Förvaltning av fonder i staten

O N C

a• ''of* National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens offentliga utredningar

1971:82 Finansdepartementet

Förvaltning av fonder i staten

Betänkande avgivet av fondbyråutredningen Stockholm 1971

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning 1. SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. Beckman. Fi. 2. Post- och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. J u . 3. Veterhärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions A B . Jo. 4. Kommunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finansiella tillväxtaspekter 1 9 6 0 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1 9 6 5 - 1 9 9 0 . 1970 års långtidsut'edning. Bilaga 1. Esselte. Fi. 9. Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snatteri. Berlingska Boktryckeriet. Lund. J u . 1 1 . Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri A B . K. 12. Miljövården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutedning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varuhandeln fram till 1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Försleg till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. J u . 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Malm - J o r d - Vatten. Svenska Reproduktions A B . I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Familjepensionsfrågor m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. 2 1 . Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt Si Söner. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet. Lund. U. 25. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. 26. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. In. 29. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 30. Sjömanspension. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. 3 1 . Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 32. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 33. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri A B . H. 34. Lastbl och Taxi. Beckman. K. 35. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. 36. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Esselte. U. 37. Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. 38. Särsklda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri A B . S. 39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Berlingska Boktryckeriet, Lund. In. 40. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

4 1 . Ny domstolsadministration. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 42. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. In. 43. Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. 4 4 . Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. In. 45. Utsökningsrätt XI. Norstedt & Söner. J u . 46. Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. 47. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. Göteborgs Offsettrycken A B . Fi. 48. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. Göteborgs Offsettryckeri A B . Fi. 49. Unga lagöverträdare I. Esselte. J u . 50. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri A B . C. 5 1 . Invandrarutredningen I. Göteborgs Offsettryckeri A B . In. 52. Byggandets industrialisering. Beckman. In. 53. Lärarnas arbete. En statistisk arbetsstudie. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 54. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 55. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 56. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. 57. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Esselte. Fö. 58. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri A B . J u . 59. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 60. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 6 1 . Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 62. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 63. Vintersjöfart. Beckman. K. 64. Sanering I. Esselte. In. 65. Sanering II. Bilagor. Esselte. In. 66. Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettryckeri A B . Fi. 67. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göteborgs Offsettryckeri A B . In. 68. Läkartjänster. Göteborgs Offsettryckeri A B . S. 69. Näringspolitiken — ny verksorganisation. Göteborgs Offsettryckeri A B . H. 70. Plan ocb prognos. 1970 års långtidsutredning Bilaga 9. Esselte. Fi. 7 1 . Bokskogens bevarande, Svenska Reproduktions A B . Jo. 7 2 . Maskinell teknik vid de allmänna valen. Göteborgs Offesettryckeri A B . J u . 73. Fonogrammen i musiklivet. Esselte. U. 74. Kriminalvård i anstalt. Esselte. J u . 75. Hushållning med mark och vatten. Esselte. C. 76. Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. Göteborgs Offsettryckeri. A B . J u . 77. Svenska folkets alkoholvanor. Esselte. Fi. 78. Jordbruksbeskattningen. Beckman. Fi. 79. Byggnadsindex för bostäder. Esselte. Fi. 80. Vuxna Utbildning-Studiefinansiering. Göteborgs Offsettryckeri A B . U. 8 1 . Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. Ljungföretagen, Örebro. J u . 82. Förvaltning av fonder i staten. Göteborgs offsettryckeri AB. Fi

Statens offentliga utredningar 1971:82 Finansdepartementet

Förvaltning av fonder i staten

Betänkande avgivet av fondbyråutredningen Stockholm 1971

ISBN 91-38-00020-2

Göteborgs Offsettryckeri A B , Sthlm 71.468 S

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Enligt Kungl Maj:ts bemyndigande 29.6. 1964 tillkallades undertecknad Sven Ivar Ivarsson av chefen för finansdepartementet för att utreda frågan om den framtida förläggningen av de arbetsuppgifter som nu ankommer på statskontorets fondbyrå. Som beteckning på utredningen har använts namnet Fondbyråutredningen. Sekreterare har varit revisionsdirektören hos riksrevisionsverket Karl Erik Duke. Såsom experter på olika berörda områden har utredningen biträtts av byråchefen hos statskontoret Börje Kull, revisionsdirektören hos riksrevisionsverket Stig Säfström och organisationsdirektören hos statskontoret Lennart Nordström. Några särskilda direktiv har inte utfärdats för utredningen. Jag har tolkat uppgiften så att det i första hand gällt att, mot bakgrunden av de förslag som lämnades av 1963 års organisationskommitté angående statskontorets fondbyrå samt remissyttrandena häröver, söka en sådan lösning av dessa frågor rörande den statliga fondförvaltningen att uppgifterna lösgjordes från statskontoret och i stället på lämpligaste sätt överfördes till annan eller andra myndigheter. I samband med denna genomgång har det emellertid också synts motiverat att anföra mera allmänna synpunkter på den centrala förvaltningen av statliga fonder i syfte att främja en effektiv administration och ett ekonomiskt tillfredsställande resultat av fondförvaltSOU 1971:82

ningen. Ett särskilt yttrande har avgetts av Kull. Efter fullgjort uppdrag ber jag härmed att få överlämna utredningens betänkande. Stockholm den 2 november 1971 Sven Ivar Ivarsson IKarl Erik Duke

Innehåll

Betänkandets disposition

7 Sammanfattning av utredningens förslag

9 Kapitel 1 Inledning 1.1 Utredningens första fas, 1964— 1967 1.2 Ändrade förutsättningar för utredningen 1.3 Utredningens utgångspunkt i fråga om fondförvaltningen . . Kapitel 2 Fondbyråns bakgrund . .. 2.1 Några historiska notiser om fondbyrån — en rest av finansverket 2.2 Exkurs om begreppen huvudförvaltning/underförvaltning . 2.3 Ny statlig redovisnings- och revisionsorganisation Kapitel 3 Fondbyråns nuvarande uppgifter och organisation 3.1 Uppgifter 3.2 Organisation Kapitel 4 Fondbyråns befattning med anslag på driftbudgeten 4.1 Fondbyrån som utbetalningsmyndighet 4.2 Beslut om utbetalning av ersättning i paratyfusfall 4.3 Konstnärsbelöningar SOU 1971:82

13 13 14 15 16

16 18 19

22 22 24

25 25 26 26

4.4 Sammanställning av de myndigheter som anslutits till redovisningscentralen vid statskontorets fondbyrå

Kapitel 5 Förvaltning av statliga fonder 5.1 Statens kapitalfonder 5.1.1 Statens utlåningsfonder 5.1.2 Fonden för låneunderstöd 5.1.3 Statens pensionsfonder 5.1.4 Fonden för statens aktier 5.1.5 Arbetet med kapitalfonderna 5.2 Övriga fonder och diverse medel 5.2.1 Statliga placeringsfonder 5.2.2 Övriga för särskilda ändamåi bildade statliga fonder 5.2.3 Diverse medel Kapitel 6 Donationsfonder 6.1 Fondernas ändamål och storlek 6.2 Nya regler för placering av donations- och fondmedel som förvaltas av statlig myndighet . 6.3 Storleken på det av fondbyrån förvaltade donationskapitalet . 6.4 Arbetsuppgifter i samband med förvaltningen av donationsfonder

28 29

29 30 31 31 31 32

33 33 34 34

35 36

37 3

Kapitel 7 Ombudsmannasektionen .

38 Särskilt yttrande

66 Kapitel 8 Särskilt om kyrkofonden . 8.1 Kyrkofonden som skatteregleringsfond 8.2 Fondbyråns förvaltning av kyrkofonden

40 Bilaga A Förteckning över de anslag på driftbudgeten som utbetalas av statskontorets fondbyrå 1970/71 . . . .

69 Bilaga B:l Flödesplan över rutin för redovisning och utbetalning av driftbudgetanslag

72 Bilaga B:2 Flödesplan över rutin för redovisning av inkomster

74 Bilaga B:3 Flödesplan över rutin för redovisning av anslag på kapitalbudgeten

76 Kapitel 11 Utredningens förslag . . . . 11.1 Motiveringar och ställningstagande i huvudfrågan 11.2 Utredningens förslag i huvudfrågan 11.3 Målsättning för fondförvaltningen 11.4 Fondförvaltning och placeringsverksamhet 11.4.1 Allmänna synpunkter . 11.4.2 Bankernas remissvar . . 11.4.3 Placeringsfunktionen . . 11.5 Donationsfonder - allmänt . . . 11.6 Donationsfonder - alternativ . . 11.6.1 Alternativet placeringsenhet hos kammarkollegiet 11.6.2 Alternativet placeringsstiftelse 11.6.3 Förslag ifråga om alternativen 11.7 Detaljförslag beträffande olika typer av fonder 11.7.1 Statliga kapitalfonder 11.7.2 Diversemedelsfonder . . 11.7.2.1 Diversemedelstitlar . . 11.7.2.2 Placerade diversemedelsfonder 11.7.3 Slopande av vissa fonder

52 Bilaga C Arbetsuppgifter i samband med förvaltning av detaljlån ur statliga 52 lånefonder

78 Bilaga D:l Förteckning över av fondbyrån förvaltade statliga kapitalfonder - statliga utlåningsfonder

81 Bilaga D:2 Förteckning över av fondbyrån förvaltade statliga kapitalfonder - fonden för låneunderstöd

83 Bilaga E:l Statliga placeringsfonder . .

84 Bilaga E:2 Övriga för särskilda ändamål bildade statliga fonder

87 Bilaga E:3 Diverse medel

58 Bilaga F Donationsfonder

59 Bilaga G Riksgäldskontorets fondförvaltande och utbetalande funktioner

92 Bilaga H Kammarkollegiets organisation

11.8 11.9

64 Kapitel 9 Fondbyråns samhet

remissverk-

Kapitel 10 Redogörelse för organisationskommitténs förslag och remissyttrandena däröver

Övrigt Redovisningscentral och revisionskontor 11.10 Genomförande 6

54 55 55 56 56 56 57 58

59 60 60 62 62 63 63

64 65 SOU 1971:82

Betänkandets disposition

Först ges en sammanfattning av utredningens förslag. Kapitel 1 Inledning, innehåller en kort beskrivning av bakgrunden till utredningsuppdraget och de väsentliga förändringar i förutsättningarna för utredningen som inträffat. Kapitel 2 Fondbyråns bakgrund. I tre avsnitt ges här - några historiska notiser - en kort orientering om begreppen huvudförvaltning/underförvaltning som är av betydelse för att förstå fondbyråns nuvarande funktioner - en redogörelse för den nya statliga redovisnings- och revisionsorganisationen som på ett avgörande sätt påverkat verksamheten vid fondbyrän Kapitel 3-9 innehåller en kartläggning av fondbyråns nuvarande verksamhet. Kapitel 3 ger en översiktlig bild av de instruktionsenliga uppgifterna och organisationen. Kapitel 4 behandlar fondbyräns befattning med utbetalning av anslagen på driftbudgeten. Det sker där en klassificering av anslagen i fyra grupper, avsedd att belysa den varierande grad av kontroll som fondbyrån har att utöva i fråga om de olika anslagen. Vidare ges här en redogörelse för den till fondbyrän knutna redovisningscentralen och vilka myndigheter som närmast planeras bli anslutna till den. SOU 1971:82

Kapitel 5 ger en översikt över de statliga fonder som förvaltas av fondbyrån. Det är dels statens kapitalfonder, som representerar statskapital i egentlig mening, dels alla de olika övriga typer av fonder som förekommer. Här ges uppgifter bl. a. om fondernas storlek och om vilka som är s. k. placeringsfonder där kapitalet är räntebärande placerat till skillnad från s. k. bokföringsfonder. Vidare redogörs för fondbyråns arbetsuppgifter i vad avser förvaltningen av fonderna. Kapitel 6 redogör för omfattningen av de donationsfonder som överlämnats till fondbyrån för förvaltning och byråns arbetsuppgifter härmed. I kapitlet behandlas också de nya reglerna för placering av donations- och fondmedel som förvaltas av statlig myndighet. Fondbyrån förvaltar 1 14 fonder med ett sammanlagt kapital av 45 milj. kr. i bokfört värde. Det är huvudsakligen små fonder hälften av dem har ett kapital understigande 50 000 kr. Kapitel 7 behandlar ombudsmannasektionens funktioner, dvs. de olika juridiska uppgifter som hänger samman med fondförvaltningen. Kapitel 8 redogör närmare för konstruktionen av kyrkofonden och fondbyråns förvaltning därav. Kyrkofonden, som också har anknytning till kammarkollegiet, ger fondbyrån relativt mycket arbete. Kapitel 9 slutligen avslutar nulägeskartläggningen med några uppgifter om fondbyråns remissyttranden. De ansluter i huvud7

sak till de typer av ärenden som förekommer vid byrån. Kapitel 10 innehåller en redogörelse för de förslag som avgavs 1963 av den organisationskommitté som bl. a. behandlade statskontorets fondbyrås uppgifter. Vidare redovisas de remissyttranden som avgivits däröver. Kapitel 11 innehåller fondbyråutredningens förslag. Figur 4 på sid. 23 ger en översiktlig bild av fondbyråns nuvarande funktioner. En motsvarande bild som illustrerar utredningens förslag ges i figur 1 på sid. 10. Bilagorna skall ses som komplement till kartläggningen av fondbyråns verksamhet. Bilaga A innehåller en förteckning över samtliga de anslag som utbetalas av fondbyrån. I bilaga B ges en relativt detaljerad beskrivning av de arbetsrutiner som tillämpas för att genomföra fondbyråns olika uppgifter. På väsentliga områden har rutinerna illustrerats genom flödesscheman. Det gäller rutiner för utbetalning och bokföring av anslag på driftbudgeten respektive kapitalbudgeten. En detaljerad beskrivning lämnas i bilaga C av de olika arbetsmoment som ingår i förvaltningen av detaljlån ur statliga lånefonder. I bilaga D finns en förteckning över samtliga av fondbyrån förvaltade kapitalfonder under titlarna Statens utlåningsfonder och Fonder för låneunderstöd. För varje fond anges var de enskilda lånen ligger och vilken instans som är beslutande i lånefrågor. I bilaga E ges en förteckning över samtliga fonder som är placeringsfonder, vidare över "övriga för särskilda ändamål bildade statliga fonder" jämte de s. k. diversemedelsfonderna. Vissa grunddata anges för varje fond. Bilaga F innehåller en förteckning över samtliga av fondbyrån förvaltade donationsfonder med uppgift om deras storlek.

8 Läsanvisning Den som vill göra en snabbläsning av betänkandet kan få ett grepp om huvudpunkterna genom att läsa - inledningen, som ger en bakgrundsskildring - kapitel 3 fondbyråns uppgifter och organisation - kapitel 6 om donationsfonderna - kapitel 11 utredningens förslag.

SOU 1971:82

Sammanfattning av utredningens förslag

Fondbyråutredningens uppdrag har varit att mot bakgrunden av 1963 års organisationskommittés förslag åstadkomma en rationell och från statskontoret skild administration av fondbyräns funktioner. Fondbyråutredningen anser att huvuddelen av de arbetsuppgifter som nu åvilar fondbyrån bör sammanhållna överföras till kammarkollegiet för att där inplaceras i en motsvarande byrå. Detta motiverar utredningen genom en analys av innebörden av fondbyråns befattning med de statliga fonderna. Utredningen har uppfattat det som en väsentlig uppgift att söka genomlysa den del av statens ekonomi-administration som omfattar fondförvaltningen hos statskontorets fondbyrå. Härvid har målen för denna förvaltning, nämligen att främja en rationell och ändamålsenlig fondhantering prövats. Utredningen har funnit att uppgifterna för den till kammarkollegiet överförda nya fondbyrån inte bör inskränkas till själva hanteringen av de fonder som överlämnats till byrån för förvaltning. Målsättningen bör vara sådan att staten till fullo kan utnyttja den expertis som samlats inom fondbyrån. Det bör sålunda höra till kammarkollegiets uppgifter att följa även den fondförvaltning som sker vid andra myndigheter samt att genom utredningar, rådgivning och initiativ till åtgärder främja den statliga fondförvaltningen i dess helhet. Målen för kammarkollegiets verksamhet inom detta område skulle enligt SOU 1971:82

utredningens mening vara — att svara för en rationell ekonomisk förvaltning av de statliga kapitalfonder, placerade diversemedelsfonder och donationsfonder som överlämnats till byråns förvaltning - att verka för att fondförvaltningen inom staten som helhet ordnas på ett ändamålsenligt och ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt. För placeringsverksamheten bör målet vara att åstadkomma en tillfredsställande direkt avkastning av tillgångarna under samtidigt beaktande av deras värdebeständighet. Målsättningen bör enligt utredningens mening genomföras med hjälp av ändamålsenlig verksamhetsplanering i enlighet med programbudgeteringens principer. För rationell planering och effektiv uppföljning bör sålunda även en lämplig kostnadsredovisning för hela byråns verksamhet introduceras. Fondbyråns nuvarande funktioner och metoder har kartlagts som bakgrund till utredningens förslag i konkreta frågor. Denna kartläggning torde även underlätta att applicera moderna planerings- och budgeteringsmetoder inom den nya byråns verksamhet. Fondbyråutredningens uppdrag har varit mycket begränsat. Med en viss tillspetsning kan man säga att det har gällt att komma med förslag till "flyttning" av olika ärendegrupper mellan myndigheter i syfte att få en rationellare hantering av fondförvaltningen. Det är ett städningsarbete men det ger inte i 9

c y

c

ra

c

C C C vi

c

> O

c CJ cc t/1

t/> XI "O

>n<r

O) C

c

roro> o

J f? >Dtr

1 , 1

> o

-o c rr o Reseräkningar

d

tn •^

/

rr rr

ro 1-

ra T J

*-• • —

CO -O

c o CO

0) •Q

o Q

.1 10

SOU 1971:82

sig självt upphov till några stora effektivitetsvinster. Därtill skulle fordras en utredning med betydligt bredare ansättning och direktiv. Emellertid har utredningen genom att i någon mån ta upp målfrågorna också velat ge impulser till en utveckling av effektiviteten i den statliga fondförvaltningen. Verksamheten vid fondbyrån har hittills setts som en administrativ kameral process. Utifrån synes verksamheten ha betraktats som en i och för sig nödvändig funktion men den har inte ägnats något större intresse. Det borde vara möjligt att anlägga ett mer dynamiskt betraktelsesätt. Förutsättningar för en sådan förnyelse av fondförvaltningen i staten kan läggas tillrätta genom utredning och lämplig personalrekrytering, men den kan inte komma till stånd enbart genom beslut. Den måste växa fram inifrån en ny fondbyrå med vidsträcktare uppgifter än den gamla. En effektivisering av verksamheten skulle inte bara avse planering och genomförande och uppföljning av fondförvaltningen med sikte på uppsatta mål. Det finns också anledning att kontinuerligt ifrågasätta och ompröva verksamhetens former och innehåll. Aktiva åtgärder bör företas ifråga om t. ex. slopande av fonder, övertagande av fondförvaltning från andra myndigheter, förslag till nya placeringsregler och ändrade placeringar. Fondförvaltningen i staten skulle därmed kunna successivt förbättras genom initiativ från den nya fondbyrån. Resultaten bör fortlöpande följas genom en rationell redovisning och dokumenteras i verksamhetsberättelser.

Övriga förslag: Utredningen föreslår att den redovisningscentral och det revisionskontor som nu är administrativt knutna till statskontoret blir överflyttade till kammarkollegiet. Beträffande förvaltningen av donationsfonder föreslår fondbyråutredningen två alternativ. Bakom båda alternativen ligger tanken att en rationell och resultatinriktad enhet för fondförvaltningen bör skapas. En rättvisande redovisning av kostnaderna för SOU 1971:82

förvaltningen erfordras. Enligt utredningens mening bör fonderna bära sina förvaltningskostnader. De organisatoriska alternativen är antingen inrättandet av en särskild stiftelse för förvaltningen av donationsfonderna eller förvaltning genom en fondbyrå i kammarkollegiet som då i frågor om placeringsverksamheten bistås av ett särskilt placeringsråd. Huvudparten av de diversemedelsfonder som endast utgörs av bokföringstitlar föreslås ligga hos kammarkollegiet. Detta avser sådana titlar där Kungl. Maj:t fattar beslut om dispositionen av medel. Beträffande de diversemedelsfonder däremot där en nämnd (motsvarande) fattar beslut om medelsdisposition föreslås att respektive nämnd genom sin redovisningscentral handhar redovisningen. Beträffande de diversemedelsfonder som är räntebärande placerade föreslås att placeringsverksamheten sker i samma ordning som kommer att gälla för förvaltningen av donationsfonderna. Beträffande statens kapitalfonder indelar utredningen dem i två grupper, nämligen FR-fonder och R-fonder. Fondbyråns arbete med FR-fonder innebär förvaltning och redovisning medan arbetet med R-fonderna inskränker sig till enbart en enkel redovisning. Utredningen föreslår att FR-fonderna och en del av R-fonderna skall kvarligga hos den till kammarkollegiet överförda fondbyrån. Beträffande några R-fonder föreslås att redovisningen överförs till de myndigheter som förvaltar respektive fonder, dvs. handhar kontakt med låntagare m. m. Statskontorets fondbyrå handlägger som framgår av nulägesbeskrivningen dels granskning av vissa statsbidrag, dels reseräkningsgranskning för ett antal myndigheter. Granskningen av statsbidragsärenden föreslås bli överflyttad till kammarkollegiet. Reseräkningsgranskningen erhåller successivt en annan organisation genom att den granskningsservice som fondbyrån nu lämnar överflyttas till redovisningscentralerna som handlägger dylika granskningsärenden.

1 Inledning

År 1956 tillsattes en utredning för att undersöka hur den statliga rationaliseringsverksamheten skulle bedrivas. Utredningen framlade 1959 sitt betänkande "Den statliga centrala rationaliserings- och revisionsverksamhetens organisation". I denna utredning behandlades målsättning, arbetsuppgifter och organisation för de myndigheter som skulle bli de statliga rationaliserings- och revisionsverken. Efter remissbehandling framlades förslagen i proposition till riksdagen (prop. 1960:126). Där föreslogs en sammanslagning av statskontoret och statens organisationsnämnd. Dessa två verk skulle bilda ett nytt centralt rationaliseringsverk, kallat statskontoret. Riksräkenskapsverket och huvuddelen av statens sakrevision skulle sammanslås och bilda det nya riksrevisionsverket. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen. Den 1 juli 1961 bildades de två nya verken. Reformen innebar att statskontorets uppgifter i grunden förändrades. Av den gamla förvaltningsmyndigheten ville man göra ett modernt rationaliseringsorgan med närmast rådgivande karaktär. I den mån de tidigare funktionerna inte ansågs förenliga med den nya verksamheten överfördes de till andra myndigheter. Sålunda överfördes statskontorets befattning med pensionsärenden till statens personalpensionsverk. Kvar blev emellertid bl. a. de funktioner som fullgörs av statskontorets fondbyrå — det gäller SOU 1971:82

statlig medelsförvaltning, omfattande hanteringen av en lång rad anslag och fonder på riksstaten och förvaltningen av till staten överlämnade donationsfonder. Provisoriskt anknöts fondbyrån till det nya statskontoret i avvaktan på ytterligare utredning. En särskild organisationskommitté hade bildats 1960 med uppgift att närmare utreda och avgiva förslag rörande de åtgärder som erfordrades med anledning av riksdagsbeslutet om att statskontorets skal skulle ges ett nytt innehåll. Organisationskommittén avgav den 29 januari 1963 en promemoria med principförslag beträffande arbetsuppgifterna vid statskontorets fondbyrå. Innehållet i denna promemoria refereras i kapitel 10. Promemorian remisshandlades. Referat av remissvaren finns i samma kapitel. Den 29 juni 1964 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillkalla en utredningsman för att vidare utreda frågan om den framtida förläggningen av de arbetsuppgifter som nu ankommer på statskontorets fondbyrå. Vid fullgörandet av utredningsuppdraget skulle utredningsmannen ta under övervägande dels organisationskommitténs ovannämnda promemoria, dels remissyttrandena däröver. 1.1 Utredningens första fas, 1964-1967 Fondbyråutredningen arbetade till att börja med efter de riktlinjer som angetts i organi13

sationskommitténs förslag och med hänsyn till de däröver avgivna remissyttrandena. Det gällde således att befria statskontoret frän de uppgifter av löpande förvaltningskaraktär som sammanhängde med utbetalningen av anslag och förvaltningen av fonder. De har inte något samband med statskontorets uppgift, som är att utgöra ett centralt statligt rationaliseringsorgan. Det framstod för utredningen närmast som en praktisk organisationsfråga att finna lämpliga anknytningspunkter till andra myndigheter dit de ifrågavarande uppgifterna kunde förläggas. När det gällde statskontorets befattning med utbetalning av medel från riksstatsanslag, arbetade utredningen med flera alternativ. Även om en stor del av anslagen kunde placeras ut på olika myndigheter, med vilkas verksamhet de kunde anses ha ett naturligt samband, återstod dock en ofördelbar pott av anslag som förvaltningsmässigt inte på ett naturligt sätt kunde hänföras till någon viss myndighets område. Det tycktes sålunda finnas ett behov av en central instans i statsförvaltningen som kunde fullgöra funktionen att stå som mottagare från regeringen och distributör till mottagarna av medel frän sådana udda anslag. Utredningen stannade slutligen för att det lämpligaste vore att låta överstäthällarämbetet i Stockholm ta hand om denna funktion. Efter samråd med såväl överstathallarämbetet som den dä arbetande länsstyrelseutredningen i Stockholm konstaterades, att det inte skulle föreligga några hinder att inordna funktionen i den nya länsstyrelsen för Stockholm. Då utredningen befann sig i sitt slutskede förändrades emellertid förutsättningarna för dess arbete i grunden. Det sammanhängde med det principförslag beträffande riksrevisionsverkets organisation som riksdagen tog ställning till 1967. Det blev nödvändigt för utredningen att ompröva frågorna med beaktande av dessa förändrade förutsättningar.

1.2 Ändrade förutsättningar för utredningen Riksdagens beslut om omorganisation av riksrevisionsverket (prop. 1967:79) innebar samtidigt ett ställningstagande till ett principförslag om omläggning av det statliga redovisningsväsendet och revisionen. De därigenom antagna grunderna har sedermera konkretiserats och utvecklats i en skrivelse till Kungl. Maj:t frän riksrevisionsverket 24.2.1969 samt i ämbetsskrivelser 13.6 och 27.6.1969 angående redovisning och intern revision inom ramen för statens ekonomiadministrativa system, det s. k. SEAsystemet. Fondbyråutredningens förslag måste i väsentliga avseenden basera sig på den redovisningsorganisation som där skisseras och som på ett avgörande sätt ingriper i fondbyräns verksamhet. Kungl. Maj:t har sålunda genom ovannämnda beslut förordnat att hos statskontoret skall finnas en redovisningscentral och ett revisionskontor. Med anledning härav beslöt statskontoret att dess redovisningscentral och revisionskontor tills vidare skall ingå i fondbyrån. Den nya organisationen av det statliga redovisningsväsendet innebär att myndigheternas redovisning - i samband med anslutning til] det av riksrevisionsverket utvecklade generella ADB-systemet för statsförvaltningen, System S - koncentreras till ett begränsat anta] redovisningscentraler. Dessa redovisningscentraler skall som en servicefunktion svara för bokföring, redovisning och andra kamerala funktioner åt till centralen anslutna myndigheter. Till statskontorets fondbyrå är knuten en sådan redovisningscentral. Det är naturligt av flera skäl. Dels fungerade fondbyrån redan som huvudförvaltning för ett stort antal myndigheter, dels fanns där en sammanhållen enhet av personal med kameral erfarenhet i olika befattningar och dels låg redovisningen av den statliga fondförvaltningen i stor utsträckning samlad där. Det var under sådana omständigheter nästan självklart att fondbyrån under ett uppbyggnadsskede skulle få utgöra en stomme till en redovisningscentral i den nya SOU 1971:82

redovisningsorganisationen. Däremot har 1.3 Utredningens utgångspunkt i fråga om denna redovisningscentral inte något samfondförvaltningen band med statskontorets rationaliseringsfunktion och det är från dessa synpunkter en Beträffande fondförvaltningen kom fondhelt öppen fråga om redovisningscentralen i byråutredningen under det nämnda första framtiden skall vara administrativt knuten skedet av utredningsarbetet fram till följande till statskontoret eller till annan myndighet. ståndpunkt. Förvaltningen av statens kapitalfonder System S som ingår som ett led i statens borde överföras till kammarkollegiet. I samekonomiadministrativa system (SEA) har band därmed skulle också överföras fondmöjliggjort en koncentration av de servicefunktioner som redovisningen utgör. De byråns ombudsmannaexpedition, vars verkuppgifter som fondbyrån har med utbetal- samhet har viss anknytning till den bevakning av riksstatsanslag bör ses i sitt samman- ning av fordringar som kammarkollegiet utövar. hang med detta system. De s. k. diversemedelsfonderna skulle Introduktionen av system S i statsförvaltningen kommer att sträcka sig över en period överföras till de olika myndigheter till vilka av ytterligare några år framåt i tiden. Man de har saklig anknytning. Till kammarkolleräknar för närvarande med att antalet redo- giet skulle överföras bl. a. kyrkofonden och visningscentraler skall komma att uppgå till arvsfonden. Det förutsattes vidare att vissa fonder skulle kunna slopas. ett trettiotal. I dessa stycken har inte inträffat några Efter hand ansluts allt fler myndigheter till den redovisningscentral för myndigheter i ändringar i förutsättningarna för utredningstockholmsområdet som för närvarande är ens arbete. Beträffande de statliga donationsfonderna knuten till statskontoret. Om koncentrationen av redovisningsväsendet utvecklar sig ansåg fondbyråutredningen att dessa borde på ett gynnsamt sätt kan det tänkas att förvaltas av en särskild stiftelse, för att dels denna central på längre sikt skulle kunna därigenom skapa möjligheter till flexiblare växa till en enhet av betydande storleksord- placeringsregler, dels erhålla en bättre redoning. En sådan spekulation bygger på förut- visning av förvaltningskostnaderna. Även vad sättningen att det finns rationaliserings- avser donationsfonderna har något förändravinster att hämta i en fortsatt koncentration de förutsättningar inträffat under utredav redovisningen till ännu större enheter. ningens gång. Sålunda har Kungl. Maj:t i brev Därvid skulle man då kunna överväga att 28.6.1968 till statskontoret förordnat att av anknyta till de tankegångar som tidigare fondbyrån förvaltade kapitaltillgångar i doframförts om att samla flera av de frågor nationsfonder skall sammanföras under en som sammanhänger med ekonomi, redovis- gemensam placeringsfond i huvudsaklig överning och riksbokföring till ett gemensamt ensstämmelse med 1956 års fondutrednings ämbetsverk, ett statens finans- och ekonomi- förslag (SOU 1959:29). Placeringsreglerna verk. Även om detta vore tänkbart, är det i liberaliserades och bl. a. medgavs placering i så fall fråga om ett avlägset framtidsperspek- börsnoterade aktier. Ett särskilt expertråd tiv. Det ligger inte inom ramen för fondbyrå- inrättades för att biträda statskontoret i utredningens uppgift att i sina förslag ta frågor om placering. Härigenom har föruthänsyn till en sådan eventualitet men utred- sättningarna förbättrats för en utveckling ningen vill dock framhålla att dess förslag mot en rationell förvaltning av till staten inte utgör hinder för eller strider mot vad överlämnade donationsfonder. som på antytt sätt förefaller att vara en logisk utvecklingslinje.

SOU 1971:82

2 Fondbyråns bakgrund

2.1 Några historiska notiser om fondbyrän Genom utrbrytning ur Kongl. Kammaren en rest av finansverket bildades Kongl. StatsContoiret såsom ett självständigt ämbetsverk 1680. I den första Sedan statskontoret 1961 gjorts om till ett instruktionen för statskontoret förklarade renodlat rationaliseringsverk, utgör fondKonungen att han själv ville upprätta staten byrån den sista rest av det gamla finansveröver rikets medel och disponera inkomster. ket statskontoret som fullgör några av de Det skedde genom att statskontoret under ursprungliga funktionerna. Som en bakgrund Konungens omedelbara ledning uppgjorde till utredningens förslag beträffande fondriksstaten, vilken på statskontorets föredragbyråns framtid skall här i all korthet antydas ning underskrevs av Konungen och kontrenågot om det historiska sambandet mellan signerades av statskommissarien. Förvaltstatskontoret, kammarkollegiet och riksningen och redovisningen av kronans medel 1 gäldskontoret. var statskontorets uppgift. Under långa peKammarrådet eller Kongl. Kammaren, ur rioder har statskontoret spelat en central roll vilket såväl statskontoret som det nuvarande för skötseln av rikets affärer. Statskontoret kammarkollegiet utgått, inrättades 1539. har utgjort ett kassakontor för statens alla Det skulle övervaka statens medelsredovisutbetalningar och uppsamling av inkomsterning och upprätta "riktiga böcker" över na, har svarat för uppgörandet av statsbudgeräkenskaperna. En översteräknemästare skulten och har haft hand om förvaltningen av le "tillse att allting riktigt uppfördes till statens kapital. Det kan sägas att statskontouppbörd och utgift, och göra därav över ret en gång haft karaktären av ett statens huvud så korta begrepp att Konungen vid finansverk. första påseende kunde veta, varefter han 2 Vad gäller den typ av fondförvaltning som hade sig att rätta". Det var första ursprungåvilar den nuvarande fondbyrån går denna et till rikshuvudboken. tillbaka till 1700-talet. Från 1750-talet överKammaren utvecklades så småningom till lämnades till statskontorets förvaltning en kollegialt ämbetsverk för att sköta rikets rad fonder, såsom slottsbyggnadsfonden, centrala finansförvaltning. Kammaren var riksgäldsfonden, manufakturfonden. Det var fördelad på två avdelningar — räntekammaren hade hand om kassaärendena och funge1 Utförligare uppgifter om statskontorets historade som rikets centralkassa medan räkne- ria återfinns bl. a. i L M Bååth - A Munthe, kammaren skötte räkenskapsgranskningen. I Statskontoret 1680-1930, Stockholm. 1930. räknekammaren upprättades från 1620-talet 2 Stuart och Rystedt, Handbok över statsverkets de tidigaste riksstaterna. medelsförvaltning, 1905. 16

SOU 1971:82

ett led i en strävan att koncentrera medelsförvaltningen till statskontoret. Slottsbyggnadsdeputationen, manufakturkontoret och städernas verk indrogs och riksens ständers kontor, som förvaltat riksgäldsfonden, blev en avdelning inom statskontoret. En rad fonder som lydde under andra ämbetsverk sammanfördes också till den allmänna rikskassan som stod under statskontorets förvaltning. Tendenserna till central förvaltning på detta område bestod under 1800-talet, då t. ex. den stora handels- och sjöfartsfonden överfördes till statskontoret, liksom ett antal kassor och fonder som tidigare arméförvaltningen haft hand om. Svängningen mot decentralisering började göra sig gällande först i början av 1900-talet och kan sägas bli markerad genom 1907 års riksdagsbeslut om ny organisation för statskontoret. Med den under 1900-talet snabbt ökande omfattningen av statsförvaltningen förlorade statskontoret sin betydelse som "statskassa för hela riket". Endast ett fåtal myndigheter hade ursprungligen dragningsrätt på statsverkets gemensamma räkning i riksbanken, statsverkets giroräkning (numera statsverkets checkräkning). Utvecklingen gick emellertid i riktning mot att allt fler myndigheter fick karaktär av huvudförvaltning. Främst bör nämnas året 1936 som vändpunkt härvidlag. Ett stort antal myndigheter erhöll då dragningsrätt på statsverkets giroräkning och blev därigenom huvudförvaltningar. Denna utveckling fortgick och till slut fanns 130 huvudförvaltningar. Antalet självständiga myndigheter som erhåller sina anslagsmedel från någon huvudförvaltning var omkring 440. Under de senaste åren har ånyo skett en svängning i den här beskrivna tendensen. Den innebär emellertid inte en återgång till en centralisering av beslutsfattandet utan är snarare ett uttryck för en strävan att genom rationalisering koncentrera det rent administrativa förfarandet till ett mindre antal enheter. Möjligheterna att utnyttja ADB i de kamerala rutinerna spelar här en stor roll. Men även bortsett från ADB-utvecklingen har tankarna på rationalisering av den statliSOU 1971:82

ga ekonomiska förvaltningen gått i riktning mot sammanslagning av funktioner som nu ligger hos olika myndigheter. Sålunda har övervägts att sammanföra statskontorets fondbyrå med riksgäldskontorets verksamhet. Rationella skäl talar för en sådan sammanslagning. Verksamheterna är i väsentliga avseenden av likartad karaktär. Fondförvaltningen är en gemensam nämnare. Även i fråga om utbetalning av riksstatsanslag fullgör de båda enheterna likartade funktioner, fondbyrån i fråga om statens driftbudget och riksgäldskontoret i fråga om kapitalbudgeten. Vad som stått i vägen för en sammanslagning är konstitutionella skäl. Statskontoret är ett Kungl. Maj:ts ämbetsverk medan riksgäldskontoret är ett riksdagens verk. Även om det här rör sig om administrativa funktioner av närmast servicebetonad karaktär - det är fråga om rent kamerala verkställighetsfunktioner som inte innehåller något moment av beslutsfattande i sakligt avseende beträffande tilldelning av medel har jordmånen visat sig karg för diskussioner av denna art på grund av att de vidrör frågan om fördelningen av uppgifter mellan Kungl. Maj:t och riksdagen. Av detta skäl har även fondbyråutredningen avstått från att lägga fram förslag i sådan riktning, trots att utredningen funnit att starka sakskäl talar för att en sammanslagning av fondbyrån och riksgäldskontoret vore en ändamålsenlig lösning. Statskontoret var en gång som inledningsvis antyddes statens finansverk och det är inte otänkbart att de nu iakttagbara koncentrationstendenserna åter leder till att en sådan enhet skapas. Bl. a. framfördes reservationsvis i 1956 års rationaliseringsutredning tanken att skapa ett finansverk som skulle ha hand om inte bara all den statliga fondförvaltningen utan om alla de administrativa funktioner som sammanhänger med utbetalningen av riksstatsanslag, budgetredovisning, finanskontroll och ansvaret för hela det statliga redovisningssystemet. Den centralisering av de kamerala rutinerna som äger rum genom utnyttjandet av ADB inom SEAsystemet utgör en faktor som kan verka i 17

riktning mot att cirkeln sluts i den formen att det ånyo uppkommer ett behov av ett sammanhållande finans- eller ekonomiverk för de statliga ekonomi-administrativa funktionerna.

Underförvaltning

Underförvaltningar kallas i bokföringsavseende sådana myndigheter som erhåller sina anslagsmedel från och redovisar statsinkomster till en huvud förvalt ning. Detta är en rent kameral fråga och underförvaltningarna är 2.2 Exkurs om begreppen huvud förvaltning/ inte på något sätt i sakligt avseende underunderförvaltning ordnade huvudförvaltningarna. Enligt den tidigare kamerala organisationen Underförvaltningarna disponerar riksstatskunde myndigheterna i kassahänseende inde- anslagen för sin verksamhet men riksrevilas i två grupper, nämligen huvudförvalt- sionsverkets budgetredovisning grundar sig ningar - i förekommande fall med lokalför- på huvudförvaltningarnas bokförda inkomsvaltningar - och underförvaltningar. Förut- ter och utgifter. De medel, som rekvirerats sättningen för att en myndighet skulle bli från vederbörande huvudförvaltning men huvudförvaltning var att den hade en perma- inte förbrukats vid budgetårets utgång, skall nent organisation med utvecklad kameral återlevereras vid budgetårsskiftet. Underförförvaltning. Denna organisation finns fortfa- valtningarna för sina egna räkenskaper och rande kvar men ersätts nu successivt och i upprättar bokslut (huvudbok), vilka granskas rask takt av en ny organisation med redovis- av riksrevisionsverket. Vad som skiljer en ningscentraler och revisionskontor. underförvaltning från en huvudförvaltning är att underförvaltningen saknar eget konto i rikshuvudboken samt saknar dragningsrätt Huvudförvaltning på statsverkets checkräkning. Erforderliga Huvudförvaltning är myndighet, som har kassamedel erhålles som ovan nämnts från en eget konto i rikshuvudboken och som har huvudförvaltning, varför hos huvudförvaltdragningsrätt på statsverkets checkräkning. ningen i dess verifikationsmaterial endast Sådan myndighet uppgör månatlig kassafinns rekvisition och utanordningshandling. rapport, som insändes till riksrevisionsverket. Huvudförvaltningen har ibland anknytBudgetredovisning och rikshuvudbok bygger ning till underförvaltningens verksamhet i på huvudförvaltningarnas huvudböcker. sakligt avseende. Det vanligaste är emellertid, De regionala eller lokala förvaltningsenheatt underförvaltningarna erhåller sina medel ter, som är underordnade huvudförvaltfrån en huvudförvaltning som i övrigt ej har ningarna, kallas lokalförvaltningar. I fråga någon särskild anknytning till underförvaltom vägverket, lantbruksstyrelsen, bostadsningens verksamhet. styrelsen m. fl. är organisationen sådan att Länsstyrelserna fungerar i landsorten som vederbörande verk har en central styrelse i huvudförvaltningar till underförvaltningar Stockholm med underlydande lokala förvaltplacerade inom respektive län. Statskontoningar. Sambandet i medelsförvaltningsrets fondbyrå är på motsvarande sätt fortfahänseende mellan lokalförvaltningen och vederbörande styrelse kan vara mer eller rande huvudförvaltning till ett stort antal mindre fast. Så kan exempelvis löneutbetal- underförvaltningar i Stockholm. ningen vara centraliserad eller ske lokalt. Klart är emellertid att huvudförvaltningen Länsstyrelserna som utbetalningsalltid utbetalar och disponerar lokalförvalt- myndigheter ningens anslag. Det innebär bl. a. att anslagens fördelning i anslags- och delposter Länsstyrelserna fungerar som utbetalningsframgår ur huvudförvaltningens huvudbok. myndigheter i fråga om Verifikationsmaterialet finns också oftast — dels utbetalningar beträffande länsstyrelhos huvudförvaltningen. sernas egen verksamhet 18

SOU 1971:82

— dels utbetalning av statsbidrag till motta- av den statliga redovisnings- och revisionsgare inom länen verksamheten. Förslaget godkändes våren - dels utbetalningar till inom länen belägna 1967 av Kungl. Maj:t och riksdagen. underförvaltningar. Den sålunda anbefallda omorganisationen avsågs i huvudsak innebära följande. I sistnämnda fall fungerar länsstyrelsen alltså som huvudförvaltning i förhållande till a) Bokföring, redovisning och kassagöromål centraliseras till 50—60 enheter. Dessa underförvaltningarna i länet. Utbetalningskallas för redovisningscentraler. verksamheten har länsstyrelsernas landsb) Ett generellt ADB-redovisningssystem inkontor hand om. Inom respektive landskonförs i statsförvaltningen med möjlighet tor finns kamerala enheter för bokföring och till kostnadsredovisning m. m. (system utbetalning. S). Beträffande statsbidragen gäller att c) Den interna revisionen hos myndighetergranskning av att statsbidragsvillkor m. m. är na förstärks. Den skall svara för säkerheiakttagna skall föregå utbetalning eller slutten i myndighets medelshantering men reglering av förskottsutbetalningar. även inrikta sig på en värdering av olika Arbetsuppgifterna i förhållande till undertransaktioner, använda metoder och uppförvaltningarna inskränker sig till en formell nådda resultat. kontroll av medelsrekvisitionerna och utanordning av begärda medel. UnderförvaltÅr 1967 fattade statsmakterna som ovan ningar som för egna räkenskaper, är oftast nämnts beslut om omorganisation av den skolor av olika slag och andra mindre statliga redovisnings- och revisionsverksamstatsmyndigheter. heten. Det uppdrogs därvid åt riksrevisionsStatskontorets fondbyrå fungerar såsom verket att med beaktande av vad departelandskontor för underförvaltningar och andmentschefen anfört i prop, nr 1967.79 och ra betalningsmottagare inom Stockholm. efter samråd med berörda myndigheter sucSamma utbetalningsfunktioner som länsstycessivt lägga fram förslag till omorganisatiorelserna fullgör beträffande myndigheter nens genomförande. I en inom riksrevisionsinom respektive läns område, åvilar i Stockverket utarbetad promemoria "Redovisning holm för närvarande statskontorets fondoch intern revision inom ramen för SEA" byrå. (24.2.1969) lämnades en redogörelse för omfattningen av och planeringen för dessa omläggningar ävensom för nu utarbetad 23 Ny statlig redovisnings- och planering för den fortsatta omorganisatiorevisionsorganisation nen. Denna senare beräknades ske under en För att tillvarata de möjligheter till väsentli- femårsperiod. En omprövning av planläggga rationaliseringar som en tillämpning av ningen sker varje år och resultatet redovisas ADB-tekniken kunde innebära tillsatte riks- till Kungl. Maj:t i en skrivelse varje 1 revisionsverket i slutet av 1965 en arbets- oktober. grupp för utredning om införande av ett I fråga om redovisningsorganisationen ingenerellt ADB-system för ekonomisk redo- nebar förslaget väsentligen att huvuddelen av visning inom statsförvaltningen. de i denna organisation förekommande arEn annan arbetsgrupp utredde frågan om betsuppgifterna, vilka hänför sig till bokföstörre redovisningsenheter och decentralise- ring, redovisning och kassagöromål, koncentreras till ett 30-tal redovisningscentraler. rad revision. På grundval av bl. a. de två arbetsgrup- Varje redovisningscentral (RC) avses betjäna pernas rapporter framlade riksrevisionsverket ett antal myndigheter vilka sammanfatti samband med sina anslagsäskanden hösten ningsvis benämns en redovisningsgrupp 1966 ett principförslag för omorganisation (RG). Det för den ekonomiska redovisningen SOU 1971:82

inom statsförvaltningen utarbetade redovis ningssystemet, system S, föresläs infört samtidigt med den strukturella omorganisationen. Detta system inrymmer även en kostnadsredovisningsrutin som tillfredsställer de krav på en differentierad redovisning som ställs vid tillämpning av programbudgetering. Beträffande revisionsorganisationen innebär omorganisationen i huvudsak att revisionskontor (RK) i princip inrättas i anslutning till varje redovisningscentral, att till revisionskontoren utflyttas huvuddelen av de arbetsuppgifter som hittills bedrivits vid riksrevisionsverket under benämningen kameral revision samt att förvaltningsrevision i — som ersätter den tidigare sakrevisionen — i Figur 2. Principskiss av organisationen i en skall bedrivas såväl centralt genom riksrevi- redovisningsgrupp. sionsverket som vid myndigheterna, varvid resurser för de senare i första hand ställs till Varje myndighet erhåller, genom det ADBförfogande vid revisionskontoren. system som samtidigt myndigheterna ansluts Redovisningscentralerna och revisions- till, sin redovisning efter den kontoplan som kontoren har en viss självständighet men är fastställts för vederbörande myndighet. Readministrativt knutna till en myndighet. RC dovisningscentralen redovisar utfallet av riksoch troligen även RK kommer att så statens anslag m. m. för berörda myndighesmåningom bli ekonomiskt självförsörjande ter till riksrevisionsverkets riksbokföring. Av enheter med debitering av sina tjänster enligt figur 2 framgår de organisatoriska sammanhangen i en redovisningsgrupp. RC hör särskilda taxor. En grupp av myndigheter som i redovis- administrativt till en av de myndigheter som ningshänseende är anslutna till en redovis- ingår i gruppen. I figur 3 framställs en principskiss över ningscentral bildar en redovisningsgrupp.

r

r

1 1 1

Riksrevisionsverket

T i __

i

Intern revision

Revisionskontor 1

'1

—

• •

»~

•

Myndighet A

Redovisningscentral

Myndighet B

Myndighet C

Revision Rapporter

Figur 3. Olika typer av organisation för den interna revisionen. 20

SOU 1971:82

organisationen vid intern revision. En redovisningsgrupps myndigheter (A+B) revideras av ett revisionskontor som har till uppgift att i första hand svara för den säkerhetssyftande redovisningsrevisionen. I mån av resurser skall den också på verkschefens uppdrag utföra effektivitetssyftande förvaltningsrevision. Riksrevisionsverket har tillsynsskyldighet över revisionskontoren. En närmare redogörelse för den statliga revisionens organisation återfinns i "Förvaltningsrevision i staten" kapitel 5. Riksrevisionsverkets promemoria innehöll ett detaljerat förslag till plan över genomförandet av ny redovisnings- och revisionsorganisation. Genomförandet skulle ske etappvis. Inom riksrevisionsverkets planeringsavdelning utarbetades en promemoria om fondbyrän med förslag att en redovisningscentral vid fondbyrån skulle spela en viktig roll i den nya organisationen genom att samla ett tämligen stort antal myndigheter i stockholmsområdet till en redovisningsgrupp. Denna promemorias förslag, som i allt väsentligt byggde på material frän fondbyråutredningen, biträddes av riksrevisionsverket i den nyssnämnda promemorian. Resultaten blev att till statskontoret kom att förläggas en redovisningscentral och ett revisionskontor som successivt skulle byggas ut med allt flera anslutna myndigheter. I skrivelse till Statsrådet och chefen för finansdepartementet den 24.2.1969 hemställde riksrevisionsverket att den anbefallda omorganisationen i stort av den statliga redovisnings-och revisionsorganisationen fortsättningsvis finge ske i huvudsaklig överensstämmelse med i promemorian framlagda principer och redovisad översiktlig planering. Riksrevisionsverkets promemoria remissbehandlades. I brev den 27.6.1969 föreskrev Kungl. Maj:t, under erinran om beslutet den 25 maj 1967, att den fortsatta planeringen för omorganisationen av redovisnings- och revisionsverksamheten skulle ske pä grundval av de i riksrevisionsverkets promemoria redoviSOU 1971:82

sade principerna. De remissyttranden som avgivits över promemorian överlämnades till riksrevisionsverket för att tagas i övervägande vid den fortsatta planeringen. Riksrevisionsverket skulle tillse att förslag rörande redovisningsgrupper, redovisningscentraler och revisionskontor efter hand underställes Kungl. Maj:t. Därvid torde beaktas att resursfrågor normalt skall anmälas i myndighets årliga anslagsframställning. Berörda myndigheter har att beakta riksrevisionsverkets planläggning för den fortsatta omorganisationen. Litteratur Av riksrevisionsverket utgiven litteratur angående den nya redovisnings- och revisionsorganisationen samt därmed sammanhängande systemfrågor: SEA - för modern ekonomiadministration i förvaltningen, 1970. Förvaltningsrevision i staten, 1970. Handledning i kostnadsredovisning för statsförvaltningen (HKS), 1969. Handledning i redovisningsrevision för statsförvaltningen (HRS), 1971. Redovisning och intern revision inom ramen för SEA (24.2 1969, RRV stencil PM: P 60). Genomförande av SEA-Redovisning och revision (RRV rapporter 1.10.1969, 1970 och 1971). RRV verksamhetsplan 1970/71. RRV verksamhetsberättelse 1969/70. System S — organisation och ADB-system för effektiv redovisning i statsförvaltningen, 1971. Härutöver finns ett stort antal användaranvisningar för system S.

3 Fondbyråns nuvarande uppgifter och organisation

3.1 Uppgifter misser beslutar byråchefen. Vidare beslutar fondbyråchefen i ärenden som rör förlängning av lån mot säkerhet av inteckningar i fast egendom, reglering av aktieinnehavet vid fond- och nyemission, livränta från allmänna familjepensionsfonden, byggnadsförskott ur kyrkofonden, avräkningslängd för Stockholms stift, m. fl. ärenden. Statskontoret har i Kungl. brev 28.6.1968 ålagts att till sig knyta ett expertråd om tre personer med uppgift att vara rådgivande i frågor om medelsplacering (se kapitel 6). Genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni 1969 inrättades en redovisningscentral och — att handha statsverkets medelsförvaltning ett revisionskontor vid statskontoret i anslutdär detta inte ankommer på annat organ ning till fond by rån. — att vara utrednings- och remissmyndighet Skissen i figur 4 är avsedd att ge en främst i frågor rörande fond- och låneuppfattning i stora drag om de funktioner rörelse. fondbyrån fullgör. Som synes är det två huvudgrupper av Fondbyråns verksamhet består huvudsakärenden, dels utbetalning av beviljade anslag ligen av administrativa funktioner av kameral och juridisk natur. I fråga om några typer av till ett antal myndigheter och andra mottaärenden fattar fondbyrån beslut i de bakom- gare och dels förvaltning av fonder av olika liggande sakfrågorna. Det gäller främst beslut slag. Dessutom svarar fondbyrån för statsrörande ersättning av statsmedel till enskilda kontorets remissyttranden i frågor som rör vid vissa ingripanden i hälsovårdens intresse, dessa ärendegrupper. de s. k. paratyfusärendena, placeringsverkBeträffande fondbyråns utbetalning av samheten, kyrkofonden, Nollerothska fon- riksstatsanslag gäller för det första att fondden. byrån fungerar som redovisningscentral åt Beslut fattas av chefen för statskontoret ett antal myndigheter. För det andra fungemen viss delegering har förekommit till che- rar byrån tills vidare som huvudförvaltning fen för fondbyrån. I mera rutinmässiga re- åt myndigheter (underförvaltningar i Stock-

Instruktionen för statskontorets fondbyrå har fastställts av Kungl. Maj :t genom brev den 16.6.1961 (ändrad 6.5.1966). Att fondbyrån har en egen instruktion får ses mot bakgrunden av att fondbyrån utgör en rest av det gamla statskontoret och att byråns verksamhet faller utanför ramen för det nuvarande statskontoret. Det har sålunda härigenom markerats att fondbyrån endast provisoriskt skulle vara knuten till statskontoret. Enligt instruktionen är det fondbyråns uppgift

22 SOU 1971:82

RC

Statskontorets fondbyrå

11 Fondförvaltning

RK

Utbetalning av anslag

Revision

ÖS

Statens kapital fonder

PenUtlånings sions fonder låneunder- fonder stöd, aktier

Diversemedels fonder

Donations fonder

Placerings fonder

Figur 4. Fondbyråns funktioner.

holm) som ännu inte anslutits till någon redovisningscentral. De fonder som förvaltas av fondbyrån hänför sig till tre huvudgrupper: a) statens kapitalfonder, som omfattar statens utlåningsfonder (fiskerilånefonden, jordbrukets maskinlånefond etc), fonden för låneunderstöd (självavvecklande lånerörelse), fonden för statens aktier samt statens pensionsfonder. b) diversemedelsfonder, dvs. fonder som inte anses utgöra del av statens kapital och som består av medel som för särskilda ändamål avsatts på statsregleringsfonden, samt c) donationsfonder, dvs. medel som av SOU 1971:82

enskilda överlämnats till staten för att tillgodose särskilda ändamål. Fondbyråns verksamhet berör av stor del av anslagen på statsbudgeten (via RC) och fondförvaltningen avser likaledes en betydande del av statens förmögenhet. Fondbyråutredningen har därför ansett det motiverat att inledningsvis ge en tämligen ingående beskrivning av omfattningen av denna verksamhet och belysa vari fondbyråns befattning med ärendena egentligen består. Den allmänna översikten över fondbyråns verksamhetsområde (kapitel 4 och 5) kompletteras ibilagaB med ett antal flödesdiagram som visar rutinerna för hur ärendena handläggs jämte arbetsvolymen för olika uppgif23

Statskontorets fondbyrå

RC

Ombudsmannasektion

RK

Förgranskning Driftbudgetenhet

Specialgranskning

Kameral sektion Kapitalbudgetenhet

ADB-beredning

— Kyrkofondssektion

Stansning

Vaktmäst. Transporter Kansli L

Arkiv

Personalen uppgick 1.2.1971 till ca 25 personer.

Sammanlagt fanns 1.2.1971 ca 20 personer inom redovisningscentralen (RC), fördelade på de olika funktionerna.

Figur 5. 1'ondbyräns organisation.

Revisionskontoret (RK) bestod av 3 personer.

ter. Flödesdiagrammen ger en belysning av karaktären av fondbyråns verksamhet "från arbetsrutinsidan". De kompletterar därmed den bild av fondbyrän som man erhåller genom beskrivningen av fondbyråns funktioner "från budgetsidan".

Kostnaden för fondbyrån har i statskontorets anslagsframställning för budgetåret 1971/72 beräknats till - förutom andel i den centrala administrationen - 951 000 kr. Härtill kommer kostnaden för RC med 1 165 000 kr. och för RK med 245 000 kr. jämte andelar i central administration. Totala kostnaden för fondbyrån beräknas till 2 875 000 kr.

3.2 Organisation

Som framgår av organisationstablå figur 5 Sammansättningen av fondbyråns persobestår fondbyrån av - förutom RC och RK nal framgår av nedanstående tablå. - tre sektioner, ombudsmannasektionen, kameralsektionen och kyrkofondssektionen. FB RC RK Därjämte finns ett kansli. Kameralsektionen 1 indelas i två enheter, nämligen en för vardera Byråchef Ombudsman 1 driftbudgeten och kapitalbudgeten. Redovis- Byrådirektör 2 1 1 ningscentralen har indelats i enheter för för- Övriga handläggare 3 1 I 18 18 1 granskning, specialgranskning. ADB-bered- Biträdespersonal Summa 25 20 3 ning med stansning m. m. 24

SOU 1971:82

4 Fondbyråns befattning med anslag på driftbudgeten

Den funktion som fondbyrån fullgör beträf- flödesschema över hur utbetalningen av fande anslag på driftbudgeten hänför sig till driftbudgetanslag handläggs. Där finns även följande arbetsuppgifter volymuppgifter och en uppskattning av — att beordra utbetalning av medel från vilken arbetskraft som går åt för de olika riksstatsanslag via redovisningscentralen stegen i denna arbetsrutin. För fullständighetens skull finns i bilagan även motsvarande efter bestämmelser i regleringsbreven flödesscheman och uppgifter beträffande — att granska vissa typer av utbetalningar — att fatta beslut rörande ersättningar i inbetalnings- och utbetalningsförfarandet av kapitalbudgetmedel. "paratyfusärenden" — att författningsmässigt granska och godkänna reseräkningar beträffande vissa En klassificering av de driftbudgetanslag som myndigheter. utbetalas av fondbyrån 4.1 Fondbyrån som utbetalningsmyndighet Fondbyrån beordrar utbetalning av medel från dels anslag till underförvaltningar i Stockholm och dels anslag av rikskaraktär. Som exempel på sistnämnda kan nämnas bidrag till ett stort antal organisationer och institutioner samt för särskilda ändamål som inte förvalt ningsmässigt hör hemma hos viss myndighet, t. ex. konstnärsbelöningar. De anslag som det är fråga om här har sammanställts i bilaga A. Utbetalning sker i samtliga fall genom RC. Redovisningscentralen ombesörjer som regel viss granskning, stansförberedelser, stansning, kontakt med datacentralen samt rättelser av in- och utdata. Myndigheterna ansvarar för materialets faktiska riktighet och tecknar order om utbetalning m. m. Vidare har i bilaga B uppställts ett SOU 1971:82

För att få ett grepp om de funktioner fondbyrån utövar har nedan gjorts ett försök att till några få typgrupper hänföra de anslag fondbyrån hanterar. Härvid har anslagen indelats i grupper med hänsyn till den grad av kontroll som fondbyrån utövar vid utbetalningen. För exemplifiering hänvisas till förteckningen i bilaga A. 1) Anslag som utbetalas av statskontoret men disponeras av annan myndighet (underförvaltning eller liknande). Beträffande flertalet av dessa anslag fungerar fondbyrån såsom en huvud förvaltning för myndigheter i Stockholm, dvs. utbetalar via redovisningscentralen anslagen på rekvisition av underförvaltning. Annan kontroll än den som består av granskning av rekvisition, utövas som regel inte av fondbyrån. Hur 25

anslagen disponeras, dvs. fördelningen på anslags- och delposter, framgår endast av underförvaltningens räkenskaper. Dessa förs helt självständigt av underförvaltningen. Endast beträffande vissa omkostnadsanslag sträcker sig fondbyråns kontroll längre. I regleringsbreven rörande några anslag har nämligen föreskrivits, att fondbyrån skall granska underförvaltningens reseräkningar. Det gäller för närvarande följande myndigheter: Dessa myndigheter utför ingen egen kameral granskning utan fondbyrån har att granska reseräkningarna innan ersättning utbetalas av respektive myndighet. Gymnastik- och Idrottshögskolan Journalisthögskolan Socialhögskolan Statens läroboksnämnd Naturhistoriska Riksmuseet Nordiska kulturkommissionen Svenska Jägareförbundet Svenska Unescorådet Statens Konstråd Statens Hyresråd Livrustkammaren Riksutställningar Fondbyrån fungerar beträffande anslagskategorien under 1) såsom lokal utbetalningsmyndighet, dvs. byrån fullgör i detta avseende samma uppgifter som en länsstyrelse. 2) Anslag av rikskaraktär - oftast bidrag - som utbetalas av statskontoret till organisationer m. fl. efter rekvisition Denna grupp av anslag kan indelas i två undergrupper: a) Utbetalningar från anslag av typ liknande grupp 1). Utbetalning sker här på rekvisition utan egentlig granskning. b) Anslag där utbetalning föregås av verklig granskning och kontroll av att författningsbestämmelser eller villkor iakttagits. I denna grupp ingår bl. a. granskningen av avtalsenliga statsbidrag till vissa större sjuk26

hus. Det är i detta fall en förhållandevis kvalificerad genomgång av villkoren för storleken pä statsbidragen som måste göras innan utbetalning kan ske. Beträffande anslag tillhörande grupp 2) kan fondbyrån sägas fungera såsom central myndighet. Anslagen har inte speciell anknytning till stockholmsområdet. 3) Anslag, som utbetalas och disponeras av statskontoret Ansvar för granskning av utbetalningsunderlaget, tecknande av utbetalningsbesked samt för fördelning av bokföringstransaktionerna på tillämpliga konton åvilar statskontoret. Till ovanstående grupp av anslag som utbetalas och disponeras av statskontorets fondbyrå räknas dock inte anslagen till den egna myndigheten statskontoret. Denna är en särskild till redovisningscentralen vid fondbyrån ansluten myndighet som själv disponerar för sin egen verksamhet erforderliga konton och anslag. 4.2 Beslut om utbetalning av ersättning i paratyfusfall Enligt kungörelse 18.5.1956 (SFS nr 296) skall ersättning av statsmedel utgå i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse. Det gäller ersättning till företag m. fl. för kostnader och förluster på grund av myndighets ingripanden i syfte att hindra spridande av smittsamma sjukdomar, väsentligen av salmonella — paratyfus karaktär. Det är fondbyrån som beslutar i dessa ärenden. Uppgiften ålades statskontoret efter 1953 års paratyfusepidemi. För att vinna enhetlighet i bedömningen av de särskilda ersättningsfallen ansågs lämpligt att prövningen skedde hos ett centralt ämbetsverk. Statskontoret är såväl beslutande som utbetalande instans. 4.3 Konstnärsbelöningar Fondbyrån beräknar efter särskild författning, vilka belopp som skall utgå till de konstnärer som enligt av Kungl. Maj:t fattat beslut skall erhålla s. k. konstnärsbelöningar. SOU 1971:82

4.4 Sammanställning av de myndigheter som anslutits till redovisningscentralen vid statskontorets fondbyrå Till och med budgetåret 1971/72 har följande myndigheter anslutits till redovisningscentralen: Statskontoret Patent- och registreringsverket Rikets allmänna kartverk Kungl. Biblioteket Konjunkturinstitutet Marknadsrädet Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor Teater- och musikrådet Statens scenskola i Stockholm Statens scenskola i Göteborg Statens scenskola i Malmö Statens musikdramatiska skola i Stockholm Dramatiska institutet Svenskt biografiskt lexikon Nordiska institutet för samhällsplanering Statens ungdomsråd Koncessionsnämnden för miljöskydd Statistiska centralbyrån Statens naturvårdsverk Överstyrelsen för ekonomiskt försvar Statens institut för företagsutveckling Statens b rand inspektion Statens brandskola Transportnämnden Kammarkollegiet Statens avtalsverk Statens biografbyrå Centrala studiehjälpsnämnden Studiemedelsnämnden i Stockholm Studiemedelsnämnden i Uppsala Studiemedelsnämnden i Linköping Studiemedelsnämnden i Lund Studiemedelsnämnden i Göteborg Studiemedelsnämnden i Umeå Statens Invandrarverk Statens Konsumentråd Konsumentombudsmannen DAFA (Datamaskincentralen för administrativ databehandling) Riksrevisionsverket Styrelsen för teknisk utveckling SOU 1971:82

Forskningsråden Sveriges geologiska undersökning Mynt- och justeringsverket Bankinspektionen Försäkringsinspektionen Konstakademien Musikaliska akademien med musikhögskolan i Stockholm Musikhögskolan i Göteborg Musikhögskolan i Malmö Kommerskollegium Försvarets rationaliseringsinstitut Statens förhandlingsnämnd Statens danskola Statens råd för skogs- och jordbruksforskning Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande Statens psykologisk- pedagogiska bibliotek Planerad utbyggnad Omorganisationen av redovisningsväsendet sker som tidigare nämnts etappvis. Statskontorets redovisningscentral skall även 1972 och 1973 utbyggas med allt fler myndigheter. Omorganisationen planeras under hänsynstagande till lönsamheten. Kontinuerliga bedömningar härav görs.

5 Förvaltning av statliga fonder

Fondbyrän har enligt instruktionen att förvalta under statskontorets vård stående fonder och kassor samt göra tillgångarna räntebärande. Fonderna är av olika karaktär. En grupp utgörs av de statliga kapitalfonderna, nämligen statens utlåningsfonder, fonden för låneunderstöd, statens pensionsfonder och fonden för statens aktier. Hit hör även statens datamaskinfond. En annan grupp bildas

av de på statsbudgeten upptagna s. k. diversemedelsfonderna, såsom kyrkofonden, allmänna arvsfonden m. fl. Härutöver förvaltar fondbyrån donationsfonder, som överlämnats till statskontoret för förvaltning. Fonderna kan även indelas efter det sätt på vilket de förvaltas. De kan då sägas utgöra antingen placeringsfonder eller bokföringsfonder.

STATENS K A P I T A L F O N D E R Statens utlåningsfonder

Fonden för låneunderstöd

Statens pensionsfonder

Fonder för studielån jordbrukets maskinlån fiskerilån skogslån mfl

Lån till ensk företagsamhet oljelagring barnstugor sjukhem alkoholfria restauranger mfl

Civila tjänstepf Militära tjänstepf A l l m familjepf

-

Fonden för statens aktier Statsföretag Sv Kreditbank Sv Invest bank Gullhögens bruk ASEA-Atom Aerotransport mfl

Ö V R I G A FONDER OCH DIVERSE MEDEL Statliga placeringsfonder

-

Arvsfonden Kyrkofonden Lappfonden Byggnadsforskning Handelsflottans pensionsfond mfl

Övriga för särskilda mål Jaktvård Älgskador Idrottens främjande Prisutjämningsavgifter Författarfonden Clearingmedel mfl

Diverse medel

-

Djurgårds nämnden Polenmedlen Japanersättn mfl

DONATIONSFONDER

-

Pensioner, understöd Stipendier, belöningar Forskning, utbildning Övriga fonder

Figur 6. Översikt över de olika typer av statliga fonder som förvaltas av fondbyrän. 28

SOU 1971:82

Placeringsfondernas kapital är placerat räntebärande. Dessa fonder tillhör grupperna pensionsfonder, donationsfonder och diversemedelsfonder. Exempel på sådana placeringsfonder är kyrkofonden, lappfonden och allmänna arvsfonden. Bokföringsfonderna är fonder vilkas disponibla kapital innestår på statsverkets checkräkning och icke är räntebärande. Fondbyråns arbetsuppgifter i vad avser fondförvaltningen är dels av kameral och dels av juridisk art. De senare åvilar en särskild enhet inom byrån, nämligen ombudsmannasektionen. 5.1 Statens kapitalfonder Till denna grupp av fonder hänför sig fonder under rubrikerna statens utlåningsfonder, fonden för låneunderstöd, fonden för statens aktier, statens pensionsfonder samt statens datamaskinfond. 5.1.1 Statens utlåningsfonder Utlåningsfonderna är inrättade för att tillgodose en fortlöpande utlåningsverksamhet för visst angivet ändamål. De har bildats och utökats genom medelsanvisning på kapitalbudgeten, varför de både till ändamålet och ur redovisningssynpunkt utgör en relativt homogen grupp. Varje fond redovisas på ett särskilt konto i rikshuvudboken, vilket utvisar fondens behållning och avkastning. Fonderna är av typen "revolving funds", dvs. inflytande amorteringar återgår till fonden för nyutläning. Fondernas antal uppgår för närvarande till 37. Vissa lånefonder har av olika anledningar endast i ringa utsträckning tagits i anspråk för avsett ändamål. Förvaltningen av fonderna är spridd på åtta myndigheter med statskontoret som dominerande förvaltningsmyndighet. I övrigt förvaltas fonder av riksbanken, bostadsstyrelsen, riksgäldskontoret, utrikesdepartementet, lantbruksstyrelsen, general tullstyrelsen och sjöfartsstyrelsen. Fondbyrån förvaltar 20 utlåningsfonder. Fondernas namn framgår av bilaga D:l. Fem fonder är under avveckling och för två SOU 1971:82

fonder förekommer inte nyutlåning. Låneförbindelserna förvaras för åtta fonder hos statskontoret, för tolv fonder hos andra myndigheter. I de fall, där detaljlänen förvaras hos annan myndighet, fungerar fondbyrån endast såsom utbetalande myndighet. All kontakt med låntagarna ombesörjes av den myndighet, som förvarar låneförbindelserna. Fondbyrån fungerar endast såsom verkställande myndighet. Icke ifråga om nägon fond fattar statskontoret beslut om låntagare. Kungl. Maj:t fattar beslut i ärenden rörande sex fonder. Övriga beslutande myndigheter är centrala studiehjälpsnämnden (två fonder), lantbruksstyrelsen, lantbruksnämnderna, skogsstyrelsen, skogsvärdsstyrelserna, fiskeristyrelsen, lånenämnden för mindre skeppsfarten, statens nämnd för samlingslokaler (två fonder). Volymuppgifter Statens utlåningsfonders bruttotillgångar uppgick 1969/70 till 21 459 milj kr. Fondbyrån förvaltar härav 1 325 milj kr eller 6 %. a a = statskontorets fondbyrå b = bostadsstyrelsen c = övriga fondförvaltände myndigheter

c

/ /

/ j \

$• ' y \ 'itf \ W \ » /

b

Bostadsstyrelsen förvaltar den största utlåningsfonden, nämligen lånefonden för bostadsbyggande (17 246 milj kr) vilken är inlagd i ovanstående diagram. Fondbyrån förvaltar å andra sidan ca 50 % av antalet utlåningsfonder. Arbetsuppgifterna i samband med förvaltning av detaljlån ur statliga lånefonder finns beskrivna i bilaga B. 5.1.2 Fonden för låneunderstöd Fonden för låneunderstöd utgör en kapitalfond från vilken det utlämnas lån till olika 29

ändamål, i regel efter beslut i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. Fonden utmärkes av att lånerörelsen är självavvecklande. Det innebär att efter hand som amorteringar på lånen sker tillförs dessa regelmässigt investeringsstaten och återgår sålunda till budgeten. Det är en skillnad i förhållande till statens utlåningsfonder där de inflytande amorteringarna återförs till respektive fond för ny utlåning. Från och med budgetåret 1938/39 har fonden för låneunderstöd i riksstaten uppförts som en särskild fristående titel. Enligt riksdagsbeslut uppdelades fonden på två delfonder för de av statskontoret och riksgäldskontoret redovisade lånen. Från 1943/44 har ur riksgäldskontorets delfond utbrutits de låneunderstöd, som förvaltades av egnahemsstyrelsen och riksbanken, och dessa låneunderstöd har upptagits till redovisning på två nya delfonder, benämnda egnahemsstyrelsens delfond (numera lantbruksstyrelsens delfond) och riksbankens delfond. Från 1951/52 har den kamerala förvaltningen av tertiärlån och tilläggslån överförts från statskontoret till bostadsstyrelsen, och dessa låneunderstöd har upptagits till redovisning på en särskild delfond, benämnd bostadsstyrelsens delfond. Förvaltare av olika delfonder är sålunda nu bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret och arbetsmarknadsstyrelsen. Under statskontorets delfond är sammanförda ett stort antal olika slag av låneunderstöd, anvisade för olikartade ändamål och med sinsemellan vitt skilda bestämmelser och lånevillkor, vilka i regel meddelas av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. I vissa fall regleras dock lånen genom författningsbestämmelser eller genom kungl. brev med generella föreskrifter. Lånen under fonden för låneunderstöd kan indelas i två kategorier, dels lån grundade på kungl. brev för varje särskilt fall, dels lån för ändamål av mera varaktig typ. Av bilaga D:2 framgår de olika slag av lån som beviljats ur fonden.

30 Volymuppgifter Bruttotillgångarna för fonden för låneunderstöd uppgick 1969/70 till 2 677 milj kr. Fondbyrån förvaltar härav ca 1 730 milj kr eller 65 %.

5.1.3 Statens pensionsfonder De av fondbyrån förvaltade pensionsfonderna utgörs av allmänna familjepensionsfonden samt den civila och den militära tjänstepensionsfonden. Statliga pensionsfonder förvaltas förutom av fondbyrån av riksförsäkringsverket (1 798 milj kr) statens personalpensionsverk (221 milj kr) och riksgäldskontoret (0,6 milj kr). Volymuppgifter Fondbyrån förvaltade 1970 6% (144 milj kr) av statens pensionsfonders bruttotillgångar (2 164 milj kr), vilket framgår av nedanstående diagram:

87 % av pensionsfondernas kapital är placerat i obligationer och hos riksgäldskontoret, 1,5 % i kommunlån och 11,5 % i hypoteksinstitut och direktlån i fastigheter. Det av fondbyrån förvaltade kapitalet (144 milj kr) är sammansatt av Civila tjänstepensionsfonden (36,3 milj kr), Militära tjänstepensionsfonden (4,5 milj kr) och Allmänna familjepensionsfonden (103,4 milj kr). SOU 1971:82

Till dessa fonder sker numera inte några avsättningar. Fonderna tillkom under slutet av 1930-talet. De fyller inte någon funktion i den meningen att de skulle utgöra något sparande som motsvarar avsättningar för kostnader för statliga pensionsåtaganden. Det kan ifrågasättas om det finns skäl att bibehålla dessa fonder i framtiden under särskild förvaltning och med den ändamålsbestämning som finns. Det bör därför enligt fondbyråutredningens mening tas upp till prövning om det finns anledning bibehålla dessa fonder — som nästan helt utgörs av ett statligt innehav av riksgäldskontorets obligationer — eller om de kan avvecklas.

5.1.4 Fonden för statens aktier Fondbyrån har tidigare förvaltat aktier tillhörande bland annat AB Statens skogsindustrier, KABI, Kalmar verkstad,Karlskronaverket, LKAB, Norrbottens järnverk, Svenska tobaks AB, Svenska Utvecklings AB, Uddevallavarvet och Uddcomb AB. Denna fond har genomgått stora förändringar i samband med att Statsföretag AB bildades. Aktiekapitalet tillhörande bland annat ovannämnda företag överfördes per 1.7.1970 till Statsföretag AB. De av fondbyrån förvaltade aktiernas bokförda värde utgjorde 1.7.1970 ca 3 100 milj kr, fördelade på följande företag: Statsföretag AB Sveriges Kieditbank Sveriges Investeringsbank AB AB Gullhögens bruk AB ASEA-Atom AB Aerotransport Övriga

1 733,6 173,8 1 000,0 20,0 40,0 58,7 84,3

Fondbyråns befattning med fonden för statens aktier grundar sig på Kungl. Maj:ts uppdrag i varje särskilt fall. Mot erhållande av aktier i samband med bolagsbildning eller ny emission har fondbyrån att likvidera aktierna med ianspråktagande av under fonden anvisade medel, att förvara aktierna och fullgöra erforderliga förvaltningsuppgifter. Fondbyrån har att sålunda kontrollera att av bolagstämma beslutad utdelning vederbörligen inbetalas samt tillgodoföra beloppet SOU 1971:82

inkomsttiteln fonder för statens aktier. Vidare skall fondbyrån ombesörja bokföring och upprättande av bokslut för fonden. Vidare uppdras åt byrån att medverka vid inlösen från och försäljning till enskilda av aktier i Svenska Tobaksaktiebolaget m. fl. statliga bolag med enskilda.aktieägare.

5.1.5 Arbetet med kapitalfonderna Fondbyråns arbetsuppgifter i vad avser förvaltningen av kapitalfonder kan sammanfattas i följande punkter: 1) Övervakning av att till betalning förfallna räntor, aktieutdelningar och amorteringar inflyter och blir vederbörligen bokförda. 2) Verkställande av förekommande utredningar (räntefrågor och andra spörsmål rörande villkor för den statliga utlåningen m. m.). 3) Upprättande och granskning av skuldförbindelser och säkerhetshandlingar, förvaltning av lånereverser och säkerheter, samt indrivningsåtgärder och preskriptionsbrytningar. 4) Verkställande av åtgärder som aktietecknare beträffande statliga bolag. 5) Likviderande av verkställda aktieteckningar i statliga bolag samt mottagande och förvaring av aktiebrev. 6) Ombesörjande av köp- och försäljningstransaktioner beträffande av enskilda innehavda aktier i vissa statliga bolag. 7) Kapitalredovisningar m. m. och inkomstberäkningar. 8) Upprättande av bokslut för varje särskild fond.

5.2 Övriga fonder och diverse medel Med den terminologi som brukas inom statsförvaltningen utgörs en diversemedelsfond av en på budgeten gjord avsättning av medel på statsregleringsfonden. Såsom statens kapital anses däremot endast det netto som redovisas på de statliga kapitalfonderna. En diversemedelsfond utgör således inte en del av statskapitalet. Diversemedelsfonden är 31

antingen en bokföringsfond, vars medel är tillgängliga på statsverkets checkräkning, eller en placeringsfond, vars medel är placerade i bank, obligationer, aktier etc. De fonder som inte är statliga kapitalfonder - de har här kallats "Övriga fonder och diverse medel" - har av fondbyråutredningen indelats i fyra olika grupper med hänsyn till deras rättsliga karaktär och till hur de administrativt hanteras: 1) Statliga placeringsfonder 2)Övriga för särskilda ändamål bildade statliga fonder 3) Diverse medel 4) Donationsfonder Till staten överlämnade donationsfonder utgör således i denna mening diversemedelsfonder - de är inte en del av statens eget kapital - men de är givetvis placeringsfonder. I fondbyräutredningen har det dock ansetts lämpligt att särbehandla dessa placeringsfonder och skilja dem från övriga diversemedelsfonder. De flesta diversemedelsfonderna har skapats genom författningsbestämmelser. I bilaga E och F redovisas samtliga diversemedelsfonder. De ursprungliga besluten om inrättande av fonderna finns där angivna, jämte uppgifter om vilka myndigheter som beslutar om disposition av avkastningen. 5.2.1 Statliga placeringsfonder Den största placeringsfonden är handelsflottans pensionsanstalts placeringsfond. Handelsflottans pensionsanstalt grundades 1864 för att ordna sjömanspensioneringen. Tanken på pensionering av gamla sjömän går tillbaka ända till tillkomsten av de första sjömanshusen på 1740-talet. Handelsflottans pensionsanstalt grundades 1864 för att ordna sjömanspensioneringen. Förbättringar i sjömanspensioneringen har skett successivt (statens bidrag höjdes 1938) varigenom Handelsflottans pensionsanstalts fond växt till betydande storleksordning. Nytt reglemente för fonden infördes senast 1961. Handelsflottans pensionsanstalts fond fi32

nansieras främst av räntor och redareavgifter (6,5 milj kr/resp 6,3 milj kr). Redaravgifterna uppbärs av riksförsäkringsverket, som överför avgifterna till pensionsanstalten. Genom Kungl. Maj:ts beslut 29 juni 1951 överfördes fondförvaltningen till statskontorets fondbyrå. Samma placeringsregler skulle gälla som stadgas för försäkringsfond jämlikt 274 § lagen om försäkringsrörelse. Fondmedlen skulle tillställas direktionen för pensionsanstalten på rekvisition i mån av behov. Statskontoret skulle årligen avgiva redogörelse för förvaltningen av fondmedlen. Handelsflottans bruttotillgangar utgjorde 30.6.1970 163 milj kr. I övrigt kan nämnas följande exempel pä några större placeringsfonder: Allmänna arvsfonden Kyrkofonden Lappfonden

67 milj kr 65 milj kr 24 milj kr

Placeringen av diversemedelsfondernas kapital fördelar sig på följande sätt (1970, miljoner kr) Statsobligationer m. m. Kommunlån Hypoteksinvesteringar Direktlån-fastigheter Reverslån m. m. Aktier Byggnadsförskott Banktillgodohavande

37,0 128,2 42,2 46,1 42,9 4,3 18,7 9,8

JZZL SOU 1971:82

5.2.2 Övriga för särskilda ändamål bildade statliga fonder Till denna grupp hänföres de icke placerade medel vilka anförtrotts fondbyrån för bokföring och redovisning. Fondernas kapital står räntelöst på statsverkets checkräkning. Följande fyra titlar kan nämnas som exempel pä fonder som erfarenhetsmässigt påkallar särskilt mycket arbete från fondbyråns sida: - jaktvårdsfonden, som innefattar uppbörd, redovisning och restitution av jaktvårdsavgifter (ca 280 000 jaktkort per år). Jaktvårdsavgifterna aviseras av postverket via postens adressregister. Nytillkommande avgifter löses på postkontoren. - prisutjämningsavgifter (avser prisutjämning på trävaror och massa från 1950/51) - författarfonden - clearingmedel 5.2.3 Diverse medel Som exempel på fonder under denna rubrik kan nämnas Djurgårdsnämndens markförsäljningsmedel, Polenmedlen, försträckning till rysslandssvenskar. Arbetsuppgifter i samband med diversemedelsfonderna

na räntor, aktieutdelningar och amorteringar inflyter och blir vederbörligen bokförda. 5) Verkställande av förekommande utredningar, främst beträffande arvsfonden, lappfonden och vattenregleringsavgifter. 6) Beträffande kyrkofonden: upprättande och granskning av avräkningslängder. granskning av överskottsredovisningar, granskning av ansökningar om byggnadsförskott och anstånd med inbetalning av medel samt föredragning för beslut av fondbyrän. 7) Upprättande och granskning av skuldförbindelser och säkerhetshandlingar samt indrivningsåtgärder och preskriptionsbrytningar. 8) Mottagande av donationsfonder med tillhörande kapitaltillgångar. 9) Uträknande och utbetalning m. m. av livräntor från förutvarande livränte- och kapitalförsäkringsanstalten. Beträffande sådana tillgångar som förvaras i särskild depå i riksbanken, det gäller aktier och vissa obligationer, ombesörjer riksbanken vissa arbetsuppgifter i samband med köp och försäljningar samt vid ny- och fondemissioner. Arbetet med kyrkofonden är av en sådan storleksordning och särart att det befunnits vara lämpligt att inrätta en särskild sektion för dessa arbetsuppgifter. (Se kapitel 8.)

När det gäller diversemedelsfonderna kan sägas att fondbyrån fungerar i regel som ett serviceorgan för bokföring och placering av fondkapital. Uppgifterna är av olika karaktär när det gäller å ena sidan de rena bokföringsfonderna och å andra sidan placeringsfonderna. Som en sammanfattade beskrivning av uppgifterna kan nämnas följande punkter: 1) Upprättande av bokslut för varje särskild fond 2) Bevakande av meddelade föreskrifter om kapitalisering av viss del av upplupen avkastning. 3) Upprättande av tjänstememorial rörande ny- och omplaceringar av kapitaltillgångarna. 4) Övervakning av att till betalning förfallSOU 1971:82

6 Donationsfonder

Statskontoret handhar för närvarande 114 donationsfonder. De äldsta daterar sig från 1800-talets början. Värdemässigt har fonderna genom sin bundna placering varit utsatta för en stark avtappning genom åren på grund av penningvärdets försämring. 6.1 Fondernas ändamål och storlek Huvudparten av donationskapitalet är avsatt för att främja ändamålen forskning och utbildning. Hälften av antalet donationsfonder är av pensions- och understödskaraktär, ofta med numera mycket små belopp. Alla dessa pensions- och understödsfonder utgör dock tillsammans endast ca 1/10 av det totala donationskapital som fondbyrån förvaltar. Övriga fonder avser att tillgodose skiftande ändamål. Det vanligaste är att lämna stipendier eller bidrag för studier och resor. Fördelningen av fonderna på olika ändamål framgår av följande uppställning:

att bevara samlingar av olika slag medan resten är avsedda för sådana speciella ändamål som representation, resande av monument, sjöförsvaret och naturvården. Endast en donationsfond är av verkligt betydande storlek, nämligen den Längmanska fonden som uppgår till ca 23 milj kr. Dess ändamål är att främja vetenskap, konst och litteratur genom understöd för viss bestämd vetenskaplig eller konstnärlig verksamhet. Totalt är det 7 fonder vilkas värde överstiger 1 milj kr. Småfonderna dominerar bilden — inte mindre än 19 fonder har ett kapital som understiger 5 000 kr — som framgår av följande uppställning över hur donationsfonderna fördelar sig efter storlek (bokfört belopp):

> 1 milj

< 50 000

Pensioner och understöd Stipendier och belöningar Forskning och utbildning Övriga fonder Summa

Antal fonder

Bokfört värde milj kr

57 35 8 14 114

5 9 24 7 45

Beträffande "övriga fonder" kan nämnas att 4 avser att tillgodose behov av sjukvård, 4 34

50 000 - 1 milj

Fonder

Antal

< 5 0 000kr 50 0 0 0 - 1 milj kr > 1 milj kr

62 45 7 114

SOU 1971:82

Det är således mer än hälften av fonderna som har ett kapital understigande 50 000 kr. 1 bilaga F redovisas samtliga fonder såväl till antal som storlek. Beträffande kapitalavsättningarna företer de av fondbyrån förvaltade fonderna väsentliga variationer. Exempel finns således på såväl fonder utan regelmässigt bestämda kapitalavsättningar som fonder med föreskrift om avsättningar med hela eller viss procentuell del (10—50%) av den årliga avkastningen. 6.2 Nya regler för placering av donationsoch fondmedel som förvaltas av statlig myndighet I kungörelse 28.6.1968 (SFS 1968:453) meddelade Kungl. Maj:t nya regler för placering av donations- och fondmedel som förvaltas av annan statlig myndighet än domkapitel, universitet eller högskola och för vilka Kungl. Maj:t ej meddelat särskilda bestämmelser. Om för viss fond uttryckliga bestämmelser om tillgångarnas placering var meddelade i donationsurkund, skulle dessa bestämmelser gälla utan hinder av de föreskrifter som meddelats i kungörelsen. Enligt kungörelsen får myndighet placera de förvaltade medlen i a) obligationer som utfärdats eller garanteras av staten eller av kommun eller därmed jämförlig samfällighet inom riket. Obligationerna får även ha utfärdats av allmän kassa eller inrättning, vars reglemente fastställts av Kungl. Maj :t, eller kreditaktiebolag. b) andra skuldförbindelser, för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet inom riket svarar som löftesman eller garant. Säkerheten för skuldförbindelserna kan även utgöras av obligationer som angivits under a) eller av inteckning i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av ett efter expertvärdering godkänt uppskattningsvärde av den fasta egendomen eller tomträtten. c) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, sparbank, SOU 1971:82

postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit. Samma dag förordnade Kungl. Maj:t i brev till statskontoret att av statskontorets fondbyrå förvaltade donationsfonders kapitaltillgångar skulle sammanföras under en gemensam placeringsfond i huvudsaklig överensstämmelse med 1956 års fondutrednings förslag (SOU 1959:29). Samtidigt föreskrevs att de medel som placeras i den gemensamma placeringsfonden får placeras i a) fullgoda inhemska obligationer b) andra skuldförbindelser med samma inskränkningar som meddelats i nyssnämnda Kungl. Maj:ts kungörelse c) fordringar hos riksbanken, riksgäldskontoret, svenskt bankaktiebolag, svensk sparbank, postbanken eller centralkassa för jordbrukskredit d) aktier eller förlagsbevis, som är noterade på Stockholms fondbörs. För inköp av aktier får användas högst en fjärdedel av den gemensamma placeringsfondens behållning enligt senast fastställda balansräkning. Kungl. Maj:t förklarade att donationseller liknande medel som förvaltas av annan statsmyndighet skall kunna överlämnas till förvaltning av statskontorets fondbyrå i den gemensamma placeringsfonden efter överenskommelse mellan myndigheten och statskontoret. Kungl. Maj:t förordnade vidare att till statskontorets fondbyrå skulle knytas ett expertråd om tre personer för frågor om medelsplacering m. m. Överlämnandet av medel till förvaltning i den gemensamma placeringsfonden kan avse en donationsfonds samtliga tillgångar eller en del av dessa. Nuvarande placeringsobjekt torde i de flesta fall kunna överlämnas i befintligt skick. Myndighet som överlämnat fondmedel till förvaltning skall även efter överlämnandet upptaga vederbörande fond till redovisning i sina räkenskaper. Förvaltningen av överlämnade medel omfattar i huvudsak åtgärder för placering, bevakning och förräntning av medlen. 35

Överlämnade medel invärderas i den gemensamma placeringsfonden nästföljande 1.7. Varje donations medel erhåller därvid ett för varje budgetår bestämt andelstal i fonden, vilket blir bestämmande för donationen tillkommande avkastning för budgetåret. För disposition tillgänglig avkastning utbetalas snarast möjligt efter varje budgetårs utgång, såvida inte annat överenskommes mellan myndigheten och statskontorets fondbyrå. Överlämnade medel förvaltas utan särskilda kostnader för vederbörande myndighet. I brev till statskontoret den 14 mars 1969 meddelade Kungl. Maj:t nya placeringsregler för allmänna arvsfonden. Dessa regler överensstämmer med de regler som gäller för den gemensamma placeringsfonden. Statskontorets styrelse beslöt 20.12.1968 att per 1.7.1968 inrätta en gemensam placeringsfond. Till denna fond har överförts kapitaltillgångarna från 92 av statskontoret förvaltade fonder. Återstående (114-92)22 fonder har lämnats utanför och deras tillgångar förvaltas alltjämt särskilt för sig. Det är av främst två skäl som donationsfonder fortfarande kan förvaltas var för sig, nämligen dels att redan tidigare generösare bestämmelser tillämpats för placering av fondtillgångarna, dels att donator uttryckligen givit bindande föreskrifter om medlens placering. Statskontoret beslöt vidare 20.12.1968 att inrätta ett expertråd enligt ovannämnda kungl. brev. Samtidigt fastställdes en instruktion för expertrådet. Expertrådet skall vara rådgivande i frågor av allmän eller principiell natur rörande placeringsverksamheten och viktigare enskilda medelsplaceringsfrågor. Rådet skall även följa utvecklingen av placeringsobjektens värde och räntabilitet och fondkapitalets fördelning på olika slags placeringsobjekt. Härtill skall rådet göra de påpekanden som kan föranledas av granskningen. Rådet sammanträder efter kallelse av generaldirektören. I praktiken har detta inneburit en gång per kvartal. Ordförande vid rådets sammanträden är generaldirektören. Ledamot av ex36

pertrådet skall stå till förfogande för rådgivning även vid andra tillfällen än vid sammanträdena. Beslutande vid de enskilda placeringarna är generaldirektören efter föredragning av chefen för fondbyrån eller chefen för kamerala sektionen på fondbyrån.

6.3 Storleken på det av fondbyrån förvaltade donationskapitalet Det bokförda värdet av de donationsfonder vilkas förvaltning åvilar fondbyrån är 44,5 milj kr. Härav är 4,8 milj kr placerade i aktier (10 %), 9,9 milj kr. i obligationer m. m. (23%), 21,2 milj kr i inteckningar (48%), 7,8 milj kr i kommunlån (18 %), och 0,2 milj kr i bankräkningar (0,5 %). Placeringen enligt bokfört värde framgår även av nedanstående cirkeldiagram:

a = aktier b = obligationer c = inteckningar d = kommunlån e = bankräkningar

Den tidigare nämnda gemensamma fondens bokförda kapital, vari 92 av donationsfonderna ingår, är placerat enligt följande:

Statsobligationer Kommunlån Hypoteksinstitut Direktlån fastigheter Obligations- och förlagslån till industrier Aktier Banktillgodohavanden

Milj kr

%

4,6 2,3 3,4 3,2

29 15 22 20

0,2 1,8 0,1

2 11 1

15,6

Avkastningen utgjorde 1969 ca 830 000 Kr. eller 5,3 %. SOU 1971:82

6.4 Arbetsuppgifter i samband med förvaltningen av donationsfonder Följande arbetsuppgifter ingår i förvaltningen av donationsfonder: 1) medels mottagande 2) kontroll gentemot testamente, donationsbrev e. d. 3) granskning av överlåtelsemeningar m. m. pä värdehandlingar 4) placering av erhållna kontanta medel och ev. omplacering av tillgångar 5) avisering av räntor; inkomstkontroll 6) avsättning för kapitalisering 7) beslut rörande utdelning av medel 8) kontroll av levnadsbevis I vissa fall tillkommer dessutom 9) inskrivning av nya medlemmar (i Nollerothska stiftelsen) 10) placering i förmänsklass (i Nollerothska stiftelsen) 1 1) annonsering och meddelanden om tillgängliga understöd m. m. Till fondförvaltningen hör även vissa kamerala arbetsuppgifter som fondbyrån fullgör, nämligen bokföring, bokslut och utbetalning av avkastning antingen till beslutsorganet eller på grund av protokoll från detta direkt till destinatärerna. En del av ovannämnda arbetsuppgifter är av engångskaraktär medan andra är periodiskt återkommande.

SOU 1971:82

7 Ombudsmannasektionen

Fondbyråns verksamhet med fondförvaltningen medför behov av juridisk expertis för upprättande av skuldförbindelser, för bedömning av inteckningar och andra säkerhetshandlingar samt för bevakning och indrivning av statens fordringar, främst i vad avser utlåningsverksamheten för de av statskontoret förvaltade fonderna. Denna bevakningsverksamhet kan sägas vara en motsvarighet, beträffande lån ur statliga kapitalfonder, till den bevaknings-och avskrivningsverksamhet som kammarkollegiet bedriver beträffande fordringar i allmänhet. En särskild ombudsmannasektion har inrättats för att sköta dessa uppgifter. I ombudsmannens arbetsuppgifter ingär att handlägga frågor om nya län. Besluten ifråga om låntagare m. m. fattas av Kungl. Maj:t, myndigheter eller nämnder. Detta framgår av bilagan över statens utlåningsfonder. Den rutin som tillämpas beträffande handläggningen av nya lån framgår av flödesplanen och arbetsbeskrivningen i bilaga B. Ärenden som avser bidrag (läneunderstöd) ur allmänna arvsfonden handlägges av ombudsmannen på grund av beslut i socialdepartementet. Ombudsmannen fungerar även i dessa frågor endast såsom verkställare av annan myndighets beslut. Läneförbindelser upprättas och bevakning av att vissa villkor iakttagits sker genom ombudsmannens försorg. Till arbetsuppgifterna hör även att ombesörja preskriptionsbrytningar. En annan arbetsuppgift för ombudsmannen är att deltaga i handläggningen av frågor 38

rörande fondbyråns placeringsverksamhet. Tidigare hade ombudsmannen också betydande bevakningsuppgifter beträffande kreditgarantier vid olika slags lån som staten iklätt sig underborgen för vid enskilda kreditinrättningar. Dessa arbetsuppgifter har överförts till kommerskollegium. Nedan redovisas en del volymuppgifter rörande ombudsmannasektionens verksamhet. Diarieförda ärenden En viss uppfattning om arbetsbelastningen kan erhållas genom uppgifter om antalet diarieförda ärenden. På ombudsmannasektionen föres fem olika diarier, nämligen A-diariet, som avser låneärenden, B-diariet, som avser indrivningar, C-diariet, som avser förnyelseärenden, D-diariet, som avser konkurser samt H-diariet, som avser hemliga handlingar. I A-diariet (läneärenden) har under åren 1968-1969 införts respektive 909 och 931

Arvsfonden Byggnadsförskott Inteckningslån Kommunlån Kreditgarantier Låneunderstöd Skeppsfartslån Lån till barnstugor Övriga lån

383 (357) 38 (28) 46 (5) 26 (24)

344 (326) 46 (40) 42 (11) 30 (28) 1 63 (18) 125 (25) 135 (134) 145 (8) 931 (590)

64 (25) 124 (9) 87 (86) 141 (25) 909 (559)

SOU 1971:82

ärenden, som fördelat sig enligt ovan tab. s. 38. Inom parentes anges antalet nya lån. Antalet ärenden i B-, C- och D-diarierna utgjorde

B-diariet (indrivningar) C-diariet (förnyelser) D-diariet (konkurser)

327 338 2

343 352

Arvsfondsärenden Beträffande arvsfondsärenden kan nämnas att det totala antalet låneförbindelser utgör ca 3 800. Antalet preskriptionsbrytningar uppgår till omkring 200 per år. Till arvsfonden har under budgetåren 1960/61 -1962/63 återbetalats 55 000 resp. 103 000 och 43 000 kr. A rbetstidsfördelning För att ytterligare belysa karaktären av ombudsmannafunktionen har gjorts följande uppställning över hur ombudsmannens arbetstid kan beräknas vara procentuellt fördelad på olika uppgifter. Arbetsuppgifter

Procent av manår

Arvsfonden Kreditgarantiärenden Förnyelseärenden Låneärenden (utom arvsfondsärenden och kreditgarantier) Indrivningar och konkurser (utom arvstondsärenden och kreditgarantier) Remisser Planeringsfrågor Arbetsledning och övrigt

10 2 5

SOU 1971:82

30 10 30 8 5

8 Särskilt om kyrkofonden

Kyrkofonden bildades genom beslut av riksdagen och kyrkomötet 1910. Till statsverket indrogs då prästerskapet tillkommande tionden och andra avgifter av fastigheter mot att kyrkan i stället erhöll en i pengar bestämd ersättning. Denna skulle motsvara vad som utgått till prästerskapets avlöning ur ovan nämnda beskattningsföremål. Denna ersättning skulle årligen tillföras kyrkofonden. Nya regler för kyrkofonden tillkom 1932. Dä inrättades bl. a. särskilda stiftsnämnder för att utöva tillsyn över pastoratens skogsförvaltning. Kostnaderna för denna nya förvaltningsorganisation skulle bestridas av kyrkofonden. Förvaltningen av kyrkofonden är förlagd till statskontorets fondbyrä. De av statskontoret förvaltade kyrkofondstillgångarna utgör i runt tal 66 milj kr som placerats på följande sätt: Milj kr Obligationer Inteckningar Kommunlån Reverslån Byggn.förskott

28 10 5 4 19 66

8.1 Kyrkofonden som skatteregleringsfond Kyrkofonden kan sägas utgöra en regleringsfond mellan ekonomiskt olika bärkraftiga pastorat. Här skall ges en översikt över 40

kyrkofondens allmänna funktion som skatteregleringsfond. Vissa prästerliga tjänstemän avlönas direkt från kyrkofonden. Detta gäller ärkebiskopen och övriga biskopar, kyrkoherdarna i utlandsförsamlingarna, kyrkoherden för samer, stifts- och kontraktsadjunkterna samt pastoratsadjunkterna. Ur kyrkofonden utgår också de särskilda prostarvodena till kontraktsprostar. Kyrkoherdarna för döva avlönas från anslag i riksstaten, men statsverket gottgörs kostnaden ur kyrkofonden. Avlöningskostnaderna för församlingspräster i territoriella pastorat - kyrkoherdar, komministrar och kyrkoadjunkterna - samt kyrkomusiker bestrids däremot i princip av pastoratet. I 3 § prästlönekostnadslagen (1951: 570; PrlkL) är närmare angivet vilka avlöningsförmåner för präster, som pastoratet har att bestrida. För nyssnämnda lönekostnader skall pastoratet i första hand anlita avkastningen av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar och annan därtill särskilt anslagen inkomst. Pastoratets prästlönetillgängar utgörs enligt 6 § PrlkL av löneboställen, prästlönefonder samt andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman. För förvaltningen av prästlönetillgångarna och beräkningen av deras avkastning redogörs närmare i det följande. Pastoratskyrkomusikerlöne tillgångar utgörs av det s. k. boställskapitalet. Genom klockarboställsslagen (1938:732) inleddes en SOU 1971:82

reform i syfte att avveckla det föråldrade jordavlöningssystemet för klockare och organister. Enligt denna lag skulle i samband med lönereglering för kyrkomusikerna fastställas ett kapitalvärde för de befintliga lönefastigheterna och lönefonderna. Fastigheterna och fonderna fick därefter enligt närmare bestämmelser disponeras av vederbörande församlingar eller i vissa fall av kyrkofonden. I sistnämnda fall ställdes fastigheterna såsom klockarhemman under stiftsnämndens förvaltning. Församlingarna respektive kyrkofonden svarar för det fastställda kapitalvärdet - boställskapitalet och skall till pastoratet erlägga därå belöpande s. k. boställeränta. Denna uträknas på grundval av ett av länsstyrelsen för församlingen fastställt enhetsvärde pä åker och utgör den avkastning med vilken avlöningskostnaderna i första hand bestrids. I den mån avkastningen av nu angivna lönetillgangar inte förslår till att täcka pastoratets präst- och kyrkomusikerlönekostnader skall utdebitering inom pastoratet ske intill det öretal för skattekrona som Kungl. Maj:t bestämmer för varje år. Detta skall - enligt 8 § lagen om kyrkofonden (1932:404 LKF) - bestämmas till dubbla beloppet av det öretal som fastställs för den s. k. allmänna kyrkoavgiften, dock högst tjugo öre. Fordras ytterligare medel till avlöningskostnaderna, får pastoratet tillskott ur kyrkofonden (7 § LKF). Dessa tillskott utgör den största samlade utgiftsposten för fonden. Kyrkofondens väsentliga inkomstpost är i gengäld den allmänna kyrkoavgiften, som med ett av Kungl. Maj:t årligen fastställt öretal för skattekrona skall erläggas av varje pastorat i förhållande till det antal skattekronor för vilket församlingsskatt utgår till pastoratet. När öretalet bestämmes skall tillses, att kyrkofondens inkomster under aret såvitt möjligt blir lika stora som dess utgifter (8 § LKF). Fondens främsta uppgift är att åstadkomma en skatteutjämning mellan pastoraten och dess funktion är alltså att vara en skatteregleringsfond. Beräkningen av det tillskott ett pastorat SOU 1971:82

för visst är får ur kyrkofonden grundar sig pa en ärlig avräkning mellan pastoratet och kyrkofonden, vilken görs av stiftsnämnden. För överskottspastoraten ankommer det alltså på stiftsnämnden att efter granskning av deras redovisningar fastställa de belopp av överskottsmedel som skall betalas till kyrkofonden. Enligt den slutliga avräkningen mellan pastoraten och kyrkofonden för är 1965 uppgick pastoratens totala präst- och kyrkomusikerlönekostnader för aret till 118 milj kr. Av detta belopp bestreds 18 milj kr eller något mer än 15 % med avkastningen av pastoratens lönetillgangar. Även om således endast en mindre del av de samlade lönekostnaderna täcks av avkastningen frän lönetillgangar, synes det vara ett allmänt intresse att avkastningen, särskilt av de betydande prästlönetillgångarna, blir så stor som möjligt. Med hänsyn till den omfattande kostnadsfördelning som sker via kyrkofonden kan de enskilda pastoratens förvaltning av sina prästlönetillgångar få återverkningar på storleken av den kyrkokommunala utdebiteringen i landets alla pastorat, eftersom den allmänna kyrkoavgiften är den reglerande faktorn i fondens verksamhet för vilken i sista hand skattebetalarna i hela landet svarar.

8.2 Fondbyråns förvaltning av

kyrkofonden

Vissa kyrkliga ärenden handläggs även inom kammarkollegiet. Avgränsningen mellan detta ämbetsverk och fondbyrån är den att fondbyrän handlägger främst kamerala och juridiskt administrativa ärenden, medan kammarkollegiet har att bevaka juridiska frågor rörande den kyrkliga egendomen, den kyrkliga indelningen samt den prästerliga tjänsteorganisationen. 1 enstaka fall berörs såväl kollegiet som fondbyrän. Framför allt gäller detta större frågor som rör kyrkofondens ekonomi. Fondbyräns förvaltning av kyrkofonden kan indelas i nedanstående typer av ärenden: A) Utanordning. bokföring och bokslut B) Beräkning och fastställelse av avräk41

ningslängd och ev. överskottsmedel för Stockholms stift. C) Prövning och beslut rörande ansökningar om byggnadsförskott D) Föredragning och beslut i anledning av remisser i ärenden ang. kyrkofonden. E) Övrigt, bl. a. anvisningar av olika slag.

sådana förskott sker hos fondbyrän. Följande moment i denna rutin kan särskilt förtjäna att nämnas. 1) Kontroll att föreskrivna erforderliga handlingar bifogats ansökningen. 2) Granskning av fastställd eller föreslagen normalavkastning för aktuellt boställe. 3) Prövning att framräknad annuitet på begärt förskott icke överstiger fastställd A) Utanordning, bokföring och bokslut arrendesumma. Före utbetalning granskas rekvisition med 4) Prövning att arrendehöjning frän närbeaktande av bestämmelser i kyrkoförfatt- maste arrendeperiod till den gällande icke ningar eller kungabeslut. Därefter sker sorte- understiger det belopp vartill räntan ä det ring samt genom RC utanordning, utbetal- begärda förskottet uppgår. ning och bokföring. Inkomster hänförliga till 5) Prövning ur allmänt ekonomiska synkyrkofonden bokförs enligt ett av fondbyrån punkter av storleken av det begärda låneförupprättat kontosystem. skottet. Kyrkofondens bokslut upprättas av fond6) Upprättande av protokoll med beslut byrän. Kontoförteckningen upptar ca 200 om förskott som delges pastorat och stiftskonton. nämnd, samt ombudsman för upprättande av skuldförbindelse m. m. 7) Ansvara för att förskottet utanordnas B) Beräkning och fastställelse av avräkningslängd och eventuella överskottsmedel för sedan skuldförbindelse vederbörligen undertecknats. Stockholms stift 8) Omhändertagande av skuldförbindelse Avräkningslängden för nedläggning i kassavalv samt återställande Fondbyråns kyrkofondssektion omhän- av vissa handlingar. derhar avräkning mellan kyrkofonden och 9) Uppgörande av amorteringsplan. pastoraten i Stockholms stift. Sektionen 10) Prövning av vilka handlingar som skall fungerar i detta avseende som stiftsnämnd ligga kvar i läneakten och vilka som kan för Stockholms stift. återsändas. För varje pastorat inom stiftet beräknas det skatteunderlag, som skall ligga till grund för beräkningen av församlingsavgift och D) Remisser angående kyrkofondsärenden allmän kyrkoavgift. Vidare kontrolleras de Kyrkofondssektionen handlägger årligen ett från pastoraten infordrade redovisningarna antal remisser angående kyrkofonden och av prästlönefonder och övriga tillgångar för dess förvaltning. präst- och kyrkomusikerlöner. Därefter ifylles avräkningslängden för stiftet, varvid beräknas om pastoratet skall erhålla tillskott ur Ej Övrigt fonden eller åläggas inbetala ett slutligt saldo Bland övriga arbetsuppgifter pä kyrkofondsi form av allmän kyrkoavgift till fonden. sektionen kan följande nämnas. 1) Beräkning av avgifter till sjuk- och C) Byggnadsförskott yrkesskadeförsäkring samt allmän tilläggsJämlikt 14 § lagen om kyrkofond kan pension för samtliga de befattningshavare pastorat erhålla förskott (lån) ur kyrkofon- som genom domkapitel och stiftsnamnder den för vissa byggnadsarbeten och andra avlönas med kyrkofondsmedel. Dessa avgifarbeten som pastoratet ålagts utföra på sina ter schablonberäknas efter överenskommelse löneboställen. Prövning och utbetalning av med RFV pä grundval av inhämtade löne42

SOU 1971:82

uppgifter m. m. 2) Kontroll av att pastorat tillkommande tillskott och ev. återbäring av överskott utbetalas i rätt tid. 3) Medverkan i arbetet med förslag till Kungl. Maj:t beträffande storleken av allmän kyrkoavgift. 4) Beräkning och förslag till ränta på byggnadsförskott. 5) Fastställelse av utjämningsperioder för pastorat inom Stockholms stift. 6) Översyn av att gällande blanketter för kyrkofondens administration har en ändamålsenlig utformning samt upprättande av nya blanketter i den man sa erfordras.

SOU 1971:82

9 Fondbyråns remissverksamhet

Remissverksamheten omfattar instruktionsenligt frågor rörande fond- och lånerörelse. Härutöver överlämnas till byrän även vissa andra ärenden i ekonomiska frågor. De till statskontoret remitterade ärenden som lottats på fondbyrän utgöres främst av remisser rörande fondärenden. Antalet remisser per år uppgår till omkring 60. Remisserna fördelas främst pä följande ärendegrupper; Arvskatteärenden Avskrivnings- och läneärenden Donationsarenden Kyrkofondsremisser Paratyfusärenden

Med detta är utredningens beskrivning av fondbyråns nuvarande funktioner och organisation avslutad.

44 SOU 1971:82

10 Redogörelse för organisationskommitténs förslag och remissyttrandena däröver

Genom Kungl. Maj:t bemyndigande 29.6.1956 tillkallade chefen för finansdepartementet sju utredningsmän för att utreda frågan om den statliga rationaliseringsverksamhetens organisation och fortsatta bedrivande. I utredningens direktiv ingick att ta ställning till vilka statsorgan, som borde svara för rationaliseringsverksamheten. Frågan om eventuell sammanslagning av berörda ämbetsverk, statskontoret, statens organisationsnämnd och statens sakrevision skulle bli föremål för övervägande. Utredningen framlade 1959 betänkandet Den statliga centrala rationaliserings- och revisionsverksamhetens organisation (SOU 1959:22). Utredningens förslag innebar att de två statliga myndigheter som handlagt rationaliseringsfrågor, nämligen statens organisationsnämnd och statskontoret skulle bestå som självständiga myndigheter, medan de två statliga revisionsverken, statens sakrevision och riksräkenskapsverket, borde sammanslås till ett ämbetsverk, benämnt riksrevisionsverket. Det nya verket skulle få en sakrevisionell inriktning. Budgetbyrån och finansstatistiska byrån inom riksräkenskapsverket föreslogs bli överflyttade till statskontoret. En av utredningens ledamöter föreslog emellertid i en reservation en annan lösning. Enligt denna borde statskontorets remissverksamhet beträffande rationaliseringsfrågor sammanslås med organisationsnämndens rationaSOU 1971:82

liseringsverksamhet och organisatoriskt bilda ett nytt ämbetsverk, ett statens rationaliseringsverk. De remissärenden inom statskontoret, som icke avsåg rationaliseringsfrågor borde överföras till andra myndigheter. Vissa arbetsuppgifter såsom kontrollen av statsverkets checkräkning och upprättandet av statsliggaren borde överföras till det nya revisionsverket. Pensionsbyrån och fondbyrån borde interimistiskt knytas till rationaliseringsverket. Fondbyråns arbetsuppgifter kunde senare överföras till andra statliga myndigheter. Riksräkenskapsverkets budgetbyrå och fmansstatistiska byrå borde i organisatoriskt avseende kvarstå inom riksrevisionsverket. Efter remissbehandling av utredningens förslag framlades ärendet i proposition nr 126 till 1960 års riksdag. Propositionen kom att nära ansluta sig till ovannämnda reservation. I organisatoriskt avseende föreslogs att dåvarande statskontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision och statens organisationsnämnd skulle upphöra. I stället föreslogs att ett nytt ämbetsverk skulle inrättas för rationaliseringsverksamhet. Det nya verket skulle behålla namnet statskontoret. Under en övergångstid skulle fondbyrån knytas till statskontoret. Riksräkenskapsverket och statens sakrevision skulle i enlighet med utredningens förslag sammanslås till ett verk, benämnt riksrevisionsverket. 45

Departementschefen framhöll fondbyrån följande (s 69):

angående

"Som framgått av den tidigare redogörelsen har statskontoret vissa andra uppgifter utöver nuvarande remissverksamhet. Fondbyrån svarar sålunda för fondärenden, viss lånerörelse samt utanordningar, medan pensionsbyrån handlägger ärenden rörande statstjänstemännens pensioner. Dessa verksamhetsgrenar har ingen anknytning till de uppgifter som enligt mitt förslag skall ankomma pä det nya rationaliseringsverket. De borde överflyttas till andra organ. Denna fråga kräver emellertid ytterligare överväganden. Jag föreslär därför, att de båda byråerna under en övergångstid provisoriskt anknytes till rationaliseringsverket. Vissa utanordningsärenden som nu handlägges på fondbyrån bör dock successivt överföras på andra myndigheter. Utanordningarna frän anslagen till extra utgifter och till kommittéer och utredningar genom sakkunniga torde sålunda kunna överföras till statsdepartementets kassakontor fr. o. m. den 1 juli 1961." Riksdagen biföll propositionen (statsutskottets utlåtande nr 107 och riksdagens skrivelse nr 282). Genom beslut 3.6.1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att närmare utreda och avgiva förslag rörande de åtgärder som erfordras med anledning av riksdagens beslut om inrättande fr. o. m. 1.7.1961 av de nya centrala rationaliserings- och revisionsverken. Organisationskommittén (ordförande generaldirektören Ivar Löfqvist) överlämnade 29.1.1963 en promemoria med principförslag beträffande arbetsuppgifterna vid statskontorets fondbyrå (Fi-stencil 1963:3). Kommittén behandlade olika tänkbara alternativ beträffande fondbyråns placering.

1) Fondbyrån statskontoret

behålles såsom en enhet hos

Kommittén fann att skälen för fondbyråns fortsatta anknytning till statskontoret icke var så vägande att någon ändring av statsmakternas principiella ställningstagande kunde förordas. 46

2) Fondbyrån organiseras såsom en självständig enhet Kommittén ansåg att fondbyrån var för liten för att organiseras såsom en fristående enhet. 3j Överföring av fondbyråns samtliga arbetsuppgifter till ett annat organ Kommittén prövade två alternativ, nämligen förläggning av fondbyrån antingen till riksgäldskontoret eller till kammarkollegiet. Såsom en orientering beträffande riksgäldskontorets och kammarkollegiets arbetsuppgifter hänvisas till tvä inom fondbyråutredningen upprättade PM med summariska beskrivningar angående dessa myndigheter (bilagorna G och H). Vad gäller riksgäldskontoret fann organisationskommittén att något hinder från riksdagens sida icke förelåg att i viss omfattning till ett riksdagens verk flytta arbetsuppgifter, som handlägges av myndigheter lydande under Kungl. Maj:t. En anknytning av samtliga på fondbyrån ankommande uppgifter till riksgäldskontoret ansågs dock icke vara lämplig. Utbetalningsverksamheten rörande riksstatsanslag samt handläggningen av de kyrkliga ärendena ansågs vara arbetsuppgifter, som med hänsyn till den konstitutionella gränsdragningen mellan Kungl. Maj:t och riksdagen icke borde infogas i en riksdagen underställd enhet. Kommittén ansåg därför att en odelad fondbyrå inte borde placeras hos riksgäldskontoret. Kammarkollegiet ansågs inte heller som lämpligt mottagande organ, även om det skenbart fanns flera likartade arbetsuppgifter hos kollegiet och fondbyrån. Kammarkollegiets verksamhet ansågs vara av företrädesvis juridiskt utredande och beslutande art, medan fondbyrån mera fungerade såsom ett kameralt verkställighetsorgan.

SOU 1971:82

4) Uppdelning av fondbyråns arbetsuppgifter på flera andra myndigheter Organisationskommittén förordade alternativet att uppdela fondbyråns arbetsuppgifter pä ett flertal myndigheter. aj Utbetalning av anslag på driftbudgeten och redovisning av vissa inkomster. Kommittén framhöll att fondbyråns arbete med utbetalning av driftbudgetanslag minskats genom inrättandet av allt fler nya huvudförvaltningar. Denna utvecklingslinje kunde antas bestå. Anslag av bidragskaraktär jämte kvarvarande anslag till underförvaltningar skulle ställas till lämpliga huvudförvaltningars förfogande. I de fall där någon sakligt eller lokalt betingad anknytning icke funnes föreslogs överståthållarämbetet bli utbetalande myndighet.

hänsyn till speciella problem, som sammanhänger med bl. a. avräkningsförfarandet mellan pastoraten i riket och kyrkofonden. Vidare framhöll organisationskommittén, att om postbanken skulle ifrågakomma såsom medelsförvaltande organ, kunde det övervägas att uppdraga åt poststyrelsen att i stället för överståthållarämbetet och försvarets civilförvaltning vara här avsedd beslutsmyndighet. c) Förvaltningen av övriga diversemedelsfonder Dessa fonder, som är rent statliga fonder, föreslogs bli överförda till olika myndigheter. Kommerskollegium och överståthållarämbetet skulle förvalta flertalet fonder, medan domänstyrelsen, riksgäldskontoret och byggnadsstyrelsen skulle förvalta några fonder. dj Förvaltningen av statliga utlåningsfonder

b) Förvaltningen av donations- m. fl. placerade fonder Kommittén framhöll lämpligheten av att ifrågavarande fonder sammanfördes i förvaltningshänseende. I likhet med 1956 års fondutredning framhöll i kommittén önskvärdheten av att placeringsreglerna liberaliserades. Kommittén fann att en bank skulle erbjuda de bästa förutsättningarna för en effektiv fondförvaltning, framför allt när det gäller ekonomisk sakkunskap vid bedömningen av placeringsfrågor. Närmast till hands syntes därvid vara att förvaltningsuppdraget lämnades till postbanken eller Sveriges Kreditbank. Banken skulle övertaga de ifrågavarande fondernas medel att placeras och förvaltas i enlighet med givna bestämmelser. Statlig myndighets beslut skulle inskränkas till ett minimum och endast gälla dispositionen av kapital och avkastning. Sistnämnda beslutanderätt föreslogs åvila överståthållarämbetet utom beträffande fonder med militär anknytning, där försvarets civilförvaltning föreslogs bli beslutande organ, samt beträffande kyrkofonden, där kammarkollegiet föreslogs bli beslutsmyndighet med SOU 1971:82

Förvaltningen av de 21 utlåningsfonder, som fondbyrån ansvarat för, föreslogs bli fördelad på sju myndigheter, nämligen bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, riksbanken, sjöfartsstyrelsen, kommerskollegium, luftfartsstyrelsen samt poststyrelsen. e) Förvaltningen av fonden för låneunderstöd Statskontorets delfond av ovannämnda fond föreslogs bli sammanslagen med riksgäldskontorets delfond och förvaltad av riksgäldskontoret. f) Förvaltningen av fonden för statens aktier Riksgäldskontoret föreslogs bli förvaltande myndighet. gj Handläggning av frågor rörande ersättning av statsmedel i vissa fall vid inripanden i hälsovårdens intresse ("paratyfusärenden") Ifrågavarande ärendegrupp föreslogs bli överförd till länsstyrelserna eller, därest en 47

central handläggning av ifrågavarande ärenden skulle anses erforderlig, till överstathållarämbetet. h)

Remissverksamheten

Denna arbetsuppgift faller automatiskt bort. då fondbyråns övriga arbetsuppgifter överförs till andra myndigheter. Betänkandet blev under våren 1963 föremål för remissbehandling.

Remissyttranden Riksgäldskontoret hade intet att erinra mot organisationskommitténs förslag i de delar det berörde kontoret. Statskontoret tillstyrkte likaså organisationskommitténs förslag. Särskilt yttrande avgavs av chefen för fondbyrän som framhöll att olika alternativ borde bedömas ur ekonomiska och rationella synpunkter. Härvid borde särskilt alternativet med en odelad arbetsenhet till kammarkollegiet eller riksgäldskontoret övervägas. Kammarkollegiet påpekade att ett antal utredningsförslag, som berörde fondbyråns verksamhet, var föremål för remissbehandling eller efter sådan behandling för Kungl. Maj:ts prövning. Kollegiet framhöll att det skulle inneburit åtskilliga fördelar, om ställning kunnat tagas i ett sammanhang till samtliga dessa utredningsförslag. Enligt kammarkollegiets mening borde i första hand prövas en lösning av organisationsfrågan, som gick ut på att samla huvuddelen av fondbyråns arbetsuppgifter till en myndighet, förslagsvis kammarkollegiet. Härvid skulle dock lämpligen utbetalningsverksamheten överföras till andra myndigheter: dels till myndigheter, som förutsattes bli nya huvudförvaltningar, dels till myndigheter, som i egenskap av huvudförvaltningar genom sin verksamhet hade viss naturlig anknytning till anslagen. Vissa utanordningsärenden ansågs även kunna överföras till statsdepartementens kassakontor. Enligt kollegiet borde vidare från fondbyrån avskil48

jas den bankmässiga skötseln av fondkapital - särskilt donationsfonderna - samt huvudmannaskapet för fonder, som har naturlig anknytning till annan förvaltningsmyndighets verksamhet. Kammarkollegiet anförde angående organisationskommitténs förslag om att kollegiet skulle överta huvudmannaansvaret för kyrkofonden: "Handhavandet av denna fond kräver fullständig kännedom om den omfattande kyrkligt-ekonomiska lagstiftningen. Kollegiet är vidare av ålder remissmyndighet i alla organisations- och anslagsfrågor sammanhängande med kyrkofonden och den kyrkliga verksamhet, som helt eller delvis finansieras över sagda fond. Med kyrkofonden anser kollegiet emellertid böra i förevarande hänseende likställas statens lappfond. Även här är det fråga om en specialbudget, med vilken sammanhänger en vidlyftig författningsreglering inom kammarkollegiets arbetsområde. Kollegiet är remissmyndighet i anslags-, förvaltnings- och lagstiftningsfrågor berörande lappväsendet samt har genom utvecklingen av å ena sidan renskötseln och å den andra vattenkraftsexploateringen och annan med renskötseln svårförenlig verksamhet fått sig pålagt även frågor rörande lappfondens inkomstsida. Enligt vad kollegiet underhand erfarit skulle bestyret med kyrkofonden och lappfonden kunna uppskattas svara mot en fjärdedel av fondbyråns totala arbetsbörda. Skäl kunna vidare anföras för att allmänna arvsfonden, vars inkomstsida enligt lag administreras av kammaradvokatfiskalsämbetet, samt de fyra i den vid promemorian fogade bilagan upptagna fonderna för vattenavgifter, vilkas inkomster huvudsakligen inflyta som en följd av kollegiets talan i vattenmål, ställas under kollegiets huvudmannaskap. Slutligen må framhållas, att ombudsmannen åvilade arbetsuppgifter ha naturlig anknytning till verksamheten å kollegiets advokatfiskalskontor. I vad gäller placering, utbetalning, bokföring och intern redovisning i övrigt av kyrkofonden har kommittén föreslagit, att förvaltningen skall överföras på antingen postbanken eller Sveriges Kreditbank. Skulle en sådan anordning vidtagas får enligt kollegiets mening tillses, att kyrkofondsmedel finns tillgängliga för kollegiet i och för den löpande verksamheten." Riksrevisionsverket framhöll att inrättandet av nya huvudförvaltningar skulle innebäSOU 1971:82

ra en rationalisering och även vara till fördel för riksbokföringen. Organisationskommitténs förslag att överståthållarämbetet skulle fungera såsom utbetalande myndighet för de riksstatsanslag, som inte har någon naturlig anknytning till annan huvudförvaltning, fann ämbetsverket ändamålsenligt i den omfattning överståthållarämbetet då fullgör samma funktion som för landet i övrigt ankommer på länsstyrelserna. I fråga om vissa anslag i övrigt som föreslås skola ställas till överståthållarämbetets förfogande, ifrågasatte riksrevisionsverket, om icke statsdepartementens kassakontor eller någon annan myndighet borde ombesörja utbetalningen. Riksrevisionsverket ansåg i fråga om förvaltningen av donationsfonderna, att en bank lämpligen borde anlitas för fondförvaltningen. Ämbetsverket framhöll vidare: "För att nedbringa kostnaderna för fondförvaltningen synes åtgärder böra övervägas för avveckling av vissa fonder och sammanslagning av fonder med likartat ändamål. I några fall omföres fondavkastningen i sin helhet till anslag, som anvisas på riksstaten, sedan staten helt påtagit sig ansvaret för den ifrågavarande verksamhetens upprätthållande. Fondernas bevarande innebär i dessa fall en onödig omgång i redovisningshänseende. Åtskilliga fonder har såsom framgår av utredningspromemorian bifogad sammanställning tillkommit på grund av författningsbestämmelser m. m. I vissa fall består fonderna av medel som omförts från anslag eller inkomsttitlar på riksstaten. Det kan enligt riksrevisionsverkets mening ifrågasättas i vilken utsträckning medel av hithörande slag bör omfattas av en sam förvaltning med vidgade placeringsmöjligheter av fondtillgångarna." Organisationskommittén har enligt riksrevisionsverket förutsatt, att den statliga myndighetens beslut i fråga om fondförvaltningen skulle inskränkas till beslut angående disposition av kapital och avkastning. Beslutsrätten skulle i fråga om kyrkofonden och fonder med militär anknytning ankomma på kammarkollegiet respektive försvarets civilförvaltning, medan fondbyråns arbetsuppgifter i detta avseende eljest syntes kunna överföras till överståthållarämbetet. SOU 1971:82 4

Till förtydligande av kommitténs uttalande bör, enligt riksrevisionsverkets mening, påpekas att avkastningen av ett flertal av statskontorets räntebärande fonder disponeras av andra statliga myndigheter såsom bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kungl. biblioteket, blindinstitutet, gymnastiska centralinstitutet, konstfackskolan, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, skogsstyrelsen, kommerskollegium och sjöfartsstyrelsen. Av återstående fonder torde många utgöras av pensions- och understödsfonder, i fråga om vilka dispositionsrätten till avkastningen tillkommer särskilda för ändamålet inrättade nämnder. Någon reell befogenhet att förfoga över avkastningen av dessa fonder torde enligt ämbetsverkets mening sålunda icke i större utsträckning tillkomma den centrala myndigheten. Den centrala myndighetens befattning med förvaltningen av fonderna skulle bestå i att företräda statsverkets intresse gentemot den förvaltande banken. Redovisningen av fondernas gemensamma tillgångar och skulder samt de enskilda fondernas kapital skulle ske enligt av banken lämnade specifikationer. Det bör närmare övervägas i vilken ordning statsverkets granskning av bankens förvaltning skall äga rum och om denna granskning eventuellt låter sig förenas med att banken utbetalar fondavkastningen direkt till den disponerande myndigheten eller nämnden eller eljest enligt dess anvisningar. Pä grund av fondförvaltningens centrala allmänna natur synes överståthållarämbetet såsom statligt styrelseorgan för Stockholm icke så väl lämpat att omhänderha denna uppgift. Med större fog torde kunna anses — framhöll riksrevisionsverket — att för fonder berörande civila statsförvaltningen uppgiften bör fullgöras av kammarkollegiet. De pensionsfonder, vilkas avkastning icke längre användes för bestridande av kostnader för utgående pensioner, borde enligt riksrevisionsverkets mening avvecklas. I avvaktan på avveckling föreslog ämbetsverket att ifrågavarande fonder skulle överföras till riksgäldskontoret. Mot organisationskommitténs förslag i fråga om statens utlåningsfonder, 49

fonden för låneunderstöd och fonden för statens aktier hade riksrevisionsverket i stort sett ingenting att erinra. Skulle fondbyrån anses böra kvarstå såsom en sammanhållen enhet, ansåg riksrevisionsverket att kammarkollegiet närmast borde ifrågakomma såsom den myndighet som får övertaga fondbyråns funktioner. Överståthållarämbetet framhöll att starka skäl talade för att sammanhålla fondbyrån såsom en organisatorisk enhet. Härigenom skulle den expertis och erfarenhet som fondbyrån representerar kunna utnyttjas helt. I fråga om organisationskommitténs förslag att sprida ut fondbyråns arbetsuppgifter på andra förvaltningsmyndigheter begränsade ÖÄ sig till sådant som har avseende på ämbetets verksamhet. Överståthållarämbetet anförde bl. a.: "Enligt kommitténs förslag skulle i fråga om driftbudgeten ett stort antal anslag utan sakligt eller lokalt betingad anknytning till överståthållarämbetets förvaltning omhänderhavas av ämbetet. Ur principiell synpunkt ter det sig icke helt tillfredsställande att lägga sådana speciella arbetsuppgifter, som det här gäller, på ett lokalt förvaltningsorgan, särskilt icke om uppgifterna, såsom i föreliggande fall, kunna förmodas komma att utgöra en väsentlig del av myndighetens kamerala verksamhet. Dessa pincipiella betänkligheter böra måhända icke givas utslagsgivande betydelse. Till dem komma emellertid de praktiska konsekvenserna av en överflyttning till överståthållarämbetet av fondbyråns ifrågavarande arbetsuppgifter. Att kommittén funnit sig böra föreslå överståthållarämbetet såsom lämplig myndighet att handha jämväl sådana anslag, som icke ha anknytning till viss huvudförvaltning, synes bero bl. a. därpå, att överståthållarämbetet förutsätts ha betydande kamerala resurser. I själva verket förhåller det sig icke så. Den till överståthållarämbetets kansliavdelningar knutna kamerala detaljen — i detta sammanhang kan bortses från den medelsförvaltning, som ankommer på skatteavdelningen — är personellt icke så rustad, att den kan anses utgöra en lämplig stomme för en kameral enhet av större format och med ett ökat antal kvalificerade arbetsuppgifter. Kommittén har visserligen förutsatt, att överståthållarämbetet skulle tillföras en viss förstärkning genom överföring av perso50

nal från fondbyrån. Mot en sådan ordning, alltså med överförande till överståthållarämbetet av starkt specialiserade befattningshavare, kan emellertid invändas, att de kamerala uppgifterna i stort sett ligga vid sidan av kansliavdelningarnas allmänna verksamhet samt att - särskilt i fråga om tjänstemän i högre lönegrader — vissa olägenheter äro förenade med att en personalgrupp intager en särställning beträffande placering och vid tjänstetillsättningar inom verket." De s. k. paratyfusärendena borde enligt överståthållarämbetets mening sammanhållas inom en enda myndighet. Generalpoststyrelsen framhöll angående organisationskommitténs förslag, att postbanken skulle anförtros förvaltningen av donationsfonderna: "Enligt generalpoststyrelsens uppfattning torde det vara rationellt, att ifrågavarande fonders värdepapper och övriga tillgångar förvaltas av postbanken, emedan denna redan har en organisationsapparat som är fullt tillräcklig för uppgiften. Om fondförvaltningen överflyttas till generalpoststyrelsen, kan styrelsen acceptera, att även myndighetsansvaret — i den mån så kan befinnas lämpligt — överflyttas dit under förutsättning att postverket i så fall tillföres personal med erfarenhet av hithörande frågor." Fullmäktige i riksbanken anförde att även riksbanken borde ifrågakomma såsom förvaltande organ för donationsfonderna, särskilt med hänsyn till att en väsentlig del av de till fondbyråns fonder hörande aktierna och icke inskrivna obligationerna sedan många år legat i depå hos riksbanken och att riksbanken beträffande dessa värdepapper omhänderhaft alla bankmässiga åtgärder som ifrågakommit. "Beträffande förslaget, att postbanken skulle erhålla ifrågavarande förvaltningsuppdrag, anför fullmäktige i riksbanken, att det ter sig icke rationellt att till Postbanken överföra funktioner, som med hänsyn till den bankens speciella och med stora problem förenade rörelse måste betraktas som perifera och som närmast betungande i förvaltningen. Fullmäktige vill också erinra om att i Postbankens rörelse förekommande värdehandlingar, såsom icke inskrivna obligationer, reverser och inteckningar m. m. sedan lång tid alltjämt ligger i depå hos riksbanken." SOU 1971:82

Ifråga om de utlåningsfonder som är under avveckling och som organisationskommittén föreslagit att riksbanken skulle förvalta, anförde fullmäktige att det kan ifrågasättas om icke dessa fonder i stället borde förvaltas av myndigheter med saklig anknytning till fonderna. Sveriges Kreditbank framhöll angående förslaget att Kreditbanken skulle förvalta donationsfonderna: "att uppgifter av den art det här är fråga om ligger inom ramen för de arbetsuppgifter en affärsbanks notariatavdelning och fondavdelning normalt bör utföra. En överföring av ifrågavarande uppgifter till Kreditbanken skulle alltså ligga helt i linje med statsmakternas vid bankens bildande intagna ståndpunkt och såvitt banken kan finna allenast innebära ett följande av tidigare fattade beslut om de arbetsuppgifter banken bör utföra för staten."

SOU 1971:82

5]

11 Utredningens förslag

11.1 Motiveringar och ställningstagande i huvudfrågan

de organisationskommittén två tänkbara vägar, nämligen att förlägga den till antingen riksgäldskontoret eller till kammarkollegiet. Fondbyråutredningen har inte erhållit några Med hänvisning till konstitutionella skäl särskilda direktiv för sitt arbete utan har haft avvisades tanken att föra fondbyrän till att söka föra det tidigare gjorda utredningsriksgäldskontoret. Vad beträffar kammarkolarbetet vidare under hänsynstagande till de legiet menade organisationskommittén att remissyttranden som avgetts över organisadess verksamhet var av huvudsakligen juritionskommitténs förslag 1963 och, inte disk karaktär och att denna myndighet minst, till de förändringar beträffande förutdärför inte var lämplig som mottagare av ett sättningarna för fondbyråns verksamhet som kameralt verkställighetsorgan. därefter inträffat. Det alternativ som organisationskommitOrganisationskommittén hade två huvudtén stannade för var att förorda en uppdelalternativ, nämligen ning av fondbyråns arbetsuppgifter på ett — att sammanhålla fondbyrän som en odelad flertal olika myndigheter. Man tänkte sig en fullständig sprängning av fondbyrån. enhet Av remissinstanserna var det egentligen — att uppdela fondbyråns arbetsuppgifter på fyra som tog ställning i denna huvudfråga. andra myndigheter. Två av dem. statskontoret och riksgäldskonI det förstnämnda alternativet avvisades toret, tillstyrkte organisationskommitténs möjligheten att bibehålla fondbyrån som en förslag. De tvä andra, kammarkollegiet och enhet hos statskontoret med hänvisning till överståthållarämbetet, förordade att fondbystatsmakternas tidigare principiella ställ- rån skulle sammanhållas som en enhet i ningstagande i denna fråga. Vidare avvisades princip. möjligheten att organisera fondbyrån som en Riksrevisionsverket framhöll i sitt remissfristående enhet med hänvisning till att den yttrande att om fondbyrån skulle bibehållas som sådan skulle bli av alltför liten omfatt- som en enhet, borde den förläggas till ning. Fondbyråutredningen delar organisa- kammarkollegiet. Detta skulle då gälla den tionskommitténs uppfattning i dessa avseen- fondförvaltning och de av fondbyråns övriga den. arbetsuppgifter som påkallar en central När det gällde möjligheten att behålla handläggning. Även kammarkollegiet uttalafondbyrån som en sammanhållen enhet men de sig för en förläggning av dessa arbetsuppöverföra den till annan myndighet diskutera- gifter till kollegiet. Riksrevisionsverket fram52

SOU 1971:82

höll dessutom att en vidgad samförvaltning av donationsfonderna skulle innebära en rationalisering. Även en utvidgning av antalet huvudförvaltningar skulle ge en sådan effekt om därvid redovisningen mot riksstaten överfördes till dessa från fondbyrån. Fondbyråutredningen startade sin verksamhet med att pröva det alternativ som föreföll erbjuda den mest rationella lösningen, nämligen att överföra fondbyrån till riksgäldskontoret. Det finns väsentliga likheter mellan de verksamheter som bedrivs av dessa båda organ. Riksgäldskontoret verkställer utbetalning av anslagen på kapitalbudgeten, och det borde inte vara omöjligt att tänka sig att kontoret som en rent kameral serviceåtgärd fullgjorde motsvarande uppgift beträffande en del anslag på driftbudgeten. Man bedriver redan fondförvaltning och det kunde vara naturligt att slå ihop denna med fondbyråns likartade uppgifter. De konstitutionella hinder som åberopas för en sammanslagning ter sig vid ett objektivt bedömande inte såsom oöverstigliga, eftersom det här inte rör sig om någon förändring av maktfördelningen mellan den lagstiftande och den verkställande makten. Det rör sig om en kameral servicefunktion, inte om beslutsfattande i sakfrågor. Fondbyråutredningen fann emellertid att det inte syntes vara en praktiskt framkomlig väg. Ändringsförslag som tangerar konstitutionella frågor behöver en bredare bas än en enmansutredning. Senare tillkom också andra skäl - förändringen inom redovisningsväsendets organisation på den statliga sidan - som gjorde att alternativet med ett överförande av en odelad fondbyrå till riksgäldskontoret förlorat i aktualitet. Fondbyråutredningen har därför avstått från att driva denna linje vidare. Fondbyråutredningen har också prövat organisationskommitténs sprängningsalternativ. Som ovan framhållits har detta alternativ helt enkelt blivit överspelat av utvecklingen på det statliga redovisningsväsendets område. Tillkomsten av system S, det av riksrevisionsverket introducerade ADB-systemet för den statliga redovisningen, innebar en centraSOU 1971:82

lisering av myndigheternas redovisningsrutiner till ett antal redovisningscentraler. Varje sådan redovisningscentral utgör en serviceenhet som har hand om redovisningen och vissa andra kamerala funktioner för ett antal myndigheter. Fondbyrån utgjorde redan tidigare en sådan enhet. Det var särskilt naturligt att låta den utvecklas till en redovisningscentral genom att den hade en omfattande utbetalnings- och redovisningsverksamhet samt en betydande fondförvaltning. Genom att successivt allt fler myndigheter anslöts till fondbyråns redovisningscentral kom denna central att därigenom bli något av en kärna i det nya systemet. Av speciellt intresse är härvid att till statskontorets redovisningscentral anslöts myndigheter med vitt skilda verksamhetsområden. Redovisningscentralens ställning som ett rent serviceorgan kom då att framträda tydligt. Genom att den har servicekaraktär kan redovisningscentralen i administrativt avseende underställas vilken myndighet som helst. Det har ur dessa synpunkter ingen betydelse om den här ifrågavarande redovisningscentralen är knuten till statskontoret eller till kammarkollegiet eller till annan myndighet. Av stor betydelse för bedömningen av hur man skall lösa den framtida förläggningen av fondbyråns arbetsuppgifter med riksstatsanslag är att genom den nya redovisningsorganisationen alla myndigheter erhåller samma ställning i redovisningshänseende gentemot statsbudgeten. Genom anslutning till system S får varje myndighet direkt redovisning av sin medelsförbrukning m. m. Det tidigare systemet med huvudförvaltning som utbetalar och bokför underförvaltnings rekvisition av riksstatsmedel bortfaller därigenom. Vad beträffar fondförvaltningen har fondbyråutredningen kommit till följande ståndpunkt. Det är i och för sig möjligt att flytta ut ett antal fonder till förvaltning vid de myndigheter till vilka de har saklig anknytning. Fondbyråutredningen föreslår också detta i ett antal fall nedan. Å andra sidan representerar fondförvaltningen en administrativ specialitet. Det finns 53

behov av speciell kompetens i dessa frågor inom statsförvaltningen. Flera skäl talar för att det finns en särskild organisatorisk hemvist för denna kompetens, som kan utgöra ett centrum för fondförvaltningsfrågor ur rent teknisk synpunkt. Det finns också ett stort antal fonder som inte har saklig anknytning till någon viss myndighet. Det sker vidare successivt nybildning av fonder för olika ändamål. Det vore också önskvärt om det på verkställighetsplanet bedrevs en aktiv politik för att avveckla fonder som inte längre fyller någon funktion, att verka för enhetliga förvaltningsregler m. m. i syfte att få till stånd en effektiv fondförvaltningspolitik. Utsikterna att få till stånd en sådan effektivisering skulle väsentligt minska om man slår sönder fondbyrån och sprider ut förvaltningsuppgifterna på myndigheterna. Fondbyråutredningen har därför kommit till slutsatsen att

sådan lösning har också stöd i remissinstansernas yttranden över organisationskommitténs förslag. Kammarkollegiet framhöll i sitt remissyttrande över organisationskommitténs förslag det nära sambandet mellan sin verksamhet och fondförvaltningen. Man pekade särskilt på kyrkofonden och lappfonden som utgör en inte oväsentlig del av fondbyråns arbetsbörda, vidare allmänna arvsfonden och andra fonder som har direkt anknytning till kammarkollegiets juridiska verksamhet. Detsamma gäller i viss utsträckning även uppgifterna för fondbyråns ombudsman. A andra sidan anmälde kammarkollegiet tveksamhet i vad avser utbetalningsverksamheten samt den bankmässiga skötseln av fondkapital, särskilt donationsfonderna. Den förstnämnda frågan — beträffande utbetalningsverksamheten — torde efter tillkomsten av redovisningscentralen såsom en självständig serviceenhet inte längre utgöra något hinder. Även vad beträffar den andra frågan förändras förutsättning— det finns behov av en sammanhållen enhet arna genom de förslag fondbyråutredningen för fondförvaltningen i staten, och att lägger fram. - denna enhet bör vara förlagd till en mynUtredningen förutsätter att fondbyrån indighet till vilken man då också knyter en lemmas i kammarkollegiets organisation som redovisningscentral. en integrerad del av denna (eventuellt med Fondbyråutredningens principståndpunkt undantag för den placeringsstiftelse som disär alltså att man skall behålla ett paket av en kuteras nedan under 11.6.2). Den provisoredovisningscentral och en fondförvaltande riska ordning som rått sedan 1961 enligt enhet, men att det är en sekundär fråga till vilken fondbyråns verksamhet reglerats gevilken myndighet detta knyts i administra- nom en särskild av Kungl. Maj:t utfärdad tivt avseende. Att revisionskontoret följer instruktion skulle därmed upphöra. redovisningscentralen är en självklarhet. Med denna principståndpunkt faller det 11.2 Utredningens förslag i huvudfrågan sig naturligt för fondbyråutredningen att föreslå att statskontorets fondbyrå samt dess Fondbyråutredningen har därmed tagit ställredovisningscentral och revisionskontor över- ning i huvudfrågan och kommit till att den föres till kammarkollegiet. Statskontoret nuvarande fondbyråns uppgifter inte bör befrias därmed från en löpande förvaltnings- restlöst fördelas ut till övriga myndigheter uppgift som inte ligger inom ramen för det utan att det även fortsättningsvis bör finnas mål verket har att fullfölja i egenskap av en särskild enhet för fondförvaltningsfrågor i statsförvaltningens rationaliseringsorgan. All statsförvaltningen. Utredningen föreslår att den utredningsmöda som hittills ägnats den- statskontorets fondförvaltning - med de na fråga har f. ö. kommit till samma följd- modifikationer som nedan sägs — jämte de sats, nämligen att kammarkollegiet är den uppgifter som handhas av statskontorets myndighet som ligger närmast till hands om redovisningscentral och revisionskontor överfondbyrån skall behållas som en enhet. En förs till kammarkollegiet. 54

SOU 1971:82

11.3 Målsättning för

fondförvaltningen

Med fondförvaltning brukar i allmänhet avses sådana verkställighetsåtgärder som avser genomförande av fattade beslut beträffande fondmedlens disposition, vidare åtgärder för kapitalets säkerställande, placering och redovisning. Det är åtgärder som huvudsakligen avser den kamerala hanteringen av fonderna. När fondbyråutredningen rekommenderar att den nuvarande fondbyråns verksamhet inte skall flyttas utan sammanhållas alltfort i en enhet som har ansvar för förvaltningen av en stor sektor av den statliga fondförvaltningen så är ett av skälen härtill just att utredningen velat tillämpa en något vidsträcktare målsättning för den nya fondbyrån. Uppgifterna bör inte inskränka sig till själva förvaltningen av fonderna i ovan nämnd bemärkelse, dvs. till hanteringen av de fonder som överlämnats till byrån för förvaltning. Målsättningen bör vara sådan att staten till fullo kan utnyttja den expertis som samlats inom fondbyrån. Det bör sålunda höra till byråns uppgifter att följa även den fondförvaltning som sker vid andra myndigheter samt att genom utredningar, rådgivning och initiativ till åtgärder främja den statliga fondförvaltningen i dess helhet. Målsättningen för fondbyråns verksamhet skulle sålunda enligt utredningens mening vara — dels att svara för en rationell ekonomisk förvaltning av de statliga kapitalfonder, placerade diversemedelsfonder och donationsfonder som överlämnas till dess förvaltning - dels att verka för att fondförvaltningen inom staten som helhet ordnas på ett ändamålsenligt och ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt. För placeringsverksamheten bör målet vara att åstadkomma en hög avkastning genom bl. a. rationell samförvaltning och lämplig placering av tillgångarna. Kostnaderna för förvaltningen bör på lämpligt sätt täckas av fondernas avkastning. Genom en verksamhetsberättelse med SOU 1971:82

bokslut och årsredovisning bör det ekonomiska utfallet och utveckligen av fondförvaltningen kunna överblickas på ett klart och översiktligt sätt. Målsättningen för fondförvaltningen kan uppnås genom en omorganiserad fondbyrå som ingår i kammarkollegiet. Ett viktigt inslag i fondförvaltningen är placeringsverksamheten. Den kan bedrivas inom fondbyråns ram, men en alternativ väg att nå god placeringsverksamhet inom staten är att anförtro denna åt en för ändamålet särskilt inrättad stiftelse, en statens placeringsstiftelse.

11.4 Fondförvaltning placeringsverksamhet

och

11.4.1 Allmänna synpunkter Utredningen vill erinra om ett uttalande av 1956 års fondutredning i dess betänkande. Fondutredningens förslag resulterade i de mera flexibla placeringsregler som berörts i nulägesbeskrivningen. "För de donationer och gåvomedel som omhänderhaves av statsmyndigheterna har staten ett förvaltaransvar, som gör det angeläget att för medelsplaceringen uppställes och tillämpas ändamålsenliga och sunda regler, ägnade att såvitt möjligt reducera placenngsriskerna. Därvid kan uppenbarligen icke bortses från de nedslående erfarenheterna av fondförvaltning i allmänhet, som under senaste årtionden gjorts och som huvudsakligen sammanhänger med försämringen av penningvärdet. Medan tidigare den nominella förlustrisken ansetts vara den väsentligaste placeringsrisken framstår i själva verket numera värdeförsämringsrisken som det allvarligaste hotet mot fondernas fortbestånd. Iakttagandet av den för all sund kapitalförvaltning uppställda regeln om riskfördelning förutsätter under sådana förhållanden en liberalisering av tidigare placeringspraxis så att denna omfattar åtminstone i viss utsträckning placering även i s. k. realvärden." En fondförvaltning kräver aktiva insatser från förvaltarens sida ifråga om ny- och omplaceringar m. m. Den fondförvaltning som för närvarande 55

anförtrotts fondbyrån är tämligen omfattande. Statsmakternas avsikt är att den skall successivt vidgas genom att allt fler fonder överlämnas till fondbyråns förvaltning. Å andra sidan är givetvis all fondförvaltning förenad med kostnader av olika slag. Denna kostnad torde proportionellt vara större vid en medelstor eller liten fondförvaltning än vid en stor sådan. Vidare bör enligt fondbyråutredningens mening som riktpunkt uppsättas kravet på täckning av förvaltningskostnaderna ur fondernas avkastning. Detta för i sin tur med sig ett ytterligare tryck på att fondförvaltningen drivs rationellt och ändamålsenligt och att bästa möjliga placering eftersträvas. Genom en aktiv marknadsföring av sina tjänster bör fondbyrån till den gemensamma förvaltningen samla in allt fler av de fonder som nu förvaltas ute på olika myndigheter. För att uppnå en både rättvisande och rationell hantering av fondförvaltningen bör därför en planering och budgetering genomföras med inriktning på målet att uppnå en god förräntning av kapitalet. Samtidigt bör en kostnadsredovisning utarbetas som möjliggör en uppföljning av planeringen samtidigt som de till fondhanteringen hörande kostnaderna samlas. Härvid kan exempelvis interndebitering och tidredovisning användas som instrument för styrningen och redovisningen. 11.4.2 Bankernas remissvar I organisationskommitténs förslag behandlades frågan om att eventuellt överlåta placeringsverksamheten på bank helt eller delvis. Riksbanken, Generalpoststyrelsen och Sveriges Kreditbank tog i sina remissvar upp frågan. Riksbanken framhöll att en väsentlig del av de till statskontorets fonder hörande aktierna och icke inskrivna obligationerna sedan lång tid legat i depå hos riksbanken och att riksbanken beträffande dessa värdepapper svarat för alla bankmässiga åtgärder. Postbanken och Sveriges Kreditbank förklarade sig villiga att åta sig ett eventuellt 56

uppdrag att förvalta till bankerna överlämnade fondtillgångar. Båda bankerna förklarade dock att en förstärkning med representanter för "ägarintresset" måste till i någon form. 11.4.3 Placeringsfunktionen Enligt fondbyråutredningens förslag skulle kammarkollegiet få ansvaret för placeringen av diversemedelsfonder av betydande storlek. Denna placeringsverksamhet bör vara samordnad med förvaltningen av de statliga donationsfonderna (se nedan under 11.6). Det gäller funktioner av likartad karaktär. Organisationskommittén ansåg som ovan nämnts att fondförvaltningen kunde överlåtas på en bank. Ansvaret för besluten, främst beträffande disposition av kapital och avkastning, måste dock ligga på en myndighet. Fondbyråutredningen ser det så att det får anses vara en verkställighetsfråga om den fondförvaltande myndigheten, med bibehållet myndighetsansvar, vill uppdra åt en bank att ombesörja vissa av förvaltningsuppgifterna, t. ex. notariatförvar eller placeringsfunktionen. Till grund för sådana avgöranden får ligga sedvanliga lönsamhetsbedömningar. Fondbyråns placeringsverksamhet gäller dels donationsfonder som överlämnats till statskontorets förvaltning, dels vissa s. k. diversemedelsfonder som skall vara räntebärande placerade. Exempel på dessa senare är kyrkofonden och allmänna arvsfonden. Fondbyråutredningen framlägger två alternativa förslag beträffande formerna för placeringsverksamheten. Enligt det ena alternativet skall kammarkollegiet från statskontoret överta placeringsverksamheten. Som framgår av nulägesbeskrivningen finns ett placeringsräd till statskontorets förfogande vid placeringsfrägor. Rådet som består av tre personer är ej beslutande. Tillkomsten av detta råd har inneburit en väsentlig breddning av fondbyråns kunskap om aktie- och obligationsmarknaden som ökat dess möjligheter att följa tendenserna där på ett för placeringsverksamheten fruktbärande sätt. Det är enligt utredningens mening angeläget att även för SOU 1471:82

framtiden tillvarata expertis av denna art för den statliga placeringsverksamheten. Den interna organisationen vid kammarkollegiet behandlas inte av fondbyråutredningen. Emellertid utgår utredningen från att verket kommer att ha tillgång till ett expertråd - likartat det som för närvarande står till statskontorets förfogande - om det åläggs de uppgifter i fråga om fondmedlens placering som här avses. Utredningen diskuterar nedan som ett alternativ att inrätta en stiftelse för förvaltning av donationsfonderna. Därest detta skulle genomföras förutsätter utredningen att kammarkollegiet överväger lämpligheten av att ät denna stiftelse också uppdra placeringen av de diversemedelsfonder som verket har att förvalta.

avsatta medlen och effektuera donationsvillkoren. En väsentlig del av dessa donationsfonder har överlämnats till statskontorets fondbyrå för förvaltning. Fondbyrån omhänderhar placeringen av donationsfondernas kapital, verkställer utbetalningar till destinatärerna via redovisningscentralen samt redovisar fonderna. De myndigheter som mottagit donationerna fattar beslut om hur fondernas medel skall disponeras efter de bestämmelser som är givna i varje särskilt fall. Fondbyrån rapporterar till myndigheterna om fondens ställning i fråga om kapital och ränta samt upprättar bokslut över fonden. Som framgått av kartläggningen ovan är det bara en fond, den Längmanska, som är av betydande storleksordning. Den omfattar ungefär hälften av hela donationskapitalet. Ytterligare några fonder är av storleksord11.5 Donationsfonder - allmänt ningen över 1 milj. kr. De flesta fonderna är Sedan gammalt har ofta enskilda personer av obetydlig storleksordning. Penningvärdeeller sammanslutningar genom testamenten försämringen har gått hårt fram över fondereller gåvobrev donerat medel till staten för na till följd av deras bundna placering. att främja särskilda ändamål. Sådana medel Den reella avkastningen är låg, ibland negasammanfattas under begreppet "statens do- tiv. Den allmänna ekonomiska utvecklingen i nationsfonder". En del tidigare pensionskas- samhället har också medfört att donationssor och enskilda eller halvenskilda rättsob- väsendet förlorat den betydelse det en gång jekt har vidare överförts till statlig förvalt- kan ha haft ur social och kulturell synpunkt. ning, och sådana donationer ingår också Genom tillkomsten av de nya reglerna om i statens donationsfonder. Det ligger i sakens gemensam placeringsfond har en viss rationanatur att fonderna oftast varit avsedda för lisering av placeringen av en stor del av ändamål som staten eljest inte tillgodoser. fonderna uppnätts. Själva förvaltningsarbetet Donationsfonderna har överlämnats till sta- har dock därigenom inte förenklats. Fortfaten för att tillgodose av donator bestämda rande gäller att varje fond redovisas för sig i ändamål, ofta under mycket preciserade bokföringen. För varje fond som inte genom villkor. Det är i regel en myndighet som har beslut av Kungl. Maj:t sammanslagits med att fatta beslut om hur medlen skall dispone- annan upprättas vidare ett summariskt bokras i enlighet med donationsvillkoren. Även slut. om donationerna ofta kan sägas främja ett Kostnaderna för förvaltningen av donaallmännyttigt ändamål har staten inte något tionsfonder bestrids vanligen helt med statsinflytande på fördelningen av medlen till medel. I ett par fall har Kungl. Maj:t beslutat olika ändamål. Funktionen att förvalta dona- att viss ersättning för förvaltningskostnationsfonder är sålunda inte att fullgöra derna må utgå ur fondmedel. Detta gäller nägon statlig uppgift i egentlig mening. Längmanska fonden och Nollerothska stiftelStaten kan snarare sägas utöva en service- sens fond. Vidare får 7 % av bruttoavkastfunktion gentemot donatorerna. Den tjänst ningen av skogs- och lantbruksakademiens som staten tillhandahåller är att under fonder användas för bestridande av kostnagaranti av ett offentligt organ förvalta de der för fondförvaltningen. Liknande beslut SOU 1971:82

har fattats beträffande Visingsö skolgodsfond och Huitfeldtska stipendieinrättningen i Göteborg. De donationsfonder som staten mottagit bör förvaltas med erforderlig sakkunskap i fråga om kapitalplacering. Å andra sidan bör enligt fondbyråutredningens mening fonderna belastas med kostnaderna för denna förvaltning som sker i destinatärernas intresse. Formerna härför diskuteras nedan. Beträffande någon enstaka fond har i donationsvillkoren föreskrivits som villkor att förvaltningskostnader icke skall utgå. I den mån sådana bestämmelser föreligger bör möjligheterna att ändra villkoren undersökas. Destinatärernas primära intresse är att erhålla en effektiv fondförvaltning som i görligaste mån kan ge värdebeständighet åt donationskapitalet. Förvaltningskostnader bör ses som ett pris för att erhålla bästa möjliga reella avkastning på donationskapitalet. De av fondbyrån förvaltade donationsfonderna har ett bokfört värde på omkring 45 milj. kr. Frågan om deras förvaltning bör emellertid ses i sammanhang med övriga till fondbyrån hörande placeringsfonder. Den totala omfattningen av placeringsfonderna, alltså utöver donationsfonderna också t. ex. allmänna arvsfonden, kyrkofonden, lappfonden, handelsflottans pensionsfond, är av storleksordningen 300 milj. kr. Nedan diskuteras fondbyråutredningens tvä olika alternativ för organisationen av denna förvaltning. 11.6 Donationsfonder - alternativ 11.6.1 Alternativet placeringsenhet hos kammarkollegiet Fondbyråns befattning med donationsfonder består av en serie arbetsuppgifter som innebär dels placeringsverksamhet, dels allmänna administrativa uppgifter. Genom de nya reglerna för placering och genom inrättande av viss samförvaltning har förutsättningar skapats för att mera rationellt förvalta medlen. En större flexibilitet 58

har tillkommit som möjliggör, åtminstone pä sikt, bättre avkastning. Det administrativa arbetet hänför sig till mottagandet av medlen, bokföring m. m. samt åtgärder i samband med utdelning, dvs. kontakt med destinatärerna direkt eller de myndigheter som beslutar om utdelning ur fonder. Enligt alternativet placeringsenhet hos kammarkollegiet skall kollegiet svara för fondbyråns nuvarande arbetsuppgifter med donationsfonder och andra fonder som placerats räntebärande. Det speciella råd för placeringsfrågor om tre personer som nu finns knutet till statskontoret bör kvarstå i princip oförändrat. Beslut om placering fattas av kammarkollegiets chef. Placeringsrådets rekommendationer är härvid vägledande. Kammarkollegiet bör kunna delegera beslutanderätten i vissa rut inbetonade placeringsfrägor till chefen för den enhet (byrå eller motsvarande) som omhänderhar fondförvaltningen. Som framgått av vad som nämnts om allmänna principer för fondförvaltningen anser fondbyråutredningen att förvaltningskostnaderna bör uppmärksammas. I princip bör varje fond täcka sina kostnader. Detta gäller givetvis även om fondförvaltningen skulle förläggas till den föreslagna enheten hos kammarkollegiet enligt fondbyråutredningens ena alternativ. 1 stiftelsealternativet blir kravet på kostnadstäckning klarare framtonat. I vart fall bör enligt fondbyråutredningens mening samtliga kostnader för fondförvaltningen klart redovisas. Budgeten för fondförvaltningen bör eftersträva målet att utöver kostnadstäckning uppnå god förräntning på kapitalet. Med hänsyn till pågående utredningsarbete om framtida organisation för kammarkollegiet har någon detaljerad organisationsplan för en tänkt placeringsenhet hos kammarkollegiet inte uppgjorts av fondbyråutredningen. Underhandskontakt har dock hållits med utredningsmannen.

SOU 1971:82

11.6.2 Alternativet placeringsstiftelse

Organisation

Målsättning

Stiftelsens verksamhet bör regleras av ett av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente. En av Kungl. Majrt utsedd styrelse av tre till fem personer bör leda stiftelsen. Det synes vidare lämpligt att chefen för kammarkollegiets föreslagna enhet för fondförvaltning också är chef för stiftelsen. Stiftelsens redovisning kan lämpligen ske genom anlitande av den service i detta avseende som en anslutning till system S ger. Revision bör ske genom statliga revisionsorgan, dvs. revisionskontoret och i sista hand riksrevisionsverket. Fondbyråutredningen räknar med att personalbehovet för stiftelsen torde vara ringa och att stiftelsen bör repliera på personal från kammarkollegiet i fråga om rutinärenden. Avräkning mellan stiftelsen och kammarkollegiet får ske efter sedvanliga kostnadsredovisningsprinciper i syfte att erhålla full kostnadstäckning.

En statlig stiftelse inrättas med uppgift att i enlighet med de allmänna riktlinjerna för statens fondförvaltning genomföra en rationell placeringsverksamhet för att skapa god avkastning av stiftelsens fondkapital. Fonderna skall täcka stiftelsens förvaltningskostnader. Uppgifter

Stiftelsen mottar uppdrag att placera fondkapital. Detta gäller först och främst de donationsfonder som nu förvaltas av fondbyrån. Härutöver bör stiftelsen kunna byggas ut med andra fonder som överlämnats till fondbyrån för placering, exempelvis diversemedelsfonder såsom allmänna arvsfonden, kyrkofonden och lappfonden. Därigenom får stiftelsen ett större kapital att arbeta med, som skulle ge den ett bredare register med bättre möjligheter till rationell placeringsverksamhet. Arbetsuppgifter Det torde emellertid även härutöver finnas ett stort latent behov av placeringsservice Arbetsuppgifterna för placeringsstiftelsen inom statsförvaltningen. Genom bland annat kan sammanfattas i följande punkter: av 1956 års fondutredning verkställda utredningar har visats att storleksordningen på av 1) Medlen överlämnas statsförvaltningen förvaltade donations- och 2) Placeringar diversemedelsfonder uppgår till ca 1 500 3) Rapporter ränta — kapital 4) Utbetalningar på grund av besked milj. kr. Besluten angående nya placeringsregler 5) Bokslut samt inrättande av viss sam förvaltning är att 6) Revision se som ett steg mot en än mera ändamålsenlig fondförvaltning. 11.6.3 Förslag ifråga om alternativen Den nya organisationen av den statliga Skillnaden mellan alternativen är tämligen redovisnings- och revisionsverksamheten torde även innebära rationellare former för ringa. En fristående stiftelse med fondplacefondförvaltningen, bl. a. genom "stordrif- ring som enda uppgift skulle kunna tänkas utveckla större aktivitet i sin speciella uppten". Den strävan efter stordrift för donations- gift att uppnå ett ekonomiskt resultat. Dess förvaltningen som nyssnämnda beslut om styrelse skulle ha ett eget resultatansvar inrättande av en gemensam placeringsfond medan ett till kammarkollegiet knutet placeinnebär, kan fullföljas genom att man till ringsråd får en rent rådgivande funktion. Å stiftelsen uppdrar att svara för placering andra sidan kan det vara osäkert om skillnainte bara av statskontorets nu förvaltade den blir tillräckligt stor för att uppväga fonder utan även av fonder som förvaltas av kostnaderna för den särskilda stiftelseorganisationen. andra myndigheter. SOU 1971:82

I valet mellan alternativen är fondbyråutredningen inte beredd att klart förorda alternativet med en placeringsstiftelse utan föreslår att ansvaret för placeringsverksamheten läggs på kammarkollegiet. Genom att föra fram tanken på en placeringsstiftelse så långt som här skett har utredningen emellertid inte enbart velat presentera ett i och för sig fullt tänkbart alternativ. Avsikten har också varit att därmed påtagligt illustrera ett principiellt synsätt på placeringsverksamheten som enligt utredningens mening bör vara vägledande för förvaltningen vilket organisationsalternativ som än väljes. Det gäller bl. a. behovet av att hos andra myndigheter marknadsföra sina placeringstjänster och vikten av att genom medveten planering och budgetering styra verksamheten mot ett gott ekonomiskt resultat.

11.7 Detalj förslag beträffande olika typer av fonder 11.7.1 Statliga kapitalfonder Som framgått av nulägeskartläggningen ovan ombesörjer fondbyrån kameral hantering,

FACKMYND

redovisning mot riksstaten (riksbckföring) samt i vissa fall förvaltning (kontikt med långtagare m. fl.) beträffande ett tämligen stort antal statliga kapitalfonder. Som ovan sagts har fondbyråutredningen funnit att det föreligger behov av en centralt tillgänglig sakkunskap beträffande kapitalfondsredovisning på grund av de ofia ganska invecklade regler som gäller för sådan redovisning. Att samordna sakkunskapen på redovisningsteknik för att andra myndigheter sedan skall kunna repliera på denna överensstämmer med de intentioner som kommit till uttryck i statsmakternas ställningstaganden och beslut om genomförande av den nya redovisningsorganisationen för statsförvaltningen. Vid genomgång av fondbyråns hantering av de statliga kapitalfonderna har framkommit att det främst rör sig om två huvudtyper av förvaltning, - dels de fall då fondbyrån endast svarar för redovisning medan fackmyndighet i övrigt svarar för hela förvaltningen av fonden med allt vad det innebär i fråga om beslut om låntagare, kontakter med låntagare m. m.

FONDBYRÄN

11 .

R-fonder

I L

r

FACKMYND

FONDBYRÄN

|

i r Förvaltning

I

I

FR-fonder

R I K S B O K F Ö R I N G

Redovisning

1 _

Figur 7. Fondbyråns medverkan i förvaltningen av kapitalfonder - två huvudtyper. Nuläge

60 SOU 1971:82

FACKMYND

r

Figur 8. lörslag till förvaltning av R-fonder -

fackmyndighet som själv redovisar kapitalfond.

— dels de fall då fondbyrån förutom redovisning även handhar den övriga löpande förvaltningen (sedan fackmyndighet fattat beslut om låntagare). Den första typen kallas här för R-fonder. Den andra typen, där fondbyrån sköter både förvaltning och redovisning, betecknas FRfonder. Tidigare har funnits kapitalfonder där fondbyrän svarat för såväl redovisning, förvaltning som beslut. Dessa kapitalfonder är dock numera avvecklade.

nu har hand om annan kapitalfond och svarar för dess redovisning även bör få hand om de kapitalfonder som fondbyrån redovisar åt dem. Överförandet bör ske så snart myndigheten i fråga blivit ansluten till en redovisningscentral. Här gäller det alltså endast att överföra redovisningsfunktionen beträffande vissa kapitalfonder. Exempel på fonder som föreslås bli överförda till andra myndigheter:

— lånefonden för allmänna samlingslokaler och lånefonden för studentkårslokaler bör Fondbyråns R-fonder överförs i princip föras till bostadsstyrelsen till fackmyndighet — kronotorparnas inventarielånefond bör föras till lantbruksstyrelsen Beträffande den förstnämnda typen av fon— lånefonden för län till utländska läkare der — där fondbyrån endast redovisar fonbör föras till socialstyrelsen derna, medan fackmyndighet svarar för förvaltning och beslut — föreslår fondbyråutFörvaltningen av den ovan nämnda typen redningen att de fackmyndigheter som redan av R-fonder kan illustreras av figur 8. FACKMYND

I

FONDBYRÄN

~l I Redovisning

_1 Figur 9. förslag till förvaltning av R-fonder SOU 1971:82

fackmyndighet som ej själv redovisar kapitalfond. 61

I övriga fall bör redovisningen av berörda fonder kvarligga hos den centrala fondförvaltningsfunktionen hos fondbyrån. Härvid kommer flödesschemat enligt figur 9 att gälla för transaktioner som berör statlig kapitalfond. Fondby råns FR-fonder kammarkollegiet

överförs till

Beträffande den andra huvudtypen av kapitalfonder - fondbyrån ombesörjer redovisning och förvaltning, medan fackmyndigheten beslutar om låntagare (såsom t. ex. beträffande lånefonden för den mindre skeppsfarten) - bör de arbetsuppgifter som nu åvilar statskontorets fondbyrå överföras till kammarkollegiet. I dessa arbetsuppgifter ligger bland annat säkerhetsprövning och bevakning. Kammarkollegiets RC ombesörjer då bokföring, utbetalning m. m. Sammanfattningsvis beträffande kapitalfonderna Fondbyråutredningen har endast med utgångspunkt i nuläget gjort ett försök till en viss systematisering av denna fondflora och föreslagit några marginella justeringar. Det bör emellertid i fortsättningen ankomma på kammarkollegiet att — sedan ytterligare erfarenheter vunnits av fondredovisningen i redovisningscentralerna — komma fram till en mera förutsättningslös, principiell syn på hur förvaltningen av kapitalfonderna skall

hanteras och att ta de initiativ som erfordras för att komma fram till enkla och rationella standardrutiner. 11.7.2 Diversemedelsfonder Fondbyråns arbetsuppgifter med diversemedelsfonderna är dels utbetalning och redovisning dels placeringsverksamhet i de fall diversemedelsfondernas tillgångar skall göras räntebärande. 11.7.2.1 Diversemedelstitlar Här skall först behandlas de diversemedelsfonder som endast fungerar som redovisningstitlar. Medlen står på statsverkets checkräkning i riksbanken. Dessa fonder benämns ofta diversemedelstitlar. Beslut om medelsdisposition ur diversemedelstitlarna fattas antingen av Kungl. Maj:t eller av nämnder (motsvarande). Dessa beslutsfattande instanser beordrar fondbyrån att ur diversemedelstitel utbetala belopp för visst ändamål. Därefter sker bokföring hos fondbyrån via redovisningscentralen. Fonder som överförs till beslutande myndighet I de fall dä dispositionsbeslut fattas av myndighet föreslår fondbyråutredningen att diversemedelstiteln bör ingå i myndighetens redovisning. Myndigheten beslutar och konterar handlingen, varefter redovisningscentra-

FACKMYND

Figur 10. Redovisning av diversemedelstitlar hos beslutande myndigheter. 62

SOU 1971:82

FONDBYRÄN

Kungl Maj .t

1 I

I

Figur 11. Redovisning av diversemedelstitlar hos kammarkollegiets fondbyrå.

len ombesörjer redovisning, bokföring och utbetalning. För närvarande gäller detta endast två fonder nämligen Trädgårdsnäringens bensinskattefond och Djurgårdsnämndens markförsäljningsmedel. I det förra fallet beslutar lantbruksstyrelsen om bidrag ur fonden i det senare fallet disponerar byggnadsstyrelsen över fonden. Det finns sålunda i fråga om denna typ av fonder inte något behov av att ha fondbyrån som ett redovisande mellanled.

föras till kammarkollegiet. Kyrkofondssektionens arbete med beviljande av förskott och kontakt med domkapitel och stiftsnämnd m. m. följer diversemedelsfonden, kyrkofonden till kammarkollegiet. Det kan innebära en viss rationaliseringsvinst att det arbete med kyrkofondsfrägor som nu delas mellan kammarkollegiet och fondbyrån sammanförs till en instans.

Fonder som överförs till kammarkollegiet

Fondbyråutredningen har funnit vid sin genomgång av fondbyråns fondförvaltning att det kan ifrågasättas om inte några fonder är mogna att slopas. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att det torde ligga inom ramen för en ändamålsenlig fondförvaltning att vid lämpliga tider ta upp till omprövning fondernas ställning med hänsyn till inträffade förändringar i de förutsättningar som ursprungligen gällde för fonderna. Här skall endast nämnas två fonder nämligen dels Fonden för en professur i försäkringsmatematik, dels Försträckningar till rysslands-svenskar (jfr bilaga E). Den första fonden torde genom att staten övertagit ansvaret för professuren ifråga sakna den uppgift, vartill den ursprungligen var avsedd. Avkastningen tillförs årligen universitetens avlöningsanslag via särskilda uppbördsmedel. Den andra fonden är ej placerad och torde därför utan svårighet kunna slopas.

I de fall där beslut om medelsdisposition ur fonden fattas av Kungl. Maj:t finns ett klart behov av ett mellanled mellan Kungl. Maj:t och redovisningscentralen. Fondbyrån har utgjort detta mellanled. Fondbyråutredningen föreslår att dessa arbetsuppgifter nu överförs till kammarkollegiet. I dessa fall kommer diversemedelstiteln att ingå i kammarkollegiets redovsning som ombesörjs av dess RC. 11.7.2.2 Placerade diversemedelsfonder Fondbyrån förvaltar och redovisar som ovan nämnts betydande diversemedelsfonder vilkas kapital skall vara räntebärande placerat (arvsfonden, kyrkofonden m. fl.). Fondbyråutredningen föreslår att arbetet med redovisning och förvaltning av dessa placeringsfonder bör sammanhållas och överSOU 1971:82

11.7.3 Slopande av vissa fonder

KAMMARKOLLEGIET

RC

r

r

~i Utbetalning

Rapport

L

j

-I

Figur 12. Handläggning av ersättningsärenden (jfr. 11.8)

Utredningen vill även erinra om att den ovan under avsnitt 5.1.3 ifrågasatt avvecklandet av vissa pensionsfonder.

planerad beträffande fondredovisningen. Som även tidigare nämnts kan redovisningscentral och revisionskontor i administrativt hänseende i princip knytas till 11.8 Övrigt vilken myndighet som helst inom den grupp Fondbyrån handlägger ärenden om ersätt- av myndigheter som betjänas av redovisning till företagare som drabbats av kostna- ningscentralen. Kammarkollegiet är liksom der och förluster på grund av paratyfus. statskontoret anslutet till ifrågavarande redoHärutöver handlägges frågor om utbetalning visningscentral. Kammarkollegiet framhöll i sitt yttrande av statsbidrag bl. a. till vissa större sjukhus. över organisationskommitténs förslag att Ärendenas handläggning är av uteslutande därest kammarkollegiet skulle ifrågakomma juridisk natur. Dessa ärenden bör överföras för delar av fondbyräns arbetsuppgifter den till kammarkollegiet. Utbetalning av ersättkamerala hanteringen inte låg inom ramen ning sker via RC. för kammarkollegiets egentliga ämbetsområRemissverksamheten följer ärendena till de. kammarkollegiet. Fondbyråutredningen vill betona att geGranskningen av reseräkningar inordnas i nom inrättande av en i princip fristående den nya redovisningsorganisationen så att redovisningscentral har den egentliga fondden RC som respektive myndighet tillhör byrån redan befriats från kameralt hanterankommer att svara för erforderlig granskning. de av fonder samt övrig bokförings- och utbetalningsverksamhet. Någon belas:ning i kameralt hänseende för kammarkollegiet 11.9 Redovisningscentral och kommer därför inte överförandet av fondförrevisionskontor valtningen att bli. Redovisningscentralen Vid statskontoret finns som tidigare nämnts fungerar som en egen enhet och även cm den sedan 1.7.1969 en redovisningscentral och i administrativt hänseende anknyts till kamett revisionskontor som i administrativt markollegiet fordrar detta inte att kollegiet hänseende hänförts till fondbyrån. Redovis- besitter egen kameral erfarenhet. Å andra ningscentralen har övertagit en mängd ar- sidan är det givetvis en fördel att genom en betsuppgifter av kameral karaktär som tidi- sådan förläggning ha fondförvaltningen och gare åvilat fondbyrån, nämligen hela utbetal- redovisningscentralen belägna nära va:andra. ningsverksamheten samt redovisning och Såsom ovan sagts föreslår utredningen att bokföring av konton enligt fastställda konto- såväl redovisningscentralen som reusionsplaner berörande drift- och kapitalbudgeten. kontoret överförs till kammarkollegiet En viss fortsatt utveckling i denna riktning är 64

SOU 1971:82

11.10 Genomförande Som lämplig tid för genomförandet av fondbyråutredningens förslag föreslås den 1 juli 1972. En utredning pågår om kammarkollegiets arbetsuppgifter och organisation. Fondbyråutredningen har haft underhandskontakter med denna utredning och förutsätter att man vid assimileringen av fondbyrån beaktar de möjligheter till rationalisering i den interna organisationen som härigenom kan erbjuda sig. Det ankommer på utredningen om kammarkollegiets organisation att föreslå en ny organisation för kollegiet. Med hänsyn härtill och då ett detaljutformat organisationsförslag för en fondbyrå hos kammarkollegiet knappast torde ingå i fondbyråutredningens uppdrag har fondbyråutredningen i detta avseende begränsat sig till att beskriva de arbetsuppgifter som skulle kunna komma att överföras till kammarkollegiet och att i stora drag ange vilken omfattning de har.

SOU 1971:82 5

Särskilt yttrande av experten Kull

Fondbyråutredningen har erinrat om den s. k. organisationskommitténs förslag 1963, i vilken bl. a. upptogs det alternativet att fondbyrån skulle sammanhållas som en odelad enhet och organiseras som en fristående myndighet. Detta alternativ avvisades av organisationsutredningen, enär en sådan enhet skulle bli av alltför liten omfattning. Fondbyråutredningen har nu i denna fråga uttalat (s. 52), att den delar organisationskommitténs uppfattning i detta avseende. Någon närmare motivering har inte givits. Till fondbyråutredningens förenämnda uttalande har jag funnit mig böra anknyta en del synpunkter. Då organisationsutredningen tog ställning till organisationsfrågan hade fondbyrån fungerat inom det nya statskontoret under allenast 1 1/2 år. Byrån hade en personal av omkring 25 heltidstjänstgörande. Den svarade bl. a. för utbetalning och bokföring av statskontorets anslag å driftbudgeten, medan statskontoret svarade för de personaladministrativa bestyren för byrån (löneuträkning m. m.). Arbetsuppgifterna var i stort av samma omfattning. Under de 9 år som förrflutit sedan organisationsutredningen fullgjorde sitt uppdrag har väsentliga förändringar inträffat. Det har framstått som allt tydligare, att fondbyrån fått och kunnat i allt väsentligt fullgöra sina arbetsuppgifter som en reellt fristående en66

het. Byrån har sin egen av Kungl. Maj:t utfärdade instruktion liksom en särskild arbetsordning. Dess arbetsuppgifter är till stor del sådana som inte har någon motsvarighet inom statsförvaltningen. Fondförvaltningen representerar, såsom utredningsmannen framhåller (s. 53), en administrativ specialitet. I den vid tidpunkten för organisationskommitténs förslag rådande ordningen har successivt skett ändringar, vilka inneburit att understrykande av byråns självständiga ställning. Till densamma har bl. a. genom Kungl. Maj:ts beslut knutits ett expertråd för medelsplaceringsfrågor. Införandet av det nya redovisnings- och revisionssystemet för statsförvaltningen medförde, att till fondbyrån knöts en redovisningscentral och ett revisionskontor. Fondbyråutredningens principståndpunkt är också, att man skall behålla "ett paket av en fondförvaltande enhet, en redovisningscentral och ett revisionskontor". Antalet av den till byrån administrativt hörande personalen är nu ungefär dubbelt så stort som 1963 och kan förväntas öka till omkring 60 tjänstemän under de närmaste åren. Mot bakgrunden av dessa förhållanden finner jag utredningens upprepande av organisationskommitténs enda argument mot byrån som en fristående enhet föga hållbart. Det är odiskutabelt, att huvuddelen av de till SOU 1971:82

byrån hörande arbetsuppgifterna är av sådan art att de inte naturligt låter sig infogas i någon nu bestående statsmyndighet. Det bör också hållas i minnet, att S-systemets införande och användandet av ADB-teknik för uträknande och utbetalning av löner skapat bättre möjligheter än tidigare för personaladministrativ funktionsduglighet hos mindre, statliga enheter. I själva verket finns också åtskilliga sådana. Det förefaller mig inte heller konsekvent att, å ena sidan, avvisa tanken på en självständig statens fondbyrå och, å andra sidan, som ett alternativ skissera en fondstiftelse av ännu mindre storlek. Det är otvivelaktigt, som utredningsmannen framhållit, riktigt, att fondbyråns funktioner med utbetalningsverksamheten erhållit annan karaktär och mindre tyngd än före genomförandet av system S. Därigenom ävensom genom effektuerandet av fondutredningens förslag om en gemensam placeringsfond och under senare tid åt byrån lämnade uppdrag har alltmera markerats dess ställning av finansverk. En ökad koncentration till byrån av likartade arbetsuppgifter förefaller på sikt naturlig och riktig. Genomförandet per 1.1.1972 av den beslutade ecklesiastika boställsreformen kommer sålunda att innebära vidgat kreditmarknadsmässigt ansvar ifråga om finansieringen av de ecklesiastika löneboställenas yttre och inre rationalisering. Enligt föreslagna bestämmelser får fondbyrån att pröva skäligheten betr. villkoren för erforderlig upplåning. Vidare skall prövning ske om begärt lån ur kyrkofonden är önskvärt "ur allmän synpunkt, samhällsekonomiskt motiverad och från företagsekonomisk synpunkt lönsam". Nämnas må vidare, att Kungl. Maj: 9.5.1969 och 11.9.1970 uppdragit åt statskontoret att i samråd med riksrevisionsverket se över förvaltningen av fonden för låneunderstöd ävensom organisationen ifråga om utlåningen från statens utlåningsfonder samt föreslå de åtgärder som kan föranledas av översynen. Då uppdraget grundar sig på skrivelser från riksdagens revisorer, som dels påtalat splittringen i förvaltningshänseende på området, dels uppmärksammat betydande SOU 1971:82

variationer betr. förvaltningskostnaderna mellan olika myndigheter, ligger det nära till hands att räkna med att fondbyrån kan komma att erhålla nya förvaltningsuppgifter. Skulle emellertid en fristående statens fondbyrå inte anses böra skapas och organisatorisk anknytning av byrån således få sökas inom statsförvaltningen, är motiven för ett inordnande i kammarkollegiet inte särskilt starka. Dessa motiv hänför sig nämligen endast till tre speciella funktioner berörande dels förvaltningen av kyrkofonden och allmänna arvsfonden, dels den på ombudsmannen ankommande bevakningsverksamheten. Betr. kyrkofondsärendena förekommer en gång om året närmare kontakt mellan kollegiet och fondbyrån vid uppgörandet av det för verken gemensamma förslaget till Kungl. Maj:t om fastställandet av allmän kyrkoavgift. I övrigt förekommer av och till ett informellt utbyte av synpunkter på samma sätt som normalt förekommer myndigheter emellan. I vad avser förvaltningen av allmänna arvsfonden ligger kollegiets arbetsuppgifter på ett annat plan än fondbyråns. Kollegiet bevakar kronans rätt och intressen i arvsfrågor, medan fondbyrån sköter hela den kamerala förvaltningen. Någon arbetsbesparing eller andra fördelar kan inte uppnås genom ett infogande av fondbyrån i kollegiet. Den ombudsmannen åliggande bevakningsverksamheten upptar — såsom framgår av utredningen — allenast av obetydlig del av denne tjänstemans arbetstid. Arbetsuppgifterna ifråga har f. ö. närmare anknytning till motsvarande uppgifter hos lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen och kommerskollegium än till dem vid kammarkollegiet. Mot bakgrunden härav finns enligt min mening anledning överväga, om annan möjlighet föreligger till ett meningsfullt organisatoriskt sammanförande som alternativ till en fristående statens fondbyrå. I detta sammanhang finns anledning uppmärksamma det förslag, som nyligen framlagts betr. kommerskollegium. Därest de av utredningsmannen anförda synpunkterna och föreslagna åtgärderna vinner gehör, ska67

pas en myndighet, som på ett mera naturligt sätt kan ge anknytning åt fondbyråns ovan antydda arbetsuppgifter. Med det anförda har jag som min mening velat framhålla och understryka, att jag finner en lösning av frågan om fondbyråns organisatoriska plats i statsförvaltningen i första hand böra ernås genom skapandet av en fristående enhet. Skulle hinder anses möta mot en sådan lösning, bör organisatorisk anknytning till kommerskollegium närmast övervägas.

68 SOU 1971:82

Bilaga A

Förteckning över de anslag på driftbudgeten som utbetalas av statskontorets fondbyrå 1970/7

Grupp 1. Anslag som utbetalas av fondbyrån men disponeras av annan myndighet. Kungl. Maj:ts Hovhållning Hennes Kungl. Höghet Hertiginnan av Västerbotten Hans Kungl. Höghet Hertigen av Halland Underhåll och vård av möbler samt andra staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten De kungl. slotten: Administration De kungl. slotten: Uppvärmning Handelsflottans pensionsanstalt Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader Uppdragsverksamhet Utrustning Statens personalbostadsdelegation Statens personalutbildningsnämnd Statens krigsförsäkringsnämnd Bidrag till institutet för storhushållens rationalisering Samdistributionsrabatt för dagstidningar Viss utbildningsverksamhet Lönekostnader vid viss omskolning och omplacering Viss förslagsverksamhet Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. Statens konstråd Riksantikvarieämbetet och statens historiska museum: SOU 1971:82

Förvaltningskostnader Underhåll och ökande av museets samlingar m. m. Vård och underhåll av fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla byggnader Uppdragsverksamhet Bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen Livrustkammaren Skoklosters slott Medelhavsmuseet Bidrag till Nordiska museet Bidrag till Tekniska museet Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.: Förvaltningskostnader Reparationsarbeten på domkapitelbyggnader Vissa ersättningar till kyrkofonden Utrustningsnämnden för universitet och högskolor Socialhögskolorna Journalisthögskolorna Akademin för de fria konsterna med konsthögskolan: Utbildningskostnader Undervisningsmateriel m. m. Musikaliska akademien med musikhögskolan: Utbildningskostnader Undervisningsmateriel m. m. Vetenskapliga bibliotek: Avlöningar Bokinköp Universiteten m. m.: 69

Bidrag till de svenska utlandsförsamlingarna Bidrag till reparationsarbeten på de svenska utlandsförsamlingarnas kyrkobyggnader Viss utbildning via radio och television m. m. Bidrag till handelshögskolan i Stockholm Fortbildning av socionomer, journalister m. m. Bidrag till Svenska diakonsällskapets sociala utbildningsverksamhet Stipendier för främjande av högre vetenskapliga studier Atomforskning Europeiskt samarbete inom kärnforskningen Bidrag till Nordiska institutet för teoretisk atomfysik Bidrag till Institutet för internationell ekonomi Bidrag till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut Bidrag till Internationella meteorologiska institutet i Stockholm Bidrag till Riksföreningen mot cancer Bidrag till bestridande av kostnader för vissa internationella kongresser i Sverige Bidrag till svenska institut i utlandet m. m. Främjande av nordiskt kulturellt samarbete Nordiska kulturfonden Ersättning till strandägare för mistad fiskerätt m. m. Grupp 2. Statsbidrag m. m. som utbetalas av Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof fondbyrån till organisation eller myndighet. m. m. Finansiellt utvecklingsbistånd Bidrag till Sveriges standardiseringskommission Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien Ersättning för rustning och rotering Ersättning till kommunerna enligt social- Delegationen för atomenergifrågor Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget hjälps- och barnavårdslagarna m. m. Bidrag till viss utbildning m.m. vid KungsAtomenergi gärdets sjukhus i Uppsala Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran Bidrag till kommunala undervisningssjukhus Internationellt atomenergisamarbete Bidrag till varudeklarationsnämnden Kostnader för visst fraktbidragsförfarande Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet Konstnärsstipendier Turistpropaganda i Amerikas förenta stater Förvärv av konst för statens byggnader Bidrag till Operan och Dramatiska teatern Bidrag till Svenska riksteatern Grupp 3. Anslag som - helt eller delvis Rikskonsertverksamhet utbetalas och disponeras av fondbyrån. Bidrag till särskilda kulturella ändamål Bidrag till Skansen Anskaffande av blanketter och fastighetsBidrag till vissa museer och arkiv böcker m. m. för domstolsväsendet Bidrag till Svenska ekumeniska nämnden Ersättning åt domare, vittnen och parter Gemensamma driftkostnader Ersättning åt sakkunniga i befordringsärenden Medicinsk forskning Humanistisk forskning Samhällsforskning Naturvetenskaplig forskning Atomforskning Inredning och utrustning av lokaler vid jordbrukets högskolor m. m. Jordbruksforskning Skoglig forskning Bidrag till institutet för skogsförbättring Stöd till kollektiv forskning på vatten- och luftvårdsområdet Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m. Statens institut för konsumentfrågor: Förvaltningskostnader Undersökningar och upplysningsmaterial m. m. Arbetsdomstolen Statens hyresråd Statens nämnd för samlingslokaler Byggnadsforskning Bidrag till förebyggande och släckande av brand

70 SOU 1971:82

Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. Vissa kostnader i anledning av allmänna val Omkostnader för statens bosättningslån Epidemiberedskap m. m. Bidrag till världshälsovårdsorganisationen m. m. Understöd åt skärgårdsrederier m. m. Kostnader för vissa nämnder m. m. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. Konstnärsbelöningar Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. Inköp av vissa kulturföremål Kulturellt utbyte med utlandet Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m. m. Sveriges anslutning till vissa internationella vetenskapliga sammanslutningar m. m. Kurser för utbildande av kyrkomusiker m. m. Extra utgifter vid universitet och högskolor Inredning och utrustning av lokaler vid universitet, högskolor m. m. Studiebidrag m. m. Arrendenämnder och servitutsnämnder m. m. Bidrag till vissa internationella organisationer m. m. Ersättning för förvaltningen av vissa lånefonder Kostnader för vissa nämnder m. m. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar Länsstyrelserna

SOU 1971:82

Bilaga B:l

Flödesplan över rutin för redovisning och utbetalning av driftbudgetanslag

Rutin: Bokföring och utbetalning av driftbudgetanslag 72

SOU 1971:82

Utbetalning av driftbudgetanslag Rutinbeskrivning

Volym/år

Personal

Ungefärligt antal persondagar per år

1. Beslut av Kungl. Maj :t, dep. chef

1 350

Biträdespersonal

2. Registrering och sortering

1 350

Biträdespersonal

3. Rekvisitioner registreras och sorteras

4 500

Biträdespersonal

4. Granskning av rekvisitioner

4 500

Handläggare

5. Utbctalningsbesked tecknas

4 500

Biträdespersonal

6. Kontering

4 500

Handläggare

7. Stansunderlag granskas

18 000

Arbetet utförs på RC och DAFA

8. Stansning och behandling i datamaskin 9. Behandling i datamaskin 10. Kassarapport och bokslut 11. Prognoser och undersökningar

60 Handläggare

12. Taxeringsuppgifter

800 Biträdespersonal

60 SOU 1971:82

Bilaga B:2

Flödesplan över rutin för redovisning av inkomster

2.

Levereringsreversal

Avstämning

Kontering

^3 Behandling i datamaskin

RC Kassarapport till RRV S

Fördelning av belopp på kapital och ränta

9.

Rutin: Bokföring av inkomster 74

SOU 1971:82

Bokföring av inkomster Rutinbeskrivningar

Volym/år

' Postgirokuponger jämte kontoutdrag Uinbetaln. i allmänhet)

8 500

.Postgirokuponger jämte kontoutdrag (jaktvårdsavgifter; huvudsakligen vaugusti - oktober)

275 000

Levereringsreversal

Biträdespersonal

Ungefärligt antal persondagar per år

650 20

Sortering av levereringsreversal och kuponger Avstämning av kupongerna mot kontoutdrag

30 Bokföringstitel anges på kuponger och levereringsreversal (betr. jaktkort endast på kontoutdrag) Arbetet utförs på RC

Stansning och behandling i datamaskin Fördelning av belopp på kapital och ränta Notering på reskontrakort och i memorialbok eller på fakturakopior 9. Sortering och bindning

SOU 1971:82

9 150

30 90 15

Bilaga B :3

Flödesplan över rutin för redovisning av anslag på kapitalbudgeten

Huvudrutin: Utbetalning av medel från kapitalbudgeten 76

SOU 1971:82

Utbetalning av medel från kapitalbudgeten Rutinbeskrivning

Volym/år

Personal

1. Beslut av Kungl. Maj:t, dep.chef

600 (+ 400 avseende lån via ombudsmannen)

Biträdespersonal

1 000

Biträdespersonal

3. Genomläsning, fördelning

Biträdespersonal

4. Disp. bokföres

Biträdespersonal

50 Biträdespersonal

10 Handläggande personal

10 Biträdespersonal

2. Registrering

Ungefärligt antal persondagar per år

5. Rekv. av medel resp. låneakter från ombudsmannen 6. Rekv. registreras 7. Utbetalningsbesked tecknas

2 000

8. Notering i memorialbok 1 9. Stansunderlag granskas

~l J

Arbetet uförs på RC

1 10. Stansning och behandling i datamaskin 11. Avgående post 12. Taxeringsuppgifter

1 050

13. Likvidrapport

300 Biträdespersonal

14. Prognoser och undersökningar

120 Handläggare

10 SOU 1971:82

Bilaga C

Arbetsuppgifter i samband med förvaltning av detaljlån ur statliga lånefonder

Detaljlånens utlämnande och förvaltning innebär följande arbetsmoment. För varje slag av lån gäller olika lånevillkor, ibland för enskilda lån, varför reverserna och de för varje lån erforderliga åtgärderna skiljer sig åt i åtskilliga hänseenden. 1. Kungl. Maj:ts eller myndighets beslut om lån ankommer, registreras, överlämnas till ombudsmansexpeditionen. 2. Rekvisition från låntagare. I anslutning härtill formuleras erforderlig skuldförbindelse, borgens- och pantsättningshandling, vilka utsändes till låntagare, tillika med uppgift om vilka andra handlingar, som skall lämnas, såsom inteckningar, gravationsbevis, behörighetshandlingar för undertecknare, registreringsbevis för fartyg, ansvarsförbindelser rörande gällande försäkringar (brandförsäkringar, civil- och krigskaskoförsäkringar med isriskklausul, Protection and Indemnity-försäkringar), intyg att försäkringarna är tillräckliga m. m. Då olika bestämmelser gäller för praktiskt taget varenda lånefond och ofta även speciella bestämmelser för visst lån, måste lånen behandlas individuellt. 3. Säkerhets- och andra erforderliga handlingar (jfr. 2) inkommer. Granskas. Felande handlingar infordras. När samtliga förutsättningar för utbetalning (ibland även granskning av fakturor för låneändamål, tillstyrkan från olika håll m. m.) föreligger, tillstyrks sådan och akten överlämnas till kamreraren. 4. Hos kamreraren behandlas akten enligt 78

delrutinen: Utbetalning av medel för kapitalbudgeten: ärenden, som handlagts av ombudsmannen. 5. Låneakten återkommer till ombudsmannen. Anteckning av låntagare och säkerheter m. m. sker i låneliggare. Dessutom i kortregister, som skall innehålla alla namn å låntagare, borgensmän, intecknade fastigheter, fartyg, luftfartyg, förlagsegendom. Detta kortregister ligger till grund för "bevakning" att konkurser, kallelser å okända borgenärer, exekutiva åtgärder m. m. beträffande vederbörande behörigen uppmärksammas. Inteckningar utskickas till inskrivningsdomare för anteckning av innehav. Utmätningsmän meddelas om innehav av förlagsinteckningar. Om inteckningar i luftfartygsdelar lämnats, ombesörjes anslag härom å plats, där delarna förvaras. Om ansvarsförbindelser från försäkringsbolag ej inkommit infordras sådana. Pantsättningar av överhypotek delgives med innehavare av hypoteket. 6. Sedan kontroll skett att alla åtgärder enl. 5) iakttagits och infordrade handlingar inkommit, överlämnas akten till byråchefen. 7. Byråchefen nedlägger den i akten befintliga "spegeln" med värdehandlingar i kassavalvet, därvid densamma först införes i registret över värdehandlingar. Anm: Arvsfondsunderstöden föranleder icke samma arbete vid utlämnandet. Sedan beslut om understöd inkommit och registrerats samt ärendeakt upplagts utsändes tryckt formulär jämte P.M. Då så gott som regelSOU 1971:82

mässigt anvisningarna i P.M. ej följts, måste emellertid sedan handlingarna inkommit normalt viss komplettering begäras. Sedan lånen utbetalats vidtar förvaltningen av desamma. Ombudsmansexpeditionen har att bevaka och förvalta säkerheterna. Arbetet är olika vid olika lån, beroende på vederbörande låneförfattningar. Normalt kontrolleras all intecknad egendoms försäkringar. Beträffande fast egendom och förlagsegendom utfärdar försäkringsbolagen s. k. ansvarsförbindelser, som utbyts i princip varje gång försäkringen ändras. Beträffande fartyg utfärdas för P och I försäkringen liknande ansvarsförbindelse. Beträffande civilkasko och krigskaskoförsäkringar tecknas dessa på 1/2 eller 1 år varför ett bevakningssystem måst uppläggas. Då f. n. innehas inteckningar i bortåt 200 fartyg, förfaller årligen bortåt 400 försäkringar, som måste infordras och kontrolleras. Försäkringarna för luftfartygen ingår i bevakningssystemet för fartygsförsäkringama. Årligen infordras vederhäftighetsbevis för borgensmän å lån och, där låneföreskrifterna så föranleder, redogörelser m.m. för låntagarnas rörelse. Bevakning sker även i proklamaförteckningar, Post- och Inrikes Tidningar och Justitia i viss utsträckning rörande låntagare och borgensmän, om de skulle gå i konkurs eller kungörelse utfärdas å okända borgenärer. Bevakningen innebär även en årlig genomgång av samtliga skuld- och borgensförbindelser för utrönande av vilka som skall preskriptionsbrytas. Arbetet med förvaltningen består därjämte av emottagande och anteckning på betryggande sätt av delgivningar jäml. lagen 27.3.1936 om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Sådana delgivningar är ytterst vanliga, då låntagarna så gott som regelmässigt har lån även hos andra långivare och hos dem pantsatt ev. uppkommande överhypotek å inteckningarna, belånade hos statskontoret. I samband med sådan pantsättning måste besked ofta lämnas om säkerheter och ogulden låneskuld. Sådana besked får även i stor utsträckning ofta lämnas företagens revisorer och bokförare. SOU 1971:82

Då amortering skett på lån — de flesta lånen är amorteringslån — skall eventuellt överhypotek utlämnas till låntagare eller den, som skall erhålla överhypotek. Då intecknade objekt säljs, vilket ofta händer, särskilt med fartyg, skall lån slutbetalas och säkerhet utlämnas eller övertagas och nya förbindelser m. m. avlämnas. Ofta ändras villkor såsom amorteringsplaner m. m., vilket föranleder arbetsmoment. Relaxärenden och andra ärenden rörande ändrad säkerhet förekommer jämväl regelmässigt, liksom frågor om uppskov med räntor och amorteringar, där ställning ofta får tagas till vederbörandes ekonomi och förhållanden i övrigt. Då ränta eller amortering å lån ej inbetalats i rätt tid eller annat krävt belopp ej erlags sker anmälan till ombudsmannen, som har att vidtaga erforderliga åtgärder, krav per brev, telefon, ev. lagsökning, exekutiva åtgärder rh. m. Då lånefonderna är avsedda för att hjälpa låntagare, ej att placera medel, måste handlandet bestämmas av många skiljaktiga omständigheter. I vissa fall leder åtgärderna till konkurs eller exekutiv auktion å fast eller lös egendom och slutligen till ackord. Som ovan angivits genomgås samtliga reverser m.m. för utrönande av vilka som skall preskriptionsbrytas. De för vilka detta är aktuellt, upplånas ur valvet, avskrivs (fotokopia) och utsänds till lån- och bidragstagare för erkännande av vederbörande handlings fortfarande giltighet. Sedan de återkommit, ofta efter påminnelse, granskas de, kompletteringar infordras; erforderliga åtgärder, som övertagande av lån, byte av borgensman etc. vidtages. Godkända preskriptionsbrytningar antecknas i låneliggarna samt nedläggs därefter i valvet. Ombudsmannen bevakar icke endast lån utan även andra förbindelser och säkerheter, som överlämnats till statskontoret för bevakning och vård (exempelvis inteckningar å 7 500 000 i Oscarshamns varv), säkerhet för kreditgaranti, alla förbindelser upptagna som särskilda förbindelser, fordringar i anledning av inlösta kreditgarantier. Ombudsmannen måste fortlöpande granska Svensk författningssamling för att ta del av ändringar rörande låneförfattningarna. 79

Dessutom sker ett stort antal förfrågningar om fonder och lån per brev och telefon av departement, låntagare och allmänhet m. fl. Remisserna omfattar normalt låneverksamheten. Beviljandet av nya lån eller ändrade lånevillkor, där företag och säkerhet och deras ekonomi och utsikter skall bedömas. Även juridiska frågor i övrigt samt allmänna ekonomiska spörsmål, som avvecklande av rörelser, lån, m. m. förekommer, särskilt frågor där statskontorets erfarenhet från låneverksamheten kan tillgodogöras. Genomgången av proklamaförteckningar mot registret av låntagare och borgensmän. Viss del av arbetet med preskriptionerna torde i stort sett vara det enda helt likartade arbetet. Av synnerlig vikt för att ombudsmansexpeditionen samtidigt skall kunna utföra sitt arbete är en nära anknytning till bokföringen. Bl. a. uppgifter om låneskulder, räntor, förfallobelopp och -dagar samt inbetalningar på krav erfordras dagligen, ofta flera gånger.

80 SOU 1971:82

Bilaga D:l

Förteckning över av fondbyrån förvaltade statliga kapitalfonder — statliga utlåningsfonder

Fond

Detaljlån hos

Konton hos statskontoret

Beslutande myndighet

Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby Vattenkraftslånefonden

Stkt

_

Stkt

14 Kungl. Maj:t

Luftfartslånefonden

Stkt

24 Kungl. Maj:t

Ej nyutlåning

KK

Statens lånefond för universitetsstudier Allmänna studielånefonden Lånefonden för studentkårslokaler

Postbanken

1 Centrala studiehjälpsnämnden

Ej nyutlåning

KK

Postbanken

1 Centrala studiehjälpsnämnden

KK

Länsstyrelserna

4 Kungl. Maj:t

Bostadsstyrelsen

Jordbrukets lagerhusfond

Stkt

_

Jordbrukets maskinlånefond Kraftledningslånefonden Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift

Lantbruksnämnder

25 Stkt Kommerskollegium

Ej ny utlåning

Kammarkollegiet (KK) KK

KK

Lantbruksstyrelsen

Under avveckling

KK

—

Under avveckling

KK

_

End. osäkra KK fordringar

Stkt o. lant- 75 bruksnämnder samt landsting

Fiskredskapslånefonden

Länsstyrelserna

10 Lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Stkt

26 SOU 1971:82

Fondförvaltningen föreslås överförd till

Under avveckling

Fiskerilånefonden

6 Anmärkningar

Fiskeristyrelsen

KK

Under avKK veckling i stkt (Nyutlåning i riksbanken) Kungl. Maj:t

KK

Anmärkningar

Fondförvaltningen föreslås överförd till

Fond

Detaljlån hos

Konton hos statskontoret

Beslutande myndighet

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Länsstyrelserna

25 Kungl. Maj:t

Bostadsstyrelsen

Skogsvägslånefonden

Skogsvårdsstyrelser o. skogsstyrelsen

12 Skogsstyrelsen

KK

Kronotorparnas inventarielånefond

Lantbruksnämnderna

2 Domänstyrelsen o. Lantbruksstyr.

Lantbruksstyrelsen

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Stkt

93 Lånenämnden för den mindre skeppsfarten

KK

Statens skogslånefond

Skogsstyrelsen

4 Skogsvårdsstyrelserna och skogsstyrelsen

Under avveckling

KK

Skogsfrö lånefonden

Skogsvårds- 40 styrelser

-

Under avveckling

KK

Statens hantverks- och industrilånefond

Stkt o. före- 21 tagarföreningar, Kom merskollegium

Kungl. Maj:t Kommerskollegium

82 KK

SOU 1971:82

Bilaga D:2

Förteckning över av fondbyrån förvaltade statliga kapitalfonder - fonden för låneunderstöd

Titel

Detalj lån hos

Lån till främjande av enskild företagsamhet

Stkt

8 Lån till vissa enskilda anstalter för kirurgisk tuberkulos

Stkt

-

Lån till utbyggnad av oljelagringen

Överstyrelsen f. ekonomiskt försvar

1 Kungl. Maj:t

Lån till vissa räkfiskare

Stkt

24 Fiskeristyr.

KK

Lån till anordnande av barnstugor

Stkt

253 Social styr.

KK

Pressens lånefond

Kreditbanken

1 Styrelsen för fonden

KK

Lån till kolonisation för estlandssvenskarna

Riksbanken

-

Ej nyutläning

KK

Lån för anskaffande av skölj ordbruk vid lantbrukets yrkesskolor

Stkt

7 Kungl. Maj:t

-

KK

Lån till byggande av sjukhem

Socialstyr.

1 Socialstyr.

Lån till de statsunderstödda alkoholistanstalterna för sanering av deras ekonomi

Stkt

8 Lån till utländska läkare för viss efterutbildning

Socialstyrelsen

1 Kungl. Maj:t

Socialstyrelsen

Lån till nybyggnader vid erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare m . m .

Stkt

142 Kungl. Maj:t

KK

Lån för inrättande av alkoholfria restauranger

Kontrollstyrelsen

1 Kungl. Maj:t

KK

Lån till gymnasieingenjörer för utbildning till lärare

Skolöverstyrelsen

1 Kungl. Maj:t

Lån till anskaffning av högertrafikbussar

Stkt

72 Statens trafiksäkerhetsverk

Övriga låneunderstöd

Stkt

125 Kungl. Maj:t

SOU 1971:82

Konton hos statskontoret

Beslutande myndighet

Anmärkning

Fondförvaltningen föreslås överförd till

End. osäkr;i Kammarkollegiet fordringar (KK) Ej nyutlåning

KK

KK

KK Ej nyut1 aning

Ej nyutlåning

KK

KK

KK SamlingsKK titel för diverse låneunderstöd

g3

Bilaga E: 1

Statliga placeringsfonder

Övriga fonder och diverse medel som icke är statliga kapitalfonder har grupperats efter följande principer 1. Statliga placeringsfonder (Bil. El) 2. Övriga för särskilda ändamål bildade statliga fonder (Bil. E2) 3. Diverse medel (Bil. E3) 4. Donationsfonder (Bil. F) Fond

Ursprungligt beslut

Anmärkning

Allmänna arvsfonden

Lag den 8.6 1928 (ändr. 225/1969)

Understöd fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall. Restit. av arvsmedel enl. beslut av kammarkollegiet.

Allmänna arvsfondens livräntefond

Kungl. brev 11.9 1931 (2946)a

Kvartalslivräntor enl. särskilt Kungl. Maj:ts beslut.

Djurgårdsfonden

Kungl. brev 10.7 1884

Disponibel avkastning årligen till Riksmarskalkämbetet.

Göteborgs stifts biskopshuskassa

SFS 578/36

Avkastningen tillföres årligen kyrkofonden.

Handels- och sjöfartsfonden

Kungl. brev 15.11 1867

Bidrag enligt beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Biskopshuset i Härnösand

SFS 578/36

Avkastningen tillföres årligen kyrkofonden.

Pensioner ur svensk-tyska tvångsclearingen

Kungl. brev 7.6 1956(3614)

Månatliga pensioner och livräntor i enlighet med av likvidationsnämnden fattade beslut.

Jernkon torsfonden

Kungl. brev 17.5 1923 (2121)

Disponibel avkastning ärligen till Jernkontoret.

Jönköpings läroverksfond

Kungl. brev 16.4 1926 (980)

Disponibel avkastning årligen till rektor vid högre allmänna läroverket i Jönköping.

Kungl. Dramatiska teaterns reservfond

Kungl brev 25.11 1910(2020)

Disponibel avkastning årligen till Dramatiska teatern. Utlåning enligt beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Kungl. teaterns reservfond

Kungl. brev 17.6 1898(555)

Disponibel avkastning årligen till Kungl. teatern. Utlåning enligt beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Kyrkofonden

Lagen om kyrkofond

Samefonden a

Siffrorna inom parentes avser fondbyråns diarienummer.

84 SOU 1971:82

Fond

Utsprungligt beslut

Anmärkning

Rysslandssvenskarnas understöd sfond

Kungl. brev 30.6 1934 (2957)

Understöd fördelas av understödsnämnden för rysslandssvenskar.

Landsantikvariernas lönefonder (samlingstitel för flera överlämnade lönefonder)

Kungl. brev 18.1 1957 (477)

Disponibel avkastning tillföres budgetårsvis ansl. till bidrag till avlöningar inom landsantikvarieorganisationen.

Vattenavgifter för befrämjandet av fisket inom landet (2 kap. 10 §)

Kungl. brev 2.10 1953(5767)

Disponeras av fiskeristyrelsen.

Vattenavgifter enligt 8 kap. 34 § vattenlagen

Kungl. brev 2.10 1953 (5767)

Disponeras av fiskeristyrelsen.

Vattenavgifter för befrämjandet av särskilda fiskeriändamål

Kungl. brev 2.10 1953 (5767)

Disponeras av fiskeristyrelsen.

Särskilda medel för fiskets befrämjande

Kungl. brev 2.10 1953(5767)

Disponeras av fiskeristyrelsen.

Lunds katcdralskolefond

Kungl. brev 28.1 1949 (457)

Disponibel avkastning årligen till ansl. "Bidrag till driften av kommunala gymnasiala skolor".

Fonden för försöksverksamhet och forskning på bränsleområdet

Kungl. brev 5.6 1953(3150) Kungl. brev 5.6 1953 (3150)

Bidrag fördelas av Kungl. Maj.t. Beslut i varje särskilt fall.

Fonden för byggnadsforskning

Kungl. brev 15.1 1954 (227) med ändring i 22.4 1960 (2245)29.4 1960 (2339)

Till statens råds och statens instituts för byggnadsforskning förfog.

Kulturfonden för Sverige i Finland

Kungl. brev 30.12 1959 (6909)

Disponibel avkastning fördelas av styrelsen för fonden. Beslut i varje särskilt fall.

Fonden för skoglig forskning

Kungl. brev 25.5 1967 (880)

Till statens råds för skogs- och jordbruksforskning förfog.

Rund virkesfonden

Kungl. brev 30.6 1960(3712)

Bidrag fördelas av skogsstyrelsen. Beslut i varje särskilt fall.

Provinsialläkarfondcn

Kungl. brev 15.12 1961 (1312)

Disponibel avkastning fördelas av styrelsen för fonden. Beslut i varje särskilt fall.

Handelsflottans pensionsanstalts placeringsfond

Kungl. brev 29.6 1951 (3721)

Avkastningen disponeras av Handelsflottans pensionsanstalt.

Reversfordran i den svensk-tyska tvångsclearingen

Kungl. brev 20.1 1956 (450)

Inflytande medel tillföres Huvudbokskontot. Ersättning för viss från ockuperat land härrör egendom, kapital. Ink. A III 5:Räntor.

Försäljning av viss häradsjord i Kärna och Slaka socknar i Östergötlands län

Kungl. brev 28.6 1962 (925)

Enligt ursprungsbrevet skall medlen av Stkt förvaltas intill dess Kungl. Maj:t beslutar rörande användningen.

Ersättningsmedel för kraftstationer i Lule älv

Kungl. brev 28.7 1958 (4926,4927), 14.10 1960(5538), 16.6 1961 (458)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

D:o i Skcllefte älv

Kungl. brev 17.10 1958(6107)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Ersättningsmedel för kraftstationer i Ume älv

Kungl. brev 12.12 1958 (7085), 16.12 1960(6570), 7.4 1961 (241)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Ersättningsmedel för reglering av Kultsjön

Kungl. brev 24.1 1958(1700)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

1953 års fond för teknisk forskning

SOU 1971:82

Bidrag fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Fond

Ursprungligt beslut

Anmärkning

Ersättningsmedel för reglering av Stora Stensjön

Kungl. brev 16.6 1966(719)

Fördelas av Kungl. Maj :t. Beslut i varje särskilt fall.

Grans, Råns, Umbyns, Vapstens och Vilhelmina n:a lappbyar (Lappfonden: Ajauremedel)

Kungl. brev 6.6 1962(726)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Sirkas, Jåkkåkaska och Serri lappbyar (Lappfonden)

Kungl. brev 14.10 1960(5538)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Vapstens och Umbyns lappbyar

Kungl. brev 25.9 1959(5361)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Råns, Umbyns, Grans och Vapstens lappbyar (Lappfonden)

Kungl. brev 16.12 1969 (6570)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Grans, Råns, Umbyns, Vapstens och Vilhelmina n:a lappbyar (Lappfonden: Överuman och Stora Umevattnet)

Kungl. brev 6.6 1962(727)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Sirkas, Sörkaitums och Mellanbyns lappbyar (Lappfonden)

Kungl. brev 15.3 1963 (328)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Sirkas och Sörkaitums lappbyar (Lapp fonden)

Kungl. brev 15.3 1963(329)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Rautasvouma lappby (Lappfonden)

Kungl. brev 11.1 1964 (2394)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Semisjaur-Njargs, Luokta-Mavas m. fl. lappbyar (Lappfonden)

Kungl. brev 6.11 1964(2244)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Sirkas lappby (Lappfonden)

Kungl. brev 30.12 1966(1417)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

Samernas fiske i Suorvamagasinet (Lappfonden)

Kungl. brev 30.12 1966(1417)

Ersättning för Stensjökilen (Lappfonden)

Kungl. brev 21.4 1967 (379)

Sörkaitums lappby (Lappfonden)

Kungl. brev 19.4 1968(369)

Rennäringens främjande i Vapsten (Lappfonden)

Kungl. brev 22.3 1968(456)

Vapstens, Vilhelmina n:a och Umbyns lappbyar (Lappfonden)

Kungl. brev 22.3 1968(456)

Sirkas, Jåkkåkaska och Tuorpons lappbyar (Lappfonden)

Kungl. brev 20.10 1968 (1411)

Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall. Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall. Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall. Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall. Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall. Fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

86 SOU 1971:82

Bilaga E:2

Övriga för särskilda ändamål bildade statliga fonder

Fond

Ursprungligt beslut

Anmärkning

Fonderna föreslås överförda till nedanstående myndigheter

Fonden för en professur i försäkringsmatematik m. m.

Kungl. brev 28.1 1927 (288)

Disponibel avkastning årligen till Stockholms universitet

Föreslås bli avvecklad

Manufakturförlagslånefonden

Kungl. brev 26.10 1877 (607)

Lånerörelsen slut. Bidrag efter beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

Kammarkollegiet (KK)

Jaktvårdsfonden

SFS 274/1938= (Lag om rätt till jakt) SFS 279/ 1938= (Jaktstadga) senaste ändr. 606/1963

Inflytande medel fördelas av Kungl. Maj:t. Beslut i varje särskilt fall.

KK

Älgskaderegleringsfonden

SFS 521/1943, 298/1951

Infl. avg. fördelas av Kungl. Maj :t. Beslut i varje särskilt fall.

KK

Författarfonden

Kungl. brev 30.6 1954 (4473)

Periodiska utbetalningar enl. beslut av styrelsen för fonden.

KK

Prisutjämningsavgifter

Kungl. brev 27.9 1945 (4930)

Bidrag beviljas av Kungl. Maj :t. Beslut i varje särskilt fall.

KK

Prisutjämningsavgifter för skogsvårdande ändamål

Kungl. brev 30.6 1947 (3968)

Enligt ursprungsbrevet skall medlen av stkt förvaltas intill dess Kungl. Maj:t beslutar rörande användningen.

KK

SOU 1971:82

Bilaga E:3

Diverse medel

Fond

Urspr. beslut

Anmärkning

Fonderna föreslås överförda till nedanstående myndigheter

Trädgårdsnäringens bensinskattefond

Kungl. brev 31.5 1957 (4472)

Bidrag fördelas av lantbruksstyrelsen. Beslut i varje särskilt fall.

Lantbruksstyrelsen

Djurgårdsnämndens markförsäljningsmedel

Kungl. brev 30.6 1947(3864) Kungl. brev 29.6 1964(2323) Kungl. brev

Disponeras av byggnadsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen

Förskott till ersättande vid försäljning av vissa aktier Försträckningar till rysslands- Kungl. brev 30.6 svenskar 1934 (2957)

Hjälptitel för förmedling av aktiebyten mellan enskilda ägare till aktier i statlig bolag.

Kammarkollegiet (KK)

Per 1.7.1934 av nämnden för hjälp bland rysslandssvenskar övertagna fordr. Ingen nyutlåning.

Föreslås bli avvecklad

Polenmedlen

Kungl brev 22.6. 1951 (3600)

Inflytande medel utbetalas enl. av Kungl. Maj:t fastställd, av nämnden för fördelning av Polenmedlen upprättad fördelningslängd. Fr.o.m. 1965 utbetalning årsvis.

KK

Ersättningsmedel frän Tjeckoslovakien

Kungl. brev 4.10 1957 (6134)

Beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

KK

Ersättningsmedel från Japan, ömmande fall

Skr. fr. UD till Likvidatorn för Flyktkapitalbyrån 14.4.1958 Kungl. brev 2.5. 1958(2822)

Beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

KK

Reglering av vissa svenska fordr. anspråk mot Japan

Kungl. brev 2.5 1958(2822)

Beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

KK

88 SOU 1971:82

Bilaga F

Donationsfonder

Av statskontoret förvaltade donationsfonder den 3 juni 1968 (inklusive räntefordringar; A markerar att fonden helt eller delvis var placerad i aktier) Fondens namn

I Pensions- och

Bildad år

Bokfört belopp 30.6.68

understödsfonder

Ahlgréns testamentsfond Ankarcronas understödsfond Arméns samförvaltningsfond Backmanska stiftelsen för blinda Beckmans minnesfond Bergers legat Billengrens donationsfond, (Gemensamma fonden) Blomstedts donationsfond Blomstedts pensionsinrättning Blomstedts testamentsfond Bonnedal-Wallmarkska fonden Cavallis donationsfond (Armén) Klmlunds pensionsfond Filéenska donationsfonden Friis donationsfond, (Gemensamma fonden) Godlunds fond för blinda Gyllengranatska änkefonden Göta Hovrätts pensionsfond Hjerners donationsfond Hornska fonden Isbergs pensionsfond Kronprinsessan Josefinas samförvaltningsfond Lagerbergs minne Ljungaskogs skolhems fonder Ljungbergs, Jenny och Per, understödsfond Ljungbergs, Knut, fond Matrosers m. fl:s förutvarande gratialinrättningsfond Nollerothska stiftelsens fond Nordenfelts minnesfond Odelius donationsfond Paris, Understödsfonden för behövande svenskar i Pctrés donation SOU 1971:82

Behållning 30.6.42 eller senare

(1965) 1921 1965 (1941) 1929 (1943)

—

185 604 107 690

20 055 6 063 3 065

_

211 131:34 113 179:47 90 353:31 22 493:84 8 263:17 7 744:67 69 124:35 120 124:10

1829 1862 1873 1900 1913 (1943) 1829 1825

1 971 ) 28 630 1 90 585 1 26 143 161 127 106 686 247 326 1 128

32 169:26 188 852:31 126 436:76 256 013:11 1 027:36

(1941) 1868 (1937) 1939 1858 1856 1823-A 1964 (196D-A 1949 1914

4 317 51 308 17 225 753 882 594 52 347 (39 888) 10 630 4 400 134 127 55 362

4 788:31 51 755:39 25 088:18 953:72 976 846:31 58 235:96 105 667:21 10 883:86 6 690:80 159 602:30 55 493:86

1853 1896-A 1885 (1943)

10 079 371 298 2 579 3 013

9 935:18 391 696:57 2 866:08 7 505:84

1884 1948

68 174 35 318

78 373:69 57 906:47

_ _

Bokfört belopp 30.6.68

Behållning 30.6.42 eller senare

Fondens namn

Bildad år

Rosengrens testamentsfond Rydbergs donationsfond Schötts fond SPV:s Samförvaltningsfond Svenssons donationsfond Tullverkets samförvaltningsfond Wadsteins stiftelse Westzynthii testamentsfond, (Gemensamma fonden) Westzynthius testamentsfond Widens donationsfond Wockatz' legat Wollins testamentsfond Åkermans hjälpfond Sjöunderofficerssällskapets i Karlskrona samförvaltningsfond Sjöqvists minnesfond

1882 1920 1925 1965 (1943) 1965-A 1941

73 763 13 396 1 714

7 000

46 945:25 18 448:59 2 353:37 1 254 548:83 40 268:42 35 805:12 18 809:35

1891 1891 1934 1948 1863 1961-A

88 813 13 391 57 570 1 194 33 682 52 000

82 499:81 16 505:52 92 086:99 2 236:59 33 513:01 68 020:47

1965 (1937)

10 000

-

49 130:41 10 556:18

26 688

-

II Stipendie- och belöningsfonder 86 433:91 664 944:28 22 977:96 27 553:19 11 870:52 38 130:29 3 030 897:15 193 610:49 2 254 495:21 1 567:94 12 534:98 15 956:98 1 063:75 3 061:22 4 040:76 535 368:65 16 031:87 11 129:40

Adelskölds fond Allmänna dövstumsskolfonden Andersson, Johan, fond Bernströms stipendiefond Bjuggrens fond Bobergs stipendiefond Bogeman-Stackelbergs fond Brummers donationsfond Carnegiestiftelsens fonder Cronstrands stipendiefond von Diedrichs stipendiefond Eklunds fond, J L, Fabrikör Ericssons fond, J Ericssons minnesfond, J 0 Elenings Stipendiefond Fröberg-Cramers fond Gefeldts Stipendiefond Gades premiefond Gymnastiska centralinstitutets fondförvaltning

(1945) 1894 (1945) (1945) 1943 (1945) 1946-A 1960-A 1911 1945 1936 1951 (1945) 1947 (1966)-A (1945)-A (1966)-A 1948

Hallenborgs minnesfond Hoffmans fond Johnsonska donationsfonden Lagerströms Stipendiefond, AB Lundstedts resestipendiefond Militärsällskapets i Stockholm krigsskolestipendiefond, (Gemensamma fonden) Murrays stipendiefond Noréenska testamentsfonden, (Gemensamma fonden) von Platens stipendiefond (Gemensamma fonden) Reeves & Sons Ltd stipendiefond Robinska fonderna

(1966)-A (1945) 1888-A (1966)-A 1922

73 245 569 392 21 706 26 228 10 000 44 293 1 416 972 190 764 1 874 508 1 569 10 595 15 000 1 064 2 000 3 807 491 524 15 721 10 000 112 359 I 25 837 \ 5 000 j 991 20 666 395 272 9 448 19 723

1893 1948

10 681 20 000

12 344:39 20 349:99

28 178

29 181:72

1877 (1966)-A 1886 1891 (1945) 1933 (1966)-A (1966)-A (1945)

21 930 10632 23 526

19 027:14 10 753:20 80 625:65

56 863 37 847 45 370 2 152 3 064

59 635:31 89 503:77 47 172:39 2 344:04 3 092:33

Rundqvists stipendiefond Sohlbergs studiefond Staverners stipendiefond Teckningslärarnas riksförbunds premium Tekniska skolans allmänna stipendiefond

1935-61

228 222:30 1 022:42 20 855:60 783 755:76 9 730:33 20 486:82

SOU 1971:82

Fondens namn

Bildad år

Thoréns minne Wallenbergs stipendiefond, Alice Westmarks belöningsfond Westins stipendiefond Österlindska fonden

(1945) 1956 1911 (1945) (1945) -A

2 228 30 000 270 678 5 841 67 566

2 921:42 615:79 303 278:16 5 887:81 89 254:30

1899 1961- A

383 524 30 000

419 460:72 45 131:65

51 048

55 460:25

1951 1923

300 000 222 838

675 539:56 255 701:43

1930 1864- A

39 181 12 341 767

158 787:30 22 829 336:21

1884 (1945)- A (1957)--A

19 049 40 920 117 304

19 073:53 127 544:47 143 314:32

1934--A 1908(11) 1943 1923 1910 1941

325 000 161 856 7 348 59 208 164 631 1 146 106

517 288:73 200 934:77 8 167:62 72 298:24 223 590:33 1 023 151:77

1870 1958 1962- -A 1964- -A 1920- A 1912

5 817 500 000 48 000 228 700 1 177 378 23 103

65 397:83 652 630:10 64 000:249 391:79 1 179 537:20 24 450:58

40 400

40 657:55

488 875

302 299:58

1904 1925- -A 1949

28 728 31 000 65 145

594 335:61 31 845:97 63 947:62

60 050

70 273:29

28 168 231

43 950 157:54a

III Forsknings- och

Behållning 30.6.42 eller senare

Bokfört belopp 30.6.68

utbildningsfonder

Abrahamsonska stiftelsens fonder Bååths fond Filéenska testamentsfonden, (Gemensamma fonden) Försäkringsrätt vid Stockholms högskola, Fonden för en professur i Jcrnkontors-fonden Kempeska donationen för en trädgårdsskola i Norrland (markförsäljningsmedel) Längmanska donationsfonden Sjömilitära föredrag, Donationsfonden för anordnande av, (Gemensamma fonden) Sjöstedts fond Vleugels donationsfond IV Övriga fonder Alvins fond till främjande av Sveriges naturskydd Amilons donationsfond Bauers fond Beijers donationsfond till Kungl. biblioteket Berghmans testamentsfond Boethius' testamentsfond Carl XII:s monument, fonden för (Gemensamma fonden) Flottans ungdomsfond Gellerstedts fond Gustav Adolfskyrkan, Försäljningsmedel för von Hallwylska donationsfonden Hammarströms fiskacklimatisationsfond Höganäs- Billcsholms aktiebolags donationsmedel för bostadsförmån åt bergmästaren i södra bergmästardistriktet Kleenska fonden för uppresande av ett Sveamonument i Stockholm von Kraemers testamentsfond, (Gemensamma fonden) Lindboms fond Norells A, donation till Kungl. biblioteket Posses donationsfond, (Gemensamma fonden) Summa

oei i runt talföljande belopp I Pensions- och understödsfonder (45 st) II Stipendie- och belöningsfonder (40 st) III Forsknings- och utbildningsfonder (10 st) IV Övriga fonder (18 st)

5 020 000 8 810 000— 24 730 000 5 380 000 -

Parentes kring årtalet anger tid för fondens överförande till statskontoret. Årtalet 1942 har valts som jämförelseår och sammanhänger med den utredning som verkställdes av 1943 års fondutredning (jfr sid. 4 i Fondutredningen, avgiven av statskontoret den 2 juni 1943). SOU 1971:82

Bilaga G

Riksgäldskontorets fondförvaltande och utbetalande funktioner

Statskontoret - riksgäldskontoret

Arbetsuppgifter

Riksgäldskontoret leder sitt ursprung tillbaka till det år 1712 inrättades kontributionsränteriet. Detta hade till uppgift att, i stället för statskontoret, förvalta de extraordinära skatter som under namn av kontributionsmedlen uttagits från 1699 med anledning av pågående krig. Det avskaffades emellertid redan 1719. Vid Karl XII:s död var svenska staten belastad med en betydande skuld. I avsikt att minska denna skuld inrättade ständerna år 1719 ett s. k. riksens ständers kontor, vilket fick sig anvisat åtskilliga statsinkomster, den s. k. lön- och betalningsavgiften, den s. k. licenten, köpeskillingar för kronogods och kronans hus i städerna m. m. Kontoret skulle endast svara för betalningen av den gamla gälden. Riksens ständers kontor handhade statsskuldsförvaltningen till år 1766, då det framkom att oegen ti ighe ter ägt rum i kontorets verksamhet. Kontoret indrogs och förvaltningen av den gamla skulden uppdrogs i stället åt en avdelning i statskontoret, vilken erhöll benämningen det gamla riksgäldskontoret. Statsskulden växte emellertid såväl inom som utom landet, inte minst på grund av Gustav Ills krig, och 1789 ställdes statsskulden under ständernas styrelse och förvaltning. Sedan dess är kontoret ett riksdagens verk och styrelsen utgöres av fullmäktige.

Riksgäldskontorets nuvarande arbetsuppgifter är fastställda i ett reglemente från 15.12.1966. Enligt § 1 i detta reglemente har riksgäldskontoret a) att ombesörja likviden av svenska statens skuld, för vilken riksdagen enligt § 66 i regeringsformen ansvarar; b) att verkställa alla de utbetalningar, som av rikets ständer eller riksdagen blivit å detta verk anvisade; c) att mottaga, förvalta och redovisa alla härtill anslagna tillgångar och inkomster samt hålla uppkommande, till riksgäldskontoret levererade överskott och behållningar riksdagen tillhanda; d) att, i saknad av annan tillgång för bestridande av beviljade och å riksgäldskontoret anvisade utgifter, upplåna därtill oundgängligen erforderliga medel; samt e) att utföra alla uppdrag och åligganden, som riksgäldskontoret för övrigt av rikets ständer eller riksdagen erhållit såframt de ej utföres av riksdagens förvaltningskontor. Riksgäldskontorets huvuduppgift är att förvalta statsskulden, som är placerad i obligationslån, premieobligationslån, sparlån, skattkammarväxlar m. fl. lån. Flera andra uppgifter av förvaltande och utbetalande natur har emellertid ålagts ämbetsverket. Riksgäldskontoret förvaltar förutom riksgälds-

92 SOU 1971:82

fonden följande statliga kapitalfonder - statens sekundärlånefond för jordbrukare (under avveckling) - statens sekundärlånefond för rederinäringen - fonden för låneunderstöd: riksgäldskontorets delfond - pensionsfonden för vissa riksdagens verk - fonden för förlag till statsverket - fonden för kreditgivning till utlandet - fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster Jämlikt reglementet för riksgäldskontoret åligger det kontoret att i händelse statsverkets inkomster skulle visa sig otillräckliga för bestridande av dess utgifter, tillhandahålla riksrevisionsverket det belopp, Kungl. Maj:t finner gott att bestämma, dock med skyldighet för riksrevisionsverket att, så snart stats* verkets tillgångar det medgiver, återgälda vad riksgäldskontoret sålunda förskjutit. Vidare äger kontoret att, därest statsverket erhåller större behållningar på sina räkningar i riksbanken än som för de löpande statsutgifternas bestridande anses erforderligt, av riksrevisionsverket mottaga sådana behållningar till förvaltning på de återbetalningsvillkor, som av fullmäktige bestämmes. Riksgäldskontoret utbetalar till statliga myndigheter, som förvaltar kapitalfonder, de lånemedel som erfordras för finansiering av investeringsanslagen "investeringsbemyndiganden". Storleken av dessa bemyndiganden uppgick under budgetåret 1970/71 till 5 080 milj. kr. Enligt beslut av riksdagen är riksgäldskontoret bemyndigat att tillhandahålla krediter för beredande av rörelsekapital åt vissa statliga myndigheter m. fl. Av riksdagen medgivna krediter uppgår f. n. sammanlagt till omkring 1 862 milj. kr. Det tillkommer även riksgäldskontoret att utbetala de anslag, som anvisas på driftbudgeten under titlarna Riksdagen och dess verk m. m., Riksgäldsfonden och Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster, samt sådana anslag under titeln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar, som avser av riksgäldsSOU 1971:82

kontoret förvaltade kapitalfonder, ävensom övriga anslag på driftbudgeten, vilka enligt särskilda beslut av riksdagen skall utgå från riksgäldskontoret. Kontoret äger att i mån av behov genom uttag från statsverkets checkräkning i riksbanken lyfta sagda anslag.

Organisation Riksgäldskontoret indelas i två byråer, nämligen kanslibyrån och finansbyrån. Dessutom finns en särskild revisionsavdelning. Kanslibyrån indelas i tre sektioner, nämligen sekretariatet, personalsektionen och statsskuldbokssektionen. Finansbyrån indelas även i tre sektioner, nämligen emissionssektionen, räkenskapssektionen samt vinst- och kupongsektionen. Emissionssektionen åligger: a) att handha förberedandet och genomförandet av upplåningsverksamheten med undantag av dagslån och kontoupplåning; b) att verkställa kreditmarknadsutredningar och sammanställa för ändamålet erforderliga statistiska uppgifter; c) att omhänderha för förvaring överlämnade skattkammarväxlar; d) att anordna vinstutlottning i samband med allmänna lönsparandet och ungdomens lönsparande; Räkenskapssektionen åligger: a) att handha dagslåneverksamheten och kontoupplåningen; b) att handha riksgäldskontorets medelsförvaltning och därvid mottaga kontorets inkomster, verkställa dess utgifter samt behörigen redovisa och bokföra inkomster och utgifter; c) att bereda kontoret berörande budgetärenden; d) att utarbeta redogörelser för kontorets verksamhet. Vinst- och kupongsektionen åligger bl. a.: att anordna utlottningar på premie- och amorteringslån att mottaga, granska, redovisa och förvara inlösta obligationer och kuponger m. m., till93

hörande av riksgäldskontoret upptagna eller övertagna lån. Revisionsavdelningen - riksgäldskontorets medelsförvaltning faller icke under riksrevisionsverkets revision - har att kontrollera och granska kontorets ekonomiska förvaltning. Hos riksgäldskontoret finns även en ombudsman (chefen för kanslibyrån), som har arbetsuppgifter liknande dem som åvilar fondbyråns ombudsman. Det åvilar riksgäldskontorets ombudsman bl. a.: a) att, då så erfordras, avgiva skriftliga yttranden i förekommande rättsfrågor; b) att tillse att till riksgäldskontoret avlämnade skuldebrev och andra värdehandlingar i rätt tid förnyas och att såsom säkerhet överlämnade inteckningar hos vederbörande inskrivningsdomare uppvisas för anteckning om innehav: c) att avgöra ärenden rörande utbetalning av preskriberade obligationer, kuponger och vinster, i den mån preskriptionsbeloppet ej överstiger 1 000 kr.

94 SOU 1971:82

Bilaga H

Kammarkollegiets organisation

Ställning och uppgifter Kammarkollegium är ett ämbetsverk som sorterar under finansdepartementet. De ärenden som handläggs av kammarkollegium är enligt dess instruktion av "kameral natur eller angå den allmänna hushållningen eller avser kyrklig egendom" (SFS 702/1965). Kollegiet är dessutom granskningsmyndighet i fråga om stämpelskatt, arvsskatt och gåvoskatt samt bevakningsmyndighet i fråga om vissa kronans fordringar hos civila myndigheter. En närmare beskrivning av arbetsuppgifterna ges nedan i anslutning till organisationsplanen. Kammarkollegiets nuvarande organisationsplan

Första byrån skall handlägga ärenden angående: 1. bevakande av det allmännas intressen i vattenmål vid förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen; 2. lappväsendet; 3. jorddelning, i den mån ärendena ej tillhör annan byrå; 4. naturskydd; 5. fiskerätt, i den mån ärendena ej tillhör andra byrån; 6. de civila och militära indelningsverken; 7. grundskatt, landgille eller därmed jämförlig avgäld; 8. jordeboksväsendet och övriga frågor av kameral natur, i den mån ärendena ej tillhör annan byrå; 9. bevakning av rätten till kyrklig jord; 10. fast egendom i övrigt, i den mån ärendena ej tillhör annan byrå.

Kammarkollegiets ledamöter är generaldirektören samt fyra kammarråd. Generaldirektören är chef för kollegiet. Hos kollegiet finns fyra byråer, ett advokatfiskalkontor som är uppdelat i fyra avdel- Andra byrån skall handlägga ärenden angåningar, ett arkivkontor och en administrativ ende: sektion. 1. rikets indelning och vad därmed äger Arbetsfördelningen mellan de olika enhe- sammanhang, i den mån ärendena ej tillhör terna sker efter typ av ärende. De olika fjärde byrån; byråerna har således specialiserat sig på vissa 2. regionplan; ärendekategorier och likaså gäller detta för 3. kommunala lagstiftningsfrågor; advokatfiskalkontorets olika avdelningar. 4. kommunala beskattningsfrågor; Fördelningen av ärenden sker enligt gällande 5. kommunala förvaltningsfrågor i övrigt; arbetsordning (23.2.1959) efter nedanståen6. rätt mantalsskrivnings- och beskattde kategorier. ningsort; SOU 1971:82

7. fastighets-och jordregistren; 8. fastighets jordnatur, såframt ärendet har samband med fråga om fastighetens upptagande i jordregistret; 9. stads donationsjord eller annan för icke ecklesiastikt ändamål donerad jord; samt 10. ersättning för mistad fiskerätt. 11. den allmänna kartläggningen och kollegiets tryckta kartor 12. permutation Tredje byrån skall handlägga ärenden angående:

6. försäljning av annan kyrklig jord, då ärendet har samband med fråga om anskaffning av ny prästgård; 7. förvärv av jord för ecklesiastikt ändamål; 8. kyrkofonden; 9. disposition av prästlönefond eller annan lokal kyrklig fond; 10. domkyrka och dess stat; 11. tillämpning av klockarboställslagen; 12. ecklesiastika frågor i övrigt, i den mån ärendena ej tillhör annan byrå; samt 13. försäljning av Uppsala universitet tillhörig fastighet.

1. försäljning och byte av kyrklig jord samt upplåtelse av sådan jord under tomträtt, i den mån ärendena ej tillhör fjärde byrån; 2. köp, byte och försäljning av fast egendom i övrigt, i den mån ärendena ej tillhör annan byrå; 3. åborätt och skatteköp; 4. nybygge, inberäknat fråga om skatteomföring; 5. expropriation; 6. generalplan, stadsplan, byggnadsplan och tomtindelning; 7. den allmänna hushållningen, i den mån ärendena ej tillhör annan byrå. 8. ägoutbyte berörande kyrklig jord 9. nyttjanderättsupplåtelse å kronomark, dock ej å renbetesfastigheter i Jämtlands län eller ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län: samt 10. kollegiets arkiv och kammararkivet Fjärde byrån skall handlägga ärenden angående: 1. den prästerliga organisationen; 2. stifts-, kontrakts- och pastoratsindelning samt bildande av kyrkobokföringsdistrikt, sistnämnda ärenden såvitt de äga samband med fråga om ändring av den prästerliga organisationen; 3. prästerskapets, kyrkomusikers och kyrkobetjänters avlöning; 4. anordnande av prästgård; 5. förvaltning av kyrklig jord; 96

SOU 19'l:i82

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

1. Forskning med relation till utbildning för åldersklasserna 16-19 år 2. Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1 - 6 i de nordiska länderna. 3. Konsument- och marknadsföringsfrågor. 4. Nordiska transportproblem. 5. Nordiska ministerrådets arbetsformer.

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning Justitiedepartementet Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15] Ny domstolsadministration. [41] Utsökningsrätt XI. [45] Unga lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59] Maskinell teknik vid de allmänna valen. [72] Kriminalvård i anstalt. [74] Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. [76] Den mänskl:ga faktorn i vägtrafiken. [81]

Socialdepartementet Familjepensionsfrågor m.m. [19] Särskilda tendvårdsanordningar för vissa patientgrupper. [38] Läkartjänster. [68]

Försvarsdepartementet Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1 . Handräckning inom försvaret. [56] 2. Utbildningen av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]

Kommunikationsdepartementet Ny sjomans'ag. [ 6 ] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transporl av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23] Sjömanspension. [30] Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. [63]

Finansdepartementet SOU 7 1 . Handbokför det officiella utreaningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4 . Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [ 1 6 ] 8. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1 . Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31 ] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [ 4 6 ]

Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar nummer i den kronologiska förteckningen.

Testutredningen. 1 . Psykologiska urvalsmetoder i n o m statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48] Mellanölsfrågan. [66] Svenska folkets alkoholvanor. [77] Jordbruksbeskattningen. [78] Byggnadsindex för bostäder. [79] Förvaltning av fonder i staten. [82]

Utbildningsdepartementet Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [ 2 4 ] Kyrkan kostar. [ 2 9 ] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. T36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1 . Lärarnas arbete. En statistisk arbetsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. [55] 1968 års utbildningsutrddning 1 . Universitetsstudierutan examen. [60] 2 . Val av utbildning och yrke. [61] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62] Fonogrammen i musiklivet. [73] Vuxna Utbildning Studiefinansiering. [80]

Jordbruksdepartementet Veterinärdistriktsindelninpen. m.m. [3] Bokskogens bevarande. [71]

Handelsdepartementet Fri affärstid. [ 3 3 ] Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation. [37] Näringspolitiken - ny verksorganisation. [69]

Inrikesdepartementet Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projeklstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservice 6.

Strukturstudien. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [ 3 5 ] Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1 . Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [ 4 2 ] 2 . Arbetskraftens struktur och dimensioner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [ 4 4 ] Invandrarutredningen I. [51] Byggandets industrialisering. [52] Saneringsutredningen. 1 . Sanering I. [64] 2. Sanering II. Bilagor. [65] Ränteomfördelning och vinstutdelning. [67]

Civildepartementet Kommunala val. [ 4 ] Räddningstjänst. [50] Hushållning med mark och vatten. [75]

Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [ 1 7 ]

utredningarnas K L Beckmans Tryckerier AB 1971

ISBN-91 - 3 8 - 0 0 0 2 0 - 2