utredning genom en av Kungl. Maj :t tillsatt utredningsman. Som framgår av det sagda medger lagen numera icke att län och landstingskommun ges olika omfattning. Denna statsmakternas principiella ståndpunkt skall enligt direktiven för denna utredning beaktas vid utformningen av förslag till ändringar i länsindelningen. Sådana ändringar måste därför få återverkningar på den landstingskommunala indelningen och därmed också på landstingsverksamheten. Landstingens

uppgifter och organisation m. ni.

Landstingskommun äger jämlikt 4 § i landstingslagen att själv, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukets och andra näringars utveckling m. m. dylikt, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Landstingets huvuduppgift är hälso- och sjukvården. Dess uppgifter där regleras främst genom 1959 års sjukhuslag. Enligt denna utgör varje landstingskommun och stad som ej tillhör landsting ett sjukvårdsområde. Landstingskommun åligger enligt sjukhuslagen att vid sjukvårdsanstalter meddela såväl sluten sjukhusvård — anstaltsvård — som öppen sjukvård. Skyldigheten att ombesörja sluten vård omfattar alla inom sjukvårdsområdet bosatta som behöver intagas på anstalt, i den mån inte annan drager försorg därom. Landstinget har emellertid också skyldighet att då behov av omedelbar anstaltsvård uppkommer meddela vård åt personer som vistas inom sjukvårdsområdet utan att vara bosatta där. Denna skyldighet gäller så länge den vårdbehövande ej utan men kan flyttas till den egna landstingskommunens sjukhus. I den mån sjukhusvården inte ombesörjes av staten — såsom fallet för närvarande är bl. a. med vården av psykiskt sjuka å mentalsjukhus — eller också ombesörjes av annan, t. ex. primärkommun, ankommer det alltså på landstinget att svara för vården. Landstingsfria städer har samma vårdskyldighet som landstinget. De tre största städerna har emellertid enligt avtal med staten därjämte övertagit hela mentalsjukvården med undantag för vissa patientkategorier. Den slutna vården meddelas, som ovan nämnts, å sjukhus. Vård av långvarigt kroppssjuka, psykiskt sjuka, lättskötta psykiskt sjuka, tuberkulossjuka samt förlossningsvård och epidemivård kan meddelas å särskilt för

173 ändamålet inrättade sjukhus. I övrigt meddelas sjukhusvården å lasarett och, om vården är mindre krävande, å sjukstuga. Inom alla län finns minst ett centrallasarett som är uppdelat på flera specialavdelningar. I övrigt skiljer man mellan s. k. normallasarett med medicinsk avdelning, kirurgisk avdelning och röntgenavdelning samt odelade lasarett med endast en lasarettsläkare för såväl kirurgiska som medicinska vårdfall. Landstinget har, som ovan nämnts, även skyldighet att vid sjukhus meddela öppen vård, d. v. s. att bereda sjukvård åt vårdsökande som inte är i behov av intagning å sjukhuset. Skyldigheten omfattar — liksom i fråga om den slutna vården — den som är bosatt inom sjukvårdsområdet eller som eljest vistas där och då är i behov av omedelbar vård. Den öppna vården avser företrädesvis sådan specialistvård som lämpligen kan meddelas å sjukhuset ifråga. ö p p e n sjukvård k a n vidare bedrivas i landstingets regi genom extra provinsialläkare samt distrikts- och dispensärsköterskor, varjämte läkare för psykisk barna- och ungdomsvård kan bedriva öppen vård. Landstinget bedriver vid sidan av sjukvården en omfattande verksamhet inom den förebyggande hälsovården. Hit hör distriktssköterskornas, dispensärernas och distriktsbarnmorskornas verksamhet, den förebyggande mödraoch barnavården, abortförebyggande och annan sexualhygienisk verksamhet ävensom folktandvården. Inom undervisningsväsendet driver landstingen själva eller lämnar anslag till folkhögskolor, lantmanna- och lanthushållsskolor, centrala verkstadsskolor och andra yrkesskolor m. fl. skolor. Åtskilliga landsting lämnar stipendie- och andra anslag för undervisning och utbildning inom ämnesområden som står den landstingskommunala verksamheten nära. Landstingen understödjer vidare olika grenar av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet samt olika kulturella och vetenskapliga ändamål. Även till fysisk fostran utgår bidrag. Jordbruksnäringen stödjes på olika sätt. Vidare får företagareföreningarna vanligen anslag från landstingen. Bidrag lämnas i flera landstingskommuner också till enskild väghållning. Bland landstingets sociala uppgifter märks skyldigheten att inrätta och driva arbetshem för försumliga familjeförsörjare och störande vårdtagare å ålderdomshemmen. På landstinget vilar även ansvaret för barnhemsvården, som ordnas enligt en av Kungl. Maj :t för varje landstingskommun fastställd plan. Anslag lämnas till barnkoloniverksamhet, social hemhjälpsverksamhet, husmoderssemester, arbetsvärd åt partiellt arbetsföra m. m. Några landsting driver rättshjälpsanstalter, andra bestrider enligt avtal med advokater inom landstingskommunen kostnaderna för obemedlades eller mindre bemedlades rättshjälp.

174 Landstingskommunen är uppdelad i områden eller distrikt av växlaide storlek för fullföljande av olika uppgifter. Inom lasarettsvården förekommer sålunda som regel en mer eller mindre strikt genomförd indelning av landstingskommunen i upptagningsområden för de olika sjukhusen med hänsyn till dessas vårdresurser. Olika uppdelningar av landstingsområdet är i allmänhet genomförda för skilda grenar av den förebyggande hälsovården. Detta är exempelvis fallet med dispensärvården, distriktsvården, den öppna förlossningsvården och den av landstingen bedrivna tandvården. Kostnaderna för sin verksamhet bestrider landstinget huvudsakligen genom skattemedel som uttaxeras hos landstingskommunens invånare. En del av kostnaderna täcks genom avgifter och ersättningar. Staten bidrager även i någon mån. Av landstingens inkomster utgör för närvarande 72 å 75 % skattemedel, 12 å 13 % avgifter och ersättningar samt 8 å 9 % statsbidrag. Landstingskommunens beslutanderätt utövas av landstinget. Landstingets ledamöter utses genom allmänna val. För detta ändamål är landstingskommunen indelad i valkretsar. Valkrets omfattar en eller flera primärkommuner. Stad med mer än 20 000 invånare bildar som regel egen valkrets. Ordinarie landstingsmöte hålles varje år med början den första måndagen i oktober månad. Därjämte kan förekomma urtima möten. Landshövdingen i länet äger övervara landstingets sammanträden och deltaga i dess överläggningar men ej i besluten. Samma rätt tillkommer vid förhinder för landshövdingen den avdelningschef landshövdingen förordnar eller eljest den i tjänsten äldste avdelningschefen. Landstingets obligatoriska organ är förvaltningsutskottet samt hälso- och sjukvårdsstyrelsen, som också kan vara uppdelad på två styrelser. Landstinget kan även ha permanenta organ för speciella förvaltningsuppgifter, styrelser/direktioner för landstingets olika anstalter och inrättningar, husmoderssemesternämnd m. m. Förvaltningsutskottet leder förvaltningen, har inseende över övriga nämnders verksamhet, följer de frågor som kan inverka på landstingskommunens utveckling och ekonomiska ställning samt tager erforderliga initiativ. Utskottet har även åligganden bl. a. som allmänt beredningsorgan och som verkställighetsorgan.

Landstingskommunal

samverkan

Landstingskommunerna samarbetar i sin verksamhet med statliga och kommunala myndigheter m. fl. På länsplanet sker det mest omfattande samarbetet med förste provinsialläkaren, som har rätt att deltaga i överläggningarna vid hälso- och sjukvårdsstyrelses sammanträden men ej i besluten. Han har inseende över bl. a. dispensärverksamheten och inspekterar

175 en del sjukvårdande institutioner samt anlitas i vissa fall för andra uppgifter. Landstingen har även visst samarbete med länsstyrelserna bl. a. i fråga om beredskapsplanläggningen. Vidare samarbetar de med bl. a. hushållningssällskapen, vilkas verksamhet ofta stödjes av landstingen, med länsarbetsnämnderna i fråga om arbetsvärden för partiellt arbetsföra och med länsskolnämnden i fråga om yrkesundervisning, skolhem m. m. Landstingen utser också vissa ledamöter i hushållningssällskapens förvaltningsutskott och i länsskolnämnderna. Landstingskommunerna emellan förekommer ett ganska omfattande samarbete. Detta sker som regel genom privaträttsliga avtal. Avtalen kan indelas i tre grupper: a) avtal som avser anordnande och drift av gemensamma anstalter, b) avtal som avser upplåtelse av vissa anstaltsplatser på en huvudmans anstalt till annan huvudman och c) avtal som innefattar åtagande från en huvudman att mottaga patienter/elever från annan huvudmans område utan att bestämt antal platser garanteras stå till medkontrahentens förfogande. Samarbetsavtal hösten 1958 som berörde Stockholms- och göteborgsområdena framgår av tabellerna 9: 1 och 2. Orsakerna till att samarbetsavtal ingåtts är varierande. I ett antal fall har avtalen tillkommit för att skapa tillräckligt stort patientunderlag för en viss vårdform. Avtalen rörande specialklinikerna vid Lunds lasarett hör till denna typ, liksom avtal angående vissa anstalter för psykiskt efterblivna, barnhem o. d. När det gäller sjuksköterskeskolor torde avtalen i vissa fall ha tillkommit för att skapa tillräckligt stort underlag av utbildningsplatser på sjukhus. I något fall kan driftsekonomiska synpunkter ha varit vägledande. Två huvudmän har därvid överenskommit om samarbete för att större driftsenheter skulle k u n n a skapas än om varje huvudman drivit verksamheten för sig. I något fall torde samverkan vara orsakad av att byggnadskvot eller statsbidrag ställts till förfogande endast för en inrättning, ehuru huvudmännen m å h ä n d a helst sett att de kunnat uppföra egna anstalter. Slutligen har avtal träffats av geografiska och kommunikationsmässiga skäl. Avtal av denna typ inom Stockholms- och göteborgsområdena hösten 1958 framgår av tabell 9: 3. För vissa vårdgrenar skall planer fastställas av statlig myndighet (exempelvis för undervisning och vård av psykiskt efterblivna, barnhemsvård och folktandvård). I vissa fall har dessa planer fastställts för flera sjukvårdsområden gemensamt. Att planeringen gjorts på detta sätt torde i regel ha berott på initiativ av vederbörande huvudmän. Detta samarbete kan också överflyttas från planstadiet till verkställigheten så att huvudmännen driver alla eller vissa anstalter inom vårdgrenen gemensamt eller har ömsesidiga upplåtelseavtal. Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs stad har sålunda liksom Älvsborgs och Skaraborgs läns landsting gemensam

176 plan och gemensamma anstalter för undervisning och vård av psykiskt efterblivna. En frivillig samplanering förekommer också. Det mest omfattande exemplet är samarbetsavtalet mellan Stockholms stad och Stockholms läns landsting, som har formen av ett huvudavtal som skall kompletteras med specialavtal avseende olika vårdgrenar. Samtliga landsting och städer utanför landsting har slutligen träffat avtal om ersättning för sjukhusvård inom främmande sjukvårdsområde, det s. k. utomlänsavtalet. Detta avtal reglerar sålunda endast det tekniska förfarandet vid avgiftsdebitering för vissa utomlänspatienter men innebär inte åtaganden att ställa vårdplatser till förfogande för dessa patienter i vidare mån än som föreskrives i sjukhuslagen. Tabell 9: 1. Avtal angående gemensamma anstalter inom Stockholms- och göteborgsområdena

Sjuksköterskeskolor

Arbetshem

Särskolor

Andra anstalter för psykiskt efterblivna

Huvudmän

Anstalter

Kronobergs och Hallands läns landsting Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs läns landsting Uppsala, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Örebro läns landsting samt Gävle stad Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs stad Älvsborgs och Skaraborgs läns landsting Göteborgs och Bohus läns landsting och Göteborgs stad Älvsborgs och Skaraborgs läns landsting

Kronobergs-Hallands sjuksköterskeskola, Växjö Västra Sveriges sjuksköterskeskola, Borås Långmora

Västergården Stretered i Kållered Johannesberg i Maries ttd Gläborg, Carlshem, Styrsö Johannesberg i Mariestad

177 Tabell

9: 2.

Platsupplåtelser enligt

Disponerande huvudman

avtal med landsli, borgsområdena

Upplåtande huvudman

Lasarett och motsvarande Stockholms läns landsting

Södermanlands läns landsting för patienter från Enhörna kommun samt BB-fall även från Hölö och del av Vagnhärads kommun Östergötlands läns landsting för patienter från Skedevi församling i Hävla kommun Älvsborgs läns landsting för vissa specialistfall för patienter från: Nödinge m. fl. kommuner

Stockholms läns landsting

Stockholms-

och

göte-

Sjukhus m. m. Karolinska sjukhuset Serafimerlasarettet Akademiska sjukhuset Allmänna BB Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt Södertälje lasarett

Södermanlands läns landsting

Kullbergska sjukhuset, Katrineholm

Göteborgs stad

Sahlgrenska sjukhuset Renströmska sjukhuset

Göteborgs och Bohus läns landsting D:o

Kungälvs lasarett

norra delen av Älvsborgs län D:o ödeborgs, Färgelanda och Högesäters kommuner Skaraborgs läns landsting delar av Gäsene kommun, Kärråkra församling i Hökerums kommun och delar av Redvägs kommun Värnlands läns landsting Åmåls stad och Tössbo kommun Horreds, Kungsäters, Hög- Hallands läns landsting vads, Kindaholms kommuner och Älekulla församling i Svansjö kommun Hallands läns landsting betr. 1, 2 och 3 Älvsborgs läns landsting betr. 4. Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs läns landsting

inom

Göteborgs stad

Uddevalla lasarett, dermatologkliniken Uddevalla lasarett Falköpings lasarett

Säffle lasarett Varbergs lasarett, Falkenbergs lasarett Lunds lasarett: 1. centralanstalten för radioterapi 2. neurokir. kliniken 3. neurolog, kliniken 4. thoraxkir. kliniken Sahlgrenska sjukhuset, radiologiska kliniken

Spastikervård Stockholms läns landsting

Stockholms stad

Spastikerinstitutionen i Fredhäll m. m.

Astmatikervård Stockholms stad och Uppsala läns landsting

Stockholms läns landsting

Solstickegården, Täby

Södermanlands läns landstin Kristianstads läns landsting

Yrkeshem vid Nävertorpsskolan, Katrineholm Yrkeshem i Hässleholm

Örebro läns landsting

Hörselskola i Lindesberg

Vård av psykiskt efterblivna Stockholms och Uppsala läns landsting m. fl. Hallands läns landsting Hörselvård Södermanlands läns landsting m. fl. 12—104251

178 Disponerande huvudman Barnhemsvård Gotlands läns landsting Hallands läns landsting Hallands läns landsting Sjuksköterskeutbildning Gotlands läns landsting

Upplåtande huvudman

Älvsborgs läns landsting Hälsingborgs stad Göteborgs och Bohus läns landsting Stockholms läns landsting

Arbetshem Stockholms stad, Stockholms Uppsala läns landsting m. fl. läns landsting m. fl. Göteborgs stad, SödermanGöteborgs och Bohus, Älvslands, Hallands läns landsborgs och Skaraborgs läns ting m. fl. landsting Yrkesutbildning Hallands och Älvsborgs läns landsting Västmanlands läns landsting

Göteborgs och Bohus läns landsting Södermanlands läns landsting

Folktandvård Stockholms läns landsting Södermanlands läns landsting för patienter från Vårdinge församling i Järna kommun Södermanlands läns landsting Stockholms läns landsting för patienter från Enhörna kommun

Sjukhus m. m.

Kristinedals barnhem (ägts av stiftelse) Plats disponeras å mödrahan Plats disponeras å mödrahan

Kevinge, Danderyd Långmora Västergården

Centrala verkstadsskolan, Mölndal Centrala verkstadsskolan, Eskilstuna Distriktstandpolikliniken, Gnesta Distriktstandpolikliniken, Södertälje

179 Tabell 9: 3. Avtal rörande samverkan mellan landstingskommuner till förmån för befolkning i gränsområden inom Stockholms- och göteborgsområdena Disponerande landsting/ upplåtande landsting

För befolkningen i

Vårdform och anstalt

Stockholms läns/Södermanlands läns landsting

Vårdinge församling i Järna kommun Gränskommunerna mot Uppsala (Knivsta, Almunge m. fl.) Enhörna kommun samt BBfall även från Hölö kommun och del av Vagnhärads kommun Enhörna kommun

Distriktstandpolikliniken, Gnesta Akademiska sjukhuset, Uppsala

Södermanlands läns/Stockholms läns landsting

Östergötlands läns/Södermanlands läns landsting Älvsborgs läns/Göteborgs och Bohus läns landsting Ålvsborgs läns/Skaraborgs läns landsting Älvsborgs läns/Värmlands läns landsting Älvsborgs läns/Hallands läns landsting

Skedevi församling i Hävla kommun Nödinge och angränsande kommuner Ödeborgs, Färgelanda och Högsäters kommuner Delar av Gäsene och Redvägs kommuner, Kärråkra församling i Hökerums kommun Vårviks och Torrskogs församlingar i Lelångs kommun Åmåls stad och Tössbo kommun Horreds och Kungsäters kommuner, Älekulla församling i Svansjö kommun Högvads och Kindaholms kommuner

Södertälje lasarett

Distriktstandpolikliniken, Södertälje Kullbergska sjukhuset, Katrineholm Kungälvs lasarett Uddevalla lasarett Falköpings lasarett

Årjängs lasarett Säffle lasarett Varbergs lasarett Falkenbergs lasarett

K A P I T E L 10 Länet som landstingsområde

Inom den landstingskommunala verksamheten förekommer synnerligen livliga kontakter mellan befolkningen och landstingets olika vårdanstalter och institutioner. Länets avgränsning får därför, som tidigare nämnts, särskild betydelse i detta sammanhang. Om en länsgräns genomkorsar en region kommer regionens olika delar att ingå i skilda landstingsområden och därmed också i skilda upptagningsområden för olika landstingskommuners anstalter. Detta kan förorsaka betydande olägenheter, särskilt markanta på sjukvårdens område. Landstingskommuns skyldighet att bereda vårdbehövande sjukhusvård är, som ovan nämnts, begränsad till dem som är bosatta inom landstingsområdet. En vårdbehövande är sålunda i princip hänvisad att anlita sjukhus i det landstingsområde inom vilket vederbörande är bosatt, även om annat sjukhus ur den vårdsökandes synpunkt är lämpligare beläget. Denna begränsning i allmänhetens möjligheter att anlita olika sjukhus gör det angeläget med en länsindelning som tillgodoser befolkningens intresse av att äga tillgång till sjukhusvård av skälig standard inom rimligt avstånd från bostadsorten. Genom sam arbets avtal mellan berörda landstingskommuner kan de olägenheter som uppstår för befolkningen genom en på angivet sätt olämpligt dragen länsgräns minskas eller kanske helt undanröjas. Avtal av detta slag har, som tidigare redovisats, också upprättats i åtskilliga fall där av sådana skäl behov förelegat. I olika sammanhang har dock från skilda håll framförts önskemål om ökade möjligheter att anlita angränsande landstingskommuns sjukhus. I de fall dessa önskemål ej tillmötesgåtts kan orsaken ha varit otillräckliga resurser hos denna landstingskommun. Skälet kan också ha varit att den landstingskommun som skulle sända patienter till annat län genom ett sådant avtal skulle mista det patientunderlag som erfordrades för en rationell utbyggnad av den egna verksamheten. Det sagda visar att även en ändamålsenlig lokalisering av ett sjukhus liksom dess dimensionering kan försvåras av olämpligt dragna länsgränser. Landstingskommunerna bedriver, som ovan nämnts, också en omfattande yrkesskoleverksamhet för att bereda det egna länets ungdom och i m å n av plats även annan ungdom utbildningsmöjligheter. Antalet skolor av samma typ är vanligen begränsat till en eller ett fåtal inom varje län.

181 Är ett län avgränsat så att det ur kommunikationssynpunkt lämpliga upptagningsområdet för en skola genomkorsas av en länsgräns kan här uppstå olägenheter likartade dem som ovan nämnts. Det sagda visar betydelsen av att landstingskommunen är avgränsad med hänsyn tagen till den naturliga, spontana samhörigheten mellan centralorter och deras omland. Länets avgränsning får betydelse för den landstingskommunala verksamheten även ur andra synpunkter. I län med stor landareal eller dåliga kommunikationer nödvändiggör kontaktbehovet en omfattande uppdelning och utspridning av den servicebetonade verksamheten inom landstingsområdet. Vanligen erbjuder detta ej särskilda organisatoriska problem med hänsyn till att denna verksamhet i viss omfattning kan decentraliseras utan olägenhet. Så är bl. a. fallet med den förebyggande hälsovården. Även inom sjukvården och landstingets yrkesskolväsende kan viss verksamhet utan nämnvärd olägenhet vara uppdelad på ett flertal anstalter. En långt driven utspridning kan dock ur kostnadssynpunkt bli oförmånlig inom stora landstingsområden om folktätheten är ringa. Inom vissa verksamhetsgrenar är en uppdelning på ett flertal anstalter dock ej möjlig. Detta gäller t. ex. olika områden inom sjukhusvården. Den fortgående specialiseringen inom denna vård har medfört behov av allt större befolkningsunderlag. Därigenom blir en koncentration av den specialiserade sjukhusvården till endast något eller några sjukhus inom landstingsområdet nödvändig. Frågan om sjukvårdsområdets i befolkningshänseende lämpliga storlek för en rationellt uppbyggd sjukhusorganisation har med hänsyn till det sagda fått särskild aktualitet. Den har även tagits upp i olika sammanhang. Sjukhuslagstiftningskommittén berörde den i sitt betänkande med förslag till ny sjukhuslag m. m. (SOU 1956: 27). Kommittén fann normallandstinget ganska väl ägnat som administrativ sjukvårdsenhet men utan tvekan för litet för att bilda underlag för exklusiva specialiteter; där erfordrades betydligt större befolkningsunderlag. Regionvårdsutredningen behandlade frågan mera ingående i sitt betänkande angående regionsjukvården (SOU 1958: 26). Enligt utredningens mening kunde den svenska landstingsindelningen bl. a. med hänsyn till sjukvårdsområdenas befolkningsunderlag — ca 250 000 invånare som medeltal — sägas ha skapat goda förutsättningar för en rationell sjukhusorganisation under landstingens huvudmannaskap. Vissa grenar av sjukhusvården, av utredningen benämnda länsspecialiteter, kunde därför ombesörjas på länsplanet. Regionvårdsutredningen framhöll emellertid att ju mer exklusiv den specialiserade vården var desto större måste befolkningsunderlaget vara. Åtskilliga specialiteter, av utredningen kallade regionspecialiteter, krävde ett befolkningsunderlag som länen ej ägde — omkring en miljon invånare — för att en rationellt bedriven vård skulle kunna läm-

182 nas. Dithörande sjukvård måste därför ombesörjas på ett högre plan än inom landstingskommunen. Genom riksdagsbeslut 1960 accepterades utredningens ifrågavarande synpunkter och till länsspecialiteterna hänföres specialiteter för vilka de nuvarande landstingskommunerna med ett genomsnittligt befolkningsunderlag av ca 250 000 invånare kan anses skapa goda förutsättningar för en rationell sjukvårdsorganisation. Till regionspecialiteterna hänföres specialiteter av mera exklusivt slag som beräknas kräva ett befolkningsunderlag av omkring en miljon invånare. Denna högspecialiserade vård skall organiseras genom samarbete mellan sjukvårdshuvudmännen inom räjonger som omspänner flera sjukvårdsområden. För detta ändamål h a r landet indelats i sju regioner omfattande hela län jämte — i några fall — delar av län. Är landet i befolkningshänseende uppdelat i alltför små sjukvårdsområden begränsas, som framgår av det sagda, möjligheterna att specialisera vården i önskvärd omfattning. Orsaken härtill är emellertid ej endast bristande patientunderlag. Här kommer även in bl. a. frågan om arbetskraftTabell 10: 1. Skatteunderlag och debiteringssatser inom landstingen 1960

Landsting

Av taxeringsnämnderna påförda skattekronor 1960 i 1 000-tal kr.

Antal inv. i landstingsomr. 1/1 1960 i 1 000-tal

Antal skattekronor per invånare

År 1960 beslutad utdebitering

Stockholms läns Uppsala läns Södermanlands läns. . Östergötlands läns . . . Jönköpings läns Kronobergs läns Kalmar läns norra. . . Kalmar läns södra . . . Gotlands läns Blekinge läns Kristianstads läns. . . . Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Älvsborgs läns Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns . . . Kopparbergs l ä n s . . . . Gävleborgs läns Västernorrlands läns . Jämtlands läns Västerbottens läns . . . Norrbottens läns

23 095 6 851 8 975 9 794 10 215 4 995 2 731 4 579 1488 4 646 8 541 13 025 5 806

446 167 226 268 284 159 91 145 55 145 257 320 169

51,77 41,06 39,72 36,53 35,97 31,36 25,02 35,93 27,02 32,14 33,20 40,64 34,28

4,00 4,75 4,70 4,50 4,50 5,00 5,10 5,00 5,60 5,00 4,25 4,60 4,50

7 747 13 634 8 290 10 358 10 778 9 691 10 963 8 103 10 677 4 201 7 693 11622

219 374 250 291 261 230 286 240 288 141 240 262

35,40 36,48 33,20 35,57 41,23 42,14 38,30 33,74 37,04 29,70 32,00 44,38

5,00 4,80 4,00 4,60 5,00 4,50 4,25 5,00 5,00 5,00 5,30 4,90

Samtliga år 1960 år 1959

218 498 205 940

5 814 5 793

37,56 35,55

4,64 4,38

183 tillgången. Särskilt behovet av och den begränsade tillgången på läkarkrafter inom bl. a. länsspecialiteterna gör det nödvändigt att omsorgsfullt tillvarataga tillgängliga resurser. En omständighet av särskild betydelse vid bedömningen av länet ur landstingskommunal synpunkt är det förhållandet att landstinget, som ovan nämnts, finansierar sin verksamhet huvudsakligen med skattemedel uttaxerade inom landstingsområdet. Landstinget är sålunda för sin verksamhet beroende av den skattekraft som området har. Skattekraften i landstingskommunerna varierar, som framgår av tabell 10: 1, såväl vad gäller det totala antalet skattekronor som antalet kronor per invånare. De betydande variationer i skattekraften som föreligger måste påverka de olika landstingskommunernas möjligheter att hålla samma standard inom olika verksamhetsgrenar och även i övrigt bedriva en jämförlig verksamhet. Olikheter i skattekraft kan i viss grad utjämnas länen emellan genom en differentierad utdebitering och genom upplåning. Betydande skiljaktigheter i utdebitering och upplåning landstingskommunerna emellan förekommer även, som tabell 10: 1 och tabell 10: 2 visar. Även om, som framgår av tabellen 10: 1, å ena sidan Stockholms läns landsting år 1960 hade det högsta antalet skattekronor per invånare och tillsammans med Skaraborgs läns landsting den lägsta utdebiteringen samt å andra sidan Gotlands län hade det lägsta antalet skattekronor per invånare och den högsta utdebiteringen kan ifråga om övriga landsting icke iakttagas något motsvarande direkt samband mellan antalet skattekronor per invånare och utdebiteringen. Bortser man från den olika omfattning och standard som landstingsverksamheten kan ha i olika län så föreligger likväl väsentliga skiljaktigheter i kostnaderna för främst landstingskommunernas verksamhet på sjukvårdens område. Sjukhusvården är vad gäller såväl anläggnings- som driftskostnader beroende bl. a. av nuläget inom verksamheten: hur befintliga anstalter och andra anläggningar är lokaliserade, deras standard och utbyggnadsmöjligheter samt även i övrigt vilken grad av förutseende landstingen tidigare visat på detta område. Brister i nämnda hänseenden kan medföra betydande ökningar i kostnaderna såväl för ny- och tillbyggnad av olika anläggningar som för driften. Andra ovan nämnda förhållanden får också betydelse ur kostnadssynpunkt för sjukvården liksom för annan anstaltsbunden verksamhet, t. ex. länets ytvidd, arrondering och folkmängd. Befolkningsutvecklingen påverkar också kostnadsmässigt i hög grad olika grenar av den landstingskommunala verksamheten. En ogynnsam åldersfördelning kan likaväl som en kraftig tillväxt av antalet invånare på olika sätt belasta t. ex. hälso- och sjukvård. Det sistnämnda gäller även undervisningsväsendet. Det sagda visar svårigheterna att av nuvarande landstings skatteunderlag och utdebitering söka dra några allmänna slutsatser om vilket skatteunder-

184 Tabell 10: 2. Landstingens

Landsting

Stockholms läns Uppsala läns Södermanlands läns. . Östergötlands läns .. . Jönköpings läns Kronobergs läns Kalmar läns norra.. . Kalmar läns södra. .. Gotlands läns Blekinge läns Kristianstads läns... . Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus läns Ålvsborgs läns Skaraborgs läns Värmlands läns Örebro läns Västmanlands läns. . . Kopparbergs läns Gävleborgs läns Västernorrlands läns . Jämtlands läns Västerbottens läns. . . Norrbottens läns Totalt

beräknade nettoinkomster

i kr. för år 1961

Behållning och återstående inkomster från 1960

Amortering och ränta samt vinst

Landstingsskatt

Låne- och fondmedel

451 260 2 062 111 3 858 146 6 295 067 4 960 228 2 966 513 769 889 1 164 638 16 838 1 241 857 3 029 257 7 865 604 2 079 933

1 040 602 800 000 1 200 000 3 301 000 2 107 000 150 000 75 000 570 000 50 000 400 000 1 600 000 3 030 000 800 000

112 659 054 16 500 000 39 392 263 8 240 000 50 426 547 6 550 000 52 690 178 6 883 607 55 816 466 31 046 800 600 000 17 268 213 28 095 748i 10 399 1001 230 000 28 691 6041 2 360 000 45 038 462i 450 000 71 625 897i 32 646 208i

130 650 916 50 494 374 62 034 693 69 169 852 62 883 694 34 763 313 18113 102 29 830 386 10 695 938 32 693 461 50117 719 82 521 501 35 526 141

1 172 304 5 653 913 2 570 497 4 043 779 1 262 784 6 366 970 3 333 882 2 285 368 2 794 454 2 380 682 1969 110 152 364

500 000 1 300 000 1 200 000 1 165 000 1 055 000 2 300 000 1 300 000 1 300 000 1 200 000 500 000 300 000 390 000

48 645 916i 78 257 315 41 566 969i 55 994 648i 6 569 740 63 669 815 11 753 557a 51 094 000 12 017 241 53 665 502 7 433 000 49 312 120 63 401 622 14 057 700 25 277 877 412 500 50 486 962 8 090 000 64 250 419 27 070 497

50 318 220 85 211 228 45 337 466 67 773 167 77 741 156 71 778 211 65 732 384 52 897 488 81 453 776 28 571 059 60 846 072 91 863 280

Summa

70 747 448 27 633 602 1 221 419 705 129 217 842 1449 018 597

1 2

Häri ingår beräknad sjömansskatt. Därav utgör 6 408 187 kr en intern post, avseende på delförvaltningarna debiterade pensionskostnader.

lag en landstingskommun lämpligen bör ha. Vad gäller den mest kostnadskrävande uppgiften, hälso- och sjukvården, anses, som tidigare nämnts, en folkmängd av minst omkring 250 000 invånare utgöra lämpligt underlag för den sjukhusvård som bör bedrivas på länsplanet. Fjorton av våra nuvarande landstingskommuner har mellan 200 000 och 300 000 invånare. Antalet skattekronor inom dessa kommuner varierade enligt 1960 års taxering, som visas i tabell 10: 1, mellan ca 7,7 och 11,6 miljoner kronor. Medeltalet var ca 9,5 miljoner kronor. Utdebiteringen var nämnda år inom dessa landsting lägst 4 kr. och högst 5,30 kr. med ett medeltal av 4,64 kr. Av det sagda framgår att även dessa till folkmängden jämförliga landstingskommuner företer betydande olikheter i fråga om skatteunderlag och utdebitering. Det kan emellertid konstateras att de län som har mindre än 200 000 invånare samtliga också har lägre skatteunderlag än 7 miljoner kronor.

185 Frågan om erforderligt skatteunderlag för den landstingskommunala verksamheten k a n dock ej besvaras utan att hänsyn även tages till hur framtiden kan komma att gestalta sig. Tidigare har nämnts att på sjukvårdens område siktar man till en fullständig överflyttning av all sjukvårdande verksamhet till landstingen. I första hand kommer mentalsjukvården och provinsialläkarväsendet ifråga. Även om man utgår från att landstingen kompenseras för kostnader i samband med den från staten övertagna verksamhetens utvidgning på hälso- och sjukvårdens område torde man få räkna med ökade påfrestningar på landstingens ekonomi i samband med de tilltänkta åtgärderna. Den beslutade uppbyggnaden av regionsjukvården kommer vidare att medföra en avsevärd ökning av den ekonomiska belastningen för landstingen. Den upprustning som även i övrigt pågår inom olika landstingskommunala verksamhetsgrenar medför också mycket betydande och betungande kostnadsökningar. Här kan nämnas ökade kostnader inom sjukvården på grund av den fortgående specialiseringen, ökad efterfrågan på vårdplatser genom läkekonstens framsteg, ökning av ålderssjukdomarna på grund av stigande medellivslängd, flera trafikskador samt ökat personalbehov bl. a. på grund av arbetstidsförkortning och vårdens intensifiering. Av sist nämnda orsaker föranledda kostnadsökningar kan ej väntas bli kompenserade genom motsvarande höjningar av skatteunderlaget eller ökade inkomster av vårdavgifter m. m. eller höjda statsbidrag. Höjda utdebiteringar blir då ofrånkomliga. Inom län med ringa skatteunderlag kan dessa höjningar bli avsevärda om standarden skall kunna upprätthållas, och fara är att skillnaden i utdebitering landstingen emellan i så fall blir större än vad som ur allmän aspekt kan anses lämpligt. Här angivna synpunkter visar angelägenheten av att landstingskommunerna har ett betryggande skatteunderlag för att på längre sikt kunna möta kommande påfrestningar.

K A P I T E L 11 Länsindelnings alternativen ur landstingssynpunkt

I föregående kapitel har belysts vikten av att länet är utformat med beaktande av de l a n d s t i n g s k o m m u n a l uppgifterna. Detta gäller dess avgränsning med hänsyn till såväl den näringsgeografiska grupperingen i regioner som länets folkmängd, areal och skatteunderlag. De synpunkter som vid behandlingen i kap. 4 av länet som förvaltningsområde anlades på länet ur statlig regional förvaltningssynpunkt sammanfaller nära med motsvarande synpunkter på länet som område för landstingskommunal verksamhet. Våra nuvarande län utgör inte alltid lämpliga enheter för ifrågavarande verksamhet. Inom Stockholms- och göteborgsområdena medför Stockholms och Göteborgs ställning utanför landstingen speciella komplikationer. Obestridliga fördelar skulle vinnas om städerna ingick i landstingskommunerna. Särskilt gäller detta på sjukhusvårdens område. Olägenheterna har emellertid där, främst vad gäller Stockholms stad och Stockholms läns landsting, kunnat begränsas genom den samordning av sjukvårdsresurserna som inletts. Även om en sådan samordning kan göras fullständig och därmed de direkta olägenheterna för de vårdbehövande undanröjas kvarstår dock alltid nackdelarna ur administrativ synpunkt och de olägenheter som alltid måste följa med en delad sjukvårdsförvaltning inom Stor-Stockholm. Städerna Stockholm och Göteborg är emellertid av sådan storlek att för städernas invånare en välorganiserad och kvalitativt högtstående sjukvård kan skapas enbart på grundval av städernas egna resurser. Även i övrigt har dessa städer förutsättningar att lösa sina uppgifter av landstingskommunal natur på ett tillfredsställande sätt. Ett sammanförande av städerna med deras förortskommuner i en landstingskommun är därför ej en förutsättning för att nämnda kommunala uppgifter för dessa städers del skall bli ändamålsenligt ordnade. Ett dylikt sammanförande av städerna med förortskommunerna kan däremot, som kommer att framgå av det följande, aktualiseras med hänsyn till utformningen av länsbildningarna kring städerna. Även bortsett från de särskilda problem som Stockholms och Göteborgs ställning i landstingskommunalt hänseende erbjuder är nuvarande länsindelning inom Stockholms- och göteborgsområdena icke i alla delar lämp-

187 lig. Förekommande samarbetsavtal visar att på sjukhusvårdens såväl som utbildningsväsendets områden försök gjorts att undanröja uppträdande olägenheter till följd av olämpliga avgränsningar. Folkmängden i några av de län som beröres av här skisserade alternativ till länsindelning motsvarar, som framgår av vad tidigare sagts, ej heller alltid det som anses erforderligt för den på länsplanet uppbyggda sjukhusvården. Även i övrigt kan länen inom områdena ur landstingssynpunkt vara i olika hänseenden mindre lämpliga. Detta gäller särskilt de små länen med deras begränsade ekonomiska resurser, men andra svårigheter kan även föreligga att med nuvarande länsindelning bygga upp rationella sjukhusorganisationer i de olika landstingskommunerna. En ändrad länsindelning inom Stockholms- och göteborgsområdena som undanröjer eller i väsentlig mån begränsar nuvarande olägenheter kan av sagda skäl anses angelägen. A. Stockholmsområdet Nuvarande

landstingsindelning

Stockholms läns landsting

Stockholms län hade 446 100 invånare den 31 december 1959 och 462 900 invånare vid 1960 års utgång. Skatteunderlaget inom länet utgjorde 1960 21 020 000 skattekronor och 1961 23 096 000 skattekronor, vilket motsvarar 48,80 respektive 51,60 skattekronor per invånare. Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 3,65 kr. och 1960 4,00 kr. per skattekrona. Länet är i sjukvårdshänseende uppdelat i tre sjukvårdsområden, Storstockholms sjukvårdsområde, Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde och Södertälje sjukvårdsområde. Dessa har avgränsats med hänsyn till befintliga sjukhus och deras upptagningsområden. Stor-Stockholms sjukvårdsområde har i sin tur uppdelats i ett nordligt och ett sydligt upptagningsområde. Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde omfattar öregrund, ö s t h a m mar, Häverö, Väddö, Knutby, Lyhundra, Almunge, Sjuhundra, Norrtälje, Roslags-Länna, Blidö och Frötuna. Norra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsområde omfattar återstående kommuner inom upplandsdelen av Stockholms län. Södra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsområde omfattar Nacka, Boo, Värmdö, Gustavsberg, Saltsjöbaden, Tyresö, Huddinge, österhaninge, .Västerhaninge, Djurö, Nynäshamn, ö s m o och Sorunda. Södertälje sjukvårdsområde omfattar återstående kommuner inom södermanlandsdelen av Stockholms län. Inom Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde är belägna Norrtälje och ö s t h a m m a r s lasarett. Inom norra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsom-

188 T*

LO in

CO ci

•c

LO

O O co co

LO

m

m o

TH

m CD

TH

co o CM

co O m m TH

CO o CM

CD o LO m

CD o

CO o LO m

TH

CM

TH

00 LO © l>

CO oo

00 LO o r-r

co 00

oo m O I>

co

00 CO O CM

oo O

00 CO O CM

m

LO o m co

LO TH

LO O LO CO

m TH

+•>

.2

o to Cl

TH

TH CO Cl TH

•o

cu Q, O

CO to

to

O to

LO

o o Oi m

CO O CM

T->

u

to Cl

O

TT

to

ft

H->

>>

C CC o

te

0,

TT

d

TH

•2 > B 03

c "3 o J3 b

oo o o co

oo co

TH H

TH

00 O

00 CO O CM

TH

TH

© CM CM

TT TH

TH © CM CM

T H TH

T*

to Cl

o oa

to

m m r~ r-

CO T* CM

TH

00 CO O CM

oo O

TH 0 ~

TH

CM CO

CD t*

CM CO

CO CD r» TH

-

"g* O

O CM

TH

IM

O CM

TH

CM

o"

TH

00 TH

X

o n 1-1 o"

o

T C O CM CM

n<

T * CM

Tj<

O

rt" CO

-rf o

CM CM

TH T H

TH JM

o

d

O f a m n coLomTH

to Cl

LO o to

TH

o ;>i

c o o o c o co TH o c i

CM

TH TH

*"" o "

CD in

CD ci m

T*«

0 0 TH

CO

00 CD m m CM0»

co CD o LO

CM r » CD T H TH _ *

LO TJ<

C' CO Cl

mCMLO

O

O C O T H

COCO

CM

*

CO00

CO

^ © ~

TI"

to

5 b

ii TH

rv

~

to Cl

T*

:o3 "3> S 3 9

B

CO Cl TT

O

to ft

il S

1-1

o

£

CO Cl

Q

CO Co

CA

C :cd

_1

tO

o CM

o ca

O

I>CM CMCl

T * © © co i > CMOlOlinoo

T* rf

TH

T*

toococo o c i L o m

cMin o co

TH

CO 0 -

w t-

c

•— C3 £ 10 ft< JO «•

2 3 :« c «

O A T-TH

.

.

-

. **

.

.

O CM

LO co LO m M H

" * co

O 00 o T*

t^ CD in m

o

CM

O CO CM O O

O CM

O LO CM CO

re

Tf

T * TH

CO

00 00

t o co o i oo CM 0 -

r^ oo mr> co

i n TH CO O

r- oo CM t >

m CM O TH

•"*" T H "

"*

m ^f

TH m O CO CO TH

co CD

TH m C l CO

•<*

CO TH

m oo

Tf O CN 0 -

•3 * * ~ T

B

§ O. »• -

c <

•

» . s - - c 3 < o «

2 ~ S £ 3 ~ «

c

tu©

OI OI

Tf 00 CM

C

0? t«

5 So- J : ^ 0 -

TH

i-o 5 «g-g

CO

Tr m TH CO TH T H

00 TH co oo co0-

CM O I

TH

o oo co

co0-

.

• > . c ""

^ 43 T2-

S - l 2 e l 3 - 9 s -2 P

S CB e3 5 " «

O'»''

4 3 ~ ^ a < < ^ | S 2 > % HQ

0 < <

%<<

^ s

C3

fe o CO O

g$z •§•5

• *

Vi<

co lO LO

TH * J

i—i eu . C *± :03 <s . „

c a " 1^3T2

g^-a

.

Kl o

"2 w C3 3 =0

eg :0 o *-> cu ' • Ö s : Hlo O C "C * J D : C CD H J B t? S. f" O t. c/3 0 v: :> O 0 TH Z

.

0 0 CM

•

u>

O TH CM CD O

OI LO oo m

_J .

"£ •£

O CM

LO

3 T 3 .i—i CU 03 _ 3 <-

CM 0 ~

Tf r-

. > . c . — cu 2

CO

T-l TH

OI LO TH m T f H

. . . •

a

CO t >

-rf oo rf

cu J c r= :c« •~.

-* •£ • >a

o CM

o"

T H

oi m CM m CO TH

1—1 -Ti

fe

TH LO TH

TH

CO T H

o"

CM

f*

o oo -*o"

TH

CM

TH l >

CM CD

- r o ~r C\

o

1 0

CM

T » LO

co TH o"

O CM

CM TH

TH

TH CO

O CM

» T fi • . - 3 « 3 - T > ' - 3 2 - T : «

03>rl "cs-E

CM O

oi m CO

TH

rg b O

— « z

co TH

TH

TH

.

S-äg

Cl

comoo TH CM I > TH

. _2 £ ^_ « . £

-k-

m co T H O I

o TH

• t-

i

ooo CO TH

-

cu

i n m o THCMI> TH T H

T*

TH

- t o f Cl

CM

O o co

TH TH

| Q. H S« <2 •+S

t » i > CM i n m TH o"

THCit^o • * C5 l ^ r-

73 * a

O

<*

IT

fl "S 2 TQ

o CM

ci oo

s

BO

o CM

TH

>>

CD

C O T H C J

i> r» LO LO

C M O O O I > moioir-oo

•c

CD©

"* CD

oo oi CO

O -t-

« to B.* >> o O

™ o"

CM CO T* m CM TH

00 CS > B TH r- CC

. 2

§

o

I> Cl 00

• >

"S c

:cS

_T

oi CO

%

• .5 !T

a> o £ o T2° •p TH*

ts 2 «- fl B "O ^H

> Q« « J 03 CC

3 c

-<2c>

m<

o TH < 4?

<

=03 >

il

189 rade ligger centrallasarettet i Danderyd och Löwenströmska lasarettet i Upplands Väsby. Södra delen av nämnda område saknar för närvarande lasarett men i Nacka kommer 1962 ett nytt lasarett att tagas i bruk. Slutligen betjänas Södertälje sjukvårdsområde av Södertälje lasarett. Lasarettens vårdkapacitet i fråga om vissa specialiteter 1960 och efter planerad utbyggnad som avser växlande tidrymder men längst fram till år 1970 redovisas i tabell 11: 1. Tabellen visar även de lasarettsplatser inom ifrågavarande specialiteter som Stockholms läns landsting enligt avtal disponerade över 1960 och beräknas få disponera 1964. Av tabellen framgår också totala antalet vårdplatser per 1 000 invånare för varje specialitet. Beträffande dessa uppgifter kan framhållas att i betänkande ang. regionsjukvården (SOU 1958: 26) finnes som bilaga intagen en förteckning över det ungefärliga antal vårdplatser per 1 000 inv. som i dagens läge bedömes täcka det genomsnittliga behovet inom olika specialiteter på länsplanet. Förteckningen återges beträffande här behandlade specialiteter i tabell 11: 2. Tabell 11: 2. Platsbehovet inom vissa specialiteter vid de viktigaste vårdanstalterna Beräknat platsbehov per 1 000 inv. Allmänna platser Allmän kirurgi Intern medicin Gynekologi Obstetrik öronsjukdomar Pediatrik Ortopedi Långvarigt sjuka Tuberkulosvård Epidemivård Lasarettspsykiatri Lättskötta psykiskt sjuka

0,2 1,3 å 1,4 1,4 å 1,5 0,3 å 0,4 0,5 0,15 ä 0,19 0,3 0,3 å 0,4 3,0 å 3,5 (storstad) 0,4 0,3 0,3 1,0

I betänkandet framhålles att uppgifter av detta slag alltid måste tagas med stor reservation och endast kan betraktas som riktvärden. Det verkliga vårdbehovet kan aldrig fixeras. Det växlar, betonas det, med befolkningens villkor och sjukdomspanoramats karaktär som ej blott visar avvikelser mellan stad och land utan också är beroende av många andra förhållanden. Som exempel namnes bl. a. nativitetens betydelse för förlossnings- och barnsjukvårdens platsbehov samt den inverkan på internmedicinens och kronikervårdens behov av platser som förskjutningen i befolkningens ålderssammansättning mot högre åldrar medför. Av landstinget träffade avtal angående samverkan med Uppsala och Södermanlands läns landsting till förmån för befolkningen i gränsområden har redovisats i kap. 9. För vård av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka disponibla vårdplatser framgår av följande sammanställning.

190 1960 1970

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

621 33

1,34 0,72

1 166 442

För tuberkulosvård har landstinget 224 vårdplatser å länssanatoriet vid Uttran i Grödinge kommun och för epidemivård 132 platser å centrallasarettet i Danderyd. Bland landstingskommunala anstalter är i detta sammanhang närmas: av intresse vissa undervisnings- och barnavårdsanstalter. Stockholms läns landsting driver bl. a. Finsta lantmannaskola i Sjuhundra, Vackstanäs linthushållsskola vid Södertälje och en central verkstadsskola i Häggvik. En central verkstadsskola planeras i Handen. Inom landstingskommunen finns ett spädbarnshem i Danderyd samt upptagningshem i Djursholm, Sollentuna, Huddinge, Tullinge, Lidingö, Nacka och Södertälje ävensom ett mödrahem i Viggbyholm. Landstinget driver slutligen ett arbetsträningsinstitut i Solna. Uppsala läns landsting

Antalet invånare i Uppsala län uppgick till 166 800 den 31 december 1959 och 167 900 vid 1960 års utgång. Skatteunderlaget inom länet utgjorde 1960 6 433 000 skattekronor och 1961 6 852 000 skattekronor, vilket motsvarar 38,80 respektive 40,80 skattekronor per invånare. Den av landstinget beslutade utdebiteringen var både 1959 och 1960 4,75 kr. per skattekrona. Länet är i sjukvårdshänseende uppdelat i tre upptagningsområden: norra området med sjukstugan i Tierp som gemensam anstalt och omfattande kommunerna Älvkarleby, Västland, Hållnäs, österlövsta, Tierps köping, Tierps landskommun, Söderfors samt delar av Vendel och Dannemora, mellersta området med akutsjukvården baserad på Akademiska sjukhuset och omfattande kommunerna kring Uppsala med Norra Hagunda och Södra Hagunda som gränskommuner i söder samt södra området med länslasarettet i Enköping för akutsjukvården och omfattande Lagunda och söder därom belägna kommuner i länet. Förutom nämnda tre sjukhus disponerar Uppsala läns landsting vissa platser å diakonissanstalten Samariterhemmet i Uppsala. Den samlade vårdkapaciteten framgår av tabell 11: 3, som även visar totala antalet vårdplatser per 1 000 invånare inom vissa specialiteter. Uppsala läns landstingskommun disponerar icke några platser å lasarett utom länet. Enligt avtal med Stockholms läns landsting kan dock vårdbehövande inom södra länsdelen, närmast Upplands-Bro kommun, av läkare hänvisas till Löwenströmska

191 t to

M "t*

Ol

H->

T-(

T-l

rt

TH

T H

^

_,

C^

I>

l>

t^

t^

l>

O lO

O in

m

"3 tu eu

o CO Oi TH

"* CO -o

r H

TH

m

in

OS

O CO

Tf CM

o

O

CO

m co

o

o

O

O CO CO CM

O 00 CO CM

O CO CO CO

o

o

O

,_

TH

r H

,_,

m

m

m

m

$

ä tH o O

o, o, a

•<*

CM

•<* M "* rH

"* TH

o Tf CO G>

(-i

Vi

2 >A> C

t.

O

O

O

in

m

m

O CO Oi TH

00 •*<

• * T-l CM r H

"*H CO CM r H

o

o"

O

o m

o m

O

m

T-t

cs

3 Tf O CM r H

O

Cl

o •SS T3

"*e

•>*<

IC

CO 05

co

o CO

00 •*

0>

oo a>

o"

** o" °l

CM

m co

m co

00 -*

rH CM

0 0 CM T T CM

o"

Q

l>

t^

-*

"*

00 TH

CD CM

o l> T}<

K tO O

A

O

o <

s

<5> **" co fl O)

ö te

a 0. b

»•H

'5c v o 53 r-5 tH

CO 05

5.-o o

o CO

CS C

tn

C <u

£ cs - p ,

o

o

TH

TH

TH

oo co oo

CM CO

rH

TH

CO T H rH

Oi

Tf CD OJ

TH

O

co

O CO Oi

TH

rH rH

00 CO

TH

oo

kO

CO OJ

m CO

CM CM CM

O tM

t>

TH

OJ

CO O CM

t-

co co TH .

ft.

•

*S '

Vi

Cv> : 0

|

OD

'c

s

2 2 00

oo r H

O co CM t-» M 0 "

O CM CM O

t* oo

t^ 00

.

CN TJ

^ r n "

C\

O

*

N

TH

CO

°1

l > •>* O TH CM^-

l> 00

i C

to

tu

CS o

1*

OS

m •* H

CO CM

i n co co • * c o ^

in m co m

m co

00 CO

c co

CO r l CO • * CM^»

COrH"

>

L

C

>H

:C3

cs tu 3 B 2 S S °cs - *3> C/3 C8 tU CS H_> cs S > S "2 » 3 cs ftrt c c H-> c E AM :cs .?, O C t- "Si" •a <3 M < ! i J c/3 H< <c ;>

(N O

CD CM

co

CM CO

»rt

:> G

H l —H

. o «o

23 O

it

<u cs

CM o

o co COrH: t* H c HH »FH . o

art©o .

TH

cs

>

r to 0<H->

CH

C

t><

OS t > T * CO CM^-

M

>

S •£ . o

H-J

O

»o .

T-l

"c is

"3 "t<"

tu

tu cs

CS

c 1—1 • «

CD t CM^-

m

00 T-l

oO 1o. 3 sea 3W g J3a nw HOc3* 33 •CS r!. a tu u•S.-H "CS to tr H-> tO tO H-> 0> . , •* 2 o« t H tOi ccH 7 3 ^ c « ij tu :es i£t hu eg C £ "o to CS tH

£$2

co

M

• 4 -

o

CO CO

m CM

s Sc 3

00 I > CO CO

O

co

«

tu

00 rH CD CO

CO CO CO

c

TH

C CS

2 <=>

"* CM

t *

O

co CO

o"

00 CM

•3 £

tH

00 O

T-(

O CO OJ TH

I> O

TH TH

CO O tM

T*

o

CO O

C?

oo

-1 £

« o

o TH

^cT

co

O 00 • t CO TH

.O «

o

CO CO

,_

TH C73

• *

<M CO CO t35

°l ©

O

O CO OJ

C

CO

CO O TH CO

§3 5j 3

tH tu

o oo CO CM o"

T-l

CO rH

a.B

o"

TH

•*

5 O CO CO CM

O

CO CO

CO OS T-C

?3 *-!

00 05 T f CM

CO CO

W>

c —

OJ CM

' "

r H

:CS

t

• ^

o"

• *

c; >* «o os

00 Oi TH

a

343 CS to

>

r

G.

C

a> •*

tu to

15 CS to

>

r

CHHJ

Z<

a c

2<

192 lasarettet i Upplands-Väsby. Ett liknande avtal har träffats med Gävle stad i fråga om befolkningen i Älvkarleby kommun för att tillgodose trängande behov av akutsjukvård. Landstingets vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. 1960 1966

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

362 97

2,15 0,58

597 97

Å Akademiska sjukhuset disponerar landstinget 88 vårdplatser för lungsjuka och 100 platser för epidemiskt sjuka. Landstinget driver Jälla lantmannaskola, Källgårdens lanthushållsskola och en central verkstadsskola, alla i Uppsala. Inom landstingskommunen finns ett mödra- och spädbarnshem samt ett upptagningshem i Uppsala ävensom ett upptagningshem i Björklinge. Landstinget har slutligen i Uppsala träningsverkstäder för partiellt arbetsföra. Södermanlands läns landsting

Södermanlands län hade 225 900 invånare den 31 december 1959 och 227 900 invånare vid utgången av 1960. Skatteunderlaget inom länet utgjorde 1960 8 444 000 och 1961 8 976 000 skattekronor vilket motsvarar 37,70 respektive 39,70 skattekronor per invånare. Den av landstingskommunen beslutade utdebiteringen var 1959 4,10 kr. och 1960 4,70 kr. per skattekrona. Länet är i sjukvårdshänseende uppdelat i tre upptagningsområden: norra sjukvårdsdistriktet med centrallasarettet i Eskilstuna som gemensamt sjukhus och omfattande länets nordöstra del, mellersta sjukvårdsdistriktet baserat på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm och lasarettet i Flen samt omfattande mellersta och sydvästra delen av länet ävensom södra sjukvårdsdistriktet där länslasarettet i Nyköping utgör det gemensamma sjukhuset och som omfattar bl. a. kommunerna Hölö, Gnesta, Tystberga, Vagnhärad och Trosa. Befolkningen i Enhörna kommun får, som redovisats i kap. 9, sitt behov av sjukhusvård tillgodosett vid lasarettet i Södertälje. Antalet vårdplatser å de nämnda lasaretten samt länets sjukstugor framgår av tabell 11: h. Antalet vårdplatser inom länet å sjukhem för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning.

193 1960 1965 Totalt

Per 1 000 inv.

403 188

1,77 0,82

Vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka

683 200

Å centrallasarettet i Eskilstuna har landstinget en lungklinik med 60 vårdplatser och en epidemi- och infektionsklinik med 131 vårdplatser. Södermanlands läns landsting har bl. a. följande undervisningsanstalter: Benninge lanthushållsskola, Strängnäs, Stenkvista lantmannaskola, Eskilstuna, ö k n a lantmannaskola, Tystberga, och en central verkstadsskola i Eskilstuna. Planer föreligger för en lanthushållsskola å Stora Djulö i Katrineholm. Inom länet finns mödra- och spädbarnshem samt ett upptagningshem i Eskilstuna ävensom upptagningshem i Nyköping och Strängnäs. Landstinget har slutligen en arbetsträningsverkstad i Eskilstuna. Tabell 11: 4. Sjukhus platser för befolkningen inom Södermanlands län och inom det i alt. I avgränsade södermanlandslänet den 31 dec. 1960 och 1964 Intern medicin

Länsbildning

Allmän kirurgi

Allmänna platser

öron-, Gynekonäs- o. Psykiatri Ortopedi logi/obstetrik halsavd.

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 Södermanlands län Centrallasarettet i 115 150 118 150 Länslasarettet i Nyköping Länslasarett i F l e n . . . Kullbergska sjukhuset, Katrineholm Sjukstugor Totala

antalet

vård-

Antalet vårdplatser/ 1 000 inv

99 75

*47

23 13

64 13

20 7

99 114 110 75

289 324 306 334 147 147 145 179 1,27

1,34

0,64

0,64

Södermanlandslänet enl. alt. I Lasarett inom Söder289 324 306 334 147 147 145 179 manlands län 38 53 90 90 139 90 Södertälje lasarett . .

0,21

47 20

Totala antalet vård379 414 445 424 147 147 183 232 67 platser Antalet vårdplatser/ 0,24 0,66 0,53 1,61 1,66 1 000 inv 1 2

0,31

47 20

70 60

70 130

0,25

Vårdplatsantalet kommer a t t ökas med 5. Tidpunkten härför är ej bestämd. Beräknas utbyggt senast 1970.

13—104251

194 Stockholmslänen

Indelningsalternativ 1. I alt. I har avgränsats ett stockholmslän av minsta tänkbara omfattning. Länsbildningen kan i stort sägas omfatta Stor-Stockholms sjukvårdsområde, dock ingår i länsbildningen ej områdets nordvästra del — kommunerna kring Märsta — men däremot Upplands-Bro kommun i Uppsala län. Den tänkta länsenheten får — Stockholms stad oräknad — en folkmängd om 344 200 invånare (1960). Befolkningsutvecklingen är synnerligen gynnsam. En väsentlig ökning av skatteunderlaget kan även förutses. De inom länsbildningens kommuner år 1960 påförda skattekronorna uppgick till 18 651000 eller 55,00 kr. per invånare mot 51,80 kr. i nuvarande Stockholms län. Förutsättningarna för en i olika hänseenden välordnad landstingskommunal verksamhet måste, som det sagda visar, anses goda därest samordningen med Stockholms stads sjukhusvård fullföljes. Med hänsyn till den starka expansion som pågår inom hela landstingsområdet kommer dock stora krav att ställas på landstinget särskilt vad gäller nämnda vård. Ur många synpunkter skulle Stockholms stads inträde i landstingskommunen underlätta planering, utbyggnad och disposition av de samlade vårdresurserna. Den här skisserade landstingskommunen kommer att förfoga över centrallasarettet i Danderyd och Löwenströmska lasarettet ävensom det nya lasarettet i Nacka. Dessutom kan landstingskommunen antagas få disponera platser å Karolinska sjukhuset m. fl. lasarett i Stockholm i enlighet med nu gällande uppgörelse. Antalet vårdplatser inom vissa länsspecialiteter framgår av tabell 11: 1. Som denna visar är totala antalet vårdplatser per 1 000 invånare på de angivna avdelningarna mindre än inom det nuvarande landstingsområdet. En betydande utbyggnad av vårdresurserna å lasaretten inom länsbildningen är planerad inom en nära framtid. Den snabbt ökande folkmängden kommer emellertid att medföra stigande efterfrågan på vårdplatser av olika slag. Länssanatoriet i Uttran, som är det enda sanatoriet inom det nuvarande landstingsområdet, kommer att ligga utanför det här avgränsade stockholmslänet. Detta bör dock ej utgöra något hinder för att sanatoriet stannar i landstingets ägo och disponeras som nu. Antalet vårdplatser inom länsbildningen för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. Även inom dessa vårdgrenar har platsantalet per invånare i förhållande till nuläget minskat i betydande grad. En väsentlig utökning inom det skissera-

195 I960 1970

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

313 119

0,91 0^35

772 183

de landstingsområdet av platsantalet även för dessa båda vårdgrupper kommer dock att föreligga då nuvarande utbyggnadsplaner realiserats. Av de ovan n ä m n d a landstingskommunala undervisningsanstalterna kommer den nuvarande centrala verkstadsskolan i Häggvik liksom den planerade i Handen att ligga inom det här skisserade stockholmslänet. De nämnda barnavårdsanstalterna kommer alla — med undantag för ett upptagningshem — att ligga inom länsbildningen. Även arbetsträningsinstitutet ligger inom denna. Indelningsalternativ II. I stockholmslänet enligt alt. II ingår i huvudsak Stockholms och Södertälje sjukvårdsområden. I söder har länsbildningen utvidgats över nuvarande länsgräns och omfattar även Enhörna och Hölö kommuner i Södermanlands län. På grund av avtal mellan berörda landsting ingår Enhörna k o m m u n i fråga om flertalet former av landstingskommunal häl so- och sjukvård redan enligt nuvarande ordning i den av Stockholms läns landsting bedrivna verksamheten i södra länsdelen, bl. a. vid Södertälje lasarett. Även befolkningen i Hölö kommun har genom avtal tillförsäkrats möjligheten att utnyttja vissa landstingsinrättningar i Stockholms län. Liksom i stockholmslänet enligt alt. I ingår Upplands-Bro kommun i länsbildningen. Det här skisserade länet får, om Stockholms stad ej medräknas, 417 300 invånare (1960), 21628 000 skattekronor (1961) och 54,00 skattekr. per inv. Antalet skattekronor per invånare är alltså högre än i nuvarande Stockholms län men något lägre än i den i alt. I avgränsade länsbildningen. Den här ifrågavarande länsenheten kan i likhet med stockholmslänet enligt alt. I väntas snabbt öka sin folkmängd och skattekraft. Landstingskommunen i länsbildningen kommer att äga tillgång till samtliga lasarettsplatser som redovisades i alt. I och därutöver Södertälje läsa* retts vårdresurser. Vad detta innebär i fråga om platser för olika former av specialistvård framgår av uppgiften i tabell 1 1 : 1 angående stockholmslänet enligt alt. II. Platsantalet per 1 000 invånare har här förbättrats i förhållande till alt. I men når i fråga om bl. a. medicin- och kirurgiavdelningarna ej upp till nuvarande landstingskommuns resurser. Som framgår av tabellen planeras en väsentlig utvidgning av lasarettens vårdresurser inom olika avdelningar. Länssanatoriet i Uttran kommer att ligga inom stockholmslänet i detta alternativ.

196 Antalet vårdplatser inom länsbildningen för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. 1960 1970

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

454 311

1,09 0,75

1 007 270

Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka per 1 000 invånare har i f ö n å l lande till alt. I ökat något. I fråga om lättskötta psykiskt sjuka föreligger en väsentligt större ökning av platsantalet. Av de förut nämnda undervisningsanstalterna kommer förutom de centrala verkstadsskolorna även Vackstanäs lanthushållsskola att ligga inom den skisserade länsenheten. Samtliga de nämnda barnavårdsanstalterna inom nuvarande Stockholms län kommer liksom arbetsträningsinstitutet att ligga inom länsbildningen. Indelningsalternativ III. Stockholmslänet har i alt. III utvidgats att utöver de områden som ingick i stockholmslänet enligt alt. II omfatta jämväl huvuddelen av Norrtälje—östhammars sjukvårdsområde, dock ej öregrund, Östhammar, Knutby och Almunge. Det skisserade stockholmslänet får — Stockholms stad frånräknad — 452 000 invånare (1960) och 22 833 000 skattekronor (1961) motsvarande 52,40 skattekronor per invånare. Länsbildningen kan liksom tidigare redovisade stockholmslän beräknas få väsentligt större folkmängd och skatteunderlag redan inom närmaste årtiondet. Länsbildningen skiljer sig inte väsentligt från nuvarande Stockholms län. Antalet invånare är endast 10 900 högre i sist nämnda län och även ifråga om skatteunderlaget är skilj aktigheterna små. Antalet skattekronor per invånare skiljer sig med mindre än en krona. Det skisserade länets landsting kommer att äga tillgång till alla det nuvarande länets vårdresurser å lasarett utom platserna å Östhammars lasarett. Avtalsplatserna å Akademiska sjukhuset synes ej böra medräknas som en del av detta stockholmsläns vårdresurser. Antalet för länsbefolkningen disponibla sjukhusplatser och fördelningen på skilda specialiteter redovisas i tabell 11: 1. Vårdplatsantalet inom länsbildningen för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. Det relativa antalet vårdplatser för långvarigt sjuka blir alltså något lägre än inom nuvarande Stockholms län, som 1960 hade 1,34 platser per 1 000 invånare.

197 I960 1970 Totalt Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

, K. il 557 312

Per 1 000 inv. ^ 1,23 0^69

rilO 331

De landstingskommunala anstalter för undervisning och för sociala ändamål som finns inom Stockholms län och tidigare redovisats ligger alla inom det stockholmslän som skisserats i det här behandlade alt. III.

Uppsalalänen

Indelningsalternativ 1. Till nuvarande Uppsala län — utom Upplands-Bro k o m m u n — har i detta alternativ överförts Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde samt de närmast Uppsala stad liggande kommunerna inom Stor-Stockholms sj ukvårdsområde. Den på angivet sätt bildade länsenheten får en folkmängd av 228 900 invånare (1960) mot inom nuvarande Uppsala län 167 900 invånare. Befolkningsutvecklingen bedöms, som tidigare redovisats, gynnsam, i den från Stockholms län överförda delen gynnsammare än i nuvarande Uppsala län. Oaktat länsbildningen får en väsentligt större folkmängd än den som Uppsala län har måste invånareantalet likväl från tidigare redovisade utgångspunkter för närvarande anses ligga något i underkant. Skatteunderlaget ökar likaledes betydligt i förhållande till Uppsala län, från 6 852 000 skattekronor till 8 808 000 skattekronor (1961). Inom stockholmslänsdelen är antalet skattekronor per invånare avsevärt lägre än inom uppsalalänsdelen, 34,10 kr. mot 41,20 kr. För länsenheten i dess helhet blir antalet dock 39,20 kr. mot 40,80 kr. i Uppsala län. I sjukvårdshänseende innebär detta indelningsalternativ att den skisserade landstingskommunen får det i tabell 11: 3 för detta uppsalalän angivna antalet vårdplatser. Där har även medräknats de platser som Stockholms läns landsting enligt avtal disponerar å Akademiska sjukhuset. Som framgår av tabellen blir antalet vårdplatser per 1 000 invånare något lägre än i nuvarande Uppsala län. För vård av långvarigt sjuka kommer den skisserade landstingskommunen att disponera sammanlagt 491 platser och för vård av lättskötta psykiskt sjuka 264 platser. Här har då även medräknats av Stockholms läns landsting ägda, i Upplands-Bro kommun belägna Hackholmssunds sjukhem med 14 vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka. Platsantalet för dessa vårdformer torde efter det nu planerade förändringar genomförts ej undergå nämnvärda förskjutningar. Per 1 000 invånare blir antalet vårdplatser 1960 i fråga om långvarigt sjuka oförändrat i förhållande till nu-

198 läget inom Uppsala län, eller 2,15, och för de lättskötta psykiskt sjuka 1,15 mot i nuvarande landstingsområdet 0,58. Den här skisserade avgränsningen medför att Finsta lantmannaskola i Sjuhundra kommer att ligga inom det tänkta uppsalalänet. Indelningsalternativ II. Indelningsalternativ II skiljer sig från alt. I vad gäller uppsalalänets avgränsning endast däri att Sigtuna stad samt Märsta och Skepptuna kommuner står utanför den här i alt. II avgränsade länsbildningen. Folkmängden liksom skatteunderlaget i den tänkta länsenheten blir av angivet skäl något lägre än i uppsalalänet enligt alt. I. Antalet invånare blir 216 600 (1960) och antalet skattekronor 8 371000 (1961), vilket motsvarar 39,30 kr. per invånare eller 10 öre mer än i uppsalalänet enl. alt. I. Även om dessa förändringar i dagens läge blir av jämförelsevis liten betydelse för den landstingskommunala verksamheten inom uppsalalänet kan länsgränsens dragning med hänsyn till en väntad utbyggnad av i första hand Märsta samhälle i framtiden bli av mera väsentlig betydelse. För sjukhusvården blir, som framgår av tabell 1 1 : 3 , minskningen av den tänkta länsbildningens folkmängd i förhållande till alt. I av liten betydelse. Indelningsalternativ III. Det uppsalalän som avgränsats i detta alternativ avviker endast i ringa mån från nuvarande Uppsala län. Detta har här minskats med Upplands-Bro kommun men i stället fått mottaga Knivsta, Almunge och Knutby landskommuner samt öregrund och ö s t h a m m a r . Folkmängden i länsbildningen blir 181 800 invånare (1960), alltså en ökning i förhållande till nuvarande Uppsala län med 13 900 invånare. Icke minst med hänsyn till den väntade befolkningsutvecklingen får dock denna folkmängdssiffra anses otillfredsställande. Skatteunderlaget blir också något högre, 7 216 000 skattekronor (1961), en ökning med 364 000 skattekronor. Antalet skattekronor per invånare blir 39,90 kr., sålunda något lägre än i det nuvarande länet (40,80 k r . ) . Inom den från Stockholms län överförda delen var antalet skattekronor per invånare endast 28,00 kr. Som framgår av tabell 1 1 : 3 medför de här angivna förändringarna av Uppsala län förhållandevis små förändringar av vårdsresurserna vid lasarett och sjukstugor. Vad gäller vården av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka blir det även jämförelsevis små förskjutningar. Platsantalet ökar i förhållande till det nuvarande länets resurser med 52 respektive 14, eller till sammanlagt 414 platser för långvarigt sjuka och 111 platser för lättskötta psykiskt sjuka. Per invånare blir platsantalet 2,28 respektive 0,61.

199 Södermanlandslänen

Indelnings alternativ 1. I det första indelningsalternativet överföres Södertälje och angränsande kommuner till Södermanlands län. Området hade 1960 en folkmängd av 47,739 invånare och 2 489 000 skattekronor enligt 1960 års taxering. Antalet skattekronor per invånare för området var, som tidigare redovisats, 54,10 kr. (1961). För den skisserade länsbildningen blir folkmängden 275 700 invånare, antalet skattekronor 11 465 000 och skatteunderlaget per invånare 42,20 kr. mot 39,70 kr. i nuvarande länet. Ur sjukvårdssypunkt innebär södertäljeområdets och därmed Södertälje lasaretts överflyttning till södermanlandslänet, som framgår av tabell 11: 4, att de nuvarande samlade resurserna i fråga om sjukhusvård relativt sett ökar ganska mycket. Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka inom länsbildningen ökar i förhållande till platsantalet inom Södermanlands län med 87 till 490. Per 1 000 invånare motsvarar detta 1,81 vårdplatser inom södertäljeområdet och inom det nya landstingsområdet 1,78 platser mot 1,77 år 1960. Antalet vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka blir detsamma inom de här jämförda landstingsområdena. Den ifrågavarande länsavgränsningen tillgodoser bättre än den nuvarande kravet på hänsynstagande till befolkningens naturliga anknytning till olika centralorter. Även ur landstingssynpunkt blir fördelarna härav påtagliga. Främst gäller detta Enhörna kommun, men även övriga mot Södertälje vända kommuner i Södermanlands län skulle genom den tänkta länsindelningen komma att tillhöra samma landstingsområde som staden. Indelningsalternativ II och III. I indelningsalternativen II och III föres Södertälje och kringliggande kommuner i Stockholms län liksom Enhörna och Hölö kommuner i Södermanlands län till det i detta alternativ avgränsade stockholmslänet. Södermanlands län får därigenom sin folkmängd minskad med ca 3 000 invånare och skatteunderlaget med 101 000 skattekronor.

B. Göteborgsområdet Nuvarande

landstingsindelning

Göteborgs och Bohus läns landsting

Den 31 december 1959 hade Göteborgs och Bohus läns landstingskommun 218 900 invånare och vid utgången av 1960 220 600 invånare. Antalet skattekronor inom landstingsområdet utgjorde 1960 7 233 000 och 1961 7 748 000, vilket motsvarar 33,40 resp. 35,40 skattekronor per invånare.

200 Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 4,50 kr. och 1960 5,00 kr. per skattekrona. Länet är i sjukvårdshänseende indelat i sex upptagningsområden. Kring lasarettet i Mölndal har avgränsats ett sydligt område, som söder om Göteborg omfattar samtliga kommuner i länet samt norr om staden kommunerna Tuve och Torslanda ävensom södra delen av Säve kommun. Området norr om Göteborg kommer efter nybyggnad av ett lasarett i Kungälv att ingå i detta lasaretts upptagningsområde som även skall omfatta bl. a. Angereds, Nödinge och Starrkärrs kommuner i Älvsborgs län. Nuvarande Kungälvs lasarett, som alltså skall ersättas med ett nytt, har till upptagningsområde återstående del av Säve k o m m u n och norr därom belägna kommuner till och med Kode kommun samt södra delarna av Stenungsunds och Inlands Torpe kommuner. Återstoden av länet ingår i upptagningsområdena för centrallasarettet i Uddevalla samt lasaretten i Lysekil och Strömstad. Lasarettens kapacitet i fråga om viss specialistvård 1960 och efter planerad utbyggnad framgår av tabell 11:5. I tabellen anges även totala antalet vårdplatser per 1 000 invånare för varje specialitet. Vid behandlingen av Sthlms läns landsting redovisades det ungefärliga antal vårdplatser per 1 000 invånare som i dagens läge bedömes täcka det genomsnittliga behovet inom olika specialiteter på länsplanet. Avtal mellan Göteborgs och Bohus läns landsting samt Göteborgs stad och andra landsting angående sjukhusvård för patienter i gränsområden har redovisats i kap. 9. Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka inom landstingsområdet framgår av nedanstående sammanställning. 1960 1965

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

356 105

1,61 0,48

653 205

Å sanatoriet i Svenshögen disponerar landstinget 146 vårdplatser för tuberkulosvård. För epidemifall finnes 50 vårdplatser å centrallasarettet i Uddevalla. Inom landstingskommunen — men icke tillhöriga landstinget —- ligger Dingle lantmannaskola i Dingle och Jordhammars lantmannaskola i ö d s mål samt Dingle lanthushållsskola. Landstinget har centrala verkstadsskolor i Uddevalla och Mölndal. För landstingsområdets befolkning finns vidare spädbarnshem, mödrahem och upptagningshem i Uddevalla samt ett upptagningshem i Ljungskile. Landstinget har ett arbetsträningsinstitut i Uddevalla.

•*

X (H

rt

X3 <u

CO

O

CT> l-H

m

O

0 in

CD O rH

>

m

m

tM

i>

tM

m i>

0 co m CM

0 CO

co

m

co

^

co

CM

CD

00 CM

m

d

O

0 CO

Ci rH

TJ V

CJi rH

tj

m

m

co

co

m

rH O

0 C5

O <4->

O -fl E O

,

m CM

O CO

CT> TH

*- 2to >> o O

c

:

so

Q

0 tM

m

m

i n rH CM r H

•

m rH

m rf

O tM

*

tM

CM c » ( N ^ C O l> rH rH i n

CM CO rH

0 0 CM O CO rH rH i n

00 IM I>

CO rH

• ^

« C c

C a> :

m

CD •r-l

tM

O CO

t^ 0

00 0

<d

CD I>

CO 0

l^00

rH

• *

I>

i>

• *

tM tM rH

0 0 •<* CM

** I>

o> O O*

CM

OJ I>

m t> -©"

0 0 Tj< m CO

m

O

O"

rH

"<*

-^ ~ o +->

C*

tM O r^

CM

0 CD

c •e •-, c o <x> -c C

-*

00 tM

Tf CD C5 rH

o s-

C/J

0 00

O

0 00

O

m

CO

c 2

o

1 *

rH

c ja a.

0 O CD

6 2 >n

O • ^

T-(

S 3 > to> Pu

s

CM CM

d"

rj< CD 05

'(-.

ta

tM 00

0 CO 01 rH

h

O

O

^

tM CO

CO CD rH

O

co m rH

CO

m

CO

m m

rH

m

d

00 CD

tM

CM

m tM

00 CO

O) 00

d

rH

co

m

"* OJ

m

rH

<d

m 0»

d

TH

=3 3

!=} P-

<

0 CO 05

m co m

1-1

%

-tf CO c— :rt JO

si

£H

£_,

•< 2

E 0

co

Cl I>

co te

^ O "

m t> m r H0

0 tM rH

Oi rH

1 m_l

O CO 05 rH

•rj< Oi

rH

<# CO CT> rH

0 CM rH

m CO

O CO

tM

m

T-H

0 yl

in

rH rH

m 1-1 •>* tM

-* O!

r-l ^

CO I> O

00 r-l CO

00 OS rH

CM 00 tM

m 0 tM

0 CO 0

CO

• ^

i>

m co

Ol

co rH

d

T *

•*

m m

m

reo

d

"tf

m

rH

m

-*«

°2 d

Oi 05

00 CD

rH O

co

d

co

rH

t>

00 00 tM

m

m

co

0 tM

CM

tM

• ^

co

m

m

I> O r H C3

lO O

l> CC

i> T-l

rH 0C

m

CC

^o"

T^

O"

«

d

™

d

et) . - 1 C

fl

0 S

rH

.5 "O

-a rt • > _

S-o

a

CO

C

c 2

:0 t-

•>->

in

a

CO

C

:« i-l

«

c h

00 c« r^

3 E O

O

»-H

*-> #T

I « | 2

«

4) + )

B

so s

(S

cd

SOS T I r-"

C

: > ; c •

oi c CO r H

+->

be O

"c

CO

43 C

^43

:rt

"£.§•

co 60

H

a>

(H

•-

"rt

CD CO •»->

C •(->

ta —

><=

_, c

0 t CS c

-o ^ :rtB »rt •-^ CH

co

t* c _. c rt c

I

Xi c» O :0

<

<

T*

c

CO

rt

CU

•*->

v

s «« •" :rt

•E :rt

*co

"co

•-i

CD O : 0

-

_, c rt c

I

1- O i- O O :0

CO rH

CM

4-3

u

tu

m

"• >

1—t

V +-> 43 cg

O, co

oc

>

I-H

4-i

CM

U Ct> CO -l->

43 • % ^ C-C

4)

C

_, 0 rt 0

Ifl-

O *->

•

202 Älvsborgs läns landsting

Antalet invånare inom Älvsborgs län var den 31 december 1959 373 700 och vid utgången av 1960 375 000. Skatteunderlaget uppgick 1960 till 12 861000 skattekronor och 1961 till 13 634 000 skattekronor eller per invånare 34,50 kr. resp. 36,50 kr. Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 4,40 kr. och 1960 4,80 kr. per skattekrona. Någon strikt indelning av landstingskommunen i upptagningsområden för lasaretten finnes ej. Enligt utbildad praxis mottager dock centrallasarettet i Vänersborg vårdbehövande från Dalsland och kommunerna i Götaälvdalen, dock ej Angered som tillsammans med södra delen av Stora Lundhy k o m m u n samt Lerum och kommunerna kring Alingsås anses ingå i upptagningsområdet för lasarettet i denna stad. Södra länsdelens befolkning anlitar centrallasarettet i Borås. Efter tillkomsten av det nya lasarettet i Kungälv kommer, som tidigare nämnts, k o m m u n e r n a Angered, Nödinge och Starrkärr att ingå i detta lasaretts upptagningsområde. Avtal mellan Älvsborgs läns landsting och a n d r a landsting angående samverkan i övrigt i fråga om sjukhusvård för befolkningen i gränsområden har redovisats i kap. 9. Vårdkapaciteten hos lasaretten och sjukstugorna i Älvsborgs län 1960 i fråga om vissa specialiteter framgår av tabell 11: 6. Tabellen redovisar även vårdresurserna efter planerad utbyggnad och per 1 000 invånare 1960. F ö r tuberkulosvård disponerar landstinget 90 platser å Västeråsens sanatorium i Borås och 100 platser å Sjö-Gunnarsbo sanatorium i Åsunden. Epidemisjukhus finns i Borås, 83 vårdplatser, och epidemisjukstuga i Vänersborg med 47 vårdplatser för epidemiskt sjuka. Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. 1960 1965

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

572 241

1,53 0,64

797 271

Landstinget driver lantmannaskolor i Nuntorp, Brålanda kommun, i Fristad och i Sätila, lanthushållsskolor i Nuntorp och Sätila samt centrala verkstadsskolor i Borås och Trollhättan. Enligt avtal mellan respektive landsting mottages vid centrala verkstadsskolan i Mölndal jämväl ungdomar från Angereds, Nödinge, Lerums och Stora Lundby kommuner. Inom länet finns spädbarnshem i Vänersborg och Borås, mödrahem i Vänersborg samt upptagningshem i Trollhättan, Alingsås och Borås.

M

CO

•4->

T-H

co oc

ol

OJ 00

CO CO CO m

CO yl

en

CO

OJ 00

m

co co co m

CD Cl T-*

CM

OJ

oo

co

a

o co o

©

o

o os

CO OJ

T3 cu 01

OJ Tt<

co

CO

co o"

m

OJ

o

o

o

CO

OJ

OJ

O CN CM 00 c ^

CO OJ

«dj

CM CM

i> r-

OJ

ca

00 CN 00

• *

^r

Tt<

OJ

o

00 CO OJ

<M CO

o

00 lO

CN CM

ca

T * • *

00 CM

TH

o

CO

^H

CO

m

CO

TH co CO T H

©

T-l

,_

CO

CM rH

H

co

CO

o

Tj<

CM CM m

OJ

T-l

in

CM OJ CO 0 0 -O

co

CO

I> CM

m

CO

«

I> m

•>*

o"

-* ca

rH

CO

TH

OJ TH

C

t-

C

OJ

^ o "

rH o

>H P<

3j

"*

o

S 3

<s E-

0C 00 00 O 00 co m O J O J O J

CO OJ

co co

TH TH

CO

OJ

o

T-t

co <# mCO co

OJ rH

d •-* :c3 ^D

o co

CO OJ CN

I>

I> I>

^

>* T-l

CM

o

CM

T *

• *

t^

co o co

J^. lO

00 I>

co

o

00 CM

CO

CO

o l>

m co

CM CO

m

o

r H

ca

m

oo

• *

CM

CO CM

CO

m

**

m m o

f m

7-1

ca

« © -

o o co co N

OJ

[ >

TH

o o -r 00 co ca

o OJ

T-i CN

CO OJ

CO

rH

OJ

rH

-a -

• *

o

I> OJ

CO

o co

oo

7-\

O

^___^ %*

o" o

o"

o"

• ^

o

O

co co

o co

l> T-l

00 lO

rH

o

o"

co co

TH

CO OJ

t-H

co

oc m

lO TH

o

.- to

C

o"

TH

C g

1-1

o"

T H

Tf CO OJ

-M

OJ CO

CM

CM

o"

TH

c/j

OJ

T*

o"

CO

B 9

l> CM

m

o"

TH

* J

O

CO

CO CN

OJ 00

CO CM

o

o

CO

CM 00

m

T-l

—

00 IO

TH

T H

o

o

0C

TH

m m

OJ

"*

TH

ca

Tf

OJ TH

TH T H

•<f CO OJ

0 0 CO o o o O CO O J OJ O J

TH

t> CO

oo

,H

i>

o

-* o

TH-

-*

00 CO

m

CO

7-1

y l • *

co

m

l>

"H<

T H

1-1

l> CM

co TH

co

Tj

o

g

O rl

OJ TH

CO H

so t-l

cu c

B

C :ca

. CO

_,

• <J C

a

• "J

' a a :

"H : - 1 ä *

C

%\ 2

ca O J r - OJ W o -

o TH

:cS —' «

* *

•

i_, CS i»

• t• C3 to

•'-'

^

^ !

.« OJ

oo ca «-i S3

• cs ^ • S3 t i

-Q

—

-

—

—

> C Ä C « ,—i o cu « ••< U O >J

- 1

a

:

5 >

•s

o

s fl

i §E c

—

Ig tfl T H

£ 5? CH

o»

aD

•o

«

> _

T3 tH

to

3 .—, 00

C/3

oc

o

oc

oc c;

Tf CN

o ev

CO

w

•A

o"

•*

TH"

"

r H

kO

a (9

*->cu •(Hl

c -aso > t-, c i2 »ca —

c

>

i-

oo

•<

1H

in

t-l CU C/3

c

c

to i^

C

c

S

L_

t-H cu

cu *J cu

CA

"o.

c

o,

43 > > B

:s3

«

CU

m

c

+J

c

c

c

< r -

o

ocS

CU

"3

c P

> i 73 c +-> c

s_ c CU • "

m

o o

"3

"«

°s &< o flj c £ Pfl ' " s > c< t/3

CN

Tj<

: >

. G

s BB c

rf'

o

c

<*-

CU

+-> cu

c r:c3

n

+•>

a 'a, Ti

• !

. • •

43 > >B H o *-> o c o

< T H

204 Hallands läns landsting

Hallands län hade den 31 december 1959 169 400 invånare och vid utgången av 1960 170 000 invånare. Antalet skattekronor utgjorde 1960 5 387 000 och 1961 5 806 000 eller per invånare 32,00 kr. resp. 34,30 kr. Den av landstinget beslutade utdebiteringen var 1959 4,30 kr. och 1960 4,50 kr. per skattekrona. Länet är uppdelat i tre upptagningsområden för sjukhusvård. Länslasarettet i Varberg mottager vårdbehövande från norra länsdelen. Dess upptagningsområde avslutas i söder med kommunerna Tvååker och Himledalen samt nordvästra delen av Ullareds kommun. Länslasarettet i Falkenberg mottager i huvudsak patienter från Faurås och Årstads härader. Centrallasarettet i Halmstad har södra länsdelen som upptagningsområde. Den samlade vårdkapaciteten i fråga om vissa specialiteter 1960 å ovan nämnda lasarett och å sjukstugor inom länet samt antalet vårdplatser å sjukstugan i Kungsbacka framgår av tabell 11: 7, som även visar vårdplatsantalet per 1 000 invånare och efter planerad utbyggnad. Som redovisats i kap. 9 mottager lasaretten i Hallands län på grund av avtal mellan landstingskommunerna patienter från södra delen av Älvsborgs län. Avtal av detta slag om vård å lasarett i annat landstingsområde eller i Göteborgs stad har ej träffats för befolkningen i Hallands län. Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. 1960 1964 Totalt

Per 1 000 inv.

317 180

1,86 1,06

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

ca 460 180

Landstinget driver lantmannaskola och lanthushållsskola i Plönninge, Harplinge kommun, och central verkstadsskola i Halmstad. Enligt avtal Tabell 11: 7. Sjukhusplatser Intern medicin

för befolkningen i Hallands län den 31 dec. 1960 och 1964 Allmänna platser

Allmän kirurgi

Gyneöron-, näs- o. kologi/ obstetrik halsavd.

Psykiatri Ortopedi

Pediatrik

1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 1960 1964 Antal vårdplatser i 172 172 213 213 123 123 118 118 Antal vårdplatser/ 1 000 inv Därav å sjukstugan i Kungsbacka 1

1,01

1,25

0,72

Tidpunkten för utbyggnaden ej fastställd.

0,69 31

28 0,16

29 0,17

*70

30 0,18

49 0,29

4!

205 med Göteborgs och Bohus läns landsting mottages å centrala verkstadsskolan i Mölndal ungdomar från Kungsbacka stad och Fjäre härad i övrigt. Spädbarnshem finnes i Halmstad, som i likhet med Varberg även har ett upptagningshem. Landstinget driver en arbetsträningsverkstad i Halmstad.

Länsindelningsalternativen Göteborgslänen

Indelningsalternativ 1. I detta alternativ har avgränsats den minsta länsbildningen kring Göteborg. I denna ingår — förutom Göteborgs stad — i huvudsak vad som utgör upptagningsområden för Mölndals lasarett och Kungälvs nya lasarett samt norra delen av Hallands län. Den sålunda avgränsade länsenheten får en folkmängd av 561 700 invånare (1960), varav i landstingsdelen dock endast 157 000 invånare. Antalet skattekronor inom sistnämnda område uppgick till 5 859 000 kr. (1961) och per invånare till 38,20 kr. Landstingsområdet förutses få en snabb befolkningsutveckling. En väsentlig ökning av skatteunderlaget k a n väntas i samband därmed. Landstingskommunen kommer att förfoga över lasaretten i Mölndal och Kungälv. Vårdresurserna i fråga om vissa specialiteter 1960 och efter planerad utbyggnad framgår av tabell 11: 5 som även visar antalet vårdplatser per 1 000 invånare. Den tänkta länsgränsen delar Uddevalla lasaretts upptagningsområde. Med hänsyn till de normer som i kap. 4 och 10 givits för länet som område för landstingskommunal verksamhet måste såväl folkmängd som skatteunderlag inom landstingsdelen anses i underkant. Något centrallasarett kommer inte att ingå i länsbildningen, dock torde lasarettet i Mölndal kunna fylla funktionen som sådant lasarett. En indelningsändring av den omfattning som här skisserats får med hänsyn till den ringa folkmängden och skattekraften anses förutsätta att Göteborgs stad inträder i landstingskommunen. Indelningsalternativ II. Det göteborgslän som skisseras i detta alternativ motsvarar helt den länsbildning som avgränsats i alt. I. Indelningsalternativ III. Göteborgslänet i detta alternativ överensstämmer nära med nuvarande Göteborgs och Bohus län. Avvikelserna hänför sig till området kring Göteborg där länsbildningen även omfattar norra delen av Hallands län och några kommuner i Älvsborgs län. Å andra sidan har Inlands Torpe k o m m u n förts till vänersborgslänet.

206 Landstingsdelen får en befolkning av 268 800 invånare (1960) och 9 496 000 skattekronor (1961) eller 35,70 skattekronor per invånare. För nuvarande Göteborgs och Bohus län är motsvarande tal, som ovan nämnts, 220 600 respektive 7 748 000 och 35,40. De områden av Älvsborgs och Hallands län som ingår i den här skisserade länsbildningen har ett skatteunderlag per invånare som ganska nära motsvarar vad som gäller för hela länsenheten — frånräknat Göteborg. Befolkningsutvecklingen i de ifrågavarande områdena är positiv. Särskilt gynnsam är den för älvsborgslänsdelen. Landstingskommunen får ett centrallasarett i Uddevalla. De samlade vårdresurserna inom vissa länsspecialiteter framgår av tabell 11: 5. Denna visar att lasarettskapaciteten per 1 000 invånare i fråga om den redovisade specialistvården blir genomgående lägre än inom det nuvarande landstingsområdet. En avsevärd utbyggnad planeras emellertid för de inom området belägna sjukhusen men samtidigt kan en betydande ökning av befolkningen inom det tänkta landstingsområdet förutses. I förhållande till det nuvarande landstingets sjukhusresurser har den förändringen skett att även sjukstugan i Kungsbacka ingår i sjukvårdsområdet. Det nya lasarettet i Kungälv kommer att få hela sitt upptagningsområde inom den här ifrågavarande länsbildningen. Även vad gäller vården av långvarigt sjuka har överflyttningen av kungsbackaområdet medfört en ökning av antalet vårdplatser, som därigenom blivit 396, eller 1,47 platser per 1 000 invånare. Antalet vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka blir oförändrat i förhållande till platsantalet inom Göteborgs och Bohus läns landstingsområde. Antalet vårdplatser per 1 000 invånare sjunker från 0,48 till 0,39. Vad gäller den anstaltsbundna verksamheten i övrigt har några förändringar icke skett i jämförelse med vad som ovan angivits gälla inom det nuvarande landstingsområdet. Indelningsalternativ IV. Göteborgslänet har här utvidgats att omfatta jämväl Dalsland — utom Åmål och närliggande kommuner — och kommunerna i Götaälvdalens övre del. Länsbildningen får, om Göteborgs stad ej medräknas, 379 700 invånare (1960). Skatteunderlaget enligt 1960 års taxering blir 13 540 000 skattekronor eller per invånare 35,90 kr. Den del av Älvsborgs län som överföres till det här skisserade göteborgslänet har, som tidigare redovisats, sedan 1930 haft en gynnsam befolkningsutveckling och tendensen beräknas bestå men icke bli lika positiv. Det i detta alternativ avgränsade göteborgslänet får även en betydande yta. Tyngdpunkten inom landstingsdelen kommer att bli delad mellan området kring Göteborg och området Vänersborg-Trollhättan-Uddevalla. Inom sistnämnda område ligger de två centrallasaretten i Vänersborg och Ud-

207 devalla, och i Trollhättan avses ett nytt lasarett bli taget i drift under 1964. Ifrågasättas kan att låta Göteborgs stad bilda ett sjukvårdsområde tillsammans med sina förortskommuner. Därigenom skulle fördelar vinnas ur planerings- och servicesynpunkt, även om möjlighet föreligger att i viss mån lösa problemen genom samarbetsavtal. Med hänsyn till folkmängdens storlek inom länsbildningen skulle på längre sikt en dubblering i betydande omfattning av de landstingskommunala centralanstalterna i så fall framstå som ändamålsenlig. Inom sjukhusvården ökas, som tabell 1 1 : 5 visar, antalet vårdplatser per 1 000 invånare i förhållande till det i föregående indelningsalternativ skisserade göteborgslänets landstingsområde men når som regel ej upp till det relativa antalet vårdplatser i nuvarande landstingsområdet. Vårdkapaciteten i fråga om långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. 1960 1965

Vårdplatser för långvarigt sjuka lättskötta psykiskt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

572 210

1,51 0,55

885 310

Inom det i förevarande alternativ avgränsade landstingsområdet är belägna lantmannaskolorna i Dingle, J o r d h a m m a r och Nuntorp, lanthushållsskolorna i Dingle och Nuntorp, samt centrala verkstadsskolorna i Uddevalla, Mölndal och Trollhättan. Följande barnavårdsanstalter ligger inom landstingsområdet, nämligen spädbarns- och mödrahemmen i Uddevalla samt i Vänersborg ävensom upptagningshemmen i Uddevalla, Ljungskile och Trollhättan. Inom den tänkta landstingskommunen ligger även arbetsträningsinstitutet i Uddevalla. Indelningsalternativ V. I detta alternativ har göteborgslänet bildats genom att med Göteborg och kringliggande kommuner sammanförts den södra delen av Älvsborgs län vilken har Borås som centrum. Den sålunda avgränsade länsbildningen får, som tidigare redovisats, — Göteborgs stad oräknad — en folkmängd av 365 600 invånare (1960). Antalet skattekronor enligt 1960 års taxering inom området var 13 466 000, vilket per invånare blir 37,30 kr. Befolkningsutvecklingen inom länsbildningens landstingsdel har sedan 1930 varit mycket gynnsam och beräknas bli det även för tiden fram till 1975. Tyngdpunkten inom den i detta alternativ skisserade länsbildningen kommer också att vara delad, här mellan göteborgsområdet och boråsom-

208 rådet. Även inom denna enhet skulle av samma skäl som i föregående alternativ Göteborgs stads inträde i landstingskommunen underlätta en rationell sjukhusorganisation. Som framgår av tabell 11: 5 blir sjukvårdsområdets resurser i fråga om de i detta sammanhang behandlade specialiteterna goda och i olika hänseenden jämförliga med kapaciteten hos lasaretten inom Göteborgs och Bohus läns samt Älvsborgs läns landstingsområden. Den tänkta landstingskommunen får ett centrallasarett i Borås. För långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka blir likaledes, som nedanstående sammanställning visar, vårdresurserna per 1 000 invånare goda. 1960 1965

Vårdplatser för långvarigt sjuka

Totalt

Per 1 000 inv.

642 211

1,76 0,58

1 110 341

Den tänkta landstingskommunen har följande undervisningsanstalter av angivet slag, nämligen lantmannaskolor i Jordhammar, Fristad och Sätila, lanthushållsskola i Sätila och centrala verkstadsskolor i Mölndal och Borås. Inom den ifrågavarande landstingskommunen är belägna spädbarnshemmet i Borås samt upptagningshemmen i Borås och Alingsås. Vänersborgslänen

Indelningsalternativ I. Det i detta alternativ avgränsade vänersborgslänet omfattar förutom huvuddelen av nuvarande Älvsborgs län jämväl den del av Bohuslän som ej ingår i göteborgslänet enligt detta alternativ. Den här ifrågavarande länsbildningen får en betydande såväl areal och folkmängd som skattekraft. Folkmängden blir 457 400 invånare (1960) och antalet skattekronor enligt 1960 års taxering 16148 000, per invånare 35,30. Inom bohuslänsdelen var antalet skattekronor per invånare 32,10 kr. Befolkningsutvecklingen bedöms gynnsam inom både älvsborgsläns- och bohuslänsdelarna. Det i förevarande alternativ skisserade vänersborgslänet kommer liksom nuvarande Älvsborgs län att bestå av två i olika hänseenden helt skilda delar, överföringen av kommunerna i Bohuslän och den mera markerade avsnörningen mellan Vänersborg och Alingsås kommer, som framhölls vid bedömningen av länsbildningen ur statsadministrativ synpunkt, att ytterligare framhäva denna uppdelning, som även återspeglat sig inom den landstingskommunala verksamheten. Som framgår av tabell 11:6 kommer ett vänersborgslän av den omfattning som i detta alternativ skisserats att få centrallasarett i Uddevalla,

209 Vänersborg och Borås. Antalet sjukhusplatser inom de redovisade specialiteterna blir per 1 000 invånare något högre än i nuvarande Älvsborgs län. Som framgår av följande sammanställning blir vårdplatsantalet för långvarigt sjuka också högre än i Älvsborgs län medan antalet platser för lättskötta psykiskt sjuka blir lägre. 1960 1965 Totalt

Per 1 000 inv.

832 241

1,82 0,53

Vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka

1 145 271

Inom den ifrågavarande länsbildningen kommer att ligga lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna i Dingle, Nuntorp och Sätila, lantmannaskolan i Fristad samt de centrala verkstadsskolorna i Uddevalla, Trollhättan och Borås. För länsbildningens befolkning kommer vidare att finnas spädbarnshem i Vänersborg, Borås och Uddevalla, mödrahem i Vänersborg och Uddevalla samt upptagningshem i Trollhättan, Alingsås, Borås, Uddevalla och Ljungskile. Indelningsalternativ 11. Det i föregående alternativ behandlade vänersborgslänet har i detta alternativ delats i ett vänersborgslän och ett boråslän. Delningen har gjorts vid Bjärke kommun som förts till vänersborgslänet. Det sålunda avgränsade vänersborgslänet får 248 800 invånare (1960) och 8 541000 skattekronor (1961), vilket motsvarar 34,20 skattekronor per invånare eller 1,10 kr. lägre per invånare än i vänersborgslänet enligt alt. I. Befolkningsutvecklingen bedöms positiv men ej särskilt gynnsam. Tidigare har i olika sammanhang betonats samhörigheten mellan städerna Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla. De tre städerna utgör i detta indelningsalternativ ett naturligt centrum för hela länsbildningen. Vårdkapaciteten å centrallasaretten i Uddevalla och Vänersborg samt å övriga lasarett och å sjukstugor inom den tänkta länsenheten framgår av uppgifterna i tabell 11: 6 rörande vänersborgslänet enligt alt. II. Antalet vårdplatser för långvarigt sjuka öch lättskötta psykiskt sjuka framgår av följande sammanställning. 1960 1965 Totalt

Per 1 000 inv.

406 135

1,63 0,54

Vårdplatser för

14—104251

485 135

210 Inom den tänkta landstingskommunen ligger lantmannaskolorna och lanthushållsskolorna i Dingle och Nuntorp samt de centrala verkstadsskolorna i Uddevalla och Trollhättan. Vidare finnes där spädbarnshemmen och mödrahemmen i Vänersborg och Uddevalla samt upptagningshemmen i Trollhättan, Uddevalla och Ljungskile. Indelningsalternativ III. Vänersborgslänet har i detta alternativ fått en utformning som nära motsvarar nuvarande Älvsborgs län, endast vid Göteborg har länsbildningen mindre omfattning än detta län. Skillnaderna mellan den tänkta länsenheten och nuvarande län är även jämförelsevis små vad gäller folkmängd och skattekraft, 345 500 respektive 375 000 invånare (1960) och 12 511000 respektive 13 634 000 skattekronor (1961). Den nuvarande uppdelningen av Älvsborgs län i två skilda delar blir, som tidigare framhållits, i detta indelningsalternativ genom den långa korridoren mellan Vänersborg och Alingsås ytterligare framhävd. Avgränsningen mot göteborgslänet berör alla tre upptagningsområdena för lasarettsvård inom Älvsborgs län. Vårdkapaciteten i fråga om olika länsspecialiteter inom länsbildningen, som får centrallasarett i Vänersborg och Borås, framgår av tabell 11:6. I fråga om vård av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka får länsbildningen samma antal platser som Älvsborgs län för närvarande har. Utbyggandet av Kungälvs lasarett med bl. a 12 vårdplatser för långvarigt sjuka kommer dock endast det i detta alternativ avgränsade göteborgslänet tillgodo. I fråga om undervisnings- och barnavårdsanstalter medför den i detta alternativ skisserade länsavgränsningen ingen förändring av nuläget. Indelningsalternativ IV upptar ej någon länsbildning med residensstaden i Vänersborg. Nämnda stad ingår här jämte större delen av Dalsland och Götaälvdalen i göteborgslänet. Indelningsalternativ V. Det i detta alternativ avgränsade vänersborgslänet motsvarar helt det län som behandlats i alt. II.

Boråslänet

I indelningsalternativ II och IV har avgränsats boråslän som sinsemellan är lika och omfattar i huvudsak upptagningsområdena för centrallasarettet i Borås och lasarettet i Alingsås. Den tänkta länsbildningen får en folkmängd av 208 600 invånare (1960). Skatteunderlaget blir 7 607 000 skattekronor (1961) eller 36,60 skattekronor per invånare. Befolkningsutvecklingen bedöms positiv men ej särskilt

211 gynnsam. I befolkningshänseende kan enheten sålunda inte anses helt fylla de krav som ur landstingskommunal synpunkt måste ställas när ett nytt sjukvårdsområde tillskapas. Sjukhusens vårdkapacitet i fråga om vissa specialiteter framgår av tabell 11:6. För vård av långvarigt sjuka och lättskötta psykiskt sjuka finnes inom den tänkta landstingskommunen följande antal platser. 1960 1965 Totalt

Per 1 000 inv.

426 106

2,04 0,51

Vårdplatser för lättskötta psykiskt sjuka

660 136

Inom länsbildningen ligger lantmannaskolorna i Fristad och Sätila samt lanthushållsskolan i Sätila. Där finnes vidare ett spädbarnshem i Borås samt upptagningshem i Alingsås och Borås. Hallands län

I samtliga här ovan behandlade indelningsalternativ har kungsbackaområdet ingått i de skisserade göteborgslänen. Det framhölls i kapitel 8 vid redovisningen av olika länsindelningsalternativ inom göteborgsområdet att Hallands län härigenom blir så litet att det svårligen kan bestå som län i denna nya utformning. Ur landstingskommunal synpunkt innebär avskiljandet av kungsbackaområdet en minskning av antalet invånare inom Hallands län med 18 700 och av skatteunderlaget med 625 000 skattekronor. Då länets befolkning endast uppgår till 170 000 invånare (1960) och skatteunderlaget enligt 1960 års taxering till 5 806 000 skattekronor får ett frånskiljande av kungsbackaområdet också för den landstingskommunala verksamheten synnerligen allvarliga konsekvenser. Med hänsyn till bl. a. den väntade befolkningsutvecklingen blir länets folkmängd och även skatteunderlag ur de synpunkter som tidigare redovisats otillfredsställande för den landstingskommunala verksamheten.

Särskilt yttrande av förbundsdirektör Dahlgren

Ur landstingssynpunkt kan jag icke finna erforderligt, att, som skett i samtliga skisserade huvudalternativ i fråga om göteborgsområdet, hela kungsbackaregionen föres till göteborgslänet. Lindome kommun synes dock under alla förhållanden böra föras dit. Ej heller är jag övertygad om nödvändigheten av att så många kommuner i Älvsborgs län tillägges göteborgslänet. Närmast till hands synes ligga att till detta överföra de kommuner, som repliera på Kungälvs lasarett.

BILAGOR

BILAGA 1

Handels-, tidnings- och telefontaxeområden i Stockholms- och göteborgsområdena

A. Handelsområde

Följande kommuner, vilka enligt tätortsregistret ingick i Stockholms handelsområde, bildade gräns för detta räknat från S.O. till N.O. Vagnhärad (D län) Gnesta köp. (del av, D län) Daga (del av, D län) Turinge Södertälje stad Salem Ekerö Upplands-Bro (C län) Håbo (C län) Sigtuna stad (del av) Knivsta (del av) Skepptuna (del av)

Stockholmsområdet Tidningsområde

Stockholm Följande kommuner, vilka enligt T. S. boken ingår i Stockholms tidningsområde, bildar gräns för detta räknat från S.O. till N.O.

Hölö (D län) Järna Turinge Enhörna (D län) Ekerö Upplands-Bro (C län) Håbo (del av, G län) Sigtuna stad Märsta Skepptuna össeby

Sjuhundra (del av) Knutby (del av) Boslags-Länna (del av)

Blidö

Södertälje stad Turinge Järna östertälje Salem Grödinge Botkyrka

Te lefon

taxeområde

Följande kommuner, vilka ingår i Stockholms telefontaxeområde, bildar gräns för detta räknat från S.O. till N.O.

österhaninge Västerhaninge Sorunda (utom S. delen) Grödinge Salem Ekerö Upplands-Bro (G län) Sigtuna stad Märsta Skepptuna (utom Husby Långhundra förs.) össeby

österåker

Ljusterö Blidö

Roslags-Länna Kulla förs.) Ljusterö

(Roslag

Södertälje Södertälje tidningsområde Södertälje stad omfattar i stort sett endast Turinge Södertälje stad J ä r n a (utom Vårdinge förs*) östertälje Salem (utom S. delen)

216 Handelsområde

Tidningsområde

Telefontaxeområde

Från Södermanlands

län Enhörna Hölö

Enhörna Hölö Vagnhärad Trosa stad Gnesta1

Gnesta köp. Daga

Gnesta köp. Daga Rönö (del av) Tystberga (del av)

Tystberga (Torsåkers och Lästringe förs.) Vagnhärad Trosa stad

Vagnhärad (del av)

Från Stockholms

län

Järna (del av)

Järna (Vårdinge förs.) Mariefred2

Mariefreds stad Enhörna (del av) Stallarholmen (del av) Åker (del av) Daga (del av) östhammar östhammars stad

Östhammars stad

Öregrunds stad

Öregrunds stad

Östhammars stad (utom ett område i N.V.) Öregrunds stad

Från Uppsala län Oland (utom mars förs).

Skäftham-

Norrtälje Norrtälje stad Häverö (del av)

Norrtälje stad Häverö

Väddö Knutby (Edsbro förs.) Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna (utom Roslags-Kulla förs.)

Väddö Knutby (Edsbro förs.) Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna

1 1

Norrtälje stad Häverö (utom del av Ununge förs.) Väddö Knutby (Edsbro förs.) Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna (utom Roslags-Kulla förs.) Blidö

Gnesta köp. ingår i Nyköpings tidningsområde. Mariefreds stad ingår i Strängnäs tidningsområde och Strängnäs telefontaxeområde.

217 Handelsområde

Tidningsområde

Telefontaxeområde

Uppsala

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland

Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Lagunda (del av) Håbo (del av)

Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Lagunda (del av) Håbo (del av)

Uppsala stad Vendel (Vendels förs.) Björklinge Vattholma Rasbo Oland (utom Skäfthammars förs.) Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Lagunda (Gryta förs.) Håbo (Skoklosters och Häggeby förs.)

Tierps köping Tierps landskommun Från Stockholms Knutby (utom Edsbro förs.)

län

Knutby (utom Edsbro förs.)

Knutby (utom Edsbro förs.) Häverö (del av Ununge förs.) Almunge Skepptuna (Husby-Långhundra förs.) Knivsta

Almunge Almunge Skepptuna (utom Närtuna och Lunda förs.) Knivsta Knivsta Märsta (Odensala förs.) Sigtuna stad Från Västmanlands östervåla (Harbo förs.) Vittinge

län

Östervåla (Harbo förs.) Enköping

Enköpings stad Åsunda Lagunda (del av)

Enköpings stad Åsunda Lagunda (del av)

Håbo (del av)

Håbo (del av)

Norra Trögd Södra Trögd

Norra Trögd Södra Trögd Från Västmanlands Fjärdhundra (del av)

Enköpings stad Åsunda Lagunda (utom Gryta förs.) Håbo (utom Skoklosters o. Häggeby förs.) Norra Trögd Södra Trögd län Fjärdhundra (utom ö. delen) Kungsåra (Björksta förs.)

218 Handelsområde

Tidningsområde

Telefontaxeområde

Gävle I denna sammanställning redovisas endast de kommuner eller delar av kommuner som ingår i Gävle handels-, tidnings- och telefontaxeområden men ligger i Uppsala län.

Älvkarleby Västland Hållnäs österlövsta (del av) Söderfors

Älvkarleby Västland Hållnäs österlövsta Söderfors

Älvkarleby Västland (V. delen)

Tierp Tierps köping Tierps landskommun Söderfors Västland österlövsta (del av)

Tierps köping Tierps landskommun Söderfors Västland (utom V. delen) österlövsta Hållnäs Vendel (Tegelsmora förs.) Dannemora Från Stockholms

län östhammars stad (ett m i n d r e område)

B.

Göteborgsområdet Göteborg

Tegneby (del av) Myckleby (Långelanda förs.) Tjörn

Tjörn

Stenungsund Stenungsund Inlands Torpe (Västerlan- Inlands Torpe da förs.) Marstrands stad Marstrands stad Kode Kode Romelanda Romelanda Hermansby Hermansby Ytterby Ytterby Kungälvs stad Kungälvs stad öckerö öckerö Torslanda Torslanda Säve Säve

Ljungskile (del av) Stenungsund

Marstrands stad Kode Romelanda Hermansby Ytterby Kungälvs stad öckerö Torslanda Säve

219 Handelsområde

Tidningsområde

Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partilie Styrsö Askim Kållered Råda Landvetter

Te lefon

Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partille Styrsö Askim Kållered Råda Landvetter Från Älvsborgs

Bjärke (Erska förs.) Flundre (S.Ö. delen) Lilla Edets köp. Lödöse Skepplanda

taxeområde

Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partille Styrsö Askim Kållered Råda Landvetter län

Flundre Lilla Edets köp. Lödöse Skepplanda (del av)

Starrkärr Stora Lundby (del av) Skallsjö Nödinge Angered Lerum Hemsjö Bollebygd (Töllsjö förs. samt del av Bollebygds förs.) Björketorp Sätila (Sätila förs.) Västra Mark (Tostareds förs.)

Skepplanda (Skepplanda förs.) Starrkärr Starrkärr Stora Lundby (utom N. hörStora Lundby (del av) net) Skallsjö (utom N.Ö. hörnet) Skallsjö Nödinge Nödinge Angered Angered Lerum Lerum Hemsjö (del av) Bollebygd (del av Bollebygds förs.) Björketorp Sätila (Sätila förs.)

Från Halland» län Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad Onsala Fjärås Löftadalen (Gällinge Idala förs.)

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad Onsala Fjärås Löftadalen (del av)

och

Kungsbacka Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad

220 Handelsområde Onsala Fjärås Löftadalen

Telefontaxeområde

Tidningsområde Onsala Fjärås Löftadalen (N. delen) Från Ålvsborgs

län

Västra Mark (SurtebyKattunga, Fotskäls och Tostareds förs.) Sätila (Sätila förs.)

Uddevalla

Tanum (S. och mellersta delarna) Bullaren Kville Svarteborg Sörbygden Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal

Tanum

Bullaren Kville Svarteborg Sörbygden Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal Lysekils stad Skredsvik Skredsvik Skaftö Skaftö Morlanda (utom v. delen) Morlanda Tegneby Tegneby Myckleby Myckleby Forshälla Forshälla Uddevalla stad Uddevalla stad Lane-Ryr Lane-Ryr Ljungskile Ljungskile Stenungsund (Norums, Ödsmåls och Ucklums förs.)

Från Ålvsborgs Dals-Ed (Gesäters förs.)

Kville (del av) Svarteborg Sörbygden

Munkedal Skredsvik Skaftö (del av)

Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile (del av)

län

Dals-Ed (utom Håbols förs.) Bäckefors

Bäckefors (utom Backe förs.) Högsäter Högsäter Färgelanda Färgelanda ödeborg Ödeborg Frändefors (V. delen) Vänersborgs stad (VäneRyrs förs.)

Högsäter (del av) Färgelanda Ödeborg

221 Lysekils telefontaxeområde

Grebbestads telefontaxeområde

Kville (del av) Tossene Södra Sotenäs Smögen Lysekils stad Skaftö (del av)

Tanum Bullaren Kville (del av) Melleruds telefontaxeområde

Dals-Ed Lelång Bengtsfors köp. Steneby Bäckefors Högsäter (del av) Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad (Eriksstads och Grinstads förs.)

Strömstads telefontaxeområde

Strömstads stad Vette Tjärnö Varekils telefontaxeområde

Myckleby Tegneby Morlanda Tjörn Handelsområde

Tidn

ingsområde

Vänersborg-Trollhättan

Telefontaxeområde 1

ö d e b o r g (del av) Skållerud Kroppefjäll (örs ocb Gun- Kroppefjäll narsnäs förs.) Melleruds köp. Melleruds köp. Bolstad Bolstad Brålanda Brålanda Frändefors Frändefors Vänersborgs stad Vänersborgs stad Västra Tunhem Västra Tunhem Trollhättans stad Trollhättans stad Södra Väne Södra Väne Bjärke (Lagmansereds förs. och del av St. Mellby förs.) Flundre Lilla Edets köp. Skepplanda (Hålanda förs.) Lödöse (Ale-Skövde förs.) Från Göteborgs

Bolstad (Bolstads förs.) Brålanda Frändefors Vänersborgs stad Västra Tunhem (del av) Trollhättans stad Södra Väne

Flundre Lilla Edets köp. Skepplanda (Hålanda förs.) Lödöse

och Bohus

Inlands Torpe (Hjärtums förs.)

Inlands Torpe Från Skaraborgs

Tun (Karaby förs.) Grästorp (Ås, Sals, Flo, del

län

län

Grästorp (del av Flo förs.)

1 Vänersborg och Trollhättan bildar med kringliggande kommuner var för sig handels-, tidnings- och telefontaxeområden. Resp. områden sammanföres här i gemmensamma regioner.

222 Handelsområde

Tidningsområde

Telefontaxeområde

av Tunge samt Trökörna förs.) Essunga (Främmestads förs.) Åmål Åmåls stad Tössbo Steneby (N.ö. delen) Lelång (V. delen)

Åmåls stad Tössbo Steneby (Ö. delen) Från Värmlands

Åmåls stad Tössbo

län

Säffle stad (V. delen) Svanskog (S. delen)

Svanskog (Svanskogs förs.) Alingsås

Bjärke (St. Mellby, Erska, Bjärke Magra o. ö. delen av Långareds förs.) Starrkärr (Kilanda förs.) Stora Lundby (östads Stora Lundby (östads förs.) samt N.ö. delen av St Lundby förs.) Alingsås stad Alingsås stad Vårgårda Vårgårda Herrljunga köp. Herrljunga köp. Skallsjö Hemsjö Hemsjö

Bjärke

Stora Lundby (N. delen)

Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp. (V. celen) Hemsjö (utom en mindre del av Hemsjö förs)

Bollebygd (Töllsjö o. V. de- Bollebygd (del av) len av Bollebygds förs.) Skepplanda (del av) Borås

Vårgårda (Nårunga, Lj urs o. Ornunga förs.) Gäsene (del av) Hökerum Bollebygd (utom V. delen av Bollebygds förs.) Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp Åsunden (del av) Björketorp Sätila (Hyssna och del av Sätila förs.)

Gäsene Hökerum Bollebygd (del av)

Gäsene (del av) Hökerum Bollebygd (del av)

Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp

Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp

Björketorp Sätila

223 Handelsområde

Tidningsområde

Telefontaxeområde

Viskafors Viskafors Viskafors (del av) Fritsla Fritsla Lysjö Lysjö Lysjö Länghem Länghem Länghem Limmared Limmared Limmared Dalstorp (Hulareds o. NitDalstorp torps förs.) Västra Mark (utom Tosta- Västra Mark (Hajoms o. reds och Fotskäls förs.) Berghems förs.) Kinna köp. Kinna köp. Skene köp. Skene köp. Örby örby Svenljunga köp. Svenljunga köp. Svenljunga köp. Axelfors Axelfors Axelfors Tranemo (utom ö. delen av Tranemo Tranemo Sjötofta förs.) Horred (Horreds och Is- Horred (Horreds o. öxnetorps förs.) valla förs.) Kungsäter (Kungsäters Kungsäter (Kungsäters förs.) förs.) Svansjö Svansjö Högvad Högvad Kindaholm Kindaholm

Ulricehamns telefontaxeområde

Gäsene (Broddatorps och ö r a förs.) Hökerum (del av) Redväg (del av) Ulricehamns stad Åsunden Dalstorp (del av)

Fritsla Horred Kungsäter (Kungsäters förs.) Svansjö (del av) Från Hallands

län

Veddige (del av) Kinna telefontaxeområde

Sätila (Hyssna förs.) Västra Mark Skene köp. Kinna köp. Örby Viskafors (del av) 1

Mjöbäcks telefontaxeområde 1

Kungsäter (Gunnarsjö förs.) Svensjö (Älekulla och del av öxabäcks förs.) Högvad Kindaholm

Telestyrelsen överväger områdets slutgiltiga utformning.

224 Handelsområde

Tidningsområde

Telefontaxeområde

Varberg

Löftadalen (utom Gällinge Varbergs tidningsområde Löftadalen (del av) förs.) omfattar i stort sett endast Värö Varbergs stad Värö Veddige Veddige (utom N. hörnet) Lindberga Lindberga Varbergs stad Varbergs stad Träslöv Träslöv Himledalen Himledalen Ullared Ullared (del av) Tvååker Tvååker (utom S. delen av Sibbarps förs.) Vessigebro (N. delen) Vessigebro (Svartrå och halva Köinge förs.) Ätran (N. delen) Från Älvsborgs

län

Kungsäter

Kungsäter (Karl Gustavs och Grimmareds förs.)

Horred Västra Mark (Surteby-Kattunga förs.)

Televerkets preliminära

indelning

i

teleområden

Teleområde

Ingående telefontaxeområden

Teleområde

Ingående telefon taxeområden

Stockholm

Stockholm Södertälje Gnesta Strängnäs

Uddevalla

Uppsala

Uppsala Norrtälje

Gävle

Tierp m. fl.

Uddevalla Lysekil Grebbestad Strömstad Mellerud Vänersborg Trollhättan

Västerås

Enköping m. fl.

Borås

Göteborg

Göteborg Varekil Alingsås Varberg

Borås Kinna Mjöbäck Ulricehamn Vara m. fl.

BILAGA 2

Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner samt indelningen i gymnasieområden i Stockholms- och göteborgsområdena

A. Arbetsmarknadsstyrelsens

Stockholmsområdet

A-regioner

Gymnasieområden

Stockholm

Följande kommuner, vilka av arbetsmarknadsstyrelsen hänförts till Stockholms A-region, bildar gräns för denna räknat från S.O. till N.O.

Följande kommuner bildar gräns för Stockholms gymnasieområde räknat från S.O. till N.O.

Sorunda Västerhaninge Botkyrka Ekerö Upplands-Bro (C län) Sigtuna stad Märsta Skepptuna (del av) Össeby Österåker Ljusterö

Sorunda Botkyrka Ekerö Upplands-Bro (C län) Märsta (del av) Skepptuna Össeby Österåker Ljusterö Södertälje

Södertälje stad Turinge Järna Östertälje Salem Grödinge

Södertälje stad Turinge Järna Östertälje Salem Grödinge Från Södermanlands

Enhörna Hölö Vagnhärad Trosa stad Gnesta köp. Daga Åker (Åkers förs.) Mariefreds stad 15—104251

län

Enhörna Hölö Vagnhärad Trosa stad Gnesta köp.

226 Arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner

Gymnasieområden

Norrtälje

Norrtälje stad Häverö Väddö Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna Blidö Knutby (Edsbro förs.)

Norrtälje stad Häverö Väddö Sjuhundra Lyhundra Frötuna Roslags-Länna Blidö Öregrunds stad Östhammars stad Uppsala

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Tierps köping Tierps ländsk. Söderfors

Uppsala stad Vendel Dannemora Björklinge Vattholma Rasbo Oland Bälinge Vaksala Norra Hagunda Södra Hagunda Håbo Tierps köping Tierps ländsk. Söderfors Västland Österlövsta Hållnäs

Från Stockholms län Östhammars stad östhammars stad Öregrunds stad Öregrunds stad Knutby Knutby (utom Edsbro förs.) Almunge Almunge Knivsta Knivsta Skepptuna Skepptuna (Gottröra och Husby-Långhundra förs.) Märsta Väddö

östervåla

Från Västmanlands län östervåla Vittinge

227 Arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner

Gymnasieområden Enköping

Enköpings stad Åsunda Lagunda Håbo Norra Trögd Södra Trögd

Enköpings stad Åsunda Lagunda Håbo Norra Trögd Södra Trögd Upplands-Bro Från Västmanlands

Fjärdhundra

län

Fjärdhundra Tillberga (del av) Kungsåra (del av) Gävle

Gävle A-region och Gävle gymnasieområde omfattar följande kommuner i Uppsala län. Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Älvkarleby

B.

Göteborgsområdet Göteborg

Marstrands stad Kode Romelanda Hermansby Ytterby Kungälvs stad Öckerö Torslanda Säve Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partille Styrsö Askim

Tjörn Stenungsund (del av) Inlands Torpe (S.Ö. delen av Västerlanda förs.) Marstrands stad Kode Romelanda Hermansby Ytterby Kungälvs stad 1 Öckerö Torslanda Säve Tuve Göteborgs stad Mölndals stad Partilie Styrsö Askim

1 Kungälv bildar eget gymnasieområde, men detta ingår i Stor-Göteborgs gymnasieområde, varför det här ej särredovisas.

228 Arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner

Kållered Råda Landvetter

Gymnasieområden Kållered Råda Landvetter

Från Ålvsborgs Starrkärr Stora Lundby (utom N.Ö. delen av Östads förs.) Skallsjö Nödinge Angered Lerum Rjörketorp Sätila (Sätila förs.)

län

Skepplanda (Skcpplanda förs.) Starrkärr Stora Lundby (utom N.Ö. delen Östads förs.) Skallsjö 1 Nödinge Angered Lerum 1 Björketorp (del av) Sätila (Sätila förs.)

Från Hallands län Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad Onsala Fjärås Löftadalen

Särö Lindome Tölö Kungsbacka stad Onsala Fjärås Löftadalen

Uddevalla Tanum Bullaren Kville Svarteborg Sörbygden Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal Lysekils stad Skredsvik Skaftö Morlanda Tegneby 1

Tanum Bullaren Kville Svarteborg Sörbygden Smögen 2 Södra Sotenäs 2 Tossene 2 Stångenäs 2 Munkedal Lysekils stad 2 Skredsvik Skaftö Morlanda Tegneby

Elever från Lerum och Skallsjö kan välja mellan gymnasierna i Göteborg och Alingsås. Ingår i Lysekils gymnasieområde. Vidare ingår i detta område delar av Skaftö och Morlanda kommuner. 2

229 Arbetsmarknadsstyrelsens Myckleby Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile Stenungsund Tjörn Tjärnö Vette Strömstads stad

A-regioner

Gymnasieområden Myckleby Forshälla Uddevalla stad Lane-Ryr Ljungskile Stenungsund (del av) Tjärnö Vette Strömstads stad

Från Ålvsborgs Högsäter Färgelanda Ödeborg

län

Dals-Ed 1 Högsäter Färgelanda Ödeborg

Vänersborg-Trollhättan

Dals-Ed Bäckefors Skållerud Kroppefjäll Melleruds köp. Bolstad Brålanda Frändefors Vänersborgs stad Västra Tunhem Trollhättans stad Södra Väne Flundre Lilla Edets köp. Lödöse

Dals-Ed 1 Bäckefors (Backe förs.) Skållerud 2 Kroppefjäll 2 Melleruds köp. 2 Bolstad Brålanda Frändefors Vänersborgs stad Västra Tunhem Trollhättans stad Södra Väne Bjärke 3 Flundre Lilla Edets köp. Skepplanda (Hålanda förs.) Lödöse

Från Göteborgs och Bohus län Inlands Torpe 1 2

Inlands Torpe (del av)

Elever från Dals-Ed kan välja mellan gymnasierna i Uddevalla, Vänersborg och Åmål. Elever irån Melleruds köp., Skållerud och Kroppefjäll kan välja mellan gymnasierna i Vänersborg och Åmål. 3 Elever från Bjärke kan välja mellan gymnasierna i Trollhättan och Alingsås.

230 Arbetsmarknadsstyrelsens

Gymnasieområden

A-regioner Från Skaraborgs län

Grästorp (Flo och Sals förs.)

Grästorp (del av) Essunga (Bärebergs och förs.)

Främmestads

Åmål-Säffle Åmåls stad Tössbo Steneby Lelång Bengtsfors köp.

Åmåls stad Tössbo Steneby Lelång Bengtsfors köp. Bäckefors (Ödskölts förs.) Dals-Ed 1 Skållerud 1 Mellerud 1 Kroppefjäll 1 Från Värmlands län

Säffle stad Svanskog Värmlandsnäs Gillberga Sillerud

Säffle stad Svanskog Värmlandsnäs Gillberga Sillerud Alingsås

Bjärke Stora Lundby (östads förs.) Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp. Hemsjö

Bjärke 1 Stora Lundby (del av) Alingsås stad Vårgårda Herrljunga köp. Hemsjö Skallsjö 2 Lerum 2 Bollebygd (Töllsjö förs.) Gäsene (del av) Borås

Gäsene (del av) Bollebygd Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp Sätila (Hyssna förs.) 1 2

Se Vänersborg-Trollhättan. Se Göteborg.

Gäsene (del av) Bollebygd (Bollebygds förs.) Sandhult Fristad Borås stad Brämhult Toarp Sätila (Hyssna förs.)

231 Arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner

Gymnasieområden Björketorp Viskafors Fritsla Lysjö Länghem (del av) Västra Mark Kinna köp. Skene köp. Örby Svenljunga köp. Axelfors Svansjö

Viskafors Fritsla Lysjö Länghem Västra Mark Kinna köp. Skene köp. örby Svenljunga köp. Axelfors Svansjö Kindaholm Högvad Limmared Tranemo

Högvad (Holsljunga och överlida förs.)

Björketorp Varberg

Löftadalen Värö Veddige Lindberga Varbergs stad Träslöv Himledalen Tvååker Ullared Ätran

Värö Veddige Lindberga Varbergs stad Träslöv Himledalen Tvååker

Från Ålvsborgs Kungsäter Horred

län

Kungsäter Horred Högvad (utom Holsljunga och överlida förs.) Västra Mark (utom Tostareds förs.) Skene köp. Ulricehamn

Ulricehamns stad Hökerum Åsunden Dalstorp Redväg (utom N. Åsarps och Smula förs.)

Ulricehamns stad Hökerum Åsunden Tranemo Dalstorp Limmared Redväg (utom N. Åsarps och Smula förs.) Länghem (Månstads förs.) Gäsene (Ods och Alboga förs.)

BILAGA 3

Sparbanker inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs län

Verksamhetsområde

Sparbank Länssparbanken Stockholm

Stockholms län Stockholms stad och Stockholms län

Stockholms sparbank

Stockholms stad och Stockholms län

Roslagens sparbank, Norrtälje

Norrtälje stad, Blidö, Frötuna, Lyhundra, Sjuhundra, Roslags-Länna (Länna förs.) och Väddö (Björkö-Arholma förs.)

Sparbanken i Södertälje

Södertälje stad, östertälje, Salem, Grödinge, Sorunda, J ä r n a och Turinge samt i Södermanlands län Enhörna, Hölö och Vagnhärad (Vagnhärads förs.) Uppsala län

Uppsala sparbank

Uppsala län med undantag av Enköpings stad, Norra Trögd, Södra Trögd, Åsunda och Älvkarleby, i Stockholms län Sigtuna stad, Almunge, Knivsta, Knutby och Skepptuna samt i Västmanlands län östervåla

Sparbanken i Enköping

Enköpings stad, Håbo, Lagunda, Norra Trögd, Södra Trögd, Upplands-Bro och Åsunda samt i Västmanlands län Fjärdhundra

Alunda sparbank

Oland Södermanlands län

Nyköpings sparbank

Nyköpings stad, Oxelösunds stad, Svärta, Tystberga, Rönö, Stigtomta, Björkvik, Jönåker, Tunaberg och Bettna (HusbyOppunda, Vrena och Bettna förs.)

Rekarne sparbank

Eskilstuna stad, Torshälla stad, Arla, Kafjärden, Hällby, Västra Rekarne och Husby-Rekarne

Jönåkers sparbank

Jönåker (utom Bergshammars förs.), Stigtomta (Stigtomta förs.), Tunaberg och Kolmården (Kvarsebo förs., E län)

233 Sparbank

Verksamhetsområde

Mariefreds sparbank

Mariefreds stad, Åker, Stallarholmen och Daga (Gåsinge-Dillnäs förs.)

Strängnäs sparbank

Strängnäs stad, Vårfruberga, Stallarholmen och Åker

Vingåkers sparbank

Västra Vingåker, Stora Malm (ö. Vingåkers förs.) och Julita (österåkers förs.) samt Hävla kommun (E län)

Daga härads sparbank

Gnesta köping och Daga

Eskilstuna sparbank

Eskilstuna stad, Torshälla stad, Arla Kafjärden, Hällby, Västra Rekarne och Husby Rekarne

Villåttinge h ä r a d s sparbank

Flens stad, Malmköpings köping, Mellösa, Sparreholm och Bettna (Forssa förs.)

Tosterö,

Björkviks sparbank

Björkvik och Jönåker (Kila förs.)

Trosa och Hölebo sparbank

Trosa stad, Vagnhärad, Hölö och Tystberga (Torsåkers, Lästringe och Bälinge förs.)

Oppunda sparbank

Katrineholms stad, Stora Malm, Björkvik, Bettna, Sköldinge, Flöda, Julita och Västra Vingåker Hallands län

Kungsbacka sparbank

Kungsbacka stad, Särö, Onsala, Lindome, Tölö, Fjärås och Löftadalen

Varbergs sparbank

Varbergs stad, Värö, Veddige, Lindberga, Träslöv, Himledalen, Ullared, Löftadalen (Frillesås förs.) och Tvååker (Spannarps och Tvååkers förs.) samt i Älvsborgs län Horred, Kungsäter och Västra Mark (Surteby-Kattunga förs.)

Falkenbergs sparbank

Falkenbergs stad, Morup, Vinberg, Vessigebro, Ullared, Ätran, Årstad, Tvååker (Sibbarps och Dagsås förs.), Torup (Drängsereds förs.) och Getinge (Getinge förs.)

Gunnarps sparbank

Ätran samt i Älvsborgs län Kindaholm (Mårdaklevs och Kalvs förs.)

Halmstads sparbank

Halmstads stad, Söndrum, Harplinge, Getinge, Kvibille, Oskarströms köping, Enslöv, Torup, Simlångsdalen och Eldsberga

Veinge sparbank

Veinge

Laholms sparbank

Laholms stad, Laholms ländsk., Veinge, (Tjärby förs.) och Ränneslöv (Ysby förs.)

234 Verksamhetsområde

Sparbank Ränneslövs sparbank

Ränneslöv

Knäreds sparbank

Knäred

Östra Karups sparbank

Karup

Våxtorps sparbank

Våxtorp och Karup (Hasslövs förs.)

Hishults sparbank

Hishult

Göteborgs och Bohus län

Göteborgs och Bohus läns sparbank

Göteborgs och Bohus län samt i Älvsborgs län Angered, Nödinge och Starrkärr

Göteborgs sparbank

Göteborgs stad, Kungälvs stad, Mölndals stad, Säve, Tuve, Torslanda, öckerö, Styrsö, Partille, Landvetter, Råda, Kåller e d och Askim samt i Älvsborgs län Angered och Lerum

Sparbanken Kronan

Göteborgs stad

Uddevalla sparbank

Uddevalla stad, Skredsvik, Skaftö, Myckleby, Stenungsund, Inlands Torpe, Ljungskile, Forshälla, Lane-Ryr, Munkedal, Svarteborg och Sörbygden samt i Älvsborgs län ödeborg, Färgelanda och Högsäter

Lysekils sparbank

Lysekils stad, Stångenäs, Södra Sotenäs, Tossene, Smögen och Skaftö

Strömstads sparbank

Strömstads stad, Vette och Tjärnö

Orusts sparbank

Tegneby, Myckleby och Morlanda

Tjörns härads sparbank

Tjörn

Kville sparbank

Kville

Tanums sparbank

Tanum

Bullarens sparbank

Bullaren och Svarteborg

Vette sparbank

Strömstads stad samt Vette och Tjärnö

Älvborgs län

Åmåls sparbank

Åmåls stad, Bengtsfors köping, Tössbo, Lelång, Steneby, Dals-Ed och Bäckefors samt i Värmlands län Gillberga (Kila förs.), Svanskog (Svanskogs förs.) och Tveta jordregistersocken

Nordals härads sparbank

Melleruds köping, Kroppefjäll, Skållerud, Bolstad, Brålanda, Frändefors, Färgelanda, Högsäter, ödeborg och Bäckefors

235 Sparbank

Verksamhetsområde

Sparbanken i Vänersborg

Vänersborgs stad, Västra Tunhem, Södra Väne, Frändefors, Brålanda, Bolstad samt i Skaraborgs län Grästorp (del av) och Tun

Trollhättans sparbank

Trollhättans stad, Västra Tunhem, Södra Väne, Flundre, Lödöse, Bjärke (Stora Mellby och Lagmansereds förs.) och Skepplanda (Hålanda förs.), i Göteborgs och Bohus län Inlands Torpe samt i Skaraborgs län Grästorp (Sal, Flo och Trökörna förs.) samt Essunga (Främmestads förs.)

Lilla Edets sparbank

Lilla Edets köping, Flundre, Lödöse, Skepplanda och Starrkärr samt i Göteborgs och Bohus län Inlands Torpe, Romelanda, Ytterby, Kode, Stenungsund och Ljungskile

Sparbanken i Alingsås

Alingsås stad, Herrljunga köping, Hemsjö, Vårgårda, Angered, Lerum, Skallsjö, Stora Lundby, Nödinge, Skepplanda, Starrkärr, Bjärke, Björketorp, Bollebygd och Gäsene

Borås sparbank

Borås stad, Gäsene, Toarp, Brämhult, Fristad, Sandhult, Bollebygd, Björketorp, Sätila, Viskafors, Fritsla, Kinna köping, Örby, Skene köping, Västra Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, Högvad, Kindaholm, Axelfors, Svenljunga köping, Lysjö, Länghem, Limmared, Tranemo och Dalstorp

Sätila sparbank

Sätila

Ulricehamns sparbank

Ulricehamns stad, Redväg, Hökerum och Åsunden

Östra Kinds sparbank

Dalstorp, Länghem, Tranemo och Limmared

Mjöbäcks sparbank

Högvad

BILAGA 4

Lastbilscentralområden inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs län

Områdets

benämning

Områdets

omfattning

Stockholms län

Norra Roslagens lastbilscentral

Östhammars och Öregrunds städer

Närdinghundra lastbilscentral

Almunge och Knutby (utom Edsbro förs.)

Häveröortens lastbilscentral

Häverö (utom del av Ununge förs.) och Väddö

Märsta lastbilscentral

Rimboortens lastbilscentral

Norrtäljeortens lastbilscentral

Väsbyortens lastbilscentral

Danderyds lastbilscentral

Sigtuna stad, Knivsta, Skepptuna och Märsta (utom Norrsunda och Skånela förs.) Sjuhundra, Knutby (Edsbro förs.), össeby (Kårsta förs.), Lyhundra (Lohärads förs.) och Häverö (del av Ununge förs.) Norrtälje stad, Blidö, Frötuna, RoslagsLänna (Länna förs.) och Lyhundra (utom Lohärads förs.) Upplands-Väsby, Märsta (Norrsunda och Skånela förs.) samt Sollentuna köping (Rotebroområdet) Djursholms och Vaxholms städer, Danderyds, Stocksunds och Täby köpingar, Vallentuna och österåker (Östra Ryds förs.)

Åkersbergaortens lastbilscentral

Österåker (utom östra Ryds förs.), Ljusterö, Roslags-Länna (Riala och RoslagsKulla förs.) samt Össeby (utom Kårsta förs.)

Spångaortens lastbilscentral

Järfälla, Sundbybergs stad (Duvboområdet) och Stockholms stad (ett område svarande mot förutvarande Spånga socken och Hässelby villastads köping)

Turebergs lastbilscentral

Sollentuna köping (utom Rotebroområdet)

Mälaröåkarnas lastbilscentral

Ekerö och Färingsö

237 Områdets

benämning

Områdets

omfattning

Sundbybergs lastbilscentral

Sundbybergs stad (utom Duvboområdet)

Solna lastbilscentral

Solna stad

Lidingö lastbilscentral

Lidingö stad

Värmdö lastbilscentral

Värmdö, Djurö, Boo och Gustavsberg

Skuru med omnejd lastbilscentral

Nacka stad och Saltsjöbadens köping

Södertäljeortens lastbilscentral

Södertälje stad, Salem, östertälje, Järna, Turinge samt E n h ö r n a (Södermanlands län)

Botkyrka-Grödinge lastbilscentral

Botkyrka (utom Alby-Fittjaområdet) och Grödinge

Huddinge lastbilscentral

Huddinge (utom Trångsundsområdet) och Botkyrka (Alby-Fittjaområdet)

Handens lastbilscentral

Österhaninge (Handenområdet), Tyresö och Huddinge (Trångsundsområdet)

Ösmo lastbilscentral

Ösmo och Sorunda

Haninge lastbilscentral

Västerhaninge och Österhaninge (utom Handenområdet)

Nynäshamn lastbilscentral

Nynäshamns stad Uppsala län

Uppsala lastbilscentral

Uppsala stad och Vaksala

Enköpings lastbilscentral

Enköpings stad, Norra Trögd, Södra Trögd, Åsunda och Lagunda (del av)

Bålsta lastbilscentral

Upplands-Bro, Håbo och Lagunda (del av)

Brunna lastbilscentral

Norra Hagunda, Södra Hagunda, Lagunda (del av) och Bälinge (del av)

Björklinge lastbilscentral

Björklinge, Vattholma och Bälinge (del av)

Alunda lastbilscentral

Oland och Basbo

Örbyhus lastbilscentral

Vendel och Dannemora

Tierps lastbilscentral

Tierps köping, Tierps ländsk, och Söderfors

Skärplinge lastbilscentral

Västland, Österlövsta och Hållnäs

Älvkarleby lastbilscentral

Älvkarleby Södermanlands län

Nyköpingsortens bilfraktcentral

Nyköpings stad, Oxelösunds stad, Svärta, Bönö, Stigtomta, Jönåker, Tunaberg, Tystberga (utom Lästringe och T^rsåkers

238 Områdets

benämning

Områdets

omfattning

förs.), Bettna (utom Vadsbro förs.) och Björkvik (östra delen) Vagnhärads lastbilscentral

Trosa stad, Vagnhärad, Hölö och Tystberga (Lästringe förs.)

Gnesta lastbilscentral

Gnesta köping, Daga (Torsåkers förs.)

Strängnäs lastbilscentral

Strängnäs stad, Mariefreds stad, Vårfruberga, Åker, Stallarholmen och Tosterö

Torshälla lastbilscentral

Torshälla stad, Kafjärden och Hällby

Eskilstuna lastbilscentral

Eskilstuna stad, Arla, Västra och Husby-Rekarne

Flens lastbilscentral

Flens stad, Malmköpings köping, Mellösa, Sköldinge, Sparreholm och Bettna (Vadsbro och Forssa förs.)

Katrineholms lastbilscentral

Katrineholms stad, Stora Malm och Flöda

Vingåkers lastbilscentral

Västra Vingåker och Julita

och

Tystberga

Rekarne

Hallands län

Lastbilscentralen i Kungsbacka

Kungsbacka stad, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö, Lindome och Löftadalen (utom Frillesås förs.)

Varbergsortens lastbilscentral

Varbergs stad, Tvååker, Himledalen, Träslöv, Lindberga, Veddige, Värö, Ullared (Ullareds och Källsjö förs.) samt Löftadalen (Frillesås förs.)

Falkenbergsortens lastbilscentral åkericentralen, Falkenberg

och

Falkenbergs stad, Morup, Vinberg, Vessigebro, Årstad, Ätran och Ullared (Fagereds förs.)

Toruportens lastbilscentral

Torup

Halmstads express & lastbilsåkeri, Halmstads lastbilcentral och Halmstad—Tönnersjö lastbilscentral

Halmstads stad, Oskarströms köping, Söndrum, Harplinge, Getinge, Kvibille, Enslöv, Simlångsdalen och Eldsberga

Laholmsortens lastbilscentral

Laholms stad, Laholms ländsk., Veinge, Knäred, Hishult, Ränneslöv och Karup

Våxtorps lastbilscentral

Våxtorp Göteborgs och Bohus län

Norra Bohusläns bilcentral Tanumshede bilcentral Bullarens bilcentral Kville härads bilcentral Tunge-Sörbygdens bilcentral

Strömstads stad, Vette och Tjärnö Tanum Bullaren Kville Munkedal, Sörbygden och Svarteborg (utom Bärfendals förs.)

239 Områdets

benämning

Områdets

omfattning

Hunnebostrands lastbilscentral

Tossene och Södra Sotenäs (del av)

Kungshamns bilcentral

Södra Sotenäs (del av), Smögen samt Svarteborg (Bärfendals förs.)

Lysekils bilcentral

Lysekils stad (utom Lyse förs.)

Stångenäs bilcentral

Stångenäs

Lane h ä r a d s bilcentral

Skredsvik, Skaftö och Lane-Ryr

Uddevalla lastbilscentral

Uddevalla stad

Orusts bilcentral

Morlanda, Tegneby och Myckleby

Föreningen Tjörns bilcentral

Tjörn

Kungälvs lastbilscentral

Kungälvs stad, Marstrands stad, Säve, Ytterby, Hermansby, Romelanda, Kode och Stenungsund

Göteborgsnejdens bilcentral

Askim, Kållered, Råda och Landvetter

Partilie lastbilscentral

Partilie

Mölndals lastbilscentral

Mölndals stad

Inom Göteborgs stad samt Tuve och Torslanda kommuner finns ett 30-tal lastbilscentraler och större åkeriföretag med trafikledande funktioner.

Älvsborgs län

Åmåls lastbilscentral

Åmåls stad och Tössbo

Bengtsfors lastbilscentral

Bengtsfors köping, Lelång och Steneby

Eds lastbilscentral

Dals-Ed

Bäckefors lastbilscentral

Bäckefors

Melleruds lastbilscentral

Melleruds köping, Skållerud, Kroppefjäll och Bolstad (Erikstads och Grinstads förs.)

Färgelanda lastbilscentral

Ödeborg, Färgelanda och Högsäter

Vänersborgs lastbilscentral

Vänersborgs stad, Frändefors, Brålanda, Bolstad (Bolstads förs.) och Västra Tunhem (del av)

Trollhättans lastbilscentral

Trollhättans stad, Södra Väne och Västra Tunhem (del av)

Lilla Edets lastbilscentral

Lilla Edets köping, Södra Väne, Västra Tunhem, Flundre, Lödöse, Skepplanda, Starrkärr och Nödinge samt Inlands Torpe (O län)

Älvängens lastbilscentral

Lödöse, Skepplanda, Starrkärr, Nödinge och Angered

Lerums lastbilscentral

Lerum, Skallsjö och Stora Lundby

240 Områdets

benämning

Områdets

omfattning

Stora Mellby lastbilscentral

Bjärke (Stora Mellby förs.)

Sollebrunns lastbilscentral

Bjärke (Lagmansereds, Erska, reds och Magra förs.)

Åkericentralen, Alingsås

Alingsås stad, Hemsjö, (Hemsjö förs.) och Vårgårda (del av)

Herrljunga lastbilscentral

Herrljunga köping, Gäsene och Vårgårda (del av)

Fristads lastbilscentral

Fristad

Borås lastbilscentral

Borås stad, Sandhult (del av) och Brämhult

Bollebygds lastbilscentral

Lastbilscentralen i Mark, Kinna

Dalsjöfors lastbilscentral

Svenljunga lastbilscentral

Ulricehamns lastbilscentral

Långa-

Bollebygd, Björketorp, Sätila (Sätila förs.), Hemsjö (ödenäs förs.) och Sandhult (del av) Kinna köping, Skene köping, Viskafors, Fritsla, Örby, Svansjö, Västra Mark, Horred, Kungsäter och Sätila (Hyssna förs.) T o a r p , Brämhult, Lysjö (Ljushults och Hillareds förs.) samt Länghem (Dannike förs.) Svenljunga köp., Högvad, Kindaholm, Axelfors, Tranemo, Limmared, Lysjö (Roasjö och Sexdraga förs.) samt Länghem (Länghems förs.) Ulricehamns stad, Åsunden, Dalstorp, Redväg, Hökerum och Länghem (Månstads förs.)

BILAGA 5

Interkommunal samverkan mellan primärkommuner inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs län

A. Planerade

högstadieområden

Stockholms län

Ingående

kommuner

och

kommundelar

Nynäshamns stad, Ösmo och Sorunda Järna och Hölö (D län) Västerhaninge österhaninge Tyresö Botkyrka och Grödinge Huddinge Ekerö och Färingsö Nacka stad Saltsjöbadens köping Boo Gustavsberg, Värmdö och Djurö Lidingö stad Solna stad Sundbybergs stad Järfälla och Upplands-Bro ( C län) Danderyds köping, Stocksunds köping och Djursholms stad Täby köping Sollentuna köping Upplands-Väsby Märsta och Sigtuna stad Vaxholms stad Vallentuna och össeby Österåker, Ljusterö och Roslags-Länna (Roslags-Kulla förs.) Norrtälje stad, Lyhundra, Frötuna, Blidö och Roslags-Länna (Riala ochLännaförs.) Sjuhundra, Knutby (östra och södra delarna) och Skepptuna (Närtuna och Gottröra förs.) Knivsta, Skepptuna (Kungsby-Långhundra, Vidbo och Lunda förs.) Häverö och Väddö Östhammars och Öregrunds städer Almunge, Vaksala (C län) och Rasbo (C län) Södertälje stad, Salem, östertälje, Turinge och E n h ö r n a (D län) 16—104251

242 Uppsala län

Ingående kommuner och kommundelar Älvkarleby Västland, Hållnäs och österlövsta Tierps köping, Tierps landskommun och Söderfors Vendel Dannemora Oland och Knutby (Bladåkers och Faringe förs., B län) Vaksala, Basbo och Almunge (B län) Vattholma, Björklinge och Bälinge Uppsala stad, Norra Hagunda och Södra Hagunda Enköpings stad, Åsunda, Norra Trögd, Södra Trögd och Lagunda Upplands-Bro och Håbo Södermanlands län

Ingående kommuner och kommundelar Eskilstuna stad, Hällby, Arla (del av) och Kafjärden (del av) Torshälla stad och Kafjärden (del av) Husby-Bekarne, Västra Bekarne (del av) och Arla (del av) Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö och Stallarholmen Mariefreds stad och Åker Gnesta köping, Daga (del av) och Tystberga (Torsåkers församling) samt ev. del av J ä r n a (del av Vårdinge förs., B län) Malmköpings köping, Sparreholm och Daga (del av) Nyköpings stad, Bönö, Svärta, Tystberga (del av), Stigtomta, Bettna (del av) och Tunaberg (del av) Oxelösunds stad Trosa stad, Vagnhärad och Tystberga (del av) Jönåker, Björkvik (del av), Tunaberg (del av) och Kvarsebo (E län) Katrineholms stad, Stora Malm, Flöda, Sköldinge (del av), Julita (Julita församling), Björkvik (del av) och Västra Vingåker (del av) Västra Vingåker (del av), Julita (Österåkers församling) och Hävla (del av, E län) Flens stad, Sköldinge (del av), Mellösa och Bettna (del av) Hallands län

Ingående kommuner och kommundelar Karup (del av) och Båstads köping (L län) Laholms stad, Laholms landskommun, Veinge, Knäred, Hishult, Bänneslöv, Våxtorp och Karup (del av) Halmstads stad, Söndrum, Simlångsdalen och Eldsberga Oskarströms köping, Kvibille, Enslöv och T o r u p (del av) Getinge, Harplinge och Årstad Falkenbergs stad, Vinberg (del av), Vessigebro (del av) och Morup (del av) Ullared, Ätran, Vessigebro (del av) och Högvad (del av, P län) Torup (del av) och Hyltebruk (F län) Tvååker, Morup (del av), Himledalen, Vinberg (del av) och Träslöv (del av) Varbergs stad och Träslöv (del av) Lindberga, Himledalen (utom Hunnestad och Grimmeton), Veddige och Träslöv (del av) Värö, Löftadalen och Fjärås (del av)

243 Kungsbacka stad, Särö, Onsala, Tölö och Fjärås (del av) Lindome och Mölndal Göteborgs och Bohus län

Ingående kommuner och kommundelar Göteborgs stad och Askim samt Angered (P län) öckerö Ytterby, Hermansby, Kode (Halta förs.) och Marstrands stad Styrsö Tuve, Säve och ev. Torslanda Tjörn Stenungsund och Kode (Jörlanda förs.) Partilie Råda, Landvetter och Björketorp (del av, P län) Mölndals stad, Kållered och Lindome (N län) Kungälvs stad, Romelanda och Kode (Solberga förs.) Tegneby, Myckleby och Morlanda Uddevalla stad, Skaftö (fastlandsdelen), Lane-Ryr, Skredsvik, Forshälla Ljungskile Södra Sotenäs, Smögen och Tossene Lysekils stad, Skaftö (ö-delen) och Stångenäs Munkedal och Sörbygden 1 Svarteborg och Kville 1 Tanum och Bullaren 1 Strömstads stad, Tjärnö och Vette Alvsborgs län

Ingående kommuner och kommundelar Dals-Ed och Bäckefors Lelång, Bengtsfors köping och Steneby Åmåls stad och Tössbo Melleruds köping, Kroppefjäll, Skållerud och Bolstad Högsäter, Färgelanda och Ödeborg Vänersborgs stad, Frändefors, Brålanda och Västra Tunhem Trollhättans stad och Södra Väne Flundre, Lilla Edets köping och Lödöse samt Inlands Torpe (O län) Bjärke Starrkärr och Skepplanda Vårgårda Herrljunga köping och Gäsene Nödinge och Angered Lerum och Skallsjö Stora Lundby Alingsås stad och Hemsjö Fristad Sandhult Borås stad och Brämhult Toarp 1

På grund av sjunkande barnantal torde omplanering bli nödvändig.

och

244 Ulricehamns stad och Hökerum Redväg Bollebygd, Björketorp och ev. Sätila Västra Mark, Horred och Kungsäter Kinna köping, Skene köping, ö r b y och Svansjö Viskafors och Fritsla Svenljunga köping, Lysjö, Axelfors, Kindaholm och Högvad 1 (Holsljunga förs.) Åsunden, Länghem och Dalstorp Tranemo och Limmared B. Övriga former

av interkommunal

samverkan2

Uppgifterna hänför sig till mars 1960 Stockholms län PlaneringsAvlopp:

och

anläggningsverksamhet Täby och Danderyd Stockholm och Huddinge, Järfälla, Sundbyberg, österhaninge samt Tyresö Österhaninge och Huddinge Nacka och Stockholm

Reningsverk:

Lidingö, Stocksund, Djursholm, Täby, Danderyd, Solna, Sollentuna, UpplandsVäsby, Märsta och Vallentuna Stockholm och Järfälla Nacka och Saltsjöbaden Södertälje, Östertälje, Turinge, Salem, Järna, Grödinge, Trosa, Vagnhärad, Hölö och Gnesta Stockholm och Sundbyberg

Vattenförsörjning:

Solna, Sundbyberg, Stocksund, Danderyd, Täby och Järfälla Värmdö och Gustavsberg Nacka, Boo och Saltsjöbaden Stockholm och Huddinge Nacka och Stockholm Stockholm, Nacka och Boo

Vattenförsörjning och avlopp:

Österåker och Vaxholm Botkyrka och Grödinge

Broanläggning:

Lidingö och Stockholm

Hälso- och sjukvård Läkarmottagning: Renhållning:

samt allmän

hygien Färingsö och Ekerö Blidö och Roslags-Länna Sundbyberg, Boo och Solna

Återstoden av Högvads kommun förs till Ullareds högstadieområde i Hallands län. Samverkan inom regionplaneförbund och förotsförbund kring Stockholm och Göteborg redovisas i kap. 6. Här redovisas ej heller samverkan på polisväsendets område.

245 Tömning av latrinkärl:

Märsta och Sigtuna Stockholm och Boo

Gemensam sopbränning:

Danderyd, Djursholm, Stocksund och Täby

Undervisning och kulturell verksamhet Enhetsskola, yrkesskola samt specialundervisning:

Sollentuna,

Botkyrka och Grödinge

Yrkesskola:

Sollentuna, Upplands-Väsby, Märsta och Skepptuna Nynäshamn, ösmo, Sorunda, österhaninge, Tyresö, Västerhaninge och Huddinge Södertälje, östertälje, Turinge, Salem, Järna, Grödinge, Enhörna, Trosa, Vagnhärad, Hölö, Daga, Gnesta och Sorunda

Högre skolor:

Botkyrka och Södertälje Häverö, Väddö, Lyhundra, Knutby och Sjuhundra Norrtälje, Roslags-Länna, Blidö och Frötuna Stockholm och Järfälla Sundbyberg, Järfälla och Stockholm Sollentuna, Upplands-Väsby, Skepptuna och Märsta Södertälje och östertälje Södertälje och Sorunda Danderyd och Stocksund

Övriga skolavtal:

Vaxholm och Värmdö Nacka och Boo Frötuna, Blidö, Väddö och Norrtälje Lyhundra och Norrtälje Lyhundra och Frötuna

fdrottsplats:

Nacka och Boo

Socialvård: Alkoholpoliklinik:

Skyddad verksamhet för partiellt arbetsföra: Övriga specialförvaltningar Brandförsvar: Släckningsavtal:

Djursholm, Stocksund, Täby och Danderyd Solna, Sundbyberg och Sollentuna Solna och Sundbyberg Öregrund och östhammar

Solna och Sundbyberg Väddö och Häverö Knutby och Häverö Lyhundra och Norrtälje

246 Lyhundra och Knutby Upplands-Väsby och Sollentuna Södertälje och östertälje Öregrund och östhammar Alarmeringscentral:

Knivsta och Uppsala Almunge och Uppsala

Uppsala län

Planerings-

och

anläggningsverksamhet

Reningsverk:

Uppsala och Vaksala

Vattenförsörjning:

Valbo (X län) och Älvkarleby

Distriktsarkitekt:

Enköping, Håbo, Södra Trögd, lands-Bro, Åsunda och Lagunda

Undervisning och kulturell Högre skolor:

Upp-

verksamhet Uppsala och Enköping

Socialvård Åldringsvård:

Hållnäs och Västland Tierps köping och Hållnäs

Övriga specialförvaltningar Släckningsavtal:

Enköping och Åsunda

Alarmeringscentral:

Söderfors och Tierps lk

Södermanlands län

Planerings- och Reningsverk:

anläggningsverksamhet Husby-Rekarne, Västra Rekarne, Eskilstuna och Hällby Nyköping och Svärta

Vattenförsörjning:

Torshälla och Hällby Nyköping och Svärta Strängnäs och Tosterö

Distriktsarkitekt:

Flen, Mellösa, Malmköping, Sparreholm och Bettna Strängnäs, Mariefred, Åker, Enhörna, Stallarholmen, Tosterö och Vårfruberga Torshälla, Malmköping, Hällby, Västra Rekarne, Kafjärden och Arla

Hälso- och sjukvård Läkarmottagning:

samt allmän

hygien Rönö och Tystberga Flöda, Stora Malm och Sköldinge

247 Undervisning

och kulturell

verksamhet

Yrkesskola:

Järna och Gnesta

Högre skolor:

Södertälje och Enhörna Strängnäs och Tosterö Gnesta och Vårfruberga Strängnäs och Åker Daga och Strängnäs

Övriga skolavtal:

Gnesta och Daga Nyköping och Svärta Trosa, Tystberga, Vagnhärad, Hävla (E län) och Västra Vingåker

Musikundervisning:

Tunaberg, Jönåker, Stigtomta och Rönö Flöda och Sköldinge

Övriga specialförvaltningar Släckningsavtal:

Södertälje och Enhörna Katrineholm, Sköldinge och Flöda Torshälla och Hällby Rönö och Svärta Bettna, Stigtomta, Stora Malm och Katrineholm Strängnäs, Vårfruberga och Tosterö Eskilstuna och Arla Flen och Bettna Flen och Mellösa

Alarmeringscentral:

Nyköping, Svärta, Stigtomta, Tunaberg, Vrena, Tystberga och Jönåker Eskilstuna, Arla, Husby-Rekarne och Västra Rekarne Hallands län

Planerings- och Vatten och avlopp:

anläggningsverksamhet Halmstad och Söndrum

Vattenförsörjning: Hålso- och sjukvård Läkarmottagning:

Halmstad och Simlångsdalen samt allmän

hygien Harplinge, Söndrum, Simlångsdalen och Eldsberga Onsala, Löftadalen, Värö och Fjärås

Renhållning:

Kungsbacka, Onsala och Särö

Köttbesiktningsbyrå:

Markaryd, Hishult

Undervisning Yrkesskola:

och kulturell

verksamhet Oskarström, Kvibille och Enslöv Laholm, Laholms lk, Karup, Veinge, Hishult, Knäred, Ränneslöv och Våxtorp

248 Fjäre härads kommuner Eldsberga och Simlångsdalen

Övriga skolavtal:

Socialvård Åldringsvård:

Oskarström, Kvibille och Enslöv Veinge och Eldsberga

övriga specialförvaltningar Släckningsavtal:

Halmstad och Eldsberga Kvibille och Getinge Laholm och Laholms lk Oskarström, Enslöv och Kvibille Halmstad och Simlångsdalen Halmstad och Söndrum Hylte och Torup Morup och Falkenberg Vessigebro och Falkenberg Kungsbacka och Onsala Varberg och Träslöv Varberg och Himledalen Varberg, Lindberga och Himledalen

Alarmeringscentral:

Göteborgs och Bohus län

Planerings-

och

anläggningsverksamhet

Avlopp:

Säve, Göteborg och Tuve Säve och Tuve Göteborg och Tuve Göteborg, Tuve och Torslanda Partille och Göteborg

Reningsverk:

Kållered och Mölndal

Vatten och avlopp:

Stenungsund och Ljungskile Tuve och Torslanda Tuve och Säve Askim och Göteborg Partille och Göteborg Kållered, Säve och Göteborg

Vattenförsörjning:

Tuve och Göteborg Göteborg, öckerö och Torslanda Mölndal och Göteborg

Hålso- och sjukvård

samt allmän

hygien

Barnavårdscentral:

Kungälv och Romelanda

Djurklinik:

Svarteborg, Kville, Tossene, Bullaren, Södra Sotenäs, Sörbygden, Lysekil, Stångenäs och Munkedal

249 Undervisning Yrkesskola:

och kulturell

verksamhet Kungälv och Romelanda Södra Sotenäs, Tossene och Smögen Vette, Strömstad och Tjärnö

Högre skolor:

Södra Sotenäs och Smögen Södra Sotenäs och Svarteborg Tjörn och Stenungsund Södra Sotenäs och Tossene

Övriga skolavtal:

Kungälv och Romelanda

Socialvård Åldringsvård:

Tegneby och Myckleby Kungälv och Hermansby

Övriga specialförvaltningar Brandförsvar: Släckningsavtal:

Tegneby och Myckleby Bullaren och Tanum Kungälv och Romelanda Vette och Tjärnö Kode och Romelanda Hermansby och Ytterby Uddevalla, Skredsvik, Lane-Ryr Forshälla Tuve och Göteborg Tuve och Säve Göteborg och Säve Göteborg och Torslanda

och

Älvsborgs län

PlaneringsAvlopp:

och

anläggningsverksamhet Borås samt Brämhult, Fristad och Sandhult

Vattenförsörjning:

Hälso- och sjukvård Köttbesiktning:

Örby och Kinna Sandhult och Borås Tranemo och Limmared Skallsjö och Lerum samt allmän

hygien Trollhättan och Vänersborg

Hälsovårdsinspektion:

Kinna, Skene, Örby och Fritsla

Sopstation:

Kinna, Fritsla och Örby

Undervisning Yrkesskola:

och kulturell

verksamhet Starrkärr och Skepplanda Alingsås, Herrljunga, Bjärke, Hemsjö, Skallsjö, Stora Lundby, Lödöse, Angered, Starrkärr, Skepplanda, Lilla Edet och Nödinge

250 Högre skolor:

Herrljunga och Alingsås Fritsla, Skene, Örby, Seglora, Västra Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, Sätila och Kinna Limmared och Ulricehamn Limmared och Borås Kungsbacka och Sätila Alingsås och Vårgårda Åsunden och Ulricehamn Herrljunga och Vårgårda

övriga skolavtal:

Vänersborg med kringliggande kommuner

Musikledare:

Tranemo, Svenljunga och Länghem

Socialvård Åldringsvård:

Arbetsterapeut: Övriga specialförvaltningar Släckningsavtal:

Brandalarmering:

Flundre, Lödöse och Lilla Edet Skene och Örby Mellerud och Bolstad Skene och Kinna Länghem och Limmared Västra Tunhem och Vänersborg

Svenljunga och Axelfors Skepplanda, Starrkärr och Bjärke Borås och Brämhult Borås och Herrljunga Borås och Bollebygd Axelfors och Svenljunga Trollhättan, Flundre och Inlands Torpe Limmared och Tranemo Mellerud och Bolstad Alingsås och Hemsjö Kindaholm och Högvad Örby och Kinna Bäckefors och Lelång Tössbo och Åmål Vårgårda och Vårgårda mcp Vårgårda och Alingsås Trollhätten och Södra Väne Gäsene och Falköping Gäsene och Borås Trollhättan, Flundre och Inlands Torpe (O län) Vänersborg, Brålanda och Grästorp (R län)

Ambulans:

Lilla Edet, Lödöse och Inlands Torpe (O län)

BILAGA 6

Statsadministrativa indelningar m. m. inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs län

A. Civilförsvarsområden, landsfiskalsdistrikt, domsagor och fögderier C

ivilförsvarsområden

Landsfiskalsdistrikt

Fögderier

Domsagor

Stockholms län Östhammars Östhammar öregrund

Östhammars Östhammar Öregrund

Norra Roslags Östhammar Öregrund

Norra Roslags Östhammar öregrund

Väddö Häverö Knutby Almunge

Häverö Väddö Häverö Knutby Almunge

Väddö Häverö Knutby Almunge

Väddö Häverö Knutby Almunge

Norrtälje Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Norrtälje

Norrtälje Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Norrtälje

Mellersta Roslags Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Norr^lje

Mellersta Roslags Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Norrtälje

Sigtuna

Svartsjö

Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna

Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna

Stockholms västra Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna

läns

Vallentuna össeby

Vallentuna Upplands-Väsby Vallentuna Össeby

Upplands-Väsby Vallentuna Össeby

Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna Färingsö Ekerö Upplands-Väsby Vallentuna össeby

252 Civilförsvarsområden

Landsfiskalsdistrikt

Domsagor

Fögderier

Stockholms Täby österåker Ljusterö Vaxholm Upplands-Väsby

österåkers Täby österåker Ljusterö Vaxholm

Södra Roslags Täby Österåker Ljusterö Vaxholm

Värmdö m. fl, Täby Österåker Ljusterö Vaxholm

Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Gustavsbergs Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Djurö Värmdö Gustavsberg Boo

Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Danderyds Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö

Solna

Solna Solna

Solna Solna

Solna

Sollentuna

Sollentuna rentuna Sollentuna Järfälla

Sollentuna Järfälla Tyresö

Färingsö Ekerö Sundbyberg

Sollentuna Järfälla

Färentuna Färingsö Ekerö

Färingsö Ekerö Sundbyberg

och

FäSollentuna Järfälla Västerhaninge Österhaninge Tyresö

Sundbyberg

• Huddinge Botkyrka Saltsjöbaden Nacka Södertälje Salem Grödinge östertälje Turinge Järna

Svartlösa Huddinge Botkyrka

Svartlösa Huddinge Botkyrka

Svartlösa Huddinge Saltsjöbaden Nacka

Öknebo Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna

Södertörns Salem Grödinge östertälje Turinge Järna

Öknebo Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna Botkyrka

253 Civilförsvarsområden

Landsfiskalsdistrikt

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Västerhaninge Österhaninge

Domsagor

Fögderier

Nynäshamns Sorunda Ösmo Nynäshamn

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Sorunda Ösmo Nynäshamn

Haninge Västerhaninge Österhaninge Tyresö

Västerhaninge Österhaninge Tyresö

Nacka Nacka Saltsjöbaden

Nacka Saltsjöbaden

Södertälje

Uppsala län

Enköpings

Enköpings

Åsunda Södra Trögd Norra Trögd Enköping

Åsunda Södra Trögd Norra Trögd Enköping

Uppsala läns södra Trögds Trög ds tingslag Åsunda Åsunda Södra Trögd Södra Trögd Norra Trögd Norra Trögd Enköping

Upplands-Bro Håbo Lagunda

Håbo Upplands-Bro Håbo Lagunda

Upplands-Bro Håbo Lagunda

Upplands-Bro Håbo Lagunda

Ulleråkers Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo

Timida tingslag Södra Hagunda Norra Hagunda Biil in ge Vaksala Rasbo

Tiunda Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo

Oland Dannemora

0 lands Oland Dannemora

Uppsala läns Oland Dannemora

Oland Dannemora

Vattholma Björklinge Vendel

Norunda Vattholma Björklinge Vendel

Vattholma Björklinge Vendel

Uppsala Södra Hagunda Norra Hagunda

Bälinge Vaksala Rasbo Uppsala

norra

Vattholma Björklinge Örbyhiis Vendel

254 Domsagor

Fögderier

Tierps Tierps ländsk. Tierps köp. Söderfors

Tierps ländsk. Tierps köp. Söderfors

Tierps ländsk. Tierps köp. Söderfors

Älvkarleby Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Civilförsvarsområden

Landsfiskalsdistrikt

Tierps Tierps ländsk. Tierps köp. Söderfors

Älvkarleby Västland Österlövsta Hållnäs

Södermanlands län

Tunaberg Jönåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund

Nyköpings Tunaberg Jönåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund

Nyköpings Tunaberg Jönåker

Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Trosa Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Tystberga Vagnhärad Hölö Trosa

Gnesta Daga

Daga Gnesta Daga

Gnesta Daga

Strängnäs Åker Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Strängnäs Åker Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Livgcdingcts Åker Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Gripsholms Åker Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Strängnäs Mariefred

Eskilstuna Kafjärden Hällby

Rekarne Kafjärden Hällby

Kafjärden Hällby

Rekarne Kafjärden Hällby

Nyköpings Tunaberg Jönåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund Nyköping

Rönö

Stigtomta Rönö Svärta Oxelösund

255 Civilförsvarsområden

Landsfiskalsdistrikt

Domsagor

Fögderier

Västra Rekarne Husby-Rekarne Arla Torshälla

Västra Rekarne Husby-Rekarne Arla Torshälla

Västra Rekarne Husby-Rekarne Arla Torshälla

Västra Rekarne Husby-Rekarne Arla Torshälla Malmköping

Katrineholms

Villåttinge

Flens

Mellösa Malmköping Sparreholm Flen

Mellösa Malmköping Sparreholm Flen

Oppunda och Villåttinge Mellösa Malmköping Sparreholm Flen

Bettna Sköldinge Flöda Stora Malm

Valla Bettna Sköldinge Flöda Stora Malm

Bettna Sköldinge Flöda Stora Malm

Eskilstuna

Katrineholm

Västra Vingåker Julita

Katrineholm Vingåkers Västra Vingåker Julita

Västra Vingåker Julita

Mellösa Gnesta Sparreholm Flen Daga Bettna Sköldinge Flöda

Katrineholms Katrineholm Stora Malm Västra Vingåker Julita Björkvik

Hallands län Halmstads Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk. Veinge Laholms stad Halmstad

Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

Höks Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk. Veinge Laholms stad

Hallands södra Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk. Veinge Laholms stad

Laholms Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk. Veinge Laholms stad

Harplinge Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

Halmstads Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge

256 Domsagor

Fögderier

Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Hallands mellersta Årstad Morup Vinberg Vessigebro Falkenberg

Falkenbergs Årstad Morup Vinberg Vessigebro Falkenberg

Himle Ätran

Ätran

Ätran

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Varberg

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga

Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga

Varbergs Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Varberg

Kungsbacka Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Viske Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Hallands norra Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Kungsbacka Veddige Värö Löftadalen Fjärås

Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Kungsbacka Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

Civilförsvarsområden

Landsfiskals distrikt

Kvibille Oskarström Enslöv Torup

Oskarströms Kvibille Oskarström Enslöv Torup

V ar b ergs Årstad Morup Vinberg Vessigebro Falkenberg

Ätran

Års tads Årstad Morup Vinberg Vessigebro

Göteborgs och Bohus län

Göteborgs Landvetter Råda Partille

Sävedals Landvetter Råda Partille

Askims och Mölndals Mölndals Landvetter Landvetter Råda Råda

257 Céivilförsvarsområden

Kållered Mölndal Göteborg

Landsfiskalsdistrikt Mölndals Kållered Mölndal Hisings

Askim Styrsö Öckerö Torslanda Tuve Säve Marstrand

Askim Styrsö öckerö Torslanda Tuve Säve Marstrand

Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Kungålvs Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv Stenungsunds

Domsagor

Fögderier

Kållered Mölndal Askim

Kållered Mölndal

Hisings, Sävedals och Kungälvs Partilie

Göteborgs

Styrsö öckerö Torslanda Tuve Säve Marstrand

Partilie Askim Styrsö öckerö Torslanda Tuve Säve Inlands Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Hermansby Ytterby Romelanda Kungälv

Kode Stenungsund

Orusts, Tjärns Inlands Kode Stenungsund

Tjärns Tjörn

Tjörn

Tjörn

Ljungskile Inlands Torpe Ljungskile Forshälla

Inlands Torpe Ljungskile Forshälla

Uddevalla Inlands Torpe Ljungskile Forshälla

Morlanda Tegneby Myckleby

Orusts Morlanda Tegneby Myckleby

Morlanda Tegneby Myckleby

Morlanda Tegneby Myckleby

Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Lane Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Sunnervikens Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Skaftö Skredsvik Lane-Ryr

Kode Stenungsund

Tjörn Angered (P län) Uddevalla Inlands Torpe Ljungskile Forshälla Uddevalla

17—104251

och Kode Stenungsund Marstrand

258 Civilförsvarsom råden

Landsfiskalsdistrikt

Munkedals Smögen Södra Sotenäs Tossene

Domsagor

Fögderier

Sotenäs Smögen Södra Sotenäs Tossene

Smögen Södra Sotenäs Tossene

Sunnervikens Smögen Södra Sotenäs Tossene

Stångenäs Lysekil

Lysekils Stångenäs Lysekil

Stångenäs Lysekil

Stångenäs Lysekil

Munkedal Svarteborg Sörbygden

Munkedals Munkedal Svarteborg Sörbygden

Munkedal Svarteborg Sörbygden

Munkedal Svarteborg Sörbygden

Strömstads Bullaren Kville Tanum

Tanums Bullaren Kville Tanum

Norrvikens Bullaren Kville Tanum

Norrvikens Bullaren Kville Tanum

Tjärnö Vette Strömstad

Strömstads Tjärnö Vette Strömstad

Tjärnö Vette Strömstad

Tjärnö Vette Strömstad

Älvsborgs län

Åmåls Tössbo Åmål

Åmåls Tössbo Åmål

Tössbo och Vedbo Tössbo Åmål

Åmåls Tössbo Åmål

Lelång Bengtsfors Steneby

Bengtsfors Lelång Bengtsfors Steneby

Lelång Bengtsfors Steneby

Lelång Bengtsfors Steneby

Dals-Ed Bäckefors

Melleruds Dals-Ed Bäckefors

Dals-Ed Bäckefors

Dals-Eds Dals-Ed Bäckefors

Trollhättans Färgelanda Högsäter Färgelanda ödeborg

Högsäter Färgelanda Ödeborg

Nordals, Sundals och Valbo Högsäter Färgelanda Ödeborg

Högsäter

259 Civilförsvarsområden

Landsfiskalsdistrikt

Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Frändefors

Melleruds Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Frändefors

Domsagor

Fögderier

Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Frändefors

Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad Brålanda Vänersborgs Färgelanda ödeborg Frändefors Vänersborg

Vänersborg Trollhättans Västra Tunhem Södra Väne

Västra Tunhem Södra Väne

Flundre, Väne och Bjärke Västra Tunhem Södra Väne

Trollhättan

Trollhättan

Trollhättan

Bjärke Flundre Lilla Edet

Flundre-Bjårke Bjärke Flundre Lilla Edet

Bjärke Flundre Lilla Edet

Alingsås

Ale

Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Vättle, Ale och Kullings Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Stora Lundby Lerum Skallsjö Hemsjö

Vättle Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö Hemsjö

Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö Hemsjö

Vårgårda Herrljunga Alingsås

Kullings Vårgårda Herrljunga

Vårgårda Herrljunga

Västra Tunhem Trollhättans Trollhättan Södra Väne

Flundre U lla Edet Ale-Vättle Lödöse Skepplanda Starrkärr Nödinge

Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö

Alingsås Hemsjö Vårgårda Herrljunga Bjärke Alingsås

260 Civilförsvarsområden

Landsfiskals distrikt

Domsagor

Fögderier

Borås Gäsene Hökerum Toarp Brämhult Borås

Ås Gäsene Hökerum Toarp Brämhult

Borås Gäsene Hökerum Toarp Brämhult

Borås Gäsene Toarp Brämhult

Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Bollebygds Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp

Kinna Sätila Viskafors Fritsla Kinna

Kinna Sätila Viskafors Fritsla Kinna

Marks Sätila Viskafors Fritsla Kinna

Kinna Sätila Viskafors Fritsla Kinna

örby Skene Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö

Skene Örby Skene Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö

örby Skene Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö

Örby Skene Västra Mark Horred Kungsäter

Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö

Svenljunga Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö

Kinds och Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö

Ulricehamns Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Äsunden

Tranemo Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden

Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden

Redväg Ulricehamn

Ulricehamns Redväg Ulricehamn

Redväg Ulricehamn

Bedvägs

Svenljunga Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga Lysjö Svansjö Länghem Limmared Tranemo

Ulricehamm Redväg Ulricehamn Hökerum Åsunden Dalstorp

B.

Lantmäteridistrikt Stockholms län

Östhammars Häverö Knutby Öregrund Östhammar

Österåker Stocksund Danderyd Täby Djursholm Lidingö Vaxholm Solna

distrikt

Norrtälje distrikt Väddö Almunge Lyhundra Sjuhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Norrtälje

Värmdö distrikt Värmdö Djurö Gustavsberg Boo

Stockholms västra Skepptuna Knivsta Märsta Upplands-Väsby Sigtuna Järfälla Ekerö Färingsö Sollentuna Sundbyberg Stockholm

distrikt

Stockholms

distrikt

norra

Vallentuna Össeby Ljustero

Haninge distrikt Huddinge Österhaninge Tyresö Västerhaninge Ösmo Saltsjöbaden Nacka Nynäshamn Södertälje Botkyrka Salem Grödinge östertälje Turinge Järna Sorunda Södertälje

distrikt

Uppsala län

Uppsala södra Upplands-Bro Håbo Norra Trögd Södra Trögd Åsunda Lagunda Södra Hagunda

distrikt Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo Björklinge Uppsala Enköping

262 Uppsala norra Vattholma Oland Dannemora Vendel österlövsta

distrikt

Hållnäs Tierps ländsk. Söderfors Västland Älvkarleby Tierps köp.

Södermanlands län

Nyköpings distrikt Jönåker Björkvik Stigtomta Tunaberg Svärta Rönö Tystberga Vagnhärad Hölö Daga Gnesta Oxelösund Trosa Sparreholm Bettna Sköldinge Stora Malm Flen Katrineholm Nyköping

Eskilstuna distrikt Enhörna Stallarholmen Tosterö Vårfruberga Åker Husby-Rekarne Arla Kafjärden Hällby Västra Rekarne Torshälla Strängnäs Mariefred Mellösa Julita Flöda Västra Vingåker Malmköping Eskilstuna

Hallands län

Halmstads distrikt Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk. Veinge Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge Kvibille

Oskarström Enslöv Torup Årstad Laholms stad Falkenberg Halmstad

V ar b ergs distrikt Morup Vinberg Vessigebro Ätran

263 Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Veddige Värö Varberg

Kungsbacka Löftadalen Fjärås Onsala Särö Tölö Lindome Kungsbacka

distrikt

Göteborga och Bohus län

Göteborgs södra Landvetter Råda Kållered Askim Partille Styrsö öckerö Göteborg Mölndal

distrikt

Göteborgs norra Torslanda Tuve Säve Hermansby Ytterby Romelanda Kode Tjörn Kungälv Marstrand

distrikt

Uddevalla södra Stenungsund Inlands Torpe Ljungskile

distrikt

Forshälla Morlanda Tegneby Myckleby Uddevalla norra Skaftö Skredsvik Lane-Ryr Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal Svarteborg Sörbygden Uddevalla Lysekil Strömstads Rullaren Kville Tanum Tjärnö Vette Strömstad

distrikt

distrikt

Älvsborgs län

Bengtsfors Tössbo Lelång Bengtsfors Steneby Dals-Ed Bäckefors Åmål

distrikt

Vänersborgs Högsäter Färgelanda ödeborg Kroppefjäll Skållerud Mellerud Bolstad

distrikt

264 Brålanda Frändefors Västra Tunhem Södra Väne Bjärke Flundre Lilla Edet Lödlöse Vänersborg Trollhättan Vättle distrikt Skepplanda Starrkärr Nödinge Angered Stora Lundby Lerum Skallsjö Björketorp Kinna distrikt Sätila Viskafors Fritsla Kinna Örby Skene Västra Mark Horred

Kungsäter Svansjö Högvad Kindaholm Borås distrikt Vårgårda Hemsjö Herrljunga Toarp Brämhult Fristad Sandhult Bollebygd Axelfors Svenljunga Lysjö Alingsås Borås Ulricehamns Gäsene Hökerum Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden Bedväg Ulricehamn

distrikt

BILAGA 7

Dispensär- och tandvårdsdistrikt inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs läns landstingsområden

Stockholms län

Dispensärverksamheten 1. Centraldispensären vid Löwenströmska lasarettet, Upplands-Väsby. Dispensärdistrikt Upplands-Väsby Knivsta Sigtuna Tureberg Rotebro

Omfattning Upplands-Väsby Knivsta och Skepptuna Sigtuna stad och Märsta Södra delen av Sollentuna köping Norra delen av Sollentuna köping

2. Fristående centraldispensären i Norrtälje Dispensärdistrikt Hallstavik Knutby Norrtälje Rimbo Väddö Öregrund Östhammar

Omfattning Häverö Knutby och Almunge Norrtälje stad, Lyhundra, Frötuna, Blidö och Roslags-Länna Sjuhundra Väddö Öregrunds stad och del av östhammars stad Östhammars stad (del av)

3. Centraldispensären, thoraxkliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm Dispensärdistrikt Djursholm Lidingö Nynäshamn Solna första Solna andra Sundbyberg Roslags-Näsby Vallentuna Saltsjöbaden Björknäs Dalarö Gustavsberg

Omfattning Djursholms stad Lidingö stad Nynäshamns stad Solna stad (del av) Solna stad (del av) Sundbybergs stad Täby köping össeby och Vallentuna Saltsjöbadens köping Boo Österhaninge (del av) Värmdö, Djurö och Gustavsberg

266 Dispensärdistrikt

Omfattning

Jakobsberg Stocksund Storängen Västerhaninge Åkersberga ösmo Mälaröarna Vaxholm Vendelsö

Järfälla Stocksunds köping och Danderyds köping Nacka stad Västerhaninge och österhaninge (del av) Ljusterö och österåker Sorunda och ösmo Ekerö och Färingsö Vaxholms stad Tyresö, Huddinge (del av) och österhaninge (del av)

4. Centraldispensären vid länssanatoriet i Uttran Dispensärdistrikt Huddinge Södertälje lands Södertälje stad Tumba

Omfattning Huddinge (del av) Grödinge, östertälje, Turinge och Järna Södertälje stad Botkyrka och Salem

Folktandvården Centraltandpolikliniken vid lasarettet i Danderyd. Tandvårdsdistrikt

Omfattning

Nynäshamn Södertälje

Nynäshamns stad, Sorunda och ösmo Södertälje stad, Salem, östertälje, Turinge och Järna samt Enhörna från Södermanlands län Nacka stad, Saltsjöbadens köping och Boo Sundbybergs stad Solna stad Djursholms stad Lidingö stad Vaxholms stad, Ljusterö, Djurö, österåker (del av) och Värmdö Norrtälje stad, Blidö, Lyhundra, Roslags Länna, Frötuna, Sjuhundra och Väddö (del av) östhammars stad och öregrunds stad Sigtuna stad Stocksunds köping och Danderyds köping Järfälla, Upplands-Väsby (del av) och Sollentuna köping (del av) Sollentuna köping (del av) Täby köping, Vallentuna (utom Frösunda förs.) och össeby Upplands-Väsby (del av) österåker (del av), Roslags-Länna (del av) och össeby (del av)

Nacka—Saltsjöbaden—Björknäs Sundbyberg Solna Djursholm Lidingö Vaxholm Norrtälje

östhammar—öregrund Sigtuna Danderyd Järfälla Sollentuna Roslags-Näsby—Vallentuna Upplands-Väsby Åkersberga

267 Tandvårdsdistrikt Knivsta Rimbo Knutby Hallstavik Gustavsberg Handen Huddinge Tumba Ekerö Märsta

Omfattning Knivsta Sjuhundra, Skepptuna, Knutby (Edsbro förs.) och Vallentuna (Frösunda förs.) Knutby (utom Edsbro förs.) och Almunge Häverö och Väddö (del av) Gustavsberg, Värmdö (del av) och Djurö (del av) österhaninge, Västerhaninge, Tyresö och Djurö (del av) Huddinge Botkyrka och Grödinge Ekerö och Färingsö Märsta Uppsala län

Dispensärverksamheten Centraldispensären vid Akademiska sjukhuset, Uppsala. Dispensärdistrikt Uppsala stad Uppsala lands

Enköping Bålsta Alunda Dannemora örbyhus Söderfors Tierp Lövsta Älvkarleby Skutskär

Omfattning Uppsala stad Vattholma, Rasbo, Vaksala, Björklinge, Bälinge, Norra Hagunda och Södra Hagunda Enköpings stad, Åsunda, Lagunda, Norra Trögd och Södra Trögd Upplands-Bro och Håbo Oland Dannemora Vendel Söderfors och Tierps ländsk, (del av) Tierps köping och Tierps ländsk, (del av) österlövsta och Hållnäs Västland och Älvkarleby (utom Skutskärs förs.) Älvkarleby (Skutskärs förs.)

Folktandvården Centraltandpolikliniken vid Akademiska sjukhuset, Uppsala. Tandvårdsdistrikt Uppsala stad Uppsala lands

Enköping Skutskär

Omfattning Uppsala stad Vaksala, Rasbo, Vattholma, Björklinge, Bädinge, Norra Hagunda och Söd^a Hagunda Enköpings stad, Norra Trögd, Södra Trögd och Åsunda Älvkarleby

268 Tandvårdsdistrikt Skärplinge Tierp örbyhus österbybruk Alunda Örsundsbro Bålsta Söderfors

Omfattning Österlövsta, Västland och Hållnäs Tierps köping och Tierps ländsk. Vendel Dannemora Oland Lagun da Håbo och Upplands-Bro Söderfors Södermanlands län

Dispensärverksamheten 1. Södra centraldispensärområdet med centraldispensär i Nyköping. Dispensärdistrikt Nyköpings stad Nyköpings lands

Oxelösund Björkvik Katrineholm Vingåker Flens stad Flens lands Valla Trosa

Björnlunda Ludgo

Omfattning Nyköpings stad Svärta, Stigtomta, Tunaberg och Jönåker (Lunda, Tuna och Bergshammars förs.) Oxelösunds stad Björkvik och Jönåker (Kila förs.) Katrineholms stad Vingåker och Stora Malm (ö. Vingåkers förs.) Flens stad Mellösa och Bettna Flöda, Sköldinge och Stora Malm (Stora Malms förs.) Trosa stad, Hölö, Vagnhärad och Tystberga (Torsåkers, Lästringe och Bälinge förs.) Daga Rönö och Tystberga (Tystberga, Bogsta och Sättersta förs.)

2. Norra centraldispensärområdet med centraldispensär i Eskilstuna Dispensärdistrikt Eskilstuna stad Eskilstuna lands

Torshälla Julita Strängnäs Mariefred Gnesta Malmköping

Omfattning Eskilstuna stad Kafjärden, Arla, Husby-Rekarne och Västra Rekarne (Listra och Gillberga förs.) Torshälla stad och Hällby Julita och Västra Rekarne (Västermo och Öja förs.) Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö och Stallarholmen Mariefreds stad och Åker Gnesta köping Malmköpings köping och Sparreholm

269 Folktandvården Centraltandpolikliniken vid centrallasarettet i Eskilstuna. Tandvårdsdistrikt Eskilstuna Torshälla Strängnäs

Mariefred Gnesta

Malmköping Flen Katrineholm

Vingåker Nyköping

Oxelösund Trosa

Omfattning Eskilstuna stad, Kafjärden, Arla, Husby Rekarne, Hällby och Västra Rekarne Torshälla stad Strängnäs stad, Vårfruberga, Tosterö, Stallarholmen (del av) och Åker (Länna förs.) Mariefreds stad, Åker (Åkers förs.) och Stallarholmen (del av) Gnesta köping, Daga och Tystberga (Torsåkers och Lästringe förs.) samt Järna (del av Vårdinge förs., B län) Malmköpings köping och Sparreholm (utom Årdala förs.) Flens stad, Mellösa, Bettna (del av) och Sparreholm (Årdala förs.) Katrineholms stad, Stora Malm, Sköldinge, Flöda, Julita (Julita förs.) och Västra Vingåker (del av) Västra Vingåker (del av) och Julita (österåkers förs.) Nyköpings stad, Svärta, Tystberga (utom Torsåkers förs.) Rönö, Bettna (del av), Stigtomta, Björkvik, Jönåker och Tunaberg Oxelösunds stad Trosa stad, Hölö och Vagnhärad Hallands län

Dispensärverksamheten l. Södra centraldispensärdistriktet med centraldispensär i Halmstad. Dispensärdistrikt Båstad Knäred Laholm Laholms extra Halmstads stad Halmstads lands Oskarström Torup

Omfattning Karup från Hallands län Hishult och Knären Våxtorp, Ränneslöv och Veinge Laholms stad och Laholms ländsk. Halmstads stad Eldsberga, Simlångsdalen, Söndrum och Harplinge Oskarströms köping, Enslöv och Kvibille Torup

2. Norra centraldispensärdistriktet med centraldispensär i Varberg. Dispensärdistrikt Getinge Falkenbergs stad

Omfattning Getinge och Årstad Falkenbergs stad

270 Dispensärdis

trikt

Falkenbergs lands Vessigebro Varbergs stad Varbergs lands Ullared Tvååker Kungsbacka södra Kungsbacka norra

Omfattning Vinberg och Morup Vessigebro Varbergs stad Träslöv, Himledalen, Lindberga och Veddige Ullared och Ätran Tvååker Värö, Löftadalen, Fjärås och Onsala Kungsbacka stad, Särö, Tölö och Lindome

Folktandvården Centraltandpolikliniken vid centrallasarettet i Halmstad Tandvårdsdistrikt

Omfattning

Halmstad

Halmstads stad, Eldsberga, Simlångsdalen, Söndrum, Harplinge och Kvibille (Kvibille och Holms förs.) Laholms stad, Laholms ländsk., Veinge, Våxtorp, Karup och Ränneslöv (del av) Falkenbergs stad, Morup, Vinberg och Årstad (Eftra, Årstads och Abilds förs.) Varbergs stad, Himledalen, Träslöv, Lindberga och Veddige Kungsbacka stad, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö och Lindome Knäred, Hishult och Ränneslöv (del av) Oskarströms köping, Enslöv och Kvibille (Slättåkra förs.) Torup Getinge och Årstad (Slöinge och Asige förs.) Vessigebro och Ätran (Krogsereds förs.) Ullared och Ätran (Gunnarps och Gällareds förs.) Tvååker Löftadalen och Värö

Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka Knäred Oskarström Torup Getinge Vessigebro Ullared Tvååker Frillesås

Göteborgs och Bohus län

Dispensärverksamheten Norra området med fristående centraldispensär i Dingle. Dispensärdistrikt

Omfattning

Strömstads östra Strömstads västra Tanum Fjällbacka Dingle Munkedal Hunnebostrand

Vette Strömstads stad och Tjärnö Tanum Kville Svarteborg och Bullaren Munkedal och Sörbygden Tossene

271 Dispensärdistrikt

Omfattning

Smögen Gravarne Brastad Lysekil Skaftö

Smögen Södra Sotenäs Stångenäs Lysekils stad Skaftö

2. Mellersta området med centraldispensären förlagd till länssanatoriet i Svenshögen. Dispensärdistrikt

Omfattning

Uddvalla stad Uddevalla lands Ljungskile Orust Hälleviksstrand Tjörn Stenungsund Jörlanda

Uddevalla stad Forshälla, Lane-Ryr och Skredsvik Ljungskile och Inlands Torpe Myckleby och Tegneby Morlanda Tjörn Stenungsund Kode, Ytterby och Romelanda

3. Södra området med fristående centraldispensär, förlagd till Mölndal Dispensärdistrikt Marstrand Kungälv öckerö Styrsö Partilie Göteborgs lands Mölndal

Omfattning Marstrands stad och Hermansby Kungälvs stad öckerö Styrsö Partille Landvetter, Råda, Kållered, Askim, Tuve, Torslanda och Säve Mölndals stad

Folktandvården Centraltandpolikliniken är förlagd till centrallasarettet i Uddevalla. Tandvårdsdistrikt

Omfattning

Uddevalla

Uddevalla stad, Ljungskile, Forshälla, Lane-Ryr och Skredsvik Mölndals stad och Kållered Kungälvs stad, Marstrands stad, Hermansby, Ytterby, Kode, Romelanda och Inlands Torpe Lysekils stad och Skaftö Strömstads stad, Vette och Tjärnö Tanum och Bullaren Kville och Svarteborg Munkedal och Sörbygden Södra Sotenäs, Tossene och Smögen Stångenäs

Mölndal Kungälv—Marstrand

Lysekil Strömstad Tanumshede Kville—Dingle Munkedal Hunnebostrand—Gravarne Brastad

272 Tandvårdsdistrikt Hälleviksstrand—Henån Lilldal—Rönnäng Stenungsund öckerö—Styrsö Tuve—Hovas Mölnlycke Partilie

Omfattning Myckleby, Tegneby och Morlanda Tjörn Stenungsund öckerö och Styrsö Torslanda, Tuve, Säve och Askim Rade och Landvetter Partille Älvsborgs län

Dispensärverksamheten 1. Vänersborgs centraldispensär (fristående). Dispensårdistrikt Melleruds västra Melleruds östra Åmåls stad Åmåls lands Billingsfors Bengtsfors Ed Färgelanda Högsäter Vänersborg—Trollhättan

Brålanda Lilla Edet

Omfattning Kroppefjäll och Rolstad Melleruds köping och Skållerud Åmåls stad Tössbo Steneby och Lelång (Laxarby förs.) Bengtsfors köping och Lelång (utom Laxarby förs.) Dals-Ed Färgelanda och ödeborg Högsäter och Bäckefors Vänersborgs stad, Trollhättans stad, Frändefors, Västra Tunhem, Södra Väne och Flundre Brålanda Lilla Edets köping och Lödöse

2. Centraldispensären vid Västeråsens sanatorium, Alingsås. Dispensårdistrikt Alingsås Älvängen Sollebrunn Herrljunga Gråbo Surte Borås Sätila Horred Örby Skene Kinna Fritsla Viskafors

Omfattning Alingsås stad, Skallsjö, Hemsjö, Lerum och Vårgårda Skepplanda och Starrkärr Bjärke Herrljunga köping och Gäsene Stora Lundby Nödinge och Angered Borås stad, Fristad, Brämhult, Sandhult, Bollebygd, Björketorp och Toarp Sätila och Västra Mark Horred och Kungsäter Örby och Svansjö Skene köping Kinna köping Fritsla Viskafors

273 3. Centraldispensären vid Sjö-Gunnarsbo sanatorium, Åsunden. Dispensårdistrikt Ulricehamn Limmared Tranemo Svenljunga Älvsered

Omfattning Ulricehamns stad, Hökerum, Åsunden och Redväg Limmared, Dalstorp och Länghem Tranemo Svenljunga köping, Lysjö och Axelfors Högvad och Kindaholm

Folktandvården Centraltandpoliklinikerna är förlagda till centrallasaretten i Vänersborg och Borås. Tandvårdsdistrikt

Omfattning

Vänersborg—Vargön

Vänersborgs stad, Västra Tunhem och Frändefors Trollhättans stad och Södra Väne Alingsås stad, Hemsjö, Skallsjö och Lerum Borås stad, Brämhult, Sandhult, Fristad och Toarp Ulricehamns stad, Hökerum, Åsunden och Redväg Åmåls stad och Tössbo Bengtsfors köping, Lelång och Steneby Dals-Ed, Bäckefors, Högsäter, Färgelanda och Ödeborg Melleruds köping, Kroppefjäll, Skållerud, Brålanda och Bolstad Lilla Edets köping, Flundre, Lödlöse och Skepplanda Starrkärr, Nödinge och Angered Bjärke och Stora Lundby Herrljunga köping, Vårgårda och Gäsene Bollebygd, Björketorp och Sätila Viskafors Kinna köping, Skene köping, örby, Fritsla och Svansjö Västra Mark, Horred och Kungsäter Dalstorp, Limmared och Tranemo Länghem och Lysjö Svenljunga köping, Axelfors, Kindaholm och Högvad

Trollhättan Uingsås—Flöda—Lerum Borås—Fristad—Dalsjöfors Ulricehamn Åmål Bengtsfors—Dals-Långed Dals-Ed—Bäckefors—Högsäter—Färgelanda Mellerud—Åsensbruk—Brålanda Sjuntorp—Lilla Edet—Lödlöse Nol—Surte Sollebrunn—Gråbo. Vårgårda—Herrljunga—Ljung Bollebygd—Rävlanda—Sätila Viskafors Fritsla—Kinna—Skene Björketorp—Horred Dalstorp—Limmared—Tranemo Länghem—Hillared Svenljunga—Hid—Överlida

18—104251

BILAGA 8

Folkmängden i Stockholms stad samt i kommunerna inom Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län vid slutet av 1930, 1940, 1950 och 1960 samt relativa förändringar i förhållande till 1930

Stockholms stad Index 1930 = 100 Kommun

1960 Stockholms stad 512 971 602 606 744 431 806 903

Anm. 1940

157 Områdesregleringar som berör Stockholms siad 1. 1/1 —49 Del av Spånga socken överflyttad till Stockholm (12 119)1 1/1 —49 Hässelby villastads köping överflyttad till Stockholm (3 004)

1 Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

275 Stockholms

län Index 1930 == 100

Kommuner

1950 Anm.

1960 1940

4 142 9 387 4 416 2 317 5 674 6 897 2 894 1 603 4 372 4 280 4 297 3 259 4 256 3 408 2 550 4 519 3 857 1 673 2 150 2 907 3 067 1 892 2 202 4 236 9 212 2 716 2 973 3 866 9 947 5 092 2 140 1 658 2 014 2 256 4 245 2 673 2 671 3 208 4 135 894

3 765 8 339 3 914 2 393 5 143 6 220 2 617 1 388 3 828 3 836 3 714 3 245 4 780 3 260 2 339 6 296 3 908 1 513 2 033 2 525 3 181 2 965 3 000 6 052 13 512 3 668 2 683 3 842 14 344 5 391 2 074 1 630 2 338 2 160 3 939 2 502 2 812 3 258 4 421 1 924

3 569 7 631 3 304 2 107 5 357 5 247 2 371 1 144 3 201 3 716 3 340 3 957 6 202 3 717 2 082 10 305 4 200 1 281 1 808 2 185 4 178 5 550 5 083 7 523 18 497 7 289 2 999 3 898 21077 7 182 2 315 1 770 2 657 2 256 4 155 3 128 2 234 3 742 5 763 3 216

3 118 7 962 2 725 1 843 5 186 4 266 1 843 928 2 556 3 830 2 836 6 301 8 820 5 525 1 825 21456 5 962 1 032 1 526 1 962 5 169 6 674 4 992 11 627 25 182 19 212 3 134 3 865 29 490 11 744 2 299 1 961 2 731 2 706 4 890 2 791 2 186 6 478 9 385 5 988

91 89 89 103 91 90 90 87 88 90 86 100 112 96 92 139 101 90 95 87 104 157 136 143 147 135 90 99 144 106 97 98 116 96 93 94 105 102 107 215

86 81 75 91 94 76 82 71 73 87 78 121 146 109 82 228 109 77 84 75 136 293 230 178 201 268 101 101 212 141 108 107 132 100 98 117 84 117 139 360

75 85 62 80 91 62 64 58 58 89 66 193 207 162 72 475 155 62 71 67 169 353 227 274 273 707 105 100 296 231 107 118 136 120 115 104 82 202 227 670

3 225

3 391

4 579

5 311

11 Städer: Nynäshamn . . . 3 843 Södertälje 15 213 8 966 Nacka Sundbyberg ... 10 726 Solna 22 029 Djursholm 6 221 Lidingö 11 292 Vaxholm 2 934 Norrtälje 4 875 Östhammar.. . . 10 736 Öregrund 2 334 1 972 Sigtuna

5 444 16 725 10 112 13 069 26 916 6 139 11 337 2 765 5 177 9 228 2 306 2 196

7 901 25 315 15 489 24 603 37 063 7 369 20 414 3 659 6 515 8 079 2 218 2 511

9 411 33 152 20 740 27 059 51 094 7 386 29 424 3 792 8 871 7 325 2 155 3 212

142 110 113 122 122 99 100 94 106 86 99 111

206 166 173 229 168 118 181 125 134 75 95 127

245 218 231 252 232 119 261 129 182 68 92 163

254 321 275 557 356 941 462 938

182 Väddö Häverö Knutby Almunge Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna. Knivsta Skepptuna .... Märsta Upplands-Väsby Vallentuna .... össeby österåker Djurö Värmdö Gustavsberg. . . Boo Stocksunds köp. Danderyds köp. Sollentuna köp. Järfälla Ekerö Huddinge Botkyrka Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna Sorunda ösmo Västerhaninge . österhaninge . . Saltsjöbadens köp

S:a länet

1 2 3 4

6 7 8

13 14 15 16

276 Områdesregleringar 1. 1/1 —54 2. 1/1 —50 3 . 1/1 —49 4. 1/1 —53 5. 1/1— 47 1/1 —56 6. 1/1 —35 1/1 —42 7. 1/1 —49 8. 1/1 —55 1/1 —55 9. 1/1 —44 10. 1/1 —58 11. 1/1 —50 12. 1/1 —43 13. 1/1 —49 1/1 —49

14. 1/1 —49 15. 1/1 —36 16. 1/1 —54

som berör Stockholms

län

Del av Norrtälje stad överflyttad till Frötuna kommun (16) 1 Del av Rådmansö socken (Norrtälje) överflyttad till Blidö socken (Blidö) (8) Del av Husby-Långhundra socken (Skepptuna) överflyttad till ö s t u n a socken (Knivsta) (16) Del av Sigtuna stad överflyttad till Märsta kommun (49) Del av Danderyds köping överflyttad till Täby socken (Täby) (381) Del av österåkers kommun överflyttad till Täby köping (14) Del av Danderyds socken överflyttad till Stocksunds köping (695) Del av Danderyds socken överflyttad till Stocksunds köping (793) Del av Spånga socken (Stockholm) överflyttad till Sollentuna köping (89) Del av Sollentuna köping överflyttad till Järfälla kommun (295) Del av Upplands-Väsby kommun överflyttad till Järfälla kommun (512) Del av Ekerö socken (Ekerö) överflyttad till Salems socken (Salem) (35) Del av Grödinge kommun överflyttad till Västerhaninge kommun (6) Del av Tyresö socken (Tyresö) överflyttad till Saltsjöbadens köping (81) Del av ösmo socken (ösmo) överflyttad till Nynäshamns stad (330) Del av Solna stad överflyttad till Sundbybergs stad (2 810) Del av Spånga socken (Stockholm) överflyttad till Sundbybergs stad (bl. a. Duvbo municipalsamhälle) (3 329) (I föreliggande sammanställning har Duvbo municipalsamhälle för åren 1930 och 1940 hänförts till Sundbyberg). Del av Spånga socken (Stockholm) överflyttad till Solna stad (391) Del av Danderyds socken (Danderyd) överflyttad till Djursholms stad (63) Del av Frötuna kommun överflyttad till Norrtälje stad (57)

Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

277 Uppsala

län Index 1930 = 100

Kommuner

Åsunda Södra Trögd.. . Norra Trögd . . Upplands-Bro.. Håbo Lagunda Södra Hagunda Norra Hagunda Bälinge Vaksala Rasbo Oland Dannemora. ... Vattholma .... Björklinge Tierp Tierps köp Älvkarleby.... Västland österlövsta.... Hållnäs Städer: Uppsala S:a länet

2. 1/1 —43

3. 1/1-—47 4. 1/1-—47 5. 1/1--50 1/1-—54 6. 1/1-—47 7. 1/1-—40 8. 1/1-—38 1/1-—48 1/1--52 9. 1/1--54

1 Anm. 1940

5 179 3 470 3 980 4 416 2 952 4 754 2 457 3 278 4 942 3 916 2 592 7 564 4 691 3 592 2 737 4 828 5 817 2 957 2 308 9 471 2 881 3 203 2 809

4 663 2 899 3 513 3 761 2 868 4 144 2 131 2 904 4 503 3 317 2 304 6 904 4 493 3 264 2 640 5 065 5 149 3 005 1 717 8 361 2 576 2 957 2 622

3 614 2 364 3 116 3 618 2 709 3 542 1 915 2 699 4 045 2 722 1 960 6 532 4 335 3 257 2 358 5 097 4 484 3 403 2 255 8 354 2 621 2 655 2 421

3 092 1 959 2 809 3 913 2 826 2 909 1 564 2 277 3 780 2 596 1 714 6 277 4 097 3 121 2 302 4 717 3 850 3 765 2 828 9 565 2 683 2 412 2 049

90 84 88 85 97 87 87 89 91 85 89 91 96 91 96 105 89 102 74 88 89 92 93

70 68 78 82 92 75 78 82 82 70 76 86 92 91 86 106 77 115 98 88 91 83 89

60 56 71 89 96 61 64 69 76 66 66 83 87 87 84 98 66 127 123 101 93 75 73

37 512 5 895

45 935 6 403

63 753 10 848

77 518 13 233

122 109

170 184

207 224

138 201 138 098 154 677 167 856

121 Områdesregleringar 1. 1/1-—50

som berör Uppsala

1 2

4 5

6 7

8 9

län

Del av Teda socken (Åsunda) överflyttad till Ängsö socken (Kungsåra, Västmanlands län) (41) 1 Upplöstes Arno socken och delades mellan Kungs-Husby socken (Södra Trögd) 87 personer, Vallby socken (Södra Trögd) 4 personer och Aspö socken (Tosterö, Södermanlands län) 63 personer. I föreliggande sammanställning har befolkningen i kommunen för perioden 1930—1940 i sin helhet förts till Södra Trögd. Del av Uppsala stad överflyttad till Bälinge socken (Bälinge) (4) Del av Uppsala stad överflyttad till Ärentuna socken (Vattholma) (169) Del av Tensta socken (Vattholma) överflyttad till Viksta socken (Björklinge) (11) Del av Vattholma kommun överflyttad till Björklinge kommun (6) Del av Tierps landskommun överflyttad till Söderfors socken (Söderfors) (6) Del av Valbo socken (Valbo, Gävleborgs län) överflyttad till Älvkarleby socken (Älvkarleby) (252) Del av Danmarks socken (Vaksala) överflyttad till Uppsala stad (19) Del av Ärentuna socken (Vattholma) överflyttad till Uppsala stad (163) Del av Vaksala kommun överflyttad till Uppsala stad (738) Del av Åsunda kommun överflyttad till Enköpings stad (14)

Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

278 Södermanlands

län Index 1930 = 100

Kommuner

1930 Tunaberg Jönåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Tystberga Vagnhärad.... Hölö Gnesta köp.. . . Daga Åker Enhörna Stallarholmen.. Tosterö Vårfruberga . .. Kafjärden Hällby Västra Rekarne Husby-Rekarne Arla Mellösa Malmköpings köp Sparreholm.... Bettna Sköldinge Flöda Stora M a l m . . . Västra Vingåker Julita Städer: Nyköping Oxelösund Flen Katrineholm. . . Eskilstuna Torshälla Strängnäs Mariefred Trosa Nikolai förs.. .. S:a länet

1/1--52 3. 1/1-—50

Anm.

1960 1940

1 931 4 627 2 069 2 340 2 646 2 427 3 131 2 898

105 87 90 87

103 83 79 75

81 91

67 106

87 99

75 98

91 92 94 95 79

88 100 79 96 76

86 94 85 85 93 88 91

80 62 67 75 74 79 96

3 254

2 143 3 174 3 604 3 423 951 2 360 1 302 1 732 3 007 3 145 3 135 3 535 2 922

92 124

96 143

99 81 65 69 57 112 75 93 74 104 65 95 70 64 65 54 63 77 64 85 86 141

97 92

96 80

85 94

74 89

86 72

73 64

101 95

107 81

92 73 66 83 61 53 106 66

1 948 5 701 3 168 3 413 4 650 2 176 4 178 3 115 2 888 3 057 5 569 3 614 1 365 3 714 1 993 3 225 4 749 4 061 4 861 4 146 3 399 2 909

2 043 4 945 2 853 2 981 3 780 1 978 3 633 3 086 2 616 2 821 5 242 3 451 1 078 3 192 1 867 2 754 4 037 3 762 4 275 3 757 3 128 3 613

2 000 4 726 2 488 2 575 3 117 2 302 3 142 3 058 2 552

4 153

4 110

3 979 3 889 5 590 4 378 3 514 5 807 8 679 4 207

3 863 3 562 4 774 4 115 3 027 4 186 8 769 3 981

3 826 3 117 4 117 3 911 3 711 9 304 3 393

3 644 2 833 3 696 3 613 2 158 3 071 9 226 2 796

11 953

13 361

—

—.

—

5 6

3 352 7 805 32 674 1 826 4 716 2 689 800 5 435

3 763 10 894 40 725 1 920 5 231 2 719 1 041 5 571

24 250 10 007 5 681 19 015 59 072 6 083 8 282 2 562 1 313

—

20 418 5 394 4 595 14 522 53 386 4 586 7 277 2 618 1 230

—

112 140 125 105 111 101 130

137 186 163 251 154 97 154

169 244 181 333 176 95 164

7 8 9 10 11 12

189 192

192 394

214 056 227 924

120 Områdesregleringar 1. 1/1 —54 2. 1/1-—35 1/1-—43

3 068 4 407 3 459 1041 2 954 1 240 2 161 3 555 3 020 3 833 3 974

2 572

som berör Södermanlands

2 3 4

län

Del av Jönåkers kommun överflyttad till Stigtomta kommun (14) 1 Del av överselö socken (Stallarholmen) överflyttad till Aspö socken (Tosterö) (12) Del av förutvarande Arno socken (Södra Trögd, Uppsala län) överflyttad till Aspö socken (Tosterö) (63) Del av Vårfruberga kommun överflyttad till Tosterö kommun (176) Del av Torpa socken (Kung Karl, Västmanlands län) överflyttad till Tumbo socken (Hällby) (27)

Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

279 4. 1/1- —37 5. 1/1 —50 1/1- —53 6. 1/1- —50 7. 1/1- —37 8. 1/1- - 5 3 9. 1/1- - 5 2 10. 1/1- - 5 0 11. 1/1- - 4 1 12. 1/1- - 4 1 1/1- —45

Del av Kjula socken (Kafjärden) överflyttad till Arla socken (Arla) (3) Del av Nikolai socken överflyttad till Nyköpings stad (2 108) Del av Svärta kommun överflyttad till Nyköpings stad (62) Del av Nikolai socken överflyttad till Oxelösunds stad (5 188) Del av Stora Malms socken (Stora Malm) överflyttad till Katrineholms stad (1 103) Del av Hällby kommun överflyttad till Eskilstuna stad (8) Del av Hällby kommun överflyttad till Torshälla stad (1 005) Del av Strängnäs landskommun (Tosterö) överflyttad till Strängnäs stad (750) Del av Kärnbo socken (Åker) överflyttad till Mariefreds stad (4) Del av Trosa-Vagnhärads socken (Vagnhärad) överflyttad till Trosa stad (37) Del av Trosa-Vagnhärads socken (Vagnhärad) överflyttad till Trosa stad (8) Hallands

län Index 1930 = 100

Kommuner

1960 1940

1960 Hishult Våxtorp Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk Veinge Eldsberga Simlångsdalen . Söndrum Harplinge Getinge Kvibille Oskarströms köp Enslöv Torup Årstad Morup Vinberg Vessigebro Ätran Ullared Himledalen. . . . Tvååker Träslöv Lindberga Veddige Värö Löftadalen Fjärås Onsala Särö Tölö Lindome

2 022 2 477 2 817 3 449 2 461 2 102 3 925 2 983 3 796 2 433 3 279 1 971 4 373

1 974 2 571 2 803 3 267 2 420 1 918 3 580 2 778 3 680 2 105 3 082 1 894 3 996

1 790 2 573 2 809 3 190 2 333 1 943 3 580 2 866 3 992 2 355 3 023 2 078 2 649

1 616 2 321 2 742 3 056 2 150 1 907 3 158 2 561 4 287 3 486 2 836 2 178 2 383

98 104 100 95 98 91 91 93 97 87 94 96 91

89 104 100 92 95 92 91 96 105 97 92 105 61

80 94 97 89 87 91 80 86 113 143 86 111 54

4 526 4 369 5 448 4 997 3 061 4 150 2 748 1 908 3 939 4 617 1 936 3 273 3 225 2 736 3 354 4 418 1 689 2 866 2 346 2 662

4 210 3 940 4 965 4 059 2 908 4 004 2 517 1 812 3 599 4 268 2 251 3 319 3 099 2 649 3 107 4 097 1 732 2 943 2 219 2 638

2 948 2 562 3 847 4 558 4 202 2 973 3 793 2 448 1 841 3 319 4 147 2 575 3 063 3 059 2 676 3 089 3 946 1 781 2 945 2 182 2 999

2 926 2 330 4 189 4 036 4 000 2 842 3 435 2 272 1 885 3 111 4 103 1 827 3 079 3 069 2 537 2 965 3 344 1 712 3 164 2 315 3 119

93 90 91 81 95 96 92 95 91 92 116 101 96 97 93 93 103 103 95 99

57 88 84 84 97 91 89 96 84 90 133 94 95 98 92 89 105 103 93 113

51 96 74 80 93 83 83 99 79 89 94 94 95 93 88 76 101 110 99 117

Städer: Halmstad Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka. . .

23 866 2 686 6 969 8 561 2 017

27 939 2 654 7 919 10 513 2 365

35 224 3 055 9 537 12 555 2 991

39 032 3 530 11 014 14 474 5 020

117 99 114 123 117

148 114 137 147 148

164 131 158 169 249

150 455 151 794 163 496 170 011

113 S:a länet

280 Områdesregleringar —49 —58 —59 —35 —47 —35 — 47 —53 —46 —37 — 37 —50 —42 —53 —44 —54 — 54

som berör Hallands

län 1

Del av Hishults socken överflyttad från L län (59) Del av Våxtorps kommun överflyttad till Ränneslövs kommun (1) Del av Eldsberga kommun överflyttad till Simlångsdalens kommun (112) Del av Slättåkra socken (Kvibille) överflyttad till Oskarströms municipalsamhälle (338) Del av Slättåkra socken (Kvibille) överflyttad till Oskarströms köping (1 153) Del av Enslövs socken (Enslöv) överflyttad till Oskarströms, municipalsamhälle (234) Del av Enslövs socken (Enslöv) överflyttad till Oskarströms köping 1517) Del av Hylte kommun (F län) överflyttad till Torup (453) Del av Vapnö socken (Söndrum) överflyttad till Halmstads stad (284) Del av Laholms socken (landskom.) överflyttad till Laholms stad (27) Del av Stafsinge socken (Morup) överflyttad till Falkenbergs stad (734) Del av "Vinbergs socken (Vinberg) överflyttad till Falkenbergs stad (12) Del av Lindbergs socken (Lindberga) överflyttad till Varbergs stad (224) Del av Träslövs kommun överflyttad till Varbergs stad (866) Del av Tölö socken (Tölö) överflyttad till Kungsbacka stad (60) Del av Tölö kommun överflyttad till Kungsbacka stad (24) Del av Fjärås kommun överflyttad till Kungsbacka stad (300)

Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

281 Göteborgs

och Bohus

län Index 1930 = 100

Kommuner

1950 Anm.

1960 1940

3 188 4 841 1 787 4 018 15 836 2 736 7 078 2 196 2 835 2 663 2 082 2 305 2 267 3 121 5 496 3 403 3 052 1 662 8 335 3 201 3 253 2 980 2 843 3 992 1030 1 672 5 233 3 519 4 354 4 753 3 003 2 477 2 291 4 615 5 438 1 393 4 987

105 131 143 118 126 97 104 99 110 128 88 139 91 94 94 85 107 90 96 84 92 94 85 88 90 94 89 88 83 99 96 95 95 88 87 90 83

107 219 173 153 176 102 123 127 228 144 82 184 85 86 91 75 109 86 95 74 84 83 77 88 83 103 90 77 69 95 92 86 84 78 77 86 66

110 272 201 190 220 100 121 143 321 144 74 190 82 81 107 71 118 87 91 61 73 72 66 116 82 100 80 65 62 96 96 72 72 66 67 74 53

Städer: Göteborg Mölndal Kungälv Marstrand.... Lysekil Uddevalla.... Strömstad....

260 160 296 224 354 381 404 738 17 557 16 637 20 820 26 502 6 896 3 889 4 648 2 883 1 190 1 646 1237 1 227 7 776 8 570 7 657 7 726 16 717 18 211 24 989 34 290 4 039 3 074 2 983 3 351

114 95 135 75 89 109 97

136 119 161 75 90 149 109

156 151 239 72 91 205 131

S:a länet

457 010 486 197 557 545 625 366

137 Landvetter. . . Råda Kållered Askim Partilie Styrsö öckerö Torslanda.... Tuve Säve Hermansby... Ytterby Romelanda.. . Kode Stenungsund.. Inlands Torpe Ljungskile.... Forshälla Tjörn Morlanda Tegneby Myckleby . . . . Skaftö Skredsvik.... Lane-Ryr . . . . Smögen Södra Sotenäs. Tossene Stångenäs.... Munkedal . . . . Svarteborg . . . Sörbygden.... Bullaren Kville Tanum Tjärnö Vette

1. 1 / 1 - —49 2. 1/1- —47 3. 1 / 1 - —40 1 / 1 - —49 1 / 1 - —51 4. 1/1- -59

2 896 1 781 891 2 127 7 214 2 742 5 873 1 534 883 1 853 2 808 1 211 2 767 3 850 5 129 4 801 2 597 1 912 9 129 5 231 4 428 4 153 4 295 3 444 1 255 1 673 6 519 5 390 6 986 4 970 3 144 3 432 3 182 6 942 8 063 1 877 9 421

3 052 2 342 1 271 2 505 9 058 2 656 6 095 1 516 971 2 371 2 482 1 680 2 511 3 602 4 827 4 076 2 768 1 717 8 784 4 411 4 052 3 891 3 645 3 032 1 131 1 571 5 831 4 747 5 822 4 941 3 030 3 265 3 015 6 094 7 049 1 691 7 857

3 087 3 892 1 542 3 252 12 712 2 790 7 200 1 949 2 015 2 661 2 298 2 227 2 348 3 317 4 666 3 596 2 829 1 643 8 687 3 848 3 741 3 453 3 326 3 021 1 044 1 731 5 862 4 167 4 835 4 733 2 881 2 937 2 657 5 445 6 204 1 605 6 202

4 Områdesregleringar som berör Göteborgs och Bohus län Del av Landvetters socken (Landvetter) överflyttad till Råda socken (Råda) (236) 1 Del av Morlanda socken (Morlanda) överflyttad till Tegneby socken (Tegneby) (10) Del av Björlanda socken (Torslanda) överflyttad till Lundby socken (Göteborg) (1) Del av Säve socken (Säve) överflyttad till Göteborg (5) Del av Mölndals stad överflyttad till Göteborgs stad (108) Del av Skredsviks kommun överflyttad till Uddevalla stad (447)

Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

282 Älvsborgs län Index 1930 = 100 Kommuner

Tössbo Lelång Bengtsfors köp. Steneby Dals-Ed Bäckefors Högsäter Färgelanda.... ödeborg Kroppefjäll. ... Skållerud Melleruds köp.. Bolstad Brålanda Frändefors .... Västra Tunhem Södra Väne . . . Bjärke Flundre Lilla Edets köp. Lödöse Skepplanda . . . Starrkärr Nödinge Angered Stora Lundby . Lerum Skallsjö Hemsjö Vårgårda Herrljunga köp.

6 793 6 092 2 063 4 585 7 168 1 854 4 905 2 778 2 542 3 775 2 764 3 856 3 405 4 866 3 647 4 866 4 051 6 217 3 917 2 832 3 000 2 759 3 984 2 737 2 143 3 541 3 860 2 256 2 028 8 290 3 460 6 418 Hökerum 4 064 Toarp 5 077 Brämhult 407 Fristad 4 091 Sandhult 3 344 Bollebygd 5 119 Björketorp.... 2 382 Sätila 4 177 Seglora 2 192 Kinnarumma. . 2 456 3 055 Kinna köp. . . . 3 655 örby 6 087 Skene köp. (del av örby).... — Västra Mark .. 4 388 Horred 3 174 Kungsäter 2 244 2 949 2 441 Kindaholm.... 3 204 2 689 Svenljunga köp. 1 597 Lysjö 3 068

1960 Anm. 1940

1960 71 60 164 108 74 84 66 90 72 70 88 108 71 77 79 113 100 82 98 121 76 72 142 204 108 117 197 140 94 96 120 84 76 121 536 126 177 94 105 79 105 124 97 151 48

6 147 5 543 2 463 4 521 6 860 1 724 4 484 2 665 2 298 3 573 2 855 3 883 3 262 4 559 3 470 4 979 4 048 5 847 3 926 2 784 2 697 2 455 4 677 3 867 1 688 3 516 4 713 2 574 1 882 8 017 3 529 5 953 3 681 5 668 848 4 468 4 220 5 095 2 136 3 866 2 224 2 753 3 217 4 320 6 678

5 763 4 648 3 267 4 523 6 301 1 765 3 769 2 640 2 070 3 209 2 647 4 059 2 875 4 255 3 233 5 141 4 026 5 547 4 033 2 988 2 593 2 229 5 803 4 640 2 220 3 889 6 138 3 128 1 997 8 180 3 960 5 887 3 450 6 242 1 702 5 139 5 515 5 140 2 562 3 509 2 456 3 142 3 353 4 839 3 079

4 830 3 645 3 374 4 929 5 333 1 561 3 216 2 502 1 842 2 655 2 421 4 158 2 413 3 767 2 897 5 492 4 065 5 110 3 852 3 426 2 274 1 975 5 646 5 596 2 324 4 135 7 618 3 156 1 913 7933 4 167 5 417 3 084 6 140 2 180 5 152 5 924 4 798 2 493 3 313 2 311 3 055 2 950 5 537 2 907

90 91 119 99 96 93 91 96 90 95 103 101 96 94 95 102 100 94 100 98 90 89 117 141 79 99 122 114 93 97 102 93 91 112 208 109 126 100 90 93 101 112 105 118 110

85 76 158 99 88 95 77 95 81 85 96 105 84 87 89 106 99 89 103 106 86 81 146 170 104 110 159 139 98 99 114 92 85 123 418 126 165 100 108 84 112 128 110 132 51

—

3 995 3 676 2 689 1 995 2 674 2 419 2 771 2 059 2 436 2 657

4 091 3 414 2 431 1 801 2 444 2 375 2 521 1 727 2 565 2 454

90 90 92 95 96 94 85 128 94

84 85 89 91 99 86 77 153 87

3 952 2 869 2 072 2 815 2 351 3 008 2 291 2 047 2 887

1 2 3 4

, 78 77 80 83 97 79 64 161 80

283 Index 1930 = 100 Kommuner

1950 Anm.

1960 1940

1960 Länghem Limmared (S. Åsarp) Tranemo Dalstorp Åsunden Redväg

2 548

2 568

2 585

2 312

854 4 656 2 655 4 960 8 292

923 4 507 2 704 5 118 8 028

1 179 4 642 2 742 5 092 7 627

1 462 4 896 2 889 4 819 6 913

108 97 102 103 97

138 100 103 103 92

171 105 109 97 83

Städer: Vänersborg.... Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn. . . . Åmål

9 475 15 014 11 011 38 235 5 372 6 765

9 622 17 507 12 982 48 324 6 378 7 081

16 246 24 142 16 047 58 013 7 707 8 061

18 491 32 051 17 546 67 069 8 075 9 205

102 117 118 126 119 105

171 161 146 152 143 119

195 213 159 175 150 136

S:a länet

314 037

329 882

359 005 375 037

119 Områdesregleringar 1. 1/1 2. 1/1 3. 1/1 4. 1 1 5. 1/1 1/1 6. 1/1 1/1 7. 1/1 1/1 8. 1/1 9. 1/1 10. 1/1 1/1 11. 1/1 12. 1/1

58 52 55 52 35 54 32 59 52 52 47 32 45 45 45 56

som berör Älvsborgs

9 10 11

län

1 Del av Dals-Eds kommun överflyttad till Lelångs kommun (76) Del av Lelångs kommun överflyttad till Bengtsfors köp. (169) Del av Lelångs kommun överflyttad till Steneby kommun (239) Del av Högsäters kommun överflyttad till Bäckefors kommun (152) Del av Angereds socken (Angered) överflyttad till Nödinge socken (Nödinge) (501) Del av Starrkärrs kommun överflyttad till Nödinge kommun (25) Del av Tämta socken (Fristad) överflyttad till Nårunga socken (Vårgårda) (4) Del av Alingsås stad överflyttad till Vårgårda kommun (2) Del av Landvetter (O län) överflyttad till Björketorps kommun (216) Del av Bollebygds kommun överflyttad till Björketorps kommun (110) Del av Svenljunga köping överflyttad till Ullasjö socken (Axelfors) (15) Del av Kölingareds socken överflyttad från R län (92) Del av Vassända-Naglums socken överflyttad till Vänersborgs stad (4 372) Del av Frändefors socken (Frändefors) överflyttad till Vänersborgs stad (3) Del av Vassända-Naglums socken överflyttad till Trollhättans stad (1 052) Del av Tössbo kommun överflyttad till Åmåls stad (179)

Siffran inom parentes anger antalet invånare som berördes av områdesregleringen.

BILAGA 9

Totala antalet skattekronor och antalet skattekroner per invånare enligt taxeringen år 1960 i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Alvsborgs län

Antal skattekronor Kommuner Totalt

Kr per inv.

Stockholms stad.

56 767 785

70,27

Stockholms lån Landskommuner Väddö Häverö Knutby Almunge Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna.. Knivsta Skepptuna Märsta Upplands-Väsby Vallentuna össeby Täby köp österåker Ljusterö Djurö Värmdö Gustavsberg Boo Stocksunds köp.. Danderyds köp.. Sollentuna k ö p . . Järfälla Färingsö Ekerö Huddinge Botkyrka Salem Grödinge östertälje Turinge Järna Sorunda

75 476 322 253 70 376 54 267 169 127 95 154 46 387 25 052 73 168 121 369 87 407 211 000 419 103 192 828 56 777 911 981 238 309 25 723 48 159 84 308 260 994 319 839 433 821 662 483 242 934 749 869 113 438 192 405 342 569 483 346 103 095 77 565 120 147 98 162 165 158 123 679

23,72 40,69 24,66 28,65 32,33 21,59 24,01 26,94 27,79 31,70 29,50 36,66 50,67 36,31 30,12 48,42 40,71 24,36 30,54 43,15 51,19 48,40 83,56 57,70 51,62 44,95 36,38 48,88 48,71 44,85 44,80 39,84 45,82 36,97 34,86 42,69

Antal skattekronor Kommuner Totalt

Kr per inv.

81 852 236 603 347 292 230 376 388 902

36,36 38,08 41,17 41,37 74,22

Städer Nynäshamn Södertälje Nacka Sundbyberg Solna Djursholm Lidingö Vaxholm Norrtälje östhammar öregrund Sigtuna

479 953 1 924 559 1 437 594 1 606 299 2 962 712 726 101 1 941 103 167 088 348 251 206 306 54 484 138 521

51,34 60,64 69,89 59,37 60,14 93,57 69,94 44,94 39,93 27,89 25,34 47,05

Uppsala län Landskommuner Åsunda Södra Trögd Norra Trögd Upplands B r o . . . Håbo Lagunda Södra H a g u n d a . Norra H a g u n d a . Bälinge Vaksala Rasbo Oland Dannemora Vattholma Björklinge Vendel Tierps lk Tierps köp

89 804 53 388 84 239 142 624 96 253 85 593 43 990 63 090 106 173 83 967 48 461 181 032 149 880 91 507 71 170 139 684 105 912 143 627

28,94 26,30 29,07 36,67 35,49 28,03 27,39 27,37 27,56 31,65 27,88 28,65 36,13 29,31 30,89 29,20 26,62 38,20

ösmo Västerhaninge österhaninge Tyresö Saltsjöbadens köp.

285 Antal skattekronor

Antal skattekronor Kommuner Totalt

Kr per inv.

Söderfors Älvkarleby Västland österlövsta Hållnäs

151 723 430 016 98 976 70 783 40 022

54,71 45,78 35,09 28,91 19,34

Städer Uppsala Enköping

3 724 431 555 359

48,90 43,03

61 032 135 313 55 720 71 607 78 724 77 697 98 996 97 005 69 541 118 011 110 072 135 744 31 611 63 219 47 589 46 891 83 191 79 532 81 426 103 224 79 636 152 764 113 743 95 083 107 699 111 801 58 536 96 791 326 200 74 507

31,52 28,59 25,57 29,70 29,04 31,58 31,86 32,41 30,16 36,99 30,05 38,82 32,39 25,68 36,72 26,79 26,81 25,56 25,46 28,36 26,88 37,05 30,15 33,71 29,12 30,43 25,72 31,21 35,32 26,27

Städer Nyköping Oxelösund Flen Katrineholm Eskilstuna Torshälla Strängnäs Mariefred Trosa

1 270 157 369 933 219 256 783 508 2 685 808 269 592 372 978 90 352 51 271

53,45 44,19 38,51 42,71 45,91 46,05 44,99 35,17 38,78

Hallands län Landskommuner Hishult Våxtorp

33 541 49 468

20,27 21,00

Södermanlands län Landskommuner Tunaberg Jönåker Björkvik Stigtomta Rönö Svärta Tystberga Vagnhärad Hölö Gnesta köp Daga Åker Enhörna Stallarholmen.... Tosterö Vårfruberga Kafjärden Hällby Västra Rekarne. . Husby-Rekarne. .

Arla Mellösa Malmköpings köp. Sparreholm Bettna Sköldinge Flöda , Stora Malm , Västra Vingåker.., Julita

Kommuner Totalt Karup Ränneslöv Knäred Laholms ländsk... Veinge Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge Kvibille . Oskarsströms köp. Enslöv Torup Årstad Morup Vinberg Vessigebro Åtran Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Veddige Värö Löftadalen Fjärås Onsala Särö Tölö Lindome

73 206 80 165 51 286 60 807 79 097 78 050 112 417 108 790 81 746 71 921 69 995 113 148 66 322 120 570 109 172 105 620 76 723 90 692 53 555 46 030 70 000 104 295 47 856 68 162 75 260 57 774 69 715 80 581 64 549 112 862 66 396 95 987

Städer Halmstad. . Laholm.... Falkenberg. Varberg.... Kungsbacka Göteborgs o. Bohus Landskommuner Landvetter Partilie Råda Kållered Askim Styrsö öckerö Torslanda Tuve Säve Hermansby Ytterby Romelanda Kode Stenungsund

1 770 824 133 028 445 906 605 803 204 999 län 97 152 681 464 187 740 83 397 195 384 100 782 268 235 72 761 109 791 107 046 47 168 76 315 55 297 73 757 203 509

286 Antal skattekronor Kommuner

Inlands Torpe.. Ljungskile Forshälla Tjörn Morlanda Tegneby Myckleby Skaftö Skredsvik Lane-Ryr Smögen Södra Sotenäs.. Tossene Stångenäs Munkedal Svarteborg. . . . Sörbygden Bullaren Kville Tanum Tjärnö Vette Städer Göteborg Mölndal Kungälv Marstrand Lysekil Uddevalla Strömstad Älvsborgs län Landskommuner Tössbo Lelång Bengtsfors köp. Steneby Dals-Ed Bäckefors Högsäter Färgelanda.... ödeborg Kroppefjäll. . . . Skållerud Melleruds köp.. Bolstad Brålanda Frändefors Västra Tunhem Södra Väne. . . .

Totalt

Kr per inv.

91 422 94 531 38 998 191 130 71 455 62 942 58 121 53 858 101 910 20 411 58 229 155 532 91 040 99 067 149 624 81 269 41 190 45 710 107 838 132 220 32 986 117 809

26,08 32,14 23,90 22,78 21,73 19,15 19,19 18,63 25,29 19,20 34,50 29,08 25,35 22,73 30,94 27,06 16,27 19,44 23,02 23,81 23,51 23,23

21 757 235 1 144 506 280 470 43 897 293 402 1 547 537 181 066

54,28 45,46 43,40 36,19 37,41 45,35 45,30

123 468 94 165 124 393 171 102 117 657 44 855 53 345 66 336 45 519 61 611 87 972 127 895 42 152 84 584 61 038 217 254 104 329

24,44 25,15 37,04 34,32 21,43 28,19 16,10 25,89 24,66 22,57 35,73 30,60 16,86 22,18 20,59 40,49 25,82

Antal skattekronor Kommuner Totalt Bjärke Flundre Lilla Edets köp Lödöse Skepplanda.... Starrkärr Nödinge Angered Stora L u n d b y . . Lerum Skallsjö Hemsjö Vårgårda Herrljunga köp, Gäsene Hökerum Toarp Brämhult Fristad Sandhult Bollebygd Björketorp Sätila Viskafors Fritsla Kinna köp örby Skene köp Västra Mark. . . Horred Kungsäter Svansjö Högvad Kindaholm Axelfors Svenljunga köp Lysjö Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden Redväg Städer Vänersborg Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn Åmål

110 354 112 185 152 022 58 004 47 188 206 571 258 277 92 047 117 347 304 555 108 942 52 874 192 222 135 857 127 080 69 919 204 878 79 070 158 015 188 725 141 458 79 047 72 945 205 242 106 628 259 907 99 848 155 960 76 999 63 518 35 282 49 635 61 377 66 880 50 808 94 230 72 352 70 020 55 403 159 598 83 491 138 825 181 552

855 315 1 550 692 685 313 3 095 132 316 330 346 668

B I L A G A 10

Regionindelning i Stockholms- och göteborgsområdena A . Stockholmsområdet

Stockholmsregionen Av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Stockholms influens i olika hänseenden framgår, att vid en näringsgeografisk bedömning grundad på där angivna faktorer kan till stockholmsregionen utan särskild ytterligare motivering förutom Stockholm hänföras följande kommuner i Stockholms län, nämligen Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Nacka, Vaxholm, Nynäshamn, Stocksund, Danderyd, Sollentuna, Täby, Saltsjöbaden, Järfälla, Huddinge, UpplandsVäsby, Vallentuna, össeby, österåker, Ljusterö, Djurö, Värmdö, Boo, Gustavsberg, Tyresö, österhaninge, Västerhaninge, Ösmo, Ekerö och Fåringsö, De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner inom Stockholms län och magra kommuner inom Uppsala län är i fråga om här studerade faktorer inriktade mot Stockholm i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till stockholmsregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

Botkyrka

och Sorunda

kommuner

Komm un uppgifte r Botkyrka (11 744) x består av en församling (fig. 1). Kommunen har mycket stark folkökning, vilket bl. a. framgår av att invånarantalet efter 1950 ökat med ca 65 %. Detta sammanhänger delvis med att kommunen f. n. undergår en stark industriell expansion men också på närheten till Stockholm. Enligt 1950 års folkräkning arbetade inte mindre än ca 38 % av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen utanför kommunen. Kommunen har två tätorter med mer än 500 invånare, nämligen Tullinge (3 500) 2 och Tumba (3 400). Vidare ligger mindre delar av Uttrans och Fittja samhällen inom kommunen. Tullinge och Tumba liksom Uttran ligger vid järnvägen Stockholm—Södertälje samt vid länsväg. Järnvägsavståndet från Tullinge är till Stockholm C 20 km och till Södertälje S 15 km, medan motsvarande avstånd från Tumba är 23 km respektive 12 km. Kommunen genomkorsas av riksväg 1» Sorunda (2 791) utgör likaledes endast en församling (fig. 1). Efter 1930 nådde folkmängden år 1950 sitt maximum med 3 128 invånare, varefter en minskning inträtt till nuvarande ca 2 800. Totalt för hela perioden 1930—1960 har Sorunda haft en folkökning av ca 4 %. Enligt 1950 års folkräkning var ungefär lika 1 Uppgifterna inom parentes vid kommunnamnen anger antalet invånare den 31 december 1960. 2 Uppgifterna om tätorternas invånarantal har, där ej annat anges, hämtats från Pålssons karta över befolkningens fördelning i Sverige den 1 januari 1957.

288 stor andel av den inom kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt inom jordbruksnäringarna som inom industri och hantverk eller ca 41 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun var ca 3 %. Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Stora Vika (800). Samhället saknar järnväg. Landsvägsavståndet till Nynäshamn, Södertälje och Stockholm är 18 respektive 40 och 61 km. A. Handelsområden m. m.

Båda kommunerna ingick enligt tätortsregistret 1 i såväl Stockholms som Södertälje handelsområden. Stockholms handelsinflytande i Botkyrka var dominerande medan Södertäljes betecknades som obetydligt. I Sorunda var Stockholms inflytande påtagligt. Södertäljes inflytande var påtagligt i den nordvästra delen men obetydligt i kommunen i övrigt. I den södra delen av kommunen hade Nynäshamn ett påtagligt handelsinflytande. I tidningshänseende ingår båda kommunerna i Stockholms tidningsområde. Telestyrelsen för i sin indelning i telefontaxeområden Botkyrka samt n o r r a och mellersta delarna av Sorunda till Stockholms telefontaxeområde, medan södra delen av sistnämnda kommun förs till Nynäshamns telefontaxeområde. I den preliminära indelningen i teleområden har båda kommunerna förts till Stockholms teleområde. Den genomgående motortrafiken på riksvägen genom Botkyrka är så livlig att den lokala trafiken inte ger något utslag i trafikstatistiken. Sorunda kommun ligger vid sidan av det intensiva trafikstråket mellan Stockholm och Södertälje. Kommunen saknar järnväg men har förbindelse med nämnda centra samt Nynäshamn via länsvägar. B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning av landet i A-regioner såväl Botkyrka som Sorunda till Stockholms A-region. Länsskolnämnden för i sin gymnasieindelning Botkyrka till Stockholms gymnasieområde. Även eleverna från Sorunda avses i huvudsak anlita gymnasierna i Stockholm. För närvarande undersöker Nynäshamns stad möjligheterna att få inrätta eget gymnasium. Om ett sådant kommer till stånd, skall Sorunda ingå i detta gymnasiums upptagningsområde. Botkyrka ingår liksom Sorunda i Stockholmstraktens regionplaneområde. Botkyrka tillhör därjämte Stor-Stockholms planeringsområde för bostadsförsörjningens ordnande m. m. Botkyrka utom Alby—Fittjaområdet bildar tillsammans med Grödinge ett lastbilscentralområde, Botkyrka—Grödinge lastbilscentralområde, medan Sorunda jämte ösmo bildar ett område, ösmo lastbilscentralområde. Både Botkyrka och Sorunda ingår i länssparbankens i Stockholm och Stockholms sparbanks verksamhetsområden. Sorunda kommun ingår dessutom i verksamhetsområdet för sparbanken i Södertälje. C. Kommunal samverkan

Botkyrka är försöksdistrikt med eget högstadium för enhetsskolan. När Grödinge infört enhetsskola bör enligt länsskolnämndens förslag eleverna från denna 1

Sven Dahl: Register över Sveriges tätorter. Stockholm 1950.

289 kommun undervisas på högstadiet i Botkyrka. Sorunda har ännu inte infört enhetsskola. Enligt länsskolinspektörens plan skall kommunen, beträffande undervisningen på högstadiet, gå samman med Nynäshamn. Botkyrka samarbetar med Grödinge i fråga om vattenförsörjningen. Sorunda, slutligen, samarbetar dels med Nynäshamn m. fl. kommuner och dels med Södertälje m. fl. kommuner beträffande yrkesundervisningen.

D. Statsadministrativa indelningar ni. ni.

Kommunerna tillhör skilda landsfiskalsdistrikt. Botkyrka bildar med Huddinge Svartlösa distrikt, medan Sorunda ingår i Nynäshamns landsfiskalsdistrikt. Botkyrka och Sorunda bildar med bl. a. Nynäshamn och kommunerna kring Södertälje Öknebo fögderi. Båda kommunerna ingår i Södertälje lantmäteridistrikt. Botkyrka tillhör Svartlösa domsaga med kansliort i Huddinge, medan Sorunda ingår i Södertörns domsaga med kansliort i Stockholm. I civilförsvarshänseende tillhör Botkyrka Stockholms civilförsvarsområde och Sorunda Södertälje civilförsvarsområde.

Fig. 1. Församlingsindelningen inom vissa av regionavgränsningarna berörda kommuner i södra delen av Stockholms län, nordöstra delen av Södermanlands län samt inom Upplands-Bro kommun i Uppsala län. 19—104251

Fig. 2. Församlingsindelningen inom vissa av regionavgränsningarna berörda kommuner i västra och nordöstra delarna av Stockholms lån,

290 Fig. 3. Församlingsindelningen inom vissa av regionavgränsningarna berörda kommuner i södra och nordöstra delarna av Uppsala lån samt västra och norra delarna av Stockholms lån.

E. Landstingskommunala indelningar Stockholms stad och Stockholms län har genom huvudavtal den 16 september 1956 träffat avtal om dels en samplanering, dels en samordning av sjukvården inom Stor-Stockholmsområdet. Avsikten med planeringen är att uppdraga de allmänna riktlinjerna för sjukvårdens utveckling inom staden och länet och att därmed skapa förutsättningar för en samordning. Den närmare planläggningen för sjukvården inom staden och länet tillkommer alltjämt stadens och landstingets sjukvårdsstyrelser var för sig. Stockholm med närliggande kommuner inom landstingsområdet bildar ett Storstockholms sjukvårdsområde. Detta sammanfaller icke med regionplaneområdet och ej heller med Stor-Stockholm enligt statistisk praxis utan har avgränsats med hänsyn till befintliga sjukhus och deras naturliga upptagningsområden. Sjukvårdsområdet uppdelas i sin tur i ett nordligt och ett sydligt upptagningsområde. I det norra upptagningsområdet ingår de kommuner som är upptagningsområde för lasaretten i Danderyd och Upplands Väsby samt Karolinska sjukhuset. I det södra upptagningsområdet ingår samtliga kommuner inom länet söder om Stockholm utom de, som tillhör upptagningsområdet för Södertälje lasarett (Botkyrka, Salem, Grödinge, östertälje, Södertälje, Turinge och J ä r n a ) . Botkyrka ingår sålunda i Södertälje lasaretts upptagningsområde, medan Sorunda ingår i södra upptagningsområdet inom Stor-Stockholms sjukvårdsområde. I dispensärhänseende bildar Botkyrka och Salem ett distrikt, vilket är knutet till centraldispensären vid sanatoriet i Uttran, medan Sorunda och Ösmo bildar

291 ett dispensärdistrikt under centraldispensären vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Vad slutligen tandvården beträffar bildar Botkyrka och Grödinge ett tandvårdsdistrikt, medan Sorunda och ösmo jämte Nynäshamns stad ingår i ett nynäshamnsdistrikt. Slutsats Som framgår av den redovisade sammanställningen är Botkyrka en ytterst expansiv kommun, som näringsgeografiskt, bebyggelsemässigt och administrativt hör nära samman med Stockholm och grannkommunen i öster, Huddinge. Järnvägsavståndet från de båda tätorterna Tullinge och Tumba är till Stockholm 5 km respektive 11 km längre än till Södertälje. Enligt 1950 års folkräkning hade ca Vs av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen sin arbetsplats i Stockholm. I betänkandet 1956 angående ortsgrupperingen inom Stockholms- och göteborgsområdena fördes kommunen till Stockholms inre förortsområde. Vid den nämnda folkräkningen var av den inom kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen mindre än 8 % sysselsatt inom jordbruksnäringarna, medan ca 45 % var sysselsatt inom industri och hantverk. I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen och länsskolnämnden kommunen till respektive Stockholms A-region och Stockholms gymnasieområde. Interkommunalt samarbete planeras med Grödinge. Statsadministrativt ingår kommunen i samma enheter som Huddinge kommun, medan den i landstingskommunala indelningar i allmänhet går samman med Grödinge. Botkyrka kommun är, som framgår av det sagda, nära knuten till Stockholm och dess grannkommuner. Kommunen får därför anses ingå i stockholmsregionen. Sorunda har under perioden 1930—1960 haft en svag folkökning. Befolkningsmaximum inträffade 1950, varefter folkmängden minskat med 13 %-enheter. Ungefär 2/s av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen återfanns vid slutet av år 1950 inom jordbruksnäringarna och lika stor andel inom industri och hantverk. En mycket liten del av den förvärvsarbetande befolkningen hade vid samma tidpunkt sin arbetsplats i annan kommun. Som framgått av sammanställningen ovan är befolkningens spontana inriktning i servicehänseende delad på de näraliggande centralorterna Nynäshamn, Södertälje och Stockholm, dock med någon övervikt för Nynäshamn och Stockholm. I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen Sorunda till Stockholm medan länsskolnämnden för den i första hand till Stockholm. Interkommunalt samarbete planeras med Nynäshamn. Statsadministrativt är kommunen närmast sammanhörande med Nynäshamn. Landstingskommunalt är kommunen likaledes knuten till Nynäshamn men även till Stockholm. Kommunen är således inte ensidigt inriktad mot någon av de närmast belägna centralorterna Södertälje, Nynäshamn eller Stockholm. Av den ovan lämnade redovisningen framgår dock att kommunen närmast är knuten till Stockholm och det mot Stockholm klart inriktade Nynäshamn, varför den liksom Botkyrka får anses ingå i stockholmsregionen.

292 Upplands-Bro

kommun

Kommunuppgifter Upplands-Bro (3 913) omfattar församlingarna Bro (1073), Låssa (307), Stockholms-Näs (1 297), Västra Ryd (403), Håbo-Tibble (334) och Håtuna (499). (fig. 1). Under perioden 1930—1955 sjönk kommunens folkmängd med inte m i n d r e än 22 % eller från 4 416 invånare år 1930 till 3 453 invånare år 1955. Efter sistnämnda år har en omsvängning i befolkningsutvecklingen inträtt vilken medfört en ökning med ca 450 personer. Enligt 1950 års folkräkning var 45 % av totala antalet förvärvsarbetande sysselsatta inom jordbruksnäringarna och 24 % inom industri och hantverk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun uppgick till ca 13 %. Upplands-Bro saknade 1957 tätort med mer än 500 invånare. Genom kommunen löper dels järnvägen mellan Stockholm och Enköping dels riksväg 12 som likaledes sammanbinder nämnda orter.

A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret var Upplands-Bro i handels- och servicehänseende helt inriktat på Stockholm. Samma sak gäller också i fråga om telefontrafiken. Kommunen tillhör vidare Stockholms tidningsområde. Landtrafiken är tydligt inriktad mot Stockholm. I februari 1961 utgick från tätorten Kungsängen i kommunens östra del inte mindre än 166 tågförbindelser i veckan till Stockholms C medan antalet förbindelser med Enköping var 50. F r å n Bro var antalet motsvarande förbindelser 68 resp. 50.

B. Avgränsade regioner ni. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunen till Stockholms A-region respektive Stockholms gymnasieområde. Upplands-Bro tillhör jämte Håbo och del av Lagunda Bålsta lastbilscentralområde. Kommunen ingår slutligen i Uppsala sparbanks samt sparbankens i Enköping verksamhetsområden.

C. Kommunal samverkan

Upplands-Bro kommer att samarbeta beträffande enhetsskolans högstadium antingen med Håbo eller med Järfälla.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunen bildar tillsammans med Håbo och Lagunda ett landsfiskalsdistrikt. I fögderihänseende ingår kommunen jämte kommunerna i södra länsdelen samt Enköpings stad i Trögds fögderi. Slutligen ingår kommunen i Uppsala södra lantmäteridistrikt samt Enköpings civilförsvarsområde. Upplands-Bro tillhör Uppsala läns södra domsaga som har kansliorten förlagd till Uppsala.

293 E. Landstingskommunala indelningar

Upplands-Bro tillhör upptagningsområdet för länslasarettet i Enköping. Avtal föreligger med landstinget i Stockholms län att akut sjuka från Upplands-Bro må hänvisas till Löwenströmska lasarettet i Upplands-Väsby. I tandvårdshänseende och i fråga om dispensärvården bildar Upplands-Bro och Håbo ett distrikt. Tandvårdsdistriktet lyder under centraltandpolikliniken i Uppsala medan dispensärdistriktet lyder under centraldispensären vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Slutsats Enligt 1950 års folkräkning var inte mindre än 45 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Upplands-Bro sysselsatt inom jordbruksnäringarna medan industrinäringarna sysselsatte ungefär 25 %. Andelen förvärvsarbetande i annan kommun var låg men den har sannolikt ökat betydligt genom den allt vanligare arbetskraftspendlingen. Kommunen är i fråga om spontan service helt inriktad mot Stockholm. Av 1958 års trafikstatistik framgår att motortrafiken i de östra delarna av kommunen är inriktad mot Stockholm och dess grannkommuner medan den från de västra delarna är inriktad mot i första hand Bålsta i Håbo kommun. I regionhänseende förs kommunen såväl av arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Stockholms A-region respektive Stockholms gymnasieområde. I skolhänseende planerar kommunen att samarbeta med Håbo. Statsadministrativt är Upplands-Bro inriktat mot såväl Uppsala som Enköping. I landstingskommunalt hänseende är den i första hand inriktad mot Håbo och i andra hand mot Enköping. Av det anförda framgår att Upplands-Bro i näringsgeografiskt hänseende så gott som helt är inriktat mot Stockholm varför kommunen får anses ingå i stockholmsregionen.

Sigtuna

stad och Märsta

landskommun

Kommunuppgifter Sigtuna stad (3 212) omfattar fyra församlingar nämligen Sigtuna (2 484), S:t Olof (437), S:t Per (136) och Haga (155) (fig. 2). Staden har under den senaste 30-årsperioden haft en relativt jämn folkökning vilken uppgår till 63 %. Under perioden 1945—1960 var den dock något kraftigare än under 1930-talet och förra hälften av 1940-talet. Näringslivet är relativt väl differentierat. Vid senaste folkräkningen (1950) var mellan 20 och 30 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt inom var och en av följande grupper nämligen jordbruk, industri samt offentliga tjänster. Andelen sysselsatta inom annan kommun var ca 8 %. Staden ligger vid länsväg. Avståndet till Stockholm är 49 km och till Uppsala 32 km. Märsta (6 301) omfattar församlingarna Odensala (857), Husby-Ärlinghundra (3 546), Skånela (419) och Norrsunda (1 479) (fig. 2). Mellan åren 1930 och 1945 var kommunens folkmängd i stort sett oförändrad men efter sistnämnda år h a r en kraftig expansion inträtt vilken i det närmaste med-

294 fört en fördubbling av folkmängden. Enligt 1950 års folkräkning var ca 37 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt inom industri och hantverk medan andelen inom jordbruksnäringarna uppgick till ca 30 %. Andelen sysselsatta i annan kommun var vid samma tidpunkt 19 %. Kommunen har en tätort av större betydelse, nämligen Märsta som vid senaste årsskiftet beräknades ha en folkmängd av ca 2 900 inv. Genom kommunen och tätorten löper såväl järnvägen Stockholm—Uppsala som riksväg 13 vilken likaledes sammanbinder nämnda städer. Järnvägsavståndet är från tätorten till Stockholm C 37 km och till Uppsala 29 km. I kommunens östra del, på ett avstånd av omkring 6 km från tätorten, ligger storflygplatsen Arlanda.

A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret bildade Sigtuna eget handelsområde vilket omfattade förutom staden även församlingar i angränsande kommuner. Enligt samma undersökning hade vidare såväl Stockholm som Uppsala ett påtagligt handelsinflytande i Sigtuna stad. I Märsta hade Stockholm ett påtagligt inflytande i södra delen av kommunen där tätorten är belägen. Uppsala saknade inflytande där. I kommunens norra del hade såväl Stockholm som Uppsala ett obetydligt inflytande. I såväl tidnings- som telefontaxehänseende ingår både Sigtuna och Märsta i respektive stockholmsområden. Vidare har telestyrelsen i den preliminära indelningen av landet i teleområden fört båda kommunerna till Stockholms teleområde. Landtrafiken är från båda kommunerna starkare inriktad mot Stockholm än mot Uppsala. I februari 1961 hade Märsta samhälle 144 tågförbindelser i veckan med Stockholm mot 105 förbindelser med Uppsala. Enligt 1958 års trafikstatistik var landsvägstrafiken från de båda tätorterna betydligt intensivare mot Stockholm än mot Uppsala.

B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning av landet i A-regioner såväl Sigtuna som Märsta till Stockholms A-region medan länsskolnämnden i sin gymnasieplanering för södra delen av Märsta till Stockholms gymnasieområde samt Sigtuna och norra delen av Märsta till Uppsala gymnasieområde. Sigtuna, Knivsta, Skepptuna och Märsta utom Norrsunda och Skånela församlingar bildar Märsta lastbilscentralområde. Båda kommunerna ingår i Stockholms regionplaneområde och Märsta därjämte i Stockhohns förorters samarbetsnämnd. Både Sigtuna stad och Märsta ingår i länssparbankens i Stockholm och Stockholms sparbanks verksamhetsområden. Sigtuna ingår dessutom i Uppsala sparbanks verksamhetsområde.

C. Kommunal samverkan

Länsskolinspektören föreslår att Märsta och Sigtuna bildar ett högstadium för enhetsskolan. Märsta ingår numera i det s. k. Käppalaförbundet för gemensamt avlopp för Stockholms norra förortskommuner. Kommunerna samarbetar beträffande renhållningen. Sigtuna samarbetar dessutom med Sollentuna beträffande yrkesundervisningen.

295 D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Båda kommunerna ingår i Sigtuna landsfiskalsdistrikt vilket dessutom omfattar Knivsta och Skepptuna kommuner. De tillhör båda Svartsjö fögderi samt Stockholms västra lantmäteridistrikt och Stockholms läns västra domsaga med kansliort i Stockholm. I civilförsvarshänseende slutligen tillhör kommunerna Norrtälje civilförsvarsområde i vilket även grannkommunerna Knivsta och Skepptuna ingår.

E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende räknas kommunerna till norra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsområde. Inom dispensärvården bildar Sigtuna stad och Märsta tillsammans ett distrikt under centraldispenären vid Löwenströmska lasarettet i Upplands-Väsby. Sigtuna stad och Märsta bildar slutligen var för sig ett tandvårdsdistrikt. Slutsats I Sigtuna stad var enligt 1950 års folkräkning den förvärvsarbetande befolkningen relativt jämnt fördelad på näringslivets huvudgrupper medan industri och hantverk samt jordbruksnäringarna dominerade i Märsta. Under den senaste 30-årsperioden har Sigtuna haft en relativt jämn folkökning medan ökningen i Märsta helt är koncentrerad till senare hälften av 1940-talet samt 1950-talet. Enligt tätortsregistret bildade Sigtuna samt de södra och mellersta delarna av Märsta ett handelsområde med Sigtuna som centrum. Av närliggande större centra hade Stockholm och Uppsala båda ett påtagligt inflytande i Sigtuna medan Uppsalas inflytande i Märsta var koncentrerat till kommunens n o r r a del. I kommunikationshänseende är de båda kommunerna starkare inriktade mot Stockholm än Uppsala vilket bl. a. 1958 års trafikstatistik visar. I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen såväl Sigtuna som Märsta till stockholmsregionen medan länsskolnämnden för Sigtuna och norra delen av Märsta till Uppsala gymnasieområde samt återstoden av Märsta till Stockholms gymnasieområde. Statsadministrativt ingår båda kommunerna i samma administrativa enheter. Likaså föreligger ett nära samarbete på det landstingskommunala området. Till följd av storflygplatsens iförläggning till Arlanda är serviceresurserna i Märsta f. n. under stark utbyggnad. Detta medför att samhället servicemässigt kommer att få en självständigare ställning gentemot andra närliggande större centra än vad det f. n. har. Samtidigt härmed kommer dock sannolikt den arbetsmarknadsmässiga anknytningen till Stockholm och mellanliggande kommuner att förstärkas. Av det anförda framgår att Sigtuna och Märsta i näringsgeografiskt hänseende i huvudsak är inriktade mot Stockholm och därför kan anses ingå i stockholmsregionen. Den ovan lämnade redovisningen rörande Stockholms influens visar att följande kommuner är näringsgeografiskt starkast knutna till Stockholm, nämligen inom Stockholms län Sundbyberg, Solna, Djursholm, Lidingö, Nacka, Vaxholm, Nynäshamn, Stocksund, Danderyd, Sollentuna, Täby, Saltsjöbaden, Järfälla, Huddinge, Upplands-Väsby, Vallentuna, Össeby, Österåker, Ljusterö, Djurö,

296 Värmdö, Boo, Gustavsberg, Tyresö, Österhaninge, Västerhaninge, ösmo, Sorunda, Botkyrka, Ekerö och Färingsö samt inom Uppsala län Upplands-Bro. Sigtuna och Märsta är svagare knutna till Stockholm men kan likväl anses ingå i en stockholmsregion.

Södertäljeregionen Av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Södertäljes influens i olika avseenden framgår, att vid en på där angivna faktorer grundad näringsgeografisk bedömning kan till en södertäljeregion utan särskild ytterligare motivering förutom Södertälje hänföras följande kommuner nämligen i Stockholms län Östertälje och Turinge samt i Södermanlands län Enhörna. De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner i Stockholms och Södermanlands län är i fråga om här studerade faktorer inriktade mot Södertälje i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till södertäljeregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att n ä r m a r e klarläggas.

Järna

kommun

Kommunuppgifter Järna (4 890) omfattar församlingarna Vårdinge ( 1 3 3 9 ) , Överjärna (3 101) och Ytterjärna (450) (fig. 1). Åren 1930—1945 sjönk kommunens folkmängd med 9 % eller från 4 245 invånare år 1930 till 3 866 invånare år 1945. Efter sistnämnda är har en omsvängning i befolkningsutvecklingen inträtt, som för 1960 i förhållande till 1930 ger en folkökning av 15 %. Enligt 1950 års folkräkning var 41 % av totala antalet inom kommunen bosatta förvärvsarbetande sysselsatta inom industri och hantverk, medan jordbruksnäringarna sysselsatte 26 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun uppgick till inte mindre än drygt 22 % av totala antalet förvärvsarbetande. Järna kommun har två tätorter med mer än 500 invånare, nämligen J ä r n a (1 400) i Överjärna församling och Mölnbo (600) i Vårdinge församling. Båda tätorterna har goda kommunikationer. I Järna strålar södra och västra stambanorna samman. Biksväg 1 passerar i omedelbar anslutning till tätorten och länsväg 225 mot Flen—Katrineholm passerar genom samhället och ansluter omedelbart öster därom till riksvägen. Mölnbo ligger vid västra stambanan och vid länsväg 225. Järnvägsavståndet från Järna är till Södertälje S 12 km, till Stockholm G 47 km, till Nyköping 57 km och till Katrineholm 86 km. Från Mölnbo är järnvägsavståndet till Södertälje S 22 km, till Stockholm C 57 km och till Katrineholm 76 km. A. Handelsområden ni. m.

Enligt tätortsregistret tillhörde Järna kommun såväl Stockholms som Södertälje handelsområden. Västra delen av kommunen, omfattande Vårdinge församling, ingick även i Gnesta handelsområde. Stockholms och Södertäljes handelsinflytande i de östra delarna av kommunen betecknades som påtagligt, medan det i Vårdinge församling var obetydligt. Gnestas handelsinflytande i Vårdinge betecknades som påtagligt.

297 I tidningshänseende ingår hela kommunen i Stockholms tidningsområde, medan den i telefontaxehänseende är delad mellan Södertälje telcfontaxeområde (Överjärna och Ytterjärna församlingar) och Gnesta telefontaxeområde (Vårdinge församling). Hela kommunen har i telestyrelsens preliminära indelning i teleområden förts till Stockholms teleområde. Landtrafiken är tydligt inriktad mot Södertälje och Stockholm. I februari 1961 hade Järna samhälle ca 110 tågförbindelser i veckan med såväl Södertälje som Stockholm, medan antalet förbindelser med Nyköping vid samma tidpunkt var 49 och med Katrineholm 29. Enligt 1958 års trafikstatistik avtog landsvägstrafiken söder ut och väster ut från Järna samhälle räknat medan den ökade mot Södertälje. En av Gunnar Arpi sommaren 1957 gjord undersökning 1 angående köpvanor m. m. inom ett område i Södermanland visar, att Gnesta har ett starkt handelsoch annat serviceinflytande i de västra delarna av Järna kommun. Arpi fann vidare, att inom undersökningsområdet befolkningens utgifter för andra varor än livsmedel och för tjänster totalt utgjorde 46 % av samtliga utgifter för detaljhandelsvaror och för tjänster. I Mölnbo samhälle (Vårdinge) fann Arpi, att utgifterna för andra varor än livsmedel jämte tjänster fördelade sig på följande sätt efter inköpsort, nämligen 18 % på Gnesta, 12 % på samhället självt, 1 % på Järna, 11 % på Södertälje, 3 % på Stockholm och 1 % på diverse orter.

B. Avgränsade regioner ni. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin indelning av landet i A-regioner fört Järna kommun till södertäljeregionen, vilket också länsskolnämnden gör i gymnasiehänseende. I sparbankshänseende tillhör kommunen såväl länssparbankens i Stockholm som Stockholms sparbanks och sparbankens i Södertälje verksamhetsområden. J ä r n a tillhör slutligen södertäljeortens lastbilscentralområde, vari även ingår Södertälje stad samt landskommunerna Salem, Östertälje, Turinge och Enhörna.

C. Kommunal samverkan

Kommunen skall jämte Hölö kommun i Södermanlands län bilda ett högstadieområde för enhetsskolan. På hälsovårdens område planeras samarbete mellan J ä r n a samt Salem, Grödinge, östertälje och Turinge för anställande av hälsovårdsinspektör. J ä r n a samarbetar beträffande vattenvården med Södertälje m. fl. kommuner. Kommunen samarbetar dessutom med Södertälje beträffande yrkesundervisningen.

D. Statsadmini&trativa indelningar m. m.

Kommunen bildar med Salem, Grödinge, Östertälje och Turinge ett landsfiskalsdistrikt. I lantmäterihänseende ingår kommunen i ett södertäljedistrikt. Kommunen tillhör vidare Öknebo fögderi och Södertälje civilförsvarsområde. I judiciellt hänseende ingår Järna i Södertörns domsaga med kansliort i Stockholm. 1 Gunnar Arpi: Köpvanor, detaljhandelsområden och regionindelningar. FFI. Meddelanden nr 58. Stockholm 1959.

298 £ . Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende tillhör Järna upptagningsområdet för lasarettet i Södertälje. Kommunen bildar med Grödinge, Östertälje och Turinge ett dispensärdistrikt under centraldispensären vid länssanatoriet i Uttran. Inom distriktstandvården bildar kommunen ett tandvårdsdistrikt med Södertälje, östertälje, Salem och Turinge samt Enhörna i Södermanlands län.

Slutsats Enligt 1950 års folkräkning var inom J ä r n a kommun industri och hantverk den viktigaste näringsgrenen, som sysselsatte mer än 40 % av totala antalet förvärvsarbetande inom kommunen. En anmärkningsvärt stor andel — eller drygt 20 % av samtliga förvärvsarbetande — hade sin arbetsplats i annan kommun. Totalt har befolkningen i kommunen under perioden 1930—1960 ökat med 15 %. Järna är med undantag för Vårdinge församling i näringsgeografiskt hänseende inriktat mot Södertälje och Stockholm. Vårdinge församling däremot är, som bl. a. Arpi visat, i handels- och andra servicehänseenden närmast inriktad mot Gnesta, medan församlingen arbetsmarknadsmässigt och i övrigt är övervägande inriktad mot Södertälje och Stockholm liksom återstående del av Järna kommun. Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för i sina indelningar Järna till respektive Södertälje A-region och Södertälje gymnasieområde. Interkommunalt skall Järna och Hölö bilda ett enhetsskoleområde. I andra avseenden samarbetar kommunen med grannkommunerna inom länet. Statsadministrativt och landstingskommunalt är kommunen huvudsakligen inriktad mot Södertälje. Av det anförda framgår, att kommunen till sin huvudsakliga del i servicehänseende är knuten till Södertälje. Vårdinge församling, som i nämnda hänseende är inriktad mot Gnesta, är den i befolkningshänseende mindre delen av kommunen. I fråga om kommunikationer och arbetsmarknad är kommunen som helhet klart inriktad mot Södertälje. En näringsgeografisk bedömning av Järna kommuns regiontillhörighet ger sålunda vid handen att kommunen är så starkt influerad av Södertälje att den får anses ingå i södertäljeregionen.

Salems och Grödinge

kommuner

Kommunuppgifter Salem (2 299) bildar en församling (fig. 1.). Under perioden 1930—1940 minskade kommunens befolkning något. Mellan 1940 och 1955 ökade den ganska kraftigt, varefter en svag nedgång inträtt. Totalt för hela perioden 1930—1960 redovisas en ökning av 7 %. Enligt 1950 års folkräkning var 28 % av totala antalet inom kommunen bosatta förvärvsarbetande sysselsatta inom hälso- och sjukvård samt annan offentlig tjänst medan andelen inom industrin sysselsatta uppgick till 26 %. Inte mindre än drygt 38 % av samtliga förvärvsarbetande hade sin arbetsplats i annan kommun. Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Rönninge (1 400), som ligger vid järnvägen Stockholm—Södertälje. Avståndet med järnväg är till Stockholm C 28 km och till Södertälje S 7 km. Samhället har vidare nära anslutning till riksväg 1 mellan Stockholm och Södertälje.

299 Grödinge (1 961) består likaledes av endast en församling (fig. 1). Kommunen har under perioden 1930—1960 i stort sett haft ökande befolkning. Särskilt kraftig har folkökningen varit efter år 1955. Totalt för hela perioden 1930—1960 uppgår den till 18 %. Enligt 1950 års folkräkning var, av totala antalet inom kommunen bosatta förvärvsarbetande, 38 % sysselsatta inom jordbruksnäringarna och 22 % inom industri och hantverk. Även i Grödinge var andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun stor, eller 30 % av totala antalet förvärvsarbetande i kommunen. Inom kommunen ligger huvuddelen av Uttrans samhälle (600). Samhället har järnvägsförbindelse med både Stockholm och Södertälje. Avståndet är med järnväg till Stockholm C 25 km och till Södertälje S 10 km.

A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret ingick båda kommunerna i såväl Stockholms som Södertäljes handelsområden. Stockholms handelsinflytande betecknades som obetydligt i Salem medan inflytandet i Grödinge var påtagligt. Södertälje hade däremot ett dominerande handelsinflytande i Salem medan inflytandet i Grödinge angavs som påtagligt. I telefontaxehänseende för telestyrelsen hela Grödinge och södra delen av Salem till Stockholms telefontaxeområde, medan resten av Salem förs till Södertälje taxeområde. Båda kommunerna ingår i Stockholms tidningsområde. Beträffande landkommunikationerna är det icke möjligt att avläsa någon bestämd huvudinriktning mot Stockholm eller Södertälje, då trafiken på hela sträckan Stockholm—Södertälje är ytterst intensiv.

B. Avgränsade regioner m. ni.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens indelning av landet i A-regioner förs båda kommunerna till Södertälje A-region. Länsskolnämnden för likaså i gymnasiehänseende de båda kommunerna till Södertälje. Salem ingår i södertäljeortens lastbilscentralområde, medan Grödinge bildar ett område tillsammans med Botkyrka. I sparbankshänseende ingår kommunerna i såväl länssparbankens i Stockholm som Stockholms och Södertälje sparbankers verksamhetsområden. Kommunerna tillhör slutligen Stockholms regionplaneområde. Grödinge ingår dessutom i Stor-Stockholms planeringsnämnd.

C. Kommunal samverkan

Båda kommunerna saknar tillräckligt elevunderlag för enhetsskolans högstadium. Salem har redan etablerat samarbete med Södertälje medan Grödinge av länsskolinspektören föreslås gå samman med Botkyrka. För elevernas yrkesutbildning har Salem redan träffat avtal med Södertälje medan Grödinge saknar avtal. Yrkesutbildningsanstalterna i Södertälje ligger dock närmast till för kommunens elever. Grödinge samarbetar med Botkyrka i fråga om brandförsvar samt vatten och avlopp samt med Södertälje beträffande reningsverk.

300 D. Statsadministrativa indelningar m. ni.

Kommunerna bildar i vissa administrativa hänseenden en enhet tillsammans med de västerut liggande landskommunerna Östertälje, Turinge och Järna. I några fall ingår även Södertälje stad i denna enhet. Kommunerna bildar ett landsfiskalsdistrikt tillsammans med Östertälje, Järna och Turinge. Salem och Grödinge ingår vidare tillsammans med ovannämnda kommuner samt Sorunda, ösmo och Nynäshamn i Öknebo fögderi. Enligt den hösten 1960 fastställda indelningen i lantmäteridistrikt har kommunerna förts samman med bl. a. Södertälje stad, Östertälje och Botkyrka till ett södertäljedistrikt. Kommunerna ingår i Södertörns domsaga med kansliort i Stockholm. I civilförsvarshänseende slutligen ingår kommunerna i Södertälje civilförsvarsområde.

E. Landstingskommunal;! indelningar

I landstingets indelning av länet i sjukvårdsområden ingår båda kommunerna i Södertälje lasaretts upptagningsområde. Inom dispensärverksamheten tillhör Salem jämte Botkyrka Tumba distrikt, medan Grödinge bildar ett distrikt med Östertälje, Turinge och Järna. Båda distrikten lyder under centraldispensären vid länssanatoriet i Uttran. Salem ingår tillsammans med Södertälje, Turinge, Järna m. fl. kommuner i ett tandvårdsdistrikt med tandpoliklinik i Södertälje, medan Grödinge tillsammans med Botkyrka bildar ett distrikt med tandpoliklinik i Tumba.

Slutsats Såväl Salem som Grödinge har ett relativt svagt utvecklat näringsliv. Den i kommunerna bosatta arbetskraften söker sig därför till närbelägna större centra, i första hand Stockholm och Södertälje. Kommunerna har, trots att näringslivet ej är så väl utvecklat, under perioden 1930—1960 haft en positiv befolkningsutveckling. Av redovisade uppgifter angående kommunernas spontana inriktning mot centralorterna Stockholm och Södertälje framgår att dessa städers omland i Salem och Grödinge skär över varandra. I servicehänseende är kommunerna sålunda inriktade mot båda centralorterna utan klar övervikt för någon av dem. Vad gäller bebyggelseplaneringen hör Grödinge närmast samman med Botkyrka, då bebyggelsen i Uttrans och Tumba samhällen har växt samman. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden för kommunerna till Södertälje. I fråga om det interkommunala samarbetet är Salem inriktat mot Södertälje, medan Grödinge planerar att samarbeta med Botkyrka. Beträffande såväl de statsadministrativa som landstingskommunala indelningarna förs kommunerna i övervägande antalet indelningar samman med Södertälje och dess grannkommuner. Av det sagda framgår att Salem och Grödinge är inriktade både mot Stockholm och Södertälje. Gjorda undersökningar ger ej belägg för att kommunerna företrädesvis är knutna till ettdera av dessa centra. Då kommunerna icke kan. anses på sådant sätt inriktade mot visst centrum har de i detta sammanhang inte förts till viss region.

301 Hölö

kommun

Ko mmun upp gifte r Hölö (2 143) består av församlingarna Hölö (1 416) och Mörkö (727) (fig. 1). Kommunen saknar tätort med minst 500 invånare. Kommunens befolkning har sedan 1930 minskat med ca 25 %. Minskningen är relativt jämnt fördelad över perioden, dock har den varit något större under den senaste femårsperioden än under tidigare perioder. Enligt 1950 års folkräkning uppgick antalet inom jordbruksnäringarna sysselsatta till ca 45 % av samtliga inom kommunen bosatta förvärvsarbetande, medan andelen industrisysselsatta uppgick till ca 35 %. I runt tal 10 % av de förvärvsarbetande hade sin arbetsplats i annan kommun. Genom kommunen passerar södra stambanan samt riksväg 1.

A. Handelsområden m. ni.

Enligt tätortsregistret hade såväl Södertälje som Stockholm handelsinflytande i så gott som hela Hölö. Södertäljes inflytande betecknades som påtagligt medan Stockholms var obetydligt. I tidningshänseende ingår kommunen i Stockholms tidningsområde, medan den av telestyrelsen i telefontaxehänseende förts till Södertälje telefontaxeområde. I den preliminära indelningen i teleområden har kommunen förts till Stockholms teleområde. Enligt trafikflödeskartorna avseende 1958 var trafikintensiteten på riksväg 1 starkare i kommunens norra än i dess södra del, vilket tyder på att den från kommunen utgående lokala motortrafiken huvudsakligen är inriktad mot Södertälje och Stockholm.

B. Avgrärsade regioner m. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunen till Södertälje A-region respektive Södertälje gymnasieområde. Kommunen bildar tillsammans med Trosa och Vagnhärad ett lastbilscentralområde. Vidare utgör dessa kommuner verksamhetsområde för Trosa och Hölebo sparbank.

€ . Kommunal samverkan

Enligt Kungl. Maj:ts beslut skall Hölö i fråga om enhetsskolans högstadium samarbeta med Järna kommun i Stockholms län.

D. Statsadministrativa indelningar ni. m.

Hölö ingår med Trosa, Vagnhärad och Tystberga i Trosa landsfiskalsdistrikt, Nyköpings fögderi och Nyköpings lantmäteridistrikt. I civilförsvarshänseende slutligen tillhör kommunen Nyköpings civilförsvarsområde. Hölö tillhör i judiciellt hänseende Nyköpings domsaga med kansliort i Nyköping.

302 E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende hänföres vårdbehövande från Hölö till lasarettet i Nyköping. Avtal har träffats med landstinget i Stockholms län angående vård på lasarettet i Södertälje av barnbördspatienter från Hölö kommun. Hölö bildar tillsammans med Trosa, Vagnhärad samt del av Tystberga ett dispensärdistrikt, vilket lyder under centraldispensären i Nyköping. I tandvårdshänseende slutligen bildar kommunen tillsammans med Trosa och Vagnhärad ett distrikt med distriktstandpolikliniken förlagd till Trosa. Slutsats Som framgått av redovisningen ovan var, vid 1950 års folkräkning, 45 % av den yrkesverksamma befolkningen i Hölö sysselsatt inom jordbruk med binäringar samt 35 % inom industri. Ca 90 % av den totala förvärvsarbetande befolkningen hade sin arbetsplats inom kommunen. Hölö är service- och kommunikationsmässigt starkt inriktat mot Södertälje. Anknytningen understryks av att såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden i sina indelningar för kommunen till Södertälje. Interkommunalt kommer samarbete att upptagas mellan Hölö och Järna. Statsadministrativt har kommunen anknytning till Nyköping. I sjukvårdshänseende ä r kommunens befolkning närmast hänvisad till lasarettet i Nyköping men har även viss anknytning till lasarettet i Södertälje. Kommunen ingår i övrigt i landstingskommunala verksamhetsområden tillsammans med i första hand Trosa och Vagnhärad. Av den ovan lämnade redovisningen framgår att kommunen näringsgeografiskt får anses ingå i södertäljeregionen. Trosa stad och Vagnhärads

landskommun

Kommunuppgifter Trosa stad (1 313) består av endast en församling (fig. 1). Staden har haft en jämnt fortlöpande folkökning från 1930 till 1958, men under åren 1959 och 1960 har en stagnation inträtt. Totalt redovisas för hela perioden 1930—1960 en ökning av 64 %. Av totala antalet sysselsatta återfanns vid folkräkningen 1950 de flesta inom gruppen industri och hantverk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats inom annan kommun var liten. Staden saknar järnväg. Länsväg 142 förbinder den med riksväg 1. Vägavståndet är från Trosa till Södertälje 39 km och till Nyköping 48 km. Vagnhärad (2 898) omfattar församlingarna Västerljung (842) och TrosaVagnhärad (2 056) (fig. 1). Efter år 1930 nådde kommunen ett befolkningsmaximum 1935 med 3 142 invånare, varefter en svag minskning av befolkningen ägt rum. För hela perioden redovisas en minskning av 7 %. Vid slutet av 1950 var ca 42 % av totala antalet inom kommunen bosatta förvärvsarbetande sysselsatta inom jordbruksnäringarna och ca 30 % inom industri och hantverk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun utgjorde 8 %. Kommunen har en tätort av större betydelse nämligen Vagnhärad (500). Denna ligger vid såväl riksväg 1 som stambanan Stockholm—Malmö.

303 Vägavståndet från Vagnhärads samhälle är till Södertälje 30 km och till Nyköping 39 km. A. Handelsområden m. m.

Stockholm liksom Södertälje hade enligt tätortsregistret ett påtagligt handelsinflytande i den norra delen av Vagnhärad, medan städernas inflytande i de södra delarna betecknades som obetydligt. Nyköpings handelsinflytande angavs i de södra delarna av Vagnhärad som påtagligt, medan det i de norra delarna inklusive Trosa betecknades som obetydligt. I n o r r a delen av Vagnhärad hade också Gnesta ett påtagligt inflytande. I tidningshänseende tillhör kommunerna Nyköpings tidningsområde, medan de i telefontaxehänseende förts till Gnesta taxeområde. I telestyrelsens preliminära indelning i teleområden förs hela telefontaxeområdet till Stockholms teleområde. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens undersökningar angående trafikintensiteten på olika vägar avseende 1958 förekom den lägsta uppmätta årsmedeldygnstrafiken på riksväg 1 mellan Södertälje och Nyköping inom Vagnhärads kommun. Den punkt där detta värde uppmättes låg något söder om Vagnhärads samhälle, således ungefär mitt emellan de båda städerna. Kommunerna är, enligt uppgifter från länsarbetsnämnden i Södermanlands län, i arbetsmarknadshänseende starkt knutna till Södertälje. B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunerna till Södertälje A-region respektive Södertälje gymnasieområde. Kommunerna bildar tillsammans med Hölö och Lästringe församling i Tystberga ett lastbilscentralområde samt utgör, jämte Hölö och östra delen av Tystberga,. verksamhetsområde för Trosa och Hölebo sparbank. C. Kommunal samverkan

I fråga om enhetsskolans högstadium planeras samarbete mellan Trosa, Vagnhärad och Tystberga. Trosa och Vagnhärad planerar vidare att gå samman beträffande åldringsvården. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Trosa och Vagnhärad ingår i samma domsaga, landsfiskalsdistrikt lantmäteridistrikt och civilförsvarsområde som Gnesta, Daga, Tystberga och Hölö. Domsagokansliet är förlagt till Nyköping. Trosa och Vagnhärad bildar med bl. a. Hölö ett fögderi. E. Landstingskommunala indelningar

Kommunerna räknas till upptagningsområdet för lasarettet i Nyköping. I fråga om dispensärvården bildar kommunerna tillsammans med Hölö och del av Tystberga ett dispensärdistrikt under centraldispensären i Nyköping. I tandvårdshänseende slutligen bildar kommunerna med Hölö ett tandvårdsdistrikt.

304 Slutsats Trosa och Vagnhärad bildar, som framgått av redovisningen ovan, i en rad avseenden en enhet. De är liksom Hölö närmast knutna till Södertälje, men influensen från denna stad är inte lika stark som fallet var beträffande Hölö. Detta framgår bl. a. av det förhållandet, att kommunerna i servicehänseende inte enbart är inriktade mot Södertälje och Stockholm. Även Nyköping och Gnesta har ett inte obetydligt inflytande. Av trafikflödeskartan avseende 1958 års motorfordonstrafik framgår att lokaltrafiken från Trosa och Vagnhärad är inriktad mot såväl Södertälje som Nyköping. I regionshänseende för arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden kommunerna till Södertälje. Planer på interkommunalt samarbete föreligger mellan Trosa, Vagnhärad och Tystberga. I statsadministrativt och landstingskommunalt avseende hör kommunerna samman med såväl Tystberga som Hölö. Trosa och Vagnhärad är som framgår av det sagda i näringsgeografiskt hänseende splittrade mellan skilda centra. Liksom Gnesta och Daga intar de i vissa avseenden en självständig ställning. Anknytningen till Södertälje är dock den mest framträdande och kommunerna kan därför anses ingå i södertäljeregionen. Gnesta köping och Daga landskommun

{

Kommunuppgifter Gnesta köping (3 174) består av endast en församling (fig. 1). Själva tätortsbildningen hade vid Pålssons undersökningar 1 700 invånare. Under perioden 1930—1940 minskade kommunens befolkning, varefter en svag folkökning ägt rum. Totalt utgör denna för hela perioden 4 %. Vid slutet av år 1950 var drygt 30 % av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt inom handel och samfärdsel, medan industrin sysselsatte knappt 30 % och jordbruksnäringarna en ytterligare något mindre andel. Andelen förvärvsarbetande inom annan kommun uppgick vid samma tillfälle till ca 8 %. Köpingen har genom västra stambanan goda järnvägsförbindelser med Södertälje och Stockholm i öster samt Flen och Katrineholm i väster. Antalet lokala tågförbindelser per vecka uppgick i februari 1961 till 73 med Södertälje och Stockholm samt 36 med Flen och Katrineholm. Köpingen har vidare goda landsvägsförbindelser med nämnda städer samt med Nyköping och Strängnäs. Vägavstånden från Gnesta är till Södertälje 35 km, till Flen 48 km, till Nyköping 43 km och till Strängnäs 44 km. Daga (3 604) består av de tre församlingarna Gåsinge-Dillnäs (1038), Björnlunda (1 237) och Gryt (1 329) (fig. 1). Kommunens folkmängd har under perioden 1930—1960 minskat med inte mindre än 35 %. Kommunen är en typisk jordbrukskommun. Enligt 1950 års folkräkning var ca 55 % av totala antalet förvärvsarbetande sysselsatta inom jordbruk med binäringar, medan antalet sysselsatta inom industri samtidigt uppgick till ca 20 %. Endast en ringa del hade arbetsplatsen i annan kommun. Kommunen har en tätort av större betydelse, nämligen Stjärnhov (500) i Gryts församling.

305 Genom kommunen och tätorten löper västra stambanan. Kommunen har vidare goda landsvägsförbindelser med Södertälje, Katrineholm, Nyköping och Eskilstuna. Landsvägsavståndet från Stjärnhov är till Södertälje 58 km, till Katrineholm 54 km, till Nyköping 56 km och till Eskilstuna 54 km.

A. Handelsområden m. in.

Som framgått vid behandlingen av Trosa och Vagnhärads regiontillhörighet bildade Gnesta enligt tätortsregistret eget handelsområde. Detta omfattade förutom köpingen jämväl Daga kommun och Vårdinge församling i Järna samt norra delarna av Vagnhärads och Tystberga kommuner. Av näraliggande större orter hade Stockholm ett obetydligt handelsinflytande i Gnesta. Senare av Arpi gjorda undersökningar visar att även Södertälje har ett svagt inflytande i köpingen. Inom smärre områden i de norra och västra delarna av Daga hade, enligt tätortsregistret, Malmköping och Mariefred ett påtagligt inflytande. Av Arpis undersökning framgår vidare, att Gnestas handelsomland omfattar ungefär samma område, som redovisas i tätortsregistret. Hans undersökning gäller dock endast handelsomlandets utsträckning i öst-västlig riktning. I tidningshänseende tillhör Gnesta och större delen av Daga Nyköpings tidningsområde, medan återstoden av Daga tillhör Eskilstuna tidningsområde. Gnesta och Daga bildar tillsammans med Trosa, Vagnhärad samt Vårdinge församling i Järna och del av Tystberga ett telefontaxeområde, vilket i den preliminära indelningen i teleområden ingår i stockholmsområdet. Enligt trafikflödeskartorna avseende motortrafiken 1958 är såväl Gnesta som Daga kommunikationsmässigt starkast inriktade mot Södertälje. Av trafikundersökningarna framgår att Gnesta köping har ett litet kommunikationsomland, vilket delvis når in i Daga kommun.

B. Avgränsade regioner m . ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen för båda kommunerna till Södertälje A-region, medan länsskolnämnden för Gnesta till Södertälje gymnasieområde och Daga till Strängnäs gymnasieområde. Kommunerna bildar tillsammans med Torsåkers församling i Tystberga ett lastuilscentralområde. Kommunerna ingår i Daga härads sparbanks verksamhetsDmråde. Dessutom ingår norra delen av Daga kommun i Mariefreds sparbanks verksamhetsområde.

C. Kommunal samverkan

Samarbete mellan kommunerna planeras i fråga om enhetsskolans högstadium samt inom brandväsendet. Samarbete på yrkesskolväsendets område har kommunerna redan etablerat med Södertälje.

D. Statsadministrativa indelningar ni. m.

Kommunerna bildar ett landsfiskalsdistrikt. Vidare ingår de i Flens fögderi samt Nyköpings lantmäteridistrikt och Nyköpings civilförsvarsområde. Judiciellt tillhör kommunerna Nyköpings domsaga med kansliort i Nyköping. 20—104251

306 £ . Landstingskommunala indelningar

Gnesta räknas i sjukvårdshänseende till upptagningsområdet för lasarettet i Nyköping, medan Daga räknas till upptagningsområdena för lasaretten i Flen och Katrineholm. I fråga om dispensärvården bildar vardera kommunen ett distrikt under skilda centraldispensärer. Gnestadistriktet lyder under centraldispensären i Eskilstuna, medan Daga lyder under centraldispensären i Nyköping. I tandvårdshänseende bildar kommunerna jämte Vårdinge församling i Järna (Stockholms län) samt Torsåkers och Lästringe församlingar i Tystberga ett tandvårdsdistrikt med distriktstandvårdspoliklinik i Gnesta. Slutsats De båda här behandlade kommunerna Gnesta och Daga är såväl i fråga om befolkningsutveckling som näringskaraktär helt skilda. Gnesta har under perioden 1930—1960 totalt sett haft en svag folkökning, medan Daga under samma period haft stark folkminskning. I Gnesta dominerade vid slutet av år 1950 servicenäringarna samt industri och hantverk, medan jordbruksnäringarna dominerade i Daga. Arbetsmarknadsmässigt är kommunerna enligt uppgifter från länsarbetsnämnden i Södermanlands län klart inriktade mot Södertälje. Detsamma gäller i fråga om kommunernas kommunikationsmässiga inriktning. I handels-, tidnings- och telehänseende synes inriktningen vara splittrad. Kommunerna intar i servicehänseende en jämförelsevis självständig ställning. Arbetsmarknadsstyrelsen för kommunerna till Södertälje A-region, medan länsskolnämnden för Gnesta till Södertälje gymnasieområde och Daga till Strängnäs gymnasieområde. Interkommunalt samarbetar kommunerna och har även visst samarbete med Södertälje. Statsadministrativt är kommunerna närmast knutna till Nyköping medan någon bestämd anknytning i landstingskommunalt hänseende icke finnes. Av det sagda framgår, att Daga och Gnesta i näringsgeografiskt hänseende är splittrade. De intar även, som framhölls vid behandlingen av Trosa och Vagnhärad, liksom dessa kommuner en i vissa avseenden självständig ställning. I likhet med vad som gäller för Trosa och Vagnhärad är likväl anknytningen till Södertälje så påtaglig, att kommunerna kan anses ingå i södertäljeregionen. Mariefreds

stad och Åkers

landskommun

Kommunuppgifter Mariefreds stad (2 562) omfattar församlingarna Mariefred (1 713), Kärnbo (474) och Taxinge (375). Staden hade under 1930-talet en svag folkökning vilken under 1940- och 1950talen förbyttes i en svag folkminskning. Av totala antalet sysselsatta återfanns vid folkräkningen 1950 mer än en tredjedel eller 37 % inom gruppen industri och hantverk, medan servicenäringarna gav sysselsättning åt ca 35 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats inom annan kommun uppgick till 8 %. Staden har järnväg, vilken ansluter till järnvägen Södertälje—Eskilstuna, samt dessutom anslutningsväg till riksväg 6, som likaledes förbinder ovan nämnda

307 orter. Vägavståndet är från Mariefred till Södertälje 34 km, till Eskilstuna 54 km och till Strängnäs 21 km. Åker (3 423) omfattar församlingarna Länna (605) och Åker (2 818). Under 1930-talet hade kommunen en svag folkminskning varefter en stabilisering inträtt. Vid slutet av 1950 dominerade industrinäringarna vilka sysselsatte 53 % av samtliga förvärvsarbetande i kommunen. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun utgjorde 6 %. Kommunen har två tätorter med en folkmängd överstigande 500 invånare, nämligen Åkers styckebruk (1 100) och Åkers krutbruk (600). Genom kommunen passerar järnvägen Södertälje—Eskilstuna samt riksväg 6 vilken likaledes förbinder nämnda orter. Åkers styckebruk ligger vid järnvägen, 40 km från Södertälje S och 42 km från Eskilstuna. A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret bildade Mariefred eget handelsområde vilket förutom staden omfattade östra delen av Åkers kommun. I denna del ligger de båda ovan nämnda tätorterna. I Åker hade vidare Strängnäs inflytande i hela kommunen. I tidnings- och telehänseende replierar båda kommunerna på Strängnäs. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens undersökningar 1958 angående motortrafikens inriktning var denna på riksväg 6 något starkare inriktad mot Strängnäs och Eskilstuna än mot Södertälje. B. Avgränsade regioner m. ta.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning av landet i A-regioner Mariefred samt Åkers församling i Åkers kommun till Södertälje A-region medan Länna församling i Åkers kommun förs till Eskilstuna A-region. Länsskolnämnden för i gymnasiehänseende båda kommunerna till Strängnäs gymnasieområde. Vid avgränsningen av lastbilscentralområden har båda kommunerna förts till Strängnäs. Mariefred har egen sparbank vars verksamhetsområde förutom staden omfattar kommunerna Åker, Stallarholmen samt del av Daga. Åker ingår dessutom i Strängnäs sparbanks verksamhetsområde. C. Kommunal samverkan.

I fråga om enhetsskolans högstadium planeras samarbete mellan kommunerna. Dessa har jämte angränsande kommuner gemensam distriktsarkitekt. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Mariefred och Åker bildar med Strängnäs, Stallarholmen, Vårfruberga, Enhörna och Tosterö landsfiskalsdistrikt, fögderi och civilförsvarsområde. Kommunerna ingår vidare i Livgedingets domsaga med kansliort i Eskilstuna. E. Landstingskommunala indelningar

Mariefred och Åker tillhör Södermanlands läns norra sjukvårdsdistrikt vilket replierar på centrallasarettet i Eskilstuna. Inom distriktet finns sjukstugor i såväl Mariefred som Strängnäs. I dispensärhänseende bildar kommunerna ett dispensärområde under centraldispensären vid centrallasarettet i Eskilstuna. I tandvårdshänseende slutligen bildar Mariefred och del av Åker jämte östra delen av Stallarholmen ett distrikt med tandpolikliniken förlagd till Mariefred

308 medan återstoden av Åker tillsammans med bl. a. Strängnäs stad ingår i Strängnäs tandvårdsdistrikt. Slutsats Såväl Mariefred som Åker har under den senaste 30-årsperioden haft en svag folkminskning. Totalt uppgår denna för båda kommunerna till 5 %. I Mariefred gav vid slutet av år 1950 industri och service sysselsättning åt drygt 70 % av totala antalet sysselsatta medan industrinäringarna dominerade i Åker. I fråga om de spontana kontakterna replierar kommunerna i första hand på Strängnäs, men beträffande handeln bildade Mariefred eget handelsområde vilket delvis omfattade Åker. Arbetsmarknadsstyrelsen för Mariefred och östra delen av Åker i A-regionhänseende till Södertälje medan återstoden av Åker förs till Eskilstuna A-region. Länsskolnämnden för i gymnasiehänseende båda kommunerna till Strängnäs gymnasieområde. Interkommunalt och statsadministrativt är kommunerna i huvudsak inriktade mot Strängnäs medan de i landstingskommunalt hänseende antingen bildar egna distrikt eller är inriktade mot Eskilstuna. Av den gjorda undersökningen framgår att kommunerna — i de hänseenden som här är föremål för bedömning — i första hand är inriktade mot Strängnäs och i andra hand mot Södertälje. I fråga om vissa former av högre service liksom i arbetsmarknadshänseende synes emellertid kommunerna starkare inriktade mot Södertälje än mot Strängnäs. På grund av denna splittring i influenshänseende har kommunerna i detta sammanhang ej förts till södertäljeregionen. Av den här lämnade redogörelsen framgår, att följande kommuner är starkast knutna till Södertälje, nämligen inom Stockholms län landskommunerna östertälje, Turinge och Järna samt inom Södermanlands län E n h ö r n a och Hölö. Trosa, Vagnhärad, Gnesta och Daga är svagare knutna till Södertälje men kan likväl anses ingå i södertäljeregionen. Slutligen kan möjligen också Salem och Grödinge samt Mariefred och Åker anses ingå i södertäljeregionen. Dessa båda kommuner är dock i betydande grad knutna även till andra centralorter. Anknytningen till Södertälje kan inte sägas vara den avgjort starkare. Kommunerna har därför i detta sammanhang ej förts till södertäljeregionen.

Norrt älj eregionen Av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Norrtäljes influens i vissa hänseenden framgår, att vid en näringsgeografisk bedömning grundad p å där angivna faktorer kan till en norrtäljeregion utan särskild ytterligare motivering förutom Norrtälje hänföras följande kommuner i Stockholms län, nämligen Lyhundra, Frötuna och Blidö. De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner inom Stockholms län ä r inriktade mot Norrtälje i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till norrtäljeregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

309 Sjuhundra,

Roslags-Länna

och Väddö

kommuner

Kommunuppgifter Sjuhundra (5 186) omfattar församlingarna Fasteraa (940), Rimbo (2 694), Rö (460), Skederid (602) och Husby-Sjuhundra (490) (fig. 2). Folkmängden i kommunen visar en kontinuerlig minskning under hela perioden 1930—1960. Totalt uppgår minskningen till 9 %. Enligt 1950 års folkräkning var jordbruk med binäringar den dominerande näringsgrenen, närmast följd av industri och hantverk. Andelarna uppgick till 36 % respektive 30 %. Endast en ringa del av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen hade sin arbetsplats i annan kommun. Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Rimbo (1 300). Samhället utgör knutpunkt för järnvägsnätet i Roslagen. Sålunda har tätorten förbindelse med Stockholm Ö (55 k m ) , Norrtälje (22 k m ) , Hallstavik (Häverö kommun, 42 k m ) , Uppsala (60 k m ) . Järnvägsförbindelserna kompletteras med goda landsvägsförbindelser med nämnda orter. Roslags-Länna (2 556) omfattar församlingarna Länna (1513), Roslags-Kulla (423) och Riala (620) (fig. 2). Kommunens folkmängd visar en kraftig nedgång under hela den senaste 30årsperioden. Totalt uppgår minskningen till inte mindre än 42 %. Enligt 1950 års folkräkningsuppgifter var jordbruk med binäringar den dominerande näringsgrenen inom vilken mer än hälften av de förvärvsarbetande var sysselsatta, medan andelen inom industri och hantverk sysselsatta uppgick till 25 %. Mindre än 4 % av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen hade sin arbetsplats utanför kommunen. Tätort med en folkmängd överstigande 500 invånare saknas. Genom kommunen löper länsväg 276, som förbinder Stockholm med Norrtälje. Väddö (3118) har församlingarna Rjörkö-Arholma (466) och Väddö (2 652) (fig. 2). Kommunens folkmängd har under perioden 1930—1960 minskat med 25 %. De viktigaste näringsgrenarna är jordbruk och fiske, vilka enligt 1950 års folkräkning sysselsatte 42 % av den i kommunen bosatta yrkesverksamma befolkningen. Därnäst följer industri och hantverk, som sysselsatte 27 %. Knappt 2 % hade vid nämnda tillfälle sin arbetsplats i annan kommun. Kommunens största tätort är Elmsta (600) i Väddö församling. Järnväg saknas, men kommunen har genom länsväg goda förbindelser med Norrtälje, dit avståndet från tätorten är 30 km. A. Handelsområden in. ni.

Enligt tätortsregistret hade Stockholm ett påtagligt handelsinflytande i Fasterna och Rö församlingar i nordvästra delen av Sjuhundra, medan inflytandet i kommunen i övrigt var obetydligt eller helt obefintligt. Norrtälje hade ett påtagligt inflytande i nordvästra delen av kommunen och ett dominerande inflytande i den sydöstra delen. I Roslags-Länna var Stockholms handelsinflytande dominerande i RoslagsKulla församling i södra delen av kommunen, påtagligt i kommunens mellersta del samt obefintligt i den norra delen. Norrtäljes handelsinflytande var däremot dominerande i norra delen av kommunen men avtog sedan för att i Roslags-Kulla församling längst i söder vara helt obefintligt. Väddö slutligen var i fråga om handelsinriktning närmast orienterat mot Norrtälje.

310 I tidningshänseende tillhör alla tre kommunerna Norrtälje tidningsområde. Som framgått av kap. 5 har emellertid särskilda normer använts vid avgränsningen av storstädernas tidningsområden gentemot mindre orters tidningsområden. Kommunerna ingår slutligen i Norrtälje telefontaxeområde med undantag av Roslags-Kulla församling i Roslags-Länna, som tillhör Stockholms taxeområde. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens trafikstatistik avseende 1958 är de södra delarna av Roslags-Länna och Sjuhundra kommunikationsmässigt inriktade mot Stockholm medan återstoden av dessa kommuner jämte Väddö är inriktade mot Norrtälje.

B. Avgränsade regioner ni. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för alla tre kommunerna till Norrtälje A-region respektive Norrtälje gymnasieområde. Länna församling i Roslags-Länna ingår i norrtäljeortens lastbilscentralområde, medan de båda återstående församlingarna jämte Ljusterö samt delar av Österåker och Össeby ingår i Åkersbergaortens lastbilscentral. Sjuhundra ingår tillsammans med bl. a. angränsande delar av Knutby och Lyhundra i Rimboortens lastbilscentral, medan Väddö tillsammans med huvuddelen av Häverö bildar Häveröortens lastbilscentralområde. Samtliga kommuner ingår i länssparbankens i Stockholm och Stockholms sparbanks verksamhetsområden. Därtill ingår Länna församling i Roslags-Länna samt Sjuhundra och Rjörkö-Arholma församling i Väddö även i verksamhetsområdet för Roslagens sparbank i Norrtälje. Kommunerna ingår slutligen i Stockholmstraktens regionplaneområde.

C. Kommunal samverkan

I fråga om enhetsskolans högstadium planerar länsskolnämnden att Sjuhundra skall tillsammans med delar av Knutby och Skepptuna bilda ett högstadieområde, att Roslags-Kulla församling i Roslags-Länna skall ingå i ett område tillsammans med Österåker och Ljusterö samt att återstoden av Roslags-Länna skall med Norrtälje, Lyhundra, Frötuna och Blidö bilda ett område. Väddö slutligen planerar att gå samman med Häverö. Roslags-Länna och Blidö samarbetar i fråga om renhållning. Väddö, Knutby och Häverö har släckningsavtal.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Roslags-Länna och Sjuhundra ingår i Norrtälje landsfiskalsdistrikt, vilket även omfattar Lyhundra, Frötuna, Blidö och Norrtälje. Väddö kommun ingår i Häverö landsfiskalsdistrikt. Detta omfattar även Häverö, Knutby och Almunge. Roslags-Länna och Sjuhundra tillhör Mellersta Roslags fögderi och Väddö Norra Roslags fögderi. Alla tre kommunerna ingår i Norrtälje lantmäteridistrikt, som omfattar staden och kringliggande kommuner. Roslags-Länna och Sjuhundra tillhör Mellersta Roslags domsaga, medan Väddö tillhör Norra Roslags domsaga. Båda domsagorna har kansliort i Norrtälje. I civilförsvarshänseende slutligen tillhör Roslags-Länna och Sjuhundra Norrtälje civilförsvarsområde, medan Väddö tillhör Östhammars.

311 E. Landstingskommnnala indelningar

I sjukvårdshänseende räknas kommunerna till Norrtälje-östhammars sjukvårdsområde. I fråga om epidemivården föreligger avtal mellan landstingen i Stockholms och Uppsala län om att patienter från här behandlade kommuner skall vårdas på centralepidemisjukhuset i Uppsala. Inom dispensärvården bildar Roslags-Länna tillsammans med Norrtälje stad samt Lyhundra, Frötuna och Blidö ett norrtäljedistrikt, medan Sjuhundra och Väddö bildar egna distrikt. Alla distrikten lyder under centraldispensären i Norrtälje. Kommunerna —• Väddö dock endast delvis — bildar slutligen tillsammans med Norrtälje, Lyhundra, Blidö och Frötuna ett tandvårdsdistrikt.

Slutsats Roslags-Länna, Sjuhundra och Väddö är jordbrukskommuner. Andelen förvärvsarbetande inom jordbruksnäringarna var enligt 1950 års folkräkning lägst i Sjuhundra med 36 % och högst i Roslags-Länna med 52 % av totala antalet förvärvsarbetande i respektive kommun. Kommunerna har under perioden 1930—1960 haft en förhållandevis stark folkminskning. I handels-, tidnings- och telehänseende synes kommunerna huvudsakligen vara inriktade mot Norrtälje. Roslags-Kulla församling i Roslags-Länna replierar dock på Stockholm. Denna bild av influensens inriktning återspeglas också i trafikstatistiken avseende 1958. Kommunerna förs av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Norrtälje A-region respektive Norrtälje gymnasieområde. Interkommunalt samarbetar kommunerna eller planerar samarbete med Norrtälje och angränsande kommuner i söder och norr. Statsadministrativt är kommunerna i huvudsak inriktade mot Norrtälje, vilket också gäller beträffande de landstingskommunala indelningarna. Av det anförda framgår att Sjuhundra och Väddö är i näringsgeografiskt hänseende klart inriktade mot Norrtälje och därför får anses ingå i norrtäljeregionen. Inom Roslags-Länna kommun, som saknar större tätort, är Länna och Riala församlingar inriktade mot Norrtälje. Roslags-Kulla församling däremot är servicemässigt inriktad mot Stockholm. Denna församling är kommunens minsta med endast 423 invånare av totalt 2 556 vid slutet av år 1960. Kommunen kan därför som helhet betraktad anses ingå i norrtäljeregionen.

Häverö

kommun

Kommunuppgifter Häverö (7 962) omfattar församlingarna Singö (365), Häverö (5 707), Edebo (1 118) och Ununge (772) (fig. 2). Kommunens folkmängd minskade under perioden 1930—1955 med 20 % eller från 9 387 invånare vid periodens början till 7 510 invånare vid dess slut. Efter år 1955 h a r en icke obetydlig folkökning ägt rum. Den dominerande näringsgrenen inom kommunen är industri, främst pappersoch massaindustri. Andelen inom industri sysselsatta uppgick vid slutet av år

312 1950 till ca 47 %, medan jordbruksnäringen sysselsatte 26 %. Utanför kommunen var mindre än 1,5 % av de yrkesverksamma sysselsatta. Kommunen har tre tätorter av betydelse, nämligen Hallstavik (2 400), Herräng (700) och Häverödal (700). Herräng ligger helt och de båda övriga tätorterna med sina huvudsakliga delar i Häverö församling. Hallstavik och Häverödal har järnvägsförbindelse med Rimbo, dit avståndet från Hallstavik — som ligger nordligast av de båda orterna — är 42 km. Tätorterna har vidare goda vägförbindelser såväl norrut mot Östhammar och Gävle som västerut mot Uppsala och söderut mot Norrtälje och Stockholm. A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret bildade de båda tätorterna Hallstavik och Häverödal ett eget handelsområde, som omfattade större delen av Häverö kommun. I södra delen av kommunen hade Norrtälje ett visst handelsinflytande. I tidningshänseende räknas kommunen till Östhammars tidningsområde, medan den i telefontaxehänseende ingår i Norrtälje telefontaxeområde. Telestyrelsen för i sin preliminära indelning i teleområden Norrtälje telefontaxeområde till Uppsala teleområde. Någon bestämd inriktning av motorfordonstrafiken från kommunen kan inte utläsas ur trafikstatistiken avseende 1958. B. Avgränsade regioner ru. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för kommunen till Norrtälje A-region respektive Norrtälje gymnasieområde. Huvuddelen av kommunen bildar tillsammans med Väddö kommun Häveröortens lastbilscentralområde. Slutligen ingår den i länssparbankens i Stockholm och Stockholms sparbanks verksamhetsområden. C. Kommunal samverkan

Länsskolnämnden planerar ett samgående mellan Häverö och Väddö i fråga om enhetsskolans högstadium. Detta planeras bli förlagt till Hallstavik. Beträffande brandförsvaret pågår samarbete mellan Häverö, Väddö och Knutby. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunen bildar ett landsfiskalsdistrikt tillsammans med Väddö, Knutby och Almunge. Fögderiindelningen följer i norra delen av Stockholms län domsagoindelningen. Häverö ingår sålunda i Norra Roslags fögderi. Enligt fastställd indelning i lantmäteridistrikt ingår kommunen i ett östhammarsdistrikt tillsammans med Östhammar, öregrund och Knutby. I judiciellt hänseende tillhör Häverö Norra Roslags domsaga med kansliort i Norrtälje. I civilförsvarshänseende tillhör kommunen Östhammars civilförsvarsområde. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende räknas kommunen till Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde. Enligt avtal mellan landstingen i Stockholms och Uppsala län vårdas epidemipatienter från kommunen på centralepidemisjukhuset i Uppsala.

313 I fråga om dispensärvården bildar kommunen ett distrikt under centraldispensären i Norrtälje. Beträffande distriktstandvården slutligen bildar Häverö ett distrikt tillsammans med Väddö (del av). Slutsats Häverö kommun har en helt annan näringsstruktur än de tre tidigare behandlade kommunerna Roslags-Länna, Sjuhundra och Väddö. Industrin är här den dominerande näringsgrenen. Befolkningsutvecklingen uppvisar en minskning från 1930—1955, varefter en ökning inträtt. Kvar står dock en folkminskning för hela perioden 1930—1960 av 15 %. I handels-, tidnings- och telehänseende synes kommunen vara inriktad mot såväl Norrtälje som östhammar. Den intar även en i viss grad självständig ställning. Statistiken angående motorfordonstrafikens inriktning 1958 ger ej någon bestämd anvisning, huruvida kommunen företrädesvis är knuten söder ut eller norr ut. Kommunen förs av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Norrtälje. Interkommunalt har kommunen närmast kontakt med Väddö, som ingår i norrtäljeregionen. Statsadministrativt och landstingskommunalt är kommunen huvudsakligen inriktad mot Norrtälje. Kommunen är som nämnts influensmässigt delad med inriktning dels norrut mot Östhammar, dels söder ut mot Norrtälje, östhammar är dock icke ett servicecentrum av sådan storlek att staden vid en regionindelning som denna fyller kraven som regioncentrum. Staden ingår här, som i fortsättningen kommer att n ä r m a r e redovisas, i en uppsalaregion. Vid en bedömning av Häverö kommuns regiontillhörighet kan sålunda ifrågakomma att föra kommunen antingen till norrtälje- eller uppsalaregionen. Som framgår av den lämnade redogörelsen har Häverö ringa anknytning till Uppsala. Anknytningen till Norrtälje får anses motivera, att Häverö ingår i norrtäljeregionen. Av den ovan lämnade redovisningen framgår, att följande kommuner är näringsgeografiskt starkast knutna till Norrtälje, nämligen landskommunerna Lyhundra, Frötuna, Blidö, Sjuhundra och Väddö. Dessa kommuner bildar sålunda med Norrtälje kärnan i en norrtäljeregion. Roslags-Länna och Häverö är svagare knutna till Norrtälje men kan likväl anses ingå i en norrtäljeregion.

Uppsalaregionen Av tidigare redovisade sammanställningar angående Uppsalas influens i olika hänseenden framgår, att vid en på där angivna faktorer grundad näringsgeografisk bedömning kan till en uppsalaregion utan särskild ytterligare motivering förutom Uppsala hänföras följande kommuner i Uppsala län, nämligen Norra Hagunda, Södra Hagunda, Bälinge, Björklinge, Vattholma, Rasbo och Vaksala samt i Stockholms län Almunge. Till regionen kan även ifrågasättas att föra:

314 Vendehy Dannemora

och Olands

kommuner

Kommunuppgifter Vendel (4 717) har församlingarna Vendel (2 313) och Tegelsraora (2 404) (fig. 3). Under perioden 1930—-I960 nådde kommunens folkmängd år 1945 sitt högsta värde med 5 229 invånare, varefter en kontinuerlig minskning ägt rum så att 1930 års folkmängd vid senaste årsskiftet underskreds med ca 100 personer. Den dominerande näringsgrenen inom kommunen är industri och hantverk, som i slutet av år 1950 sysselsatte ca 47 % av den i kommunen bosatta, yrkesverksamma befolkningen, medan jordbruksnäringarna sysselsatte 31 %. Antalet i annan kommun sysselsatta var ringa. Kommunen har två tätorter av större betydelse, nämligen Örbyhus (1 300) och Tobo (500). Den förra tätorten ligger i såväl Tegelsmora som Vendels församlingar, medan Tobo helt ligger i Tegelsmora församling. Tätorterna har järnvägsförbindelse med Uppsala och Gävle. Örbyhus har också järnvägsförbindelse med österbybruk, Gimo och Hargshamn. Denna järnväg används numera endast för godsbefordran. Järnvägsavståndet är från Örbyhus till Uppsala 43 km och till Gävle 71 km medan motsvarande avstånd från Tobo är 48 km och 66 km. Dannemora (4 097) omfattar församlingarna Morkarla (528), Film (2 685) och Dannemora (884) (fig. 3). Kommunens folkmängd har minskat under hela perioden 1930—1960. Minskningen uppgår till 13 %. Gruvbrytning och metallindustri är de viktigaste näringsgrenarna närmast följda av jordbruksnäringarna. Vid slutet av år 1950 var andelen sysselsatta i de förra näringsgrenarna 44 % och i de senare 28 % av totala antalet förvärvsarbetande i kommunen. Andelen sysselsatta i annan kommun var i slutet av år 1950 obetydligt över 2 % av totala antalet i kommunen bosatta förvärvsarbetande. Kommunen har två tätorter av större betydelse, nämligen Österbybruk (1 700) i Films församling och Dannemora (500) i församlingen med samma n a m n . Österbybruk ligger vid länsväg 290 som förbinder Uppsala med den n o r r a länsdelen. Avståndet från Österbybruk till Uppsala är 45 km och till Gävle 91 km. Oland (6 277) består av församlingarna Stavby (691), Tuna (830), Alunda (2 665), Ekeby (657) och Skäfthammar (1 434) (fig. 3). Kommunens folkmängd har under perioden 1930—1960 minskat med 17 %. Minskningen var särskilt kraftig mellan åren 1935—1940, då den uppgick till drygt 600 personer. Vid slutet av år 1950 var hälften av den i kommunen bosatta yrkesverksamma befolkningen sysselsatt inom jordbruksnäringarna, medan 28 % var sysselsatt inom industrin. Under 1950-talet har kommunen dock undergått en mycket stark industriell expansion, varför andelen inom industrin sysselsatta med all säkerhet ökat väsentligt. Andelen i annan kommun sysselsatta understeg 3 % av totala antalet sysselsatta. Kommunen har två tätorter med en folkmängd överstigande 500 invånare, nämligen Gimo (1 200) i Skäfthammars församling samt Alunda-Foghammar (600) i Alunda församling. Gimo och Alunda ligger båda vid länsväg 284, som sammanbinder Uppsala oned Östhammar. Avståndet från Gimo till Uppsala är 54 km och till ö s t h a m m a r 16 km. F r å n Alunda samhälle är avståndet till nämnda städer 36 respektive 34 km.

315 A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret ingick alla kommunerna i Uppsala handelsområde. I Vendel var stadens handelsinflytande dominerande i den södra delen men obetydligt i den norra. I Dannemora dominerade Uppsala i sydöstra delen av kommunen, hade ett visst inflytande i mellersta delen men saknade inflytande i norra delen. I Oland hade Uppsala ett påtagligt inflytande i hela kommunen. I tidningshänseende tillhör kommunerna Uppsala tidningsområde, medan indelningen i telefontaxeområden visar en något annan influensbild. Vendels kommun är delad med Tegelsmora församling ingående i Tierps telefontaxeområde och Vendels församling i Uppsala telefontaxeområde. Dannemora tillhör tierpsområdet, medan Oland utom Gimo tillhör Uppsala telefontaxeområde. Gimo har förts till östhammarsområdet. I telestyrelsens preliminära indelning av landet i teleområden har östhammars telefontaxeområde förts till Uppsala teleområde, medan Tierps telefontaxeområde förts till Gävle teleområde. De undersökningar angående motortrafikens inriktning, som redovisats i trafikstatistiken avseende 1958, ger för Vendel och Dannemora inte någon uppfattning om den lokala trafikens inriktning mot näraliggande större centra. De södra delarna av Oland med Alunda är däremot i motortrafikhänseende inriktade mot Uppsala medan gimoområdet i norr är inriktat mot Östhammar.

B. Avgränsade regioner m. m.

Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden för i sina indelningar alla tre kommunerna till Uppsala A-region respektive Uppsala gymnasieområde. Vendel och Dannemora tillhör Örbyhus lastbilscentral medan Oland jämte Rasbo tillhör Alunda lastbilscentral. Kommunerna ingår i Uppsala sparbanks verksamhetsområde. Olands kommun har egen sparbank, Alunda sparbank, vars verksamhetsområde ej når utanför kommunen.

€ . Kommunal samverkan

Vendel och Dannemora skall enligt länsskolnämndens plan utgöra egna högstadier. Oland har r e d a n försöksverksamhet inom enhetsskolan. Här kommer samarbete att etableras med Knutby beträffande vissa delar av den senare kommunen.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Oland och Dannemora bildar ett landsfiskalsdistrikt medan Vendel bildar ett distrikt tillsammans med Vattholma och Björklinge. Oland och Dannemora ingår tillsammans med kommunerna i länets mitt i Tiunda fögderi, medan Vendel tillsammans med kommunerna i norra länsdelen ingår i Örbyhus fögderi. Kommunerna ingår i Uppsala norra lantmäteridistrikt, vilket i huvudsak omfattar norra länsdelens kommuner. Alla tre kommunerna tillhör Uppsala läns norra domsaga med kansli i Uppsala. Vendel, Dannemora och Oland ingår slutligen i Uppsala civilförsvarsområde.

316 E. Landstingskommunala indelningar

Norra delarna av Vendel och Dannemora ingår i norra sjukvårdsregionen. Akuta sjukdomsfall samt barnbördspatienter från denna region behandlas vid sjukstugan i Tierp. Alla specialfall remitteras däremot till Akademiska sjukhuset i Uppsala. De södra delarna av nämnda kommuner jämte Oland ingår i mellersta sjukvårdsregionen, vilken replierar på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Inom dispensärvården bildar varje kommun ett dispensärdistrikt, vilka samtliga sorterar under centraldispensären vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Även i tandvårdshänseende bildar varje kommun eget distrikt. Slutsats Vendel, Dannemora och Oland är alla i befolkningshänseende tillbakagående kommuner. Dannemora och Oland har i huvudsak haft en jämn folkminskning under den senaste 30-årsperioden medan Vendels folkminskning hänför sig till perioden efter 1945. I Vendel och Dannemora var, vid slutet av år 1950, industri och hantverk den dominerande näringsgrenen, medan jordbruksnäringarna sysselsatte de flesta yrkesverkamma i Oland. I fråga om de spontana kontakterna är kommunerna splittrade men huvudinriktningen är dock mot Uppsala. Trafikstatistiken ger inte någon vägledning i fråga om kommunikationsinriktningen hos lokaltrafiken från kommunerna. Kommunerna förs av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Uppsala. Interkommunalt planeras samarbete mellan Vendel och Dannemora samt mellan Oland, Rasbo och Knutby i Stockholms län. I sjukvårdshänseende är Vendel och Dannemora delade med de norra kommundelarna ingående i upptagningsområdet för sjukstugan i Tierp och de södra delarna jämte Oland ingående i upptagningsområdet för Akademiska sjukhuset i Uppsala. Av den lämnade redovisningen framgår, att Vendel, Dannemora och Oland i näringsgeografiskt hänseende är helt eller i huvudsak inriktade mot Uppsala och därför får anses ingå i uppsalaregionen. Tierps köping samt Tierps och Söderfors

landskommuner

Kommunuppgifter Tierps köping (3 765) omfattar del av Tierps församling (2 733) och Tolfta församling (1 032). Köpingen har under de senaste 30 åren haft folkökning, men denna har varit relativt ojämnt fördelad under perioden. 1930-talet och senare hälften av 1950talet kännetecknas av en obetydlig folkökning, medan folkmängden under perioden där emellan ökade med ca 25 %. Industrin är den dominerande näringsgrenen. Vid senaste folkräkning (1950) var i runt tal 50 % av samtliga yrkesverksamma sysselsatta däri medan servicenäringarna sysselsatte 31 %. Andelen sysselsatta i annan kommun var vid samma tidpunkt ca 3 %. Köpingen ligger vid norra stambanan. Avståndet är till Uppsala 61 km och till Gävle 53 km. Vidare passerar riksväg 13 omedelbart väster om köpingen.

317 Tierps landskommun (3 850) omfattar återstående del av Tierps församling. Kommunens folkmängd har under perioden 1930—1960 minskat med inte mindre än 34 %. Omkring 50 % av de förvärvsarbetande var i slutet av år 1950 sysselsatta inom jordbruksnäringarna, medan andelen inom industrin sysselsatta uppgick till 30 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun var stor eller ca 18 % av samtliga inom kommunen bosatta förvärvsarbetande. Kommunen saknar tätort med minst 500 invånare. Kommunen berörs av norra stambanan, som passerar nordöstra hörnet, och riksväg 13, som går genom kommunens centrala delar. Söderfors (2 828) består av endast en församling. Under perioden 1930—1960 nådde kommunens folkmängd år 1940 sitt lägsta värde. En period av stark folkökning inträffade sedan mellan 1940—1955, varefter en dämpning i befolkningsutvecklingen inträtt. För hela 30-årsperioden uppgår folkökningen till 23 %. Metallindustrin är den helt dominerande näringsgrenen, vilken ensam sysselsatte 59 % av de förvärvsarbetande vid slutet av år 1950. Totala antalet inom industrin sysselsatta uppgick då till ca 74 %. Antalet förvärvsarbetande i annan kommun var ytterst ringa. Kommunen har en tätort, Söderfors, med 2 400 invånare. Den har genom anslutningsbanan Söderfors—Orrskog järnvägsförbindelse med såväl Uppsala (79 km) som Gävle (55 k m ) . A. Handelsområden in. in.

Enligt tätortsregistret bildade Tierps köping centrum i ett handelsområde, vilket omfattade de tre här behandlade kommunerna jämte Västland. I Tierps köping och landskommun förekom ej någon konkurrens utifrån. I Söderfors hade också Gävle ett påtagligt handelsinflytande. I tidningshänseende förs Tierps köping och landskommun till Uppsala tidningsområde, medan Söderfors ingår i Gävle tidningsområde. Tierp bildar eget telefontaxeområde, vilket förutom de här behandlade tre kommunerna även omfattar norra delarna av Vendel och Dannemora, huvuddelen av Västland, samt slutligen hela Österlövsta och Hållnäs. I telestyrelsens preliminära indelning av landet i teleområden förs Tierps taxeområde till Gävle teleområde. Inriktningen av landsvägstrafiken från Tierps köping är, enligt 1958 års trafikstatistik, något starkare mot Uppsala än mot Gävle, medan den starkaste trafikströmmen från Söderfors går mot Gävle. B. Avgränsade regioner ni. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för alla tre kommunerna till Uppsala A-region respektive Uppsala gymnasieområde. De tre kommunerna ingår i Tierps lastbilscentral. Samtliga kommuner tillhör Uppsala sparbanks verksamhetsområde. C. Kommunal samverkan

På skolväsendets område planerar kommunerna att gå samman om gemensamt högstadium för enhetsskolan. Tierps köping samarbetar med Hållnäs beträffande åldringsvården.

318 D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunerna bildar eget landsfiskalsdistrikt. De ingår vidare i örbyhus fögderi tillsammans med Vendel, Älvkarleby, Västland, Österlövsta och Hållnäs. Enligt gällande indelning i lantmäteridistrikt ingår kommunerna i Uppsala norra distrikt. Slutligen tillhör de Tierps civilförsvarsområde vilket omfattar n o r r a delen av Uppsala län. Judiciellt ingår samtliga tre kommuner i Uppsala läns norra domsaga med kansli i Uppsala.

E. Landstingskommunala indelningar

Kommunerna räknas till upptagningsområdet för sjukstugan i Tierp. Tierps köping och Tierps landskommun bildar ett tandvårdsdistrikt medan Söderfors bildar eget distrikt. I dispensärhänseende slutligen är kommunerna delade på ett tierpsdistrikt, som omfattar Tierps köping och Tierps kommun med undantag för den västra delen, samt ett söderforsdistrikt, vilket omfattar Söderfors och västra delen av Tierps kommun. Båda dispensärdistrikten lyder under centraldispensären vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Slutsats Av de behandlade kommunerna är Tierps köping och i ännu högre grad Söderfors industrikommuner, medan jordbruksnäringarna dominerar i Tierps landskommun. Tierps köping och Söderfors visar totalt för perioden 1930—1960 en folkökning på mellan 20 och 30 %, medan Tierps landskommun haft en folkminskning på ca 35 %. Befolkningen i de två tierpskommunerna är i fråga om spontana kontakter övervägande inriktade mot Uppsala. I Söderfors är kontakten med Gävle påtaglig, men även denna kommun har anknytning till Uppsala. Kommunerna förs av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Uppsala. Kommunerna planerar samarbete för att lösa interkommunala frågor. Likaledes hör kommunerna samman i statsadministrativa hänseenden och ingår i de administrativa områden, som omfattar norra länsdelen. Även i sjukvårdshänseende bildar kommunerna en enhet med övriga kommuner inom norra länsdelen, men utgör också inom vissa vårdgrenar tillsammans ett distrikt. Av det anförda framgår, att kommunerna i en rad avseenden intar en relativt självständig ställning. Vid en bedömning av kommunernas anknytning till Uppsala och Gävle är anknytningen till Uppsala avgjort starkare vad gäller de två tierpskommunerna. Dessa får därför anes ingå i uppsalaregionen. Söderfors' inriktning mot Uppsala är svagare än de båda övriga kommunernas. Kontakten med Gävle är där mera påtaglig. Med hänsyn till den nära samhörigheten mellan de tre kommunerna — en samhörighet som alltmer förstärkes genom att kommersiell och administrativ service koncentreras till Tierps köping — är det dock motiverat att vid regionindelningen låta kommunerna följas åt. Även Söderfors kan därför anses ingå i uppsalaregionen.

319 Knivsta

kommun

Kommunuppgifter Knivsta (3 830) omfattar församlingarna Lägga (494), Alsike (470), Vassunda (423), Knivsta (2 106) och östuna (337) (fig. 3). Kommunen hade under perioden 1930—1955 en folkminskning som uppgick till 16 %, varefter en inte obetydlig folkökning inträffat. Denna uppgår för de 5 åren 1956—1960 till drygt 200 personer eller omkring 5 procentenheter. Enligt 1950 års folkräkning hade jordbruksnäringarna största andelen sysselsatta eller ca 42 %, medan industrin samtidigt sysselsatte ca 28 %. Av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen hade 13 % arbetsplats utom kommunen. Kommunen har en tätort av betydelse, nämligen Knivsta (1 100). Genom kommunen och tätorten löper järnvägen Stockholm—Uppsala. Järnvägsavståndet är från tätorten till Uppsala 17 km och till Stockholm C 49 km. Genom kommunen löper också riksväg 13 mellan nämnda städer, men den berör ej tätorten. A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret hade såväl Uppsala som Stockholm handelsinflytande i Knivsta. Uppsalas handelsinflytande var dominerande i norra delen av kommunen och påtagligt i södra delen medan Stockholms handelsinflytande var obetydligt. I tidnings- och telefontaxehänseende tillhör kommunen uppsalaområdet. Beträffande motortrafiken å riksväg 13 förekom det lägsta uppmätta årsdygnsmedeltalet — enligt 1958 års trafikstatistik — för sträckan Stockholm—Uppsala vid avtagsvägen till Knivsta samhälle. Här utgår också länsväg 264, som förbinder Sigtuna norrut med riksväg 13. B. Avgränsade regioner ni. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden för i sina indelningar Knivsta till Uppsala A-region respektive Uppsala gymnasieområde. Knivsta tillhör jämte Sigtuna stad, del av Märsta samt Skepptuna Märsta lastbilscentralområde. Kommunen ingår i länssparbankens i Stockholm och Stockholms sparbanks verksamhetsområden samt dessutom i verksamhetsområdet för Uppsala sparbank. C. Kommunal samverkan

Knivsta saknar tillräckligt elevunderlag för eget högstadium. Förhandlingar h a r därför inletts med Skepptuna, som också saknar tillräckligt underlag, om ett samgående för att gemensamt lösa denna fråga. D. Statsadministratiya indelningar in. m.

Knivsta ingår i Sigtuna landsfiskalsdistrikt. Kommunen tillhör vidare Svartsjö fögderi, Stockholms västra lantmäteridistrikt och Norrtälje civilförsvarsområde. Knivsta tillhör judiciellt Stockholms läns västra domsaga med kansliort i Stockholm.

320 E. Landstingskommunala indelningar Knivsta ingår i norra delen av Stor-Stockholms sjukvårdsområde. Enligt särskilt avtal mellan Stockholms läns landsting och direktionen för Akademiska sjukhuset i Uppsala skall befolkningen i den del av Stockholms län, vilken ligger närmast Uppsala (Knivstaområdet m. m.) utnyttja Akademiska sjukhuset som centrallasarett. I fråga om epidemivården föreligger avtal mellan landstingen i Stockholms och Uppsala län om att patienter från norra och mellersta delen av Stockholms län — däribland Knivsta — skall vårdas på centralepidemisjukhuset i Uppsala. Inom dispensärvården bildar Knivsta tillsammans med Skepptuna ett distrikt under centraldispensären vid Löwenströmska lasarettet i Upplands-Väsby. Kommunen bildar slutligen eget tandvårdsdistrikt.

Slutsats Knivsta har, efter ett befolkningsminimum år 1955, för närvarande en icke obetydlig befolkningstillväxt. I fråga om de spontana kontakterna är kommunen klart inriktad mot Uppsala. Kommunen har i arbetsmarknadshänseende samband med såväl Uppsala som i någon mån Stockholm. Både arbetsmarknadsstyrelsen och länsskolnämnden för i sina regionala indelningar kommunen till Uppsala. Interkommunalt planeras samarbete mellan kommunen och Skepptuna. I statsadministrativt hänseende är kommunen närmast knuten till Stockholm. Beträffande den landstingskommunala indelningen replierar kommunen i fråga om kropps- och epidemivården på sjukvårdsinrättningar i Uppsala. Av den lämnade redovisningen framgår, att Knivsta i näringsgeografiskt hänseende är klart inriktat mot Uppsala och därför bör anses ingå i uppsalaregionen.

östhammars

och öregrunds

städer

Kommunuppgifter Östhammars stad1 (7 325) omfattar församlingarna Östhammar ( 1 6 7 1 ) , Börstil (2 176), Harg (1378), Hökhuvud (686), Valö (994) och Forsmark (420) (fig. 3 ) . Stadens församlingar har under perioden 1930—1960 haft en folkminskning överstigande 30 %. Staden omfattar numera stora landsbygdsområden. Det är därför inte förvånande, att andelen inom jordbruksnäringarna sysselsatta, inom de områden, som nu ingår i staden, vid slutet av år 1950 i det närmaste utgjorde hälften (49 %) av samtliga yrkesverksamma, medan andelen inom industri och hantverk sysselsatta utgjorde en fjärdedel. Hur stor del av den inom nuvarande staden boende yrkesverksamma befolkningen, som vid folkräkningen 1950 arbetade i annan kommun, saknas uppgifter om i tillgänglig statistik. Staden saknar järnväg men har goda vägförbindelser med Uppsala (70 k m ) , Gävle (94 k m ) , Norrtälje (72 km) och Stockholm (132 k m ) . 1 Den 1/1 1957 sammanlade» dåvarande östhammars stad och Frösåkers kommun till en kommun, benämnd östhammars stad.

321 Öregrunds stad (2 155) omfattar församlingarna Öregrund (1 357) och Gräsö (798) (fig. 3). Folkmängden var i stort sett oförändrad under perioden 1930—1945, varefter en minskning med 8 % ägt rum. Enligt 1950 års folkräkning återfanns den största andelen sysselsatta inom jordbruksnäringarna (32 %) samt industri och hantverk (24 % ) . Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun understeg 1 %. Staden har genom länsväg förbindelse med östhammar, dit avståndet är 20 km.

A. Handelsområden m. m .

Enligt tätortsregistret omfattade Östhammars handelsområde städerna Öregrund och östhammar utom södra delen av Hargs och östra delen av Börstils församlingar. Något handelsinflytande från näraliggande större centra hade inte registrerats. Städerna bildar tillsammans med huvuddelen av Häverö kommun ett tidningsområde. I telehänseende bildar städerna eget taxeområde, vari även Gimo samhälle i Olands kommun (Uppsala län) ingår. Enligt 1958 års trafikstatistik är skillnaden i motortrafikens inriktning från Öregrund och Östhammar längs länsvägarna mot närmast liggande större centra, Norrtälje och Uppsala, ytterst obetydlig. Årsmedeldygnstrafiken var 575 respektive 550 fordon vid svagaste räknepunkten mellan Östhammar och de nämnda städerna. Trafikintensiteten från Östhammar norrut mot Gävle var obetydligt svagare.

B. Avgränsade regioner ni. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin regionala indelning båda städerna till Uppsala A-region medan länsskolnämnden låter dem ingå i såväl Uppsala som Norrtälje gymnasieområden. Städerna bildar eget lastbilscentralområde, medan de i sparbankshänseende ingår i verksamhetsområdena för länssparbanken i Stockholm och Stockholms sparbank.

C. Kommunal samverkan

Inom skolväsendet har överenskommelse träffats mellan städerna om samverkan i fråga om enhetsskolans högstadium. Vidare samarbetar städerna i fråga om brandförsvar. Öregrund och östhammar samarbetar beträffande rehabiliteringen av partiellt arbetsföra.

D. Statsadministrativa indelningar ni. m.

Städerna bildar eget landsfiskalsdistrikt och ingår i samma fögderi och civilförsvarsområde som Väddö, Häverö, Knutby och Almunge. Öregrund och Östhammar bildar med Häverö och Knutby ett Östhammars lantmäteridistrikt. De lyder i judiciellt hänseende under Norra Roslags domsaga i Norrtälje. 21—104251

322 E. Landstingskommunala indelningar

Öregrund och östhammar ingår i sjukvårdshänseende i Norrtälje-östhammars sjukvårdsområde med lasarett i Norrtälje och sjukstuga i Östhammar. Enligt avtal mellan landstingen i Stockholms och Uppsala län skall epidemipatienter från de båda städerna behandlas vid centralepidemisjukhuset i Uppsala. Städerna bildar två dispensärdistrikt. Öregrunds dispensärdistrikt omfattar förutom staden även en del av Östhammars stads landsbygdsområde. Dispensärdistrikten lyder under centraldispensären i Norrtälje. Städerna utgör slutligen tillsammans ett tandvårdsdistrikt.

Slutsats Inom såväl Öregrund som Östhammar var vid 1950 års folkräkning antalet yrkesverksamma störst inom jordbruk med binäringar. Detta förklarar också den mindre gynnsamma befolkningsutveckling städerna haft alltsedan 1930-talets början. I handelshänseende bildade städerna enligt tätortsregistret ett handelsområde med Östhammar som centrum. Även i tidnings- och telefontaxehänseenden utgör kommunerna kärnan i dessa områden. Städerna förs av arbetsmarknadsstyrelsen till Uppsala A-region medan länsskolnämnden låter dem ingå i såväl Uppsala som Norrtälje gymnasieområden. I fråga om det interkommunala samarbetet är städerna inriktade mot varandra. I statsadministrativt hänseende hör städerna likaledes samman och är av naturliga skäl närmast sammankopplade med länets norra del. Detsamma gäller inom sjukvården och övrig landstingsverksamhet. Gimo samhälle i Olands kommun h a r ett icke oväsentligt inflytande i delar av Östhammars stad, främst arbetsmarknadsmässigt men även, beträffande Hökhuvuds församling, i serviceavseende. Viss med Gimo funktionellt s a m m a n h ö r a n d e samhällsbebyggelse är även belägen i Östhammar. I takt med Gimos fortsatta tillväxt ökar dess inflytande i nämnda hänseenden. Av det anförda framgår, att kommunerna i näringsgeografiskt hänseende bildar en relativt självständig enhet. Vid en bedömning av deras anknytning till andra centra, närmast Uppsala och Norrtälje, måste hänsyn tagas härtill. I första hand är det dessa centras utrustning med högre former av service, som blir avgörande. Uppsala är i det avseendet väsentligt bättre utrustat än Norrtälje. En närmare anknytning till Uppsala har på grund därav uppstått. De båda städerna kan därför anses ingå i uppsalaregionen. Knutby

och Skepptuna

kommuner

Kommunuppgifter Knutby (2 725) omfattar församlingarna Edsbro (955), Knutby (951), Bladåker (373) o c h F a r i n g e (446) (fig. 2 ) . Kommunen har under perioden 1930—1960 haft en folkminskning, som u p p g å r till inte mindre än 38 %. Enligt 1950 års folkräkning sysselsattes inom jordbruksnäringarna hela 62 % av samtliga förvärvsarbetande inom kommunen, medan industrin endast sysselsatte 19 %. Drygt 2 % av de förvärvsarbetande hade arbetsplats utom kommunen. Kommunen saknar tätort med minst 500 invånare.

323 Genom kommunen löper de smalspåriga järnvägarna Rimbo—Faringe—Uppsala samt Rimbo—Hallstavik. Skepptuna (2 836) har församlingarna Husby-Långhundra (733), Gottröra (429), Närtuna (452), Skepptuna (434), Lunda (399) och Vidbo (389) (fig. 3). Kommunen har under de senaste decennierna, liksom Knutby, haft en stark folkminskning. För perioden 1930—1960 uppgår den till 34 %. Inte mindre än 63 % av de förvärvsarbetande i kommunen var, enligt 1950 års folkräkning, sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk, medan andelen inom industrin sysselsatta utgjorde 16 %. Närmare 6 % av de inom kommunen bosatta hade arbetsplatsen inom annan kommun. Skepptuna saknar tätort av betydelse. Kommunen genomkorsas i sin norra del av länsväg 281, som förbinder den med Uppsala och Norrtälje, samt länsväg 273, som korsar länsväg 281 vid HusbyLånghundra kyrka och leder till Upplands-Väsby och Stockholm.

A. Handelsområden ni. ni.

I Knutby hade enligt tätortsregistret Uppsala ett dominerande inflytande utom i Edsbro församling, där staden helt saknade sådant. I denna församling hade däremot Norrtälje ett påtagligt inflytande. I Skepptuna avtog Uppsalas handelsinflytande från dominerande längst i norr till obefintligt längst i söder. Samtidigt med att Uppsalas handelsinflytande avtog tilltog Stockholms inflytande. I tidningshänseende tillhör Knutby med undantag för Edsbro församling Uppsala tidningsområde, medan Edsbro församling ingår i Norrtälje tidningsområde. Skepptuna däremot tillhör Stockholms tidningsområde. Även i telehänseende är Knutby delat. Edsbro församling tillhör Norrtälje telefontaxeområde, medan resten av kommunen ingår i Uppsala taxeområde. Skepptuna är delat så att Husby-Långhundra församling tillhör Uppsala taxeområde, medan kommunen i övrigt tillhör Stockholms taxeområde. Motortrafiken från Edsbro församling i Knutby är klart inriktad mot Norrtälje. F r å n kommunen i övrigt är den något starkare inriktad mot Hallstavik och Norrtälje än mot Uppsala. F r å n Skepptuna är motortrafiken i de västra delarna inriktad mot Uppsala, i de östra delarna mot Norrtälje och i de södra mot Stockholm. I fråga om Skepptuna bör dock påpekas, att den lokala trafikens inriktning är svår att bedöma då genomgångstrafiken mot såväl Uppsala som Norrtälje och Stockholm är relativt stor. B. Avgränsade regioner in. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin A-regionindelning Knutby utom Edsbro församling till Uppsala A-region. Den senare församlingen förs till Norrtälje A-region. Även Skepptuna är delat så att norra delen av kommunen förs till Uppsala Aregion medan södra delen förs till Stockholms A-region. Länsskolnämnden har i gymnasiehänseende följt samma indelning som den av arbetsmarknadsstyrelsen i A-regioinhänseende gjorda. I sparbankshänseende ingår båda kommunerna i verksamhetsområdena för såväl länssparbanken i Stockholm som Stockholms och Uppsala sparbanker. Knutby utom Edsbro församling bildar med Almunge Närdinghundra lastbilscentralområde, medan Edsbro församling med bl. a. Sjuhundra ingår i Rimbo-

324 ortens lastbilscentralområde. Skepptuna bildar tillsammans med Sigtuna s t a l , Knivsta samt del av Märsta ett lastbilscentralområde. Skepptuna ingår slutligen i Stockholmstraktens regionplaneförbund. C. Kommunal samverkan

Beträffande enhetsskolans högstadium planeras samverkan mellan del av Knutby och Sjuhundra samt del av Skepptuna. Återstoden av Knutby avses bilda ett högstadieområde med Oland och återstoden av Skepptuna ett område med Knivsta. Knutby har slutligen släckningsavtal med Väddö och Häverö. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

I administrativt hänseende går de båda kommunerna inte i något fall till samma område eller distrikt. Knutby bildar tillsammans med Väddö, Häverö och Almunge ett landsfiskalsdistrikt, samt Skepptuna tillsammans med Knivsta, Märsta och Sigtuna ett distrikt. Knutby ingår i Norra Roslags fögderi och östhammars lantmäteridistrikt medan Skepptuna ingår i Svartsjö fögderi och Stockholms västra lantmäteridistrikt. 1 civilförsvarshänseende ingår Knutby i östhammars civilförsvarsområde, Skepptuna hänförs till Norrtälje civilförsvarsområde. I judiciellt hänseende tillhör Knutby Norra Roslags domsaga med kansliort i Norrtälje, medan Skepptuna tillhör Stockholms läns västra domsaga med kansliort i Stockholm. E. Landstingskommunala indelningar

I landstingets indelning i sjukvårdsområden förs Knutby till Norrtälje-Östhammars sjukvårdsområde, medan Skepptuna förs till norra upptagningsområdet inom Stor-Stockholms sjukvårdsområde. Enligt avtal mellan landstingen i Stockholms och Uppsala län skall epidemipatienter från båda kommunerna vårdas på centralepidemisjukhuset i Uppsala. Beträffande dispensärvården bildar Knutby och Almunge ett distrikt under dispensären i Norrtälje, Knivsta och Skepptuna bildar ett distrikt under centraldispensären vid Löwenströmska lasarettet. I tandvårdshänseende slutligen bildar del av Knutby samt Almunge ett distrikt, medan resten av Knutby jämte Skepptuna och närliggande kommuner och kommundelar bildar Rimbo tandvårdsdistrikt.

Slutsats Såväl Knutby som Skepptuna är jordbrukskommuner. Folkminskningen har i båda kommunerna under perioden 1930—1960 överstigit 30 %. Knutby är i influenshänseende tydligt delat med församlingarna Knutby, Faringe och Bladåkcr inriktade mot Uppsala och Edsbro församling mot Norrtälje. Motortrafiken är från Edsbro klart inriktad mot Norrtälje medan inriktningen från kommunen i övrigt är obestämd. I regionhänseende delar arbetsmarknadsstyrelsen Knutby mellan Uppsala och Norrtälje. I gymnasiehänseende följer länsskolnämnden samma indelning. På det interkommunala samarbetets område ifrågasätts att Knutby vid övergång till enhetsskola skall gå samman med Sjuhundra, Skepptuna och Oland då kommunen ensam saknar tillräckligt elevunderlag för eget högstadium.

325 Både statsadministrativt och landstingskommunalt är Knutby i huvudsak inriktat mot Norrtälje men även mot Östhammar. Skepptuna ligger i omslagszonen mellan Uppsalas och Stockholms influensområden. Den lokala motortrafiken är från de västra delarna av kommunen inriktad mot Uppsala, från de östra delarna mot Norrtälje och från de södra delarna mot Stockholm. Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin regionala indelning norra delen av kommunen till Uppsala A-region och södra delen till Stockholms A-region. Länsskolnämnden har i gymnasiehänseende följt samma indelning och fört norra delen av kommunen till Uppsala gymnasieområde och södra delen till Stockholms gymnasieområde. Samarbete på enhetsskolans område planeras ske med Knivsta, som tillhör uppsalaregionen, och, som nämnts, med Knutby. Kommunen är i statsadministrativa indelningar närmast knuten till Stockholm, medan den beträffande landstingskommunala indelningar är knuten till såväl kommuner i Stockholms närhet som Norrtälje. Av det anförda framgår att Knutby till sin huvudsakliga del i influenshänseende närmast är inriktat mot Uppsala och därför kan anses ingå i uppsalaregionen. Skepptuna är i olika avseenden omslagszon och saknar centralort. Den kan inte klart hänföras till någon region. Om kommunen säger Bosaeus1, att den för närvarande får anses tillhöra den yttre uppsalaregionen, ehuru den administrativt ingår i Stockholmstraktens regionplaneförbund. Vid ett avskiljande från de regionala huvudorternas influensområden av mindre planregioner, fortsätter Bosaeus, förefaller ett sammanförande med Knivsta ligga nära till hands. Den beslutade utbyggnaden av en storflygplats vid Halmsjön torde emellertid komma att medföra en sådan utveckling av kommunens förbindelser i olika hänseenden med Märsta kommun, att dessa väger tyngre än motsvarande förbindelser med uppsalaregionens kommuner. Sannolikt, summerar Bosaeus, kommer en särskild »storflygplatsregion» att gradvis utvecklas, bestående av Skepptuna, Märsta och Sigtuna. Enligt vad som inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen har kommunalfullmäktige i Skepptuna i yttrande över styrelsens förslag till A-regionindelning begärt att kommunen skall tillhöra Uppsala A-region. Bosaeus' uppfattning om en blivande närmare anknytning av Skepptuna till det snabbt växande Märsta kan vara realistisk och talar för att kommunen föres till samma region som Märsta eller stockholmsregionen. Anknytningen till närmast Knivsta men även Uppsala samt kommunalfullmäktiges synpunkter talar å andra -adan för att kommunen föres till uppsalaregionen. Med hänsyn till den influensmässiga splittringen har kommunen vid denna regionindelning icke förts till någor viss region. Ovtn redovisade undersökningar ger vid handen att följande kommuner är närin*sgeografiskt starkast knutna till Uppsala, nämligen i Uppsala län landsk o n m u n e r n a Norra Hagunda, Södra Hagunda, Bälinge, Björklinge, Vattholma, Rasbc, Vaksala, Vendel, Dannemora och Oland samt i Stockholms län Almunge. Dessa kommuner bildar sålunda med Uppsala stad kärnan i uppsalaregionen. Tie:ps köping, Tierps landskommun och Söderfors är, som framgått av redovisningei ovan, svagare knutna till Uppsala men kan likväl anses ingå i en uppsalaregioi. 1

Björn Bosaeus: Uppsala län med omnejd, II. Uppsala 1958.

326 F r å n Stockholms län har utöver Almunge landskommunerna Knivsta och Knutby samt städerna Öregrund och Östhammar förts till uppsalaregionen. Slutligen kan också ifrågasättas att föra Skepptuna kommun till en uppsalaregion. Som framgått av den lämnade redovisningen kan kommunen emellertid även tänkas ingå i stockholmsregionen. Den är i sin inriktning så delad, att den vid denna regionindelning icke ansetts böra föras till någon viss region. Undersökningarna beträffande uppsalaregionens omfattning har här begränsats till kommuner, belägna i Uppsala och Stockholms län. Detta med hänsyn till att utredningsuppdraget vad gäller stockholmsområdet i första hand avser en länsindelning, omfattande Stockholms stad och län samt de delar av Uppsala län, som direkt beröres av stockholmslänets avgränsning. De fyra nordligaste kommunerna i Uppsala län, Älvkarleby, Västland, österlövsta och Hållnäs, är orienterade mot Gävle. Detta gäller i särskilt hög grad Älvkarleby kommun, som gränsar till Gävleborgs län och vars huvudort Skutskär ligger på ett avstånd av mindre än 2 mil från Gävle. Kommunernas regiontillhörighet har dock med hänsyn till omfattningen av utredningens uppdrag ej upptagits till bedömning i detta sammanhang.

Enköpingsregionen Till en enköpingsregion kan, som framgår av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Enköpings influens i olika hänseenden, utan särskild ytterligare motivering föras, förutom Enköping landskommunerna Åsunda, Norra Trögd och Södra Trögd i Uppsala län. De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner inom Uppsala län är, i fråga om här studerade faktorer, inriktade mot Enköping i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till enköpingsregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

Lagunda

och Håbo

kommuner

Kommunuppgifter Lagunda (2 909) omfattar församlingarna Holm (52), Fittja (128), Kulla (168), Hjälsta (333), Giresta (195), Fröslunda (439), Biskopskulla (318), Långtora (326), Nysätra (426) och Gryta (524) (fig. 3). Kommunens folkmängd har under perioden 1930—1960 minskat med 39 %. Enligt 1950 års folkräkning sysselsattes inom jord- och skogsbruk inte m i n d r e än 63 % av samtliga förvärvsarbetande inom kommunen, medan andelen inom industrin sysselsatta inte uppgick till mer än 16 %. Drygt 5 % av de förvärvsarbetande hade arbetsplats utom kommunen. Kommunen saknar tätort med minst 500 invånare. Genom kommunen löper järnvägen Uppsala—Enköping samt länsväg 262, som likaledes förbinder nämnda städer. Håbo (2 826) omfattar församlingarna Kalmar (549), Yttergran (1285), Övergran (638), Häggeby (199) och Skokloster (155) (fig. 3). Under perioden 1930—1955 sjönk kommunens befolkning med 11 %. Efter sistnämnda år har en omsvängning skett och en viss befolkningsökning ägt rum. Totalt för hela perioden 1930—1960 har kommunens folkmängd minskat med 4 %.

327 Även i Håbo dominerade enligt 1950 års folkräkning jordbruksnäringarna, vilka sysselsatte 45 % av samtliga förvärvsarbetande inom kommunen. Andelen inom industri sysselsatta utgjorda 26 %. Omkring 9 % av de förvärvsarbetande inom kommunen hade i slutet av år 1950 sin arbetsplats i annan kommun än hemkommunen. Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Bålsta (1 200). Genom kommunen löper såväl järnvägen Stockholm—Enköping som riksväg 12, vilken likaledes förbinder nämnda städer. Avståndet med järnväg är från Bålsta till Stockholm C 47 km och till Enköping 26 km.

A. Handelsområden m. m.

Större delen av Lagunda utgjorde enligt tätortsregistret en omslagszon mellan Uppsala och Enköpings handelsområden. I det gemensamma influensområdet betecknades inflytandet som påtagligt såväl från Enköping som från Uppsala. Varje stad dominerade självfallet inom den närmast staden liggande delen av kommunen. I Håbo hade Stockholm och Enköping ett påtagligt inflytande i kommunens södra och mellersta delar medan Uppsala dominerade i den n o r r a delen. I tidningshänseende ingår nordöstra delen av Lagunda i Uppsala tidningsområde, medan resten av kommunen ingår i Enköpings tidningsområde. Håbo är i detta hänseende delat mellan Enköpings, Uppsala och Stockholms tidningsområden. Den nordöstra delen av Lagunda ingår i Uppsala telefontaxeområde, medan huvudparten av kommunen ingår i Enköpings taxeområde. Norra delen av Håbo hänförs av telestyrelsen till Uppsala telefontaxeområde, medan sydvästra delen förs till Enköpings taxeområde. Den lokala motortrafiken från Lagunda är enligt 1958 års trafikstatistik något starkare inriktad mot Uppsala än mot Enköping. Trafikinriktningen från Håbo visar att de södra delarna av kommunen är vända mot Stockholm medan trafikstatistiken icke ger någon bestämd uppfattning om inriktningen hos trafiken från övriga delar av kommunen.

B. Avgränsade regioner ni. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen och länsskolnämnden för i sina indelningar båda kommunerna till Enköpings A-region respektive Enköpings gymnasieområde. Håbo samt del av Lagunda ingår i Bålsta lastbilscentral medan återstående del av Lagunda tillhör Enköpings lastbilscentral. Kommunerna ingår i såväl Uppsala sparbanks som sparbankens i Enköping verksamhetsområden.

C. Kommunal samverkan

Lagunda planerar att samarbeta med Enköping i fråga om enhetsskolans högstadium. I fråga om Håbo kommun planerar länsskolnämnden i Uppsala län samgående med Upplands-Bro. Lagunda och Håbo planerar gemensam provinsialläkarmottagning tillsammans med Upplands-Bro. Slutligen har kommunerna distriktsarkitekt tillsammans med Enköpings m. fl. kommuner.

328 D. Statsadministrativa indelningar m. ni.

Kommunerna bildar tillsammans med Upplands-Bro ett landsfiskalsdistrikt. De ingår vidare i Trögds fögderi och Uppsala södra lantmäteridistrikt samt i Enköpings civilförsvarsområde. Kommunerna tillhör Uppsala läns södra domsaga med kansliort i Uppsala. E. Landstingskommunala indelningar

Lagunda och Håbo tillhör upptagningsområdet för länslasarettet i Enköping. I tandvårdshänseende bildar Lagunda eget tandvårdsdistrikt, medan Håbo bildar distrikt tillsammans med Upplands-Bro. I fråga om dispensärvården slutligen ingår Lagunda tillsammans med Enköpings stad, Åsunda, Norra och Södra Trögd i ett enköpingsdistrikt, medan Håbo och Upplands-Bro bildar Bålsta dispensärdistrikt. Båda dispensärdistrikten lyder under centraldispensären vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Slutsats Enligt 1950 års folkräkning var andelen förvärvsarbetande inom jordbruksnäringarna stor i båda kommunerna. Särskilt markerat var detta förhållande i Lagunda, där inte mindre än drygt 60 % var sysselsatta inom dessa näringsgrenar. Båda kommunerna visar totalt för perioden 1930—1960 en negativ befolkningsutveckling. Lagundas befolkning har under perioden minskat med närmare 40 %, medan Håbos befolkning minskat med ca 4 %. Efter år 1955 har dock Håbos befolkning ökat med inemot 200 personer. Kommunerna är i servicehänseende delade, Lagunda mellan Enköping och Uppsala samt Håbo närmast mellan Enköping och Stockholm. Trafikstatistiken visar, att Lagunda är något starkare knutet till Uppsala än Enköping och att motortrafiken från de södra delarna av Håbo är starkare inriktad mot Stockholm än mot Enköping. I regionhänseende förs kommunerna av såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden till Enköping. Det interkommunala samarbetet är inriktat mot Enköping. Statsadministrativt är Lagunda och Håbo närmast sammankopplade med Enköping och kommunerna däromkring. Förhållandet är detsamma i landstingskommunalt hänseende. Av det anförda framgår att Lagunda och Håbo i näringsgeografiskt hänseende bildar omslagszoner — Lagunda mellan Enköping och Uppsala och Håbo mellan Enköping och Stockholm. Enligt Pålssons befolkningskarta är folktätheten störst i Lagunda kommuns östra och södra delar, vilka är närmast inriktade mot Enköping. I Håbo är huvudorten Bålsta belägen i kommunens sydöstra del med viss inriktning mot Stockholm. Samhället har inemot hälften av kommunens hela befolkning. I arbetsmarknadshänseende torde samhället vara inriktat mot Stockholm men servicemässigt närmast mot Enköping. Trafikstatistiken för motortrafikens inriktning 1953 och 1958 kan tyda på att Uppsala och Stockholm ökar sitt inflytande i Lagunda respektive Håbo. Enköping tillhör å andra sidan de städer, vilka under perioden 1930—1960 haft stark folkökning, och staden undergår för närvarande en snabb expansion såväl industriellt som i servicehänseende. Stadens möjligheter att i varje fall behålla sitt nuvarande inflytande i Lagunda och Håbo får därför anses goda. På anförda skäl kan såväl Lagunda som Håbo anses ingå i enköpingsregionen.

329 Ovan redovisade undersökningar ger vid handen, att följande kommuner i Uppsala län är näringsgeografiskt starkast knutna till Enköping, nämligen landskommunerna Åsunda, Norra Trögd och Södra Trögd. Dessa kommuner bildar sålunda med Enköpings stad inom Uppsala län kärnan i enköpingsregionen. Vidare kan Lagunda och Håbo kommuner i Uppsala län anses ingå i regionen. Enköpingsregionens utsträckning i Västmanlands län har här icke upptagits till behandling med hänsyn tiil utredningsuppdragets omfattning.

B. Göteborgsområdet

Göteborgsregionen Av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Göteborgs influens i olika hänseenden framgår, att vid en näringsgeografisk bedömning grundad på där angivna faktorer kan till göteborgsregionen utan särskild ytterligare motivering förutom Göteborg hänföras följande kommuner i Göteborgs och Bohus län, nämligen Mölndal, Partille, Styrsö, Askim, Kållered, Råda, Landvetter, Tuve, Säve, Torslanda, Ockerö, Kungälv, Yiterby, Hermansby, Romelanda, Kode och Marstrand och i Älvsborgs län Starrkärr, Nödinge, Angered och Lerum samt i Hallands län Lindome. De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner inom Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Hallands län är i fråga om här studerade faktorer inriktade mot Göteborg i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till göteborgsregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

Stenungsunds

och Tjörns

kommuner

Ko mmun uppgifte r Stenungsund (5 496) 1 består av församlingarna Spekeröd (735), Norum (2C55), Ödsmål (1 185) och Ucklum (921) (fig. 4). Folkmängden i kommunen minskade under perioden 1930—1950 med ca 10 %. Efter sistnämnda år har en betydande folkökning ägt rum vilken medfört att folkmängden 1960 överstiger den för 1930 med 7 %. Enligt 1950 års folkräkning var inte mindre än 40 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i jordbruk med binäringar medan andelen i industri och hantverk sysselsatta uppgick till 25 %. Omkring 6 % av den förvärvsarbetande befolkningen hade sin arbetsplats i annan kommun. Kommunen har en tätort med mer än 500 invånare, nämligen Stenungsund i Norums församling. Tätortens beräknas vid årsskiftet 1960/61 ha haft en folkmängd av 2 000 invånare. Avståndet från Stenungsunds samhälle är till Göteborg 49 km och till Uddevalla över Ödsmål 37 km. Samhället ligger vid järnvägen som förbinder Göteborg och Uddevalla samt vid länsväg 161 som söderut knyter an till riksväg 2. Tjörn (8 335) omfattar församlingarna Valla (1 252), Stenkyrka (3 737), Bönnäng (1 642), Klädesholmen (810) och Klövedal (894) (fig. 4). 1 Uppgifterna inom parentes vid kommunnamnen anger antalet invånare den 31 december 1960.

*.

330 Fig. 4. Församlingsindelningen inom vissa av Fig. 5. Församlingsindelningen inom vissa av regionavgrånsningarna berörda kommuner i regionavgränsningarna berörda kommuner i mellersta delarna av Göteborgs och Bohus samt norra och mellersta delarna av Hallands län Älvsborgs län. samt södra delen av Älvsborgs lån. Kommunen har under hela den senaste 30-årsperioden haft en jämnt avtagande befolkningsutveckling. Minskningen uppgår totalt för hela perioden till 9 %. Jordbruk och fiske sysselsatte vid slutet av år 1950 ca 50 % av samtliga yrkesverksamma medan andelen inom industrin sysselsatta understeg 25 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats utom kommunen var låg. Kommunen har följande tätorter av större betydelse nämligen Skärhamn (900) x i Stenkyrka församling, Åstol (500) och Rönnäng (600) i Rönnängs församling samt Klädesholmen (800) i Klädesholmens församling. Kommunen h a r genom Tjörnbron fått direkt anknytning med fastlandet vid Stenungsunds samhälle. A. Handelsområden ni. m. Enligt tätortsregistret tillhörde båda kommunerna Göteborgs handelsområde men Stenungsund ingick även med sin huvuddel i Uddevalla handelsområde. Inom det med Göteborg gemensamma handelsområdet hade Uddevalla i n o r r a delen av området ett påtagligt men ej dominerande inflytande medan Göteborgs inflytande var obetydligt. I södra delen av området var förhållandet omvänt. I tidningshänseende förs båda kommunerna till Göteborgs tidningsområde medan de däremot ingår i skilda telefontaxeområden. Stenungsund ingår i Göteborgs telefontaxe1 Uppgifterna om tätorternas invånarantal har hämtats från Pålssons karta över befolkningens fördelning i Sverige den 1 januari 1957 där ej annat anges.

331 Fig. 6. Församlingsindelningen inom vissa av regionavgrånsningarna berörda kommuner i Dalsland.

område och Tjörn — tillsammans med kommunerna på Orust — i Varekils taxeområde. I telestyrelsens preliminära indelning i teleområden har dock båda kommunerna förts till Göteborg. I fråga om landtrafiken är Stenungsund omslagspunkt för såväl landsvägs- som järnvägstrafiken mellan Göteborg och Uddevalla. Stenungsund är också utgångspunkt för busstrafiken till samhällena på Tjörn och Orust. B. Avgränsade regioner ni. ni. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin indelning av landet i regioner hänfört Stenungsund och Tjörn till Uddevalla A-region. Även i utredningen Bohuslän 1 har kommunerna i regionhänseende förts till Uddevalla. Länsskolinspektören föreslår en delning av Stenungsund mellan gymnasierna i Uddevalla och Kungälv i fråga om real- och latinlinjen medan i fråga om den allmänna linjen hela kommunen föreslås bli förd till Uddevalla. Gymnasieeleverna från Tjörn hänvisas till gymnasiet i Kungälv. Stenungsund ingår i såväl Uddevallas som Lilla Edets sparbankers verksamhetsområden medan Tjörn har egen sparbank. Båda kommunerna ingår dessutom i Göteborgs och Bohus läns sparbanks verksamhetsområde. Stenungsund tillhör slutligen Kungälvs lastbilscentralområde medan Tjörn har egen lastbilscentral. 1 S.O.U. 1960: 22. Bohuslän. Utredning verkställd av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen.

332 C. Kommunal samverkan

Någon kommunal samverkan på enhetsskolans område planeras inte vad gäller Tjörn, Stenungsund däremot avses bilda ett högstadieområde tillsammans med del av Kode. Avtal föreligger mellan Stenungsund och Ljungskile för att gemensamt lösa vissa vatten- och avloppsfrågor. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Båda kommunerna förs i några indelningar till samma administrativa enheter. Sålunda ingår båda i Inlands fögderi och Göteborgs civilförsvarsområde. Kommunerna är emellertid skilda åt i a n d r a hänseenden. Stenungsund bildar sålunda tillsammans med Kode ett landsfiskalsdistrikt medan Tjörn utgör eget distrikt. I lantmäterihänseende slutligen ingår Stenungsund i Uddevalla södra distrikt medan Tjörn ingår i Göteborgs norra distrikt. Kommunerna tillhör båda Orusts, Tjörns och Inlands domsaga med kansliort i Stenungsund. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende tillhör Tjörn upptagningsområdet för centrallasarettet i Uddevalla medan Stenungsund är delat så att den norra delen av kommunen, i vilken tätorten ligger, ingår i uddevallalasarettets upptagningsområde medan södra delen ingår i kungälvslasarettets upptagningsområde. Vardera kommunen bildar eget dispensärdistrikt och tandvårdsdistrikt. Beträffande dispensärvården lyder de under centraldispensären vid länssanatoriet i Svenshögen.

Slutsats Stenungsund visar för perioden 1930—1960 en folkökning med ca 7 % medan Tjörn haft en folkminskning av 9 %. Stenungsund är i stark industriell utveckling vilket kommer att medföra en kraftig ökning av kommunens folkmängd. Vilka återverkningar här nämnda utveckling kommer att få på det närbelägna Tjörn kan f. n. inte överblickas. Möjligen kan den innebära en dämpning i utflyttningen då stora delar av kommunen kommer att ligga inom en räjong av 2 ä 3 mil, d. v. s. rimligt pendelavstånd, från industrierna i Stenungsund. Befolkningen i de båda kommunerna är i fråga om spontana kontakter inriktade mot såväl Göteborg som Uddevalla, dock främst mot förstnämnda stad. Arbetsmarknadsstyrelsen för kommunerna till Uddevalla A-region medan länsskolnämnden i gymnasiehänseende huvudsakligen för dem till Kungälv. I statsadministrativt hänseende är kommunerna främst inriktade mot Göteborg. Landstingskommunalt bildar de egna distrikt i fråga om dispensärvården och tandvården medan de i fråga om den slutna kroppssjukvården till övervägande delen replierar på centrallasarettet i Uddevalla. Av det anförda framgår att kommunerna näringsgeografiskt främst är inriktade mot Göteborg, och att anknytningen till denna stad även gäller i andra avseenden. Den pågående industriella expansionen i Stenungsund kan tänkas medföra en service- och arbetsmarknadsmässig närmare anknytning mellan de bada kommunerna och Göteborg. Övervägande skäl synes tala för att de i detta sammanhang föres till göteborgsregionen.

333 Stora Lundby

och Skepplanda

kommuner

Kommunuppgifter Stora Lundby (4 135) omfattar församlingarna Bergum (1433), Stora Lundby (1 831) och östad (871) (fig. 4). Kommunen har efter 1940 haft en jämnt ökande folkmängd. För hela perioden 1930—1960 uppgår den till 17 %. Enligt 1950 års folkräkning var 40 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i jordbruk med binäringar medan industri och hantverk sysselsatte 29 %. Inte mindre än 30 % av samtliga förvärvsarbetande hade arbetsplatsen i annan kommun. Huvudparten av dessa hade sin arbetsplats i Göteborg eller Mölndal. Stora Lundby har två större tätorter, nämligen Olofstorp (500) i Bergums församling och Gråbo (500) i Stora Lundby församling. Kommunen genomkorsas i nord-sydlig riktning av den smalspåriga järnvägen Göteborg—Vara. Avståndet från Olofstorp och Gråbo till Göteborg är med järnväg 19 resp. 28 km. Skepplanda (1 975) omfattar församlingarna Hålanda (486) och Skepplanda (1489) (fig. 4). Kommunen har under den senaste 30-årsperioden haft ett starkt vikande befolkningsunderlag. Folkminskningen uppgår till inte mindre än 28 %. Den dominerande näringsgrenen var enligt 1950 års folkräkning jordbruk med binäringar vilken sysselsatte 57 % av samtliga yrkesverksamma inom kommunen, medan 24 % var sysselsatta i industri och hantverk. Mer än 20 % hade sin arbetsplats i annan kommun. Skepplanda saknar tätort med 500 eller flera invånare. Skepplanda församling genomkorsas av såväl riksväg 7 (Göteborg—Trollhättan) som Bergslagsbanan, vilken järnväg likaledes sammanbinder nämnda städer.

A. Handelsområden va. ni.

Enligt tätortsregistret hörde Skepplanda liksom Bergums och Stora Lundby församlingar inom Stora Lundby till Göteborgs handelsområde, men norra delen av Skepplanda ingick även i Trollhättans handelsområde. Trollhättans inflytande i Skepplanda avtog successivt söder ut samtidigt med att Göteborgs inflytande ökade, östads församling i Stora Lundby tillhörde Alingsås handelsområde. I stort sett samma kommuner och församlingar som enligt ovan ingick i Göteborgs handelsområde ingår också i dess tidningsområde. Enligt senast redovisade statistik ingår sålunda Bergums och Stora Lundby församlingar i Stora Lundby samt Skepplanda församling i Skepplanda i Göteborg tidningsområde medan Östads församling i Stora Lundby och Hålanda församling i Skepplanda ingår i Alingsås tidningsområde. I telehänseende är indelningen något annorlunda. Större delen av Stora Lundby och Skepplanda ingår i Göteborgs telefontaxeområde medan återstoden av Skepplanda tillhör Trollhättans telefontaxeområde och norra delen av Stora Lundby alingsåsområdet. I telestyrelsens indelning i teleområden förs de nämnda områdena till Göteborgs resp. Uddevalla teleområde.

334 B. Avgränsade regioner in. ni.

I sin tidigare nämnda regionindelning för arbetsmarknadsstyrelsen Bergums och Stora Lundby församlingar i Stora Lundby samt Skepplanda till Göteborgs A-region medan Östads församling i Stora Lundby förs till Alingsås A-region. Länsskolnämndens indelning i gymnasieområden följer i huvudsak arbetsmarknadsstyrelsens ovan redovisade indelning. Stora Lundby ingår jämte Lerum och Skallsjö i Lerums lastbilscentralområde medan Skepplanda tillhör Älvängens lastbilscentralområde. Detta omfattar dessutom Angered, Nödinge, Starrkärr och Lödöse. I sparbankshänseende tillhör båda kommunerna Alingsås sparbanks verksamhetsområde medan Skepplanda dessutom ingår i verksamhetsområdet för Lilla Edets sparbank. Slutligen ingår de två sydligaste församlingarna i Stora Lundby — Bergum och Stora Lundby — i regionplaneområdet för Göteborg med omgivningar, varjämte kommunen är medlem i Göteborgs förorters förbund. G. Kommunal samverkan

Stora Lundby samarbetar med Bjärke, Lerum och Skallsjö i fråga om elkraft. Däremot planeras ej något samgående med angränsande kommuner beträffande enhetsskolans ordnande då elevunderlaget är tillräckligt för eget högstadium. För att ordna yrkesskolverksamheten planerar kommunen att gå samman med Alingsås samt de kring denna stad belägna kommunerna. Skepplanda avser att gå samman med Starrkärr i fråga om ordnandet av enhetsskolans högstadium. Kommunen har vidare avtal med Starrkärr och Bjärke beträffande brandförsvar och slutligen kommer kommunen att samarbeta med Lilla Edet, Lödöse, Starrkärr, Nödinge och Angered i fråga om yrkesundervisningen. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Stora Lundby bildar med grannkommunerna Angered, Lerum, Skallsjö och Hemsjö ett landsfiskalsdistrikt. Skepplanda ingår med Lödöse, Starrkärr och Nödinge i Ale landsfiskalsdistrikt. I fögderihänseende tillhör kommunerna Ale-Vättle fögderi. Enligt fastställd indelning i lantmäteridistrikt ingår Stora Lundby och Skepplanda i Vättle distrikt. De behandlade kommunerna tillhör judiciellt Vättle, Ale och Kullings domsaga med kansliort i Alingsås. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende ingår Bergums och Stora Lundby församlingar i Stora Lundby i Alingsås lasaretts upptagningsområde medan Östads församling i Stora Lundby liksom Skepplanda ingår i lasarettets i Vänersborg upptagningsområde. Vid lasarettet i Kungälv och sjukhusen i Göteborg mottages vårdbehövande från Bergums församling i Stora Lundby och Skepplanda församling i Skepplanda. Inom dispensärverksamheten bildar Stora Lundby eget distrikt medan Skepplanda och Starrkärr gemensamt bildar ett distrikt under centraldispensären vid Västeråsens sanatorium. I fråga om tandvården bildar Stora Lundby och Bjärke ett tandvårdsdistrikt. Skepplanda och Lödöse bildar ett distrikt tillsammans med Lilla Edet och Flundre.

335 Avtal föreligger slutligen mellan landstingen i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län om att elever från Stora Lundby får delta i undervisningen vid centrala verkstadsskolan i Mölndal. Slutsats I Skepplanda och Stora Lundby dominerade vid 1950 års folkräkning jordbruk med binäringar. De senaste årens befolkningsutveckling visar helt olika tendenser i de båda kommunerna. Medan Stora Lundby under den senaste 30-årsperioden haft folkökning med drygt 15 % har Skepplanda haft folkminskning som uppgår till 28 %. I fråga om de spontana kontakterna är kommunerna splittrade. De södra delarna är inriktade mot Göteborg medan norra delen av Stora Lundby är inriktad mot Alingsås och norra delen av Skepplanda mot Trollhättan. Denna indelning h a r också i stort sett följts av arbetsmarknadsstyrelsen och länsskolnämnden vid indelningen i A-regioner resp. gymnasieområden. Interkommunalt samarbetar Stora Lundby bl. a. med Lerum och Skallsjö medan Skepplanda i detta avseende går samman med övriga kommuner i södra delen av Göta älvdal. Statsadministrativt och landstingskommunalt är kommunerna närmast inriktade mot Alingsås. Regionplanekontoret i Göteborg framhöll 1958 i förslaget till planläggning av göteborgsregionen, att man beträffande Stora Lundby i första h a n d torde kunna räkna med Stora Lundby — dalgången från Gunnilse till Gråbo — som bebyggelsereserv. Smalspårsbanan bedöms bli en utmärkt lokalbana och gråbovägen anses kunna utbyggas till hög standard. Östads församling begränsas i öster av sjön Mjörn, varför förbindelse med Alingsås kan erhållas endast i församlingens nordligaste del. I betänkandet 1956 angående Stockholms- och göteborgsområdenas ortsgruppering uttalas att Stora Lundby bör inräknas i förortsområdet till Göteborg. Befolkningen utgjorde 1960, som nämnts, i Bergums och Stora Lundby församlingar tillhopa 3 264 invånare och i östads församling 871 invånare, östads församling saknar till skillnad från de båda andra församlingarna tätort. Då huvuddelen av Stora Lundby, som framgår av det ovan anförda, är klart inriktad mot Göteborg, får kommunen anses ingå i göteborgsregionen. Skepplanda är likaledes i näringsgeografiskt hänseende delat. Skepplanda församling i söder är inriktad mot Göteborg och Hålanda församling i norr mot främst Trollhättan men även Alingsås. Tre fjärdedelar av kommunens hela folkmängd var år 1960 bosatt i Skepplanda församling. Enligt Pålssons undersökningar angående befolkningens fördelning i slutet av år 1956 var Skepplanda församlings folkmängd då huvudsakligen koncentrerad till församlingens södra del. Denna är belägen på ungefär samma avstånd från Göteborg och Trollhättan. Av det anförda framgår att kommunen i sin folkrikaste del är inriktad mot Göteborg och därför kan anses ingå i göteborgsregionen. Skallsjö

och Hemsjö

kommuner

Kommunppgifter Skallsjö (3 156) består av endast en församling (fig. 4 ) . Kommunen har under den senaste 30-årsperioden haft en folkökning av i runt tal 40 %. Enligt 1950 års folkräkning var industri och hantverk de dominerande näringsgrenarna i vilka mer än 65 % av den yrkesverksamma befolkningen var syssel-

336 satt. Drygt 20 % av de förvärvsarbetande hade sin arbetsplats i annan kommun varav ungefär hälften i Göteborg eller Mölndal. Kommunen har två tätorter av större betydelse nämligen Flöda (1 100) och Tollered (1 300). Flöda ligger såväl vid riksväg 6 — som förbinder Göteborg och Alingsås — som vid stambanan Göteborg—Stockholm. Även Tollered ligger vid riksvägen ca 4 km nordost om Flöda. Vägavståndet från Flöda samhälle är till Göteborg och Alingsås 29 km resp. 18 km. Hemsjö (1 913) omfattar församlingarna Hemsjö (1 598) och ödenäs (315) (fig. 4). Ett system av sjöar skiljer de båda församlingarna åt. I motsats till Skallsjö har kommunen under den senaste 30-årsperioden haft en svagt vikande befolkningsutveckling. Minskningen utgör för hela den behandlade perioden 6 %. Kommunens näringskaraktär skiljer sig också från Skallsjös. Vid slutet av år 1950 var 40 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt i jord- och skogsbruk medan 33 % var sysselsatta i industri och bantverk. Liksom i Skallsjö var andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun hög eller 26 %. Kommunen saknar tätort med en befolkning överstigande 500 invånare. Hemsjö församling genomkorsas av riksväg G samt stambanan Göteborg—Stockholm. A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret hörde kommunerna till såväl Göteborgs som Alingsås handelsområden. I Skallsjö var handelsinflytandet påtagligt från såväl Alingsås som Göteborg. Alingsås hade ett dominerande inflytande i Hemsjö medan Göteborgs inflytande i kommunen betecknades som obetydligt. I tidnings- och telefontaxehänseende är Skallsjö inriktat mot Göteborg medan Hemsjö tillhör resp. alingsåsområden. Vägtrafiken å riksväg 6 mellan Göteborg och Alingsås når sitt lägsta värde inom Hemsjö kommun. Skallsjö är således i detta hänseende inriktat mot Göteborg medan trafikinriktningen från Hemsjö är obestämd. Å järnvägen Göteborg— Alingsås utgick i februari 1961 de flesta lokaltågen till Göteborg från Alingsås. Dock utgick 40 förbindelser i veckan från Flöda i Skallsjö till Göteborg. B. Avgränsade regioner m. m .

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin regionindelning Skallsjö till Göteborgs A-region och Hemsjö till motsvarande alingsåsregion. Enligt länsskolnämndens indelning kan gymnasieeleverna från Skallsjö gå i gymnasium antingen i Göteborg eller Alingsås. Eleverna från Hemsjö hänvisas till gymnasiet i Alingsås. Skallsjö tillhör vidare Lerums lastbilscentralområde. Hemsjö församling i Hemsjö tillhör åkericentralen i Alingsås, medan Ödenäs församling ingår i Bollebygds lastbilscentralområde. I sparbankshänseende tillhör kommunerna Alingsås sparbanks verksamhetsområde. Skallsjö ingår slutligen i regionplaneområdet för Göteborg med omgivningar. C. Kommunal samverkan

Skallsjö kommer enligt av länsskolnämnden framlagt förslag att i fråga om enhetsskolans högstadium samarbeta med Lerum medan Hemsjö skall samarbeta med Alingsås. På yrkesskolväsendets område samarbetar kommunerna med Alingsås. Skallsjö har vattentäkt gemensam med Lerum och dessutom samarbetar kommunerna i fråga om elkraftsdistributionen. I detta senare samarbete deltager också Stora Lundby och Bjärke. Hemsjö samverkar med Alingsås på brandväsendets område.

337 D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunerna tillhör i statsadministrativt hänseende i allmänhet samma distrikt eller områden. Sålunda ingår de i Vättle landsfiskalsdistrikt i vilket även Angered, Lerum och Stora Lundby ingår samt Alingsås civilförsvarsområde. Beträffande indelningen i fögderier och lantmäteridistrikt tillhör Skallsjö och Hemsjö skilda distrikt. Skallsjö ingår i Ale-Vättle fögderi och Vättle lantmäteridistrikt medan Hemsjö ingår i Alingsås fögderi och Borås lantmäteridistrikt. Slutligen ingår de i Vättle, Ale och Kullings domsaga med kansliort i Alingsås. E. Landstingskommun al a indelningar

Beträffande sjukvård-, dispensärvård- och tandvård replierar kommunerna på inrättningar i Alingsås.

Slutsats Skallsjö och Hemsjö skiljer sig väsentligt i fråga om näringskaraktär. Den förra kommunen är starkt industribetonad medan den senare är jordbruksbetonad. Skillnader föreligger också i fråga om befolkningsutvecklingen. Skallsjö har under de senaste decennierna haft folkökning medan Hemsjö däremot haft folkminskning. I fråga om de spontana kontakterna är Skallsjö klart inriktat mot Göteborg medan Hemsjö är inriktat mot Alingsås, till vilken stad kommunen ju också gränsar. Även beträffande gjorda regionala indelningar gäller att Skallsjö förs till Göteborg och Hemsjö till Alingsås. Beträffande samarbetet på det interkommunala området är Skallsjö inriktat mot Lerum medan Hemsjö är inriktat mot Alingsås. På de statsadministrativa och landstingskommunala områdena tillhör de i allmänhet samma områden eller distrikt. Skallsjö är handels-, service- och arbetsmarknadsmässigt starkt knutet till Göteborg och näraliggande kommuner inom göteborgsregionen varför kommunen får anses ingå i denna. Hemsjö däremot gränsar till Alingsås och är såväl näringsgeografiskt som i andra avseenden knutet till Alingsås. Kommunen får därför anses ingå i alingsåsregionen.

Björketorps

kommun

Kommunuppgifter Björketorp (2 493) utgöres av endast en församling (fig. 4). Under den senaste 30-årsperioden har kommunen haft en svag folkökning, vilken för hela perioden uppgår till ca 5 %. Enligt 1950 års folkräkning var 30 % av den förvärvsarbetande befolkningen sysselsatt inom vardera jordbruk med binäringar samt industri och hantverk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun uppgick till 16 %. Kommunen har två tätorter av större betydelse nämligen Hindås och Rävlanda. Båda har ca 500 invånare. Riksväg 5, som löper genom kommunen, passerar endast Hindås medan järnvägen Göteborg—Borås passerar båda tätorterna. Vägavståndet från Hindås till 22—104251

338 Göteborg och Borås är 33 resp. 34 km medan avståndet från Rävlanda är 41 resp. 28 km. A. Handelsområden ni. in.

Enligt tätortsregistret konkurrerade Göteborg och Borås om handelsinflytandet i kommunen. Göteborgs inflytande betecknades som påtagligt i hela kommunen medan Borås inflytande var svagt utom i de östra delarna. Kommunen tillhör i tidningshänseende Borås tidningsområde, medan den i telefontaxehänseende förs till Göteborgs taxeområde. Björketorp är enligt 1958 års trafikräkning i motortrafikhänseende starkare inriktat mot Göteborg än mot Borås. Detta gäller även beträffande järnvägstrafiken. B. Avgränsade regioner ni. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin regionindelning Björketorp till Göteborgs A-region. Länsskolnämnden däremot för i gymnasiehänseende östra delen av kommunen till Borås gymnasieområde medan eleverna från kommunens västra delar (Hindås och Hällingsjöområdet) kan välja mellan att gå i Borås eller Göteborg. Björketorp bildar ett lastbilscentralområde med Bollebygd och Sätila församling i Sätila. Kommunen ingår i såväl Borås som Alingsås sparbankers verksamhetsområden. Björketorp ingår slutligen i regionplaneområdet för Göteborg med omgivningar. C. Kommunal samverkan

Enligt länsskolnämndens förslag skall kommunen beträffande enhetsskolans högstadium gå samman med Bollebygd och ev. Sätila för att med dessa kommuner bilda ett högstadieområde. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Björketorp bildar med Bollebygd, Sandhult och Fristad ett landsfiskalsdistrikt. Kommunen tillhör vidare Borås fögderi och Borås civilförsvarsområde. I lantmäterihänseende däremot ingår kommunen i Vättle distrikt. I judiciellt hänseende ingår kommunen i Borås domsaga med kansliort i Borås. E. Landstingskommunala indelningar

Björketorp tillhör i sjukvårdshänseende centrallasarettets i Borås upptagningsområde. I fråga om dispensärvården ingår kommunen i Borås dispensärdistrikt vilket förutom Björketorp omfattar Borås stad samt de öster, norr och väster om staden närmast belägna kommunerna. Distriktet lyder under centraldispensären vid Västeråsens sanatorium i Borås. I tandvårdshänseende bildar kommunen ett tandvårdsdistrikt med Bollebygds och Sätila kommuner. Slutsats Enligt senast tillgängliga uppgifter hade kommunen ett relativt väl differentierat näringsliv. Totalt har den under den senaste 30-årsperioden haft en svag folkökning.

339 De spontana kontakterna med Göteborg synes vara starkare än med Borås. Arbetsmarknadsstyrelsen för kommunen till Göteborgs A-region. Länsskolnämnden ger gymnasieeleverna från kommunens västra del valmöjlighet mellan gymnasier i Göteborg och Borås medan eleverna från kommunens östra del hänvisas till Borås. På det interkommunala området föreslår länsskolnämnden att samarbete i fråga om enhetsskolans högstadium skall etableras med Bollebygd och Sätila. Statsadministrativt och landstingskommunalt är kommunen klart inriktad mot Borås. Av det anförda framgår att kommunen i regionalt hänseende närmast kan anses ingå i göteborgsregionen, även om såsom här ovan visats skäl talar för att kommunen kan ingå i boråsregionen.

Kungsbacka

stad samt Särö, Tölö, Onsala, landskommuner

Fjärås och

Löftadalens

Kommunuppgifter Kungsbacka (5 020) består av endast en församling (fig. 5). än 150 %. Expansionen har varit särskilt stark det senaste decenniet. Enligt 1950 års folkräkning var industri och hantverk samt handel de dominerande näringsgrenarna vilka gav sysselsättning åt 43 % resp. 27 % av den i staden bosatta yrkesverksamma befolkningen. Omkring 20 % av den förvärvsarbetande befolkningen hade arbetsplatsen i annan kommun. Kungsbacka har goda förbindelser med Göteborg, då städerna sammanbinds genom riksväg 2 och länsväg 110 samt järnvägen Göteborg—Varberg—Malmö. Även med Varberg har Kungsbacka förbindelse genom riksvägen och järnvägen. Avståndet från Kungsbacka till Göteborg och Varberg är 28 km resp. 50 km. Särö (3 164) omfattar församlingarna Valida (1 328) och Släp (1 836) (fig. 5). Kommunens folkmängd har under perioden 1930—1955 i stort sett varit oförändrad men efter sistnämnda år har en inte obetydlig folkökning inträffat. Totalt utgör denna för hela perioden 10 %. Den har nästan helt varit koncentrerad till Släps församling, som är belägen i kommunens norra del. Enligt 1950 års folkräkning var jordbruk med binäringar samt industri och hantverk de viktigaste näringsgrenarna. I dessa återfanns 41 % resp. 28 % av samtliga förvärvsarbetande. Inemot 25 % av samtliga i kommunen bosatta förvärvsarbetande hade arbetsplatsen i annan kommun. I Särö förekommer en omfattande fritidsbebyggelse. Kommunen saknar tätort med minst 500 invånare. Genom Släps församling löper den 24 km långa järnvägen Göteborg—Särö. Kommunen sammanbindes med Göteborg och Kungsbacka genom länsväg 110. Tölö (2 315) består av församlingarna Tölö (1 465) och Älvsåker (850) (fig. 5). Trots att vissa områdesregleringar ägt rum, vilka medfört att områden avträtts till Kungsbacka stad, har kommunens folkmängd under den senaste 30-årsperioden i stort sett varit stabil. Jordbruk med binäringar dominerade enligt 1950 års folkräkning kommunens näringsliv. Omkring 42 % var sysselsatta i denna näringsgren medan industri och hantverk sysselsatte 25 %. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun översteg 30 %. Även Tölö saknar tätort av betydelse. Däremot kan man säga att Kungsbacka

340 stads bebyggelse i viss utsträckning trängt in i Tölö. Kommunen genomkorsas i nord-sydlig riktning av riksväg 2 samt av järnvägen Göteborg—Varberg. Onsala (1 712) omfattar endast Onsala församling (fig. 5). Kommunens folkmängd har under den senaste 30-årsperioden varit i huvudsak stabil. Av kommunens yrkesverksamma befolkning var vid slutet av år 1950 39 % sysselsatta inom jordbruksnäringarna och 25 % i industri och hantverk. 22 % av de i kommunen yrkesverksamma hade arbetsplatsen i annan kommun. Kommunen saknar tätort med 500 invånare eller däröver. Fjärås (3 344) består av församlingarna Förlanda (483), Fjärås (2 377) och Hanhals (484) (fig. 5). Kommunen har haft en betydande folkminskning. Den uppgår för den senaste 30-årsperiodein till 24 %, vilket emellertid delvis förklaras av att vissa områden överflyttats till Kungsbacka stad. Enligt 1950 års folkräkning sysselsatte jordbruk med binäringar 59 % av kommunens yrkesverksamma befolkning medan industrinäringarna sysselsatte 22 %. Drygt 11 % av den i kommunen bosatta yrkesverksamma befolkningen hade arbetsplatsen i annan kommun. Kommunen saknar helt större tätort. Kommunikationsmässigt knyts den samman med Kungsbacka och Varberg genom riksväg 2 och västkustbanan från Göteborg till Varberg. Löftadalen (2 965) omfattar församlingarna Frillesås (912), Landa (364), Ölmevalla (984), Gällinge (474) och Idala (231) (fig. 5). Kommunens folkmängd har under den senaste 30-årsperioden minskat med 12 %. Jordbruk med binäringar är de dominerande näringsgrenarna. Inte mindre än 2/s av samtliga yrkesverksamma återfanns vid slutet av år 1950 i dessa näringsgrenar. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun var vid samma tillfälle låg. Löftadalen saknar tätort med 500 invånare eller däröver. Samma viktigare kommunikationsleder som genomkorsar Fjärås berör också Löftadalen.

A. Handelsområden ni. ni.

Enligt tätortsregistret ingick alla kommunerna utom Löftadalen i Göteborgs h a n delsområde. I Löftadalen tillhörde Gällinge och Idala församlingar göteborgsområdet medan återstoden av kommunen ingick i Varbergs handelsområde. Göteborgs handelsinflytande betecknades som dominerande i Lindome och n o r r a delen av Särö men avtog söder därom snabbt, så att det i hela området söder om en linje genom de södra delarna av Särö och Tölö betecknades som obetydligt. Kungsbacka bildade samtidigt ett eget handelsområde omfattande, förutom staden, Lindome, Särö, Tölö, Onsala, Fjärås och Löftadalen samt de västra delarna av Sätila och Västra Mark i Älvsborgs län. I tidningshänseende bildar Kungsbacka eget område, som omfattar kommunerna i norra Halland t. o. m. Fjärås samt Gällinge och Ölmevalla församlingar i Löftadalen. Av Löftadalen ingår Idala, Frillesås och Landa församlingar i Falkenbergs tidningsområde. I telehänseende är området däremot knutet till Göteborg. Samtliga kommuner t. o. m. Fjärås jämte av Löftadalen norra delarna av Ölmevalla och Gällinge församlingar ingår i Göteborgs telefontaxeområde medan återstoden av Löftadalen tillhör Varbergs taxeområde. Såväl Göteborgs som Varbergs telefontaxeområden avses komma att ingå i Göteborgs teleområde.

341 Vägtrafiken å riksväg 2 nådde på sträckan mellan Göteborg och Varberg sitt lägsta dygnsmedelvärde mellan Åsa och Frillesås samhällen i Löftadalen. Kungsbacka hade i februari 1961 95 lokaltågförbindelser i veckan med Göteborg varav 19 utgick från Kungsbacka. Antalet bussförbindelser per vecka vid samma tidpunkt uppgick till drygt 160, varav ett stort antal fortsatte ner på Onsalahalvön. Antalet lokala tågförbindelser med Varberg var vid samma tidpunkt 63.

B. Avgränsade regioner m. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin regionala indelning samtliga kommuner till Göteborgs A-region. Länsskolnämnden för samtliga kommuner t. o. m. Fjärås till Göteborgs gymnasieområde medan eleverna f r å n ' Löftadalen har möjlighet att välja mellan Varberg och Göteborg. Kommunerna bildar tillsammans med Lindome men med undantag av Frillesås församling i Löftadalen ett lastbilscentralområde. Nämnda församling ingår i Varbergsortens lastbilscentral. I sparbankshänseende ingår samtliga kommuner i Kungsbacka sparbanks verksamhetsområde. Kungsbacka, Tölö, Särö, Onsala samt del av Fjärås ingår i Göteborgs regionplaneområde. Samtliga här nämnda kommuner ingår i Göteborgs förorters förbund.

C. Kommunal samverkan

Enligt länsskolnämndens förslag till enhetsskolans utbyggande föreslås Särö, Tölö, Onsala och del av Fjärås gå samman med Kungsbacka om ett högstadium medan återstoden av Fjärås skulle samarbeta med Löftadalen och Värö. Särö, Onsala och Kungsbacka samverkar beträffande renhållningen och Kungsbacka med Onsala även i fråga om brandförsvaret. Slutligen har Löftadalen och Värö löst provinsialläkarens bostadsfråga gemensamt.

D. Statsadministrativa indelningar m. m.

De behandlade kommunerna ingår i allmänhet i samma administrativa enheter. Särö, Tölö och Onsala bildar jämte Lindome och Kungsbacka ett landsfiskalsdistrikt. De båda återstående kommunerna Fjärås och Löftadalen bildar med Veddige och Värö ett landsfiskals distrikt. I fögderihänseende ingår samtliga kommuner jämte Lindome, Värö och Veddige i Kungsbacka fögderi. Kommunerna t. o. m. Löftadalen bildar vidare ett lantmäteridistrikt och tillhör Kungsbacka civilförsvarsområde. Slutligen ingår de i Hallands norra domsaga med kansliort i Kungsbacka.

E. Landstingskommunala indelningar

Lasarettet i Varberg och sjukstugan i Kungsbacka betjänar ett gemensamt upptagningsområde omfattande norra delen av Hallands län till och med Himledalen samt delar av Tvååker och Ullared. I fråga om dispensärvården bildar Kungsbacka, Särö, Tölö och Lindome ett distrikt samt Onsala, Fjärås, Löftadalen och Värö ett distrikt. Båda distrikten tillhör Hallands läns norra centraldispensärområde med centraldispensär i Varberg.

342 Även i fråga om tandvården är kommunerna delade. Sålunda bildar Kungsbacka, Särö, Tölö, Onsala och Fjärås jämte Lindome ett tandvårdsdistrikt och Löftadalen jämte Värö ett distrikt. Slutsats De här behandlade kommunerna är till näringskaraktären ganska olika. I Kungsbacka var vid slutet av år 1950 industri och hantverk samt handel de viktigaste näringsgrenarna medan i landskommunerna jordbruksnäringarna gav sysselsättning åt mellan 39 % och 64 % av samtliga förvärvsarbetande. Befolkningsutvecklingen har under den senaste 30 årsperioden varit ganska varierande i de behandlade kommunerna. Sålunda har Kungsbacka och Särö haft folkökning, Tölö och Onsala i huvudsak stabil befolkning samt Fjärås och Löftadalen folkminskning. Beträffande de spontana kontakternas inriktning går en gräns mellan Göteborgs och Kungsbackas inflytande å ena sidan samt Varbergs å andra sidan genom Löftadalen. Denna kommun är således influensmässigt delad mellan nämnda centra. Denna influensgräns framkommer också i gjorda regionavgränsningar. I näringsgeografiskt hänseende bildar sålunda Kungsbacka tillsammans med Särö, Tölö, Onsala, Fjärås samt norra delen av Löftadalen en region. Göteborgsinfluensen är dock, som visats, särskilt i norra delarna av regionen betydande. Detta bestyrks också av 1950 års folkräkning. Enligt denna var av den i kommunerna bosatta förvärvsarbetande befolkningen för Särö 20 % sysselsatt i Göteborg, för Tölö 10 % sysselsatt i Göteborg eller Mölndal, för Kungsbacka var siffran också 10 % och för Onsala 20 % sysselsatt i stad, varav något mer än hälften i Kungsbacka och återstoden i Göteborg eller Mölndal. Särö är starkt influerat från Göteborg särskilt genom fritidsbebyggelsen. I betänkandet 1956 angående ortsgrupperingen inom Stockholms- och göteborgsområdena fördes Särö, Tölö och Kungsbacka till Göteborgs förortsområde. Onsalas karaktär av förort till Göteborg ansågs obetydlig. Särö, Tölö, Kungsbacka och Onsala ingår i Götebors yttre regionområde. Även om kungsbackaregionen i vissa avseenden intar en självständig ställning hör området likväl i andra avseenden nära samman med Göteborg och dess grannkommuner i söder. Detta gäller bl. a. i fråga om arbetsmarknaden, bebyggelsen — såväl planering som utbyggnad — undervisningen och viss handel. Regionen är osjälvständig även på sjukvårdens område. För att inom regionen tillgodose kroppssjukvårdens behov finns endast en mindre sjukvårdsinrättning i Kungsbacka. Av anförda skäl bör kungsbackaregionen bedömas som en sekundärregion och som sådan får den anses ingå i göteborgsregionen. Som nämndes ovan kan Löftadalen anses delvis ingå i en kungsbackaregion. Vid slutet av år 1960 hade Löftadalen totalt en befolkning av 2 965 invånare. Kommunens två största tätorter, Åsa i Ölmevalla församling och Frillesås i Landa och Frillesås församlingar hade den 1 januari 1957 300 respektive 400 invånare. Löftadalen är i influenshänseende delat. Norra delen av kommunen replierar, som nämnts, på Kungsbacka och Göteborg, medan södra delen går mot Varberg. Ej heller i andra avseenden är kommunen entydigt inriktad mot norr eller söder, vilket även avspeglar sig i trafikstatistiken, där lägsta medeldygnstrafiken u p p mättes vid Åsa samhälle. (Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens undersökningar avseende år 1958.) Den befolkningsmässigt största delen av kommunen med tätorten Frillesås ä r såväl i handels- som telefontaxehänseenden vänd söderut. I tidningshänseende

343 är k o m m u n e n befolkningsmässigt delad i två lika stora delar, den ena ingående i Kungsbacka och den andra i Falkenbergs tidningsområde. Arbetsmarknadsstyrelsen för Löftadalen till Göteborgs A-region medan länsskolnämnden låter kommunens gymnasieelever välja mellan gymnasier i Göteborg eller Varberg. De statsadministrativa indelningarna i norra delen av Hallands län bygger genomgående på den gamla häradsgränsen mellan å ena sidan Veddige och å a n d r a sidan Lindberga. Viska och Fjäre härader bildar sålunda i ett flertal hänseenden en administrativ enhet. Landstingskommunalt sammanföres Löftadalen med i första h a n d Värö. Av det sagda framgår att Löftadalen är inriktat mot både Kungsbacka och Varberg. Varberg har en tre gånger så stor befolkning som Kungsbacka och är även klart överlägset Kungsbacka som serviceort i vissa hänseenden, t. ex. inom skolväsendet och sjukvården. Som ovan framhållits är Kungsbacka i servicehänseende u n d e r o r d n a t Göteborg, som i sin tur kan erbjuda tjänster av vida mer kvalificerat slag än Varberg. Avståndet från Frillesås samhälle är till Göteborg dubbelt så stort som till Varberg. Löftadalen synes icke med någon huvuddel kunna sägas vara i näringsgeografiskt hänseende övervägande inriktat mot vare sig Kungsbacka eller Varberg. Med hänsyn härtill har kommunen i detta sammanhang icke i sin helhet ansetts kunna föras till någon viss region. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att följande kommuner är näringsgeografiskt starkast knutna till Göteborg, nämligen från Göteborgs och Bohus län, Mölndal, Kungälv, Marstrand, Kållered, Landvetter, Råda, Askim, Styrsö, öckerö, Tuve, Säve, Torslanda, Hermansby, Ytterby, Kode och Romelanda samt från Älvsborgs län Starrkärr, Nödinge, Angered, Stora Lundby, Lerum och Skallsjö samt från Hallands län Kungsbacka, Lindome, Särö, Tölö, Onsala och Fjärås. Stenungsund och Tjörn är svagare knutna till Göteborg men kan likväl anses ingå i en göteborgsregion. Vidare tillhör Skepplanda och Björketorps kommuner i Älvsborgs län regionen. Vad gäller Löftadalen kan dess regiontillhörighet ifrågasättas. Skäl talar för att den ingår i göteborgsregionen. Som framgått av den lämnade redovisningen kan kommunen emellertid även tänkas ingå i varbergsregionen. Den är i sin inriktning så delad, att den vid denna regionindelning icke ansetts böra föras till någon viss region.

Uddevallaregionen Uddevalla utgör centralort för hela norra delen av Bohuslän. På grund därav föres i detta sammanhang samtliga i detta område belägna kommuner till en uddevallaregion. Denna kan således, förutom Uddevalla stad, anses omfatta städerna Lysekil och Strömstad samt landskommunerna Ljungskile, Forshålla, LaneRyr, Skredsvik, Skaftö, Munkedal, Svarteborg, Sörbygden, Stångenäs, Tossene, Södra Sotenäs, Smögen, Bullaren, Kville, Tanum, Tjärnö och Vette. De tidigare i kap. 5 redovisade sammanställningarna angående Uddevallas influens i olika hänseenden visar att det kan ifrågasättas att till regionen föra jämväl andra k o m m u n e r inom Göteborgs och Bohus län samt några kommuner i

344 Älvsborgs län. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

Morlanda,

Tegneby och Myckleby

kommuner

Kommunuppgifter Morlanda (3 201) omfattar församlingarna Mollösund (469), Käringön (218), Gullholmen (351) och Morlanda (2 163) (fig. 4). Kommunen har under den senaste 30-årsperioden haft en folkminskning av inemot 40 %. Vid folkräkningen i slutet av år 1950 var 38 % av kommunens yrkesverksamma befolkning sysselsatt i jordbruksnäringarna och 31 % i industri och hantverk. Ett mycket ringa antal var sysselsatta i annan kommun. Kommunen har en tätort av betydelse nämligen Mollösund (500) vilken är belägen i församlingen med samma namn. Tegneby (3 253) omfattar församlingarna Tegneby (1109), Röra (1248) och Ståla (896) (fig. 4). Även Tegneby har under den senaste 30-årsperioden haft stark folkminskning. För denna period uppgår den till 27 %. Jordbruksnäringarna dominerade helt vid slutet av år 1950. De gav sysselsättning åt inte mindre än 62 % av kommunens yrkesverksamma befolkning. Även i Tegneby var andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun mycket låg. Myckleby (2 980) omfattar församlingarna Långelanda (1 048), Myckleby (1 071) och Torp (861) (fig. 4). Kommunens folkmängd h a r efter 1930 minskat med 28 %. Även i Myckleby var ca 62 % av den yrkesverksamma befolkningen i slutet av år 1950 sysselsatt i jordbruksnäringarna. Mindre än 5 % av de förvärvsarbetande hade arbetsplats utanför kommunen. De båda kommunerna Tegneby och Myckleby kommer enligt Kungl. Maj:ts beslut att från och med ingången av 1962 bilda en kommun benämnd östra Orust. För de tre kommunerna gäller att de har gemensam broförbindelse med Tjörn vid Skåpesund samt färjförbindelse med fastlandet vid Svanesund till Stenungsund samt vid Nötesund till Skredsviks kommun och Uddevalla. Kommunerna har dagliga bussförbindelser med såväl Uddevalla som Stenungsund. A. Handelsområden m. m.

Huvuddelen av Orust hörde enligt tätortsregistret till Uddevalla handelsområde. Den sydligaste delen ingick dock såväl i Uddevalla som i Göteborgs handelsområden. I tidningshänseende tillhör kommunerna Uddevalla tidningsområde medan telestyrelsen preliminärt fört dem till Göteborgs teleområde. Som ovan angivits bildar kommunerna tillsammans med Tjörn ett telefontaxeområde. B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen låter alla tre kommunerna ingå i Uddevalla A-region. Länsskolnämnden för Tegneby och Myckleby till Uddevalla gymnasieområde och Morlanda till Lysekils gymnasieområde. I fråga om sparbanksverksamheten och

345 lastbilstrafiken bildar kommunerna i dessa hänseenden ett gemensamt verksamhetsområde. C. Kommunal samverkan

Kommunal samverkan med kommuner på fastlandet förekommer ej. D . Statsadministrativa indelningar m. m.

De tre orustkommunerna bildar ett landsfiskalsdistrikt. Beträffande a n d r a administrativa indelningar — fögderi, lantmäteri och civilförsvar — replierar kommunerna p å Uddevalla. 1 judiciellt hänseende tillhör kommunerna Orusts, Tjörns och Inlands domsaga med kansliort i Stenungsund. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende ingår Orust i Uddevalla centrallasaretts upptagningsområde med undantag av västra delen av Morlanda kommun som tillhör Lysekils lasaretts upptagningsområde. Kommunerna bildar eget verksamhetsområde i fråga om tandvården, medan de i fråga om dispensärvården förs till mellersta dispensärdistriktet, med centraldispensären förlagd till Svenshögen. Slutsats I de tre orustkommunerna Morlanda, Tegneby och Myckleby dominerade vid slutet av år 1950 jordbruksnäringarna. Kommunerna har efter år 1930 haft en kraftig folkminskning. F r å n nämnda tidpunkt utgör den mellan 25 och 40 %. Beträffande de spontana kontakterna är kommunerna i första hand inriktade mot Uddevalla men de södra delarna influeras också i viss utsträckning av Göteborg. I regionhänseende för arbetsmarknadsstyrelsen dem till Uddevalla A-region. Länsskolnämnden för Morlanda till Lysekils gymnasieområde samt de båda övriga kommunerna till Uddevalla gymnasieområde. Statsadministrativt och landstingskommunalt är kommunerna i huvudsak knutna till Uddevalla. De tre kommunerna är således näringsgeografiskt starkast knutna till Uddevalla. I många avseenden utgör de dock en självständig enhet. En planerad bro vid Nötesund i norr och bron mellan Tjörn och fastlandet vid Stenungsund i sydost kan komma att medföra en n ä r m a r e anknytning av de norra delarna av ön till Uddevalla och de södra delarna till Stenungsund och Göteborg. Då kommunerna i övervägande grad är inriktade mot Uddevalla kan de anses ingå i uddevallaregionen.

ödeborgs, Färgelanda

och Högsäters

kommuner

Kommunuppgifter ödeborg (1842) omfattar församlingarna ödeborg (1026), Torp (497) och Valbo-Ryr (319) (fig. 6). Kommunen har under den senaste 30-årsperioden haft en folkminskning av 700 personer eller 28 %.

346 52 % av kommunens yrkesverksamma befolkning var i slutet av år 1950 sysselsatt i jord- och skogsbruk medan 30 % var sysselsatt i industri och hantverk. Ca 5 % hade arbetsplatsen i annan kommun. Kommunen har en större tätort, Ödeborg (500), som ligger i församlingen med samma namn. Genom kommunen och tätorten löper länsväg 172, Uddevalla— Bengtsfors, samt den smalspåriga järnvägen Uddevalla—Bäckefors. Vägavståndet från Ödeborgs samhälle till Uddevalla är 27 km och till Vänersborg 36 km. Färgelanda (2 502) utgör en församling (fig. 6). Kommunens folkmängd minskar ehuru förhållandevis obetydligt. Under den senaste 30-årsperioden uppgår minskningen till 10 %. Enligt 1950 års folkräkning var 44 % av kommunens yrkesverksamma befolkning sysselsatt i industri och hantverk mot 34 % i jordbruksnäringarna. En mycket ringa del hade arbetsplatsen i annan kommun. Kommunen har två större tätorter, Färgelanda (700) och Stigen (600). Länsväg 172 passerar igenom kommunens båda samhällen medan järnvägen Uddevalla -—Bäckefors endast passerar Färgelanda samhälle. Länsväg 173 utgår från Stigen mot Vänersborg. Avståndet från Färgelanda samhälle är till Uddevalla 29 km och till Vänersborg 41 km. Högsäter (3 216) omfattar församlingarna Järbo (677), Båggärd (331), Lerdal (380). Bännelanda (461) och Högsäter (1 367) (fig. 6). Kommunens folkmängd har under den senaste 30-årsperioden minskat med inte mindre än 34 %. Enligt 1950 års folkräkning var hela 73 % av kommunens yrkesverksamma befolkning sysselsatt i jord- och skogsbruk. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun var mycket låg. Kommunen har en större tätort, Högsäter (500), som ligger i församlingen med samma namn. De viktigare kommunikationsleder, som löper genom kommunen och samhället, är länsväg 172 och järnvägen Uddevalla—Bäckefors. Avståndet från Högsäters samhälle till Uddevalla och Vänersborg är 42 resp. 43 km.

A. Handelsområden in. ni.

Enligt tätortsregistret hade Uddevalla ett påtagligt handelsinflytande inom Ödeborg. Vänersborgs inflytande där var obetydligt. Inom Färgelanda och Högsäter hade — frånsett det lokala handelsinflytandet — endast Uddevalla något inflytande. I tidningshänseende tillhör kommunerna helt Uddevalla tidningsområde. Uddevalla telefontaxeområde omfattar bl. a. Ödeborg, Färgelanda och södra delen av Högsäter. Återstoden av Högsäter ingår tillsammans med Bäckefors och Dals-Ed i Melleruds telefontaxeområde vilket ingår i Uddevalla teleområde. Enligt 1958 års trafikstatistik var motortrafiken från kommunerna starkare mot Vänersborg än mot Uddevalla.

B. Avgränsade regioner in. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen liksom länsskolnämnden i Älvsborgs län för kommunerna till Uddevalla A-region resp. Uddevalla gymnasieområde. Kommunerna bildar ett lastbilscentralområde och utgör jämte Bäckefors verksamhetsområde för Nordals sparbank. Kommunerna ingår vidare i Uddevalla sparbanks verksamhetsområde.

347 € . Kommunal samverkan

Inom skolväsendet föreslår länsskolnämnden samverkan för inrättande av enhetsskolans högstadium mellan här berörda kommuner. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

De tre kommunerna bildar ett landsfiskalsdistrikt samt ingår i Vänersborgs lantmäteridistrikt och Trollhättans civilförsvarsområde. I fögderihänseende tillhör Ödeborg och Färgelanda Vänersborgs fögderi medan Högsäter ingår i Melleruds fögderi. Kommunerna tillhör i judiciellt hänseende Nordals, Sundals och Valbo domsaga med kansliort i Vänersborg. £ . Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende räknas kommunerna till upptagningsområdet för Vänersborgs centrallasarett. Enligt avtal mellan landstingen i Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län kan befolkningen i Ödeborg, Färgelanda och Högsäter erhålla sjukhusvård även vid centrallasarettet i Uddevalla. Beträffande dispensärvården bildar Färgelanda och Ödeborg ett dispensärdistrikt medan Högsäter ingår i ett distrikt tillsammans med Bäckefors. Båda distrikten hör under centraldispensären i Vänersborg. Kommunerna bildar slutligen jämte Bäckefors och Dals-Ed ett tandvårdsdistrikt.

Slutsats De tre behandlade kommunerna skiljer sig avsevärt i fråga om näringskaraktär. Enligt 1950 års folkräkning dominerade jordbruk med binäringar i Ödeborg och Högsäter medan industrinäringarna dominerade i Färgelanda. Gemensamt för de behandlade kommunerna är dock att de under den senaste 30-årsperioden haft folkminskning; i ödeborg och Högsäter av betydande storlek. De spontana kontakterna är så gott som helt inriktade mot Uddevalla. I regionoch gymnasiehänseende har kommunerna också förts till denna stad. Inom den lägre undervisningen föreslår länsskolnämnden att kommunerna gemensamt skall bilda ett enhetsskoleområde. Statsadministrativt och landstingskommunalt bildar kommunerna ett gemensamt område eller också replierar de på Vänersborg. Av det anförda framgår, att kommunerna i näringsgeografiskt avseende intar en relativt osjälvständig ställning. Vid en bedömning av kommunernas anknytning till Uddevalla och Vänersborg är anknytningen till den förra staden avgjort starkare, varför kommunerna får anses ingå i uddevallaregionen. Sammanfattningsvis kan konstateras att uddevallaregionen omfattar hela mellersta och n o r r a delarna av Bohuslän. I söder går gränsen mot göteborgsregionen genom Orust — orustkommunerna är i sin huvudsakliga del inriktade mot Uddevalla — och genom Stenungsund och Tjörn, som, enligt vad tidigare fastslagits, närmast får anses tillhöra göteborgsregionen. Inom Älvsborgs län är de tre kommunerna ödeborg, Färgelanda och Högsäter klart inriktade mot Uddevalla och får därför anses ingå i uddevallaregionen.

348 Vänersborg-Trollhätteregionen Då Vänersborg och Trollhättan gränsar intill varandra och avståndet mellan städernas centrala delar endast är 14 km, har de vid avgränsningen av näringsgeografiska regioner uppfattats som en enhet och utgör sålunda centra i en dubbelkärnig region. Till vänersborg-trollhätteregionen kan, som framgår av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna, utan särskild ytterligare motivering förutom Vänersborg och Trollhättan föras kommunerna Flundre, Södra Väne, Västra Tunhem, Frändefors, Brålanda och Bolstad, alla i Älvsborgs län. De nämnda sammanställningarna visar att även andra kommuner är i fråga om här studerade faktorer inriktade mot Vänersborg—Trollhättan i sådan grad att det kan ifrågasättas att föra dem till vänersborg-trollhätteregionen. I det följande kommer dessa kommuners regiontillhörighet att närmare klarläggas.

Lilla

Edets köping

och Inlands

Torpe

landskommun

Kommunuppgifter Lilla Edets köping (3 426) består av en församling. Köpingen har under den senaste 30-årsperioden haft en folkökning av i runt tal 20 %. Enligt 1950 års folkräkning var huvuddelen av kommunens yrkesverksamma befolkning sysselsatt i industri m. m. Ca 7 % hade arbetsplats i annan kommun. Genom köpingen löper riksväg 7 mellan Göteborg och Trollhättan. Avstånden till dessa städer är 55 km resp. 25 km. Inlands Torpe (3 403) omfattar församlingarna Västerlanda (1182) och Hjärtum (2 221) (fig. 4). Kommunens folkmängd har sedan 1930 minskat med ca 1 400 personer eller 30 %. Enligt 1950 års folkräkning var 46 % av kommunens yrkesverksamma befolkning sysselsatt i industrinäringarna medan andelen sysselsatta i jord- och skogsbruk uppgick till 34 %. Inte mindre än 24 % hade arbetsplats i annan kommun. Tätortsbebyggelsen vid Lilla Edet omfattar även angränsande delar av Inlands Torpe. Länsväg 167, som sammanbinder riksvägarna 2 och 7, löper genom kommunen i öst-västlig riktning. A. Handelsområden m. m.

I Lilla Edet, som bildade eget handelsområde, hade enligt tätortsregistret såväl Trollhättan som Göteborg inflytande — ehuru obetydligt. Som senare kommer att visas hade Göteborg inflytande också i hela Lödöse kommun medan Trollhättans inflytande där var begränsat till Ale-Skövde församling. Inlands Torpe kommun var delad så att Trollhättan dominerade i Hjärtums församling och Göteborg i Västerlanda församling. I tidningshänseende tillhör båda kommunerna Göteborgs tidningsområde. I fråga om telefontrafiken däremot ingår de i Trollhättans telefontaxeområde. Lilla Edet har linjebussförbindelse med såväl Göteborg som Trollhättan. Trafikstatistiken visar att å riksväg 7 är trafikintensiteten å sträckan Göteborg— Trollhättan lägst vid Älvängen i Starrkärrs kommun söder om Lilla Edet.

349 B. Avgränsade regioner m. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen för kommunerna till sin vänersborg-trollhätteregion. Beträffande indelningen i gymnasieområden hänvisas eleverna från Lilla Edet och n o r r a delen av Inlands Torpe till gymnasiet i Trollhättan medan eleverna från södra delen av Inlands Torpe hänvisas till gymnasiet i Kungälv. Lilla Edet och Inlands Torpe kommuner bildar tillsammans med Flundre m. fl. kommuner ett lastbilscentralområde. Båda kommunerna ingår i verksamhetsområdet för Lilla Edets sparbank. Därjämte tillhör Inlands Torpe kommun länssparbankens i Göteborgs och Bohus län område. € . Kommunal samverkan

Kommunerna planerar tillsammans med Flundre och Lödöse kommuner samverkan på enhetsskolans område. Lilla Edet och Lödöse kommuner samarbetar med Skepplanda, Angereds, Nödinge och Starrkärrs kommuner i fråga om yrkesskoleverksamheten. Inlands Torpe och Lilla Edet, som bildar ett provinsialläkardistrikt, samarbetar i fråga om provinsialläkarbostad. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Lilla Edets köping ingår i ett landsfiskalsdistrikt tillsammans med Bjärke och Flundre samt bildar fögderi med Trollhättan, Södra Väne och Flundre. I lantmäterihänseende tillhör köpingen Vänersborgs lantmäteridistrikt medan den i civilförsvarshänseende tillhör Trollhättans civilförsvarsområde. Köpingen ingår i Fundre, Väne och Bjärke domsaga. Inlands Torpe bildar med Ljungskile och Forshälla ett landsfiskalsdistrikt. Beträffande övriga administrativa indelningar — fögderi, lantmäteri och civilförsvar — replierar kommunen på Uddevalla. Inlands Torpe kommun tillhör judiciellt Orusts, Tjörns och Inlands domsaga med kansliort i Stenungsund. Inom den öppna sjukvården ingår kommunen i Lilla Edets provinsialläkardistrikt. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende hänföres vårdbehövande från Lilla Edet till Vänersborgs centrallasarett. Inlands Torpe kommun är delad mellan centrallasarettet i Uddevalla och lasarettet i Kungälv. I fråga om dispensärvården bildar Lilla Edet och Lödöse kommuner ett distrikt. De bildar även — tillsammans med Flundre och Skepplanda kommuner — ett tandvårdsdistrikt. Inlands Torpe kommun hör i fråga om dispensärvården samman med Ljungskile samt i fråga om tandvården med Romelanda, Kode, Ytterby och Hermansby kommuner samt städerna Kungälv och Marstrand. Slutsats Både i Lilla Edets köping och Inlands Torpe övervägde vid slutet av år 1950 industrinäringarna. Lilla Edet har under den senaste 30-årsperioden haft en folkökning av ca 20 % medan Inlands Torpes folkmängd under samma period minskat med 30 %.

350 I fråga om de spontana kontakterna är kommunerna i första h a n d inriktade mot Trollhättan och i andra hand mot Göteborg. I regionalt hänseende är de knutna till Vänersborg—Trollhättan medan de interkommunalt samarbetar. Statsadministrativt och landstingskommunalt replierar de på skilda centra detta beroende på att de tillhör skilda län. Lilla Edet är i dessa hänseenden främst inriktat mot Trollhättan medan Inlands Torpe är inriktat mot i första hand Uddevalla. Vad slutligen gäller de båda kommunernas inbördes kontakter så är dessa förhållandevis intensiva. Tätortsbildningen vid Lilla Edet omfattar dels Lilla Edets samhälle i köpingen, dels ock tätorterna Ström och Strandbacken på västra sidan av Göta älv i Inlands Torpe kommun. Genom att samhällsbildningen vid Lilla Edet fått denna utformning har de båda kommunerna gemensamma problem vad gäller samhällsplaneringen. Ur planeringssynpunkt är det därför önskvärt att hela tätbebyggelsen kommer inom samma län. Inlands Torpe kommun är i sin tätast befolkade del — den mellersta — inriktad mot Lilla Edet och i sin norra del mot Trollhättan. Endast i den glesbefolkade södra delen är kommunens invånare i sina kontakter orienterade söder ut. Av det anförda framgår att kommunerna får anses ingå i vänersborg-trollhätteregionen.

Lödöse

kommun

Kommunuppgifter Lödöse (2 274) omfattar församlingarna Tunge (415), S:t Peder (921) och AleSkövde (938) (fig. 4). Lödöse har under den senaste 30-årsperioden haft stark folkminskning. Denna uppgår för hela perioden till 24 %. Vid slutet av år 1950 var mellan 35 och 40 % av de yrkesverksamma sysselsatta i var och en av näringsgrenarna jordbruk med binäringar samt industri och hantverk. Mer än 20 % av den i kommunen bosatta förvärvsarbetande befolkningen hade sin arbetsplats i annan kommun. Kommunen h a r två större tätorter nämligen Gamla Lödöse (500) i S:t Peders församling och Göta samhälle (700) som delvis ligger i Tunge församlig och i övrigt i Lilla Edets köping. Lödöse genomkorsas av riksväg 7 och Bergslagsbanan, men medan riksvägen följer älvdalen har järnvägen en något östligare sträckning. De båda tätorterna berörs direkt av riksvägen. Avståndet från Gamla Lödöse till Göteborg och Trollhättan är 43 km resp. 37 km. A. Handelsområden m. ni.

Enligt tätortsregistret ingick Lödöse i Göteborgs handelsområde men större delen av kommunen ingick även i Trollhättans handelsområde. Trollhättans inflytande i kommunen avtog successivt söder ut medan Göteborgs inflytande samtidigt ökade. I tidnings- resp. telefontaxehänseende är kommunens inriktning delad. Den tillhör nämligen Göteborgs tidningsområde men Trollhättans telefontaxeområde. Detta senare förs av telestyrelsen i dess indelning av landet i teleområden till Uddevalla teleområde.

351 Enligt 1958 års trafikstatistik uppmättes det lägsta värdet på motortrafikens omfattning på riksväg 7 mellan Göteborg och Trollhättan inom Starrkärrs kommun. Lödöse gränsar i söder till denna kommun. B. Avgränsade regioner

Arbetsmarknadsstyrelsen för Lödöse i A-regionhänseende till Vänersborg-Trollhättans A-region. Enligt länsskolnämndens indelning i elevområden ingår kommunen i Trollhättans gymnasieområde. Kommunen tillhör jämte Skepplanda samt de tre götaälvdalskommunerna Starrkärr, Nödinge och Angered Älvängens lastbilscentral medan den i sparbankshänseende ingår i såväl Lilla Edets som Trollhättans sparbankers verksamhetsområden. C. Kommunal samverkan

Enligt länsskolnämndens förslag skall Lödöse i fråga om enhetsskolans högstadium samarbeta med bl. a. Lilla Edets köping samt Flundre kommun. Mellan dessa tre kommuner pågår redan samarbete beträffande åldringsvården. I yrkesskolhänseende avser kommunen slutligen att samarbeta med bl. a. Lilla Edet och Skepplanda. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunen ingår jämte Skepplanda, Starrkärr och Nödinge i Ale landsfiskalsdistrikt. Lödöse tillhör vidare Ale-Vättle fögderi i vilket även övriga kommuner i södra delen av Göta älvdal ingår. I lantmäterihänseende slutligen ingår kommunen i Vänersborgs lantmäteridistrikt och Alingsås civilförsvarsområde. Lödöse tillhör i judiciellt hänseende Vättle, Ale och Kullings domsaga med kansliort i Alingsås. E. Landstingskommnnala indelningar

I sjukvårdshänseende ingår Lödöse i Vänersborgs lasaretts upptagningsområde. Inom dispensärvården bildar Lödöse och Lilla Edet ett distrikt under centraldispensären i Vänersborg. Nämnda kommuner jämte Skepplanda och Flundre bildar slutligen med Lödöse ett tandvårdsdistrikt.

Slutsats Enligt 1950 års folkräkning var ungefär lika stor del — ca 35 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i jordbruk med binäringar som inom industri och hantverk. Befolkningsutvecklingen uppvisar under den senaste 30-årsperioden en starkt vikande tendens. För hela perioden utgör minskningen 24 %. Av befolkningen var 1957 omkring 500 personer bosatta i tätorten Gamla Lödöse, belägen i kommunens södra del. I övrigt var befolkningen koncentrerad kring järnvägen mot Trollhättan och till älvdalen. Göta samhälle på gränsen till Lilla Edets köping ligger delvis i köpingen och delvis inom Lödöse. I fråga om de spontana kontakterna utgör kommunen en omslagszon mellan Göteborg och Vänersborg—Trollhättan.

352 Både arbetsmarknadsstyrelsen och länsskolnämnden har ansett kontaktinriktningen n o r r u t vara starkare än söderut. Kommunen har därför förts till Vänersborg-Trollhättans A-region och Trollhättans gymnasieområde. En bidragande orsak härtill är självfallet kommunens nära kontakt med Lilla Edet vilket inte minst kommer till uttryck i pågående och planerat samarbete på det kommunala området. Av det anförda framgår att kommunen visserligen är splittrad i sin inriktning men att anknytningen till Lilla Edet är starkt framträdande. Kommunen bör därför föras till samma region som köpingen. Med hänsyn härtill kam den anses ingå i vänersborg-trollhätteregionen.

Bjärke

kommun

Kommunuppgifter Bjärke (5 110) består av församlingarna Stora Mellby (1 417), Magra (753), Långared (1 149), Erska (1 421) och Lagmansered (370) (fig. 4). Kommunen h a r under den senaste 30-årsperioden haft en betydande folkminskning vilken uppgår till 1 100 personer eller 18 %. Enligt 1950 års folkräkning var inte mindre än 59 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i jordbruk med binäringar medan andelen sysselsatta i industri och hantverk uppgick till 23 %. Antalet förvärvsarbetande med arbetsplats i annan kommun var ringa. Kommunen har en större tätort, nämligen Sollebrunn (600), vilken ligger i Erska. Genom kommunen löper i nord-sydlig riktning den smalspåriga järnvägen Göteborg—Vara, vilken också passerar igenom Sollebrunn. Vidare genomkorsar länsväg 180 Vänersborg—Alingsås kommunen. Den passerar också igenom samhället. Avståndet från detta är till Alingsås 33 km, till Trollhättan 34 km och till Vänersborg 40 km. A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret hade såväl Trollhättan som Alingsås och Göteborg handelsinflytande i Bjärke kommun. Trollhättans handelsområde omfattade endast Lagmansereds församling, där stadens inflytande var påtagligt, och Stora Mellby församling, där det var obetydligt. Alingsås hade ett mot norr avtagande inflytande i hela kommunen utom Lagmansereds församling och Göteborg ett obetydligt inflytande i Erska församling. I tidningshänseende dominerar Alingsås inom kommunen. Den tillhör även Alingsås telefontaxeområde. Kommunens största tätort Sollebrunn i Erska församling har bussförbindelser med* såväl Trollhättan som Alingsås. Av trafikstatistiken framgår att vägtrafiken från Sollebrunn har avsevärt större intensitet mot Trollhättan—Vänersborg än mot Alingsås. B. Avgränsade regioner m. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen för hela kommunen till Alingsås A-region. Enligt länsskolnämndens förslag till gymnasieområden skall kommunen tillhöra såväl Trollhättans som Alingsås gymnasieområden med möjlighet för eleverna att välja mellan dessa städers gymnasier.

353 I fråga om den yrkesmässiga trafiken är kommunen också delad. St. Mellby församling har egen lastbilscentral, Magra, Erska, Långareds och Lagmansereds församlingar bildar tillsammans ett lastbilscentralområde med lastbilscentralen i Sollebrunn. I sparbankshänseende ingår hela Bjärke kommun i verksamhetsområdet för sparbanken i Alingsås. St. Mellby och Lagmansereds församlingar tillhör dessutom Trollhättans sparbanksområde. C. Kommunal samverkan

På skolväsendets område samarbetar Bjärke kommun med Alingsås, Vårgårda och Herrljunga köping m. fl. kommuner i fråga om yrkesskoleverksamheten. Enligt länsskolnämndens planläggning skall kommunen bilda eget högstadieområde för enhetsskolan. Kommunen har släckningsavtal med Starrkärrs och Skepplanda kommuner och samverkar med St. Lundby kommun i fråga om elkraft. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

Kommunen bildar landsfiskalsdistrikt med Lilla Edet och Flundre kommuner. Beträffande övriga statsadministrativa indelningar är kommunens inriktning ytterst splittrad. Sålunda tillhör den Alingsås fögderi, Vänersborgs lantmäteridistrikt och Trollhättans civilförsvarsområde. I judiciellt hänseende ingår kommunen i Flundre, Väne och Bjärke domsaga med kansliort i Trollhättan. E. Landstingskommunala indelningar

På sjukvårdens område är Bjärke kommun delad och går med Långareds församling till lasarettet i Alingsås, medan återstoden av kommunen hänföres till centrallasarettet i Vänersborg. Inom dispensärvården bildar kommunen eget distrikt vilket hör under centraldispensären vid Västeråsens sanatorium i Borås medan den i tandvårdshänseende går samman med St. Lundby till ett distrikt.

Slutsats Bjärke kommun är en utpräglad jordbrukskommun. Vid slutet av år 1950 var närmare Vs av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i jord- och skogsbruk. Som en följd härav har kommunen under de senaste decennierna haft en betydande folkminskning. Kommunen är belägen mellan Trollhättan och Alingsås och är även i influenshänseende delad främst mellan dessa centra. Befolkningen i kommunen är koncentrerad vid järnvägen Göteborg—Vara och främst kring de två största tätorterna Sollebrunn och St. Mellby med 600 respektive 300 invånare år 1957. Samhällena är belägna på ungefär samma avstånd från Trollhättan som från Alingsås. Kommunen är splittrad även i sin anknytning i övrigt till närliggande kommuner. De här redovisade uppgifterna, som i vissa delar bygger på äldre material, synes visa en inriktning för större delen av befolkningen mot Alingsås. Det starkt expanderande Trollhättan kan emellertid u n d e r senare år ha ökat sitt inflytande i kommunen, vilket bl. a. framgår av att enligt 1953 års trafikstatistik trafiken 23—104251

354 från Sollebrunn mot Alingsås var något intensivare än mot Trollhättan, under det att 1958 års uppgifter visar en avsevärt starkare trafik mot Trollhättan. På anförda skäl synes det ovisst om Bjärke kan sägas vara starkare inriktat mot Alingsås än mot Trollhättan. Kommunen kan därför i detta sammanhang icke odelad föras till viss region.

Melleruds

köping samt Kroppefjälls

och Skålleruds

landskommuner

Kommunuppgifter Melleruds köping (4 158) består av församlingarna Holm (3 784) och Järn (374) (fig. 6). Köpingen har under den senaste 30-årsperioden haft en svag folkökning, vilken uppgått till 8 %. Enligt 1950 års folkräkning hade köpingen ett väl differentierat näringsliv med mer än 20 % av den yrkesverksamma befolkningen inom vardera jordbruk med binäringar, industri och hantverk samt samfärdsel. Bara drygt 2 % av de yrkesverksamma hade arbetsplats i annan kommun. Tätorten Mellerud (2 600) ligger i Holms församling. Köpingen har goda kommunikationer åt flera håll. Genom tätorten passerar riksväg 7 Göteborg—Trollhättan—Åmål, vidare utgår från Melleruds samhälle länsväg 166 till Dals-Ed och norska gränsen. Järnvägen Göteborg—Trollhättan— Åmål passerar också samhället och dessutom är detta utgångspunkt för järnvägslinjer till Oslo och Bengtsfors—Årjäng. Avståndet från Melleruds samhälle är till Åmål 46 km, till Vänersborg 42 km och till Trollhättan 56 km. Kroppefjäll (2 655) består av församlingarna Ör (1 033), Gunnarsnäs (974) och Dalskog (648) (fig. 6). Kommunens folkmängd har sedan 1930 minskat med hela 30 %. Hälften av denna minskning hänför sig till den senaste 10-årsperioden. Inom kommunen är huvudnäringen jord- och skogsbruk. Vid 1950 års folkräkning var inemot 60 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt häri. Bortemot 7 % hade arbetsplatsen i annan kommun. Kommunen har en tätort av betydelse, nämligen Dals Bostock (800), som ligger i Gunnarsnäs församling. Genom kommunen passerar länsväg 166 Ed—Mellerud. Denna berör inte direkt samhället utan passerar något norr om detta. Däremot passerar järnvägen Oslo—Göteborg genom samhället. Avståndet från tätorten är till Vänersborg 48 km, Åmål 52 km och till Uddevalla 78 km. Skållerud (2 421) består av endast en församling (fig. 6). Kommunen har under den senaste 30-årsperioden haft en folkminskning, vilken uppgår till drygt 300 personer eller 12 %. Huvudnäringen inom kommunen är industri. Enligt 1950 års folkräkning var drygt 60 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i denna näringsgren. Kommnen h a r två tätorter vardera med 500 invånare nämligen Åsensbruk och Håverud. Avståndet mellan de båda tätorterna är ca 3 km och från dessa till Mellerud 12 resp. 15 km. A. Handelsområden m. m.

Enligt tätortsregistret bildade Mellerud ett handelsområde vilket omfattade köpingen, Skållerud samt större delen av Kroppefjäll. Mellerud ingick vidare jämte Örs och Gunnarsnäs församlingar i Kroppefjäll i Vänersborgs handelsområde.

355 Vänersborgs handelsinflytande var i södra delen av Kroppefjäll påtagligt men i övrigt endast obetydligt. Melleruds inflytande var påtagligt till dominerande i samtliga kommuner. I tidningshänseende ingår alla tre kommunerna i Vänersborgs tidningsområde. De tillhör vidare Melleruds telefontaxeområde, vilket föreslås ingå i Uddevalla teleområde. Enligt trafikstatistiken för motorfordon avseende år 1958 är trafikintensiteten på riksväg 7 avsevärt lägre å sträckan Mellerud—Åmål än å sträckan Mellerud— Vänersborg. B. Avgränsade regioner m. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin indelning samtliga kommuner till VänersborgTrollhättans A-region, medan länsskolnämnden för kommunerna till såväl Vänersborgs som Åmåls gymnasieområde med möjlighet för eleverna att välja gymnasieort. Kommunerna bildar ett lastbilscentralområde i vilket även del av Bolstads kommun ingår. De ingår slutligen också i Nordals härads sparbanks verksamhetsområde vilket omfattar samtliga kommuner i södra Dalsland. C. Kommunal samverkan

Enligt länsskolnämndens förslag skall kommunerna jämte Bolstad utgöra ett hög.stadieområde. Mellerud samverkar med Bolstad inom brandväsendet och åldringsvården. D. Statsadminstrativa indelningar m. m.

I landsfiskalshänseende bildar kommunerna jämte Bolstad, Brålanda och Frändefors ett distrikt. De ingår vidare i Melleruds fögderi vilket dessutom omfattar övriga kommuner i mellersta Dalsland. I lantmäteri- och civilförsvarshänseende ingår de slutligen i Vänersborgs lantmäteridistrikt och Trollhättans civilförsvarsområde. Kommunerna tillhör Nordals, Sundals och Valbo domsaga med kansliort i Vänersborg. £ . Landstingskommunala indelningar

Beträffande den slutna kroppssjukvården ingår kommunerna i Vänersborgs lasaretts upptagningsområde. I dispensärhänseende bildar Melleruds köping och Skållerud ett distrikt medan Kroppefjäll och Bolstad utgör ett distrikt. Båda distrikten hör under centraldispensären vid Vänersborgs lasarett. Inom folktandvården slutligen bildar kommunerna jämte Bolstad och Brålanda ett tandvårdsdistrikt. Slutsats De här behandlade kommunerna — Melleruds köping, Kroppefjäll och Skållerud — visar en skiftande näringskaraktär. Melleruds köping hade vid slutet av år 1950 ett väl differentierat näringsliv medan näringslivet i Kroppefjäll och Skållerud hade en ensidig inriktning. I den förra kommunen dominerade jordbruksnäringarna och i den senare industrin; det gäller här pappers- och massaindustrL

356 Melleruds köping har haft svag folkökning medan de båda andra kommunerna haft folkminskning. I näringsgeografiskt hänseende bildar kommunerna en relativt självständig enhet vilken i sin tur är närmare knuten till Vänersborg—Trollhättan än till något annat större centrum. Interkommunalt samarbete planeras i fråga om enhetsskolans högstadium. Statsadministrativt och landstingskommunalt replierar kommunerna närmast på Vänersborg. Av det anförda framgår att kommunerna i en rad avseenden intar en relativt självständig ställning. Vid en bedömning av kommunernas anknytning till Vänersborg—Trollhättan och Åmål är anknytningen till de båda förstnämnda städerna avgjort starkare. Kommunerna får därför anses ingå i vänersborg-trollhätteregionem.

Bäckefors

och Dals-Eds

kommuner

Kommunuppgifter Bäckefors (1 561) omfattar församlingarna Ödskölt (669) och Backe (892) (fig. 6). Kommunens folkmängd har under den senaste 30-årsperioden varit vikande. Minskningen uppgår till 16 %. Enligt 1950 års folkräkning var 41 % av de yrkesverksamma sysselsatta inom jordbruksnäringarna och 25 % inom industri och hantverk. Ca 7 % hade sin arbetsplats i annan kommun. Kommunens tätort Bäckefors (600) ligger i Backe församling. I nord-sydlig riktning genomkorsas kommunen av länsväg 172 som också passerar igenom Bäckefors samhälle och i öst-västlig riktning genomkorsas kommunen av länsväg 166 från Mellerud till Ed. Denna väg passerar också genom Bäckefors samhälle. Genom Bäckefors passerar järnvägen Göteborg—Oslo och vidare utgår därifrån järnvägen till Uddevalla. Avståndet från Bäckefors samhälle är till både Uddevalla och Vänersborg 63 km och till Åmål 67 km. Dals-Ed (5 333) omfattar församlingarna Håbol (496), Nössemark (685), DalsEd (2 517), Töftedal (493), Gesäter (280) och Rölanda (862) (fig. 6). Kommunens folkmängd har under de tre senaste decennierna minskat med inte mindre än 26 %. Kommunens näringsliv domineras helt av jord- och skogsbruk, vilka näringsgrenar vid slutet av år 1950 sysselsatte mer än 60 % av kommunens yrkesverksamma befolkning. Mindre än 2 % hade arbetsplats i annan kommun. Kommunen har en tätort Ed (1 200), som ligger i Dals-Eds församling. Kommunen klyves i nord-sydlig riktning av sjön Stora Le. Dess södra del genomkorsas i öst-västlig riktning av länsväg 166 norska gränsen—Mellerud och järnvägen Oslo —Göteborg. Båda dessa kommunikationsleder passerar genom Eds samhälle. Från samhället utgår vidare länsväg 171 mot Bengtsfors. Avståndet från Eds samhälle är till såväl Uddevalla som Vänersborg 83 km, medan det till Åmål är 71 km.

A. Handelsområden m. ni.

Enligt tätortsregistret hade Mellerud ett svagt inflytande inom den östra delen av Bäckefors. Därjämte hade Bengtsfors och — i mindre grad — Uddevalla visst inflytande i större delen av denna kommun. I Bengtsfors handelsområde ingick

357 även Nössemarks, Töftedals, Håbols och nordvästra delen av Dals-Eds församlingar i Dals-Ed. Återstoden av Dals-Ed påverkades enligt tätortsregistret icke av någon handelsinfluens utifrån. Ed utgjorde handelscentrum för denna del av kommunen. I tidningshänseende tillhör kommunerna — med undantag för Håbols församling i Dals-Ed — Uddevalla tidningsområde. Nämnda församling ingår i Bengtsfors tidningsområde. Kommunerna ingår i Melleruds telefontaxeområde som i sin tur hänförts till Uddevalla teleområde. Bäckefors har direkta tågförbindelser med Uddevalla och Mellerud samt bussförbindelser med Mellerud medan Ed har direkta tågförbindelser med Mellerud och centra söder därom samt bussförbindelser med Strömstad, Åmål och Mellerud. Enligt 1958 års trafikstatistik var motortrafiken från de båda samhällena Bäckefors och Ed — som väntat — starkast inriktad mot Mellerud. B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för båda kommunerna till Vänersborg-Trollhättans A-region medan länsskolnämnden vid indelningen i gymnasieområden fört Ödskölts församling i Bäckefors till Åmåls gymnasieområde och Backe församling i samma kommun till Vänersborgs gymnasieområde. Eleverna från Dals-Ed har rätt att välja mellan gymnasierna i Uddevalla, Vänersborg eller Åmål. Kommunerna bildar eget lastbilscentralområde samt ingår i Åmåls sparbanks verksamhetsområde. Bäckefors ingår vidare i Nordals sparbanks verksamhetsområde. C. Kommunal samverkan

Inom den lägre undervisningen föreslår länsskolnämnden att kommunerna skall bilda ett område för enhetsskolans högstadium. Bäckefors kommun har släckningsavtal med Lelång. D. Statsadministrativa indelningar m. m.

De båda kommunerna går i här undersökta indelningar till samma administrativa områden. Sålunda bildar de ett landsfiskalsdistrikt och tillhör vidare Melleruds fögderi, Bengtsfors lantmäteridistrikt och Åmåls civilförsvarsområde. De ingår i Tössbo och Vedbo domsaga med kansliort i Åmål. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende hänförs kommunerna till upptagningsområdet för Vänersborgs centrallasarett. Bäckefors utgör ,med Högsäter ett dispensärdistrikt medan Dals-Ed bildar eget distrikt. Båda distrikten lyder under centraldispensären vid centrallasarettet i Vänersborg. Inom folktandvården slutligen bildar kommunerna ett distrikt i vilket även Högsäter, Färgelanda och Ödeborg ingår. Slutsats Enligt 1950 års folkräkning var andelen sysselsatta störst inom jordbruksnäringa r n a medan övriga näringar var relativt svagt representerade.

358 Båda kommunerna har under de tre senaste decennierna haft folkminskning. Både Bäckefors och Dals-Ed är i fråga om de spontana kontakterna influerade av i första hand Mellerud och Bengtsfors och i andra h a n d Uddevalla. Kommunikationsmässigt är Bäckefors samhälle liksom Eds främst inriktade mot Mellerud. Interkommunalt samarbetar Bäckefors och Dals-Ed i första hand med varandra. Även i övrigt bildar kommunerna, som framgår av ovan lämnade redovisning, i olika hänseenden en enhet. Starka skäl talar sålunda för att kommunerna hänföres till samma region. Mellerud, som Bäckefors närmast synes inriktat mot, hade 1957 ca 2 600 invånare och Bengtsfors, som är det centrum Dals-Ed främst domineras av, hade samma år ca 3 300 invånare. Dessa samhällen kan med hänsyn till sin ringa storlek icke erbjuda någon mer kvalificerad service. De saknar t. ex. lasarett och gymnasium. Som tidigare visats replierar Mellerud i sin tur på Vänersborg medan Bengtsfors kontakter är inriktade mot Åmål. Avståndet från Bäckefors samhälle är obetydligt längre till Åmål än till Vänersborg och från Ed endast något över en mil längre till Vänersborg än till Åmål. Vänersborg—Trollhättan erbjuder helt andra möjligheter i fråga om kvalificerad service och arbetsmarknad än Åmål. Då kommunerna, enligt vad ovan framhållits, bör ingå i samma region, och då Bäckefors av angivna skäl synes vara närmare knutet till Vänersborg—Trollhättan än Dals-Ed till Åmål kan båda kommunerna anses ingå i vänersborg-trollhätteregionen. Ovan redovisade undersökningar ger vid handen att följande kommuner är näringsgeografiskt starkast knutna till Vänersborg—Trollhättan, nämligen från Älvsborgs län Lilla Edet, Flundre, Södra Väne, Västra Tunhem, Frändefors, Brålanda, Bolstad, Mellerud, Kroppefjäll och Skållerud samt från Göteborgs och Bohus län Inlands Torpe. Lödöse, Bäckefors och Dals-Ed är svagare knutna till Vänersborg och Trollhättan men kan likväl anses ingå i denna region. Slutligen kan också ifrågasättas att föra Bjärke kommun till vänersborg-trollhätteregionen. Som framgått av den lämnade redovisningen kan kommunen emellertid även tänkas ingå i alingsåsregionen. Den är i sin inriktning så delad, att den vid denna regionindelning icke ansetts böra föras till någon viss region. Vänersborg-trollhätteregionens utsträckning i Skaraborgs län h a r med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning här icke tagits upp till behandling.

Åmål-Säffleregionen Avståndet mellan Åmål och Säffle är endast 19 km. De två städerna kompletterar varandra i olika hänseenden, bl. a. gäller detta inom sjukvård och undervisning. Vid avgränsning av näringsgeografiska regioner talar på grund härav starka skäl för att städerna behandlas som en enhet och kan anses utgöra centra i en gemensam åmål-säffleregion. Arbetsmarknadsstyrelsen har på detta sätt sammanfört städerna inom en A-region. Även i fråga om sjukhusvård och i gymnasiehänseende bildar de ett gemensamt upptagningsområde. Till åmål-säffleregionen kan, som framgår av de i kap. 5 redovisade sammanställningarna vad gäller Älvsborgs län, utan särskild ytterligare motivering för-

359 utom Åmål föras Bengtsfors Lelång.

köping

samt landskommunerna Tössbo, Steneby

och

Alingsåsregionen Av de i kap. 5 lämnade sammanställningarna angående Alingsås influens i olika avseenden framgår att följande kommuner utöver Alingsås stad får anses ingå i en alingsåsregion, nämligen Herrljunga köping samt Vårgårda landskommun. Vid avgränsningen av göteborgsregionen hänfördes vidare Hemsjö kommun till denna region. Även Bjärke kommun kan, som ovan nämnts, tänkas ingå i alingsregionen. Samtliga dessa kommuner ligger i Älvsborgs län.

Boråsregionen Borås utgör centralort för hela den s. k. Sjuhäradsbygden. I denna ingår jämväl Ulricehamns stad som i vissa hänseenden är centrum för kringliggande kommuner. Avgränsningen av en ulricehamnsregion saknar dock betydelse för en länsindelning som i denna del endast berör göteborgsområdet. Till en boråsregion kommer därför i detta sammanhang att utan närmare motivering föras Ulricehamn och de mot denna stad inriktade kommunerna i Älvsborgs län. Boråsregionens avgränsning mot regioner i Skaraborgs län tas av angivet skäl ej upp till behandling. Boråsregionen kommer här att avgränsas endast i förhållande till regionerna kring Göteborg, Alingsås och Varberg. Bollebygds

och Sätila

kommuner

Kommunuppgifter Bollebygd (4 798) omfattar församlingarna Töllsjö (1 033) och Bollebygd (3 765) (fig. 4). Kommunens folkmängd var i stort sett oförändrad under perioden 1930— 1950, varefter en minskning med 6 % inträffat. Vid folkräkningen 1950 dominerade industrinäringarna vilka sysselsatte närmare hälften av kommunens yrkesverksamma befolkning. Hela 15 % av de förvärvsarbetande hade arbetsplatsen i annan kommun. Bollebygd har en tätort av betydelse nämligen Bollebygd med Grönhögen (800). Töllsjö församling genomkorsas i sin nordligaste del av länsväg 180 Alingsås— Borås medan Bollebygds församling genomkorsas av såväl riksväg 5 Göteborg— Borås som järnvägen mellan nämnda städer. Både riksvägen och järnvägen passerar Bollebygds samhälle. Vägavståndet från detta till Göteborg och Borås är 43 resp. 24 km. Sätila (3 313) omfattar församlingarna Sätila (1 981) och Hyssna (1 332) (fig. 5). Kommunen har under den senaste 30-årsperioden minskat med 800 personer eller 21 %. Drygt hälften av den förvärvsarbetande befolkningen var vid slutet av år 1950 sysselsatt inom jordbruksnäringarna medan andelen inom industrinäringarna sysselsatta samtidigt uppgick till 32 %. Omkring 7 % av de förvärvsarbetande hade sin arbetsplats i annan kommun. Kommunen saknar tätort med en befolkning överstigande 500 invånare. Genom kommunen löper länsväg 111, vilken går från Skene till Härryda i Landvetter, där den knyter an till riksväg 5.

360 A. Handelsområden m. ni.

Enligt tätortsregistret var Bollebygd delat så att Töllsjö församling och nordvästra hörnet av Bollebygds församling ingick i såväl Göteborgs som Borås och Alingsås handelsområden. Göteborgs inflytande var dock i stort sett obetydligt. Återstoden av kommunen ingick i Borås handelsområde. Sätila var delat med Sätila församling ingående i såväl Göteborgs som Kungsbacka handelsområden och Hyssna församling ingående i Borås handelsområde. Liksom i fråga om handelsinriktningen går kommunerna eller delar av dessa i såväl tidnings- som telefontaxehänseende mot olika centra. I tidningshänseende tillhör Töllsjö församling jämte nordvästra delen av Bollebygds församling i Bollebygd Alingsås tidningsområde medan återstoden av kommunen och Sätila tillhör Borås tidningsområde. I telehänseende tillhör nordvästra delen av Bollebygds församling liksom Sätila församling och del av Hyssna göteborgsområdet medan återstoden av Bollebygd går till boråsområdet och återstoden av Sätila till kinnaområdet. I trafikhänseende förelåg å riksväg 5, Göteborg—Borås, en omslagspunkt vid Bollebygds samhälle i sydvästra delen av kommunen alldeles vid gränsen till Björketorp. Vägtrafikens inriktning från huvuddelen av kommunen får således anses vara mot Borås. Å länsväg 111 från Landvetter till Skene, som passerar Sätila, är trafikflödet genom kommunen jämnt fördelat. B. Avgränsade regioner ni. ni.

Arbetsmarknadsstyrelsen för i sin regionala indelning av landet Bollebygd samt Hyssna församling i Sätila till Borås A-region medan Sätila församling förs till Göteborgs A-region. Länsskolnämnden däremot delar båda kommunerna vid avgränsningen av gymnasieområden. Bollebygds församling i Bollebygd och Hyssna församling i Sätila förs till Borås gymnasieområde medan Töllsjö församling i Bollebygd förs till Alingsås gymnasieområde och Sätila församling i Sätila till Göteborgs gymnasieområde. Kommunerna — med undantag av Hyssna församling — utgör med Björketorp ett lastbilscentralområde. Nämnda församling tillhör Marks lastbilscentral i Kinna. I sparbankshänseende tillhör båda kommunerna Borås sparbanks verksamhetsområde medan Bollebygd även ingår i verksamhetsområdet för Alingsås sparbank. Sätila har egen sparbank med kommunen som verksamhetsområde. Slutligen ingår del av Bollebygd i Göteborgs regionplaneområde. C. Kommunal samverkan

Interkommunal samverkan mellan de behandlade kommunerna förekommer ej. Förslag finns dock om att kommunerna jämte Björketorp skall gå samman i fråga om inrättande av högstadium för enhetsskolan. Samarbete med annan kommun förekommer beträffande brandväsendet, där Bollebygd och Borås träffat avtal om samverkan. D. Siatsadministrativa indelningar m. m.

Bollebygd tillhör Bollebygds landsfiskalsdistrikt i vilket även Björketorp, Sandhult och Fristad ingår. Kommunen replierar vidare på Borås i fögderi-, lantmäteri- och civilförsvarshänseende. Sätila är däremot i olika administrativa avseenden knutet till Kinna-Skene.

361 Kommunen ingår sålunda i Kinna landsfiskalsdistrikt i vilket även Kinna köping samt Viskafors och Fritsla ingår. Den förs slutligen också till Kinna i fögderi-, lantmäteri- samt civilförsvarshänseenden. Bollebygd tillhör Borås domsaga med kansliort i Borås och Sätila Marks domsaga med kansliort i Skene. E. Landstingskommunala indelningar

De båda kommunerna föres i sjukvårdshänseende till centrallasarettet i Borås. Inom dispensärvården ingår Bollebygd i ett boråsdistrikt medan Sätila och Västra Mark bildar ett distrikt. Båda dessa lyder under centraldispensären vid Västeråsens sanatorium i Borås. I tandvårdshänseende bildar kommunerna med Björketorp ett tandvårdsdistrikt.

Slutsats De båda behandlade kommunerna Bollebygd och Sätila är till näringskaraktären helt olika. I Bollebygd dominerade vid slutet av år 1950 industrinäringarna, medan jordbruk med binäringar dominerade i Sätila. Båda kommunerna har under den senaste 30-årsperioden haft folkminskning. Kommunerna ligger i första hand i omslagszonen mellan inflytandet från Göteborg och Borås men inflytandet från andra angränsande centra gör sig också gällande i de delar av kommunerna som ligger närmast dessa. Detta gäller Töllsjö församling i Bollebygd där influensen är delad mellan Borås och Alingsås samt Sätila församling som influensmässigt replierar på såväl Göteborg som Kungsbacka. Statsadministrativt är Bollebygd främst inriktat mot Borås medan Sätila är inriktat mot Kinna-Skene. Landstingskommunalt slutligen är båda kommunerna inriktade mot Borås. Ehuru kommunerna är i influenshänseende starkt splittrade dominerar likväl Borås inom dem båda. De kan med hänsyn härtill anses ingå i boråsregionen.

Horreds,

Kungsäters,

Svansjö,

Högvads och Kindaholms

kommuner

Kommunuppgifter Horred (2 431) omfattar församlingarna Öxnevalla (531), Horred (1138) och Istorp (762) (fig. 5). Kommunen har haft kraftig folkminskning vilken för de senaste tre decennierna uppgår till 23 %. Drygt hälften av kommunens yrkesverksamma befolkning var vid slutet av år 1950 sysselsatt inom jordbruksnäringarna medan industrin gav sysselsättning åt ca 30 %. Andelen förvärvsarbetande i annan kommun var låg. Kommunen saknar tätort med 500 eller fler invånare. Genom kommunen löper länsväg 106, som förbinder Borås med Varberg, samt järnvägen mellan nämnda städer. Kungsäter (1 801) omfattar församlingarna Grimmared (277), Karl Gustav (555), Kungsäter (655) och Gunnarsjö (304) (fig. 5). Kommunen har haft en med Horred likartad befolkningsutveckling. Folkminskningen uppgår till 20 % sedan 1930.

362 Kommunen är en utpräglad jordbrukskommun. 63 % av kommunens yrkesverksamma befolkning var vid slutet av år 1950 sysselsatt i jord- och skogsbruk. Andelen förvärvsarbetande i annan kommun var låg. ÄVten Kungsäter saknar tätort av betydelse. Svansjö (2 444) omfattar församlingarna Älekulla (465), Torestorp (978) och öxabäck (1 001) (fig. 5). Kommunens folkmängd har efter 1930 minskat med 17 %. Jord- och skogsbruk är de dominerande näringsgrenarna vilka enligt 1950 års folkräkning gav sysselsättning åt 59 % av kommunens yrkesverksamma befolkning. Inte mindre än 14 % av den förvärvsarbetande befolkningen hade arbetsplats i annan kommun. Tätort av betydelse saknas. Högvad (2 375) består av de tre församlingarna Holsljunga (668), Mjöbäck (875) och Älvsered (832) (fig. 5). Kommunen har, i motsats till de tre tidigare behandlade kommunerna, i stort sett haft oförändrad folkmängd under de senaste decennierna. Dess näringsliv skiljer sig också från de ovan behandlade kommunernas då industrin enligt 1950 års folkräkning sysselsatte fler människor än någon annan näringsgren. Fördelningen var 43 % yrkesverksamma inom denna näringsgren mot 36 % inom jordbruksnäringarna. Så gott som samtliga yrkesverksamma hade arbetsplatsen i den egna kommunen. Kommunen har en tätort av betydelse, nämligen Älvsered (500), som ligger i församlingen med samma namn. Vägavståndet från Älvsered är till Borås 73 km, till Varberg 48 km och till Falkenberg 48 km. Kindaholm (2 521) omfattar de fyra församlingarna Mårdaklev (533), Kalv (706), östra Frölunda (702) och Håcksvik (580) (fig. 5). Kommunen har haft stark folkminskning som för de tre senaste decennierna överstiger 20 %. Näringslivet är ensidigt inriktat på jord- och skogsbruk. Vid slutet av år 1950 var mer än 65 % av den yrkesverksamma befolkningen sysselsatt i denna näringsgren. Andelen förvärvsarbetande med arbetsplats utom kommunen var låg. Kommunen saknar tätort. Den genomkorsas i nord-sydlig riktning av länsväg 107 Svenljunga—Fegen (Hallands län).

A . Handelsområden IU. ni.

Enligt tätortsregistret hade i Horreds kommun Varberg ett starkare handelsinflytande än Borås. I nordvästra delen av kommunen hade Kinna ett påtagligt handelsinflytande. Horreds församling ingick även i Göteborgs handelsområde. I Kungsäters kommun hade Varberg ett dominerande handelsinflytande. Borås hade inom kommunen endast ett obetydligt inflytande i Kungsäters församling. I Svansjö kommun hade Kinna ett påtagligt handelsinflytande. Även Borås hade inflytande i hela kommunen. Detta var påtagligt inom de norra delarna men obetydligt inom de södra. Även i Högvads kommun var såväl Kinnas och Borås som Svenljungas handelsinflytande starkast i norr och endast obetydligt i söder. I Älvsereds församling hade Falkenberg ett obetydligt inflytande. I Kindaholms kommun slutligen hade Gislaved ett påtagligt handelsinflytande i Håcksviks församling. Borås liksom även Svenljunga hade inom kommunen ett liknande handelsinflytande i norr men ett svagare i söder.

363 I tidningshänseende ingår i Borås tidningsområde Horreds kommun utom Istorps församling ävensom Kungsäters församling i Kungsäters kommun samt Svansjö, Högvads och Kindaholms kommuner. Istorps församling liksom återstående del av Kungsäters kommun ingår i Falkenbergs tidningsområde. Horreds kommun ingår i Kinna telefontaxeområde inom ett föreslaget Borås teleområde. Kungsäters kommun är delad med Kungsäters församling ingående i kinnaområdet, Karl Gustavs och Grimmareds församlingar i Varbergs taxeområde och Gunnarsjö i Mjöbäcks telefontaxeområde. Svansjö kommun är även delad. Huvuddelen tillhör Kinna taxeområde. Återstoden — den östra delen — ingår liksom Högvads och Kindaholms kommuner i Mjöbäcks telefontaxeområde. Trafikstatistiken visar å länsväg 106 att trafiken har lika låg intensitet mellan Varberg och Horreds samhälle som mellan samhället och Kinna. B. Avgränsade regioner m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen för Horreds och Kungsäters kommuner till Varbergs A-region medan Svansjö, Högvads och Kindaholms kommuner förs till Borås A-region. Enligt länsskolnämndens i Älvsborgs län indelning i elevområden skall Horred och Kungsäter samt södra delen av Högvad ingå i Varbergs gymnasieområde medan Svansjö samt norra delen av Högvad skall ingå i Borås gymnasieområde. Kindaholm slutligen hänförs till Falkenbergs gymnasieområde. Kommunerna Horred, Kungsäter och Svansjö ingår i Kinna lastbilscentralområde. Högvads och Kindaholms kommuner tillhör lastbilscentralen i Svenljunga. Alla kommunerna ingår i verksamhetsområdet för Borås sparbank. Horreds och Kungsäters kommuner ingår därjämte i verksamhetsområdet för sparbanken i Varberg. Gunnarps sparbank är verksam i Kalvs och Mårdaklevs församlingar i Kindaholm. Högvads kommun har slutligen egen sparbank. €. Kommunal samverkan

På enhetsskolans område skall enligt länsskolnämndens beslut Horred, Kungsäter och Västra Mark bilda ett högstadieområde medan Svansjö skall ingå i ett område omfattande Kinna och Skene köpingar samt Örby kommun. Norra delen av Högvad samt Kindaholm skall ingå i ett enhetsskoleområde med bl. a. Svenljunga köping medan södra delen av Högvad hänföres till Ullareds enhetsskoleområde i Halland. Inom brandväsendet samarbetar Högvads och Kindaholms kommuner. D. Statsadministratiya indelningar m. m.

Horred, Kungsäter och Svansjö bildar tillsammans med Örby och Västra Mark samt Skene köping Skene landsfiskalsdistrikt. Horreds och Kungsäters kommuner tillhör Kinna fögderi. Högvad och Kindaholm ingår i Svenljunga landsfiskalsdistrikt tillsammans med Axelfors och Lysjö kommuner samt Svenljunga köping. Högvads och Kindaholms kommuner ingår i Svenljunga fögderi, dit även Svansjö kommun hör. Alla kommunerna ingå i Kinna lantmäteridistrikt. I civilförsvarshänseende tillhör samtliga kommuner Kinna civilförsvarsområde. I judiciellt hänseende tillhör Horreds, Kungssäters och Svansjö kommuner Marks domsaga med kansliort i Skene.

364 Högvad och Kindaholm tillhör Kinds och Redvägs domsaga med kansliort i Ulricehamn. E. Landstingskommunala indelningar

I sjukvårdshänseende räknas kommunerna till upptagningsområdet för Borås centrallasarett. Enligt avtal mellan landstingen i Älvsborgs och Hallands län mottages patienter från Horreds, Kungsäters, Högvads och Kindaholms kommuner samt Älekulla församling i Svansjö kommun vid lasaretten i Hallands län. Inom dispensärvården bildar Horreds och Kungsäters kommuner samt Svansjö och Örby kommuner dispensärdistrikt under cemtraldispensären vid Västeråsens sanatorium i Borås. Högvads och Kindaholms kommuner bildar ett distrikt under centraldispensären vid Sjö-Gunnarsbo sanatorium i Åsunden. Horreds och Kungsäters kommuner bildar med Västra Marks kommun ett tandvårdsdistrikt, Svansjö kommun ingår i ett Kinna-Skene-distrikt samt Högvads och Kindaholms kommuner i ett Svenljunga-distrikt. Slutsats Enligt 1950 års folkräkning översteg andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk 50 % av totala antalet förvärvsarbetande inom Horred, Kungsäter, Svansjö och Kindaholm. Endast i Högvad understeg andelen 50 % och i denna kommun var också antalet industrisysselsatta större än antalet sysselsatta i någon annan näringsgren. Kommunerna med stor andel sysselsatta inom jordbruksnäringarna har också haft en betydande folkminskning under de senaste decennierna medan Högvads folkmängd i stort sett varit oförändrad. Av redovisningen framgår att Horreds kommun i handelshänseende var inriktad mot främst Varberg men även mot Borås, Kinna och Göteborg. Huvuddelen av kommunen ingår i Borås tidningsområde, i Kinna telefontaxeområde och i ett föreslaget Borås teleområde. Horreds kommun samarbetar närmast med Kungsäter. Dessa kommuner ingår i verksamhetsområdet för Varbergs sparbank men tillhör även boråssparbankens område. Såväl arbetsmarknadsstyrelsen som länsskolnämnden i Älvsborgs län för Horred till Varberg. Övervägande skäl synes tala för att kommunen föres till varbergsregionen. Kungsäters kommun, som närmast är knuten till Horreds kommun, är klart inriktad mot Varberg. Den får därför anses tillhöra varbergsregionen. Svansjö kommun är närmast orienterad mot Kinna och Skene vilka i sin tur är knutna till Borås. Den kan därför anses tillhöra boråsregionen. Högvads och Kindaholms kommuner är i influenshänseende närmast inriktade mot Kinna och Borås men även mot Falkenberg och Varberg. Anknytningen till Hallands län har i fråga om Högvads kommun kommit till uttryck däri att enligt kommunalfullmäktiges önskan Älvsereds församling och södra delen av Mjöbäcks församling skall tillhöra enhetsskolans högstadium i Ullareds kommun i Hallands län. Länsskolnämnden i Älvsborgs län har i sin plan för gymnasiernas elevområden fört södra delen av Högvads kommun till Varbergs gymnasieområde. Vad beträffar Kindaholms kommun har länsskolnämnden föreslagit att kommunen skall tillhöra Falkenbergs gymnasieområde. Som ovan nämnts har båda kommunernas befolkning möjlighet att anlita lasaretten i Hallands län. Även om anknytningen mot olika centra i Hallands län är påtaglig inom kommunernas södra delar, synes de dock främst vara inriktade mot Svenljunga och Borås. På grund härav kan kommunerna anses tillhöra boråsregionen.

365 Som framhölls i ingressen till detta regionavsnitt har boråsregionen endast bedömts i förhållande till följande regioncentra, nämligen Göteborg, Alingsås och Varberg. Beträffande de kommuner som då studerats kan konstateras att Svansjö får anses ingå i boråsregionen. Även Bollebygd och Sätila kan anses ingå i denna region även om de har viss anknytning till andra centra. Slutligen h a r också Högvad och Kindaholm förts till boråsregionen ehuru de södra delarna av kommunerna replierar på centra i Hallands län.

Varbergsregionen I detta sammanhang upptages till behandling även varbergsregionen, till vilken utan särskild motivering kan föras, förutom Varberg kommunerna Värö, Veddige, Lindberget, Träslöv och Himledalen i Hallands län. Vid behandlingen av boråsregionen fördes dit även Horreds och Kungsäters kommuner i Älvsborgs län. Därutöver kan ifrågakomma att till varbergsregionen föra kommunerna Tvååker, Ullared, Ätran och Vessigebro i Hallands län. Men i dessa kommuner har också Falkenberg ett visst inflytande. Då vid behandlingen av länsindelningsproblemen inom göteborgsområdet icke ifrågasattes att föra varbergsregionen till annat län än falkenbergsregionen har h ä r dessa regioner ej avgränsats mot varandra.

B I L A G A 11

Kommunerna inom skisserade länsbildningar enligt de redovisade alternativen

Stockholmsområdet Stockholmslänet Alternativ I Stockholms län (Stockholm) Upplands-Väsby Vallentuna össeby Täby österåker Ljusterö Djurö Värmdö Gustavsberg Boo Stocksund Danderyd Djursholm Lidingö Vaxholm Solna Sollentuna Järfälla Färingsö Ekerö Sundbyberg Huddinge Botkyrka Sorunda Ösmo Västerhaninge österhaninge Tyresö Saltsjöbaden Nynäshamn Nacka Uppsala län Upplands-Bro

Alternativ II Stockholms län Samma kommuner som i alt. I och Södertälje Salem Grödinge Östertälje Turinge Järna Märsta Sigtuna Skepptuna Södermanlands Enhörna Hölö Uppsala län Upplands-Bro

län

Alternativ I I I Stockholms län Samma kommuner som i alt. I och II samt Norrtälje Väddö Häverö Sjuhundra Lyhundra Frö+.uaa Blidö Roslags-Länna Södermanlands Enhörna Hölö Uppsala'lon Upplands-Bro

län

367 Södermanlandslänet Alternativ I Södermanlands Hela länet

Alternativ I I — I I I

län

Södermanlands lån Hela länet med undantag av Enhörna och Hölö

Stockholms län Södertälje Salem Grödinge östertälje Turinge Järna

Uppsalalänet Alternativ I

Alternativ II

Alternativ III

Uppsala lån Hela länet med undantag av Upplands-Bro

Uppsala län Hela länet med undantag av Upplands-Bro

Uppsala lån Hela länet med undantag av Upplands-Bro

Stockholms län Norrtälje öregrund östhammar Väddö Häverö Knutby Almunge Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Knivsta Skepptuna Märsta Sigtuna

Stockholms län öregrund östhammar Norrtälje Väddö Häverö Knutby Almunge Sjuhundra Lyhundra Frötuna Blidö Roslags-Länna Knivsta

Stockholms lån öregrund Östhammar Knutby Almunge Knivsta

368 Göteborgsområdet Göteborgslänet Alternativ I och II Göteborgs och Bohus län Göteborg Kungälv Marstrand Mölndal Landvetter Råda Kållered Askim Partilie Styrsö öckerö Torslanda Tuve Säve Hermansby Ytterby Romelanda Kode Stenungsund Tjörn Älvsborgs län Angered Nödinge Starrkärr Skepplanda Stora Lundby Lerum Skallsjö Björketorp Hallands län Kungsbacka Lindome Tölö Särö Onsala Fjärås

Alternativ I I I Göteborgs och Bohus län Hela länet med undantag av Inlands Torpe

Alternativ IV Göteborgs och Bohus län Hela länet

Älvsborgs län Vänersborg Älvsborgs län Trollhättan Samma kommuner Lilla Edet som i alt. I Mellerud Björketorp Hallands län Skallsjö Samma kommuner Lerum som i alt. I Stora Lundby Angered Nödinge Starrkärr Skepplanda Lödöse Flundre Bjärke Södra Väne Västra Tunhem Frändefors Brålanda Bolstad S kaller ud Kroppefjäll Ödeborg Färgelanda Högsäter Bäckefors Dals-Ed Hallands län Samma kommuner som i alt. I

Alternativ V Göteborgs och Bohus län Samma kommuner som i alt. I Älvsborgs län Borås Sandhult Alingsås Bollebygd Ulricehamn Björketorp Herrljunga Sätila Kinna Viskafors Skene Fritsla Svenljunga örby Skepplanda Västra Mark Starrkärr Horred Nödinge Kungsäter Angered Svansjö Stora Lundby Högvad Lerum Kindaholm Skallsjö Axelfors Hemsjö Lysjö Vårgårda Länghem Gäsene Limmared Hökerum Tranemo Toarp Dalstorp Brämhult Åsunden Fristad Redväg Hallands län Samma kommuner som i alt. I

369 Vänersborgslänet Alternativ I Ålvsborgs lån Hela länet med undantag av Angered Nödinge Starrkärr Skepplanda Stora Lundby Lerum Skallsjö Björketorp Göteborgs och Bohus lån Uddevalla Lysekil Strömstad Inlands Torpe Ljungskile Forshälla Morlanda Tegneby Myckleby Skaftö Skredsvik Lane-Ryr Smögen Södra Sotenäs Tossene Stångenäs Munkedal Svarteborg Sörbygden Bullaren Kville Tanum Tjärnö

I Vette

24—104251

Alternativ II och V Ålvsborgs lån Hela Dalsland samt Vänersborg Trollhättan Lilla Edet Västra Tunhem Södra Väne Flundre Lödöse Bjärke Göteborgs och Bohus län Samma kommuner som i alt. I

Alternativ I I I Ålvsborgs lån Samma kommuner som i alt. I Göteborgs och Bohus lån Inlands Torpe

370 Boråslänet Alternativ II och IV Älvsborgs lån Borås Alingsås Ulricehamn Herrljunga Kinna Skene Svenljunga Hemsjö Vårgårda Gäsene Hökerum Toarp Brämhult Fristad Sandhult Bollebygd Sätila Viskafors Fritsla örby Västra Mark Horred Kungsäter Svansjö Högvad Kindaholm Axelfors Lysjö Länghem Limmared Tranemo Dalstorp Åsunden Bedväg

Hallands län Alternativ I—V Hallands län Halmstad Laholm Falkenberg Varberg Hishult Våxtorp K ar up Bänneslöv Knäred Laholms landskommun Veinge Eldsberga Simlångsdalen Söndrum Harplinge Getinge Kvibille Oskarström Enslöv Torup Årstad Morup Vinberg Vessigebro Ätran Ullared Himledalen Tvååker Träslöv Lindberga Veddige Värö Löftadalen

371 Karlbilaga A. Arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner inom

stockholmsområdet.

372 Kartbilaga B. Arbetsmarknadsstyrelsens

A-regioner inom göteborgsområdet.

373 Kartbilaga C. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens karta över biltrafiken å allmänna väqar stockholmsområdet år 1958.

374 Kartbilaga D. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens göteborgsområdet år 1958.

karta över biltrafiken

å allmänna

vägar

inom

375 Kartbilaga E. Näringsgeografiska regioner inom stockholmsområdet. Streckad linje anger att kommunen icke förts till viss region.

376 Kartbilaga F. Näringsgeografiska regioner inom göteborgsområdet. Streckad linje anger att kommunen icke förts till viss region.

377 Kartbilaga G. Länsbildningar

inom stockholmsområdet enligt indelningsalt.

I.

378 Kartbilaga H. Länsbildningar

inom stockholmsområdet enligt indelningsalt.

II.

379 0

/ / °

! / • o 1 ,-—^-Jy° u i^" V rJ ° \

Ci

V >AJ'V> (rVi l

L-

\

^

"" "A

(

so

t>«c*&

o

o

1 A

l

fgjg/

^

°

^

•

•^j^< o

g"

j

1 Tv y y A ^)v

y \

^'

"\^ °

• » • »

X ewL"

r

V ° •c

j ^ v " ^ / )

fj

v?S^ w^\ÄTO c^ Wf

-^^^Ä^?

V

U W K -AJ;X »LZ^Y V0

A

/

rx. XJ 0

{*

r!

ft

°

v

€ J -?

f^

Å

Pb

/o

s -s

° t^o^ /

~^V?

f

V 7< \

_

N

<«» "

i

> % if

y

äi^^x '

Kartbilaga I. Länsbildningar

Sp^ IF%

fz#

-Jfp

1 c

25 OKM

inom stockholmsområdet enligt indelningsalt.

III.

380 J r» Kartbilaga J. Lånsbildningar inom göteborgsområdet enligt indelningsalt. I.

Kartbilaga K. Lånsbildningar inom göteborgsområdet enligt indelningsalt. II.

~~> JT"

K

h

i

i

i

i_

Kartbilaga L. Länsbildningar

inom göteborgsområdet enligt indelningsalt.

III.

383 Kartbilaga M. Länsbildningar

inom göteborgsområdet enligt indelningsalt.

IV.

384 Kartbilaga N. Länsbildningar inom göteborgsområdet enligt indelningsalt. V.

Kartbilaga O. Kommuner

inom

stockholmsområdet.

Kartbilaga P. Kommuner

inom göteborgsområdet.

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1961 1. Den nordiske husholdshogskolen. 2. Nordens folkelige akademi. 3. Nordisk filmsamarbeid. 4. Internordiske flytteattester.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1961 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Jnstitiedenartementet Begravningsplatser och gravar. [5] Underrätterna. [6] Den allmänna brottsregistreringen. [11] Pensionsstiftelser. I. [14] Kriminalvård i frihet. [16] Vissa frågor rörande allmänna val. [20] Författningsutredningen. V. Organisationer. Beslutsteknik. Valsystem. [21] Redareansvarets begränsning. [33] Utrikesdepartementet Den svenska utvecklingshjälpens administration. [22] Försvarsdepartementet Enhetlig ledning av krigsmakten. [7] Totalförsvarets upplysningsverksamhet. [18] Flygbuller som samhällsproblem. [25] Socialdepartementet Byggnadsindustrins arbetskraft. [19] Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. [29] Handläggning av bostadslån. [32] Ändamålsenliga studentbostäder. [35] Stöd åt barnaföderskor. [38] Lag om allmän försäkring, m. m. [39] Kommunikationsdepartementet Statliga belastningsbestämmelser av år 1960 för byggnadsverk. [12] Svensk trafikpolitik. I. [23] Svensk trafikpolitik. II. [24]

Finansdepartementet Sparstimulerande åtgärder. [2] Automatisk databehandling inom folkbokföringsoch uppbördsväsendet. [4] Preliminär nationalbudget för år 1961. [10] Beviderad nationalbudget för år 1961. [2C] Stämpel- och expeditionsavgifter. [37] Ecklesiastikdepartementet 1957 års skolberedning. 5. Hjälpmedel i skolarbetet. [17] 6. Grundskolan. [30] 7. Läroplaner för grundskola och fackskolor. [31] Kungl. Teatern. Verksamhet och ekonomi. [28] Tandsjukvården vid de odontologiska läroanstalterna. [36] Jordbruksdepartementet Totalisatorverksamheten. [1] Lantbrukets yrkesskolor. [IS] Handelsdepartementet Effektivare prisövervakning. [3] Skiff er oljefrågan. [27] Inrikesdepartementet Om läkarbehov och läkartillgång. [8] Principer för en ny kommunindelning. [9] Polisens brottsbekämpande verksamhet. [15] Huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. [34] Länsindelningen inom Stockholms- och Göteborgsområdena. [40]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG. ESSELTE AB, STOCKHOLM 1961